Statsutskottets utlåtande Nr 132.

1

Nr 132.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1928 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående reglering
av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter
jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten den 24 februari 1928 dagtecknad proposition, nr
137, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen

dels besluta, att Västmanlands södra domsaga skall från och med den 1
januari 1929 uppdelas å Västmanlands västra och Västmanlands norra domsagor
sålunda, att Snevringe härads tingslag tillägges Västmanlands västra
domsaga och Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag tillägges
Västmanlands norra domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas
Västmanlands mellersta domsaga,

dels fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i sistnämnda domsaga
sålunda:

lön ............................................................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ........................................................ » 1,500 6,000,

dels besluta, att Vadsbo norra och Vadsbo södra domsagor skola från och
med den 1 januari 1929 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen
skall benämnas Vadsbo härads domsaga,

dels ock fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i sistnämnda
domsaga sålunda:

lön ............................................................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ........................................................ M00 5,900.

I statsrådsprotokollet behandlas först frågan om reglering av Västmanmanlands
södra, Västmanlands västra och Västmanlands norra domsagor.
Härom anföres i statsrådsprotokollet inledningsvis följande.

Västmanlands län är i judiciellt hänseende indelat i fyra domsagor, nämligen
Västmanlands södra, Västmanlands västra och Västmanlands norra
domsagor samt Västmanlands östra domsaga. Av dessa är den sistnämnda
såväl till areal som folkmängd större än de övriga, vilka samtliga tillhöra
de mindre domsagorna i riket.

Södra domsagan omfattar två tingslag, Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo
härads tingslag samt Snevringe härads tingslag, med tingsställen i Västerås
respektive Kolbäck. Norra domsagan bildar likaledes två tingslag, nämBihang
till riksdagens protokoll 1928. G samt. 6b håft. (Nr 132—136.) 1

Reglering
av Västmanlands
södra,
Västmanlands
västra
och Västmän
lands norra
domsagor.

2

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

ligen Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag samt Norrbo
härads tingslag. Tingsställe för det förra tingslaget är Norbergs by, för
det senare Västerås. Västra domsagan slutligen utgör allenast ett tingslag
med tingsställe i Köping. För samtliga tingslagen utom Norrbo härads
finnas tingshus uppförda, alla i gott stånd. Norrbo häradsrätt sammanträder
däremot i förhyrd lokal i Västerås. Domsagokanslierna äro för södra
och norra domsagorna belägna i Västerås samt för västra domsagan i Köping.

Södra och norra domsagorna, av vilka den förra i hela sin sträckning
från väster till öster utbreder sig söder om den senare, upptaga den mellersta
delen av Västmanlands län, medan västra domsagan, som har gemensam
gräns med båda de nyssnämnda domsagorna, fyller länets västligare del.
Enligt statistiska centralbyråns uppgifter utgjorde folkmängden vid 1926
års slut i södra domsagan 30,441 personer, därav i Tuhundra, Siende och
Ytter-Tjurbo härads tingslag 11,268 personer samt i Snevringe härads tingslag
19,173 personer, i västra domsagan 24,758 personer och i norra domsagan
26,918 personer, därav i Gamla Norbergs bergslag 16,372 personer, i
Vagnsbro härad 4,134 personer och i Norrbo härad 6,412 personer. Till
jämförelse kan nämnas att folkmängden i östra domsagan samtidigt utgjorde
33,579 personer.

I västra domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden. Samma
antal dylika sammanträden hålles jämväl i en var av södra och norra domsagorna,
fördelade med fem sammanträden å vartdera av de två tingslag,
varav nämnda domsagor bestå. Tingssammanträde med tremansnämnd förekommer
allenast i Gamla Norbergs bergslag och Vagnsbro härads tingslag
och endast en gång om året.

Innan departementschefen närmare ingått på den föreliggande frågan, har
departementschefen erinrat, hurusom Kungl. Maj:t efter framställning av riksdagens
justitieombudsman i 1926 års statsverksproposition föreslagit riksdagen
besluta, att dåvarande Uppsala läns södra och mellersta domsagor skulle från
och med den 1 januari 1927 förenas till en domsaga. Vid propositionens avlåtande
hade dåvarande chefen för justitiedepartementet anfört, bland annat,
att starka skäl talade för att göra domsagorna så stora, att häradshövdingen
erhölle tillräcklig sysselsättning med domargöromål av mera kvalificerad
art. Då domsagornas antal genom införande av en dylik grundsats för
domsagoförvaltningens ordnande kunde väsentligt nedbringas, bleve det möjligt
att hålla häradshövdingens lön på en nivå, som garanterade, att staten
vid dessa viktiga sysslors besättande kunde påräkna sökande med de högsta
juridiska kvalifikationer. Därest en rättegångsreform överhuvudtaget skulle
uppbyggas på grundvalarna av vårt nuvarande domstolsväsende, syntes det
knappast kunna råda något tvivel därom, att reformen måste gå i riktning
mot större domsagor. Beträffande principfrågan eller huruvida man borde
redan nu, i avvaktan på förestående reform av rättegångsväsendet, verkställa
en reglering av de judiciella enheterna i riktning mot större domsagor,
hade departementschefen uttalat, att enligt hans mening en successiv domsagoreglering
vore i hög grad ägnad att förbereda en rättegångsreform av

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

3

det slag, processkommissionen i skrivelse den 25 februari 1922 skisserat.
Den medförde fördelen av ekonomisk besparing genom undvikande av övergångskostnader
för befattningshavare på indragningsstat, och det vore givetvis
av stor vikt ur statsfinansiell synpunkt, att icke väl avlönad arbetskraft
användes på poster, som icke gåve tillräcklig möjlighet till utnyttjande av
vederbörandes kapacitet. Då en successiv omreglering av domsagorna till
större enheter verkade till undanröjande av nuvarande missförhållanden i
detta avseende, vore detta ur nämnda synpunkt att anbefalla.

Riksdagen, som biföll propositionen i ovan nämnda del, anförde i skrivelse
nr 317 i fråga om departementschefens sist berörda uttalande, att riksdagen
anslöte sig till den av departementschefen uttalade meningen i omförmälda
principfråga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1927 har riksdagens justitieombudsman
— under erinran om det principuttalande, som av riksdagen
sålunda gjorts rörande de minsta domsagornas uppgående i större enheter —
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke i anledning
av inträffad vakans i häradshövdingämbetet i Västmanlands norra
domsaga åtgärder borde vidtagas för sagda domsagas ävensom Västmanlands
södra och västra domsagors sammanslagning på lämpligt sätt till två domsagor.

Sedan Svea hovrätt anbefallts att, efter vederbörandes hörande, avgiva
utlåtande över justitieombudsmannens framställning, har hovrätten infordrat
yttranden från tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena i ifrågavarande
domsagor samt länsstyrelsen i Västmanlands län.

Svea hovrätt har i sitt utlåtande funnit sig böra tillstyrka justitieombudsmannens
förslag, i vad det avsåge, att Snevringe härad skulle införlivas
med västra domsagan och återstoden av nuvarande södra domsagan förenas
med den norra.

Angående regleringen av ifrågavarande domsagor har departementschefen
sammanfattningsvis uttalat följande.

»Vad det nu föreliggande ärendet angår, kan till en början konstateras, att
mellan däri hörda myndigheter och övriga vederbörande full enighet råder
om att Västmanlands norra nu vakanta domsaga med hänsyn till sin ringa
folkmängd och obetydliga arbetsbörda ej längre bör bestå såsom självständig
domkrets utan uppgå i en större sådan. Även jag ansluter mig till denna
uppfattning.

Angående sättet för regleringens verkställande hava däremot skilda meningar
yppats. Vid valet mellan de olika alternativen bör enligt min mening företräde
givas åt det, som bäst synes ägnat att ingå såsom led i en av den
blivande processreformen betingad domkretsindelning. Det måste nämligen
anses mindre lämpligt att nu företaga en reglering, som icke åtminstone i
huvudsak kan antagas komma att bestå vid en sådan indelning.

Ur nu angivna synpunkt lärer med hänsyn till det förslag till ny judiciell
indelning av Västmanlands län, som övervägts inom processkommissionen

4

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

— och vilket, enligt vad jag inhämtat, går ut på att tillskapa tre domsagor,
därav en västlig omfattande städerna Köping och Arhoga samt nuvarande
västra domsagan jämte Snevringe härad — det av tingslagsbor, häradsrätter
och domhavande i Västmanlands södra domsaga framställda förslaget om
förening av sagda domsaga i dess helhet med Västmanlands norra domsaga
i sista hand böra komma i fråga. Då jämväl, på sätt Svea hovrätt i ärendet
framhållit, allvarliga principiella betänkligheter i övrigt föreligga mot nämnda
förslag, synes mig detsamma icke böra komma till genomförande.

Av övriga regleringsalternativ låter ej heller det, som innefattar överflyttande
av Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag eller
allenast förstnämnda del av tingslaget till Västmanlands västra domsaga
samt läggande av återstående del av den norra domsagan till den södra domsagan,
förena sig med den tilltänkta nya domkretsindelningen i länet. Vid
sådant förhållande och då detta alternativ av vederbörande enhälligt avstyrkts,
torde tvekan icke böra råda om jämväl dess utmönstrande såsom mindre
lämpligt att nu komma till utförande.

Återstår sålunda det av justitieombudsmannen i första hand anbefallda
förslaget om södra domsagans uppdelning å västra och norra domsagorna
sålunda, att till den förra lägges Snevringe härads tingslag och till den senare
Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag, jämte de varianter av
samma förslag, som innebära att till västra domsagan allenast överföras
vissa socknar av Snevringe härad. Beträffande detta regleringsalternativ
torde till en början böra framhållas, att det bättre än något av de föregående
överensstämmer med den judiciella indelning av Västmanlands län, vartill
utkast uppgjorts inom processkommissionen. Särskilt god är överensstämmelsen
mellan kommissionens och justitieombudsmannens oförändrade förslag,
vilket senare i fråga om den nybildade Västmanlands västra domsaga är
identiskt med kommissionens förslag.

Med hänsyn till processreformen är alltså, så vitt nu kan bedömas, en
reglering, som till västra domsagan överför hela Snevringe härad, att i
främsta rummet anbefalla. Såsom skäl emot en dylik reglering har anförts,
att, på grund av domsagokansliets förläggning till Köping, vissa olägenheter
komme att uppstå för Snevringe härads invånare, vilka till största delen
hade sina naturliga förbindelser med Västerås, samt att, därest tingsstället
i Kolbäck slopades, direkt ekonomisk förlust sannolikt komme att tillskyndas
de tingshusbyggnadsskyldige. Bland annat med hänsyn till förstnämnda
olägenhet hava framförts de i ärendet föreliggande förslagen om delning av
Snevringe härad, så att till Köpingsdomsagan skulle överföras allenast vissa
densamma särskilt närbelägna socknar. Vad sålunda anmärkts synes mig
icke vara av den betydenhet, att det icke till fullo uppväges av den enligt
mitt förmenande större olägenhet, som skulle uppstå genom häradets splittring
på två domkretsar, helst en sådan åtgärd med nödvändighet skulle medföra
nedläggandet av det nuvarande tingsstället. Mot Tuhundra, Siende och Ytter -

Statsutskottets utlåtande Nr 132. 5

Tjurbo härads tingslags förening med norra domsagan har i ärendet icke rests
någon invändning.

Vid nn angivna förhållanden finner jag mig, under åberopande i övrigt
av de skäl som av justitieombudsmannen och Svea hovrätt anförts, böra
giva min anslutning till det förslag, som innebär att Västmanlands södra,
västra och norra domsagor sammanslås till två domsagor, bestående den ena
av nuvarande västra domsagan och Snevringe härad samt den andra av
nuvarande norra domsagan ävensom Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo
härader. De nya domsagorna synas mig lämpligen böra, såsom justitieombudsmannen
föreslagit, benämnas Västmanlands västra domsaga och Västmanlands
mellersta domsaga.

Beträffande blivande tingslagsindelning tala onekligen starka skäl för att
den nya västra domsagan såsom hittills far utgöra ett tingslag. Däiigenom
skulle utan särskild anordning snabbare rättskipning åstadkommas för Snevringe
härad, vilket tidigare anmält sig vara i behov därav, och skulle sammanslagningen
förty befrämja det allmänna intresset av en förbättrad rättsvård.
Då emellertid, enligt vad jag särskilt inhämtat, häradets värdefulla
tingshus i Kolbäck genom en anordning med ett tingslag skulle bliva i
huvudsak onyttigt — att för häradet anordna s. k. bitingsställe anser jag icke
böra ifrågakomma — finner jag mig, ehuru med hänsyn till de förmånliga
villkor i tingskostnadshänseende, som från de tingshusbyggnadsskyldige i
nuvarande västra domsagan vid ett samgående ställts i utsikt, allenast med
tvekan, böra förorda, att den nya västra domsagan skall omfatta två tingslag,
bestående det ena av nuvarande västra domsagan med tingsställe i Köping
och det andra av Snevringe härad med tingsställe i Kolbäck. Den nu föreslagna
anordningen utesluter givetvis icke, att i Snevringe härads tingslag
anordnas tio allmänna tingssammanträden om året. Att redan nu taga definitiv
ställning härtill torde emellertid icke vara lämpligt, utan bör därmed
liksom med bestämmande av tingsordning i övrigt för domsagan anstå till
i sammanhang med blivande verkställighetsbeslut. Givet är dock, att i nuvarande
västra domsagans tingslag någon minskning av det hittillsvarande
sammanträdesantalet, eller tio om året, icke får förekomma.

I fråga om den föreslagna mellersta domsagan råder mellan därav berörda
i stort sett enighet om att densamma bör omfatta två tingslag, innefattande
det ena Gamla Norbergs bergslag med tingsställe i Norbergs by
och det andra Vagnsbro och Norrbo samt Tuhundra, Siende och YtterTjurbo
härader med tingsställe i Västerås. Endast domhavanden i södra
domsagan har anmält häremot avvikande mening, i det han förmenat att
domsagan borde utgöra ett enda tingslag med huvudtingsställe i Västerås
och bitingsställe i Norbergs by. På av Svea hovrätt anförda skäl anser
jag mig böra biträda det förstnämnda alternativet. Att i anledning härav
tillerkänna de tingshusbyggnadsskyldige i Norrbo härad viss av dem i
ärendet ifrågasatt gottgörelse av statsmedel lärer icke kunna ifrågakomma.
Rörande tingsordningen i domsagan torde, liksom i fråga om den västra

6

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

domsagan, definitiv ståndpunkt böra av Kungl. Maj:t tagas först i samband
med blivande verkställighetsbeslut.

Vad angår tidpunkten för indelningsändringens ikraftträdande synas inga
hinder förefinnas för att detta kan ske redan vid första i sådant avseende
lämpliga tidpunkt eller den 1 januari 1929.

Beträffande av statsmedel utgående löneförmåner till häradshövdingarna
i de nybildade västra och mellersta domsagorna kan givetvis ingen löneökning
ifrågakomma för häradshövdingen i förstnämnda domsaga och har
sådan ej heller ifrågasatts. Av häradshövdingen i södra domsagan, vilken
skulle komma att överflyttas till den mellersta domsagan, har däremot gjorts
gällande, att övergången skulle för honom bliva ekonomiskt oförmånlig. För
min del håller jag före, att så knappast kommer att bliva fallet. I justitiedepartementet
föreliggande uppgifter angående sportelinkomster och förvaltningsutgifter
från nuvarande södra och norra domsagorna för åren 1923—
1926, vilka uppgifter ligga till grund för beräkningen av den häradshövdingarna
för nästkommande femårsperiod tillkommande partiella löneförbättring,
tyda niimligen på att genom regleringen snarare någon, ehuru
obetydlig, förbättring i nämnde häradshövdings behållna inkomst torde vara
att förvänta. Vid sådant förhållande synes jämväl häradshövdingen i
mellersta domsagan böra åtnjuta i huvudsak enahanda löneförmåner, som
nu tillkomma honom i egenskap av häradshövding i södra domsagan. Då
emellertid den mellersta domsagan kan antagas bliva i fråga om tjänstgöringen
tyngre än den hittillsvarande domsagan, anser jag tjänstgöringspenningarna
därstädes böra fastställas till något högre belopp än för närvarande
utgående 1,000 kronor. En förhöjning till 1,500 kronor synes mig
lämpligt avvägd. Skulle det mot förmodan visa sig, att häradshövdingen
ändock kommer att lida minskning i sin inkomst av tjänsten, lärer detta
kunna avhjälpas genom en jämkning i den honom tillkommande partiella
löneförbättringen.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader för personalen
uti ifrågavarande domsagor för närvarande och efter sammanslagningen
får jag hänvisa till följande uppställning:

lön för 3 respektive 2 häradshövdingar ........

tjänstgöringspenningar........................................

lönefyllnad och resekostnadsbidrag ................

dyrtidstillägg, omkring ....................................

3 respektive 2 förste notarier...........................

dyrtidstillägg, omkring ....................................

ingen respektive 2 andre notarier, bidrag

därtill ..............................................................

dyrtidstillägg, omkring ....................................

För

närvarande

Efter samman-slagningen

kronor

13,500

9,000

»

3,000

2,500

»

7,300

3,800

»

8,100

5,400

»

7,200

4,800

»

2,550

1,700

»

—

2,000

»

—

1,300

30,500.

summa kronor 41,650

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

7

Eu årlig utgiftsminskning av omkring 11,000 kronor kommer sålunda
att genom sammanslagningen inträda för statsverket, vadan densamma
jämväl ur besparingssynpunkt är att förorda.

Då för häradshövdingen i Västmanlands norra domsaga lönen utgör
4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,000 kronor, tillhopa 5,500 kronor,
skulle, om mitt förslag om domsagans uppgående i annan domsaga vinner
bifall, ordinarie anslaget till justitiestat under Svea liovi’ätt kunna minskas
med ett belopp av 5,000 kronor från och med budgetåret 1929/30. Å samma
anslag för budgetåret 1928/29 skulle förslagets genomförande medföra en
besparing av halva detta belopp. Från och med budgetåret 1929/30 skulle
jämväl minskat medelsbehov uppstå under anslaget till partiell löneförbättring
för häradshövdingarna.»

Härefter har i statsrådsprotokollet behandlats frågan om reglering av
Vadsbo södra domsaga. Härom anföres till en början följande.

Vadsbo södra domsaga bildades år 1863 genom uppdelning av dåvarande
Vadsbo härads domsaga i två domsagor, den södra och den norra. Den
södra domsagan utgjordes till en början av två tingslag men dessa sammanfördes
år 1891 till ett enda, som fick sitt tingsställe i Moholm vid västra
stambanan. Där uppfördes ett nytt tingshus, vilket fortfarande är i bruk
och, enligt vad i ärendet upplysts, i gott stånd och för sitt ändamål fullt
tjänligt. Domsagans kansli är däremot sedan år 1891 förlagt till av tingslaget
förhyrd lokal i Skövde, vilken stad ligger utanför domsagan, ehuru
tämligen nära (cirka 5 kilometer) dess södra gräns. Domsagan gränsar i
nordväst och norr i hela sin sträckning till Vadsbo norra domsaga, i
öster till Sundbo härad av Örebro län samt sjön Vättern, i söder huvudsakligen
till Kåkinds härad av Gudhems och Kåkinds härads domsaga men även
på en mindre sträcka (cirka 1 mil) till Valle härad av Skånings, Vilske och
Valle härads domsaga samt i väster till Kinne härad av Kinnefjärdings,
Kinne och Kållands härads domsaga. Gränsen mot Kinne härad håller i
längd knappa 1.5 mil. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter utgjorde
folkmängden i Vadsbo södra domsagas område vid 1926 års utgång 28,393
personer. Vid 1865 års utgång hade området ett invånarantal av 31,845
och vid 1920 års utgång 27,557, vilket sistnämnda tal synes hava varit det
lägsta, som efter domsagans tillkomst förekommit. Av orter med mera
sammanträngd befolkning förekommer inom domsagan allenast en, nämligen
Karlsborg. På domsagans tre landsflskalsdistrikt, eller Undenäs distrikt
omfattande den norra, Karlsborgs distrikt den sydöstra och Binnebergs distrikt
den sydvästra delen, belöpte av folkmängden den 31 december 1926 respektive
8,047, 8,844 och 11,502 personer. Av järnvägsförbindelser inom domsagan
är främst att märka västra stambanan, som från söder till norr
genomlöper dess västligare del. Moholm och Karlsborg stå dessutom genom
järnväg i förbindelse med respektive Mariestad och Skövde.

I domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden och ett sam -

Reglering av
Vadsbo södra
domsaga.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

manträde med tremansnämnd. Beträffande arbetsbördan i domsagan utvisar
arbetsredogörelsen för år 1926, att under nämnda år handlagts följande
antal mål och ärenden, nämligen:

Såsom framgår av det ovan sagda, hör Vadsho södra domsaga i avseende
å såväl invånarantal som arbetsbörda till de mindre domsagorna, vilka i
regel icke giva tillfredsställande sysselsättning åt vederbörande häradshövding,
och har det fördenskull ansetts påkallat att vid inträffad vakans å
häradshövdingämbetet företaga en undersökning, huruvida icke domsagan
skulle kunna helt eller delvis uppgå i annan domsaga. Närmast till hands
låge därvid att tänka sig en återförening med Vadsbo norra domsaga, som
är av ungefär samma omfattning som den södra domsagan, men givetvis
borde jämväl andra möjligheter undersökas.

När därför den 2 augusti 1927 dåvarande häradshövdingen i domsagan
beviljades avsked, anbefallde Kungl. Maj:t Göta hovrätt att, efter
vederbörande tingslagsbors, häradsrätters och domhavandes ävensom länsstyrelsens
i Skaraborgs län hörande, inkomma med utredning jämte
utlåtande, huruvida och under vilka betingelser Vadsbo södra domsaga
kunde förenas med Vadsbo norra domsaga eller med annan angränsande
domsaga eller ock uppdelas å angränsande domsagor; och förordnades i
samband härmed, att i avbidan på Kungl. Maj:ts vidare beslut i anledning
av den anbefallda utredningen med åtgärder för det ledigblivna häradshövdingämbetets
återbesättande skulle anstå.

Till åtlydnad härav har hovrätten med skrivelse till Kungl. Maj:t den 2
december 1927 överlämnat infordrade yttranden i ärendet från omförmälda
vederbörande i Vadsbo södra, Vadsbo norra, Gudhems och Kåkinds härads,
Skånings, Vilske och Valle härads samt Kinnefjärdings, Kinne och Kållands
härads domsagor ävensom från länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Under utredningen hava i huvudsak tre olika regleringsförslag framförts,
nämligen:

1) förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor,

2) uppdelning av Gudhems och Kåkinds härads domsaga å Skånings,
Vilske och Valle härads samt Vadsbo södra domsagor, i samband varmed
någon del av sistnämnda domsaga kunde överföras till Vadsbo norra domsaga,
och

3) uppdelning av Vadsbo södra domsaga å Gudhems och Kåkinds härads
samt Vadsbo norra domsagor.

De olika förslagen hava av departementschefen betecknats såsom alternativ
I, II och III.

tvistemål och brottmål....................

konkurser och konkursärenden ....
lagfarts- och inteckningsärenden. ..
andra ärenden, slutligt handlagda

366

27

915

531

summa 1,839.

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

!)

Efter en redogörelse för de olika regleringsförslagen jämte vissa av de
däröver avgivna yttrandena har departementschefen anmärkt, att förslag
jämväl framförts om att med reglering av Vadsbro södra domsaga borde
anstå, intill dess ombildning i ett sammanhang kunde företagas beträffande
länets samtliga domsagor. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har sålunda i
första hand ansett, att med den ifrågasatta regleringen borde tills vidare
anstå. Såsom skäl för denna sin uppfattning har länsstyrelsen framhållit,
att ändringar i den nuvarande judiciella indelningen icke borde utan synnerliga
skäl vidtagas, innan det visat sig, i vilken omfattning processkommissionens
nu föreliggande förslag till huvudgrunder för rättegångsväsendets
ombildning komme att vinna statsmakternas gillande. Skulle det emellertid
befinnas lämpligt att redan nu vidtaga en reglering av domsagan, borde,
enligt länsstyrelsens åsikt, det av tingslagsborna, häradsrätten och häradshövdingen
i Vadsbo norra domsaga tillstyrkta förslaget om sammanslagning
av de båda domsagorna i Vadsbo härad till en domsaga förordas framför
övriga i ärendet framförda regleringsförslag.

Även Göta hovrätt har i ärendet intagit samma ståndpunkt som länsstyrelsen,
d. v. s. förordat i första hand anstånd med regleringen, i andra hand
sammanslagning av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor.

Departementschefen har i frågan anfört följande:

»När jag nu går att taga ställning till förevarande regleringsfråga, vill
jag till en början ånyo erinra om den numera av statsmakterna antagna
grundsats, enligt vilken till underlättande av den förestående reformen av
rättegångsväsendet borde eftersträvas en successiv omreglering av de mindre
domsagorna till större enheter. Att denna grundsats bör komma i tillämpning
i fråga om Vadsbo södra domsaga, synes ställt utom tvivel. Den verkställda
utredningen giver otvetydigt vid handen, att nämnda domsaga på
grund av sin ringa folkmängd och jämförelsevis obetydliga arbetsbörda icke
kan tänkas vid en blivande domkretsindelning i enlighet med de av processkommissionen
angivna principerna bestå såsom självständig domsaga.

Om sålunda i förevarande avseende en omreglering får anses önskvärd,
måste emellertid, såsom Göta hovrätt ock anmärkt, i första hand tagas ställning
till spörsmålet, huruvida rätta tidpunkten nu är inne för omregleringens
företagande, eller huruvida med hänsyn särskilt till i granndomsagorna
inom de närmaste åren inträffande vakanser därmed bör anstå, till dess
frågan kan upptagas i ett större sammanhang. Såsom ett skäl för uppskov
har anförts, att man eljest riskerade att föregripa en rationell omgestaltning
av länets samtliga domsagor, vilka genomgående ur processreformens synpunkt
vore för små och förty i behov av förstoring. Ytterligare har till
förmån för ett uppskov framhållits, att frågan om städernas ställning till
den blivande nya judiciella indelningen ännu vore oavgjord och att, innan
klarhet härutinnan vunnits, intet med visshet kunde sägas om den lämpligaste
indelningen.

För egen del finner jag de betänkligheter, som sålunda uttalats mot en

10

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

omedelbar reglering, värda beaktande och ansluter mig till fullo till den
från flera håll under utredningens gång uttalade uppfattningen, att intet nu
bör i saken åtgöras, som icke är ägnat att åtminstone i huvudsak bestå vid
den kommande allmänna domkretsindelningen. Med denna uppfattning måste
min ställning till uppskovstanken bliva beroende av huruvida något eller
några av de i ärendet framförda regleringsalternativen kunna med någorlunda
visshet antagas tjänliga att ingå såsom led i länets framtida judiciella indelning.
Med hänsyn till vad jag har mig bekant angående de indelningsförslag,
som övervägts inom processkommissionen, vågar jag emellertid göra
gällande, att så är i särskild grad fallet med det såsom alternativ I betecknade
förslaget om förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor till
en domsaga, detta oberoende av frågan huru rättsskipningen i städerna i en
framtid kommer att gestaltas. Nämnda alternativ överensstämmer nämligen
på ifrågavarande punkt fullständigt med vart och ett av två inom kommissionen
senast diskuterade förslag till domkretsindelning i Skaraborgs län,
avseende det ena länets indelning i fem, det andra i fyra domkretsar. Med
sagda förslag låter sig jämväl det såsom alternativ III betecknade indelningsförslaget
ganska väl förena, däremot knappast alternativ II, åtminstone
icke i dess ursprungliga gestalt. Ur synpunkten av en av rättegångsreformen
betingad domkretsindelning synes mig sålunda så mycket mindre hinder
möta mot företagande redan nu av en omreglering av Vadsbo södra domsaga,
som därigenom fastmera övergången till en sådan indelning skulle
underlättas.

För en omedelbar reglering talar jämväl den omständigheten, att det lediga
häradshövdingämbetet icke alltför länge bör hållas vakant, något som
svårligen skulle kunna undgås vid ett uppskov. Ett längre tids uppehållande
av häradshövdingämbete på förordnande måste emellertid — såsom
Göta hovrätt framhållit — innebära så allvarliga olägenheter, att dylikt bör
så vitt möjligt undvikas.

Vid valet mellan de ur processreformens synpunkt acceptabla alternativen
I och III ansluter jag mig, i likhet med bland andra Göta hovrätt och länsstyrelsen,
utan tvekan till det förra alternativet. Skälen för en återförening
av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor hava redan i det föregående
utförligt angivits. Jag kan här inskränka mig till att sammanfattningsvis
erinra därom, att sagda förslag framför alternativ III äger företräde i så
mätto, att det icke rubbar bestående tingslagsindelning och ej heller kräver
vare sig omedelbara eller framtida ekonomiska uppoffringar från de tingshusbyggnadsskyldiges
sida — det senare givetvis under förutsättning att
nuvarande Vadsbo södra domsaga kommer att såsom eget tingslag och med
bibehållande av nuvarande tingsställe i Moliolm ingå i den nya domsagan.
Förslaget synes snarare komma att för de tingshusbyggnadsskyldige i Vadsbo
södra domsaga medföra någon ekonomisk fördel, i det att domsagans andel
i kostnaden för hållande av det framtida gemensamma domarkansliet i

Statsutskottets utlåtande Nr 132. 11

Mariestad torde komma att understiga den nuvarande kostnaden för förhyrande
av kans] ilokal i Skövde.

Mot genomförande av alternativ I liar emellertid anmärkts, att den nya
domsagan därigenom bleve för stor, i varje fall i förhållande till övriga
domsagor inom länet, samt att det på grund liärav kunde bliva nödvändigt
där anställa en biträdande domare, vilket icke vore till fördel för rättsvården.
Häremot vill jag till en början erinra, att redan Nya lagberedningen
i sitt år 1884 avgivna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning
(del IV bihang sid. 166) uttalat sig för en återförening av Vadsbo
södra och Vadsbo norra domsagor. De båda domsagorna hade då en avsevärt
större folkmängd än nu, nämligen sammanlagt 64,749 år 1884 mot
53,989 vid utgången av år 1926. Väl skulle den nya domsagan bliva en
av de folkrikare i landet, men dess befolkningssiffra komme dock ej att i
avsevärd grad avvika från motsvarande tal i de enligt 1926 års riksdagsbeslut
nybildade Uppsala läns södra domsaga med 49,728 invånare vid 1926
års utgång samt Bråbygdens och Finspånga läns domsaga med 56,117 invånare
vid samma tid. Ej heller i förhållande till länets övriga domsagor
synes mig den nya Vadsbodomsagan komma att i anseende till invånarantal
avvika alltför mycket från vad som får anses nonnalt. Det bör nämligen
beaktas, att jämväl de övriga domsagorna inom kort torde bliva föremål
för omreglering till större domkretsar, vilka säkerligen, vare sig slutresultatet
för länet blir fem eller fyra domsagor, komma att i medeltal få
en folkmängd av uppåt 50,000 invånare.

Vad beträffar arbetsbördan inom en enligt alternativ I nybildad domsaga,
har i det föregående framhållits, att, därest Vadsbo södra och Vadsbo
norra domsagor under år 1926 varit förenade, arbetsmängden under samma,
år skulle hava; utvisat 619 mål, varav 405 genom slutligt utslag avgjorda,
och 3,068 ärenden. Motsvarande tal skulle i Uppsala läns södra domsaga
hava utgjort 470 mål, varav 270 genom slutligt utslag avgjorda, och
3,314 ärenden samt i Bråbygdens och Finspånga läns domsaga 587 mål,
varav 451 genom slutligt utslag avgjorda, och 2,973 ärenden. En jämförelse
mellan de tre domsagorna giver sålunda vid handen, att den nya
domsagan i fråga om arbetsbördan torde komma att bliva ungefär jämnställd
med de nyssnämnda båda domsagorna. Ingendera av dessa domsagor
hör emellertid till landets tyngsta. Väl har hittills i den förra biträdande
domare varit anställd året runt och i den senare viss del av året, men
detta har ansetts som en övergångsanordning. I fråga om den nya Vadsbodomsagan
har av blivande häradshövdingen i domsagan uttalats den uppfattningen,
att biträdande domare icke skall behöva därstädes anställas.
Skulle så mot förmodan bliva fallet, lärer anordningen likväl kunna försvaras
såsom ett övergångsstadium till en mera rationell domsagoorganisation.

På övriga mot förslaget framförda invändningar anser jag icke nödigt
att närmare ingå vid det förhållande, att desamma genom den södra dom -

12 Statsutskottets utlåtande Nr 132.

sagans bibehållande såsom eget tingslag — vilket jag anser mig böra tillstyrka
— bliva i allt väsentligt borteliminerade. Än mera blir detta fallet,
om, i enlighet med vad häradshövdingen ställt i utsikt, domsagokansliet
kommer att å tingsstället i Moholm hållas Öppet för allmänheten jämväl å
annan tid än under pågående tingssammanträde.

Därest, såsom jag förutsätter, i den nya Vadsbodomsagan årligen komma
att, liksom hittills i de nuvarande båda domsagorna, i vartdera tingslaget
hållas tio allmänna tingssammanträden och något sammanträde med tremansnämnd,
kan ej heller ur rättsvårdens synpunkt befogad erinran göras
mot sammanslagningen. Ur besparingssynpunkt är densamma obetingat att
anbefalla. Någon ökning i häradshövdingens i nuvarande norra domsagan
av statsmedel utgående avlöning lärer icke kunna komma i fråga. Fastmera
synes på grund av den blivande stegringen i samme häradshövdings
sportelinkomster den för närvarande i båda Vadsbodomsagorna utgående
partiella lönefyllnaden kunna efter sammanslagningen helt bortfalla.

En beräkning av statsverkets årliga kostnader för domsagopersonalen före

och efter sammanslagningen giver följande resultat:

För

närvarande

Efter samman-sl agningen

lön för 2, respektive 1 häradshövding

kronor

9,000

4,500

tjänstgöringspenningar

»

2,600

1,400

lönefyllnad och resekostnadsbidrag

»

4,400

2,700

dyrtidstillägg, omkring .......................................

»

5,400

2 respektive 1 förste notarie..............................

»

4,800

2,400

dyrtidstillägg, omkring .....................................

»

1,700

850

ingen respektive 1 andre notarie, bidrag därtill

»

—

1,000

dyrtidstillägg, omkring......................................

»

—

650

summa

kronor

27,900

13,500

Sistnämnda belopp, 13,500 kronor, bör eventuellt ökas med avlöning och
dyrtidstillägg till en biträdande domare, sammanlagt omkring 5,400 kronor,
eller, sannolikare, till ytterligare en andre notarie, sammanlagt omkring
1,650 kronor. En årlig besparing av i gynnsammaste fall omkring 14,400
kronor kommer sålunda att uppstå.

Liksom beträffande den av mig tillstyrkta omregleringen av vissa domsagor
i Västmanlands län synes tidpunkten för nu förevarande indelningsändrings
ikraftträdande kunna bestämmas till den 1 januari 1929.

Vad slutligen angår den nya domsagans namn, torde benämningen Vadsbo
härads domsaga böra återupptagas för densamma.

Då för häradshövdingen i nuvarande Vadsbo södra domsaga lönen utgör
4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,200 kronor, tillhopa 5,700 kronor,
skulle, därest mitt förslag om sammanslagning av denna och Vadsbo norra
domsaga vinner bifall, ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt
kunna från och med budgetåret 1929/30 minskas med sistnämnda belopp.

Statsutskottets utlåtande Nr 132. 13

Ä samma anslag för budgetåret 1928/29 skulle komma att uppstå en besparing
av halva detta belopp. Från och med budgetåret 1929/30 kan jämväl
minskning av anslaget till partiell löneförbättring för häradshövdingarna
äga rum i enlighet med vad nyss angivits.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr K. Magnusson i Skövde väckt motion, nr 442, däri
hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 137, i
vad den avser sammanslagning av Vadsbo norra och södra domsagor.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, föreligger full enighet mellan i
ärendet hörda myndigheter och övriga vederbörande därom, att Västmanlands
norra domsaga med hänsyn till sin ringa folkmängd och obetydliga
arbetsbörda icke bör bestå som en självständig domkrets utan uppgå i
en större sådan. I enlighet med vad som tidigare förekommit i liknande
fall, har utskottet ock ansett, att en omreglering av domsagan i fråga bör
komma till stånd. Utskottet vill dock härvid betona, att utskottet härigenom
icke får anses hava tagit någon ståndpunkt till en blivande omorganisation
av domstolsväsendet.

Vad angår sättet för regleringens verkställande, hava däremot delade meningar
gjort sig gällande.

Av de olika i ärendet framlagda alternativen har departementschefen
stannat för det förslag, som innebär, att Västmanlands södra, västra och
norra domsagor skulle sammanslås till två domsagor, bestående den ena,
benämnd Västmanlands västra domsaga av nuvarande västra domsagan och
Snevringe härad samt den andra, benämnd Västmanlands mellersta domsaga,
av nuvarande norra domsagan samt Tuhundra, Siende och YtterTjurbo
härader.

Vid den granskning, utskottet ägnat de skilda regleringsförslagen, har utskottet
för sin del kommit till den uppfattningen, att det av departementschefen
härutinnan biträdda, av justitieombudsmannen och Svea hovrätt förordade
förslaget måste anses innebära den bästa lösningen av nu berörda
fråga. Utskottet får alltså tillstyrka bifall till detta förelag.

Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande tingslagsindelning
i de nya domsagorna samt ifråga om tidpunkten för indelningsändringens
ikraftträdande, har icke föranlett till erinran från utskottets sida,
och får utskottet ävenledes tillstyrka förslaget, i vad det avser avlöningsförmåner
för häradshövdingen i Västmanlands mellersta domsaga.

Utskottets

yttrande.

Vidkommande härefter frågan om reglering av Vadsbo södra domsaga
delar utskottet departementschefens mening därom, att med hänsyn till dom -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

sagans jämförelsevis obetydliga arbetsbörda och dess ringa folkmängd skäl
även tala för att en omreglering av denna domsaga verkställes.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava även beträffande Vadsbro
södra domsagas reglering olika alternativ framlagts. Av dessa har departementschefen
förordat det såsom alternativ I betecknade förslaget om
förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor till en domsaga
under benämningen Vadsbo härads domsaga samt ansett tidpunkten för indelningsändringens
ikraftträdande kunna bestämmas till den 1 januari 1929.

Även om, såsom av statsrådsprotokollet framgår, vissa betänkligheter
kunna hysas mot ett omedelbart genomförande av den sålunda ifrågasatta
regleringen, har utskottet dock funnit övervägande skäl tala för att frågans
avgörande icke uppskjutes. Vad angår sättet för regleringens genomförande,
har utskottet vid granskning av de olika alternativen funnit det av departementschefen
härutinnan förordade erbjuda så stora fördelar, att utskottet
ansett sig böra ansluta sig till detsamma. Visserligen kommer en på det
föreslagna sättet bildad domsaga att innehålla en relativt stor folkmängd,
cirka 54,000 personer, men utskottet vill erinra om, att dess befolkningssiffra
dock ej kommer att i nämnvärd grad avvika från motsvarande tal i
de enligt 1926 års riksdagsbeslut nybildade Uppsala läns södra domsaga
(omkring 50,000 personer) samt Bråbygdens och Finspånga läns domsaga
(omkring 56,000 personer). Ej heller i förhållande till länets övriga domsagor
skulle den nya Vadsbodomsagan komma att i anseende till invånarantalet
avvika alltför mycket från vad som får anses normalt. Enligt
utskottets mening synes ock den geografiska sträckningen av den föreslagna
domsagan vara tillfredsställande. Av vad sålunda anförts följer, att utskottet
icke kan biträda det i motionen II: 442 väckta yrkandet.

Vad Kungl. Maj:t i övrigt i samband med frågan om reglering av Vadsbo
södra domsaga föreslagit, har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att Västmanlands södra domsaga skall från
och med den 1 januari 1929 uppdelas å Västmanlands
västra och Västmanlands norra domsagor sålunda, att
Snevringe härads tingslag tillägges Västmanlands västra
domsaga och Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads
tingslag tillägges Västmanlands norra domsaga, som
efter indelningsändringen skall benämnas Västmanlands
mellersta domsaga;

b) fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen
i sistnämnda domsaga sålunda:

lön...................................

tjänstgöringspenningar

kronor 4,500

»_ 1,500 6,000;

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

15

c) med avslag å herr Magnussons i Skövde ovanberörda
motion, 11:442, besluta, att Vadsbo norra och
Vadsbo södra domsagor skola från och med den 1 januari
1929 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen
skall benämnas Vadsbo härads domsaga; samt

d) fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen
i sistnämnda domsaga sålunda:

lön ........................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar .................... » 1,400 5,900.

Stockholm den 15 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kuarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson, J. L
Widell, J. Nilsson i Malmö, C. A- Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, C. I. Asplund, J. B.
Johansson i Fredrikslund, K. E. Andersson i Eliantorp, O. A. Ernfors och K. A. TV. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson
i Kullenbergstorp, A. Å-son Törnkuist i Karlskrona, O. Nilsson i Örebro, O. Andersson i Höör,
O. E. F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Andersson i Eliantorp, Björck,
Nilsson i Bonarp, Olsson i Blädinge, Olsson i Kullenbergstorp, Järte och
Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:

»Enligt vad — — — Västmanlands mellersta domsaga.

Vidkommande härefter frågan om reglering av Vadsbo södra domsaga
kan utskottet däremot icke tillstyrka förslaget härutinnan. De mot detta
förslags genomförande framförda betänkligheterna hava nämligen synts utskottet
böra tillmätas sådan betydelse, att utskottet ansett, att med denna
frågas avgörande bör tillsvidare anstå. Utskottet vill erinra om, att såväl
länsstyrelsen i Skaraborgs län som Göta hovrätt förordat anstånd med regle -

16

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

ringen samt att förslag härom framlagts av häradshövdingarna i Kinnefjärdings,
Kinne och Kållands härads samt i Skånings, Vilske och Valle
härads domsagor, varjämte häradshövdingen i Gudhems och Kåkinds härads
domsaga hetonat, att en förändring ej nu borde vidtagas, därest den ej kunde
ingå som led i den slutliga regleringen av länets domkretsar.

Utan att nu upprepa de betänkligheter i skilda hänseenden, som i frågan
framförts, vill utskottet särskilt såsom sin mening framhålla, att vid bifall
till Kungl. Maj:ts förslag den uppkomna nya domsagan måste betraktas
såsom alltför stor, i varje fall i förhållande till övriga domsagor inom länet,
och att det därför måste anses lämpligast, att frågan om uppdelning eller
sammanslagning av domsagor inom länet upptages till behandling på en
gång beträffande länets samtliga domsagor. Enligt utskottets mening torde
ej heller kunna undgås, att, därest den föreslagna föreningen av domsagorna
i fråga skulle genomföras, anställandet av biträdande domare komme att
visa sig nödvändigt, en anordning, som utskottet anser i möjligaste mån
böra undvikas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I:o) att riksdagen må

a) besluta, att Västmanlands södra domsaga skall från
och med den 1 januari 1929 uppdelas å Västmanlands
västra och Västmanlands norra domsagor sålunda, att
Snevringe härads tingslag tillägges Västmanlands västra
domsaga och Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads
tingslag tillägges Västmanlands norra domsaga, som efter
indelningsändringen skall benämnas Västmanlands mellersta
domsaga; samt

b) fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen
i sistnämnda domsaga sålunda:

lön ........................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar .................... »___1.500 6,000;

ävensom

II:o) att riksdagen må med bifall till herr Magnussons
i Skövde ovanberörda motion, II: 442, avslå Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, i vad den avser förening
av Vadsbo norra och Vadsbo södra domsagor.»