Statsutskottets utlåtande Nr 112.
1
Nr 112.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1928 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående
lån till främjande av bostadsproduktionen
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avel.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition,
nr 84, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva, att för år 1929
må, till beredande av nya lån ur statens bostadslånefond i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
grunder, av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna för år
1928 disponeras ett belopp av högst 2,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
till behandling förehaft en inom andra kammaren av herr 0. Järte m. fl.
väckt motion, nr 445, däri hemställts, att Kungl. Maj:ts proposition nr 84
icke må av riksdagen bifallas; samt
att riksdagen måtte för sin del besluta att beträffande den kreditgivning
av här ifrågavarande slag, som må förekomma under år 1929, i motionen
angivna lånevillkor skola, utöver de av riksdagen förut godkända, äga tilllämpning.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
I 1922 års proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen
(nr 228 sid. 2) lämnades en sammanfattande översikt över de åtgärder, som
från statens sida vidtagits under åren 1920 och 1921 för att genom direkt
ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande redogörelser för
de därefter följande åren hava lämnats i propositionerna i ämnet för åren
1923 (nr 62 sid. 2), 1924 (nr 68 sid. 2), 1925 (nr 202 sid. 2), 1926 (nr 153
sid. 2) och 1927 (nr 107 sid. 2).
År 1927 medgav riksdagen (skrivelse nr 272) i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 107, att för beredande av lån ur statens bostadslånefond finge
för år 1928 disponeras dels till statens bostadslånefond inflytande räntor
och amorteringar för år 1927 och dels av rusdrycksmedelsfondens tillgångar
den 30 juni 1927 ytterligare så stort belopp, att detsamma tillhopa
med nämnda räntor och amorteringar uppginge till sammanlagt högst
6,000,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6‘samt. 53 höft. (Nr 112—113). io5ä 28 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
För bostadslånefondens bildande och ökning hade under åren 1920—1924
ställts till förfogande sammanlagt 55,500,000 kronor. För åren 1925, 1926
och 1927 hava sedermera ställts till förfogande för det förstnämnda året
8,000,000 kronor samt för de båda senare åren, i den mån angivna medel
därtill kunnat förslå, 8,000,000, respektive 6,000,000 kronor. Det för år 1926
verkligen disponibla beloppet kom att uppgå till 6,900,000 kronor. För år
1928 har, såsom nyss nämnts, ställts till förfogande 6,000,000 kronor. För
åren 1920—1928 hava sålunda gjorts disponibla för utlåning ur bostadslånefonden
sammanlagt 82,400,000 kronor. Härav har emellertid en del utgjorts
av amorteringar å tidigare beviljade lån ur fonden. Jämväl må nämnas, att
år 1923 ett belopp av 3,000,000 kronor enligt riksdagens medgivande fick
disponeras för beredande av extra statsbidrag. Beloppet, som utgick av
byggnadsskattemedel, användes till avskrivningar å lån ur bostadslånefonden,
och de icke fullt 3,000,000 kronor, som sålunda tillfördes fonden, utlånades
samma år på nytt. Samtliga bostadslånefondens tillgångar redovisas såsom
skiild till rusdrycksmedelsfonden.
Med avseende å de för år 1928 disponibla lånemedlen hava bestämmelser
meddelats i kungörelse den 18 juni 1927 (nr 231) angående lån ur statens
hostad slånefond. Bestämmelserna ansluta sig väsentligen till föreskrifterna
i 1926 års motsvarande kungörelse (nr 265), för vilkens huvudsakliga innehåll
redogörelse lämnades i 1927 års proposition i ämnet (nr 107 sid. 3).
1927 års bestämmelser avvika från stadgandena i 1926 års kungörelse i
sakligt hänseende därutinnan, att den vid lån ur bostadslånefonden förut
medgivna räntefriheten under första kalenderåret bortfallit samt att en övre
belåningsgräns fastställts för lån ur fonden. Denna gräns har satts till
sjuttiofem procent eller, där fråga är om stenhus inom stads planlagda område,
till åttio procent av den belånade egendomens värde.
I övrigt må erinras om de viktigare bland de föreskrifter, vilka efter dessa
ändringar gälla i förevarande hänseende.
Under de första åren kunde lån ur bostadslånefonden utlämnas allenast till
kommun eller under förmedling av kommun, som jämväl i senare fallet hade
att ikläda sig fullt betalningsansvar för lånet. I 1925 års kungörelse (nr 296)
vidtogs den ändringen, att lån till annan än kommun visserligen skulle utgå
genom särskild låneförmedlare, men att såsom sådan förmedlare finge fungera
icke blott kommun utan också bolag, förening eller stiftelse, som Ivungl.
Maj:t därtill lämnat tillstånd. Liknande föreskrifter hava upptagits i 1926
och 1927 års kungörelser.
Yidare må lån ej, med mindre Kungl. Maj:t på synnerliga skäl lämnar
tillstånd därtill, utgå för större lägenheter än om tre rum och kök eller, där
fråga är om egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra
rum och kök.
Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden
däri ej inberäknad, och får — med iakttagande av nyssnämnda belåningsgräns
— utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet.
Låneförmedlare må ej av låntagare betinga sig strängare lånevillkor än
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
3
som gälla i fråga om förmedlarens förbindelse mot staten. Härutinnan göres
dock beträffande enskilda låneförmedlare undantag för do bidrag till förvaltningskostnader
och till täckande av förluster, som förmedlaren efter Kung],
Maj:ts medgivande må kunna betinga sig av låntagaren. I intet fall må låneförmedlare
av företagaren mottaga sådan säkerhet för lånet, att den sistnämnde
förhindras att i skälig omfattning för byggnadsföretaget upptaga annat byggnadslån
med förmånsrätt framför förmedlarens fordran.
Lån löper med fem procent ränta från lyftningsdagen och såsom amorteringslån
med amortering från och med ingången av kalenderåret näst
efter det, då lånet utlämnats. Amorteringen jämte fem procent ränta å
oguldet lånebelopp utgöres genom en annuitet av tillhopa sex och en halv
procent.
Ansökningar om lån ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till statens byggnadsbyrå,
som har att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelningav
lånemedlen.
Efter eu redogörelse dels för dispositionen av 1928 års lånemedel (sid.
4—6) dels för en skrivelse från statens byggnadsbyrå den 15 november 1927
i fråga om beredande av medel för lån ur statens bostadslånefond för år
1929 (sid. 7—10) har departementschefen anfört, bland annat, följande.
»De statistiska uppgifter rörande bostadsproduktionen m. m., vilka statens
byggnadsbyrå i sin framställning lämnat och för vilka i det föregående redogjorts,
utvisa glädjande nog, att läget på bostadsmarknaden under de senaste
åren och intill hösten 1927 undergått en alltjämt fortskridande förbättring.
Efter sistnämnda tid torde icke hava inträffat någon väsentlig ändring i
berörda hänseende.
Enligt vad jag från socialstyrelsen inhämtat, föreligga ännu inga definitiva
siffror rörande bostadsproduktionen under år 1927. Vissa preliminära
överslagsberäkningar rörande byggnadsverksamheten i de 39 största städerna
giva emellertid vid handen, att antalet där tillkomna lägenheter (preliminärt
något över 12,000) är större än motsvarande antal under år 1926 (11,308).
Antalet nytillkomna rum och kök (eldstäder) under år 1927 uppskattas
preliminärt till omkring 34,000, vilket ungefär motsvarar siffran för år 1926,
vilken var 34,080. Någon förskjutning synes alltså hava ägt rum mot
mindre lägenheter.
Trots den förbättring, som sålunda torde kunna konstateras, råder dock ännu,
såsom framgår av byggnadsbyråns utredning, flerstädes brist på bostäder.
Därtill kommer, att den byggnadsverksamhet, som under senare tid ägt rum,
till eu betydande del vilat på kooperativ grund eller haft till föremål uppförande
av egna hem och att, då såväl bostadskooperationen som egnahemsrörelsen
i hög grad iiro beroende av en tillfredsställande kreditgivning, ett
flertal byggen troligen icke kommit till stånd, därest icke för desamma utgått
lån ur statens bostadslånefond. Motsvarande lärer förhållandet vara beträffande
avhjälpande av den bostadsbrist, som ännu råder. Med hänsyn härtill och
då bostadskreditsakkunniga ännu icke avgivit sitt väntade betänkande, i följd
varav något förslag till slutgiltig lösning av spörsmålet om kreditgivning
4
Statsutskottets utlåtande Nr 112.
Utskottets
yttrande.
för kooperativa byggnadsföretag och egna hem icke kan föreläggas 1928 års
riksdag, synes det mig lämpligt, att möjlighet beredes till att, därest så
skulle visa sig behövligt, även under år 1929 fortsätta den statliga långivningen
på hithörande område. Jag vill framhålla, att, såsom framgår av en
jämförelse mellan nyss anförda siffror angående låneansökningar och, beviljade
lån, vid prövning av dylika ansökningar en stark gallring sker, därvid noga
tillses, att lån beviljas endast, där verkligt bostadsbehov föreligger.
Med stöd av vad jag sålunda anfört biträder jag byggnadsbyråns förslag,
att medel måtte ställas till förfogande för utlåning under år 1929 ur statens
bostadslånefond.»
I fråga om lånevillkoren innebär Kungl. Maj:ts förslag, att dessa skola
bibehållas oförändrade. Vad beträffar storleken av det belopp, som kan
antagas bliva erforderligt för utlåning under år 1929 ur statens bostadslånefond,
har departementschefen ansett, att, i enlighet med vad byggnadsbyrån
föreslagit, utöver förefintliga reservationer, 2,687,000 kronor, eller, vid bifall
till en på Kungl. Maj:ts prövning beroende ansökning om bostadslån, 2,440,000
kronor, skall för utlåning, i mån av behov, ur bostadslånefonden under år
1929 ställas till Kungl. Maj:ts förfogande 2,000,000 kronor av till fonden
inflytande räntor och amorteringar.
Beträffande slutligen byggnadsbyråns organisation har någon ändring icke
föreslagits.
Till bestridande av kostnaderna för byråns verksamhet har för vart och ett
av de senaste budgetåren ställts till förfogande ett belopp av högst 45,000
kronor. För budgetåret 1928—1929 har för ändamålet beräknats 40,000 kronor.
Beloppet har, i överensstämmelse med vad hittills varit fallet och statskontoret
nu tillstyrkt, ansetts böra anvisas att utgå från det på extra stat för år
1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med flera för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder anförda besparingar.
Oaktat läget på bostadsmarknaden sedan flera år undergått en alltjämt
fortskridande förbättring, kvarstår dock alltjämt, med hänsyn till den ännu
å ett flertal platser rådande bostadsbristen, behovet av fortsatta åtgärder
från statens sida för främjande av bostadsproduktionen. På grund härav
och i betraktande av att bostadskreditsakkunniga ännu icke avgivit sitt betänkande,
i följd varav något förslag till slutgiltig lösning av spörsmålet om
kreditgivning för kooperativa byggnadsföretag och egna hem icke kunnat
föreläggas innevarande riksdag, har utskottet i likhet med departementschefen
ansett'' lämpligt, att möjlighet beredes till att, om så skulle visa sig
behövligt, jämväl under år 1929 fortsätta den statliga långivningen på hithörande
område.
Yad lånevillkoren beträffar, har departementschefen i likhet med statskontoret
och byggnadsbyrån ansett sig sakna anledning ifrågasätta ändring
i grunderna för låneverksamlieten. Till denna departementschefens stånd
punkt ansluter sig utskottet.
Statsutskottets utlåtande Nr 112. 5
Enligt departementschefens förslag skulle för utlåning, i mån av behov,
utöver nu disponibla reservationer under år 1929 ställes till Kungl. Maj:ts
förfogande 2,000,000 kronor av till bostadslånefonden inflytande räntor och
amorteringar. Visserligen har utskottet med hänsyn till storleken av de
förefintliga reservationerna och bostadsmarknadens nuvarande läge haft under
övervägande, huruvida icke beloppet i fråga bör kunna utan olägenhet reduceras,
men utskottet, som förutsätter, att varsamhet iakttages vid lånens
fördelning, har dock icke velat motsätta sig departementschefens förslag
härutinnan.
Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet ansett sig böra avstyrka
den i ämnet väckta motionen.
Vad slutligen angår Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avser bestridande
av kostnaderna för byggnadsbyråns verksamhet, har förslaget härutinnan
icke givit utskottet anledning till erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herr Järtes m. fl. ovanberörda
motion, II: 445, medgiva, att för år 1929 må, till beredande av
nya lån ur statens bostadslånefond i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 10 februari 192b angivna grunder, av de till
fonden inflytande amorteringarna och räntorna för år 1928
disponeras ett belopp av högst 2,000,000 kronor.
Stockholm den 4 maj 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. 11. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, C. A.
Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, J. B. Johansson i Fredrikslund, D. A. Petrén och
K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Kåstock, K. V. Rydén, C. R. Jansson
i Falun, P. Nilsson i Bonarp, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. A:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren,
J. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järte och 0. Isacsson.
Reservation:
av herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Bonarp, Olsson i Blädinge,
Holmgren och Järte, vilka ansett, att utskottet bort till beredande av nya
lån ur statens bostadslånefond tillstyrka disponerande av ett belopp av
högst 1,000,000 kronor av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna
för år 1928.