Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

3ir 8.

Ankom till riksdagens kansli den titi februari l!l‘28 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker, in. m. ävensom
i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 11 januari 1928 dagtecknad proposition, nr 36, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet i vad den avser förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen, bland annat, att antaga nämnda förslag, som är
av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923
(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 2 §, 3 § 1 inom., 6 § 1 mom., 7 och 9 §§, 15 §
4 mom., 16 § 3 och 4 inom., 24, 31, 33, 35 och 36 §§, 37 § 1 och 2 mom.,
39 §, 41 § 1 mom. samt 46 och 48 §§ i förordningen den 1 juni 1923
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola, 3 § 1 mom.,
16 § 3 mom., 24, 31 och 36 §§, 37 § 1 inom., 46 och 48 §§ i nedan angivna
delar, erhålla följande ändrade lydelse:

2 *.

1. Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar

a) svagdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än eu
och åtta tiondels viktprocent alkohol och som är inbryggd med en stamvört,
vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent;

b) maltdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än en

Bihang till riksdagens protokoll 7928. 7 sand. (i hd fl. (Nr 8.)

Klassindel ning.

1

Lägsta extraktlialt
hos
stamvört.

Definitioner.

Tillverkare
åvilande allmänna
skyldigheter.

Kontroll å
tillverkade
drycker.

Koncession för
vissa bryggerier.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

och åtta tiondels viktprocent alkohol samt är inbryggd med en stamvört av
en extrakthalt, överstigande sex men icke tio och en halv procent, och som
vid tillverkningen tillika undergått sådan särskild behandling, att alkoholhalten
i drycken icke kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent; samt

c) vört, avsedd för bakning.

Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker,
som ej innehålla mer än tre och två tiondels viktprocent alkohol
och som äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger
tio och en halv procent.

Tredje klassen omfattar alla till första eller andra klassen icke hänförliga
maltdrycker.

2. Maltdryck må ej vid bryggeri tillverkas med stamvört av lägre
extrakthalt än fyra procent.

3 §.

1. I denna förordning förstås med

skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis, endast
maltdrycker av första klassen må tillverkas;

skattepliktigt bryggeri---tillverkas; samt

tillverkare — — — utfärdats.

6 %.

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som köntrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens
behöriga utgörande samt för denna förordnings tillämpning i övrigt meddelar,
ävensom de anvisningar, som vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet
med denna förordning, av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser eller
kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter kan lämna.

7 %.

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att alkoholhalten och den ursprungliga
extra kthalten hos maltdrycker, som från bryggeri utlämnas i försäljrtirtgsfärdigt
skick eller som i handeln saluhållas, icke överstiga den för vederbörande
klass medgivna, ävensom att samma extrakthalt i dylika drycker icke uhderstiger
fyra procent. Det åligger tillverkare att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla
kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman erforderligt prov å
vört eller tillverkad maltdryck.

9 §.

I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker än
maltdryck av första klassen inrättats efter ingången av juli månad 1917,
må sådan tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat
tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker
i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning ärt reparation
och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

3

15 §.

4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej därifrån
utföras. Ej lieller må vört eller maltdryck överföras från skattefritt till
skattepliktigt bryggeri.

16 §.

3. Ingives — — — krossas. Tiiistånds Oin

återkallelse i vissa fall av tillstånd till maltkrossning stadgas i 17 §

2 inom. och 29 §.

4. Vill tillverkare i skattepliktigt bryggeri tillverka maltdricka, åligger särskilt tilidet
honom att skriftligen söka särskilt tillstånd därtill hos kontrollstyrelsen. S verk,iing av
I ansökningen skola angivas de särskilda anordningar, tillverkaren ämnar maltdricka.
vidtaga i syfte att förhindra, att alkoholhalten i maltdricka, som av honom
tillverkas, kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent.

Finner kontrollstyrelsen de angivna anordningarna betryggande, må kontrollstyrelsen
medgiva tillverkaren tillstånd att tillsvidare i bryggeriet tillverka
maltdricka.

Befinnes vid upprepade tillfällen alkoholhalten hos maltdricka, som tillverkats
vid visst bryggeri, överstiga en och åtta tiondels viktprocent, eller är
det eljest uppenbart, att de av tillverkaren vidtagna anordningarna till förhindrande
av alkoholhaltens ökning icke äro betryggande, äger kontrollstyrelsen
återkalla det tillverkaren meddelade tillståndet.

24 §.

För malt---för kilogram.

I intet fall må under den tid, maltkrossning på grund av tillståndsbevis skatteplikt,
må äga rum, skatten för helt kvartal räknat understiga i medeltal åtta 0<''*a^te‘
kronor för helgfritt dygn.

31 $.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution av Restitution av
skatt, efter sextiotvå öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästföregående
kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka använda till svagdricka
malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten uppgår till el(1"(.“a’t''
rpipst, det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Pär med stöd — — — klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen — — — återbetalnings verkställande.

33 §.

Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast maltdryck av första skattefrihet,
klassen må tillverkas.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Förbud mot
införande och
förvarande av
vissa maltdrycker.

Driftsanmälan.

Särskilt tillstånd
för tillverkning:
av
maltdricka.

Vörtens extrakthalt
vid
jästens till- .
sättande
ni. in.

Förbud mot
användning
av sackarin
m. in.

Kedskap och
biträde vid
kontrollen.

Utdrag ur
bryggjournalen
och bidrag
till kontrollkostnaden.

35 §.

I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas eller
förvaras annan maltdryck än maltdryck av första klassen.

36 §.

1. Då skattefritt — — — utöva tillverkningen.

2. Tillståndsbevis — — — andra klassen.

3. Angående särskilt tillstånd att i skattefritt bryggeri tillverka maltdricka
gäller vad i 16 § 4 mom. är stadgat beträffande dylik tillverkning
i skattepliktigt bryggeri.

37 §.

1. Vid tillverkning av maltdryck i skattefritt bryggeri må, då jästen
tillsättes, extrakthalten hos vörten icke understiga fyra procent eller överstiga
i fråga om svagdricka sex procent och i fråga om maltdricka tio och
en halv procent.

Åtgärd, varigenom ändring vidtages i den ursprungliga extrakthalten hos
jäsande vört eller färdig maltdryck, må ske allenast i närvaro av tillsyningsmannen,
som i sådant fall äger åtnjuta ersättning av tillverkaren efter särskilt
stadgade grunder. Närmare föreskrifter angående uppsikten i fall, som
nu sagts, meddelas av kontrollstyrelsen.

Beträffande — — — kontrollstyrelsen.

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkningen ej användas sackarin eller
liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i bryggeriet eller därtill
hörande lägenheter.

39 §.

Tillverkare i skattefritt bryggeri skall i och för kontrollen utan ersättning
ställa till förfogande redskap och biträde, som erfordras för uppmätning av
vört, maltdryck och kärl samt för undersökning av vörtens extrakthalt,
ävensom två inom riket vederbörligen justerade sackarometrar jämte provcylindrar.

41 *.

1. Före den femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje
kvartal skall tillverkare i skattefritt bryggeri till kontrollstyrelsen avlämna
av vederbörande tillsyningsman bestyrkt utdrag ur bryggjournalen och samtidigt
härmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet å
statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning inbetala ett
belopp, motsvarande vid bryggeri, där maltdricka må tillverkas, en krona
men eljest femtio öre för varje helgfritt dygn av den tid, varunder tillståndsbevis
vid bryggeriet under kvartalet varit gällande. Uppgår maltavverkningen
under omförmälda tid i medeltal till mer än sextio kilogram malt för
varje helgfritt dygn, skall tillverkaren dessutom erlägga ett halvt öre för

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

varje kilogram av den myckenhet malt, varmed avverkningen överstiger en
efter sextio kilogram om dygnet beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren
ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

46 §.

1. Överstiger — — — femtio kronor.

2. Befinnes — — — femtio kronor.

3. Den, som i skattepliktigt bryggeri utan tillstånd jämlikt 16 § 4 mom.
till avsalu tillverkar maltdricka, straffes med böter från och med tvåhundra
till och med tvåtusen kronor.

48 §.

1. Har i skattefritt bryggeri tillverkats maltdryck, som icke är att hänföra
till första klassen, och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas,
att den olovliga tillverkningen skett avsiktligt, straffes tillverkaren
med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller med
fängelse i högst ett år.

Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort sig
skyldig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med femtio
till och med femhundra kronor.

2. Överstiger i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri, alkoliolhalten
två viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den stamvört,
med vilken drycken är inbryggd, överstigit sex och fyra tiondels procent
utan att drycken undergått sådan särskild behandling, som i 2 § 1 mom.
sägs, eller tio och eu halv procent, då dylik behandling ägt rum, vare tillverkaren,
ändå att de bär ovan i 1 mom. angivna förutsättningarna icke äro
för handen, underkastad ansvar enligt vad i 1 mom. första stycket är stadgat.

3. Befinnes — -— — femtio kronor.

4. Den, som i skattefritt bryggeri utan tillstånd jämlikt 36 § 3 mom.
tillverkar maltdricka, är underkastad ansvar, som här ovan i 3 mom. första
stycket sägs.

5. Den, som dömes till ansvar enligt 1 eller 2 mom., gälde ock, på sätt
i 43 § sägs, den skatt, han undandragit statsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1928.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslaget får utskottet, i
den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Ansvar för
olovlig tillverkning
av
vissa maltdrycker
i
skattepliktigt
bryggeri.

Ansvar för
olovlig tillverkning
av
vissa maltdrycker
i
skattefritt
bryggeri.

Utskottet.

Gällande
klassindelning
av maltdrycker.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av nämnda proposition
väckt motion nr 414 inom andra kammaren av herr Forssell, däri
hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts föreliggande proposition
nr 36».

Vidare hava till utskottet överlämnats två likalydande, ävenledes i anledning
av propositionen väckta motioner nr 242 i första kammaren av herr
Georg Dahl och nr 417 i andra kammaren av herr Anderson i Linköping,
i vilka hemställts, »att riksdagen, för den händelse riksdagen skulle i huvudsak
bifalla propositionen nr 36, ville besluta, att 37 § 2 mom. i förordningen
den 1 juni 1923 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skall
erhålla följande lydelse:

37 §.

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkning ej användas sackarin eller
liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i bryggeriet eller därtill
hörande lägenheter. Ej heller må för tillverkning av maltdricka användas
andra ämnen än torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och vatten
samt under de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör.»

Vidkommande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker indelas maltdryckerna för närvarande i följande
klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än 1.8 viktprocent
alkohol och vilkas stamvörtstyrka icke överstiger 6 procent, ävensom
sådana alkoholfria maltdrycker, vilkas stamvörtstyrka överstiger 6 men
icke 10.5 procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till första
klassen och vilka ej innehålla mer än 3.2 viktprocent alkohol samt vilkas
stamvörtstyrka icke överstiger 10.5 procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke hänförliga
maltdrycker.

Frihet från maltskatt åtnjutes allenast för svagdricka, varmed förstås
varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen och vars stamvörtstyrka
icke överstiger 6 procent. Belagda med maltskatt äro alltså dels
alkoholfria maltdrycker av första klassen med stamvörtstyrka över 6 procent
men ej över 10.5 procent, dels maltdrycker av andra och tredje klassen.
I försäljningsavseende äro maltdrycker av andra klassen underkastade bestämmelserna
i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning
av pilsnerdricka, under det att maltdryckerna av första klassen intaga en
friare ställning enligt bestämmelserna i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)
angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

Ilt t i/hiin(/sillsko/let,s betänkande Nr 8.

Maltdrycker av tredje klassen (exportöl) få tillverkas för avsalu allenast
för utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål. Med bortseende från exportölet, som
sålunda är underkastat förbud mot försäljning till allmänheten, samt frän de
helt alkoholfria maltdryckerna av första klassen, vilka förekomma i ytterst
ringa omfattning under namn av maltkraft och dylikt, åtskiljas sålunda de
svagare och de starkare maltdryckerna ej endast av en alkoholgräns utan
även av en extraktgräns på så sätt, att maltdrycker, som innehålla en aldrig
så obetydlig mängd alkohol, men vilkas stamvörtstyrka överstiger 6 procent,
äro underkastade beskattning samt falla under de strängare försäljningsbestämmelser,
som innefattas i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.

Maltdryckernas klassificering genom en kombinerad alkohol- och extraktgräns
leder alltså till att maltdrycker, vilkas alkoholhalt i och för sig icke
påkallar särskilda försäljningsföreskrifter, på grund av sin extrakthalt i
försäljningshänseende jämställas med maltdrycker av högre alkoholhalt. En
maltdryck med en stamvörtstyrka av exempelvis 9 procent tillhör andra
klassen och är med hänsyn till sin tillverkning och försäljning jämställd
med pilsnerdricka, även om alkoholstyrkan ligger under den för svagdricka
härutinnan bestämda gränsen. De nuvarande lagbestämmelserna hava därför
ansetts försvåra avsättningen och konkurrensmöjligheten för extraktrika
maltdrycker med en garanterat låg alkoholhalt. Genom tillkomsten av bestämmelserna
för klassificeringen hava svagdricksbryggerierna satts ur stånd
att fortsätta tillverkningen av maltstarkare drycker, och de skattepliktiga
bryggerierna hava ansett det icke vara lönande att tillverka dylika drycker,
som i försäljningsavseende äro underkastade samma villkor som pilsnerdrickat
eller tidigare ölet.

Bestämmelserna om särskiljandet av maltdryckerna genom den kombine- Frågans tidirade
alkohol- och extraktgränsen hava emellertid tillkommit först efter ett «are^andkraftigt
motstånd från de organiserade nykterhetsvännernas sida. Redan
tidigt hade man insett de konsekvenser, som en extraktgräns komme att
föra med sig beträffande de maltstarkare dryckerna. I reservationer till
det av 1898 års maltdryckskommitté den 23 maj 1900 avlåtna betänkandet
angående revision av då gällande stadganden rörande försäljning av vin och
Öl framhölls sålunda med skärpa, att allenast alkoholhalten borde ligga till
grund för särskiljande av starkare och svagare maltdrycker, varigenom en
friare ställning i försäljningsavseende kunde beredas de extraktrika maltdryckerna.
Liknande synpunkter framkommo även inom 1902 års maltskattekommitté,
som hade att avgiva förslag om lämpligaste sättet för anordnande
av en nlaltdrycksbeskattning. Mf joriteteu inom kommittén tillstyrkte likväl
införande av en köthbinerad alkohol- och extraktgräns, vilket förslag Kungl.

Maj:t även upptog i den för 1903 års riksdag framlagda propositionen an -

Frågans behandling
vid
1923 års riks dag.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

gående förordning om tillverkning och beskattning av maltdrycker. I samband
med frågans behandling i riksdagen framfördes kraven på skattefrihet
för de alkoholsvaga extraktrika maltdryckerna genom en i andra kammaren
väckt motion, undertecknad av 72 ledamöter, vilken dock icke vann riksdagens
bifall.

Efter att hava varit föremål för behandling i samband med det förslag
till ny rusdryckslagstiftning, som år 1914 avgavs av nykterhetskommittén,
upptogs frågan ånyo av 1920 års maltdryckssakkunniga, vilka i sitt den 17
december 1921 avgivna betänkande med förslag till ny förordning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. föreslogo extraktgränsens
borttagande i försäljningsavseende samt bestämmande allenast av en alkoholgräns,
för maltdrycker av första klassen 2''/i volymprocent och för maltdrycker
av andra klassen 3.6 volymprocent. I tilIverkningsavseende skulle
särskilda extraktgränser fastställas för de då förekommande huvudtyperna
av maltdrycker, nämligen svagdricka, pilsnerdricka och Öl, men däremot
icke för två nya maltdryckstyper, maltdricka, tillhörande första klassen,
samt maltöl, tillhörande andra klassen. För dessa båda slag av maltdrycker
skulle gälla allenast alkohol gränser men däremot icke någon begränsning
av stamvörtstyrkan. Tillverkning av maltdricka och maltöl skulle endast
få äga rum i sådana skattepliktiga bryggerier, som därtill erhållit tillstånd
av kontrollstyrelsen. I dylikt bryggeri skulle maltdrycken underkastas
sådan särskild behandling, att dryckens alkoholhalt icke kunde komma att
överstiga den för vederbörande klass fastställda. För detta ändamål borde
såsom villkor för rätt till dylik tillverkning i första hand uppställas kravet
på en modern pasteuriseringsanläggning i väl fungerande skick, ehuruväl
de sakkunniga förutsatte, att även annat förfaringssätt för alkoholhaltens
begränsning kunde tänkas ifrågakomma.

Kontrollstyrelsen avstyrkte i utlåtande den 17 oktober 1922 de sakkunnigas
förslag och åberopade som skäl mot införande av bestämmelser om tillverkning
av maltdricka och maltöl huvudsakligen, att det icke mötte större
svårigheter att av extraktrika, icke slutförjästa maltdrycker genom tillsättning
av jäst bereda en alkoholstark maltdryck, vilket kunde medföra betydande
olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

Genom proposition nr 131 till 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj:t
förslag till ny maltdryckstillverkningsförordning, därvid Kungl. Maj:t
lämnade 1920 års m a 1 td r yckssak k un n i gas, förslå g om införande av bestämmelser
rörande tillverkning av maltdricka och maltöl åsido. Föredragande
departementschefen ansåg sig i likhet med kontrollstyrelsen icke kunna
förorda det av de sakkunniga föreslagna systemet att slopa den s. k. extraktgränsen
för att därigenom bereda möjlighet till tillverkning av dessa drycker.
Risken för att dessa drycker skulle missbrukas genom ökning av alkoholhalten,
åstadkommen medelst efterjäsning, kunde nämligen icke lämnas ur
räkningen. Å andra sidan vore det knappast att förvänta, att dylika drycker

BevUinin<jsutskottcts betänkande Nr 8. !)

skulle bliva loremål för någon allmännare efterfrågan — utom möjligen
för att sålunda missbrukas.

I likalydande motioner nr 200 i första kammaren och nr 280 i andra
kammaren hemställdes om vissa ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. Förutom
bibehållande av den övre alkoholgränsen vid 3.6 volymprocent för
maltdryck av andra klassen påyrkades dels att medgivande måtte lämnas
för tillverkning av maltdrycker, innehållande högst 21 , volymprocent
alkohol men inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt även kunde
överstiga 0 procent, dels att för tillverkning av sistnämnda slags maltdrycker
(maltdricka) skattefrihet medgåves, dels ock att dylik tillverkningsrätt
tillerkändes varje bryggeri — och således även skattefritt sådant —
som av kontrollstyrelsen prövades vara utrustat med erforderliga tekniska
och andra resurser.

I sitt i anledning av nämnda proposition och motioner avgivna betänkande
nr 38 hemställde bevillningsutskottet, bland annat, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om
utredning, huruvida och under vilka förutsättningar medgivande kunde i
lagstiftningen lämnas att jämväl i för närvarande skattefria bryggerier tillverka
maltdrycker, vilka ägde en högsta extrakthalt, motsvarande den för
maltdrycker av andra klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med
den för maltdrycker av första klassen gällande, och vilka i försäljningshänseende
kunde likställas med maltdrycker av sistnämnda klass, ävensom
för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen framginge.

Till motivering för denna hemställan anförde bevillningsutskottet följande:
Enligt utskottets förmenande talade starka skäl för att möjlighet bereddes
till lättare erhållande av sådana maltstarka men alkoholsvaga drycker, som
i motionerna avsåges. Sant vore visserligen, att redan enligt gällande lagstiftning,
liksom jämlikt den i propositionen föreslagna, tillverkning av dylika
drycker kunde förekomma i de skattepliktiga bryggerierna. Men dessa
drycker bleve hänförliga till klass II och sålunda underkastade strängare
försäljningsbestämmelser än svagdricka, varjämte de blevo föremål för beskattning.
Särskilt den första av dessa båda omständigheter skulle enligt
utskottets mening hava kraftigt bidragit till att konsumtionen i vårt land
av dylika drycker varit endast obetydlig. Emellertid vore det en allmän
önskan bland de organiserade nykterhetsvännerna, att ifrågavarande slags
drycker kunde tillhandahållas under sådana former, att de bleve för dem
tillgängliga. Det vore även ur allmän synpunkt ett tydligt nykterhetsintresse,
att de, som så önskade, ägde tillgång till en maltdryck, mera
välsmakande än det nuvarande svagdrickat, men alkoholsvagare än pilsnerdricka.
Vid tillmötesgående av motionärernas önskemål kunde emellertid
vissa svårigheter uppstå såväl beträffande tillverkningskontrollen som i fråga
om skattesystemet, vilka svårigheter bland annat sammanhängde därmed,
att det av olika skäl icke vore lämpligt eller ens möjligt att inskränka
rätten att tillverka ifrågavarande drycker till de bryggerier, som ägde
tillverka maltdrycker av andra klassen. Kontrollstyrelsen hade ur dylika
Bihang till riksdagens protokoll 192S. 7 sand. (i häft. (Nr S.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

synpunkter uttalat en uppfattning, som utmynnade i ett avstyrkande.
Oaktat det intresse, utskottet hyste för en lösning av frågan, ansåge sig
icke heller utskottet i det läge, vari densamma nu befunne sig, kunna
tillstyrka motionärernas förslag. Enligt utskottets förmenande vore emellertid
frågan av den betydelse, att den borde göras till föremål för grundligare
undersökning än hittills skett. Utskottet ansåge därför, att riksdagen borde
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under
vilka förutsättningar medgivande måtte kunna i lagstiftningen lämnas att,
jämväl i för närvarande skattefria bryggerier, tillverka maltdrycker, vilka
ägde en högsta extrakthalt, motsvarande den för maltdrycker av andra
klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med den för maltdrycker
av första klassen gällande, och vilka i försäljningshänseende kunde likställas
med maltdrycker av sistnämnda klass. Under utredningsarbetet borde
tydligen undersökas, icke blott huruvida och under vilka former tillverkningen
av dylika drycker borde göras fri från skatt, utan även huruvida
dryckerna borde få tillverkas vid alla bryggerier eller endast vid sådana,
som erhållit tillstånd till tillverkning därav, och huru under de olika förutsättningarna
erforderlig kontroll skulle med minsta kostnad kunna åvägabringas.

I enlighet med bevillningsutskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse
den 15 maj 1923, nr 173, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning
av frågan.

KontroU•styr
elsen.

Sedan Kungl. Maj:t genom remiss den 21 juni 1924 anbefallt kontrollstyrelsen
att verkställa den utredning, varom riksdagen anhållit, samt inkomma
med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, avgav kontrollstyrelsen
den 3 augusti 1927 utlåtande i ärendet. Med detta utlåtande
avlämnade kontrollstyrelsen förslag till förordning om ändring i vissa delar
i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, vilket
förslag i huvudsak överensstämmer med det med propositionen framlagda.

Propositionen. Enligt föreliggande proposition hänföres till maltdryck av första klassen,
förutom svagdricka och vört, maltdricka, omfattande sådana maltdrycker,
som ej innehålla mer än 1.8 viktprocent alkohol och äga en högsta
extrakthalt av 10.5 procent samt vid tillverkningen undergått sådan särskild
behandling, att alkoholhalten i drycken icke kan överstiga den för
maltdryck av första klassen fastställda gränsen av 1.8 viktprocent. Härigenom
skulle maltdricka bliva fritt från maltskatt och försäljningen av
detsamma bleve icke underkastad strängare bestämmelser än de för svagdricka
gällande. Tillverkning av maltdricka skulle få äga rum såväl i
skattepliktigt som skattefritt bryggeri, dock först efter särskilt tillstånd av
kontrollstyrelsen. Därest vid upprepade tillfällen alkoholhalten hos maltdricka,
som tillverkats vid visst bryggeri, befunnes överstiga den fastställda
alkoholgränsen eller det eljest vore uppenbart, att de av tillverkaren vid -

Bevillningsutskottets betänkande Nr H. 11

tagna anordningarna till förhindrande av alkoholhaltens ökning icke v o it''
betryggande, skulle kontrollstyrelsen äga återkalla det tillverkaren meddelade
tillståndet. Den metod för avbrytande av alkoholbildningen i maltdrickat,
som närmast ansetts böra ifrågakomma, är pastörisering av maltdrycken.
Detta förfarande innebär, att den färdiga buteljerade maltdrycken uppvärmes
till tillräckligt hög temperatur — omkring KO grader — varigenom
jästcellerna dödas och jäsningen sålunda omöjliggöres. För pastörisering
av maltdrycker finnas särskilda apparater, i vilka maltdrycksflaskorna
nedsänkas i vattenbad antingen stående i bryggeriets korgar eller
ock direkt å särskilt anbragt galler. Genom särskilda åtgärder förhindras
korkarna att pressas ur buteljerna under pasteuriseringen. För densamma
beräknas i allmänhet en tid av 3 timmar, varunder maltdrycken uppvärmes
successivt under omkring KO minuter, står under maximaltemperatur i omkring
50 minuter och avkyles under omkring KO minuter. Kostnaderna
vid pasteurisering bestå — förutom för själva pasteuriseringsanläggningen,
som för ett mindre bryggeri torde uppgå till omkring 3,000 kronor — dels
i utgiften för ånga till vattnets uppvärmning, dels i arbetskostnad och dels
i förluster genom kross, varmed är att räkna i jämförelsevis stor omfattning.
Räknat för halvbutelj, torde kostnaden för pasteurisering kunna
uppskattas till omkring 1 V2 öre.

Departementschefen har i sitt ovannämnda yttrande till statsrådsprotokollet
till stöd för förslaget anfört bland annat följande. Särskilt från
nykterhetsintresserat håll hade starka krav gjort sig gällande, att åtgärder
i lagstiftningshänseende måtte vidtagas i syfte att underlätta tillverkning
och försäljning av extraktrika men alkoholsvaga maltdrycker.
Häremot hade anförts att, enligt vad åtskilliga omständigheter gåve vid
handen, dylika drycker icke skulle i särskild grad tilltala allmänhetens
smak och därför sannolikt röna allenast ringa avsättning. Att av denna
anledning lägga hinder i vägen för tillverkning av sådana drycker syntes icke
vara befogat. Av avgörande betydelse för denna fråga syntes vara, huruvida
det vore att förvänta, att olägenheter ur nykterhetssynpunkt kunde uppstå genom
ett tillmötesgående av omförmälda önskemål. Med den av riksdagen angivna
begränsningen, att dessa dryckers stamvörtstyrka icke skulle få överstiga 10.5
procent, samt under förutsättning att vid tillverkningen användes en effektiv
metod till förhindrande av att alkoholhalten hos drycken överstege den för
maltdrycker av första klassen fastställda gränsen, syntes några olägenheter av
antydd art icke vara att befara. I sistnämnda avseende linge utredningen anses
giva vid handen, att en på nöjaktigt sätt verkställd pasteurisering av maltdrycken
vore en tillräckligt betryggande metod för avbrytande av alkoholbildningen
i maltdrycken. Under sådana förhållanden ansåge departementschefen,
lika med kontrollstyrelsen, att förefintliga hinder i lagstiftningen
för en mera allmän tillverkning och försäljning av alkoholsvaga extraktrika
maltdrycker borde undanröjas, och biträdde han alltså styrelsens för -

Departemenls chefen.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Utskottets

yttrande.

slag i denna del. Andra metoder för jäsningens avbrytande i maltdrycken
än pasteuriseringsförfarandet hade tidigare såsom otillfredsställande ansetts
böra lämnas ur räkningen. Då det emellertid vore möjligt, att framdeles
nya tillförlitliga metoder kunde uppkomma, ansåge departementschefen i
likhet med kontrollstyrelsen, att tillverkningen icke i själva förordningen
uttryckligen borde göras beroende av att pasteuriseringsmetoden användes,
utan att det borde få ankomma på kontrollstyrelsen att för varje bryggeri
pröva, huruvida de av tillverkaren avsedda metoderna för förhindrande av
alkoholgränsens överskridande kunde anses betryggande.

Vidare ansåge departementschefen i likhet med kontrollstyrelsen, att frihet
från maltskatt för dessa maltdrycker vore erforderlig, därest de överhuvud
skulle kunna erhålla en mera allmän avsättning. Att så vore förhållandet
framginge redan därav, att om maltskatt skulle uttagas, dessa drycker skulle
draga en högre tillverkningskostnad och därmed också betinga högre försäljningspris
än maltdrycker av andra klassen. Ur fiskalisk synpunkt skulle
en dylik skattebefrielse i varje fall icke äga nämnvärd betydelse.

Utskottet delar den av 1923 års bevillningssutskott och riksdag uttalade
uppfattningen, att starka skäl tala för att möjlighet beredes till lättare erhållande
av en maltstark men alkoholsvag maltdryck. Såsom det väsentliga
hindret för att i beskattnings- och försäljningshänseende jämställa en dylik
dryck med svagdricka har framhållits den möjlighet till efterjäsning, som
skulle föreligga i fråga om icke slutförjästa drycker av hög extrakthalt
och som kunde medföra olägenheter ur nykterhetssynpunkt. I den av herr
Forssell väckta motionen har uppgivits, att det icke funnes någon säkerhet
för att icke alkoholhalten i maltdrickat skulle kunna höjas till dubbelt
och flerdubbelt mot den för maltdrycker av andra klassen medgivna. Fn
med tillräcklig omsorg utförd pasteurisering torde emellertid för maltdrickats
vidkommande innebära en betryggande anordning för jäsningens avbrytande,
så att icke alkoholhalten stegras över den för svagdricka bestämda
gränsen. Med den begränsning av stam vörtstyrkan, som i propositionen
föreslagits, torde, även om efterjäsning skulle tänkas kunna förekomma,
dryckens alkoholhalt därigenom icke kunna uppbringas över den för maltdryck
av andra klassen fastställda alkoholgränsen. Härutinnan har kontrollstyrelsen
i sitt ovannämnda utlåtande anfört, att den alkoholhalt,
som medelst efterjäsning av en pasteuriserad maltdryck av 10.5 procent
stamvörtstyrka kunde ernås i drycken, knappast skulle uppgå till 3 viktprocent
och i varje fall icke överstiga 3.2 viktprocent — vilken alkoholhalt
i allmänhet motsvarar nyssnämnda stamvörtstyrka — ävensom att den
dryck, som därvid erhölles, med säkerhet icke bleve särskilt smaklig. Utvägen
att genom efterjäsning av maltdricka bereda sig tillgång till en
dryck, som icke vore alkoholstarkare än den i allmänna marknaden tillgängliga
maltdrycken av andra klassen, synes därför icke böra tillmätas
betydelse ur nykterhetssynpunkt.

liv ed l ni n </s a t skot te fn betänkande Nr 8.

ia

1 de av herrar Georg Dahl och Anderson i Linköping väckta motionerna
liar uppgivits att, därest maltet vid mäskberedningen till någon del ersattes
med socker, extrakten skulle komma att innehålla lägre kvantitet ojäsbar
extrakt men högre kvantitet lättförjäsbart socker, vilket vid efterjäsning
skulle kunna medföra, att alkoholhalten uppbringades avsevärt över 3.2 viktprocent.

Enligt ett för utskottet tillgängligt, av förste byråingenjören i kontrollstyrelsen,
överingenjören E. J. Envall avgivet yttrande skulle användning av socker i
de skattefria bryggerierna hittills förekommit i allenast måttlig omfattning och
i allmänhet icke överstigit 10 procent av maltmängden, och anledning funnes
icke till antagande, att] tillverkare i skattefritt bryggeri, sedan tillstånd
medgivits att tillverka maltdricka, skulle övergå att i ökad omfattning använda
socker. Enligt överingenjören Envalls mening vore det tvärtom
naturligt och med tillverkarens intresse förenligt, att denne vid tillverkning
av maltdricka inskränkte användningen av det i jämförelse med maltet
dyrare sockret, eftersom det i den pasteuriserade maltdrycken icke bortjästa
extraktet i sig självt förlänade drycken eu sötaktig smak, som komine att
göra användning av socker mindre behövlig. Även om socker tillsattes i
så stor mängd som 10 procent av maltmängden, skulle alkoholstyrkan genom
efterjäsning icke kunna uppdrivas till mer än obetydligt över den för maltdryck
av andra klassen medgivna. Under sådana förhållanden och särskilt
med utgångspunkt från det oeftergivliga villkoret, att maltdricka skulle i
bryggeriet underkastas särskild åtgärd för jäsningens avbrytande, ansåge
överingenjören Envall det icke rimligen kunna göras gällande, att den för
de skattefria bryggerierna lämnade möjligheten att vid tillverkningen använda
socker eller sirap skulle kunna innebära någon olägenhet ur nykterhetssynpunkt
eller eljest annat än i rena undantagsfall, som saknade praktisk betydelse,
kunna medföra ett överskridande av den för maltdryck av andra
klassen bestämda högsta alkoholhalten. Härtill komme, att det ur kontrollsynpunkt
skulle möta högst avsevärda svårigheter att anordna eu tillförlitlig
kontroll över att socker eller sirap, som fortfarande skulle få användas
vid tillverkning av svagdricka, icke tillsattes vid tillverkning av maltdricka.

På nu anförda skäl har utskottet saknat anledning biträda sistnämnda
motionärers yrkande om förbud mot användning i skattefritt bryggeri av
socker och sirap vid tillverkning av maltdricka. Det torde vidare böra
framhållas att, därest tillverkare, i avsikt att möjliggöra alkoholhaltens uppbringande
vid efterjäsning, använder socker eller sirap i större myckenhet än
som för tillverkningens behöriga bedrivande är erforderligt, han uppenbarligen
riskerar att kontrollstyrelsen återkallar honom lämnat tillstånd att
tillverka maltdricka.

På grund av vad sålunda anförts och då propositionen icke heller i övrigt
lämnat utskottet anledning till erinran, får utskottet hemställa,

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 7 sand. 6 haft. (Nr 8.) 3

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 36, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, samt med avslag å motionerna
I: 242 av herr Georg Dahl, II: 414 av herr Forssell och
II: 417 av herr Anderson i Linköping, antaga ovan införda
förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

Stockholm den 28 februari 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, K. Oscar
Ericson i Oberga, Björnsson, Leander, Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa,
Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Wahlmark,
Lithander, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Ljunggren och Andersson
i Katrineholm.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.