Andra lagutskottets utlåtande nr l4.
3
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1928 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående undanröjande av
vissa brister i vattenlagen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 287,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Vahlstedt hemställt, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
snarast framlägga förslag till undanröjande av de brister i vattenlagen, som
blivit framhållna i motiveringen till motionen.
I nämnda motivering har anförts följande:
Sedan en längre tid tillbaka har riksdagen anslagit betydande belopp för
främjande av nybildning av s. k. egna hem. Det kan därför givetvis ej ha varit
statsmakternas mening att genom lagar och förordningar på något sätt försvåra
egnahemsbildningen. Ett sådant försvårande av egnahemsjordbrukens förnuftiga
och ändamålsenliga skötsel och ordnande åstadkommes dock genom vissa
bestämmelser i nuvarande författning samt i vissa fall genom frånvaron av bestämmelser.
. För den egnahemsbyggare, vars område utgör en avstyckning av ett större
jordområde, kräves oftast upptagande av rågångsdiken. Skulle emellertid det
inträffa, att den ena jordägaren på grund av liknöjdhet, illvilja eller andra
orsaker eller, såsom ofta är fallet, pa grund av tvist om dikets storlek, icke
vore villig medverka till rågangsdikes upptagande, så kan sådant upptagande
icke komma till utförande utom genom laga syneförrättning. Men att nödgas
tillgripa laga syneförrättning för upptagande av ett rågångsdike, vars uppgrävande
endast kostar en bråkdel av syneförrättningskostnaden, det synes vara
en så stor orimlighet, att den orsak, som framtvingat dess tillgripande, fortast
möjligt bör avlägsnas.
De i det föregående berörda olägenheterna härröra huvudsakligen ur frånvaron
av bestämmelser. I det närmast efterföljande skall jag beröra förhållanden,
som ha sin orsak i befintliga bestämmelser, vilka upphäva gagnet av andra
vattenlagens föreskrifter.
Liksom då det gäller egnahemsbildningen ha statsmakterna offrat betydande
belopp för främjande av den svenska jordens dränering. Och en av de första
åtgärderna, som den förståndige egnahemsbyggaren vidtager, är givetvis den, att
han söker fa sin jord täckdikad. Men inför planerna på täckdikning möter frågan,
vart det vatten, som kommer från ovanför honom liggande mark, skall ledas.
I vattenlagen 7 kap. 4 § andra stycket heter det: »Kan utan väsentligt
ökad kostnad och svårighet för vattnets avlopp dike läggas i råskillnad, varde
4
Andra lagutskottets utlåtande nr H.
Utskottet.
det lågt där om endera grannen äskar det. I råskillnad tages halva diket av
vardera grannens mark.»
De ovan citerade bestämmelserna äro dock värdelösa, därest, såsom jag förut
har framhållit, grannen vägrar medverka till rågångsdikets upptagande. Vid
sådant förhållande har dén omnämnda lagen endast betydelse vid laga syneförrättning.
Men även i de gynnsamma fall, då granne går med på rågångsdikes
upptagande, har den, som för sin jords täckdikning behöver igenlägga
de öppna dikena, icke rätt därtill. I lagens slutbestämmelser heter det nämligen,
som följer: »Dike, som, då denna lag träder i kraft, finnes upptaget, skall underhållas
av den, vilken dittills varit pliktig därtill, intill dess upptagande av
nytt eller förändring av gammalt dike blivit väckt och med tillämpning av de i
denna lag givna föreskrifter dikningsskyldigheten blivit annorledes bestämd.
Försummas underhåll av äldre dike, vare lag som i 13 kap. 16 § sägs.» Där
egnahemsbyggaren icke vill använda sig av laga syneförrättning, har han således,
såsom förut något har berörts, icke rätt att igenlägga ett enda av de till
grannens mark ledande dikena. Han kan följaktligen icke heller täckdika sin
mark. Någon förbindelse tegarna emellan kan icke fås annat än genom särskilda
broar. Den för en praktisk brukning nästan nödvändiga vändtegen kan
icke anläggas vid grannens gräns. Vilken menlig inverkan alla de berörda
olägenheterna ha för den i ett dylikt läge försatte jordbrukaren, det förstår åtminstone
varje med jordbruk något förtrogen person.
Av vad motionären anfört har utskottet icke blivit övertygat, att skäl föreligga
att vidtaga ändringar i gällande vattenlagstiftning i de avseenden, som
av honom beröras. Utskottet tillåter sig fördenskull hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 21 februari 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder, Nothin*, Österström,
greve Spens, Thorberg* och Frändén;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Magnusson i Skövde*,
Johanson i Hallagården*, Holmström i Stockholm, Andersson i Rasjön och Hedvall*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1928. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri-A.-B.
285915