Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna
rörande laggillt stängsel.

.Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två. inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 2 i första
kammaren av herr Karl Andersson och nr 25 i andra kammaren av herr Jonsson
i Risinge.

I motionerna, som äro lika lydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte verkställa
utredning rörande sådan ändring av bestämmelserna om laggillt stängsel,
att dessa lämpas efter vår tids tekniska och ekonomiska förhållanden, samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande hemställan
får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.

Kungl. förordningen den 21 december 1857 (nr 59) om ägors fredande emot
skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet innehåller i § 18, att om
de sätt, varpå hägnad må upprättas, så ock om hägnaders höjd och övriga beskaffenhet
skall gälla vad därom särskilt är stadgat. Dessa särskilda stadganden
inrymmas i 5 kap. 3 § byggningabalken samt kungl. förordningen den
31 januari 1815 huru laggilld stängsel bör vara beskaffad.

Alltsedan stängselförordningens tillkomst hava förslag till mer eller mindre
genomgripande förändringar av densamma tid efter annan framkommit, varvid
även frågan om stängsels beskaffenhet upptagits. Utskottet vill erinra om
följande på de senare åren framkomna förslagen i ämnet.

I skrivelse till Kangl. Maj:t den 13 november 1913 hemställde hushållningssällskapens
ombud, att Kungl. Maj :t täcktes taga under övervägande, huruvida
icke nu gällande bestämmelser rörande laggillda hägnaders beskaffenhet borde
omarbetas i sådant syfte, att billigare och mera virkesbesparande hägnader
måtte kunna komma till allmännare användning.

över skrivelsen infordrade Kungl. Maj:t gemensamt utlåtande från domänstyrelsen
och lantbruksstyrelsen. Dessa myndigheter anförde i utlåtande den

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 1 Käft. (Nr 1—2.)

Gällande
bestämmelser
i
ämnet.

Tidigare

ändrings förslag.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

29 december 1914, att de förordade bifall till framställningen. I utlåtandet
framhöllo styrelserna särskilt önskvärdheten av det på många ställen i vårt
land med fördel praktiserade stängselsätt, som bestode i att anbringa ett tillräckligt
antal rader av ståltråd över varandra, fastade på trästolpar och med
en ribba eller slana såsom avslutning uppåt, måtte beredas helgd genom tilllägg
till hittillsvarande stadganden på området.

I anledning av väckt motion avlät 1914 års senare riksdag jämlikt av jordbruksutskottet
i utlåtande nr 44 enhälligt gjord hemställan och enligt av båda
kamrarna utan meningsskiljaktighet fattade beslut en skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran om utredning i syfte att vinna ändring av ej mindre stängselförordningen
än även förordningen den 31 januari 1815 samt de Övriga bestämmelser,
vilka därmed kunde stå i sammanhang, ävensom om framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande de i förordningen den 31 januari 1815 och byggningabalken
5 kap. 3 § innefattade bestämmelser angående laggill stängsels beskaffenhet
framhölls i skrivelsen, att dessa vore i hög grad föråldrade. Framför allt torde
de numera icke kunna anses i tillbörlig man motsvara skilda orters olika hägnadsbehov,
virkestillgång etc., ej heller de möjligheter, nutidens tekniska resurser
erbjöde. Då ifrågavarande bestämmelser icke alltid medgave den, med
bibehållen fordran på nödig effektivitet i varje särskilt fall, mest ekonomiska
och praktiska stängseltypen, kunde hägnadsskyldigheten alltför ofta bliva onödigt
betungande. Det syntes därför vara ett önskemål av synnerlig vikt, att
berörda bestämmelser gjordes rymligare, så att de lämnade möjlighet att, där
förhållandena det påkallade, begagna billigare, enklare och mera virkesbesparande
stängselsätt än de för närvarande lagligen påbjudna.

I de yttranden över riksdagens ifrågavarande skrivelse, vilka Kungl. Maj:t
infordrade från ett flertal myndigheter, vann riksdagens begäran om ändring
av gällande föreskrifter angående laggillt stängsels beskaffenhet enhälligt
understöd. Från åtskilliga håll förordades sådan avfattning av de nya bestämmelserna
härom, att stängsel måtte anses fredgillt, så snart det utestängde
större hemdjur.

Vid 1925 års riksdag förekom ånyo fråga om revision av bestämmelserna
angående stängsels beskaffenhet. Med anledning av motion angående skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran om ändring av stängselförordningen i visst
hänseende upptogs av andra lagutskottet i dess över motionen avgivna utlåtande,
nr 8, frågan i hela dess vidd. På utskottets hemställan avlät riksdagen
den 18 mars 1925 en skrivelse till Kungl. Maj :t, däri riksdagen anhöll, att
Kungl. Maj :t måtte låta verkställa av riksdagen redan ^digare påkallad utredning
i syfte att vinna ändring av ej mindre gällande stängselförordning än
även förordningen den 31 januari 1815 huru laggilld stängsel bör vara beskaffad
samt de övriga bestämmelser, vilka kunna därmed stå i sammanhang,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av denna skrivelse anbefallde Kungl. Maj:t gehom beslut

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1. 3

den 24 april 1925 dels domänstyrelsen, dels lantbruksstyrelsen, efter hörande
av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, och dels länsstyrelserna i länen,
efter hörande av vederbörande skogsvårdsstyrelser, att inkomma med utlutande
om dels behovet av åtgärder i det av riksdagen angivna syftet dels
ock de bestämmelser, som i förevarande hänseende kunde anses påkallade.

Samtliga sålunda infordrade yttranden hava avgivits under år 1925. Domänstyrelsen
har vid sitt utlåtande i ärendet fogat yttranden från överjägmästare
och domänintendenter, varjämte länsstyrelserna i Södermanlands och
Jönköpings län överlämnat yttranden från överjägmästarna i länen. Härförutom
har Sveriges skogsägareförbund yttrat sig i ärendet.

Allenast en myndighet, hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kalmar
läns södra del, har härvid uttalat sig för bibehållandet av nuvarande bestämmelser
x ämnet. Enligt förvaltningsutskottets mening torde dessa bestämmelser
i allmänhet vara tillfyllest, enär deras ordalydelse medgåve anpassning
saval efter olika orters egenartade förhållanden och tillgång på stängselmaterial
m. m. som ock till den utveckling, vilken i tekniskt hänseende kunde
komma i fråga beträffande olika stängseltyper.

Samtliga övriga myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, hava ansett
mer eller mindre genomgripande ändringar av nuvarande stadganden om laggill
stängsel vara av behovet påkallade. Det har från dessa myndigheters
sida framhållits, att berörda stadganden vore i hög grad föråldrade och opraktiska,
De däri föreskrivna stängseltyper vore i allmänhet dyrbara samt, vad
anginge stängslen av trä, ovaraktiga och virkesförödande. En särskild olägenhet
vore, att sagda bestämmelser ej tilläte användandet av de numera å
många orter förekommande enkla och billiga men effektiva järntrådsstängslen.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har riksdagen senast år
1925 hos Kungl. Maj:t begärt revision av de föråldrade bestämmelserna angående
laggill stängsel. Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den
2 augusti 1927 tillkallat sakkunnig person att från och med den 20 augusti
1927 tillsvidare biträda inom justitiedepartementet vid lagstiftning angående
stangselskyl digheten. Anledning finnes att antaga, att proposition i ämnet
kan forelaggas nästkommande års riksdag. Vid sådant förhållande synes
ytterligare framställning från riksdagens sida icke nu vara erforderlig. Utskottet
får fördenskull hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 februari 1928.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Nothin, greve Spens och Frändén*, fröken
Hesselgren samt herrar Sundberg* och Berglund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg, Magnusson i Skövde*,
ödström, Holmström i Stockholm, Johansson i Sollefteå, Gardell i Gans* och Hedvall*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.