Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
3
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1928 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen med förslag till förordning angående
fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113)
om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror,
(l:a avd.)
I en den 4 januari 1928 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 15, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj
1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 30 juni 1929. *
Med anledning av en i ämnet avgiven proposition antog 1919 års riksdag
ett på bevillningsutskottets föranstaltande utarbetat förslag till förordning
om en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel
till riket av pärlor med flera lyxvaror. Förordningen trädde i kraft
den 1 september 1919 och gällde intill utgången av år 1920. Sedermera
förlängdes förordningens giltighetstid med ett år i sänder till utgången
av år 1923, beträffande 1921 på förslag av Kungl. Maj:t men i fråga om
de två senare åren i enlighet med förslag, som framkommit inom riksdagen.
År 1923 antog riksdagen ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till
ny förordning i ämnet. Den nya författningen, vilken utfärdades den 17
Utskottet
H istot ik.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
Proposi
tionen.
Utskottets
yttrande.
maj 1923, trädde i kraft den 1 januari 1924 och gällde till sistnämnda
års slut. Giltighetstiden för den nya förordningen har sedermera på förslag
av Kungl. Maj:t och enligt beslut av riksdagen förlängts, senast år
1927 för tiden till och med den 30 juni 1928.
Den föreliggande propositionen avser, att 1923 års ovannämnda förordning
skall erhålla förlängd giltighet under ytterligare ett budgetår eller
till och med den 30 juni 1929.
Vid den i sammanhang med framläggandet av statsverkspropositionen för
budgetåret 1928—1929 verkställda beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna
har chefen för finansdepartementet beträffande stämpelmedlen förutsatt,
att ifrågavarande förordning skulle erhålla fortsatt giltighet under
budgetåret. Ehuru, på sätt departementschefen såväl vid nämnda inkomstberäkning
som ock till stöd för nu föreliggande proposition framhållit,
det belopp, som förevarande stämpelavgift inbringar, är så obetydligt, att
skattens bibehållande eller bortfallande icke behöver påverka beräkningen
av inkomsttiteln i dess helhet, har bevillningsutskottet icke ansett sig
böra avstyrka bifall till det föreliggande förslaget om fortsatt upptagande
av den lyxskatt, som stämpelavgiften utgör.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 15, antaga det vid propositionen
fogade förslag till förordning angående fortsatt
tillämpning av förordningen den 17 maj 1923
(nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av
pärlor med flera lyxvaror.
Stockholm den 16 februari 1928.
0
På bevillningsutskottets vägnar:
JOD. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Wigtorss, K. Oscar
Ericson i Oberga, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund
i Östersund, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg, Nyländer, Wahlmark, Lithander,
Thorén, Olsson i Gävle, Brännström, Carlsson i Stockholm och Nilsson i
Hörby.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
5
Reservation
av herrar Nyländer och Lithander, vilka ansett, att utskottet, med förklarande
att utskottet på grund av
dels skattens relativt ringa avkastning,
dels dess menliga inverkan genom att överföra lojal handel till sådan
som undandroge sig kontroll,
och dels den omständigheten att motsvarande beskattning på senare
tider avskaffats i flera av Europas stater, däribland Tyskland,
hade kommit till den uppfattningen, att statsverket i verkligheten icke
hade något gagn av ifrågavarande beskattning, bort avstyrka Kungl.
Maj:ts proposition nr 15.