Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1928 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående lönereglering
för befattningshavare vid domkapitlens expeditioner
m. m., i vad avser viss ersättning till prästerskapets
änke- och pupilllcassa från ett under elfte huvudtiteln
uppfört förslagsanslag, jämte en i ämnet väckt
motion.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition,
nr 102, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, för riksdagen
framlagt förslag i fråga om lönereglering för befattningshavare vid
domkapitlens expeditioner m. m.

Ifrågavarande proposition har hänvisats till bankoutskottets behandling
i vad den avser viss ersättning till prästerskapets änke- och pupillkassa
från ett under elfte huvudtiteln uppfört förslagsanslag, samt i övrigt till
statsutskottet.

I den del av propositionen, som alltså föreligger till bankoutskottets behandling,
har Kungl. Maj:t — som i övrigt föreslagit riksdagen, bland annat,
föreskriva, att beträffande konsistorienotarie, som vid den föreslagna
nya avlöningsstatens ikraftträdande tillträder stiftssekreterarbefattning,
den rätt till tjänstår och nådår, som må tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie,
skall upphöra — framlagt förslag, att riksdagen må medgiva,
att den ökade utgift för pensioner, som i anledning av nyssnämnda föreskrift
kommer att drabba prästerskapets änke- och pupillkassa, må ersättas
kassan av statsmedel att utgå från det under elfte huvudtiteln, allmänna
indragningsstaten, uppförda förslagsanslaget till diverse föremål.

Utskottet vill erinra, att statsutskottet den 23 mars 1928 avgivit utlåtande
(nr 64) över ifrågavarande proposition i de delar, densamma hänvisats
till sistnämnda utskott, samt därvid i allt väsentligt tillstyrkt bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom att riksdagen numera fattat beslut i överensstämmelse
med statsutskottets hemställan. Riksdagen har därvid även

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 23 hcift. (Nr 40.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

bifallit vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande föreskrift om upphörande
av tjänst- och nådårsrätt för stärbhus efter konsistorienotarie.

Beträffande den till bankoutskottets behandling föreliggande frågan om
ersättning till prästerskapets änke- och pupillkassa för förlust i anledning
av upphörande av tjänst- och nådårsrätt för konsistorienotaries stärbhus
har föredragande departementschefen anfört följande (propositionen
sid. 69):

»Om tjänst- och nådårsrätten upphäves för konsistorienotaries stärbhus,
kommer den prästerskapets änke- och pupillkassa åliggande pensioneringsskyldigheten
att inträda tidigare. För den förlust, som härigenom
åsamkas kassan, anser statskontoret, att gottgörelse bör beredas kassan.
Statskontoret föreslår i sådant avseende, att gottgörelsen må utgå av det
under elfte huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, uppförda förslagsanslaget:
diverse föremål. Till detta förslag vill jag ansluta mig, då det
synes mig ofrånkomligt, att gottgörelse i förevarande avseende beredes
prästerskapets änke- och pupillkassa. Beträffande grunderna för gottgörelsens
bestämmande torde denna böra utgå med belopp, som i varje
särskilt fall motsvarar den faktiska utgiftsökning, som förorsakas kassan
genom att pension utbetalas tidigare. De ersättningsbelopp, om vilka här
kan bli fråga, äro jämförelsevis obetydliga. I medeltal beräknas de för
varje befattning uppgå till 1,500 eller 1,600 kronor.»

I samband härmed har departementschefen berört frågan om familjepensionering
för stiftssekreterare (konsistorienotarie), stiftsnotarier och
amanuenser. Härutinnan har departementschefen till en början erinrat
om följande (propositionen sid. 67—68).

I § 1 av reglementet den 6 november 1874 för prästerskapets änke- och
pupillkassa finnas intagna bestämmelser bland annat därom, att alla efter
sagda dag blivande konsistorienotarier och konsistorieamanuenser skulle
vara förpliktade att ingå i nämnda kassa. Förnyat reglemente för prästerskapets
änke- och pupillkassa utfärdades av Kungl. Maj:t den 17 december
1926 (nr 529). På grund av bestämmelserna i sistnämnda reglemente
och enligt en av Kungl. Maj:t i cirkulär sistnämnda dag till statskontoret
in. fl. myndigheter avgiven förklaring äro konsistorienotarier
och konsistorieamanuenser, som före utgången av april 1927 inträtt såsom
delägare i kassan, skyldiga att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa följer, att de äro uteslutna
från delaktighet i sistnämnda kassa. Den åter, som efter utgången av
april 1927 anställts såsom konsistorienotarie eller amanuens, är på grund
av stadgande i § 2 mom. 1 av det förnyade reglementet för prästerskapets
änke- och pupillkassa utesluten från delaktighet i sagda kassa. Härav följer
enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skyldighet för

Bankoutskottets utlåtande Nr 40. 3

konsistorienotarie såsom ordinarie tjänsteman att vara delaktig i denna
senare kassa.

Omförmälda förnyade reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa
var ej utfärdat, då statskontoret avgav sitt vid detta statsrådsprotokoll
fogade utlåtande med förslag till förevarande lönereglering, men i
utlåtandet erinrar statskontoret om den förberedande behandlingen av
frågan om förnyat reglemente för nämnda kassa och de därvid föreslagna
ändrade principerna för familjepensionering av konsistorienotarier och
amanuenser, vilka principer sedermera faststiillts och för vilka nyss redogjorts.
I anslutning härtill upptar statskontoret till behandling frågan,
huruvida stiftssekreterar- och stiftsnotarietjänsterna böra i pensionsavseende
anses som samma befattningar som konsistorienotarie-respektive amanuenstjänsterna
eller som nya befattningar. I enlighet med vad statskontoret
redan i fråga om avlöningsvillkoren uttalat, anser statskontoret, att
stiftssekreterarbefattningarna icke gärna kunna anses annat än som samma
befattningar som konsistorienotarietjänsterna. Av konsistorieamanuensbefattningarna
åter skulle enligt föreliggande förslag några utbytas
mot ordinarie tjänster, stiftsnotariebefattningar, med heltidstjänstgöring
och väsentligt förhöjd avlöning. Att dessa befattningar måste betraktas
som helt nya tjänster anser statskontoret uppenbart. Det syntes därför
icke kunna ifrågakomma att låta konsistorieamanuenser, som befordrades
till stiftsnotarier, kvarstå som delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa
och utesluta dem från delaktighet i civilstatens. De skulle därför
vid en sådan befordran i och för familjepensioneringen övergå från den
förra till den senare kassan.

För egen del har departementschefen i detta ämne yttrat följande (propositionen
sid. 68—69):

»Redan i frågan om stiftssekreterarnas rätt att för placering i löneklass
tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom konsistorienotarie vid
samma domkapitelsexpedition har jag anslutit mig till statskontorets uppfattning,
att stiftssekreterarbefattning bör anses motsvara konsistorienotarietjänst.
Om en konsistorienotarie, som är delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa, i samband med den nya löneregleringen tillträder
befattning såsom stiftssekreterare, skulle han alltså kvarstå såsom delägare
i sagda kassa. Härvid är emellertid att märka, att han på grund
av bestämmelserna i det förnyade reglementet för kassan (§ 66) skall bibehållas
vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som var för honom gällande
omedelbart före den 1 maj 1927. Följaktligen skulle den löneförhöjning
för stiftssekreteraren, som den nya löneregleringen innebär, icke medföra
någon förbättring i avsende på pensionsförmånerna för hans efterlevande.
Dessa skulle därigenom komma i en synnerligen oförmånlig ställning i förhållande
till efterlevande efter jämnställda statens befattningshavare.
Någon möjlighet att råda bot härpå genom en ändring av reglementet för

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Motion 1:259.

Utskottet.

prästerskapets änke- och pupillkassa därhän, att stiftssekreterare, som före
den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan, finge tillgodoräknas ett i förhållande
till den förhöjda lönen bestämt högre delaktighetsbelopp, torde
med hänsyn till de konsekvenser, som därav skulle föranledas, enligt min
uppfattning icke förefinnas. Å andra sidan kan det — särskilt i de fall, då
vid en stiftssekreterares frånfälle ömmande omständigheter föreligga —
icke anses försvarligt, att pensionerna för de efterlevande få förbliva på
samma nivå som före löneregleringen. Någon annan utväg till förbättrande
av pensionerna torde emellertid icke förefinnas än att det i sådant
i all får tagas under övervägande, huruvida icke tilläggspensioner av statsmedel
till lämpligt avvägda belopp må kunna beviljas.

Vad åter angår stiftsnotarietjänsterna lära de, såsom statskontoret framhållit,
böra anses såsom nya tjänster i förhållande till amanuenstjänsterna.
I enlighet härmed skulle alltså amanuens, som befordras till stiftsnotarie,
innan han uppnått en levnadsålder av 60 år, vara skyldig att inträda
såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Emot fortsatt
erläggande av avgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa torde det
emellertid stå honom öppet att i denna kassa kvarstå såsom delägare i en
av kassans fonder, nämligen tillskottsfonden.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition väckt
motion nr 259, vari herr Ekman, Karl Johan — efter erinran om vad departementschefen
yttrat i fråga om tilläggspensioner av statsmedel åt efterlevande
till stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i
prästerskapets änke- och pupillkassa — anfört ocli hemställt följande:

»Den utväg till en rättvis pensionering, som sålunda ställes i utsikt, synes
alltför osäker och otillfredsställande, helst om beviljandet av till -läggspension skall vara beroende av ''ömmande omständigheter’. Det synes
som nu redan i samband med löneregleringen ett ordnande borde och kunde
ske av den tilläggspensionering, staten bör i förevarande fall ikläda sig.
Då emellertid härutinnan icke erforderlig utredning föreligger, tillåter jag
mig hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning till en följande riksdag
inkomma med förslag till tilläggspensionering av efterlevande efter befattningshavare
vid konsistorierna, vilka icke kunna i samband med den
i Kungl. Maj:ts proposition nr 102 föreslagna lönereglering för sagda
befattningshavare på annat sätt beredas tillfredsställande pensioner.»

Vad först beträffar frågan om ersättning till prästerskapets änke- och
pupillkassa för den förlust, som för kassan uppkommer i anledning av den
utav riksdagen beslutade föreskriften om upphörande av tjänst- och nådårsrätt
för stärbhus efter konsistorienotarie, finner utskottet intet att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag, att sådan ersättning får utgå av statsmedel
och bestridas från allmänna indragningsstaten.

BanJcoutskottets utlåtande Nr 40. 5

Vidkommande därefter den av departementschefen berörda frågan om
familjepensionering för stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 blivit
delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa, synes av utredningen i
ärendet framgå, att nämnda befattningshavare i jämförelse med andra
statliga tjänstemän komma att intaga en synnerligen oförmånlig ställning
såtillvida, att den beslutade löneregleringen icke medför rätt till förhöjda
delaktighetsbelopp i kassan. Utskottet delar departementschefens uppfattning,
att någon möjlighet att råda hot härpå genom ändring av reglementet
för kassan, i syfte att medgiva förhöjning av delaktighetsbeloppen för
befattningshavarna i fråga, med hänsyn till konsekvenserna knappast lärer
förefinnas. Vid sådant förhållande finner utskottet billighetsskiil tala för
att staten träder hjälpande emellan genom beviljande av tilläggspensioner
av statsmedel åt efterlevande till här avsedda stiftssekreterare.

Vad angår det i motionen framställda förslaget om utredning rörande
generella grunder för en dylik tilläggspensionering av statsmedel saknar
utskottet möjlighet att på grundval av föreliggande material bedöma frågan
om lämpligheten av att fastställa sådana grunder samt om de konsekvenser,
till vilka ett beslut i dylik riktning skulle kunna leda. Utskottet
har därför ansett sig icke böra tillstyrka, att riksdagen skulle göra uttalande
i denna fråga, vars bedömande i första hand synes ankomma på
Kungl. Maj:t.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, i vad densamma nu är föremål för
prövning, må medgiva, att den ökade utgift för pensioner,
som i anledning av föreskrift om upphörande av rätt till
tjänstår och nådår för stärbhus efter konsistorienotarie
kommer att drabba prästerskapets änke- och pupillkassa,
må ersättas kassan av statsmedel, att utgå från det under
elfte huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, uppförda
förslagsanslaget till diverse föremål; samt

b) att förevarande motion I: 259 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm*, Pettersson
i Olovstorp, Lindley*, Lindgren, Ström, P. A. Larsson* och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Wikström, Ryberg, Höglund,
Svensson i Betingetorp, Törnkvist i Bjuv och Eklund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.