8

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Fr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1928 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
avsättande av en resei''vfond för postgirorörelsen.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition
nr 121, som hänvisats till bankoutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommumkationsarenden för samma dag, föreslagit riksdagen antaga ett
vid propositionen fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 12 §
i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse.

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 12 § i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)

angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 12 § i förordningen den 11 juli 1924 angående
postgirorörelse skall hava följande ändrade lydelse:

12 §''

De i postgirorörelsen innestående medel äger generalpoststyrelsen förvalta
och fruktbargöra enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

Av den å postgirorörelsen uppkommande vinst må enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande årligen högst hälften avsättas till en reservfond.

Närmare föreskrifter rörande fonden utfärdas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1929.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller i huvudsak följande.

I proposition till 1922 års riksdag nr 152 hemställde Kungl. Maj:t i
samband med framläggande av förslag om omorganisition av postspar -

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

9

banken och införande av postgirorörelse in. in., att å postsparbanksrörelsen
uppkommande vinst skulle tillsvidare avsättas till en reservfond, avsedd
att vid inträffande utomordentliga förhållanden stödja rörelsen, ävensom
att närmare föreskrifter rörande fonden skulle utfärdas av Kungl. Maj:t.
Beträffande postgirorörelsen ansåg föredragande departementschefen, att
samma skäl, som anförts för bildande av eu reservfond för postsparbanksrörelsen,
kunde åberopas såsom motiv för bildande av en reservfond för
postgirorörelsen. Innan definitivt beslut fattades i denna fråga, syntes
dock erfarenhet böra vinnas rörande postgirorörelsens blivande omfattning
och de förhållanden, som kunde öva inflytande på frågan om behovet eller
lämpligheten av en reservfond för rörelsen i fråga. Departementschefen
ansåg emellertid lämpligt att i det då föreliggande förslaget till förordning
angående postsparbanks- och postgirorörelserna en föreskrift borde intagas,
varigenom Kungl. Maj:t ägde bestämma, om och i vilken omfattning den
å postgirorörelsen uppkommande vinsten skulle avsättas till en reservfond.

Riksdagen fann emellertid förenämnda proposition, i vad den avsåg införande
av postgirorörelse i Sverige, icke föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida men antog förordning angående postsparbanken.

I § 12 av nämnda förordning (svensk författningssamling 1922: 277)
stadgas, att å postsparbanksrörelsen uppkommande vinst skall tills vidare
avsättas till en reservfond, ävensom att närmare föreskrifter rörande fonden
utfärdas av Kungl. Maj:t.

När postgirorörelsen sedermera genom beslut av 1924 års riksdag infördes
i Sverige, skedde detta utan att därmed förbands någon bestämmelse
om avsättande av en reservfond för sagda rörelse.

I skrivelse den 30 december 1927 har generalpoststyrelsen gjort framställning
om avsättande av en reservfond för postgirorörelsen och däri,
bland annat, anfört följande:

Det ekonomiska resultatet av postgirorörelsen, jämfört med i generalpoststyrelsens
förslag till beräkning av inkomstöverskottet av poströrelsen under
vederbörande budgetår upptagna belopp, hade, sedan rörelsegrenen infördes,
ställt sig på följande sätt. För år 1925 hade generalpoststyrelsen beräknat, att
inkomsterna å postgirorörelsen skulle ungefärligen täcka utgifterna för rörelsegrenen.
Emellertid hade en förlust av 136,325 kronor 1 öre uppstått. För
år 1926 hade generalpoststyrelsen i överskottsberäkningen upptagit en kalkylerad
vinst å postgirorörelsen av 100,000 kronor. Bokslutet för sistnämnda
år utvisade, att en vinst av 213,355 kronor 38 öre uppkommit. Resultatet
av rörelsegrenens andra verksamhetsår utvisade sålunda, att såväl det beräknade
överskottet uppnåtts som i det närmaste första verksamhetsårets
förlust täckts.

För år 1927 torde vinsten komma att uppgå till 200,000 kronor men hade
beräknats till 100,000 kronor.

I överskottsberäkningen för budgetåret 1928—1929 vore vinsten av nu
ifrågavarande rörelsegren upptagen till 200,000 kronor.

Postgirorörelsens över all förväntan snabba och starka utveckling syntes
berättiga till de bästa förhoppningar om tillfredsställande vinstresultat för
kommande år. Detta uteslöte emellertid icke, att det torde vara klokt och

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

tillrådligt att i tid reservera vissa överskottsmedel för sådana situationer,
där trots all försiktighet förlust å postgirorörelsen kunde komma att uppstå.
Generalpoststyrelsen funne önskvärt, att till en reservfond avsattes halva
beloppet av å postgirorörelsen uppkommande vinst, dock att för åren 1927
och 1928 avsattes allenast det belopp, varmed vinsten för vartdera året eventuellt
komme att överskjuta de i generalpoststyrelsens inkomstberäkningar
förslagsvis beräknade vinstbeloppen. De närmare föreskrifterna rörande
denna fond torde, liksom fallet vore beträffande reservfond för postsparbanksrörelsen,
böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Till följd av remiss har statskontoret avgivit utlåtande den 24 januari
1928 samt därvid anfört följande:

»Då särskilt bokslut skall för varje år uppgöras för postgirorörelsen, är
densamma att betrakta såsom en självständig gren av postverkets affärsrörelse.
Om förlust något år skulle uppstå å postgirorörels.en, t. ex. på
grund av behovet av avskrivningar, torde det därför vara riktigt, att förlusten
icke täckes med postmedel i inskränkt mening, utan genom anlitande av
vinster å rörelsen under andra år. Detta skulle visserligen kunna ske på så
sätt, att förlusten tillsvidare balanserades och täcktes av för följande år
uppkommande vinster; mera tilltalande torde det dock vara att, såsom generalpoststyrelsen
nu föreslår, i viss utsti-äckning avsätta vinstmedel till en
reservfond, varigenom omedelbar avskrivning av uppkommande förluster
skulle möjliggöras. Härtill lärer riksdagens medgivande böra inhämtas på
sätt skett i fråga om postsparbanken. Det synes dock knappast föreligga
anledning att giva bestämmelserna en retroaktiv giltighet genom att låta
avsättningen omfatta jämväl viss del av vinsten för år 1927. På Kungl.
Maj:t synes böra ankomma att för varje år pröva och besluta, huruvida och
i vilken omfattning inom den av riksdagen angivna ramen avsättning till
reservfonden skall ske.»

Departementschefen har för egen del anfört, att de skäl, som på sin tid
föranledde bildande av en reservfond för postsparbanksrörelsen, syntes jämväl
kunna åberopas för avsättande av en reservfond för postgirorörelsen. Då
därjämte en viss erfarenhet numera vunnits beträffande nämnda rörelse, syntes
en dylik fond böra komma till stånd genom årlig avsättning av, på sätt
generalpoststyrelsen föreslagit, högst hälften av vinsten å rörelsen. I likhet
med statskontoret fann departementschefen anledning icke föreligga att giva
bestämmelserna retroaktiv giltighet genom att låta avsättningen omfatta jämväl
viss del av vinsten för år 1927.

Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att
en reservfond för postgirorörelsen lämpligen bör bildas, samt att en dylik
fond bör komma till stånd genom avsättning av högst hälften av uppkommande
vinst å rörelsen. Enligt det föreliggande förslaget skulle det
ankomma på Kungl. Maj:t att för varje år besluta, huruvida och i vilken
omfattning inom ovan angivna ram avsättning skall ske till reservfonden,
ävensom utfärda närmare föreskrifter rörande fonden. Häremot har utskottet
icke haft något att erinra. Utskottet förutsätter emellertid, att avsättningarna
till reservfonden icke komma att göras större än som må
befinnas erforderligt med hänsyn till den uppgift, fonden är avsedd att
fylla. Vid bestämmandet av avsättningarnas storlek torde givetvis icke

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

11

heller böra bortses från den betydelse, ifrågavarande vinstmedel kunna
hava för statsregleringen.

Kungl. Maj:ts förslag om tiden för den nya bestämmelsens ikraftträdande
har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 22 mars 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar G. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindley,
Lindgren, Johansson i Friggeråker, Dalberg och Forssberg-,

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Olsson i Berg,
Höglund, Paulsen, Johansson i Edsbyn och Heiding.