6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Nr 52..

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1928 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sättet för och tillsynen
över brytningen av granit å kronan tillhöriga berg.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 83, av herrar Brännberg och Mårtenson har hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om åtgärders
vidtagande, så att brytningssättet å kronan tillhöriga berg blir rationellt,
i syfte att ej framtida brytningsmöjligheter förhindras eller försvåras, och
att taga i övervägande huruvida ej tillsynen och kontrollen över hergavverkningen
på kronans område lämpligen kan läggas under bergmästareämbetet.

Beträffande de skal, som åberopas till stöd härför, hänvisas till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
från kommerskollegium och domänstyrelsen, vilka såsom bilagor fogats
till detta utlåtande (bil. 1 och 2). Ifrågavarande utlåtanden äro åtföljda
av yttranden, kommerskollegii av bergmästarna i östra, västra och södra
distrikten och domänstyrelsens av jägmästaren i Uddevalla revir, överjägmästaren
i västra distriktet samt domänintendenten och länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län.

Motionärerna hava närmast tagit sikte på den brytning av granit å
kronan tillhöriga områden, som äger rum i Bohuslän. För brytning och
försäljning lämplig granit förekommer inom Bohuslän huvudsakligen i
den del därav, som är belägen mellan Idrefjorden i norr och Gullmarsfjorden
i söder, vilket område tillhör Uddevalla revir. Börande antalet
och omfattningen av de upplåtelser av stenbrytningsrätt å kronans egendomar,
som för närvarande äro gällande, samt det sätt, varpå stenen
tillgodogöres har jägmästaren i nyssnämnda revir i ovanberörda av honom
avgivna yttranden anfört följande.

»Inom Uddevalla revir förekomma granitberg från Gullmarsfjorden i
söder till Idefjo.rden i norr. På de skogar, som ligga inom detta område
och höra till Uddevalla revirs förvaltning äro granitberg för stenbrytning
upplåtna å 3 stycken kronoparker, 4 stycken kronodomäner och 8 stycken
ecklesiastika boställsskogar. Å en kronopark finnas 6 stycken upplåtelser
och å en annan 4 stycken upplåtelser. Arrendatorerna äro dels enskilda
personer och dels bolag.»

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 7

»Under år 1926 inbetalades till Uddevalla revir i arrenden för stenbrytning
å domänfondens skogar enligt 10 stycken kontrakt 14,287: 7 6 kronor
och under år 1927 eldigt 14 stycken kontrakt 14,261: 3o kronor. Härvid är
dock att märka, att arbetskonflikten inom stenhuggerirörelsen under år 1926
och början av år 1927 inverkade på de under år 1927 inbetalda arrendeavgifterna
så till vida, att för 9 stycken upplåtelser inflöto endast minimiavgifter.
Arrendeavgiften för stenbrytningen å kronodomänen Pinntorp, s. k.
Korpåsberget, inbetalas enligt gällande arrendekontrakt till och redovisas av
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Minimiavgiften för denna upplåtelse
är 1,000 kronor per år.»

»När en ansökan om stenbrytning inkommit till revirförvaltningen, undersökas
möjligheterna för stenbrytningen och upprättas ett förslag till arrendekontrakt.
Gäller det granitberg, som under längre tid bearbetats, begränsas
upplåtelsen om möjligt till dessa bearbetade berg med ibland någon utvidgning
av områdena om så anses nödvändigt för driftens rationella skötande.
Gäller det nya upplåtelser föreslås i allmänhet mindre områden, vilka å
marken utmärkas, varvid anvisningar lämnas var stenen får förädlas och
skrotstenen får uppläggas. Bergslegan föreslås med hänsyn till den brytbara
granitens förekomst, beskaffenhet och användning samt avstånd till
utlastningsplats. Enligt nu gällande arrendekontrakt utgår bergslegan antingen
per kubikmeter eller kvadratmeter bruten sten och med en bestämd
årlig minimiavgift. År graniten duglig endast för brytning av monumentsten,
byggnadssten, råblock och kantsten utgår bergslegan per kubikmeter.
Omfattar brytningen all sorts sten, alltså även gatsten och smågatsten, utgår
bergslegan i allmänhet med visst pris för varje sort, varvid för gatsten och
smågatsten per kvadratmeter. Kubikmeterspriserna variera mellan 4 kronor
och 1: 5 0 kronor och priserna för gatsten mellan 35 och 18 öre per kvadratmeter.
Minimiavgifterna variera mellan 4,000 och 50 kronor.

Begränsningen av de bergområden, som skola upplåtas, till minsta möjliga
areal, mötes i regel av sökanden med oförstående. Sökanden vill nämligen
ha så stort område som möjligt för arbetarnas placering i berget, och
många gånger blir den upplåtna arealen relativt stor om den brytbara stenen
förekommer fläckvis och sparsamt i det s. k. vildfjället. Kan brytningen
koncentreras till storbrott erfordras ej så stort område. De för närvarande
upplåtna områdena variera i areal mellan 10 hektar och 0.0 5 hektar.

Gäller upplåtelsen domänfondens skogar (kronoparker och kronodomäner)
beslutar domänstyrelsen om upplåtelserna. Jägmästaren har uppsikt och
kontroll över stenbrytningen, och avgifterna inbetalas till reviret, utom i
ett fall, där avgiften inbetalas till länsstyrelsen. Bolagen skola enligt arrendekontrakten
insända utlastningskonossement och de enskilda ’en under
edlig förpliktelse avgiven uppgift på under föregående månad avverkad
kvantitet sten, tillika med enahanda uppgift från en var av de med stenbrytningen
sysselsatta arbetarna’.

Gäller upplåtelsen ecklesiastika skogar beslutar kammarkollegiet efter yttrande
från kyrkoråd och pastorat m. 11. om upplåtelsen och uppdrar åt länsstyrelsen
att utarrendera stenbrytningen. Uppgifter om bruten sten insändas
enligt kontraktens närmare bestämmelser till församlingens kyrkoråd, till
vilket avgifterna även inbetalas. Jägmästaren övervakar stenbrytningen
så till vida att lian kontrollerar att gränserna ej överskridas och att skrotstenen
ej upplägges till skada för brytbara berg utan på därför anvisade
platser.»

»På domänfondens skogar äro tillsammans 20 å 25 hektar upplåtna för

JJiskottet.

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

stenbrytning. Vad beträffar stenbrytning på de ecklesiastika boställsskogarna,
vilka alla utom två äro nya upplåtelser, skötas desamma rationellt. Tillsammans
cirka 17 hektar äro upplåtna för stenbrytning på ecklesiastika
skogar.»

Såsom motionärerna framhållit, har kronan värdefulla tillgångar i granitberg.
Det är då givetvis av stor betydelse, att dessa tillgångar handhavas
på ett sådant sätt, att icke den framtida brytningen äventyras. Allmänt
torde ock erkännas, att driften i stenbrotten tidigare ofta bedrivits på ett
mindre lämpligt sätt och utan tanke pa framtida brytningsmöjligheter.
Sålunda hava de översta, lättillgängliga granitlagren brutits, under det andra
värdefulla granittillgångar blivit begravda under skrotstenshögar till hinder
för ett ekonomiskt utnyttjande av dessa tillgångar. Att så skett torde
hava berott på dels att granit förekommit i så stor myckenhet, att hänsyn
ej ansågs behöva tagas till att vissa delar av granitbergen övertäcktes
med skrotsten, dels ock att de tekniska hjälpmedel, som då stodo stenindustrien
till buds, ej möjliggjorde en rationell uppläggning av den skrotsten,
som under alla omständigheter måste bildas vid ett stenbrott.

Emellertid synas numera bättre förhållanden i här ifrågavarande avseenden
hava inträtt. Förbättrade tekniska anordningar hava bidragit
härtill, och kronans representanter utöva noggrannare tillsyn över uppläggningen
av skrotsten. De kontrakt, enligt vilka domänstyrelsen upplåter
kronans granittillgångar, innehålla numera bestämmelser rörande
avfallets bortskaffande eller uppläggande. Sålunda stadgas exempelvis
i ett mellan kronan och Skandinaviska granitaktiebolaget den 20 januari 1919
upprättat kontrakt rörande brytning av vissa granitberg, att vid stenens brytning
och bearbetning uppkommande skärv och skrotsten, för vilken bergsega
icke erlägges, skall användas för utfyllning av stranden eller ock
uppläggas i stenbrottens närhet efter vederbörande jägmästares anvisning
pa sadant sätt, att hinder för framtida tillgodogörande av där varande
berg ej uppstår, samt att därvid ock största möjliga hänsyn tages till
traktens utseende och naturskydd. Under sådana förhållanden anser utskottet
icke pakallat att nu anhålla om särskilda åtgärders vidtagande i
förevarande avseende.

Motionärerna hava vidare ansett, att det borde tagas under övervägande,
huruvida ej tillsynen och kontrollen över bergavverkningen på kronans
område lämpligen kunde läggas under bergmästarämbetet. Varken kommerskollegium
eller domänstyrelsen hava emellertid i av dem avgivna utlåtanden
funnit sig kunna tillstyrka en dylik överflyttning av tillsynen
över granitbrytningen, vilken anordning enligt domänstyrelsen skulle
medföra ökade kostnader för det allmänna och verka tyngande på förvaltningen.
Däremot har domänstyrelsen ansett, att vid upplåtelser av
kronans granittillgångar ett samråd mellan skogsförvaltning och vederbörande
bergmästare kunde vara för domänfonden gagneligt. Enligt ut -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 9

skottets mening böra särskilt starka skäl föreligga för att åt eu myndighet
lämna i uppdrag att handhava utarrendering av en kronans egendom
belägen å område, som står under annan myndighets förvaltning.
Utskottet, som visserligen anser det önskvärt, att de tekniska kvalifikationer,
bergmästaren besitter, tagas i anspråk, då fråga är om upplåtelse
av kronan tillhöriga berg, har icke funnit det påkallat eller ens lämpligt,
att tillsyn och kontroll av här ifrågavarande verksamhet överflyttas
från domänstyrelsen till kommerskollegium. Utskottet förutsätter dock,
att i framtiden upplåtelser av större granittillgångar äga rum efter
samråd med vederbörande bergmästare. Då emellertid i ärendet hörda
myndigheter själva finna ett dylikt samarbete önskvärt synes utskottet
jämväl i nu sist berört avseende skäl saknas att göra framställning till
Kungl. Maj:t.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 83 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 50.

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Kung!. Maj:ts och Rikets
K ommersKolleginni.

Bergsbyrån.

Bilaga 1.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Bergmästaren i östra distriktet meddelar, att, så vitt känt är, inga granitbrott
å kronan tillhörig mark för närvarande bearbetas inom distriktet.
Han anser motionärernas hemställan vara värd allt beaktande och ifrågasätter
att, om åtgärder komma att vidtagas i den riktning, motionen avser,
dessa skulle beröra även andra bergarter än granit ävensom icke inmutningsbara
mineral.

Bergmästaren i västra distriktet erinrar om att han tidigare påpekat, att
den industriella granitbrytningen i Bohuslän ofta bedrives på sådant sätt,
att förekomsternas framtida tillgodogörande äventyrades genom planlös exploatering
och nedskrotning. Ägarna till de för stentäkt utarrenderade bergen
hade naturligtvis ett mycket stort intresse av att deras berg icke genom
en vårdslös brytning minskade i värde. Bland markägare, som i Bohuslän
upplåta berg till stenavverkning, intoge staten en mycket framskjuten plats.
För staten läge saken så till vida bättre till än för enskilda, att den i jägmästarna
ägde funktionärer, som skola hava tillsyn över stenavverkningen
i kronans berg.

I sin senaste årsberättelse, som nu åberopas, anför bergmästaren att en
ökad insikt om bergens ändamålsenliga exploatering vunnit terräng och i
många fall resulterat i en mer rationell drift. Uti andra fall hade man
dock fortfarande i praktiken synts stå fullkomligt likgiltig inför den hejdlösa
nedskrotningen. Han fortsätter: »Så t. ex. arrenderar ett större bolag
granitbrytning uti ett statens berg. Förr har där drivits storbrott. Stenen
är utmärkt, ''lagringen’ likaså. Nu brytes småbrott i de förra storbrottspallarna,
som belamras med skrot, ehuru gott avfall för detta förefinnes, om
man ville göra sig minsta besvär. Denna arbetsplats är på god väg att
fullständigt förstöras. Och detta får obehindrat fortgå!»

Ett förverkligande snarast möjligt av det i motionen framlagda förslaget
anser bergmästaren i nu förevarande yttrande vara till nytta utom för det
av motionärerna avsedda syftet även genom att lämna nödiga erfarenheter
angående den ifrågavarande inspektionens verkningar innan enligt av honom
förut framlagt förslag teknisk inspektion inom stenindustrien utsträckes till
att omfatta samtliga industriellt bearbetade förekomster. Han anser det
vara helt naturligt och riktigt, att den ifrågasatta tillsynen och kontrollen
över bergavverkningen på kronans mark anförtros åt bergsstaten, vars
tjänstemän utan ökade kostnader för statsverket skulle kunna utföra densamma.
Samtidigt anför han, att saken egentligen komme att inskränka sig
till att vid behov anmoda stenhuggeriidkare på kronans mark att, då förhållandena
det medgåve, vidtaga nödiga anordningar för skrotstenens avfrakt
till platser, där den framtida brytningen icke genom upplagringen
därav äventyrades, samt att i händelse av tredska göra anmälan till domänstyrelsen.

Bergmästaren i södra distriktet meddelar att, så vitt han har sig bekant,
för närvarande endast två stenbrott bearbetas på kronojord inom distriktet,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 11

och att vid denna relativt ringa omfattning en särskild tillsyn över stenbrott
å kronojord icke synes vara av behovet påkallad för södra distriktets
vidkommande. Han framhåller därjämte, att skyldighet för arrendator att
underkasta sig de föreskrifter, som kunna komma att utfärdas av kronans
tillsyningsman, vilken synes kunna vara bergmästaren, knappast kan åläggas
arrendatorn annat än i samband med uppgörande av nytt arrendekontrakt.

Kommerskollegium får för egen del anföra följande.

I arrendekontrakt rörande upplåtelse av rättighet att bryta granit å kronomark
i Bohuslän linnes numera, enligt vad kollegium inhämtat, en bestämmelse
om skyldighet för arrendatorn att upplägga vid brytning och bearbetning
uppkommen skärv och skrotsten, som ej användes till förbättring
av vägar, på av jägmästaren anvisad plats. En viss kontroll över att skrotet
icke upplägges på olämplig plats får väl därför anses redan vara för
handen. Av det ovan omnämnda, av bergmästaren i västra distriktet anförda
exemplet att döma, synas emellertid förhållandena icke allestädes vara
tillfredsställande, utan kunde åtgärder för åvägabringande av en mera rationell
brytning å kronans berg befinnas vara önskvärda.

Kronan bör givetvis liksom varje jordägare, som upplåter rätt till stenbrytning
på sin mark, så vitt möjligt träffa sådana anstalter, att brytningen
bedrives rationellt och att det framtida, fortsatta tillgodogörandet icke försvåras.

Ur denna synpunkt torde det endast vara vid upplåtelse av någon enstaka
bergknalle, vid vilken någon större rörelse ej kan beräknas komma
till stånd, som det nu vanliga villkoret om uppläggning av skrotsten och
skärv på anvisad plats kan anses vara tillfyllest. För platser, där en större
rörelse kan betraktas som sannolik eller möjlig, borde redan från arbetets
början en rationell plan för brytningen fastställas, efter vilken arrendatorn
hade att rätta sig. Som ett led i denna plan skulle då ingå bestämmelse
om uppläggande av skrotstenen på viss plats. Planen kunde antingen upprättas
genom kronans försorg eller genom arrendatorns, i vilket senare fall
kronan skulle förbehålla sig granskningsrätt innan planen godkändes.

Kollegium kan icke underlåta att påpeka, att det nu vid upplåtelse av rätt
till stenbrytning å såväl krono- som enskild jord gängse sättet att bestämma
arrendeavgiften efter kvantiteten färdig vara är för upplåtaren oförmånligare
än om avgiften utginge efter hela brytningskvantiteten. Arrendatorn
finge i senare fallet ett mycket starkare intresse att fullständigare utnyttja
det brutna materialet, varigenom avfallsprocenten borde kunna nedbringas.
Huruvida en sådan omläggning, vilken dock skulle medföra betydligt större
arbete vid avgäldens fastställande, i praktiken låter sig genomföras, vågar
kollegium ej uttala sig om.

En förutsättning för att arrendatorn skall kunna beräknas vara villig att
utföra de för en rationell brytning i större skala erforderliga anläggningarna
torde vara, att arrendetiden ej sättes allt för kort. En arrendetid av allenast
5 år, som nu synes vara vanlig på kronans mark, torde knappast möjliggöra
erforderlig amortering av de för eu väl ordnad stenbrottsdrift erforderliga
anläggningarna.

Ett annat från stenindustriidkarehåll framfört önskemål, vars tillgodoseende
skulle bidraga till rationalisering av stenindustrien mera i stort,
skulle kollegium i detta sammanhang även vilja beröra. Genom att allt för
många skilda företag idka stenbrytning inom samma begränsade område
bliva ofta, nationalekonomiskt sett, allt för stora kapital bundna i fasta

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

anläggningar, såsom bryggor, vägar, smedjor och dylikt, varjämte kostnaderna
för dessas underhall och för tillsyn av arbetet m. m. bliva större än
om ett mindre antal företagare utövade verksamhet inom området. En viss
hänsyn till detta önskemål torde måhända vara påkallad vid upplåtelse av
kronojord för stenbrytning.

Bergmästarna höra, som motionärerna jämväl framhållit, genom såväl sin
tekniska utbildning som den kännedom om stenindustriens förutsättningar
och behov, som de förvärvat under sin tjänsteutövning, vara väl rustade att
bidraga till att åvägabringa ett mera rationellt brytningssätt å kronan tillhöriga
berg.

Det synes icke böra ifrågasättas, att utarrendering och uppbörd samt den
därför erforderliga kontrollen skulle överflyttas från skogsstatens till bergsstatens
tjänstemän, utan de förra höra alltjämt stå såsom kronans representanter
gentemot arrendatorn. Vid sådant förhållande torde den form för
bergmästarnas medverkan vid här i fråga varande arbete, som närmast kan
ifrågakomma, vara den av rådgivare till domänstyrelsen och revirförvaltarna.
Om ansvaret för den fortlöpande tillsynen alltjämt komme att åligga revirförvaltaren,
torde bergmästarens besök vid de särskilda arbetsplatserna för
teknisk inspektion som regel kunna inskränka sig till de besök, som han
verkställer i egenskap av yrkesinspektör, vid vilka tillfällen samarbete med
jägmästaren rörande arbetets tekniska detaljer förutsättes äga rum. Särskilda
resor skulle måhända bliva erforderliga för granskning av arbetsplaner
vid ny utarrendering och i enstaka andra fall, då särskild anledning
förelåge. De tillkommande kostnaderna kunna därför beräknas bliva tämligen
obetydliga. I detta sammanhang må erinras, att domänstyrelsen även
nu inhämtar bergmästares yttrande vid vissa utarrenderingar av stenbrott
utav större vikt, varför endast en utvidgning av bestående samarbete mellan
olika statsorgan skulle komma till stånd genom bergmästarnas anlitande
för kontrollen å arbetet i stenbrotten.

Det av kollegium ovan skisserade förfaringssättet skulle medföra, att
arrendator av stenbrott å kronojord först i och med tecknandet av nytt
arrendekontrakt bleve underkastad den inskränkning av sin nyttjanderätt,
som skyldigheten för honom att ställa sig en av kronan fastställd arbetsplan
till efterrättelse givetvis komme att medföra. Någon ändring i bestående
rättsförhållanden behövde icke ifrågasättas.

Beträffande omfattningen av reglerande bestämmelser för arbete å kronan
tillhöriga stenbrott synas dessa icke böra inskränkas till granit utan böra i
enlighet med bergmästarens i östra distriktet förslag omfatta tillgodogörande
även av andra bergarter ävensom icke inmutningsbara mineral.

Stockholm den 13 mars 1928.

K. A. FRYXELL.

KARL SIDENVALL.

C. G. Hindbeck.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr oH.

13

Knut''], »lomiinstyrelseii.

Bilaga 2.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Jägmästaren i Uddevalla revir har beträffande samma revir i yttranden
den 29 februari och den 4 mars 1928 lämnat dels uppgift om de grunder,
som tillämpas vid upplåtelse av granitbrytning å allmänna skogar, dels ock
redogörelse för nuvarande upplåtelser å domänfondens skogar och de inkomster,
som därav inflyta till kronan.

öv er jägmästaren i västra distriktet bar i yttrande den 4 mars 1928 anfört,
att han vid sina inspektioner under de senare åren konstaterat, att
brytningen numera i stort sett verkställdes på ett så rationellt sätt, som förhållandena
på varje plats medgåve, i det brytningen skedde så mycket som
möjligt på djupet, största möjliga mängd av den utsprängda stenen tillgodogjordes,
och avfallsstenen, i den mån den ej användes vid anläggning eller
förbättring av utfartsväg från stenbrotten eller för utfyllning vid saltsjön
för erhållande av kajer för uppläggning och utlastning av den huggna
stenen, upplades på sådana av jägmästaren anvisade platser, där den ej
hindrade tillgodogörande av underliggande dugligt berg. Endast i ett par fall
under de senaste åren hade skäl till anmärkning härutinnan förekommit,
men även i dessa fall hade därefter bättring skett. Ett överflyttande, på
sätt motionären ifrågasatt, av tillsyn och kontroll över ifrågavarande stenavverkning
på vederbörande bergmästare ansåge överjägmästaren medföra,
bland annat, en olämplig dualism. På grund av vad överjägmästaren sålunda
och i övrigt anfört har han uttalat, att han ansåge skäl för vidtagande
av de i motionen föreslagna åtgärderna icke föreligga.

Vid sitt yttrande i ärendet har överjägmästaren fogat utdrag av protokoll
från fyra inspektionsresor under åren 1921, 1923, 1926 och 1927 ävensom
avskrifter av fyra mera typiska under åren 1919, 1922, 1924 och 1925 upprättade,
nu gällande kontrakt om granitbrytning å domänfondens egendomar.

Domänintendenten i Göteborgs och Bohus län har i yttrande den 9 mars
1928 anfört, att motionärernas uttalande, att stenavverkningen bedreves utan
någon kontroll från kronans sida, näppeligen hade stöd i något enda fall.
Utöver vad jägmästaren och överjägmästaren i sina yttranden anfört hade
han icke någonting att tillägga. Ehuru han icke ansåge, att några berättigade
anmärkningar emot det nu praktiserade sättet för stenbrytning i kronan tillhöriga
berg eller angående tillsynen och kontrollen av bergavverkningen
kunde påvisas, ansåge han likväl att en utredning i motionens syfte vore
önskvärd och borde företagas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sist i sitt yttrande den
9 mars 1928 anfört, bland annat.

Det vore av största vikt, att rationella driftmetoder vid ifrågavarande
brytning komme till användning, så att råmaterialet icke onödigt förslösades
och produktionen lämnade största möjliga utbyte. Den övervägande delen
av stenbrotten i länet vore belägen å bolag eller enskilda tillhöriga områden.
Endast en mycket ringa del av stenbrytningen vore förlagd till kronans
eller ecklesiastika boställens mark. Av nu verkställd utredning syntes framgå,
att numera knappast några befogade anmärkningar kunde göras vare sig
mot avverkningssättet eller tillsynen, särskilt vad anginge de brytningsom -

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

råden, som kontrollerades av domänstyrelsen. En utredning, som sannolikt
icke skulle få större betydelse med avseende å kronans områden, syntes
huvudsakligen komma att beröra frågan om de rationella metoderna för
stenavverkningens bedrivande och ske i intimt samarbete med industriens
män. En dylik utredning skulle kunna bliva av gagn för industrien i dess
helhet.

För egen del anser domänstyrelsen, att de erinringar, som motionärerna
riktat emot brytningen av granit å kronans egendomar i Göteborgs och Bohus
län, icke numera äro befogade. Styrelsen hyser den uppfattningen, att vederbörande
jägmästare och överjägmästare numera med intresse, nit och gott
omdöme handhava denna gren av förvaltningen. Styrelsen anser, att en
överflyttning, på sätt motionärerna synas avse, av tillsynen och kontrollen
av denna verksamhet från vederbörande skogsförvaltning till bergmästarämbetet,
skulle såväl medföra ökade kostnader för det allmänna som ock
verka förtyngande å förvaltningen. Däremot anser styrelsen, att ett samråd
i vissa fall — såsom ock förekommit vid fråga om upplåtelse av domänfonden
tillhöriga mineraltillgångar — mellan, å ena sidan, styrelsen eller vederbörande
skogsförvaltning och, å andra sidan, vederbörande bergmästare beträffande
upplåtelser av förevarande art kan för domänfonden vara gagneligt.

Styrelsen föreställer sig, i likhet med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, att en närmare utredning av frågan knappast bleve av nämnvärd betydelse
med avseende å kronans områden. Emellertid har styrelsen givetvis
intet att erinra emot en utredning i frågan av den innebörd, länsstyrelsen
ifrågasatt.

Stockholm den 12 mars 1928.

T. W. HERMELIN.

Erik Helmers.