Andra lagutskottets utlåtande Nr ti.
11
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1928 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen
angående köttbesiktning och slakthus.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
370, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindgren i Dingelvik
hemställt, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till ändrad lydelse av
8 § i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus
i syfte, att Konungens befallningshavande eller hushållningssällskap har att
utse ett allmänt ombud att såsom revisor deltaga i granskningen av räkenskaper,
som beröra köttbesiktning och slakthus, och att det bestämmes, att
särskilda räkenskaper skola föras för var och en av dessa grenar.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
Det med motionen avsedda lagrummet, § 8 mom. 1 i lagen den 10 oktober Gällande be1913
angående köttbesiktning och slakthus, innehåller följande bestämmelser. stämmelser
För köttbesiktning, viss särskild behandling av kött samt begagnande av * amnetoffentligt
slakthus äger vederbörande samhälle uppbära avgifter enligt taxa,
som, sedan Konungens befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd
eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd,
därtill uppgjort förslag, av Konungen fastställes för minst ett år i sänder.
I denna taxa må avgifterna ej ställas högre än som kan anses erforderligt
till betäckande av samhällets kostnader för köttets besiktning och stämpling
samt ovanberörda behandling och, där fråga är om begagnande av offentligt
slakthus, till betäckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning
och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet,
Under förarbetena till lagen angående köttbesiktning och slakthus har den
med motionen avsedda frågan varit föremål för övervägande; och tillåter sig
utskottet att för frågans belysande lämna en redogörelse härför.
I propositionen till 1913 års riksdag med förslag till lag angående köttbesiktning
och slakthus hade ifrågavarande lagrum föreslagits i den lydelse
det innehar i gällande lag.
I en med anledning av propositionen väckt motion föreslog herr Andersson
Förarbetena
till de med
motionen avsedda
bestämmelserna.
12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
i Grimbo bl. a. sådan ändring i det i propositionen innefattade lagförslaget,
att stadgande infördes om att räkenskaperna för köttbesiktningen och för
slakthuset skulle föras var för sig, så att köttbesiktningsavgifterna finge
sättas allenast till det belopp, som täckte själva omkostnaderna för besiktningen.
Till stöd för detta yrkande anförde motionären följande:
I § 8 i den nådiga propositionen stadgas angående huru skall förfaras
med avgifter, som avkrävas allmänheten för köttbesiktning och vid användande
av slakthusen. Därvidlag har icke gjorts någon skillnad i bokföringen
av de respektive avgifterna, utan sammanföras de till betäckande av de
kostnader, för vilkas gäldande respektive samhällen ha rätt att ålägga allmänheten
avgifter. Emellertid borde enligt mitt förmenande ett särskiljande
i bokföringsavseende av dessa inkomster äga rum. Såsom bestämmeiserna
nu äro avfattade, komma köttbesiktningsavgifterna att användas även till
betäckande av kostnaderna för anskaffandet av slakthuset, dess förvaltning
och underhåll. Så borde emellertid icke vara fallet, ty detta föranleder en
högre taxa för besiktningar, än som eljest behövde äga rum. Slakthuset
har ju sitt ändamål för sig, och böra naturligtvis kostnaderna för detsamma
utgå i den mån allmänheten använder slakthuset för det med detta egentligen
avsedda ändamålet. Köttbesiktningstaxan kunde då sänkas, vilket
skulle vara till fördel för allmänheten, och vilket för övrigt måste anses
vara ur alla synpunkter det enda riktiga. Det är naturligtvis olämpligt,
att allmänheten underkastas en extra beskattning i form av besiktningsavgifter,
då man vet, att besiktningen kan verkställas till vida billigare
pris.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande anförde lagutskottet beträffande ifrågavarande
yrkande, att utskottet ansåge, att de föreskrifter, som i avseende å
bestämmandet av avgifterna meddelades i lagförslaget, utan något vidare
tillägg vore tillfyllestgörande för vinnande av det ändamål, som i motionen
avsågs, och att utskottet därför ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag
i denna del.
Uttalande i
ämnet vid
1910 års riks
dag.
Vidare vill utskottet erinra om, att i propositionen nr 149 till 1915 års
riksdag angående viss ändring i köttbesiktningslagen av föredragande departementschefen
gjorts ett uttalande rörande tolkningen av ifrågavarande
lagrum. Departementschefen anför nämligen följande:
I likhet med lagutskottet vid 1913 års riksdag finner jag bestämmelserna
i den nuvarande slakthuslagens § 8 hava den innebörd, att besiktningsavgifterna
icke böra sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande av
samhällets kostnader endast för denna besiktning jämte stämpling och eventuellt
särskild behandling, och att detta gäller även för stad, varest offentligt
slakthus finnes. Den rätt, lagen medgiver, till att jämväl kostnader iör slakthusets
förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet
tagas i beräkning, gäller nämligen endast vid bestämmandet av avgifter för
slakthusets begagnande. Även om besiktningsbyrå för uppslaktat kött är
Andra layutskottets utlåtande Nr Ii. 13
förlagd till slakthuset, höra alltså enligt lagens ordalydelse inga andra kostnader
bliva grundläggande för taxan för besiktning av sådant kött, som icke
slaktats i slakthuset utan blott undergår besiktning å byrån, än som sammanhänga
med själva besiktningen med därtill hörande åtgärder. Att sätta
besiktningsavgifterna så högt, att förtjänst å desamma måste uppstå, torde
därför icke överensstämma med lagens nuvarande avfattning, även om denna
förtjänst användes till att minska eller motväga förlust å samtidigt bedriven
slakthusrörelse.
Vid 1926 års riksdag förelåg frågan till behandling, jämväl då på grund
av motion av herr Andersson i Grimbo. I en inom andra kammaren väckt
motion, nr 304, hemställde nämligen herr Andersson, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida inkomsterna
av taxorna vid landets officiella köttbesiktningsbyråer överskrede respektive
byråers kostnader, samt till riksdagen framkomma med förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Andra kammarens andra tillfälliga utskott avstyrkte motionen i sitt utlåtande
nr 2 samt anförde till stöd härför följande:
Ifrågavarande taxor, liksom taxor å andra i lagen den 10 oktober 1913
angående köttbesiktning och slakthus omnämnda avgifter, fastställas för
minst ett år i sänder och i följande ordning.
Hälsovårdsnämnden eller — i stad där offentligt slakthus linnes — den
särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, uppgör förslag,
som av Konungens befallningshavande med eget yttrande överlämnas
till Kungl. Maj:t. Efter medicinalstyrelsens hörande fastställer Kungl.
Maj:t den taxa, som under viss tid skall lända till efterrättelse inom samhället.
Förslaget från den kommunala myndigheten åtföljes, i enlighet med medicinalstyrelsens
i cirkulärskrivelse den 23 augusti 1917 framställda begäran,
av utdrag ur räkenskaperna för nästföregående år, sammanställningar av
frekvensen under det löpande årets åtta första månader samt förslaget till
inkomst- och utgiftsstat för det kommande året.
Avgifterna få enligt lagen ej sättas högre, än som kan anses erforderligt
till betäckande av samhällets Kostnader för köttets besiktning och stämpling
och, där fråga är om begagnande av slakthus, till betäckande jämväl av
kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å
an läggningskapitalet.
Den utredning, som av motionären påyrkas, verkställes således enligt nu
gällande lag i varje särskilt fall. Utskottet utgår ifrån att de myndigheter
som därvid höras, innan Kungl. Maj:t fastställer taxorna, tillse, att lagens
föreskrifter angående avgifternas storlek bliva iakttagna, såväl då det gäller
enbart köttets besiktning och stämpling som i fråga om den särskilda avgift,
som medgives vid begagnande av slakthus. Under sådana omständigheter
Frågans behandling
vid
1926 års riks -dag.
Frågans behandling
vid
1927 års riksdag.
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr ti.
anser utskottet någon ytterligare utredning icke vara påkallad för vinnande
av trygghet för att lagens fordringar med avseende på avgifternas storlek
skola uppfyllas.
Utskottets hemställan, varom utskottet enhälligt förenat sig, bifölls av
kammaren.
Vid fjolårets riksdag förelåg åter till behandling en motion i ämnet av
herr Andersson i Grimbo. I denna motion hemställdes, att riksdagen ville
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta förslag till ändrad lydelse av 8 § i lagen angående köttbesiktning
och slakthus av den 10 oktober 1913 i syfte, att Konungens befallningshavande
har att utse ett allmänt ombud att såsom revisor deltaga i
granskning av räkenskaper, som beröra köttbesiktning och slakthus, Debatt
det bestämmes, att särskilda räkenskaper skola föras för var och en av
dessa grenar.
Andra lagutskottet, som för förberedande behandling förehade motionen,
införskaffade från medicinalstyrelsens veterinärbyrå redogörelser för det
ekonomiska resultatet av slakthus- och köttbesiktningsverksamheten under åren
1906-1926 i de städer, som hade såväl slakthus som köttbesiktningsbyråer.
Dessa redogörelser gåvo vid handen, att Stockholms stads slakthus gått
med en förlust av 3,111,636:18 kronor och köttbesiktningsbyråer med en
vinst av 158,286: 67 kronor, varvid emellertid var att märka, att, efter år
1922 verkställd taxesänkning vid köttbesiktningsbyråerna, dessa därefter
gått med en förlust av 95,105: 07 kronor, att Göteborgs stads slakthus gått
med en förlust av 796,882: 85 kronor och köttbesiktningsbyråer med en förlust
av 50,826: 93 kronor, att Malmö stads slakthus gått med en förlust av
205,992: 94 kronor och köttbesiktningsbyråer med en förlust av 34,714:11
kronor, att Norrköpings stads slakthus gått med en förlust av 39,630: 04
kronor samt köttbesiktningsbyrå med en vinst av 11,788: 68 kronor, varvid
emellertid var att märka, att, efter år 1925 verkställd taxesänkning vid köttbesiktningsbyrån,
denna därefter gått med en förlust av 15,483: 33 kronor, att
Hälsingborgs stads slakthus gått med en förlust av 284,981 kronor och köttbesiktningsbyrå
med en förlust av 6,732 kronor, att Eskilstuna stads slakthus
gått med en förlust av 61,917 kronor och köttbesiktningsbyrå med en förlust
av 6,632 kronor, att Linköpings stads slakthus gått med en förlust av
22,612: 41 kronor och köttbesiktningsbyrå med en vinst av 2,506: 35 kronor,
samt att Karlskrona stads slakthus gått med en förlust av 287,236:23 kronor
och köttbesiktningsbyrå med en förlust av 40,731: 34 kronor.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 24, anförde utskottet härefter följande:
Enligt
av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter har länsstyrelse att vid uppgörande
av taxeförslag iakttaga, att avgifterna upptagas särskilt för köttbesiktning,
beräknad såsom en verksamhet för sig, och särskilt för begagnande
av slakthus, ävensom att avgifterna icke i något fall sättas högre än
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr ti.
S<JI1V-mU .Tf erforderligt till betäckande av samhällets kostnader i det
särskilda fallet. Vid avgivande av utlåtande rörande länsstyrelses taxeförslag
.’ enligt vad utskottet inhämtat, medicinalstyrelsen hittills tillämpat den
principen, att den i statförslaget för visst år beräknade inkomsten — ineraknat
eventuell behållning från föregående verksamhetsår — i regel upptagits
lika med eller högst 10 procent högre än de i statförslaget beräknade
utgifterna lor samma år.
i AV dun, .°X?n Mälmnado redogörelsen för det ekonomiska resultatet av slaktJms-
och kottbesiktningsverksamheten i de städer, vilka hava såväl slakthus
som kottbesiktnmgsbyraer, framgår, att båda rörelsegrenarna i allmänhet, i
vissa tall särskilt under .senare år, förorsakat samhällena en avsevärd ekonomisk
förlust.
Att i några fäll kostnaden för besiktning av hel djurkropp vid besiktmngsbyra
satts ungefär lika hög som den sammanlagda slakthus- och be
,
.t^ingsav?iften. föf samma kropp torde finna sin förklaring däri, att i
slakthusavgiften ingår allenast kostnaden för tillhandahållande av slaktlokal
men ej för skafva slaktarbetet och att för begagnande av kylhus, stallrum
o. d. upptages särskild avgift.
Då utskottet ej erhållit kännedom om skäl, som giva vid handen, att de
1nI1U 1/ragayarande taxor förekommande beloppen blivit för högt upptagna
eller att kostnaden oriktigt fördelats och utskottet ej heller blivit övertygat
om lämpligheten av den i motionen föreslagna ändringen i gällande kontrolltoreskrifter,
far utskottet hemställa, att förevarande motion icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan, som var enhetligt beslutad, blev av riksdagens
kamrar bifallen.
Vid fjolårets riksdag väcktes jämväl i eu annan motion förslag om
ändring i gällande bestämmelser angående fastställande av taxa för kötthesiktningsbyrå.
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 70, hade nämligen herr Fast hemställt, att riksdagen måtte besluta, att
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och framläggande för
riksdagen av förslag till sådan ändring i lagen av den 10 oktober 1913
angående köttbesiktning och slakthus, att fastställandet av taxa för köttbeslktmngsbyrå
verkställes av länsstyrelsen," samt att förslag till taxa avgives
av fullmäktige eller motsvarande myndighet efter beredning av hälsovårdsnämnd
eller särskilt tillsatt styrelse.
I fråga om denna motion anförde jordbruksutskottet följande:
Enligt motionärens mening skulle de nu gällande bestämmelserna rörande
fastställande av köttbesiktningsavgifter vara otillfredsställande, huvudsakligen
av den anledning, att den anslagsbeviljande myndigheten vore helt
stalld utanför uppgörandet av taxeförslaget. Då hälsovårdsnämnden väljes
av sagda myndighet, torde denna anmärkning icke vara fullt riktig. Icke
heller i övrigt synas i motionen vara anförda några övertygande skäl för
den ifrågasätta lagändringen. På grund härav och då utskottet för egen
del icke har sig bekant, att några olägenheter skulle vara förbundna med
Utskottet.
16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
den nuvarande ordningen för dessa ärendens handläggning, anser sig utskottet
icke kunna förorda motionärens framställning.
Med denna motivering hemställde utskottet i sitt utlåtande nr 9, att
motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.
Utskottet har ej heller i år erhållit kännedom om skäl, som giva vid
handen, att de i nu ifrågavarande taxor förekommande beloppen blivit för
högt upptagna eller att kostnaden oriktigt fördelats. Då utskottet vidare ej
blivit övertygat om lämpligheten av den i motionen föreslagna ändringen i
gällande kontrollföreskrifter, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 februari 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Linder, greve Spens, 1''rändén och Lindhagen*,
fröken Hesselgren samt herrar Sundberg och Berglund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i Skövde,
Ödström, Holmström i Stockholm, Johansson i Sollefteå* och Gardell i Gans.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Gardell i Gans.