Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1928 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring i lagen om
bredden å hjulringar å arbetsåkdon på landet.
(2:a avd.)
I en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 75, av herr Svensson, Martin har hemställts,
att i lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på
landet § 1, andra stycket, första punkten måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
Vid meddelande av sådant förordnande må undantag göras för viss del
av landstingsområdet eller för viss väg, eller för arbetsåkdon, avsedda för
lätta transporter, där särskilda omständigheter därtill föranleda.
Beträffande motiveringen för denna hemställan tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.
Jämlikt 1 § av berörda lag äger Kungl. Maj:ts befallningshavande, där
förhållandena inom något landstingsområde sådant påkalla, efter landstingets
och de väghållningsskyldigas hörande förordna, att bredden av hjulringarna
å arbetsåkdon, som användes å allmän väg inom den till landstingsområdet
hörande landsbygd, icke må understiga visst mått. Undantag
kan emellertid göras för viss del av landstingsområdet eller för viss väg
eller för fjädrade arbetsåkdon, avsedda för lätta transporter. Enligt 3 §
förstås med arbetsåkdon i denna lag sådant åkdon på hjul, som framföres
medelst dragare och är avsett uteslutande eller huvudsakligen för lasskörning.
I sistnämnda paragraf stadgas vidare, att minsta bredden å hjulringar
vid förordnande enligt 1 § icke må sättas under sju eller över tolv centimeter.
Med berörda lag avsågs såsom bekant att finna ett botemedel mot vägbanornas
förstörande genom tunga transporter å åkdon försedda med smala
hjulringar. Riksdagen, som i sin skrivelse den 22 april 1904 gjorde framställning
om utarbetande av lagen, tog därvid närmast sikte å de missförhållanden,
som på sina håll förorsakades av stor genomgående varutrafik eller
genom forslandet av produkter från eller till industrianläggningar, gruvor
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt i höft. (Nr 8—9.) 1
Utskottet.
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.
eller dylikt. Däremot synes riksdagen ursprungligen hava avsett att från
bestämmelserna fritaga körning för eget behov samt för jordbruksprodukters
bärgning. Under lagförslagets utarbetande framkom emellertid åtskillig utredning,
som ådagalade, att den vägslitning man ville råda bot för svårligen
kunde atkommas, om man inskränkte lagstiftningen på sätt riksdagen
från början tänkt sig. Att undantaga jordbrukskörslor ansågs även olämpligt
av den anledning, att de breda hjulringarna i själva verket vore
särskilt att rekommendera för dessa körslor, som huvudsakligen ägde rum
på lösare mark, gräsvallar och dylikt. Lagen kom således att omfatta alla
slag av arbetskörslor, ehuru givetvis den tunga lasskörningen var den
egentligen åsyftade. Redan från början stadgades emellertid — förutom
att lagen överhuvud gavs fakultativ natur — möjligheten till undantag för
viss del av landstingsområde eller för viss väg. Sedermera tillkom i anledning
av väckt motion vid 1924 års riksdag den nu ifrågavarande bestämmelsen
rörande fjädrade arbetsåkdon, avsedda för lätta transporter.
I förevarande motion föreslås nu borttagande av villkoret, att dylikt
åkdon skall vara fjädrat. Utskottet kan för sin del icke finna, att några
allvarligare betänkligheter kunna resas mot detta förslag. Vid berörda
villkor, som upptagits i vederbörande motionärers vid 1924 års riksdag
eget förslag, torde i själva verket vid lagändringens antagande icke hava
lagts någon större vikt. I varje fall synes det utskottet nu, som om dess
borttagande skulle tillmötesgå ett berättigat önskemål berörande ett icke
ringa antal smärre jordbrukare i olika delar av landet. På grund härav
och då — med hänsyn till numera rådande väg- och trafikförhållanden — eftergift
i förevarande avseende överhuvud icke kan hava någon nämnvärd betydelse
från väghållningssynpunkt, har utskottet ansett sig böra biträda
den föreslagna jämkningen i lagen.
Under åberopande av det anförda får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion I: 75
måtte för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 28 juni 1907 (nr 43) om bredden
av hjulringar å arbetsåkdon på landet, sådan nämnda paragraf lyder
enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 260).
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 28 juni 1907 om bredden av
hjulringar å arbetsåkdon på landet, sådan nämnda paragraf lyder enligt
lagen den 20 juni 1924, skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade
lydelse:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.
3
1 $•
Där — — — mått.
Vid meddelande av sådant förordnande må undantag göras för viss del av
landstingsområdet eller för viss väg eller för arbetsåkdon, avsedda för lätta
transporter, där särskilda omständigheter därtill föranleda. Har förordnande
meddelats, må Konungens befallningshavande, efter hörande av landstinget,
eller, där detta ej är samlat, dess förvaltningsutskott, ävensom de väghållningsskyldige,
medgiva eftergift från de genom förordnandet meddelade
föreskrifter, såvitt angår åkdon av nyssnämnda slag.
Förordnande — — — tillåten.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt däri meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 17 februari 1928.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Linders, Sjöblom, Lundell,
Tjällgren och Gabrielsson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Sköld, Pettersson i Bjälbo, Carlström,
Hedlund i Häste, Björk, Olsson i Rödningsberg och Lindgren.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.
Reservation
av herrar Carlström och Olsson i Rödningsberg,
Den föreslagna ändringen i lagen kunna vi för vår del ej tillstyrka.
Det är visserligen riktigt, att densamma icke skulle utöva så synnerligen
stort inflytande på underhållet av de allmänna vägarna. Icke desto
mindre har denna lagstiftning ett stort värde från en annan synpunkt,
nämligen i fråga om underhållet av de smärre vägarna med sina lösare
vägbanor: bygdevägar, utfartsvägar och dylika. Då vidare de hredlötade
hjulen otvivelaktigt äro avgjort fördelaktigare för jordbrukskörslor i allmänhet,
har lagstiftningen i själva verket gjort jordbrukarna en tjänst
genom att påskynda deras införande. Att nu släppa lös alla de smärre
arbetsåkdonen med smala hjulringar och därigenom uppmuntra till deras
användning och spridning synes vara en föga rationell åtgärd, uteslutande
ägnad att hämma och skada den gynnsamma utveckling, som hittills
medelst lagen åstadkommits. En sådan reform baklänges kunna vi verkligen
ej finna välbetänkt. Och enligt vår mening kommer följden av
lagändringen att bliva betydligt större än man i första hand skulle kunna
förmoda, ty med den lydelse, lagtexten nu skulle få, torde bestämmelserna
bliva i det allra närmaste ineffektiva och omöjliga att upprätthålla.
Vi hemställa alltså,
att motionen 1:75 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.