Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
1
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1928 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående befrielse för arrendatorn
M. H. Bågenholm från erläggande av viss honom
åliggande arrendeavgift.
(2:a avd.)
Uti en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 377, av herr Lindgren har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om undersökning och prövning
av frågan om befrielse för arrendatorn M. H. Bågenholm från erläggande
av honom åliggande arrendeavgift för 1927 för kronoegendomen
Mons huvudgård å kronoparken Mon i Dalslands revir.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört, att arrendatorn
genom vattenskador under åren 1926 och 1927 lidit stora förluster, varjämte
arrendet från och med den 14 mars 1926 höjts från 650 kronor till
800 kronor. Till följd härav hade arrendatorn fått sin ekonomi undergrävd
och kunde icke fullgöra sina förpliktelser. Arrendatorn, som hade stor
familj, stode nu alltså inför risken att bliva berövad sina existensmöjligheter.
Utskottet har i vederbörlig ordning infordrat domänstyrelsens yttrande
över motionen, vilket till utskottet inkommit jämte yttranden av vederbörande
jägmästare och överjägmästare ävensom av domänintendenten i Ålvsborgs
län. Förenämnda yttranden återfinnas i en’ vid detta utlåtande fogad
bilaga.
Av myndigheternas yttranden inhämtas bland annat följande. Arrendatorn
Bågenholm har sedan den 14 mars 1906 arrenderat Mons huvudgård,
belägen å kronoparken Mon i Dals-Eds och Töftedals socknar av
Älvshorgs län. Under tiden 1906—1926 var arrendet 650 kronor. Det
höjdes från och med den 14 mars 1926 till 800 kronor, men därefter har —
sedan arrendatorn ansetts höra beredas någon ersättning för den skada,
som orsakats genom översvämningar — för tiden 14 mars 1928—14 mars
1930 arrendet nedsatts med 300 kronor till 500 kronor för år. Arrendeavgiften
har skolat erläggas den 15 februari för löpande arrendeår.
Beträffande förenämnda översvämningar upplyses, att de under åren 1926
och 1927 förorsakat betydande skada å grödan och jorden.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 saml. 28 höft. (Nr 72—75.)
1
Utskottet.
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Motionären avser, att ifrågavarande arrendator på grund av de ekonomiska
svårigheter, som särskilt på grund av höjt arrende och inträffade
översvämningar — för honom uppstått, måtte befrias från att erlägga
arrendeavgift för tiden den 14 mars 1927—den 14 mars 1928.
På sätt förut nämnts har emellertid arrendet, vilket från och med den
14 mars 1926 höjts från 650 kronor till 800 kronor, endast för två
arrendeår varit bestämt till sistnämnda belopp; för de två följande
åren har — med hänsyn just till berörda vattenskador — arrendeavgiften
sänkts till 500 kronor. I det hänseende motionären avser har alltså redan
viss jämkning ägt rum.
Utskottet anser sig icke kunna ingå på något ståndpunktstagande till
frågan, huruvida den lindring, som sålunda redan beretts arrendatorn, är
lämplig och billigt avvägd. Uppenbarligen skulle det leda till icke önskvärda
konsekvenser, om de enskilda framställningarna på förevarande område skulle
handläggas i den ordning, här ifrågasatts. Utskottet håller alltså före, att
den vidare prövning av ifrågavarande fall, som må anses påkallad, bör
ankomma på vederbörande förvaltningsmyndigheter.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionen II: 377 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 18 maj 1928.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Kabbarp, Linders, Andersson i Fältenborg,
Boberg, Sjöblom, Lundell, Fritiof Gustafson och Alexander Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Andersson i
Prästbol, Andersson i Grimbo, Hedlund i Häste, Yahlstedt, Gustafson i Vimmerby, Olsson ''
i Rödningsberg och Adler.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
3
Bilaga.
Yttranden.
»Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att de arrendeavgälder.
som för olika perioder pålagts Bågenholm under tiden 1906—14 mars 1930,
kunna, med fullt hänsynstagande till egendomens ur jordbrukssynpunkt rätt
svaga beskaffenhet, betecknas såsom mycket moderata, samt att Bågenholm
icke synes, under den långa tid han arrenderat egendomen, hava ägnat densamma
behörig skötsel.
Det är ej osannolikt, att ett efterskänkande av kronan tillkommande
arrendeavgäld vid ifrågavarande egendom för tiden 1927—14 mars 1928
skulle föranleda framställande av anspråk på efterskänkande av kronans
rätt till dylik avgäld jämväl från andra arrendatorer, vilka särskilt genom de
för jordbruket under de sista två åren synnerligen ogynnsamma väderleksförhållandena
råkat i en bekymmersam ställning.
På grund härav och under hänvisning i övrigt till handlingarna i ärendet
får domänstyrelsen som sin åsikt uttala, att förevarande motion icke
synes böra föranleda vidare åtgärd.»
»Med anledning — — — får jag, med överlämnande av infordrade
yttranden i ärendet av jägmästaren i Dalslands revir och domänintendenten
i Älvsborgs län, vördsamt anföra följande:
Av nyss nämnda yttrande framgår
att den förhöjning av den från den 14 mars 1906 utgående arrendeavgiften,
650 kronor, med 150 kronor, som från och med den 14 mars 1926 vidtagits,
måste, i betraktande av penningvärdets fall och de betydande kostnader,
som kronan under nämnda arrendeperiod nedlagt å arrendelottens
byggnader, dels genom uppförande 1908 av en ny dyrbar ladugårdsbyggnad,
dels genom reparationer och förbättringar å övriga byggnader för en kostnad
av 1,452 kronor, anses synnerligen moderat;
att sistnämnda arrendebelopp, 800 kronor, motsvarande endast omkring
16 kronor per har för åkerjorden, ej skäligen kan anses högt ens för så
svag jord som den ifrågavarande och uppenbarligen utgör en ytterligt ringa
ränta på de kostnader, kronan nedlagt först på inköp av ifrågavarande hemman
och sedan på byggnaderna å detsamma; ,
att den i motionen förekommande, säkerligen från Bågenholm härstammande
uppgiften, att Bågenholm blivit hotad med omedelbar vräkning, om
han ej underskreve det nya kontraktet med förenämnda förhöjning, ej är
med verkligheten överensstämmande;
att arrendatorn Bågenholm i hög grad försummat skötseln av egendomen
och därigenom måste anses i avsevärd grad själv vara skulden till, att egendomens
avkastning gått tillbaka och hans egen ekonomiska ställning försämrats;
att åren 1926 och 1927 till följd av ovanligt ymnig nederbörd svåra
översvämningar å arrendelottens låglänta mossjord förorsakat betydande
skada å grödan och jorden;
att emellertid arrendatorn ansetts böra beredas någon ersättning för den
skada, som genom nämnda översvämningar förorsakats, vilket skett på det
sätt, att arrendeavgiften i arrendekontraktet för åren 14 mars 1928-14 mars
1930 nedsatts från 800 till 500 kronor.
Domän
styrelsen.
Överjäg
mästaren.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Pa grund av vad ovan anförts, och då arrendator. Bågenholm sålunda
genom nyssnämnda nedsättning i arrendeavgiften kommer att under de
narmaste tvenne aren i avsevärd grad beredas ersättning för den förlust
varav lian genom översvämningarna drabbats, anser jag mig icke kunna
tillstyrka, att ytterligare ersättning härför beredes honom, så mycket mindre
som andra kronans arrendator ävensom arrendatorer av ecklesiastika lönebostaden
e;, torde hava beretts eller komma att beredas ersättning för dem
förorsakade liknande skador.
For den händelse emellertid, oaktat ovan nämnda omständigheter, ytterligt
e ersättning för de genom översvämningarna uppkomna skadorna anses
hora beredas arrendator!! Bågenholm, synes sådan kunna utgå på det sätt,
fo97d l| , redan lo!^ na-,m?n ej betalade arrendeavgiften för året 14 mars
1927T14 ™frs ''.928 aedsattes med samma belopp, 300 kronor, varmed
arrendeavgiften for aren 1928 och 1929 kommer att nedsättas »
Jägmästaren. »Ifrågavarande Höns huvudgård är såsom motionären riktigt antvder en
arrendelott under krön oparken Mon inom Dalslands revir, en jordbruksfastighet,
som star under skogsstatens förvaltning - och är således icke att hänföra
ml kronans utarrenderade jordbruksdomäner.
Mr därför motionären talar om att någon arrendevärdering icke skett
före arrendelottens förnyade utarrendering från och med 14 mars 1926
tydligen avseende bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 4 juni 1908''
angående forandrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner
punkt 6, varuti bestämmes bland annat, att vid förestående utarrendering
av kronans jordbruksegendom arrendevärdering skall äga rum verkställd av
domänintendent i samråd med tvenne därtill vederbörligen utsedda i lantbruks-
m. fl. forliallanden kunniga män, så gör han sig skyldig till en förväxling.
För inägor å kronopark, sådan som det nu är fråga om, gäller vid utarrendenng
lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, och
har finnes ingen som hälst bestämmelse om någon arrendevärdering.
. grutIld a,v kuQgb domänstyrelsens bestämmelse i reglementariska föreskrifter
för skogsstatens förvaltande personal verkställer dock jägmästaren
en viss beräkning av arrendeavgälden.
Något hot om omedelbar vräkning har aldrig skett och har ej ens kunnat
ske, da detta ar en sak, som överexekutor efter gjord framställning förordnar
om, vilket borde vara motionären nogsamt bekant.
Den arrenderade egendomen innehar en areal av
åker .............
betesäng .....
odlingsmark
50.09
2.92
5.31
har
58.2 2 har
med manshus, statbyggnad, ladugårdsbyggnad, redskapsskjul, magasin, vedbod
och hemlighus, mjölkbod, källare och brygghus.
T3«^Cb bär för tiden 1906—14 mars 1926 varit utarrenderad till M. H.
Bågenholm för allenast 650 kronor per år. Ehuru kronan år 1908 uppfört
en ny 32 meter lång, utmärkt ladugårdsbyggning av tegel under tak av
tegel försedd med cementering, har någon förhöjning icke skett i arrendet,
u an har arrendatorn under hela kristiden med dess högt uppskruvade priser
a jordbruksprodukter varit i tillfälle tillgodogöra sig egendomens hela
avkastning mot detta låga arrende.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Långt ifrån att då underhålla husen och förbättra jorden lull arrendatorn
sä misskött egendomen att, såsom synes av bilagda avskrift av instrument,
syn på grund av anmälan om vanhävd å densamma måst hållas år 1917.
Ehuru synemännen då icke ville beteckna densamma såsom vanhävdad, hava
de dock funnit skötseln i hög grad försummad.
Sedan dess har någon uppryckning av egendomen icke skett, utan tvärtom.
Motionärens påstående om de dåliga husen motsäges av protokollet vid
laga av- och tillträdessynen år 1926 — avskrift bifogas — varav framgår,
att allenast logen med lada samt vedboden äro dåliga, övriga hus äro i
gott stånd. „ ,
Att egendomen är vattensjuk beror till en hel del därpa, att, såsom ock
syneinstrumentet utvisar, arrendatorn i stället för att utföra föreskriven
täckdikning helt enkelt igenplöjt de öppna dikena, så att en areal av cirka
20 hektar blivit utan dränering. Då arrendatorn vid synen likväl påstod
att täckdikning skett härstädes, företogs undersökningar genom grävningar,
varvid förhållandet konstaterades.
Då motionären var en av synemännen vid den sålunda hållna synen,
borde dessa sakförhållanden vara av honom nogsamt kända.
Därest arrendator!! skött egendomen på ett förtjänstfullt sätt, borde hans
ekonomi efter en 22-årig arrendetid hava varit mycket god.
Att arrendebeloppet för åren 1926—14 mars 1928 blott höjts från 6o0
kronor — vartill det fastställdes år 1906 — till 800 kronor, år 1926, torde
val, med de nybyggnader kronan utfört, få anses humant.
Sant är att under år 1927 översvämningar ägt rum i stor utsträckning,
men detta var fallet med de flesta egendomar inom Dalsland. Andra
ar rendatorer, speciellt å ecklesiastika egendomar, som haft dubbelt så störa
arrenden och under åratal lidit av vattenskador, hava änskönt framställningar
gjorts icke av riksdagen medgivits någon som helst nedsättning i
arrendena.
Att översvämningarna skulle bero på en del smärre bäckrensningar och
myrdikningar på kronoparken är blott en förutfattad asikt intalad i
kronotorparna — tvärt om borde desamma, ävensom frostländigheten, härav
minskas. I vilket fall som helst äro dessa av så ringa omfattning, att något
avseende icke kan fästas härvid. .
Vidare må anföras, att, på därom av arrendator Bågenholm gjord framställning,
kontraktet om egendomen förlängts på 2 år, men, med avseende
fästat just å senare årens översvämningar, med till kronor 500 per år sänkt
Som jämförelse må meddelas, att kronojägaren för krono jägarebostället
Lansberg, omfattande 3.46 har åker och 2.90 har hagmark, summa 6.36
har, samt nödiga små åbyggnader, beläget i närheten av Höns huvudgård,
erlägger en hyra av 456 kronor per år.
Ett arrendebelopp av 500 kronor för Mons stora huvudgård motsvarar
således ej ens skälig hyra för egendomens hus. Anmärkas bör ock att
arrendet erlägges så att säga i efterskott, d. v. s. för året 1927 14 mars
1928 betalas arrendet 15 februari 1928.
På grund av vad sålunda anförts och då arrendatorn redan genom avsevärd
nedsättning i arrendebeloppet för kommande två år beretts skälig
ersättning för lidna vattenskador, får jag vördsamt avstyrka bifall till föreliggande
framställningen.»
Domän
intendenten.
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
»Över skötseln av Mons huvudgård finnas så många uttalanden i senare
årens syneinstrument, att ytterligare yttrande i denna sak ej kan vara av
nöden. Det torde kunna fastslås, att arrendator Bågenholm ej ägnat jordbruket
det intresse och den omsorg, som kunde varit önskvärt för såväl
egendomens hävd som även för hans egen ekonomi. Däremot kan jag ej
instämma i jägmästarens påstående att därest arrendator^ under sitt
22-åriga arrende skött egendomen på ett förtjänstfullt sätt, hans ekonomi nu
borde varit god. Jordbruket på Mon är så vanlottat och påverkas av så
många störande riskmoment, frost, högvatten, otjänliga väderleksförhållanden
både vår och höst, att ingen kan ernå annat än en mycket torftig försörjning
som arrendator på denna egendom. Man måste känna sig mycket
tveksam huruvida det är ekonomiskt riktigt att uppodla och bebygga så
svag och vanlottad jord som Mons huvudgård. Att driva detta jordbruk
med lejd arbetskraft torde aldrig komma att giva något vidare överskott.
Enda sättet att få lönande bruk här synes mig vara att uppdela egendomen
i sa små lotter, att dessa kunna helt och hållet skötas medels familjens
arbetskraft. Med det anförda har jag velat framhålla, att jag ställer mig
mycket tveksam, huruvida intensivare och dyrbarare drift varit ekonomiskt
riktig.
Rörande vattenflödena under år 1927 har jag dels vid besök på egendomen
den 15 november 1927 konstaterat, att arrendatorn hade anmärkningsvärt
litet strafoder och dels från flera hall fatt bekräftelse på, att arrendatorns
påstående om översvämningar och förstörelse på så gott som all gröda är
riktig. 1927 års skörd måste betecknas som synnerligen minimal, och det
torde kunna fastslås, att arrendatorns skötsel ej varit orsaken till detta
resultat.
Även om dikningen i skogen ej är så betydande, torde den dock hava
bidragit till, att avvattningen skett hastigare och således ökat på årets
översvämningar. Men huvudorsaken till årets flöden är givetvis de oerhörda
nederbördsmängder, som fallit under sistliden sommar, och de otillräckliga
avrinningsförhållanden som föreflnnas.
Om det i motionen påtalade arrendet och dess stegring under senare år
kan framhållas, att arrendet under normala förhållanden torde få anses
billigt. Men betingelserna för lönande jordbruksdrift på Mon äro så små,
att det torde vara förenat med svårigheter få ut så pass nettoöverskott, att
det räcker till även ett litet arrende.
Till sist vill jag framhålla att arrendator Bågenholm förefaller mig
osympatisk på så vis, att han begagnar varje tillfälle för att söka sko sig
på statens bekostnad.
Ehuru jag således ej kan beteckna arrendet å Mon som högt, har dock
1927 års driftresultat varit sådant, att arrendatorn är i stort behov av stöd
och hjälp.
På grund av det anförda får jag vördsamt förorda, att arrendator Bågenholm
beredes lättnad i någon form.»