Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1928 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om upphävande av tullen å karbidkväve.
(l:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 154
i första kammaren av herr Sederholm m. fl. och nr 261 i andra kammaren
av herr Weibull m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att
följande tulltaxans rubrik skall erhålla följande lydelse: 1228. Karbid
kväve
(kalkkväve) fritt».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
den i första kammaren väckta motionen.
I enlighet med förslag av 1906 års tulltaxekommitté i dess den 3 maj
1909 avgivna betänkande stadgades i 1910 års tulltaxa för karbidkväve
(kalkkväve) en tull av 5 kronor för 100 kilogram. Denna tullsats bibehölls
oförändrad i 1911 års tulltaxa.
Gehom beslut av 1926 års riksdag, vid vilken i motionen nr 267 i andra
kammaren framställdes yrkande om borttagande av tullen å karbidkväve,
sänktes» på Kungl. Maj:ts förslag, tullen å denna artikel till 2 kronor
SO öre för 100 kilogram i samband med godkännandet av den samma år
mellan Sverige och Tyska riket avslutade handels- och sjöfartstraktaten.
Innan utskottet går att yttra sig över det nu ånyo framställda förslaget
om borttagande av tullen å karbidkväde, har utskottet ansett sig böra i
korthet redogöra för en verkställd utredning angående tullbeskattningen
av kvävehaltiga gödselmedel.
Med anledning av uttalanden av lantbruksstyrelsen och på anmodan av
chefen för jordbruksdepartementet överlämnade styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet med utlåtande den 17 mars
1927 till nämnde departementschef yttrande i berörda ämne såväl från
anstaltens jordbruksavdelning som från dess avdelning för lantbrukskemi.
Det förra yttrandet gav uttryck åt den åsikten, att införandet av tullfrihet
å s. k. Leunasalpeter och liknande gödselmedel kunde vara till gagn
Jlihang till riksdagens protokoll 192%. 7 sand. 1.8 höft. (Nr 22.) 1
Utskottet.
Återblick.
Utredning angående
tullbeskattningen
av kvävehaltiga
gödselmedel.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
för vårt jordbruk. I det senare yttrandet uttalades däremot, att den ifrågasatta
revideringen av gällande tulltaxa, såvitt anginge kvävehaltiga gödselmedel,
för närvarande icke vore önskvärd, då den utan att vara till större
gagn för lantbruket skulle väsentligt skada för landet och industrien vitala
intressen. Styrelsen för centralanstalten anförde för egen del, att
styrelsen, ur synpunkten av de intressen densamma hade att företräda och
i överensstämmelse med de i jordbruksavdelningens yttrande anförda synpunkterna,
ansåge sig böra tillstyrka en revision av gällande tulltaxa i
riktning mot utsträckt tullfrihet för kvävehaltiga gödselmedel.
Sedan lantbruksstyrelsen i infordrat utlåtande förklarat sig vidhålla
tidigare uttalad mening, att en revidering av tulltaxan, såvitt anginge
kvävehaltiga gödselmedel, borde komma till stånd, remitterades ärendet
till kommerskollegium. Kollegium ansåg sig i utlåtande den 22 december
1927 för det dåvarande böra, ur synpunkten av den inhemska kväveindustriens
intresse och med hänsyn till dess betydelse för landet i dess
helhet, på det bestämdaste avråda från upphävande eller väsentlig reglering
nedåt av gällande tullsatser å kväveprodukter och därmed jämställda
ämnen, sålunda även vissa kvävehaltiga gödselmedel. Kollegium åberopade
i nämnda utlåtande även åtskilliga andra omständigheter, som enligt
kollegii mening tydde på att den ifrågasatta tullättnaden icke skulle bereda
det svenska jordbruket några avsevärda fördelar. Sålunda anförde
kollegium, att gällande tullfrihet å vissa allmänt använda kvävegödselmedel
(såsom chilesalpeter, kalksalpeter och ammoniumsulfat) medförde,
att jordbruket här i landet redan åtnjöte världsmarknadspriset för kväve
till gödningsändamål och att tullskyddet å en del kväveprodukter (såsom
kalkkväve och ammoniumnitrat) icke kunde utnyttjas genom högre pris
än å motsvarande utländska produkter utan endast innebure en möjlighet
att åt de inhemska tillverkningarna i viss mån förbehålla avsättningen
av sagda tullskyddade varuslag inom landet.
I förnyat utlåtande den 14 februari 1928 har lantbruksstyrelsen till
en början framhållit, att Ljungasalpeter, ett svenskt fabrikat som med
hänsyn till sammansättning så gott som helt sammanfölle med Leunasalpeter,
för närvarande erbjödes till ett pris, som i förhållande till
priset å de tullfria gödselmedlen icke syntes kunna anses anmärkningsvärt,
samt att vissa av lantbruksstyrelsen anförda omständigheter
syntes tala för riktigheten av den av omförmälda centralanstalts
kemiska avdelning och kommerskollegium uttalade meningen, att borttagande
av tullen på ammoniumnitrat och vissa andra sammansatta kvävehaltiga
ämnen icke skulle vara av någon större betydelse för jordbruket.
Härefter har lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande utförligt uppehållit sig
vid frågan om den betydelse för jordbruket, som ett borttagande av tullen
å karbidkväve kunde äga, och därvid anställt jämförelser mellan i Sverige
och Tyskland rådande priser å denna vara och vissa tullfria kvävehaltiga
gödningsämnen, vilka jämförelser jämväl utsträckts till att omfatta det
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3
relativa prisläget å det i de olika gödningsämnena ingående kvävet. Lantbruksstyrelsen
har i fråga om karbidkvävet såsom slutomdöme anfört, att
tillgängliga uppgifter syntes giva vid handen, att tullskyddet å karbidkväve
för närvarande endast i ringa grad om ens över huvud taget utnyttjades
samt att någon oskälig prisbildning å denna vara syntes utesluten
av det skälet, att varan varken fyllde något speciellt ändamål inom
jordbruksdriften eller hade några för densamma säregna och värderika
egenskaper, utan lätt kunde ersättas av andra gödselmedel, som tillverkades
inom landet eller kunde dit tullfritt införas.
Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att det vore principiellt oriktigt,
att sådana för produktionen fundamentala artiklar som gödningsämnen
skulle, där ej särskilt vägande skäl därtill föranledde, vara belagda
med tull. Då frågan, huruvida sådana skäl i föreliggande fall vore tillfinnandes,
enligt lantbruksstyrelsens förmenande vore i viss mån avgörande
för ett slutligt ställningstagande till de i ärendet uppkomna spörsmålen
och därför syntes böra göras till föremål för ytterligare sakkunnig
prövning, har lantbruksstyrelsen slutligen, ej minst med hänsyn till att
föreliggande särskilda tullfråga i konsumentkretsar tilldragit sig allmänt
intresse, ifrågasatt, huruvida icke hela spörsmålet om en revision av tulltaxan,
såvitt anginge kvävehaltiga gödningsämnen, borde överlämnas till
1928 års tullkommitté för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess
uppdrag.
Såsom bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 6 angående vissa delar
av tullbevillningen anfört, står det enligt utskottets mening i överensstämmelse
med det syfte, som 1927 års riksdag med sin begäran (skrivelse
nr 181) om en tullutredning avsåg, om utskottet vid denna riksdag i uppkommande
tullskyddsfrågor, där icke särskilda omständigheter påkalla att
jämkningar eller ändringar omedelbart vidtagas, med hänsyn till den inom
1928 års tullkommitté pågående utredningen avhåller sig från att framlägga
positiva förslag. Eegeln om tullskyddsfrågors hänskjutande till
denna kommitté bör, såsom utskottet i nämnda betänkande framhållit,
särskilt gälla förslag, som nära beröras av de synpunkter, som riksdagen
vid angivandet av riktlinjer för utredningen framhållit, och alldeles särskilt
förslag, som angå spörsmålet om avvägningen av tullskyddet för
industrien och för jordbruket.
Av den utredning angående tullbeskattningen av kvävehaltiga gödselmedel,
för vilken en redogörelse här ovan lämnats, torde framgå, att det
föreliggande förslaget om borttagande av tullen å karbidkväve kan vara
förtjänt av särskilt beaktande, då det gäller att avväga jordbrukets och
industriens tullskydd. Med hänsyn härtill och då nyss berörda utredning
jämväl giver vid handen, dels att tullskyddet för karbidkväve för
närvarande utnyttjas endast i ringa grad eller icke alls, dels ock att en
oskälig prisbildning å denna vara synes utesluten av ovan återgivna, av
Ut skot tets
yttrande.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
lantbruksstyrelsen anförda skäl, har utskottet icke ansett sig nu böra ingå
på en närmare prövning av frågan. Densamma bör i stället enligt utskottets
mening i samband med andra närliggande tullfrågor bliva föremål
för fortsatt utredning av 1928 års tullkommitté.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:154 av herr Sederholm
m. fl. och II: 261 av herr Weibull m. fl., om
upphävande av tullen å karbidkväve, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 mars 1928.
På bervillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON,
$
K. Oscar Ericson i Oberga, Leander, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund.-Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg/
Nyländer, Björklund, Åstromf, Lithander, Thorén, Nilsson i Hörby och Werner^
Reservationer;
av herrar K. Oscar Ericson i Oberga och Nilsson i Hörby, vilka yrkat
bifall till motionerna; samt
av herr Örne.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928