Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1928 kl. 8 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av
§§ 3 och 9 riksdagsordningen, dels ock väckta motioner
angående ändrad lydelse av sistnämnda paragraf.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
en till utskottets behandling hänvisad, av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten
proposition, nr 183, med förslag till ändrad lydelse av §§ 3 och 9 riksdagsordningen,
dels ock de likalydande motionerna nr 248 i första kammaren
av herr Möller m. fl. och nr 424 i andra kammaren av herr Hansson i
Stockholm m. fl.
I propositionen nr 183 har Kungl. Maj:t till riksdagens prövning i grund- Proposilagsenlig
ordning framlagt följande tionen 183
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 3 och 9 riksdagsordningen.
§ 3. Riksdagsmännen utses till båda kamrarna genom val för viss tid; dock
äger Konungen, innan den tid tilländagått, att, med iakttagande av vad här
nedan ävensom i 5 § stadgas, förordna om nya val i hela riket till båda kamrarna
eller den ena av dem.
Förordnande om nya val till första kammaren må icke utfärdas i annat fall
än då ett av Konungen väckt förslag, som genom kammarens avslag förfallit,
sedermera med enahanda utgång av honom förelagts kamrarna vid första
riksdagen efter nästa allmänna val till andra kammaren eller, i fall som avses
i 17 § 1 mom., vid första lagtima riksdagen efter valet; skolande förordnandet
om nya val vara givet inom fyra månader.
§ 9. Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och kvinnor,
som uppnått trettiofem års ålder samt äro i kommunernas allmänna angelägenheter
röstberättigade. Kommer riksdagsman, efter det han vald bli
Bihang
till riksdagens protokoll 1928. 5 samt. 19 häft. (Nr 25 28.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £5.
Motionerna
I: 248 och
II: 424.
Utskottets
yttrande.
vit, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren,
frånträder han sin befattning.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av protokollet över justitiedepartementsärenden den 9 mars
1928.
I motionerna 1: 248 och II: 424 föreslås, att riksdagen såsom vilande till
vidare grundlagsenlig behandling skulle antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.
Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas allmänna
angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått 35 års
ålder. Kommer riksdagsman, efter det han blivit vald, i den ställning, att
han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder han
sin befattning.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
I den förevarande propositionen hava med varandra förknippats två frågor,
som icke ha något som helst sakligt samband, nämligen spörsmålet om borttagandet
av valbarhetscensus och spörsmålet om ändring i gällande grunder
för första kammarens upplösbarhet. Det förstnämnda spörsmålet har av riksdagen
grundligt genomdiskuterats. Det sistnämnda spörsmålet återigen har
icke tidigare varit föremål för någon riksdagens prövning. Såväl utskottet
som andra kammaren ha vid upprepade tillfällen givit sin anslutning till kravet
på avskaffande av valbarhetscensus. Majoriteten bland 1926 års förstakammarsakkunniga
har efter en ingående granskning av censusfrågan med
mycken styrka anslutit sig till nämnda krav. Censusbestämmelsernas karaktär
av ett hinder för partierna att vid korandet av förstakammarledamöter
välja de för uppdraget lämpligaste har till fullo vitsordats.
Utskottet nödgas vid sådant förhållande beklaga, att regeringen icke velat
bereda riksdagen tillfälle att särskilt för sig ta ställning till den för sin lösning
mogna och grundligt utredda censusfrågan. Genom att med densamma
förknippa spörsmålet om ändrade grunder för första kammarens upplösbarhet
har regeringen uppenbarligen velat skapa ett läge, där motståndarna till konstitutionella
privilegier för första kammaren skulle gottgöras med censusstreckets
avskaffande och där motståndarna till censusstreckets avskaffande
skulle gottgöras med konstitutionella privilegier för första kammaren. Representanterna
inom utskottet för de båda partier, som i ett sådant läge varit av
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £5.
3
sedda att utspelas mot varandra, ha med fasthållande av sina motsatta sakliga
ståndpunkter enats om att icke lämna sin medverkan till en dylik ur olika
synpunkter motbjudande byteshandel. Väl är det sant, att utskottet ar 1926 i
anledning av en inom första kammaren väckt motion om censusbestämmelsernas
avskaffande förknippade sagda spörsmål med ett annat, i det att utskottet
hemställde, att riksdagen »måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t, efter verkställd utredning, ville, i avseende å grunderna för
riksdagsordningens bestämmelser beträffande valbarhet till första kammaren,
inom den nuvarande fyraårsperioden framlägga förslag till sådana ändringar,
som, utan att utplåna karaktär sskillnaden mellan riksdagens båda kamrar,
vore ägnade att tillföra första kammaren en allsidig sammansättning.» Medan
alltså censusfrågan i utskottets utlåtande år 1926 förknippades med frågan om
»att tillföra första kammaren en allsidig sammansättning», har den emellertid
i Kungl. Maj:ts proposition förknippats med frågan om att utrusta första
kammaren med ett konstitutionellt privilegium. Där vederlagssynpunkten år
1926 gällde ett utbyte av en valbarhetskvalifikation mot någon annan valbarhetskvalifikation,
där gäller den nu ett utbyte av en valbarhetskvalifikation
mot en konstitutionell oupplösbarhetsgaranti.
Utskottet finner det under sådana omständigheter vara ännu mindre påkallat
att ta under övervägande propositionens linje för en förstakammarreform.
Utskottet hemställer alltså,
1) att förevarande proposition måtte av riksdagen avslås;
2) att riksdagen vid bifall till vad sålunda hemställts måtte
finna motionerna 1:248 och 11:424 härigenom besvarade.
Stockholm den 10 maj 1928.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, Thulin, David Bergström, Adolf Dahl*
G. TF. Hansson, Stendahl, Reuterskiöld, Vennerström, Larsén, Alkman, Sävström,
Borg, Gustafson i Kasenberg, Hallen,* Karlsson i Vadstena,* Björkman, Forssell,*
Svensson i Grönvik och Björnberg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 25.
Reservationer:
1) av herrar von Geijer, Stendahl, Gustafson i Kasenberg, Björkman och
Forssell, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande
lydelse:
Konstitutionsutskottets hemställan år 1926 i förstakammarfrågan avsåg
utredning om ändrade bestämmelser allenast beträffande valbarhet till kammaren.
Där gjorde sig gällande en önskan att ersätta valbarhetscensus med andra
valbarhetskvalifikationer. Kungl. Maj:t har emellertid i den förevarande propositionen
föreslagit census’ avskaffande utan någon ersättning i fråga om
andra valbarhetskvalifikationer. Den ändring beträffande första kammarens
upplösbarhet, vilken Kungl. Maj :t föreslagit, är icke av den natur, att den kan
utgöra kompensation för valbarhetscensus’ avskaffande. Utskottet kan sålunda
icke tillstyrka vare sig propositionen eller motionerna och får sålunda hemställa,
1) att förevarande proposition måtte av riksdagen avslås;
2) att riksdagen vid bifall till vad sålunda hemställts måtte
finna motionerna I: 248 och II: 424 härigenom besvarade;
2) av herrar Reuterskiöld och Svensson i Grönvik, vilka anfört:
Då föredraganden i sin motivering till propositionen utgår från uppfattningen,
att en begränsning av Konungens rätt att upplösa första kammaren icke
innebär någon ändring av förhållandet mellan de båda kamrarna, kan detta
visserligen anses principiellt riktigt, enär i den successiva förnyelsens grundsats,
vilken gäller beträffande första kammaren, måste anses ligga, att kammarens
successiva förnyelse äventyras genom upplösning och att förty upplösning
faktiskt förutsättes icke skola ske, oaktat uttryckligt stadgande härom saknas
och alltså formellt en upplösningsrätt finnes. Följdriktigt borde, från
denna utgångspunkt, icke blott en begränsning av upplösningsrätten, utan ett
fullständigt upphävande därav hava föreslagits; att så icke skett, torde bero
därpå, att upplösningsrätten icke betraktats uteslutande ur logisk, utan tillika
ur politisk synpunkt, men därmed har också öppnats möjligheten av hänsynstagande
till andra förhållanden än det rent principiella.
Vad åter angår census, erinra vi, att censusbestämmelsernas syfte varit
att säkerställa den ekonomiska självständighetens och det ekonomiska förståndets
representation i första kammaren. Att detta syfte numera icke vinnes
eller ens kan vinnas genom censusbestämmelserna gör det uppenbarligen önskvärt,
att census antingen helt upphäves eller ersättes av något annat och mera
ändamålsenligt. Då nu förslaget vill knyta valbarheten vid kommunal rösträtt,
har det synts vara särskilt önskligt, att den kommunala rösträtten samtidigt
reglerades på det sätt, att därigenom fullt tillgodoseddes kravet på fullgjord
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 25.
5
skattebetalning såsom valbarhetsvillkor, ett krav som nu gällande bestämmelser
om förstakammarvalbarheten fullt tillgodoser. Detta bar också synts möjligt
genom att samtidigt med ett bifall till förslaget om census’ avskaffande även
bifalla herr Olssons i Kullenbergstorp motion om tre års skattebetalning som
villkor för rösträtt, där skattskyldighet föreligger och oförvållad oförmåga icke
varit grund till den uteblivna skattebetalningen.
Med hänsyn härtill hava vi inom utskottet yrkat, att utskottet skulle tillstyrka
att göra ett grundlagsändringsförslag om avskaffande av census -— med
eller utan samband med ett förslag om upplösningsrättens begränsning i fråga
om första kammaren — vilande under förutsättning, att riksdagen samtidigt
i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde framläggande för nästa riksdag av förslag
till sådana kommunala rösträttsbestämmelser, som föreslagits i motionen II: 29;
3) av herr Alkman, som anfört:
Förevarande kungl. proposition behandlar tvenne till sin natur skilda grundlagsfrågor,
mellan vilka intet inre sammanhang synes vara förefintligt. Båda
dessa frågor kunna besvaras var för sig, utan att svaret på endera frågan i
något avseende utgör förutsättning för besvarandet av den andra. De ha ej
heller i den kungl. propositionen ställts i annat sammanhang än det som härrör
därav, att de i första hand beretts av en och samma kommitté, 1926 års
förstakammarsakkunniga. De båda i den kungl. propositionen framlagda förslagen
synas därför lämpligen böra behandlas vart för sig.
Vad först beträffar förslaget till ändring av § 3 riksdagsordningen, kan jag
icke finna de i den kungl. propositionen förebragta skälen tillräckliga för att på
sätt i denna proposition föreslås reglera rätten till upplösning av första kammaren.
Mina betänkligheter mot denna reglering ligga dels i en viss svårighet att
säkert bestämma dess verkliga konstitutionella innebörd, dels i vanskligheten
att överblicka dess politiska verkningar. Jag kan därför i denna del icke biträda
den kungl. propositionen.
Beträffande däremot den föreslagna ändringen i § 9 riksdagsordningen, vilken
vid upprepade tillfällen inom riksdagen ingående behandlats, synas de i förevarande
proposition anförda skälen vara fullt övertygande, varför jag inom
utskottet yrkat, att utskottet måtte hemställa till riksdagen om bifall till den
kungl. propositionen i denna del och därmed även i sak biträda det yrkande, som
gjorts i de båda i sammanhang med denna proposition av utskottet behandlade
likalydande motionerna I: 248 av herr Möller m. fl. och II: 424 av herr P. A.
Hansson m. fl.
På grund av vad nu anförts får jag alltså hemställa,
l:o) att förevarande kungl. proposition, i vad den avser § 3
riksdagsordningen, icke måtte av riksdagen bifallas;
2:o) att riksdagen måtte, med bifall till förevarande kungl.
proposition i vad den avser § 9 riksdagsordningen, såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 25.
Förslag
till
ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.
Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och kvinnor, som
uppnått trettiofem års ålder samt äro i kommunernas allmänna angelägenheter
röstberättigade. Kommer riksdagsman, efter det han blivit vald, i den ställning,
att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder
han sin befattning.
3:o) att riksdagen vid bifall till vad sålunda i 2:o) hemställts
måtte finna motionerna I: 248 av herr Möller m. fl. och
II: 424 av herr P. A. Hansson in. fl. härigenom besvarade;
4) av herrar David Bergström och Björnberg, vilka yrkat bifall till Kungl.
Maj:ts proposition nr 183.