Rf a km t skottets utlåtande Nr 15.

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1!)28 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående dispositionsrätten till reservationer
å äldre riksstat sanslag.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, med åberopande
av statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, under rubrik
»Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor» (punkt 2) föreslagit
riksdagen besluta, att reservationsanslag må, med iakttagande av de anordningar,
som vid övergången befinnas lämpliga, disponeras allenast till och
med andra budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört,
dock med rätt för Kungl. Maj:t att, då anslagets bortfallande efter nämnda
tid skulle vålla särskild olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes
förfogande under ytterligare högst ett år.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som är föranlett av en framställning
från riksräkenskapsverket och tillstyrkts av statskontoret, innebär, att reservationsanslag,
vilka icke äro av fortlöpande natur utan beviljas för ett enda
eller blott ett begränsat antal budgetår (engångsanslag), skola få disponeras
allenast till och med andra budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget
blivit sist uppfört. År efter sagda tid anslaget icke helt förbrukat, skall
den kvarstående behållningen uppföras i nästa riksstat såsom i anspråk
tagen kapitaltillgång.

Anses i något fall dispositionstiden bliva för kort, skulle, på sätt arméförvaltningen
ifrågasatt, möjlighet dock stå öppen för Kungl. Maj:t att
medgiva förlängning ytterligare en tid av högst ett år. Om i något fall
anslagsbehållningen därefter helt eller delvis fortfarande är behövlig för
det med anslaget avsedda ändamålet, förutsättes alltså nytt beslut i ämnet
av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt l''t håft. (Nr 15—16.) L

2

Statsutskottets utlåtande Nr 15.

U tskottcts
utlåtande.

Om den ifrågasatta anordningen genomföres, befrias — framhåller departementschefen
— budgetredovisningen från ett stort antal äldre anslag, vilka
merendels ej vidare tjäna sitt ursprungliga ändamål, men vilkas fortsatta
upptagande belamra redovisningen och i avsevärd grad försvåra överskådligheten.
Ett borttagande av den till tiden obegränsade dispositionsrätten
borde ock, på sätt riksräkenskapsverket framhållit, i sin mån bidraga till
att för framtiden anslagskraven begränsas till det vid envar tidpunkt strängt
nödvändiga, ävensom till att förhindra, att odisponerade anslag begagnas
till ändamål, som visserligen falla inom respektive ämbetsmyndighets verksamhetsområde,
men för vilka anslagen icke avsetts.

Vad angår av marinförvaltningen gjord erinran, att reservationsanslaget
till flottans ersättningsbyggnad borde få betraktas som ett löpande reservationsanslag,
har departementschefen erinrat, att anslag för ifrågavarande
ändamål sedan åtskilliga år tillbaka varit ständigt uppfört i riksstaten
och även framdeles torde komma att kontinuerligt erfordras. Anslaget i
fråga måste följaktligen anses redan nu tillhöra kategorien fortlöpande
reservationsanslag.

Det ändrade tillvägagångssättet beträffande disponerandet av reservatiotionerna
å äldre anslag är icke avsett att genomföras på en gång, utan
viss övergångsanordning härutinnan förutsättes. I riksstaten för budgetåret
1929—1930 skulle uppföras de reservationer, som beräknas kvarstå den 30
juni 1929 å anslag, beviljade tidigare än budgetåret 1923—1924, varefter i
riksstaten för budgetåret 1930—1931 den nya anordningen borde slutligt
genomföras.

Mot förevarande förslag — vilket, såsom nämnts, innebär en inskränkning
i förfoganderätten över vissa av riksdagen tidigare beviljade reservationsanslag
— torde ur riksdagens synpunkt inga invändningar kunna
resas.

Såsom den av riksräkenskapsverket gjorda undersökningen utvisar, härden
till tiden obegränsade dispositionsrätt över ifrågavarande anslag, som
hittills förefunnits, i stor utsträckning medfört, att för vissa utgifters bestridande
anslagen kommit att anvisas tidigare än som i och för sig" varit
erforderligt — ett förhållande som i vissa fall kan föranleda, att statsinkomster
uttagas långt tidigare än som i verkligheten är nödvändigt. Genom den
tidsbegränsning, som nu föreslås, lärer tvivelsutan vinnas betydligt ökade
möjligheter till kontroll över att icke tidpunkten för användningen av tidigare
beviljade anslag på detta sätt förskjutes. Därjämte skulle förslagets
antagande medföra en ur allmän budget- och redovisningssynpunkt önskvärd
ändring i det nuvarande förfaringssättet, att ett reservationsanslag, som
ställts till en myndighets förfogande för visst ändamål, sedermera, låt vara
efter inhämtat medgivande av Kungl. Maj:t och riksdag, användes för annat
senare uppkommet medelsbehov.

Statsutskottets utlåtande Nr 15. 3

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta, att reservationsanslag må,
med iakttagande av de anordningar, som vid övergången
befinnas lämpliga, disponeras allenast till och med andra
budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist
uppfört, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, då anslagets
bortfallande efter nämnda tid skulle vålla särskild
olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes
förfogande under ytterligare högst ett år.

Stockholm den 31 januari 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,
Olof Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo,
J. G. Walles, E. .4. Hallin, K. .4. 4V. Björck och D. Hansén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. Wiklund, C. It.
Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Benytsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. A.son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, O. Andersson
i Höör och C. .4. Anderson i Storegården.