Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februuri 1928 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av stadgande
i den sociala arrendelagstiftningen angående optionsrätt för
arrendatorer till ny arrendeupplåtelse.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till
lagutskott hänvisade motionerna nr 200 i första kammaren av herr Lindhagen
och nr 359 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

I motionerna hemställes,

1) att riksdagen ville besluta ett tillägg till lagen om arrende av viss
jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand, innefattande optionsrätt
för arrendatorerna vid utgången av den stadgade minimitiden, eller
ock hos Kungl. Maj:t begära förslag därom snarast möjligt,

2) att riksdagen ville besluta ett tillägg till allmänna arrendelagen, innefattande
optionsrätt för arrendatorerna vid utgången av den för sociala
arrenden stadgade minimitid, eller ock hos Kungl. Maj:t begära förslag
därom snarast möjligt.

Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande hemställan
får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.

De synpunkter, som ligga till grund för motionärernas yrkanden, hava
framförts senast vid fjolårets riksdag utan att då vinna riksdagens beaktande.
Vid nämnda riksdag uttalade sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet
i sitt utlåtande rörande det i motionerna berörda ärendet,
att utskottet, när det för vissa arrenden förordade så lång minimitid som
femton år, ej fann anledning föreligga att stadga optionsrätt. Såsom skäl
härför hänvisade utskottet till vad jordsakkunniga anfört i frågan. Av de
sakkunnigas betänkande framgår, att deras ståndpunkt härutinnan vore, att
sedan arrendatorn innehaft fastigheten i femton år optionsrätt näppeligen
kunde tillerkännas honom utan att jordägarens rätt att förfoga över sin
jord alltför mycket beskures. Dessutom kunde man förutse, att arrendeförhållandet
under den föregående långa arrendetiden vunnit sådan stadga,
att, därest fastigheten fortfarande skulle vara utarrenderad, någon risk
knappast förefunnes för en skötsam arrendator att icke erhålla förnyat
arrende.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 5 höft. (Nr 10—12.)

XJtskottet.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Det finnes enligt utskottets mening ej anledning att nu frångå de beslut
i ämnet, som fattades vid fjolårets riksdag. Utskottet kan därför icke tillstyrka
bifall till något av de i motionerna upptagna särskilda yrkandena.
Utskottet får alltså hemställa,

A) att yrkandena under 1) i motionerna I: 200 och
II: 359 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

B) att yrkandena under 2) i samma motioner icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder, Österström, greve Spens,
Lindhagen, Sigfrid Hansson och Sundberg;

från andra kammaren: herrar Öberg, Hage*, Magnusson i Skövde, Johanson i Hallagården.
Johansson i Sollefteå*, Olovson i Västerås, Andersson i Rasjön och Pettersson i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

3

Reservation

av herrar Linder, Lindhagen, Sigfrid Hansson, Hage, Johansson i Sollefteå,
Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken, som anfört:

»Vid behandlingen av förevarande ämne inom sammansatta andra lagoch
jordbruksutskottet vid 1927 års riksdag förenade sig herrar Linder,
Lindhagen, Sjöblom, Magnusson i Kalmar, Hage och Johansson i Uppmälby
om en reservation, däri anfördes, bland annat, följande:

En kardinalpunkt för den sociala arrendelagstiftningen i nuvarande tidsskede
är optionsrätten till förnyat arrende. Den förordades enhälligt av
jordkommissionen, dock av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Wohlin
med vissa förbehåll beträffande arrendatorer på skilda egendomar (se jordkommissionen
del VI sid. 471). Optionsrätten föreslogs skola omfatta en
tid av femton år vid varje arrendetids slut. Jordsakkunniga hava avstyrkt
optionsrätten med en kort motivering, och den nuvarande justitieministern
har icke ens diskuterat någon optionsrätt efter utgången av den av honom
förordade minimitiden av femton år.

Ingenting är rimligare än optionsrätten, och ingenting är mera eftersträvat
av arrendatorerna. Den är ock en naturlig konsekvens av minimitiden.
De arrendeavtal på femton år, som ingåtts efter den norrländska
arrendelagens ikraftträdande den 1 september 1909, börja nu utlöpa. Det
är väl ingen mening i, att den gamla arrendatorn efter nämnda tid åter
skall sitta lika löst enligt allmänna arrendelagen som före norrlandslagens
tillkomst.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa vi,

1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
begära förslag till ett tillägg till lagen om arrende av
viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand,
innefattande optionsrätt för arrendatorer;

2) att riksdagen likaledes i samma skrivelse ville
begära förslag till ett tillägg till allmänna arrendelagen,
innefattande optionsrätt för arrendatorerna vid
utgången av den för sociala arrenden stadgade minimitiden.
»