Andra lagutskottets utlåtande Nr Bo.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1928 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 17 februari 1928 dagtecknad proposition, nr 101, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, med åberopande av ett propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner,
nämligen
inom första kammaren:
nr 263 av herr Holmgren och
nr 264 av herr Henrik Andersson, samt
inom andra kammaren:
nr 439 av herr Lindberg,
nr 440 av herr Carlsson i Ystad,
nr 441 av herr Fast m. fl.,
nr 446 av fröken Wéllin,
nr 448 av herr Brännberg m. fl.,
nr 449 av herr Hage och
nr 458 av herr Hedvall.
I den inom andra kammaren väckta motionen nr 440 har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta avslå det föreliggande förslaget och i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om njtt förslag, som endast bestämmer medicinalstyrelsens
befogenhet vid sjukhusen i egenskap av högsta myndighet över
sjukvården och stadgande om tillsättandet av läkare.»
För i övriga motioner framställda yrkanden, vilka samtliga avse ändringar
i olika detaljer i det i propositionen framlagda lagförslaget, kommer redogörelse
att lämnas vid behandlingen av de särskilda paragraferna i förslaget.
I fråga om motionärernas motivering till sina yrkanden tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionerna.
Bihang till riksdagens .protokoll 1928. 9 sand. 2 avd. 21 höft. (Nr 35.) 1105 ss 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Förslaget till De huvudsakliga ändringar i nu rådande förhållanden, som det framlagda
sjukimsiag. förslaget avser att åstadkomma, äro i korthet följande.
tionens I fråga om landstingens och de kommunala representationernas förhållande
innebörd, till styrelserna för de sjukhus, för vilka landstingen eller kommunerna i sista
hand bära det ekonomiska ansvaret — förslaget behandlar endast sådana
sjukhus — saknas för närvarande praktiskt sett bestämmelser. Enligt förslaget
skall det åligga landstings förvaltningsutskott, resp. vederbörande avdelning
därav, i egenskap av en landstingets sjukhusberedning att med uppmärksamhet
följa sjukhusväsendets behov och utveckling inom landstingsområdet,
att till styrelse för sjukhus, som drives av landstinget, göra de framställningar
och erinringar rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning, som
av omständigheterna må påkallas, och därutinnan meddela styrelsen erforderliga
råd och anvisningar samt att i övrigt fullgöra vad som enligt lag eller
annan allmän författning åligger sjukhusberedning. I kommun, som driver
sjukhus, skall uppdraget att vara sjukhusberedning överlämnas åt lämplig
kommunal nämnd eller annat kommunalt organ. Landstinget eller kommunen
skall därjämte äga att genom sjukhusberedningen eller i den ordning eljest
finnes lämpligt anordna gemensam upphandling för två eller flera sjukhus,
för vilkas drift landstinget helt ansvarar.
Förslaget skiljer emellan sjukhus, som äro inrättade uteslutande för vård
av tuberkulossjuka (tuberkulossjukvårdsanstalter) och andra sjukhus. De senare
indelas i lasarett, som äro avsedda för vårdbehövande oberoende av fallets
svårare eller lindrigare art, och andra sjukhus, vilka benämnas sjukstugor.
Tuberkulossjukvårdsanstalterna indelas på enahanda sätt i sanatorier, som
äro avsedda för tuberkulossjuka oberoende av vårdens art, och tuberkulossjukstugor.
Sjukstuga får vara försedd med högst 30 vårdplatser men
får med medicinalstyrelsens medgivande förses med ytterligare intill 20 vårdplatser.
För flera av de sjukhus, å vilka den föreslagna lagen skall vara tillämplig,
må gemensam direktion utses. Förslaget upptager icke nuvarande bestämmelse
om att landshövding skall vara självskriven ledamot av direktion.
Lasaretts- och sanatorieläkare skola liksom nu utses av Konungen efter
förslag av medicinalstyrelsen. I avseende å sådant förslags upprättande
stadgas, att om sökande inom det område, som tjänsten avser, kan åberopa
framstående skicklighet, ådagalagd genom berömvärd tjänstgöring å sjukhus,
grundlig utbildning eller väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete, särskild
hänsyn därtill skall tagas. Sedan förslag upprättats, har sjukhusets direktion
att avgiva förord till förmån för någon av de tre a förslaget uppförda
eller annan sökande, som av någon av dem, som inom medicinalstyrelsen
deltagit i behandlingen av ärendet, ansetts böra erhålla förslagsrum. Nu
angivna tillsättningsregler skola ock tillämpas vid tillsättning av sjukstuguläkare
vid sjukstuga med mer än 30 vårdplatser, dock är sökande till sådan
befattning givetvis icke underkastad de för lasarettsläkare i administrativ
ordning stadgade behörighetsbestämmelserna.
Sjukhusberedningen tillkommer att bestämma, om och i vad mån an -
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
svang sjukhusläkare, som med beredningens medgivande anordnar mottagning
för öppen sjukvård å sjukhuset, skall lämna ersättning för användande
av sjukhusets lokaler, instrument, förbandsartiklar och övriga hjälpmedel
samt för biträde, som lämnas av den vid sjukhuset jämte läkaren anställda
personalen. Beträffande taxereglerad öppen mottagning, tidigare benämnd
»poliklinisk mottagning», lämnar förslaget sjukhusberedningen och vederbörande
läkare öppet att träffa avtal såväl angående mottagningstid och övriga
regler angående mottagningen som angående de taxor, som därvid skola tilllämpas.
Kan sadant avtal ej komma till stånd, men har läkaren genom särskilt
avtal eller genom förbehåll i lönevillkoren tillförbundits att tillämpa
särskilda regler angående mottagningstid och dylikt samt att vid begäran om
gottgörelse följa en av medicinalstyrelsen bestämd taxa, åligger det medicinalstyrelsen
att på grundval av förslag av beredningen och läkaren, där sådan
är tillsatt, utfärda dylik taxa. Särskilda bestämmelser meddelas för att underlätta
avtal av sist angiven art emellan landstingen eller kommunerna och
läkarna.
I fråga om ansvarig läkares rätt till gottgörelse av patienterna föreslås
att nuvarande regler, enligt vilka läkare må mottaga men ej fordra sådan
gottgörelse, skola ersättas av följande bestämmelser: Ansvarig läkare å lasarett
eller sjukstuga må icke mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står
i omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset, eller
för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal
eller å särskilt rum, avsett för sjuka å sådan sal, dock må särskild ersättning
mottagas för mera omfattande laboratorieundersökning, som är nödvändig
för bedömande av frågan, huruvida inträdessökande, som icke av
annan läkare inremitterats till sjukhuset, behöver där intagas. För undersökning,
behandling eller skötsel av person, som vårdas å halven skilt eller enskilt
rum, må läkaren påfordra en med hänsyn till vårdens art och den vårdades
ekonomiska förhållanden skälig ersättning. Storleken av de ersättningar,
som sålunda må utgå, bestämmes av taxor, som utfärdas av medicinalstyrelsen.
Det förutsättes emellertid, att läkaren skall kunna tillförbindas att helt eller
delvis, t. ex. i fråga om patienter å halvenskilt rum eller inomlänspatienter,
avstå från den särskilda ersättningen, i vilket fall nödig kompensation givetvis
måste lämnas genom förhöjd lön. Ansvarig läkare å tuberkulossjukvårdsanstalt
skall icke äga att mottaga särskild ersättning av de å sjukhuset intagna.
De särbestämmelser, som före den föreslagna lagens ikraftträdande av
Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdats för vissa
sjukhus, liksom dylikt bemyndigande, skola fortfarande vara gällande, intill
dess Konungen annorledes förordnar; och medgives med enahanda begränsning,
att i de ämnen, där särbestämmelser redan finnas, nya sådana utfärdas
i hittills gällande ordning. I propositionen framhålles emellertid beträffande
dessa särbestämmelser, att om det föreliggande förslaget leder till
utfärdandet av nya författningar, frågan om en revision av särbestämmelserna
bör tagas under omprövning.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
Motion.
Utskottet.
Medan gällande bestämmelser angående de sjukhus, varom här är fråga,
äro utfärdade i administrativ ordning, föreslås i propositionen, att i lagform
skola utfärdas ej blott sådana bestämmelser, som äro av kommunallags
natur, utan jämväl de principala regler i (ivrigt, vilka innebära ekonomiska
förpliktelser för landstingen och kommunerna. I fråga om övriga föreskrifter
föreslås åter, att de skola, i erforderlig mån med stöd av ett i den föreslagna
lagen intaget bemyndigande, utfärdas i administrativ ordning. Dessa
mindre viktiga bestämmelser hava sammanförts i ett vid propositionen såsom
bilaga fogat utkast till stadga angående lasarett, sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter
(sjukhusstadga).
Utskottet har för sin del funnit de principer, varpå det framlagda förslaget
är byggt, i stort sett ägnade att tillgodose det behov av ändringar
och kompletteringar, som otvivelaktigt förefinnes i avseende å gällande bestämmelser
angående bär ifrågavarande sjukhus. I vissa avseenden, särskilt
beträffande frågan om sjukhusläkarnas rätt till gottgörelse av de å sjukhusen
för vård intagna, har emellertid utskottet ansett sig böra föreslå ändringar
i Kungl. Maj:t förslag. För de sålunda föreslagna ändringarna, i den mån
de icke innebära allenast redaktionella jämkningar, redogöres här nedan
under de särskilda paragraferna.
1 §•
Herr Hage har i sin motion yrkat, dels att i första styckets första punkt
emellan orden »staden» och »ombesörja» måtte inskjutas orden »eller tillfälligt
där vistas och äro i behov av sjukhusvård» och dels att i samma styckes
andra punkt ordet »bör» måtte utbytas mot ordet »skall», dock att den
ovillkorliga skyldighet att ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd, som sålunda
föreslagits, skulle inträda först efter en viss övergångstid, exempelvis tre år.
Yad angår det första av de av motionären framställda yrkandena torde
det vara tillgodosett redan genom den avfattning, paragrafen erhållit i propositionen.
Skyldighet för landsting och därmed jämställd stad att ombesörja
sjukvårdsanstalter har nämligen i paragrafen bestämts på sådant sätt, att
anstalter skola finnas för en var, som kan tänkas komma att begära fattigvård i
något till landstingsområdet hörande fattigvårdssamhälle eller i stad, som
nyss sagts. Någon skillnad mellan en vistelseort, som kan betraktas såsom
mera permanent, och en tillfällig vistelseort göres sålunda icke. Till undvikande
av missförstånd bör tillika framhållas, att paragrafen allenast avser
att angiva normen för landstingens och därmed jämställda städers skyldigheter
i avseende å sjukvårdsanstalters inrättande och icke reglerar frågan,
huruvida i det särskilda fallet en patient skall mottagas eller icke. I nuvarande
praxis, enligt vilken även den, som insjuknat inom visst landstingsområde
eller i viss i landsting ej deltagande stad, kan låta sig intaga å ett
av annat landsting eller annan stad drivet sjukhus, sker alltså icke någon
ändring genom förevarande paragraf. Men vid bestämmandet av antalet
vårdplatser å vederbörande sjukhus behöver enligt paragrafen hänsyn icke
tagas till dylika patienter.
Andra lagutskottets utlåtande Nr So.
5
I fråga om det senare av motionärens yrkanden är att erinra om att det
av 1926 års läsarettsstadgesakkunniga utarbetade förslag, som ligger till grund
för propositionen, upptog en ovillkorlig förpliktelse för landsting och därmed
jämställda städer att ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd samt att
propositionen på förevarande punkt avfattats i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som yrkats i det av svenska landstingsförbundet avgivna yttrandet
över sakkunnigförslaget. Propositionens ståndpunkt har motiverats därmed,
att det å ena sidan vore angeläget, att i författningen komme till uttryck,
att landstingen och med dem jämställda städer borde vara huvudmän för
den verksamhet, som hade att tillgodose behovet av särskilda barnbördsanstalter,
men att det å andra sidan icke vore nödvändigt, att bestämmelsen
härom erhölle tvingande karaktär.
Enligt utskottets uppfattning torde man äga anledning att antaga, att
den föreslagna bestämmelsen skall visa sig vara tillräcklig för att man skall
nå det resultat, vartill man vill komma, nämligen att landstingen och de i
landsting ej deltagande städerna skola draga försorg om att barnbördsanstalter
och förlossningshem inrättas i erforderlig omfattning.
I enlighet med det anförda och då utskottet ej i övrigt funnit någon erinran
mot förevarande paragraf, saknar utskottet anledning att förorda ändring
av densamma.
2§-
I den av herr Holmgren väckta motionen har yrkats, att till första stycket
av 2 mom. i paragrafen måtte fogas en punkt av följande lydelse: »Även
hem för kroniskt sjuka, som är förlagt i anslutning till lasarett eller sjukstuga,
är från lagen undantaget.»
I anledning av det sålunda framställda yrkandet får utskottet, som för
sin del icke funnit någon saklig anmärkning mot paragrafen, påpeka, att
enligt 1 § tredje stycket i lagförslaget från dess tillämplighet generellt undantag^
anstaltsvård för kroniskt kroppssjuka.
I redaktionellt avseende synes den ändringen böra vidtagas, att i 1 mom.
första stycket mellan orden »kvotdel» och »ansvarar» insättas orden »i sista
hand». Härom hänvisas till vad som yttras vid 3 §.
3 §•
I den av herr Hage väckta motionen har yrkats, dels att de i paragrafens
sista stycke förekommande orden »för vilkas driftkostnad landstinget helt
ansvarar» måtte utbytas mot orden »vilka drivas av landsting» och dels att
till paragrafen måtte fogas en bestämmelse av ungefär följande lydelse:
»Landsting må även kunna med annan myndighet överenskomma om den
gemensamma upphandlingens utsträckande till att omfatta även anstalt, som
drives av nämnda myndighet.»
Det första av ändringsförslagen har föranletts därav, att det enligt motionärens
förmenande av lagtexten ej skulle klart framgå, att sjukhus, som delvis
bekostades av annan än landstinget, t. ex. åtnjöte statsbidrag, inbegrepes
Motion.
Utskottet.
Motion.
Utskottet.
Motion.
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
under det i paragrafen använda uttrycket. Med anledning härav må framhållas,
att med uttrycket »den, som helt ansvarar för driftkostnaden», avses
i propositionen den, som ensam bär risken för ett eventuellt underskott,
under det att uttrycket »den, som driver sjukhus», omfattar både den, som
ensam och den som jämte annan bär nämnda risk. Utskottet kan i följd
härav icke ansluta sig till ändringsförslaget men har, för att undvika den
av motionären befarade missuppfattningen, funnit sig böra förorda, att framför
orden »helt ansvarar» inskjutas orden »i sista hand». En konsekvens
härav blir, att motsvarande ändring måste vidtagas på alla andra ställen i
lagtexten, där uttrycket »ansvara för driftkostnaden» kommit till användning.
Då med uttrycket »drives» i paragrafens första stycke under 2) just torde
avses den, som i sista hand helt ansvarar för driftkostnaden, bör även där
en redaktionell ändring vidtagas.
Yad angår det senare av ändringsförslagen föranleder det intet annat uttalande
från utskottets sida än att den i propositionen föreslagna lagtexten
uppenbarligen icke utgör hinder för landsting att med annat landsting eller
med kommun, sammanslutning eller annan, som i sista hand helt ansvarar för
driftkostnaden för sjukhus, vilket avses i förevarande förslag, träffa sådant
avtal, som i motionen åsyftas, och att ej heller hinder möter för landsting att,
i den mån det erfordras efter överenskommelse med vederbörande styrelse,
anordna gemensam upphandling för sjukhus, som regleras i förevarande förslag,
och andra sjukvårdsanstalter, såsom epidemisjukhus och sjukhem för
kroniskt kroppssjuka.
6 §•
I fråga om denna paragraf har i den av herr Hage väckta motionen
yrkats, att i första stycket måtte intagas föreskrift om att sjukvårdspersonalens
tjänstgöring och arbete bör ordnas så, att, så långt möjligt är, man
undviker att överskrida en genomsnittlig daglig arbetstid av 8 timmar per
dag (48 timmar per vecka).
I anledning av motionärens yrkande torde en kortfattad sammanfattning
av sjukhuspersonalens förhållande till arbetstidslagstiftningen böra lämnas.
I lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning undantogs (1 §)
från lagens tillämpningsområde arbete, som är att hänföra till hälso- eller
sjukvård. Enligt 2 § i nämnda lag skulle vid lagens tillämpning ej såsom
arbetare räknas bl. a. bokhållare eller därmed jämställd person, ej heller
vaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde. Av den vid sjukhuset
anställda arbetarpersonalen blev alltså allenast sjukvårdspersonalen undantagen
från bestämmelserna om viss arbetstid. I anslutning till berörda lagstiftning
intogos genom kungörelser den 6 juni 1919 i § 10 i lasarettsstadgan
den 18 oktober 1901 och i § 2 i sjukstugestadgan av sistnämnda dag bestämmelser,
enligt vilka den vid lasarett eller sjukstuga anställda sjukvårdsbetjäningen
skulle vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att
nödig vila och ledighet bereddes densamma. I den följande, den 22 juni
1921 utfärdade lagen om arbetstidens begränsning undantogs från lagens
tillämpningsområde (1 §) bl. a. »arbete, som liar till ändamål att bereda
Andra lagutskottets utlåtande nr 85. 7
sjukvård». I 2 § upprepades de i 2 § av den föregående lagen upptagna
undantagen från vad som skulle räknas såsom arbetare. I enlighet härmed
kom all vid sjukvårdsanstalt anställd personal att falla utom arbetstidslagstiftningen.
Ändringen föranledde icke några nya ändringar i lasaretts- och
sjukstugestadgorna. Enahanda regler återfinnas såväl i den därpå följande,
den 22 juni 1923 utfärdade lagen om arbetstidens begränsning som i den
nu gällande, den 4 juni 192G utfärdade lagen i ämnet.
Efter det sistnämnda lag antogs hava, såvitt utskottet kunnat finna, icke
inträtt så ändrade arbetsförhållanden för sjukvårdspersonalen, att någon
ändring i nu gällande regler bör ifrågakomma. Och som en sådan ändring
måste det av motionären framställda förslaget betraktas, även om den
av honom föreslagna bestämmelsen icke skulle erhålla tvingande karaktär.
Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett sig kunna förorda
motionärens förslag. Däremot torde i ett annat, men närliggande avseende
en ändring av förevarande paragraf vara motiverad. Då enligt 1921,
1923 och 1926 års lagar om arbetstidens begränsning även ekonomipersonalen
vid sjukhusen undantagits från nämnda lagars tillämpning, synes enligt
utskottets förmenande beträffande denna personal enahanda bestämmelse
böra inflyta i gällande stadganden angående sjukhus som beträffande sjukvårdspersonalen.
Och då arbetstidslagen ej heller är tillämplig i avseende
å kontorspersonalen, lär hinder ej möta att låta ifrågavarande bestämmelse
avse sjukhuspersonalen i dess helhet. Utskottet förordar alltså, att i andra
punkten av paragrafens första stycke ordet »sjukvårdspersonalen» utbytes
mot ordet »personalen».
Angående ett av herr Hage vid denna paragraf i sin motion väckt yrkande
rörande vissa patienters skyldigheter att vidkännas kostnader i anledning
av sjukhusvistelsen hänvisas till utskottets yttrande vid 17 §.
7 §■
Vid denna paragraf har herr Holmgren i sin motion, dock utan att framställa
något formligt yrkande, uttalat, att anläggning av sjukhus ej borde få
påbörjas, innan medicinalstyrelsen godkänt ritningar över de elektriska
installationerna.
Utskottet har för sin del icke funnit anledning att i detta hänseende
frångå propositionens ståndpunkt.
Utskottet anser sig i övrigt böra framhålla, att paragrafen icke innebär,
att samarbetet emellan det landsting eller den kommun, som önskar anlägga
sjukhus, och medicinalstyrelsen förutsättes taga sin början först efter det
att samtliga i första stycket omförmälda förberedelser blivit slutförda. En
skyldighet att lämna sökanden förhandsbesked, som kan tjäna till hans ledning]
vid upprättande av de ritningar, varom i paragrafen är fråga, torde
följa av den förpliktelse, som åligger styrelsen enligt 1 § 2 mom. i dess
instruktion. Däri stadgas nämligen skyldighet för styrelsen att tillhandagå
kommunala myndigheter med de upplysningar och det biträde, som av dem
äskas och ligger inom området för styrelsens verksamhet, ävensom i övrigt,
Motion.
Utskottet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Motioner.
Utskottet.
i den mån så lämpligen kan ske, lämna de meddelanden i därunder fallande
spörsmål, som av myndigheter eller institutioner begäras.
8§-
I fråga om denna paragraf har yrkats
l:o) i den av herr Fast m. fl. väckta motionen, att 2 mom. första och
andra styckena måtte erhålla följande lydelse:
»2. Direktion skall bestå av minst fem eller, vad angår sjukstuga eller
tuberkulossjukstuga, minst fyra för en tid av fyra kalenderår valda ledamöter.
Direktion för sjukhus, för vars driftkostnad landstinget helt ansvarar,
utses av landstinget. Erfordras fyllnadsval före valtidens utgång, skall sådant
ske för den återstående valtiden».
2:o) i den av herr Hage väckta motionen, dels att i paragrafen måtte vidtagas
enahanda ändringar, som i den förut omförmälda motionen påyrkats,
dels att till paragrafens 2 mom. sista stycke måtte fogas ett tillägg av följande
lydelse:
»Representant för befattningshavarna må dock i den utsträckning och på det
sätt, som landsting eller kommun, som driver sjukhus, beslutar, närvara vid
sammanträde och deltaga i förhandlingarna (men ej i besluten), då frågor
behandlas, vilka röra avlöning och anställningsvillkor, samt i övrigt spörsmål,
som beröra personalen.»
Det i motionerna framställda yrkandet om uteslutande av bestämmelsen,
att av direktionens ledamöter en bör vara läkare, har utskottet icke funnit
sig böra tillstyrka. För utskottet har därvid varit avgörande, att det i många
fall visat sig värdefullt för direktionen att hava tillgång till ytterligare en
läkares sakkunskap utöver styresmannens. Utskottet anser sig emellertid
böra betona, att ifrågavarande bestämmelse icke är av tvingande natur och
därför givetvis icke bör följas, därest det på grund av avståndsförhållanden
eller dylikt skulle vara förenat med svårigheter att förvärva en läkare till
direktionsledamot.
Däremot har utskottet funnit sig böra tillstyrka det i motionerna framförda
förslaget om borttagandet av nu gällande successiva förnyelse av direktionerna.
I likhet med motionärerna anser utskottet, att frågan, om sjukhusdirektion
skall kunna utses genom proportionella val, bör avgöras först
efter verkställande av den av årets riksdag begärda utredningen, i vilken
utsträckning den proportionella valmetoden kunde komma till användning,
utöver vad som redan är stadgat, vid på landsting, stads- och kommunalfullmäktige
ankommande val (se riksdagens skrivelse den 16 mars 1928, nr
73). Utskottet förmenar emellertid, att sjukhuslagen bör erhålla sådan
avfattning, att ett framtida införande av proportionella direktionsval underlättas.
Utskottet anser sig tillika böra framhålla, att, även om direktionerna förnyas
på en gång, anledning saknas att befara, att nödig kontinuitet icke skulle
kunna uppehållas. Till följd av den sålunda förordade ändringen torde ur
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 9
4 mom. böra uteslutas vad diir stadgas om det minsta antal direktionsledamöter
och suppleanter, som i där avsett fall skall utses av landsting.
Yad slutligen beträffar förslaget att stadga rätt för den, som driver sjukhus,
att medgiva representant för befattningshavare att närvara vid direktionssammanträde
synes en bestämmelse härom så mycket mindre av behovet
påkallad, som de frågor, vid vilka en sådan närvaro närmast skulle vara
motiverad, nämligen löne- och anställningsfrågor, regelrätt behandlas icke av
direktionerna utan av förvaltningsutskotten, resp. de kommunala lönenämnderna.
Angående ett i herr Holmgrens motion vid denna paragraf framställt yrkande
rörande styresmans rätt till tjänstebostad hänvisas till vad utskottet
nedan yttrat angående 22 § i utkastet till sjukhusstadga.
9 §•
Vid denna paragraf torde böra behandlas ett i den av herr Hage väckta
motionen framställt yrkande om att lagen och sjukhus stadgan måtte kompletteras
och utformas på sådant sätt, att ett likartat rättsskydd samt lika
rätt att till högre myndighet hänskjuta det slutliga avgörandet av frågor
rörande antagande och avskedande beredes såväl ekonomipersonal (inklusive
sysslomän) som sjukvårdspersonal.
Ifrågavarande yrkande riktar sig mot den olikhet, som enligt propositionen
föreligger i fråga om sjukvårdspersonalens och ekonomipersonalens
klagorätt. Enligt förevarande paragraf, jämförd med 39 § i stadgeutkastet,
kan klagan över entledigande av sjukvårdspersonal föras hos medicinalstyrelsen
och Kung! Maj:t, under det att rätt att klaga över direktionens beslut
att entlediga syssloman eller till kontors- eller ekonomipersonalen hörande
befattningshavare enligt förevarande paragraf, jämförd med 30 och
41 §§ i stadgeutkastet, icke medgivits.
Utskottet har funnit det sålunda väckta förslaget om beredande av besvärsrätt
åt ekonomipersonalen till sina verkningar alltför omfattande för
att nu böra upptagas till prövning. Ett inom utskottet framfört förslag
om beredande av förhandlingsrätt åt nämnda personal har utskottet ej heller
ansett böra föranleda något uttalande från utskottets sida, då detta spörsmål
torde bliva föremål för utredning i annat sammanhang.
11 §■
Vid denna paragraf har yrkats dels i den av fröken Wellin väckta motionen,
att antingen i 1 mom. tredje stycket av paragrafen orden »någon
av dem» måtte utbytas mot orden »tvenne av dem» eller ock bestämmelsen
angående förslag och förord i nu gällande lasarettsstadga (§ 21) bibehållas,
och dels i den av herr Hedvall väckta motionen, att riksdagen måtte uttala
önskvärdheten av sådan ändring i den för medicinalstyrelsen gällande instruktionen,
att vederbörande medlem av vetenskapliga rådet alltid skall
deltaga i ärende rörande upprättande av förslag till lasarettsläkare- eller
sanatorieläkare tjänst.
Motion.
TJtskottet.
Motioner.
Utskottet.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet vill till en början erinra om att propositionen, såsom tidigare
omnämnts, i två avseenden innehåller avvikelser från nu gällande regler.
Den ena innebär, att vid upprättande av förslag till ifrågavarande befattningar
särskild hänsyn skall tagas till framstående skicklighet. Den andra
består däri, att direktionens rätt att avgiva förord, vilken nu kan utövas till
förmån för vilken som helst av de sökande, skall vara begränsad till sökande,
som erhållit förslagsrum eller av någon av de i förslagsärendets behandling
hos medicinalstyrelsen deltagande ansetts böra erhålla förslagsrum. Om
lämpligheten av det förra ändringsförslaget torde alla vara ense. Det senare
har föreslagits av 1926 års lasarettsstadgesakkunniga och vunnit anslutning
av svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Medicinalstyrelsen
och svenska lasarettsläkarföreningen hava däremot intagit samma ståndpunkt
som den först omnämnda motionen eller att för förord utom förslaget skall
erfordras minst två skiljaktigheter bland de jämte generaldirektören i medicinalstyrelsens
behandling av förordsfrågan deltagande, under det att svenska
sanatorieläkarföreningen och svenska föreningen för invärtes medicin påyrkat
förordets inskränkande till dem, som erhållit förslagsrum.
Utskottet ansluter sig i här ifrågavarande avseende till den ståndpunkt,
som intages i propositionen, under erinran därom att Kungl. Maj:t givetvis
icke är bunden av vare sig förslaget eller förordet.
Vad angår den av herr Hedvall väckta motionen må erinras därom, att
enligt medicinalstyrelsens arbetsordning vid upprättande av ifrågavarande
förslag i regel samtliga i tjänst varande byråchefer, som äro läkare, skola
deltaga samt att vid medicinalstyrelsens sida enligt den för styrelsen den
17 december 1914 utfärdade instruktionen är ställt ett vetenskapligt råd, bestående
av bl. a. en representant för en var av följande vetenskapsgrenar,
nämligen medicin, kirurgi, obstetrik, oftalmiatrik och syfilidologi. Medlem
av rådet deltager på generaldirektörens kallelse i handläggningen av ärende,
hörande till hans särskilda kunskaps- eller verksamhetsområde. Enligt
praxis lär medlem av vetenskapliga rådet ej tillkallas i ärende rörande upprättande
av förslag till läkartjänst i andra fall än då sökande åberopat vetenskapligt
författarskap.
Lika med motionären finner utskottet, att tillkallande av vederbörande
medlem av vetenskapliga rådet vid upprättandet av förslag till lasarettsläkar-
och sanatorieläkartjänster även i andra fall än då detta för närvarande
sker skulle vara ägnat att bereda ökad garanti för ett allsidigt bedömande
av de sökandes duglighet. Någon undantagslös skyldighet att tillkalla
medlem av vetenskapliga rådet synes emellertid icke böra föreskrivas;
i exempelvis sådana fall, då allenast en sökande anmält sig eller vederbörande
medlem av vetenskapliga rådet under avsevärd tid är förhindrad att
infinna sig i medicinalstyrelsen, bör uppenbarligen förslag kunna upprättas
utan dennes medverkan. Utskottet anser det alltså önskvärt, att i medicinalstyrelsens
instruktion intages den bestämmelse, att medlem av vetenskapliga
rådet skall, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, tillkallas
vid upprättandet av förslag till här omförmälda läkartjänster.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
II
12. §.
Beträffande denna paragraf har i den av herr Hage väckta motionen yrkats,
dels att i lagtexten eller utskottets motivering måtte utsägas, att »patient
(åtminstone från främmande plats) skall ha rätt, i den mån plats finnes å
allmän sal och han det kräver, att intagas å sjukhus även i de fall, då sjukdomen
är av sådan beskaffenhet, att den kan behandlas vid av sjukhusläkaren
anordnad mottagning för öppen sjukvård», dels att antingen de i paragrafens
första stycke förekommande orden »om och i vad mån» måtte utbytas
mot orden »med vilket belopp» eller ock i riksdagens skrivelse måtte
uttalas, att sjukhusberedning hade rätt att kräva lägre taxor för taxereglerad
öppen sjukvård i fall, då ersättning från läkaren till respektive sjukhus
för begagnande av sjukhusets lokaler o. d. ej utginge eller utginge med
mindre belopp.
Mot det första av de i motionen framställda yrkandena reser sig först
och främst den invändningen, att detsamma skulle medföra en utvidgning av
sjukhusväsendets uppgifter och giva anledning till nya ekonomiska krav.
Vid nuvarande storlek av sjukhusanläggningarna skulle den praktiska nyttan
av förslaget i många fall vara ganska obetydlig. De sjuka, som utan att
vara i behov av sjukhusvård använda sig av sjukhusläkarens öppna mottagning,
måste nämligen givetvis, då fråga är om intagning å sjukhuset, stå
tillbaka för dem, som verkligen äro i behov av sjukhusvård, och då de flesta
sjukhus redan äro praktiskt sett fullbelagda med patienter av sistnämnda
art, skulle jämförelsevis sällan den i motionen förutsatta intagningsmöjligheten
föreligga. I de fall, då intagning skett utan att behov av sjukhusvård
förelåge, bleve det sedan uppenbarligen nödvändigt att låta patient av ifrågavarande
slag lämna sjukhuset, så snart hans plats behövdes för en patient,
som verkligen vore i behov av sådan vård. Med hänsyn till det anförda
har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka ifrågavarande yrkande.
Yad angår det senare av motionärens yrkanden synes en ändring av lagtexten
för att bereda sjukhusberedningen en vidsträcktare befogenhet ej vara
erforderlig liksom det även enligt propositionen tillkommer medicinalstyrelsen
att vid bestämmande av polikliniktaxa beakta alla förekommande omständigheter.
Utskottet har alltså ej heller ansett sig böra förorda motionärens
nu omförmälda förslag.
13 §.
I förevarande paragraf hava bl. a. upptagits bestämmelser om att sjukhusdirektion,
då underläkartjänst skall tillsättas, har att avgiva dels förslag
till tjänsten och dels förord för någon av de sökande.
Frågan om myndighet bör avgiva förord för sökande till tjänst, som tillsättes
av Kungl. Maj:t efter av myndigheten upprättat förslag, är på grund
av en av riksdagens justitieombudsman den 13 februari 1909 till Kungl.
Maj:t ingiven skrivelse beroende på Kungl. Maj:ts prövning, och yttranden
Motion.
Utskottet.
Utskottet.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Motion.
från vederbörande myndigheter hava infordrats genom remiss den 5 juli 1927.
Med hänsyn härtill synes möjlighet böra beredas Kungi. Maj:t att genomföra
gemensamma regler för såväl nyssberörda tjänster som här ifrågavarande
underläkartjänster. Utskottet förordar därför, att de bestämmelser, som
upptagits i andra och tredje punkterna av förevarande paragrafs andra
stycke, överflyttas till den föreslagna stadgan samt att i anslutning härtill i
20 § införes en bestämmelse, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas att i administrativ
ordning utfärda föreskrifter i ämnet.
Den i andra stycket upptagna bestämmelsen, att underläkare tillsättes
genom förordnande på viss tid, som ej utan Konungens medgivande må
överstiga tre år, utgör uppenbarligen intet hinder för att underläkare efter
ett visst treårsförordnandes utgång erhåller ett nytt sådant förordnande.
För att detta tydligare skall komma till uttryck föreslår utskottet, att lagtexten
något omformuleras.
14 §.
I den av herr Holmgren väckta motionen har föreslagits sådan ändring
i förevarande paragraf, att biträdande lasarettsläkarbefattning icke må kunna
inrättas å odelat lasarett.
Motionären har till stöd för sitt yrkande anfört följande:
»Utan tvivel kommer den att på de odelade lasaretten verka så, att de
invärtesmedicinska fallen, för vilka läsarettsläkaren, vilken undantagslöst nu
för tiden är kirurg utan utbildning i invärtes sjukdomar, icke i lika grad
intresserar sig, komma att överlämnas åt den biträdande lasarettsläkaren.
Resultatet härav blir, att man får ett slags invärtes avdelning på lasaretten
med särskild för vården av dessa sjuka ansvarig läkare, varigenom allmänheten
lätt får den uppfattningen, att det blivit väl ordnat eller åtminstone bättre
ordnat för de invärtessjuka än förut. Så skulle också vara förhållandet, i
fall denna biträdande lasarettsläkare genom sin utbildning förvärvat den
önskvärda kompetensen för att under eget ansvar kunna handha vården av
en avdelning för invärtes sjuka. Så torde emellertid på sin höjd rent undantagsvis
komma att bli förhållandet. Ingen läkare utbildar sig i våra dagar
på sådant sätt, att han förvärvar kompetens såväl för invärtes lasarettsläkaretjänst
som för kirurgisk lasarettsläkaretjänst, och den biträdande lasarettsläkaren
på ett odelat lasarett, som samtidigt tjänstgör som kirurgens
underläkare, har just sökt denna befattning för att få utbildning i kirurgi,
vilken är den enda, han där kan få, då chefen är uteslutande kirurg. Jag
befarar därför, att inrättandet på odelade lasarett av biträdande lasarettsläkare
av denna typ, som 14 § avser, kommer att ha en mycket olycklig
inverkan på utvecklingen av sjukhusvården för de invärtes sjuka i vårt land.
Landstinget eller kommunen, som driver sjukhuset, kan tro sig på detta
sätt ha ordnat något så när tillfredsställande för de invärtessjuka, under
det att i själva verket ingenting vunnits för dem. Det enda, som vunnits
är, att lasarettsläkaren blir avlastad från en kategori av sjukdomsfall, som
han mindre intresserar sig för. Denna avlastning är emellertid av rent
formell art. Ty han har även utan att en biträdande lasarettsläkaretjänst
för underläkare inrättas möjlighet att anförtro åt sin underläkare vilken del
som helst av sjukvårdsarbetet, som han anser denne vara kompetent att
utföra. Att det för underläkaren blir en fördel skall icke förnekas. Han
får en förnämligare ställning och en pappersmerit. Men vad departements
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr ■lo.
13
chefen menar med att förslaget »torde innefatta eu möjlighet till förbättring
av sjukvården» förstår jag icke, i den mån uttrycket innebär, att vid odelat
lasarett eu förbättring av vården för invärtes sjuka härigenom skulle ernås.
Förbättras genom förslaget resurserna för dessa sjukas behandling? Nej.
Komma de att vårdas av mer kompetent person än förut? Nej. Underläkaren
blir ej kompetentare, därför att han kallas biträdande lasarettsläkare.
Man kan ej heller till den biträdande lasarettsläkarebefattningen tänkas få
en invärtesmedicinskt mer kompetent person än till en underläkarebefattning
av skäl, som jag nyss anfört. Den enda skillnaden för de invärtes sjuka
blir, att de alldeles få vara utan lasarettsläkarens vård, vilken de förut kommit
i åtnjutande av i större eller mindre utsträckning. Då denne städse torde*
vara mer förfaren än sina underläkare, även i invärtes medicin, är det svårt
att inse, varuti fördelen för de sjuka ligger.»
De synpunkter, som framföras i motionen, överensstämma väsentligen med
dem, som anlagts av Svenska föreningen för invärtes medicin och vars yttrande
i ämnet refererats i propositionen, vartill utskottet härutinnan får
hänvisa.
I anledning av sistberörda yttrande har chefen för socialdepartementet
anfört:
»Förslaget att inrätta biträdande lasaretts- och sanatorieläkarbefattningar
torde innefatta en möjlighet till förbättring av sjukvården. Vid sådant förhållande
synes det mig icke försvarligt att vid odelat lasarett avstå från
denna möjlighet allenast för att bibehålla ett indirekt tvångsmedel till befrämjande
av eu ännu bättre men också vida kostsammare anordning, nämligen
inrättandet av särskilda medicinska avdelningar. Med kännedom om
landstingens intresse för att åstadkomma en tillfredsställande sjukvård
synes man ej heller hava befogad anledning att befara, att landstingen, hven
om biträdande läkarbefattningar inrättas i enlighet med sakkunnigförslaget,
skola underlåta att på de ställen, där det är påkallat, tillgodose behovet av
invärtesmedicinskt utbildade lasarettsläkare.»
Till det i propositionen gjorda uttalandet kan utskottet väsentligen ansluta
sig. Utskottet har alltså funnit sig icke kunna tillstyrka motionärens
ifrågavarande yrkande.
I ett annat avseende har däremot en ändring av paragrafen synts utskottet
motiverad. Den omständigheten, att för befattningar såsom biträdande
lasaretts- eller sanatorieläkare skäligen måste krävas mera kvalificerade
läkarkrafter än för underläkartjänsterna i allmänhet, torde knappast kunna
underlåta att medföra, att avlöningen till biträdande lasarettsläkare måste
sättas något högre än till vanlig underläkare. Under sådana förhållanden
torde inrättandet av dylik befattning icke böra ske utan att representant
för den, som driver sjukhuset, givit sitt medgivande därtill. I enlighet härmed
föreslås, att ansökan om inrättande av biträdande överläkartjänst skall
vara tillstyrkt jämväl av sjukhusberedningen.
15 §.
I den av herr Holmgren väckta motionen har föreslagits uteslutande av
det i förevarande paragraf stadgade förbudet mot lönevillkor, varigenom
läkare förhindras att utöva enskild praktik, som avser behandling i fall, då
Propositio
nen.
Utskottet.
Motion
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
Motion -
annan läkare med den för den sjukes behandling erforderliga specialutbildningen
icke utan olägenhet eller omgång kan erhållas.
Innan utskottet övergår till behandling av det i motionen väckta yrkandet,
vill utskottet erinra om att utskottet i 5 § föreslagit sådan ändring, att
nödig vila och ledighet blir beredd ej blott för sjukvårdspersonalen utan
även för övriga befattningshavare vid sjukhusen. Vid sådant förhållande synes
det ligga nära till hands att jämväl de i första stycket av förevarande paragraf
upptagna bestämmelserna om semester för läkare och sjukvårdspersonal
-göras tillämpliga jämväl å annan personal. En sådan ändring skulle i själva
verket icke innefatta annat än ett lagfästande av en utveckling, som redan
ägt rum. Så vitt utskottet kunnat inhämta, är nämligen semesterrätt genomförd
för all personal med stadigvarande anställning såväl vid de av landstingen
som vid de av kommuner drivna sjukhusen. Utskottet vill därför
förorda, att bestämmelsen i paragrafens första stycke göres tillämplig å all
vid sjukhus anställd personal, som vunnit stadigvarande anställning.
Yad härefter beträffar motionen, är densammas syftemål att förhindra,
att läkaren mer än nödigt är dragés från sin verksamhet vid sjukhuset.
Detta syftemål, som för övrigt ligger till grund för hela andra stycket i
paragrafen, anser jämväl utskottet beaktansvärt, men utskottet har icke
blivit övertygat om, att den av motionären anvisade vägen skulle visa sig
ändamålsenlig för dess ernående. I det fall, varom fråga är, eller att specialutbildad
läkare erfordras och sjukhusläkaren är den ende specialist, som kan
komma i fråga, skulle nämligen den av motionären föreslagna ändringen i
allmänhet blott medföra den effekten, att sjukhusläkaren tillkallades för konsultation
av den icke specialutbildade läkare, som i följd av ändringen måste
anlitas. Sjukhusläkarens verksamhet utanför sjukhuset skulle således näppeligen
minskas; däremot skulle uppenbarligen risk föreligga för att patienten
förorsakades omgång och eventuellt onödiga kostnader. I följd härav har
utskottet icke funnit sig böra tillstyrka motionärens ifrågavarande yrkande.
Däremot synes syftet att förhindra, att lasarettsläkaren företager sjukbesök,
som icke med nödvändighet äro erforderliga, i viss mån kunna på
annat sätt ytterligare tillgodoses. Paragrafens ordalydelse kan giva anledning
till den tolkningen, att sjukhusläkare icke må förbjudas att företaga sjukbesök
i de i paragrafen angivna fallen, även om den sjuke utan olägenhet
själv kan infinna sig i läkarens bostad eller vid hans mottagning å sjukhuset.
För att förhindra en sådan tolkning föreslår utskottet, att paragrafen något
omformuleras.
17 §.
På sätt vid 6 § anmärkts torde här böra behandlas ett i herr Hages
motion framställt yrkande, att i nämnda paragraf borde införas stadgande,
att person, som på grund av platsbrist å allmän sal eller på grund av sjukdomens
art och på grund av platsbrist å särskilda rum inlagts å enskilt
eller halvenskilt rum, icke härigenom skulle skyldigkännas att påtaga sig
några kostnader utöver dem, som han skulle haft skyldighet att taga på sig,
om han inlagts å allmän sal.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
15
Enligt utskottets förmenande är något stadgande av det innehåll motionären
antytt icke erforderligt för att säkerställa iakttagandet av den av honom
förfiiktade principen. Redan av allmänna rättsregler läror följa, att den, som
begärt att få bliva intagen å allmän sal eller halvenskilt rum, men på grund
av platsbrist ej kan där intagas, icke utan eget medgivande är skyldig att,
om plats beredes honom å annan avdelning, erlägga den högre avgift, som
skall utgå å sådan avdelning. Det sagda har givetvis sin tillämpning även
i avseende å läkarersättning. Av allmänsalspatient, som på grund av platsbrist
undantagsvis vårdas å halvenskilt eller enskilt rum, må läkararvode
följaktligen icke mottagas enligt det av utskottet förordade förslaget. På
grund av det anförda finner utskottet ej erforderligt att tillstyrka det framställda
yrkandet.
18 och 19 §§.
I den av herr Holmgren väckta motionen har yrkats, att förslagets 18 § måtte
erhålla följande lydelse:
»1. För sjukvård å lasarett, sjukstuga eller tuberkulossjukvårdsanstalt
ansvarig läkare må icke mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står i
omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset, eller
för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal
eller å särskilt rum, avsett för sjuka å sådan sal. För undersökning, som
utförts å icke inträdessökande vid mottagning, som i 12 § sägs, må dock,
där ej läkaren annorledes förbundit sig, särskild ersättning påfordras även
för det fall, att undersökningen utvisat behov av sjukhusvård och föranleder
intagning. Sådan ersättning må icke överstiga vad som bestämts i den av
medicinalstyrelsen enligt 12 § utfärdade taxan.
För undersökning, behandling eller skötsel av person, vilken vårdas å
halvenskilt eller enskilt rum, må läkare, som avses i första stycket, påfordra
särskild, med hänsyn till vårdens art och den vårdades ekonomiska förhållanden
skälig ersättning. Ersättning, vilken av sådan anledning utgår, må
ej överskrida vad som upptagits i en för sjukhuset gällande dagtaxa, vilken
utfärdas av medicinalstyrelsen. Har läkaren förbundit sig att ombesörja
vården utan särskild ersättning eller eljest på villkor, som äro för den betalningsskyldige
förmånligare, skall det lända till efterrättelse.
Innan medicinalstyrelsen utfärdar taxa, som avses i andra stycket, har
styrelsen att därtill upprätta förslag, varöver tillfälle skall lämnas sjukhusberedningen
att efter vederbörande läkares hörande avgiva yttrande. Taxa
må ej utan synnerliga skäl göras olika för sjukhus, som drivas av samma
landsting.
Angående ikraftträdande av taxa, som avses i detta moment, skall vad i
12 § stadgats rörande där omförmäld taxa äga motsvarande tillämpning.
2. Annan å sjukhus anställd personal än läkare, som ovan sagts, må icke
fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen
person.»
I den av herr Henrik Andersson i första kammaren och av herr Lindberg
i andra kammaren väckta motionen har hemställts, att riksdagen måtte vid
-
Utskottet.
Motioner.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
taga sådan ändring i 1 mom. andra stycket av 18 § i propositionen, att
lasaretts- och sjukstuguläkare må äga att fordra särskild ersättning av
sådana patienter, som i stycket angivas, endast där han av sjukvårdsanstalts
ägare erhållit uttrycklig rätt därtill.
I den av herr Fast m. fl. väckta motionen har yrkats, att de i 1 mom.
första stycket andra och tredje punkterna i propositionens 18 § intagna
bestämmelserna om läkares rätt till särskild ersättning av inträdessökande
för mera omfattande laboratorieundersökning måtte uteslutas.
I den av fröken Wellin väckta motionen har hemställts, att 18 § i propositionen
måtte utgå och ett nytt moment rörande läkarhonorar och taxor
införas i 20 § samt att i motiveringen till det blivande lagförslaget måtte
göras uttalanden om:
a) att rätt till särskild ersättning av patienter å enskilda eller halvenskilda
rum må tillkomma allenast ansvarig läkare å den avdelning, där patient
vårdas;
b) att vid utfärdande av bestämmelser rörande läkartaxorna möjlighet
hålles öppen att tillämpa två alternativa system;
c) att, därest sysslomannen skall inkassera läkare tillkommande honorar,
samtliga dylika avgifter böra inbetalas till sysslomannen; samt
d) att anmälningsskyldighet till medicinalstyrelsen om att patient anser
fordrat belopp oskäligt, icke bör åläggas sysslomannen.
I den av herr Brännberg m. fl. väckta motionen har yrkats, att 1 och 2
mom. i 18 § i propositionen måtte ersättas med en föreskrift av följande
lydelse: »För sjukvård å lasarett, sjukstuga eller tuberkulossjukvårdsanstalt
ansvarig läkare må icke mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står i
omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset, eller
för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal
eller å särskilt rum.»
I den av herr Hage väckta motionen har hemställts, att bestämmelserna
i 1 mom. första stycket andra och tredje punkterna i 18 § i propositionen
måtte uteslutas, att läkare å sjukstuga ej måtte erhålla rätt att påfordra
särskild ersättning av patient å halvenskilt eller enskilt rum, att den särskilda
ersättning, som eventuellt kunde komma att betalas, endast skulle utgå
för operation eller likartad behandling samt att landsting i övrigt, med
nämnda undantag, skulle hava rätt att bestämma i ersättningsfrågan.
Det centrala spörsmålet i fråga om 18 § i propositionen gäller lasarettsoch
sjukstuguläkares rätt till ersättning av dem, som vårdas å vederbörande
sjukhus.
Utskottet vill till en början erinra om nu gällande bestämmelser. Enligt
dessa äger läkaren icke att fordra någon ersättning av de å sjukhuset vårdade,
men är oförhindrad att mottaga sådan. Redan vid den nuvarande
stadgans tillkomst var emellertid förutsatt, att den förmögne skulle hava
en moralisk skyldighet att ersätta läkaren, och även om förhållandena växla
på olika platser och det till och med på sina håll förekommer, att ersättning
ej brukar lämnas, är dock huvudregeln, att lasarettsläkaren erhåller
Andni ItujniskoUt Is ntlåtaiiilc AV HA.
17
■en betydande del av sin inkomst genom frivilliga avgifter, vilka på vissa
orter erläggas ej blott av de å lialvenskilda och enskilda rum intagna utan
även av de å allmän sal liggande patienterna.
Det rådande systemet är emellertid förenat med avsevärda olägenheter.
Det lämnar sålunda patienterna, då de vilja honorera läkarna, utan vägledning
i fråga om honorarets storlek. Följden härav blir ofta, att patienterna
erlägga belopp, som beräknats helt och hållet på måfå. De flesta lasarettsliikare
torde kunna giva mångfaldiga exempel på att patienter till följd härav
i vissa fall erbjudit vida mer än som motiverats av deras ekonomiska ställ
ning och arten av läkarens åtgärd, medan förhållandet varit det motsatta i
fråga om andra patienter. Förutom att systemet sålunda ofta leder till
över- eller underbetalning, medför det för patienten även den olägenheten,
att han under sjukdomen, i oklarhet om storleken av det honorar han bör
betala, oroar sig över kostnadsfrågan, varigenom obehagen av sjukhusvistelsen
ökas. Aven för läkarna medför den ovisshet, som kännetecknar det
nuvarande systemet, vissa lätt insedda olägenheter.
Med hänsyn till nu angivna omständigheter bör enligt utskottets uppfattning
en reform av gällande regler vidtagas. I propositionen har föreslagits,
att läkarna vid tuberkulossjukvårdsanstalterna ävensom, såvitt fråga
är om vård å allmän säl, läkare vid lasarett och sjukstugor ej skola få mottaga
ersättning av patienterna. I fråga om vård å enskilda och halvenskilda
rum å sistnämnda sjukhus medger propositionen — på sätt i det följande
komrne att ytterligare beröras — vederbörande landsting och kommuner
frihet att välja emellan att genomföra ett system med förbud för läkaren
att mottaga ersättning av de patienter, som intagits å sjukhuset, och att
tillämpa ett system med obligatorisk skyldighet för patienterna att lämna
läkarne ersättning. En följd av propositionen skulle bliva, att förstnämnda
system komme att i stort sett tillämpas vid sjukstugorna, där såsom regel
endast allmänsalspatienter kunna mottagas. Motionsvis har framförts det
yrkandet, att i lag skulle intagas ett ovillkorligt förbud för läkarna vid
samtliga de sjukvårdsanstalter, varom här är fråga, att mottaga ersättning
av patienter, som intagits å vederbörande sjukvårdsinrättning.
Utskottet har för sin del icke velat göra den sålunda motionsvis föreslagna
anordningen till den enda tillåtna. Skälen för utskottets ståndpunkt äro i huvudsak
följande. Lasarettsläkareus utbildning är i jämförelse med de flesta andra
yrkesutövares utomordentligt dyrbar och lång; innan han uppnått en ålder av inemot
fyrtio år, lärer han i allmänhet icke hava erhållit en befattning, som möjliggör
en amortering av den betydliga skuldbörda, som han, därest lian ej
haft enskild förmögenhet, måst ådraga sig. Skall han därjämte kunna bibehålla
den höga nivå, som till fördel för alla hjälpsökande kännetecknar det
svenska lasarettsväsendet, måste han jämväl efter det lian vunnit lasarettsläkartjänst
underkasta sig ej obetydliga kostnader för utrikes studieresor,
litteraturinköp o. d. Under sådana förhållanden måste lasarettsläkarlönen,
därest honoraren från de å sjukhuset vårdade bortfalla, sättas vida högrj
än för närvarande är förhållandet. Man har emellertid att räkna med den
möjligheten, att många landsting och kommuner komma att finna det betänkligt
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 2 avd. 21 käft. (Nr ,15.) 1105 »s 2
18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
att tilldela lasarettsläkaren eu så hög lön, som ur ovan angivna synpunkter
vore erforderlig, ocli att betänksamheten skulle finna stöd ej minst däri, att
de höga lasarettsläkarlönerna kunde förväntas komma att föranleda krav
på ökad lön från andra befattningshavare. Om vid ett dylikt system den
kontanta lönen icke blir tillräckligt hög, riskerar man emellertid antingen
att icke få så framstående läkarkrafter som nu eller ock att läkarna komma
att till lasarettens nackdel ägna en väsentlig del av sin tid åt enskild praktik.
Vid sådant förhållande har utskottet ansett det vara lämpligt, att lagen
bereder vederbörande landsting och kommuner tillfälle att själva avgöra,
huruvida läkarna vid deras sjukhus skola uppbära ersättning av patienter å.
halvenskilt och enskilt rum eller icke. Anledning att så hårt ingripa i
den kommunala självbestämningsrätten, att lagstiftaren ej medgåve landstingen
och kommunerna valfrihet härutinnan, har utskottet icke ansett föreligga.
Vid ett godtagande av utskottets förslag komma tydligen de önskemål, som
framförts i den av herrar Henrik Andersson och Lindberg viickta motionen
och som gå ut på att vederbörande landsting eller kommuns medgivande
skall erfordras för rätt att mottaga ersättning, att förverkligas beträffande
alla efter den föreslagna lagens ikraftträdande tillsatta läkare.
Ehuru utskottet sålunda i likhet med Kungl. Magt ansett det principiellt
riktigt att tillerkänna vederbörande landsting och kommuner frihet att välja
mellan de båda ovan angivna alternativen, har utskottet likväl icke funnit
sig böra förorda de regler rörande läkares rätt att erhålla ersättning av patienterna,
som vid utformandet av det ena alternativet föreslagits i propositionen.
Enligt de regler, som meddelas i propositionen, skulle patient å
halvenskilt eller enskilt rum vara skyldig att erlägga ersättning till läkare
enligt fastställd taxa, och denna skyldighet skulle i händelse av tvist kunna
rättsligen utkrävas enligt medicinalstyrelsens beslut. Att på rättslig väg
uttaga ersättning av patienter till läkare för vård å offentligt sjukhus skulle
emellertid helt säkert visa sig strida mot eu starkt rotad uppfattning och
ej alltid kunna ske med undvikande av obillighet. Vidare medför den omständigheten,
att en obligatorisk taxa noggrant måste efterlevas, den följden,
att en läkare, som mottager ett högre honorar än det i taxan angivna, gör
sig skyldig till straffbart tjänstefel. Det synes emellertid vara önskvärt, att
man icke meddelar regler, som medföra en kriminalisering av en dylik handling.
Med hänsyn till de olägenheter, som alltså äro förenade med införandet
av en obligatorisk taxa, har utskottet, för det fall att läkare medges rätt att
uppbära ersättning av patient, ansett sig böra förorda, att i fråga om patienter
å halvenskilda och enskilda rum nuvarande system med allenast frivilligt
erlagda honorar bibehålies men att därtill fogas den bestämmelsen,
att för varje sjukhus skall utfärdas en taxa, som utan att vara tvingande
skall tjäna patient till ledning vid hans bedömande av storleken av det
läkarhonorar, som han bör erlägga. Med undvikande av de olägenheter,
som äro förenade med den i propositionen föreslagna obligatoriska taxan,
medför den av utskottet förordade rådgivande taxan för patienterna samma
fördelar som den förstnämnda, I fråga om patienterna å allmän sal, vilka
Andra laga!sköttels utlåtande Nr Hö.
19
utgöra det stora flertalet av sjukhusens patienter, gäller enligt utskottets
förslag liksom enligt propositionen, att ersättning till läkare av dem icke
skall erläggas. Patienterna å halvenskilda och enskilda rum vinna genom
den rådgivande taxan den fördelen, att de redan på förhand kunna erhålla
kännedom om storleken av den ersättning till läkare, som en viss behandling
anses böra medföra, samtidigt som det överlämnas åt dem själva att
efter övervägande bestämma, huru stort läkarhonorar deras ekonomi tillåter
dem att lämna. För läkarna torde den rådgivande taxan, jämförd med den
obligatoriska, i stort sett endast komma att medföra den försämringen, att
ersättningar icke komma att erläggas med fullt belopp i de fall, då ekonomiska
hinder därför föreligga.
I fråga om sättet för här ifrågavarande taxas upprättande förordar utskottet
den avvikelsen från det i propositionen framlagda förslaget, att
samma förfarande kommer till användning som det i 12 § beträffande taxa
för taxereglerad öppen mottagning föreslagna. Genom en sådan ändring
stärkes den kommunala myndighetens inflytande. Det blir bland annat för
densamma möjligt att uppställa taxeförslaget under hänsynstagande till övriga
ekonomiska förmåner, som vid sjukhuset beredas läkaren. Det behov,
som vid taxeförslagets upprättande kan göra sig gällande, att erhålla kännedom
om allmängiltiga medicinska synpunkter torde kunna tillgodoses därigenom,
att de kommunala myndigheterna inhämta upplysningar av medicinalstyrelsen.
Vid taxans utformande synes böra iakttagas, att den uppställes på sådant
sätt, att patienten utan svårighet med dess ledning kan bedöma storleken
av det läkarhonorar, som för hans fall ifrågakommer. Det förefaller antagligt,
att för vissa fall, t. ex. av inre medicinsk natur, en dagtaxa erbjuder
fördelar, medan för andra fall, t. ex. kirurgiskt behandlade, en behandlingstaxa,
angivande ersättning efter ingreppets art, kan vara lämpligare. Det är
även möjligt, att en kombination av de båda systemen under vissa förhållanden
kan anses böra ifrågakomma eller att ettdera av systemen finnes böra
komma till uteslutande användning. På förhand synes man icke böra utfärda
så bestämda anvisningar för taxans utformande, att de förhindra, att
hänsyn tages till olika förhållanden vid olika sjukhus och till de erfarenheter,
som komma att göras. Vilket av de här angivna systemen för taxans
utformande än kommer till användning, synes det emellertid böra vara förenat
med en maximering av läkarhonoraret. Härigenom vinnes för patienten
den fördelen, att han på förhand vet, att vare sig hans sjukdom medför
en långvarig sjukhusvistelse eller föranleder ett flertal åtgärder av en eller
flera läkare, högre ersättning till läkare än ett visst angivet belopp icke
ifrågasättes. Därjämte bör iakttagas, att taxa för vård å halvenskilt rum
sättes väsentligt lägre än för vård å enskilt rum.
För att patienterna vid de sjukhus, där en rådgivande taxa tillämpas,
skola erhålla kännedom om gällande bestämmelser, torde i administrativ
ordning böra föreskrivas, att taxan skall finnas tillgänglig för allmänheten
och inledas med ett utdrag av gällande lagbestämmelser.
TJtskottet.
Utskottet.
20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Slutligen anser sig utskottet böra betona, att det ifrågasatta införandet av
en rådgivande taxa i stort sett — med undantag för radiologer och dylika —-allenast avser att åstadkomma en reglering av redan utgående frivilliga avgifter
och sålunda icke får i större utsträckning än nyss angivits utnyttjas
till höjning av de inkomster, som skola tillkomma läkarna för deras arbete
å sjukhusen.
Yad härefter beträffar frågan om läkarens rätt till särskild ersättning för
åtgärd, som står i omedelbart samband med patients intagning å eller utskrivning
från sjukhus, har det synts utskottet icke innefatta några större
olägenheter att på denna punkt avvika från propositionen och genomföra
avgiftsfrihet. Därigenom vinnes bland annat den fördelen, att det icke blir
möjligt att av allmänsalspatient uttaga ersättning för en undersökning, som
tilläventyrs skulle kunnat uppskjutas till efter intagningen. Utskottet har
ej heller velat medverka till något undantag från den generella avgiftsfriheten
i ifrågavarande avseende genom att understödja det i herr Holmgrens
motion framställda yrkandet om rätt till avgift för undersökning av patient,
som icke är inträdessökande men som på grund av undersökningen intagits.
Skälet för utskottets ståndpunkt härutinnan är detsamma som det, som
ligger till grund för propositionens, eller att det i praktiken icke lärer
vara möjligt att klart skilja emellan inträdessökande och icke inträdessökande;
utskottet kan härutinnan inskränka sig till att hänvisa till vad som
härom anföres i propositionen.
Utskottet övergår därefter till frågan, huruvida vid tuberkulossjukvårdsanstalter
rätt till särskild ersättning av patienter å enskilt eller halvenskilt
rum — sådana förekomma här i mycket ringa utsträckning — må kunna
tillerkännas de ansvariga läkarna. Då de bestämmelser, som härom föreslås
i propositionen, praktiskt sett icke innefatta annat än ett fastslående av
gällande praxis, enligt vilken dylika avgifter regelrätt icke förekomma å
tuberkulossjukhus, har utskottet icke funnit anledning att på denna punkt
frångå propositionen.
En följd av de ändringar, som av utskottet förordats i förslagets 18 §, är,
att dess 19 § icke längre kommer att innefatta något undantag från förstnämnda
paragraf utan allenast från 17 §. Samtidigt med att det i förslagets
19 § upptagna stadgandet undergår av berörda ändringar föranledda jämkningar
torde det därför böra flyttas så att det kommer omedelbart efter
17 §. Utskottet förordar därför, att de två paragrafer i förslaget, varom nu
är fråga, byta plats.
20 §.
På sätt vid 13 § anmärkts, föranleder den i nämnda paragraf föreslagna
ändringen, att i förevarande paragraf, lämpligen närmast efter den nuvarande
punkten 2), inryckes bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser
angående upprättande av förslag till underläkartjänst.
23 §.
De i den av utskottet föreslagna 19 § upptagna nya bestämmelserna lära
föranleda viss jämkning i 2 mom. av förevarande paragraf.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
21
24 §.
I den av herr Holmgren väekta motionen har yrkats, att till förevarande
paragraf måtte fogas ett stadgande av följande lydelse: »Dock skall utan
hinder av innehållet i denna paragraf gälla, att lasaretts- och sanatorieläkare
utnämnas av Konungens.
Utskottet, som finner den tankegång, vilken ligger till grund för motionärens
yrkande, värd beaktande, kan för sin del icke förorda, att man, utan
att vederbörande landsting, kommuner och direktioner erhållit tillfälle att i
vanlig ordning yttra sig i ärendet, lägger motionärens förslag till grund fölen
lagbestämmelse. I betraktande kommer även, att en verklig reglering,
jämförlig med den, som i 11 § föreslås beträffande ansvariga läkare i allmänhet,
icke kan utan utredning genomföras; exempelvis skulle för sådant fall
särskilda regler behöva meddelas för länslasarettet i Lund, där överläkarebefattningarna
innehavas av professorerna vid Lunds universitet. Däremot
anser utskottet sig böra betona angelägenheten av att den i propositionen
i utsikt ställda utredningen rörande frågan, i vad mån nu gällande särbestämmelser
böra bibehållas, utan dröjsmål kommer till stånd.
27 §.
Godtages den av utskottet föreslagna ändringen av 8 §, blir det uppen_
barligen nödvändigt att genom eu övergångsbestämmelse fastslå den tidpunkt
vid vilken gemensam mandattid för direktionsledamöterna skall vara genomförd.
Lämpligen torde därutinnan böra så förfaras, att samtliga mandat få
utlöpa med utgången av år 1929. En sådan ändring nödvändiggör omarbetning
av de enligt propositionen i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna
rörande vid sjukhusen anställda befattningshavares rätt att efter ny
lags ikraftträdande kvarstå i direktion.
Vid propositionen har, för att sätta riksdagen i tillfälle att bedöma, på
vad sätt det föreliggande författningsmaterialet uppdelats på lagbestämmelser,
som skola antagas av Konung och riksdag, och föreskrifter, avsedda att
utfärdas i administrativ ordning, fogats ett utkast till stadga angående lasarett,
sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter (sjukhusstadga).
Utskottet har för sin del icke funnit anledning till annan erinran mot
den verkställda uppdelningen av författningsmaterialet än att, på sätt utskottet
vid 13 och 20 §§ i lagförslaget berört, enligt utskottets mening till
stadgan böra överflyttas bestämmelserna angående upprättande av förslag
till underläkartjänst.
I vissa av de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna
har hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att ändringar i närmare
angivna avseenden vidtagas i det vid propositionen fogade stadgeutkastet.
I 3 § i stadgeutkastet föreskrives bl. a., att vid varje lasarett skall finnas
en prästman. I 38 § meddelas därpå närmare föreskrifter angående präst
mannens åligganden. I fråga om dessa paragrafer har i den av herr Hage
väckta motionen hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t
Motion.
Utskottet.
Utskottet.
Utkastet till
sjukhusstadga.
3 och 38 §§.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
uttala sig för, att Kungl. Maj:t måtte överväga, om ej nämnda paragrafer
kunde så utformas, »att landsting hade möjlighet att giva anslaget till prästmans
anställande vid lasarett i den form, att hela eller någon del av anslaget
finge utgå till prästmän, tillhörande olika trossamfund, vilka vid olika
tillfällen tillkallades på begäran av patient eller som anlitades för gudstjänsts
hållande m. m.»
Med hänsyn till de funktioner, som enligt kungl. förordningen den 3 december
1915 angående kyrkoböckers förande, §§ 15, 17, 26 och 27, ankomma
å predikant vid sjukhus, därest sådan finnes anställd, torde det icke vara
möjligt att ersätta den i utkastet omförmälda, till statskyrkan hörande prästmannen
med prästman, tillhörande annat kyrkosamfund. Vid sådant förhållande
har utskottet icke funnit skäl tillstyrka motionen.
I 5 § 1 mom. andra stycket i stadgeutkastet föreskrives,bland annat, att då
vid omröstning inom direktion rösterna äro lika delade, den mening gäller,
som biträdes av direktionens ordförande eller den, som företräder honom,
dock att företrädet mellan dem, som vid val erhållit lika röstetal, bestämmes
genom lottning. I nämnda stadgande bör enligt utskottets förmenande en
ändring ske för att tydligt angiva, att i fall, då direktionens förhandlingar
enligt bestämmelsen i utkastets 4 § ledas av landshövding i denna hans
egenskap och fråga ej är om val, utslagsröst tillkommer direktionens ordförande
eller, vid förfall för honom, vice ordföranden eller den, som, vid
förfall för dessa båda, jämlikt 4 § utsetts till ordförande vid sammanträdet.
I 2 .mom. av utkastets 5 § föreskrives, att underrättelse om direktionssammanträde
skall, så vitt möjligt i god tid, meddelas en var, som jämlikt
4, 7 eller 10 § äger att deltaga i överläggning å sammanträde. Härmed
åsyftas landshövding, styresman, annan överläkare och syssloman. Angående
direktionsledamöternas underrättande om sammanträde finnes ingen annan
föreskrift än den i 1 mom. av paragrafen intagna, att direktionen sammanträder
på kallelse av ordföranden. För att direktionsledamöterna och nyssnämnda
personer skola vara tillförsäkrade möjlighet att förbereda sig på förekommande
ärenden, torde i paragrafen böra intagas föreskrift, att kallelse
till direktionssammantxäde bör vara åtföljd av föredragningslista.
Enligt 8 § i stadgeutkastet föredrager styresmannen inför direktionen alla
på dess prövning ankommande ärenden, som ej ordföranden själv förbehåller
sig, direktionen obetaget att bestämma, att på styresmannen eljest ankommande
föredragning skall, i den män styresmannen och en eller två av
direktionen utsedda ledamöter av densamma därom överenskomma, »verkställas
av någon av dessa ledamöter». I den av herr Hage väckta motionen
har påyrkats, att riksdagen måtte hemställa, att till de citerade orden måtte
fogas följande tillägg: »eller ock, där detta anses lämpligt, av sysslomannen».
Jämväl utskottet finner det av praktiska skäl lämpligt, att den i paragrafen
omnämnda delegationen och styresmannen skola kunna överlämna föredragningen
av visst ärende åt sysslomannen, och vill därför i anslutning till
motionen uttala önskvärdheten av att vid slutet av den i motionen avsedda
satsen tillfogas orden »eller av sysslomannen».
23
•Andra lagutskottets utlåtande AV H5.
Stadgeutkastets 22 § innehåller, bland annat, att lämplig bostad bör beredas
lasarettsläkare inom lasarettet eller i dess grannskap samt att, där
flera lasarettsläkare finnas, sådan bostad bör i första hand tillhandahållas,
om kirurgisk avdelning finnes, åt den, som förestår denna, och eljest åt
styresmannen. I den av herr Holmgren väckta motionen har uttalats, dels
att tjänstebostad borde »i första hand tillhandahållas styresmannen och eljes,
om kirurgisk avdelning finnes, åt den, som förestår denna» och dels att vid
ombyte av styresman, åt vilken i denna egenskap tjänstebostad upplåtits,
den avgående styresmannen icke borde vara skyldig avflytta från bostaden
förrän nästkommande flyttningsdag enligt ortens bruk.
Utskottet, som finner det riktigt, att i sjukvårdens intresse tjänstebostad
i första hand tillbjudes föreståndare för kirurgisk avdelning, vill i anledning
av motionen framhålla, att ifrågavarande bestämmelser icke äro av tvingande
natur och att därför vid deras tillämpning i erforderlig mån hänsyn kan
tagas till de av motionären framförda synpunkterna.
30 § i stadgeutkastet innehåller bland annat, att syssloman tillsättes av
direktionen med ömsesidig rätt till sex månaders uppsägningstid. Beträffande
detta stadgande har i den av herr Holmgren väckta motionen uttalats, att
det läge vikt uppå att sysslomannens ställning bleve starkare än vad den
hittills varit samt att det i enlighet härmed icke vore riktigt, att sysslomannen
tillsattes med sex månaders uppsägning.
Utskottet har för sin del icke funnit sig äga tillräckliga skäl att förorda,
att sysslomannen erhåller en starkare ställning än i utkastet avsetts. Bland
annat har därvid tagits i betraktande, att sysslomansbefattningen vid vissa
av här ifrågavarande sjukhus allenast är en bisyssla.
Slutligen vill utskottet erinra om att vid godtagande av de ändringar,
som av utskottet förordats vid 3 och 18 §§ i lagförslaget, vissa ändringar i
stadgeutkastet lära bliva nödvändiga.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del
antaga följande
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Lag
om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
Härigenom förordnas som följer:
1 §-
Landsting, så ock stad, som ej deltager i landsting, åligger att för dem,
som hava sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet eller staden,
ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel, i den män icke
annan drager försorg om sådan vård. I enahanda omfattning bör landsting
liksom stad, som nyss nämnts, ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd.
Vård, som ovan avses, må ock ombesörjas av kommun, vilken deltager
i landsting.
Vad i denna lag finnes stadgat skall icke gälla anstaltsvård, varom föreskrifter
finnas meddelade i epidemilagen, ej heller anstaltsvård för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt kroppssjuka eller konvalescenter.
2 §.
1. Sjukhus anses vara drivet av 1. Sjukhus anses vara drivet av
landsting eller kommun, därest lands- landsting eller kommun, därest landstinget
eller kommunen eller samman- tinget eller kommunen eller sammanslutning,
vari landsting eller kommun slutning, vari landsting eller kommun
deltager, helt eller till viss kvotdel deltager, helt eller till viss kvotdel
ansvarar för driftkostnaden. i sista hand ansvarar för driftkostna
den.
2. Med sjukhus förstås nedan i denna lag sjukvårdsanstalt, som drives
av landsting eller kommun och som ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt
eller lyder under militär myndighet.
Sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka, benämnes
lasarett, om det är avsett för vårdbehövande oberoende av fallets
svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus, som är inrättat
uteslutande för vård av tuberkulossjuka (tuberkulossjukvårdsanstalt), benämnes
sanatorium, om det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens art,
och eljest tuberkulossjukstuga.
För sjukvård ansvarig läkare benämnes, där fråga ej är om läkare, som
1009 28
Andra lagutskottet a utlåtande Nr 35.
25
(Kunyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
avses i 14 eller 22 §, vid lasarett lasarettsläkare, vid sjukstuga sjuks tugul åkare,
vid sanatorium sanatorieläkare och vid tuberkulossjukstuga tuberkulossjukstuguläkare.
3 §•
Landstings förvaltningsutskott åligger, i egenskap av eu landstingets sjukhusberedning,
utöver den skyldighet att för behandling i landstinget förbereda
och i övrigt taga befattning med frågor rörande sjukhusväsendet,
varom stadgas i lagen om landsting:
1) att med uppmärksamhet följa sjukhus väsendets behov och utveckling
inom landstingsområdet;
2) att till styrelse för sjukhus, som 2) att till styrelse för sjukhus, för
drives av landstinget, göra de fram- vars driftkostnad landstinget i sista
ställningar och erinringar rörande hand helt ansvarar, göra de framställsjukhusets
ekonomiska förvaltning, ningar och erinringar rörande sjuksom
av omständigheterna må påkallas; husets ekonomiska förvaltning, som
av omständigheterna må påkallas;
3) att därutinnan meddela sådan styrelse erforderliga råd och anvisningar;
samt
4) att i övrigt fullgöra vad som enligt lag eller annan allmän författning
åligger sjukhusberedning.
Vid beredande av förslag, som avser inrättande av nytt eller ändring av
förefintligt sjukhus, skall förvaltningsutskottet verka för främjande av största
möjliga planmässighet i landstingets sjukhusväsen och för sådant ändamål,
i den mån omständigheterna det påkalla, söka samarbete med vederbörande
statsmyndighet, så ock med andra sjukhusberedningar.
Är förvaltningsutskottet uppdelat på avdelningar, skall vad ovan stadgats
om förvaltningsutskottet såsom sjukhusberedning tillämpas å vederbörande
avdelning av utskottet, i den mån ej enligt utskottets reglemente behandling
av utskottet samfällt skall äga rum.
Landsting äger att genom sjukhus- Landsting äger att genom sjukhusberedningen
eller i den ordning eljest beredningen eller i den ordning eljest
finnes lämpligt anordna gemensam finnes lämpligt anordna gemensam
upphandling för två eller flera sjukhus, upphandling för två eller flera sjukhus,
för vilkas driftkostnad landstinget helt för vilkas driftkostnad landstinget i
ansvarar. sista hand helt ansvarar.
4§-
1. Kommun, som driver sjukhus, är pliktig att åt lämplig kommunal
nämnd eller annat kommunalt organ uppdraga att vara sjukhusberedning
med skyldighet att i fråga om kommunens sjukhusväsende fullgöra den
verksamhet, som i avseende å landstings sjukhusväsende jämlikt 3 § första
stycket åligger dess sjukhusberedning.
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Ansvarar sammanslutning, vari
landsting eller kommun deltager, helt
eller till viss kvotdel för driftkostnaden
för sjukhus, skall, utan hinder
av vad i 3 § samt i första stycket av
denna paragraf är stadgat, verksamheten
såsom sjukhusberedning beträffande
sjukhuset uppdragas åt sammanslutningens
styrelse eller annat
dess organ.
(Utskottets förslag.)
Ansvarar sammanslutning, vari
landsting eller kommun deltager, helt
eller till viss kvotdel i sista hand för
driftkostnaden för sjukhus, skall, utan
hinder av vad i 3 § samt i första
stycket av denna paragraf är stadgat,
verksamheten såsom sjukhusberedning
beträffande sjukhuset uppdragas åt
sammanslutningens styrelse eller annat
dess organ.
Drives sjukhus gemensamt av landsting eller kommun och annan utan
att särskild sammanslutning bildats för ändamålet, skall nyssnämnda verksamhet
ankomma å sjukhusberedning, som enligt vad ovan sagts har befattning
med sjukhuset, eller, om flera sådana beredningar finnas, å dessa gemensamt.
Ä myndighet, vilken har att i kommun eller för sammanslutning bereda
förslag, varom i 3 § andra stycket förmäles, skall vad där stadgas äga motsvarande
tillämpning.
Bestämmelsen i 3 § sista stycket skall äga motsvarande tillämpning i avseende
å kommun, så ock i avseende å sammanslutning, varom i andra
stycket förmäles.
2. Yad nedan i denna lag finnes
föreskrivet om landsting skall i fråga
om sjukhus, för vars driftkostnad
kommun eller sammanslutning, vari
landsting eller kommun deltager, helt
eller till viss kvotdel ansvarar, tilllämpas,
såvitt angår landstinget såsom
beslutande myndighet, i avseende å
den myndighet, som äger att besluta
för kommunen eller sammanslutningen,
och eljest i avseende å kommunen
eller sammanslutningen.
2. Yad nedan i denna lag finnes
föreskrivet om landsting skall i fråga
om sjukhus, för vars driftkostnad
kommun eller sammanslutning, vari
landsting eller kommun deltager, helt
eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar,
tillämpas, såvitt angår landstinget
såsom beslutande myndighet, i
avseende å den myndighet, som äger
att besluta för kommunen eller sammanslutningen,
och eljest i avseende
å kommunen eller sammanslutningen.
5§-
Högsta tillsynen över sjukhus utövas av medicinalstyrelsen, vilken särskilt
har att ägna uppmärksamhet åt sjukvården och sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden.
6 §.
Yid sjukhus skall för dess behöriga Yid sjukhus skall för dess behöskötande
erforderlig personal finnas riga skötande erforderlig personal
anställd. Sjukvårdspersonalen skall finnas anställd. Personalen skall vara
vara så talrik och hava sin tjänst- så talrik och hava sin tjänstgöring så
Andra lagutskottets utlåtande Nr Hå.
27
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
göring så ordnad, att nödig vila och ordnad, att nödig vila och ledighet
ledighet kan beredas densamma. kan beredas densamma.
Sjukhus skall vara försett med den utrustning, som med hänsyn till dess
ändamål kan anses av behovet påkallad.
Sjukstuga må ej vara försedd med mer än trettio vårdplatser; dock må med
medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill tjugu vårdplatser inrättas.
Tuberkulossjukstuga må ej hava mer än fyrtio vårdplatser.
Sjukhus, som har mer än tjugufyra vårdplatser, skall för vård av sådana
personer, som må å sjukhuset mottagas och på grund av smittsam sjukdom
eller av annan anledning icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal,
vara försett med nödigt antal för sjuka å sådan sal avsedda särskilda rum.
7 §•
Anläggning av sjukhus må ej påbörjas, förrän medicinalstyrelsen, efter
inhämtande av byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt såväl den för sjukhuset
avsedda tomten som byggnadsritningar för anläggningen samt ritningar
över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar vid densamma.
Yad sålunda stadgats om anläggning av sjukhus skall i tillämpliga delar
gälla i avseende å inrättande av sjukhus i byggnad, som tidigare uppförts
för annat ändamål, så ock i fråga om
fintligt sjukhus.
1. Sjukhus skall förvaltas av eu
direktion, vilken utses av den, som
driver sjukhuset. Landsting äger besluta,
att gemensam direktion skall
finnas för flera sjukhus, för vilkas
driftkostnad landstinget helt ansvarar.
2. Direktion skall bestå av minst
fem eller, vad angår sjukstuga eller
tuberkulossjukstuga, minst fyra för en
tid av fyra kalenderår valda ledamöter,
av vilka en bör vara läkare.
Direktion för sjukhus, för vars driftkostnad
landsting helt ansvarar, utses
av landstinget. Av de ledamöter, som
valts första gången efter direktionens
inrättande, skall dock halva antalet eller,
om antalet är udda, hälften av antalet,
minskat med ett, efter lottning, som
verkställes inför landstinget, avgå efter
två år. Erfordras fyllnadsval före valtidens
utgång, skall sådant ske för
den återstående delen av valtiden.
avsevärd till- eller ombyggnad av före§■
1.
Sjukhus skall förvaltas av en
direktion, vilken utses av den, som
driver sjukhuset. Landsting äger besluta,
att gemensam direktion skall
finnas för flera sjukhus, för vilkas
driftkostnad landstinget i sista hand
helt ansvarar.
2. Direktion skall bestå av minst
fem eller, vad angår sjukstuga eller
tuberkulossjukstuga, minst fyra för en
tid av fyra kalenderår valda ledamöter,
av vilka en bör vara läkare.
Direktion för sjukhus, förvars driftkostnad
landsting i sista hand helt
ansvarar, utses av landstinget. Erfordras
fyllnadsval före valtidens utgång,
skall sådant ske för den återstående
delen av valtiden.
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
För ledamöterna skall finnas lämpligt antal suppleanter, vilka utses i enahanda
ordning och för samma tid som ledamöterna. Vid suppleantvalet skall
bestämmas, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
De år, då nyval av direktionsledamöter och suppleanter skall äga rum,
har direktionen att i god tid göra anmälan därom hos vederbörande sjukhusberedning.
Befattningshavare vid sjukhus må ej vara ledamot av sjukhusets direktion
eller suppleant för ledamot.
3. Beslutar landsting jämlikt 1 mom., att en för flera sjukhus gemensam
direktion skall övertaga förvaltningen av sjukhus, för vilket särskild direktion
finnes tillsatt, skall sistnämnda direktions uppdrag upphöra vid ingången av
det år, från och med vilket den gemensamma direktionen skall träda i verksamhet
beträffande sjukhuset.
4. Drives sjukhus gemensamt av
landsting och annan och har ej för ändamålet
särskild sammanslutning bildats,
skall avtal träffas om antalet
direktionsledamöter och suppleanter,
som en var skall utse. Ej må i sådant
avtal antalet av de ledamöter eller suppleanter,
som skola utses av landstinget,
sättas lägre än två. I fråga om sistnämnda
ledamöter och suppleanter skall
vad i 2 mom. stadgas i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
5. För nyinrättat sjukhus skall direktion utses i så god tid, att den må
kunna jämväl före sjukhusets öppnande vidtaga på direktionen ankommande
åtgärder.
6. Den i 2 § 2 mom. avsedde ansvarige läkaren eller, där flera sådana
finnas, den av dem, som därtill av direktionen förordnas, är mellan direktionens
sammanträden sjukhusets inför direktionen ansvarige styresman.
Direktion må, där mer än en läkare, som ovan sagts, finnes anställd vid
sjukhuset, när som helst återkalla styresmansförordnande och förordna annan
av läkarna till styresman.
7. Konungen må beträffande visst sjukhus på framställning av den, som
driver sjukhuset, meddela undantag från bestämmelserna i denna paragraf.
9 §•
Där ledamot av direktion eller någon, som enligt bestämmelser, vilka
meddelats av Konungen, äger deltaga i direktions överläggningar eller vars
enskilda rätt beröres av direktions beslut, förmenar, att direktionens beslut ej
tillkommit i laga ordning, eller icke åtnöjes med sådant beslut i fråga
rörande sjukvård, läkares tjänsteutövning, upprättande av förslag till underläkartjänst,
vid sjukhuset anställd sjukvårdspersonals arbetsförhållanden eller,
4. Drives sjukhus gemensamt av
landsting och annan och har ej för ändamålet
särskild sammanslutning bildats,
skall avtal träffas om antalet
direktionsledamöter och suppleanter,
som en var skall utse. I fråga om
de ledamöter och suppleanter, som skola
utses av landstinget, skall vad i 2 mom.
stadgas i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
Andra lagutskottets utlåtande Nr Ht). 2''.)
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
därest entledigande av befattningshavare, som tillhör sagda personal, skall
ankomma på direktionen, med beslut i sådant hänseende, mä den missnöjde
söka ändring i beslutet inom den tid och i den ordning, som föreskrivits för
överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Ändring
skall sökas hos medicinalstyrelsen; dock att, där besvär grundas på att beslut
angående förord till läkartjänst, som tillsättes av Konungen, ej i laga
ordning tillkommit, ändring skall sökas omedelbart hos Konungen, för
vilket ändamål besvären skola till medicinalstyrelsen ingivas.
10 §.
Finnes nödigt, att lasarett eller sanatorium uppdelas på två eller flera
sjukavdelningar med särskilda för sjukvården ansvariga läkare eller att vid
lasarett eller sanatorium ny avdelning med särskild för sjukvården ansvarig
läkare inrättas, har den, som driver sjukhuset, att, efter det direktionen samt
lasaretts- eller sanatorieläkare, som redan må hava anställts, i ärendet avgivit
yttrande, hos Konungen göra framställning i ämnet. År fråga om delning
av lasarett eller sanatorium eller av sjukavdelning, skall vederbörande läkare
i sitt yttrande angiva, vilken avdelning han önskar behålla. Vad sålunda
stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då fråga uppstår att anställa
särskild lasaretts- eller sanatorieläkare med uppgift att verkställa undersökningar
eller meddela sjukbehandling av speciell art utan att för ändamålet
ny sjukavdelning inrättas.
I framställning, som ovan sagts, skall uppgift lämnas om storleken av de
föreslagna sjukavdelningarna samt om avlöning och andra förmåner, vilka
skola tillkomma innehavare av nyinrättad läkartjänst.
Vid sjukstuga eller tuberkulossjukstuga må sådan anordning, som avses
i första stycket, icke äga rum.
11 §•
1. Lasaretts- och sanatorieläkare utnämnas av Konungen.
Då sådan läkartjänst skall tillsättas, åligger det medicinalstyrelsen att, i
den mån enligt vederbörligen meddelade bestämmelser behöriga sökande
anmält sig, å förslag uppföra de tre i avseende å skicklighet och förtjänst
främsta bland de sökande. Kan sökande inom det område, som tjänsten
avser, åberopa framstående skicklighet, ådagalagd genom berömvärd tjänstgöring
å sjukhus, grundlig utbildning eller väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete,
skall särskild hänsyn därtill tagas.
Sedan förslag upprättats, äger sjukhusdirektionen att avgiva förord till
förmån för någon av de å förslaget uppförda eller annan sökande, vilken av
någon av dem, som inom medicinalstyrelsen deltagit i behandlingen av ärendet,
ansetts böra erhålla förslagsrum.
2. Sjukstuguläkaren vid sjukstuga, beträffande vilken medicinalstyrelsen
lämnat sådant medgivande, som i 6 § tredje stycket sägs, utnämnes av
Konungen. I avseende å sådant tillsättande skall vad i 1 mom. stadgats
lända till efterrättelse.
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Annan sjukstuguläkare, så ock tuberkulossjukstuguläkare tillsättes av vederbörande
direktion genom förordnande för viss tid eller tills vidare, i senare
fallet med ömsesidig rätt till minst sex månaders uppsägningstid. Sådan läkartjänst
må ej besättas med annan än den, som av medicinalstyrelsen funnits
enligt vederbörligen meddelade bestämmelser till tjänsten behörig. I förordnande,
som för viss tid meddelas sjukstuguläkare, skall intagas förbehåll därom,
att därest beslut fattas om sådant utvidgande, att sjukstuguläkaren skall tillsättas
enligt första stycket, eller om sjukstugans omändring till lasarett,
sjukstuguläkaren skall vara pliktig att avgå sex månader efter uppsägning.
12 §.
Där sjukhusläkare, som avses i 2 § 2 inom., med sjukhusberedningens
medgivande å sjukhuset anordnar mottagning för öppen sjukvård, äger beredningen
bestämma, om och i vad mån läkaren skall lämna ersättning för
användande av sjukhusets lokaler, instrument, förbandsartiklar och övriga
hjälpmedel samt för biträde, som lämnas av den vid sjukhuset jämte läkaren
anställda personalen.
År läkare pliktig att vid mottagning,
som ovan sägs, tillämpa särskilda
regler angående mottagningstid och
dylikt samt att, i den mån ej annat
följer av stadgandena i 18 § 1 mom.
första stycket, vid begäran om gottgörelse
av de besökande icke överskrida
en av medicinalstyrelsen bestämd
taxa, skall sådan taxa på anmälan
av sjukhusberedningen utfärdas
av medicinalstyrelsen. Då taxas utfärdande
påkallas, skall beredningen
tillika till medicinalstyrelsen avlämna
ett av beredningen och läkaren gemensamt
uppgjort förslag därtill eller, om
enighet mellan beredningen och läkaren
ej kunnat vinnas, av beredningen
och läkaren var för sig uppgjorda
förslag; dock skall vad sålunda stadgats
om förslag av läkaren icke tilllämpas,
om läkartjänsten är vakant.
Där ej annat i vederbörlig ordning
bestämts, skall taxan tillämpas från
och med månaden näst efter den, då
laga kraftägande beslut rörande taxans
utfärdande föreligger. Väckes av be
-
Är läkare pliktig att vid mottagning,
som ovan sägs, tillämpa särskilda
regler angående mottagningstid och
dylikt samt att, i den mån ej annat
följer av stadgandena i 19 § 1 mom.
första stycket, vid begäran om gottgörelse
av de besökande icke överskrida
en av medicinalstyrelsen bestämd
taxa, skall sådan taxa på anmälan
av sjukhusberedningen utfärdas
av medicinalstyrelsen. Då taxas utfärdande
påkallas, skall beredningen
tillika till medicinalstyrelsen avlämna
ett av beredningen och läkaren gemensamt
uppgjort förslag därtill eller, om
enighet mellan beredningen och läkaren
ej kunnat vinnas, av beredningen
och läkaren var för sig uppgjorda
förslag; dock skall vad sålunda stadgats
om förslag av läkaren icke tilllämpas,
om läkartjänsten är vakant.
Där ej annat i vederbörlig ordning
bestämts, skall taxan tillämpas från
och med månaden näst efter den, då
laga kraftägande beslut rörande taxans
utfärdande föreligger. Yäckes av be
-
Andra lagutskott du utlutande Nr SS.
:n
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
redningen eller läkaren förslag om redningen eller läkaren förslag om
ändring i taxan, skall beredningen ändring i taxan, skall beredningen
göra anmälan därom hos medicinal- göra anmälan därom hos medicinalstyrelsen,
och skall i avseende å ge- styrelsen, och skall i avseende å genomförande
av sådan ändring vad som nomförande av sådan ändring vad som
är stadgat om taxas utfärdande i till- är stadgat om taxas utfärdande i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse, lämpliga delar lända till efterrättelse.
Är läkaren icke underkastad sådan förpliktelse, som avses i andra stycket,
men finnas bestämmelser i ämnet erforderliga, bör den, som driver sjukhuset,
genom sjukhusberedningen och direktionen med läkaren träffa överenskommelse
i ämnet. Dylik överenskommelse må träffas att gälla för läkarens
tjänstetid eller för kortart; tid eller, där uppsägningsrätt förbehållits, till
dess den på grund av uppsägning upphör att äga giltighet.
13 §.
Vid lasarett eller sanatorium må jämte lasaretts- eller sanatorieläkare
underläkare anställas; dock må ny underläkartjänst ej inrättas utan Konungens
medgivande. I ansökan om sådant medgivande skall uppgift lämnas
om arbetets omfattning, de för tjänsten anslagna löneförmånerna och de villkor,
som för deras åtnjutande ansetts böra uppställas.
Underläkare tillsättes av medicinal- Underläkare tillsättes av medicinalstyrelsen
genom förordnande på viss styrelsen genom förordnande på viss
tid, som ej utan Konungens med- tid, som ej utan Konungens medgigivande
må överstiga tre år. Innan vande må överstiga tre år i sänder,
styrelsen företager tillsättning sfr ägan,
skall direktionen, i den mån enligt vederbörligen
meddelade bestämmelser behöriga
sökande anmält sig, under iakttagande
i tillämpliga delar av stadgandet
i 11 § 1 mom. andra stycket och
efter det skriftligt yttrande i ärendet
avgivits av vederbörande lasaretts- eller
sanatorieläkare, å förslag uppföra tre av
de sökande. Direktionen äger därjämte
att för behörig sökande avgiva förord
till tjänsten.
14 §''
År å odelat lasarett eller å viss, Är å odelat lasarett eller å viss,
under särskild lasarettsläkare ställd under särskild lasarettsläkare ställd
avdelning av lasarett mer än en un- avdelning av lasarett mer än en underläkare
anställd, må medicinalstyrel- derläkare anställd, må medicinalstyrelsen
efter därom av vederbörande låsa- sen efter därom av vederbörande lasarettsläkare
gjord, av direktionen till- rettsläkare gjord, av sjukhusberedningen
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
styrkt framställning förordna en av och direktionen tillstyrkt framställning
underläkarna att, med bibehållande förordna en av underläkarna att, med
av sina åligganden som underläkare, bibehållande av sina åligganden som
i egenskap av biträdande lasarettslä- underläkare, i egenskap av biträdande
kåre på eget ansvar handhava vården lasarettsläkare på eget ansvar handav
de sjuka å visst eller vissa sjuk- hava vården av de sjuka å visst eller
rum. vissa sjukrum.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å
sanatorium.
15 §.
Läkare och sjukvårdspersonal, som Vid sjukhus anställda befattningsvunnit
stadigvarande anställning, skola havare, vilka vunnit stadigvarande anberättigas
att årligen utan minskning ställning, skola berättigas att årligen
av lönen erhålla semester under viss utan minskning av lönen erhålla setid,
vilken för läkare, som är ansvarig mester under viss tid, vilken för läkare,
för sjukvård å vederbörande sjukhus, som är ansvarig för sjukvård å vedericke
må bestämmas kortare än en börande sjukhus, icke må bestämmas
månad. kortare än en månad.
För åtnjutande av lön må ej, såvitt För åtnjutande av lön må ej, såvitt
angår läkare, som nyss sagts, utan angår läkare, som nyss sagts, utan
Konungens tillstånd uppställas villkor, Konungens tillstånd uppställas villkor,
varigenom läkaren förhindras att ut- varigenom läkaren förhindras att utöva
enskild praktik, som avser konsul- öva enskild praktik, som avser konsultation
på annan läkares kallelse, mot- tation på annan läkares kallelse, mottagning
för sjuka i läkarens bostad tagning för sjuka i läkarens bostad
eller behandling av sjuka i fall, där eller behandling av sjuka i fall, där
annan läkare icke finnes att tillgå eller den sjuke eljest icke skulle hava tillannan
läkare med den för den sjukes gång till läkare eller icke utan olägenbehandling
erforderliga specialutbild- het eller omgång kunna erhålla läkare
ningen icke utan olägenhet eller om- med den för den sjukes behandling
gång kan erhållas. erforderliga specialutbildningen.
16 §.
1. Intagning å sjukhus må ej ske för annan vård än sådan, varför sjukhuset
är inrättat; dock må å sjukhus, som är inrättat för allenast visst slag
av vårdbeliövande eller för allenast visst slag av behandling, intagning för
annat i 1 § omförmält ändamål ske, där särskilt trängande omständigheter
därtill föranleda.
Sjuk, vilken lider av sjukdom, som avses i 2 § 1 eller 6 mom. eller 24 §
i epidemilagen, må icke, ändå att fråga är om vård, varför sjukhus är inrättat,
där intagas, med mindre betryggande åtgärder mot smittans spridande
vidtagas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr HA.
:sa
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Intagning av den, som lider av kronisk kroppssjukdom eller av sinnessjukdom,
må icke, ändå att fråga är om vård, som nyss sagts, äga rum, därest
sjukdomen skulle medföra avsevärt obehag för andra sjuka.
År sjukhus uppdelat på avdelningar med särskilda ansvariga läkare, skall
vad ovan stadgats om sjukhus äga motsvarande tillämpning å sådan avdelning.
2. Jämte vad i 1 mom. stadgats skall beträffande intagning å sjukstugor
och tuberkulossjukstugor gälla, att å sådant sjukhus ej utan särskilda skäl
må intagas annan vårdbeliövande än sådan, som med hänsyn till sjukstugans
utrustning och sjukstuguläkarens utbildning lämpligen kan där behandlas.
Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas å sjukhus,
som nu är sagt, endast om det kan ske utan olägenhet.
17 §.
För den, som är intagen å sjukhus, erlägges legosängsavgift efter de
grunder och till det belopp, som fastställas av den, som driver sjukhuset.
18 §.
Se 19 §! Oavsett bestämmelsen i 17 § skall
beträffande beloppet av sådan ersätt•
ning för vård, som det jämlikt lagen
om fattigvården eller lagen om samhällets
barnavård åligger fattigvårdssamhälle
eller kommun att vidkännas,
gälla vad i sagda lagar finnes därom
stadgat.
Personer, som vårdas för könssjukdom
i smittsamt skede, skola oavsett
bestämmelserna i nämnda paragraf
njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner
kostnadsfritt, såvida de äro
intagna å allmän sal eller å särskilt
rum, avsett för sjuka å sådan sal.
18 §. _ 19 §.
1. För sjukvård å lasarett eller sjuk- 1. För sjukvård å lasarett eller
stuga ansvarig läkare må icke mottaga sjukstuga ansvarig läkare måickemotsärskild
ersättning för åtgärd, som står taga särskild ersättning för åtgärd,
i omedelbart samband med intagning som står i omedelbart samband med
å eller utskrivning från sjukhuset, eller intagning å eller utskrivning från sjukför
undersökning, behandling eller huset, eller för undersökning, behandskötsel
av den, som vårdas å allmän ling eller skötsel av den, som vårdas
sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka å allmän sal eller å särskilt rum, avsett
å sådan sal. År mera omfattande la- för sjuka å sådan sal.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 21 höft (Nr 35.) lins 28 3
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
boratorieundersökning nödvändig för bedömande
av frågan, huruvida inträdessökande,
som icke av annan läkare inremitterats
till sjukhuset, behöver där
intagas, må dock, där eg läkaren annorledes
förbundit sig, särskild ersättning
för dylik undersökning mottagas. Sådan
ersättning må icke överstiga vad som
bestämts i en för samtliga sjukhus av
ifrågavarande slag gemensam taxa, som
utfärdas av medicinalstyrelsen, och må
icke utgå i andra fall än som angivas
i taxan.
För undersökning, behandling eller
skötsel av person, vilken vårdas å halvenskilt
eller enskilt rum, må läkare,
som avses i första stycket, påfordra särskild,
med ^hänsyn till vårdens art och
den vårdades ekonomiska förhållanden
skälig ersättning. Ersättning, vilken
av sådan anledning utgår, må ej överskrida
vad som upptagits i en för
sjukhuset gällande taxa, vilken utfärdas
av medicinalstyrelsen. Har läkaren förbundit
sig att ombesörja vården utan
särskild ersättning eller eljest på villkor,
som äro för den betalningsskyldige
förmånligare, skall det lända till efterrättelse.
Innan medicinalstyrelsen utfärdar
taxa, som avses i andra stycket, har
styrelsen att därtill upprätta förslag,
varöver tillfälle skall lämnas sjuhusberedningen
att efter vederbörande läkares
hörande avgiva yttrande. Taxa må ej
utan synnerliga skäl göras olika för
sjukhus, som drivas av samma landsting.
Förklarar den, som är betalningsskyldig
för vård å enskilt eller halv enskilt
rum, sig anse fordrad ersättning
oskälig, må det belopp, som han på
sådan grund icke vill erlägga, ej ut
-
(Dtskottets förslag.)
I den mån ej mellan den, som driver
sjukhuset, och läkare, som avses i
första stycket, överenskommits, att läkaren
ej heller må mottaga särskild ersättning
för vård av person, som intagits
å halvenskilt eller enskilt rum, må
läkaren för undersökning, behandling
eller skötsel av sådan person mottaga
frivilligt tillbjuden ersättning; dock må
i intet fall ersättning för dylik åtgärd
begäras.
Det åligger medicinalstyrelsen att till
ledning för den, som vill erlägga ersättning,
varom i andra stycket förmäles,
utfärda en för sjukhuset avsedd taxa.
Angående upprättande och ikraftträdande
av samt ändring i sådan taxa
skall vad i 12 § stadgas rörande där
omförmäld taxa i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt
ansvarig läkare må icke
mottaga särskild ersättning för åtgärd,
som avses i 1 mom. första eller andra
stycket.
3. Annan å sjukhus anställd personal
än läkare, som ovan sagts, må
icke fordra ersättning i någon form
för behandling eller skötsel av där
intagen person.
indra lagutskottets utlåtande Nr 35.
35
(Kungl. Maj ds förslag.)
krävas i vidare mån än medicinalstyrelsen
godkänt detsamma. Mot medicinalstyrelsens
beslut i sådant ärende må
talan ej föras.
Angående ikraftträdande av taxa,
som avses i detta moment, skall vad i
12 § stadgats rörande där omförmäld
taxa äga motsvarande tillämpning.
2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt
ansvarig läkare må icke
mottaga särskild ersättning för åtgärd,
som avses i 1 mom. första eller andra
stycket.
3. Annan å sjukhus anställd personal
än läkare, som ovan sagts, må
icke fordra ersättning i någon form
för behandling eller skötsel av där
intagen person.
19 §.
Oavsett bestämmelserna i 17 och 18§§
skall beträffande beloppet av sådan
ersättning för vård, som det jämlikt
lagen om fattigvården eller lagen om
samhällets barnavård åligger fattigvårdssamhälle
eller kommun att vidkännas,
gälla vad i nämnda lagar finnes
därom stadgat.
Personer, som vårdas för könssjukdom
i smittsamt skede, skola oavsett
bestämmelserna i nämnda paragrafer
njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner
kostnadsfritt, såvida de äro
intagna å allmän sal eller å sådant
särskilt rum, som i 6 § sista stycket
sägs.
20
Konungen äger att beträffande sjukhus
meddela bestämmelser
1) om inspektion;
2) om direktions verksamhet;
(Utskottets förslag.)
Se 18 §!
§•
Konungen äger att beträffande sjukhus
meddela bestämmelser
1) om inspektion;
2) om direktions verksamhet;
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj-.ts förslag.)
3) om tillsättande ocli entledigande
av andra befattningshavare än ansvariga
läkare och underläkare;
4) om ledighet för befattningshavare
och tillfälligt uppehållande av
befattning;
5) om befattningshavarnas åligganden;
samt
6) om de handlingar, som skola
avlämnas vid intagning, och om den
ordning, vari sådan skall ske.
(Utskottets förslag.)
3) om upprättande av förslag till
underläkartjänst;
4) om tillsättande och entledigande
av andra befattningshavare än ansvariga
läkare och underläkare;
5) om ledighet för befattningshavare
och tillfälligt uppehållande av befattning;
6)
om befattningshavarnas åligganden;
samt
7) om de handlingar, som skola avlämnas
vid intagning, och om den
ordning, vari sådan skall ske.
Övergångsbestämmelser.
21 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929.
Genom denna lag upphäves vad i lasarettsstadgan den 18 oktober 1901
(nr 83), sjukstugestadgan den 18 oktober 1901 (nr 84), tuberkulossjukhusstadgan
den 17 december 1915 (nr 613) och tuberkulossjukstugustadgan den
17 december 1915 (nr 614) eller eljest i lag eller författning finnes stadgat,
som strider mot denna lag.
22 §.
Jämväl efter lagens ikraftträdande skall, i den mån ej Konungen annorledes
förordnar, inom varje landstingsområde, så ock i stad, som ej deltager i
landsting, finnas särskild av landstinget eller staden driven upptagningsanstalt
för sinnessjuka eller ock vid något av landstinget eller staden drivet
sjukhus vara anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sjuka. Å sådan
sjukvårdsinrättning skola bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
Till ansvarig läkare vid anstalt eller avdelning, som ovan sagts, må direktionen
för viss tid antaga legitimerad läkare, vilken av medicinalstyrelsen
förklarats därtill kompetent.
23 §.
1. Bestämmelserna i 6 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende
å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.
2. Taxa, som i 12 § sägs, må utfärdas redan före den 1 januari 1929.
De taxor, som avses i 18 §, skola Taxa, som avses i 19 §, skall av
av medicinalstyrelsen utfärdas i god medicinalstyrelsen utfärdas i god tid
tid före sagda dag. före sagda dag.
I den mån det erfordras för nu omförmälda taxors utfärdande skola bestämmelserna
i 3 och 4 §§ genast träda i tillämpning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr So.
37
(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)
24 §.
De särskilda, mot denna lag stridande bestämmelser, som före den 1
januari 1929 blivit av Konungen eller med Konungens bemyndigande utfärdade
för vissa sjukhus, så ock bemyndigande, som nyss sagts, skola
fortfarande vara gällande, och må beträffande de ämnen, som nämnda bestämmelser
avse, i hittills gällande ordning för sagda sjukhus meddelas de
föreskrifter, som må finnas lämpliga, Konungen obetaget att återkalla eller
inskränka meddelat bemyndigande.
2ö §.
Å sjukstuga, som den 1 januari 1929 har större antal vårdplatser än som
jämlikt 6 § tredje stycket är utan särskilt medgivande tillåtet, må intill den
1 januari 1930 utan sådant medgivande det förstnämnda dag förefintliga
platsantalet bibehållas.
Lämnas medgivande, som i 6 § tredje stycket sägs, beträffande sjukstuga,
varom i första stycket av denna paragraf förmäles, och är sjukstuguläkaren
förordnad för viss tid och i följd därav icke pliktig att avgå vid den tidpunkt,
från vilken medgivandet skall lända till efterrättelse, må med tillämpningen
av 11 § 2 mom. första stycket anstå, till dess den tid, för vilken läkaren
förordnats, gått till ända.
26 §''
Vad i allmän författning finnes stadgat om tuberkulossjukhus, som drives
av landsting eller kommun, skall efter denna lags ikraftträdande tillämpas å
sanatorium.
27
Lasaretts-, sjukstuga- eller tuberkulossjukstuguläkare,
som den 1 januari 1929
är ledamot av vederbörande direktion,
må kvarstå i sagda befattning, till dess
den tid, för vilken lian blivit vald, gått
till ända.
Sanatorieläkare, som enligt hittills
gällande bestämmelser nämnda dag är
ledamot av vederbörande direktion, är
icke fliktig att avgå från befattningen
förrän med utgången av det år, då nästa
gång nyval av direktionsledamöter skall
äga rum.
Vad i första stycket stadgas skall
tillämpas jämväl å annan vid sjukhus
anställd befattningshavare än ovan
nämnts.
§•
Vid sjukhus anställd befattningshavare,
som på grund av val eller
bestämmelse, vilken upphävts genom
denna lag, den 1 januari 1929 är ledamot
av sjukhusets direktion, må kvarstå
i direktionen till och med utgången av
år 1929.
Den, som eljest å nämnda dag på
grund av val är ledamot av sjukhusdirektion,
är, ändå att valet avser längre
tid, pliktig att avgå från sin befattning
med utgången av år 1929.
28 §''
Har sjukstuguläkare före den 1 januari 1929 antagits på förordnande tills
vidare, skall vad i 11 § 2 mom. stadgats om uppsägningstid icke tillämpas.
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
B) att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att vid utfärdandet av
stadga angående lasarett, sjukstugor och tuber kulossjukvårdsanstalter (sjukhusstadga)
hänsyn måtte tagas till vad i utskottets betänkande anförts rörande
det vid propositionen fogade utkastet till sådan stadga; samt
C) att de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna, i den
mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Öst er ström, greve Spens, Sigfrid Hansson,
Sundberg, Berglund*, Petrén och Stenberg;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg*, Hage, Magnusson i
Skövde, Holmström i Stockholm, Andersson i Rasjön, Gardell i Gans och Hedvall.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1) av herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Holmström i Stockholm och Hedvall,
vilka reserverat sig mot vissa delar av motiveringen samt dessutom
ansett, att utskottet under hänvisning till den i motionen II: 449 anförda
motiveringen borde ha beträffande 6 och 8 §§ föreslagit följande ändringar
i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen
att 6 § första stycket skulle erhålla följande lydelse: Vid sjukhus skall
—--- kan beredas densamma, och bör tjänstgöringen och arbetet ordnas så
att man, så långt möjligt är, undviker att överskrida en genomsnittlig arbetstid
av 8 timmar per dag.
samt att ur 8 § andra stycket satsen: »av vilka en bör vara läkare» måtte
borttagas.
Reservanterna anse också, att utskottet borde ha vid behandlingen av
propositionen föreslagit sådana ändringar i densamma, att man därigenom
kunnat tillmötesgå ett i motion framställt yrkande om att lagen och sjukhusstadgan
måtte kompletteras och utformas på sådant sätt, att ett likartat
rättsskydd samt lika rätt att till högre myndighet (eventuellt förvaltningsutskott
eller annan styrelse) hänskjuta det slutliga avgörandet av frågor rörande
antagande och avskedande beredes såväl e^onomipersonal (inklusive
sysslomän) som SjMliwc/.spersonal.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 39
Ifrågavarande yrkande riktar sig mot den olikhet, som enligt propositionen
föreligger i fråga om sjukvårdspersonalens och ekonomipersonalens klagorätt.
Enligt förevarande paragraf, jämförd med 39 § i stadgeutkastet, kan
klagan över entledigande av sjukvårdspersonal föras hos medicinalstyrelsen
och Kungl. Maj:t, under det att rätt att klaga över direktionens beslut att
entlediga syssloman eller till kontors- eller ekonomipersonalen hörande be*
fattningshavare enligt förevarande paragraf, jämförd med 30 och 41 §§ i
stadgeutkastet, icke medgivits, vilket torde innebära, att nämnda ekonomipersonal
saknar såväl klagorätt som förhandlingsrätt.
Det finnes enligt reservanternas mening ingen anledning att på detta sätt
åstadkomma olika bestämmelser för olika slag av personal, då det ena slaget
är lika nödvändigt för drivande av ett sjukhus som det andra.
Hela denna fråga om besvärsrätten har emellertid, som här ovan antytts,
ett visst sammanhang med kravet på förhandlingsrätt för personalen, vilket
krav i motion II: 449 framförts under 8 § i lagen. Med hänsyn härtill anse
reservanterna, att utskottet borde ha hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda huruvida, eventuellt
genom lag, må stadgas, att sjukhuspersonal genom förhandlingsordning
eller på annat sätt må få en fastslagen rätt
att få frågor om anställning, avskedande och avlöning upptagna
till prövning och behandling.
2) av herrar Magnusson i Kalmar, Öberg och Andersson i Rasjön, vilka
ansett,
att i fråga om 18 och 19 §§ utskottets motivering bort hava följande
lydelse:
18 och 19 §§.
I den--— —----ersättningsfrågan.
Det — —-------sjukhus.
Utskottet — — — — — — — — sådan. Enligt vad som inhämtats är
praxis i förevarande hänseende skiftande. Å ena sidan torde förekomma
fall, där lasarettsläkaren erhåller en icke obetydlig del av sina inkomster
genom frivilliga avgifter från patienterna, under det att å andra sidan på
vissa orter ersättningar i nu åsyftad form aldrig eller blott undantagsvis
förekomma. När i propositionen föreslagits en uttrycklig rätt för läkaren
ej blott att mottaga utan jämväl att fordra ersättning av patienter å enskilda
och halvenskilda rum å lasarett och sjukstugor, kommer detta onekligen att
medföra en utvidgning av systemet i jämförelse med rådande förhållanden.
I den av herr Brännberg m. fl. väckta motionen, II: 488, har yrkats generellt
förbud för ansvarig läkare såväl att fordra som att mottaga någon ersättning
av sjukhusets patienter. I motionerna I: 264 av herr H. Andersson
samt II: 439 av herr Lindberg har föreslagits, att läkare skulle äga rätt att
Motioner.
Utskottet.
40
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
fordra ersättning av patienter å enskilda oeli halvenskilda rum, endast där
han av sjukvårdsanstaltens ägare erhållit uttrycklig rätt därtill.
Medicinalstyrelsen har i här omhandlade fråga bl. a. anfört, att det vore ur alla
synpunkter riktigast, att ingen å lasarett intagen patient får avfordras någon
betalning utöver legosängsavgiften, varför nu gällande bestämmelser borde
bibehållas och naturligtvis även efterlevas. Med bibehållande av nuvarande
bestämmelser angående förbud för lasarettsläkare att avfordra patienterna å
enskilt och halvenskilt rum särskilt läkararvode borde följa en rätt allmän
löneförhöjning för lasarettsläkarna. Då det emellertid kunde antagas, att
landstingen under en avsevärd tid framåt ej skulle vara hågade att i erforderlig
grad höja lasarettsläkarnas löneförmåner, måste medicinalstyrelsen i huvudsak
biträda de sakkunnigas förslag i berörda avseende, dock under den bestämda
förutsättningen, att det föreslagna systemet med särskilt läkararvode
från vissa jiatienter å lasaretten endast vore en tillfällig anordning, som
snarast möjligt åter borde försvinna. Så snart ett landsting nöjaktigt reglerat
lasarettsläkarnas löner, borde stadgans bestämmelser i denna punkt utan
vidare omgång upphävas beträffande samtliga lasarett inom landstingsområdet.
I fråga om sanatorieläkarna förordar styrelsen ett bibehållande av
nuvarande ersättningsregler.
Svenska landstingsförbundet, som uttalar tvekan rörande möjligheterna
att nu komma fram till en tillfredsställande reglering av förhållandena på
hithörande område, anför i principfrågan bland annat:
»Mindre lätt är det däremot att förlika sig med de särskilda arvodesbestämmelserna
för patienter å halvenskilt och enskilt rum. Det måste nämligen
till en början under alla förhållanden te sig mindre tilltalande, att i
tider, då man på andra områden så vitt möjligt söker avveckla sportelsystem,
på förevarande område införa lagbestämmelser om ett sådant, även om man
å andra sidan kan säga, att ett av lag eller förordning reglerat sportelsystem
är bättre än ett helt och hållet oreglerat. För var och en, som icke är vän
av sportelsystem men som samtidigt icke genom eu oproportionerlig nedskärning
av lasarettsläkarens inkomster vill riskera en sänkning av denna
läkarkårs höga standard, måste den enda naturliga och fullt riktiga lösningen
av denna fråga innebära förbud mot all extra ersättning åt läkaren samtidigt
med en kraftig höjning av hans från landstinget utgående löneförmåner, varvid
landstinget åtminstone delvis kunde få sina höjda utgifter ersatta genom
en allmän höjning av legosängsavgifterna för patienter å enskilt rum. Av
allt att döma torde jämväl de sakkunniga haft de största sympatierna för en
dylik lösning.»
Utskottet, som ansluter sig till de synpunkter, som anförts i motionen
II: 448, har icke kunnat godtaga den i propositionen föreslagna anordningen.
Det synes uppenbart, att sagda anordning icke kommer att leda till
det av medicinalstyrelsen uttalade önskemålet, att systemet med särskilt
läkararvode från vissa patienter snarast möjligt borde försvinna, utan i
stället medföra, att systemet ytterligare utvidgas och befästes. Utskottet
finner sig i stället böra förorda, att som huvudprincip i lagen införes förbud
för de ansvariga sjukhusläkarna att mottaga särskilda honorar och att alltså
i detta hänseende likställighet åvägabringas emellan patienter å enskilda rum
41
Andra lagutskottets utlåtande Nr Hd.
och å allmän sal. Givetvis förutsätter en dylik anordning eu höjning av
läkarnes löner, men landstingen torde icke vara obenägna att så långt skäligt
iir lämna sin medverkan härtill.
Då det emellertid kan tänkas att för vissa sjukhus, exempelvis de i samband
med läkarutbildningen anordnade klinikerna eller de större Stockholm
ssjukhusen praktiska skäl i något fall kunna tala för ett system liknande
det i propositionen föreslagna, har utskottet genom införande av
dispensmöjlighet velat hålla eu utväg öppen härtill.
Det torde vara självfallet, att de läkare, som vid lagens ikraftträdande
inneha tjänst som ansvariga läkare vid sjukhus, icke annat än efter överenskommelse
med sjukhusets ägare kunna förbjudas mottaga frivilligt tillbjuden
ersättning av enskilda rumspatienter, och för att klargöra detta bör en särskild
paragraf fogas till övergångsbestämmelserna.
I fråga om sättet — — — — —• — — medicinalstyrelsen.
Vid taxans utformande------— enskilt rum.
Vad härefter — —-----— propositionen.
Ett godtagande av vad här förordats föranleder viss jämkning i 19 §.
att 12, 18, 19 och 23 §§ i utskottets förslag bort avfattas på följande
sätt:
12 §.
[— propositionen).
18 §.
1. Vid sjukhus anställd läkare må ej, i den mån ej annat följer av 3
mom. i denna paragraf, mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står i
omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset eller
för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å sjukhuset.
2. Annan å sjukhus anställd personal än läkare må icke fordra ersättning
i någon form för behandling eller skötsel av där intagen person.
3. På ansökan av den, som driver sjukhus, äger Konungen att, där särskilda
skäl därtill föranleda, medgiva, att för sjukvård å sjukhuset ansvarig
läkare må för undersökning, behandling eller skötsel av person, vilken vårdas
å halvenskilt eller enskilt rum, påfordra särskild, med hänsyn till vårdens
art och den vårdades ekonomiska förhållanden skälig ersättning. Ersättning,
vilken av sådan anledning utgår, må ej överskrida vad som upptagits
i en för sjukhuset gällande taxa, vilken utfärdas av medicinalstyrelsen.
Angående upprättande och ikraftträdande av samt ändring i sådan taxa
skall vad i 12 § stadgas rörande där omförmäld taxa i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
Förklarar den, som är betalningsskyldig för vård å halvenskilt eller enskilt
rum, sig anse fordrad ersättning oskälig, må det belopp, som han på
sådan grund icke vill erlägga, ej utkrävas i vidare mån än medicinalstyrelsen
godkänt detsamma. Mot medicinalstyrelsens beslut i sådant ärende
må talan ej föras.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 saml. 2 avd. 21 höft. (Nr 35.) nos 88 4
42
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
19 §.
Oavsett bestämmelserna i 17 och 18 §§ skall beträffande beloppet av sådan
ersättning för vård, som det jämlikt lagen om fattigvården eller lagen om
samhällets barnavård åligger fattigvårds samhälle eller kommun att vidkännas,
gälla vad i sagda lagar finnes därom stadgat.
Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett
bestämmelserna i nämnda paragrafer njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner
kostnadsfritt, såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt
rum, avsett för sjuka å sådan sal.
23 §.
1. Bestämmelserna i 6 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende
å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.
2. Taxa, som i 12 § sägs, må utfärdas redan före den 1 januari 1929.
Taxa, som avses i 18 §, skall, där det påkallas, av medicinalstyrelsen
utfärdas i god tid före sagda dag.
I den mån det erfordras för nu omförmälda taxors utfärdande skola bestämmelserna
i 3 och 4 §§ genast träda i tillämpning.
samt att till utskottets förslag bort fogas en ny paragraf av följande
lvdelse:
29 §.
I fråga om läkare, som den 1 januari 1929 är ansvarig för sjukvård å sjukhus,
skola bestämmelserna i 18 § 1 mom., där ej annat avtalas, äga tillämplighet
allenast beträffande åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning å eller
utskrivning från sjukhuset eller avser undersökning, behandling eller skötsel
av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka å
sådan sal. I övrigt skall i fråga om läkare, som nyss sagts, gälla, att han,
i den mån ej annorlunda överenskommes mellan läkaren och sjukhusberedningen,
må mottaga frivilligt tillbjuden ersättning för undersökning, behandling
eller skötsel av den, som vårdas å halvenskilt eller enskilt rum; dock
må i intet fall ersättning för dylik åtgärd begäras.
3) av herr Magnusson i Skövde, som anfört följande:
»Frågan om extra ersättning till läkarna från patienter, som vårdas å enskilda
eller halvenskilda rum, är synnerligen svårlöst. Även om man sympatiserar
med tanken på generellt förbud för mottagande av sådan ersättning,
lär man ej kunna förneka, att en sådan åtgärd är vansklig att genomföra
och kan leda till en del ej önskvärda konsekvenser. Utskottets förslag med
en rådgivande taxa, som får överskridas, synes mig däremot endast innebära
ett lagfästande av nu rådande osympatiska förhållanden. Av dessa skäl
har jag funnit av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärd med en bestämd taxa innebära
den säkraste och under förhandenvarande förhållanden lämpligaste
lösningen.
43
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag,
att nedanstående paragrafer i lagen om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus måtte erhålla följande lydelse:.
12 §.
(= propositionen).
18 §.
1. För sjukvård å lasarett eller sjukstuga ansvarig läkare må icke mottaga
särskild ersättning för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning
å eller utskrivning från sjukhuset, eller för undersökning, behandling eller
skötsel av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka
å sådan sal.
För undersökning, behandling eller skötsel av person, vilken vårdas å
halvenskilt eller enskilt rum, må läkare, som avses i första stycket, påfordra
särskild, med hänsyn till vårdens art och den vårdades ekonomiska förhållanden
skälig ersättning. Ersättning, vilken av sådan anledning utgår, må
ej överskrida vad som upptagits i eu för sjukhuset gällande taxa, vilken utfärdas
av medicinalstyrelsen. Har läkaren förbundit sig att ombesörja vården
utan särskild ersättning eller eljest på villkor, som äro för den betalningsskyldige
förmånligare, skall det lända till efterrättelse.
Innan medicinalstyrelsen utfärdar taxa, som avses i andra stycket, har
styrelsen att därtill upprätta förslag, varöver tillfälle skall lämnas sjukhusberedningen
att efter vederbörande läkares hörande avgiva yttrande. Taxa
må ej utan synnerliga skäl göras olika för sjukhus, som drivas av samma
landsting.
Förklarar den, som är betalningsskyldig för vård å enskilt eller halvenskilt
rum, sig anse fordrad ersättning oskälig, må det belopp, som han på
sådan grund icke ville erlägga, ej utkrävas i vidare mån än medicinalstyrelsen
godkänt detsamma. Mot medicinalstyrelsens beslut i sådant ärende
må talan ej föras.
Angående ikraftträdande av taxa, som avses i detta moment, skall vad i
12 § stadgats rörande där omförmäld taxa äga motsvarande tillämpning.
2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt ansvarig läkare må icke
mottaga särskild ersättning för åtgärd, som avses i 1 mom. första eller andra
stycket.
3. Annan å sjukhus anställd personal än läkare, som ovan sagts, må icke
fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen
person.
19 §.
Oavsett bestämmelserna i 17 och 18 §§ skall beträffande beloppet av
sådan ersättning för vård, som det jämlikt lagen om fattigvården eller lagen
om samhällets barnavård åligger fattigvårdssamhälle eller kommun att vidkännas,
gälla vad i sagda lagar finnes därom stadgat.
44
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett
bestämmelserna i nämnda paragrafer njuta underhåll och övriga sjukhusförmaner
kostnadsfritt, savida de äro intagna a allmän sal eller å särskilt
rum, avsett för sjuka å sådan sal.
23 §.
1. Bestämmelserna i 6 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende
å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.
2. Taxa, som i 12 § sägs, må utfärdas redan före den 1 januari 1929.
Taxa, som avses i 18 §, skall av medicinalstyrelsen utfärdas i god tid
före sagda dag.
I den mån det erfordras för nu omförmälda taxors utfärdande skola bestämmelserna
i 3 och 4 §§ genast träda i tillämpning.»
4) av herr Hage, som ansett, att utskottet bort ifråga om 3 och 38 §§
i utkastet till stadgan på ett mera tillmötesgående sätt ha behandlat det
yrkande, som rörande nämnda paragrafer göres i motion It: 449. Till stöd
härför anföres följande:
I nämnda paragrafer finnes en bestämmelse om anställande av prästman
vid lasarett. Den prästman, som på grund av denna bestämmelse anställes,
blir alltid en statskyrko^rint. Detta förhållande har en eller annan gång
diskussionsvis påtalats, då man gjort gällande, att det vore rimligt, att bestämmelserna
om anställande av prästman vore så utformade, att varje trosbekännare
bland patienterna kunde, så långt det vore möjligt, beredas tillfälle
att anlita prästman, tillhörande den religions- eller sektbildning, som
han själv önskade, samt att icke-statskyrkopräst erhölle samma rätt att hålla
predikan inom sjukhus’ område som statskyrkopräst.
Då en sådan uppfattning väl överensstämmer med religionsfrihetens princip,
anser reservanten, att utskottet vid avgivande av sitt yttrande om ovannämnda
stadga borde ha uttalat sig för
att Kung}. Maj:t måtte överväga, om ej 3 och 38 §§ i stadgan
kunde så utformas, att landsting finge möjlighet att giva anslaget
till prästmans anställande vid lasarett i den form, att
hela eller någon del av anslaget finge utgå till prästmän, tillhörande
olika trossamfund, vilka tillkallades på begäran av
patient eller som anlitades för gudstjänsts hållande m. m.
Stockholm, K. L,. Beckmans Boktr., 1928.