12
Riksdagens skrivelse Nr 33,
Nr 33.
Godkänd av första kammaren den 20 februari 1927.
Godkänd av andra kammaren den 20 februari 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om lindring i arrendet för kronoarrendatorn G. C.son Lidholm.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 9.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion, nr II: 113, har hemställts, att riksdagen
må bevilja arrendatorn av kronoegendomen V* mantal Kleverud i
Frändefors socken av Älvsborgs län G. C:son Lidholm rätt till lindring av
nu gällande arrende med lägst ettusenfemhundra kronor.
I kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 261) är i överensstämmelse med
riksdagens beslut stadgat, att arrendator av genom domänstyrelsens försorg
utarrenderad kronoegendom må erhålla lindring i arrendevillkoren
under förutsättning, bland annat, att arrendeavtalet slutits under något
av åren 1917—1921 och att den 14 mars 1926 av arrendetiden återstår
minst tre år.
Ifrågavarande arrendekontrakt är dagtecknat den 6 oktober 1922 och
omfattar tiden från och med den 14 mars 1923 till den 14 mars 1930.
Såsom i motionen omförmäles har Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 12
november 1926 funnit en av Lidholm gjord ansökan om arrendelindring
icke föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.
Av handlingarna i sistnämnda ärende, vilka i motionen åberopas, inhämtas
följande.
Domänintendenten i Älvsborgs län — som redan tidigare föreslagit
arrendelindring för Lidholm, senast med ett belopp av 1,500 kronor —
anförde, bland annat, att ingen arrendator i länet vore i så stort behov
av lindring som Lidholm och att denne, om sådan lindring icke snart
kunde beredas honom, trots mycken arbetsamhet och ordentlighet troligen
ej länge kunde uppehålla sin svaga ekonomi. Domänintendenten tillstyrkte
därför bifall till ansökningen och föresloge, att lindring bereddes
Lidholm till högsta möjliga belopp.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län tillkännagav, med åberopande av vad
Riksdagens skrivelse År 33.
13
domänintendenten anfört, att länsstyrelsen ansåge Lidholm vara i stort
behov av den lindring i arrendevillkoren, som kunde beredas honom.
Domänstyrelsen yttrade: Ehuru den avgäld, Lidholm vore skyldig erlägga
för arrendet av ifrågavarande egendom, onekligen måste anses hög
och omständigheter i övrigt förelåge, vilka kunde sägas väl motivera ett
tillstyrkande av ansökningen, ansåge sig dock styrelsen med hänsyn till
den av statsmakterna intagna ståndpunkten, att nedsättning i arrendeavgälder
för kronoegendomarna borde förekomma endast under vissa särskilda
förutsättningar, vilka i nu förevarande fall icke förelåge såtillvida,
att arrendeavtalet icke slutits under den i kungörelsen den 18 juni 1926
angivna tiden, förhindrad tillstyrka ansökningen.
Då, såsom förut nämnts, avtalet med Lidholm slutits under 1922, har
han icke kunnat komma i åtnjutande av lindring enligt bestämmelserna i
ovanberörda kungörelse. Av handlingarna i ärendet synes emellertid
framgå, att fallet i övrigt uppfyller betingelserna för arrendenedsättning.
På grund härav och då vissa särskilda omständigheter kunna
anses tala för att ett undantagsförfarande här bör äga rum, har riksdagen
icke velat motsätta sig medgivande av dispens beträffande i kungörelsen
den 18 juni 1926 angiven tidsgräns.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av motionen
II: 113 medgivit, att kronoarrendatorn G. C:son Lidholm må kunna, utan
hinder av den omständigheten, att gällande arrendeavtal rörande kronoegendomen
V* mantal Kleverud nr 1 i Frändefors socken av Älvsborgs län slutits
efter 1921 års utgång, beredas lindring i arrendevillkoren i enlighet med
i kungörelsen den 18 juni 1926 angivna grunder.
Stockholm den 20 februari 1927.
Med undersåtlig vördnad.