12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående nedskrivning
av vissa från kraftledningslånefonden beviljade
lån m. m.

(l:a avd.)

I en till riksdagen den 2 mars 1928 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 202, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva,

1) att å ölseruds—Millesviks elektriska förenings och Eskilsäters elektriska
förenings skulder till kraftledningslånefonden må, i samband med
genomförande av nämnda föreningars rekonstruktion i enlighet med i statsrådsprotokollet
framlagd plan, avskrivas högst 27,700 kronor å den förra
föreningens skuld och högst 16,800 kronor å den senare föreningens; samt

2) att löftesmännen för ett Gustafsfors nya kraftaktiebolag från sagda
fond tidigare beviljat lån må mot erläggande av ett belopp av 35,453
kronor befrias från vidare betalningsansvar på grund av för sagda lån
ingången borgen.

I anledning av en av vattenfallsstyrelsen den 18 oktober 1926 på uppdrag
av Kungl. Maj:t avgiven utredning anbefallde Kungl. Maj:t genom
brev den 8 april 1927 kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, statskontoret
och vattenfallsstyrelsen att gemensamt dels i den utsträckning, vartill
förhållandena kunde giva anledning, i samråd med länsstyrelsen och vederbörande
fordringsägare föranstalta om en kompletterande utredning, i
anslutning till vad som av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i
ett i statsrådsprotokollet omförmält utlåtande ifrågasatts, rörande de elektriska
distributionsföreningarnas inom Näs härad i Värmlands län och
särskilt ölserud—Millesviks elektriska distributionsförenings ekonomi samt
lämpliga åtgärder till avhjälpande av i sådant hänseende uppkomna
svårigheter, dels ock med ledning av föreliggande material åvägabringa
en summarisk allmän översikt beträffande övriga i landet varande statsunderstödda
elektriska distributionsföreningars ekonomiska ställning.

I en av de fyra ämbetsverken i anledning härav avlämnad skrivelse
hava ämbetsverken redogjort för av vattenfallsstyrelsen under de gångna
åren vidtagna åtgärder för att stödja elektrifieringen inom Värmlandsnäs.
Härefter hava ämbetsverken anfört, bland annat, följande.

Jordbruksutskottets utlutande Nr tid.

13

Emellertid hade dessa åtgärder ej visat sig tillräckliga, med hänsyn till
den vissa föreningar åvilande skuldbördan, för att bringa jämvikt i ekonomien.
Då vattenfallsstyrelsen av principiella skäl bestämt motsatt sig ytterligare
prisnedsättningar å kraften, enär de av styrelsen beräknade självkostnaderna
redan underskridits och då för övrigt de sämst ställda föreningarna,
enligt vad som framginge av utredningarna, knappast enbart genom
sänkning av kraftpriset torde kunna räddas, funne ämbetsverken det oundgängligen
nödvändigt, med hänsyn såväl till ortsförhållandena som till statens
egna intressen såsom långivare och kraftleverantör, att särskilda åtgärder
vidtoges från statens sida för att reda upp de ifrågavarande föreningarnas
ekonomi och möjliggöra en sundare utveckling i framtiden.

De åtgärder, som i sådant hänseende syntes böra ifrågakomma, vore nedskrivning
i vissa fall av statens fordringar dels å lån från kraftledningslånefonden
utlämnade genom statskontoret, dels å vissa resterande energiavgifter
och direkta lån från vattenfallsstyrelsen; vissa särskilda lättnader
i fråga om beräkningssättet för kraftavgifterna; samt slutligen utsträckning
av amorteringstiden för lån och andra dylika åtgärder för lättande av det
nuvarande lånetrycket, i vissa fall eventuellt efter överenskommelse och
under samverkan med respektive kommuner, där dessa iklätt sig borgensansvar
för statslån.

Endast åtgärder av först nämnda slag torde böra nu här närmare beröras,
då, såvitt kunde bedömas, övriga antydda mått och steg torde kunna i mån
av konstaterat behov vidtagas, antingen av vattenfallsstyrelsen ensam eller
av respektive ämbetsverk gemensamt, utan att särskild hänvändelse till
Kungl. Maj:t eller riksdagen därför erfordrades.

Vad anginge nedskrivning å från kraftledningslånefonden utlämnade lån,
ansåge ämbetsverken en sådan åtgärd, som ju tillika innebure, att motsvarande
belopp skulle hos riksdagen anmälas till täckning av fondens förlust
genom anslagsmedel, endast böra ifrågakomma i de fall, där med hänsyn
till såväl den låntagande föreningens egen ställning som beskaffenheten av
den för lånet ställda säkerheten förlusten kunde anses, sakligt sett, redan
konstaterad. Ett efterskänkande av skuld till nämnda fond i andra fall än
de nämnda syntes nämligen, med hänsyn till de konsekvenser en dylik åtgärd
kunde befaras medföra i övriga jämförliga fall, icke kunna förordas.
Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hänvisade i sådant avseende till
vad som anförts i ämbetsverkens gemensamma yttrande den 10 november
1927 angående viss avskrivning av lån utlämnade från linberedninglånefonden
(yttrandet i huvudsak intaget i prop. nr 166 till innevarande års
riksdag).

Nyss nämnda villkor för nedskrivning av lånefordran från kraftledningslånefonden
syntes ämbetsverken förutsätta, att vederbörande förening trädde
i konkurs och, sedan dess insolvens sålunda konstaterats, uppgörelse träffades
enligt viss på förhand uppgjord plan. I denna plan borde ingå jämväl visst
avtal — dock utan konkurs — i fråga om borgensmännen för föreningens
lån. Sistnämnda uppgörelse föresloges baserad på i föreliggande fall gjorda
utredningar i fråga om varje särskild person rörande de belopp, som borgensmännen
utan att drivas till ekonomisk ruin ansåges skäligen kunna prestera
till avlösning av sitt borgensansvar. Ämbetsverken ansåge av deras utredningar
framgå, att genom ett konkursförfarande utan föregående uppgörelse
förlusten för statens del sannolikt skulle bliva större än vad vid
ett genomförande av nedan angivna rekonstruktionsförslag bleve fallet.

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

Då det för föreningarnas framtida utvecklingsmöjligheter vore av synnerlig
vikt och betydelse att bibehålla den pådrivande faktor, som borgensmännens
egna intresse i sådant hänseende kunde anses innebära, hade
ämbetsverken tänkt sig, att de rekonstruerade föreningarna, sedan desamma
nått en viss utveckling och ekonomisk stabilitet, skulle kunna lämna borgensmännen
möjlighet till ersättning för den lidna förlusten.

I bifogad tablå lämnades en översikt över samtliga föreningar å Värmlandsnäs,
med angivande av deras skulder jämte därför ställd säkerhet,
beräknade tillgångar och antalet andelar, allt per 30 september 1927, enligt
den nu verkställda utredningen. Såsom därav framginge, vore det företrädesvis
föreningarna i Ölserud—Millesvik, Eskilsäter, Bro, By och Botilsäter,
som vore i verkligt större eller mindre ekonomiskt trångmål.

Under ovan angivna förutsättningar ansåge ämbetsverken emellertid nedskrivningarna
å lån, utlämnade från kraftledningslånefonden till de elektriska
distributionsföreningarna å Värmlandsnäs, böra inskränkas till de
lån, som lämnats Ölserud—Millesviks och Eskilsäters elektriska föreningar.

Ämbetsverken hava därefter närmare redogjort för uppgjorda rekonstruktionsförslag
beträffande sistnämnda två föreningar samt slutligen tillstyrkt,
att statskontoret måtte av Kungl. Maj:t bemyndigas att, sedan ovan omförmälda
föreningar trätt i konkurs, träffa uppgörelse på förut angivna villkor,
innebärande bland annat:

1. I fråga om ölserud—Millesviks elektriska förening; att å föreningens
skuld till kraftledningslånefonden avskreves högst 27,700 kronor, samt att
borgensmännen för föreningens olika lån befriades från vidare ansvar mot
erläggande av ett belopp i ett för allt av 10,000 kronor, att på närmare
angivet sätt fördelas mellan fordringsägarna.

2. I fråga om Eskilsäters elektriska förening; att å föreningens skuld
till kraftledningslånefonden avskreves 16,800 kronor, samt att borgensmännen
för föreningens lån befriades från vidare ansvar mot erläggande av ett belopp
av 6,000 kronor till fördelning mellan fordringsägarna.

Den ämbetsverken anbefallda utredningen rörande samtliga de genom
statslån från kraftlednings-, respektive elektrifieringslånefonden understödda
elektriska distributionsföretagens ekonomiska ställning har givit till resultat,
att bland de 275 låntagare, som undersökningen omfattade, vore för närvarande
6 under konkurs, nämligen Godmarks elektriska kraftförening m.
b. p. a., Husum, Gustafsfors nya kraftaktiebolag, Ljungby, Ytterstafors
elektriska aktiebolag, Stannum, Lövstafors elektriska andelsförening m. b.
p. a., Geijersdal, Västansjö elektriska andelsförening u. p. a., Fjäl, samt
Björnsjöns elektriska förening u. p. a., Björnsjön. Innan konkurserna avslutats
och åtgärder för säkerhetens realiserande slutförts, vilket ännu ej
skett i något av dessa fall, kunde ej med bestämdhet avgöras, huruvida
eller i vilken omfattning förlust därvid komme att åsamkas lånefonderna.
För följande två företag torde dock förluster redan nu kunna konstateras,
nämligen Gustafsfors nya kraftaktiebolag samt Västansjö elektriska andelsförening
u. p. a.

Beträffande det Gustafsfors nya kraftaktiebolag beviljade lån från kraftledningslånefonden
föreligger ett ackordserbjudande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr H3. 15

Gustafsfors kraftaktiebolag bildades år 1918. Aktiekapitalet utgjorde från
början 205,000 kronor och utökades sedermera genom preferensaktier till
cirka 300,000 kronor. Efter inköp av fastighet med därå befintligt vattenfall
anlade bolagat kraftstation samt utbyggde ledningsnät inom ett vidsträckt
område i Sunnerbo härad av Kronobergs län. Inberäknat ombyggnader och
utvidgningar hava anläggningskostnaderna utgjort för kraftanläggning cirka

390.000 kronor och för distributionsanläggning cirka 410,000 kronor.

Bolagets ekonomiska ställning blev inom kort ohållbar. En rekonstruktion
genomfördes 1923, varvid ett nytt bolag bildades under namn av Gustafsfors
nya kraftaktiebolag. Detta bolag, som hade ett aktiekapital av 100,000
kronor, inköpte det gamla bolagets anläggningar för en summa av 471,000
kronor mot övertagande av skulder till samma belopp. De vidtagna saneringsåtgärderna
visade sig dock snart vara otillräckliga, och då bolaget icke
kunde återvinna förtroendet hos ortsbefolkningen, försämrades ställningen
för varje år. Den 25 juni 1926 avträddes bolagets egendom till konkurs.

Den 17 juni 1927 förrättades exekutiv auktion å konkursboets fastigheter
med därå uppförda kraftstationer samt det elektriska ledningsnätet, vilket
registrerats å en av dessa fastigheter enligt lagen den 22 juni 1920. Egendomen,
vilken härvid försåldes för 233,000 kronor, har sedan övertagits av
ett för ändamålet bildat bolag, Gustafsfors-Aspholmens kraftaktiebolag, som
nu fortsätter rörelsen.

Företaget har beviljats statslån å tillhopa 310,000 kronor, nämligen dels

110.000 kronor från kraftledningslånefonden enligt kommerskollegii och lantbruksstyrelsens
beslut den 28 mars 1922, dels 200,000 kronor från vattenkraftslånefonden
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 juli 1924.

Säkerheten för det senare lånet, vilket enligt Kungl. Maj:ts medgivande
numera övertagits av Gustafsfors-Aspholmens kraftaktiebolag, utgöres av
inteckningar å 200,000 kronor, till förmånsrätten liggande närmast efter
inteckning med bästa rätt å cirka 8,000 kronor, belånad hos länets hypoteksförening.

Säkerheten för kraftledningslånet utgöres av borgen av tolv personer. Då
någon utdelning till oprioriterade fordringsägare i konkursboet icke kan
ifrågakomma, har staten att uteslutande hålla sig till ifrågavarande borgensmän
för utfående av sin fordran. Å lånet, vilket lyftes den 14 mars 1924,
har inbetalats ett års ränta. Statens fordran utgöres sålunda av dels kapital
å 110,000 kronor, dels ränta därå efter 5 procent från 14 mars 1925.

Ifrågavarande tolv borgensmän hava i en den 20 juli 1927 dagtecknad
skrift hos Kungl. Maj:t gjort framställning om att som full uppgörelse för
sagda borgensförbindelse få inbetala ett belopp av 35,453 kronor, motsvarande
vad de enligt åberopad utredning ansåge sig kunna gälda. Kunde framställningen
ej vinna bifall, måste de samtliga träda i konkurs, vid vilket
förhållande säkert betydligt lägre avbetalning å borgensförbindelsen skulle
vara att emotse. Övriga borgenärer hade antagit liknande ackord.

Statskontoret har i ett efter remiss avgivet utlåtande jämväl tillstyrkt,

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

att det gjorda ackordserbjudandet måtte för kraftledningslånefonden av Kungl.
Maj:t antagas och att löftesmännen mot erläggande inom viss av Kungl.
Maj:t bestämd tid av det erbjudna beloppet måtte befrias från vidare betalningsansvar
på grund av den ingångna borgen för nämnda lån. Såsom
skäl härför liar statskontoret anfört, bland annat, att ämbetsverket av
den utredning, vilken i ärendet framlagts, liksom av de förhandlingar, som
av vederbörande tjänsteman å ämbetsverkets vägnar vid upprepade tillfällen
förts med sökandena, kommit till den bestämda uppfattningen att, därest
det gjorda erbjudandet avvisades, dessa bleve nödsakade att avträda sin
egendom till konkurs och att statskontorets utdelning däri måste bliva avsevärt
mindre än det ackordsbelopp, vars antagande nu ifrågasattes.

Kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava förklarat
sig tillstyrka vad statskontoret sålunda ifrågasatt.

Beträffande lånen till de elektriska föreningarna Ölserud-Millesvik och
Eskilsäter har departementschefen anfört, bland annat, följande.

»Såvitt av utredningen framgår, synas huvudanledningarna till föreningarnas
ekonomiska trångmål hava varit dels rådande ogynnsamma förutsättningar
i allmänhet för jordbrukets utveckling i förevarande trakter,
dels ock det förhållandet att ledningsnätet — häri inbegripet såväl det av
vattenfallsstyrelsen anlagda bygdenätet som ock själva ortsnätet — färdigställts
under rådande dyrtid åren 1919—1921 med därav följande höga
anläggningskostnader och betydande överkapitalisering av anläggningarna.
Detta har lett till en ohållbar ekonomisk situation för de särskilda
föreningarna. I stället för att tillväxa har medlemsantalet inom desamma
efterhand avtagit, något som framstår såsom tämligen förklarligt, då enligt
vad som upplysts de fasta kostnaderna för distributionsnätets förräntning
och amortering tillika med utgifterna för själva energien i åtskilliga
fall nått upp till årsbelopp, som betydligt överstiga de elektrifierade egendomarnas
hela arrendevärden.

Den rekonstruktion, som under ämbetsverkens medverkan nu skulle företagas
för att bringa företagen i ekonomiskt jämviktsläge, går ut på dels
medgivande av vissa lättnader från vattenfallsstyrelsens sida i fråga om
kraftavgiftens beräkning dels ock nedskrivning av vattenfallsstyrelsens
och de privata långivarnas fordringar ävensom medgivanden i övrigt från
vederbörandes sida, att amorteringstiden för lån må utsträckas, allt åtgärder
som synts kunna genomföras utan att riksdagens medverkan påkallas.

Beträffande Ölseruds—Millesviks och Eskilsäters elektriska föreningar
anses dock för att effektivt trygga fortbeståndet av dessa föreningars verksamhet
erforderligt, att jämsides med åtgärder av nyss angivet slag även
en direkt avskrivning av viss del av statens fordran enligt de tidigare utlämnade
lånen från kraftledningslånefonden äger rum. Till dylik avskrivnings
företagande torde riksdagens medgivande böra inhämtas. I fråga
om ölseruds—Millesvikföreningen innebär förslaget, att en nedsättning av
föreningens nuvarande kraftledningslån från 80,700 kronor till 40,000
kronor skulle åstadkommas genom direkt inbetalning från vissa borgensmän
av 13,000 kronor, varefter staten skulle medgiva avskrivning av 27,700
kronor. Å Eskilsäterföreningens nuvarande lånebelopp från fonden,
48,900 kronor, skulle enligt närmare angiven plan avskrivas 16,800 kronor,
varvid jämväl förutsättes viss ekonomisk insats från vederbörande borgensmäns
sida.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

17

För egen del anser jag de rekonstruktionsförslag, som sålunda av de
fyra ämbetsverkan efter omfattande utredningar framlagts, och den i sådant
avseende uppgjorda planen vara av beskaffenhet att böra från statens
sida godtagas. Härför synes tala såväl statens egna intressen med avseende
å dess fordringsanspråk som betydelsen av att icke ett stort antal personer
uti ifrågavarande redan förut ekonomiskt svagt ställda bygd bringas
till fullständig ruin.»

Vidkommande till sist kraftledningslånet till det numera i konkurs försatta
Gustafsfors nya kraftaktiebolag har departementschefen icke velat
motsätta sig ett godtagande av det gjorda ackordserbjudandet från borgensmännen.

I avseende å sättet för beredande av täckning för de förluster, som genom
förutberörda nedskrivningar uppkomma å fonden, har departementschefen
hänvisat till den allmänna utredning angående kapitalförluster å statens
utlåningsfonder m. m., som framlagts i årets statsverksproposition (utgifter
för kapitalökning; sid. 39). Jämväl för ifrågavarande förluster å kraft! edningslånefonden
torde täckning böra beredas på sätt i statsverkspropositionen
föreslagits, nämligen genom anlitande av den under riksgäldskontorets förvaltning
ställda fonden för statsskuldens amortering, därvid det blivande
ersättningsbeloppet borde tillföras riksgäldskontoret i gottgörelse för den
uppkomna förlusten av lånemedel. Enligt vad i statsverkspropositionen
förutsatts, borde för varje räkenskapsår upprättas redogörelse över dylika
förluster under året och täckning av eventuella förluster beredas över den
riksstat, som fastställdes närmast efter räkenskapsårets utgång. Ett bifall
till nu föreslagna avskrivningsförfarande inverkade sålunda ej på riksstaten
för budgetåret 1928—1929.

Då enligt utredningen i ärendet icke blott billighetsskäl utan jämväl
hänsynen till statens egna intressen synes motivera de åtgärder, varom förslag
innefattas i förevarande framställning, anser sig utskottet böra tillstyrka
propositionen.

Utskottet hemställer därför,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 61.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt. 22 höft. (Nr 61—65.)

2