Riksdagens skrivelse Nr 260.

5

Nr 260.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt,
m. m. ävensom en i ämnet väckt motion.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 55 )

Till Konungen.

I en den 24 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 173, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till

l:o) förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt,

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni
1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, och

3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj
1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

dels ock med ändring i Kungl. Maj:ts i 1927 års statsverksproposition
framlagda förslag angående upptagande i riksstaten för budgetåret 1927—
1928 av inkomsttiteln automobilskattemedel, i nämnda riksstat uppföra
samma inkomsttitel sålunda:

Automobilskattemedel, bevillning ........................................ kronor 28,250,000.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft, bland andra,
en inom andra kammaren väckt motion, nr 303, vari föreslagits bland annat,
att riksdagen måtte besluta den ändring i ovannämnda proposition, att
skattesatsen för automobilgummiringar höjes till 2 kronor för kilogram.

Under åberopande av bevillningsutskottets, av riksdagen godkända betänkande
nr 55, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen härmed
tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat oförändrad bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 173, med anledning tillika av
ovannämnda motion nr 303 i andra kammaren, i vad densamma avser skatt
å automobilgummiringar, för sin del

6

Riksdagens skrivelse Nr 260.

1) antagit ovan omförmälda förslag till förordning om ändrad lydelse av
5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt med den ändringen
att 5 § erhåller följande lydelse:

5 %.

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med tio kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med femton kronor;

b) för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med tio kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med fyrahundra kilogram, dock minst med sjuttiofem kronor; samt

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt.

2) antagit följande förslag till

Förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas, att 1 §> i förordningen den 2 juni 1922 om särskild
skatt å automobilgummiringar skall i nedan angiven del hava följande
ändrade lydelse:

1

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, utan att
tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som inom riket
tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar) skall i den
ordning nedan stadgas erläggas skatt av 2 kronor per kilogram.

I första — — — förordning automobilgummiringar.

På Kungl. Maj:ts —--skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 4 juni 1927.

3) antagit ovan omförmälda förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och
motorsprit med den ändringen, att övergångsbestämmelsen erhåller följande
lydelse:

7

Riksdagens skrivelse Nr 260.

Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å
bensin, den 4 juni 1927 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit,
den 1 juli 1929.

4) antagit följande förslag till

Förordning om tillfällig skatt å bensin och automobilgummiringar, som
finnas i riket den 4 juni 1927.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

För bensin och automobilgummiringar, som den 4 juni 1927 kl. 6 f. m.
finnas i riket, skall i den ordning här nedan stadgas till staten erläggas
skatt.

Med bensin förstås i denna förordning mineraloljor, vilka enligt 1 § i förordningen
den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit hänföras
till bensin. Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens
bestämmande hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

Med automobilgummiringar förstås i denna förordning sådana arbeten av
mjuk kautschuk, som omförmälas i 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om
särskild skatt å automobilgummiringar. Har jämlikt sistnämnda förordning
vid automobilgummiring fastsittande järnskena avräknats vid fastställande
av den vikt, för vilken skatt skall erläggas, skall skatt enligt denna förordning
beräknas å ringens vikt efter avdrag för jämskenans vikt.

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger
för bensin den, som jämlikt förordningen den 7 oktober 1921 angående

eldfarliga oljor erhållit eller bort hava tillstånd att hålla större eller mindre
upplag av eldfarliga oljor av första klassen; samt

för automobilgummiringar den, som yrkesmässigt driver handel med
automobilgummiringar eller automobiler.

2 mom. Skatt enligt denna förordning skall utgå å den myckenhet bensin
eller det antal automobilgummiringar, skattskyldig innehar vid den i 1 §
angivna tid, med följande belopp, nämligen:

för bensin 1 öre per liter; samt

för automobilgummiringar 50 öre per kilogram.

3 mom. Skattskyldighet äger icke rum för automobilgummiringar, som före
den i 1 § angivna tidpunkt och innan enligt 1 mom. skattskyldig förvärvat

8

Riksdagens skrivelse Nr 260.

desamma tagits i bruk inom riket, eller för tillverkare tillhöriga automobilgummiringar,
för vilka skatt framdeles skall erläggas uti den i 5 § i
nämnda förordning den 2 juni 1922 stadgade ordning.

3 %.

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 30 juni 1927
avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin samt de automobilgummiringar,
han vid den i 1 § angivna tid innehade. För annan än enskild
person och oskiftat stärbhus åligger uppgiftsskyldigheten vederbörande
styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete. I deklarationen skall
angivas:

a) beträffande bensin:

den myckenhet bensin, den uppgiftspliktige innehade vid den i 1 § angivna
tid och den plats, där bensinen då förvarades;

b) beträffande automobilgummiringar :

det antal enligt 2 § skattepliktiga ringar, som den uppgiftsskyldige vid
nämnda tid innehade, med angivande av dessas varuslag, märke, dimensioner
och vikt ävensom den plats, där ringarna då förvarades.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han
är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven, eller där vederbörande
styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman eller ombud
är bosatt.

4 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga
och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med
eldfarliga oljor av första klassen eller utövar handel med automobilgummiringar
eller automobiler, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den som icke avgivit deklaration men kan antagas äga eller innehava
förråd av bensin eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas
att inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för en behörig påföring av skatt vara nödigt,
att granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bensin eller automobilgummiringar verkställes, bör
länsstyrelsen föranstalta om sådan granskning eller undersökning, därvid
biträde av sakkunnig må anlitas.

Skattskyldig åligger att bereda länsstyrelse eller av länsstyrelse förordnad
person tillträde för sådan undersökning till handels- fabriks- eller annan
upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill
hörande handlingar.

9

Riksdagens skrivelse Nr 260.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan
kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas
av enligt denna förordning influtna medel.

5 %.

På grund av inkomna deklarationer och eljest inhämtade uppgifter skall
länsstyrelse upprätta längd, särskild för skatt å bensin och särskild för skatt å
automobilgummiringar, över dem, som avgivit deklaration, samt fastställa
för bensin den myckenhet och för automobilgummiringar den vikt, för
vilken skatt skall erläggas enligt denna förordning, ävensom därå belöpande
skatt.

6 %.

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden i vad honom angår tillika
med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den
skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

7 *.

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,
skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
undandragits.

Efterbeskattning må icke ske senare än år 1932.

8 §.

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt förfarit,
må av vederbörande besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det skatt vederbörande avfordrats,
ingivas eller, på klagandens eget äventyr, i betalt brev med allmänna
posten insändas till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid
påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna;
dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen
ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande
till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade
besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart
överlämnas till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling på sätt i 2
mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen, skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. It sand. Nr 256—261. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 260.

9 $.

Visar skattskyldig, att av honom vid den i 1 § angivna tid innehavd
myckenhet bensin eller automobilgummiringar försålts, och är den skattskyldige
icke genom förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest berättigad
att hos köparen uttaga den enligt denna förordning utgående skatten, äger
Kungl. Maj:t, då skäl därtill äro, allt efter omständigheterna i det särskilda
fallet, medgiva befrielse från skatten eller bestämma, att skattskyldigheten
skall åligga köparen.

Ansökan om sådan skattebefrielse skall ingivas inom natt och år, efter
det skatt vederbörande avfordrats.

10 $.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna
i ovannämnda förordningar om särskild skatt å bensin och
motorsprit samt om särskild skatt å automobilgummiringar äga motsvarande
tillämpning.

11 §.

Granskning av de enligt denna förordning avgivna deklarationer må ej
ske av annan än länsstyrelsen. Deklarationerna skola tillhandahållas de
tjänstemän hos länsstyrelsen, vilka i och för sin befattning böra erhålla del
därav. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att
den uppgiftsskyldige medgivit deklarationens offentliggörande; dock må
deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas
till ämbetsmyndighet, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet
av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången
av år 1932, varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,
som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs
bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare
sig innehållet av sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad
ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig
till förseelse som nu sagts dömes till böter från och med tjugufem till och
med femhundra kronor.

Har skada uppkommit genom sådant yppande av vad som bort hållas
hemligt, vare den felande därjämte skyldig till fullo gottgöra skadan.

2 mom. Den som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av avlämnade deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration,
får ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse
härav vare den skyldige förfallen till ansvar och ersättningsskyldighet,
som i 1 mom. stadgas.

Riksdagens skrivelse Nr 260. 11

13 §.

Försummar någon att fullgöra honom enligt denna förordning åliggande
skyldighet att avgiva deklaration, där han insett eller bort inse, att dylik
skyldighet ålegat honom, eller vägrar någon att fullgöra vad enligt 4 §
åligger honom, dömes till böter, högst tvåtusen kronor. Lag samma vare,
där någon avgiver ofullständig eller oriktig deklaration, ehuru han insett
eller bort inse, att deklarationen varit ofullständig eller oriktig.

Har genom förseelse, varom i första stycket sägs, föranletts, att skatt ej
blivit den felande påförd, där så rätteligen bort ske, eller att skatt påförts
med för lågt belopp, och äro ej omständigheterna synnerligen mildrande,
vare straffet böter från och med en till och med fem gånger beloppet av
den skatt, som undandragits, dock ej lägre belopp än femtio kronor.

14 $.

Allmän åklagare må tala å förseelse, varom i denna förordning sägs,
i fråga om förseelse, som i 12 % omförmäles, dock endast där den blivit
av målsäganden till åtal angiven. Talan skall anhängiggöras vid allmän
domstol.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller en tredjedel,
dock högst tvåhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter
allmän lag.

15 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,
så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning
må kunna erfordras, meddelas av Kung! Maj:t.

16 §.

Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående
fördelning av de jämlikt förordningarna om särskild skatt å bensin
och motorsprit samt om särskild skatt å automobilgummiringar influtna
skattemedel.

Denna förordning träder i kraft den 4 juni 1927.

I anledning av vad i ovannämnda proposition föreslagits angående beräkning
av inkomsttiteln automobilskattemedel kommer riksdagen att framdeles
fatta beslut.

Stockholm den 2 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.