Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 2(1 april l‘)28 kl. 12 in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionering
av besiktningsmän vid exportslakterier och andra
enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.
I en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1928 dagteeknad proposition
nr 240, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att förklara hinder för riksdagens del icke möta för Kungl. Maj:t
att i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda statsrådsprotokoll angivna
riktlinjer utfärda bestämmelser om pensionering av besiktningsmän
vid exportslakterier eller andra enskilda, under offentlig kontroll ställda
slakteriinrättningar.
Frågan om pensionering av besiktningsmän vid ifrågavarande slakteriinrättningar
upptogs först av år 1918 tillkallade sakkunniga för biträde
inom ecklesiastikdepartementet vid beredning av frågan om småskollärares
m. fl. pensionering, vilkas uppdrag utvidgades att bland annat omfatta
jämväl distriktsveterinärers pensionering. I samband med förslag rörande
distriktsveterinärers pensionering framböllo de sakkunniga, att när en
kårs pensionering skulle regleras, det vore önskvärt, att samtidigt även
närstående kårers pensionering ordnades. De sakkunniga hade därför
ansett sig böra taga i övervägande bland annat frågan om pensionering
av ifrågavarande besiktningsmän, enär pensionsfrågans ordnande
givetvis vore av stor betydelse för denna kårs ändamålsenliga rekrytering.
De sakkunniga framböllo därvid, att då det tydligen icke vore lämpligt
att göra besiktningsmännens pensionsrätt beroende av huvudmännens
villighet att uppfylla därför fordrade villkor, det borde åläggas dessa skyldighet
att göra sådan framställning. Det framhölls även, att huvudmän
och befattningshavare skulle erlägga de avgifter, som beräknades täcka
hela pensionskostnaden, vadan deras pensionering alltså icke komme att
kosta staten något avsevärt.
I proposition (nr 336) till 1919 års riksdag angående ombildning av
vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter till en anstalt för pensionering
av folkskollärare in. fl. (numera statens pensionsanstalt) tillstyrkte
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet pensioneringens utsträckande
Bihang till riksdagens protokoll 192S. 8 sand. 22 häft. (Nr 38—3!).)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
även till ifrågavarande besiktningsmän och framhöll därvid särskilt, att
vad deras huvudmän anginge anslutningen till den föreslagna pensionsanstalten
skulle vara obligatorisk. Besiktningsmännen skulle enligt det
framlagda förslaget till reglemente för anstalten erhålla pensionsrätt efter
samma grunder som distriktsveterinärer ehuru med andra pensionsunderlag.
Riksdagen förklarade sig i skrivelse (nr 10 A/1919) icke hava något att
erinra mot förslaget.
I anslutning till riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december
1919 (nr 878) reglemente för pensionsanstalten. I detta reglemente, som
trädde i kraft den 1 januari 1920, föreskrives i kap. V § 52, att de rättigheter
och skyldigheter, som stadgas i §§ 1—40, avseende anstaltens förvaltning
samt allmänna bestämmelser om tjänstepension m. m., ävensom
i §§ 52—59, upptagande föreskrifter angående kommunalt anställda veterinärer
m. fl., skola tillkomma, bland andra, av medicinalstyrelsen förordnad
besiktningsman vid under offentlig kontroll ställt slakteri. Vidare fastställas
däri bestämmelser angående pensionsunderlag och pensionsavgifter
m. m. Härjämte föreskrives i övergångsstadgandena till kap. V i reglementet,
att ifråga om besiktningsmän pensionsanstalten skall, även utan
framställning av huvudmannen, bestämma (enligt § 6) den tidpunkt, från
vilken reglementet skall anses hava varit gällande för den, som innehade
befattningen den 1 januari 1920.
I fråga om besiktningsmännens anslutning till pensionsanstalten har
Kungl. Maj:t i kungörelse den 23 september 1926 (nr 440) angående ändrad
lydelse av nyssnämnda övergångsbestämmelser gjort det tillägg att, därest
befattningshavare gjort framställning enligt § 9 mom. 2 andra stycket av
reglementet om befrielse från befattningshavarens pensionsavgifter motsvarande
löneavdrag för tid, varunder han icke varit anställd i huvudmans
tjänst, tidpunkten, från vilken reglementet skall anses hava varit gällande,
må bestämmas tidigast till dagen för tillträdet av befattningen hos huvudmannen.
Härigenom har beträffande pensionsavgifternas gäldande borteliminerats
den tid, som vederbörande befattningshavare före reglementets
ikraftträdande varit anställd såsom besiktningsman hos annan innehavare
av slakteriinrättning. Däremot kvarstår föreskrift om retroaktiv tillämpning
av reglementet för den tid, befattningshavaren före ikraftträdandet
varit anställd hos samma huvudman.
Vidare har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 23 september 1926 (nr
439) gjort sådant tillägg till förordningen den 10 oktober 1913 (nr 241) angående
exportslakterier samt andra enskilda under offentlig kontroll ställda
slakteriinrättningar, att besiktningsman, som vid ingången av år 1920
innehade eller som efter nämnda tidpunkt erhållit förordnande som ordinarie
besiktningsman, vore skyldig tillhöra statens pensionsanstalt. Dylik
befattning skulle anses hava undergått sådan reglering, som enligt anstaltens
reglemente erfordrades för dess tillämplighet, och skulle slakteriinrättningens
innehavare anses såsom befattningshavarens huvudman. I
liankoutskottets utlåtande Nr 38. 3
sistnämnda kungörelse föreskrevs tillika att, därest slakteriinrättningens
innehavare oaktat av medicinalstyrelsen gjord anmaning underläte utbetala
huvudmannen påvilande avgifter för besiktningsmans pensionering, medicinalstyrelsen
ägde att, efter hörande av slaktoriinrättningens innehavare,
meddela varning och, diirest rättelse det oaktat ej vunnes, förordna, att
slakteriinrättningen ej vidare skulle stå under offentlig kontroll. I reglementet
för pensionsanstalten finnes denna bestämmelse icke direkt införd.
I två likalydande vid 1927 års riksdag väckta motioner (1:120 och
11:168) hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag rörande omläggning av nuvarande
bestämmelser om pensionering av ifrågavarande besiktningsmän i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i motionerna angivits.
Efter att över motionerna hava inhämtat yttranden av medicinalstyrelsen
samt av statens pensionsanstalt anförde bankoutskottet i avgivet utlåtande i
ärendet (nr 31) bland annat följande:
»Enligt utskottets mening torde det icke kunna förnekas, att pensionsförliållandena
för ifrågavarande befattningshavare icke i allo blivit fullt tillfredsställande
ordnade. Vad angår frågan om obligatorisk eller frivillig
pensionsrätt har utskottet likväl — med hänsyn till de i pensionsanstaltens
bilagda yttrande angivna skäl, som år 1919 föranlett statsmakternas beslut
på denna punkt, samt i betraktande av att medicinalstyrelsen nu bestämt
motsatt sig ett upphävande av den obligatoriska delaktigheten ansett sig
icke böra understödja motionärernas förslag att pensionsrätten skulle göras
beroende av huvudmännens initiativ. Av medicinalstyrelsens yttrande med
därvid fogad bilaga framgår emellertid, att vissa besiktningsmän tillika
innehava distriktsveterinärsbefattning. Dessa befattningshavare äro även i
sistnämnda egenskap obligatoriskt delaktiga i pensionsanstalten. Pensionsunderlaget
för distriktsveterinär är i reglementet fastställt till 3,500 kronor,
under det att sådant underlag för besiktningsman bestämmes av pensionsanstalten
enligt reglementets allmänna grunder beträffande tjänstepensionsunderlag
(§ 23). Huvudregeln är därvid, att underlaget utgör 2/s av avlöningen.
Beträffande förening av två enligt reglementet pensionsberättigade
befattningar gäller, att, om pensionsunderlagen tillsammans överstiga 6,000
kronor, de skola nedsättas i sådant förhållande att deras summa blir nämnda
belopp. Om man — såsom på grund av medicinalstyrelsens yttrande torde
vara berättigat — utgår från att vardera av ifrågavarande befattningar
normalt förutsättes taga sin innehavares väsentliga tid och arbetskraft i
anspråk och att pensionsunderlaget fastställts med hänsyn härtill, måste
tydligen, trots berörda bestämmelse rörande maximibeloppet av pensionerna,
i förevarande fall en viss dubbelpensionering anses förekomma. Då detta
knappast kan betraktas såsom lämpligt, lärer det kunna ifrågasättas, huruvida
åt besiktningsman, som i egenskap av distriksveterinär är delägare i
pensionsanstalten, dessutom bör medgivas delaktighet för besiktningsmanstjänsten,
eller åtminstone huruvida ej i dylika fall någon begränsning av
pensionsbeloppet för sistnämnda tjänst, utöver vad som kan följa av nyss
återgivna stadgande rörande pensionernas maximibelopp, må böra åvägabringas.
Ett närmare övervägande på denna punkt synes böra äga rum i
samband med den utredning, varom utskottet i det följande hemställer.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att enligt det förslag rörande
1 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
bland annat delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa dövs tumpräster
som av Kungl. Maj:t framlagts för innevarande års riksdag och av utskottet
1 nnaJ utlåtande (nr 30) denna dag tillstyrkts, pensiousrätt skulle tillkomma
allenast dovstumprast, för vilken befattningen utgör uteslutande eller huvudsaklig
sysselsättning.
Vad härefter angår frågan om retroaktiv tillämpning av pensionsreglementet
för ifrågavarande befattningshavare, vill det på grund av vad som
anförts i motionerna och i medicinalstyrelsens yttrande synas, som om bestämmelserna
i detta avseende, även efter den genom förberörda kungörelse
,en september 1926 (nr 440) vidtagna modifikationen, äro av den beskaffenhet
att ytterligare lättnad för företagen skäligen torde böra medgivas.
Utskottet har för sin del intet att erinra mot att, på sätt medicinalstyrelsen
tillstyrkt, den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit för
vederbörande befattningshavare gällande, bestämmes till tidigast den 1
januari 1920. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj-t att låta
verkställa erforderlig utredning i denna fråga och därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Med avseende å
vad medicinalstyrelsen yttrat angående återbetalning till huvudmän och befattningshavare
av redan guldna retroaktivavgifter vill utskottet framhålla,
att det icke synes bora formenas de huvudmän och befattningshavare som
sa onska, att vidkännas avgifter för retroaktiv tillämpning av pensionsbestammelserna
i vidsträcktare mån än vad som må komma att såsom regel
stadgas.
Utskottet vill slutligen hava uttalat, att enligt dess mening sådan ändring
i pensionsanstaltens reglemente synes böra komma till stånd, att i själva
leglementet gives klart uttryck för vad som stadgats eller må komma att
stadgas rörande delaktighet för ifrågavarande befattningshavare.»
I enlighet med riksdagens på utskottets förslag gjorda anhållan har Kungl.
Maj:t därefter låtit verkställa utredning i ärendet.
Föredragande departementschefen har i frågan om besiktningsmännens
pensionering för egen del anfört följande:
»Såsom redan förutsattes i samband med den vid 1919 års riksdag skedda
regleringen av pensionsförhållandena för ifrågavarande besiktningsmän,
torde deras anslutning till statens pensionsanstalt alltjämt böra regelmässigt
betraktas som obligatorisk. Detta synes mig också böra uttryckligen angivas
genom lämpliga bestämmelsers införande i reglementet, varom emellertid
det larer ankomma på Kungl. Maj:t att förordna, sedan riksdagens beslut i
ärendet föreligger.
Härvid bör dock tillses, att dubbelpensionering må undvikas. Såsom
mindre påkallat torde nämligen — såsom 1927 års riksdag framhållit —
fa anses, att exempelvis en besiktningsman, vilken redan i egenskap av
distriktsveterinär är delägare i anstalten, också kan erhålla delaktighet på
grund av sin besiktningsmannabefattning. I avseende å den utformning
i fråga varan de inskränkande stadgande bör erhålla ansluter jag mig till
statskontorets förslag, som innebär, att besiktningsman, som tillika innehar
annan befattning, varmed är förenad pensionsrätt enligt civila tjänstepensionslagen
eller reglementet för statens pensionsanstalt, skall i förstnämnda
sin egenskap vara utesluten från delaktighet i statens pensionsanstalt. Innehavare
av militär veterinärbefattning torde åtminstone tillsvidare kunna
erhålla pensionsrätt jämväl som besiktningsman.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38. ''>
Vidkommande frågan om den tid, från vilken pensionsrätten skall räknas,
får jag i anslutning till de i ärendet gjorda uttalanden från såväl besiktningsmännens
och slakteriernas sida som ock från pensionsanstalten tillstyrka,
att nämnda tid bestämmes till den 1 juli 1928, dock med rätt för
huvudman attj med’avseende å besiktningsman, som då är upptagen såsom
pensionsberättigad i anstalten, kvarstå i förutvarande ställning. Det torde
vid ett dylikt framflyttande av tiden för pensionsrättens beräknande böra
medgivas , nuvarande slakteriinnehavare att återfå av dem eventuellt erlagda
avgifter. Ävenså ^torde nu i tjänst anställda besiktningsmän böra
lämnas öppet att återfå erlagda avgifter eller, i det fall tjänståren efter
den 1 juli 1928 icke förslå för erhållande av hel pension, låta avgifterna
innestå för erhållande av pensionsfyllnad. För dem, som avgått eller avlidit,
torde, såsom pensionsanstalten framhållit, erlagda avgifter hava grundlagt
rätt till uppskjuten tjänstepension eller rätt till familjepension åt efterlevande.
Någon ränta torde icke böra beräknas på avgifter, som återbäras.»
Departementschefen har i detta sammanhang vidare gjort vissa uttalanden
rörande avlöningsnormerna för exportslakteriernas besiktningsmän
samt slakteriernas besiktningskostnader i allmänhet.
Beträffande utredningen imvrigt får utskottet hänvisa till vad åberopade
statsrådsprotokollet innehåller.
I anslutning till den uppfattning, som utskottet år 1927 uttalat i ämnet,
finner utskottet sig böra biträda departementschefens mening, att besiktningsmännens
anslutning till statens pensionsanstalt bör såsom regel
vara obligatorisk. De modifikationer i pensionsrätten, som föreslagits
dels i syfte att undvika dubbelpensionering beträffande befattningshavare,
vilka* i annan egenskap äga pensionsrätt, dels ock med avseende
å retroaktiv ^tillämpning av pensionsanstaltens reglemente, finner
utskottet för sin del lämpliga. Utskottet har alltså intet att erinra mot
att bestämmelser rörande pensionering av förevarande befattningshavare
utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna
grunder.
Till vad departementschefen uttalat i fråga om exportslakteriernas besiktningskostnader
i allmänhet saknar utskottet anledning att taga ställning.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må förklara hinder för riksdagens
del icke möta för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 20 mars 1928 angivna riktlinjer
utfärda bestämmelser om pensionering av besiktningsmän
vid exportslakterier eller andra enskilda, under
offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.
Stockholm den 26 april 1928.
Utskottet.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm* Pettersson i
Olovstorp, Lindtey*, Lindgren, Andersson i Hedsta, Ström och Bodin;
från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Wikström, Höglund, Svensson i Betingetorp,
Törnkvist i Bjuv, Heiding och Eklund.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.