Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
3
N r 10.
Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1928 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion i fråga om viss
ändring i lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnchavares rätt till pension ro. m.
I en inom första kammaren av fröken Hessélgren väckt, till bankoutskottets
förberedande handläggning hänvisad motion nr 67 har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta,
dels att i 1907 års pensionslag införa följande bestämmelse: ''Upphör
tjänsteman att innehava ordinarie anställning i statens tjänst, och är han
icke berättigad till pension enligt bestämmelserna i denna lag, skall för beredande
åt honom av pension jämlikt lagen den 30 juni om allmän pensionsförsäkring
från civila pensionsfonden till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet
av de av honom erlagda pensionsavgifterna i den mån desamma icke
på grund av bestämmelserna i 12 § blivit tagna i anspråk.’;
dels att för beredande av pension enligt ovannämnda grunder till allmänna
pensionsförsäkringsfonden retroaktivt överföres kapitalvärdet av de
pensionsavgifter, som efter den 1 januari 1914 erlagts av ordinarie tjänstemän,
vilka under tiden 1914 intill ikraftträdandet av nu föreslagna lagändring
utan pensionsrätt frivilligt avgått ur tjänsten.»
I motiveringen för denna hemställan har till en början erinrats att, enligt
vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet över finansärenden
den 4 januari 1928 uttalat, förslag till ny civil pensionslag icke komme
att föreläggas 1928 års riksdag. Härefter anför motionären följande:
»Det synes mig osäkert, när ett sådant förslag kommer under riksdagens
prövning, och jag finner det vara av nöden, att redan nu en ändring göres
i 1907 års pensionslag angående överförande till allmänna pensionsförsäkringsfonden
av de avgifter, som inbetalts till civila pensionsfonden av tjänstemän,
vilka avgå ur tjänsten utan att vara berättigade till pension.^ Då den
allmänna pensionsförsäkringen tillkommit efter utfärdandet av 1907 års lag,
har givetvis någon dylik bestämmelse icke från början kunnat införas i
nämnda lag. Dylik bestämmelse är emellertid införd i lagen av den 4 juni
1920 angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och vattenfallsverket. I reglementet av den
31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare (numera
statens pensionsanstalt) m. fl. finnes en bestämmelse angående rätt till
uppskjuten pension för den, som avgår från sin befattning utan att vara berättigad
till genast börjande pension.
Som nu är fallet går en tjänsteman, för vilken 1907 års pensionslag är
gällande och som avgår från tjänsten utan att vara berättigad till pension,
Utskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
helt och hållet miste om att erhålla någon pension för sina till civila pensionsfonden
inbetalta avgifter. Härtill kommer, att hans pension från allmänna
pensionsförsäkringsfonden kommer att minskas därigenom, att han
under de år, han varit ordinarie tjänsteman, ej haft att erlägga avgift till
sistnämnda fond.
Befattningshavaren kommer således under ovan angivna förutsättning i
en sämre ställning beträffande rätten till pension från pensionsförsäkringsfonden
än han skulle intagit, därest han ej varit statstjänsteman utan haft
att erlägga avgifter till sistnämnda fond. Det kan ej vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att en persons ålderdom skall vara mindre
tryggad därför, att han en tid ägnat staten sin arbetskraft.»
I motionen hava vidare anförts vissa exempel för belysande av verknin
garna utav nu gällande samt av motionären föreslagna bestämmelser. I dessa
avseenden hänvisar utskottet till motionen.
På sätt i motionen erinrats, finnes i 1920 års pensionslag för befattningshavare
vid kommunikationsverken intagen en bestämmelse av innebörd, att
för tjänsteman, som avgår från tjänsten utan att vara pensionsberättigad,
till pensionsstyrelsen skall, för beredande av pension enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring, inbetalas kapitalvärdet av de utav tjänstemannen under
anställningstiden erlagda pensionsavgifterna. En motsvarande föreskrift var
intagen i det förslag till civil tjänstepensionslag, som av Kungl. Maj:t förelädes
1925 års riksdag men vilket förföll på grund av kamrarnas skiljaktiga
beslut. Mot den ifrågavarande bestämmelsen framställdes emellertid från
utskottets sida icke någon erinran. Bestämmelser av samma innebörd hava
även upptagits i båda de nya förslag till civil tjänstepensionslag, som av
särskilda sakkunnigberedningar avgivits efter frågans behandling vid 1925
års riksdag.
Enligt utskottets mening kunna goda skäl åberopas för att även för allmänna
civilförvaltningens befattningshavare införa en bestämmelse av ifrågavarande
art. Utskottet finner sig emellertid icke böra förorda, att detta
skulle ske genom ändring av eller tillägg till nu gällande civila pensionslag av
år 1907. På sätt av det förut anförda framgår, har frågan om antagande av
en helt ny civil tjänstepensionslag sedan flera år tillbaka stått på dagordningen.
Såsom utskottet i sitt den 31 januari 1928 avgivna utlåtande nr 5
inledningsvis erinrat, hava statsmakterna i avvaktan på lösningen av denna
fråga låtit anstå med prövningen av åtskilliga aktuella detalj spörsmål beträffande
pensioneringen av ordinarie civila tjänstinnehavare, såsom frågorna om
kvinnliga befattningshavares pensionsålder, om pensions- och tjänstålder för
vissa särskilda tjänstemannagrupper, om tillgodoräknande i pensionshänseende
av anställningstid utom statens tjänst, om ändrade bestämmelser beträffande
förtidspensionering o. s. v. Ifrågavarande detaljspörsmål hava ansetts böra
prövas i samband med behandlingen av ärendet om ny civil tjänstepensionslag,
vilket ärende torde kunna förväntas bliva inom en nära framtid
förelagt riksdagen. Under sådana förhållanden synes det ej heller vara
lämpligt, att den av motionären berörda frågan särskilt för sig upptages till
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
:>
avgörande. Jämväl denna fråga bör enligt utskottets uppfattning behandlas
i samband med frågan om antagande av ny tjänstepensionslag.
Yid den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, finner utskottet icke anledning
att ingå på prövning av det i motionen jämväl väckta förslaget om
retroaktivt överförande till pensionsstyrelsen av kapitalvärdet utav avgifter,
erlagda av befattningshavare, vilka efter ingången av år 1914 utan pensionsrätt
avgått ur tjänst.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion I: 67 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 februari 1928.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Närvarande: Se anteckning å utlåtande nr 6.