Statsutskottets utlåtande Nr INI.

1

Nr 152.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
skeppsgossekårens i Marstrand förläggning.

(l:a avel.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition
(nr 148), vilken till förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
dels besluta, att den till Marstrand förlagda skeppsgossekåren skall kvarbliva
på sin nuvarande förläggningsort och, sedan erforderliga omändringsarbeten
blivit verkställda, förläggas i land i Karlstens fästning; dels ock medgiva,
att av de utav 1925 års riksdag för omändring av f. d. pansarskeppen Göta
och Thule till logementsfartyg till förfogande ställda medel må tagas i anspråk
ett belopp av 77,000 kronor för verkställande av vissa för skeppsgosseförläggningen
i Karlstens fästning erforderliga tillbyggnads- och ändringsarbeten.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Sedan den 1 oktober 1907 har en skeppsgossekår varit förlagd i Marstrand.
Vid kårens uppsättande fastställdes numerären till 200 skeppsgossar.
Det huvudsakligaste motivet för åtgärden att förlägga en skeppsgossekår till
Marstrand var antagandet, att ett värdefullt material för flottans bemanning
skulle vinnas genom de ökade rekryteringsmöjligheter, som vore att påräkna
vid upprättandet av en ny självständig skeppsgossekår.

Inkvartering bereddes skeppsgossarna å kasernfartyget Norrköping. Emellertid
befanns snart nämnda fartyg mindre lämpligt för förläggning av skeppsgossarna.
Marinens myndigheter gjorde därför särskilda framställningar om
att utredning måtte åvägabringas för utrönande av huruvida lämplig inkasernering
i land kunde beredas skeppsgossarna i Marstrand. Under framhållande,
att kåren icke, såsom man ursprungligen tänkt sig, i någon mera
avsevärd grad kommit att rekryteras från kustbefolkningen vid västkusten,
hemställde myndigheterna jämväl om utredning, huruvida annan lämpligare
plats än Marstrand stode att finna för skeppsgossekårens förläggning utanför
flottans stationer. För utredande av detta spörsmål jämte vissa andra
frågor rörande skeppsgossekårerna tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 18 oktober 1912 vissa sakkunniga, vilka den 10 december

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 72 häft. (Nr 152—154.) 1245 28 1

Inledning.

2

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

1917 avgåvo betänkande i ämnet och därvid förordade kasernering i land
av Marstrandskåren enligt olika av de sakkunniga framlagda alternativ.

Innan statsmakterna fattat beslut i anledning av de sakkunnigas förslag
i omförmälda avseende, tillsattes den 12 november 1919 försvarsrevisionen,
som i sitt den 15 mars 1923 avgivna betänkande och förslag rörande revision
av Sveriges för svars väs ende jämväl upptog till behandling skeppsgosseinstitutionen
i dess helhet. Härvid anförde revisionen, bland annat, att, på
grund av den utav revisionen föreslagna minskningen av såväl sjömanskåren
som underofficerskåren, skeppsgossekårens sammanlagda numerär syntes böra
minskas från 600 till 500 nummer. Skeppsgossarna vore för det dåvarande
uppdelade på en kår om 400 nummer i Karlskrona och en kår om 200
nummer i Marstrand. Givet vore, att denna uppdelning på två kårer medförde
avsevärt större kostnader för såväl förvaltning som undervisning och utbildning
än om samtliga skeppsgossar vore förlagda till en och samma plats.
Med hänsyn härtill och då en sammanslagning av de båda kårerna dessutom
vore ägnad att främja enhetligheten i utbildningen, funne revisionen
sig böra föreslå, att Marstrandskåren indroges, och att samtliga skeppsgossar,
såsom tidigare varit fallet, förlädes till Karlskrona. Då emellertid utrymmet
i skeppsgossekasernen därstädes icke vore tillräckligt för det av revisionen
föreslagna antalet skeppsgossar, måste andra förläggningslokaler beredas.
Lämpliga sådana kunde erhållas uti det genom Karlskrona grenadjärregementes
indragning ledigblivna kasernetablissemanget.

I proposition den 1 februari 1924, nr 20, angående försvarsväsendets ordnande,
tillstyrkte föredragande departementschefen, att skeppsgossekåren
minskades till 500 nummer, men ansåg, att Marstrandskåren tillsvidare borde
bibehållas, intill dess dels erfarenhet vunnits, huru stor numerär skeppsgossekåren
i sin helhet borde hava, och dels tillfälle möjligen yppade sig
till en lämplig förläggning i Stockholm eller dess närhet, såsom Rindö eller
annan lämplig plats. Karlskronakåren skulle bestå av 350 och Marstrandskåren
av 150 gossar.

Försvarsutskottet vid 1924 års riksdag föreslog för sin del en indragning
av skeppsgossekåren i Marstrand.

Varken nämnda proposition eller rrtskottets förslag vann emellertid riksdagens
bifall.

I proposition den 20 februari 1925, nr 50, angående försvarsväsendets
ordnande anslöt sig föredragande departementschefen till 1924 års försvarsutskotts
förslag om indragning av Marstrandskåren. I samband härmed förordade
departementschefen, att en utökning skulle ske av numerären vid
kåren i Karlskrona från förut 400 till 450 skeppsgossar, samt att denna
numerär vid inträffande vakanser inom sjömanskåren finge ökas med motsvarande
antal skeppsgossar, dock högst 100. Beträffande kårens förläggning
anförde departementschefen, att det tidigare varit ifrågasatt att vid dylikt
sammanförande av de båda nuvarande skeppsgossekårerna till en kår i
Karlskrona förlägga densamma till Karlskrona grenadjärregementes kasernetablissemang
vid Gräsvik under förutsättning av regementets indragning.

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

3

Departementschefen förutsatte visserligen, att ifrågavarande regemente skulle
indragas, men samtidigt skulle annan permanent förläggning av infanteri
till Karlskrona äga rum. Ehuru grenadjärregementets etablissemang icke
behövde i sin helhet tagas i anspråk för sistnämnda förläggning, syntes
icke böra ifrågasättas att dit jämväl förlägga skeppsgossar, då nämligen
dylik blandad förläggning av skeppsgossar och vuxet manskap icke kunde
anses vara lämplig och även blivit vid tidigare tillfällen bestämt avstyrkt av
marinens myndigheter. Vid sådant förhållande syntes skeppsgossekåren
böra förbliva förlagd i sin nuvarande kasern i Karlskrona och eventuellt
bristande utrymme ersättas antingen genom en tillbyggnad eller ock genom
anlitande av ett logementsfartyg.

I anledning av berörda uttalande av departementschefen anförde försvarsutskottet
vid 1925 års riksdag i sitt utlåtande nr 1, att utskottet i fråga om
skeppsgossarnas förläggning endast ansett sig kunna välja mellan tvenne
alternativ, nämligen i ena fallet påbyggnad av skeppsgossekasernen i Karlskrona
och i andra fallet bibehållande tillsvidare av en förläggning i Marstrand
med utbyte av logementsfartyget Norrköping mot annat logementsfartyg,
eventuellt »Thule» eller »Göta». Det senare alternativet skulle visserligen
föranleda större kostnader, men hade utskottet funnit denna kostnadsökning
väl motiverad med tanke på de fördelar, som en delad förläggning
av skeppsgossarna skulle medföra. Härvid hade utskottet särskilt beaktat
de större rekryteringsmöjligheterna. Utskottet förordade sålunda, att skeppsgossekårens
dåvarande förläggning tillsvidare bibeliölles och att högst 350
skeppsgossar förlädes till Karlskrona och återstoden till Marstrand. Det
syntes emellertid utskottet önskvärt, att en utredning verkställes, huruvida
icke en förläggning till Nya Varvet eller eventuellt annan plats kunde med
utnyttjande av ledigblivna etablissemang visa sig ur såväl ekonomiska som
andra synpunkter fördelaktigare än förläggningen i Marstrand.

Vad utskottet sålunda anfört föranledde från riksdagens sida icke någon
erinran.

Sedan marinförvaltningen och chefen för marinstaben anbefallts att, med
beaktande av vad 1925 års försvarsutskott i ämnet anfört, gemensamt verkställa
utredning rörande skeppsgossekårens i Marstrand förläggning, överlämnade
myndigheterna med skrivelse den 25 oktober 1925 den sålunda infordrade
utredningen. Myndigheterna anförde därvid, att de skäl, som på
sin tid föranlett förläggning av en skeppsgossekår till västkusten, fortfarande
förelåge. Myndigheterna hade därför undersökt möjligheterna av
en förläggning av skeppsgossar antingen till Nya Varvet eller till Uddevalla,
vilka två platser syntes vara de enda å rikets västra kust, som kunde ifrågakomma
för en dylik förläggning. På angivna skäl hade myndigheterna funnit
en förläggning till Uddevalla icke kunna förordas. Under förutsättning att
för erforderliga nybyggnads-, förändrings- och reparationsarbeten beräknade
medel, 77,000 kronor, ställdes till förfogande, tillstyrkte däremot myndigheterna,
att skeppsgossekåren i Marstrand flyttades till Nya Varvet vid
Göteborg, sedan Älvsborgs kustartillerikår indragits.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

1926 års
statsverksproposition.

1926 års

riksdag.

I statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkten 108) till 1926 års
riksdag anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet, efter att hava
redogjort för myndigheternas ovannämnda förslag, att genom den gjorda utredningen
syntes klarlagt, att övervägande skäl talade för förflyttning till
Nya Varvet av den i Marstrand förlagda skeppsgossekåren. Älvsborgs kustartillerikår
vore avsedd att upphöra från och med den l november 1926.
Kostnaderna för nödiga tillbyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten hade
beräknats till 77,000 kronor. Såsom av myndigheterna erinrats, hade det
varit avsett, att, därest skeppsgossekåren skulle kvarbliva i Marstrand, det
nuvarande logementsfartyget därstädes, »Norrköping», skulle ersättas med
ettdera av de utrangerade pansarskeppen Göta eller Thule. 1925 års riksdag
hade medgivit, att för ämändring av nämnda två fartyg till logementsfartyg
ett belopp av tillsammans högst 260,000 kronor finge tagas i anspråk
från återstående behållning å ett av 1919 års riksdag beviljat anslag till
krigsfartygsmateriel. Genom den föreslagna förflyttningen av skeppsgossekåren
till Nya Varvet skulle inredningen av det ena av sagda fartyg för berörda
ändamål icke längre erfordras. Med hänsyn till den besparing, som
härigenom möjliggjordes, syntes det departementschefen lämpligt, att från
berörda medelstillgång erforderligt belopp ställdes till förfogande för bestridande
av kostnaderna för ifrågavarande arbeten å Nya Varvet.

I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att av de
utav 1925 års riksdag för omändring av f. d. pansarskeppen Göta och Thule
till logementsfartyg till förfogande ställda medel finge tagas i anspråk ett
belopp av högst 77,000 kronor till verkställande av vissa för skeppsgosseförläggning
å Nya Varvet erforderliga tillbyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten.

Detta förslag vann emellertid icke riksdagens bifall. I skrivelse den 16
april 1926, nr 143, anförde riksdagen i förevarande fråga, bland annat följande.

Den i ärendet verkställda utredningen hade enligt marinmyndigheternas
uppfattning, till vilken även departementschefen anslutit sig, givit vid handen,
att övervägande skäl talade för en förflyttning till Nya Varvet av den i
Marstrand förlagda skeppsgossekåren. Kiksdagen, vars vederbörande utskott
avlagt besök såväl å Nya Varvet som i Marstrand för att på ort och ställe
göra sig underrättat om de olika förläggningsmöjligheterna, hade emellertid
icke ansett sig kunna biträda den av marinmyndigheterna och departementschefen
sålunda uttalade uppfattningen.

Riksdagen ville till en början erinra om, att departementschefen i uttalande
till det vid förenämnda proposition nr 50 fogade statsrådsprotokollet
tagit bestämd ståndpunkt mot en blandad förläggning av skeppsgossar och
vuxet manskap, en uppfattning som jämväl tidigare syntes hava delats av
marinens myndigheter. För egen del måste riksdagen finna, att denna
ståndpunkt fortfarande vore den riktiga. Emellertid komme genom skeppsgossekårens
förläggning till Nya Varvet i samband med manskap från den
likaledes till denna plats förlagda örlogsdepån en dylik blandad förläggning
att uppstå. Men även den omständigheten, att Nya Varvet vore beiäget i
omedelbar närhet till en storstad, vore enligt riksdagens mening ett skäl,

Statsutskottets utlåtande AV 162.

som talade emot det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget. Härtill komme,
att utredningen i ärendet i vissa avseenden maste anses mindre tillfredsställande.
Sålunda syntes de lokaler, som avsåges att a Nya Varvet disponeras
till skollokaler, icke lämpliga för detta ändamål, varjämte frågan om
huruvida sjötillägg skulle utgå till flottans personal vid förläggning till Nya
Varvet icke syntes föreligga i fullt utrett skick.

Under sådana förhållanden syntes skeppsgossekåren böra åtminstone tillsvidare
kvarbliva i Marstrand och eu allsidig utredning verkställas rörande
kårens blivande förläggning. Härvid syntes först böra undersökas, huruvida
icke de brister, som för närvarande otvivelaktigt vidlådde Marsti andsförläggningen,
kunde för rimliga kostnader avhjälpas. I detta sammanhang syntes
jämväl böra uppmärksammas, att antalet skeppsgossar efter den nya organisationens
genomförande torde komma att minskas vid karen i Marstrand,
varigenom bättre utrymme för framtiden stode att vinna därstädes, ävensom
att genom förhandlingar med stadens myndigheter vissa förbättringar i avseende
å förläggningens ändamålsenliga ordnande och vad därmed ägde samband
torde stå att vinna. Därest emellertid en blivande utredning skulle
visa, att eu förläggning till Marstrand i allt fall icke borde ifrågakomma,
syntes kunna komma i betraktande förutom Karlskrona, vilkeu stad ledan
tidigare ifrågasatts såsom förläggningsort för skeppsgossekåren i dess helhet,
även andra platser. Då riksdagen alltså ansåge förnyad utredning i frågan
erforderlig, hade riksdagen samtidigt velat uttala, att enligt riksdagens mening
någon förändring av ytterligare en pansarbåt till logementsfartyg, utöver
den, som avså.ges för Hägernäs, icke borde för det dåvarande ifragakomma.
De medel, som härför avsetts, borde, i den man desamma icke åtginge för
fullständigt iordningställandet av den för Hägernäs avsedda pansarbåten,
tillsvidare reserveras för vidtagande av anordningar i samband med det definitiva
bestämmandet av förläggningsort för skeppsgossekåren.

Under förmälan, att riksdagen avslagit Kungl. Maj:ts framställning om
disponerande å visst belopp för verkställande av vissa för skeppsgosseförläggning
av Nya Varvet erforderliga tillbyggnads-, ändrings-och reparationsarbeten,
anhöll riksdagen, att Kungl. Maj: t ville låta verkställa en allsidig
utredning av frågan om skeppsgossekårens i Marstrand blivande förläggning
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Genom beslut den 30 april 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
försvarsdepartementet att tillkalla högst fem personer för att inom departementet
biträda med verkställande av utredning rörande frågan om skeppsgossekårens
i Marstrand blivande förläggning. Pa grund härav anmodades
den 21 juni 1926 ledamoten av riksdagens första kammare, dåvarande överdirektören,
numera generalkrigskommissarien J. L. Widell, kommendören i
marinen A. Hägg, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören J.
Nilsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O. Jeppsson
att utföra ifrågavarande uppdrag, varjämte uppdrogs åt Widell att såsom
ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga hava den 19 oktober 1927 avgivit betänkande och förslag
rörande skeppsgossekårens i Marstrand blivande förläggning.

Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av marinförvalt -

Förslag av
sakkunniga
samt myndigheternas

yttranden
däröver.

Departementschefen.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 152.

ningen och chefen för marinstaben gemensamt, stationsbefälhavaren vid
flottans stationer i Karlskrona och Stockholm, varvschefen vid flottans
station i Stockholm, kommendanten i Älvsborgs fästning, chefen för skeppsgossekåren
i Marstrand, arméförvaltningens fortifikation sdepartement samt
riksantikvarien.

Sedan departementschefen redogjort för de sakkunnigas förslag och myndigheternas
däröver avgivna yttranden (sid. 6—26 av åberopade statsrådsprotokollet)
har departementschefen för egen del anfört följande.

»Såväl de sakkunniga som vederbörande myndigheter synas vara ense om
att ett bibehållande av den nuvarande uppdelningen på två särskilda kårer
innebär den fördelaktigaste anordningen beträffande skeppsgosseinstitutionens
organisation. Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona förordar
emellertid, att Marstrandskåren, därest den ej förlägges till Nya Varvet,
sammanslås med skepjusgossekåren i Karlskrona, vars etablissemang skulle
utvidgas för att kunna mottaga det härav betingade ökade antalet gossar.
De skäl, som av de sakkunniga med instämmande av marinförvaltningen
och chefen för marinstaben anförts till förmån för en delad förläggning av
skeppsgossarna, hava synts mig övertygande, och jag kan därför icke biträda
förslaget om en sammanslagning av kårerna, så mycket mindre som
förverkligandet av detta förslag, enligt vad utredningen i ärendet giver vid
handen, skulle kräva betydande engångskostnader.

Såsom framgår av vad förut anförts, har den verkställda utredningen
kommit att i huvudsak inriktas på en jämförelse mellan Marstrand och
Nya Varvet. De sakkunniga hava nämligen, enligt min mening på goda
grunder, funnit sig böra utmönstra övriga av dem undersökta förläggningsalternativ.

Vid den prövning av fördelar och nackdelar beträffande Marstrand och
Nya Varvet, som sålunda företagits, hava starka meningsbrytningar gjort
sig gällande. De sakkunniga hava för sin del understrukit olämpligheten
av en blandad förläggning i Nya Varvet och framhållit de moraliska vådor,
som måste anses förknippade med en förläggning av skeppsgossarna i omedelbar
närhet till en stad av Göteborgs storlek och i grannskapet av dess
hamnkvarter. Såväl stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm
som kommendanten i Älvsborgs fästning dela de sakkunnigas betänkligheter
i berörda avseende. Övriga marinmyndigheter samt reservanten bland de
sakkunniga hava däremot ansett dessa farhågor icke böra tillmätas någon
större betydelse.

För mig framstå ifrågavarande betänkligheter mot en förläggning till Nya
Varvet såsom synnerligen tungt vägande. Olämpligheten av en sådan förläggning
av gossar i uppväxtåren synes mig vara uppenbar, och någon fullt
effektiv övervakning av gossarna i Nya Varvet kan enligt min mening icke
åvägabringas. Vådorna av en blandad förläggning av vuxet manskap och
gossar torde icke heller böra underskattas. Såsom kommendanten i Älvsborgs
fästning uppgivit, har man i Nya Varvet att räkna med en kontingent
av omkring 100 man vuxet manskap. Det torde bliva omöjligt att på ett
nöjaktigt sätt avskilja gossarna från beröring med detta manskap, särskilt
som matinrättningen och marketenteriet skulle vara gemensamma för skeppsgossekåren
och den övriga till Nya Varvet förlagda personalen.

Då ur dessa synpunkter Nya Varvet enligt mitt förmenande är vida underlägset
Marstrand i fråga om lämpligheten såsom förläggningsort för skeppsgossekåren,
har jag kommit till den uppfattningen, att därest själva för -

Statsutskottets utlåtande AV 152.

7

läggningen kan på ett tillfredsställande sätt ordnas i Marstrand, kåren bör
kvarbliva därstädes, även om de härmed förenade kostnaderna befinnas vara
något större än motsvarande utgifter vid eu förläggning till Nya Yarvet.

Jag övergår härefter till en granskning av de beräknade engångskostnaderna
för de bägge alternativen.

Yad först beträffar logementsfartyget Norrköping, råder full enighet
därom, att detsamma icke längre kan anses uppfylla de hygieniska krav,
som böra ställas på en förläggning av här ifrågavarande art. Yarvschefen
vid flottans station i Stockholm har även vitsordat, att om ej kostsamma
reparationer vidtagas, fartyget inom kort måste utdömas såsom kasernfartyg.
Med hänsyn härtill torde det vara uppenbart, att »Norrköping» icke bör för
framtiden ifrågakomma såsom förläggningsplats för skeppsgossarna, utan att
kåren, därest den fortfarande skall vara förlagd till Marstrand, bör inkaserneras
i land. Den i ärendet förebragta utredningen synes mig hava ådagalagt,
att en fullt nöjaktig förläggning för skeppsgossekåren kan anordnas i
Karlstens fästning. Vad angår de härmed förenade engångskostnaderna,
torde det, med hänsyn till de olika meningar, som härutinnan gjort sig
gällande, knappast vara möjligt att nu angiva eu mera exakt kostnadssumma
för förläggningens ordnande i Marstrand. De sakkunnigas kostnadsberäkning
slutar å ett belopp av 230,000 kronor, medan marinförvaltningen och
chefen för marinstaben angivit engångsutgifterna till 480,000 kronor. Har
föreligger alltså en skillnad av icke mindre än 250,000 kronor. Myndigheternas
kostnadsförslag torde emellertid kunna avsevärt nedbringas. Sålunda
hava myndigheterna föreslagit uppförande av ett helt nytt exercis- och gymnastikhus
för en kostnad av 86,000 kronor. Enligt mitt förmenande kan
denna utgift helt bortfalla. Den utvidgning av det redan befintliga, staden
tillhöriga gymnastikhuset, som staden erbjudit sig att låta verkställa, torde
vara fullt tillfredsställande för kårens behov. Även åtskilliga andra av myndigheterna
beräknade utgiftsposter synas mig kunna uteslutas eller i allt fall
icke oväsentligt nedbringas. Å andra sidan torde de sakkunnigas förslag på
en del punkter böra kompletteras med av myndigheterna påyrkade anordningar,
innebärande nödvändiga tillbyggnader och förbättringar. Jag anser
emellertid, att engångsutgifterna böra kunna hållas inom en kostnadsram
av 350,000 kronor.

Yad härefter angår engångskostnaderna, vid en förläggning till Nya Yarvet,
hava dessa av myndigheterna beräknats till 126,000 kronor. Denna summa
torde emellertid böra i ej ringa mån höjas, då engångsutgifterna här otvivelaktigt
blivit väl lågt uppskattade, medan kostnaderna i Marstrand tilltagits
rundligt. Sålunda hava vissa utgifter angivits såsom nödvändiga i
fråga om Marstrand men icke upptagits beträffande Nya Yarvet, ehuru de
torde vara fullt lika behövliga därstädes. Yidare har någon kostnad för
kårens förflyttning till Nya Varvet ej beräknats. Slutligen är att märka,
att man måste räkna med att vissa krav på ersättning kunna komma att
resas av Marstrands stad, därest skeppsgossekåren förflyttas därifrån.

Vidkommande de årliga kostnaderna hava marinförvaltningen och chefen
för marinstaben beräknat, att utgifterna för underhåll av etablissemanget i
Nya Varvet och anläggningen i Marstrand skulle komma att uppgå till
ungefärligen lika stora belopp. Kostnaderna för personalens avlöning och
förplägnad in. m. hava av myndigheterna uppskattats till 12,000 kronor mera
i Marstrand än i Nya Yarvet.

Underhållskostnaderna i Marstrand belöpa sig för närvarande enligt myndigheternas
uppgift till omkring 20,000 kronor för år, i vilket belopp jämväl
ingår kostnaden för underhåll av logementsfartyget Norrköping. Därest en
förläggning i Marstrand i land ordnas i enlighet med myndigheternas för -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

slag, hava dessa beräknat de årliga underhållskostnaderna till åtminstone
det dubbla beloppet mot nu, eller till minst 40,000 kronor Enligt mitt
formenande torde detta belopp vara för högt tilltaget. Vid bedömande av
de arliga underhållskostnaderna i Marstrand bör nämligen tagas i betraktande,
att desamma för närvarande till stor del hänföra sig till logementsfartyget
Norrköping. Därest skeppsgossekåren inkaserneras i land, komma
dessa medel att i stället kunna disponeras för underhåll av de nya förläggningslokalerna.
Myndigheterna hava vidare beräknat ifrågavarande kostnader
under förutsättning, att nybyggnads- in. fl. arbeten för kårens räkning
ko in me att verkställas i den omfattning, som av dem föreslagits. Då, såsom
jag förut antytt, en begränsning av nämnda arbeten torde kunna åvägabringas,
lärer därav även följa en minskning i de av myndigheterna angivna
arliga underhållskostnaderna.

\ ad ater beträffar de årliga kostnaderna för förvaltning och ekonomiper
sonal, torde det icke kunna bestridas, att desamma skulle komma att ställa
sig lagxe i Nya Varvet än vad för närvarande är fallet i Marstrand. I likhet
med de sakkunniga hyser jag dock den uppfattningen, att ett förläggande
av skeppsgossekåren i land i Marstrand måste kunna medföra viss minskning
av behovet av handräcknings- och ekonomipersonal.

Det bör vidare icke förbises, att vissa hyresinkomster från Nya Varvet
skulle komma att bortfalla, därest skeppsgossekåren förlädes därstädes. Med
hänsj n häitill samt i betraktande av att underhållskostnaderna, såsom jag
förut framhållit, torde komma att i Marstrand ställa sig lägre än vad mym
digheterna beräknat, lärer man kunna utgå ifrån, att de årliga kostnaderna
i Nya Varvet icke skulle bliva mycket billigare än i Marstrand och att
under alla förhållanden skillnaden i utgifter icke kan beräknas bliva så avsevärd,
att den bör tillmätas någon avgörande betydelse vid förläggningsfragans
bedömande.

^ ad angår frågan, huruvida det särskilda avlöningstillägg, som enligt
kuugl brev den 17 maj 1907 för närvarande åtnjutes av viss personal i
Mai strand, fortfarande bör utgå även efter kårens förläggning i land torde
man icke nu kunna taga slutlig ståndpunkt till detta spörsmål, utan lärer
tragan framdeles böra upptagas till förnyat övervägande.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava givit uttryck åt eu
viss tvekan rörande Marstrands stads möjligheter att utan höjning av stadens
utdebitering, med därav följande konsekvenser rörande dyrortsgruppeiingen,
inom en nära framtid förverkliga de av staden gjorda erbjudandena,
särskilt beträffande anläggande av idrottsplats och utvidgning av gymnastikhuset.
Enligt vad kommitterade för Marstrands stadsfullmäktige upplyst,
har emellertid uttaxeringen de senaste åren nedgått, samtidigt som staden
minskat sm skuldbörda. Myndigheternas farhågor i förevarande avseende
sjmas alltså vara skäligen obefogade.

Den av mig lämnade redogörelsen för engångs- och årliga kostnader i
Marstrand och Nya. Varvet torde giva vid handen, att Mar strandsförslaget
stailei sig särskilt i fråga om förstnämnda kostnader ej oväsentligt dyrbarare.
Jag liar emellertid ansett så övervägande skäl tala för kårens definitiva
förläggning i Marstrand, att jag likväl finner mig böra förorda detta
alternativ, dock under förutsättning, att staden vidhåller sina gjorda erbjudanden
Det torde böra ankomma på marinförvaltningen att härom träffa
bindande avtal med stadsfullmäktige i Marstrand, vilket avtal torde böra
föreligga, innan Kungl. Maj:t meddelar beslut i förläggningsfrågan.

Enligt vad jag under hand inhämtat, torde logementsfartyget Norrköping
kunna användas för sitt nuvarande ändamål åtminstone till hösten 1929.
EniCxlertid synes det mig nödvändigt, att redan nästkommande budgetår

Statsutskottets utlåtande Nr lf)2.

!!

vissa arbeten påbörjas för kasernförläggningens ordnande i land. För bestridande
av kostnaderna härför torde i första hand böra anlitas det belopp
av 77,000 kronor, som återstår av de utav 1925 års riksdag för omändring
av f. d. pansarskeppen Göta och Thule till logementsfartyg till förfogande
ställda medel. Riksdagens medgivande att för här ifrågavarande ändamål få
disponera sagda belopp torde nu böra inhämtas. Någon framställning om
anvisande av ytterligare medel för bestridande av engångskostnader för förläggningens
ordnande torde däremot icke behöva göras hos årets riksdag,
utan synes härmed kunna anstå till nästkommande år.»

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förslag, får
hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att den till Marstrand förlagda skeppsgossekåren
skall kvarbliva på sin nuvarande förläggningsort och, sedan
erforderliga omändringsarbeten blivit verkställda, förläggas i
land i Karlstens fästning;

b) medgiva, att av de utav 1925 års riksdag för omändring
av f. d. pansarskeppen Göta och Thule till logementsfartyg till
förfogande ställda medel må tagas i anspråk ett belopp av
77,000 kronor för verkställande av vissa för skeppsgosseförläggningen
i Karlstens fästning erforderliga tillbyggnads- och
ändringsarbeten.

Stockholm den 22 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,
J. L. Widell, 0. Bergqvist, G. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle,
E. A. Hallin, C. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund, G. A Bergström och
I. Hj. E. Pauli;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,
0. Olsson i Kullenbergstorp, A, Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg,
/). F:son Holmgren, G. C. Jonsson i Eskilstuna och G. A. Anderson i Storegården.

Reservation:

av herr Kristensson i Göteborg.