Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
1
>r 2.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1928 kl. 1 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
befrielse från automobilskalt för ägare till visst slag av
automobiler.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 108 i
första kammaren av herrar Gottfrid Karlsson och August Johansson och
nr 175 i andra kammaren av herrar Danielsson och Lundén, har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen om automobilskatt
den 2 juni 1922, att ägare av lastautomobil som lastar högst 1 ton,
vilken användes uteslutande för transport av ladugårds- och andra lantbruksprodukter
eller för jordbruket avsedda varor, skola efter anmälan hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande vara befriade från erläggande av automobilskatt
för sådan automobil».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionerna.
Automobiltratiken beskattas, förutom genom avgifter å vissa för automobilernas
framdrivande nödvändiga förbrukningsartiklar, gummiringar och
bensin, genom en årlig avgift å innehavet av automobiler. Dessa skatter
avse att utgöra vederlag för den förstörande verkan, automobiltraflken utövar
å vägarna. Därjämte har det ansetts tillbörligt att, med hänsyn
till det särskilda intresse av för automobiltraflken lämpade, väl byggda och
underhållna vägar automobilägarna hava, dessa särskilt bidraga till vägväsendets
förbättring. Med beskattningen avses således att uttaga den merkostnad
för vägväsendet motorfordonen förorsaka. Skattesystemet har anordnats
på sådant sätt, att skatten i möjligaste mån fördelas med hänsyn
till den vägförstöring, varje fordon kan antagas åstadkomma.
Till följd av automobilbeskattningens nu angivna natur hava undantag
från utgörande av skatten å själva motorfordonen endast sparsamt beviljats.
I förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt har sådan skattebefrielse
medgivits allenast för automobil tillhörig medlem av konungahuset
och under vissa villkor för automobil tillhörig främmande makts härvarande
beskickning eller konsulat tillhörande person ävensom för automobil, som
är inrättad för brandväsen eller för transport av sårade eller sjuka.
Vid flera tillfällen hava yrkanden framställts om befrielse från eller lindring i
fordonsskatten även för vissa andra slag av automobiler, däribland för
sådana, som användas av tjänstemän för deras tjänsteresor, och för motorfordon
tillhöriga medlemmar av frivilliga automobilkåren. Sålunda hemliihang
till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 2 häft. (Nr 2—iJ
Utskottet.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
ställdes i en med anledning av Kungl. Maj:ts till 1922 års riksdag avgivna
proposition, nr 199, med förslag till förordning om automobilskatt inom
andra kammaren väckt motion, nr 283, att automobiler, som användes av
tjänstemän för deras tjänsteresor, måtte helt eller delvis undantagas från
fordonsskatten. Andra särskilda utskottet, till vilket förenämnda proposition
och motion hänvisats för förberedande behandling, avstyrkte bifall till
motionen (uti. nr 2) och anförde såsom skäl härför, att, även om en dylik
skattefrihet i vissa fall kunde synas önskvärd, förslaget därom dock näppeliten
läte sig genomföras med hänsyn till svårigheten att avgöra, huruvida
automobil användes uteslutande för tjänsteresor.
Detta skäl kan med minst lika stor styrka åberopas gent emot det nu
framställda förslaget om skattebefrielse. Sålunda torde det knappast vara
möjligt att på ett tillfredsställande sätt utöva kontroll över användningen
av automobiler, för vilka den i motionerna föreslagna skattebefrielsen komme
att medgivas. Det synes för övrigt mindre tilltalande att på sätt bestämmelsernas
tillämpning förutsätter inskränka bruket av vissa automobiler, som
i många fall med fördel skulle kunna användas även för andra ändamål.
Till de anförda praktiska betänkligheterna knyta sig principiella sådana
mot att medgiva skattebefrielse med hänsyn till att automobilskatten avser
att utgöra gottgörelse till vägväsendet närmast för den förslitning automobiltrafiken
åstadkommer. Ett bifall till motionerna skulle otvivelaktigt vara till
förfång icke blott för väghållarna utan även för ägare till sådana transportmedel,
vilka icke komme i åtnjutande av någon motsvarande förmån.
Denna synpunkt måste tillerkännas desto större vikt som helt säkert andra
fall förekomma, där lika starka skäl för skattelindring kunna åberopas som
i det nu föreliggande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner 1:108 av herrar Gottfrid
Karlsson och August Johansson samt 11:175 av herrar
Danielsson och Lundén, angående befrielse från automobilskatt
för ägare till visst slag av automobiler, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 februari 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Wigforss, K. Oscar
Ericson i Oberga, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i
Östersund, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg, Olsson i Golvvasta, Nyländer,
Wahlmark, Jönsson i Slätåker, Thorén, Olsson i Gävle, Brännström och Carlsson
i Stockholm.