10

Riksdagens skrivelse Nr 224.

Nr 224.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1927,
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta
motioner om flyttning sersättning åt sådana till truppförband
eller stab i Boden hörande officerare m. fl.,
som lämna tjänsten på grund av avsked eller överföras
på övergångsstat.

(Statsutskottets utlåtande nr 55 och memorial nr 110.)

Till Konungen.

Uti tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 18) samt den andra inom andra kammaren (nr 36), har hemställts, att
såväl de officerare, underofficerare och med dem likställda, tillhörande truppförband
eller stab i Boden, vilka på grund av avsked lämnade tjänsten, som
ock de, vilka tvångsvis blivit eller bleve till övergångsstat överförda, måtte
komma i åtnjutande av flyttningsersättning vid flyttning från Boden.

I förevarande motioner, över vilka riksdagens vederbörande utskott med
stöd av § 46 riksdagsordningen inhämtat yttrande från försvarsväsendets
lönenämnd, har yrkats, att såväl officerare, underofficerare och med dem
likställda, tillhörande truppförband eller stab i Boden, vilka på grund av
avsked lämna tjänsten, som ock de, vilka tvångsvis blivit eller bliva till
övergångsstat överförda, måtte komma i åtnjutande av flyttningsersättning
vid flyttning från Boden.

Yad angår yrkandet i dess förra del, har lönenämnden anfört följande.

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag (sid. 161) föreslogs,
att officerare och underofficerare efter viss tids tjänst i Boden skulle
äga rätt till transport söderut, att subalternofficerare och sergeanter vid infanteriet
och artilleriet skulle vara skyldiga underkasta sig transport till
Boden med rätt att efter viss tid erhålla återtransport, samt att flyttningsersättning
skulle tillkomma envar, som i enlighet härmed vare sig frivilligt
eller tvångsvis transporterades till eller från Boden.

1925 års riksdag (första särskilda utskottets utlåtande nr 1, sid. 116) biträdde
nämnda förslag med tillägg bland annat, att till truppförband i Boden
hörande personal, som på grund av tjänstgöringsförhållanden m. m. icke
komme i tillfälle att före pensionsålderns inträdande begagna sig av rätten
till transport söderut, skulle äga rätt till ersättning för flyttning, som företoges
i samband med avskedet.

Frågan om det sålunda beslutade passagesystemets närmare anordnande
är för närvarande föremål för utredning i generalstaben.

11

Riksdagens skrivelse Nr 224.

Motionärernas yrkande i förevarande del avser nu, att nyssnämnda av riksdagen
i samband med passagesystemets godkännande fattade beslut om flyttningsersättning
åt dem, som på grund av vissa förhållanden icke kunde erhålla
passage från Boden, skall vinna tillämpning utan avvaktan å passagesystemets
definitiva ordnande.

Ett bifall till motionerna härutinnan skulle således innebära, att en detalj
i förenämnda organisation utbrötes och ordnades för sig. Detta synes
lönenämnden så mycket mindre vara lämpligt, som organisationens genomförande
i övriga delar uppenbarligen är det primära och ifrågavarande detalj
endast en därav följande konsekvens.»

Beträffande denna del av motionerna ansluter sig riksdagen till den av
lönenämnden uttalade uppfattningen och anser alltså, att någon åtgärd från
riksdagens sida icke bör vidtagas.

Motionerna i övriga delar hava föranlett följande uttalande från lönenämnden.

»Yad härefter angår frågan om flyttningsersättning till tvångsöverförd
personal, som i anledning av överföringen flyttar från Boden, föreslog arméförvaltningen
i sitt yttrande över försvarsrevisionens betänkande (Kung!
Maj:ts proposition nr 20 till 1924 års riksdag, sid. 355), att personal, som
överfördes till övergångsstat, borde i viss utsträckning beredas ersättning
för flyttningskostnad.

Med avseende å berörda yttrande av arméförvaltningen anförde lönenämnden
(prop. nr 20, sid. 360), att det enligt nämndens mening icke kunde
förnekas, att i vissa fall billighetsskäl talade för beviljande av flyttningsersättning
åt personal, som överfördes på övergångsstat, exempelvis beträffande
personal, som företoge flyttning från övre Norrland till sj-dligare delar
-av landet. Lönenämnden ansåge det emellertid tvivelaktigt, huruvida denna
fråga lämpligen kunde ordnas genom några allmänna bestämmelser i ämnet.
Däremot syntes det lönenämnden önskvärt, att Kungl. Maj:t kunde bevilja
flyttningshjälp i sådana fall, där särskilda skäl därför förelåge.

Inom lönenämnden framställdes emellertid reservationsvis yrkande därom,
att flyttningsersättning skulle tillerkännas all personal, som inom viss tid
företoge flyttning.

Departementschefen, som anslöt sig till de utav lönenämnden föreslagna
allmänna grunderna i fråga om överföringen, uttalade sig dock icke särskilt
i förevarande spörsmål, vilket emellertid genom berörda proposition bragtes
till riksdagens kännedom.

Försvarsutskottet vid 1924 års riksdag hade i stort sett icke någon erinran
mot de sålunda förslagna grunderna, och vid anmälan av Kungl. Maj:ts
proposition nr 50 till 1925 års riksdag anslöt sig föredragande departementschefen
till utskottets förslag. 1925 års riksdag uttalade sig ock i stort sett
för detta förslag.

Det vill med anledning av vad som sålunda förekommit synas lönenämnden,
som om Kungl. Maj:t skulle kunna anse sig oförhindrad att i sådana
fall, varom nu är fråga, bevilja flyttningsersättning. Huruvida en generell
bestämmelse i enlighet med förevarande motioner bör meddelas, kan emellertid
synas tveksamt med hänsyn dels till de förmåner, som enligt 13 § i
kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) tillkomma tvångsöverförd personal
vid tjänstgöring utom bostadsorten, dels oclc i varje fall därtill, att det knappast
kan anses som en given sak, att en dylik bestämmelse, om den eljest
funnes lämplig, borde begränsa sig till Boden-personalen.»

Beträffande den tvångsvis överförda personal, vilken transporterats eller
förflyttats till Boden från annat truppförband eller anstalt, synes det riksdagen,

12

Riksdagens skrivelse Nr 224.

som om åtskilliga skäl kunde anföras för att bidrag till flyttningen borde
av staten lämnas, varvid emellertid flyttningen icke bör få beräknas för
längre väglängd än som blivit fallet, därest återflyttning skett till den förutvarande
förläggningsorten. Bidraget synes icke böra innefatta ersättning
för de särskilda kostnader, som kunna vara förenade med flyttningen, såsom
gottgörelse för särskilda kyresutgifter m. m., utan endast avse de direkta
flyttningskostnaderna. De närmare grunderna för detta bidrags utgående
torde böra fastställas av Eders Kung!. Maj:t.

I fråga om flyttningsbidrag till övrig i denna del av motionerna berörd
personal har riksdagen icke ansett sig böra godtaga motionärernas förslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, I: 18 och II: 36, bemyndigat Eders Kung! Maj:t att, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad ovan anförts, fastställa grunder för flyttningsbidrag
till sådana till övergångsstat tvångsvis överförda officerare, underofficerare
och vederlikar, som förflyttats till Boden från annat truppförband
eller anstalt.

Stockholm den 28 maj 1927.

Med undersåtlig vördnad

Stockholm, K. L. Beckmans Böktr., 1927»