6
Riksdagens skrivelse nr 266,
Nr 266.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj ds proposition angående statsbidrag till uppförande
m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka.
(Statsutskottets utlåtande nr 130.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov (nr 1) har Eders Kungl. Maj:t under femte
huvudtiteln (punkt 63) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition i
ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till bidrag till uppförande m. m.
samt driften av hem för kroniskt sjuka för budgetåret 1927—1928 beräkna
ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24
februari 1927 dagtecknad proposition (nr 112), under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för sagda dag, föreslagit
riksdagen att
dels under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstyrelsen samt hälsooch
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till bidrag till uppförande
m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen angivna grunder, för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor;
dels ock medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara disposition
eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång
upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens försorg
utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må,
efter av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning, utan
särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Eders Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting, kommuner, föreningar
eller enskilda för anordnande av hem för kroniskt sjuka.
Såsom i propositionen erinras, har 1918 års lagtima riksdag uttalat, att
behovet av särskilda vårdanstalter för fattiga kroniskt sjuka måste anses
mycket stort. Riksdagen framhöll ock, att vården av dessa icke borde ordnas
endast för understödstagare utan för de sjuka i allmänhet samt att frågan
om den kroniska sjukvården snarast borde bringas till lösning. Anskaffandet
av anstalter och ombesörjandet av vården syntes riksdagen i första rummet
Jliksdayens skrivelse Nr 266. 7
bliva en landstingens angelägenhet, men borde, liksom i fråga om tuberkulossjukvården,
för underlättande av landstingens uppgift staten lämna bidrag
till både byggnads- och driftkostnaderna. Såsom även erinrats, förklarade
ock sistlidet års riksdag i anledning av väckta motioner, att riksdagen ansåge
det vara av vikt, att denna fråga snarast löstes.
Den numera genom Eders Kungl. Maj:ts försorg verkställda utredningen beträffande
statsbidrag till nu ifrågavarande anstalter synes riksdagen till fullo
bestyrka riktigheten av vad riksdagen sålunda uttalat. Att positiva åtgärder
i denna fråga med det snaraste vidtagas, synes riksdagen särskilt motiverat
därav, att, därest statsbidrag icke erhålles, fattigvårdssamhällena mångenstädes
icke lära kunna uppfylla fattigvårdslagens åläggande för dem att före
ingången av år 1931 hava sin anstaltsfråga ordnad.
Såsom första fråga vid behandlingen av nu förevarande ärende har departementschefen
upptagit spörsmålet om den lämpliga avgränsningen av
det område, som bör bliva föremål för statens understödjande verksamhet.
Enligt departementschefens med medicinalstyrelsens och de sakkunnigas
i stort sett överensstämmande mening skulle statens understöd begränsas
till att avse sådana kroniskt — vare sig obotligt eller svårbotligt — kroppssjuka,
vilka visserligen vore i behov av sjukhusvård och därför icke lämpligen
kunde vårdas å allmän fattigvårdsanstalt, men vilkas tillstånd icke berättigade
till och vilka icke heller kunde få den särskilda art av vård, för vilken de
allmänna sjukvårdsinrättningarna vore avsedda. Mot den sålunda föreslagna
avgränsningen har riksdagen icke funnit skäl till erinran.
Departementschefen har härefter till behandling upptagit frågan om genomförande
av en gemensam, hela landet omfattande organisationsplan för den
kroniska sjukvården och därvid såsom sin mening på anförda skäl framhållit,
att en dylik plan för närvarande icke syntes genomförbar. Yad härutinnan
och i detta sammanhang anförts, har ej heller föranlett till erinran
från riksdagens sida. I likhet med departementschefen anser riksdagen sålunda,
att statsbidrag till ifrågavarande anstalter icke kan anses äga annan
karaktär än ett bidrag, avsett såsom understöd av frivillig kommunal eller
enskild verksamhet.
Med avseende å den utsträckning, i vilken statsbidrag bör utgå, har departementschefen
ifrågasatt vissa begränsningar.
Enligt det föreliggande förslaget skulle bidrag utgå till landsting, landsoch
stadskommuner samt i förekommande fall till kommunalförbund. Därest
fullt betryggande garantier för fortbeståndet av anstalt, varom nu är fråga,
kunde lämnas, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag förening och enskild
person jämväl kunna komma i åtnjutande av bidrag, dock att understöd endast
skulle lämnas i de fall, där vården å hem vore avsedd för fattiga sjuka.
Då detta lättast komme till synes genom den för vården fastställda vårdavgiften,
har en gräns ansetts böra dragas så, att understöd endast utginge
i förhållande till det antal platser, för vilket vårdavgiften icke överstege
visst lägre belopp. Efter jämförelse med de vanligaste vårdavgiftema å
landstings- och kommunala vårdanstalter har förordats, att gränsen i detta
hänseende sattes vid eu vårdavgift av en krona och femtio öre för vårddag.
Enligt riksdagens mening synes emellertid, åtminstone tillsvidare, anlägg
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 2(16.
ningsbidrag åt föreningar och enskilda icke böra ifrågakomma, intill dess
större erfarenhet vunnits ifråga om de åtgärder, som från landstingens och
primärkommunernas sida inom närmaste tiden kunna komma att vidtagas.
Driftkostnadsbidrag synes däremot riksdagen jämväl böra tilldelas föreningar
och enskilda.
Såsom av propositionen framgår, innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag, att den
nyss ifråga om föreningar och enskilda angivna vårdavgiftsgränsen skulle
komma till tillämpning beträffande alla slag av anstalter. Till förslaget
härutinnan ansluter sig riksdagen, dock att riksdagen i likhet med departementschefen
anser, att för det fall att den vårdade är person från annat
landstingsområde, respektive från annan kommun, bidrag torde böra få utgå,
ändock att högre vårdavgift uttages än nyss sagts.
Såsom ytterligare begränsning med avseende å den utsträckning, i vilken
statsbidrag bör utgå, har föreslagits, att dylikt bidrag endast skulle lämnas
för ett visst antal platser i förhållande till folkmängden. I sådant hänseende
har ifrågasatts, att det statsunderstödda platsantalet måste sättas lika med
det uppskattade minimiantalet vårdbehövande fattiga kroniskt sjuka eller
till en på tusen invånare, dock att för städer, som icke deltaga i landsting,
anskaffnings- och driftsbidrag må utgå endast för eu plats för varje 2,000-tal
av folkmängden. Aven enligt riksdagens mening måste det anses nödvändigt,
att eu begränsning, avseende såväl anskaffnings- som driftsbidraget, stadgas,
och riksdagen har av i propositionen åberopade skäl funnit sig böra bifalla
Eders Ivungl. Maj:ts i sådant avseende framlagda förslag. I likhet med departementschefen
anser dock riksdagen att, i överensstämmelse med vad som
föreskrivits angående statsbidrag till uppförande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
även beträffande hemmen för kroniskt sjuka bör gälla, att den nu
förordade begränsningen icke skall tillämpas i fråga om anstalter, som äro
avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka från visst
län eller viss kommun. Icke heller lärer begränsningen böra äga avseende
å driftkostnadsbidrag till anstalter drivna av föreningar eller enskilda. De
regler, departementschefen i övrigt förordat i avseende å tillämpningen av
den föreslagna folkmängdsgränsen, hava icke föranlett erinran från riksdagens
sida.
I fråga om tiden, från vilken auskaffningsbidrag bör utgå, har i propositionen
föreslagits, att statsbidrag skulle beviljas för anstalter, vilkas uppförande
eller inrättande påbörjats eller vilka förvärvats efter ingången av
innevarande år. Från rätt till statsbidrag skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag
vara uteslutna alla anstalter, som vid nämnda tidpunkt av den, som
ämnar driva dem för kronisk sjukvård, användas för sjukvård, över lmvud,
också om icke användningen alls eller icke uteslutande avsåge vård av kroniskt
sjuka.
Jämväl i denna del har riksdagen funnit sig böra godtaga Eders Kungl.
Maj:ts förslag.
Vad härefter angår storleken av anskaffnings- och driftsbidragens belopp
samt dessas fördelning, har riksdagen icke funnit något att erinra mot förslagen
härutinnan.
Såsom särskilt villkor för åtnjutande av statsbidrag har ansetts böra
9
Riksdagens skrivelse Nr 266.
stadgas, att vården skall stå under tillsyn av särskilt förordnad läkare.
Hur noggrann tillsynen bör vara, borde huvudsakligen få bero på arten av
vårdfallen och hava några allmänna regler därför icke synts kunna uppställas.
Enligt departementschefens mening borde det ankomma på medicinalstyrelsen
att pröva, huruvida de i sådant avseende vidtagna anordningarna vore
tillfyllest, och borde läkaren övervaka, att hemmet vore så anordnat, att garanti
vunnes för verklig medicinsk skötsel. Till departementschefens uttalande
härutinnan ansluter sig riksdagen. I detta sammanhang har riksdagen
velat framhålla angelägenheten av att, på sätt de sakkunniga föreslagit,
direktiv fastställas för säkerställande av ett godkännande av anstalter,
som äro enkelt byggda men likväl ur sjukhussynpunkt fylla de krav, som
rimligen böra ställas på ett sjukhem. Avsynandet och godkännandet torde
böra ske under så billiga former som möjligt.
Vidkommande slutligen de av Eders Kungl. Maj:t framlagda kostnadsberäkningarna
hava desamma icke givit riksdagen anledning till erinran, dock att
riksdagen ansett, att särskilda anslag böra i riksstaten upptagas för uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka samt för driften av hemmen ifråga.
Anslaget för uppförande m. m. av hemmen har bestämts till 225,000 kronor
och anslaget till driften av hemmen till 275,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen funnit sig böra bifalla
vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
dels under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstyrelsen samt hälsooch
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna för budgetåret 1927—
1928 anvisat
ej mindre till bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka,
att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen angivna
grunder, ett extra förslagsanslag av 225,000 kronor;
än även till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka, att användas i
huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen angivna grunder, ett extra
förslagsanslag av 275,000 kronor;
dels ock medgivit, att jord, som står under kronans omedelbara disposition
eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång
upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens försorg
utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter
av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning, utan särskild
ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Eders Kungl. Maj:t kan finna
skäligt bestämma, upplåtas till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda
för anordnande av hem för kroniskt sjuka.
Stockholm den 8 juni 1927.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 saml. Nr 263—266.
1187 27 2