Första lagutskottets utlåtande Nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1928 kl. 11 f. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftning angående
fartygs bemanning samt angående läkarintyg för sjöfolk.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 296,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hansson i Stockholm m. fl.
hemställt, att riksdagen ville antaga i motionen närmare omförmälda förslag
till lag angående fartygs bemanning och till lag angående läkarintyg för sjöfolk.
Förslagen, som finnas fogade såsom bilagor till motionen I: 43 vid 1924 års
riksdag, innebära i huvudsak införande av en s. k. bemanningsskala, d. v. s.
på förhand bestämda regler, efter vilka besättningen å fartyg till antal och
kvalifikationer, speciellt ålder och utbildning, inom varje kategori av skeppstjänsten
skall i varje fall särskilt bestämmas.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
Den i föreliggande motion omhandlade frågan har tidigare varit föremål för
riksdagens prövning, senast åren 1924 och 1926.
Vid 1924 års riksdag hemställdes sålunda i två likalydande motioner, nr 43
i första kammaren av herr Bindley m. fl. och nr 71 i andra kammaren av herr
Lövgren m. fl., att riksdagen måtte för sin del antaga ett vid motionerna fogat
förslag till lag angående fartygs bemanning ävensom, därest detta bifölles, ett
likaledes vid motionerna fogat förslag till lag angående läkarintyg för sjöfolk.
Dessa förslag voro byggda på de så kallade skeppstjänstkommitterades år 1920
avlämnade förslag till förordningar angående fartygs bemanning och angående
läkarintyg för sjöfolk, vilka förslag enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 oktober
1923 icke föranlett någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd. De av skeppstjänstkommitterade
utarbetade förslagen voro avsedda att utfärdas i administrativ
ordning, varemot enligt motionärernas förslag bestämmelserna skulle erhålla
civillags natur.
Första lagutskottet lämnade i sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 26,
en översikt av den svenska rättens huvudsakliga bestämmelser om fartygs bemanning
och den utländska rättens ståndpunkt i ämnet, varjämte utskottet redogjorde
för tidigare behandling av frågan om införande av bemanningsskala m. m.
För egen del anförde utskottet följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 saml. 1 avd. 32 käft. (Nr 41.)
Tidigare
behandling
av samma
fråga.
1924 års
riksdag.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 41.
Den stora betydelse, en tillfredsställande reglering av fartygens bemanningsförhållanden
äger för sjöfartssäkerheten, torde vara allmänt erkänd och har
vid upprepade tillfällen med styrka framhållits under de senaste decenniernas
lagstiftningsarbete. Enighet har sålunda rått i fråga om nödvändigheten att
söka skapa garantier för att fartygen erhålla en i såväl kvantitativt som
kvalitativt avseende betryggande bemanning. Med skäl kan emellertid ifrågasättas,
huruvida de bestämmelser, den gällande rätten härutinnan uppställer,
äro tillfyllest.
Såsom en allvarlig brist framstår det framför allt, att tillfredsställande
garantier saknas för att fartygen förses med besättningar, som beträffande
utbildning och erfarenhet fylla nödiga kvalifikationer. Det torde oek vara
obestridligt, att de faktiska bemanningsförhållandena i detta avseende giva
rum för anmärkningar, och anledning saknas icke att befara, att under
depressionstider eu viss benägenhet skall göra sig gällande att ersätta mera
kvalificerade sjömän med billigare arbetskraft.
I fråga om bemanningens storlek torde förhållandena ställa sig något
gynnsammare, då de bestämmelser, som meddelats rörande vaktindelning
och beträffande arbetstidens begränsning, äro ägnade att på indirekt väg
inverka reglerande på besättningsmännens antal. Även här synas emellertid
närmare bestämmelser, som direkt äro inriktade på att förebygga underbemanning,
hava eu uppgift att fylla.
Beträffande det lämpligaste sättet att avhjälpa de brister, som vidlåda den
svenska bemanningslagstiftningen, har utskottet funnit övervägande skäl tala
för den av motionärerna i anslutning till skeppstjänstkommitterade föreslagna
utvägen att söka genom särskilda bestämmelser direkt fastställa vad som
i ena eller andra fallet skall erfordras i bemanningshänseende. Att genom
en dylik bemanningsskala de bästa möjliga garantier för en betryggande
bemanning stå att vinna, synes utskottet uppenbart. Mot eu dylik anordning
bar emellertid anmärkts, att en bemanningsskala vore ägnad att försvåra
vederbörligt hänsynstagande till teknikens utveckling och införandet
av sådana förbättrade arbet sanordningar, som skulle göra en reduktion av
den i bemanningsskalan föreskrivna besättningsstyrkan motiverad och lämplig.
Vidare hava farhågor uttalats för att rederinäringen skulle bliva oskäligt
betungad och att dess ställning i den internationella konkurrensen skulle
försämras. De anförda synpunkterna kräva utan tvivel allvarligt beaktande.
Om man vid bemanningsskalans anordnande framgår med nödig varsamhet,
synas emellertid svårigheterna kunna övervinnas.
Av synnerlig vikt är det härvid, att bemanningsskalan erhåller en smidig
form, varigenom den utan större tidsutdräkt och omgång kan anpassas efter
de växlande förhållandena. Ur denna synpunkt är enligt utskottets uppfattning
en bemanningsskala, som utfärdats i administrativ ordning, att
föredraga framför en genom civillag fastställd bemanningsskala. Innan en
bemanningsförordning första gången utfärdas, torde emellertid lämpligen
riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig över förordningens bestämmelser.
Fastställes bemanningsskalan i administrativ ordning och förses den därjämte
med lämpliga dispensbestämmelser, torde faran för att bemanningsskalan
skulle verka hämmande på utvecklingen kunna anses avlägsnad.
Vid bemanningsskalans anordnande måste enligt sakens natur den största
hänsyn tagas till rederinäringens bärkraft och till bemanningsförhållandena i
övriga sjöfartsidkande länder. Där så sker, bör någon fara icke förefinnas för
att rederinäringens ställning genom införandet av en bemanningsskala skulle
Första lagutskottets utlåtande Nr 41.
försämras. Såsom redan skeppstjänstkommitterade framhållit, kan det tvärtom
ur konkurrenssynpunkt endast vara förmånligt, att samtliga redare i landet
måste hava enahanda bemanning å likadana fartyg på samma trader, och i
den internationella konkurrensen torde en väl avvägd bemanningsskala icke
kunna vara den svenska rederinäringen till men.
De mångahanda hänsyn, som vid bemanningsskalans anordnande måste
beaktas, låta det framstå såsom ofrånkomligt, att bemanningsskalan bygges
på i allo fullständiga och aktuella sakuppgifter. Den utredning, som skeppstjänstkommitterade
verkställt, ligger flera år tillbaka i tiden, och de uppgifter
från de senaste åren, som utskottet kunnat inhämta, äga ej den fullständighet,
som skulle erfordras för eu detaljgranskning av de av motionärerna
framlagda förslagen. Yad dessa förslag beträffar, kan även ifrågasättas, om
ej de däri meddelade, delvis mycket detaljerade och komplicerade bestämmelserna
i ett eller annat avseende kunna förenklas. Utskottet anser därför, att
en överarbetning av skeppstjänstkommitterades förslag bör verkställas, innan
riksdagen tager ståndpunkt till bemanningsskalans närmare utformning och
därmed sammanhängande detaljfrågor.
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtto
i anledning av förevarande motioner i skrivelse till Kung!. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville taga frågan om fastställandet av en bemanningsskala
under förnyat övervägande samt, efter verkställd överarbetning av skeppstjänstkommitterades
förslag och sedan riksdagen beretts tillfälle att däröver
avgiva yttrande, fastställa de bestämmelser, som i ifrågavarande hänseende
kunde befinnas lämpliga.
Mot detta utlåtande reserverade sig fem av utskottets ledamöter för avslag
å motionerna samt en ledamot utan angivet yrkande.
Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 92 röster mot 80
men avslogs av första kammaren med 69 röster mot 39, i följd varav frågan
förfallit.
I en vid 1926 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 286, framställde
herr Lövgren i Nyborg m. fl. enahanda yrkande i detta ämne som det
vid 1924 års riksdag.
Första lagutskottet intog beträffande den i motionen behandlade frågan samma
ståndpunkt, som kom till uttryck vid 1924 års riksdag, och utskottets
utlåtande, nr 22, utmynnade i en hemställan av samma innehåll, som nyss
återgivits.
Mot utlåtandet reserverade sig sex av utskottets ledamöter för avslag å motionen
och en ledamot utan angivet yrkande.
Utskottets hemställan! avslogs av båda kamrarna.
De med förevarande motion framlagda förslagen till lagar angående fartygs
bemanning och angående läkarintyg för sjöfolk överensstämma med de av 1924
års riksdag till behandling förehavda förslagen. Då utskottet beträffande denna
fråga alltjämt intager den ståndpunkt, som kom till uttryck i första lagutskottets
vid 1924 års riksdag avgivna utlåtande i ämnet, får utskottet hemställa,
1926 års
riksdag.
Utskottet.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 41.
att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville taga
frågan om fastställandet av en bemanningsskala under förnyat
övervägande samt, efter verkställd överarbetning av skeppstjänstkommitterades
förslag och sedan riksdagen beretts tillfälle
att däröver avgiva yttrande, fastställa de bestämmelser,
som i ifrågavarande hänseende kunna befinnas lämpliga.
Stockholm den 12 maj 1928.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck*, Anderson i Hägelåkra, Svenson
i Eskhult, John O. Karlsson*, Jonsson i Lycksele, Wagnsson och Bissmark;
från andra kammaren: herrar Leo*, Nilsson i Antnäs, Johansson i Brånad och
Sjögren*, fru Ostlund samt herrar Olsson i Kalmar, Olsson i Rimforsa och Olsson i
Mellerud.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation:
av herrar Anderson i Hägelåkra, Svenson i Eskhult, John O. Karlsson,
Bissmark, Nilsson i Antnäs, Johansson i Brånad och Olsson i Kalmar, vilka
anfört:
”De med förevarande motion framlagda förslagen till lagar angående fartygs
bemanning och angående läkarintyg för sjöfolk överensstämma med de av 1924
års riksdag till behandling förehavda förslagen och bygga i huvudsak på skeppstjänstkommitterades
år 1920 avlämnade förslag. Såsom utskottet omnämner,
hava sistberörda förslag enligt Kungl. Maj ds beslut den 26 oktober 1923 icke
föranlett någon Kungl. Maj ds vidare åtgärd. Till grund för detta beslut ligga
de skäl, som framgå av chefens för handelsdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet.
Denne anförde, bland annat, att det synnerligen omfattande lagstiftningsarbete,
som på sjöfartens område utförts, inneburit en mångfald
nya, i vissa avseenden ytterst detaljerade bestämmelser av reglerande natur,
varigenom sjöfartsnäringen pålagts inskränkningar och bördor av understundom
mycket kännbar beskaffenhet. Sjöfartens internationella karaktär
Första lagutskottets utlåtande Nr 41.
5
påkallade vidare den största varsamhet i lagstiftningsarbetet, så att icke
åligganden och band pålades sjöfartsnäringen, vilka gjorde dess i och för
sig ömtåliga ställning i den internationella konkurrensen, särskilt under nu
rådande ovissa konjunkturförhållanden, än svårare. Förändringar och nyheter
i lagstiftningen kunde här medföra störa vanskligheter. Endast lagstiftningsförslag,
som vore oundgängligen nödiga och av oomtvistlig nytta,
syntes därför böra ifrågakomma till genomförande. På av departementschefen
anförda skäl fann han, att våra bemanningsförhållanden måste anses
vara av den beskaffenhet, att ytterligare lagstiftning i detta ämne knappast torde
hava någon mera angelägen praktisk uppgift att fylla. Då det syntes honom,
att ytterligare bemanningsbestämmelser utöver redan gällande vore varken behövliga
eller nyttiga, kunde han icke biträda skeppstjänstkommitterades förslag
i detta avseende.
Dessa av departementschefen anförda skäl synas gälla allt fortfarande. Härtill
kommer, att erfarenheten från Norge, i vilket land en bemanningsskala
varit gällande sedan den 1 januari 1919, visat, att sådana bemanningsbestämmelser
äro ägnade att bereda sjöfartsnäringen betydande svårigheter.
Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.’''