Statsutskottets utlåtande Nr 137.

1

Nr 137.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under
femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag till socialstyrelsen
och dess verksamhet, riksförsäkringsanstalten och dess
verksamhet m. in., pensionsstyrelsens verksamhet
m. m. samt länsstyrelserna jämte i vissa av dessa
frågor väckta motioner.

(3:e avel.)

l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929 har
Kungl. Maj.t under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet,
föreslagit riksdagen (punkt 2 av det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) att

dels godkänna följande stat för socialstyrelsen, att tillämpas från och med
budgetåret 1928—1929:

Social styrelsen.

[2.]

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 285,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 5,000

Arvoden ä 1,000 kronor till två fullmäktige.......................................... 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m........................ 25,400

Summa kronor 317,400

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen, nu 319,400
kronor, med 2,000 kronor till 317,400 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 7 och 8 i statsrådsprotokollet.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen av anslaget är föranledd därav,
att arvodena till envar av de båda socialfullmäktige, i enlighet med av 1927
års riksdag fattat beslut, nedsatts från 2,000 till 1,000 kronor. I övrigt har
någon ändring i socialstyrelsens stat icke föreslagits.

Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr O. Hagman väckt motion, nr 250, däri hemställts, att

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 65 haft. (Nr 137.) ii67 28 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Utskottets

yttrande.

Social styrelsens verksamhet.

[3.]

riksdagen måtte besluta, att befattningarna inom socialstyrelsen som byråassistent
för sjöfartsärenden och kontorsbiträde med bibehållande i nuvarande
lönegrader uppföras på ordinarie stat.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Yad först angår det motionsvis väckta yrkandet om uppförande å socialstyrelsens
ordinarie stat av en byråassistentsbefattning för sjöfartsärenden och en
kontorsbiträdesbefattning, får utskottet framhålla, att, enligt vad av statsrådsprotokollet
framgår, i anledning av en därom av socialstyrelsen gjord framställning
1926 års besparingssakkunniga i utlåtande den 28 november 1927
anfört, att de sakkunniga i enlighet med givna direktiv inom närmaste tiden
skulle till undersökning upptaga bland andra ämbetsverk även socialstyrelsen.
Då denna undersökning jämväl syntes böra omfatta ifrågavarande tjänster,
ansåge de sakkunniga sig icke kunna tillstyrka, att tjänsterna nu uppfördes
å ordinarie stat. Med hänsyn härtill har departementschefen ock ansett
frågan om tjänsternas förändring till ordinarie nu icke böra upptagas till
prövning.

Vid angivna förhållande och under erinran om att Kungl. Maj:ts förslag
angående uppförande å ordinarie stat av kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå
av riksdagen avslagits, vilket förslag måste anses äga visst samband
med det yrkande, som innefattas i motionen, får utskottet avstyrka motionärens
framställning.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å herr Hagmans ovanberörda motion, II: 250,

a) godkänna följande stat för socialstyrelsen, att tillämpas
från och med budgetåret 1928—1929:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 285,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 5,000

Arvoden ä 1,000 kronor till två fullmäktige .................. 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.... 25,400

Summa kronor 317,400

samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen r
nu 319,400 kronor, med 2,000 kronor till 317,400 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att till socialstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag av 147,300
kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 8—10 i
åberopade statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

3

I riksstaten för budgetåret 1927—1928 bär det extra anslaget till socialstyrelsens
verksamhet uppförts med 146,000 kronor. Av detta belopp avsågos
sammanlagt 13,250 kronor till förstärkning av styrelsens personal på
grund av styrelsens förutsedda ökade arbete med främlingskontrollen och
till följd av den planerade utvidgningen av styrelsens bränslekontrollerande
verksamhet.

Yad de avlöningskostnader beträffar, som skulle krävas för handläggningav
ärenden rörande främlingskontrollen i enlighet med det av Kungl. Maj:t
framlagda och av 1927 års riksdag sedermera i huvudsak bifallna förslaget
till lag om utlännings rätt att här i riket vistas, må erinras om, att dessa
kostnader beträffande budgetåret 1927—1928 ansågos kunna beräknas till
14,000 kronor. Då emellertid nämnda lag icke skulle träda i kraft förrän
den 1 januari 1928, ansågs medelsbehovet för budgetåret 1927—1928 kunna
minskas med 1,000 kronor och sålunda beräknas till allenast 13,000 kronor.

Vad härefter angår innebörden av det av 1927 års riksdag godkända förslaget
om utvidgning av styrelsens bränslekontrollerande verksamhet må här
framhållas, att kostnaderna för kontrollen i princip skulle bestridas genom
avgifter, som enligt närmare angivna grunder skulle erläggas av de landsting,
vilka under vissa förutsättningar förklarat sig vilja bliva delaktiga av
kontrollen. Endast i den mån kostnaderna icke kunde täckas genom dessa
avgifter, skulle ett direkt ekonomiskt bidrag lämnas av staten. Detta bidrag,
som sålunda skulle bliva av supplerande natur, beräknades — med
den anslutning från landstingen, som omedelbart kunde förväntas — i varje
fall behöva utgå endast med högst 500 kronor för år räknat. Beträffande
budgetåret 1927—1928 beräknades emellertid statens eventuella bidrag i angivna
hänseende till högst 250 kronor. Anledningen härtill var den, att
bränslekontrollverksamheten i dess utvidgade omfattning av visst skäl syntes
böra igångsättas först från och med ingången av år 1928.

I sin framställning rörande storleken av anslaget till socialstyrelsens verksamhet
för budgetåret 1928—1929 har styrelsen beträffande handläggningen
inom styrelsen av ärenden rörande främlingskontrollen enligt den numera
utfärdade lagen om utlännings rätt att här i riket vistas (nr 333 år 1927)
framhållit, bland annat, att, då skälet för minskning med 1,000 kronor av
det eljest för budgetåret 1927—1928 beräknade beloppet å 14,000 kronor till
avlöningar till den för främlingskontrollens utövande erforderliga särskilda
personalen ej förelåge beträffande budgetåret 1928—1929, de för ifrågavarande
ändamål erforderliga medlen syntes böra för samma budgetår beräknas
till sistnämnda belopp.

I fråga om statens förenämnda eventuella bidrag till kostnaderna för styrelsens
bränslekontrollerande verksamhet rörande landstingsanläggningarna
har styrelsen föreslagit, att detsamma för budgetåret 1928—1929 måtte beräknas
till helt årsbelopp 500 kronor.

I anslutning till det anförda har socialstyrelsen föreslagit, att anslaget
till socialstyrelsens verksamhet måtte för budgetåret 1928—1929 beräknas
till 147,250 kronor eller, med någon avrundning uppåt, till 147,500 kronor.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Utskottets

yttrande.

Riksför säkringsan stalten.

[14.]

Departementschefen har icke haft någon annan erinran att framställa mot
socialstyrelsens beräkning, än att beloppet, 147,250 kronor, endast synts böra
avrundas till närmast högre hundratal.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka vad Kungl. Maj:t under förevarande
punkt föreslagit och får alltså hemställa

att riksdagen må till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret
1928—1929 anvisa ett extra anslag av 147,300 kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 14)

dels medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten
må från och med den 1 juli 1928 i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
upptagas bland de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar, vilka
tillsättas genom förordnande på viss tid mot arvode, för år räknat, av
19,000 kronor;

dels godkänna följande stat för riksförsäkringsanstalten, att tillämpas från
och med budgetåret 1928—1929:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 233,500

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 6,700

Arvode till en överläkare ........................................................................ 5,000

Summa kronor 245,200

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten,
nu 243,200 kronor, med 2,000 kronor till 245,200 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 28—30 i åberopade statsrådsprotokollet.

Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle, såsom nämnts, befattningen
såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten tillsättas
genom förordnande på viss tid mot arvode, för år räknat, av 19,000 kronor.
För närvarande tillsättes sagda befattning genom fullmakt och är i avlöningshänseende
hänförd till 3:e lönegraden, avdelning A, av vederbörande
löneplan, med en lön av 17,040 kronor för år.

Till stöd för det nu framlagda förslaget har departementschefen anfört
följande:

»Då ifrågavarande befattning vid förutvarande innehavarens inträde i pensionsåldern
under hösten 1927 blev ledig, förordnade Kungl. Maj:t om befattningens
uppehållande allenast för tiden till och med den 30 juni 1928.
Avsikten med denna anordning var att bereda möjlighet att före ett beslut
rörande befattningens återbesättande på längre tid underställa riksdagen
frågan om eu ändring beträffande formen för befattningens tillsättande.
Starka skäl synas nämligen tala för att beträffande denna befattning vidtaga

Statsutskottets utlåtande Nr 1.17.

5

sådan förändring, att densamma kommer att hänföras till de tjänster, som
enligt 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet tillsättas medelst förordnande på
viss tid och vid vilka avlöningen utgår i form av arvode. Jag vill erinra,
att berörda anordning gäller med avseende å chefsbefattningarna för flera
ämbetsverk inom den allmänna civilförvaltningen, däribland för ett annat
ämbetsverk med arbetsuppgifter inom socialförsäkringens område, nämligen
socialstyrelsen. I vissa hänseenden står riksförsäkringsanstalten även ganska
nära de affärsdrivande verken, i vilka denna anställningsform gäller som
regel. Yad riksförsäkringsanstalten beträffar, synes mig, frånsett de skäl,
som kunna hämtas ur sålunda angivna förhållanden, en särskild anledning
att nu omlägga formen för chefsbefattningens tillsättande ligga däri, att
frågan om den sociala olycksfallsförsäkringens omorganisation som bekant
länge stått på dagordningen utan att dock ännu hava nått en lösning. I
vilken riktning en dylik lösning än kan komma att gå, lärer det vid prövningen
av organisationsfrågan få anses såsom en fördel, att chefsbefattningen
vid anstalten icke är tillsatt genom fullmakt.

Med hänsyn till vad nu anförts vill jag tillstyrka, att chefsbefattningen
vid riksförsäkringsanstalten från och med den 1 juli 1928 upptages bland
de nyss avsedda, i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet omförmälda befattningarna.
Den mindre tryggade ställning, som frånvaron av fullmakt samt
anställningen på viss tid medföra, har ansetts böra för de i berörda författningsrum
avsedda generaldirektörerna föranleda en något högre avlöning
än för öviga generaldirektörer. Nämnda högre avlöning utgör 19,000 kronor
för år. Därest den av mig nu förordade ändringen av formen för tillsättande
av riksförsäkringsanstaltens chef kommer till stånd, torde givetvis
samma arvode böra bestämmas för honom.

Vad angår tiden för förordnandet synes mig densamma lämpligen böra,
i överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller i fråga om övriga befattningar
av enahanda art, fastställas till sex år.

Därest riksdagen bifaller det förslag, som jag sålunda tillstyrkt, kommer
jag att längre fram upptaga frågan om den ändring i riksförsäkringsanstaltens
instruktion, som härav betingas.

Ett bifall till vad jag förordat beträffande formen för generaldirektörsbefattningens
tillsättande kommer i pensionshänseende att medföra, att å befattningens
innehavare bliva tillämpliga de regler, som innehållas i 2 § av
kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om rätt till pension. Särskilt beslut i detta hänseende
erfordras icke.

Beträffande staten för riksförsäkringsanstalten bör ett bifall till vad jag
tillstyrkt i fråga om ändrad anställningsform och därav föranledd höjning
av avlöningen för anstaltens chef medföra sådan ändring, att anslagsposten
avlöningar till ordinarie tjänstemän höjes i runt tal med 2,000 kronor till
233,500 kronor. I följd härav bör det ordinarie anslaget till anstalten höjas
med samma belopp eller till 245,200 kronor.»

Utskottets

yttrande.

Riksförsäk rings anstaltens verksamhet.

[15.]

6 Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Vid prövning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet icke
funnit tillräckliga skäl föreligga för att nu omlägga formen för tillsättningen
av chefsbefattningen i riksförsäkringsanstalten och i samband därmed
höja densamma i lönehänseende. På grund härav och med hänsyn
till de konsekvenser, ett bifall till förslaget härutinnan skulle kunna komma
att medföra, har utskottet ansett sig böra avstyrka detsamma. Med hänsyn
till det svävande läge, vari olika socialförsäkringen berörande spörsmål befinna
sig, har utskottet förutsatt, att den nu vakanta chefsbefattningen tills
vidare icke besättes med ordinarie innehavare.

I enlighet med denna utskottets ståndpunkt bör ordinarie förslagsanslaget
till riksförsäkringsanstalten upptagas med oförändrat belopp.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kungl. Maj:ts förslag om upptagande av befattningen
såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten
bland de i 5 § 1 mom. första stycket av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) angivna befattningar,
vilka tillsättas genom förordnande på viss tid mot arvode, för
år räknat, av 19,000 kronor, icke må vinna riksdagens bifall;
samt

b) att ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten
må upptagas med oförändrat belopp, 243,200 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 15) att till riksförsäkringsanstaltens
verksamhet för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,360,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 31—38 i
statsrådsprotokollet.

För upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet har riksdagen,
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, för budgetåret 1927—1928 beviljat,
utöver det ordinarie anslaget, ett extra förslagsanslag av 1,325,000
kronor. Motsvarande anslag utgjorde för budgetåret 1924—1925 1,318,500
kronor, för budgetåret 1925—1926 1,346,500 kronor och för budgetåret 1926
— 1927 1,346,000 kronor.

Utöver det extra anslaget till upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet hava från och med budgetåret 1924—1925 enligt riksdagens medgivande
av olycksfallsförsäkringsfondens medel utgått särskilda årliga belopp
till gäldande av omkostnader för förvaltningen av anstaltens fonder. Berörda
belopp utgjorde till en början 18,500 kronor för år men har från och med
innevarande budgetår, i samband med en vid 1927 års riksdag beslutad
ändring i grunderna för fondförvaltningen, nedsatts till 16,500 kronor.

För användningen av de för budgetåret 1927—1928 anvisade medlen till
förevarande ändamål har Kungl. Maj:t genom brev den 9 juni 1927 fastställt
följande stat (för jämförelse angivas inom parentes de belopp, som voro upptagna
i staten för budgetåret 1926—1927):

Statsutskottets utlåtande Nr 13 7.

<

1927—1928 (1926-1927)

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie
befattningshavare, ersättningar till sakkunniga,
personliga lönetillägg m. m., högst... kronor
hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och
städning, resekostnads- och traktamentsersättningar,
rättegångskostnader, tryckningskostnader
samt kostnader för prenumeration å
tidningar och tidskrifter, inköp av böcker, anskaffande
och underhåll av inventarier, för
skrivmaterialier, telefoner och telegram, vakthållning
nattetid inom ämbetsverkets lokaler,

annonsering m. m., förslagsvis ....................... »

kostnad för ortsombuden samt andra dylika kostnader,
förslagsvis................................................ »

kostnad för läkarundersökning och anskaffande
av läkarbetyg, då sådant ej skall av arbetsgivare
eller av annat anslag bekostas, samt

andra dylika kostnader, förslagyis ..................

omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
fonder (däri inberäknat avlöning
till en icke-ordinarie befattningshavare i 21
lönegraden, avdelning B, i löneplanen och
ett extra ordinarie skrivbiträde ävensom arvovoden
och ersättning till särskilda ledamöter
jämte suppleanter vid behandling inom anstalten
av frågor rörande fondförvaltningen),
förslagsvis............................................................ kronor

Summa kronor

850,000

209,500

265,000

500

16,500

1,341,500

(860,000)

(220,000)

(265,000)

(1,000)

(18,500)

(1,364,500)

Genom beslut den 6 maj 1927 har Kungl. Maj:t tillika, i överensstämmelse
med riksdagens förut antydda beslut beträffande ändring i grunderna
för riksförsäkringsanstaltens fondförvaltning, förordnat, att av anstaltens
olycksfallsförsäkringsfonds medel skulle från och med budgetåret 1927 1928

efter ingången av juli månad för varje budgetår till anstalten utbetalas ett
belopp av tills vidare 16,500 kronor såsom ersättning till statsverket för anstaltens
bestyr med förvaltningen av nämnda fond; och skulle det aligga
anstalten att hädanefter vid uppgörande av förslag till äskande av extra
anslag för upprätthållande av anstaltens verksamhet taga i beräkning det
sålunda utgående beloppet.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär höjning dels av anslagsposten
för avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. med 10,000 kronor dels av anslagsposten för hyra, kostnad
för uppvärmning m. m. med likaledes 10,000 kronor dels ock av anslagsposten
till kostnad för ortsombuden in. m. med 15,000 kronor.

Höjningarna äro, bland annat, föranledda av Kungl. Maj:ts i proposition
nr 5 framlagda förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Detta förslag, som innebär upphävande
av gällande särbestämmelser rörande karenstiden och införande av

8

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

obligatorisk försäkring av arbetare även för den första sjuktiden efter olycksfall,
bär numera av riksdagen bifallits.

utskottets Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad Kungl. Maj:t under
yttrande, förevarande punkt föreslagit och får alltså hemställa,

att riksdagen må till riksförsäkringsanstaltens verksamhet för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,360,000
kronor.

o:o

- Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 17) att höja det ordinarie
37 §§ i lagen förslagsanslaget till kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för
om försäkring olycksfall i arbete, nu 125,000 kronor, med 115,000 kronor till 240 000
för olycksfall kronor
i arbete. ‘ .

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 44—47 i åberopade statsrådsprotokollet.

Kostnader

[17.]

Det under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bestridande
av kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete avser dels medel, som skola av statsverket förskjutas i anledning
av arbetsgivares försumlighet att på föreskrivet sätt erlägga honom
påförda försäkringsavgifter (19 §), dels och medel för statsverkets ersättande
av den förlust, som uppkommer för riksförsäkringsanstalten därigenom att
av anstalten i arbetsgivarens ställe utgivna sjukpenningar och läkarvå,^kostnader
på grund av arbetsgivarens obestånd icke kunnat utfås (37 §).

Sedan riksförsäkringsanstalten i enlighet med bestämmelserna i §4 inom. 5
av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter
för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete särskilt för varje län uppgjort förteckningar över de
avgiftei, vilka icke blivit i föreskriven ordning erlagda, samt överlämnat
dessa förteckningar till vederbörande länsstyrelser, hava länsstyrelserna att
från ifragavarande anslag lata till riksförsäkringsanstalten utan ordna avgifternas
belopp samt verkställa indrivning av avgifterna i föreskriven ordning. Vid
indri\ningen inflytande belopp tillgodoföras sedermera samma anslag (kungörelse
den 31 mars 1922, nr 132, § 2).

Ifrågavarande anslag beräknades för budgetåret 1923—1924 till 150,000
kronor men sänktes för budgetåret 1925—1926 till 100,000 kronor. I avseende
å budgetterminen 1926—1927 lämnades anslaget orubbat men höjdes
för birdgetåret 1927—1928 till 125,000 kronor.

I en den 28 september 192/ dagtecknad promemoria har riksförsäkring sanstalten
lämnat en del tabellariska uppgifter rörande bruttoutgifter och inkomster
från anslaget i dess helhet i avseeende å tiden 1 januari 1919—
30 juni 1927 samt i anslutning härtill anfört följande.

Såsom av tabellen framginge, hade utgifterna för anslaget under budsetaret
1926 1927 stigit till 637,760 kronor, vilket innebure en avsevärd
ökning mot närmast föregående budgetår. Inkomsterna för anslaget hade

Statsutskottets utlåtande AV It‘17. 9

även ökats, ehuru icke i samma "råd som utgifterna. I procent av utgifterna
hade inkomsterna under de senaste budgetåren avsevärt nedgått.
De höga procenttalen i detta hänseende under budgetåren 1923—1924 och
1924—1925 sammanhängde bland annat med de av anstalten från och med
kalenderåren 1922 och 1923 med ledning av olycksfallsstatistikens resultat
genomförda premiesänkningarna. De under nämnda båda budgetår indrivna
premiebeloppen, vilka ingått som inkomst för anslaget, hade nämligen till
betydande del varit beräknade efter de förut gällande högre premiesatserna,
under det att de premiebelopp,, som förskjutits från anslaget, varit beräknade
efter lägre premiesatser. Aven löneutvecklingen syntes hava verkat i
samma riktning.

Från och med kalenderåren 1926 och 1927 hade anstalten emellertid, dels
på grund av olycksfallsfrekvensens stegring, dels ock på grund av vidtagna
lagändringar, sett sig nödsakad att genomföra icke obetydliga höjningar av
premiesatserna, resulterande i ökning av premiebeloppen. Från och med
år 1927 hade premiebeloppen ökats även av den anledning, att det i olycksfallsförsäkringslagen
stadgade maximum för det avlöningsbelopp, efter vilket
olycksfallsersättningen skall beräknas, höjts från 2,400 kronor till 3,000 kronor.
De avlöningssummor, varpå premiebeloppen skulle uträknas, hade nämligen
på grund därav blivit större än förut. De nu angivna omständigheterna
hade haft till följd, att anslagets inkomster, räknade i procent av utgifterna,
nedgått.

De senast anförda förhållandena kunde, om hänsyn toges till den ordning,
i vilken försäkringsavgifterna för olika arbetsgivargrupper inflöte, väntas påverka
även förhållandena under budgetåret 1928—1929 i samma riktning,
som nyss angivits.

Huru förhållandena i övrigt komme att ställa sig för sistnämnda budgetår
sammanhängde bland annat med i vilken omfattning försäkringar komme att
överflyttas till eller från anstalten. Om emellertid det under budgetåret 1928—
1929 förskjutna beloppet — efter en beräknad totalsumma av inflytande försäkrings-
och tilläggsavgifter av omkring 8,900,000 kronor — antoges uppgå
till cirka 700,000 kronor, skulle nettoutgiften, under förutsättning att anslagets
inkomster under budgetåret uppskattades till omkring 65 % av detta
belopp, kunna beräknas till omkring 250,000 kronor. Denna beräkning vore
emellertid givetvis mycket osäker.

På grund av sålunda angivna omständigheter samt då lagstiftningen om
borttagande av särbestämmelserna rörande den s. k. karenstiden inom den
sociala olycksfallsförsäkringen beräknats komma att medföra en ökad belastning
å nu förevarande anslag har departementschefen, som ansett den anslagshöjning,
som från de i anstaltens utredning angivna utgångspunkterna kunde
beräknas erforderlig, kunna begränsas till 100,000 kronor, funnit anslaget
böra för nästkommande budgetår upptagas till 240,000 kronor.

Då den gjorda beräkningen av förevarande anslag icke föranlett erinran
från utskottets sida, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till kostnader
enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, nu 125,000 kronor, med 115,000 kronor till 240,000
kronor.

Utskottets

yttrande.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Pensionsstyrelsens

verksamhet
m. m.

[21-]

6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 21) att till pensionsstyrelsens
verksamhet m. m. för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag
av 617,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 50—62 i åberopade statsrådsprotokollet.

I statsverkspropositionen till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att
riksdagen måtte till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 592,000 kronor.

Beloppets storlek hade därvid beräknats under iakttagande av att till
styrelsen jämväl för budgetåret 1927—1928 komme att av pensionsförsäkringsfondens
medel utbetalas det i fullmäktiges för fonden den 8 juni 1923 fastställda
stat upptagna belopp av 50,000 kronor, som avser ersättning till
statsverket för pensionsstyrelsens bestyr med fondens förvaltning.

Sammanlagt skulle sålunda under budgetåret 1927—1928 ett belopp å
642,000 kronor stå till förfogande för upprätthållande av pensionsstyrelsens
verksamhet m. m.

Detta belopp hade i statsverkspropositionen beräknats på följande sätt:

lönetillägg till generaldirektören..............................................

ersättning till sakkunniga hos styrelsen...................................

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare
hos styrelsen m. m., förslagsvis .....................

ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis..............................

resekostnads- och traktamentsersättning åt nämnda ombud,

förslagsvis.................................................................................

resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsen samt

dess sakkunniga, högst............................................................

städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m.,

förslagsvis...................................,............................................

skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m., förslagsvis.....................................................................

tryckningskostnader, förslagsvis ................................................

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,

förslagsvis ............................................................................

utgifter för fastigheterna samt diverse utgifter, förslagsvis ...

kronor

4.000

5.000

345,000

90.000

70.000

6.000

28.000

26,000

45.000

12.000
11,000

Summa kronor 642,000

Av de sålunda angivna posterna föreslås nu posten till avlöningar och
vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen m. m.
höjd med 10,000 kronor eller från 345,000 kronor till 355,000 kronor. Denna
höjning är föranledd av den automatiska kostnadsökningen på grund av
personalens rätt till lönetillägg.

Under förevarande punkt har vidare till behandling upptagits av pensionsstyrelsen
väckt fråga om anslag för upplysningsarbete bland pensionsnämnderna.
I framställning i ämnet har pensionsstyrelsen framhållit, bland
annat, att den ekonomiska tyngdpunkten inom pensionsförsäkringen låge i
pensionskostnaderna. Besparingar i fråga om nämnda kostnader vore av
mångdubbelt större betydelse än eventuella nedsättningar i förvaltningskost -

Statsutskottets utlåtande JXr t-17.

1 1

naderna. Medan pensionskostnaderna för budgetåret 1926—1927 uppgått till
omkring 45 miljoner kronor, därav omkring 34 miljoner kronor utgjorde
statsverkets andel, belöpte sig pensionsstyrelsens centrala administrationskostnader
för samma tidrymd till knappt 1.4 miljoner kronor. Det syntes
därför ur statsekonomiska synpunkter vara av allra största vikt, att eu så
effektiv kontroll som möjligt upprätthölles över pensionskostnaderna, och
detta så mycket mer som pensioner, utgående utöver de gränser som lagen
förutsatte, medförde en obehörig kostnadsökning icke blott för det år, då
pensionerna beviljades, utan som regel även för eu avsevärd tid framåt.
Enbart genom granskning av ansökningshandlingarna inom pensionsstyrelsen
kunde man härvidlag icke åstadkomma eu mera effektiv kontroll, utan man
måste i huvudsak bygga på de lokala pensionsmyndiglieternas — ombudens
och nämndernas — ansvar, pliktkänsla och arbetsintresse.

Under sådana tider, då arbetslöshet och därmed förenade minskade försörjningsmöjligheter
rådde, maste ombudens och nämndernas uppmärksamhet
särskilt inriktas på att en så effektiv kontroll som möjligt upprätthölles
över att personer, vilka rätteligen i stället borde understödjas antingen av
enskilda eller av det allmänna genom fattigvård eller arbetslöshetsunderstöd,
icke obehörigt förklarades för invalider och tillerkändes förmåner från pensionsförsäkringen.

Pensionsstyrelsen hade den 31 maj, den 4 juli samt den 8 och den 9 augusti
1927 med tillstyrkan av styrelsens sakkunniga beslutat att vidtaga vissa åtgärder
för att åstadkomma ökad kontroll över pensionsärendenas behandling
i nämnderna. Åtgärderna avsåge närmast ökat upplysningsarbete bland
nämnderna beträffande deras uppgifter och ansvar samt ökad uppmärksamhet
från pensionsstyrelsens sida beträffande nämndernas kvalifikationer och det
sätt, på vilket de handhade sina arbetsuppgifter. Detta arbete komme, i den
mån man vunne erfarenhet om de lämpligaste vägarna för detsamma, att
undan för undan utvidgas.

Det syntes sannolikt, att de kostnader, som nedlades på detta arbete,
komme att visa sig vara väl använda penningar och medföra mångdubbelt
större besparingar i pensionskostnaderna. Det syntes vara svårt att i nuvarande
läge kunna bilda sig en uppfattning om storleken av dessa kostnader,
då de ju bleve beroende på omfattningen av de åtgärder, vilka visade
sig erforderliga. Stvrelsen hade emellertid ansett, att för desamma förslagsvis
borde för nästa budgetår beräknas ett belopp av 30,000 kronor.

Beträffande de åsyftade åtgärderna från pensionsstyrelsens sida till åstadkommande
av ökad kontroll över ombudens och pensionsnämndernas verksamhet
och behandlingen av pensionsärenden hos de lokala pensionsmyndigheterna
har chefen för pensionsstyrelsen framhållit bland annat följande.

Av flera orsaker hade realprövningen av pensionsärendena kommit att i
vida större utsträckning än som ursprungligen avsetts förläggas till pensionsstyrelsen.
Detta kunde emellertid icke anses innebära en för dessa arbetsuppgifter
betryggande, lämplig och slutgiltig ordning, i det att pensionsstyrelsen
även med en långt driven detaljgranskning av pensionsärendena saknade
tillräckliga förutsättningar för att endast på grund av uppgifterna i

12

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

handlingarna och i samband därmed verkställda utredningar kunna utöva
en mera effektiv kontroll över nämndernas beslut. Framför allt gällde detta
beträffande frågan huruvida eu sökande vore berättigad till pensionstillägg
eller ej. Angelägenheten av att detta spörsmål i varje fall underkastades
en omsorgsfull prövning framträdde särskilt vid nuvarande läge på arbetsmarknaden.
Till bevakande av det allmännas intresse syntes man i första
hand och i huvudsak vara hänvisad till ombudens och nämndernas kompetens,
ansvarskänsla och personkännedom. Det syntes därför uppenbart,
att pensionsstyrelsens arbete borde kraftigt inriktas på att med alla
till buds stående medel söka främja och alltjämt vidga ombudens och nämndernas
kvalifikationer och förutsättningar för deras uppgifter. Bland de åtgärder,
som kunde vidtagas i sådant syfte, nämndes ett systematiskt och
målmedvetet upplysningsarbete bland ombud och nämnder beträffande deras
uppgifter och ansvar samt ett uppmärksamt följande av det sätt, på vilket
de handhade sina arbetsuppgifter. Ombuden borde bibringas den uppfattningen,
att de vore ovillkorligen ansvariga för den sakliga utredningen av
de pensionsärenden, angående vilka de avgivit yttrande. Vid granskningsarbetet
inom pensionsstyrelsen borde man skilja mellan de stora och de
små frågorna. Huruvida den sökande vore pensionsberättigad eller ej vore
i varje pensionsärende huvudfrågan, åt vilken stor uppmärksamhet borde
ägnas.

Efter eu redogörelse för av styrelsen beslutade kontrollåtgärder bär av
styrelsen anförts, bland annat, följande.

För fullföljande av de med dessa åtgärder avsedda syftena påginge inom
styrelsen vissa utredningar angående ombudens och nämndernas kvalifikationer
och angående relativa antalet pensionstagare inom de olika distrikten.
Om. dessa arbeten skulle bliva av någon praktisk betydelse, måste de emellertid
kompletteras med vissa yttre åtgärder. Så måste, då exempelvis
styrelsens uppmärksamhet blivit fäst på att arbetet inom ett pensionsdistrikt
mahända ..kunde giva anledning till anmärkningar, på ort och ställe undersökas
såväl de allmänna förhållandena inom distriktet som det tillvägagångssätt,
som av nämnden tillämpats vid behandlingen av pensionsärenden. I
sistnämnda avseende syntes det ofta bliva nödvändigt att genom personliga
besök hos^ ett flertal pensionstagare söka vinna klarhet i frågan. Flera
andra förhållanden syntes måhända böra uppmärksammas. Andra vägar för
att söka åstadkomma ökad kontroll på detta område torde böra prövas.
Med stöd av vad vid undersökningarna framkommit borde därefter pensionsnämndsordförandena
lämnas erforderliga upplysningar, erinringar och instruktioner
eller borde andra åtgärder vidtagas, då sådana syntes påkallade.

Att. för dylika undersökningar använda tjänstemän inom pensionsstyrelsen
läte sig icke. göra annat än rent undantagsvis, detta dels med hänsyn till att
brist rådde inom pensionsstyrelsen på personal, som skulle lämpa sig för att
utföra sådant arbete, och dels av kostnadshänsyn, då ju resekostnaderna i så
fall i regel skulle bliva allt för höga. Såväl av praktiska som ekonomiska
skiil syntes det därför vara lämpligast att för verkställande av ifrågavarande
undersökningar använda andra personer, med kännedom om det arbete, som
ålåge pensionsnämnderna, och med närmare kontakt med de praktiska förhållandena.
i orterna. Pensionsstyrelsen hade tänkt sig att i första hand
härför anlita dugliga ombud och pensionsnämndsordförande. I en del fall
syntes det dock måhända komma att visa sig ändamålsenligt att anlita även
andra personer.

Da undersökning av sålunda antydd art ansages erforderlig, hade styrelsen
sålunda tänkt sig att lämna i uppdrag åt viss person — ombud, pensionsnämndsordföiande
eller annan — att verkställa undersökningen mot en för

iStatsutskottets utlåtande Nr 137.

13

det speciella uppdraget avpassad skälig ersättning. Att, då ombud anlitades
för dylika undersökningar, särskild ersättning måste utgå till denne för sådant
arbete syntes ofrånkomligt och berättigat.

Vid prövning av pensionsstyrelsens nu berörda förslag bar departementschefen
uttalat, att han visserligen icke vore fullt övertygad om att den av
pensionsstyrelsen för upplysning och kontroll föreslagna metoden vore den
allra lämpligaste. Då emellertid departementschefen för närvarande icke
hade något annat medel att föreslå men livligt insåge vikten av att man
icke längre dröjde med åtgärders vidtagande, har departementschefen förordat,
att medel försöksvis ställdes till styrelsens förfogande för bedrivande
under nästa budgetår av upplysnings- och kontrollverksamhet på det föreslagna
sättet samt tillstyrkt, att den ifrågasatta nya anslagsposten bestämdes
till högst 15,000 kronor. Departementschefen har anfört, att Kungl. Maj:t
torde böra äga att utfärda bestämmelser rörande beloppets användande och
att fastställa de grunder, efter vilka ersättning må utgå.

Beträffande övriga poster inom ovanintagna stat har någon förändring
icke föreslagits.

Den extra staten för pensionsstyrelsens verksamhet in. m. föreslås alltså
till ett sammanlagt belopp av 667,000 kronor, motsvarande slutsumman för
den nuvarande staten, ökad med dels den avsedda höjningen med 10,000
kronor av posten till avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. och dels det belopp å 15,000 kronor, vartill förberörda
nya post skulle upptagas.

Då även för nästkommande budgetår ansetts böra från pensionsförsäkringsfonden
utgå ett belopp av 50,000 kronor såsom ersättning för pensionsstyrelsens
arbete med fondförvaltningen, har anslaget till pensionsstyrelsens
verksamhet m. in. för nämnda budgetår upptagits till 617,000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr 0. Järte m. fl. väckt motion, nr 229, däri hemställts, att
riksdagen, med uttalande av önskemålet, att en allmän revision av pensionsförsäkringen
snarast möjligt kommer till stånd, icke måtte bifalla Kungl.
Maj:ts förslag att å den extra staten för pensionsstyrelsens verksamhet
m. m. för budgetåret 1928—1929 uppföres en post till bestridande av kostnaderna
för upplysningsarbete bland pensionsnämnderna till belopp av högst
15,000 kronor.

Motionen ifråga har, i vad densamma avser ett riksdagens uttalande av
önskemålet, att en allmän revision av pensionsförsäkringen snarast möjligt
kommer till stånd, behandlats av sammansatt stats- och andra lagutskott och
riksdagen har numera fattat beslut beträffande denna del av motionen.

Till stöd för sitt förslag om avslag å Kungl. Maj:ts framställning om uppförande
av en anslagspost för bestridande av vissa kostnader för upplys -

14 Statsutskottets utlåtande Nr 137.

ningsarbete bland pensionsnämnderna hava motionärerna anfört i huvudsak
följande:

»De vaga ordalag, genom vilka pensionsstyrelsen motiverat sitt anslagskrav,
synas hava nödvändiggjort en närmare redogörelse beträffande de i skrivelsen
åsyftade åtgärderna till åstadkommande av ökad kontroll över pensionsärendenas
behandling av pensionsnämnderna. Denna redogörelse har styrelsens
chef lämnat i en till departementschefen avgiven promemoria av den 21
oktober 1927.

Av denna framgår, att en av nämnda åtgärder utgjorts av föreskrifter,
som meddelats rörande arbetet med granskning av pensionsärenden inom
pensionsstyrelsen. Vid behandling av denna fråga i styrelsen hade verkets
chef anfört bland annat följande: Lagstiftarna syntes vid pensionsförsäkringens
införande hava utgått från att pensionsstyrelsens behandling av
pensionsärendena i huvudsak skulle avse en mera summarisk och formell
granskning av desamma och att endast besvärsmål och pensionsärenden av
mera tvistig natur skulle bli föremål för en mera ingående prövning inom
styrelsen. En så långt som möjligt genomförd decentralisation vore den
mest lämpliga och betryggande administrationsformen för eu verksamhet
sådan som den allmänna pensionsförsäkringen, llealprövningen av pensionsärendena
hade emellertid kommit att i vida större utsträckning än som ursprungligen
avsetts förläggas till pensionsstyrelsen. Styrelsen saknade
emellertid förutsättningar för att kunna utöva en mera effektiv kontroll över
nämndernas beslut. Till bevakande av det allmännas intresse syntes man
i första hand och i huvudsak vara hänvisad till ombudens och nämndernas
kompetens, ansvarskänsla och personkännedom. Pensionsstyrelsens arbete
borde därför kraftigt inriktas på att med alla till buds stående medel söka
främja och alltjämt vidga ombudens och nämndernas kvalifikationer. Bland
de åtgärder, som kunde vidtagas i sådant syfte, vore ett systematiskt och
målmedvetet upplysningsarbete bland ombud och nämnder beträffande deras
uppgifter och ansvar samt ett uppmärksamt följande av det sätt, på vilket
de handhade sina arbetsuppgifter. Vid granskningsarbetet i pensionsstyrelsen
borde man skilja mellan de stora och de små frågorna. Huruvida
den sökande vore pensionsberättigad eller ej vore i varje pensionsärende
huvudfrågan, åt vilken stor uppmärksamhet borde ägnas.

Såsom ovan nämnts hade ifrågavarande anslag å 30,000 kronor av pensionsstyrelsen
begärts till bestridande av kostnader för upplysningsarbete
bland pensionsnämnderna. Då pensionsstyrelsens chef i förutnämnda promemoria
närmare skall motivera detta anslagsyrkande, visar det sig emellertid,
att beloppet är avsett till kostnader för efterJcontroll i pensionsdistrikt, där
anledning till anmärkning mot nämndens arbete syntes förefinnas.

Beträffande ifrågavarande anslagspost har departementschefen utlåtit sig
på följande sätt:

»Vid behandlingen i det följande av frågan om anslag till statens kostnader
för pensionstillägg och understöd torde jag få anledning att närmare ingå
på redogörelse för den starka ökningen under de senaste åren av antalet nybé -

Statsutskottets utlåtande År l.''17.

It)

viljade pensionstillägg och understöd. Det ligger nära till hands att antaga,
att denna ökning — som för statsverket, landstingen och primärkommunerna
medför högst avsevärda kostnader — till viss del är beroende pa brister beträffande
prövningen av pensionsansökningen ute i orterna. Detta är i och för
sig icke något att förvåna sig över med hänsyn till det starka tryck, vari
pensionsnämnderna — särskilt under tider av depression på arbetsmarknaden
— måste befinna sig i anledning av individernas krav på bistånd
samtidigt med kommunernas intresse av att pensioner beviljas i sfi stor utsträckning
som möjligt. Denna uppfattning om anledningen till kostnadsökningen
torde också ligga till grund för pensionsstyrelsens nu behandlade
framställning. Detta lärer framgå av den nyss lämnade redogörelsen, och
jag torde alltså icke behöva närmare ingå på de skäl, som även enligt min
''mening göra det nödvändigt att försöka åstadkomma förbättrad lokal behandling
av pensionsansökningarna. En genomgripande förändring därutinnan synes
emellertid icke kunna rinnas, med mindre en omläggning sker beträffande hela
den lokala organisationen. En sådan omläggning lärer dock icke komma till
stånd förrän i samband med en allmän revision av pensionsförsäkringen. (Kurs.
av motionärerna.) Vid sådant förhållande återstå för närvarande endast de
vägar, som pensionsstyrelsen anvisat, nämligen upplysning och kontroll med
ledning av de vid styrelsens behandling av pensionsansökningar vunna erfarenheterna
rörande de skilda ombudens och nämndernas duglighet och
praxis. Visserligen är jag icke fullt övertygad att den nu av pensionsstyrelsen
för dylik upplysning och kontroll föreslagna metoden är den allra
lämpligaste. Då jag emellertid för närvarande icke har något annat medel
att föreslå men iivligt inser vikten av att man icke längre dröjer med åtgärders
vidtagande, vill jag förorda, att medel försöksvis ställas till styrelsens
förfogande för bedrivande under nästa budgetår av upplysnings- och
kontrollverksamhet på det föreslagna sättet. Då det hela alltså enligt min
mening tillsvidare bör hava karaktären av en försöksanordning, lärer anslagsbeloppet
kunna sättas lägre än styrelsen föreslagit. Jag föreslår alltså,
att den ifrågasatta nya anslagsposten bestämmes till högst 15,000 kronor.
Kungl. Maj:t torde böra äga att utfärda bestämmelser rörande beloppets
användande och att fastställa de grunder, efter vilka ersättning må utgå.
Därvid torde det vara erforderligt att noga tillse, att medel från posten
icke komma att tjäna till förstärkning av eljest utgående ombudsarvoden.—
Vidare föreslår jag, att det måtte åläggas pensionsstyrelsen att, därest medel
för ändamålet anses böra utgå även för budgetåret 1929—1930, vid äskande
härav lämna en redogörelse för de åtgärder, styrelsen vidtagit i det med
anslagsposten i fråga avsedda syftet.»

Av departementschefens uttalande framgår såväl att han till fullo inser
det berättigade i kravet på en allmän revision av pensionsförsäkringen som
ock iatt han icke finner sig alltför övertygad om nyttan av det utav honom
tillstyrkta anslaget åt pensionsstyrelsen för upplysning och efterkontroll.

Den tvekan, åt vilken departementschefen i sistnämnda hänseende givit
uttryck, synes oss särdeles välgrundad. Om behovet att åvägabringa den
omförmälda effektiva kontrollen kan ingen tvekan råda. Huruvida den föreslagna
metoden härför är den ur olika synpunkter ändamålsenligaste, är däremot
en annan fråga. Det synes ligga vida närmare till hands att för sagda uppgift
begagna sig av den kompetens, som efter femtonårigt sysslande med dessa
spörsmål måste vara tillfinnandes inom pensionsstyrelsens egen talrika tjänstemannakår.
Där borde man vunnit en ingående erfarenhet om det lokala
organisationssystemets svaga punkter och fått en sådan inblick i vad härutinnan

16

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Utskottets

yttrande.

Statens kostnad
för pensionstillägg

och understöd
enligt lagen
om allmän
pensionsförsäkrin
g.

[22.]

brister, att en inspektion, utövad av ämbetsverkets egen personal, lärer bliva
både mera verksam i kontrollavseende och dessutom gagnerik för granskningsbyraernas
tjänstemän. Det synes därför i hög grad sannolikt, att man inom
ramen av den halva miljon kronor, vartill det extra anslaget för upprätthållande
av pensionsstyrelsens verksamhet beräknats, skulle kunna utföra dessa
kontrollresor. Ett nytt anslag för detta syfte är därför enligt vår mening
obehövligt. Att märka är vidare, att det nya anslag, som nu begäres för upplysningsverksamhet
i pensionsnämnderna och som närmare motiverats med
behovet av särskild kontroll av nämndernas arbete, av pensionsstyrelsen
yrkats samma år som, vid utfärdandet av nya arbetsföreskrifter, uttalanden
från verkets ledning gjorts om nyttan och nödvändigheten av minskad kontroll
vid behandlingen inom styrelsen av pensionsärenden.»

Vid prövning av Kungl. Majrts förevarande förslag har utskottet icke haft
något att erinra emot att de nu i extra anslaget för upprätthållande av
pensionsstyrelsens verksamhet m. m. ingående anslagsposterna beräknas på
sätt departementschefen föreslagit.

Vad däremot angår förslaget, i vad det avser uppförande av en ny post
för bestridande av kostnaderna för upplysningsarbete bland pensionsnämnderna
— beräknad till 15,000 kronor — har utskottet, som för visso inser
nödvändigheten av, att en effektiv kontroll av pensionsärendenas behandling
hos de lokala pensionsmyndiglieterna, så långt möjligt är, åstadkommes och
upprätthålles, dock ansett den av departementschefen föreslagna metoden
liärutinnan ur olika synpunkter icke vara att förorda. I likhet med motionärerna
anser utskottet, att den för sagda uppgifts fullgörande största
kompetensen torde vara tillfinnandes inom pensionsstyrelsens tjänstemannakår
och att en inspektion, utövad av ämbetsverkets egen personal, bör bliva
i kontrollavseende verksam och även till gagn för tjänstemännen. Ett inslående
på den väg, departementschefen förordat, kan i realiteten komma
att innebära en utökning av den nuvarande tjänstepersonalen, vilket utskottet
måste på det bestämdaste motsätta sig. På grund av denna utskottets
ståndpunkt torde nu ifrågavarande anslag böra begränsas till 602,000
kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med bifall till herr Järtes m. fi. ovanberörda motion,
II: 229, till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för budgetåret
1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 602,000 kronor.

7:o) Kungl. Maj: t har föreslagit riksdagen (punkt 22) att

dels till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag
av 39,000,000 kronor;

dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden för
statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga
avgifter grundade försäkringen.

Statsutskottets utlåtande Nr 137. 17

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 62—80 i
åberopade statsrådsprotokollet.

Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 bestrides
kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen till
''V4 av staten och till 1 4 av landstingen och kommunerna. Detsamma gäller
i fråga om understöd, som utgå i enlighet med 33 § i nämnda lag.

Genom lag den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av
lagen den 30 juni 1913 inbegrepos i rätten till understöd enligt 33 § i sistnämnda
lag vissa kategorier av personer, som på grund av vissa övergångsförhållanden
ej innefattats under den ursprungliga lagen. A andra sidan
gjordes genom 1915 års lag den inskränkningen i pensionsrätten enligt lagen
den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning
därav jämväl för dem, som under åren 1919—1929 förvärvade sådan rätt, bestämdes
till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest stadgat
belopp.

Kostnaderna för de i 1915 års lag avsedda befolkningsgruppernas införande
i den allmänna pensionsförsäkringen beräknades motsvara ett kapitalvärde
den 1 januari 1916 av 53,686,000 kronor. Dessa kostnader skulle enligt
uppgjord plan (se riksdagens skrivelse nr 191 år 1915) täckas dels därigenom,
att ur arbetarförsäkringsfonden för ifrågavarande ändamål disponerades
ett belopp av 27,462,000 kronor, dels genom den besparing i kostnaderna
för pensionstillägg och understöd, som uppkomme genom nyss omförmälda
utsträckning av övergångstiden, dels slutligen genom ett årligt
statsanslag under åren 1917—1950 av 548,000 kronor. Utjämning av kostnaderna
— som till en början skulle bliva mycket höga för att sedan småningom
sjunka — skulle åstadkommas på det sätt, att under den första
delen av sistnämnda tid skulle ur pensionsförsäkringsfonden förskjutas de
belopp, som utöver omförmälda årliga statsanslag erfordrades för kostnadernas
täckande, varefter dessa förskott skulle under senare delen av samma
tid återbetalas med de överskott, som samma statsanslag då skulle lämna
(jfr prop. nr 139 år 1915, riksdagens skrivelse nr 191).

Sedermera hava emellertid vidtagits vissa ändringar i lagen om allmän
pensionsförsäkring och lagen om övergångsbestämmelser, vilka ändringar
medfört ökning av kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt båda
de omförmälda lagarna.

Statens andel i nu ifrågavarande kostnader bestreds till ingången av
budgetåret 1926—1927 från två anslag, nämligen dels ett extra förslagsanslag
för pensionsförsäkringens genomförande, vilket huvudsakligen avsåg bidrag
åt de personer, som jämlikt lagens ursprungliga lydelse varit berättigade
till pensionstillägg eller understöd, dels ett extra anslag för understöd åt
de personer, som genom lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga i den allmänna
pensionsförsäkringen. De årliga anslagen av statsmedel för sistnämnda
understöd hava beräknats enligt nyss avsedda plan, och de belopp,
med vilka de faktiska kostnaderna överstigit anslagen, hava utbetalats ur

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 65 höft. (Nr 137.) ne? 28 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

pensionförsäkringsfonden, även då dessa belopp voro stcrre än vad som ursprungligen
beräknats skola falla på fonden. För detta ändamål ställdes
vid 1916 års ingång till disposition förenämnda belopp av 27,462,000 kronor
ur arbetarförsäkringsfonden att i mån av behov jämte 4 procent ränta
komma till användning. Ytterligare erforderligt belopp upplånades ur pensionsförsäkringsfonden
mot fyra procent ränta att amorteras under åren
1929—1950.

Sedan från och med budgetåret 1926—1927 de båda anslagen sammanslagits
till ett gemensamt anslag, blev följden, att de kostnader, som förut
bestritts från det särskilda anslaget för kostnader enligt 1915 års lag, icke
längre kunde särskilt angivas. Då det följaktligen icke vidare lät sig göra
att såsom dittills bestämma det bidrag till de årliga kostnadernas täckande,
som skulle förskjutas från pensionsförsäkringsfonden, till det belopp, varmed
kostnaderna för genomförande av 1915 års lag översteg det för detta
ändamål fixerade årliga beloppet av statsmedel, beslöt riksdagen i stället, att
från fonden skulle för varje budgetår tillskjutas ett fixerat belopp. Enligt
den ursprungligen uppgjorda planen skulle det erforderliga beloppet från
fonden hava utgjort för budgetåret 1926-1927 omkring 775,000 kronor och
för budgetåret 1927—1928 omkring 270,000 kronor. Då emellertid erfarenheten
utvisat, att de sålunda gjorda beräkningarna varit för låga, bestämdes
bidraget från fonden till det belopp, varmed detsamma sannolikt skulle hava
utgått, därest sammanslagning av de båda anslagen icke ägt rum, eller för
budgetåret 1926—1927 till 1,100,000 samt för innevarande budgetår till 550,000
kronor.

Anslag av statsmedel för ändamålet för innevarande budgetår hade därutöver
av pensionsstyrelsen äskats med 36,400,000 kronor, varav 500,000
kronor beräknades för styrelsens s. k. sjukvårdande uppgifter, d. v. s. för
åtgärder till förebyggande eller hävande av invaliditet. Kungl. Maj:t och
riksdagen nedsatte emellertid anslaget av statsmedel till 34,800,000 kronor,
därav 100,000 kronor till sjukvårdande uppgifter.

I skrivelse den 9 augusti 1927 har pensionsstyrelsen gjort framställning
rörande anslag för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår. Det
erforderliga anslaget har av styrelsen beräknats till icke mindre än 39,600,000
kronor, däri inräknat en summa av 100,000 kronor, som skulle ställas till
styrelsens förfogande för den sjukvårdande verksamheten. I enlighet med
nyss återgivna grunder för täckande av merkostnaderna för tillämpningen
av 1915 års lag har pensionsstyrelsen för detta budgetår räknat med att å
ena sidan icke något bidrag skulle utgå från pensionsförsäkringsfonden men
att å andra sidan icke heller amorteringen av skulden till samma fond skulle
påbörjas.

Vid prövning av pensionsstyrelsens framställning har departementschefen
till en början framhållit, att styrelsens hemställan denna gång, i motsats
mot hittills, ginge utöver det vid pensionsförsäkringens beslutande och vid
dess utvidgning år 1921 beräknade kostnadsbeloppet. Medan kostnaderna
för nämnda tid enligt de ursprungliga beräkningarna skulle uppgå till 37,8

Statsutskottets utlåtande, Nr 1117. 19

miljoner kronor, utgjorde, såsom anförts, pensionsstyrelsens anslagsäskande
39,6 miljoner, därav 39,6 miljoner avsåges för täckande av statens ändel i
kostnaderna för pensionstillägg och understöd och 100,000 kronor till åtgärder
till förebyggande och hävande av invaliditet. Som den närmast
liggande orsaken till att de ursprungligen gjorda beräkningarna sålunda
måst frångås hade pensionsstyrelsen åberopat den mycket kraftiga ökningen
i antalet nybeviljade pensionstillägg och understöd — under innevarande
budgetår beräknades detta antal uppgå till icke mindre än 39,000; till jämförelse
kunde erinras, att man år 1921 räknade med en årlig genomsnittssiffra
i detta hänseende av 26,000.

Efter att vidare hava framhållit, bland annat, att eu mindre strikt lagtillämpning
från vissa pensionsnämnders sida syntes kunna hava bidragit
till den starka ökningen av pensionstilläggens antal samt att pensionsstyrelsen
vid sitt anslagsäskande icke beräknat någon utgiftsminskning pa grund
av den år 1927 beslutade inskränkningen i den tid, för vilken pension må
utgå retroaktivt, har departementschefen uttalat, att en del jämkningar syntes
kunna göras i pensionsstyrelsens anslagsberäkningar. Departementschefen
har förordat eu nedsättning med 600,000 kronor samt för nästa budgetår
tillstyrkt ett anslagsbelopp av (39,600,000 — 600,000) 39,000,000 kronor, varav
100,000 kronor skulle avses för åtgärder till förebyggande och hävande av
invaliditet.

Slutligen har departementschefen framhållit, att statens hela kostnad för
pensionsförsäkringen nästa budgetår bör bestridas från anslag a riksstaten
och att alltså, i motsats till vad hittills varit fallet, bidrag till kostnaderna
icke vidare skall lämnas i form av förskott från pensionsförsäkringsfonden.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr IT. Säcklund m. fl. väckt motion, nr 372, däri hemställts,
att riksdagen måtte bevilja ett förslagsanslag å 11 miljoner kronor för budgetåret
1928—1929 för beredande av ökade pensionstillägg och understöd
från allmänna pensionsförsäkringen.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen nr 371 i nämnda kammare.

Vad först angår det motionsvis väckta yrkandet, far utskottet erinra, att
motionärerna i motionen II: 371 hemställt, bland annat, att riksdagen måtte
besluta, att de pensionstillägg och understöd, som jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring den 30 juni 1913 och följdlagar för närvarande kunna
utgå med högst 150 och 140 kronor för året, må från och med den 1 juli
1928 utgå enligt § 6 i nämnda lag angående pensionstillägg och alltså utgöra
för år räknat för man 225 och för kvinna 210 kronor med avdrag av
sex tiondedelar av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga
50 kronor. Beträffande denna motion, som behandlats av sammansatt
stats- och andra lagutskott, har riksdagen numera fattat beslut. I
sitt utlåtande nr 3 hemställde sammansatta utskottet, att motionen i vad

Utskottets

yttrande.

Åtgärder till
förebyggande
och hävande
av invaliditet [23.

]

Utskottets

yttrande.

20 Statsutskottets utlåtande Nr 137.

den icke kunde anses besvarad genom utskottets hemställan om skrivelse
till Ktmgl. Maj:t med begäran om utredning rörande revision av lagen om
allmän pensionsförsäkring icke matte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Såsom följd härav torde motionärernas
i motionen II: 372 framlagda förslag icke kunna till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Då Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke givit utskottet anledning
till erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må,

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
herr H. Bäcklunds m. fl. ovanberörda motion II: 372, till
statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om
allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1928—1929 anvisa ett
extra förslagsanslag av 39,000,000 kronor; samt

b) medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden
för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen
anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.

8:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 23) att av det förslagsanslag,
som kan komma att för budgetåret 1928—1929 beviljas till statens
kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,
må för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen
under samma budgetår disponeras ett belopp av högst 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 80—86 i statsrådsprotokollet.

För budgetåren 1923—1928 har riksdagen medgivit, att av förslagsanslaget
till pensionsförsäkringens genomförande respektive förslagsanslaget till bestridande
av statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring finge för nu ifrågavarande ändamål disponeras
ett belopp av för ett vart av budgetåren högst 100,000 kronor.

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit, att någon avvikelse
icke heller i år bör ske från den beträffande statens understödjande av
ifrågavarande verksamhet under de senare åren intagna ståndpunkten. Även
enligt utskottets mening bör alltså för budgetåret 1928—1929 få av anslaget
till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring utga ett till högst 100,000 kronor begränsat belopp till
åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av det förslagsanslag, som för
budgetåret 1928—1929 bevilj as till statens kostnad för pensionstillägg
och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,
må för åtgärder• till förebyggande och hävande av invaliditet

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

21

jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen
under samma budgetår disponeras ett belopp av
högst 100,000 kronor.

9:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 24) att till ersättning till Ersättning
postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1928—1929 anvisa ett tf^rp°^sionst
extra förslagsanslag av 235,000 kronor. utbetalningar.

Utredningen återfinnes å sid. 86 och 87 i statsrådsprokollet. [24.]

För ifrågavarande ändamål har 1927 års riksdag för budgetåret 1927—

1928 anvisat ett extra förslagsanslag av 215,000 kronor.

Den nu föreslagna förhöjningen är föranledd av väntad ökad belastning å
anslaget ifråga.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande utskottets
förslag och får alltså hemställa, yttrande.

att riksdagen må till ersättning till postverket för pensionsutletalningar
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag
av 235,000 kronor.

10:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att till postverkets
kostnader för tryckning och expediering av pensionskvitton för femårsperioden
1929—1933 för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av
100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 87—89 i statsrådsprotokollet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1921 års riksdag till täckande
av kostnaderna för tryckning och expediering av pensionskvitton för
treårsperioden 1921—1923 på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,
av 175,000 kronor. 1924 års riksdag har till bestridande av kostnaderna i
avseende å dylika kvitton för femårsperioden 1924—1928 beviljat ett extra
förslagsanslag av 85,000 kronor för budgetåret 1924—-1925.

Det nu begärda anslaget överstiger sålunda det för budgetåret 1924—1925
anvisade med 15,000 kronor. Anledningen härtill är, att såväl antalet pensionstagare
överhuvud som ock antalet av pensionstagare, vilka uppbära
pension månadsvis, under de senaste åren ökats.

Postverkets
kostnader för
tryckning och
expediering
av pensionskvitton
för
femårsperioden
1929—
1933.

[25.]

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag hem- utskottets
ställer utskottet, yttrande.

att riksdagen må till postverkets kostnader för tryckning och
expediering av pensionskvitton för femårsperioden 1929—1933 för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 100,000
kronor.

22

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Ersättning
till häradsskrivarna
för
pcnsionsförteckninqar.

[26.]

ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 26) att i avbidan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till ersättning till
häradsskrivare för pensionsförteckningar m. m. för budgetåret 1928—1929
beräkna ett extra förslagsanslag av 66,000 kronor.

Sedermera har Kungl Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari
1928 dagtecknad proposition, nr 106, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag föreslagit
riksdagen att under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,
till ersättning till liäradsskrivarna för pensionsförteckningar för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

För beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande av de i
14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckningar hava
förslagsanslag av riksdagen beviljats från och med år 1914. I riksstaten för
innevarande budgetår är anslaget upptaget med 50,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet framgår, att förslag förelegat från pensionsstyrelsen
rörande vissa ändringar i ordningen för uppbörd och indrivning av pensionsavgifter.
Bland de sålunda framlagda förslagen, vilka avsåge att åstadkomma
förbättrad kontroll samtidigt som förenkling i pensionsstyrelsens
arbete, inginge, att det skulle åläggas prästerskapet att tillställa pensionsstyrelsen
förteckningar över in- och utflyttade personer. För berörda arbete
skulle utgå ersättning enligt vissa föreslagna grunder, vilken ersättning sammanlagt
beräknats komma att uppgå till 16,000 kronor årligen.

Över pensionsstyrelsens förslag hava yttranden inhämtats från länsstyrelserna,
varjämte domkapitlen anbefallts att avgiva yttranden över framställningen
i vad den avsåge åläggande för präst, som i församling ansvarade
för kyrkoköckernas förande, att avlämna vissa uppgifter.

Med anledning av en del anmärkningar, som framkommit i de avgivna
yttrandena, har frågan om påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter
ansetts böra i sin helhet upptagas till förnyat övervägande och
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär till följd härav, att anslaget till
ersättning åt häradsskrivarna för upprättande av de i 14 § av pensionsförsäkringslagen
avsedda förteckningarna måtte upptagas med samma belopp, som
för innevarande budgetår anvisats.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och
inrättningar, till ersättning till häradsskrivarna för ''pensionsförteckningar
för budgetåret 1928 — 1929 anvisa ett extra förslagsanslag
av 50,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 137. 23

12:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 82)

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie
avlöningsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att tillämpas från
och med budgetåret 1928—1929;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna,
nu 3,951,200 kronor, med 106,700 kronor till 4,057,900 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 324—334 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna
är i gällande riksstat uppfört med 3,951,200 kronor. Härav motsvarar ett
belopp av 3,936,300 kronor slutsumman av den för befattningshavare vid
länsstyrelserna från och med budgetåret 1927—1928 gällande ordinarie avlöningsstaten.
Återstoden eller 14,900 kronor motsvarar slutsumman av den
övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, som fastställts att
gälla likaledes från och med budgetåret 1927—1928. Sistnämnda belopp,
avseende avlöningar vid fyra ännu befintliga lanträntmästartjänster, blev vid
1927 års riksdag, i samband med uteslutande ur riksstaten av det tidigare
uppförda anslaget till övergångsstat för landsstaten, utbrutet från detta anslag
och inräknat i anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna.

Den av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare
vid länsstyrelserna, vilken av Kungl. Maj:t fastställts genom brev den 6 maj

1927, är av följande utseende:

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........................... 2,652,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.......................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.......................................................................................... 202,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 899,300

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.................................. 9,000

Summa kronor 3,936,300.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag hava ändringar ifrågasatts i
avseende å anslagsposterna till personligt lönetillägg till landssekreterare och
landskamrerare, till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. samt
till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.

Anslagsposten till personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare
har sålunda befunnits kunna nedsättas avsevärt för nästkommande
budgetår eller från 202,000 kronor till 77,000 kronor. Anledningen härtill
är, på sätt framgår av statsrådsprotokollet (sid. 326), huvudsakligen att söka
dels i den omständigheten, att vissa vid löneregleringen i tjänst varande
befattningshavare, vilka uppburit lönetillägg, därefter avgått och efterträtts
av befattningshavare, som icke äga rätt att uppbära personliga lönetillägg,
dels ock däri, att före ingången av budgetåret 1928—1929 ytterligare ett antal

Befattningshavare
vid
länsstyrelserna.

[82.]

24

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

till lönetillägg berättigade befattningshavare väntas komma att avgå ur tjänst.
Härtill kommer, att — medan anslagsposten år 1925 tillmättes under förutsättning
att samtliga ifrågavarande befattningshavare skulle komma i åtnjutande
av lönetillägg med maximibelopp — enligt vad införskaffade uppgifter
från länsstyrelserna givit vid handen vissa befattningshavare icke alls eller
endast med reducerat belopp varit berättigade till lönetillägg, varjämte i
många fall lönetillägg minskats till följd av vederbörandes uppflyttning i
löneklass.

I samband med framläggande av förslag angående användningen av den
inom länsstyrelsernas ordinarie avlöningsstat upptagna anslagsposten till
avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m. för budgetåret 1927—1928
ifrågasatte statskontoret i skrivelse den 31 maj 1927 en omläggning av sättet
för bestridande av länsstyrelsernas kostnader för avlönande av icke-ordinarie
personal.

Ämbetsverket framhöll därvid, bland annat, att det för erhållande av bättre
ordning och reda vid bedömandet av länsstyrelsernas medelsbehov för detta
ändamål syntes riktigast, att samtliga de belopp, som ansåges böra ställas
till vederbörande länsstyrelses förfogande för ändamålet, för framtiden upptoges
å ett och samma anslag. Statskontoret ansåge därvid lämpligast, att
anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare å ordinarie avlöningsanslaget
för befattningshavare vid länsstyrelserna från och med budgetåret
1928 1929 beräknades på sådant sätt, att i densamma kunde inrymmas hela

medelsbehovet för avlönande av vid länsstyrelserna anställd icke-ordinarie
personal. Därest sa skedde, kunde detta medelsbehov i ett sammanhang
bedömas och mera enhetligt regleras. För vinnande av detta syfte borde
emellertid eu närmare undersökning ske i fråga om hela den personal,
som vid länsstyrelserna vore erforderlig. Material till denna undersökning
syntes böra lämnas av länsstyrelserna i samband med avgivande av förslag
till beräkning av medelsbehovet å länsstyrelsernas ordinarie avlöniugsanslag
för budgetåret 1928—1929. Statskontoret hemställde därför bland annat,
att Kungl. Maj:t måtte anbefalla länsstyrelserna att vid avgivande av förslag
rörande'' ifrågavarande anslag för nämnda budgetår beräkna medel
under anslagsposten till icke-ordinarie personal för vederbörande länsstyrelse
med hänsyn tagen till vad statskontoret i ämnet anfört.

I anslutning till vad statskontoret sålunda anfört och hemställt beslöt
Kungl. Maj:t, i samband med utfärdande genom cirkulär den 27
juni 1927 av bestämmelser rörande de särskilda länsstyrelsernas delaktighet
i den uti den ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. in., anbefalla statskontoret att efter länsstyrelsernas hörande
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag beträffande medelsbehovet för
budgetåret 1928—1929 å förevarande anslagspost under det ordinarie förslagsanslaget
till befattningshavare vid länsstyrelserna. Samtidigt föreskrevs,
bland annat, att statskontoret vid infordrande av yttranden från länsstyrelserna
i detta hänseende hade att anmoda dem att dels beräkna medel under

. Statsutskottets utlåtande Nr 137.

25

ifrågavarande anslagspost så, att i densamma inrymdes hela medelsbeliovet
för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, dels oek inkomma med
fullständig o<}h specificerad uppgift om medelsanvändningen under budgetåret
1926—1927 såväl å till länsstyrelsernas förfogande ställda medel under
berörda anslagspost som å den under anslaget till skrivmaterialier och
expenser, ved m. m. anvisade anslagsposten till renskrivning och tillfälliga
arbetsbiträden.

I skrivelse den 24 augusti 1927 har statskontoret med överlämnande av
från länsstyrelserna infordrade uppgifter, framlagt beräkningar rörande storleken
av de medel, som för budgetåret 1928—1929 borde beräknas för avlönande
av icke-ordinarie personal hos länsstyrelserna.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
skulle enligt statskontorets förslag för budgetåret 1928—1929 beräknas på
följande sätt:

Grundavlöningartillicke-ordinariepersonalvidlänsstyrelserna kronor 1,047,000
Avlöningsförliöjningar till viss extra ordinarie personal m. m. » 50,000

Till Kungl. Maj:ts disposition ................................................ » 83 000

Summa kronor 1,130,000.

Ifrågavarande anslagspost i dess helhet borde, framhåller statskontoret,
liksom hittills upptagas såsom förslagsanslag.

Det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna
skulle vid bifall till statskontorets förslag höjas med (1,130,000 — 899,300)
230,700 kronor.

Departementschefen har i frågan i huvudsak anfört följande.

»Det av statskontoret framlagda förslaget beträffande sättet för tillgodoseende
av anslagsbehovet för avlönande av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna
innebär, att för detta ändamål erforderliga medel hädanefter
skulle i sin helhet beräknas inom anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna
i stället för att, såsom hittills varit fallet, uppdelas på nämnda
anslag och femte huvudtitelns allmänna expensanslag. Då detta förslag
synes mig grundat på en budgettekniskt riktig princip, vill jag ansluta mig
till detsamma. Från och med ingången av budgetåret 1928—1929 synes
mig alltså expensanslaget icke böra få komma till användning för avlönande
av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna.

Det belopp, som i enlighet med sålunda angiven grundsats bör i länsstyrelsernas
ordinarie avlöningsstat beräknas för icke-ordinarie befattningshavare,
har av statskontoret med ledning av länsstyrelsernas äskanden
uppskattats till 1,130,000 kronor, varav 1,047,000 kronor beräknas böra
ställas till länsstyrelsernas förfogande för grundavlöningar, 50,000 kronor
avsetts för avlöningsförhöjningar för därtill berättigad personal samt återstoden
eller 33,000 kronor ansetts böra reserveras till Kungl. Maj:ts
disposition för mötande av eventuella behov av anslagsförstärkningar under
löpande budgetår. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, är
den sålunda beräknade summan åtskilligt större än det belopp, som för
ändamålet faktiskt tagits i anspråk under det senast förflutna budgetåret.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 65 häft. (Nr 137.) 1167 28 3

26

Statsutskottets utlåtande Nr 131.

Jag delar också statskontorets uppfattning, att det av ämbetsverket beräknade
årsbeloppet för ifrågavarande anslagspost måste anses tillmätt på sådant
sätt, att det, såvitt icke särskilda omständigheter uppkomma, med försiktig
förvaltning kan beräknas motsvara medelsbehovet under de närmaste åren.
Då jag finner det önskvärt, att ifrågavarande anslagspost såsom ingående i
en ordinarie stat icke behöver gång efter annan omräknas utan må kunna
för den närmaste framtiden bibehållas oförändrad, anser jag mig böra i huvudsak
biträda statskontorets förslag beträffande uppskattning av anslagspostens
totalbelopp; dock synes mig en mindre jämkning nedåt av det utav statskontoret
beräknade beloppet kunna äga rum, förslagsvis till 1,125,000 kronor.
Vad angår den närmare fördelningen av detta belopp, ankommer densamma
givetvis på Kungl. Maj:t i samband med anvisande från anslagsposten av
medel till de särskilda länsstyrelserna. Jag finner dock, såvitt nu kan bedömas,
önskvärt, att i samband med den förordade omläggningen ett något
större belopp än vad statskontoret beräknat, förslagsvis 40,000 kronor, reserveras
till Kungl. Maj:ts disposition.

I enlighet med vad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att ifrågavarande anslagspost
— vilken givetvis allt fortfarande bör äga karaktär av förslagsanslag
—- upptages med 1,125,000 kronor, vilket innebär en höjning av
densamma med 225,700 kronor.

Yad slutligen angår anslagsposten till sakkunniga till biträde vid utredningar
m. wi., har denna post, nu 9,000 kronor, föreslagits att höjas till
15,000 kronor. Departementschefen har till stöd för ökningen framhållit,
att inom länsstyrelsernas verksamhetsområden utan tvivel funnes en mångfald
frågor, vid vilkas utredning särskild sakkunskap kunde vara behövlig
och beträffande vilka anlitandet av dylik sakkunskap ofta för en jämförelsevis
ringa kostnad för statsverket torde kunna bidraga till ernående av en
tillfredsställande och för det allmänna gagnande lösning. De belopp, som
för närvarande stode till de särskilda länsstyrelsernas förfogande för ändamålet,
vore emellertid för små för att alltid kunna motsvara sitt syfte, och
anslagsposten vore nu så disponerad, att möjlighet icke längre förelåge för
Kungl. Maj:t att vid behov medgiva erforderlig förstärkning.

Ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna skulle
alltså enligt Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1928—1929 erhålla följande
utseende.

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...........................2,652,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag..................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag..................................................................................... 77,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
................................................................................................. 1,125,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m........................ 15,000

Summa kronor 4,043,000.

Statsutskottets utlåtande Nr 137,

27

I fråga om övergångsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna föreligger
ej anledning till ändring. Anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna
har alltså för nästkommande budgetår föreslagits att upptagas
till (4,043,000 +14,900) 4,057,900 kronor och alltså ökas med 10(5,700 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två motioner,
väckta den ena inom första kammaren, nr 146, av herr Hj. Hammarskjöld
m. fl. och den andra, nr 252, inom andra kammaren av herr A. Forssell.

I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen ville besluta
höjning av den i staten för länsstyrelserna upptagna anslagsposten till sakkunniga
till biträde vid utredningar m. in. till 24,000 kronor, med härav
föranledd höjning av nämnda stats slutsumma.

I den senare motionen har föreslagits, att anslaget under femte huvudtiteln,
punkt 82, till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m. höjes från
av Kungl. Maj:t begärda 15,000 kronor till 27,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Kungl. Maj ds under förevarande punkt i skilda hänseenden framlagda
förslag har utskottet funnit sig böra tillstyrka. Vad särskilt angår frågan
om höjning av anslagsposten till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.
har utskottet ansett sig icke — åtminstone för närvarande — böra föreslå,
att densamma bestämmes till högre belopp än Kungl. Majd ifrågasatt. Utskottet
får erinra, att statskontoret föreslagit, att anslagsposten fixeras till
10,000 kronor. Tillika vill utskottet bringa i erinran, att det i motionen
II: 252 gjorda yrkandet grundar sig på ett i motionen II: 251 framlagt förslag,
som numera av riksdagen avslagits.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å herrar Hammarskjölds m. fl. och
Forssells ovanberörda motioner, 1:146 och II: 252,

a) godkänna det i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 4 januari 1928 förordade förslaget till ordinarie avlöningsstat
för befattningshavare vid länsstyrelserna, att tillämpas från
och med budgetåret 1928—1929; samt

b) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare
vid länsstyrelserna, nu 3,951,200 kronor, med 106,700 kronor
till 4,057,900 kronor.

Stockholm den 15 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

28

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L.
Widell, J. Nilsson i Malmö, G. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, G. I. Asplund,
J. B. Johansson i Fredrikslund, G. Johansson i Hälsingborg, K. E. Andersson i
Eliantorp, O. A. Ernfors Och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun,
S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson
i Kullenbergstorp, A. Åsan. Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, O. Nilsson
i Örebro, S. Persson i Fritorp, 0. Anderson i Höör och 0. E. F. Järte.

Reservation:

vid punkt 3 (riksförsäkringsanstalten) av herrar Kvarnzelius, Nilsson i Malmö,
Carlsson i Gävle, Johansson i Hälsingborg, Anderson i Råstock, Jansson i
Falun, Bengtsson i Norup, Carlsson-Frosterud, Törnlcvist i Karlskrona, Nilsson
i Örebro och Anderson i Höör, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:

»Utskottet har i likhet med departementschefen ansett skäl tala för att
chefsbefattningen vid riksförsäkringsanstalten hädanefter upptages bland de
i 5 § 1 mom. av civila avlöningsreglementet omförmälda befattningarna och
får sålunda tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.

Då det framlagda förslaget till stat för riksförsäkringsanstalten samt storleken
av det äskade anslaget ej heller givit utskottet anledning till erinran,
får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och
chef för riksförsäkringsanstalten må från och med den 1 juli
1928 i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925
nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, upptagas
bland de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar,
vilka tillsättas genom förordnande på viss tid mot arvode, för
år räknat, av 19,000 kronor;

b) godkänna följande stat för riksförsäkringsanstalten, att
tillämpas från och med budgetåret 1928—1929:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 233,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............................. 6,700

Arvode till en överläkare ............................................. 5,000

Summa kronor 245,200

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten,
nu 243,200 kronor, med 2,000 kronor till 245,200 kronor.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.