4
Riksdagens skrivelse Nr 269.
Nr 269.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till fattigvård
och barnavård för lappar.
(Statsutskottets utlåtande nr 133.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1927—1928 har
Eders Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 32) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,
under avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen fattigvård
och barnavård, till fattigvård för lappar beräkna ett ordinarie förslagsanslag
av 100,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten proposition,
nr 108, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen fattigvård och barnavård, till fattigvård och barnavård för
lappar, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
angivna grunder, uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 100,000
kronor;
dels ock medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara disposition
eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt
skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade
mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Yadstena krigsmanshusfond,
må, efter av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning,
utan särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Eders
Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till kommun för anordnande
av ålderdomshem för lappar.
I likhet med departementschefen har riksdagen funnit den i ärendet förebragta
utredningen tydligt giva vid handen, att en omläggning av fattigvården
för lapparna är av behovet påkallad. Enligt riksdagens mening synes
1188 27
Riksdagens skrivelse Nr 269.
5
fördenskull en sådan organisation böra genomföras, att de lämnade understöden
mera än vad hittills varit fallet användas på ett planmässigt sätt.
I likhet med departementschefen har riksdagen ock ansett, att den omständigheten,
att frågan om ny lagstiftning angående lapparnas renskötsel m. m. ännu
är föremål för utredning, icke bör utgöra hinder för att frågan om lapparnas
fattigvård nu kommer till avgörande.
Den plan för nyorganisationen, Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse
med den i ärendet tillkallade sakkunniges förslag framlagt,
har riksdagen funnit sig kunna i huvudsak godtaga. Grunden för den nya
organisationen skulle alltså bliva, att lappfattigvården organiseras enhetligt
inom samtliga de län, varom fråga är, samt att organisationen i största möjliga
män göres likartad med den allmänna fattigvården. Primärkommunerna skulle
följaktligen bliva bärare av jämväl ifrågavarande fattigvård, dock att staten
skulle bidraga till kostnaderna för densamma.
I vissa hänseenden har riksdagen emellertid ansett sig icke kunnat undgå
att vidtaga jämkning i vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit.
Yad först angår frågan, för vilka lappar statsbidrag bör utgå till fattigvården,
har departementschefen kommit till den uppfattningen, att, i enlighet
med vad den sakkunnige föreslagit, de speciella omständigheter, som kunde
motivera ett särskilt statsbidrag, hänförde sig till utövande av renskötsel
med därav föranledda nomadiserade levnadssätt och särskilt stora fattigvårdskostnader.
Departementschefen har alltså icke kunnat ansluta sig till
kravet på att statsbidrag skulle kunna utgå för lappar i allmänhet eller för
sådana, med annat stadigvarande yrke än renskötsel. Den omständigheten,
att vederbörande tidigare — enbart eller jämsides med renskötseln — utövat
annat yrke, har synts departementschefen icke böra i och för sig utesluta
från bidragsrätt, dock att den, som helt nyligen upphört med annat
yrke och skaffat sig renar, icke alltid kunde betraktas som enbart renskötande.
Att bidrag skulle utgå för lappar, vilka upphört med renskötseln
allenast på grund av fattigdom, har synts departementschefen icke vara
lämpligt.
I anledning av dessa departementschefens uttalanden har riksdagen ansett
sig böra framhålla, att det avgörande för frågan, huruvida statsbidrag
bör utgå till lapp för fattigvård enligt riksdagens mening synes vara,
huruvida vederbörande huvudsakligen ägnat sitt liv åt renskötsel eller
icke. En generell regel härutinnan synes icke kunna uppställas, utan
torde det böra ankomma på Eders Kungl. Maj:ts prövning att i tveksamma
fall avgöra, huruvida rätt till bidrag kan anses föreligga.
Beträffande statsbidragets belopp hava delade meningar gjort sig gällande.
Från vissa håll har sålunda anförts, att det icke vore oskäligt, att kommunen
— såsom Eders Kungl. Maj:ts förslag ock innebär — finge vidkännas en
tredjedel av kostnaden, medan från andra håll yrkats, att statens andel
måtte bestämmas till tre fjärdedelar eller att staten borde bestrida hela
kostnaden för lappfattigvården. Sistnämnda förslag har framförts av de jämtländska
lappkommunerna samt kommunalfullmäktige i Vilhelmina.
6
Riksdagens skrivelse Nr 261).
Vid det övervägande, riksdagen ägnat denna fråga, liar riksdagen icke
kunnat undgå att finna vissa skäl tala för att staten lämnar bidrag till lappfattigvården
i något större utsträckning än Eders Kungl. Magt ifrågasatt.
Särskilt för de jämtländska lappkommunerna, där staten hittills i regel bekostat
all fattigvård, som utgått till lapparna i länet, skulle ett genomförande
av Eders Kungl. Maj:ts förslag utan tvivel kännas som en ganska avsevärd
tunga. På grund härav, men för ernående å andra sidan av tillräcklig garanti,
att tillbörlig omsikt ägnas beviljandet av fattigvård, har riksdagen ansett,
att statens bidrag bör bestämmas till tre fjärdedelar av hela kostnaden.
Då man emellertid enligt riksdagens uppfattning här rör sig på områden,
där förhållandena äro ganska ovissa och där det torde vara svårt att med
någon större sannolikhet beräkna verkningarna av ett beslut, synas bestämmelserna
angående statsbidragets storlek böra fastställas att gälla endast
tillsvidare, förslagsvis fem år.
Vad angår innehållet av de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna övergångsbestämmelserna,
har riksdagen velat ansluta sig till vad Eders Kungl. Maj:t
härutinnan föreslagit. Eders Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende innebär,
att statsbidrag enligt hittills tillämpade grunder skulle — där dessa äro förmånligare
för kommunen än de nya — tillämpas beträffande bidrag till understöd
åt lapp — renskötande eller annan —• som under senare halvåret
1926 kommit i åtnjutande av stadigvarande fattigvård. Till denna bestämmelse
har riksdagen emellertid funnit ett tillägg av sådan innebörd böra
göras att fattigvård åt lapp, som den 1 januari 1928 fyllt 60 år, bör bestridas
enligt hittills gällande grunder, där dessa äro fördelaktigare för kommunen.
Till fattigvård och barnavård för lappar har Eders Kungl. Maj:t, såsom
nämnts, äskat ett anslag å 100,000 kronor. Ehuru riksdagen ansett sig
böra öka statsbidraget för lappfattigvården, har det dock synts riksdagen,
att anslaget bör kunna begränsas till sagda belopp.
På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen i övrigt icke funnit
skäl till erinran mot vad Eders Kungl. Maj:t i den föreliggande propositionen
föreslagit, får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning av Eders
Kungl Maj:ts förevarande proposition under femte huvudtiteln, avdelningen
sociala verk och inrättningar, underavdelningen fattigvård och barnavård,
till fattigvård och barnavård för lappar, att användas i huvudsaklig överensstämmelse
med av riksdagen angivna grunder, uppfört ett ordinarie
förslagsanslag av 100,000 kronor.
Stockholm den 8 juni 1927.
Med undersåtlig vördnad.