Statsutskottets utlåtande Nr 133.

17

Nr 133.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1998 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående personligt lönetillägg
åt läraren och avdelningsföreståndaren vid statens
uppfostringsanstalt å Bona G. S. Gustavsson.

(3:e avd.)

I två likalydande, till statsutskottet remitterade motioner, väckta den ena
inom första kammaren, nr 145, av herr U. Leander och den andra inom
andra kammaren, nr 343, av herrar B. Mogård och J. Weijne, har hemställts,
att riksdagen måtte besluta att tilldela läraren och avdelningsföreståndaren
vid statens uppfostringsanstalt å Bona Gustav Simon Gustavsson
ett personligt lönetillägg av 360 kronor per år att utgå från den 1 juli 1928.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:

»Vid statens uppfostringsanstalt å Bona finnas bland annat anställda fyra
avdelningsföreståndare. En av dessa är tillika lantbruksinspektor, en verkmästare
och två lärare. Den förstnämnde är uppförd i lönegrad B18, under
det de övriga äro hänförda till B 17.

Vid löneregleringar har dock lantbruksinspektoren brukat jämställas med
den ene av lärarna, som tillika är föreståndare för nykomlingsavdelningen.
Då denne det oaktat placerats i lägre lönegrad, har anledningen härtill
varit, att han mot särskilt arvode — 400 kronor — bestritt orgelspelningen
vid anstaltens gudstjänster och därigenom kommit upp till samma reallön
som lantbruksinspektoren. Detta har skett jämlikt bestämmelse i anstaltens
stadga, där det enligt kungörelsen den 10 oktober 1913 hetat, att
''därest andre läraren äger härför erforderlig kompetens, är han jämväl
skyldig att mot särskilt arvode besörja orgelspelning vid gudstjänsterna och
meddela eleverna undervisning i sång’.

Då ny stadga utfärdades för anstalten den 30 december 1922 att gälla
från 1923 uteslöts bestämmelsen om särskilt arvode. § 17 fick följande
lydelse: ''Lärare, som äger härför erforderlig kompetens, är härjämte skyldig
att besörja orgelspelning vid gudstjänsterna och meddela eleverna undervisning
i sång’.

Tjänsteinnehavaren berövades genom denna bestämmelse sitt arvode och
kom att erhålla lägre reallön, än vad från början avsetts. Anmärkas bör,
att kunnighet i orgelspelning icke är uppställd som kompetensvillkor för
lärarebefattning vid anstalten, samt att dylik kompetens för närvarande
endast innehaves av den ene av lärarna.

Dihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. GU häft. (Nr 132—136.) 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

Utskottets

yttrande.

Denne lärare, Gustav Simon Gustavsson, har varit anställd vid anstalten
ända sedan 1906, eller strax efter det verksamheten tog sin början. Bland
dem som känna förhållandena vid Bona är den meningen enhällig, att
Gustavsson gjort en synnerlig betydelsefull insats i anstaltens fostringsarbete.
Få människor torde ha en så utpräglad läggning för arbetet bland
ungdomsbrottslingar. Hans nit och kärlek till arbetet har gjort, att detta
för honom blivit en verklig livsuppgift. Outtröttligt har han tagit hand
om sina skyddslingar på anstaltens nykomlingsavdelning under den svåra
tid, då de från ett många gånger fritt vagabondliv skolat vänja sig vid
anstaltens regelbundna vanor. Han har även följt dem, sedan de lämnat
anstalten, och ingen torde bättre känna gamla Bonapojkar än just han.
Bittida och sent har han varit i verksamhet och aldrig sparat sina krafter
i det tunga, nervpåfrestande och ofta otacksamma arbetet.

Det är därför med verkligt beklagande man ser en dylik högt förtjänt
tjänsteman genom en stadgeändring berövas en del av sin inkomst. Styrelsen
för Bonaanstalten ingick också till Kungl. Maj:t den 26 juli 1926
med en framställning om ändring av § 17 i den för anstalten gällande
stadgan, genom vilken ändring det skulle bliva möjligt för Gustavsson att
alltjämt åtnjuta arvode för orgelspelning och sångundervisning. Framställningen
remitterades till länsstyrelsen i Östergötlands län, som anförde:

’Då de av sökandestyrelsen åberopade skäl för tilldelande av särskilt
arvode åt den lärare, som ombesörjer orgelspelning vid gudstjänsterna i anstalten
och meddelar dess elever undervisning i sång, synas Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande fullständigt övertygande, hemställer Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande om bifall till den gjorda framställningen.’

Trots denna tillstyrkan föranledde Bonastyrelsens framställning icke någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt vårt förmenande kan dock frågan inte vara avförd genom detta
Kungl. Maj:ts beslut, utan annan väg måste sökas, varigenom rättvisa och
billighet komma Gustavsson till del. Nära till hands ligger då en uppflyttning
av tjänsten i B 18. Då det emellertid kan tänkas, att en ny
innehavare av tjänsten saknar kompetens för orgelspelning och sångundervisning,
anse vi det lämpligare, att Gustavsson tilldelas det belopp — 360
kronor — som utgör skillnaden i slutlön i båda lönegraderna på lägsta
dyrort, som personligt lönetillägg.»

Enligt vad statsliggaren för budgetåret 1927—1928 utvisar, ingår i den
av Kungl. Maj:t genom brev den 1 juli 1927 fastställda staten å förslagsanslaget
till icke-ordinarie befattningshavare m. m. vid statens uppfostringsanstalt
å Bona en anslagspost för orgelspelning vid gudstjänster och
elevernas undervisning i sång å 400 kronor. Särskilda medel äro sålunda
beräknade att utgå till den eller dem, som ombesörjer dessa göromål.
Emellertid föreskrives i 17 § av stadgan för anstalten, att lärare, som
äger därför erforderlig kompetens, är skyldig att jämte övriga göromål

Statsutskottets utlåtande Nr 133. 19

besörja orgelspelning vid gudstjänsterna och meddela eleverna sångundervisning.

Enligt utskottets förmenande synas dessa göromål utgöra ett uppdrag,
som måste anses falla utom ramen för lärarnas vanliga tjänstutövning, och
sålunda vara att hänföra till de fall, då jämlikt 31 §> i civila avlöningsreglementet
särskild gottgörelse må kunna beredas tjänsteman. Det synes utskottet
sålunda skäligt, att läraren i fråga må uppbära särskild ersättning
för göromålen för den tid, han faktiskt fullgör sagda uppdrag. Vid ledighet
på grund av sjukdom eller annan anledning samt under semester torde
däremot ersättning icke böra utgå. Härav följer, att utskottet icke kan tillstyrka,
att den lärare, som för närvarande fullgör uppdraget, tillerkännes
ersättning härför i form av personligt lönetillägg, och får utskottet alltså
hemställa,

att herr Leanders samt herrar Mogårds och Weijnes
ovan berörda motioner, 1:145 och II: 343, icke må vinna
riksdagens bifall.

Stockholm den 15 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 132.