Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1928 kl. 12 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetstidsförhållandena
vid rikets fasta brandkårer.

Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott
hänvisade motionen nr 286 i andra kammaren av herr Samuelsson m. fl.
och motionen nr 290 i samma kammare av herr Törnkvist i Karlskrona m. fl.

I motionen II: 286 hemställes, att lagen om arbetstidens begränsning skall
omfatta brandmännen vid yrkesbrandkårer i landet; eller, om detta icke bifalles,

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj: t begära utredning
och förslag angående begränsning av brandmännens tjänstgöringstid.

I motionen 11:290 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t till 1930 års riksdag, då lagen om arbetstidens
begränsning ånyo torde komma under statsmakternas omprövning, ville
låta verkställa utredning rörande arbetstidsförhållandena vid rikets fasta brandkårer
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionernas innehåll.

Den verksamhet, som utövas av städernas brandväsen, är icke hänförlig till
vare sig rörelse eller sådana arbetsföretag, som omförmälas i lagen om arbetstidens
begränsning. Denna lag äger således icke tillämplighet beträffande brandmännens
tjänstgöringsförhållanden. I detta avseende överensstämmer den svenska
åttatimmar slagen med den vid Washington-konferensen år 1919 föreslagna
konventionen angående arbetstidslagstiftning. Enligt utskottets förmenande
måste det väcka starka betänkligheter att, såsom nu föreslås, utvidga denna
lagstiftning till att omfatta sådan verksamhet som den här ifrågavarande.

Under behandlingen år 1926 av förslaget till lag om arbetstidens begränsning
yttrade utskottet vid övervägande av frågan angående lagens giltighetstid,
att, då frågan om revision av Washington-konventionen enligt en bestämmelse
i densamma skulle tagas under övervägande inom tio år från det konventionen
först trädde i kraft, vilket skedde den 13 juni 1921, lagens giltighetstid
lämpligen borde bestämmas till utgången av år 1930. Härjämte anförde ut Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 2 avd. 7 käft. (Nr 15i) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

skottet, att det givetvis torde kunna förutsättas, att Kung! Maj: t under den
fortsatta provisorietiden komme att med uppmärksamhet följa utvecklingen, såväl
inom som utom landet, av de förhållanden, vilka kunde vara av betydelse
för frågan om upprätthållandet och gestaltningen av förevarande lagstiftning
och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de ledande industristaternas ställning.
Vid sådant förhållande torde icke, såsom i motionen II: 290 föreslås, vara
lämpligt att göra hemställan hos Kungl. Maj: t om verkställande till 1930 års
riksdag, då lagen om arbetstidens begränsning förväntas ånyo komma under
prövning, av utredning rörande arbetstidsförhållandena vid rikets brandkårer.

Ej heller synas enligt utskottets mening tillräckliga skäl föreligga att till utredning
upptaga frågan om reglering av arbetstiden vid brandkårerna genom en
vid sidan av den nu gällande åttatimmarslagen utfärdad formellt fristående lagstiftning.
Med hänsyn till de växlande förhållanden, under vilka verksamheten
vid brandkårerna måste utövas i olika städer och samhällen, och ej minst till
nödvändigheten att jämförelsevis fritt kunna avväga proportionen mellan brandmännens
effektiva arbetstid och den tjänstgöringstid, som ej kan anses vara av
arbetstids natur, möta tydligen svårigheter att på detta område reglera arbetsförhållandena
med generella bestämmelser. Då ej heller omständigheter påvisats,
som giva vid handen, att vederbörande kommuner såsom arbetsgivare bestämma
brandmännens arbetstidsförhållanden på ett sådant sätt, att anledning finnes för
riksdagen att trots här anförda betänkligheter ingripa för att med lagstiftning
reglera nämnda förhållanden, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 21 februari 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder, Nothin*, Österström,
greve Spens, Sigfrid Hansson* och Sundberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman*, Ödström*, Johanson
i Hallagården*, Holmström i Stockholm, Wallerius och Pettersson i Hällbacken*.

‘) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra Lagutskottets utlåtande, Nr 15. 3

Reservation

av herrar Linder, Nothin, Sigfrid Hansson, Magnusson i Kalmar, Hagman,
Holmström i Stockholm och Pettersson i Hällbacken, vilka anfört:

»Vid 1926 års riksdag inlämnades till andra lagutskottet en skrivelse, vari
representanter för brandkårspersonalen hemställde, att utskottet måtte, i samband
med behandlingen av den då föreliggande propositionen angående förnyande
av lagen om arbetstidens begränsning, beakta i skrivelsen uttalade
önskemål beträffande ifrågavarande personals tjänstgöringstid. Skrivelsen föranledde
ingen åtgärd från utskottets sida och de däri framförda, enligt, vår
mening beaktansvärda synpunkterna blevo icke föremål för riksdagens prövning.

I nu föreliggande motioner (II: 286 och 290) har riksdagens uppmärksamhet
på denna personals tjänstgöringsförhållanden ånyo påkallats.

Av de upplysningar, som motionärerna lämnat till stöd för sina yrkanden,
framgår, att brandmännen i vårt land i regel ha en synnerligen lång tjänstgöringstid,
över vilken särskilt de, som bildat familj, ha befogad anledning att
beklaga sig. Den effektiva arbetstiden har beräknats till i medeltal 6,5 timmar
pr dygn. Det arbete, som då utföres, anses fullt jämförligt med hantverks- och
industriarbete. Därtill kommer den s. k. vakttjänstgöringen, under vilken inbegripes
eldsläckning, ambulans- och polistransporter, skötsel av hästar, telegrafvakter
och dylikt. Denna torde i allmänhet lägga beslag på en dryg del av
brandmännens tid. I Stockholm utgör, enligt de i motionerna lämnade upplysningarna,
tjänstgöringstiden icke mindre än 112 timmar pr vecka under tiden
15 maj—15 september och 93 timmar under tiden 16 september—14 maj. Antalet
fritimmar utgör alltså endast respektive 56 och 75 pr vecka. I Göteborg
har tjänstgöringstiden beräknats till 112 timmar. I vissa andra städer är den
avsevärt längre. Från Västerås har sålunda uppgivits, att brandmännen där
har en ordinarie tjänstgöringstid av i genomsnitt 18.46 timmar pr dygn och
129.22 timmar pr vecka.

Även om dessa tjänstgöringsförhållanden icke kunna regleras efter samma
normer som arbetstiden inom industrin och därmed jämförliga förvärvsområden,
torde de likväl förtjäna att bliva föremål för statsmakternas uppmärksamhet
och ingripande, i all synnerhet som brandmännen befinna sig i en sådan
tjänsteställning, att man icke önskar att de skola använda sig av medel, som
andra arbetaregrupper förfoga över med avseende på arbetsvillkorens reglering.

Vi tillåta oss därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla,
att Kungl. Maj: t låter verkställa utredning rörande tjänstgöringsförhållandena.
vid de fasta brandkårerna i riket samt
för riksdagen framlägger det förslag, vartill utredningen kan
giva anledning.»