Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1928 kl. 3 e. in.

Betänkande angående vissa delar av tullbevillningen.

(l:a avd.)

"lin allmän utredning rörande det gällande tullskyddssystemet liar, på sätt
nedan kommer att närmare omnämnas, nyligen igångsatts. Denna omständighet
har bevillningsutskottet ansett sig böra beakta vid bedömandet
av de förslag i tullskyddsfrågor, som i anledning av väckta motioner föreligga
till utskottets prövning; och det har synts utskottet lämpligt att
sammanföra alla motioner i dylika frågor, i den mån icke med deras behandling
av en eller annan anledning bör anstå, i ett betänkande. Då utskottet
nu går att yttra sig över flertalet av de motioner i tullskyddsfrågor,
som hänvisats till utskottet, upptager utskottet i detta betänkande även
motioner, vilka innehålla förslag i ämnen, som ingått i den tulltekniska
utredning, som kommer att i det följande närmare omtalas. Utskottet har
i fråga om de flesta i betänkandet behandlade motionerna anlitat byråchefen
i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

Alltsedan tull- och traktatkommittén den 31 januari 1919 tillsattes, har
bevillningsutskottet merendels avstyrkt och riksdagen lämnat utan bifall
förslag, som syftat till ändring i gällande tullskydd. Till motivering för
den sålunda intagna ståndpunkten har utskottet, medan tull- och traktatkommittén
arbetade, hänvisat till den pågående utredningen och, efter det
kommittén den 5 juni 1924 avgivit sitt betänkande angående tullsystemets
verkningar i Sverige före världskriget, åberopat, att prövningen av tullskyddsfrågor
borde anstå till en framtida revision av tulltaxan. I flera
vid 1927 års riksdag avgivna betänkanden har bevillningsutskottet uttryckt
tanken så, att frågorna borde prövas i samband med en allmännare revision
av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant sammanhang, att alla för
bedömandet viktiga synpunkter kunde beaktas och konsekvenserna av olika
möjliga lösningar kunde fullt överblickas.

Mot sålunda hävdade meningar har, då fråga varit om förslag till höjning
av gällande tullsatser, oftast stått en av betydande minoriteter företrädd
tullskyddsvänlig uppfattning, vilken tagit sig uttryck i reservationsvis framförda
förslag till tullförhöjningar, åsyftande att upprätthålla tullarna vid
deras ursprungliga realvärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 4 haft. (Nr 6.)

Utskottet.

Allmänt.

Återblick.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

I anledning av ett i båda kamrarna motionsvis framfört förslag avlät
1927 års riksdag skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en tullutredning,
avsedd att utmynna i förslag till sådana ändringar i gällande tulltaxa,
som kunde finnas påkallade ur vissa i riksdagens skrivelse angivna
synpunkter. I sin skrivelse har riksdagen, efter att hava erinrat hur
bevillningsutskottet och riksdagen under senare år ställt sig till uppkommande
förslag om ändringar i gällande tullskydd, framhållit, att de
förutsättningar som rått, då vår nuvarande tulltaxa utformades, på många
punkter ändrats. Vidare har riksdagen framhållit, att riksdagen i många
fall under de senaste åren ställts inför nya tullproblem av näringspolitisk
natur, och ifrågasatt, huruvida den solidaritet i tullsystemet, som hos oss
genomförts, befordrar en rationell lösning av dylika problem. I anslutning
härtill har riksdagen framhållit önskvärdheten av en utredning om de
olika näringarnas nettotullskydd och i sådant hänseende påpekat, att med
vårt tullsystems byggnad varje näring, som åtnjuter tullskydd, jämväl
belastas av andra näringars tullskydd. Särskilt har erinrats, att jordbrukets
målsmän numera icke vore främmande för uppfattningen att jordbruket
såsom näringsgren icke hade något nettotullskydd. Med anknytning
till de motioner, som närmast givit anledning till skrivelsen och i vilka
hävdats, att det i Sverige utbildade tullsystemet gynnade industrien på
jordbrukets bekostnad, har riksdagen vidare anfört, att frågan om förhållandet
mellan jordbrukets och industriens tullskydd borde kunna ingå såsom
ett naturligt led i utredningen.

Genom beslut den 30 december 1927 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för verkställande av den
av riksdagen begärda utredningen.

I motiveringen för sin hemställan om bemyndigandet har föredragande
chefen för nämnda departement, efter att hava i korthet omnämnt de direktiv
för utredningen som riksdagen i sin skrivelse angivit, erinrat om de
utredningar av vårt tullsystem, som utförts sedan tillkomsten av vår nuvarande
tulltaxa. Departementschefen har därvid omnämnt det uppdrag att
verkställa en revision av tulltaxan i mera tekniskt avseende, som jämlikt
av Kungl. Maj:t den 23 januari 1925 lämnat bemyndigande meddelats två
sakkunniga personer, samt det betänkande med förslag till förordning med
tulltaxa, som de sakkunniga (1925 års tulltaxerevision) med skrivelse den
12 september 1927 avgivit.

Vidare har departementschefen, under framhållande att utredningen med
nödvändighet komme att bliva tidsödande, förklarat sig utgå ifrån, att utredningens
företagande icke borde föranleda, att förslag om av särskilda
omständigheter påkallade jämkningar eller ändringar i tulltaxan förbleve
oprövade eller oavgjorda i avvaktan på slutförande av utredningsarbetet.

Den 12 januari 1928 har chefen för handelsdepartementet tillkallat sakkunniga
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Dessa sakkunniga
hava numera konstituerat sig under namn av 1928 års tullkommitté.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

3

Enligt utskottets mening står det i överensstämmelse med det syfte, som
1927 års riksdag med sin begäran om utredning avsåg, om bevillningsutskottet
vid denna riksdag i uppkommande tullskyddsfrågor, där icke särskilda
omständigheter påkalla att jämkningar eller ändringar omedelbart vidtagas,
med hänsyn till den pågående utredningen avhåller sig från att framlägga
positiva förslag. Syftet med riksdagens skrivelse i ämnet torde, på sätt av
den ovan lämnade redogörelsen framgår, hava varit att få utrett, huruvida
enighet skulle kunna vinnas om tullagstiftningens omläggning efter de nya
förutsättningar, som äro givna genom näringslivets och kommunikationsväsendets
utveckling sedan den tid, då tulltaxan kom till. Av en dylik
omläggning torde man hava väntat, bland annat, den följden, att sådan
meningsskiljaktighet, som hittills framträtt vid bedömandet av flertalet
prövade förslag i tullskyddsfrågor, icke skulle behöva i så stor utsträckning
göra sig gällande.

Regeln om tullskyddsfrågors hänskjutande till prövning av 1928 års tullkommitté
bör särskilt gälla förslag, som nära beröras av de synpunkter,
som riksdagen vid angivandet av riktlinjer för utredningen framhållit.
Och alldeles särskilt bör regeln gälla i fråga om sådana förslag, som angå
spörsmålet om avvägningen av tullskyddet för industrien och för jordbruket.

På sätt ovan är omnämnt föreligga även motioner i frågor, som omfattas
av det av 1925 års tulltaxerevision avgivna förslaget. Enligt vad utskottet
erfarit kommer proposition i anledning av sistnämnda förslag icke att avgivas
till denna riksdag. Där vägande skäl tala för omedelbar åtgärd i anledning
av en motion av sålunda angivet slag, har utskottet ansett sig böra
för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

I likalydande motioner hava i första kammaren herr Nils Anton Nilsson
m. fl., motionen nr 155, och i andra kammaren herr Lorichs m. fl., motionen
nr 100, hemställt, »att riksdagen behagade besluta följande ändring
av tulltaxan att tillämpas från den 1 april 1928:

Levande djur

Nr 51. Nötkreatur 1 kg. 12 öre.

Kött

Nr 59. andra slag, härunder inbegripna till konserver icke hänförliga
ätbara djurdelar, ej särskilt nämnda, såsom lever, njurar m. m.

1 kg. 21 öre».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionerna.

De nu gällande tullsatserna äro enligt nämnda rubriker för levande nötkreatur
10 kronor för stycke och för kött 7 öre för kilogram. Förslaget
innebär salunda, jämte tullförhöjningar, för nötkreatur en omläggning av
stycketullen till vikttull.

Förslag om höjning av ifrågavarande tullar hava vid flera tillfällen förelagts
riksdagen, senast åren 1923 och 1924.

Utskottett
yttrande.

De särskilda
motionerna.

Motionerna
I: 165 och
11:100.

Historik.

Utskottets

yttrande.

Motionerna
I: 62 och
II: 346.

Återblick.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

År 1923 föreslogs dels i de likalydande motionerna nr 55 i första kammaren
av herr Johan Johansson m. fl. och nr 64 i andra kammaren av herr Ryberg
m. fl., att tullsatserna skulle till och med den 31 maj 1924 höjas till 20
kronor per stycke respektive 14 öre per kilogram och dels i en av herr
Lindman m. fl. i andra kammaren väckt motion, nr 121, att tullsatserna
skulle bestämmas till 6 öre per kilogram respektive 12 öre per kilogram.

År 1924 yrkades i de likalydande motionerna nr 77 i första kammaren av
herr Elisson m. fl. och nr 258 i andra kammaren av herr Pettersson i Stäringe
m. fl., att tullen å levande nötkreatur måtte höjas till 10 öre per kilogram
och tullen å kött efter nötkreatur till 20 öre per kilogram.

I enlighet med hemställan av bevillningsutskottets majoritet i utskottets
betänkanden nr 4 år 1923 och nr 13 år 1924 blevo motionerna vid båda riksdagarna
av bägge kamrarna avslagna.

Beträffande de i förevarande motioner berörda tullsatserna, vilka uppenbarligen
jämte spannmålstullarna äro de för jordbruket viktigaste, är det
enligt utskottets mening av särskild vikt, att deras avvägning sker med
stöd av den utredning, som tillkommit närmast med anledning av sådana
tullskyddsanspråk, som göras gällande i dessa motioner. Därvid kan även
frågan, huruvida tullen för levande kreatur bör beräknas efter stycketal
eller efter vikt, i dess helhet upptagas till prövning.

I detta sammanhang vill utskottet erinra, att denna riksdag får tillfälle
att yttra sig i ett med den förevarande tullfrågan nära sammanhängande
spörsmål, nämligen om anordnande av effektiv kontroll vid import av slaktboskap
och kött, i vilket ämne föreligga två till tillfälliga utskott hänvisade
motioner (nr 51 i första kammaren och nr 131 i andra kammaren).

Utskottet kommer med hänsyn till vad ovan anförts att hemställa, att
ifrågavarande motioner om tullförhöjning för nötkreatur och kött icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 62, hava herrar Boberg
och Martin Svensson hemställt, »att riksdagen ville besluta, att tullen å
päron och äpplen må höjas med 20 öre under årets sista fyra manader
varje år».

I motionen nr 346 i andra kammaren hava herrar Gardell i dans och
Laurin hemställt, att »riksdagen ville besluta om importförbud av äpplen,
päron och plommon, med rätt för Kungl. Maj:t att helt eller delvis tillfälligt
upphäva förbudet».

Beträffande motiveringarna för förslagen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt gällande tulltaxa, rubriken 107, draga såväl färska päron och
äpplen som färska plommon en tull av 10 öre för kilogram.

Beträffande färska päron och äpplen hava under de senare åren åtskilliga
förslag om höjning av nämnda tullsats varit föremål för riksdagens
prövning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 5

Vid 1921 års riksdag hemställdes sålunda i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 105, att riksdagen måtte besluta, att tullsatsen å färska
päron och äpplen under tiden 1 augusti—1 februari skulle utgå med 30
öre för kilogram. Bevillningsutskottet hemställde i avgivet betänkande, nr
23, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, under
det att åtta reservanter inom utskottet framställde yrkande om en tullsats
av 30 öre för kilogram under tiden 1 augusti 1921—1 februari 1922.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Vid 1922 års riksdag föreslogs i de likalydande motionerna nr 53 i första
och nr 133 i andra kammaren, att tullen å färska päron och äpplen skulle
under tiden 1 september—1 januari höjas till 30 öre för kilogram. Bevillningsutskottet
avstyrkte i betänkande nr 19 bifall till motionerna. Tio
reservanter yrkade, att den ifrågasatta högre tullen måtte bestämmas att
utgå under tiden 1 september—31 december 1922. Utskottets hemställan,
att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, bifölls av
båda kamrarna.

Även vid 1923 års riksdag väcktes förslag om höjning av tullsatsen å
färska päron och äpplen. Då hemställdes nämligen om höjning av tullsatsen
till 30 öre för kilogram dels i en inom första kammaren väckt
motion, nr 11, under tiden 1 september—1 mars, dels i de likalydande
motionerna nr 54 i första och nr 119 i andra kammaren under tiden 1
september—1 februari, dels ock i de likalydande motionerna nr 101 i första
och nr 67 i andra kammaren under tiden 1 september 1923—1 januari
1924. I anledning av motionerna tillstyrkte bevillningsutskottet i betänkande
nr 16 ett förslag om en tilläggstull för färska päron och äpplen under
tiden 1 september—31 december 1923 av 20 öre för kilogram. Enligt utskottets
förslag skulle sålunda den sammanlagda tullen å färska päron och
äpplen under sagda tid utgöra 30 öre för kilogram. Av nio reservanter
inom utskottet yrkades, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Vid behandlingen av utskottets betänkande stannade kamrarna
i olika beslut, i det att första kammaren biföll utskottets hemställan,
under det att andra kammaren biföll reservationen. Vid gemensam omröstning
beslöt riksdagen i enlighet med andra kammarens mening.

Senast har förslag om höjning av tullsatsen å färska päron och äpplen
varit föremål för riksdagens prövning år 1925, då i de likalydande motionerna
nr 59 i första och nr 88 i andra kammaren hemställdes, att tullsatsen
under tiden 1 september—1 januari skulle höjas med 20 öre eller
till 30 öre för kilogram. Bevillningsutskottet hemställde i betänkande
nr 13, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, under
det att åtta reservanter inom utskottet framställde yrkande om en tilläggstull
av 20 öre för kilogram under tiden 1 september—31 december 1925.
Den av utskottet gjorda hemställan bifölls av båda kamrarna.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Motionerna
I: 63 och
II: 173.

1927 års
riksdag.

Utskottets

yttrande.

De två motsatta meningar i frågan om en under vissa månader gällande
förhöjning av tullen å färska päron och äpplen, vilka sålunda tidigare
framträtt inom bevillningsutskottet och riksdagen, hava också nu gjorts
gällande inom utskottet. Även denna fråga har utskottet ansett önskvärt
att få prövad ur de vidare synpunkter, vilka angivits såsom direktiv för
den pågående utredningen.

Då utskottet av sådan anledning nu icke ingår på de skäl, som tala för
eller emot en tullförhöjning, har utskottet ansett sig icke heller hava tillräcklig
anledning att närmare yttra sig om den motion, som avser importförbud.
Utskottet kommer sålunda att beträffande båda de ifrågavarande
motionerna hemställa, att de icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förslag om höjning av tullen för automobiler, rubriken 1098, har väckts
i de likalydande motionerna nr 63 i första och nr 173 i andra kammaren,
i vilka herrar Johan Bernhard Johansson och Frändén samt herr Hedlund
i Häste m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att tullen å automobiler
höjes från nuvarande 15 procent till 30 procent av värdet».

I syfte att bereda statsverket ersättning för den ökning av statens bidrag
till vägunderhållet, som automobiltrafiken ansetts påkalla, framlade Kungl.
Maj:t för 1927 års riksdag förslag om viss höjning av automobilskatten.
Samtidigt med den härom avgivna propositionen, nr 173, förelåg till bevillningsutskottets
behandling ett i de likalydande motionerna nr 111 i första
och nr 164 i andra kammaren väckt förslag om höjning av tullen å automobiler.
Ett bifall till sistnämnda förslag, vilket tillkommit i syfte att
stödja den inhemska automobiltillverkningen, beräknades även komma att
föranleda en ökning i tullinkomsten. Av de båda sålunda erbjudna utvägarna
att tillgodose det i propositionen nr 173 avsedda syftet att bereda
statsverket ökade inkomster av automobiltrafiken, valde riksdagen den av
Kungl. Maj:t föreslagna, i det att riksdagen höjde automobilskatten och avslog
motionerna om tullförhöjning. Samtidigt som riksdagen fattade beslut
i sistnämnda hänseende gjorde riksdagen i anledning av propositionen nr
171, vilken avsåg att befrämja uppkomsten inom landet av en industri för
sammansättning av automobiler, sådana ändringar i tulltaxan, berörande
tulltaxans rubrik 1098 1/.,, att alla för en dylik sammansättningsindustri
avsedda delar och tillbehör numera kunna tullbehandlas efter en och samma
rubrik.

Uppenbart är, att geuoin de beslut, 1927 års riksdag sålunda fattat i fråga
om automobilskatten och rubriken 1098''/,, ytterligare skäl mot en höjning
av automobiltullen hava tillkommit utöver dem, som år 1927 voro bestämmande
för riksdagen. Dels är nämligen automobiltrafiken nu föremål för
en avsevärt högre beskattning än då frågan förra året var föremål för prövning
och dels måste en höjning av den för färdiga automobiler gällande

Bevillningsutskottets betänkande Nr (i. 7

tullsatsen numera föra med sin eu ny avvägning av den i rubriken 1098l/Ä
stadgade tullsatsen.

I det sålunda rådande läget har utskottet funnit sig böra, utan att närmare
yttra sig i den genom förevarande motioner framförda frågan, avstyrka
motionärernas förslag, under uttalande att frågan givetvis kommer
att bliva föremål för övervägande under den inom 1928 års tullkommitté
pågående utredningen.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 269, bär herr Lcffler hemställt,
att riksdagen ville med ändring av nu gällande tulltaxa, i vad den
avser tullsatsen för stennötsknappar, höja denna tullsats från nu utgående
80 öre till 2 kronor per kilogram.

Motionären har till stöd för sin hemställan anfört i huvudsak följande.

Importen av stennötsknappar hade år 1925 uppgått till 66,207 kilogram
och år 1926 till 70,166 kilogram. Sveriges enda fabrik för tillverkning av
dylika knappar, vilken grundats år 1924 för att i största möjliga utsträckning
täcka landets behov av nämnda artikel, hade under de gångna åren
av sin verksamhet haft att kämpa med betydande svårigheter. Det hade
emellertid lyckats fabriken att framställa ett fabrikat, som numera vitsordats
såsom förstklassigt. Att trots detta den inhemska fabriken icke varit i
siånd att i någon högre grad uppdriva sin omsättning berodde därpå, att
den nuvarande tullsatsen vore för låg med hänsyn till de utländska konkurrerande
fabrikernas väsentligt lägre arbetskostnader. Vid en höjning
av tullen till 2 kronor för kilogram skulle däremot en väsentligt ökad
produktion kunna förväntas.

Stennötsknappar, vilka tillverkas av frövitan hos nötter av vissa palmarter,
äro i gällande tulltaxa upptagna i rubriken 1309 med en tull av 80
öre för kilogram. Denna tullsats motsvarar, enligt meddelade prisuppgifter
å dylika knappar av vanliga slag samt uppfästade å kartor, 8 å 12 procent
av värdet. Då någon tillverkning av nämnda artikel förr icke funnits
inom landet, hade tullsatsen ursprungligen uteslutande karaktär av finanstull.
I och med tillkomsten av den i motionen omnämnda svenska fabriken
har emellertid inträtt en ändring i detta förhållande.

Då frågan här sålunda gäller tullskydd för en inom landet ny industri,
bör densamma enligt utskottets ovan gjorda allmänna uttalande icke av
riksdagen upptagas till prövning, förrän densamma blivit föremål för utredning
av 1928 års tullkommitté.

Utskottet kommer följaktligen att avstyrka bifall till den förevarande
motionen.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 199, har herr Asplund hemställt,
»att riksdagen måtte för sin del besluta, att pimstenstegel, som hittills
ej specificerats i tulltaxan, upptages under den i kapitel X under
rubriken ''Tegel’ förekommande underrubriken 649 ''Murtegel''.»

Motionen
IT: 269.

Utskottets

yttrande.

Motionen
I: 199.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

frågans tull- Tulltaxerubriken 649 under Avd. X, lervaror, upptager tegel: mur-, vanligt,
tekniska^ mnc- ogiaserat (aven poröst), kalksandtegel härunder inbegripet, med en tullsats
av 10 öre för 100 kilogram. I den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen
till gällande tulltaxa meddelas följande anvisning till nämnda
rubrik: »Till rubr. 649 hänföras jämväl av vulkanisk aska eller pimstenssand
(santorin) med kalkmjölk eller cement som bindemedel framställda
tegel (tufftegel, lavategel, pimstenstegel). Dessa tegel äro härdade i luften
(icke brända), gråaktiga till färgen och hava grov, kornig yta.» Vid meddelandet
av denna anvisning har tydligen den uppfattningen gjort sig
gällande, att, då kalksandtegel, ehuru detsamma icke utgör en lervara, upptagits
i rubriken 649 under lervarugruppen, till nämnda rubrik borde hänföras
även det likaledes för murningsändamål avsedda pimstensteglet. Detta slag
av tegel är nämligen icke särskilt nämnt i taxan, ej heller innehåller densamma
någon bestämmelse, som kan anses direkt syfta på en vara av pimstensteglets
beskaffenhet. I detta sammanhang må nämnas, att s. k. pimstensbetong
i plattor av sådan storlek, att de icke kunna betraktas såsom
tegel, och innehållande cement i större mängd än pimstenstegel av den för
tegel vanliga storleken, tullbehandlats enligt rubriken 39: Arbeten av cement,
andra slag, såsom byggnadsmaterial etc. med en tull av 80 öre för 100
kilogram, vilken tullbehandling icke mött invändning från importörernas
sida.

Enligt vad för utskottet blivit upplyst hava representanter för en här i
landet upptagen tillverkning av ett byggnadsmaterial (s. k. gasbetong), som
konkurrerar med det importerade pimstensteglet, hos generaltullstyrelsen
överklagat tullbehandlingen av ett av dem infört, mindre parti pimstenstegel,
under yrkande att detsamma måtte hänföras till ovannämnda tulltaxerubrik
39. Såsom skäl för detta yrkande har anförts bland annat, att
tullen å pimstensteglet på grund av varans lätthet bleve synnerligen låg,
varigenom den inhemska tillverkningen av byggnadsmaterialier, till användningssättet
jämförbara med nämnda tegelsort, komme i en ogynnsam
ställning.

Förevarande motion synes hava tillkommit, i syfte att ovannämnda tullbehandlingspraxis
beträffande pimstenstegel måtte fastslås genom upptagandet
av pimstenstegel i rubriken 649.

utskottets Utskottet delar motionärens uppfattning, att det icke vore önskvärt, om
yttrande. tullbehandlingen av ett material, som i rätt betydande omfattning kommit
till användning inom landet för vissa byggnadsarbeten, efter prövning i
administrativ ordning bleve föremål för en ändring, genom vilken tullsatsen
avsevärt höjdes. Då det icke synes vara tillrådligt, att fortbeståndet
av den nu i fråga om pimstenstegel tillämpade tullbehandlingspraxis äventyras
genom att frågan om varans riktiga tullbehandling dragés under
vederbörande myndigheters prövning, har utskottet ansett sig böra till -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

9

styrka, att i rubriken 649 intages ett tillägg, varigenom pimstenstegel fortfarande
kommer att hänföras till denna rubrik.

Med detta uttalande har utskottet emellertid icke velat intaga ställning
vare sig till frågan om det belopp, till vilket vid en slutlig avvägning av
tullsatserna för olika fabrikat, tullen å pimstenstegel bör upptagas, eller till
spörsmålet om platsen i tulltaxan för ifrågavarande varuslag. Dessa frågor
böra bliva föremål för en allsidig och förutsättningslös prövning av 1928
års tullkommitté.

Utskottet kommer följaktligen att tillstyrka bifall till förevarande motion.

Utskottet övergår nu till motioner, som beröra ämnen, i vilka förslag
föreligger i ovan omnämnda, av 1925 års tulltaxerevision avgivna betänkande.

I motionen nr 265 i andra kammaren har herr Nyländer hemställt, »att
till tulltaxans rubriker 693, 694 och 695 måtte fogas en anmärkning av
följande innehåll: ''Mekanisk tillslutningsanordning tullbehandlas särskilt för
sig enligt vad för huvudbeståndsdel är stadgat’.»

Enligt bestämmelsen i 1 § av tulltaxeunderrättelserna skall vara förtullas
i det skick, vari den inkommer, med iakttagande, där ej i fråga om vissa
varuslag är annorlunda stadgat, att genom mekanisk bearbetning framställd
vara, som är sammansatt av beståndsdelar, hänförliga till taxerubriker med
olika tullsatser, skall förtullas i sin helhet efter huvudbeståndsdelen, varmed
förstås den del, som ger varan dess karaktär (såsom metallvara, glasvara,
trävara o. s. v.). Från denna regel äro vissa undantag stadgade, vilka
emellertid i här förevarande avseende sakna praktisk betydelse. I anslutning
till huvudregeln tullbehandlas för närvarande till rubrikerna 693—695
hänförliga, med mekaniska tillslutningsanordningar försedda flaskor och dylika
artiklar av glas enligt vad för den huvudsakliga beståndsdelen (glaset)
är stadgat.

Motionären föreslår, att till nämnda rubriker skall i form av en anmärkning
fogas en bestämmelse, enligt vilken de å flaskorna anbragta tillslutningsanordningarna
skola tullbehandlas särskilt för sig.

Vad motionären till stöd för sitt förslag anfört torde kunna sammanfattas
sålunda.

Den på gällande bestämmelser grundade tullbehandlingspraxis i fråga om
glasflaskor, försedda med mekaniska tillslutningsanordningar, enligt vilken
praxis varan i dess helhet belägges med den för glaset stadgade tullen, har
medfört den egendomliga och säkerligen icke avsedda konsekvensen, att varan,
införd i sammansatt skick, kommit att draga en avsevärt lägre tull än om
de olika beståndsdelarna tullbehandlas var för sig. Då de svenska glas -

Motionen
II: 265.

Tulltaxe underrätte»- sema.

Motionären.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1925 års tulltaxerevision.

Utskottets

yttrande.

bruken måste söka avsättning för artiklar, tillverkade av sådan mindre ren
massa, som uppstår såsom bottensats vid smältningen och vilken icke kan
användas för framställning av dyrbarare glasvaror men väl lämpar sig för
tillverkning av billigare glassorter, beträffande vilka styrkan är viktigare
än renheten, komma dessa bruk i förhållande till de utländska konkurrenterna
i missgynnad ställning, i det att de förstnämnda vid införseln av tillslutningsanordningarna,
vilka glasbruken själva icke tillverka, få betala avsevärt
högre tull än som tillämpas, då tillslutningsanordningarna importeras
anbragta å glasflaskorna. Tullen å ifrågavarande glasflaskor utgör nämligen
i regel 2 å 6 öre för kilogram, under det att tillslutningsanordningamas
olika delar äro belagda med följande tullsatser, nämligen huvudbeståndsdelen,
som utgöres av porslin, 30 öre, tätningsringen av gummi 50
öre och den del, som består av galvaniserat järn, 20 öre, allt för kilogram
räknat. Något praktiskt hinder att vid tullbehandling av ifrågavarande
slag av glasflaskor tillämpa olika tullsatser för glaset och tillslutningsanordningen
föreligger icke.

Ovannämnda mindre tillfredsställande förhållande har uppmärksammats
av 1925 års tulltaxerevision, som med avseende härå anfört följande:

»Flaskor av sådan beskaffenhet, som avses i nummer 546 k inkomma
understundom med därå anbragta mekaniska tillslutningsanordningar, så
kallade patentproppar, bestående av porslin och metalltråd samt kautschukspackning.
Enligt nu gällande bestämmelser kan förekomsten av dylika anordningar
å flaskorna icke öva något inflytande å tullbehandlingen. Detta
synes emellertid vara oegentligt, då tillslutningsanordningarna när de inkomma
särskilt för sig, draga väsentligt högre tull än den som gäller vid
rubriken 6931 2, vilken sistnämnda tullsats utgör endast 2 öre för kilogram.
I regel utgår tullen för desamma enligt någon av rubrikerna 672—674 med
30 å 60 öre för kilogram. För att uppnå överensstämmelse mellan den
sammanlagda tullavgiften för de olika delarna och tullen å den sammansatta
varan skulle, enligt vad verkställda beräkningar givit vid handen,
anbringandet av tillslutningsanordning av nämnda beskaffenhet å
flaskorna rätteligen böra föranleda en höjning av tullen å dessa till 5 å 6
öre för kilogram. Med hänsyn härtill har till nummer 547 i förslaget fogats
ett tillägg, varigenom dylika flaskor skulle bliva dit hänförliga.»

Med stöd härav har nämnda revision föreslagit, att med tillslutningsanordningar
försedda flaskor skulle i sin helhet draga en tull av 6 öre för kilogram.

Bevillningsutskottet har i likhet med motionären funnit, att tillämpningen
av den i tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelsen om tullbehandling
av varor, sammansatta av beståndsdelar, som äro underkastade
olika tullsatser, beträffande de ifrågavarande artiklarna leder till ett i tullbeskattningsavseende
oriktigt resultat och att sålunda en undantagsbestämmelse
för dessa artiklar är av behovet påkallad. Då avhjälpandet av denna
oegentlighet icke utan olägenhet kan anstå till en mera omfattande revision
av tulltaxan, har utskottet ansett frågan böra upptagas till omedelbar
prövning.

1 Avser förslagets nummer 54(i.

'' Avser tulltaxans rubrik 693.

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 6.

11

Beträffande sättet för ändringens genomförande synes den av motionären
föreslagna utvägen leda till ett mera tillfredsställande resultat än tulltaxerevisionens
förslag. Enligt det sistnämnda skulle nämligen det åsyftade
resultatet vinnas endast beträffande tillslutningsanordningar, anbragta å
flaskor, hänförliga till tulltaxerubriken 693, men däremot icke om flaskorna
äro liänförliga till någon* av rubrikerna 694 eller 695, för vilka fall någon
ändring av gällande bestämmelser icke lär hava ifrågasatts i de till tulltaxerevisionen
inkomna yttrandena.

Såsom en fördel med den av motionären anvisade utvägen att lösa frågan
måste även betecknas, att densamma leder till en mera exakt tillämpning
av de för de olika beståndsdelarna — glaset och tillslutningsanordningen —
gällande tullsatserna. Någon nämnvärd olägenhet för tullbehandlingsarbetet
torde ej heller uppstå genom beräkningen av vikten å flaskan och tillslutningsanordningen
var för sig.

Utskottet, som sålunda funnit sig kunna i sak tillstyrka bifall till förevarande
motion, kommer att med avseende å den föreslagna anmärkningens
avfattning ifrågasätta vissa ändringar.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 153, har herr Lindgren
hemställt, »att riksdagen ville besluta,

att tullavgiften å brokadskodon skall utgå med tio kronor per kilogram,

samt att sidenliknande skodon och skodon av mönstrat tyg skola tullbehandlas
såsom brokadskodon.»

Ett i sak härmed överensstämmande förslag har framlagts i en av herrar
Andersson i Tungelsta och Söderberg inom andra kammaren väckt motion,
nr 266.

Enligt gällande tulltaxa äro skodon av hel- eller halvsiden, rubriken 212,
belagda med en tull av 9 kronor för kilogram, under det att skodon av
annan vävnad äro hänförliga till rubriken 213 med en tull av 1 krona 50
öre för kilogram. Dessa tullsatser voro gällande redan före den nuvarande
tulltaxans tillkomst. På grund av den föreskrift, som innehålles i anmärkning
1 av de till Avd. VIII A-F i tulltaxan fogade allmänna bestämmelserna
för tullbehandlingen av spånadsvaror, i vilka ingå olika spånadsämnen,
skola till rubriken 212 hänföras skodon av vävnad, i vilken till någon om
ock obetydlig del ingår silke. Till samma rubrik hänföras även skodon av
brokad vävnad, innehållande silke. Skodon av brokadvävnad, som icke innehåller
silke, hänföras däremot till rubriken 213. I tullbehandlingspraxis
förstås med brokadvävnad en vävnad, i vilken ingår spånadsämne, omspunnet
med finare metalltråd (gulddragartråd).

Vid tiden för den gällande tulltaxans tillkomst utgjorde tullsatserna för
helsiden och brokadvävnad, innehållande silke, 6 kronor och för halvsiden
3 kronor, allt för kilogram räknat. Brokadvävnad, icke innehållande silke,

Motiorerna
I: 153 och
II: 366.

Tullsatserna
för siden- och
brokadskodon
samt materialier
därtill.

Utskottets

yttrande.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

hänföres enligt nu tillämpad praxis till rubriken 607, vars tullsats vid förstnämnda
tidpunkt utgjorde 9 kronor för kilogram. Att tullen för skodon
av sistnämnda slags vävnad endast utgör 1 krona 50 öre för kilogram torde
bero därpå, att dylik vävnad först på senare tid kommit till användning
inom skoindustrien. Vid de år 1921 genomförda höjningarna av vissa finanstullar
höjdes tullsatserna för ovannämnda, vid tillverkning av vissa finare
damskodon använda materialier till följande belopp, nämligen för helsiden
och brokadvävnad, innehållande silke, 20 kronor, för halvsiden 10 kronor
och för brokadvävnad, icke innehållande silke, 30 kronor, allt för kilogram
räknat.

Under det att beträffande andra artiklar, vid vilkas tillverkning användas
materialier av nyssnämnda slag, en mot tullförhöjningen för materialierna
svarande höjning av tullsatserna för de färdiga artiklarna genomförts,
hava ovannämnda tullsatser å skodon alltjämt bibehållits oförändrade. Detta
förhållande har även uppmärksammats av 1925 års tulltaxerevision, som
för skodon av spånadsvara, innehållande silke eller finare metalltråd, föreslagit
en tull av 10 kronor för kilogram (rubriken 156 i taxeförslaget).

På grund av de år 1921 vidtagna höjningarna av tullsatserna för ifrågavarande
materialier synes en tull av 10 kronor för kilogram för därav
tillverkade skodon vara väl motiverad. Den tullförhöjning, som härigenom
skulle inträda, överensstämmer också med de jämkningar, riksdagen i andra
fall beslutat med anledning av höjda finanstullar för materialier. Vid sådant
förhållande och då med hänsyn till ifrågavarande skodons obestridliga
karaktär av lyxvara icke heller ur konsumentsynpunkt torde vara något
att erinra mot denna tullförhöjning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka
bifall till motionärernas förslag, i vad detsamma avser skodon av hel- eller
halvsiden eller av brokadvävnad. Härigenom skulle förslaget, även i vad
det avser skodon av »sidenliknande tyger, vilka blott till en del bestå av
silke eller konstsilke», vinna beaktande. Såsom ovan anförts, äro skodon
av sistnämnda slag nu åsatta en tull av 9 kronor för kilogram enligt rubriken
212.

Andra punkten i motionärernas hemställan avser, att även skodon av sidenliknande
tyger, vilka icke innehålla silke, och skodon av mönstrat tyg skola
tullbehandlas såsom brokadskodon. Till stöd för förslaget i denna del kan
icke åberopas någon tullförhöjning för de i dylika skodon ingående materialierna.
Frågan angående den lämpliga avvägningen av tullsatserna för
sistnämnda slag av skodon, vilken fråga icke behandlats av 1925 års tulltaxerevision,
synes vara en tullskyddsfråga, som enligt vad utskottet ovan
uttalat bör hänvisas till den pågående tullutredningen.

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:155 av herr Nils
Anton Nilsson m. fl. och II: 100 av herr Lorichs m. fl.,
om höjning av tullen å levande nötkreatur samt kött,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen 1:62 av herrar Boberg och Martin
Svensson, om höjning av tullen å päron och äpplen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 346 av herrar Gardell i Gans och
Laurin, om importförbud beträffande äpplen, päron och
plommon, icke måtte föranleda någon riksdagens.åtgärd;

4) att de likalydande motionerna I: 63 av herrar Johan
Bernhard Johansson och Frändén samt II: 173 av herr
Hedlund i Häste m. fl., om höjning av tullen å automobiler,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

5) att motionen II: 269 av herr Leffler, om höjning av
tullen å stennötsknappar, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

6) att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 199
av herr Asplund, besluta,

att rubriken 649 i gällande tulltaxa skall hava följande
ändrade lydelse:

Tegel:

649. mur-, vanligt, oglaserat (även poröst),
kalksand- och pimstenstegel
härunder inbegripet ................ 100 kg. —: 10

7) att riksdagen måtte, i anledning av herr Nyländers
motion II: 265, besluta,

att efter rubriken 695 i gällande tulltaxa skall intagas
en anmärkning av följande lydelse:

Anm. till nr 693 — 695. Mekaniska tillslutningsanordningar,
anbragta å artiklar, hänförliga till någon av
dessa rubriker, tullbehandlas särskilt för sig enligt
vad för huvudbeståndsdelen är stadgat.

Utskottets

hemställan.

8) a) att riksdagen måtte, i anledning av motionerna
1:153 av herr Lindgren samt II: 266 av herrar Anders -

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

son i Tungelsta och Söderberg, i vad desamma avse
tullen å skodon av spånadsvara, innehållande silke eller
finare metalltråd (siden- och brokadskodon), besluta,
att rubriken 212 i gällande tulltaxa skall hava följande
ändrade lydelse:

Skodon:

andra:

212. av spånadsvara, innehållande silke

eller finare metalltråd................ 1 kg. 10: —.

b) att nyssnämnda motioner 1:153 och II: 266, i den
mån desamma icke besvarats genom utskottets hemställan
under punkten a), icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

15

Närvarande:

vid beslut angående punkterna 1), 2) och 3):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,
Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i
Ramsta, Lövgren i Nyborg, Olsson i Golvvasta, Björklund, Åström, Lihtander, Andersson i
Boda, Olsson i Gävle och Henrikson.

vid beslut angående punkten 4):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,
Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i
Ramsta, Lövgren i Nyborg, Olsson i Golvvasta, Björklund, Åström, Lithander, Andersson i
Boda, Olsson i Gävle och Johansson i Krogstorp.

vid beslut angående punkten 5):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,
Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i
Ramsta, Lövgren i Nyborg, Björklund, Åström, Lithander, Andersson i Boda, Olsson i Gävle,
Nilsson i Hörby och Johansson i Krogstorp.

vid beslut angående punkterna 6), 7) och 8):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,
Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson
i Kullen, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg, Björklund, Åström, Lithander, Andersson i
Boda, Nilsson i Hörby och Johansson i Krogstorp.

Reservationer

vid punkten 1):

av herr Johan Nilsson i Kristianstad; samt

av herrar Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Lithander och Henrikson,
vilka yrkat bifall till motionerna;

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

vid punkten 2):

av herrar Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Lithander och H
vilka yrkat bifall till motionen;

vid punkten 4):

av herr Lithander, som yrkat bifall till motionerna; samt

vid punkten 6):

av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Boa, Bengtsson
Kullen, Lithander och Johansson i Krogstorp.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.