Riksdagens skrivelse Nr 253.

9

Nr 253.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ändrade bestämmelser
rörande ersättning till besiktningsmän vid under offentlig
kontroll ställda slakterier.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden nr 1 och 4.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagen väckta likalydande motioner har framställning gjorts, att
utredning måtte komma till stånd rörande omläggning av nu gällande bestämmelser
om ersättning till besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda
slakterier.

Det andra kammarens tillfälliga utskott, som haft att handlägga detta ärende,
har, i den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar, inhämtat yttrande i ärendet
från medicinalstyrelsen och svenska andelsslakteriernas exportförening, varjämte,
sedan ärendet återförvisats till samma utskott, förnyade yttranden infordrats
från medicinalstyrelsen och nämnda exportförening. Dessutom har
utlåtande till vederbörande utskott avgivits utav föreningen av besiktningsmän
vid Sveriges exportslakterier.

Besiktningsmän vid exportslakterier och andra enskilda, under offentlig
kontroll ställda slakteriinrättningar ävensom deras ställföreträdare skola enligt
gällande bestämmelser förordnas av medicinalstyrelsen, som också kan återkalla
sådant förordnande, när skäl därtill äro. Besiktningsman skall vara
legitimerad veterinär och därjämte under minst två månader ha bedrivit studier
vid offentligt slakthus inom riket. Ersättning till besiktningsman skall utgå
med visst belopp, som bestämmes av medicinalstyrelsen efter hörande av slakteriinrättningens
innehavare och gäldas av denne. Beträffande de av medicinalstyrelsen
hittills tillämpade grunderna för beräknande av denna ersättning
och de belopp, vartill den i de särskilda fallen uppgått, förefinnas uppgifter
i motionen och i medicinalstyrelsens ovannämnda yttranden.

Motionärerna påpeka, att med det nuvarande systemet — visst grundbelopp för
månad jämte ersättning enligt glidande skala för antal besiktningar samt visst
minimibelopp per år, oberoende av antalet besiktningar — bliva ersättningarna
tämligen ojämna för olika slakteriföretag, och de anse dessutom, att den ekonomiska
depression, som under senare år drabbat slakterierna, gjort behovet
av en revision av ersättningsbestämmelserna starkt framträdande. I det avseendet
framhålla motionärerna såsom ett önskemål från slakteriernas sida i
främsta rummet, att sådana bestämmelser måtte meddelas, varigenom företagen

10

Riksdagens skrivelse Nr 253.

berättigades att själva med veterinär avtala angående ersättningen för arbetet,
men att överenskommelsen dock skulle i varje särskilt fall fastställas av medicinalstyrelsen
efter prövning, att vederbörande veterinär vore för anställningen
kompetent och lämplig och alltså kunde av styrelsen förordnas.

För vår kött- och fläskexport är en tillförlitlig veterinärkontroll vid exportslakterierna
av vital betydelse. Riksdagen kan därför icke förorda någon åtgärd,
som skulle kunna äventyra denna kontrolls effektivitet. Garanti för att
kontrollen blir effektiv torde emellertid icke kunna erhållas på annat sätt än
att offentlig myndighet anordnar och övervakar kontrollen. Riksdagen anser
därför, att medicinalstyrelsen fortfarande bör hava det bestämmande inflytandet
beträffande kontrollens anordnande.

Vad härefter angår ersättningen till veterinär vid exportslakteri vill riksdagen
betona, att slakteriet ej bör betungas med högre kostnader för kontrollen,
än som kunna anses skäliga och behövliga. Vid bedömandet härav är det
särskilt en sak, som riksdagen vill bringa i åtanke. Av tillgängliga uppgifter
framgår, att vissa av de vid exportslakterierna anställda veterinärerna tillika
hava annan veterinärtjänst. Det synes emellertid oklart, vilken av befattningarna
i nu anförda fall av dubbeltjänst skall anses såsom den huvudsakliga.
Ett klargörande på denna punkt synes riksdagen av behovet påkallat och önskvärt
för ett rättvist fastställande av den kostnad, som bör åvila slakterierna i
och för den oeftergivliga kontrollen. Om nämligen vid de mindre slakterierna
besiktningsmannens tjänstgöring är så ringa och hans tjänstgöringstid vid
slakteriet kan så ordnas, att han har tillfälle skaffa sig avsevärda inkomster
å annan veterinärtjänst, som då måste betraktas såsom hans huvudtjänst, synes
enligt riksdagens mening vid bestämmandet av minimiersättningen för slakteritjänsten
särskild hänsyn böra tagas härtill och ett nedbringande av denna
ersättning böra vidtagas. En omprövning av minimiersättningen i sådana fall
synes därför riksdagen önskvärd.

Den omprövning, som riksdagen sålunda förordar, synes så mycket mera påkallad,
som innevarande riksdag i anledning av bankoutskottets utlåtande nr
31 genom skrivelse den 1 april (nr 114) hos Eders Kungl. Maj :t gjort framställning
om utredning rörande bland annat pensionsunderlaget för sådan veterinärtjänst
vid exportslakteri, vars innehavare tillika är distriktsveterinär, en
fråga, som intimt torde sammanhänga med här avhandlade fråga om ersättning
till slakteriveterinär, som tillika innehar annan veterinärtjänst.

Med stöd av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj :t täcktes, med beaktande av de synpunkter, som ovan angivits, taga under
omprövning frågan om nedbringande av de kostnader, som för anordnande av
nödvändig kontroll böra åläggas export,slakterierna.

Stockholm den 2 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.