Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1928 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning
av pilsnerdricka ävensom i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I en den 11 januari 1928 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 37, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919
(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
Härigenom förordnas, att 6 och 9 §§, 15 § 3 mom., 16—19 §§, 22 och
27 §§, 28 § 2 mom., 29 § samt 35 och 36 §§ i förordningen den 11 juli
1919 angående försäljning av pilsnerdricka skola, 16 § 1 mom. och 27 §
i angivna delar, hava den ändrade lydelse nedan sägs ävensom att till
förordningen skall såsom dess 37 § fogas ett stadgande av nedanstående
avfattning samt att överskriften till 15 och 16 §§ skall hava följande
ändrade lydelse:
6 $.
1. Rätt till partihandel med pilsnerdricka tillkommer allenast tillverkare
samt den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning försälja
sådan vara och av Konungens befallningshavande erhållit tillstånd
jämväl till partihandel.
2. Pilsnerdricka, som försändes till återförsäljare, må ej avlämnas annat
än i köparens försäljningslokal eller därtill hörande magasin eller, för
fortsatt försändning till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden
automobiltrafik eller å fartyg.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 10 haft. (Nr 12.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
9 $.
1. Tillverkare av pilsnerdricka ävensom annan, som äger rätt till
partihandel med pilsnerdricka, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända
sådan vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej
avlämnas annat än inomhus till därstädes boende eller, för fortsatt försändning
till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden automobiltrafik
eller å fartyg.
2. Den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning
försälja pilsnerdricka och hedriver denna försäljning i samband med handel
med födoämnen eller läskedrycker, må efter rekvisition försända pilsnerdricka
till å orten bosatt person.
3. Den, som är berättigad att till avhämtning försälja pilsnerdricka, må
vid försändning till kund av matportion på rekvisition försända till densamma
hörande pilsnerdricka; dock må vid sådan försändning pilsnerdricka
avlämnas endast inomhus.
4. Konungens befallningshavande äger på ansökning meddela tillverkare
tillstånd att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka
för att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition på sätt
i 1 mom. sägs. I fråga om sådan ansökning och dess behandling skall
vad i 8 § sägs äga motsvarande tillämpning. För upplag skall finnas en
av Konungens befallningshavande godkänd föreståndare, som har att mottaga
till upplaget inkommande rekvisitioner. Såsom föreståndare må icke
godkännas annan än den, som kan erhålla tillstånd till detaljhandel med
pilsnerdricka. Föreståndare för upplag må ej själv verkställa forsling av
pilsnerdricka.
D. Gemensamma bestämmelser.
15 $.
3. Över de av Konungens befallningshavande meddelade tillståndshevis
rörande handel med pilsnerdricka skall hos Konungens befallningshavande
föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för bevisets utfärdande,
ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens namn ävensom
annat beslut, som må hava meddelats angående samma rörelse.
Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt bestämmelserna
i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å utövande
av handel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om tillstånd till utskänkning
å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas vederbörande
polismyndighet samt å landet jämväl kommunalnämnden.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
3
16 §.
1. Avlider — — — dödsfallet.
Försättes den, som efter meddelat tillstånd utövar handel med pilsnerdricka,
i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas, dock
icke längre än till dess tre månader förflutit efter första borgenärssammanträdet
i konkursen.
2. I fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärbhuset eller konkursboet,
om de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet
eller första borgenärssammanträdet i konkursen därom göra anmälan hos
Konungens befallningshavande med uppgift tillika å den person, som antagits
till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom föreskriven
tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill
lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten
gick till ända eller beslut i frågan meddelades.
17 §.
1. Vid försändning på landet av pilsnerdricka enligt 6 § 2 mom. eller
9 § 1 eller 4 mom. skall iakttagas följande:
Omlastning av vara må ske allenast i den mån sådant kräves för forslingens
ändamålsenliga handhavande.
Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsstället, skall
vara försedd med en kvittensbok, upptagande namnet å den, som verkställer
forslingen, och den myckenhet pilsnerdricka forslingen omfattar,
samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka,
köparens namn, det ställe, där varan skall avlämnas, samt den dag, då
avlämnandet skall äga rum.
2. Partihandlare med pilsnerdricka åligger att föra försäljningshok,
utvisande den myckenhet pilsnerdricka, som under varje dag avlämnats
till försäljning. I försäljningsboken skola särskilt antecknas
a) varje post pilsnerdricka, som utlämnats till försäljning för export;
b) den myckenhet, som under varje dag avlämnats i enlighet med 6 §
2 mom. eller 9 § 1 eller 4 mom., med särskilt angivande av den myckenhet,
som för varje forsling införts i kvittensboken;
c) den för varje dag för försäljning till avhämtning utlämnade myckenheten
;
d) den för varje dag enligt 10 § levererade myckenheten.
3. Kvittensbok och försäljningshok skola hållas tillgängliga för Konungens
befallningshavande, kontrollstyrelsen samt allmän åklagare, kvittensboken
under forsling jämväl för person, som särskilt för detta ändamål utsetts
av nykterhetsnämnd samt av polismyndighet förordnats att utöva den
härför erforderliga polisverksamheten, så ock för annan polisman. Kvittens
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
och försäljningsböckerna skola av partihandlaren förvaras under minst
två år efter varje hoks avslutande.
Närmare föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböckerna samt
försänd varas utkvitterande meddelas av Konungen.
18 §.
1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg.
2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa och
luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek
samt hållas i ordentligt skick.
19 §.
1. Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej
utövas annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens
bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles i stad av stadsfiskal och
på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, en av nykterhetsnämnden
i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet, i
annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden. Besiktningsmännen
skola, därest försäljningsställe godkännes, om besiktningen
utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den besiktigade lägenheten.
Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning ej börjas.
Vad i detta mom. är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas
att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.
Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavare med belopp, som
bestämmes av Konungens befallningshavande.
2. Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,
som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall; skolande
dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter,
som blivit börda över ansökningen till ifrågavarande försäljningsrättighet.
22 §.
1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej
fyllt aderton år.
Pilsnerdricka må icke försäljas eller utlämnas till den, som synbarligen
är berörd av alkoholhaltiga drycker, ej heller må försäljning eller
utlämning av pilsnerdricka äga rum, där uppenbart är, att varan helt eller
delvis är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.
2. överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där han
förtärt pilsnerdricka, eller lämnas utan vård.
3. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.
4. Å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 5
stimband mod utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker
eller ersättningsmedel därför förtäras. Ej heller må rusdrycker
förvaras å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga
tillgång till desamma.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära
rusdrycker eller ersättningsmedel därför.
27 §.
1. Därest — — — utskänkningsrätten.
2. Därest av handel, vartill tillstånd enligt denna förordning erhållits,
oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik handel idkas,
osedlighet bedrives och sådant fortfar oaktat skedd erinran från polismyndighet
i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd å landet, må
i stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda försäljningens
fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet
men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast inom åtta
dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande, som,
därest tillståndet ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa
förbudet eller ock upphäva detsamma.
I Stockholm tillkommer det överståthållarämbetet att meddela förbud,
som i detta mom. sägs.
3. Om — — — stadgat.
4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,
som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare
sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort därigenom
menligt påverkas, äger Konungens befallningshavande föreskriva de ordningsregler
för eller inskränkningar i försäljningen, som kunna finnas
erforderliga, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens
fortsättande. Beslut härom gånge genast i verkställighet utan hinder av
anförda besvär.
5. Finner kontrollstyrelsen vid granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,
varom i 17 § förmäles, eller eljest anledning till anmärkning
mot det sätt, varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till
försäljning av pilsnerdricka, äger kontrollstyrelsen, när skäl därtill äro,
efter verkställande av den utredning, som kontrollstyrelsen finner erforderlig,
om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande.
28 §.
2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning av
pilsnerdricka, eller beträdes någon, som äger rätt till utskänkning av
alkoholfria och därmed jämförliga drycker eller som, efter anmälan som
i 9 § näringsfrihetsförordningen sägs, idkar handelsrörelse, under utövandet
av sin rörelse med olovlig försäljning, eller bedriver någon sådan försäljning
i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i
högst sex månader.
29 §.
Beträdes den, som handhar utminutering av pilsnerdricka, med olovlig
utskänkning, eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,
eller idkar någon detaljhandel med pilsnerdricka å annat ställe, än därtill
uppgivet eller medgivet är,
eller åsidosätter någon, som är berättigad att på rekvisition försända
pilsnerdricka till köpare eller för säljarens räkning ombesörjer sådan försändning,
de i 6, 9 eller 17 § eller med stöd av sistnämnda paragraf
meddelade föreskrifter,
eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning
eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,
eller bryter någon mot stadgande i 22 § 1 mom.,
straffes som i 28 § 1 och 2 mom. sägs.
35 §.
Yppar någon, som på grund av stadgande i 17 § 3 mom. tagit del av
partihandlares bokföring, affärsförhållande, varom han därvid fått kännedom,
och kan detta ej anses påkallat av tjänstens intresse, straffes med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att
göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans
fördel, må dömas till fängelse.
36 §.
1. Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, om
böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal och verkställa
beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad, om domstol,
där överträdelser av densamma skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet
i sådana mål skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad
i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker stadgas.
2. Pilsnerdricka, som tagits i beslag, må försäljas till partihandlare
med pilsnerdricka.
37 $.
Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga; och
skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas.
Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare i stad,
där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
7
styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning
tillkomma poliskammare i stad, där sådan tinnes.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1928.
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner nämligen:
l:o) två likalydande motioner nr 238 i första kammaren av herr Bärg
m. fl. och nr 412 i andra kammmaren av herr Olsson i Gävle m. fl., i
vilka hemställts, »att riksdagen ville besluta följande ändrade lydelse av
27 § mom. 5, i förslaget till ändring av vissa delar av förordningen den
11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka:
27 §.
5. Finner kontrollstyrelsen vid granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,
varom i 17 § förmäles, eller eljest anledning till anmärkning mot
det sätt varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till försäljning
av pilsnerdricka, äger kontrollstyrelsen avfordra tillverkaren förklaring
samt, när skäl därtill äro, giva tillverkaren erinran om vad honom enligt
denna förordning åligger eller anvisningar, huru syftet med de i denna förordning
meddelade bestämmelser bäst skall uppnås. Sker ej rättelse, äger
kontrollstyrelsen hos vederbörlig myndighet påkalla erforderliga åtgärder.»
2:o) motionerna nr 241 i första kammaren av herrar Magnuson och
Berglund, samt nr 413 i andra kammaren av herr Månsson i Erlandsro
m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 36.
3:o) motionen nr 410 i andra kammaren av herr Röing, däri föreslagits,
»att riksdagen med godkännande i övriga delar av Kungl. Maj:ts proposition
nr 37 med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka ville besluta,
dels att 27 § 5 mom. i förslaget skall helt utgå,
dels att 9 och 17 §§, 22 § 1 mom., 27 § 4 mom. samt 35 § i förslaget
skola erhålla följande ändrade lydelse:
9 §.
1. Tillverkare av — — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — — fartyg.
2. Den som---(Kungl. Maj:ts förslag)---bosatt person.
3. Den som---(Kungl. Maj:ts förslag)---endast inomhus.
4. Konungens befallningshavande äger på ansökning meddela tillverkare
tillstånd att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka
för att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition på sätt
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
i 1 mom. sägs. För upplag skall finnas en av Konungens befallningshavande
godkänd föreståndare, som har att mottaga till upplaget inkommande
rekvisitioner samt underskriva förteckningar, som avses i 17 § 1 mom.
Såsom föreståndare må icke godkännas annan än den, som kan erhålla tillstånd
till detaljhandel med pilsnerdricka.
17 $.
1. Vid försändning---(Kungl. Maj:ts förslag)---ändamåls
enliga
handhavande.
Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsställe, skall
vara försedd med en av säljaren eller av honom bemyndigad person underskriven,
vederbörligen dagtecknad förteckning, upptagande namnet å den,
som verkställer forslingen, samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade
myckenheten pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skall avlämnas,
samt den dag, då avlämnandet skall äga rum.
Det åligger den, som verkställer forslingen, att på anfordran av allmän
åklagare eller polisman uppvisa förteckningen.
Efter forslingens slutförande skall den, som verkställt forslingen, så snart
ske kan, avlämna förteckningen till säljaren, och vare säljaren pliktig att
förvara densamma under minst två år samt hålla den tillgänglig för
Konungens befallningshavande och allmän åklagare.
22 $.
1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej
fyllt sexton år.
Pilsnerdricka — — — (Kungl. Maj ds förslag) — — — olovlig försäljning.
27 %.
4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,
som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare
sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort påtagligen
därigenom menligt påverkas, äger Konungens befallningshavande föreskriva
de ordningsregler för eller inskränkningar i försäljningen, som kunna
finnas erforderliga, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens
fortsättande. Beslut härom gånge genast i verkställighet utan hinder
av anförda besvär.
35 §.
Yppar någon, som på grund av stadgande i 17 § 2 mom. tagit del av
köpareförteckning, affärsförhållanden, varom han därvid fått kännedom,
och kan detta ej anses påkallat av tjänstens intresse, straffes med böter
från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra
skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel,
må dömas till fängelse.»
s betänkande Nr 12,
it
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I anledning av två likalydande, vid 1925 års riksdag väckta motioner,
anhöll riksdagen i skrivelse den 16 maj 1925, nr 196, under åberopande av
bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 30, att Kungl.
Maj:t ville föranstalta om utredning rörande sådan ändring i förordningen
angående försäljning av pilsnerdricka, att däri innefattade kontrollföreskrifter
fullständigades och förtydligades i syfte att förefintliga missförhållanden
på ifrågavarande område skulle kunna såvitt möjligt undanröjas,
samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
På grund av riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Maj:t den 29 maj
1925 kontrollstyrelsen att efter länsstyrelsernas och övriga vederbörandes
hörande verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet. Med skrivelse
den 12 december 1925 avlämnade kontrollstyrelsen förslag till förordning
om ändrad lydelse av vissa delar av förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka ävensom till viss ändring av 74 § i förordningen angående
försäljning av rusdrycker. I yttranden, som efter remiss avgivits över
kontrollstyrelsens förslag, anfördes sådana betänkligheter mot detsamma, att
Kungl. Maj:t icke fann sig böra framlägga proposition i ämnet till 1926
års riksdag. Kontrollstyrelsen anbefalldes härefter genom remiss den 10
april 1926 att med hänsyn till vad som anförts i omförmälda yttranden
inkomma med förnyat utlåtande i ärendet, varvid särskilt frågan om rätten
att föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å tillverkares försäljning
av pilsnerdricka skulle upptagas till förnyad prövning. I anledning
härav avgav kontrollstyrelsen med skrivelse den 21 september 1926 ett nytt
förslag till förordning om ändringar i försäljningsförordningen.
Med proposition, nr 185, framlade Kungl. Maj:t för 1927 års riksdag
förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen angående
försäljning av pilsnerdricka. Förslaget byggde visserligen på sistberörda
av kontrollstyrelsen framlagda men avvek i flera viktiga punkter från detsamma.
Vid upprättande av Kungl. Maj:ts förslag utgick man från, att
allenast sådana förändringar i gällande förordning borde vidtagas, som voro
erforderliga för tillgodoseende av ordnings- och nykterhetssynpunkterna, men
att några föreskrifter, genom vilka den lojala konsumentens möjligheter att
inköpa pilsnerdricka skulle försvåras eller begränsas, ej borde meddelas.
Såsom ett beaktansvärt önskemål framstod också att i första hand inrikta
sig på åtgärder, vilka så litet som möjligt besvärade den lojale säljaren.
Ett av de mest omtvistade spörsmålen i förevarande lagstiftningsärende
var frågan om vilken myndighet, som i händelse av missbruk skulle äga
ingripa med reglerande föreskrifter i avseende å tillverkares försäljning.
Utskottet.
1925 års
riksdag.
Kontrollstyrelsen* -
Proposition
nr 185 till
1927 års
riksdag.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
Härom gäller för närvarande enligt 27 § 4 mom., att, därest oordningar
förekomma med anledning av sådan försäljning, länsstyrelse äger stadga
de inskränkningar vid försäljningsrörelsens bedrivande, som kunna Annas
erforderliga, eller ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.
Enligt det av kontrollstyrelsen avgivna förslag, som låg till grund för
1927 års proposition i ämnet, skulle samarbete anordnas mellan kontrollstyrelsen
och svenska bryggareföreningen i syfte att på frivillighetens
väg undanröja de olägenheter, som vore förbundna med vissa tillverkares
försäljning. För att detta samarbete skulle bliva effektivt skulle den rätt
att under vissa förhållanden ingripa gentemot tillverkare, som för närvarande
tillkomme länsstyrelserna, överffyttas å kontrollstyrelsen. Dylika
ingripanden skulle få vidtagas ej blott såsom nu, då oordningar förekomme
i anledning av sådan försäljning, som utövas av tillverkare, utan även då
tillverkare bedreve sin försäljning så, att syftet med de i förordningen
meddelade bestämmelser eljest åsidosattes.
Då föredragande departementschefen för Ivungl. Maj:t anmälde frågan
om avlåtande av 1927 års proposition, fann departementschefen sig icke
kunna biträda kontrollstyrelsens berörda förslag, att rätten till ingripande
i avseende å tillverkares försäljning skulle överAyttas från länsstyrelserna
till kontrollstyrelsen. Till stöd för sin uppfattning i denna fråga anförde
departementschefen huvudsakligen följande.
Ett undanröjande på frivillighetens väg — utan lagstiftningsåtgärder —
av de rådande missförhållandena på pilsnerdricksförsäljningsförordningens
område vore utan tvivel det mest eftersträvansvärda. Samarbetet mellan
kontrollstyrelsen och tillverkarna syntes böra äga rum, utan att detsamma
bundes vid några författningsbestämmelser eller eljest av statsmakterna
givna direktiv. Ett sådant samarbete behövde emellertid icke bliva mindre
ingående och effektivt, därest styrelsen icke tillerkändes beslutanderätt.
Det syntes mindre egentligt, att kontrollstyrelsen efter att eventuellt först
under förhandling med tillverkaren eller sammanslutning av tillverkare
hava hävdat en viss ståndpunkt, utan att densamma av vederbörande frivilligt
beaktats, sedermera i kraft av styrelsen i förordningen given befogenhet
skulle hava att pröva vad enligt gällande föreskrifter kunde
tvångsvis åläggas vederbörande tillverkare. Den viktigaste invändningen
mot den föreslagna anordningen syntes dock vara, att länsstyrelserna och
deras underlydande organ, vilka innehade kännedom om de lokala förhållandena,
skulle känna sig i allt väsentligt avkopplade från ansvaret
för ordningens upprätthållande på ifrågavarande område. Vad anginge
varje annan försäljning än den, som bedreves av tillverkare, skulle länsstyrelsen
fortfarande hava att såsom första instans besluta om inskränkningar
i och förbud mot försäljningens utövande. Samtliga dessa frågor,
vare sig de rörde tillverkare eller icke, Ange dock till sin art och icke
minst med hänsyn till sin betydelse för nykterhetstillståndet ute i orterna
anses likvärdiga. Att låta en del av dem avgöras av den lokala ordnings
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
11
myndigheten och andra av ett centralt verk, som närmast hade att bevaka
nykterhetsintresset, skulle innebära, att av varandra ofta direkt beroende
lokala frågor uppdelades på olika myndigheter, samt att ansvaret för det
hela och arbetet söndersplittrades. Då det icke kundo sättas i fråga att
till kontrollstyrelsen överflytta befattningen med samtliga dessa frågor,
hade departementschefen icke funnit sig kunna biträda vad styrelsen i
denna del föreslagit. Det syntes emellertid departementschefen vara för
ordning och nykterhet synnerligen gagneligt, att i fall, där det frivilliga
samarbetet och av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar icke lett till
önskade åtgärder från vederbörande tillverkares sida, något kontrollstyrelsen
närstående organ bereddes möjlighet att påkalla vederbörande länsstyrelses
åtgärd och därvid utveckla de synpunkter som kontrollstyrelsen
önskade få framförda.
Kungl. Maj:ts förslag, som avfattades i överensstämmelse med den av
departementschefen uttalade uppfattningen, upptog icke några bestämmelser
rörande samarbetet mellan kontrollstyrelsen och tillverkarna samt inrymde
icke någon befogenhet för styrelsen att direkt ingripa mot tillverkare.
Däremot skulle för Stockholms stad samt varje län finnas ett i residensstaden
bosatt, av kontrollstyrelsen förordnat ombud med uppgift att under vissa
angivna förutsättningar påkalla erforderliga åtgärder hos länsstyrelsen eller
annan myndighet.
I övrigt innebar sistnämnda förslag i huvudsak följande. Enligt 6 § tillkommer
nu rätt till partihandel med pilsnerdricka allenast tillverkare samt den,
som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning. Enligt propositionen
skulle partihandel få utövas, förutom av tillverkare, allenast av den,
som enligt 8 § äger tillstånd att försälja till avhämtning samt av länsstyrelse
erhållit särskilt tillstånd att idka partihandel. Rätt att försälja pilsnerdricka
genom försändning efter rekvisition, vilken rätt enligt 9 § nu tillkommer,
förutom tillverkare, envar, som eljest äger rätt till försäljning
till avhämtning — således även innehavare av utskänkningsrätt — skulle
tillkomma allenast partihandlare. Vid försändning efter rekvisition av pilsnerdricka
på landsbygden skulle den, som verkställde forsling, vara försedd
med en så kallad köpareförteckning, upptagande namnet å den, som verkställde
forslingen, samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten
pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skulle avlämnas,
samt dagen, då avlämnandet skulle äga rum. Köpareförteckningen skulle
hållas tillgänglig för länsstyrelsen, av kontrollstyrelsen förordnat ombud och
allmän åklagare samt under forsling på anfordran uppvisas för allmän åklagare,
polisman, ledamot av nykterhetsnämnd eller av sådan nämnd utsedd
person. Vara, som ej för fortsatt försändning till köparen avlämnades vid
järnvägsstation eller station för reguljär automobiltrafik eller å fartyg, skulle
ej få avlämnas med mindre köparen eller någon, som tillhörde hans familj
eller husfolk eller som vore anställd i hans tjänst, lämnade skriftligt erkännande
om varans mottagande. Länsstyrelse skulle på ansökning äga
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
meddela tillverkare rätt att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag
av pilsnerdricka och att från detsamma försända pilsnerdricka. Vid
behandling av sådan ansökning skulle i fråga om kommunens medbestämmanderätt
gälla vad i 8 § i försäljningsförordningen stadgats, i följd varav
dylik ansökning komme att underkastas den kommunala vetorätten. Försäljning
eller utlämning av pilsnerdricka skulle ej få äga rum, där det vore
uppenbart, att varan vore avsedd att användas till olovlig försäljning eller
i berusningssyfte. Tillverkare skulle vara skyldig att föra en för länsstyrelsen,
av kontrollstyrelsen förordnat ombud och allmän åklagare på anfordran
tillgänglig försäljningsbok, innehållande på angivet sätt specificerade
uppgifter å den av partihandlaren under varje dag försålda myckenheten
pilsnerdricka.
1927 års Bevillningsutskottet anslöt sig visserligen till de principer, efter vilka
riksdag. Kungl. Maj:ts förslag utarbetats, men föreslog i flera hänseenden ändringar
i detsamma — främst avseende kontrollstyrelsens befogenhet att ingripa
mot tillverkare och de föreskrifter, som avsåge kontroll över försänd vara
och dennas utkvitterande — varjämte utskottet på åtskilliga punkter omarbetade
förslaget. I sitt med anledning av propositionen avgivna betänkande
nr 45 anförde utskottet i principfrågan samt i spörsmålet rörande
de befogenheter kontrollstyrelsen borde hava, i fråga om övervakandet av
det sätt, varpå tillverkare utövade honom tillkommande rätt till försäljning
av pilsnerdricka, till motivering för sitt förslag följande:
»I likhet med departementschefen finner utskottet genom den i ärendet förebragta
utredningen ådagalagt, att gällande lagstiftning angående försäljning
av pilsnerdricka i vissa delar av landet överträtts och att härav missbruk
föranletts. Även utskottet anser det därför erforderligt, att åtgärder
vidtagas i syfte att vinna en effektivare kontroll över försal jningsförordningens
efterlevnad. För att nå detta syfte torde det vara nödvändigt att
vidtaga vissa ändringar i nu gällande lagstiftning, Härvid har för utskottet
framstått såsom särskilt angeläget, att de ändringar i försäljningsförordningen,
som vidtagas, icke begränsa eller försvåra den lojale konsumentens
möjligheter att inköpa pilsnerdicka samt så litet som möjligt besvära den
lojale säljaren.
De klagomål, som framställts mot förordningens tillämpning, hänföra sig
främst till den försäljning genom försändning på rekvisition, som av tillverkare
utövas på landsbygden. Vid övervägande av de medel, som stå till
huds för vinnande av rättelse i nyssberörda avseende, har utskottet funnit
den av kontrollstyrelsen framförda och av departementschefen biträdda tanken
på åvägabringande av samarbete mellan tillverkarna eller deras organisation
å ena sidan och kontrollstyrelsen å andra sidan vara förtjänt av särskilt beaktande.
Ett dylikt samarbete bör, därest goda förutsättningar för detsamma
skapas, kunna lämna bättre resultat än detaljerade kontrollföreskrifter. De
riktlinjer för samarbetet, som kontrollstyrelsen i motiveringen för sina förslag
angivit, synas jämväl lämpliga. Vid utformandet av de författningsbestämmelser,
som äro erforderliga, därest avsedd effekt skall kunna vinnas
genom samarbetet, möta emellertid avsevärda svårigheter. Framför allt hava
erinringar framställts mot de olika förslag, som framkommit, till uppdelning
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
13
mellan kontrollstyrelsen och länsstyrelse av uppgiften att ur nykterhets- och
ordningssynpunkt övervaka försäljningen av pilsnerdricka. Utskottet har
icke funnit Kungl. Maj:ts förslag vara fullt tillfredsställande i förevarande
avseende. Det synes sålunda knappast möjligt, att kontrollstyrelsen, utan
att direktiv i sådan riktning lämnas styrelsen i förordningen, skulle kunna
inleda samarbete med tillverkarna. Härtill kommer, att Kungl. Maj:ts förslag
innebär tillsättande av ett antal nya befattningshavare. ITnder nuvarande
förhållanden, då allvarliga ansträngningar göras för att begränsa antalet
befattningshavare i statens tjänst, bör det icke utan särskilt starka
skäl ifrågakomma, att nya befattningar inrättas. Sådana skäl för införande
av de föreslagna befattningarna torde icke föreligga. Det vill fastmera synas,
som om dessa ombuds arbetsuppgifter, utan särskild kostnad för statsverket,
skulle kunna anförtros åt redan existerande lokala organ samt åt
kontrollstyrelsen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra föreslå,
att i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag rätten att ingripa mot
tillverkare i anledning av det sätt, på vilket han utövar sin försäljning,
alltjämt förbehålles länsstyrelserna, men att samtidigt en ny bestämmelse införes
i förordningen, varigenom kontrollstyrelsen berättigas att, därest styrelsen
finner anledning till anmärkning mot det sätt, varpå tillverkare utövar
honom tillkommande rätt till försäljning, avfordra tillverkaren förklaring
samt, när skäl därtill äro, giva tillverkaren erinran om vad honom
enligt förordningen åligger eller anvisningar, huru syftet med de i förordningen
meddelade bestämmelserna bäst skall uppnås. Skulle rättelse ej på
detta sätt vinnas, skall kontrollstyrelsen äga att hos vederbörlig myndighet
påkalla erforderliga åtgärder. Då kontrollstyrelsens befogenhet enligt utskottets
förslag blir av företrädesvis vägledande och rådgivande karaktär,
har utskottet ansett sig kunna angiva förutsättningarna för ingripande från
kontrollstyrelsens sida och syftet med de anvisningar, som kontrollstyrelsen
skall lämna, i helt allmänna ordalag.»
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i vad detta avsåge införande av köpareförteckning
och försänd varas utkvittering vid försäljning genom försändning
på rekvisition på landsbygden, hade utskottet icke någon principiell
erinran. Utskottet hade emellertid funnit köpareförteckningen böra ersättas
med en kvittensbok. Härigenom vunnes bland annat bättre överensstämmelse
med det förfaringssätt, som i regel tillämpades vid hemsändning av
varor från större affärer. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle bestämmelserna
om köpareförteckning äga tillämpning dels vid forsling av pilsnerdricka
för försäljning, hänförlig till detaljhandel, dels å sådan vara, som
vid dylik forsling medfördes för försäljning, hänförlig till partihandel. För
möjliggörande av en effektiv kontroll över försändningen på rekvisition
vore det emellertid nödvändigt, att bestämmelserna gjordes tillämpliga, även
då forslingen uteslutande avsåge pilsnerdricka för försäljning, hänförlig till
partihandel. Vissa av de bestämmelser, som avsåge köpareförteckningen
och den försända varans utkvittering, voro emellertid av den art, att de
lämpligare hade sin plats i en av Kungl. Maj:t i administrativ ordning
utfärdad kungörelse än i själva förordningen. Härigenom underlättades
också de jämkningar i fråga om detaljföreskrifter, som efter vunnen er
-
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
farenhet kunde visa sig erforderliga. Utskottet hade därför i sitt förslag
upptagit en bestämmelse, enligt vilken närmare föreskrifter angående kvittensbok
och försänd varas utkvitterande skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Då
mot de i Kungl. Maj:ts förslag lämnade föreskrifterna rörande försänd
varas utkvitterande framställts den erinran, att mångenstädes varken köparen
själv eller någon medlem av hans familj eller i lians tjänst anställd person
funnes tillstädes vid varans avlämnande, förutsatte utskottet, att Kungl.
Maj:t komme att särskilt uppmärksamma denna fråga. Utskottet ville vidare
framhålla angelägenheten av att vid tillämpning utav de av utskottet förordade
bestämmelserna den av departementschefen uttalade principen, att
den lojale konsumentens möjligheter att inköpa pilsnerdricka icke försvårades
eller begränsades, komme att följas. Granskningen av kvittensböckerna
under forsling borde såsom en ren ordningsfråga ankomma på polisman.
Emellertid syntes hinder ej böra möta för åvägabringande av ett samarbete
på detta område mellan polismyndigheten och nykterhetsnämnderna på det
sätt, att nykterlietsnämnd ägde utse en eller flera personer att biträda vid
övervakandet av nykterhetstillståndet inom kommunen i förevarande hänseende.
På framställning av nykterhetsnämnd skulle det, om sådan person
utsåges, ankomma på länsstyrelse att, med tillämpning av 21 § i polisreglementet
för riket, meddela honom förordnande att utöva den härför erforderliga
polisverksamheten. I 9 § 4 mom. fjärde stycket av det med propositionen
framlagda förslaget funnes en bestämmelse, att vid försändning av pilsnerdricka
den å forslingsredskapet befintliga myckenheten vid varje tillfälle
under forslingen skulle överensstämma med summan av vad som enligt den
för försändningen upprättade förteckningen icke dessförinnan avlämnats.
Vid denna bestämmelses avfattande syntes icke hänsyn hava tagits till den
under den förberedande behandlingen mot propositionens kontroll föreskrifter
framställda anmärkningen, att bristande överensstämmelse mellan den kvantitet,
som funnes upptagen som icke utlämnad och den faktiskt å forslingsredskapet
förefintliga myckenheten, kunde hava uppkommit utan något åsidosättande
av meddelade föreskrifter, t. ex. genom att en del av den medförda
kvantiteten förstörts. Det med bestämmelsen avsedda syftet syntes utskottet
bättre kunna vinnas genom en föreskrift, att i kvittensboken skulle antecknas
hela den myckenhet pilsnerdricka, som forslingen omfattade. Därest
under forslingen bristande överensstämmelse konstaterades mellan den kvantitet,
som enligt kvittensboken skulle finnas vid ett givet tillfälle, och den
faktiskt å forslingsredskapet befintliga, kunde detta giva anledning till en
undersökning, huruvida tillfyllestgörande förklaring kunde lämnas till den
bristande överensstämmelsen eller föreskrifterna åsidosatts.
Vidare föreslog utskottet i anslutning till väckta motioner höjning av
åldersgränsen från 16 till 18 år beträffande den, till vilken utlämning av
pilsnerdricka finge äga rum.
Mot utskottets förslag anmäldes reservationer dels av sju ledamöter,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 15
vilka på anförda skäl yrkade avslag å såväl propositionen som utskottets
förslag, dels ock av två ledamöter utan angivna yrkanden.
Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets förslag av andra
kammaren men avslogs av första kammaren med 50 röster mot 45. Frågan
hade därmed förfallit för 1927 årb riksdag.
Det med nu föreliggande proposition framlagda förslaget överensstäm- Propositiomer
i allt väsentligt med ovannämnda av 1927 års bevillningsutskott ut- nen''
arbetade. Den befogenhet, som enligt bevillningsutskottets förslag tillerkänts
kontrollstyrelsen, har emellertid i författningstexten inskränkts
till rätt för styrelsen, om styrelsen vid granskning av kvittensbok eller
försäljningsbok eller eljest finner anledning till anmärkning mot det sätt,
varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till försäljning av pilsnerdricka,
att, när skäl därtill äro, efter verkställande av den utredning,
som styrelsen finner erforderlig, om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelse.
Såsom bilaga till propositionen har intagits ett utkast till kungörelse
med föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböcker, som avses i
förordningen. Nämnda utkast har intagits såsom bilaga jämväl till detta
betänkande.
Föredragande departementschefen anförde vid förslagets framläggande Departementsbland
annat följande. Departementschefen vore fortfarande av den uppfatt- chefen.
ningen, att förefintliga missförhållanden beträffande pilsnerdricksförsäljningen
vore så allvarliga, särskilt i vissa delar av rikets landsbygd, att för
deras undanröjande lagstiftningsåtgärder vore erforderliga, och hade därför
ansett sig böra vidtaga åtgärder för att denna fråga på initiativ av Kungl.
Maj:t upptoges till förnyad prövning av riksdagen. Då bevillningsutskottets
förslag vid förra årets riksdag vann understöd från ett betydande antal av
riksdagens ledamöter och detsamma icke i några väsentliga hänseenden
skilde sig från det av Kungl. Maj:t framlagda, hade departementschefen
funnit sig vid ärendets fortsatta behandling böra utgå från det förstnämnda
förslaget.
Förutom tvivel på den föreslagna lagstiftningens behövlighet hade särskilt
två punkter i bevillningsutskottets förslag föranlett förslagets fall vid
förra årets riksdag, nämligen den, som avsåge kontrollstyrelsens befogenhet
till ingripande beträffande tillverkares försäljning, samt den, som avsåge
kvitterande av pilsnerdricka, som försänts på rekvisition.
Enligt den av utskottet föreslagna lydelsen av 27 § 5 mom. skulle, såsom
förut anförts, kontrollstyrelsen i anledning av missbruk av tillverkares försäljningsrätt
äga avfordra tillverkaren förklaring samt, där ej efter gjorda
erinringar rättelse skedde, hos vederbörlig myndighet påkalla erforderliga
åtgärder. Angående vad som avsåges med uttrycket »hos vederbörlig myndighet
påkalla erforderliga åtgärder» innehölle utskottets motivering icke
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
någon uttrycklig förklaring. Utskottet syntes emellertid hava avsett, att
kontrollstyrelsen i dylikt fall borde vända sig antingen till länsstyrelsen
eller till allmän åklagare med hemställan om vidtagande av åtgärder mot
tillverkaren. Reservanterna inom utskottet ansåge däremot stadgandet hava
den innebörd, att kontrollstyrelsen, där åklagare icke enligt styrelsens anmodan
väckte åtal, hos justitiekanslersämbetet borde anmäla vederbörande,
samt vidare att kontrollstyrelsen, därest länsstyrelse ej på ett enligt kontrollstyrelsens
förmenande tillfredsställande sätt vidtoge av kontrollstyrelsen
påkallade åtgärder, borde överklaga länsstyrelsens beslut hos Kungl. Maj:t.
En sådan anordning ansåge reservanterna icke lämplig. Reservanterna
vände sig också mot utskottets förslag om rätt för kontrollstyrelsen att »giva
tillverkaren erinran om vad honom enligt denna förordning åligger eller
anvisningar, huru syftet med de i denna förordning meddelade bestämmelser
bäst skall uppnås.» Denna rätt syntes enligt reservanternas förmenande
utan vidare tillkomma ett centralt ämbetsverk med avseende å frågor inom
dess verksamhetsområde, i varje fall hade bestämmelser av denna natur sin
rätta plats i ämbetsverkets instruktion.
Även om reservanternas tolkning av ifrågavarande bestämmelse icke kunde
anses hållbar, syntes det departementschefen vara till fördel, att bestämmelsen
till undvikande av misstolkningar förtydligades och därvid avfattades så, att
kontrollstyrelsen icke erhölle sken av att stå i motsatsförhållande till tillverkarna
utan tvärtom finge sin ställning som opartisk undersökningsmyndighet
framhävd. Bland annat av denna anledning ansåge departementschefen sig
föregående år böra utgå ifrån, att kontrollstyrelsen, utan att uttrycklig bestämmelse
därom inrymdes i försäljningsförordningen, vid inträffat missbruk
av tillverkares försäljningsrätt borde förhandla med tillverkaren eller sammanslutning
av tillverkare om åtgärder till undanröjande av förefintliga
missförhållanden, men att, om efter sådana förhandlingar rättelse ej skedde,
icke kontrollstyrelsen själv utan ett av styrelsen utsett länsombud skulle
äga påkalla ingripande av länsstyrelsen eller allmän åklagare.
I sådan utredning, som kontrollstyrelsen skulle hava att själv verkställa
för att kunna fullgöra sin uppgift som undersökningsmyndighet, inginge
tillverkarens hörande såsom ett nödvändigt led. Denna omständighet syntes
emellertid icke böra medföra, att i själva lagtexten inrymdes befogenhet
för kontrollstyrelsen att avfordra tillverkaren förklaring, vilken utväg hade
den olägenheten, att, såsom jämväl utskottet tydligen ansett, ett åsidosättande
från tillverkarens sida av eu dylik anmaning icke lämpligen kunde förknippas
med straffpåföljd. Det syntes departementschefen ej heller erforderligt
att uttryckligen tillerkänna kontrollstyrelsen befogenhet att giva tillverkare
sådana erinringar eller anvisningar, som utskottet avsett. Det borde
enligt departementschefens uppfattning ligga i sakens natur, att styrelsen
skulle hava sådan befogenhet, särskilt om, såsom departementschefen hade
för avsikt att föreslå, i kontrollstyrelsens instruktion intoges bestämmelse
om skyldighet för styrelsen att i den ordning, gällande författningar stad
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
n
gade, taga bofattning mod ärenden angående försäljningen av pilsnerdricka,
samt kontrollstyrelsen i själva försäljningsförordningen gåves befogenhet att,
efter verkställd utredning rörande missförhållanden till följd av tillverkares
försäljning, med överlämnande av utredningen göra anmälan hos länsstyrelsen.
I sådan anmälan kunde kontrollstyrelsen naturligtvis angiva, huruvida
enligt dess uppfattning åtal borde äga rum eller länsstyrelsen med
stöd av 27 § 4 mom. borde besluta om inskränkningar i eller förbud mot
tillverkarens försäljning eller ingripande i båda dessa hänseenden borde äga
rum. Skulle länsstyrelse i något fall, då kontrollstyrelsen gjort dylik anmälan,
icke vidtaga åtgärder, stode det, då hithörande förhållanden avsåge
upprätthållande av allmän ordning, envar fritt att under åberopande av
den av kontrollstyrelsen gjorda utredningen hos länsstyrelsen föra talan
samt i förekommande fall genom besvär draga saken under Kungl. Maj:ts
prövning, därvid kontrollstyrelsen kunde genom remiss beredas tillfälle att
ytterligare framföra sina synpunkter. Emellertid vore det departementschefens
övertygelse, att, därest kontrollstyrelsen erliölle nu avsedd befogenhet,
dess förhandlingar med tillverkare i allmänhet skulle medföra rättelse
av påtalade missförhållanden och sålunda anmälan till länsstyrelse i frågakomma
endast i undantagsfall. Departementschefen förutsatte ävenledes, att
kontrollstyrelsens undersökningar i avlägset belägna orter komme att utföras
väsentligen med anlitande av därstädes boende, med ortens förhållanden
väl förtrogna personer och sålunda icke behöva medföra avsevärda utgifter
för resor av kontrollstyrelsens tjänstemän.
De erinringar, som föregående år inom riksdagen framfördes mot införande
av skyldighet att utkvittera försänd vara, och som närmast avsågo det fall,
då varken köparen eller någon av hans familj eller husfolk vore tillstädes
vid utkörarens ankomst, hade föranlett övervägande, huruvida svårighet
yppade sig att, utan äventyrande av kontrollens effektivitet, för säljare och
köpare undanröja de med kvitteringsförfarandet befarade olägenheterna.
Såsom av förenämnda utkast till kungörelse framginge vore det avsett, att
för varje köpare skulle i kvittensboken utskrivas en särskild, i boken fast inhäftad
kvittoblankett, vars innehåll vid utskrivandet kopierades å ett till
blanketten hörande, frånskiljbart kopieblad. Vid utkvitterandet tecknade
köparen eller hans ombud kvitto å den i kvittensboken inhäftade blanketten.
Kopiebladet kunde lämpligen, ehuru det ansetts obehövligt att lämna föreskrift
härom, tillställas köparen. — Därest varken köparen eller någon, som
å hans vägnar ägde erkänna mottagandet, vore tillstädes vid utkörarens ankomst,
vore denne ändock oförhindrad att avlämna varan, men skulle i sådant
fall ur kvittensboken frånskilja och jämte varan avlämna det mot kvittoblanketten
svarande kopiebladet samt å kvittoblanketten göra anteckning om
anledningen till att varan avlämnats utan att kvitto erhållits. Därefter finge
pilsnerdricka icke på senare rekvisition avlämnas till samme köpare utan att
säljaren dessförinnan fått köparens kvitto å den tidigare avlämnade varan
eller sådant kvitto tillhandahölles utköraren vid dennes förnyade besök för
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 sand. 10 häft. (Nr 12.) 2
TJtskottets
yttrande.
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
att avlämna senare rekvirerad vara. Kvittot borde givetvis helst lämnas på
det av utköraren kvarlämnade kopiebladet, men då det vore tänkbart att detta
förkomme, hade uttrycklig föreskrift därom ansetts ej böra lämnas. Kvittot
kunde antingen tillsändas säljaren med posten eller också avlämnas till
utköraren vid dennes nästa besök. Om ej heller vid det senare besöket
någon av köparens familj eller husfolk vore tillstädes, kunde kvittot å den
tidigare avlämnade varan av köparen lämpligen läggas på den plats, där
utköraren brukade avlämna varan, varefter utköraren vid sin ankomst medtoge
kvittot och avlämnade kopiebladet till den beträffande den nya varusändningen
utskrivna kvittoblanketten o. s. v. Om vad köpare sålunda hade
att iakttaga borde tydliga anvisningar meddelas i den tryckta texten å blanketterna,
något som säkerligen utan särskild föreskrift komme att iakttagas
av kontrollstyrelsen vid fastställande av formulär till kvittensbok. Enligt
ett efter remissen till 4 § första stycket gjort tillägg skulle sådant löst kvitto,
som nyss nämnts, biläggas kvittensboken och förvaras jämte denna.
Ett på sätt nu sagts anordnat kvittensförfarande syntes departementschefen
innebära en enkel och praktisk lösning av de svårigheter, man ansett föreligga
på denna punkt. Det kunde icke med fog göras gällande, att detta
förfarande för vare sig säljare eller köpare medförde nämnvärda besvär eller
olägenheter.
Utskottet har i föreliggande fråga intagit samma ståndpunkt som 1927 års
bevillningsutskott och har förty funnit erforderligt, att i enlighet med den
av 1925 års riksdag gjorda framställningen gällande bestämmelser i försäljningsförordningen
förtydligas och fullständigas för att i möjligaste mån avhjälpa
förefintliga missförhållanden. Då det nu framlagda förslaget, vilket
såsom tidigare framhållits i allt väsentligt överensstämmer med det av förra
årets bevillningsutskott utarbetade, synes vara ägnat att avhjälpa de påtalade
bristerna i gällande lagstiftning, har utskottet i princip anslutit sig till
detsamma.
I motionerna nr 241 i första kammaren och nr 410 i andra kammaren
har anförts — förutom att de föreslagna bestämmelserna vore alltför ingripande
— att desamma komme att i flera hänseenden förorsaka olägenheter
och besvär.
Så framhålles gentemot det föreslagna kvitteringsförfarandet, att detsamma
skulle bliva synnerligen besvärligt för såväl köpare som säljare utan
att någon effektiv kontroll därigenom vunnes. Någon befogad erinran synes
utskottet dock icke kunna riktas mot föreskriften därom, att en så vanligt
förekommande anordning, som att köparen vid mottagandet av honom tillsänd
vara lämnar skriftligt erkännande, skall iakttagas vid försäljning av
pilsnerdricka på rekvisition. De i utkastet till kungörelse föreslagna bestämmelserna
för kvittering, då pilsnerdricka avlämnas utan att köparen själv
eller annan person, som äger kvittera varan, är tillstädes, har utskottet
funnit ändamålsenliga. Genom dessa föreskrifter blir det även i sådana
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 19
fall möjligt att med bibehållande av en tillfredsställande kontroll avlämna
varan och detta utan att vare sig köparen eller säljaren i nämnvärd mån
åsamkas ökat besvär.
Vidare har i sistnämnda båda motioner uppgivits, att förslaget om höjning
av åldersgränsen beträffande den, till vilken å försäljningsställe utlämning
av pilsnerdricka må äga rum, skulle försvåra möjligheten att
avhämta pilsnerdricka. Då det får anses angeläget, att pilsnerdricka icke
utlämnas till förtäring av den, som ej fyllt 18 år, har utskottet, oaktat
nu anförda betänklighet, likväl anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag i
denna del.
På skäl, som anförts av förra årets bevillningsutskott, har utskottet
ansett direktiv böra lämnas i förordningen i fråga om kontrollstyrelsens
uppgift att övervaka tillverkares försäljning av pilsnerdricka. Såsom
departementschefen framhållit torde det kunna antagas, att kontrollstyrelsens
förhandlingar med tillverkare i allmänhet skola medföra rättelse
av påtalade missförhållanden och sålunda anmälan till annan myndighet
ifrågakomma endast i undantagsfall. Denna kontrollstyrelsens på samarbete
med tillverkarna eller deras organisation grundade övervakande
verksamhet och sättet för dennas utövande torde säkerligen komma att
bliva av stor betydelse för en riktig tillämpning av försäljningsbestämmelserna.
Med hänsyn härtill och på skäl, som åberopats av bevillningsutskottet
år 1927, har det synts utskottet angeläget, att de uppgifter,
som skulle tillkomma kontrollstyrelsen, angivas i själva förordningen på
ett mera utföiligt sätt än Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet har därför
förordat, att 27 § 5 mom. erhåller den avfattning, som föreslagits i de av
herr Bärg m. fl. och herr Olsson i Gävle m. fl. väckta motionerna och
vilken helt överensstämmer med 1927 års bevillningsutskotts förslag på
denna punkt.
De bestämmelser, som intagits i berörda utkast till kungörelse med föreskrifter
angående kvittens- och försäljningsböcker, hava icke heller i övrigt
givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 37, icke kunnat oförändrad
bifallas och med bifall till motionerna I: 238 av herr
Bärg m. fl. och II: 412 av herr Olsson i Gävle m fl. samt
med avslag å motionerna I: 241 av herrar Magnuson
och Berglund, II: 410 av herr Röing och II: 413 av herr
Månsson i Erlandsro m. fl., för sin del antaga ovaD
införda förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
försäljning av pilsnerdricka med den ändringen, att
27 § 5 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag. 1
27 $.
5. Finner kontrollstyrelsen vid
granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,
varom i 17 § förmäles,
eller eljest anledning till anmärkning
mot det sätt, varpå tillverkare
utövat honom tillkommande rätt till
försäljning av pilsnerdricka, äger
kontrollstyrelsen, när skäl därtill
äro, efter verkställande av den utredning,
som kontrollstyrelsen finner
erforderlig, om förhållandet göra anmälan
hos Konungens befallningshavande.
Utskottets förslag. 1
27 $.
5. Finner kontrollstyrelsen vid
granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,
varom i 17 § förmäles,
eller eljest anledning till anmärkning
mot det sätt, varpå tillverkare
utövat honom tillkommande rätt till
försäljning av pilsnerdricka, äger
kontrollstyrelsen avfordra tillverkaren
förklaring samt, när skäl därtill
äro, giva tillverkaren erinran
om vad honom enligt denna förordning
åligger eller anvisningar,
huru syftet med de i denna förordning
meddelade bestämmelser
bäst skall uppnås. Sker ej rättelse,
äger kontrollstyrelsen hos vederbörlig
myndighet påkalla erforderliga
åtgärder.
Stockholm den 8 mars 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Wigforss, K. Oscar
Ericson i Oberga, Björnsson, Leander, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen,
Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Åström, Wijkström, Olsson i Gävle,
Brännström, Ljunggren, Andersson i Katrineholm och Werner.
1 Vid återgivande av förslagen hava de delar, som hava olika lydelse, kursiverats.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
21
Reservationer:
1) av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Bengtsson i Kullen,
Nyländer, Wijkström och Brännström, vilka anfört:
»Det av utskottet förordade förslaget till ändringar i förordningen angående
försäljning av pilsnerdrieka överensstämmer, förutom i ett par detaljpunkter,
fullständigt med det av 1927 års bevillningsutskott framlagda.
De erinringar häremot, som gjordes i en vid bevillningsutskottets förra
året avgivna betänkande nr 45 fogad reservation, drabba förty jämväl
utskottets föreliggande förslag; och tillåta vi oss hänvisa till nämnda
reservation.
I densamma uttalade reservanterna till en början, att de icke av det
förebragta utredningsmaterialet bibragts uppfattningen, att förefintliga missförhållanden
på ifrågavarande område vore så stora, som föredragande
departementschefen gjort gällande, synnerligast som upplysningarna härom
mera hänförde sig till här och var iakttagna fall i en eller annan del av
riket och någon mera allmän undersökning om försäljningsförordningens
efterlevnad icke syntes hava blivit verkställd. Denna erinran borde enligt
vår mening hava föranlett, att innan frågan ånyo förelädes riksdagen utredningen
kompletterats, varvid särskilt bort undersökas, huruvida icke
redan med tillämpning av gällande lagstiftning de påtalade missbruken
kunnat åtkommas eller om ej, sedan frågan om revision av förordningen blivit
aktuell, polismyndigheterna i ökad omfattning kommit att ingripa till beivrande
av de uppgivna missbruken. Lämpligen borde därvid undersökts,
om icke överträdelserna företrädesvis förekommit å sådana platser, där på
grund av den kommunala vetorättens begagnande försäljning av pilsnerdricka
under kontrollerade och ordnade förhållanden icke kunnat utövas.
Måhända hade en sådan undersökning lämnat till resultat, att det här,
liksom i fråga om spritdryckerna, gäller, att allt för stränga restriktioner
leda till ökad konsumtion och till konsumtion i dess minst önskvärda former.
I stället för att vidtaga en sådan undersökning har departementschefen inskränkt
sig att hänvisa till det utredningsmaterial, som var tillgängligt
även för förra årets riksdag.
Sedan 1927 års. riksdags beslut i frågan fattats, har, såsom av den av
kontrollstyrelsen] förda statistiken rörande nykterhetstillståndet i riket otvetydigt
framgår, nykterhetstillståndet undergått en fortskridande förbättring.
Betänkligheterna mot den föreslagna lagstiftningen måste under sådana förhållanden
vara ännu större nu än i fjol. I detta sammanhang hava vi
funnit angeläget att understryka de erinringar, som i nyssnämnda reservation
framställdes mot anordningen att utöka ordningsmakten med särskilda
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
av nykterketsnämnderna utsedda, med polismans befogenhet utrustade personer,
Även om det till sist ankommer på länsstyrelserna att träffa personvalet,
tillägga bestämmelserna nykterketsnämnderna ett betydande inflytande.
På goda grunder synas invändningar kunna resas mot att ordningsmakten
på ett så osedvanligt sätt påbygges och detta desto hellre som denna påbyggnad
avser allenast försäljningskontrollen av en dryck, vilken enligt
gällande lagstiftning icke räknas till rusdryckerna.
I väckta motioner har anmärkts, hurusom den föreslagna lagstiftningen
skulle företrädesvis komma att drabba landsbygden. Detta måste anses innebära
en påtaglig orättvisa, icke minst med tanke på att nuvarande stadsbildningar
många gånger inrymma betydande områden av mer eller mindre
ren landsbygd, inom vilka förhållandena lämnas orubbade, medan å andra
sidan köpingar och andra stadsliknande samhällen, med en många gånger
betydande folkmängd, skulle drabbas av landsbygdens undantagsställning.
De anförda betänkligheterna mot den föreslagna lagstiftningen synas desto
mera vägande, som bestämmelserna, oaktat deras ingripande beskaffenhet
dock icke torde komma att medföra någon effektiv kontroll över försäljningen.
Sålunda skulle det komma att möta nära nog oöverstigliga svårigheter
att övervaka efterlevnaden av kvittensbestämmelserna. Möjligheterna
till överträdelser utan fara för ingripande äro här mycket stora och risken
för att dessa möjligheter utnyttjas är desto större, som det säkerligen icke
torde stå klart vare sig för tillverkarnas organ, utkörarna, eller för flertalet
köpare, att lagstiftningen är ägnad att medföra en förbättring av ordning
och nykterhet, utan denna för dem framstår såsom ett i viss mån onödigt
försvårande av åtkomsten till en dryck, som icke i allmänhet missbrukas.
Utskottet anför till stöd för det föreslagna kvitteringsförfarandet, att ett
skriftligt erkännande vid mottagandet av rekvirerad vara skulle vara en
vanligt förekommande anordning. Detta må i vissa fall och beträffande
de större städerna vara brukligt vid avlämnandet av varor i hemmen, men
det är säkerligen en anordning, för vilken landsbygdens befolkning i de
flesta fall står främmande. Enligt utkastet till kungörelse skulle, därest
icke någon till kvittering berättigad person funnes tillstädes, pilsnerdricka
få utlämnas utan att kvittering ägde rum omedelbart, men som villkor för
fortsatt leverans uppställes, att det sålunda utlämnade partiet skall på närmare
angivet sätt kvitteras, innan pilsnerdricka må ånyo avlämnas. Den
lättnad, som detta medgivande skulle innebära, synes oss vara mycket ringa
i betraktande av allt det besvär, som kvitteringsförfarandet över huvud
taget pålägger rekvirenten, och i en av de föreliggande motionerna har
framhållits den påtagliga frestelse, som härigenom uppkommer för ölutköraren
att för undvikande av vidare omak själv skriva rekvirentens
namn.
Den av 1927 års bevillningsutskott föreslagna höjningen av åldersgränsen
till 18 år beträffande den, till vilken å försäljningsställe utlämning
av pilsnerdricka må äga rum, har bibehållits i föreliggande förslag. Mot
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 23
denna höjning restes redan vid fjolårets riksdag en kraftig kritik, och även
innevarande år har motionsvis framhållits, hurusom denna inskränkning för
en mängd legitima förbrukare, vilka ofta genom hemmavarande ynglingar
eller flickor uppköpa familjens behov av pilsnerdricka i närmaste handelsbod,
skulle komma att medföra svårigheter. Sådana svårigheter skulle
otvivelaktigt uppstå även i städerna, särskilt å verkstäder, affärer, kontor,
och andra arbetsplatser, där för avhämtning av pilsnerdricka m. m. för
personalens behov i regel användes personer mellan 16 och 18 år, såsom
springpojkar, springflickor och lärlingar.
På samma skäl, som anfördes av förra årets bevillningsutskott, har utskottet
ansett direktiv böra lämnas i själva förordningen i fråga om kontrollstyrelsens
uppgift att övervaka tillverkares försäljning av pilsnerdricka. Den
befogenhet att hos annan myndighet anmäla påtalade missförhållanden, som
därigenom uttryckligen tillerkänts kontrollstyrelsen, förmenar utskottet endast
skulle utövas i undantagsfall. Redan förra året påpekades i nämnda
reservation, att man knappast på något annat område kan finna motsvarighet
till sådana befogenheter hos ett centralt ämbetsverk, i varje fall i vad det
angår verkets ställning till allmän åklagare, och dessa allvarliga betänkligheter
kvarstå allt fortfarande. Ett förtroendefullt samarbete mellan de övervakande
myndigheterna och tillverkarna själva bör, enligt vad kontrollstyrelsen
också tidigare själv framhållit, kunna verksamt bidraga till upprätthållandet
av god ordning. I en av de i frågan väckta motionerna har
uppgivits, att bryggeriindustrien genom sin organisation själv träffat anordningar,
som måste anses verksamt underlätta myndigheternas arbete. Detta
har också bekräftats av svenska bryggareföreningen, som uppgivit, att sedan
någon tid en särskild tjänsteman blivit anställd med bemyndigande att inom
föreningens verksamhetsområde noggrant undersöka anmärkta missförhållanden
och söka åstadkomma rättelser, där missbruk konstaterats.
Slutligen hava vi ansett oss böra framhålla de olägenheter, som kunna
uppstå därigenom, att tillstånd till inrättande av upplag förutsätter medgivande
av den kommun, inom vilken upplaget inrättas. Ett dylikt upplag
torde böra betraktas såsom en filial till tillverkares huvudrörelse, och det
innebär enligt vår mening en inkonsekvens att för filialens upprättande
kräva ett villkor, som icke uppställts för tillstånd att anlägga det skattepliktiga
bryggeriet.
På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 241
av herrar Magnuson och Berglund samt II: 413 av herr
Månsson i Erlandsro m. fl., avslå ej mindre Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 37, än även motionerna
I: 238 av herr Bärg m. fl., II: 412 av herr Olsson
i Gävle m. fl. och 11:410 av herr Röing.»; samt
2) av herr Björklund.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
Bilaga.
Utkast
till
Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböcker,
som avses i 17 § av förordningen den 11 juli 1919 (nr
406) angående försäljning av pilsnerdricka, m. m.
Kungl. Maj:t har, med stöd av 17 § 3 mom. i förordningen den 11 juli
1919 angående försäljning av pilsnerdricka, funnit gott förordna som följer:
1 $.
Kvittensbok, som avses i 17 § 1 mom. av förordningen angående försäljning
av pilsnerdricka, skall vara utfärdad av säljaren eller av honom bemyndigad
person, som själv icke innehar uppdrag att verkställa forsling av
pilsnerdricka. Vid försändning från upplag enligt 9 § 4 mom. i omförmälda
förordning skall kvittensboken utfärdas av föreståndaren för upplaget.
2 §.
Kvittensbok skall innehålla dels lämpligt antal fast inbäftade, i löpande
följd numrerade blad, dels ock tryckta, i löpande följd numrerade, fast
inhäftade kvittoblanketter jämte till de särskilda blanketterna börande,
medelst perforering eller på liknande sätt frånskiljbara kopieblad med
motsvarande nummerbeteckningar.
3 i
1. Å de i 2 § först omförmälda blad skola, i tidsföljd, för varje forsling
före dess början antecknas namnet å den, som verkställer forslingen,
och den myckenhet pilsnerdricka, forslingen omfattar, med angivande tilllika
av huru stor del av denna myckenhet, som motsvaras av verkställda
rekvisitioner, och huru stor del, som utgör reservkvantitet, ävensom av
nummer å de mot rekvisitionerna svarande kvittoblanketterna.
Efter forslingens avslutande skall den, som verkställt forslingen, så
snart ske kan till säljaren eller den, som i säljarens ställe ägt utfärda
kvittensboken, avlämna densamma, försedd med uppgift om den myckenhet
av den medförda varan, som efter forslingen må hava återställts.
2. För varje köpare skall före forslingens början å särskild kvittoblankett
antecknas den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka, köparens namn,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
25
det ställe, där varan skall avlämnas, samt den dag, då avlämnandet skall
äga rum. Vid blankettens ifyllande skall så förfaras, att vad som tecknas
å blanketten kopieras å det till blanketten hörande kopiebladet.
4 §.
Skall vid sådan försändning av pilsnerdricka, som avses i 17 § 1 mom.
av ovannämnda förordning, varan avlämnas annorstädes än vid järnvägsstation,
station för regelbunden automobiltrafik eller å fartyg för fortsatt
försändning till köparen, må avlämnandet ej ske med mindre köparen
eller någon, som tillhör hans familj eller husfolk eller är anställd i hans
tjänst, å kvittoblanketten tecknar erkännande om varans mottagande.
Tecknar annan än köparen sådant erkännande, skall han angiva såväl
eget som köparens namn. Är person, som efter vad nu sagts äger erkänna
mottagandet, ej tillstädes, då varan är avsedd att avlämnas, må varan likväl
avlämnas. Där så sker, skall den, som forslar varan, ur kvittensboken
frånskilja och jämte varan avlämna det mot kvittoblanketten svarande
kopiebladet samt å kvittoblanketten göra anteckning om anledningen till
att varan avlämnats utan att kvitto erhållits, och må därefter pilsnerdricka
icke på senare rekvisition avlämnas till köparen med mindre säljaren
därförinnan erhållit kvitto å den tidigare avlämnade varans mottagande
eller sådant kvitto, då den senare rekvirerade myckenheten är
avsedd att avlämnas, hålles den som forslar varan till handa. Dylikt kvitto
skall biläggas kvittensboken och förvaras jämte denna.
Avlämnas varan på sätt ovan är sagt för fortsatt försändning till köparen,
skall anteckning om avlämnandet å kvittoblanketten göras av den,
som verkställt forslingen.
5 §.
Försäljningsbok, som avses i 17 § 2 mom. av ovannämnda förordning,
skall föras särskilt för varje tillverknings- eller försäljningsställe eller
upplag, som avses i 9 § 4 mom. av förordningen, och skall beträffande
sådant upplag föras av föreståndaren. Vid försäljningsbokens förande
skola iakttagas föreskrifterna i 9 § i förordningen den 4 maj 1855 angående
handelsböcker och handelsräkningar.
6 $.
Formulär till kvittens- och försäljningsböcker fastställas av kontrollstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1928.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 sand. 10 häft. (Nr 12.)
3