Statsutskottets utlåtande Nr 155.
1
Nr 155.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1928 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående statsbidrag
till kommunala flickskolor m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:dra avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående
statsverket tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkt 157, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående
upprättande av kommunala flickskolor m. m., i riksstaten under åttonde
huvudtiteln beräkna dels till statsbidrag till kommunala flickskolor ett
ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor, dels ock till tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor ett extra förslagsanslag
av 8,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 24 februari 1928 till riksdagen avlåten
proposition nr 116, under åberopande av propositionen bilagt statsrådsprotokoll
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
A. ej mindre i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppföra ett ordinarie
förslaganslag å 50,000 kronor till statsbidrag till kommunala flickskolor,
än även i fråga om användandet av nämnda anslag
dels godkänna följande allmänna förutsättningar för åtnjutande av
statsbidrag från anslaget:
1. Kommunal flickskola skall vara upprättad och underhållen av skolområde,
bestående av ett eller flera skoldistrikt, eller, efter Kungl. Maj:ts
beprövande, av annan kommunal samfällighet eller förening av flera sådana,
samt hava till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar tillfälle att
inhämta ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn
tagen till den kvinnliga ungdomens egenart och därvid tillika i större
eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,
särskilt inom hemmets område.
2. Varje kommunal flickskola skall vara anordnad med såväl sjuårig
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 73 häft. (Nr 155.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
som sexårig lärokurs, varvid i fråga om gemensam eller skild undervisning
av de båda lärokurserna skola i huvudsak tillämpas de grunder, som
departementschefen i statsrådsprotokollet angivit. Den sjuåriga lärokursen
skall med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i
dess första klass, vara grundad på genomgången fjärde klass i någon av
folkskolans huvudformer, och den sexåriga lärokursen skall med avseende
på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i dess lägsta klass, vara
grundad på genomgången högsta klass av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad
enligt någon av sådan skolas huvudformer, eller ock på sjätte klassen
av sjuårig dylik skola, därest lärokursen i sådan skolas sex lägsta
klasser kan enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör anses
motsvara lärokursen i sexårig folkskola av nyss angivna former.
3. Vid kommunal flickskola skall, i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet angivit, träffas särskilda anordningar
i syfte att för de lärjungar vid skolan, som hava för avsikt att
övergå till första ringen av fyraårigt eller treårigt gymnasium, underlätta
dylik övergång.
4. Inom de två högsta klasserna av kommunal flickskola skall undervisningen,
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som departementschefen
i statsrådsprotokollet uppdragit, anordnas antingen på både
en teoretisk och en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.
5. Kommunal flickskola skall, vare sig den omfattar både en teoretisk
och en praktisk linje eller enbart en av dessa linjer och oavsett om skolans
båda lärokurser åtnjuta gemensam eller skild undervisning, hava sammanlagt
minst 70 lärjungar.
6. Kommunal flickskola skall stå under skolöverstyrelsens inseende.
7. Varje årsklass skall i de teoretiska undervisningsämnena åtnjuta från
föregående och efterföljande årsklass skild undervisning.
8. Vid varje skola skall minst halva antalet av de ordinarie lärarna utgöras
av kvinnor.
9. Läsåret skall omfatta trettioåtta veckor, tid för inträdes- och flyttningsprövningar,
för påsk- och pingstferier samt för tillfälliga lovdagar
däri inräknad.
10. Skolområdet skall för undervisningen tillhandahålla tjänliga och
tillräckliga lokaler samt erforderliga och lämpliga skolmöbler och nödig
undervisningsmateriell.
11. Statsbidrag till kommunal flickskola må utgå endast under förutsättning
att Kungl. Maj:t, med hänsyn tagen till inom skolområdet möjligen
redan befintlig kommunal mellanskola, högre folkskola, högre flickskola,
högre samskola eller kommunal flickskola, för vilka statsbidrag redan
utgår, eller ock allmänt läroverk med tillträde för kvinnliga lärjungar
å realskolans stadium, prövar inrättandet av kommunal flickskola med
Statsutskottets utlåtande Nr 155. 3
av skolområdet föreslagen organisation vara för orten behövligt och
lämpligt.
12. Undervisningen i skolan skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall
på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i
skolans reglemente. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa
lärjungar.
13. I övrigt skall kommunal flickskola vara organiserad och undervisningen
därstädes ordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits;
dels bestämma,
att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall åtnjuta följande
avlöningsförmåner:
rektor särskilt arvode av 1,200 kronor;
biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 300 kronor;
ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning, icke understigande 500 kronor, 3,300 kronor, vartill
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor, att utgå efter
respektive 5, 10 och 15 år;
ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning, icke understigande 350 kronor, 2,800 kronor, vartill
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå
efter respektive 5, 10 och 15 år;
extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring
arvode av 2,900 kronor;
extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring
arvode av 2,600 kronor;
vikarierande rektor särskilt arvode av 600 kronor;
vikarie för biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 300 kronor;
manlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 105 kronor för varje
veckotimme;
kvinnlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 95 kronor för varje
veckotimme;
manlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med lek och idrott:
90 kronor för varje veckotimme;
kvinnlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med lek och idrott:
85 kronor för varje veckotimme;
timlärare i annat praktiskt undervisningsämne än teckning: 80 kronor
för varje veckotimme;
att i avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall i tillämpliga delar
gälla vad angående lärares vid kommunala mellanskolor uppflyttning i
högre lönegrad är stadgat;
dels förklara hinder för Kungl. Maj:t icke möta att fastställa de närmare
villkor och utfärda de närmare bestämmelser, vilka, i anslutning till
4
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
vad departementschefen i statsrådsprotokollet anfört och i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende gäller för de
kommunala mellanskolorna, må för sagda avlöningsförmåners åtnjutande
böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av
omförmälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;
dels
föreskriva, att ifråga om utgående av statsbidrag till kommunala
flickskolor skola, förutom vad angår själva organisationen och därmed
sammanhängande eller likartade spörsmål, gälla följande grunder:
L
Statsbidrag till fullständig kommunal flickskola, vilken av Kungl. Maj:t
blivit erkänd såsom sådan, utgår på följande sätt:
a) till skola med teoretisk och praktisk linje eller enbart teoretisk linje
med 20,400 kronor för år och till skola med enbart praktisk linje med
16,800 kronor för år;
samt därutöver:
b) till skola med fristående sexårig lärokurs med både teoretisk och
praktisk linje eller enbart teoretisk linje med 2,800 kronor för år för varje
årsklass i lärokursen, som i de teoretiska undervisningsämnena åtnjuter
från den sjuåriga lärokursen skild undervisning;
c) till skola med fristående sexårig lärokurs med enbart praktisk linje
med 2,800 kronor för år för var och en av de fyra lägsta årsklasserna i sådan
lärokurs samt med 1,400 kronor för år för var och en av de två högsta
årsklasserna i lärokursen, i båda fallen under förutsättning att ifrågakommande
klass i de teoretiska ämnena åtnjuter från den sjuåriga lärokursen
skild undervisning;
d) till parallellavdelning av årsklass inom den sjuåriga lärokursens fem
lägsta och inom den sexåriga lärokursens fyra lägsta klasser med 2,800
kronor för år, dock att sådant bidrag må utgå till högst så stort antal
parallella klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande därav, att
vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på varje sådan avdelning
inom årsklassen, innan ny klassavdelning upprättas inom densamma;
e) till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta klasserna, med
iakttagande av den i d) angivna begränsningen, med 2,800 kronor för år
för parallellavdelning inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för
år för parallellavdelning inom den praktiska linjen;
f) till undervisning i praktiska undervisningsämnen utom teckning med
75 kronor för läsår och veckotimme, under villkor att vid läsårets början
vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp
inom viss klass icke understiger 5 samt att minst 15 lärjungar
komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp för ämnet upprättas.
Statsutskottets utlåtande Nr 155. 5
Härförutom skola till varje kommunal flickskola utgå följande bidrag:
g) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500 kronor;
h) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring: 300 kronor;
i) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande befattningshavare
stadgade särskilda arvodet; för biträdande föreståndarinna: det
till henne utgående särskilda arvodet;
j) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg;
k) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått,
erfordras till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl.
Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;
l) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt
m) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande av
smittofara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, det belopp,
som erfordras till arvode åt vikarien, dock icke för längre tid än
högst sex månader.
II.
Till skolområde, vilket enligt plan, som av Kungl. Maj:t godkännes, upprättar
kommunal flickskola genom successivt uppbyggande med en eller
flera klasser av sådan skola, skall, under den tid, som erfordras för skolans
utbyggande till fullständig kommunal flickskola, och utan hinder
därav att skolan icke omfattar sju årsklasser, statsbidrag, med tillämpning
i övrigt av de här ovan under I h)—m) stadgade grunder och med de
i fråga om de två högsta årsklasserna av praktisk linje där angivna undantag,
beräknas till 2,800 kronor för varje årsklass eller avdelning av
årsklass, under villkor:
a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje årsklass,
b) att skolan fortsättningsvis uppbygges år för år i oavbruten följd,
c) att vid skolan finnas lika många ordinarie lärare som antalet årsklasser
i skolan, dock att vid skola med enbart praktisk linje endast sex ordinarie
lärare behöva anställas och att av dem den sjätte läraren behöver
tillsättas först vid sjunde klassens upprättande, samt att rektor förordnas
vid den nya organisationens påbörjande, ävensom
d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i enlighet med de
för kommunal flickskola gällande föreskrifter.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
III.
För utbekommande av statsbidrag enligt bär ovan under I och II givna
stadganden böra binder ej möta därav:
a) att ny skola, parallellavdelning eller lärartjänst, för vilken statsbidrag
kan utgå, först under kalenderåret inrättats eller under kalenderåret
upphört, i vilka fall skolan äger bekomma statsbidrag i förhållande
till den del av läsåret, undervisningen pågått, eller
b) att under kalenderåret statsunderstödd skola i vederbörlig ordning
ombildats till kommunal flickskola, i vilket fall statsbidrag skall utgå för
vardera skolan i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen
pågått enligt de för de särskilda skolarterna stadgade grunder, eller
c) att undervisningen enligt vederbörligt medgivande avkortats på
grund av rådande smittosam sjukdom bland människor eller husdjur, i
vilken händelse statsbidrag skall utgå med samma belopp, som om undervisningen
bedrivits i eljest bestämd omfattning, eller
d) att lärare till förekommande av smittofara av vederbörande myndighet
förbjudits att tjänstgöra, i vilken händelse statsbidrag, förutom till
vikaries avlönande, varom här ovan under I omförmäles, skall utgå till
avlönande av den från tjänstgöring avstängde läraren med oavkortat belopp,
dock icke för längre tid än högst sex månader;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i fråga om tillämpningen av de
under I—III angivna grunder utfärda de närmare föreskrifter, vilka, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört, kunna befinnas erforderliga.
B. besluta,
att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall vara delaktig i statens
pensionsanstalt, med iakttagande i tillämpliga delar av vad angående
delaktighet i denna anstalt är stadgat i fråga om lärare vid kommunala
mellanskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser
som på grund härav befinnas erforderliga; samt
att därest på grund av inrättandet av kommunal flickskola statsunderstödd
enskild högre flickskola på orten upphör med sin verksamhet och
på den grund vid den senare skolan anställd ämneslärarinna med full
tjänstgöring går förlustig sin anställning, hon må, under förutsättning att
hon vid början av skolans avveckling uppnått en ålder av 50 år samt vunnit
sådan anställning, som nu angivits, vid statsunderstödd enskild läroanstalt
före den 1 mars 1928, intill dess hon fyller 60 år, av statsmedel åtnjuta
en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar av den avlöning
hon i enlighet med gällande bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från
skolan, tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg
däri inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension till samma belopp,
som skulle tillkommit henne, därest hon intill uppnåendet av sist
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
7
nämnda ålder varit i tjänst vid statsunderstödd enskild flickskola; skolande
vad nu sagts äga tillämpning beträffande lärarinnor vid sådana
skolor, vilkas avveckling påbörjats inom tio år, räknat från den 1 januari
1929.
C. dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1928—
30 juni 1929 utgå till lärarpersonalen vid kommunala flickskolor med följande
belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare mod 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp, som Kungl.
Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende för motsvarande
lärare vid kommunala mellanskolor nu gällande grunder bestämmer;
dels ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929 ett extra förslagsanslag
av 8,000 kronor.
Beträffande utredningen hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokoll.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion
(I: 285), däri hemställts, att lärare vid kommunal flickskola må av riksdagen
medgivas rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring vid privat läroverk eller eventuellt åtminstone vid statsunderstött
privat läroverk;
dels en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt motion
(I: 286), däri hemställts, att vid kommunal flickskola av större omfattning
med kvinnlig rektor må efter skolöverstyrelsens prövning anställas
biträdande föreståndare, manlig eller kvinnlig;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Kerstin Hesselgren (I: 287) och den andra inom andra kammaren
av herr O. Holmdahl (II: 459), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte under förutsättning av hifall till berörda proposition i övrigt besluta
dels upprättande av ordinarie befattningar även för lärare i övningsämnen
och praktiska ämnen vid de kommunala flickskolorna,
dels utfärdande av kompentensbestämmelser för vid nämnda skolor anställda
lärare i övningsämnen och praktiska ämnen,
dels att vad i kungl. propositionen föreslås angående viss ersättning till
vid högre flickskola anställd ömneslärarinna med full tjänstgöring, vilken
på grund av inrättandet av kommunal flickskola å orten går förlustig sin
anställning, skall äga tillämpning även på önnmfirslärarinna, vilkens
tjänstgöring haft sådan omfattning, att den kan sägas hava utgjort vederbörandes
väsentliga sysselsättning;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr G. Möller m. fl. (I: 288) och den andra inom andra kammaren av
8
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl. (II: 461), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 116;
dels en inom första kammaren av herr J. Pålsson väckt motion (I: 289),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
1) att, därest den kommunala flickskolan godtages av riksdagen, det uttryckligen
måtte i villkoren för statsunderstöd fastslås
dels att skolan skall stå öppen för lärjungar från landsbygden på samma
villkor som gälla i fråga om de allmänna läroverken,
dels ock, att om lärjungeavgifter skola upptagas, desamma skola utgå
med samma belopp för lärjunge, oberoende hemorten;
2) att kommunal flickskola ej må inrättas utan riksdagens samtycke;
3) att sådan skola för att komma i åtnjutande av statsunderstöd skall i
medeltal hava minst 15 lärjungar i varje årsklass;
dels ock en inom första kammaren av herrar K. Sandegård och N. S.
N orlin g väckt motion (I: 290), vari hemställts, att riksdagen, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 116, i vad den avser ett fastställande av
de av departementschefen föreslagna villkor och bestämmelser i fråga om
lärarnes tjänstgöringsskyldighet vid de kommunala flickskolorna, måtte
besluta, att för ämneslärare med full tjänstgöring stadgas en tjänstgöringsskyldighet
av 24 till 30 veckotimmar.
Beträffande de av motionärerna till stöd för förslagen anförda skälen
får utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
Frågan om upprättandet av kommunala flickskolor har uppstått i samband
med spörsmålet om ordnandet av den högre flickundervisningen. I
sitt i ämnet avgivna utlåtande hade skolkommissionen tänkt sig, att staten
skulle i allra största utsträckning åtaga sig ansvaret för den kvinnliga
ungdomens högre skolbildning dels därigenom att de allmänna läroverken
skulle utom i vissa undantagsfall öppnas även för flickor, dels ock därigenom
att för flickor upprättades statliga läroanstalter, såväl gymnasier
och realskolor som rena flickskolor, de sistnämnda organiserade enligt
någon av de tre av kommissionen föreslagna typer, som benämndes A-, Boch
C-typen och av vilka A-typen avsåg en sexårig skola, byggd på folkskolans
sjätte klass, B-typen en från samrealskolans tredje klass utgrenad
treårig flickskollinje och C-typen en för flickor avsedd ettårig påbyggnad
på samrealskolans högsta klass.
I de utlåtanden, som avgåvos över skolkommissionens förslag, möttes detsamma
av åtskillig kritik, vilken riktades dels mot den föreslagna starka
inskränkningen i den privata skolverksamheten, dels mot den av kommissionen
förordade vidsträckta användningen av samundervisning. Det
framhölls därvid, att läroverkens öppnande för flickor medförde en olämplig
dragning från de för flickornas behov särskilt anpassade skolorna.
Från många håll påyrkade man, att de högre flickskolorna skulle fort
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
9
farande få verka under i väsentliga delar oförändrade foriner, medan
det från andra håll förordades, att vid sidan av statsflickskolor skulle få
finnas såväl enskilda som kommunala flickskolor.
Tanken på ett kommunalt flickskoleväsen upptogs sedermera av skolöverstyrelsen
i dess utlåtande över skolkommissionens betänkande. I det
statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts till 1927 års riksdag framlagda
proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet
m. m. berörde föredragande departementschefen även denna fråga. Departementschefen
anförde därvid:
»Förslaget syntes mig ur flera synpunkter värt att tagas i övervägande.
Dess realiserande skulle onekligen undanröja vissa olägenheter, som vore
förbundna med den nuvarande flickskolorganisationen. Jag fann uppslaget
hava det värde, att en ytterligare utredning i frågan borde äga rum.
Då emellertid förslag i detta avseende blivit framställt, ansåg jag
mig böra påpeka, att om en organisation med kommunala flickskolor
komme till stånd, densamma i stor utsträckning måste bliva överensstämmande
med de kommunala mellanskolornas. Ifrågavarande skolor
borde alltså bygga på genomgången sexårig folkskola, och kommunen
skulle ansvara för skolans bestånd samt besluta om dess ekonomiska
förhållanden. I fråga om lärarpersonalens anställning, avlöningsförmåner
m. m. borde i huvudsak gälla vad i sådant hänseende vore stadgat för
kommunal mellanskola, varvid dock borde övervägas, huruvida ej särskilda
bestämmelser för tryggande av ett visst antal kvinnliga lärare vore
erforderliga. För inträde i skolan skulle som antytts förutsättas kunskaper,
motsvarande dem, som inhämtades i någon av folkskolans huvudformer.
Skolan borde omfatta fem eller sex årsklasser, och statsbidrag borde
utgå med samma belopp och efter i huvudsak samma grunder som nu
gällde i fråga om kommunal mellanskola.»
Vid behandlingen av förenämnda förslag angående omorganisation av
det högre skolväsendet m. m. väcktes inom båda kamrarna två likalydande
motioner (I: 254 och II: 417), i vilka frågan om upprättande av kommunala
flickskolor ånyo bragtes på tal.
Motionärerna påpekade, att de ansåge sig icke böra ifrågasätta, att staten
upprättade läroanstalter av samma typ som den nuvarande privata
flickskolan. Däremot syntes det under vissa betingelser lämpligt, att staten
lämnade sin medverkan till att offentliga läroanstalter med väsentligen
samma bildningsmål komme till stånd. Den ändamålsenligaste formen
härför vore den i propositionen om det högre skolväsendets omorganisation
anvisade, ekonomisk samverkan mellan stat och kommun vid anordnande
av kommunala flickskolor. I väsentlig anslutning till den principiella
ståndpunkt departementschefen intagit till denna fråga syntes
dylik läroanstalt kunna organiseras såsom en femårig skola, byggande på
den sexklassiga folkskolans sjätte klass. Med hänsyn till vad under ut
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
redningsarbetet framkommit kunde en så organiserad flickskola väntas
leda fram till i huvudsak det bildningsmål, som realskolan avsåge att bibringa,
och den nuvarande flickskolan tillkommande friheten från avgångsexamen
kunde upprätthållas. Därest den privata flickskolan efter
hand ersattes med läroanstalter av denna typ, skulle tre var för sig betydelsefulla
förmåner uppnås. Bottenskoleprincipen skulle kunna vinna
tillämpning även på detta undervisningsområde. Vidare skulle terminsavgifterna
komma att bortfalla eller i varje fall avsevärt begränsas. Och
slutligen skulle lärarpersonalen erhålla en rättsligt tryggad ställning.
En granskning av de författningsbestämmelser, fortforo motionärerna,
som nu gällde i fråga om den kommunala mellanskolan, gåve vid handen,
att desamma i all huvudsak kunde tillämpas även på den kommunala
flickskolan. De enda punkter, där avvikelse borde ske, vore följande. Biträdande
föreståndarinna syntes icke erforderlig i det fall, att rektorsbefattningen
hade kvinnlig innehavare. Då skolan skulle omfatta fem årsklasser,
syntes minimiantalet lärjungar böra fastställas till 40 mot mellanskolans
32 och av samma anledning statsbidraget utgå med 14,000 kronor
(mellanskolan 11,200 kronor). Jämväl syntes det skäligt, att det särskilda
understödet till undervisning i huslig ekonomi kunde utgå med
1,000 kronor för år (mellanskolan 600 kronor).
Å andra sidan, påpekade motionärerna, borde icke lämnas alldeles obegränsad
rätt att anordna skolor av här ifrågavarande typ. Bedan i fråga
om den kommunala mellanskolan vore för närvarande stadgat, att om en
eller flera kommunala mellanskolor funnes inom ett skolområde, det skulle
bero av Kungl. Maj:ts avgörande, huruvida statsunderstöd finge utgå till
flera sådana skolor inom området. Då det gällde upprättande av kommunal
flickskola, bleve det nödvändigt att beakta förefintliga utbildningsmöjligheter
dels inom ortens allmänna statsläroverk, dels inom eventuellt
redan existerande kommunala mellanskolor. Och understödjandet av kommunal
flickskola borde städse förbindas med en motsvarande begränsning
i de statsunderstödda flickskolornas antal inom vederbörande stad. I motsatt
fall skulle uppenbarligen det allmännas utgifter för här förevarande
undervisningsändamål löpa risk att över hövan växa.
Motionärerna hemställde, att anslag för understöd åt kommunala flickskolor
måtte upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928.
Vid samma riksdag väcktes jämväl inom första kammaren en motion
(nr 252), med vilken en inom andra kammaren väckt motion (nr 399) överensstämde
i avseende på innebörden, vilka motioner väl ej direkt avsågo
den kommunala flickskolan men vilka på grund av i dem gjorda uttalanden
i viss mån beröra denna skolas ställning i skolsystemet.
I den förstnämnda motionen yrkades — med utgångspunkt från det i
nyssberörda proposition framlagda förslaget om upprättande av högre
läroverk för flickor, omfattande realskola och gymnasium — att högre
Statsutskottds utlåtande Nr 155.
11
läroverk för flickor i första hand måtte omfatta en högre flickskola, så
nära som möjligt överensstämmande med de nuvarande högre flickskolorna,
och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte, där skäl därtill
förelåge, en realskola, ävensom att de högre läroverk, som komme att
av staten upprättas, skulle anknyta till folkskolan på samma sätt som de
allmänna läroverken, vare sig den treåriga eller den fyraåriga grundskolan
komme till användning.
Den inom andra kammaren väckta motionen påyrkade skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om nytt förslag till nästkommande års riksdag
med samma innebörd som i förstberörda motion angivits.
I den skrivelse, varmed riksdagen för Kungl. Maj:t anmälde sina beslut
i anledning av förutnämnda proposition, berörde riksdagen först de
yrkanden, som gjorts i nämnda motioner, och yttrade därom följande.
Även om riksdagen funne vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken
av siirskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna
planläggning och inriktning närmast överensstämde med den nuvarande
högre flickskolan, hade detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat
läge genom det förslag om inrättande av särskilda kommunala flickskolor,
som underställts riksdagens omprövning. Vid bedömandet av nu föreliggande
spörsmål syntes man knappast kunna underlåta att taga hänsyn
till dess reella sammanhang med frågan om anordnandet av ett kommunalt
flickskoleväsen, och riksdagen förutsatte därför, att motionerna i
nu avhandlade hänseende komme under bedömande i samband med utarbetande
av det förslag till anordnande av kommunala flickskolor, om vars
framläggande för 1928 års riksdag riksdagen i det följande komme att
göra hemställan. Under sådana förhållanden ansåge sig riksdagen icke nu
böra bifalla motionerna i fråga.
Beträffande de motionsvis gjorda yrkandena om upprättande av kommunala
flickskolor yttrade riksdagen i huvudsak följande.
Riksdagen ansåge, att den kvinnliga ungdomens högre undervisning i
vida större utsträckning än för närvarande kunde äga rum i läroanstalter
av samskolenatur, men härav följde ingalunda, att riksdagen ansåge
ifrågavarande behov genom denna anordning vara i erforderlig mån tillgodosett.
Vid sidan av de studiemål, som realskol- och studentexamina
representerade, komme, säger riksdagen, säkerligen för flickornas vidkommande
även för framtiden att fortbestå de mera allmänna bildningsmål,
som i vårt land av ålder företrätts av de högre flickskolorna. Hittills
hade den härpå inriktade undervisningen varit så gott som uteslutande
överlämnad åt privatläroverken. Riksdagen utginge ifrån att behovet
av särskilt för flickor avsedda läroanstalter komme att fortfarande
tillgodoses, utan att staten övertoge hela kostnaden härför.
Det kunde emellertid enligt riksdagens mening icke bestridas, att vissa
betydande olägenheter vore förbundna med den hittills förefintliga ord
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
ningen i avseende på den speciella flickundervisningen. Departementschefen
hade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet pekat på detta förhållande
och jämväl angivit en anordning, som skulle i väsentlig mån undanröja
ifrågavarande olägenheter, nämligen inrättandet av kommunala flickskolor
— en tanke, som ju upptagits även i de förut omnämnda motionerna.
Riksdagen funne de sålunda framkomna förslagen synnerligen beaktansvärda.
Särskilda fördelar ansåge riksdagen den kommunala flickskolan
erbjuda därutinnan, att densamma skulle väsentligt medverka till
ett nedbringande av kostnaderna för den kvinnliga ungdomens utbildning
och därigenom bidraga att göra nämnda skolform tillgänglig även för
flickor ur ekonomiskt svagare hem.
Mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den
kommunala flickskolans organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen
som av motionärerna, hade riksdagen intet att erinra.
Härvid ville riksdagen emellertid framhålla, att, i anslutning till vad
riksdagen heslutit beträffande kommunala mellanskolor, såsom villkor för
utgående av statsbidrag till kommunal flickskola borde stadgas, att lärjungantalet
i skolan skulle uppgå till minst 10 i medeltal för varje klass.
Riksdagen ansåge sig emellertid icke böra nu fatta definitivt beslut om
dylika läroanstalters inrättande och anslå medel för ändamålet. Däremot
syntes det riksdagen lämpligt att hos Kungl. Maj:t hemställa om
framläggande för 1928 års riksdag av förslag om inrättandet av kommunala
flickskolor.
I enlighet härmed beslöt riksdagen anhålla, hland annat, det Kungl.
Maj:t täcktes till 1928 års riksdag, med beaktande av de synpunkter riksdagen
anfört och efter verkställd utredning, framlägga förslag om inrättande
av kommunala flickskolor.
Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t vissa för ändamålet tillkallade
sakkunniga — de s. k. 1927 års skolsakkunniga — att till Kungl.
Maj:t inkomma med utredning och förslag om inrättandet av kommunala
flickskolor.
Efter det de sakkunniga sedermera avgivit sitt betänkande i ämnet, hava
över detsamma utlåtanden inhämtats av vederbörande myndigheter och
intresserade sammanslutningar.
På de sakkunnigas förslag bygger Kungl. Maj:t den nu föreliggande
framställningen.
Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag har utskottet ansett sig höra
följa den uppdelning av ämnet, som departementschefen i statsrådsprotokollet
låtit komma till uttryck.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
13
A. Yttre och inre organisation.
1. Den kommunala flickskolans mål.
De sakkunniga hava angivit den kommunala flickskolans ändamål vara
att bereda kvinnliga lärjungar, som genomgått folkskola, anordnad enligt
någon av denna skolas A- eller B-former och omfattande minst sexårig
lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att
inhämta ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn
tagen till den kvinnliga ungdomens egenart och att därvid tillika i större
eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,
särskilt inom hemmets område.
Departementschefen erinrar, hurusom den högre flickskolan erbjöde den
kvinnliga ungdomen en efter dess anlag och studiehåg lämpad obruten studiegång,
vilken, på samma gång den gåve flickorna en god allmänbildning
som grundval för olika arbetsuppgifter ute i samhället, även tillgodosåge
kraven på deras utbildning för hemmets särskilda behov och vilken
i de olika skolklasserna lämpligt avpassas med hänsyn till deras fysiska
och psykiska utveckling.
Vidare framhåller departementschefen, att när riksdagen avsett, att den
kommunala flickskolan skulle hava till uppgift att tillvarataga den bildningstyp,
som den högre flickskolan hos oss av ålder företrätt, det uppenbarligen
vore fråga om upprättande av en skolform, som i väsentliga avseenden
hade ett annat mål än realskolan.
Skulle man verkligen lyckas åstadkomma en skolform, som utgåve
sig för att hava övertagit den hittillsvarande flickskolans uppgifter
men vars huvudsakliga mål i verkligheten sammanfölle med realskolans,
då låge den faran nära, att en dylik skolform genom den förebildliga
betydelse, den lätteligen kunde få, komme att leda till den nuvarande flickskolans
försvinnande. Då departementschefen hölle före, att detta skulle
vara en bestämd förlust för vårt undervisningsväsen, hade han ansett det
vara av vikt att från början klargöra olikheten mellan den kommunala
flickskolans och realskolans mål.
Den formulering de sakkunniga givit åt den kommunala flickskolans
bildningsmål funne departementschefen riktig och lämplig.
Departementschefen anser sig alltså böra förorda, att under benämningen
kommunala flickskolor upprättas för flickor avsedda läroanstalter
med det allmänna bildningsmål, som i vårt land hittills företrätts av de
högre flickskolorna och med en organisation och ställning, för vilka han
i det följande säger sig vilja närmare redogöra.
Departe
mentschefen.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Motioner.
Utskottets
yttrande.
I ovanberörda motioner I: 288 och II: 461 göres gällande, att 1927 års
riksdags beslut innebar, att den kommunala flickskolan såsom allmän bildningsskola
borde leda till ett mål, som i huvudsak motsvarade det genom
realexamen vitsordade.
Genom det beslut, som 1927 års riksdag fattat angående öppnandet för
flickor av de hittills endast för gossar avsedda allmänna läroverken, har
den kvinnliga ungdomens behov av högre undervisning blivit från det
allmännas sida enligt utskottets mening till fullo tillgodosett, i vad avser
denna ungdoms teoretiska utbildning till det studiemål, realskolexamen
och studentexamen representera. Riksdagen betonade emellertid 1927, att
för flickornas vidkommande även komme att för framtiden fortbestå de
mera allmänna bildningsmål, som i vårt land av ålder företrätts av de
privata högre flickskolorna. En organisation av den kommunala flickskolan,
vilken skulle hava i stort sett enahanda studiemål som de allmänna
statsläroverken eller som på ett eller annat sätt skulle förbereda flickorna
till inträde på en skolgång med detta mål, skulle enligt utskottets
mening medföra på många orter en menlig dualism, föga ägnad att motsvara
de olika krav, man från det allmännas sida bör uppställa på den
kvinnliga ungdomens högre undervisning. Då departementschefen nu
hävdar önskvärdheten av att upprätthålla åtskillnaden mellan de allmänna
läroverkens studiemål — företrädda i realskole- och studentexamina
— och det bildningsmål, som den privata högre flickskolan representerar,
anser sig utskottet höra helt ansluta sig till denna åskådning.
Den kommunala flickskolans allmänna uppgift hör enligt utskottets mening
vara att i den utsträckning, förhållandena medgiva, tillgodose den
speciella kvinnliga skolutbildning, som varit och är den privata högre
flickskolans huvuduppgift.
Då fråga nu föreligger om ett mera direkt stödjande från det allmännas
sida av en ny skolform för den kvinnliga ungdomens behov, vill utskottet
vidare betona den fördel, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vara
förenad med denna skolform i likhet med den privata högre flickskolan
därigenom, att densamma genom en långsammare och för flickorna mera
lämpad skolgång skulle giva dem såväl en god allmän bildning såsom
grundval för olika arbetsuppgifter i samhället som även en utbildning för
hemmets särskilda behov. Då det hör vara ett allmänt samhällsintresse
att stödja strävandena till underlättande av en dylik utbildningsväg för
den kvinnliga ungdomen och det föreliggande förslaget synes utskottet i
möjligaste utsträckning taga sikte på detta mål, har utskottet, som icke
kunnat ansluta sig till det betraktelsesätt, som gjorts gällande i ovanberörda
motioner I: 288 och II: 461, ansett sig böra förorda upprättande av
kommunala flickskolor i huvudsaklig överensstämmelse med vad Kungl.
Maj:ts förslag innebär och utskottet i det följande kommer att angiva.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
15
2. Anknytning till folkskolan och antal klasser.
De skolsakkunniga hava föreslagit att kommunal flickskola skall utgöra
en överbyggnad till den egentliga folkskolan samt, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande i varje särskilt fall, omfatta sex eller ock fem ettåriga
klasser.
Departementschefen erinrar till en början om sitt ovan återgivna anförande
till det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition
till 1927 års riksdag angående omorganisation av det högre skolväsendet
m. m. och framhåller, att han gjorde detta uttalande under förutsättning,
att den då ifrågavarande reformen komme att verkställas i huvudsak
efter av honom i samma anförande närmare angivna allmänna riktlinjer.
Nu hade emellertid denna fråga inträtt i ett nytt läge, sedan
genom riksdagens beslut väsentliga ändringar vidtagits i de av Kungl.
Maj:t på hans tillstyrkande framlagda förslagen. Till dylika ändringar
hörde framför allt de av riksdagen beslutade anordningarna för flickors
tillträde till de allmänna läroverken, vare sig anordningarna avsåge vissa
redan förefintliga läroverks förändring till samläroverk eller inrättande
av helt nya för flickor avsedda allmänna läroverk. De beslut riksdagen
fattat i dessa avseenden komme att medföra — framhåller departementschefen
— att den såväl av Kungl. Maj:t som av riksdagen hävdade,
för reformen grundläggande principen att å varje läroverksort tillfälle
i skälig utsträckning borde beredas till omedelbar övergång från folkskolans
sjätte klass till läroverket, komme, vad flickorna beträffar, att
under den närmaste tiden vinna tillämpning i en högst väsentligt vidgad
utsträckning. Ett system med dubbla anknytningsmöjligheter borde under
sådana förhållanden kunna tillämpas jämväl ifråga om den kommunala
flickskolan, utan att syftet med den beslutade reformen eller möjligheten
att uppnå detsamma i något hänseende rubbades. Departementschefen
tänkte sig då närmast att saken skulle kunna ordnas i stort sett på samma
sätt som vid åtskilliga allmänna läroverk, till vilka enligt riksdagsbeslutet
flickor skulle äga tillträde, nämligen så, att skolan skulle anknyta
icke blott till folkskolans högsta klass utan även till dess fjärde. Såsom
skäl för en dylik anordning hade med rätta framhållits, att det därigenom
skulle bliva väsentligen lättare för skolan att förverkliga den bildningstyp,
som den nuvarande flickskolan företrädde. Genom en anknytning till
folkskolans fjärde klass vunnes även den fördelen att studietiden, för närvarande
11 år (3 år i folkskola och 8 år i flickskola), icke skulle komma att
förlängas för de flickor, som från denna klass inträdde i flickskolan. Departementschefen
erinrade vidare om att enligt beslut av 1927 års riksdag
de privata högre flickskolorna skulle bygga lägst på folkskolans fjärde
klass.
Departe
mentschefen.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Departementschefens förord för att en anknytning till folkskolans fjärde
klass anordnades jämväl vid de kommunala flickskolorna, skedde emellertid
under den bestämda förutsättningen, att vid varje sådan skulle tilllika
anordningar träffas, som möjliggjorde en omedelbar övergång till
skolan från avslutad folkskola.
I nära samband med frågan om den kommunala flickskolans anknytning
till folkskolan står — framhåller departementschefen vidare — frågan
om antalet klasser i skolan. I de yttranden över de sakkunnigas förslag,
i vilka påyrkats en anknytning även till folkskolans fjärde klass,
hade framhållits såsom en bestämd vinst av en dylik anknytning, att möjlighet
därigenom skulle vinnas att göra skolan sjuårig, en anordning som
ansåges i hög grad önskvärd, för att skolan skulle i fullt tillfredsställande
utsträckning kunna både i fråga om mål och arbetssätt motsvara den nuvarande
högre flickskolan. De sålunda framförda synpunkterna finner
departementschefen riktiga. En sexårig skola, byggd på fjärde folkskoleklassen,
skulle otvivelaktigt bliva en så svag skolform, att den icke kunde
övertaga den nuvarande högre flickskolans uppgifter.
Vad åter beträffar antalet klasser i den kommunala flickskolan, i de
fall då denna skola i sin första klass utginge från det kunskapsmått, som
fullständigt genomgången folkskola meddelade, hade de sakkunniga föreslagit
en alternativ anordning med sex eller fem klasser, varvid det skulle
ankomma på vederbörande kommunala myndighet att vid uppgörande av
förslag till reglemente för skolan avgöra, vilken av de båda organisationsformerna
som ansåges i det särskilda fallet önskvärd.
Då det nu gällde att åstadkomma en skolform, vars studiemål skulle
motsvara icke realskolans utan den nuvarande högre flickskolans, finner
departementschefen konsekvensen bjuda att helt övergiva tanken på upprättande
av den femklassiga skolan. Därmed skulle också hela organisationsfrågan
vinna i förenkling: i den mån skolan byggde på fyraårig
grundskola, bleve lärokursen sjuårig; i den mån den åter vilade på avslutad
folkskola, komme den att bliva sexårig.
Det hade anförts till förmån för en femklassig skola, att studietiden medelst
en sådan bleve förkortad med ett år. Men lika litet som man velat,
när det gällt det allmänna läroverket, tillgripa utvägen att genom en beskärning
av läroverket förkorta studietiden, enär sådant icke ansetts kunna
ske utan menliga följder för läroverkets arbetsresultat, lika litet ansåge
departementschefen, att man borde i fråga om flickskolan anlita en dylik
för uppnåendet av skolans syfte hinderlig utväg.
Det hade från visst håll uttalats den farhågan, att om flickskolan bleve
sexårig, den ringa tidsskillnaden i flickskolans och det allmänna läroverkets
studiegång skulle vålla vad man kallat »en osund sugning till studentexamen».
Mot detta kunde emellertid anmärkas att samma tidsskillnad —
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
17
ett år — redan länge existerat i den nuvarande åttaklassiga flickskolans
och det allmänna läroverkets lärogång utan att hava på något mera oroande
sätt föranlett do kvinnliga lärjungarna att föredraga gymnasievägen
framför flickskolevägen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser departementschefen, att
flickskolans anknytning till folkskolan bör ordnas på följande sätt:
1) Vid varje kommunal flickskola skall upprättas såväl sjuårig som
sexårig lärokurs. De båda lärokurserna skola upprättas antingen såsom
var för sig fristående eller såsom med varandra förenade.
2) Då lärokurserna anordnas såsom fristående, skall den sjuåriga lärokursens
lägsta klass anknyta till folkskolans fjärde klass och den sexåriga
kursens lägsta klass till den sexåriga folkskolans högsta. Då lärokurserna
äro förenade, skola lärjungar, som genomgått folkskolans fjärde klass,
kunna vinna inträde i den sjuåriga lärokursens första klass, samt lärjungar,
som genomgått folkskolans högsta klass, i andra klassen av samma
lärokurs, vilken klass således kommer att tillika utgöra den sexåriga lärokursens
lägsta klass.
3) De båda lärokurserna skola, om de äro fristående, i regel undervisas
var för sig; dock skola i vissa fall de båda kursernas lärjungar sammanföras
till gemensam undervisning.
4) Då de båda lärokurserna äro förenade, skola lärjungarna i regel åtnjuta
gemensam undervisning. Dock skall för de lärjungar, som från folkskolans
högsta klass vinna inträde i den sjuåriga lärokursens andra klass,
i viss utsträckning anordnas skild undervisning. Enär lärokurserna i den
sjuåriga flickskolans första klass, om man bortser från ämnet tyska, upptaga
det väsentliga av kursinnehållet för folkskolans femte och sjätte klasser,
synes den skilda undervisningen kunna inskränkas till nämnda ämne.
Denna undervisning, som skall förläggas till skolans ordinarie undervisningstid,
skall omfatta en lärokurs, motsvarande den kurs i ämnet, som
meddelas i de två första årsklasserna av den sjuåriga lärokursen.
5) Den sjuåriga och den sexåriga lärokursen skola upprättas såsom
förenade i alla de fall, då icke antalet lärjungar i den sjuåriga lärokursens
andra klass, med tillämpning av de för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar
gällande bestämmelser, under två läsår i följd gjort uppdelning
av sagda klass på två eller flera parallellavdelningar erforderlig.
I sistnämnda fall skola de båda lärokurserna från och med därpå följande
läsår och så länge förutsättningar härför äro för handen vara upprättade
såsom fristående.
Önskar skolområde i annan ordning än nu sagts vid sidan av den sjuåriga
lärokursen anordna fristående sexårig lärokurs, skall framställning
därom göras hos Kungl. Maj:t, som i varje särskilt fall fattar beslut.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 73 käft. (Nr 155.)
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Motioner. I ovanberörda motioner I: 288 och II: 461 göres gällande, att den kommunala
flickskolans anknytning till sjätte folkskoleklassen — och uteslutande
till denna — utgjorde en av huvudpunkterna i 1927 års principbeslut.
Då departementschefen i propositionen till 1927 års riksdag talat
om »den för reformen grundläggande principen att å varje läroverksort
tillfälle i skälig utsträckning borde beredas till omedelbar övergång
från folkskolans sjätte klass till läroverket», avsågo enligt motionärernas
mening dessa ord icke att fastslå någon för reformen i dess helhet grundläggande
princip, utan hänförde sig allenast till vad departementschefen
den gången betecknade såsom »en grundläggande synpunkt» icke för reformen
utan uteslutande för omläggningen av de gamla läroverken. När
det åter gällde nybildningar, hade i 1927 års proposition uttryckligen hävdats,
att »tungt vägande skäl föreligga för att dessa läroverk anknyta till
sjätte folkskoleklassen». Även denna grundsats hade otvetydigt godtagits
av riksdagen. De kommunala flickskolor, som nu väntades kunna uppstå
genom privatläroverkens ombildning, vore enligt motionärernas mening
ur det allmännas synpunkt lika utpräglade nybildningar som de realskolor,
vilka framginge genom statens övertagande av kommunala mellanskolor.
Då Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag, i vad det gäller flickskolans
anknytning till folkskolan och skolkursens längd, på alla väsentliga
punkter strede mot det principbeslut 1927 års riksdag fattat, yrka
motionärerna, att förslaget i denna del icke måtte vinna riksdagens godkännande.
Utskottets Utskottet har icke kunnat finna, att åt 1927 års riksdags beslut rö
yttrande.
rarKie anknytningen till folkskolan bör givas den tolkning, som innefattas
i nyssberörda motioner. Fastmer anser utskottet, att i nämnda
riksdags beslut inrymmes full likställdhet mellan 4-årig och 6-årig folkskolekurs
såsom grundval för den högre skolan. Kungl. Maj:ts nu föreliggande
förslag utgår också från de båda linjernas likaberättigande, och
utskottet vill i detta avseende ansluta sig till den av departementschefen
härutinnan hävdade uppfattningen. Vid granskning i övrigt av vad departementschefen
anfört såväl i fråga om antalet klasser i den föreslagna
kommunala flickskolan som beträffande sättet för denna skolforms anknytning
till folkskolan har utskottet icke funnit något att erinra i annat
avseende än att utskottet i Kungl. Maj:ts hemställan under A a 2 ansett sig
böra för vinnande av enkelhet förorda en mindre jämkning. Utskottet,
som sålunda icke kunnat dela den uppfattning, som härutinnan göres gällande
i motionerna 1:288 och 11:461, tillstyrker alltså Kungl. Maj:ts förslag
i nu förevarande del.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
19
3. Linjedifferentiering.
De skolsakkunnigas förslag innebär en viss linjedifferentiering i de ifrågasatta
kommunala flickskolorna. Enligt deras förslag skulle inom de två
högsta klasserna av sexårig flickskola samt inom den högsta klassen av
femårig flickskola undervisningen kunna anordnas antingen på håde en
teoretisk och en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.
I nämnda klasser skulle undervisning meddelas i följande för den teoretiska
och den praktiska linjen gemensamma ämnen, nämligen modersmålet,
historia med samhällslära, ett främmande språk samt det ena året
hälsolära och det andra året ekonomilära ävensom kristendom. Nu angivna
ämnen skulle bilda en fast kärna inom de båda linjerna. Därjämte skulle
lärjungarna å den teoretiska linjen deltaga i undervisningen i tre fritt valda
teoretiska ämnen och lärjungarna å den praktiska linjen i två av ämnena
sömnad, vävning, hushållsgöromål, barnavård och trädgårdsskötsel eller
samtliga de å undervisningsplanen upptagna handelsämnena. Bestämmelse
om skolas organisation med avseende på undervisningens fördelning
på olika linjer skulle lämnas i skolans reglemente. Det skulle
ankomma på vederbörande kommunala myndighet att avgiva förslag,
huruvida skola borde utrustas med både teoretisk och praktisk linje eller
endast med endera av dessa linjer samt tillika, då praktisk linje förekomme,
angiva, i vilka av de på undervisningsplanen uppförda praktiska undervisningsämnena
undervisning ansåges böra förekomma vid skolan.
Med hänsyn till de kostnader, som upprättandet av en praktisk linje
måste komma att medföra, kunde det, enligt de sakkunnigas mening,
svårligen ifrågasättas att på varje plats, där praktisk linje förekomme,
undervisning skulle å densamma meddelas i samtliga de praktiska ämnen,
som finnas å undervisningsplanen upptagna. Å andra sidan borde det med
hänsyn till det val av ämnen, som borde stå lärjungarna öppet, stadgas,
att undervisning å praktisk linje skulle anordnas i minst tre av de å planen
upptagna praktiskt husliga ämnena eller i två av dessa ämnen jämte
samtliga de på samma plan upptagna handelsämnena.
Departementschefen finner de sakkunnigas förslag stå i överensstämmelse
med de avsikter, som föranlett riksdagen att begära en utredning rörande
en liknande differentiering vid realskolan och skänker den framkomna
differentieringstanken sin anslutning.
Med den frihet för vederbörande kommun att på grund av förhandenvarande
erfarenheter och förhållanden bestämma sig för den ena eller andra
gruppen av de praktiska ämnen, som föreslagits, ansåg departementschefen
den ifrågasatta organisationen även öppna möjligheter till försök.
För sin del ansluter han sig därför i princip till det av de sakkunniga
framlagda förslaget om undervisningens differentiering på särskilda linjer.
Departe
mentschefen.
20 Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Departementschefen betonar vidare, att det icke här vore fråga om
någon fackutbildning i egentlig mening eller någon specialkurs för eu viss
levnadsbana utan endast fråga om att anordna skolan så, att den vid sidan
av sitt allmänbildande syfte finge ett praktiskt inslag. Dess kurser vore,
liksom den högre privata flickskolans och även i övervägande grad realskolans,
i främsta rummet inriktade på de många olika uppgifter ute i
det praktiska livet, framför allt i hemmet, där icke en starkt specialiserad
utan mera allmänt lagd teoretisk-praktisk utbildning vore av nöden, där
det alltså icke kunde bliva fråga om några formellt fastslagna behörighetsvillkor.
Ytterligare framhåller departementschefen, hurusom det enligt hans
mening vore av synnerligen stor betydelse, att då det gällde en sådan skolform,
som här vore i fråga, de kommunala myndigheternas bestämmanderätt
bleve hehörigen tillgodosedd. Detta hade också varit en ledande synpunkt
för de sakkunniga. Nu har av skolöverstyrelsen m. fl., som yttrat
sig över de sakkunnigas förslag, ifrågasatts den förändringen i detsamma,
att vid varje skola borde finnas en teoretisk linje och att det i övrigt
skulle bero av Kungl. Maj:ts beslut, huruvida en praktisk linje därjämte
skulle upprättas. Vid övervägande av detta spörsmål säger sig departementschefen
hava funnit, att det borde stå vederbörande kommun öppet
att bestämma sig för om den önskade en enbart teoretisk eller en enbart
praktisk linje eller båda dessa linjer och i sådant hänseende avgiva förslag.
Endast om saken ordnades på detta sätt, kunde kommunen anses äga
tillräcklig rörelsefrihet.
Det hade anmärkts — framhåller departementschefen — att den föreslagna
praktiska linjen upptoge både för många och i vissa avseenden
även olämpliga ämnen, vilka skulle komma att tillskynda kommunerna
allt för dryga kostnader. Vid en sådan anmärkning borde man emellertid
ej förbise, att det enligt förslaget skulle i första hand bliva beroende av
vederbörande kommuns önskan, vilka av de på undervisningsplanen upptagna
praktiska ämnena den ansåge lämpa sig för sin skola. Vid ett dylikt
avgörande komme givetvis kommunen att taga hänsyn till de förutsättningar,
som orten kunde erbjuda — t. ex. i fråga om ämnet barnavård
förefintligheten av ett barnhem eller dylikt — och de där förhandenvarande
förhållandenas inverkan på den ekonomiska sidan av företaget. Då så
vore, betraktade departementschefen det som en fördel, att undervisningsplanen
upptoge så många olika praktiska ämnen av lämpligt slag som
möjligt, enär den därigenom erbjöde kommunerna ett mycket rikare urval
och lämnade mycket allsidigare råd och anvisningar. Ur nu angivna
synpunkter borde även ämnena barnavård och trädgårdsskötsel, angående
vilka från vissa håll betänkligheter uttalats, mycket väl försvara sin plats
på undervisningsplanen. Däremot funne departementschefen de av de sakkunniga
föreslagna handelsämnena hava i de föreslagna undervisnings
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
21
planerna erhållit eu allt för yrkesmässig liiggning för att stå i god överensstämmelse
med skolans studieuppgift i övrigt. Han anser sig för den
skull icke höra ansluta sig till vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit.
I ovanherörda motioner I: 288 och II: 461 framhålles, att, då riksdagen
krävt en särskild utredning om praktiska utbildningslinjer, alla skäl
förelåge att tills vidare uppskjuta åtgärder för motsvarande grundsatsers
tillämpning inom flickskolan. Motionärerna säga sig ej kunna giva sin
anslutning till andra förslag än sådana, där undervisningen anordnas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i den hittillsvarande skolan skett,
dock med stärkande av ämnena kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, eventuellt
därigenom att tillfälle till valfria tilläggskurser i dessa ämnen
bereddes.
Rörande det framlagda förslaget om linjedifferentiering i den föreslagna
nya skolformen har utskottet ej kunnat undgå att uppmärksamma,
hurusom vissa betänkligheter uttalats från de i ärendet hörda myndigheternas
sida i fråga om den praktiska utbildningslinjens ändamålsenlighet
och berättigande. Förslaget förutsätter emellertid, att det skulle ankomma
på vederbörande kommunala myndighet att bestämma såväl beträffande
eventuell linjeuppdelning som i fråga om de olika grupper av praktiska
ämnen, som borde på olika orter komma till användning. Vid sådant förhållande
och då den ifrågasatta organisationen är ägnad att i förevarande
avseenden öppna möjligheter till olika försöksanordningar, vilka kunna
vara av värde för ett fortsatt bedömande av frågan om ungdomens praktiska
utbildning, har utskottet om ock med någon tvekan velat förorda
Amd i nu berörda avseenden föreslagits.
4. Arbetets yttre och inre anordning.
De anvisningar och bestämmelser om undervisning och uppfostran, vilka
innefattas i de sakkunnigas förslag, hava till huvudsyfte att vid flickskolans
undervisnings- och uppfostringsarbete bringa i tillämpning vissa
under den senare tidens pedagogiska utveckling gjorda rön och framkomna
betydelsefullare uppslag.
Vad beträffar lärostoffets läggning och undervisningsarbetets inre anordning,
hade de sakkunniga sökt att i fråga om den kommunala flickskolan
bringa i tillämpning vad såväl i statsrådsprotokollet vid avlåtande
till 1927 års riksdag av proposition angående omorganisation av det högre
skolväsendet m. m. som av riksdagen i dess skrivelse i anledning av samma
proposition framhållits som eftersträvansvärt i fråga om samling i skolarbetet
och begränsning av det samtidigt inhämtade lärostoffet. På samma
Motioner.
Utskottets
yttrande.
Departe
mentschefen.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
gång hade de sakkunniga sökt bereda större utrymme och möjlighet för
ett arbete, där önskvärd hänsyn kunde tagas till lärjungarnas individuella
läggning och självverksamhet. Därvid hade de sakkunniga ansett sig
kunna med fördel taga till utgångspunkt vissa av 1927 års riksdag framlagda
grundlinjer för arbetet å gymnasiet. Med tillämpning av dessa hade
de sakkunniga föreslagit, att de teoretiska undervisningsämnena skulle
för varje lärjunge i de två högsta klasserna begränsas till en grupp fasta
ämnen jämte ett visst antal fritt tillvalda ämnen. Vad de sakkunniga sålunda
föreslagit hade vunnit principiellt understöd från så gott som samtliga
dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle den fasta kärnan av ämnen omfatta
ämnena kristendom, modersmålet, historia, ett främmande språk
samt det ena året hälsolära, det andra året ekonomilära. Till dessa ämnen
skulle varje lärjunge vara skyldig att tillvälja, på den teoretiska linjen
ytterligare tre ämnen och på den praktiska vissa grupper praktiska ämnen.
I de över förslaget avgivna yttrandena hade hland annat uttalats den
meningen, att det borde stå lärjunge fritt att utöver de tre obligatoriska
tillvalsämnena ytterligare tillvälja ett eller annat ämne. Departementschefen
har förklarat sig icke hava något annat att erinra mot den sålunda
föreslagna anordningen än att dylikt utsträckt tillval borde medgivas lärjunge
först sedan lärarkollegiet med hänsyn till lärjungens studieläggning
samt hennes andliga och kroppsliga utrustning funne sig kunna lämna
sitt medgivande.
Det hade — framhåller departementschefen vidare — förmenats, att det
skulle bidraga till att förebygga splittring i arbetet, ifall vissa av de på
de sakkunnigas undervisningsplan upptagna ämnena sammanfördes med
varandra till ett enda ämne, så att t. ex. hälsolära alltid förenades med
biologi, ekonomilära med historia och samhällslära o. s. v. Då emellertid
departementschefen ansåge det i hög grad önskvärt, att varje kvinna på
det åldersstadium det här gällde erhölle en grundlig insikt såväl i personlig
som i hostads- och samhällshygien samt därtill finge genomgå en
teoretisk och praktisk kurs i hemsjukvård och olycksfalls behandling,
kunde han icke se annat än att denna angelägenhet bäst befrämjades därigenom
att ämnet hälsolära gjordes obligatoriskt och icke förbundes med
ämnet biologi.
Vad nu sagts om ämnet hälsolära gällde — menar departementschefen —
i stort sett även det föreslagna ämnet ekonomilära. I likhet med de sakkunniga
hölle han för önskvärt, att alla flickor erhölle någon kunskap i
de allmännaste ekonomiska lagarna. Man finge icke glömma, att en högst
betydande del av vårt folks årliga inkomst belopp i själva A-er ket förvaltades
av landets husmödrar.
Olika meningar hade yttrats i fråga om kristendomsämnets förekomst
på undervisningsplanen. De sakkunniga hade tänkt sig, att detta ämne
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
23
skulle vara obligatoriskt på det sätt, att lärjungarna på det differentierade
stadiet skulle under en timme i veckan deltaga i en undervisning i
ämnet, som bedrives huvudsakligen i form av föreläsningar, diskussioner
och samtal rörande betydelsefullare religiöst-sedliga frågor. Därjämte
skulle ämnet med två timmar i veckan ingå bland de ämnen, som på förut
angivet sätt skulle kunna tillväljas. Mot detta förslag hade anmärkningar
framställts, i det man ansett, att man med blott eu veckotimmes obligatorisk
undervisning ej skulle kunna nå det syftemål, man ville vinna med
kristendomsundervisningen på ifrågavarande stadium. Utan att i övrigt
hava något att anmärka mot det läroinnehåll de sakkunniga föreslagit
skola ingå i kristendomsämnet, kunde departementschefen icke undertrycka
den farhågan, att den av de sakkunniga åt ämnet tillmätta tiden
vore väl knapp. Han ansåge fördenskull, att ämnet borde upptagas såsom
obligatoriskt med två veckotimmar i varje klass även på det differentierade
stadiet. Under sådana förhållanden skulle ämnet givetvis ej ingå
bland de s. k. tillvalsämnena.
Beträffande lämpligheten att såsom tillvalsämne medtaga ämnet psykologi
ansåge departementschefen det vara välbetänkt, att de kvinnliga
lärjungarna finge, om de så önskade, stifta bekantskap med det högre
själslivets psykologi med särskilt beaktande av sådana företeelser inom
hemlivet, samhällslivet och det allmänna kulturlivet, som med hänsyn till
den kvinnliga ungdomens ställning och uppgifter kunde påkalla psykologisk
belysning. Han ville därför livligt tillstyrka det av de sakkunniga
föreslagna upptagandet av ämnet psykologi på flickskolans läroplan.
För befrämjande av lärjungarnas utveckling hade föreslagits en ledighet
av 15 dagar för idrott och annan friluftsverksamhet. Departementschefen
ansåge, att antalet dagar för detta ändamål icke borde inskränkas.
Ehuru utskottet ej anser förutsättningarna för genomförandet av den
föreslagna anordningen för flickskolans två högsta klasser i detta fall
vara fullt analoga med vad fallet är vid gymnasierna, har utskottet dock
på de grunder, som departementschefen anfört, ansett sig kunna tillstyrka
förslaget.
Utskottet har härjämte velat giva uttryck åt vissa betänkligheter beträffande
den av departementschefen angivna utökningen av antalet läroämnen
genym införande å undervisningsplanen av nya fristående ämnen.
Med hänsyn till den praktiska betydelsen av vissa av de nya ämnena har
utskottet emellertid funnit ett upptagande på läroplanen av dessa ämnen
kunna försvaras.
Vad departementschefen anfört i fråga om skolarbetets yttre och inre
anordning, innefattar emellertid allmänt avfattade grundlinjer, beträffande
vilka det är förenat med vissa svårigheter för utskottet att fälla
något mera bestämt omdöme. Utskottet förutsätter, att, innan stadga och
Utskottets
yttrande.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Departe
mentschefen.
reglementariska föreskrifter varda av Kungl Maj :t för den nya skolformen
utfärdade, de under förevarande avdelning berörda spörsmål bliva
underkastade en förnyad omprövning och att vid skolformens genomförande
sådana anordningar i avseende å undervisningsarbetet träffas, vilka
taga alla hänsyn till eu ändamålsenlig undervisnings krav och tillika äro
ägnade att främja det allmänna bildningsmål, denna skolform är avsedd
att företräda.
5. Anknytning till gymnasiet.
Olika meningar hava gjorts gällande angående möjligheten och lämpligheten
att anordna en anknytning mellan den kommunala flickskolan och
det allmänna läroverket, särskilt gymnasiet.
Sålunda hava de sakkunniga ställt sig principiellt avvisande till en sådan
tanke och därvid letts av den uppfattningen, att en skolform med ett
sådant syfte som den högre flickskolans krävde, att undervisningen redan
från början i möjligaste mån inställdes på att tjäna detta syfte.
Av dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget, har flertalet givit
uttryck åt önskvärdheten av att anknytningsmöjligheter på ett eller annat
sätt kommit till stånd mellan flickskolan och gymnasiet, på samma gång
som de betonat, att sådana anordningar icke finge förrycka skolans arbete
eller undanskymma dess huvudändamål.
Departementschefen har förklarat sig finna de skäl, som blivit anförda
för anordnande av en anknytning mellan flickskolan och gymnasiet, innehålla
åtskilligt behjärtansvärt. För bedömande av denna fråga anser
han det emellertid vara av betydelse att skilja mellan ett mera generellt
och ett mera individuellt sätt att ordna anknytningen i fråga. Med det
förra avser departementschefen eu anordning, som går ut på att — oavsett
om flera eller färre lärjungar ha för avsikt att övergå från den ena skolformen
till den andra — lärokurserna i den ena skolan för samtliga lärjungar
i en viss klass läggas så, att de svara mot kurserna i en viss klass
i den andra. Vid ett individuellt anknytningsförfarande åter erhålla de
olika klassernas kurser den läggning, som påkallas av den ifrågavarande
skolformens eget slutmål, och blott för de lärjungar, som ha för avsikt att
övergå till en annan skola, träffas vissa lämpliga anpassningsanordningar
i fråga om lärokurserna.
Av de skäl, som i statsrådsprotokollet blivit anförda, finner sig departementschefen
förhindrad förorda, att generella anordningar vidtagas för
att åstadkomma anknytning mellan flickskolan och gymnasiet. Då man
torde vara berättigad att antaga, att det stora flertalet lärjungar i flickskolorna
kommer att fortsätta sin väg till flickskolans slut och det sålunda
endast bleve ett mindretal, som överginge till gymnasiet, syntes
flickskolans kurser böra få sin allmänna läggning bestämd av vad som
krävdes för uppnåendet av flickskolans eget mål. Vid sidan härav borde
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
25
emellertid enligt departementschefens mening för de flickor, som önskade
övergå till gymnasiet, utan större svårighet lämpliga individuella övergångsanordningar
kunna läggas till rätta. Han hade tänkt sig dessa på
följande sätt. De flickor som hade för avsikt att från fjärde klassen i flickskolans
sexåriga lärokurs, respektive femte klassen i dess sjuåriga övergå
till det fyraåriga gymnasiets första ring, skulle vid flyttningen till nämnda
fjärde, respektive femte klass giva detta till känna för skolans rektor, som
då hade att sörja för att i de undervisningsämnen, i vilka en omläggning
erfordrades för att vinna anknytning till gymnasiets begynnelsekurser, en
sådan omläggning komme till stånd i samband med den ordinarie undervisningen
i ämnet. Gällde det t. ex. ämnet matematik, syntes saken kunna
ordnas så, att de tilläggskurser eller i övrigt ändrade kurser, som erfordrades
för de flickor, vilka ämnade övergå till gymnasiet, genomginges
under någon viss därför anslagen del avI * * * * * 7 de ordinarie matematiktimmarna,
För de flickor, som från femte klassen i sexårig lärokurs, respektive
från sjätte klassen i sjuårig önskade övergå till det treåriga gymnasiets
första ring, borde möjlighet till omedelbar övergång kunna åvägabringas
så mycket lättare, som enligt det föreliggande förslaget en ganska
stor frihet i fråga om ämnesval skulle äga rum i nämnda klass. Nu ifrågavarande
flickor skulle anmäla vid flyttningen till femte respektive sjätte
klassen hos skolans rektor sin avsikt att övergå till gymnasiet, varefter
rektor skulle lämna dem nödiga anvisningar och råd angående de ämnen
och kurser, som de för sitt syfte liade att välja, samt vidtaga de åtgärder
i övrigt, som kunde underlätta nämnda övergång.
Ordnades anknytningen mellan flickskolan och gymnasiet på detta sätt,
komme — framhåller departementschefen — för de flickor, som önskade
övergå från flickskolan till gymnasiet, vägen härför att underlättas, på
samma gång som skolans normala lärogång bleve obruten för den del av
skolans lärjungar, som önskade fullständigt genomgå flickskolan och alltså
söka uppnå flickskolans eget studiemål.
Av vad departementschefen yttrat angående det allmänna förhållandet
emellan flickskolan och realskolan liksom ock av vad han andragit emot
en generell anknytning till annan skola, framginge, att han funne sig
böra bestämt motsätta sig tanken på tillrättaläggandet av någon vare sig
individuell eller generell anknytning från flickskolans sida till realskolan.
I ovanberörda motioner 1:288 och 11:461 ägnas en ingående kritik av
vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om den kommunala
flickskolans förhållande och ställning till gymnasiet, därvid göres gäl
lande,
hurusom den ifrågasatta nya skolformen skulle genom förslaget
komma att intaga en alltför isolerad ställning i vårt undervisningsväsen
samt att den nu föreslagna ordningen skulle komma att äventyra den
kommunala flickskolans hela intellektuella och pedagogiska standard.
Motioner.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Utskottets
yttrande.
1. Styrelse.
Departe
mentschefen.
Utskottets
yttrande.
2. Lärarkrafter.
Departementschefen.
I anslutning till den allmänna uppfattning, som utskottet i det föregående
gjort gällande i fråga om det bildningsmål den kommunala flickskolan
är avsedd att företräda, måste utskottet för sin del uttala sin anslutning
till det betraktelsesätt, som nu från departementschefens sida
kommit till uttryck i fråga om denna skolforms ställning till gymnasiet.
Utskottet har visserligen uppmärksammat, hurusom åtskilliga i ärendet
hörda myndigheter och korporationer uttalat sig för anordnande av särskilda
övergångar från den kommunala flickskolan till gymnasiet. Utan
att vilja på något sätt underkänna de skäl, som anförts till förmån fölen
dylik anknytning, har utskottet dock ej kunnat finna annat än att
genom vad departementschefen uttalat och förordat i fråga om lämpliga
individuella övergångsanordningar de önskemål, som i detta hänseende
framkommit, synas kunna bliva i erforderlig utsträckning tillgodosedda.
Då utskottet följaktligen finner den kommunala flickskolans anknytning
till gymnasiet vara i förslaget på ett fullt tillfredsställande sätt möjliggjord
och några ytterligare anordningar i detta syfte ägnade att förrycka
den nya skolformens bildningsmål, vill utskottet, som icke kan dela den i
ovanberörda motioner framförda åskådningen i dessa stycken, förorda bifall
till Kungl. Maj:t förslag i nu förevarande del.
6. Skolans ledning och arbetskrafter.
För den nu föreslagna nya kommunala flickskolan har den kommunala
mellanskolan tjänat som förebild i bland annat ekonomiskt-administrativt
hänseende. De bestämmelser i fråga om ledningen av flickskolorna och
dessa skolors lärarkrafter, som föreslagits, äro därför i allt väsentligt
överensstämmande med dem, som gälla för de kommunala mellanskolorna.
I vissa fall åter hava avvikelser ifrågasatts, som ansetts behövliga och
lämpliga. De spörsmål, som i statsrådsprotokollet närmare beröras, gälla
1) styrelse, 2) lärarkrafter, 3) behörighet till ordinarie lärartjänst, 4) rektors
och lärares tillsättning samt 5) undervisningsskyldighet.
För varje skola skulle finnas en styrelse, vilken skulle bestå av minst
fyra valda ledamöter samt dessutom av skolans rektor och biträdande
föreståndarinna, därest sådan är anställd vid skolan. I styrelsen skulle
finnas minst två kvinnliga ledamöter. Av suppleanterna skulle minst en
vara kvinnlig.
Mot förslaget i denna del har utskottet intet att erinra.
T fråga om lärarkrafter hade de sakkunniga föreslagit, att vid kommunal
flickskola skulle vara anställda: vid sexårig skola rektor och
minst fem ordinarie ämneslärare samt vid femårig skola rektor och minst
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
21
fyra ordinarie ämneslärare. I den mån så erfordras, »kulle dessutom vara
anställda extra ordinarie lärare ävensom nödigt antal timlärare. Som
lärare skulle kunna anställas såväl kvinnor som män, doek att vid varje
skola antalet kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar av hela
antalet lärare.
De sakkunnigas förslag rörande antalet ordinarie ämneslärare utgick
emellertid ifrån den förutsättningen, att rektor icke såsom vid kommunal
mellanskola nödvändigtvis skulle förordnas bland de vid samma skola
anställda ordinarie ämneslärarna utan kunna utses bland lärare från
andra skolor och andra skolformer, varigenom rektorsbefattningarna, liksom
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, skulle bliva fristående
tjänster.
Departementschefen säger sig emellertid icke för närvafande kunna biträda
sistnämnda förslag utan anser överensstämmelse med förhållandena
vid de kommunala mellanskolorna tillsvidare böra iakttagas i fråga om
rektors tillsättning; följden av den sålunda ändrade förutsättningen bleve
givetvis, att skolorna till ersättning för den bortfallna, fristående rektorsbefattningen
skulle erhålla en ordinarie ämneslärartjänst. På grund härav
och med hänsyn till den omständigheten, att varje skola skulle omfatta
sjuårig lärokurs, komme behovet av ordinarie lärare att i regel uppgå till
minst sju.
Vad därefter angår de sakkunnigas förslag, att vid varje skola antalet
kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar av hela antalet lärare,
har departementschefen i stället förordat, att minst hälften av ordinarie
antalet lärare skall utgöras av kvinnor.
Beträffande det från ett håll framkomna önskemålet, att vid större
skolor skulle anställas ett biträde, biträdande rektor eller föreståndarinna,
även i de fall, då skolan hade kvinnlig rektor, finner departementschefen
frågan om en dylik anordning kunna tills vidare anstå, enär det
ännu vore omöjligt att bedöma, huruvida skolor av detta slag komme att
bliva av större omfattning.
Från tlera håll hade — erinrar departementschefen — erinringar blivit
framställda mot de sakkunnigas förslag, att lärare i praktiska ämnen och
övningsämnen — med visst partiellt undantag, nämligen vid förening av
sådant ämne med teoretiska ämnen i ledig tjänst — icke skulle kunna
anställas som ordinarie lärare med därav följande pensionsrätt m. m. utan
endast som timlärare. Departementschefen framhåller, att han skulle ansett
synnerligen önskvärt, om ordinarie anställning kunnat beredas nämnda
lärare, men finner denna fråga förknippad med så många och svårlösta
spörsmål, att han för närvarande måste avstå från att tillstyrka ett beslut
i sådan riktning. Särskilt framhåller han, att frågan om dessa lärares
ställning i varje fall så nära sammanhängde med motsvarande spörsmål
Motioner.
Utskottets
yttrande.
28 Statsutskottets utlåtande Nr 155.
vid andra kommunala skolformer, att dess lösgörande från dessa icke
vore tillrådligt.
Emellertid kunde icke förnekas — fortsätter departementschefen — att
ställningen bleve särskilt svårartad för de lärarinnor i dylika ämnen, som
vid högre flickskolors ombildning till kommunala flickskolor nödgades
utbyta sin ordinarie befattning mot anställning som timlärare. För att
såvitt möjligt mildra svårigheterna i detta hänseende kunde man tänka
sig åtgärder av olika slag, exempelvis framställning i särskilt ömmande
fall till riksdagen i fråga om sådan lärarinnas pensionering m. m. eller
frivilligt inskridande från kommunernas sida.
Beträffande biträdande rektor har nu motionsvis (I: 286) föreslagits, att
vid kommunal flickskola av större omfattning med kvinnlig rektor skulle
efter skolöverstyrelsens prövning kunna anställas biträdande föreståndare,
manlig eller kvinnlig.
Vidare har i fråga om lärare i övningsämnen och praktiska ämnen vid
den nya skolformen i motionerna I: 287 och II: 459 föreslagits, bland annat,
att ordinarie befattningar i dessa ämnen måtte upprättas.
Vad först beträffar frågan om antalet ordinarie ämneslärare vid kommunal
flickskola, innebär Kungl. Maj:ts förslag, att antalet sådana lärare
skulle i regel uppgå till minst sju. Då utskottet — att döma av de propositionen
bilagda förslagen till timplaner — ej kunnat finna, att vid
mindre skolor med gemensam undervisning sju ordinarie ämneslärare alltid
med säkerhet kunna påräkna att erhålla full föreskriven tjänstgöringsskyldighet,
har utskottet funnit försiktigheten bjuda att begränsa nämnda
antal till minst sex.
I fråga om proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga lärare
vid kommunal flickskola tillstyrker utskottet förslaget i denna del.
Vad angår anställande av biträdande rektor eller föreståndarinna även i
de fall, då skolan hade kvinnlig rektor, anser departementschefen frågan
härom kunna tills vidare anstå; motionsvis har emellertid förslag om
dylikt biträde framlagts. Då utskottet anser, att behovet av en dylik anordning
lämpligen bör prövas först sedan någon erfarenhet rörande den
nya skolformen vunnits, har utskottet funnit sig, med avstyrkande av
motionen 1:286, böra ansluta sig till vad departementschefen liärutinnan
uttalat.
Beträffande benämningen för lärare i andra ämnen än läroämnen har
utskottet ansett sig böra förorda en jämkning i överensstämmelse med vad
i dessa hänseenden för andra skolformer för närvarande är gällande.
Frågan om ordinarie anställning för lärare i övningsämnen anser utskottet
vara ett spörsmål, vilket synes vara förtjänt av närmare uppmärksamhet.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet, framhåller departements
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
29
chefen som synnerligen önskvärt, att ordinarie anställning kunde beredas
dessa lärare; även utskottet finner starka skäl tala för en dylik anordning,
särskilt med hänsyn till de lärarinnor i dessa ämnen, vilka vid högre
flickskolors ombildning till kommunala flickskolor skulle förlora sin förutvarande
ordinarie befattning. Då emellertid frågan härom ej nu befinner
sig i det läge, att utskottet anser sig kunna göra något mera bestämt
uttalande i saken, måste utskottet inskränka sig till att framhålla önskvärdheten
av att en utredning härutinnan må komma till stånd och att
resultatet av denna utredning med det snaraste må föreläggas riksdagen.
I anledning av vad i motionen I: 287 i dess nu berörda de! föreslagits, vill
utskottet alltså hemställa, att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning i fråga om beredande
av ordinarie anställning åt lärare i övningsämnen vid kommunala flickskolor
samt med det snaraste för riksdagen framlägga det förslag, vartill
sagda utredning må giva anledning.
Det förslag till bestämmelser rörande behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
vid kommunal flickskola, som framlagts av de sakkunniga,
skiljer sig endast i ett par avseenden från de i sådant hänseende för kommunala
mellanskolor gällande föreskrifterna.
I fråga om de sakkunnigas förslag rörande behörighet till ordinarie
ämneslärartjänst, har anmärkts, att medgivandet av dylik kompetens åt
sökande, som ej avlagt vederbörlig akademisk examen med åtföljande
provår eller genomgått högre lärarinneseminarium, vore för de kommunala
flickskolornas vidkommande varken behövligt eller ändamålsenligt.
Vid detta spörsmåls bedömande vore det emellertid — framhåller departementschefen
— enligt hans mening lämpligt att något mera betrakta
de kommunala mellanskolornas kompetensfråga i dess historiska utveckling,
som visade, att den behörighet, vilken medgivits vid sidan av de
normala studievägarna, kommit till stånd icke uteslutande på grund av
brist på lärare under den tidigare delen av skolornas tillvaro. Dessa skolor
hade nämligen i regeln vuxit fram ur enskilda läroanstalter och högre
folkskolor, vid vilkas övergång till kommunala mellanskolor det varit av
vikt att kunna vid dem behålla förtjänta, ehuru ej formellt kompetenta,
lärare, som varit förtrogna med deras förhållanden och därföre i stånd
att verksamt biträda vid deras inlemmande i den nya skolformen. Med
tiden hade man kunnat förfara allt strängare med sökande av denna art,
men kvar stode dock det faktum, att åtskilliga av dessa lärare varit av
verkligt värde för skolornas utveckling. Härtill komme, att då den kommunala
mellanskolan byggde omedelbart på avslutad folkskola, det måste
anses värdefullt att bland mellanskolans lärare finnas även sådana, som
ägde en personligen vunnen erfarenhet av folkskolans arbete, efter vars
resultat mellanskolan hade att anpassa sitt begynnelsearbete. Erfarenhe
-
3. Behörighet
till ordinarie
lärartjänst.
Departementschefen.
Motion.
Utskottets
yttrande.
30 Statsutskottets utlåtande Nr 155.
ten hade också visat, att den möjlighet till ett friare urval av lärare, som
härigenom stått öppen, i stort sett varit till nytta.
På enahanda sätt borde enligt departementschefens mening förfaras med
de kommunala flickskolorna och detta så mycket hellre som vid de nuvarande
högre flickskolorna funnes ett ej ringa antal lärarinnor med liknande,
ofullständig kompetens, vilka vid dessa skolors om bildning till
kommunala icke utan vidare borde avvisas.
Skulle i vissa avsenden en revision av dessa förhållanden visa sig påkallad,
borde en sådan lämpligen verkställas i samband med en liknande
revision av bestämmelserna för de kommunala mellanskolorna.
Vad därefter angår den omständigheten, att de sakkunniga icke föreslagit
några kompetensvillkor för befattningar i praktiska ämnen och
övningsämnen, hade de sakkunniga även i detta hänseende följt stadgan
för de kommunala mellanskolorna. Departementschefen håller före, att då
några ordinarie befattningar icke kunnat föreslås för dessa ämnen, man
tills vidare borde hava tillräcklig garanti för att ifrågavarande lärare
ägde erforderlig kompetens i den av de sakkunniga föreslagna, bestämmelsen,
att skolstyrelsen skulle vara skyldig ställa sig till efterrättelse de
erinringar, till vilka skolöverstyrelsen kunde finna sig föranlåten med
hänsyn till lärarnas lämplighet och kompetens.
I motionerna I: 287 och II: 459 har bland annat föreslagits, att kompetensbestämmelser
måtte utfärdas för de vid de kommunala flickskolorna
anställda lärarna i övningsämnen och praktiska ämnen.
Vad beträffar frågan om kompetensvillkor för erhållande av ordinarie
ämneslärartjänst vill utskottet, som ej funnit något att erinra mot vad
departementschefen härutinnan anfört, framhålla följande. I fråga om åtkomsten
av dylik tjänst vid kommunal mellanskola utgöra för närvarande
enligt stadgan såväl akademisk examen jämte provår som genomgång av
högre lärarinneseminarium likaberättigade kvalifikationsgrunder. Så
skulle nu även vara fallet beträffande de ordinarie ämneslärartjänsterna
vid kommunal flickskola. Vid de kommunala mellanskolorna har emellertid,
såsom erfarenheten visat, utvecklingen lett därhän, att vid konkurrensen
om tjänster de akademiska meriterna i regel ansetts överväga och
att till följd härav utsikterna för de seminarieutbildade lärarinnorna att
erhålla dessa befattningar i samma mån minskats. Enligt utskottets mening
vore det icke önskvärt, att en motsvarande utveckling komme att
äga rum på den kommunala flickskolans område. Det bör nämligen
erinras därom, att den höga pedagogiska standard, som med rätta tillerkännes
den högre llickskolan, är till en väsentlig del att tillskriva
den insats, som inom denna skola gjorts av de från högre lärarinneseminarium
utbildade lärarinnorna. Kungl. Maj:ts av utskottet i stort sett
tillstyrkta förslag beträffande de kommunala flickskolorna avser att låta
Statsutskottets utlåtande Nr 155. 31
denna nya skolform i avseende å bildningsmål och arbetsformer övertaga
den högre flickskolans roll, och det vore därför enligt utskottets mening
av betydelse för den nya skolformens utformande och vidare utveckling,
om den finge, på samma sätt som den högre flickskolan hittills, tillgodogöra
sig den värdefulla pedagogiska insats, som representeras av just de
seminarieutbildade lärarinnorna. Utskottet vill därför framhålla angelägenheten
av att, då det gäller att vid tillsättande av ordinarie ämneslärartjänster
vid de kommunala flickskolorna väga seminarieutbildningen
mot de akademiska meriterna, så tillses, att den vid högre lärarinneseminarium
erhållna utbildningen icke under alla förhållanden skjutes åt
sidan till förmån för eu akademisk examen utan att all den hänsyn, som
en befattning vid denna skolform kräver, tages till de vid lärarinneseminariet
förvärvade reella lärarmeriterna.
I fråga om kompetensvillkor för befattningar i övningsämnen anser
utskottet, att under en viss övergångstid, innan ännu dessa befattningar
äro ordinarie tjänster, en tillfyllestgörande garanti kan ligga i de föreskrifter,
skolöverstyrelsen för olika fall kan tänkas komma att utfärda.
Utskottet har emellertid i det föregående förordat en utredning rörande
inrättande av ordinarie befattningar i dessa ämnen, och skulle dylika anordningar
kunna träffas, synes det utskottet uppenbart, att bestämda kompetensföreskrifter
böra även för dessa tjänster uppställas. Utskottet vill
alltså tillstyrka, att den av utskottet förut förordade utredningen även
må i sig inrymma en prövning rörande de kompetensvillkor, vilka lämpligen
böra ifrågakomma för dessa tjänster.
Beträffande formen för tillsättning av rektor föreslår departementsehe- 4 Tillgätt.
fen, att vad som gäller i fråga om tillsättning av rektorstjänst vid kom- ning av rekmunal
mellanskola må gälla även beträffande sådan tjänst vid kommunal nariTmrare’
flickskola, d. v. s. att till rektor skall av skolöverstyrelsen, efter förslag Departeav
skolans styrelse, för en tid av högst fem år i sänder förordnas en av mentschefen.
skolans ordinarie lärare.
Angående de ordinarie ämneslärarnas tillsättning innebär förslaget vissa
avvikelser från vad i dessa hänseenden gäller för de kommunala mellanskolorna.
Utskottet, som i likhet med departementschefen finner de nuvarande utskottets
formerna för rektors anställande vid kommunal mellanskola vara mindre yttrande,
tillfredsställande, anser sig dock för närvarande kunna ansluta sig till
vad som anförts i fråga om tillsättning av rektor och ordinarie lärare vid
kommunal flickskola.
Särskilt med hänsyn till flickskolornas större omfattning hade de sak- 5. Underviskunniga
föreslagit, att undervisningsskyldigheten för rektor skulle, i lik- ningsskylhet
med vad förhållandet hittills varit vid realskolorna och torde komma peparte
att förbliva vid femåriga sådana läroanstalter, bestämmas till två vecko- mentschefen,
32
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Motion.
Utskottets
yttrande.
timmar mindre än vid de kommunala, mellanskolorna, varjämte den för
kvinnlig rektor skulle ytterligare reduceras med två veckotimmar. I enlighet
härmed skulle manlig rektor åläggas en undervisningstid av 18 till
20 timmar i veckan och kvinnlig en motsvarande tid av 16 till 18 timmar.
För ordinarie manlig ämneslärare skulle föreskrivas en undervisningsskyldighet
av 24 till 28 veckotimmar liksom vid de kommunala mellanskolorna,
men i olikhet med förhållandena vid dessa skulle kvinnlig ämneslärare
åläggas ett lägre timantal, nämligen 22 till 26 liksom vid realskolorna.
Departementschefen anser, att vid de kommunala flickskolorna såväl
manlig som kvinnlig rektor borde åläggas en undervisningsskyldighet av
18—20 veckotimmar samt såväl manlig som kvinnlig ämneslärare en undervisningsskyldighet
av 24 till 28 veckotimmar.
Angående biträdande föreståndarinnan, vilkens motsvarighet vid statssamskola
(första lärarinnan) enligt riksdagens uttalade mening skulle få
sig ålagd en undervisningsskyldighet av 22—24 timmar i veckan mot övriga
lärarinnors 24—28 timmar, hade de sakkunniga föreslagit, att hon
skulle kunna få en nedsättning med högst tre timmar i veckan i den för
ämneslärarinna vid kommunal flickskola föreslagna undervisningsskyldigheten.
Då nämnda reduceringar vore ungefär likvärdiga, förklarar sig
departementschefen icke hava häremot, liksom i fråga om de sakkunnigas
förslag om undervisningsskyldighet i övrigt, något att erinra.
I ovanberörda motion I: 290 har föreslagits en höjning av maximitalet
för undervisningsskyldighet per vecka för ordinarie ämneslärare till 30
veckotimmar. Motionärerna beröra frågan om lektionstimmarnas längd
_ 45 minuter —- och framhålla, att en eventuell utsträckning av tjänstgöringstiden
för lärarna vid de kommunala flickskolorna icke kunde undgå
att återverka även ifråga om statsläroverken och de kommunala mellanskolorna.
Ifråga om undervisningsskyldigheten för rektor och ämneslärare saknar
utskottet anledning till erinran mot vad härutinnan föreslagits, till
följd varav utskottet ej kunnat förorda nyssberörda, motionsvis framförda
yrkande.
Beträffande undervisningsskyldigheten för biträdande föreståndarinna
anser utskottet sig böra uttala sig för en mindre jämkning i förslaget i så
måtto, att utskottet föreslår, att i detta avseende hör gälla vad som är
föreskrivet för motsvarande befattningshavare (första lärarinna) vid
statssamskola, d. v. s. en undervisningsskyldighet av 22—24 veckotimmar.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
33
B. Ekonomiska förhållanden.
Departementschefen erinrar till en början, hurusom han i det yttrande
till det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden, som i utdrag var bifogat
propositionen i skolfrågan till 1927 års riksdag, gjorde beträffande
den ifrågasatta kommunala flickskolans ekonomi det uttalandet, att vederbörande
kommun borde ansvara för skolans bestånd samt besluta om dess
ekonomiska förhållanden. Vidare borde i fråga om lärarpersonalens anställning,
avlöningsförmåner m. m. i huvudsak gälla vad i sådant hänseende
vore stadgat för kommunal mellanskola. Statsbidrag borde utgå
med samma belopp och efter i huvudsak samma grunder som nu gällde
rörande kommunal mellanskola. Även i de motioner till 1927 års riksdag,
i vilka tanken på inrättandet av kommunala flickskolor framfördes, hade
framhållits, att de för den kommunala mellanskolan gällande författningsbestämmelserna
i all huvudsak kunde tillämpas även på den kommunala
flickskolan. De enda punkter, där enligt motionärernas mening avvikelse
borde ske, voro följande. Biträdande föreståndarinna syntes icke erforderlig
i det fall, att rektorsbefattningen hade kvinnlig innehavare. Då skolan
skulle omfatta fem årsklasser, syntes minimiantalet lärjungar böra
fastställas till 40 mot mellanskolans 32 och av samma anledning statsbidraget
utgå med 14,000 kronor (till mellanskolan med 11,200 kronor). Jämväl
syntes det skäligt, att det särskilda understödet till undervisning i huslig
ekonomi kunde utgå med 1,000 kronor för år (mellanskolan 600 kronor).
Eiksdagen förklarade sig intet hava att erinra mot en tillämpning i
huvudsak av de allmänna grundlinjer för den kommunala flickskolans
organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen som av
motionärerna.
Vid utarbetandet av det förslag rörande inrättande av kommunala
flickskolor, som avgivits av de sakkunniga, hade dessa beträffande nu
ifrågavarande skolors ekonomiska förhållanden också i det hela tagit
de för kommunala mellanskolorna givna bestämmelserna till ledning.
1. Terminsavgifter.
De sakkunniga hade i sitt förslag till stadga för den kommunala flickskolan
i fråga om dylik skolas ekonomiska förhållanden infört samma be
stämmelser som nu funnes i stadgan för kommunala mellanskolor. Så
lunda hade föreslagits, att undervisningen skulle vara avgiftsfri, såvida
ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda
Departe
mentschefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 73 häft. (Nr 155.)
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Motion.
Utskottets
yttrande.
1. Avlöningsbelopp.
Departementschef
en.
bestämdes i skolans reglemente, varvid dock terminsavgifter i intet fall
skulle få påföras medellösa lärjungar. Departementschefen anser det riktigast,
att de i stadgorna för de kommunala mellanskolorna och de högre
folkskolorna förefintliga bestämmelserna i fråga om undervisningens avgiftsfrihet
även måtte komma att principiellt gälla den kommunala flickskolan.
I ovanberörda motion I: 289 har föreslagits, att i villkoren för statsunderstöd
för kommunal flickskola måtte fastslås bland annat, att, om
lärjungeavgifter skulle upptagas, desamma skulle utgå med samma belopp
för lärjunge, oberoende av hemorten.
Mot vad Kungl. Maj:t i nu berörda hänseende föreslagit har utskottet
intet att erinra.
Vad angår det i nämnda motion framställda förslaget, utgår utskottet
från, att den kommunala flickskolan liksom de allmänna statsläroverken
skall stå öppen för lärjungar oberoende av deras hemorter; en särskild
föreskrift i detta hänseende kommer utskottet i det följande att förorda.
Vid sådant förhållande finner utskottet uppenbart, att någon skillnad i
avseende å beloppen av terminsavgifterna ej bör göras mellan olika elever
på grund av deras olika hemorter, och tillstyrker förty ovanberörda motion
i denna del.
2. Avlöning.
Kungl. Majtts förslag i vad det avser lärarnas avlöning innebär, att de
föreslagna lönesatserna för ordinarie ämneslärare och för extra ordinarie
eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring skola överensstämma
med de för dylika lärare vid kommunala mellanskolor gällande, d. v. s.
för ordinarie ämneslärare: 3,300 kronor för manlig och 2,800 kronor för
kvinnlig lärare, vartill kunna komma tre ålderstillägg efter respektive fem,
tio och femton år, vart och ett å 400 kronor för manlig och 300 kronor för
kvinnlig lärare, samt för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring: 2,900 kronor för manlig och 2,600 kronor för kvinnlig
lärare.
Även för timlärare i teoretiska undervisningsämnen innebär förslaget
samma arvoden som de för sådana lärare vid kommunala mellanskolor
fastställda, d v. s. 105 kronor för veckotimme för manlig och 95 kronor
för veckotimme för kvinnlig timlärare.
För timlärare i teckning, i musik och i gymnastik föreslås samma arvoden
som vid de kommunala mellanskolorna, 90 kronor för manlig och 85
kronor för kvinnlig lärare för veckotimme samt för övriga praktiska ämnen
utom teckning 80 kronor för veckotimme eller samma grundbelopp,
som utgår till lärarinna i husligt arbete vid yrkesbestämd högre folkskola.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
35
Vad beträffar avlöningen för rektor vid kommunal flickskola innebär förslaget,
att densamma bestämmes efter samma grunder som avlöningen
för rektor vid kommunal mellanskola. Med hänsyn särskilt till det större
antalet klasser i dylik skola ioreslas dock att det särskilda rektorsarvodet
fastställes till 1,200 kronor för år mot 1,000 kronor vid kommunal mellanskola.
I överensstämmelse härmed föreslås vikarierande rektors arvode
utgå med 600 och arvodet för biträdande föreståndarinna med 300
kronor. , 1 - ■
I fråga om avlöningarna för ämneslärare ävensom i fråga om timlärararvodena
har utskottet intet att erinra mot vad Kungl. Maj:t härutinnan
föreslagit.
Vad däremot beträffar de föreslagna särskilda arvodena till rektor, vikarierande
rektor och biträdande föreståndarinna, saknar utskottet anledning
att härutinnan föreslå högre arvoden än vad i motsvarande hänseenden
för närvarande är fastställt vid de kommunala mellanskolorna,
d. v. s. 1,000 kronor till rektor, 500 kronor till vikarierande rektor och 200
kronor till biträdande föreståndarinna.
I fråga om övriga avlöningsbestämmelser framhåller departementschefen,
att frågan om rätt för lärare vid statlig eller kommunal läroanstalt
att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring
vid statsunderstödd enskild läroanstalt måste göras till föremål
för en mera ingående och omfattande utredning, innan den kan vinna sin
lösning. Då lärarinna vid kommunal flickskola skulle äga förmån av fri
bostad med bränsle eller ersättning därför, skulle det näppeligen behöva
inträffa, att en ämneslärarinna vid privat flickskola med lön i högsta
lönegraden och med den i gällande författning stadgade kontanta minimiavlöningen
och den av statsmedel utgående tillfälliga löneförbättringen
vid övergång till kommunal flickskola skall behöva lida någon löneminskning,
även om hon vid sistnämnda skola uppbär lön i lägsta lönegraden.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att i avseende å uppflyttning i högre lönegrad
skulle i tillämpliga delar gälla vad angående lärares vid kommunala
mellanskolor uppflyttning i högre lönegrad vore stadgat.
I övrigt skulle avlöningsbestämmelserna, efter vad departementschefen
framhåller, få samma lydelse som motsvarande bestämmelser i löneförfattningen
för kommunala mellanskolor.
I ovanberörda motion 1:285 har föreslagits, att lärare vid kommunal
flickskola måtte erhålla rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring vid privat läroverk eller eventuellt åtminstone
vid statsunderstött privat läroverk.
Utskottets
yttrande.
2. Övriga
avlöningsbestämmelser.
Departe
mentschefen.
Motion.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Utskottets
yttrande.
3. Pensionering.
Departementschefen.
Utskottets
yttrande.
Departe
mentschefen.
I fråga om övriga avlöniugsbestämmelser saknar utskottet anledning
att förorda ändring i vad härutinnan föreslagits eller alltså att dessa
skola i huvudsak ansluta sig till de för de kommunala mellanskolorna
gällande.
Vad särskilt beträffar det i berörda motion framförda yrkandet angående
rätt för lärare vid kommunal flickskola att för löneuppflyttning tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring vid privatläroverk, innefattas
denna fråga i det mera generella spörsmål, som departementschefen ansett
böra göras till föremål för en ingående och omfattande utredning.
Med hänsyn till vad i detta hänseende i statsrådsprotokollet anförts, anser
sig utskottet icke kunna förorda det i motionen framlagda förslaget.
I fråga om lärarnas pensionering hade de sakkunniga utgått från att
kommunala flickskolans lärare skulle beträffande såväl egen pension som
familjepension bliva helt och hållet likställda med lärare vid kommunala
mellanskolor d. v. s. äga pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Därjämte
hade de sakkunniga föreslagit, att sådan lärare i praktiskt undervisningsämne
eller övningsämne, som hade en undervisning av minst 20 undervisningstimmar
i veckan, efter särskild reglering måtte kunna beredas fastare
ställning och därmed även pension.
Även departementschefen anser, att lärarpersonalen vid de kommunala
flickskolorna bör i likhet med lärarna vid de kommunala mellanskolorna
vara inordnad i statens pensionsanstalt. De grunder för pensionsfrågans
ordnande, vilka därvid synts böra följas, finnas angivna i en av statens
pensionsanstalt efter anmodan utarbetad promemoria, vilken som bilaga
åtföljer statsrådsprotokollet. Mot vad i promemorian anförts säger sig departementschefen
icke hava någon erinran att göra, och därest förslaget
i detta hänseende vunne riksdagens gillande, borde Kungl. Maj:t erhålla
bemyndigande att utfärda de närmare bestämmelser, som på grund härav
befinnas erforderliga.
Departementschefen tillstyrker också den av de sakkunniga föreslagna
åtgärden om införande av bestämmelser om reglering av tjänst för beredande
åt vissa lärare av fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende
jämte pensionsrätt i statens pensionsanstalt.
Mot förslaget i nu förevarande del har utskottet intet att erinra. ,
3. Statsbidrag.
Även i fråga om statsbidrag till kommunala flickskolor liade de sakkunniga
i sitt förslag i allt väsentligt följt de bestämmelser, som gällde
för de kommunala mellanskolorna. Enligt förslaget skulle alltså skolområde,
som underliölle kommunal flickskola, för bestridande av kostna
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
37
derna härför erhålla bidrag av statsmedel dels till skolan och till parallellavdelning
av årsklass och dels för lärare i enlighet med vissa närmare
bestämmelser.
Departementschefen har i statsrådsprotokollet ansett sig böra skilja mellan
två olika fall, statsbidrag till fullständigt organiserad skola och till
skola under upprättande.
a. Statsbidrag till fullständigt organiserad skola.
Departementschefen erinrar till eu början om att eu av grundtankarna
i förslaget om upprättande av kommunala flickskolor hade varit, att dessa
skolor i ekonomiskt avseende skulle intaga samma ställning som de kommunala
mellanskolorna. Även för dessa nya skolor borde alltså eu ekonomisk
samverkan mellan staten och vederbörande kommun äga rum, varvid
dock kommunen hade att bära ansvaret för skolans bestånd och besluta
om dess ekonomiska förhållanden. Givet vore också, att staten här som i
liknande fall hade att tillse, att vissa villkor beträffande såväl skolans
lärare, deras kompetens och avlöning som skolans lokaler och utrustning
i övrigt m. m. bleve uppfyllda.
De sakkunniga hade beträffande statsbidrag till fullständigt organiserad
skola sökt att i möjligaste mån följa de för de kommunala mellanskolorna
gällande bestämmelserna. Departementschefen gillar till fullo denna ståndpunkt
och anser, att man, endast då så vore nödvändigt med hänsyn till
skolornas olika yttre och inre organisation, borde frångå nämnda för mellanskolorna
gällande bestämmelser.
Av 1927 års riksdag hade — erinrar departementschefen — föreskrivits,
att statsbidrag till kommunal mellanskola skulle utgå under villkor, att
skolan i sina fyra årsklasser hade sammanlagt minst 40 lärjungar. I överensstämmelse
härmed och med hänsyn därtill att kommunala flickskolan,
i varje fall, skulle omfatta sju ettåriga klasser, anser departementschefen,
att dylik skola bör hava minst 70 lärjungar för att komma i åtnjutande av
statsbidrag. Vid skola, där konstant behov av parallellavdelningar i andra
klassen av den sjuåriga, lärokursen uppkommit, skulle upprättas en fristående
till folkskolans sjätte klass anknytande sexårig lärokurs. Att för
denna lärokurs föreskriva visst minimiantal lärjungar anser departementschefen
ej vara erforderligt. Då emellertid undervisningsplanerna
för de båda högsta klasserna i den sjuåriga och i den sexåriga lärokursen i
det hela borde vara lika, borde det föreskrivas, att vid skola, där antalet
lärjungar i de två lärokurserna inom viss sådan klass tillsammans ej överstege
30, statsbidrag för uppdelning av dylik klass i klassavdelningar ej
skulle utgå.
Beträffande åter frågan om rätt för skoldistrikt att även i annat fall än
som här ovan nämnts vid sidan av den sjuåriga lärokursen anordna en
38
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
fristående sexårig lärokurs ock att därför i vanlig ordning erhålla statsbidrag,
borde det bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fall.
I fråga om rätt för skola att erhålla statsbidrag till upprättande av
parallellavdelning tillstyrker departementschefen ett av de sakkunniga
framställt förslag, enligt vilket ny sådan avdelning skulle få upprättas, om
vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på varje förutvarande avdelning
inom årsklassen.
I fråga om statsbidragets storlek erinrar departementschefen, att för
fyraårig kommunal mellanskola utginge ett årligt grundanslag om 11,200
kronor samt dessutom 2,800 kronor för varje vid skolan anordnad parallellavdelning.
Ett på samma sätt beräknat grundanslag till kommunal
flickskola skulle utgöra 16,800 kronor för sexårig skola och 14,000 kronor
för femårig skola. För sjuårig skola borde anslaget bli 7 X 2,800 kronor
eller 19,600 kronor. Emellertid hade de sakkunniga med hänsyn till den
tilltänkta organisationen av undervisningen i de två högsta klasserna i
sexårig skola och högsta klassen i femårig skola föreslagit en höjning av
de så beräknade beloppen med 400 kronor för var och en av dessa klasser.
Departementschefen finner det nödvändigt, att man på denna punkt något
avveke från vad som nu vore stadgat för de kommunala mellanskolorna
och hemställde alltså, att statsbidrag till sjuårig kommunal flickskola med
teoretisk linje måste utgå med 20,400 kronor (7 X 2,800 + 2 X 400). Om skolan
omfattade även en fristående sexårig lärokurs eller om parallellavdelning
av årsklass i enlighet med givna bestämmelser vore inrättad, borde
därutöver statsbidrag för varje klassavdelning utöver sju utgå med ett
belopp av 2,800 kronor för år.
Då emellertid enligt förslaget kommunal flickskola inom de två högsta
klasserna skulle kunna omfatta enbart praktisk linje och då inom denna
linje undervisning ej skulle meddelas i alla teoretiska ämnen utan endast
i de s. k. fasta ämnena med omkring 14 timmar i veckan, borde statsbidrag
för sådan skola enligt departementschefens mening ej utgå med nyss
nämnda belopp. Statsbidraget till skola med enbart praktisk linje borde
bestämmas till 5 X 2,800 + 2 X 1,400 = 16,800 kronor. I överensstämmelse
härmed borde tydligen statsbidraget till sådan parallellavdelning inom de
två högsta klasserna, som påkallades endast med hänsyn till behovet av
uppdelning av undervisningen i de för de båda linjerna gemensamma teoretiska
undervisningsämnena, utgå med 1,400 kronor för år.
Vidare innebär förslaget, att understöd till undervisning i praktiska undervisningsämnen
utom teckning vid kommunal flickskola må utgå med
75 kronor för läsår och veckotimme, under villkor att vid läsårets början
vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp
inom viss klass icke understiger 5 samt att minst 15 lärjungar
komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp för ämnet upprättas.
Statsutskottets utlåtande Nr ir>5.
39
Vad angår statsbidrag till läraravlöningen vid kommunala mellanskolor,
erinrar departementschefen om de härutinnan gällande bestämmelserna,
enligt vilka följande bidrag utgå
a) för varje manlig ämneslärare: 500 kronor;
b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring: 300 kronor;
c) för rektor: två tredjedelar av det för honom stadgade särskilda arvodet;
för biträdande föreståndarinna: det till henne utgående särskilda
arvodet;
d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande åldertillägg;
e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl.
Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;
f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt
g) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande av
smittofara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, det belopp,
som erfordras till arvode åt vikarien, dock icke för längre tid än
högst sex månader.
De sakkunniga hade i det hela följt dessa bestämmelser. Departementschefen
säger sig sakna anledning att för de kommunala flickskolorna i nu
berörda avseende föreslå någon ändring i de för mellanskolorna gällande
föreskrifterna.
Slutligen berör departementschefen ett under frågans behandling uppkommet
förslag, att de av riksdagen fastställda villkoren för statsbidrags
utgående borde inrymma en bestämmelse av innebörd, att den kommunala
flickskolan bleve tillgänglig även för lärjungar hemmahörande utanför
den eller de kommuner, vilka utgöra skolans huvudmän. Då någon
sådan föreskrift icke funnes beträffande de kommunala mellanskolorna
och, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ej heller visat sig av behovet
påkallad, anser departementschefen det ej behövligt att särskild föreskrift
härom utfärdades beträffande nu ifrågavarande skolor. I
I ovanberörda motion I: 289 har föreslagits, att i villkoren för statsunderstöd
måtte fastslås, bland annat, dels att kommunal flickskola för
att komma i åtnjutande av statsunderstöd skall i medeltal hava minst 15
Motion.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Utskottets
yttrande.
Departe
mentschefen.
lärjungar i varje årsklass, dels ock att skolan skall stå öppen för lärjungar
från landsbygden på samma villkor, som gälla i fråga om de allmänna
läroverken.
De föreslagna grunderna för statsbidrags utgående överensstämma i
stort sett med vad som av riksdagen bestämts i motsvarande avseenden
för de kommunala mellanskolornas vidkommande, och utskottet har vid
prövning av förslagets olika delar ej funnit anledning till erinran mot
vad Kungl. Maj:t härutinnan ifrågasatt.
Kungl. Maj:ts förslag innebär villkor om ett elevantal av minst 70 för
åtkomst av statsunderstöd, under det däremot i ovanberörda motion yrkas
ändring i nämnda villkor därhän, att elevantalet skall utgöra minst 15 i
varje klass, d. v. s. för den sjuåriga skolan 105. Utskottet har väl uppmärksammat,
hurusom Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad i motsvarande
hänseende av 1927 års riksdag beslöts för den kommunala mellanskolans
vidkommande, men utskottet har dock funnit skäl föreligga för
en jämkning av förslaget därhän, att villkoret om statsbidrag göres beroende
av ett antal av i medeltal minst 12 elever i varje klass, d. v. s. sammanlagt
minst 84 elever i skolan i dess helhet. I fråga om det i samma
motion väckta förslaget om inrymmande i villkoren för statsunderstöd av
en bestämmelse därom, att skolan skall stå öppen för lärjungar från landsbygden
på samma villkor, som gälla i fråga om de allmänna läroverken,
finner utskottet en särskild föreskrift om att skolan skall stå öppen för
elever, oberoende av deras hemorter, vara av omständigheterna motiverad;
och tillstyrker utskottet, att en bestämmelse härom införes bland villkoren
för statsbidrags utgående.
b. Statsbidrag till skola under upprättande.
Särskild uppmärksamhet anser departementschefen tillvägagångssättet
för upprättandet av kommunal flickskola påkalla. Två olika fall kunde
här komma i betraktande. Antingen kunde en kommunal flickskola nyupprättas
från grunden eller ock uppstå på det sättet, att en förutvarande
privat högre flickskola eller möjligen skola av annat slag — i sällsynta fall
måhända eu kommunal mellanskola — ombildades till kommunal flickskola.
Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande avseende innebär i huvudsak
följande:
Till skolområde, som i vederbörlig ordning upprättar kommunal flickskola
genom successivt uppbyggande med en eller flera klasser av sådan
skola, utgår under den tid, som erfordras för skolans uppbyggande till
fullständig kommunal flickskola, statsbidrag med 2,800 kronor om året
för varje årsklass, därvid skall tillämpas i övrigt de för statsbidrags utgående
stadgade grunderna samt iakttagas följande villkor:
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
41
a) att skolan i medeltal har ininst 10 lärjungar i varje årsklass,
b) att upprättandet av klasserna försiggår år efter år i oavbruten följd.
c) att rektor tillsättes vid upprättande av första klassen och att med
viss angiven begränsning vid skolan skola finnas lika många ordinarie
lärare som antalet årsklasser i skolan, samt
d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i enlighet med de
för kommunal flickskola gällande föreskrifter.
I detta sammanhang erinrar departementschefen om vad av 1027 års
riksdag beslöts i fråga om åtgärder för sådana lärarinnor, som på grund
av privata högre flickskolors avveekling i samband med samrealskolors
upprättande förlorade sin anställning. Departementschefen finner motsvarande
bestämmelser erforderliga för de lärarinnor vid enskilda högre
flickskolor, som på grund av kommunal flickskolas inrättande på orten
gå förlustiga sin befattning, därvid dock nu föreslås, att bestämmelsen
skall äga giltighet under viss övergångstid. Departementschefen uttalar
sig emellertid för att lärarinnorna vid en ombildad högre flickskola i möjligaste
mån må överflyttas till den kommunala flickskolan.
I ovanberörda motion 1:289 har föreslagits, att i villkoren för statsunderstöd
till kommunal flickskola måtte bland annat föreskrivas, att sådan
skola ej må inrättas utan riksdagens samtycke.
Vidare har i ovannämnda motioner 1:287 och 11:452 hemställts, bland
annat, att Kungl. Maj:ts förslag i fråga om åtgärder för sådana ämneslärarinnor,
som på grund av högre flickskolas ombildning till kommunal
flickskola skulle förlora sin anställning, även måtte få äga tillämpning
på övningslärarinna, vilkens tjänstgöring haft sådan omfattning, att den
kunde sägas hava utgjort vederbörandes väsentliga sysselsättning.
Utskottet har vid prövning av Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande
del ansett sig böra tillstyrka vad häxutinnan föreslagits, dock med den
jämkning, som föranledes av utskottets ovan uttalade uppfattning rörande
antalet ordinarie lärare vid kommunal flickskola.
I fråga om det i nyssberörda motion 1: 289 väckta förslaget, att kommunal
flickskola ej må kunna inrättas utan riksdagens samtycke, vill utskottet
framhålla, att, då en motsvarande föreskrift saknas beträffande
andra med den kommunala flickskolan i nu förevarande avseende likställda
skolformer, anledning icke synes föreligga att för den kommunala
flickskolans vidkommande uppställa ett dylikt villkor. Utskottet avstyrker
förty motionen i dess nu angivna del.
Vad angår det i motionerna I: 287 och II: 459 framställda yrkandet, anser
sig utskottet, i saknad av närmare utredning i ämnet, icke kunna förorda
detsamma.
Motioner.
Utskottets
yttrande.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Departe
mentschefen.
4. Kostnadsberäkning.
Den utredning och det förslag rörande inrättandet av kommunala flickskolor,
som avgivits av 1927 års skolsakkunniga, innehåller även kostnadsberäkningar
för sådana skolor.
Beträffande de av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna
framhåller departementschefen, att de sakkunniga utgått från att skolan
från början skulle ha till sitt förfogande utom skollokaler även erforderlig
möbelutrustning, bibliotek och undervisningsmateriell. Även med hänsyn
härtill syntes dock de av de sakkunniga i respektive stater upptagna
anslagen till bibliotek och undervisningsmateriell väl knappt tilltagna,
medan å andra sidan jämförelsevis måttliga terminsavgifter beräknades
komma att utgå.
Emellertid har departementschefen på en del punkter beträffande ifrågavarande
skolors organisation och avlöningsförhållanden ansett sig böra
avvika från de sakkunnigas förslag och framlägger för den skull en av
honom uppgjord kostnadsberäkning, som visserligen i stort sett utgår från
samma grunder, som de sakkunniga använt för sina beräkningar, men som
på samma gång tager hänsyn till det förslag till löne- och statsbidragsbestämmelser,
som av honom framlägges.
I likhet med de sakkunniga har departementschefen uppställt några
exempel på utgifts- och inkomststater för kommunala flickskolor av olika
typer. Dessa exempel åtfölja såsom bilagor statsrådsprotokollet.
På grundvalen av en av de sakkunniga uppgjord jämförande tablå över
kostnaderna för olika slags skolor har departementschefen låtit uppgöra
en motsvarande jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola,
en kommunal mellanskola och en kommunal flickskola med förenad sjuårig
och sexårig lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje. Även
denna tablå åtföljer som bilaga statsrådsprotokollet.
Då årskostnaden, särskilt för läraravlöningen, för nu ifrågavarande skolor
vore beroende av flera omständigheter, som ej på förhand kunde beräknas
och som kunde växla år från år, säger departementschefen det
givetvis vara omöjligt att framlägga någon exakt kostnadsberäkning.
Han har räknat med dels att skolorna, i likhet med vad nu vore fallet
vid våra högre flickskolor, komme att använda huvudsakligen kvinnliga
lärarkrafter, dels att ungefär hälften av det största möjliga antalet ålderstillägg
utginge. Något bidrag till bestridande av kostnaden för vikariatsarvoden
hade ej medtagits.
Enligt de anförda exemplen på stater för kommunala flickskolor
skulle årskostnaderna för de olika skoltyperna uppgå till följande
belopp:
Statsutskottets utlåtande Nr 155. 43
översikt av kostnaderna för kommunala flickskolor av olika typer.
Skolform |
Skola med |
Skola med |
||
Skola med teoretisk och praktisk linje. |
||||
47,000 7,800 |
_ |
30,150 |
— |
|
Terminsavgifter............................ |
— |
5,700 |
— |
|
Kommunalt anslag.......................... |
22,625 |
— |
19,132 |
50 |
Summa kronor |
77,425 |
— |
54,982 |
50 |
Skola med enbart teoretisk linje. |
||||
42,000 7,600 |
_ |
28,162 |
50 |
|
Terminsavgifter............................ |
— |
5,500 |
||
Kommunalt anslag.......................... |
20,625 |
— |
18,675 |
— |
Summa kronor |
70,225 |
— |
52,337 |
50 |
Skola med enbart praktisk linje. |
||||
_ |
_ |
26,250 |
_ |
|
Terminsavgifter............................ |
— |
— |
5,500 |
— |
Kommunalt anslag.......................... |
— |
— |
16,452 |
50 |
Summa kronor |
— |
— |
48,202 |
50 |
Anm. 1. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för lärarna äro ej medräknade.
» 2. Då skola med fristående 7-åriga och 6-åriga lärokurser alltid torde komma
att omfatta teoretisk linje, synes en beräkning av kostnaderna för dylik skola
med enbart praktisk linje sakna betydelse.
Departementschefen framhåller vidare, att man nu, lika litet som vid de
kommunala mellanskolornas tillkomst, hade några hållpunkter för att
kunna beräkna, hur många skolor av nu ifrågasatt organisation som kunde
komma att inrättas under de närmaste åren. Det syntes emellertid angeläget,
att den nya skolformen måste kunna komma till utförande redan
från början av läsåret 1928—1929, i fall det på en eller annan ort skulle
finnas förutsättningar därför. Räknade man med fullständigt upprättande
av två sjuåriga skolor, en med både teoretisk och praktisk linje samt en
med enhart teoretisk linje, skulle det erfordras ett anslag för ändamålet
av omkring 58,000 kronor. Då det emellertid ej vore sannolikt, att vare sig
ålderstillägg eller undervisning i praktiska ämnen redan från början
kunde förekomma i den omfattning, som i nämnda exempel angivits, borde
ett förslagsanslag å 50,000 kronor för budgetåret 1928—1929 vara tillfyllest.
Samma belopp borde även vara tillräckligt, om man utginge från att i
stället för en eller båda av de nämnda fullständiga skolorna ett antal
44
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Motioner.
Utskottets
yttrande.
skolor successivt upprättades. Kungl. Majtts förslag innebär nu äskande
av ett dylikt anslag av riksdagen.
Därjämte har föreslagits ett extra förslagsanslag å 8,000 kronor för beredande
av tillfällig löneförbättring åt lärare vid kommunala flickskolor
att utgå efter samma grunder som för lärare vid kommunala mellanskolor.
I ovanberörda motioner 1:288 och 11:461 ägnas en ingående kritik åt
de utav departementschefen framlagda kostnadsberäkningarna och göres
gällande, att den föreslagna skolformen måste komma att pålägga såväl
stat som kommun avsevärda kostnader, beträffande vilka dock Kungl.
Maj:t underlåtit att framlägga erforderliga beräkningar.
Lika med departementschefen håller utskottet före, att några hållpunkter
icke givas för att kunna beräkna, hur många skolor av det slag, som
nu föreslås, kunna komma att inrättas under de närmaste åren. En kostnadsberäkning
i detta hänseende kan därför icke exakt givas utan måste
i större eller mindre grad grundas på sannolikhetskalkyler.
Emellertid har utskottet uppmärksammat den kritik, som i fråga om
förslagets ekonomiska innebörd framkommit i ovanberörda motioner, och
fördenskull i vederbörlig ordning låtit från skolöverstyrelsen inhämta
yttrande med anledning av de i motionerna framlagda kostnadsberäkningarna.
Utskottet hänvisar till detta yttrande, vilket såsom bilaga åtföljer
detta utlåtande.
Vidare har utskottet låtit genom tillkallade experter inom utskottet uppgöra
vissa beräkningar rörande de ekonomiska konsekvenserna av ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag. Förslagets ekonomiska innebörd för statsverket
torde framgå av omstående översiktstablå. I
I avseende å denna tablå anföra bemälda experter följande:
»För att få en uppfattning om vad statens kostnader ungefärligen skulle
belöpa sig till, om kommunala flickskolor upprättas i hela den utsträckning
och på det sätt, som å ena sidan kan anses motsvara rimliga krav
på högre undervisning för flickor under i det hela samma villkor som för
gossar men å andra sidan ej medför onödiga kostnader för stat och kommun,
ha vi på grundvalen av tabell 1 gjort en ny sammanställning i
tabell 2. I sistnämnda tabell äro medtagna alla de städer, där nu statsunderstödda
högre flickskolor finnas med undantag av dels de 11 städer,
(Enköping etc.), i vilka enligt uttalande av 1927 års riksdag högre flickskolor
förutsättas bliva obehövliga, dels av Norrköping och Lund, vilka
hava kommunala mellanskolor och äro föreslagna att få högre flickläroverk.
Därvid ha vi utgått från att 4 högre flickskolor i Stockholm ombildas
till 2 kommunala flickskolor och att 2 högre flickskolor i var och en
av städerna Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Uppsala, Jönköping och Örebro
ombildas till 1 kommunal flickskola i var och en av dessa städer samt
att i de övriga städerna där befintliga flickskolor ombildas till kommunala.
Ökningen i statsbidrag för en dylik ombildning skulle uppgå till
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
45
översikt av kostnadsberäkningarna angående flickskolorna.
(Statens samtliga kostnader utom för pensionering. Ilindås medräknas ej.)
Samtliga kostnader |
Klass 1 i nuvarande |
11 mindre skolor |
|
Nuvarande kostnader |
3,703,321 |
300,000 |
340,262 |
Samtliga kostnader för staten 4) |
7-åriga skolor |
5-åriga skolor |
1) Om alla nuvarande skolor ombildas var för sig till a) utan praktisk linje (7-åriga), respektive utan sjätte |
5,213,598 |
3,786,0423) |
b) med praktisk linje (70 %) respektive sjätte års-kurs (70 %)....................... |
5,323,6004) |
4,166,0422) |
2) För organisation med 36 kommunala flickskolor och a) utan praktisk linje (7-åriga), respektive utan sjätte |
3,955,709 |
3,266,6953) |
b) med praktisk linje (7-åriga), respektive med sjätte |
4,025,0004) |
3,456,6953) |
'') I beräkningarna ingå även tillfällig löneförbättring och dyrtid stillägg enligt nu gällande
grunder samt 1 l/s ålderstillägg för varje ordinarie lärare.
2) Härtill kommer en kostnad av 181,710 kr. för ökat behov av lärare i folkskolan.
8) » > > » j 133,254 » » > i » > » »
4) Approximativt belopp.
592,650 kronor. Om man vidare förutsätter, att å ena sidan de fliekskolor i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, som ej äro upptagna i tabellen,
samt de nuvarande flickskolorna i Norrköping och Lund tillerkännas
statsunderstöd i samma utsträckning som nu, samt att å andra sidan ovannämnda
11 skolor (Enköping etc.), vilka nu uppbära statsunderstöd å tillsammans
340,262 kronor, ej mera komma i åtnjutande av statsunderstöd,
skulle statens kostnader för flickskoleväsendet genom upprättande av 7-åriga kommunala flickskolor med enbart teoretisk linje i ovan antydd omfattning
ökas från nu utgående belopp 3,703,321 kronor*) med 252,388
(592,650 — 340,262) kronor till 3,955,709 kronor. Enligt denna plan skulle
alltså organisationen omfatta 36 kommunala flickskolor, varjämte 25 av
våra nuvarande enskilda flickskolor skulle erhålla statsunderstöd som
sådana.
Härvid är emellertid att märka följande:
1) S. k. praktisk linje är ej medräknad i kostnaderna. Dylik linje kan.
beroende på olika omständigheter, medföra en ökad kostnad av antingen
3,140 kronor eller omkring 1,700 kronor eller omkring 300 kronor eller ock
en kostnadsminskning av växlande belopp uppgående till högst något
*) Det i verkligheten utgående beloppet har minskats med 200,000 kronor, som kan
anses utgöra bidrag till 12 med flickskolor förenade enskilda gymnasier.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
över 2,000 kronor för de skolor, som inrätta dylik linje. Då det är omöjligt
att nu beräkna, i vilken omfattning dylik linje kan komma att upprättas
eller vilken kostnadsökning den i varje fall kan medföra, hava vi
ej kunnat taga hänsyn härtill.
2) I likhet med det i kungl. propositionen anförda exemplet ha vi räknat
med hälften av antalet möjliga ålderstillägg. I en framtid torde man
få räkna med i medeltal minst 2 ålderstillägg (i stället för 1 A) för varje
ordinarie lärare.
3) Förhållandet mellan antalet manliga och kvinnliga lärare är i stort
sett detsamma som i det ovan anförda exemplet i kungl. propositionen,
d. v. s. 2 manliga mot 6 kvinnliga lärare; vid de större skolorna dock 5
manliga mot 9 å 10 kvinnliga. Statens kostnad för en ordinarie manlig
lärare kan i medeltal beräknas till 1,012 kronor högre än för kvinnlig. Vid
samtliga skolor är räknat med kvinnlig rektor. Om i något fall manlig
rektor anställes, ökas kostnaden med 405 kronor om året för dylik skola.
Om yi av här ifrågavarande 36 skolor finge manlig rektor, ökades kostnaden
i sin helhet med 4,860 kronor.
Upprättas åter 5-åriga skolor i enlighet med de nyss anförda principerna,
skulle statsbidraget till de ombildade skolorna minskas med 96,364
kronor, om ej en sjätte årsklass inrättades vid någon av dessa skolor, men
ökas med 93,636 kronor (190,000—96,364), om sjätte årsklass inrättas till
ett antal, som motsvarar 70 % av antalet klassavdelningar i 5:te klassen.
Lägges härtill den ökade kostnaden för 22 lärare i vardera av 2 klasser
vid motsvarande folkskolor, d. v. s. 133,254 kronor, blir hela kostnadsökningen
226,890 kronor.
Frånräknas slutligen härifrån det statsbidrag, 340,262 kronor, som nu
utgått till de 11 skolor (Enköping etc.), vilka ifrågasättas till indragning,
skulle statens nuvarande kostnader för flickskoleväsendet genom upprättande
av 5-åriga kommunala flickskolor, delvis med en sjätte årskurs, i
ovan antydd omfattning minskas med 113,372 kronor (340,262—226,890).
Då såsom förut är nämnt, inrättandet av 7-åriga skolor med enbart
teoretisk linje i här tänkt omfattning skulle medföra en kostnadsökning
av 252,388 kronor, skulle alltså alternativet med 7-åriga skolor för staten
bliva 365,760 kronor dyrare än med 5-åriga med delvis 6:te årsklass.»
Genom vad sålunda anförts och framkommit torde de beräkningar föreligga,
vilka i förevarande hänseende synts möjliga att verkställa. Utskottet
har härav dessutom yttermera stärkts i den uppfattningen, att några
exakta beräkningar rörande statens blivande kostnader för denna skolform
icke kunna göras, alldenstund en dylik beräkning måste grundas på
omständigheter, om vilka säker kännedom icke kan anses för närvarande
föreligga.
Utskottet har följaktligen icke funnit i stort sett något vara att erinra
mot vad departementschefen under förevarande avdelning anfört; liksom
utskottet tillstyrker de anslag, som för kommunala flickskolor nu av
Kungl Maj:t föreslås för nästkommande budgetår.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet
I att riksdagen må
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
47
A. ej mindre i riksstaten under åttonde huvudtiteln
uppföra ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor till
statsbidrag till kommunala flickskolor,
än även i fråga om användandet av nämnda anslag
a) godkänna följande allmänna förutsättningar för
åtnjutande av statsbidrag från anslaget:
1. Kommunal flickskola skall vara upprättad och underhållen
av skolområde, bestående av ett eller flera
skoldistrikt, eller, efter Kungl. Maj:ts beprövande, av
annan kommunal samfällighet eller förening av flera sådana,
samt hava till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar
tillfälle att inhämta ett högre mått av allmän
medborgerlig bildning med hänsyn tagen till den kvinnliga
ungdomens egenart och därvid tillika i större eller
mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk
verksamhet, särskilt inom hemmets område.
2. Varje kommunal flickskola skall vara anordnad med
såväl sjuårig som sexårig lärokurs, varvid i fråga om
gemensam eller skild undervisning av de båda lärokurserna
skola i huvudsak tillämpas de grunder, som departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 24 februari 1928 angivit. Den sjuåriga lärokursen skall
med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för
inträde i dess första klass, vara grundad på genomgången
fjärde klass i någon av folkskolans huvudformer, och den
sexåriga lärokursen skall med avseende på det kunskapsmått,
som erfordras för inträde i dess lägsta klass, vara
grundad på genomgången sjätte klass av sex- eller sjuårig
folkskola, anordnad enligt någon av sådan skolas huvudformer.
3. Vid kommunal flickskola skola, i huvudsaklig enlighet
med vad departementschefen i samma statsrådsprotokoll
angivit, träffas särskilda anordningar i syfte att för
de lärjungar vid skolan, som hava för avsikt att övergå
till första ringen av fyraårigt eller treårigt gymnasium,
underlätta dylik övergång.
4. Inom de två högsta klasserna av kommunal flickskola
skall undervisningen, i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som departementschefen i statsrådsprotokollet
uppdragit, anordnas antingen på både en
teoretisk och en praktisk utbildningslinje eller på endera
av dessa linjer.
5. Kommunal flickskola skall, vare sig den omfattar
både en teoretisk och en praktisk linje eller enbart en av
48
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
dessa linjer och oavsett om skolans båda lärokurser åtnjuta
gemensam eller skild undervisning, hava sammanlagt
minst 84 lärjungar.
6. Kommunal flickskola skall stå under skolöverstyrelsens
inseende.
7. Varje årsklass skall i de teoretiska undervisningsämnena
åtnjuta från föregående och efterföljande årsklass
skild undervisning.
8. Vid varje skola skall minst halva antalet av de ordinarie
lärarna utgöras av kvinnor.
9. Läsåret skall omfatta trettioåtta veckor, tid för
inträdes- och flyttningsprövningar, för påsk- och pingstferier
samt för tillfälliga lovdagar däri inräknad.
10. Skolområdet skall för undervisningen tillhandahålla
tjänliga och tillräckliga lokaler samt erforderliga och
lämpliga skolmöbler och nödig undervisningsmateriell.
11. Statsbidrag till kommunal flickskola må utgå endast
under förutsättning att Kungl. Maj:t, med hänsyn
tagen till inom skolområdet möjligen redan befintlig
kommunal mellanskola, högre folkskola, högre flickskola,
högre samskola eller kommunal flickskola, för vilka statsbidrag
redan utgår, eller ock allmänt läroverk med tillträde
för kvinnliga lärjungar å realskolans stadium,
prövar inrättandet av kommunal flickskola med av skolområdet
föreslagen organisation vara för orten behövligt och
lämpligt.
12. Undervisningen i skolan, soni skall stå öppen för elever
oberoende av deras hemorter, skall vara avgiftsfri, såvida
ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden
annorlunda bestämmes i skolans reglemente. Terminsavgifter
må dock i intet fall bestämmas till olika belopp
för elever allt efter deras olika hemorter, ej heller
påföras medellösa lärjungar.
13. I övrigt skall kommunal flickskola vara organiserad
och undervisningen därstädes ordnad i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som departementschefen
i statsrådsprotokollet angivit och utskottet i det
föregående förordat;
b) bestämma,
1. lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall åtnjuta
följande avlöningsförmåner:
rektor särskilt arvode av 1,000 kronor;
biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 200 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
49
ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande
500 kronor, 3,300 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 400 kronor, att utgå efter respektive
5, 10 och 15 år;
ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande
350 kronor, 2,800 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive
5, 10 och 15 år;
extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,900 kronor;
extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,600 kronor;
vikarierande rektor särskilt arvode av 500 kronor;
vikarie för biträdande föreståndarinna särskilt arvode
av 200 kronor;
manlig timlärare i läroämne: 105 kronor för varje
veckotimme;
kvinnlig timlärare i läroämne: 95 kronor för varje
veckotimme;
manlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med
lek och idrott: 90 kronor för varje veckotimme;
kvinnlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med
lek och idrott: 85 kronor för varje veckotimme;
timlärare i annat övningsämne: 80 kronor för varje
veckotimme;
2. i avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall i
tillämpliga delar gälla vad angående lärares vid kommunala
mellanskolor uppflyttning i högre lönegrad är
stadgat;
c) förklara hinder för Kungl. Maj:t icke möta att
fastställa de närmare villkor och utfärda de närmare bestämmelser,
vilka, i anslutning till vad departementschefen
i statsrådsprotkollet anfört och utskottet ovan angivit
samt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i motsvarande
hänseende gäller för de kommunala mellanskolorna,
må för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra
stadgas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tilllämpning
av omförmälda villkor och bestämmelser eller i
övrigt kunna anses erforderliga;
d) föreskriva, att i fråga om utgående av statsbidrag
till kommunala flickskolor skola, förutom vad angår själva
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 73 häft. (Nr 155.)
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
organisationen och därmed sammanhängande eller likartade
spörsmål, gälla följande grunder:
L
Statsbidrag till fullständig kommunal flickskola, vilken
av Kungl. Maj:t blivit erkänd såsom sådan, utgår på
följande sätt:
a) till skola med teoretisk och praktisk linje eller enbart
teoretisk linje med 20,400 kronor för år och till skola med
enbart praktisk linje med 16,800 kronor för år;
samt därutöver:
b) till skola med fristående sexårig lärokurs med både
teoretisk och praktisk linje eller enbart teoretisk linje med
2,800 kronor för år för varje årsklass i lärokursen, som i
de teoretiska undervisningsämnena åtnjuter från den sjuåriga
lärokursen skild undervisning;
c) till skola med fristående sexårig lärokurs med enbart
praktisk linje med 2,800 kronor för år för var och en av
de fyra lägsta årsklasserna i sådan lärokurs samt med
1,400 kronor för år för var och en av de två högsta årsklasserna
i lärokursen, i båda fallen under förutsättning
att ifrågakommande klass i de teoretiska ämnena åtnjuter
från den sjuåriga lärokursen skild undervisning;
d) till parallellavdelning av årsklass inom den sjuåriga
lärokursens fem lägsta och inom den sexåriga lärokursens
fyra lägsta klasser med 2,800 kronor för år, dock att sådant
bidrag må utgå till högst så stort antal parallella
klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande därav,
att vid läsårets början minst BO lärjungar komma på
varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning
upprättas inom densamma;
e) till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta
klasserna, med iakttagande av den i d) angivna begränsningen,
med 2,800 kronor för år för parallellavdelning
inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för år för
parallellavdelning inom den praktiska linjen;
f) till undervisning i ämnena hushållsgöromål, kvinnlig
slöjd, barnavård och trädgårdsskötsel med 75 kronor för
läsår och veckotimme, under villkor att vid läsårets början
vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar
i varje lärjungegrupp inom viss klass icke understiger
5 samt att minst 15 lärjungar komma på sådan lärjungegrupp,
innan ny grupp för ämnet upprättas.
Statsutskottets utlåtande Nr 155. 51
Härförutom skola till varje kommunal flickskola utgå
följande bidrag:
g) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500 kronor;
h) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring: 300 kronor;
i) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande
befattningshavare stadgade särskilda arvodet; för biträdande
föreståndarinna: det till henne utgående särskilda
arvodet;
j) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande
de läraren tillkommande ålderstillägg;
k) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller
extra ordinarie ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas
av styrkt sjukdom, det belopp, som utöver vad den
tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras till
arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens
tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer, det belopp, som Kungl. Maj:t för det särskilda
fallet bestämmer;
l) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller
tillfälligtvis ledig lärarbefattning men erhållit
tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom: det belopp,
som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt
m) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande
av smittofara av vederbörande myndighet förbjudits
att tjänstgöra, det belopp, som erfordras till arvode
åt vikarien, dock icke för längre tid än högst sex
månader.
II.
Till skolområde, vilket enligt plan, som av Kungl. Maj:t
godkännes, upprättar kommunal flickskola genom successivt
uppbyggande med en eller flera klasser av sådan
skola, skall, under den tid, som erfordras för skolans
utbyggande till fullständig kommunal flickskola, och
utan hinder därav att skolan icke omfattar sju årsklasser,
statsbidrag, med tillämpning i övrigt av de här
ovan under I b)—m) stadgade grunder och med de i fråga
om de två högsta årsklasserna av praktisk linje där angivna
undantag, beräknas till 2,800 kronor för varje årsklass
eller avdelning av årsklass, under villkor:
52
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
a) att skolan i medeltal har minst 12 lärjungar i varje
årsklass,
b) att skolan fortsättningsvis uppbygges år för år i oavbruten
följd,
c) att vid skolan finnas ordinarie lärare till ett antal,
som med en understiger antalet årsklasser i skolan, dock
att vid skola med enbart praktisk linje endast fem ordinarie
lärare behöva anställas och att av dem den femte
läraren behöver tillsättas först vid sjunde klassens upprättande,
samt att rektor förordnas vid den nya organisationens
påbörjande, ävensom
d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i
enlighet med de för kommunal flickskola gällande föreskrifter.
m.
För utbekommande av statsbidrag enligt här ovan under
I och II givna stadganden böra hinder ej möta därav:
a) att ny skola, parallellavdelning eller lärartjänst, för
vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret inrättats
eller under kalenderåret upphört, i vilka fall skolan
äger bekomma statsbidrag i förhållande till den del
av läsåret, undervisningen pågått, eller
b) att under kalenderåret statsunderstödd skola i vederbörlig
ordning ombildats till kommunal flickskola, i vilket
fall statsbidrag skall utgå för vardera skolan i förhållande
till den del av läsåret, som undervisningen pågått
enligt de för de särskilda skolarterna stadgade
grunder, eller
c) att undervisningen enligt vederbörligt medgivande
avkortats på grund av rådande smittosam sjukdom bland
människor eller husdjur, i vilken händelse statsbidrag
skall utgå med samma belopp, som om undervisningen
bedrivits i eljest bestämd omfattning, eller
d) att lärare till förekommande av smittofara av vederbörande
myndighet förbjudits att tjänstgöra, i vilken
händelse statsbidrag, förutom till vikaries avlönande, varom
bär ovan under I förmäles, skall utgå till avlönande av
den från tjänstgöring avstängde läraren med oavkortat
belopp, dock icke för längre tid än högst sex månader;
e) bemyndiga Kungl. Maj:t att i fråga om tillämpningen
av de under I—III angivna grunder utfärda de
närmare föreskrifter, vilka, i huvudsaklig överensstäm
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
53
melse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört och utskottet ovan angivit, kunna befinnas erforderliga.
B. besluta,
a) att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall
vara delaktig i statens pensionsanstalt, med iakttagande i
tillämpliga delar av vad angående delaktighet i denna anstalt
är stadgat i fråga om lärare vid kommunala mellanskolor,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
bestämmelser som på grund härav befinnas erforderliga;
samt
b) att, därest på grund av inrättandet av kommunal flickskola
statsunderstödd enskild högre flickskola på orten
upphör med sin verksamhet och på den grund vid den
senare skolan anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring
går förlustig sin anställning, hon må, under
förutsättning att hon vid början av skolans avveckling
uppnått en ålder av 50 år samt vunnit sådan anställning,
som nu angivits, vid statsunderstödd enskild läroanstalt
före den 1 mars 1928, intill dess hon fyller 60 år, av statsmedel
åtnjuta en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar
av den avlöning hon i enlighet med gällande bestämmelser
vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig
löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg
däri inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension
till samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest
hon intill uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst
vid statsunderstödd enskild flickskola; skolande vad nu
sagts äga tillämpning beträffande lärarinnor vid sådana
skolor, vilkas avveckling påbörjats inom tio år, räknat
från den 1 januari 1929.
C. a) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för
tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 utgå till lärarpersonalen vid
kommunala flickskolor med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp,
som Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med
de i sådant hänseende för motsvarande lärare vid
kommunala mellanskolor nu gällande grunder bestämmer;
-
64
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
b) för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929 ett
extra förslagsanslag av 8,000 kronor.
II att riksdagen i anledning av därom i ämnet väckta
motioner må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning i fråga om beredande
av ordinarie anställning åt lärare i övningsämnen
och praktiska ämnen vid kommunala flickskolor samt
i fråga om kompetensvillkor för sådan befattning ävensom
med det snaraste för riksdagen framlägga det förslag,
vartill sagda utredning må giva anledning.
III att
herr Lindhagens motion I: 285,
fröken Hesselgrens motion 1: 286,
densammas motion I: 287,
herr Möllers m. fl. motion I: 288,
herr Pålssons motion I: 289,
herrar Sandegårds och Norlings motion I: 290,
herr Holmdahls motion II: 459, och
herr Hanssons i Stockholm motion II, 461,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan anfört och hemställt, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 maj 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzdius, Olof Olsson, J. L. Widell, O. Bergqvist,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, .7. G. Walles, C. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin,
J. B. Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, I. Hj. E. Pauli och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, C. R. Jansson
i Falun, S.Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona,
E. Kristensson i Göteborg, O. Nilsson i Örebro, 8. Persson i Fritorp, C. Lindskog,
O. E. F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.
Statsutskottets utlåtande Nr ir>.r>.
55
Bil,
Till riksdagens statsutskott.
Sedan skolöverstyrelsen av Kungl. Maj:t den 27 april 1928 anbefallts att
avgiva yttrande med anledning av de kostnadsberäkningar, som framlagts
i två likalydande motioner angående statsbidrag till kommunala flickskolor,
väckta den ena inom första kammaren (nr 288) av herr G. Möller in. fl.
och den andra inom andra kammaren (nr 461) av herr P. A. Hansson i
Stockholm in. fl., får överstyrelsen härmed anföra följande.
Motionärerna ha i samband med sin granskning av Kungl. Maj:ts proposition
till innevarande års riksdag angående statsbidrag till kommunala
flickskolor m. m. sökt åvägabringa en ungefärlig uppskattning av de kostnader,
som skulle kunna föranledas av ett genomförande av den av Kungl.
Maj:t föreslagna flickskoleorganisationen. De ha därvid till eu början utgått
från en jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola
(Södertälje) och en kommunal flickskola med förenad 7-årig och 6-årig
lärokurs och med teoretisk och praktisk linje och på grundvalen av denna
jämförelse beräknat merkostnaden per lärjunge, i händelse av flickskolans
kommunalisering, till 180 kronor för staten och 91 kronor för vederbörande
kommun. Under hänvisning till att de privata flickskolor, som kunna förutsättas
fortbestå, sistlidna läsår i klasserna 2—8 hade omkring 16,000 lärjungar
anse sig motionärerna med ovan angivna utgångspunkt nödgas
räkna med att en fullständigt genomförd kommunalisering av flickskolorna
skulle föranleda en utgiftsstegring för staten av (16,000 X 180 =)
2,880,000 kronor och för kommunerna av (16,000 X 91 —) omkring 1,500,000
kronor.
Vid beräkningen av den totala merkostnaden hava motionärerna tagit
till utgångspunkt den av dem på angivet sätt härledda merkostnaden för
lärjunge. Förutsättningen för att ett sådant beräkningssätt skall leda till
ett användbart resultat är, att statens kostnad för de olika här avsedda
skolorna kan antagas vara proportionell mot antalet lärjungar i desamma.
Enligt överstyrelsens åsikt förefinnes denna förutsättning icke alls i fråga
om de nuvarande högre flickskolorna, och även i fråga om de i propositionen
föreslagna kommunala flickskolorna skulle nu nämnd proportionalitet
endast i inskränkt mån komma att äga rum. Vidare är att märka, att
motionärerna förutsatt samtliga skolor inrättade med såväl teoretisk som
praktisk linje, under det att man torde kunna antaga, att i verkligheten
ett ej ringa antal skolor skulle erhålla blott teoretisk linje. Därtill kommer,
att en ombildning av de enskilda flickskolorna till kommunala skulle
i de större städerna, i varje fall i Stockholm och Göteborg, föranleda en
minskning av skolornas antal och sålunda en betydande av motionärerna
icke beaktad kostnadsminskning för statsverket.
I fråga om det av motionärerna tillämpade tillvägagångssättet torde
vidare böra anmärkas, att motionärerna gjort sin jämförelse mellan 8-klassig
flickskola och kommunal flickskola i anslutning till den i propositionen
sid. 118 meddelade översiktstabellen, angivande en jämförelse mellan
kostnaderna för en 8-klassig flickskola, en kommunal mellanskola och en
kommunal flickskola. Därvid hava de emellertid vidtagit den korrektionen,
att de uppskattat antalet lärjungar till 140 i stället för det i proposi
-
56
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
tionen beräknade antalet, 175. Denna korrektion, om vars berättigande i
och för sig överstyrelsen icke i detta sammanhang torde hava anledning
att uttala sig, får en betydande räckvidd därigenom, att det genom jämförelsen
mellan kostnaderna för de båda skolorna vunna resultatet på sätt
som ovan relaterats, lägges till grund för en beräkning av den totala merkostnaden
vid en fullständigt genomförd kommunalisering av flickskolorna.
Därest man, i likhet med motionärerna, förutsätter att elevantal
av 140 i den kommunala flickskolan, vilket antal vid jämförelsen svarar
mot ett antal av 263 i den 8-klassiga flickskolan, synes man jämväl vid den
fortsatta beräkningen av den totala merkostnaden böra med motionärernas.
utgångspunkter förutsätta en motsvarande reduktion av det totala
lärjungeantalet i klasserna 2—8 av flickskolorna. Därest man åter vill
utgå från ett lärjungeantal av 16,000, d. v. s. ett oförändrat totalantal lärjungar,
borde motionärerna enligt överstyrelsens mening hava gjort den
till grund för beräkningen liggande jämförelsen mellan tvenne skolor med
samma antal lärjungar.
På grund av det anförda finner överstyrelsen den nu avsedda av motionärerna
utförda beräkningen, som de själva anse mycket grovt approximativ,
icke kunna giva någon som helst föreställning om storleken av de
merkostnader för statsverket, som ett bifall till propositionen skulle
medföra.
Vad överstyrelsen här anfört framgår även av den detaljkalkyl, som
motionärerna verkställt och vars huvudresultat meddelas i fortsättningen
av motionen.
Motionärerna hava nämligen, under förutsättning av en allmän ombildning
av de privata flickskolorna till kommunala, beräknat kostnaderna för
varje särskild skola och därvid tillämpat de kalkyler, som framlagts i propositionen,
dock med de avvikelserna, att ålderstilläggen förutsatts i medeltal
utgöra 2 för varje lärare, att de kvinnliga lärarna äro en, respektive
två fler än de manliga, allteftersom hela antalet ämneslärare är udda eller
jämnt, samt att vid halva antalet skolor manlig rektor är anställd. Även
om överstyrelsen finner starka skäl tala för att förhållandena snarare
komma att gestalta sig i enlighet med de i propositionen antagna förutsättningarna,
har överstyrelsen dock intet att erinra mot att beräkningarna
göras med den säkerhetsmarginal, som erhålles genom de av motionärerna
tillämpade beräkningsgrunderna.
Såsom ett resultat av den verkställda detaljkalkylen har framgått, att
den totala merkostnaden för statsverket icke skulle kunna sättas lägre än
till 2,321,000 kronor, en summa, som med något mer än en halv million
understiger den enligt det föregående beräkningssättet härledda. Av den
i motionen sid. 15 meddelade översiktstabellen framgår emellertid därjämte,
att i den nämnda summan inräknats jämväl kostnaden för de till
ett antal av 11 uppgående skolor, vilka förutsatts till nedläggande (Enköping
m. fl.). Då det med hänsyn till de föreslagna statsbidragsbestämmelserna
måste anses föreligga ringa sannolikhet för att ifrågavarande
skolor komma att ombildas till kommunala, torde kostnaderna för desamma
näppeligen böra inräknas i totalsumman. Detta har ej heller skett vid
den föregående beräkningen. Med hänsyn härtill synes den nämnda summan
böra minskas med omkring en halv million, utgörande den för ifrågavarande
11 skolor beräknade kostnaden.
. Vidare har överstyrelsen anledning att förmoda, att, ehuru därom ingenting
nämnes i motionen, motionärerna räknat med samma antal flicksko
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
57
lor i Stockholm och Göteborg efter kommunaliseringens genomförande
som för närvarande. Såsom överstyrelsen emellertid redan förut påpekat,
torde det kunna förutsättas, att kommunalisering av flickskoleväsendet i
nämnda städer skulle föranleda en minskning av skolornas antal, vilket
åter skulle vara ägnat att nedbringa kostnadssiffran.
Vederbörande kommuners kostnader skulle enligt den av motionärerna
verkställda detaljkalkylen uppgå till ett totalbelopp av 1,800,000 kronor.
Huru stor del härav som utgör merkostnad i jämförelse med de nuvarande
kommunala utgifterna för motsvarande ändamål, kan ej angivas. Enligt
det tidigare beräkningssättet skulle emellertid den kommunala merkost:
naden uppgå till omkring 1,500,000 kronor. Då kommunernas kostnader
för närvarande vida överstiga 300,000 kronor, synes sålunda jämväl härav
framgå, att den enligt det tidigare beräkningssättet härledda merkostnadssiffran
är för hög. För övrigt torde det böra beaktas, att även i fråga
om kommunernas beräknade totalkostnad enligt detaljkalkylen en minskning
bör ske med omkring 225,000 kronor, utgörande kommunalbidraget för
de 11 till nedläggande förutsatta skolorna.
Motionärerna hava därefter, i anslutning till i motionen uppdragna
grundlinjer för den kommunala flickskolans organisation, sådan den enligt
motionärernas uppfattning bör utformas, framlagt en kostnadsberäkning
för en organisation med 5-klassiga kommunala flickskolor, varvid, liksom
vid den ovan behandlade detaljkalkylen rörande regeringsförslagets sannolika
kostnader, förutsatts en allmän ombildning av de privata flickskolorna
till kommunala. Beräkningen, vars huvuduppgift är att möjliggöra en
jämförande uppskattning av de sannolika kostnaderna enligt Kungl.
Maj:ts och motionärernas förslag och som verkställts enligt samma grunder,
som av motionärerna tillämpats i fråga om regeringsförslaget, ådagalägger,
att ett genomförande under ovannämnda förutsättning av motionärernas
förslag skulle föranleda en kostnad för statsverket av 3,985,925
kronor. En jämförelse mellan slutsiffrorna för statens kostnader vid de
olika alternativen ger följande resultat (motionen sid. 22):
Kungl. Maj :ts förslag............ kronor 5,721,626
Motionärernas » » 3,985,925
Skillnad » 1,735,701
Av samma skäl, som av överstyrelsen anförts i fråga om motionärernas
beräkning av kostnaderna för regeringsförslagets genomförande, synes
kostnadssiffran för genomförande av motionärernas förslag något för högt
tilltagen. På grund härav synes jämväl skillnaden mellan kostnaderna
för de båda alternativen komma att något minskas.
Givet är emellertid, att en kostnadsskillnad måste uppstå mellan de båda
förslagen, då det ena räknar med 7 årsklasser, det andra med 5. Emellertid
synes det överstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida skillnaden i verkligheten
skulle bli så stor som den ovan angivna. Vid beräkningen av
kostnaderna för ett fullständigt genomförande av motionärernas förslag
har nämligen, såsom också av motionärerna framhållits, hänsyn icke
tagits till den valfria ettåriga fortsättningskurs, som efter motionärernas
mening skulle kunna förekomma efter prövning i varje särskilt fall. Kostnaderna
för en dylik kurs beräknas uppgå till omkring 6,000 kronor inklusive
löneförbättring och dyrtidstillägg. Det synes överstyrelsen sannolikt,
att en dylik sjätte klass skulle komma att inrättas i ej så få fall. Här
-
58
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
för talar bl. a. den omständigheten, att de nuvarande flickskolorna, från
att ursprungligen ha varit högst 7-åriga, numera undantagslöst utvidgats
med en åttonde klass.
I särskild bilaga till motionen har framlagts en detaljerad utgifts- och
inkomststat för 5-årig kommunal flickskola. Vid jämförelse av ifrågavarande
stat med den, som meddelas i bil. 5 till propositionen (sid. 114—
115), konstatera motionärerna, att statens kostnader för varje skola nedbragts
från 30,150 kronor till 21,225 kronor. Det torde emellertid böra
erinras, att den åsyftade bilagan i propositionen gäller skola med såväl
teoretisk som praktisk linje. Då det icke obetingat kan förutsättas, att i
varje särskilt fall kommunal flickskola kommer att vara försedd med båda
dessa linjer, synes jämförelsen lämpligen böra utsträckas jämväl till den
stat, som återfinnes i bil. 6 till propositionen och som gäller skola med enbart
teoretisk linje. Vid en dylik utsträckning av jämförelsen kommer
skillnaden i kostnad mellan Kungl. Maj:ts och motionärernas förslag att
bliva i någon mån reducerad.
Stockholm den 5 maj 1928.
Aug. Falk. Nils Hänningeb.
Ingeborg Blomberg.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
59
Reservationer:
1) beträffande Kungl. Maj:ts proposition i dess helhet av herrar Olof Olsson,
Walles, Oscar Olsson, Pauli, Björck, Anderson i Råstock, Rydén, Jansson i
Falun, Törnkvist i Karlskrona, Kristensson i Göteborg och Nilsson i Örebro,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet, som beträffande vad till stöd för de i motionerna I: 285, I: 286,
I: 287, I: 289, I: 290 och II: 459 framförda förslagen hänvisar till respektive
motioner, anser sig böra återgiva vad i motionerna I: 288 och II: 461 anföres
för det i dessa motioner framlagda yrkandet:
»Kungl. Maj:ts proposition nr 116 angående statsbidrag till kommunala
flickskolor åsyftar att inom vårt lands undervisningsväsen giva åt flickundervisningen
nya former, delvis även ett nytt innehåll. Det sätt, varpå denna
uppgift tankes löst, är emellertid ägnat att ur olika synpunkter ingiva synnerligen
starka betänkligheter. Med hänsyn härtill och på grund av den
uppmärksamhet, som av oss ägnades det föreliggande spörsmålet i samband
med skolfrågans behandling vid 1927 års riksdag, har det synts oss nödvändigt
att ställa hela problemet i en närmare belysning.
Tidigare överväganden.
Då vid 1918 års lagtima riksdag frågan om utredning rörande åtgärder
för att statens undervisningsverksamhet måtte kunna utvidgas att omfatta
jämväl den kvinnliga ungdomen motionsledes hade bragts under riksdagens
prövning, framkom under de ganska vidlyftiga överläggningar, som i ärendet
fördes inom första kammaren, från socialdemokratiskt håll det uppslaget,
att de nuvarande privata flickskolornas uppgifter borde övertagas av läroanstalter,
vilka gemensamt upprätthöllos av stat och kommun. Samma tanke
skymtar jämväl i de av dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
uppdragna direktiven för skolkorn missionens utredningsarbeten,
då det angavs, att privatskolorna borde regelmässigt ombildas till stats- eller
kommunala skolor.
Det organisationsförslag, som framgick av skolkommissionens arbete, uppbars
emellertid helt av den tankegången, att den högre allmänbildande
undervisningen borde utgöra en statens angelägenhet. I detsamma upptogs
ett antal statliga flickläroverk, vilka avsågos övertaga de nuvarande privata
flickskolornas uppgifter.
Vid remissbehandlingen av kommissionsförslaget vann likväl tanken på
kommunala 6-klassiga flickskolor understöd. Så var förhållandet i det utlåtande,
som den 14 november 1923 avgavs av skolöverstyrelsen. I det av
generaldirektör Bergqvist den 21 december 1923 till Kungl. Maj:t överlämnade
yttrandet, har i förbigående en liknande uppfattning kommit till uttryck,
i det att vid sidan av de av skolkommissionen föreslagna flickskoltyperna
»åtminstone tills vidare» utrymme ansetts böra beredas för en något
friare ställning för vissa skolor såsom statsunderstödda kommunala eller
enskilda.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
I propositionen nr 116 till 1927 års riksdag uppehöll sig föredragande
departementschefen vid ifrågavarande spörsmål och uttalade sig därvid för
en närmare utredning av frågan. Därefter fortsatte departementschefen
(sid. 148):
»Då emellertid förslag i detta avseende blivit framställt, anser jag mig
böra påpeka, att om en organisation med kommunala flickskolor kommer
till stånd, densamma i stor utsträckning måste bliva överensstämmande med
de kommunala mellanskolornas. Ifrågavarande skolor böra alltså bygga på
genomgången 6-årig folkskola*) och kommun skall ansvara för skolas bestånd
samt besluta om dess ekonomiska förhållanden. —--— — — — —
För inträde i skolan skulle som antytts förutsättas kunskaper, motsvarande
dem, som inhämtas i någon av folkskolans huvudformer. Skolan borde omfatta
fem eller sex årsklasser, och statsbidrag borde utgå med samma belopp och
efter i huvudsak samma grunder som nu gälla i fråga om kommunal mellanskola.
»
En närmare utformning erhöll tanken på kommunala flickskolor i de
motioner, som i anledning av förenämnda proposition avgåvos av Gustav
Möller m. fl. (I: 254) och P. Albin Hansson m. fl. (II: 417). I desamma
yrkades nämligen, att ett ordinarie förslagsanslag till dylika skolor av 15,000
kronor skulle anvisas, och i samband därmed påkallades särskilt beslut angående
skolans ekonomiska och organisatoriska förhållanden. Ur motiveringen
för detta yrkande må följande framhållas:
»Den ändamålsenligaste formen härför torde vara den i propositionen
anvisade, ekonomisk samverkan mellan stat och kommun vid anordnande
av kommunala flickskolor. I väsentlig anslutning till den principiella ståndpunkt,
departementschefen intagit till denna fråga, torde dylik läroanstalt kunna
organiseras såsom en femårig skola, byggande på den sexklassiga folkskolans
sjätte klass. Med hänsyn till vad under utredningsarbetet framkommit,
torde en så organiserad flickskola kunna väntas leda fram till i huvudsak
det bildningsmål, som realskolan avser att bibringa, och den nuvarande flickskolor
tillkommande friheten från avgångsexamen kunna upprätthållas.»
Den av departementschefen och motionärerna intagna ståndpunkten vann
riksdagens gillande, ehuru riksdagen icke ansåg sig böra fatta definitivt beslut
i saken och anslå medel för ändamålet. Riksdagen anförde härvid i
skrivelse nr 262 sid. 72 följande:
»Mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den kommunala
flickskolans organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen
som av motionärerna, hav riksdagen intet att erinra.»
Riksdagen hemställde ock, att Kungl. Maj:t »täcktes till 1928 års riksdag,
med beaktande av de synpunkter riksdagen här ovan anfört och efter
verkställd utredning, framlägga dels förslag om inrättande av kommunala
flickskolor, dels ock en plan för inrättande av högre flickläroverk i enlighet
med vad riksdagen i det föregående angivit».
Den utredning, som riksdagen sålunda förutsatte böra komma till stånd
före definitiva besluts fattande, uppdrogs i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut
den 18 juni 1927 åt tre sakkunniga, vilka den 31 oktober 1927 avgåvo
betänkande. I detta betänkande utformades den kommunala flickskolans
organisation i flera betydelsefulla avseenden på ett sådant sätt, att densamma
framträdde vitt skild från vad som under riksdagsbehandlingen avsågs och
påkallades. Då emellertid de brister, som vidlådde sakkunnigutredningen,
*) Kursiveringen gjord av motionärerna.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
(il
ytterligare utökade, återfinnas i det på grundval av denna utredning utarbetade
regeringsförslaget, torde det knappast vara erforderligt att i detta
sammanhang särskilt uppehålla sig vid desamma. Här må allenast erinras
därom, att i det utlåtande, som av skolöverstyrelsen avgavs över berörda
betänkande, vissa av de ifrågavarande konstitutiva bristerna påyrkades
undanröjda.
Inom överstyrelsen framträdde emellertid på flera viktiga punkter delade
meningar. Det är karakteristiskt för handläggningen av detta ärende, att
den kungl. propositionen i sin redogörelse för remissbehandlingen lämnar riksdagen
i okunnighet härom.
Innan vi övergå till en kritisk granskning av det föreliggande förslaget,
torde det vara av vikt att i korthet klargöra
innebörden av det av 1927 års riksdag fattade principbeslutet.
I detta avseende måste i fråga om det bildningsmål, som den kommunala
flickskolan skulle förverkliga, uppmärksammas, att man ansett det böra närmast
överensstämma med det, som hittills fullföljts av den s. k. åttaklassiga flickskolan,
och sålunda i huvudsak motsvara det som realskolan uppställer.
Härigenom ville man tillika fastslå, att skolan skulle kunna tjänstgöra såsom
underlag för gymnasiestudier, en synpunkt som även annorledes kom
till uttryck.
Beträffande det betydelsefulla spörsmålet om anknytningen till folkskolan
konstaterar man fullständig överensstämmelse mellan 1927 års proposition,
motionärerna samt riksdagen därutinnan, att anknytningen skall ske uteslutande
till folkskolans sjätte klass.
Vad angår skolkursens längd, har riksdagsskrivelsen hållit frågan öppen,
huruvida skolan skulle vara endast 5-klassig eller om vid sidan av denna
organisationstyp även en sexklassig skola skulle förekomma. Och det kan
erinras i detta sammanhang, att riksdagen funnit den föreliggande angelägenheten
böra bedömas under hänsynstagande till den samtidigt prövade
frågan om inrättande i vissa större städer av särskilda statsläroverk för
flickor.
Slutligen vilja vi bemärka, att skolans ekonomiska förhållanden ansetts
kunna regleras i nära anslutning till de kommunala mellanskolorna.
Sammanfattningsvis kan alltså i fråga om innebörden av 1927 års riksdags
ståndpunktstagande fastslås,
att den kommunala flickskolan såsom allmänbildningsskola bör leda till
ett mål, som i huvudsak motsvarar det genom realexamen vitsordade,
att skolan skall anknyta till folkskolans sjätte klass och omfatta 5 eller
6 årsklasser,
att skolan skall organiseras med beaktande av att ordnade övergångsmöjligheter
till gymnasium öppnas, samt
att de ekonomiska förhållandena skola regleras i enlighet med i tillämpliga
delar den ordning, som gäller om den kommunala mellanskolan.
Då beträffande vissa av de här angivna punkterna 1928 års proposition
söker giva åt riksdagens ställningstagande en annan innebörd, torde det
vara av vikt att erinra därom, att vederbörande departementschef under
debatterna (första kammarens protokoll nr 31 sid. 61) klart och otvetydigt
62 Statsutskottets utlåtande Nr 155.
sanktionerade den tolkning, som här framlagts. Han anförde nämligen
bland annat:
»Den enda punkt, där utskottet ställt sig avvisande, hänför sig till de
realskolelinjer, som Kungl. Maj:t velat räkna med vid ett antal flickskolor.
Jag förstår emellertid utskottets skäl för detta ståndpunktstagande, men kan
icke helt gilla det. Jag uttalar emellertid den förhoppningen, att kommunala
flickskolor, särskilt anpassade för sin speciella uppgift, snarast möjligt
skola komma till stånd, varigenom, de studiemöjligheter, Kungl. Maj:t velat
bereda flickorna genom det förslag, utskottet icke velat biträda, komme att bliva
tillfinnandes.»
Genom detta uttalande har alltså en omisstydbar bekräftelse i mycket
betydelsefulla punkter vunnits på riktigheten av de slutsatser, som ovan
angivits. Föredragande departementschefen har vid skolfrågans behandling
i riksdagen den 18 maj 1927 varit fullt övertygad därom, att den kommunala
flickskolan skulle i likhet med de föreslagna realskolelinjerna anknyta
uteslutande till folkskolans sjätte klass, att dess bildningsmål skulle i huvudsak
sammanfalla med realskolans och att, på sätt fallet är med realskolan,
orduad övergång till gymnasiet skulle beredas.
Det har sitt stora värde att hava i minnet dessa tre av föredragande
departementschefen fastslagna grundsanningar, då man övergår att taga del
av vad som i dessa punkter uttalas i 1928 års proposition.
Flickskolans bildningsmål.
Redan vid studiet av den framställning av den föreslagna kommunala
flickskolans mål, som lämnas å sid. 9—13 av propositionen, stadgar sig den
uppfattningen, att departementschefen numera företräder en helt annan
grundsyn än den, som vägledde honom under fjolårets skoldebatt. Det lär
icke kunna bestridas, att den hittills tillämpade anordningen med s. k. normalskolekompetens,
en kompetens, som riksdagen aldrig varit satt i tillfälle
att pröva, helt föranletts av 1904 års beslut om anordnande av realskolexamen.
Att sagda kompetens i realiteten innebär lägre krav i de
matematisk-naturvetenskapliga och något högre krav i de humanistiska
ämnena än realskolexamen skänker, kan givetvis icke jäva det faktum, att
flickskolans allmänna bildningsmål hittills i princip närmast anslutit sig till
realskolans och alls icke till gymnasiets. Den skiljaktighet, som inför den
allmänna meningen består mellan flickskolans och realskolans sätt att tillgodose
angivna bildningsmål, ligger för visso icke på det teoretiska planet.
Den betingas av den praktiska inriktning på kvinnans ställning i hemmet,
som flickskolan på grund av sin längre kurs kunnat skänka sina lärjungar
genom att bereda stort utrymme åt de i ämnet husligt arbete ingående
grenarna kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. Häri ligger den väsentliga
karaktärsskillnaden och ingalunda i omfånget av den teoretiska allmänbildningen
eller sättet för dess meddelande.
Anknytning till folkskolan och antal klasser.
I det föregående hava vi uppvisat, att den kommunala flickskolans anknytning
till sjätte folkskoleklassen — och uteslutande till denna —utgjorde
en av huvudpunkterna i 1927 års principbeslut. Detta faktum, för övrigt
vitsordat av både de sakkunniga och skolöverstyrelsen, lärer sannfärdeligen
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
63
icke kunna förnekas. Nilr departementschefen nu för egen dol går att
intaga en helt annan ståndpunkt-, vilken principiellt sammanfaller med den,
som hävdades av reservanterna inom 1927 års skolutskott, men av båda
kamrarna underkändes, söker han sitt formella stöd i det förhållandet, att,
det i 1927 års proposition gjorda bindande uttalandet, som han säger, haft
till »förutsättning, att den då ifrågavarande reformen komme att verkställas
i huvudsak efter av mig i samma anförande närmare angivna allmänna
riktlinjer. Nu har emellertid denna fråga inträtt i ett nytt läge, sedan
genom riksdagens beslut väsentliga ändringar vidtagits i de av Kungl. Maj:t
på mitt tillstyrkande framlagda förslagen.» På denna ohållbara grund
bygger departementschefen den uppseendeväckande konklusionen »Ett system
med dubbla anknytningsmöjligheter bör under sådana förhållanden kunna
tillämpas jämväl i fråga om den kommunala fl i ekskolan».
Gentemot eu dylik, dess bättre skäligen enastående, handläggning av allvarliga
angelägenheter må det tillåtas oss att rikta en bestämd gensaga.
För det första måste det uppmärksammas, att, såsom ovan visats, det varit
så långt ifrån, att departementschefen vid riksdagsbeslutets fattande från
sina utgångspunkter haft någon invändning att göra, att han direkt fann
sig föranlåten erinra om att den kommunala flickskolan skulle bereda den
kvinnliga ungdomen de studiemöjligheter, som de anvisade realskolelinjerna
vid de privata flickskolorna avsågo att öppna. För det andra kan det omöjligen
förbises, att genom riksdagens bestämda ståndpunktstagande här förevarande
spörsmål upphört att utgöra en departementschefens personliga angelägenhet.
I detta läge saknar det intresse att få del av motiven till föredragande
departementschefens växlande av ståndpunkter. Det centrala kravet
förblir effektuerandet på ett lojalt sätt av riksdagens fattade beslut. Det
vill också synas som om denna verkligt betydelsefulla omständighet av
departementschefen fullständigt förbisetts, att döma av det anmärkningsvärda
faktum, att riksdagens ställningstagande icke med ett ord beröres å
sid. 19—23 av propositionen. För det tredje måste det ihågkommas, att,
även om departementschefen ägt fog för sitt här kritiserade betraktelsesätt
ifråga om anknytningen, resonemanget å sid. 19 ff. lider av allvarliga brister.
Det ordas där om >den för reformen grundläggande principen att å
varje läroverksort tillfälle i skälig utsträckning bör beredas till omedelbar
övergång från folkskolans sjätte klass till läroverket». Underkastar man
denna framställning en närmare undersökning, nödgas man konstatera, att
den i väsentliga avseenden är ofullständig och vilseledande. De av 1927
års proposition hämtade orden avsågo nämligen icke att fastslå någon för
reformen i dess helhet grundläggande princip, utan hänförde sig allenast
till vad departementschefen den gången betecknade såsom »en grundläggande
synpunkt» icke för reformen utan uteslutande för omläggningen av de g anda
läroverken.
När det åter gällde nybildningar, hävdades i 1927 års proposition uttryckligen
(sid. 130), att »tungt vägande skäl föreligga, för att dessa läroverk anknyta
uteslutande till sjätte folkskoleklassen». Aven denna grundsats godtogs
otvetydigt av riksdagen. Men detta faktum har uppenbarligen icke
lämpat sig att i nu förevarande sammanhang bringa i erinran. Ingen lär
nämligen kunna bestrida, att de kommunala flickskolor, som kunna uppstå
genom privatläroverks ombildning, ur det allmännas synpunkt äro lika utpräglade
nybildningar som de realskolor, vilka framgingo genom statens
övertagande av kommunala mellanskolor.
64
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Slutligen måste vi mot departementschefens uppläggning av den föreliggande
frågan rikta en invändning, som onekligen träffar en kärnpunkt och
på samma gång karakteriserar hela förslaget såsom ett klart avsteg från
hela den senaste mansålderns demokratiska skolpolitik och följaktligen rättfärdigar
omdömet, att propositionen avser att uppnå riksdagens medverkan
till genomförande av ett reaktionärt förslag. När de privata flickskolorna
år 1909 på framställning av den Lind manska regeringen fingo sina anslagsförhållanden
reglerade, fastslogs i propositionen den principiellt betydelsefulla
grundsatsen, att staten ej borde tvinga de högre flickskolorna att upprätthålla
med folkskolan parallella klasser utan i denna fråga ställa sig
neutral. Läroverksöverstyrelsen hade nämligen föreslagit, att inga andra
flickskolor än sådana som hade minst sju klasser skulle komma i åtnjutande
av statsunderstöd. Mot denna ståndpunkt anmärktes i propositionen,
att en flickskola skulle gå miste om statsunderstödet, om en eller flera av
dess lägre klasser indroges. Och det var i anledning härav som propositionen
formulerade anslagsvillkoret så, att skolan skulle ha minst fyra årsklasser
utöver den egentliga folkskolan. Statsunderstödet skulle beräknas icke efter
lärjungantalet utan efter antalet årsklasser över folkskolan. Såsom sådana
räknades klasserna över den tredje elementarklassen, vilken med avseende
på lärjungarnas ålder ansågs parallell med den egentliga folkskolans fjärde
klass. Sju- och åttaklassiga flickskolor skulle således kunna erhålla statsunderstöd
beräknat för fyra respektive fem årsklasser. Detta blev också
riksdagens beslut.
Med här berörda grundläggande princip för statsunderstödets utgående
har departementschefen visat sig förtrogen i 1927 års proposition, då han
bland annat anförde, att villkoren för understöd till högre flickskola av riksdagen
utformats på ett sådant sätt, att skolan erhåller direkt understöd
allenast för klasser utöver folkskolans stadium. Det tillfogades, att den
definitiva ordning, som inom en näraliggande framtid borde komma till
stånd, icke i nu berörda avseende kunde bygga på andra grundsatser än de
år 1909 fastställda. Som en konsekvens av gällande ordning föreslogs i
propositionen jämväl att riksdagen såsom villkor för statsunderstöd till högre
flickskola skulle uppställa, att skolan med avseende på det kunskapsmått,
som erfordras för inträde i skolans första klass, skulle vara grundad minst
på genomgången tredje klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer.
I nu berörda avseende skänkte riksdagen (skr. 262 sid. 96—97) sin anslutning
i det hela till de synpunkter i fråga om privatläroverkens ställning
för framtiden, som av departementschefen uttalats. I enlighet härmed skulle
nämnda läroverk åtnjuta understöd av staten efter i stort sett samma
grunder som hittills. Som en konsekvens av den förändrade organisationen
av de allmänna läroverken krävdes emellertid, att anknytningen skulle ske
till folkskolans fjärde klass, i den mån ej anknytning till högre folkskoleklass
betingades av skolans organisation. Denna ståndpunkt kom till uttryck
i riksdagens beslut, att sådan skola efter utgången av läsåret 1930—1931
skall vara grundad minst på genomgången fjärde klass i någon av den sexklassiga
folkskolans huvudformer.
Sedan tjugu år har alltså den nuvarande privata flickskolan kunnat anordnas
som en femklassig skola byggande på avslutad folkskola. I den mån
vederbörande samhällen ställa ett dylikt villkor för sitt ekonomiska stöd åt
flickskolan, kan när som helst bottenskoleprincipen vinna tillämpning på
Statsutskottets utlåtande Nr
(i f>
detta område. Ocli man iir helt vissi berättigad förvänta, att åtgärder i
sådant syfte skola komma till stånd i de städer, där en mera utbredd önskan
om en sådan utveckling gör sig gällande. Begagnas sålunda den organisatoriska
frihet, som grundlädes genom 1909 års beslut och som bekräftades
av 1927 års riksdag, kommer den privata flickskolan att bliva femklassig.
Och det lär svårligen stå i överensstämmelse med den fastslagna »neutraliteten»
att förvägra en så beskaffad skola normalskolekompetens.
Det synes oss vara av fundamental vikt att jämväl fasthålla detta faktum,
när man går att bedöma departementschefens ställning till den kommunala
flickskolan. Departementschefen har »kommit till det resultatet, att eu femklassig
skola, byggd på folkskolans sjätte klass, icke skulle, även om den
erhölle den av de sakkunniga föreslagna organisationen och kursläggningen,
kunna förverkliga den nuvarande flickskolans studiemål». Och med stöd
allenast av den auktoritet, som två reservanter inom skolöverstyrelsen (undervisningsråden
Rydberg och Johansson) må kunna representera, går departementschefen,
tvärtemot sina egna sakkunniga samt skolöverstyrelsens flesta
ledamöter, att »helt övergiva tanken på upprättande av den femklassiga
skolan». I 1927 års proposition deklarerade departementschefen, att skolan
borde vara 5- eller 6-årig, nu har ståndpunkten förskjutits till att avse 7-eller 6-årig.
Undersöker man närmare, huru anknytningen tänkts reglerad, finner man,
att den 7-åriga skolan, byggd på folkskolans fjärde klass, är avsedd att utgöra
huvudtypen, i det att anknytning under alla omständigheter vid en s. k.
förenad lärokurs skall anordnas till fjärde klassen, medan lärjungar, som
genomgått folkskolans högsta klass, skola vinna inträde i skolans andra klass
och där endast i mycket ringa utsträckning åtnjuta särskild undervisning.
Härav följer alltså, att riksdagens medverkan påkallas till en principiellt
djupt betydelsefull avvikelse såväl från tidigare bestående ordning som ock
från den grundsats, på vilken fjolårets omorganisation av de allmänna läroverken
byggde. I det föregående hava vi redan uppvisat, att staten icke
direkt understöder flickskolornas klasser, i den mån dessa äro parallella med
folkskolans högsta stadium. Detta skulle däremot bliva fallet, om Kungl.
Maj:ts förslag vinner riksdagens bifall. Och i fjolårets proposition fastslogs
uttryckligen, att läroverk med enkla klassavdelningar skulle anknyta uteslutande
till folkskolans sjätte klass. Denna grundsats godtogs jämväl av riksdagen,
och undantag i tillämpningen medgavs blott, där särskilda omständigheter
ansågos föreligga — i alla utom ett fall dessutom allenast tills vidare.
I ytterligare ett avseende strider det nu föreliggande förslaget mot den
ställning föredragande departementschefen intog i 1927 års proposition. Vi
åsyfta härvid de sinsemellan i detaljer något avvikande anordningar, som
man under den föregående skoldiskussionen betecknat såsom övergångskurser
eller övergångsklasser. En sjuårig skolas andra klass blir nämligen
för de från folkskolan nyintagna lärjungarna i realiteten ingenting annat
än en sådan övergångsklass. Av det propositionen vidfogade timplanförslaget
inhämtar man sålunda, att de från folkskolan kommande lärjungarna skola
deltaga i all klassens undervisning, bortsett från 1 veckotimme i vartdera
av ämnena modersmålet och matematik, samt därjämte undervisas i tyska
8 veckotimmar, mot övriga lärjungars 5 timmar. Inför detta projekt torde
det finnas fog för att erinra om det välgrundade omdöme, som föredragande
departementschefen avgav i fjolårets proposition om de då under övervägande
varande övergångsklasserna: »— — — lära så vägande skäl kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 78 häft. (Nr 155.)
u>
66
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
anföras mot anordningen, att den enligt min åsikt icke bör ifrågakomma
till vidtagande. Såsom de skolsakkunniga påvisat, skulle undervisningsplanen,
liksom även undervisningen, knappast kunna tillfredsställande ordnas. Och
själva tanken, att vissa lärjungar från folkskolan, måhända de ekonomiskt
ogynnsammast ställda, skulle sammanföras i en särskild avdelning och under
en helt visst mycket ansträngande och pressande snabbkurs bibringas nödtorftiga
kunskaper för att bestå inträdesprovet till läroverket, ter sig för mig
föga tilltalande. Redan med hänsyn härtill har jag icke ansett lämpligt
att ifrågasätta statens medverkan till anordnande av dylika övergångsklasser
eller -kurser». Riktigheten i dessa omdömen synes oss obestridlig och kan
icke rubbas av det förhållandet, att departementschefen nu övergivit sin
tidigare position.
Då sålunda det nu föreliggande förslaget i vad det gäller flickskolans
anknytning till folkskolan och skolkursens längd på alla väsentliga punkter
strider mot det principbeslut 1927 års riksdag fattat, måste vi bestämt påyrka,
att propositionen i dess nu avhandlade del icke måtte vinna riksdagens
godkännande.
Linjedifferentieringen.
Den förut här lämnade framställningen ådagalägger, att Kungl. Maj:ts
förslag i grundläggande avseenden befinner sig i flagrant strid med den
ståndpunkt riksdagen nyligen intagit, och föredragande departementschefen
har också varit hänvisad att därvid desavuera sina egna sakkunniga, de s. k.
1927 års skolsakkunniga. Om man har alla skäl att beklaga, att så är förhållandet,
måste man däremot med bekymmer konstatera, att desavueringen
icke tillika sträckt sig till en annan sida av skolans organisation, den s. k.
linjedifferentieringen, beträffande vilken ett avståndstagande hade varit i
hög grad befogat.
Förslaget innebär i korthet, att kommunal flickskola i sina två högsta
klasser skall uppdelas å linjer, en teoretisk och en praktisk. I själva verket
är detta en lek med ord så till vida, som den teoretiska linjen icke är avsedd
att vara renodlat teoretisk och den praktiska heller icke renodlat
praktisk. Man skulle snarast kunna karakterisera förslagets verkliga innebörd
så, att ingen av de s. k. linjerna tillfredsställer de krav, som enligt
vår mening måste ställas på en allmänbildande skola av här ifrågavarande
slag. Den teoretiska ger för litet av praktisk utbildning för hemmet, den
praktiska ger för litet av allmänbildning och alldeles för litet för att kunna
gälla som yrkesutbildning.
Med den ståndpunkt vi i det föregående intagit beträffande skolans allmänna
bildningsmål, måste vi i fråga om lärokursernas innehåll och anordning
bestämt motsätta oss ett avsteg från vad som hittills gällt, bortsett
givetvis från den anpassning av kursplanerna efter en ny tids pedagogiska
krav, som enligt 1927 års riksdags beslut skall avse samtliga skolformer.
Förslaget i nu berörda del har också mottagits med så gott som enstämmigt
ogillande. Ock då riksdagen krävt en särskild utredning om praktiska utbildningslinjer,
föreligga alla skäl att tills vidare uppskjuta åtgärder för
motsvarande grundsatsers tillämpning inom flickskolan, intill dess frågan
kan bedömas i det större sammanhang, vari den måste skärskådas. Vid
ett motsatt tillvägagångssätt löper man allvarlig risk att råka på villospår,
att från början misskreditera en dylik utbildning till obotlig skada för det
Statsutskottets utlåtande Nr 1.55. 67
fortsatta reformarbetet. Alldeles särskilt hava vi känt behov att höja ett
varningens ord inför departementschefens reformiver på nu förevarande
punkt med tanke därpå, att den praktiska linjen icke skulle meddela någon
på förhand bestämd kompetens. De unga skulle lockas in på denna väg,
utan att de i det praktiska förvärvsarbetet skulle kunna tillgodogöra sig
utbildningen.
I anslutning till vad nu anförts och på grund av vår principiella ställning
till flickskolans allmänna bildningsmål kunna vi ej giva vår anslutning
till andra förslag än sådana, där undervisningen anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i den hittillsvarande skolan skett, dock med
stärkande av ämnena kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, eventuellt därigenom
att tillfälle till valfria tilläggskurser i dessa ämnen beredas.
Flickskolan och gymnasiet.
Den icke minst överraskande punkten i de sakkunnigas flickskoleprogram
utgjorde den principiella isolering, som hävdades för denna undervisningsanstalt.
Läsaren av de sakkunnigas betänkande kan svårligen undgå det
intrycket, att de sakkunniga levat sig in i den föreställningen, att om flickskolans
undervisningsprogram gjordes tillräckligt komplicerat, om dess kurser
för de olika klasserna utformades under möjligast största skiljaktighet
från realskolans, skulle den svenska kvinnan för framtiden vara räddad åt
hemmet, och vägen till studentexamen, tack vare det anordnade spärrsystemet,
göras alltmer oframkomlig för massan av kvinnlig ungdom. Och den
som följt skolreformens behandling vid 1927 års riksdag, alldeles särskilt
i den mån denna dirigerades av departementschefen, måste en smula förvånad
göra sig den frågan om den återvändsgränd, som icke utan möda
arrangerats, hörde hemma i den planritning för enhetsskolan, som vunnit
statsmakternas godkännande. Var och en som har någon erfarenhet av
livets och skolans realiteter måste därjämte säga sig, att de sakkunniga
härvid blivit offer för en beklaglig felsyn. Så långt ifrån att isoleringsståndpunkten
skulle bevara kvinnan åt hemmet och minska tillströmningen
till studentexamen, torde denna väg leda till att flickskolan komme att undvikas
av alla de flickor, vilkas föräldrar icke redan från början föresatt sig,
att gymnasiestudier icke under några omständigheter skulle ifrågakomma.
På så sätt skulle man uppnå raka motsatsen till vad man önskade. Realskolan,
icke flickskolan bleve den normala skolformen för de unga flickor,
vilka ville hålla olika utbildningsvägar öppna. Det säger sig självt, att en
sådan tingens ordning icke överensstämmer med intentionerna hos dem,
som med oro sett samundervisningen knäsättas som den normala skolformen
för gossar och flickor.
Under dessa omständigheter har det icke varit ägnat att överraska, att
de sakkunnigas en smula underliga reformplaner mötte motstånd redan hos
flick- och samskoleföreningen, som påyrkat, att ordnad övergång till gymnasium
skulle öppnas från den 7-åriga skolans femte klass. Ännu bestämdare
underkännes sakkunnigsståndpunkten av skolöverstyrelsen, som uttalar
bland annat följande:
För litet hänsynstagande i detta avseende komme otvivelaktigt att verka
återhållande på skolans rekrytering, därigenom att de flickor, vilka önskade
hålla gymnasievägen öppen, såge sig nödsakade att avstå från de fördelar,
flickskolan kunde erbjuda i jämförelse med realskolan.
68
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Vid sådant förhållande syntes det överstyrelsen nödvändigt att upprätthålla
den grundsatsen, att undervisningen i flickskolan erhöll eu sådan läggning,
att från skolans fjärde klass inträde kunde vinnas i det fyraåriga
gymnasiets första ring.
Överstyrelsen åtnöjer sig emellertid icke med detta krav. Den anser det
därjämte med hänsyn till läroverksorganisationens och icke minst de statliga
flickläroverkens organisation av nöden, att enahanda övergångsmöjligheter
öppnades jämväl från femte klassen till det treåriga gymnasiets första
ring.
Lika bestämt reses samma fordran från det praktiska livets målsmän, representerade
av en så auktoritativ organisation som svenska stadsförbundet.
I dess utlåtande finner man bland annat följande uttalande:
Med den skarpa gräns, de sakkunniga uppdragit mellan vägen till realeller
studentexamen å ena sidan och kommunala flickskolan å den andra,
bleve följden antingen att valet finge ske på ett tidigare stadium än önskvärt
vore eller att föräldrarna undveke kommunala flickskolan för att under
alla förhållanden hålla möjligheterna öppna till en examen, som dock gåve
åtminstone viss formell kompetens. Om det kunde befaras att den bristande
kontakten med andra skolformer gjorde den föreslagna kommunala flickskolan
mindre begärlig, måste man självfallet på kommunalt håll ställa sig
avvisande mot tanken att begära inrättandet av sådana skolor.
Med kännedom om den ståndpunkt, departementschefen deklarerat i sitt
förut återgivna uttalande under skoldebatten, skulle man onekligen haft skäl
att vänta, att han åtminstone inför den från olika håll framförda kritiken
mot de sakkunnigas organisationsprojekt skulle hava avböjt att medverka
till dettas realiserande. I stället överraskas man att finna departementschefen
förklara sig »förhindrad förorda, att generella anordningar vidtagas
för att åstadkomma anknytning mellan flickskolan och gymnasiet». Det
beaktande, som man kunnat förvänta, av de tungt vägande synpunkter,
vilka i det föregående framhållits, inskränker sig till en platonisk förklaring
att »utan större svårighet lämpliga individuella övergångsanordningar kunna
läggas till rätta». Det ligger emellertid i sakens natur, att flickskolans lärjungar
äro föga betjänade med att deras lärare skänka dem någon handledning
i självstudier för en allvarlig inträdesprövning i ett stort antal ämnen.
Vad de önska och behöva är i stället ett avgångsbetyg från läroanstalten,
som för dem öppnar tillträde utan inträdesprövning till ett gymnasium.
Och då den kommunala flickskolan skulle utgöra en offentlig läroanstalt,
borde en sådan ordning med lätthet kunna åvägabringas under liknande
former, som redan anlitats beträffande den kommunala mellanskolan.
Vi skulle haft lättare att förstå den här kritiserade ståndpunkten, om kravet
på ordnad förbindelse mellan flickskolan och gymnasiet utgjort någonting
nytt inom vår skolorganisation. Men som allmänt veterligt är, gäller
för närvarande, att den privata flickskolan låtit sig angeläget vara att anordna
sin undervisning på ett sådant sätt, att en övergång utan större svårigheter
kunnat äga rum. Och behovet blir givetvis ingalunda mindre, sedan
möjligheterna för flickornas gymnasiestudier avsevärt ökats genom omläggning
av det stora flertalet högre läroverk till samläroverk. Hittills har
denna studiegång varit förbunden med mycket höga kostnader. För framtiden
blir förhållandet ett annat. Och dock finner man, att år 1926 vid
de 12 flickläroverk, som äro förbundna med gymnasier, ej mindre än 160
flickor övergingo till detta. Detta gör genomsnittligt i det närmaste 15 flic
-
Statsutskottets utlåtande Nr läå, 69
kor vid varje skola. Självfallet äro »individuella» studieanordningar under
dylika omständigheter av rent praktiska skäl ogenomförbara. Vid övriga
skolor, frånsett dem, som enligt 1927 års riksdagsbeslut förutsatts icke framdeles
komma i åtnjutande av statsunderstöd, avgingo samma år ej färre än
123 lärjungar under uppgift att de hade för avsikt att söka inträde på
gymnasiet.
I belysning av nu beihrda förhållanden, vilka synas hava helt undgått
departementschefens uppmärksamhet, ter sig den av Kungl. Majd intagna
ståndpunkten fullständigt ohållbar. Och vi tveka icke att karakterisera det
såsom ett ödesdigert missgrepp, om riksdagen skulle lämna sin medverkan
till en ordning, som måste äventyra den kommunala flickskolans hela intellektuella
och pedagogiska standard.
Reformens kostnader.
Om propositionen nr 116 i fråga om timplaner och pedagogiska detaljer
präglas av en utförlighet, som man icke tidigare mött i liknande framställningar,
utgör kapitlet »kostnadsberäkning» ett mycket detaljfattigt bidrag
till belysande av en ur riksdagssynpunkt dock särdeles betydelsefull, man
skulle utan överdrift kunna säga grundläggande sida av den föreslagna reformen.
Det enda som i detta avseende bjuds å de tre sidor, vilka ägnas
åt detta problem, är en översikt av kostnaderna för kommunala flickskolor
av olika typer. Den för ett bedömande av statens och vederbörande kommuners
totalkostnader ännu viktigare upplysningen, i vilken utsträckning
flickundervisningen kan beräknas övertagas av den nya skolformen, söker
man förgäves i propositionen.1 »Man har nu, lika litet som vid de kommunala
mellanskolornas tillkomst, några hållpunkter för att kunna beräkna,
hur många skolor av nu ifrågasatt organisation som kunna komma att inrättas
under de närmaste åren», är den föga klargörande upplysning, som
departementschefen anser sig behöva tillhandahålla riksdagen.
Söker man till en början bilda sig ett omdöme om de hållpunkten för
kostnadsfrågans prövande, som propositionen lämnar, nödgas man omedelbart
rikta den invändningen mot desamma, att statens kostnader räknats i
underkant. När en av förutsättningarna för skolans organisation angives
vara, att minst halva antalet lärare skall utgöras av kvinnor, kan det icke
vara berättigat att räkna med en fördelning av 5 kvinnliga och 2 manliga
lärare eller såsom jämväl i ett fall skett 5 kvinnliga och 1 manlig lärare.
Det låter sig icke heller försvara att konsekvent förutsätta kvinnlig rektor.
Verkligheten skall för visso här, liksom i fråga om de kommunala mellan -skolorna, ådagalägga, att fördelningen kommer att bliva en annan, för stat
och kommun vida dyrbarare. Anmärkas må ytterligare, att sättet för beräkningen
av ålderstilläggens inverkan lämnar rum för befogade anmärkningar.
Om det än låter sig sägas, att det givetvis undandrager sig ett säkert bedömande,
i vilken omfattning de nuvarande privata flickskolornas uppgifter
kunna komma att övertagas av kommunala, borde det icke hava utgjort
någon oöverkomlig uppgift att beräkna den inträdande kostnadsökningen,
under den tänkta förutsättningen att den privata flickskolans verksamhet
fullständigt övertoges av den kommunala. På så sätt skulle riksdagen dock
erhållit åtminstone ungefärlig föreställning om den maximikostnad, som reformen
skulle förorsaka staten i främsta rummet, men även kommunerna.
70
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Vissa, låt vara mycket grovt approximativa beräkningar i detta avseende,
kunna åvägabringas i anslutning till propositionens jämförelse mellan kostnaderna
för en 8-klassig flickskola (Södertälje) och en kommunal flickskola
med förenad lärokurs och med teoretisk och praktisk linje (Bil. 8 sid. 118).
Vi meddela här ett sammandrag av den ifrågavarande översikten och
tillfoga i anslutning till vad nedan närmare framhålles några korrigerade
siffror.
Jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola (Södertälje) och en
kommunal flickskola.
Elementarläro- Kommunal flickverket
för flickor skola med före
-
1926 |
nåd lärokurs |
|
Statsbidrag ....................... |
45,739: 60 |
49,619:51 |
Kommunalbidrag................... |
12,020:19 |
19,132:50 |
Antal lärjungar enl. propositionen....... |
263 |
175 |
(corrigerat....................... |
263 |
140) |
Statsbidrag per lärjunge enl. propositionen |
173:91 |
283:54 |
(korrigerat....................... |
— |
354:43) |
Kommunalbidrag per lärjunge enl. propo-sitionen ........................ |
45: 70 |
109:33 |
(korrigerat....................... |
— |
136: 65) |
Anm. Vid ovanstående jämförelse har man utgått från att skolbyggnad
med inredning och uppsättning av undervisniugsmateriell och bibliotek
in. m. finnes.
För att bliva rättvisande torde emellertid materialet tarva någon korrektion,
en korrektion, som parentetiskt angives här ovan. Alldeles uppenbart är nämligen,
att med ett maximiantal av 30 lärjungar i klassavdelning och ett minimiantal
av 10 det beräknade totalantalet av 175 lärjungar i 7 klasser är allt
för högt beräknat. Försiktigheten bjuder, att det genomsnittliga antalet för
klass begränsas till 20. Kostnaderna måste alltså fördelas på 140 i stället
för på 175 lärjungar. Man kommer under denna förutsättning till ett statsbidrag
per lärjunge av 354 kronor och ett kommunalbidrag av 137 kronor.
Detta innebär en stegring av det förra med 180 kronor eller mer än
100 procent och av det senare med 91 kronor eller omkring 200 procent.
Och dock torde såsom förut nämnts siffrorna för läraravlöningar för att
bliva rättvisande böra något höjas, varigenom nyss angivna siffror ytterligare
stiga. Sistlidna läsår hade de privata flickskolor, som kunna förutsättas
fortbestå, i klasserna 2—8 omkring 16,000 lärjungar. Under förutsättning
att flickskolan genomgående kommunaliseras, skulle man alltså med
angivna utgångspunkt nödgas räkna med att utgiftsstegringen uppgår för
staten till 16,000x180 kronor eller omkring......... 2,880,000 kronor,
för kommunerna till 16,000x91 kronor eller omkring . . 1,500,000 kronor.
I sistnämnda siffra ingå emellertid icke kostnaderna för skollokaler och deras
inredning.
Det är som synes högst avsevärda belopp, som reformen måste komma
att kosta stat och kommun, utan att genom densamma, på grund av oklok
och dogmbunden planläggning, en förbättrad flickundervisning uppnås. Och
även om mot de härledda maximisiffrorna den invändningen riktas, att en
71
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
fullständig kommunalisering icke inträder, så lär det icke kunna jävas, att
varje kommunal flickskola, som grundas i ersättning för en privat, kommer
att för statsverket medföra en fördubbling av årskostnaden för varje lärjunge
och för kommunen en tredubbling av motsvarande kostnad.
Då vi betrakta kostnadssynpunkten såsom utslagsgivande för bedömandet
av Kungl. Maj:ts förslag, ha vi emellertid icke ansett oss kunna inskränka
oss till den belysning, som de meddelade siffrorna kasta över den föreliggande
organisationsfrågan. Vi ha ansett oss böra för all säkerhets skull
söka åvägabringa även andra hållpunkter för en uppskattning och ha därför
beräknat kostnaderna för varje särskild skola och meddela här de huvudsakliga
resultat, som vid ett sådant beräkningssätt vunnits.
Kostnader för en organisation med kommunala flickskolor,
om de privata flickskolorna allmänt ombildas. Beräkningarna hänföra sig
till höstterminen 1927.
11 till nedläggande
förutsatta
Övriga flick
,
y-,... , skolor (En- skolor utom _
Stockholm Goteborg .... TT. Summa
köping Hindas
m. fl.)
Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor
Förslagsanslaget till kom -
munala flickskolor. . . 883,388 410,300 331,637 1,948,075 3,573,400
Förslagsanslaget till tillfällig
löneförbättring . 153,318 72,812 58,982 340,312 625,424
Dyrtidstillägg av statsmedel
.......... . 371,035 175,775 146,577 829,415 1,522,802
Statens samtliga kostna- 1,407,741 658,887 537,196 3,117,802 5,721,626
der (utom pensionering)
Kommunalbidrag..... 402,898 198,258 224,315 988,842 1,814,313
Beräkningarna hava verkställts i full anslutning till de kalkyler, som
framlagts i propositionen, dock med de avvikelserna, att ålderstilläggen förutsatts
i medeltal utgöra 2 för varje lärare, att de kvinnliga lärarna äro en,
respektive två fler än de manliga, allteftersom hela antalet ämneslärare är udda
eller jämt samt att vid halva antalet skolor manlig rektor är anställd, vilket
medför att vid var och en av dessa skolor biträdande föreståndarinna
måste förekomma.
Såsom framgår av den tabellariska sammanställningen, skulle förslagsanslaget
till kommunala flickskolor komma att belöpa sig till 3,573,400 kronor,
och förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring till 625,424 kronor,
varjämte för dyrtidstillägg skulle erfordras 1,522,802 kronor. Statens sammanlagda
kostnader för den kommunala flickskolan skulle alltså under angivna
förutsättningar komma att uppgå till omkring 5,721,000 kronor. För
närvarande draga motsvarande läroanstalter (klasserna 2—8) en kostnad för
statsverket av omkring 3,400,000 kronor, inberäknat tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg. Merkostnaden för statsverket skulle således enligt
den verkställda detalj kalkyl en icke kunna sättas lägre än till 2,321,000 kronor.
Såsom synes avviker den sålunda framkomna siffran något från den,
som vunnits genom den rent approximativa beräkningen. Emellertid torde
72
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
båda undersökningarna giva klart vid handen, att kostnadsökningen måste
bliva synnerligen betydande.
En enligt propositionens grunder verkställd beräkning av kommunens
kostnader visar ett totalbelopp av 1,800,000 kronor. Några hållpunkter för
bedömande av de nuvarande kommunala utgifterna för motsvarande ändamål
hava vi icke kunnat förebringa ur tillgängligt material. Emellertid må
det framhållas, att de ifrågavarande kostnaderna i verkligheten komma att
ställa sig vida högre än de här angivna. Ingen hänsyn har nämligen tagits
till ränta och amortering å lån för skolbyggnader, kostnader för inredning
och möblering in. in. Vidare gäller, att ersättningen till lärare för bostad
och bränsle upptagits till alltför låga belopp. Det kan med ledning av
i propositionen meddelade uppgifter beräknas, att sagda ersättning förutsatts
utgöra för rektor (5 rum och kök samt bränsle) 1.400 kronor, för
manlig lärare (4 rum och kök samt bränsle) 900 kronor och för kvinnlig
lärare (3 rum och kök samt bränsle) 800 kronor. Då samtliga här ifrågavarande
läroanstalter torde komma att bliva förlagda till städer, flertalet
till större städer, synes man på goda grunder kunna utgå ifrån, att de
nämnda beloppen för att motsvara verkligheten måste väsentligt höjas. Härigenom
komma givetvis kommunernas kostnader att avsevärt överstiga det
belopp, som ovan erhållits genom konsekvent tillämpning av propositionens
utgiftssiffror.
Såsom ovan erinrats, grunda sig de utförda beräkningarna på den förutsättningen,
att samtliga privata flickskolor kommunaliseras. Även om denna
förutsättning icke fullständigt förverkligas, komina givetvis statsutgifterna
för flickornas undervisning att undergå en avsevärd relativ ökning. Ty de
anförda siffrorna lägga i dagen, att varje särskild skola för staten lika väl
som för kommunen blir väsentligen dyrbarare än de nuvarande privata flickskolorna.
Belysande för den inträdande utgiftsstegringens omfattning är,
att en kommunalisering av enbart flickskoleväsendet i Göteborg skulle draga
en kostnad av grundanslaget nästan lika stor som hela det nuvarande reservationsanslaget
till högre flickskolor. Detta faktum finnes ingenstädes i
propositionen klart framlagt.
Sammanfattning av kritiken.
Den föregående framställningen har alltså ådagalagt, att Kungl. Maj:ts
proposition på avgörande punkter befinner sig i strid med de grundlinjer,
som av 1927 års riksdag uppdrogos för den kommunala flickskolans organisation.
Den föreslagna skolans anknytningsförhållanden regleras sålunda
på ett sätt, som gör skolformen otillgänglig för stora lärjungegrupper i städerna,
liksom ock för landsbygdens ungdom. Undervisningens planläggning
och anordning lämnar rum för tungt vägande anmärkningar av innebörd,
att skolan icke kan skänka sina lärjungar erforderlig allmänbildning,
på samma gång den på ett betänkligt sätt begränsar möjligheterna för meddelande
av den på hemmet inriktade praktiska utbildning, som utgör den
nuvarande flickskolans viktigaste säruppgift. Och genom isoleringen gentemot
gymnasiet framtvingas flickornas anlitande av realskolan i eu omfattning,
som måste ingiva de största betänkligheter, icke minst ur statsfinansiell
synpunkt. Slutligen medför den föreslagna anknytningsprincipen i förening
med den projekterade organisationen, att skolformen måste komma
Statsutskottets utlåtande Nr län
73
att pålägga såväl stat som kommun så avsevärda kostnader, beträffande
vilka dock Kungl. Maj:t underlåtit att framlägga erforderliga beräkningar,
att det redan med hänsyn härtill synes oss uteslutet, att det föreliggande
förslaget kan utgöra tillfredsställande grundval för ett riksdagsbeslut i ärendet.
Vi se oss under hänvisning till vad sålunda anförts nödsakade att påyrka
avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Till denna vår ståndpunkt har jämväl bidragit, att, i enlighet med vad
som anförts i 1927 års riksdags skrivelse nr 262, frågan om den kommunala
flickskolans organisation och de statliga flickläroverkens fördelning mycket
nära sammanhänger. Ehuru riksdagen hemställt om framläggande för 1928
års riksdag av eu plan för inrättande av högre flickläroverk, har Kungl.
Maj:t uraktlåtit att effektuera riksdagens ifrågavarande begäran. Härigenom
har riksdagen berövats möjligheterna att, såsom avsett var, pröva de nämnda
frågorna i ett sammanhang. Efter vad vi från olika håll inhämtat, är
detta läge ägnat att medföra betydande svårigheter för vissa av de samhällen,
i vilka högre flickläroverk, enligt vad riksdagen uttalat, borde komma
till stånd. Man anser sig flerstädes hava behov av ett högre flickläroverk,
men önskar tillika i viss utsträckning bibehålla möjligheterna till erhållande av
högre fiickskolutbildning. Men därvid finner sig kommunen icke kunna påtaga
sig utgifterna för tillhandahållande av lokaler för två olika läroanstalter
för flickor. De förberedande övervägandena hava på dessa orter utmynnat
däri, att undervisningsbehoven ändamålsenligast skulle tillgodoses genom ett
högre flickläroverk, förbundet med en flickskolelinje. Det torde kunna förutsättas,
att eu dylik anordning av läroanstalten jämväl för statsverket
framstår såsom den mest fördelaktiga. Men detta spörsmål låter sig på
grund av Kungl. Maj:ts åtgöranden icke nu bedömas.
Det ligger i sakens natur, att genom ett avslag å propositionen nr 116
de möjligheter för ett samtidigt prövande av här berörda närbesläktade organisatoriska
angelägenheter, som 1927 års riksdag önskade bereda, skulle
hållas öppna. Och vi ha jämväl i denna omständighet funnit ett starkt
skäl föreligga för att riksdagen icke nu binder sig för en annan och väsentligen
dyrbarare organisation än förlidet. år avsågs.
Grundlinjer för den kommunala flickskolans organisation.
Inledningsvis hava vi låtit oss angeläget vara att noggrant fastställa innebörden
av 1927 års riksdagsbeslut angående den kommunala flickskolans
organisation. Jämväl i anslutning till den kritik, som vi funnit oss nödsakade
att lämna av det föreliggande förslaget ur synpunkten av dess ytterst
bristfälliga överensstämmelse med vad som sålunda fastställts, hava vi haft
anledning att angiva vår ställning till skolans olika organisationsproblem.
Med hänsyn till den fortsatta beredning av ärendet, som ett bifall till vårt
framställda avslagsyrkande nödvändiggör, torde det få anses lämpligt, att
vi sammanfattningsvis något utförligare framlägga vår syn på den föreliggande
frågan.
I anslutning till vad som uttalades i de av oss framlagda motionerna vid
1927 års riksdag, hava vi genom att stödja tanken på den utbyggnad av
den genomförda skolreformen, som den kommunala flickskolan skulle komma
att utgöra, velat uppnå tre var för sig betydelsefulla förmåner. Bottenskoleprincipen
skulle kunna vinna tillämpning även på detta undervisnings
-
74
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
område. Vidare skulle terminsavgifterna komma att bortfalla eller i varje
fall avsevärt begränsas. Och slutligen skulle lärarpersonalen erhålla en
rättsligt tryggad ställning.
Därest uppgiften så fattas — och att motiven för riksdagens ställningstagande
sammanfallit med vad vi nyss angivit synes, såsom redan visats,
icke lämna rum för något tvivel — torde någon tvekan angående de positiva
reformlinjerna icke kunna föreligga.
Skolans bildningsmål bör icke avvika från vad som redan kan anses normaliserat
genom den privata statsunderstödda högre flickskolan. Detta innebär
en bildningsnivå i de teoretiska ämnena ungefärligen sammanfallande
i det hela med realskolans, men med ett väsentligt starkare inslag av praktisk
undervisning direkt inriktad på hemmet och kvinnans arbetsuppgifter
därstädes. Skolan skall med andra ord å ena sidan skänka sina lärjungar
det mått av allmän medborgerlig bildning, som ansetts erforderlig ur synpunkten
av förvärvsarbetets krav, å andra sidan grundligt förbereda de
unga för att fullgöra de särskilda plikter, som hemmet pålägger kvinnan.
Det är redan med hänsyn till denna skolans dubbla uppgift naturligt,
att lärotiden utsträckes över den för realskolan fastslagna. I samma riktning
talar det skälet, att man gärna önskat anordna flickskolan på ett sådant
sätt, att studierna där kunna fullföljas under större lugn än realskolan
ansetts möjliggöra. Härvid inställer sig jämväl kravet på frihet från särskild
avgångsexamen, en förmån som givetvis måste förutsätta garantier för
att kunskapsmåttet verkligen väl inhämtats.
Då man med utgångspunkt från flickskolans här skisserade uppgift går
att överväga dess organisatoriska förhållanden, torde till en början stå fast,
att anknytningen till folkskolan måste anordnas till sjätte klassen. Till
denna ståndpunkt når man vare sig man tager sikte på 1927 års riksdagsbeslut
i denna punkt, eller om man till grund för bedömandet lägger den
ordning, som åvägabragtes genom 1909 års beslut i fråga om privatläroverkens
understödjande och som sedermera vid olika tillfällen konsekvent
och med skärpa vidhållits vid prövningen av hithörande angelägenheter.
Endast genom en dylik organisation vinnes syftet att öppna tillgång till
här ifrågavarande utbildning för barnen ur den stora massan svenska hem,
i städerna likaväl som på landsbygden.
Därest den privata flickskolan anordnar sin förbindelse med folkskolan
på det sätt, som 1909 års beslut förutsatt såsom möjligt, eller med anknytning
till folkskolans sjätte klass, skulle skolan komma att omfatta 4- eller
5-årig lärokurs. Då emellertid några 7-åriga flickskolor icke längre existera,
utan samtliga statsunderstödda skolor av denna grupp numera omfatta 8
klasser, synes det förstnämnda alternativet kunna lämnas ur räkningen.
Vårt förslag till fjolårets riksdag upptog också krav på en 5-årig skola.
Såsom vi redan uppvisat, torde ingen tvekan kunna råda därom, att med
eu lärokurs av denna längd de ovan angivna uppgifterna skola kunna väl
tillgodoses. Kursen skulle komma att bliva ett år längre än realskolans.
Och genom den utsträckning av läsåret med 2 veckor, varmed årets proposition
räknar, skulle i själva verket under hela skoltiden vinnas i det
närmaste en termin i jämförelse med förhållandena i den nuvarande flickskolan.
Vi anse oss också böra fasthålla vid att kompetensen bör bindas
vid eu dylik lärokurs. Skulle man emellertid inom vederbörande samhälle
önska bereda flickorna tillfälle till ytterligare fördjupad utbildning på det
teoretiska området och en grundligare förberedelse för det praktiska arbetet,
Statsutskottets utlåtande Nr låd. 75
hava vi intet att erinra emot att, efter prövning i varje särskilt fall, anslag
må kunna utgå till eu sjätte fortsättningsklass med friare studiegång.
På samma sätt som vi anse oss äga grundad anledning kräva, att flickskolans
ställning till folkskolan regleras så, att skolan blir en för alla barn
tillgänglig läroanstalt, framstår det för oss synnerligen angeläget, att dess
undervisningsplan så utformas, att förbindelse med gymnasiet upprätthålles.
Först vid en sådan ordning kommer lärjungarnas val mellan flickskolan
och realskolan att kunna försiggå fullt fritt och oberoende av störande bihänsyn.
Och efter vår mening kan det i framtiden lika litet som hittills
vara ägnat att medföra vanskligheter ur flickskolutbildningens synpunkter
att bereda övergång från skolans fjärde klass till det fyraåriga gymnasiets
första ring och från femte klassen till det treåriga gymnasiets forsta ring.
Den sistnämnda fordran är en naturlig följd av det allmänna bildningsmål
skolan skulle hava att fullfölja, den förstnämnda förutsätter allenast, att
under fyra skolår i flickskolan inhämtas minst lika omfattande kunskaper
som under tre år i realskolan. Däremot måste vi, under hänvisning till
det förut anförda, avböja de lösligt motiverade uppslagen om linjedifferentiering
i nu förevarande skolform.
I fråga om skolans ekonomiska förhållanden hava vi i fjolårets motion
uttalat, att desamma i all huvudsak kunna regleras genom bestämmelser av
samma innebörd och läggning, som utformats för den kommunala mellanskolan.
Vi sakna anledning att i det hela modifiera denna ståndpunkt.
Dock synes i ett avseende en avvikelse förtjäna övervägas, i syfte att uppnå
en begränsning av det allmännas kostnader. Det synes oss riktigt, att
kraven på antalet lärjungar i varje klassavdelning något skärpas, utöver
vad som gäller för mellanskolan. I sådant avseende skulle vi vilja förorda,
att genomsnittssiffra fastställes till IG i varje klassavdelning, eller räknat
för den femklassiga skolan i dess helhet till BO.
I syfte att i möjligaste mån begränsa utgifterna för denna del av undervisningsväsendet
anse vi oss vidare böra framhålla, att upprättandet av
kommunal flickskola å en ort städse måste förbindas med en motsvarande
begränsning i de statsunderstödda flickskolornas antal inom vederbörande
stad. Iakttages icke detta, löpa uppenbarligen det allmännas utgifter för
här förevarande undervisningsändamål risk att över hövan växa.
Genom den organisation, som vi i överensstämmelse med 1927 års riksdagsbeslut
önska giva den kommunala flickskolan, genom lärokursens förkortning
till fem i stället för sju årsklasser, genom kravet på högre lärjungantal
för klass och en indragning av statsunderstödet till redan existerande
skolor med enahanda bildningsuppgift, skulle givetvis kostnaderna för en
reform enligt de här uppdragna linjerna, vilka såsom redan nämnts innebära
ett konsekvent fasthållande av fjolårets ståndpunkt, kunna väsentligen
reduceras.
I detta avseende hava vi i syfte att lämna konkreta hållpunkter för bedömandet
i särskild bilaga framlagt en detaljerad utgifts- och inkomststat
motsvarande den, som återfinnes i bil. till propositionen, beräknad enligt
enahanda allmänna grunder men med iakttagande av de korrigeringar i
fråga om antalet manliga lärare samt ålderstillägg, vilka vi i det föregående
framhållit såsom nödvändiga. Jämföres den ifrågavarande staten med den,
som meddelades å sid. 114 och 115 av propositionen (Bil. 5), finner man, att
statens kostnader för varje skola nedbragts från 30,150 kronor till 21,225
76
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
kronor, en nog så avsevärd reduktion i betraktande av att utgifterna för
löneförbättring och dyrtidstillägg minskas i samma proportion.
För att närmare belysa den betydelsefulla kostnadsfrågan hava vi vidare
verkställt en beräkning av statens maxirnikostnader för eu organisation med
kommunala flickskolor, där de privata flickskolorna förutsättas fullständigt
kommunaliserade. Beräkningen är gjord enligt enahanda grunder, som tilllämpats
vid den förut meddelade översiktstabellen rörande regeringsförslagets
sannolika kostnader (sid. 22), vadan alla siffror äro fullt jämförliga. Antalet
manliga lärare har sålunda antagits vara 1 mindre än antalet kvinnliga, om
hela antalet är udda, eljest 2 mindre. I medeltal har räknats med 2
ålderstillägg för varje lärare. Vid halva antalet skolor förutsättes rektor
vara man. Ersättning för bostad och bränsle har däremot upptagits med
samma belopp som skett i propositionen, men den beräknade siffran måste
ligga rätt avsevärt i underkant.
Den ifrågavarande beräkningen har givit följande resultat.
Kostnader för en organisation med 5-klassiga kommunala
flickskolor,
om de privata flickskolorna allmänt ombildas. Beräkningarna hänföra sig
till höstterminen 1927.
11 till ned- |
Övriga |
||||
Stockholm |
Göteborg |
läggande förutsatta |
flickskolor utöver |
Summa |
|
skolor |
Hindås |
||||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Förslagsanslag till kom-munala flickskolor . . . |
588,900 |
281,425 |
234,975 |
1,340,900 |
2,446,200 |
lig löneförbättring.... |
105,558 |
50,584 |
43,296 |
241,730 |
441,168 |
medel............. |
261,825 |
125,218 |
109,266 |
602,248 |
1,098,557 |
Statens samtliga kostnader |
|||||
utom pensionering . . . |
956,283 |
457,227 |
387,537 |
2,184,878 |
3,985,925 |
Kommunalbidrag...... |
346,010 |
165,285 |
204,175 |
873,610 |
1,589,080 |
Vad som förut sagts angående giltigheten av en dylik beräkning äger
givetvis sin tillämpning jämväl å den här meddelade, så tillvida som totalantalet
skolor icke kan med säkerhet bedömas. Men i ett avseende måste
åt kostnadsberäkningen tillerkännas absolut giltighet och det är såsom utgångspunkt
för en jämförande uppskattning av de sannolika kostnaderna
enligt Kungl. Maj:ts och vårt här framlagda förslag.
En jämförelse mellan slutsiffrorna för statens kostnader vid de olika alternativen
ger följande resultat:
Kungl. Maj:ts förslag...........kronor 5,721,626
vårt förslag .................. » 3,985,925
Skillnad kronor 1,735,701
Redan i och för sig är denna skillnad, uppgående till över 1,700,000
kronor avsevärd nog. Ihågkommas måste vidare, att de restriktiva bestäm
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
77
melser, vi ovan ansett oss böra förorda, äro ägnade att ytterligare öka kostnadsskillnaden
mellan Kungl. Maj:ts och vårt förslag.
Vid ovan meddelade beräkningar bar emellertid hänsyn icke tagits till den
valfria ettåriga fortsättningskurs, som efter vår mening skulle kunna förekomma
efter prövning i varje särskilt fall. Kostnaderna för en dylik kurs
kunna med statsbidrag efter enahanda grunder, som gälla i fråga om skolan
i övrigt, beräknas uppgå till omkring 6,000 kronor inklusive löneförbättring
och dyrtidstillägg. I vilken utsträckning här berörda medgivande kan väntas
utnyttjat låter sig givetvis icke bedöma.
Vad kommunernas kostnader angår, utvisar sammanställningen likaledes
eu väsentlig reduktion. Siffrorna ställa sig på följande sätt:
Kungl. Maj:ts förslag...........kronor 1,814,313
vårt förslag............... » 1,589,080
Skillnad kronor 225,233
Härvid gäller emellertid att den verkliga kostnadsdifferensen blir vida
större än vad denna siffra omedelbart giver vid handen. Skolbyggnaderna,
vilka ligga helt utom kalkylen, ställa enligt vårt förslag mindre anspråk i
fråga om såväl klassrum som specialrum; lärarantalet är lägre, varigenom
de verkliga utgifterna för bostad och bränsle måste ställa sig åtskilligt gynnsammare
enligt vårt förslag.
Den senast lämnade utredningen har klart ådagalagt, vilka betänkliga
ekonomiska konsekvenser ett beslut i enlighet med det föreliggande regeringsförslaget
äro ägnade att medföra för staten alldeles särskilt, men jämväl
för kommunerna. Efter vår mening har riksdagen redan i detta förhållande
ett tungt vägande skäl för att icke nu biträda Kungl. Maj:ts proposition.
»
En ifrågavarande motioner bifogad bilaga är av följande lydelse:
Utgifts- och inkomststat för 5-årig kommunal flickskola.
Utgifter.
Lärarlöner:
4 kvinnliga ämneslärare ä 2,800: —........
2 manliga » ä 3,300: —........
Åiderstillägg 8 ä 300:--b 4 ä 400: —.....
Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig).........
Ersättningar för bostad och bränsle........
Timlärare:
teckning (10 t.), musik (5 t.), gymnastik (12 t.)
ä 85: —.........................
slöjd, 10 t. ä 75: —..................
hushållsgöromål, 9 t. ä 80: —...........
kronor 11,200: —
» 6,600: —
» 4,000: —
» 1,200: —
» 5,600: —
» |
2,295: — |
» |
750: — |
» |
720: — |
— 32,365: —
Övriga utgifter:
Skolläkare...........................kronor 250: —
Bibliotekarie......................... » 250: •—
Vaktmästare......................... » 1,800: —
Inventarier, undervisnings- och förbrukningsmateriel!
.......................... » 1,000: —
Utskottets
yttrande.
78
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Bibliotek............................
Skolans andel i pensionsavgifter till lärare . . .
Ränta å förskott å statsbidrag............
Underhåll å byggnader..................
Renhållning, lyse och bränsle.............
Övriga utgifter.......................
kronor |
300: — |
3> |
1,160: — |
» |
175: — |
» |
800: — |
» |
3,250: — |
» |
1,000: — 9,985: — |
Kronor 42,350: —
Statsbidrag:
Inkomster.
Grundanslag......................... |
kronor |
14,000: — |
För manlig lärare..................... |
» |
1,000: — |
Arvode åt rektor...................... |
> |
800: — |
Alderstillägg......................... |
» |
4,000: — |
Undervisning i hushållsgöromål och slöjd 19 t. |
» |
1,425: — |
Kommunalt anslag och terminsavgifter....... |
. . kronor |
21,225
Kronor 42,350
Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg ingå icke i staten.
Frågan om — — — — — ■— — — — — — — — — — — —- —
--------- ----------föreliggande framställningen.
Departementschefen yttrar sig till en början om den kommunala flickskolans
mål och angiver som sin uppfattning, att detta bör sammanfalla
med det allmänna bildningsmål, som i vårt land hittills företrätts av de
högre flickskolorna.
Såsom ovan erinrats, framhöll riksdagen 1927, att vid sidan av de studiemål,
som realskolexamen och studentexamen representerade, säkerligen
komme för flickornas vidkommande att även för framtiden fortbestå
de mera allmänna bildningsmål, som i vårt land av ålder företrätts
av de högre flickskolorna. Detta uttalande, på vilket det föreliggande
förslaget i nu förevarande avseende bygger, torde emellertid enligt utskottets
mening böra betraktas mot bakgrunden av den privata högre
flickskolans nuvarande organisation och mål, sådana dessa under skolväsendets
utveckling under de senaste årtiondena gestaltat sig. Den högre
flickskolans allmänna bildningsmål ansluter sig praktiskt taget — om
man bortser från vissa mindre skiljaktigheter i avseende å högre eller
lägre krav i insikter i vissa ämnesgrupper — till det mål, som representeras
av realskolexamen. Därjämte uppehåller den högre flickskolan i de
högre klasserna en viss kontakt med gymnasialstadiet genom att förmedelst
vissa studieanordningar underlätta övergången från flickskolan till
gymnasiet. Samtidigt med dessa teoretiska studiemål har den privata
högre flickskolan därjämte en praktisk inriktning på utbildning för hem
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
79
mets särskilda behov. Den organisation, som för närvarande kännetecknar
den högre flickskolan, är betingad av förhållandenas egen utveckling;
likställigheten, som det moderna samhället numera i flertalet hänseenden
giver åt män och kvinnor, har skapat en strävan hos den kvinnliga
ungdomen att genom sin studiegång under skoltiden vinna en kompetens,
som innebär utgångspunkt antingen direkt eller genom vidare fortbildning
till vinnande av egna försörjningsmöjligheter. Den mot realskolans
bildningsresultat närmast svarande s. k. normalskolekompetensen,
möjligheten till övergång till gymnasiet och samtidigt härmed den praktiska
inriktningen för hemmets behov äro konstitutiva drag i den nuvarande
flickskoleorganisationen, vilka innebära värdefulla tillgångar och
ej utan tvingande skäl böra övergivas, då fråga är om eu ny, av det allmänna
mera direkt understödd organisation av flickskoleväsendet.
Kungl. Maj:ts förslag uppställer för den kommunala flickskolan ett
bildningsmål, som visserligen enligt departementschefens uttalande skulle
sammanfalla med den högre flickskolans, men som i verkligheten på
grund av den kommunala flickskolans föreslagna organisation skulle leda
till något helt annat. Förslaget söker realisera den ifrågasatta skolformens
mål på ett sätt, som skulle föra eleverna på sidan om ungdomens
vanliga studievägar och som skulle — frånsett härav betingade olägenheter
av skilda slag för eleverna — äventyra skolformens existens eller
i allt fall bidraga till dess isolering och måhända successiva förtvining i
vår skolorganisation. Då utskottet följaktligen icke kan annat än anse
Kungl. Maj:ts förslag kännetecknas av felaktig och verklighetsfrämmande
grundsyn på det föreliggande problemet, särskilt om det betraktas
från synpunkten av den nutida utvecklingens krav, har utskottet ej
kunnat ansluta sig till departementschefens uppfattning rörande den
föreslagna skolformens bildningsmål, sådant det vid ett genomförande av
förslaget skulle komma att gestalta sig. I
I fråga om den kommunala flickskolans anknytning till folkskolan uttalar
sig departementschefen för ett system med dubbla anknytningsmöjligheter
på sådant sätt, att skolan skulle anknyta icke blott till folkskolans
högsta klass utan även till dess fjärde. I den mån skolan byggde på
fyraårig grundskola, skulle lärokursen bliva sjuårig, och i den mån den
vilade på avslutad folkskola, skulle den bliva sexårig.
Då departementschefen till stöd för sitt förslag åberopar en till förmån
för detta förslag utfallande tolkning av innebörden av 1927 års riksdagsbeslut,
vill utskottet till en början med styrka hävda den uppfattningen,
att den kommunala flickskolans anknytning till allenast folkskolans
sjätte klass utgjorde en av huvudpunkterna i 1927 års principbeslut.
Det grundläggande momentet i nämnda riksdagsbeslut, i vad avser anknytningen,
var, att dåvarande läroverk med en linje, d. v. s. utan paral
-
80
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
lellavdelningar, och nybildade läroverk eller läroanstalter skulle bygga
på folkskolans sjätte klass, men att, där inom ett förutvarande läroverk
parallellavdelningar komma att förefinnas, någon av dessa skulle anknyta
till genomgången fjärde klass i folkskolan. Denna grundåskådning
har nu i Kungl. Maj:ts föreligande förslag blivit i väsentlig grad åsidosatt,
och utskottet har icke kunnat finna några som helst bärande skäl
vara förebragta för en uppfattning, som helt avviker från den principiella
innebörden i 1927 års riksdags beslut i nu förevarande avseende.
Vid granskningen av det sätt, varpå anknytningen mellan den kommunala
flickskolan och folkskolan enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle
regleras, bör enligt utskottets mening uppmärksammas, att den sjuåriga
flickskolan, byggd på folkskolans fjärde klass, skulle utgöra huvudtypen,
i det att anknytning under alla omständigheter vid en s. k. förenad lärokurs
skulle anordnas till fjärde klassen, och att om skolområde önskade
vid sidan av den sjuåriga lärokursen anordna en fristående, på sjätte folkskoleklassen
byggd lärokurs, detta skulle göras beroende på Kungl. Maj:ts
beslut i varje särskilt fall. Enligt utskottets mening innebär förslaget härutinnan
en betydelsefull avvikelse från den grundsats, på vilken 1927 års
beslut angående omorganisationen av de allmänna läroverken byggde.
Även i ett annat hänseende innebär Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag
beträffande anknytningen en principiellt betydelsefull avvikelse ej
endast från 1927 års riksdags beslut utan även från en åskådning, som
tidigare gjorts gällande. Redan år 1909, då anslagsförhållandena för den
högre flickskolan reglerades, fastslogs den principen, att statsunderstödet
skulle beräknas efter antalet årsklasser över folkskolan, vilket innebar,
att man då utgick från den även sedermera beträffande dessa skolor hävdade
grundsatsen, att staten icke hade anledning att direkt understödja
klasser, i den mån dessa voro parallella med folkskolans högre stadium.
Denna uppfattning har sedermera av riksdagen konsekvent vidhållits, och
från samma principiella grundsyn utgår jämväl riksdagens beslut angående
tjänstgöringsskyldigheten för privatläroverkens lärarinnor i dessa
läroverks förberedande klasser. Nu berörda principiella uppfattning, som
även var i väsentlig grad grundläggande för 1927 års beslut angående den
nya läroverksorganisationen, har departementschefen ansett sig böra
frångå beträffande de nu föreslagna kommunala flickskolorna. Utskottet
har icke kunnat finna några skäl vara anförda för en dylik ändrad uppfattning,
och än mindre kan utskottet med sitt förord biträda eu åskådning,
som helt strider mot de grunder, på vilka riksdagen hittills byggt,
då det gällt att med allmänna medel stödja det enskilda eller kommunala
skolväsendet över folkskolans stadium. Utskottet måste tvärtom på grund
av vad sålunda anförts bestämt avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande
del.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
81
Kungl. Maj:ts förslag innebär vidare, att inom de två högsta klasserna
av sjuårig flickskola samt inom den högsta klassen av sexårig flickskola
undervisningen skulle kunna anordnas antingen på både en teoretisk och
en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer. Beträffande
den föreslagna linjedifferentieringen har under ärendets förberedande
behandling eu viss tvekan kommit till uttryck från de i ämnet hörda
myndigheternas sida; utskottet delar till fullo denna tvekan. De ungas
praktiska utbildning är ett alltför viktigt och för det allmänna betydelsefullt
problem för att, i vad avser flickornas utbildning, kunna anses
löst på det konturlösa och verklighetsfrämmande sätt, som präglar det
nu föreliggande förslaget. Det är vidare ett problem ej endast av en fundamental
betydelse för ungdomens utbildning i det moderna samhället
utan även av en invecklad och synnerligen svårlöst beskaffenhet. Med
aktgivande härå begärde också 1927 års riksdag en särskild utredning i
denna fråga, och utskottet kan icke finna anledning förefinnas att, innan
resultatet av en dylik utredning föreligger, inom en viss skolform införa
en anordning, som kan äventyra för den kvinnliga ungdomens vidkommande
en ändamålsenlig och praktisk lösning av frågan.
I anslutning till den uppfattning rörande den kommunala flickskolans
allmänna bildningsmål, som utskottet ovan gjort gällande, håller utskottet
före, att inriktningen på praktiska ämnen inom denna skolform bör,
såsom skett i den högre flickskolan, koncentreras huvudsakligen på ämnena
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, vilka ämnen måhända torde
böra erhålla en något starkare ställning än den, som den högre flickskolan
nu bereder dem. I
I avseende å arbetets yttre och inre anordning inom den föreslagna
kommunala flickskolan har departementschefen upptagit vissa av de av
1927 års riksdag för arbetet å gymnasiet framlagda grundlinjerna. Även
gentemot det sätt, på vilket departementschefen velat tillämpa ifrågavarande
anordning, synas berättigade invändningar kunna framställas. Särskilt
vill det förefalla utskottet, som om den ifrågasatta ämnesdifferentieringen
på flickskolans undervisningsstadium skulle leda till mindre önskvärda
konsekvenser med. avseende på den uppnådda kunskapsnivåns enhetlighet.
Vidare är att märka, att medan strävandena till gymnasiets
reformering inriktats på att begränsa de samtidigt lästa ämnenas antal,
har departementschefen uttalat sig för en utökning av antalet ämnen i
flickskolans högsta klasser. Denna departementschefens uppfattning kan
utskottet så mycket mindre biträda, som utskottet beträffande vissa av de
till införande ifrågasatta nya läroämnena måste hysa starka betänkligheter
ur synpunkten av det flickskolan förelagda bildningsmålet. På nu
anförda grunder måste utskottet även i denna punkt ställa sig avvisande
Bihcing till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 73 haft. (Nr 155.)
6
82
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
mot förslaget såsom innebärande en enligt utskottets mening mindre lycklig
lösning av flickskolans allmänna nndervisningsproblem.
I överensstämmelse med den uppfattning, som departementschefen
gjort gällande i avseende å den kommunala flickskolans allmänna bildningsmål,
står också det uttalande han gjort beträffande den nya skolformens
anknytning till gymnasiet. Departementschefen, som anser individuella
övergångsanordningar kunna komma i fråga, avvisar emellertid
tanken på generella anordningar för anknytning mellan flickskolan
och gymnasiet.
Under ärendets förberedande behandling har förslaget om flickskolans
isolering från gymnasiet mötts av en enligt utskottets mening berättigad
kritik; utskottet vill hänvisa till de utlåtanden som i detta avseende avgivits
av skolöverstyrelsen och svenska stadsförbundet.
Skolöverstyrelsen framhåller, bland annat:
Även om överstyrelsen ville till fullo instämma med de sakkunniga
däri, att flickskolan give''v\s i första hand borde organiseras för sitt huvudsyfte,
syntes det överstyrelsen vara av stor vikt, att skolan ej komme
att stå isolerad i förhållande till andra läroanstalter, och av särskild betydelse
för skolans egen utveckling, att möjligheten till ordnad övergång,
utan att skolans egentliga uppgift åsidosattes, bereddes från densamma
till gymnasiet genom en ändamålsenlig inriktning av kursplanerna. För
litet hänsynstagande i detta avseende komme otvivelaktigt att verka
återhållande på skolans rekrytering, därigenom att de flickor, vilka önskade
hålla gymnasievägen öppen, såge sig nödsakade att avstå från de
fördelar, flickskolan kunde erbjuda i jämförelse med realskolan.
Vid sådant förhållande syntes det överstyrelsen nödvändigt att upprätthålla
den grundsatsen, att undervisningen i flickskolan erhölle en
sådan läggning, att från skolans fjärde klass inträde utan komplettering
kunde vinnas i det fyraåriga gymnasiets första ring. Med hänsyn till
läroverksorganisationens, och icke minst de statliga flickläroverkens,
av 1927 års riksdag fastställda organisation syntes det vidare vara av
nöden, att undervisningsplanen för femte klassen i den kommunala flickskolans
teoretiska linje utformades med hänsynstagande till att enahanda
övergångsmöjligheter öppnades jämväl från nämnda klass till det treåriga
gymnasiets första ring. Sådana möjligheter kunde uppnås genom
lämpligt utnyttjande av tillvalsrätten i förening med en ändamålsenlig
inriktning av de skilda ämnenas lärokurser och syntes sålunda ej lägga
hinder i vägen för de anordningar i fråga om ämnesdifferentiering och
arbetets bedrivande, som överstyrelsen samtidigt förordade.
Styrelsen för svenska stadsförbundet har i denna fråga anfört följande:
De möjligheter, som enligt de sakkunnigas förmenande genom tillgängliga
skolformer öppnats för den kvinnliga ungdomen att nå fram till
realexamen eller studentexamen, bleve, säger styrelsen, mycket olika på
olika håll, och det syntes önskvärt, att föräldrarna bereddes tillfälle att,
när de så önskade, låta barnen taga de nämnda examina utan att därvid
av en kanske teoretiskt riktig organisationsform tvingas att underkasta
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
83
sig eljest opåkallade utgifter. Om i ett visst 1 all studentexamen kunde
uppnås genom undervisning några år i en kommunal ilickskola i den
egna staden och sedan övergång till gymnasium i en annan stad, vore det
självfallet av stor ekonomisk betydelse för vederbörande föräldrar, om
dessa genom sättet för flickskolans anordnande tvingades att från början
sätta barnen i grannstadens skolor. För föräldrar, som av antipati
för samskolidén eller därför att de önskade en något lugnare arbetstakt
för flickorna under pubertetsåldern, så långt görligt ville anlita den
kommunala flickskolan för barn, som avsåges skola taga studentexamen,
vore det heller icke tillräckligt, att väg till studentexamen genom annan
skolform funnes att tillgå. Med den skarpa gräns, de sakkunniga uppdragit
mellan vägen till real- eller studentexamen å ena sidan och kommunala
flickskolan å den andra, bleve följden antingen att valet finge
ske på ett tidigare stadium än önskvärt vore eller att föräldrarna undveke
kommunala flickskolan för att under alla förhållanden hålla möjligheterna
öppna till en examen, som dock gåve åtminstone viss formell
kompetens. Om det kunde befaras att den bristande kontakten med andra
skolformer gjorde den föreslagna kommunala flickskolan mindre begärlig,
måste man självfallet på kommunalt håll ställa sig avvisande mot
tanken att begära inrättandet av dylika skolor.
Utskottet har här ovan uttalat sin från departementschefen avvikande
uppfattning rörande det allmänna bildningsmål, den kommunala flickskolan
skulle företräda. Den åskådning utskottet där gjort gällande sammanhänger
nära med den mening utskottet hyser i fråga om flickskolans
anknytning till gymnasiet. Det torde framgå av vad förut anförts, och
utskottet vill här yttermera betona, hurusom Kungl. Maj:ts förslag i
denna del enligt utskottets mening ej beaktat de krav, som samhällsutvecklingen
numera ställer på den kvinnliga ungdomens utbildningsgång.
Den kommunala flickskolan är avsedd som en skolform, vilken genom en
jämnare och för flickorna mera lämpad studieläggning skulle vara avpassad
för den kvinnliga ungdomens behov och föra till samma allmänna
mål som den högre flickskolan. Men härav bör icke följa, att den kommunala
flickskolan skall vara en så att säga avslutande skoltyp; då eleverna
befinna sig i de högsta klasserna, böra de eller deras målsmän få
avgöra, huruvida den genomgångna flickskolan givit en tillfyllestgörande
utbildning eller huruvida de anse denna utbildning böra ytterligare påbyggas
för att genom gymnasiet föra till studentexamen. En möjlighet
till övergång från flickskolan till gymnasiet är ett fullt legitimt krav, som
det allmänna har så mycket större skäl att uppställa vid flickornas utbildning,
som staten numera åt kvinnorna i flertalet avseenden berett full
likställighet med männen. Erfarenheten från de privata högre flickskolorna,
vilka i avsevärd utsträckning underlätta möjligheterna för övergång
från flickskolan till gymnasiet, peka tydligt i den riktningen, att
dessa möjligheter i allt större omfattning utnyttjas, en omständighet, som
oförtydbart angiver åt vad håll utvecklingen går.
Vidtagande av åtgärder, varigenom flickskolan skulle i förevarande
84
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
hänseende isoleras eller i allt fall de generella möjligheterna till övergång
till gymnasiet försvåras, anser utskottet vara en anordning, som ej
endast stode i bristande överensstämmelse med utvecklingens krav utan
g.ven vore ägnad att äventyra den ifrågasatta skolformens bestånd. Även
i detta hänseende anser sig utskottet alltså böra avstyrka det föreliggande
förslaget.
Med den allmänna ståndpunkt, som utskottet sålunda ansett sig böra
intaga till de mera principiella delarna av Kungl. Maj:ts nu framlagda
förslag, följer, att utskottet icke ansett sig böra ingå på någon prövning
av förslagets övriga detaljer, såsom frågor om den ifrågasatta skolformens
ledning och arbetskrafter, lärarpersonalens avlöningsförhållanden
och statsbidragsbestämmelser, ej heller av de olika motionsvis väckta förslag,
som i dessa avseenden framkommit.
Endast i ytterligare en punkt anser sig utskottet böra göra ett uttalande,
nämligen i frågan om kostnadsberäkningen.
I detta avseende har utskottet särskilt uppmärksammat den brist, som
kännetecknar det föreliggande förslaget därutinnan, att detsamma icke
är åtföljt av sådana beräkningar, vilka kunna giva en om också approximativ
värdesättning av statens framtida kostnader för den nya skolformen.
Kungl. Maj:ts förslag upptager för de kommunala flickskolorna för
nästkommande budgetår ett förslagsanslag av 50,000 kronor. Utskottet
anser sig böra erinra därom, att då vid 1909 års riksdag förslag om de
kommunala mellanskolorna framlades, det då föreliggande förslaget upptog
för denna skolform ett förslagsanslag av 10,000 kronor; nu äro för
samma ändamål å budgeten uppförda anslag, vilka, oberäknat dyrtidstillägg,
överskrida 2 millioner kronor.
I ovanberörda motioner I: 288 och TI: 461 hava kostnaderna för den
ifrågasatta skolformens fullständiga genomförande, frånsett tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg, beräknat till 3,573,400 kronor. Utskottet
har vidare uppmärksammat den kritik, som i fråga---(= utskottets
utlåtande, sid. 44—46)---delvis 6:te årsklass».
Då såvitt utskottet kunnat finna, det av skolöverstyrelsen i ämnet avgivna
utlåtandet ej giver någon vägledning för bedömande av kostnadsfrågan,
har utskottet låtit genom en av de för ändamålet inom utskottet
tillkallade experterna verkställa en ytterligare beräkning av de ekonomiska
förhållandena för statsverket. Till denna ytterligare beräkning,
vilken såsom bilaga åtföljer utskottets utlåtande (Bil. Alt, II), tillåter sig
nu utskottet hänvisa.
Av den utredning, som sålunda åvägabragts, torde oförtydbart framgå,
å ena sidan att med hänsyn till de obekanta faktorer, som i förevarande
avseende äro för handen, en viss osäkerhet måste göra sig gällande, då
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
85
fråga är om uppnående av en mera exakt kostnadskalkyl, men å andra
sidan, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle för flickskoleväsen
det innebära, i förhållande till vad i ovanberörda motioner gjorts gäl
lande, en avsevärd merkostnad för statsverket. Även för kommunerna
skulle ett bifall till den i motionen hävdade uppfattningen ställa sig väsentligen
billigare.
När följaktligen det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget beträffande
kommunala flickskolor innebär i principiella delar ett avståndstagande
från den uppfattning, som i avseende å det allmänna skolväsendets
organisation hävdades av 1927 års riksdag, och då dessutom detta
förslag i fråga om kostnader för såväl stat som kommun skulle ställa sig
dyrare än vad ett fullföljande av 1927 års principiella uppfattning av
skolfrågan innebar, anser sig utskottet böra avstyrka det föreliggande
förslaget. Samtidigt härmed vill emellertid irtskottet betona önskvärdheten
av att en ny utredning rörande de kommunala flickskolorna må komma
till stånd, vilken utredning skall äga att taga i beaktande såväl den
principiella åskådning, som beträffande dessa skolor gjordes gällande av
1927 års riksdag, som ock de synpunkter, som framkommit i de av utskottet
återgivna motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till herr Möllers m. fl. och
herr Hanssons i Stockholm m. fl. ovanberörda motioner
(1:288 och 11:461), avslå såväl Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition som övriga i ämnet väckta motioner.»
2) beträffande elevantalet i kommunal flickskola
av herr Kristensson i Göteborg, vilken ansett, att även med utskottets
ståndpunkt i huvudfrågan utskottet bort tillstyrka det yrkande, som innefattas
i mom. 3 av herr Pålssons motion I: 289.
av herrar Widell, Bergqvist, Carlsson i Gävle, Hallin, Johansson i Fredrikslund,
Bengtsson i Norup, Persson i Fritorp, Lindskog, Järte och Anderson i
Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande under avdelningen B. Ekonomiska
förhållanden 3. Statsbidrag a. Statsbidrag till fullständigt organiserad
skola (sid. 40 i utskottets utlåtande) bort hava följande lydelse:
»De föreslagna — — — — härutinnan ifrågasatt.
Vad angår det i ovanberörda motion framförda yrkandet om villkor om
minst 15 lärjungar i varje klass för erhållande av statsunderstöd, finner
utskottet sig sakna anledning att i denna punkt avvika från den i detta
avseende för kommunala mellanskolan gällande principen och avstyrker
86
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
förty motionen i berörda del. I fråga om det i samma motion väckta förslaget
----för statsbidrags utgående.»
ävensom att utskottet bort i anslutning härtill hemställa,
I. att riksdagen må
5. Kommunal flickskola skall--minst 70 lärjungar.
d)--I---
II.
Till skolområde--under villkor:
a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje
årsklass.
II.---
III.---
3) beträffande avlöning sbelopp för vissa lärare vid kommunal flickskola av
herrar Widell, Bergqvist, Hallin, Johansson i Fredrikslund, Bengtsson i Norup,
Lindskog, Järte och Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande
under avdelningen B. Ekonomiska förhållanden, 2. Avlöning, avlöningsbelopp
(sid. 35 i utskottets utlåtande) bort hava följande lydelse:
»I fråga om avlöningarna för lärare vid kommunala flickskolor har utskottet
intet att erinra mot vad Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit».
ävensom att utskottet bort i anslutning härtill hemställa,
I. att riksdagen må
A----
a) ----
b) -----
rektor särskilt arvode av 1,200 kronor;
biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 300
kronor;
vikarierande rektor särskilt arvode av 600 kronor;
vikarie för biträdande föreståndarinna särskilt arvode
av 300 kronor; II. III.
II.
III.
Statsutskottets utlåtande Nr 15ä.
87
Bil. till den av herr Olof Olsson
m. fl. avgivna reservationen.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 116 såväl som i motionerna I: 288 och
11: 461 har man för kostnadsberäkningar tänkt sig stater uppgjorda för
varje särskild skola. Då totala kostnaderna äro jämförelsevis lätta att
beräkna och statsbidraget framgår av vissa stadganden, erhållas kommunens
kostnader jämte terminsavgifter som det belopp, som fordras utöver
statsbidraget för utgifternas täckande. Fixerar man dessutom terminsavgifterna
på sätt som skett i propositionen, blir kommunalbidraget
exakt bestämt.
Vid den kostnadsberäkning, som utförts av undervisningsrådet Wallin
och undertecknad, uppgjordes icke stater för varje skola utan kommunbidraget
uppskattades i förhållande till antalet klassavdelningar.
För att vinna en något så när riktig uppfattning av kommunens kostnader
har jag därför gjort upp en stat för varje särskild skola på sätt
som framgår av bilagorna 2 och 31), av vilka den förra omfattar 7-åriga
den senare 5-åriga skolor. Därjämte har jag tillåtit mig räkna med ett
något mindre antal extra ordinarie lärare och en motsvarande ökning i
de ordinarie lärarnas antal. Antalet extra ordinarie lärare har i alla händelser
förutsatts vara avsevärt stort.
En annan avvikelse, som jag vidtagit består däri, att jag å den 7-åriga
skolan räknat med ett visst antal praktiska linjer. Det förefaller, som om
Kungl. Maj:t fäst en särskild vikt vid ifrågavarande studieriktning, och
det synes erbjuda synnerligt stora svårigheter att ens tillnärmelsevis
uppskatta kostnaden för dylika linjer. Att döma av överskriften till
bilaga 4, sid. 113 av statsrådsprotokollet synes man ha tänkt sig, att en
skola med fristående 7- och 6-åriga lärarekurser samt med teoretisk och
praktisk linje skulle omfattar 13 klassavdelningar. Det förutsatta lärjungeantalet
250 skulle, såsom framgår av bilaga l1) till denna skrivelse,
under vanliga förhållanden endast erfordra 11 klassavdelningar. Man
synes alltså ha räknat med en uppdelning av klassen även då lärjungeantalet
icke överskrider 30, när det är fråga om uppdelning i praktisk
och teoretisk linje. På grnnd härav har jag, såsom bilaga 2 kol. 41) utvisar,
antagit, att skilda linjer skulle förekomma, så snart antalet klassavdelningar
går upp till 11 och i ett fall (Kristianstad), då det endast
uppgår till 10.
Av den sist anförda bilagans kol. 4 framgår, att jag räknat
med skild teoretisk och praktisk linje vid 36 skolor
» enbart teoretisk linje vid 44 skolor.
Beräkningarna hava gjorts under enahanda förutsättningar som i
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 till innevarande års riksdag angående
statsbidrag till kommunala flickskolor m. m., sid. 113 ff. Det torde böra
påpekas, att kommunernas kostnader i verkligheten ställa sig vida högre
än de beräknade, enär ingen hänsyn tagits till ränta och amortering å
lån för skolbyggnader m. m. Vidare förefaller det, som om ersättning till
lärare för bostad och bränsle, nämligen 1,400 kronor för rektor, 900 kronor
för manlig och 800 kronor för kvinnlig ämneslärare, vore väl knappt tilltagen,
åtminstone i Stockholm, Göteborg och större städer.
‘) Bil. 1—3 hava här uteslutits.
Den 7-årig a
kommunala
flickskolan.
88
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Vad statens kostnader beträffar, torde böra uppmärksammas, att det
räknats, som om i medeltal endast 1 Vi ålderstillägg tillkomme varje ordi
narie lärare. Dyrtidstillägget har antagits utgöra 85 procent av dyrtidsunderlaget,
i överensstämmelse med förhållandena under innevarande års
första och andra kvartal.
Lärjungeantalet i klasserna 2—8 utgjorde vid flickskolor
i Stockholm................................................... 4,393
» Göteborg ................................................... 2,236
» 11 till indragning ifrågasatta flickskolor .................... 1,336
» alla övriga utom Hindås.................................... 9,909
17,874
Lärarpersonalen har beräknats till följande antal lärare med full tjänstgöring.
Ordinarie |
Extra ordinarie |
Summa ämnes- lärare |
|||
Manliga |
Kvinnliga |
Manliga |
Kvinnliga |
||
Stockholm................ |
39 |
136 |
12 |
35 |
222 |
Göteborg................. |
21 |
65 |
5 |
16 |
107 |
It till indragning ifrågasatta skolor |
22 |
55 |
— |
11 |
88 |
Alla övriga utom Hindås....... |
99 |
293 |
23 |
85 |
500 |
Summa |
181 |
549 |
40 |
147 |
917 |
Antalet klassavdelningar.
I klasserna 2—8 i flick-skolorna |
I kommu-nala flick-skolor |
|
Stockholm............................... |
204 |
204 |
Göteborg................................ |
94 |
97 |
11 till indragning ifrågasatta.................... |
77 |
77 |
Alla övriga utom Hindås...................... |
456 |
455 |
831 |
833 |
Avvikelsen beror på att vid Kjellbergska flickskolan i Göteborg, där
vissa klasser för närvarande saknas, antagits, att intagning av lärjungar
kommer att äga rum varje år. Vidare har förutsatts, att antalet avdelningar
i några fall kommer att minskas med en, i några fall ökas med en.
En sammanställning av de sålunda beräknade kostnaderna återfinnes
i följande tabell.
Om samtliga nuvarande högre flickskolor ombildats till kommunala
flickskolor, skulle kostnaderna ställa sig på följande sätt. Beräkningarna
hänföra sig till höstterminen 1927.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
89
1 |
2 |
8 |
4 |
6 |
6 |
|||||
Stockhol |
m |
Göteborg |
11 till in-dragning |
Övriga flick-skolor utom |
Summa |
|||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||||
Från förslagsanslaget till kom-munala flickskolor...... |
825,187 |
50 |
383,150 |
309,787 |
50 |
1,824,825 |
3,342,950 |
|||
Från anslaget till tillfällig |
149,568 |
— |
71,062 |
_ |
57,882 |
_ |
333,172 |
_ |
611,684 |
|
Dyrtidstillägg.......... |
349,510 |
35 |
165,466 |
61 |
138,545 |
14 |
784,219 |
89 |
1,437,741 |
99 |
Kommunernas bidrag..... |
402,897 |
50 |
198,257 |
50 |
224,315 |
— |
988,842 |
50 |
1,814,312 |
50 |
Terminsavgifter......... |
137,070 |
— |
69,750 |
— |
41,610 |
— |
309,000 |
— |
557,430 |
— |
Summa |
1,864,233 |
35 |
887,686 |
11 |
772,139 |
64 |
4,240,059 |
39 |
7,764,118 |
49 |
Bilaga 3 innehåller stater för var och en av de femåriga kommunala
flickskolorna. I staten har ingen hänsyn tagits till en eventuellt inrättad
praktisk avslutningsklass. Vid staternas uppgörande har bilagan å sid. 23
i motionen I: 288 tjänat som utgångspunkt.1) Å sid. 32 samt i nedanstående
tablå lämnas en sammanfattning av det huvudsakliga innehållet i bilaga 3.
Om samtliga nuvarande högre flickskolor ombildas till 5-klassiga kommunala
flickskolor, skulle kostnaderna ställa sig på följande sätt.
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
1 6 |
|||||
Stockholm |
Göteborg |
11 till in-dragning |
Övriga flick-skolor utom |
Summa |
||||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||||
Förslagsanslag till kommunala |
557,275 |
_ |
264,175 |
215,325 |
1,277,975 |
2,314,750 |
||||
Anslag till tillfällig löneför-bättring ............ |
104,942 |
_ |
50,384 |
_ |
42,196 |
_ |
242,072 |
439,594 |
||
Dyrtidstillägg.......... |
248,702 |
83 |
119,364 |
— |
102,003 |
83 |
548,667 |
18 |
1,018,737 |
84 |
Kommunernas bidrag..... |
346,485 |
— |
161,005 |
— |
202,465 |
— |
872,875 |
— |
1,582,830 |
— |
Terminsavgifter......... |
99,870 |
— |
51,360 |
— |
29,910 |
— |
227,250 |
— |
408,390 |
— |
Summa |
1,357,274 |
83 |
646,288 |
— |
591,899 |
83 |
3,168,839 |
18 |
5,764,301 |
84 |
I bilaga 4 i den av hr Wallin och undertecknad avgivna P. M. upptagas
statens kostnader för 7-åriga kommunala flickskolor med praktisk linje
till 5,323,600 kronor, varvid kostnaden för sistnämnda linje uppskattats till
110,000 kronor. Den summa, vartill jag här kommit, utgör 5,392,376 kronor,
d. v. s. 68,776 kronor mera. Skillnaden, som relativt sett är obetydlig (1,3
procent), beror förmodligen på att jag räknat med ett mindre antal extra
ordinarie lärare samt att jag kommit till en något större kostnad för den
praktiska linjen.
‘) För ernående av överensstämmelse med förutsättningarna i Kungl. Maj:ts proposition
har dock räknats med 1 manlig och 5 kvinnliga ordinarie ämneslärare samt med 17s
alderstillägg för varje lärare.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 73 häft. (Nr 155.)
Ben 5-åriga
kommunala
flickskolan.
Jämförelser.
7
90
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Motionerna
I: 288 och
II: 461.
Vad åter den 5-åriga skolan angår, upptager vår P. M., om man icke
räknar med en sjätte årskurs, statens kostnader till 3,786,042 kronor, eller
ungefär enahanda belopp, till vilket jag här kommit, eller 3,773,082 kronor.
Såsom i början av denna skrivelse anförts, var det beräkning av kommunernas
kostnader, som gav anledning till föreliggande undersökning.
Detaljerna framgå av bilagorna 2 och 3, varav eu sammanfattning återfinnes
å sid. 31. Om samtliga skolor kommunaliseras, skulle kommunernas
kostnader för den 7-åriga skolan uppgå till 1,814,313 kronor och för den
5-åriga till 1,582,830 kronor, under det att gårdagens P. M. upptager respektive
1,982,300 kronor och 1,815,400 kronor.
Antal ämneslärare, timlärartimmar i övningsämnen, klassavdelningar och
lärjungar m. m. vid 5-klassiga kommunala flickskolor.
Antal ämneslärare med |
Antal |
veckotimmar |
Antal flick- |
Antal klass-avdelningar |
Antal lär- |
|||||||
Ordinarie |
Extra ordinarie |
cd a a 3 Öl |
i slöjd |
i hus- h&lls- göro- m&l |
i övriga |
ht 1927 |
i kom- |
jungar |
||||
c °s cS bo 3" |
B & |
fl o* cd bo 3 = |
fl a& w |
(hand- arbete) |
skolor |
skolor-nas kl. |
flick- skolor |
3-7 ht 1927 |
||||
Stockholm . . . |
38 |
103 |
3 |
19 |
163 |
294 |
261 |
777 |
16 |
147 |
147 |
3,202 |
Göteborg . . . |
18 |
46 |
4 |
11 |
79 |
144 |
117 |
368 |
8 |
69 |
71 |
1,646 |
11 till indrag-ning ifrågasatta |
11 |
55 |
66 |
no |
99 |
297 |
11 |
55 |
55 |
959 |
||
Alla övriga utom |
93 |
243 |
2 |
40 |
378 |
666 |
549 |
1,727 |
45 |
333 |
333 |
7,288 |
Summa |
160 |
447 |
9 |
70 |
686 |
1,214 |
1,026 |
3,169 |
80 |
604 |
606 |
13,095 |
Då alla ingående detaljer i det föregående föreligga, erbjuder det intet
större arbete att undersöka den kostnadsökning, som skulle föranledas, i
fall förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärare ändrades, om vidare
ålderstilläggens antal ökades samt om slutligen halva antalet rektorer
antoges vara män, allt i överensstämmelse med yrkanden i de socialdemokratiska
motionerna. Jag inskränker mig till att utföra beräkningar
för den 7-åriga flickskolan.
Å sid. 9—121) återfinnes antalet lärare av olika kategorier för varje särskild
skola. Detaljerna sammanfattas i nedanstående tabell.
Ämneslärarnas fördelning i manliga och kvinnliga enligt motionärerna.
Ordinarie |
Extra ordinarie |
||||
_ |
|||||
Manliga |
Kvinnliga |
Manliga |
Kvinnliga] |
||
Stockholm ................ |
72 |
103 |
27 |
20 |
222 |
Göteborg................. |
37 |
49 |
10 |
11 |
107 |
11 till indragning ifrågasatta skolor. |
33 |
44 |
— |
11 |
88 |
Alla övriga utom Hindås....... |
163 |
227 |
53 |
57 |
500 |
Summa |
305 |
423 |
90 |
99 |
917 |
'') Dessa sidor i manuskriptet hava här uteslutits.
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
91
Den ändring, som inträder i ämneslärarnas fördelning i manliga oeli
kvinnliga genom motionärernas förslag jämfört med den tidigare, sid. Öl),
på grundval av Kungl. Majrts förslag utarbetade, återges av följande
tabell.
Ändring i ämneslärarnas fördelning i manliga och kvinnliga.
Ordinarie |
Extra ordinarie |
i Summa |
Biträ- dande före- stånda- rinnor |
Antal flick- |
|||
Man- liga |
Kvinn- liga |
Man- liga |
Kvinn- liga |
läro- verk |
|||
Stockholm............. |
+ 33 |
— 33 |
+ 15 |
-- 15 |
0 |
8 |
16 |
Göteborg.............. |
+ 16 |
— 16 |
+ 5 |
— 5 |
0 |
4 |
8 |
11 till indragning ifrågasatta |
+ 11 |
— 11 |
0 |
5 |
11 |
||
Alla övriga utom Hindås .... |
+ 64 |
- 66 |
+ 30 |
— 28 |
0 |
23 |
45 |
Summa |
+ 124 |
—126 |
+ 50 |
- 48 |
0 |
40 |
80 |
På grundval av sist anförda tabell har kostnadsökningen uträknats.
Detaljerna återfinnas å sid. 13 och 14.1) En sammanställning upptages i
nedanstående tabell.
ökning i kostnaderna genom vissa ändringar i förut utförda beräkningar.
1 |
2 |
3 |
4 |
1 |
5 |
I |
||||
Stockholm |
Göteborg |
11 till in-dragning |
Övriga flick |
Summa |
||||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||||
Förslagsanslaget till kommu- |
||||||||||
nala flickskolor |
||||||||||
1. Förökat antal manliga lärare |
21,000 |
— |
9,500 |
— |
5,500 |
— |
41,000 |
77,000 |
— |
|
2. Biträdande föreståndarinnor |
2,400 |
— |
1,200 |
— |
1,500 |
— |
6,900 |
12,000 |
— |
|
3. Ålderstillägg......... |
34,800 |
— |
17,150 |
— |
14,850 |
— |
75,350 |
142,150 |
— |
|
Summa |
58,200 |
— |
27,850 |
— |
21,850 |
— |
123,250 |
- |
231,150 |
- |
4. Tillfällig löneförbättring . . |
3,750 |
— |
1,750 |
- |
1,100 |
— |
7,140 |
13,740 |
— |
|
5. Dyrtidstillägg........ |
21,525 |
— |
10,307 |
50 |
8,032 |
50 |
45,195 |
50 |
85,060 |
50 |
6. Totalökningen av statens |
83,475 |
39,907 |
50 |
30,982 |
50 |
175,585 |
5o|| 329,950 |
50 |
Om man nu adderar de i förestående tablå upptagna beloppen till motsvarande
belopp i den å sid. 31 upptagna tablån, så kommer man till summor,
som nära överensstämma med de å sid. 15 i motionen I: 288 upptagna.
Skillnaden överstiger icke å någon punkt 700 kronor.
‘) Dessa sidor i manuskriptet hava här uteslutits.