Riksdagens skrivelse AV 99.
3
Nr 99.
Godkänd av första kammaren den 24 mars 1927.
Godkänd av andra kammaren den 24 mars 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om
upphävande av tullen å jäst.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 23.)
Till Konungen.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 92, liar framställts förslag
om upphävande av gällande tullsats å jäst.
Enligt rubriken 151 i gällande tulltaxa drager för närvarande jäst, alla
slag, en tull av 20 öre för kilogram.
Till stöd för sitt förslag har motionären till en början anfört följande:
»Genom det övertagande av fristående jästfabriker, som under fjolårets
lopp ägt rum från svenska jästfabriksaktiebolagets sida, har en praktiskt
taget fullständig förtrustning ägt rum inom den svenska jästindustrien.
De därav följande konsekvenserna i form av höjda priser hava omedelbart
inställt sig. I dag är jästpriset 25 å 30 öre högre än för några månader
sedan, då priset var nere i cirka 65 öre. Man torde icke behöva misstaga
sig, om man antager, att prisförhöjningen huvudsakligen ägt rum för att
täcka förtrustningskostnader och högt uppdrivna värden i företagen. Förtrustningen
har ett stort allmänt intresse, emedan jästprisen öva inflytande
på brödprisen. Det torde därför vara påkallat, att av staten kräva
reglerande åtgärder, så att icke jästtrustens priser växa alltför högt över
vad som kan vara skäligt. Staten har i sin hand en Tegulator i jästtullen,
som f. n. uppgår till 20 öre per kilogram. Det kan därför vara befogat att
undersöka om icke i första hand en tullsänkning bör företagas för att motverka
redan företagen prisförhöjning och hindra den ytterligare stegring
av priset, som man kan befara.
Givetvis kan man tveka att företaga en tullsänkning för en industri, som
under en följd av år arbetat i skyddet av tull och kunnat existera på grund
av densamma. Denna tveksamhet torde emellertid endast kunna förekomma
i de fall, då indnstrien icke obehörigen utnyttjat tullskyddet. Har en
industri på grund av tullskydd förstått att tillgodose sina intressenter
på sådant sätt, att allmänheten får betala kostnaderna, torde industrien
icke kunna åberopa någon billighetsgrund för fortsatt tullskydd.»
4
Riksdagens skrivelse Nr 99.
Efter eu del uppgifter rörande den svenska jästindustrien innehåller
motionärens motivering vidare följande:
»Av det anförda torde framgå, att den svenska jästindustrien, som för
cirka 20 år sodan säkerligen icke hade ett tillskjutet kapital av mera än
2,000,000 kronor, i nuvarande stund genom gratisemissioner, onaturlig höjning
av värdena och förtrustningskostnader har att förränta ett kapital,
som icke understiger 20,000,000 kronor. Kostnaderna för förräntningen uttagas
av svenska folket genom förhöjda priser. I detta sammanhang ma
erinras, att jästförbrukningen sedan år 1907 hållit sig tämligen konstant
med cirka 1 kilogram per år och individ.
För närvarande torde tullskyddet vara till fullo utnyttjat, och det synes
icke finnas skäl att antaga, att denna tendens hos jästindustrien skulle
upphöra. Vid bedömandet av jästindustriens prispolitik och vinstmöjligheter
torde även uppmärksammas, att denna industri i Sverige tidigare
hade ett bestämt övertag över jästindustrien i andra länder på grund av
de synnerligen förmånliga spritpriser, den svenska industrien betingat
sig. Alltjämt har jästindustrien i berörda avseende eu gynnad ställning,
även om de pris, som erhöllos för spriten, genom sistlidna riksdags beslut
blivit något modererade.
Vid bedömandet av skäligheten av jästtullen torde jämväl böra iakttagas,
att före världskriget det väsentliga råämnet utgjordes av spannmål.
Numera användes uteslutande melass med höga jästutbyten.
Av uppgifter i tidningspressen under sistlidna höst framgår, att svenska
jästfabriksaktiebolaget har bildat ett bolag för övertagande av ett patent
för framställande av jäst ur sulfitavfallet. En fabrik skall igångsättas
för dylik jästfabrikation med export till ändamål. Då en export förutsätter
ett pris, som ligger under världsmarknadspriset, skulle alltså det onaturliga
förhållandet kunna uppkomma, att Sverige, som exporterade jäst till
pris under världsmarknadspriset, skulle för den inhemska konsumtionen
ha ett jästpris, som på grund av tullskyddet med 20 öre överstiger vad
som med hänsyn till produktionskostnader inom landet rimligen bör betalas.
»
Gentemot motionärens ovan återgivna påståenden har Svenska jästfabriksaktiebolaget
i två särskilda, till riksdagens bevillningsutskott ingivna promemorior
framställt åtskilliga invändningar.
Såsom motionären angivit torde kort tid efter den inom jästindustrien
verkställda sammanslagningen en avsevärd prisstegring å jäst hava ägt rum,
även om den endast inom begränsade delar av landet uppgått till av
motionären angivna belopp. Denna prisstegring lär icke kunna förklaras
av en däremot svarande ökning i tillverkningskostnad.
Riksdagen har likväl ansett sig icke kunna bifalla motionärens förslag. Till
en början har det nämligen synts klart, att, med hänsyn till tullen å den
råvara, melass, som numera torde uteslutande komma till användning vid
jästtillverkning, det vore oskäligt att beröva jästen allt tullskydd. Om det
således skulle gälla att för jästen avväga en lägre tullsats än den nuvarande,
har riksdagen funnit, att en sådan avvägning är förenad med
särskilda svårigheter till följd av att den vid jästtillverkningen såsom bi
-
Riksdagens skrivelse Nr 99. 5
produkt erhållna spriten på grund av förhållanden, som väsentligen betingas
av gällande rusdryckslagstiftning, här i landet betalas med ett
avsevärt högre pris än världsmarknadens. Vidare har riksdagen ansett att,
med hänsyn till de särskilda svårigheter som äro förenade med långväga
transport av jäst på grund av dess känslighet såväl för värme som för köld,
vid en utredning i ämnet särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan, huruvida
en tullsänkning är ett effektivt medel att förhindra en oskälig prisbildning
inom landet. Slutligen har det icke varit för riksdagen möjligt att
bedöma, huruvida eller i vad mån den av motionären påtalade prisförhöjningen
kan finna sin förklaring däri, att jästpriset före sammanslagningen
varit på grund av stark konkurrens alltför lågt för att medgiva lönande
tillverkning.
Av nu anförda skäl är den utredning, som erfordras för beslut i förevarande
ämne, av så omfattande beskaffenhet, att det bör ankomma pa Kungl.
Maj:t att låta verkställa densamma.
Då kartelliseringen inom jästindustrien numera nått en sådan styrka, att
åtminstone för den närmaste framtiden konkurrens mellan inhemska tillverkare
synes utesluten, har riksdagen funnit en sådan utredning av behovet
påkallad.
Riksdagen får därför anhålla, att Eders Kungl. Majct ville, med anledning
av det förslag som i nämnda motion framlagts och med beaktande av
vad motionären till stöd för sitt yrkande anfört, verkställa undersökning
angående de verkningar på prisbildningen, som den inom jästfabrikationen
pågående eller genomförda trustbildningen utövat, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill en sådan utredning kan giva anledning.
Stockholm den 24 mars 1927.
Med undersåtlig vördnad.