Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en enhetlig, utvidgad
livsmedelslagstiftning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 70 i första kammaren
av herr Clemedtson m. fl. och nr 194 i andra kammaren av herr
Lorichs m. fl.

I motionerna, som äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville
besluta hemställa till Kungl. Maj:t, att det av 1916 års kommitté framlagda
förslaget till enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning måtte efter
slutförd granskning snarast möjligt föreläggas riksdagen.

Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande hemställan
får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.

Yrkanden på att livsmedelslagstiftningen måtte göras mera effektiv och Historik,
att de i spridda författningar förekommande bestämmelserna av hithörande
art måtte sammanföras i en enhetlig svensk näringsmedelslag hava redan
tidigt framförts inom riksdagen.

Vid 1883 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 102) 1^3 års riks.
av herr Axel Key, vari hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj:t an- dag''
gående skärpta bestämmelser rörande kontrollen av handeln med födoämnen
och dryckesvaror samt deras beredning till avsalu. Med anledning
av motionen avlät riksdagen en skrivelse till Kungl. Maj:t, i vilken
riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes antingen medelst ändringar
eller tillägg uti gällande hälsovårdsstadga eller genom särskild författning
meddela sådana bestämmelser rörande handeln med födoämnen och
dryckesvaror samt deras beredning till avsalu, att däröver en verksammare
kontroll, än nu vore möjlig, skulle kunna i hälsovårdens intresse av vederbörande
myndigheter utövas.

Vid 1908 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Wavrinsky 1908 års riks■
en motion, nr 6, med hemställan, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag till
näringsmedelslag. På hemställan av kammarens tillfälliga utskott nr 2
blev motionen av kammaren avslagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 13 höft. (Nr 23—2i.)

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

Medicin alstyrelsens

skrivelse år
1913.

1916 års riksdag.

1916 ars
kammitte.

Ett nytt initiativ till frågans lösning togs år 1913 av medicinalstyrelsen,
som i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september nämnda år hemställde
om tillsättande av en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag
till ny och utvidgad livsmedelslagstiftning.

Vid 1916 års riksdag upptogs frågan ånyo genom motioner i båda
kamrarna, i första kammaren av herr Wavrinsky (motion nr 3) och i
andra kammaren av herr Persson i Västervik m. fl. (motion nr 10).

Under hänvisning till att frågan genom medicinalstyrelsens initiativ
vore föremål för Kungl. Maj:ts handläggning, hemställde första kammarens
andra tillfälliga utskott i utlåtande nr 9, att motionen 1:3 icke måtte till
någon kammarens åtgärd föranleda. Andra kammarens andra tillfälliga
utskott gjorde enahanda hemställan i sitt utlåtande nr 6 beträffande motionen
11:10. Kamrarna fattade beslut i överensstämmelse med utskottens
förslag.

Genom beslut den 5 maj 1916 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté
att verkställa utredning och avgiva förslag angående enhetlig, utvidgad
livsmedelslagstiftning. Den 28 november 1921 avlät nämnda kommitté
betänkande med förslag i ämnet.

Det åt kommittén lämnade uppdraget hade givit kommittén anledning
att utarbeta ett omfattande förslag till lagstiftning på området, vilken —
för att enligt kommitténs åsikt fylla därmed avsett ändamål — icke ansetts
kunna inskränkas till vissa allmänt hållna stadganden utan böra utsträckas
till en detaljerad reglering av förutsättningarna för tillverkning, saluhållande
och utlämnande av ett stort antal angivna livsmedel. I överensstämmelse
härmed hade kommittén funnit grundlinjerna för den ifrågasatta
lagstiftningen böra i kort sammandrag innefattas i vissa huvudförfattningar
av mera principiell innebörd, under det att till komplettering
härav detaljregleringsföreskrifter beträffande de olika livsmedel eller grupper
av dylika, vilka ansetts böra göras till föremål för reglering, stadgats
i särskilda specialförfattningar.

Det av kommittén avgivna betänkandet innehåller sålunda förslag till
följande författningar, nämligen:

dels livsmedelslag med straffbestämmelser ej mindre vid saluhållande
eller utlämnande av livsmedel, vilka äro att anse såsom skadliga att förtära
eller eljest äro otjänliga till människoföda, än även vid saluhållande,
försäljning till allmänheten eller utlämnande mot vederlag till allmänheten
av livsmedel under omständigheter, som äro ägnade att vilseleda köpare
eller mottagare om varans beskaffenhet, myckenhet eller ursprung,

dels livsmedelsstadga, som är avsedd att reglera tillämpningen av livsmedelslagens
bestämmelser och i övrigt fullständiga nämnda lags jämförelsevis
kortfattade och abstrakta straffbud,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

dels livsmedelskontrollförordning med föreskrifter i fråga om organisationen
av livsmedelskontrollen,

dels kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid livsmedelslagens
tillämpning, innefattande en allmän inledning till ett antal följdförfattningar
och i övrigt gemensamma föreskrifter för de särskilda, i
följdförfattningarna angivna livsmedlen,

dels nyssnämnda följdförfattningar, vilka äro avfattade i kungörelseformen
och innehålla stadganden i fråga om de egenskaper hos livsmedlen,
vilka ansetts vara så önskvärda, att avvikelser därifrån borde drabbas
av livsmedelslagens straffhot,

dels kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll över vattenledningar,

dels förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel från
riket av margarin och margarinost,

och dels utkast till förordning angående införandet av de föreslagna
författningarna.

Såsom särskilda bihang hava vid betänkandet fogats
dels förslag till föreskrifter rörande undersökning av vissa livsmedel,
dels ock ett antal av kommitténs sakkunniga utarbetade redogörelser
för av dem företagna undersökningar.

I sitt betänkande anförde kommittén bl. a. följande: Under arbetets
gång hade kommittén kommit till den uppfattningen, att den nya lagstiftningen
för att fylla därmed avsett syfte icke kunde inskränkas blott
till vissa allmänt hållna stadganden utan måste utsträckas till en
detaljerad reglering av förutsättningarna för tillverkning, saluhållande
och utlämnande av ett stort antal angivna livsmedel. Då emellertid antalet
av de livsmedel, som borde göras till föremål för en dylik detaljreglering,
vore betydligt, hade kommittén ännu icke medhunnit att
utarbeta förslag till författningar rörande alla sådana livsmedel eller
grupper av dylika. Kommittén hade emellertid ansett sig icke böra dröja
med framläggandet av redan vunna resultat av kommitténs arbete, till
dess det kommittén lämnade uppdraget blivit slutfört.

Vidare meddelade kommittén, att alltsedan hösten 1918 mellan delegerade
från Sverige, Norge och Danmark pågått ett samarbete på livsmedelslagstiftningens
område. Detta samarbete hade lett till det resultat, att
delegerade sett sig i stånd att i de tre länderna framlägga i det huvudsakliga
likalydande förslag till ett stort antal författningar.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 skall kommitténs
arbete vila från och med den 1 januari 1923 och därefter icke utan Kungl.
Maj:ts särskilda medgivande upptagas.

I skrivelse till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 18
november 1926 har Sveriges kemiska industrikontor hemställt, att sådana

Skrivelse i
ämnet från
Sveriges
kemiska in
dustrikomtor.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

åtgärder måtte vidtagas, att det betydande material, som efter långvarigt
arbete och med stora kostnader sammanförts, åter bleve upptaget till
bearbetning, så att hithörande förhållanden måtte inom en nära framtid
bliva genom lag reglerade.

frågans läge Då det synts utskottet vara av intresse att äga kännedom om den ställoe*
Norge. ning. som lagstiftningen i våra grannländer Danmark och Norge nu
intager till förevarande spörsmål, har utskottet härutinnan sökt erhålla
upplysningar och därvid bekommit följande uppgifter i nu nämnda
hänseenden.

Danmark.

Förslag till livsmedelslagstiftning framlades år 1921 för riksdagen,
men blev icke genomfört. Ärendet har senare varit föremål för övervägande,
i det att av justitieministeriet utarbetats ett nytt lagförslag,
om vars framläggande för riksdagen man ännu icke kan bestämt
uttala sig.

Norge.

Utkast till lag och övriga författningar rörande kontroll över näringsmedel
har utarbetats av åren 1911 och 1918 tillsatta kommittéer. Vederbörande
departement hade emellertid ännu icke ansett sig kunna föranstalta
om avlåtande av proposition i ämnet till stortinget. Saken torde
näppeligen komma att företagas till avgörande förrän år 1929.

Utskottet. Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, föreligger sedan
år 1921 ett av en år 1916 tillsatt kommitté utarbetat förslag till livsmedelslagstiftning.
Kommittén synes, såsom helt naturligt varit, vid sitt
arbete utgått från de förhållanden på förevarande område, som framkallades
av den med världskriget sammanhängande kristiden. De bestämmelser,
som kommittén föreslagit, äro synnerligen detaljerade och den av
kommittén förordade livsmedelskontrollen skulle, om den genomfördes, medföra
stora kostnader såväl för kommunerna som för statsverket.

Då efter kristidens upphörande en väsentlig förändring inträtt på det
område, varom här är fråga, anser sig utskottet icke kunna biträda
motionärernas yrkanden om en hemställan, att kommittéförslaget efter
slutförd granskning måtte läggas till grund för förslag till ny lagstiftning
i ämnet. Enligt utskottets mening föreligga för närvarande ej
erforderliga förutsättningar för att riksdagen nu skulle taga ställning till
frågan på vad sätt utredningsarbetet rörande omfattningen och innehållet
av ny livsmedelslagstiftning bör bedrivas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

5

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

frän första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Österström, greve Spens,
Sigfrid Hansson, Sundberg och Petrén;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i Skövde,
Johanson i Hailagården, Olovson i Västerås, Andersson i Rasjön och Pettersson i Hällbacken *.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herr Magnusson i Kalmar, som ansett, att utskottets yttrande å sid. 4
med kantrubrik »Utskottet» bort hava följande lydelse:

«■ Behov av en utvidgad och moderniserad lagstiftning på det i motionerna
berörda området synes utskottet uppenbarligen föreligga. De brister,
som den nuvarande lagstiftningen på området företer, äro till skada icke
blott för konsumenterna utan även för den lojale affärsmannen. Det är
uppenbarligen av stor vikt, att den konsumerande allmänheten i erforderlig
mån skyddas mot livsmedel, vilka i följd av smittofara, förskämning
eller andra särskilda förhållanden kunna vara skadliga för hälsan.
Men även ett övervakande av att de livsmedel, som saluhållas, icke äro
uppblandade med mer eller mindre värdelösa ämnen saknar ingalunda
betydelse.

Åven om utskottet sålunda vitsordar behovet av den föreslagna lagstiftningen,
kan utskottet likväl icke, i likhet med motionärerna, förorda
att det ifrågavarande kommittéförslaget lägges till grund för lagstiftning.
De bestämmelser, som kommittén föreslagit, synas utskottet alltför detal -

XJt skott et.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

jerade, och den av kommittén föreslagna livsmedelskontrollen synes komma
att medföra alltför stora kostnader såväl för kommunerna som för statsverket.
Utskottet anser därför erforderligt, att kommittéförslaget underkastas
en genomgripande omarbetning, innan detsamma lägges till grund
för lagstiftning på området.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga
förslag till en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.