Statsutskottets ''utlåtande Nr 121.

7

Nr 121.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för
uppförande för telegrafverkets räkning av stationsbyggnad
i Malmö.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag (Utgifter för
kapitalökning, bil. 2, punkten 7), föreslagit riksdagen att för uppförande av
stationsbyggnad i Malmö för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet, får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

På därom av telegrafstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti
1926 gjord framställning har Kungl. Maj:t den 23 september 1926 bemyndigat
styrelsen att för telegrafverkets räkning inköpa tomterna nr I—XII i
kvarteret nr 3 Sparven, belägna vid Östra Kanalgatan, Drottninggatan och
Västra Kanalgatan i Malmö, för en köpeskilling av sammanlagt högst 290,000
kronor att utgå av de medel, riksdagen beviljat för inköp och bebyggande
av fastigheter, för telegrafverkets räkning, vilkas förvärvande eller färdigställande
icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt
riksdagsbeslut.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1927 angående anslag till utgifter
för kapitalökning beträffande telegrafverket för budgetåret 1928—1929
har telegrafstyrelsen till fullföljande av det med ovanberörda tomtinköp avsedda
syftet framlagt förslag till uppförande å nämnda tomter av en stationsbyggnad
samt hemställt, att för påbörjande av detta företag måtte för budgetåret
1928—1929 anvisas 500,000 kronor.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i skrivelse den 24 februari 1927 anfört,
att de lokaler i landsstatshuset, varöver länsstyrelsen förfogade, redan länge
varit otillräckliga samt att länsstyrelsen tänkt sig, att den genom Kronprinsens
husarregementes indragning ledigblivna kasernen i Malmö borde
kunna utan alltför vittgående ändringar lämpa sig till lokaler för länsstyrelsen
och lantmäterikontoret; och hemställde länsstyrelsen om bemyndi -

8 Statsutskottets utlåtande Nr 121.

gande att låta upprätta förslag till för sådant ändamål nödiga ändringsarbeten
i kasernen.

I utlåtande häröver den 10 mars 1927 har kasernkommittén tillstyrkt länsstyrelsens
framställning. Kommittén hade, framhåller kommittén, undersökt
möjligheten att använda berörda kasern till sinnessjukanstalt men funnit
detta icke lämpligen böra ske på grund av kasernens läge i själva staden
bland bostadskvarter.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 10 november 1927 framhållit, att
om än starka skäl talade för att länsstyrelsens lokalfråga borde lösas genom
nybyggnad å den av staten i samband med upplåtelsen till Malmö stad av
Slottsholmen förvärvade tomten i kvarteret Karin, byggnadsstyrelsen med
hänsyn till svårigheten att för annat ändamål utnyttja ifrågavarande kasernbyggnad,
ehuru efter viss tvekan, kommit till den uppfattningen, att nämnda
byggnad borde komma till användning såsom lokaler för länsstyrelsen och
lantmäterikontoret. En ledamot av byggnadsstyrelsen har, då kasernbyggnadsförslaget
varken ur ekonomiska, praktiska eller estetiska synpunkter
syntes förmånligt för statsverket, förordat alternativet med en nybyggnad
för länsstyrelsen å ovanberörda tomt i kvarteret Karin.

Därefter har länsstyrelsen i Malmöhus län i skrivelse den 17 november
1927 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte redan hos 1928 års riksdag utverka
nödiga medel för omförmälda kasernbyggnads omdanande till lokaler för
länsstyrelsen.

I utlåtanden av den 30 november 1927 har 1927 års besparingsnämnd uttalat,
att, med hänsyn till husarkasernens mindre centrala läge inom staden,
blivande stora ombyggnads- och framtida driftkostnader m. m., länsstyrelsens
förläggning till husarkasernen borde undvikas. Tanken på kasernens omändring
till en anstalt för sinnessjuka borde ej avvisas. Aven om en sådan
användning av byggnaden ej funnes böra ske, syntes det ej innebära större
olägenhet, om byggnaden under någon tid finge stå oanvänd. Åtskilligt
talade också för en lösning av länsstyrelsens lokalfråga genom en nybyggnad
i kvarteret Karin. Nämnden har dock för sin del, på anförda skäl, tillstyrkt
förläggning tillsvidare av länsstyrelsen inom den föreslagna telefonstationsbyggnaden.

Departementschefen har vid anmälan inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande
ärende för egen del anfört följande:

»Enligt vad jag inhämtat har antalet apparater vid Malmö centralstation
sedan år 1925 ytterligare ökats, så att det utgjorde vid 1926 års utgång
14,700 och den 31 augusti 1927 15,025. Det för telefonstationens kapacitet
avgörande är dock antalet till stationens lokalavdelning indragna abonnentledningar,
vilket antal vid utgången av år 1926 belöpte sig till 11,934 och i
mitten av oktober 1927 till omkring 12,100. Emellertid kunna nummer efter
avgångna abonnenter av vissa skäl icke omedelbart tagas i anspråk för nya
abonnenter, vadan för dessa nya nummer å lokalstationen måste disponeras.
Till följd härav hade vid sistnämnda tidpunkt antalet uttagna nummer överskridit
12,700. Då lokalavdelningens maximikapacitet är 16,200 nummer, skulle

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

«.»

ytterligare över 3,400 abonnentledningar kunna inkopplas, och beräknas abonnentökningen
fortgå så, att stationen skulle vara fullt belastad efter fyra
år. Eu ny telefonstation av den storlek, varom bär är fråga, kan ej beräknas
vara färdig att tagas i bruk förrän tidigast fyra eller fem år efter det beslut
fattats om dess byggande. Visserligen skulle, på sätt telegrafstyrelsen anför,
med eu mindre utvidgning den nuvarande stationen, vars maskinella anordningar
dock numera äro mycket förslitna, kunna räcka ytterligare två år,
men komme dels denna utvidgning att medföra vissa trafiktekniska olägenheter
och dels de därför nedlagda kostnaderna icke att stå i skäligt förhållande
till den nytta, som därmed vunnes, då i varje fall ny stationslokal
inom kort måste anskaffas. Därtill kommer, att andra inom den nuvarande
stationsbyggnaden befintliga avdelningar av telegrafverket äro i behov av
större utrymmen.

Härav torde tydligt framgå, att behovet av större lokaler för telegrafverkets
rörelse i Malmö numera är sådant, att åtgärder för detta behovs
tillgodoseende svårligen utan olägenhet torde kunna undanskjutas. Med
hänsyn härtill och då genom den nuvarande lokalstationens ersättande med
en ny automatisk telefonstation avsevärda besparingar i personalkostnader
skulle vinnas, anser jag mig böra tillstyrka, att beslut nu fattas om de
ifrågavarande tomternas bebyggande med en telefonstation.

Vad beträffar det av telegrafstyrelsen framlagda förslaget till stationsbyggnad,
har visserligen denna byggnad tilltagits större än som för närvarande
och för lång tid framåt erfordras för verkets eget behov. Detta är
emellertid betingat av angelägenheten att vid framdeles erforderlig utökning
av telefonstationslokalerna med hänsyn till den känsliga maskinella utrustningen
söka såvitt möjligt undvika en påbyggnad. Därjämte är att märka,
att utnyttjandet av de för telegrafverket till en början obehövliga utrymmena
i stationsbyggnaden, vilka telegrafstyrelsen förutsatt skola uthyras,
skulle kunna säkerställas genom att dit förlägga länsstyrelsen i Malmöhus län.

I fråga om nämnda länsstyrelses nuvarande lokaler i landsstatshuset kan
jag vitsorda, att desamma äro otillräckliga och att sålunda behovet av en
lokalförbättring är trängande. Att förskaffa länsstyrelsen ökade lokaler genom
att iordningställa länsresidenset för ändamålet skulle näppeligen medföra
önskvärt gagn i förhållande till de sannolikt avsevärda kostnader, som en
dylik åtgärd skulle kräva. Visserligen skulle genom länsstyrelsens förläggande
till husarkasernen eller genom uppförande av nytt iandsstatshus å
ovanberörda tomt i kvarteret Karin en mera definitiv lösning av länsstyrelsens
lokalfråga vinnas, men dels komme länsstyrelsen att i sådant fall erhålla
ett mindre gott läge än om den förlädes till den ifrågasatta telefonstationsbyggnaden
och dels äro bägge alternativens genomförande förenade
med högst betydande engångskostnader och — vad angår kasernalternativet
— jämväl höga driftkostnader. På grund av ovissheten, huruvida och i
vilken form den under utredning varande omläggningen av uppbördsväsendet
kan bliva genomförd, torde jämväl försiktigheten bjuda att nu icke definitivt
ordna lokalförhållandena för länsstyrelsen. Då emellertid den föreslagna
nybyggnaden för telegrafverkets räkning synes, oberoende av huru byggnadens
undre våningar för den närmaste tiden komma att användas, böra
omedelbart komma till utförande, anser jag läget av länsstyrelsens lokalfråga
icke böra hindra, att beslut om byggnadens uppförande i föreslagen
storlek redan vid årets riksdag kommer till stånd. Därest det vid fortsatt
övervägande finnes lämpligt att till den nya stationsbyggnaden förlägga
länsstyrelsen, förefinnes tillräckligt rådrum att vidtaga i anledning därav
erforderliga lokaldispositioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 67 häft. (Nr 119—121.)

1057 28 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

Utskottets

yttrande.

Huruvida liusarkasernen skall användas för något annat statligt ändamål
än det i detta ärende ifrågasatta eller om nämnda byggnad skall försäljas
är en fråga, som först efter ytterligave utredning torde kunna upptagas till
prövning.

Beträffande ritningarna och kostnadsberäkningarna för den sålunda förordade
telefonstationsbyggnaden har jag intet annat att erinra än att de av
byggnadsstyrelsen föreslagna ändringarna beträffande vindsvåningen böra
iakttagas vid byggnadsföretagets utförande samt att kostnaderna för detsamma
torde kunna upptagas till det av besparingsnämnden angivna lägre
beloppet, 980,000 kronor.

Av sagda belopp, 980,000 kronor, torde i enlighet med vad föreslagits
500,000 kronor böra anvisas för budgetåret 1928—1929.»

Behovet av större lokaler för telegrafverkets rörelse i Malmö synes, såsom
departementschefen framhållit, vara så starkt framträdande, att dess tillgodoseende
svårligen kan undanskjutas. Avsevärda besparingar i personalavseende
hava också ställts i utsikt genom den nuvarande lokalstationens ersättning
med en ny automatisk telefonstation, förlagd till den nya byggnaden.
På grund härav och med hänsyn till övriga i statsverkspropositionen
angivna skäl får utskottet därför tillstyrka det framlagda förslaget om en
nybyggnads uppförande å ifrågavarande för telegrafverkets räkning inköpta
tomter i kvarteret Sparven i Malmö.

I anslutning till ett från besparingsnämnden framkommet uppslag har av
departementschefen ifrågasatts länsstyrelsens provisoriska förläggning till
den nya telegrafbyggnaden. Därvid har man utgått ifrån att länsstyrelsens
framförda förslag om lokalers beredande för länsstyrelsen inom den ledigblivna
husarkasernen i Malmö icke lämpligen skulle låta sig realisera. Vid
den prövning utskottet ägnat ärendet har dock utskottet — i likhet med
länsstyrelsen och kasernkommittén — kommit till den uppfattningen, att en
länsstyrelsens förläggning till husarkasernen skulle medföra en ur olika synpimkter
gynnsam lösning av såväl länsstyrelsens lokalfråga som ock spörsmålet
om den numera utrymda kasernbyggnadens framtida disposition.
Nämnda byggnad, som icke torde undgå att taga skada genom att någon
längre tid stå obegagnad, skulle på detta sätt få en nyttig och — enligt vad
som framgår av utredningar, verkställda av länsstyrelsen — fullt ändamålsenlig
användning. De synnerligen framträdande och kännbara utrymmessvårigheter,
varunder länsstyrelsen för närvarande har att arbeta, tala också
för att förslag härtill snarast utarbetas och framlägges. Utskottet håller
också före, att överinseendet och vården av byggnaden omedelbart bör överflyttas
från arméförvaltningen till byggnadsstyrelsen.

Vid utarbetningen av planerna för den närmare användningen av den
blivande telegrafbyggnaden synes man därför enligt utskottets mening böra
räkna med att denna icke disponeras för länsstyrelsen.

Vad angår själva kostnadsberäkningarna för det nya telegrafhuset, förutsätter
utskottet, att nya sådana beräkningar framläggas till 1929 års riksdag.
Det för nästkommande budgetår äskade anslaget, 500,000 kronor, har dock

Statsutskottets utlåtande Nr 121. 11

utskottet ansett böra beviljas såsom ett under alla förhållanden för byggnadsarbetena
erforderligt kostnadsbelopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må för uppförande för telegrafverkets räkning
av stationsbyggnad i Malmö för budgetåret 1928—-1929 anvisa ett
reservationsanslag av 500,000 kronor.

Stockholm den 8 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L.
Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, G. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles,
C. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, C. Johansson i Hälsingborg, C. G. V. Hammarskjöld
och D. A. Petrén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. Wiklund,
C. B. Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, P. M. Olsson i Blädinge, 0.
Olsson i Kullenbergstorp, A. A:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg,
E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs och G. A. Anderson i
Storegården.

Reservation

av herr Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett, att utskottets motivering bort
hava följande lydelse:

»Behovet----Sparven i Malmö.

Vidkommande därefter länsstyrelsens lokalfråga har besparingsnämnden
ifrågasatt länsstyrelsens provisoriska förläggning till den nya telegrafbyggnaden.
I likhet med departementschefen anser utskottet detta förslag förtjänt
av vidare undersökning.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer
utskottet,».