14
Riksdagens skrivelse Nr 71.
Nr 71.
Godkänd av törsta kammaren den 15 mars 1927.
Godkänd av andra kammaren den 15 mars 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om inlösen av Kävlinge—Barsebäcks järnväg.
(Statsutskottets utlåtande nr 32.)
Till Konungen.
Uti två inom riksdagen väckta, likalydande motioner (I: 84 och II: 149)
har hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta inlösen av Kävlinge—Barsebäcks
järnväg så snart ske kan mot en ersättning motsvarande
järnvägsbolagets svävande skuld vid övertagandet, dock högst etthundratiotusen
(110,000) kronor.
Riksdagen kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter järnvägsstyrelsen
anlagt på förevarande förslag om statsinlösen av Kävlinge—Barsebäcks
järnväg.
Av utredningen framgår, att, därest staten icke i detta fall ingriper,
banans tillgångar sannolikt komma att realiseras och driften å banan
läggas ned. Alldeles bortsett från de kännbara olägenheter, som för omkringliggande
befolkning skulle följa av järnvägsdriftens nedläggning,
samt det samhällsekonomiskt stora men, vilket en dylik omkastning av
ortens trafikförhållanden skulle medföra, komme ock vissa mera direkta
statsintressen att kännbart beröras av en sådan åtgärd. I detta avseende
är att märka, hurusom banans ena slutpunkt utgöres av den på statsbanan
Malmö—Göteborg belägna Kävlinge station, vilken jämväl är slutpunkt
för den numera statsinlösta Kävlinge—Sjöbo järnväg; banan Kävlinge—Barsebäck
ansluter sig således direkt till det övriga statsbanenätet,
vilket härifrån tillföres viss trafik, som genom driftens nedläggande komme
att bortfalla. Ett bibehållande av järnvägen Kävlinge—Barsebäck är ock
av största betydelse för den med statsmedel utbyggda hamnen Barsebäck,
som, anlagd som fiskehamn, i allt större utsträckning börjat angöras av
mindre handelsfartyg.
Av statens järnvägars ledning har erinrats om de strävanden, som för
närvarande från statsmakternas sida göra sig gällande att söka åstadkomma
ett sammanförande i större enheter av små och i splittringen
svagt ställda järnvägsföretag. Åven ur denna synpunkt måste en stats
-
Riksdagens skrivelse Nr 71.
15
inlösen framstå som motiverad, och det lärer i anslutning härtill vara
befogat uttala en förväntan, att banan på detta sätt lagd under enhetlig
ledning skall kunna lämna ett drift- och traflkekonomiskt sett gynnsammare
resultat än på sista tiden varit fallet.
Det torde alltså kunna fastslås, att ur allmän samhällelig synpunkt en
statsinlösen av ifrågavarande bana framstår som önskvärd samt att en
sådan inlösen även av järnvägstekniska skäl kan förordas. Med hänsyn
härtill har riksdagen ansett sig kunna bifalla det motionsvis i detta avseende
framlagda förslaget.
Själva inlösningssumman för järnvägen, vilken med utgångspunkt från
storleken av den svävande skuld, som för närvarande åvilar företaget, i
motionerna angiven till högst 110,000 kronor, torde höra avrundas till
100,000 kronor, ett belopp, som under förhandenvarande förhållanden lärer
få anses skäligt. Detta belopp torde böra under utgifter för kapitalökning
såsom reservationsanslag uppföras å nästkommande års riksstat.
Riksdagen förutsätter, att järnvägsanläggningen överlämnas till staten
fri från inteckningar för gäld. I övrigt torde höra ankomma på Eders
Kungl. Maj:t att godkänna de närmare villkoren för anläggningens övertagande.
Riksdagen, som framdeles under riksdagen kommer att anmäla sitt beslut
i fråga om beredande av täckning för ifrågavarande anslag, får anmäla,
att riksdagen för inlösen av Kävlinge—Barsebäcks järnväg för budgetåret
1927—1928 under utgifter för kapitalökning anvisat ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
Stockholm den 15 mars 1927.
Med undersåtlig vördnad.