Riksdagens skrivelse Nr 208.
1
Nr 208.
Godkänd av första kammaren den 19 maj 1927.
Godkänd av andra kammaren den 20 maj 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till riksräkenskapsverket och
dess verksamhet under hudgetåret 1927—1928.
(Statsutskottets utlåtande nr 93.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1927—1928 bär
Eders Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 13 och 14) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, i riksstaten beräkna
dels ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket till 454,000 kronor,
dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet ett extra anslag
av 25,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 18
februari 1927 dagtecknad proposition, nr 176, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i riksräkenskapsverket skall
från och med den 1 juli 1927 vara bestämt på följande sätt:
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör............................................................................................ A 3
2 byråchefer .................................................................................................... B 30
4 revisionskommissarier................................................................................ B 26
1 förste revisor................................................................................................ B 24
25 revisorer........................................................................................................ B 22
3 kansliskrivare ........................................................................................... B 11
Bihang till riksdagens protokoll 1927. Ii samt. Nr 208—209. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 208.
Befattning Lönegrad
3 kameralbiträden ............................................... |
........................................ B |
8 |
1 förste expeditionsvakt....................................... |
....................................... B |
7 |
16 kanslibiträden .................................................... |
........................................ B |
7 |
4 expeditionsvakter ............................................... |
........................................ B |
5 |
5 kontorsbiträden.................................................... |
........................................ B |
4 |
2 skrivbiträden........................................................ |
........................................ B |
2; |
Anm. 1. Vid inträffande ledighet skall en av revisionskommissarietjänsterna
utbytas mot en förste revisorstjänst.
Anm. 2. En av expeditionsvakttjänsterna är övertalig och skall vid inträffande
ledighet indragas.
dels godkänna följande ordinarie stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas
från och med den 1 juli 1927:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 383,200
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m., förslagsanslag.
...........................................................„.................... » 40,000
Förslagsanslag kronor 423,200;
dels minska det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket, nu
454,000 kronor, med 30,800 kronor till 423,200 kronor;
dels ock till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av 18,500 kronor.
Då riksdagen förehaft Eders Kungl. Maj:ts i den föreliggande propositionen
framlagda förslag till prövning, har riksdagen behandlat de olika
frågorna i den ordning, vari de i propositionen upptagits.
Vad då först angår de av 1926 års besparingssakkunniga och riksräkenskapsverket
gjorda allmänna uttalandena i fråga om verkets organisation,
har riksdagen i likhet med departementschefen kommit till den uppfattningen,
att med hänsyn dels till de arbetsuppgifter, som påvila ämbetsverket,
och dels de efter verkets tillkomst redan vidtagna indragningarna
av personal någon mera omfattande minskning av personalen icke kan ske
utan äventyrande av verkets förmåga att på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina åligganden. Vidkommande särskilt spörsmålet om organisationen
av verkets ledning har riksdagen, även om riksdagen icke kunnat känna sig
fullt övertygad om, att vissa förändringar i fråga om personalen i ledande
ställning, utöver de nu angående vissa förste revisorer föreslagna, ej skulle
kunna ske utan nämnda risk, likväl, med hänsyn till att någon ytterligare
besparing nu icke synes kunna ernås, funnit sig för närvarande böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Riksdagen förutsätter emellertid, att
vid inträffade ändrade förhållanden Eders Kungl. Maj:t har uppmärksamheten
riktad på vad riksdagen sålunda ansett sig böra framhålla beträffande
spörsmålet i fråga.
Vid granskning av riksräkenskapsverkets arbetsuppgifter hava besparingssakkunniga
till behandling förehaft frågan, huruvida icke bokslutsgöromålen
Riksdagens skrivelse Nr 208.
3
lämpligen skulle kunna åter förläggas till statskontoret, då dessa göromål
onekligen ägde åtskilliga beröringspunkter med arbetet särskilt å statskontorets
kassabyrå. På anförda skäl hava emellertid besparingssakkunniga
ansett sig icke böra framställa förslag i dylik riktning, och har anledning
härtill ej ansetts föreligga från Eders Kungl. Majrts sida. Riksdagen har ej
heller funnit skäl för en förändring i nu berörda hänseende.
Till övervägande hava besparingssakkunniga ock förehaft frågan om begränsning
av granskningen hos riksräkenskapsverket av skatteräkenskaperna
och hava de sakkunniga — med framhållande av att enighet i stort sett
rått bland de myndigheter, som uttalat sig i frågan, att den i riksräkenskapsverket
bedrivna granskningen av skatteräkenskaperna borde inskränkas
— i anslutning till 1923 års taxeringssakkunnigas förslag uttalat sig för, att
granskningen av taxeringslängderna i fråga om taxeringsmyndigheternas
åtgärder måtte överflyttas från riksräkenskapsverket till prövningsnämnderna.
Då en anordning i denna riktning även synes riksdagen lämplig och
ändamålsenlig, har riksdagen funnit sig böra bifalla förslaget härutinnan,
dock att riksdagen i likhet med departementschefen ansett, att undantag
härvid bör göras i fråga om taxeringsmyndigheternas åtgärder, såvitt de
angå fastställandet för bolag av inkomstprocent och skattens grundbelopp.
De i samband härmed föreslagna förändringarna i verkets organisation hava
ej heller givit riksdagen anledning till erinran.
Såsom i pi-opositionen erinras, företogs år 1924 en betydande inskränkning
av den i riksräkenskapsverket bedrivna eftergranskningen av de med
specialrevisioner utrustade ämbetsverkens räkenskaper. En ytterligare begränsning
av denna eftergranskning har nu ifrågasatts. Eders Kungl.
Maj:ts, av de besparingssakkunniga förordade förslag härutinnan har riksdagen
ansett sig böra bifalla. I detta sammanhang har riksdagen även
till behandling förehaft den av riksräkenskapsverket upptagna frågan om
den rent siffermässiga revisionen i verket, och har riksdagen vid prövning
av denna fråga ej heller funnit skäl till erinran mot de härutinnan framlagda
förslagen.
I propositionen har härefter till prövning upptagits det av besparingssakkunniga
väckta förslaget om ändrad ordning i fråga om anmärkningsmålens
handläggning.
Såsom i propositionen erinras, hade statens besparingskommitté, som på
sin tid framställde förslaget om att avdömandet av anmärkningsmålen i
första instans skulle uppdragas åt riksräkenskapsverket, tänkt sig, att det
skulle tillkomma vederbörande förste revisor att besluta om kommunikation
med redogöraren av väckt anmärkning, dock att, om förste revisorn funne
anmärkningen utan kommunikation böra förfalla, granskaren borde få påkalla
verkets beslut härom i plenum. Efter skedd kommunikation borde,
därest redogöraren bestrede anmärkningen, dess riktighet upptagas till prövning
i riksräkenskapsverkets plenum, varvid förste revisorn borde inträda
såsom ledamot.
4
Riksdagens skrivelse Nr 208.
Mot det sålunda föreslagna sättet för anmärkningsmålens handläggning
uttalades emellertid i de över förslaget avgivna utlåtandena åtskilliga erinringar.
Riksräkenskapsverket förklarade för sin del, att, därest ifrågavarande mål
skulle handläggas under de former, kommittén skisserat, verket måste undergå
en dyrbar omorganisation. För ändamålet krävdes åtminstone två tjänstemän
i ledande ställning. I stället framlade riksräkenskapsverket ett eget
förslag, som mera överensstämde med den sedermera genomförda, nu tilllämpade
ordningen. Väckt anmärkning skulle föredragas av vederbörande
granskare för byråchefen, som, därest han funne anmärkningen äga sannolika
fog för sig, skulle kommunicera densamma med vederbörande redogörare.
Vägrade byråchefen kommunikation, skulle granskaren kunna påyrka
frågans hänskjutande till avgörande av verkets andre byråchef. Sedan
förklaring inkommit och påminnelser avgivits, skulle anmärkningsfrågan
föredragas av vederbörande förste revisor inför generaldirektören, som skulle
äga besluta.
Jämväl statskontoret ifrågasatte, att avgörandet i anmärkningsmålen inom
riksräkenskapsverket skulle uppdragas åt generaldirektören.
I propositionen nr 121 till 1924 års riksdag angående anslag till statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anförde föredragande departementschefen, att kommittéförslaget
väl vore att föredraga ur rättssäkerhetssynpunkt. Emellertid hade
riksräkenskapsverket för det fall, att ifrågavarande mål skulle inom verket
avgöras kollegialt, framställt krav på betydligt ökade arbetskrafter. Då en
sådan utvidgning av ämbetsverket icke syntes departementschefen stå i rimlig
proportion till värdet av att få anmärkningsmålen i första instans avgjorda
kollegialt, fann sig departementschefen böra stanna för riksräkenskapsverkets,
av statskontoret biträdda förslag att lämna beslutanderätten till generaldirektören.
Departementschefen erinrade, att inom de flesta verk med specialrevisioner
anmärkningsmålen avgjordes av endast en person. Möjligen skulle
den modifikationen i riksräkenskapsverkets förslag kunna övervägas, att
chefen för riksboksslutsbyrån tillkallades för deltagande i målens handläggning
i de fall, då föredraganden hyste en mot generaldirektören avvikande
mening. Riksräkenskapsverkets förslag, att revisionsbyråchefen skulle äga
besluta angående kommunikation av uppkomna anmärkningar, syntes likaledes
vara att förorda. Att emellertid, i händelse nämnde byråchef vägrade
kommunikation, ämbetsverkets andre byråchef skulle tillkallas för att avgöra,
huruvida kommunikation skulle äga rum eller ej, syntes departementschefen
föga lämpligt. Frågan om kommunikation syntes utan olägenhet
kunna få helt och hållet avgöras av revisionsbyråchefen.
Även från riksdagens sida uttalades, att kommittéförslaget i denna del
måste vara att föredraga ur rättssäkerhetssynpunkt. Andra på frågan inverkande
omständigheter syntes dock riksdagen böra tillmätas sådan betydelse,
Riksdagens skrivelse Nr 208. 5
att riksdagen om än med viss tvekan fann sig böra ansluta sig till departementschefens
ståndpunkt.
Besparingssakkunniga hava nu framhållit, att den för närvarande tilllämpade
ordningen för handläggningen av anmärkningsmål inom riksräkenskapsverket
syntes ur organisatorisk synpunkt medföra vissa egendomligheter.
Revisionsbyråchefen, som hade att avgöra, huruvida och med vem
kommunikation av framställd anmärkning borde äga rum, och för sådant
ändamål nödgades mer eller mindre ingående sätta sig in i ärendet, vore
därefter utesluten från deltagande i målens avgörande inom verket. Då fullföljdsrätten
emellertid vore förbehållen revisionsbyråchefen, syntes det vara
nödvändigt för denne att efter avgörandet taga del av de mål, i vilka den
framställda anmärkningen av generaldirektören ogillats. En dylik anordning
förefölle mindre ändamålsenlig. Endast med tvekan hade ock föredragande
departementschefen och riksdagen förordat det nu tillämpade sättet
för anmärkningsmålens handläggning i verket.
Enligt besparingssakkunnigas uppfattning borde befogenheten att besluta
angående kommunikation av uppkomna anmärkningar överflyttas till föredragandena,
d. v. s. förste revisorerna. Den ökning av förste revisorernas
arbete, som härigenom skulle inträda, syntes icke vara av sådan betydenhet,
att densamma borde utgöra hinder för genomförandet av eu dylik
anordning. I de flesta fall skulle ju vederbörande förste revisor ändock
sedermera i och för föredragning sätta sig in i målet. Det vore vidare att
antaga, att, sedan arbetsbalansen på revisionsavdelningen avarbetats, antalet
på förste revisorernas föredragning ankommande mål skulle komma att i
viss mån nedgå.
Därest beslutanderätten angående kommunikation av framställda anmärkningar
överlämnades till förste revisorerna, syntes revisionsbyråchefen
lämpligen kunna deltaga i anmärkningsmålens slutliga avgörande i ämbetsverket.
Härigenom skulle det bliva möjligt att genomföra en kollegial
handläggning av ifrågavarande mål — något som vid den nuvarande
instansordningens införande ansågs ur rättssäkerhetssynpunkt eftersträvansvärt.
För egen del hava besparingssakkunniga därför förordat en omläggning
av sättet för anmärkningsmålens avgörande i antydd riktning.
Besparingssakkunnigas förslag i nu ifrågavarande hänseende har biträtts
av riksräkenskapsverket och departementschefen har på de av de sakkunniga
och ämbetsverket anförda skälen föreslagit, att handläggningen av målen
ifråga från och med nästkommande budgetårs ingång ordnas på sätt, de
sakkunniga ifrågasatt.
Såsom departementschefen framhållit, äga givetvis de skäl, som ur rättssäkerhetssynpunkt
tidigare anförts för en kollegial behandling av nu berörda
mål alltjämt giltighet. Obestridligt är ock, att påtagliga olägenheter äro
förenade med den nu tillämpade ordningen för handläggning av målen
ifråga. En reformering av sättet för målens behandling synes riksdagen
för den skull motiverad. Hittills har en reform härutinnan i främsta
6
Riksdagens skrivelse Nr 208.
rummet strandat på den kostnadsökning, som antagits härigenom skola
uppstå, men synes, sedan numera balansen å oavgjorda mål nedbragts till
normala proportioner, någon kostnadsökning icke komma att föranledas av
en ändring i den av departementschefen föreslagna riktningen. På grund
härav och då riksdagen ej heller i övrigt funnit skäl till erinran mot vad
Eders Kungl. Maj:t i detta sammanhang föreslagit, får riksdagen alltså
anmäla, att riksdagen bifallit förslaget i nu ifrågavarande hänseende.
Även i fråga om riksräkenskapsverkets riksboksslutsavdelning hava besparingssakkunniga
ifrågasatt och departementschefen föreslagit vissa
ändringar. Jämväl dessa förslag har riksdagen funnit tillräckligt motiverade
och har riksdagen alltså godtagit desamma.
Vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om kansli- och vaktpersonalen
hos riksräkenskapsverket har ej heller givit riksdagen anledning
till erinran.
Då ett genomförande av de av besparingssakkunniga föreslagna personalinskränkningarna
syntes komma att i åtskilliga fall medföra nödvändighet
för riksräkenskapsverket att entlediga icke-ordinarie tjänstemän, vilka under
längre tid varit anställda i verket, hava de sakkunniga hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas för att de befattningshavare, som inom verket kunde
komma att entledigas till följd av personalindragningarna, måtte berättigas
till avskedsersättning enligt vissa angivna grunder. Departementschefen
har ock ansett, att billighetsskäl talade för en dylik åtgärd och enligt
departementschefens mening hade det varit önskvärt, att frågan härom nu
kunde upptagas till prövning. Emellertid har departementschefen med hänsyn
till spörsmålets vittgående konsekvenser för statsverket funnit ofrånkomligt,
att detta spörsmål upptages till omprövning i hela dess vidd, innan
ståndpunkt tages i avseende å en viss grupp befattningshavare. Till denna
departementschefens mening ansluter sig riksdagen, som emellertid förutsätter,
att vederbörande skall låta sig angeläget vara att så långt möjligt
är förskaffa genom personalindragningarna överflödiga befattningshavare
platser inom andra ämbetsverk, där på grund av uppkommande vakanser
anställning kan beredas befattningshavarna i fråga.
Innan departementschefen härefter ingått på frågan om de förändringar i
avseende å den ordinarie staten samt nu anvisade anslag till riksräkenskapsverket,
som ett bifall till de av honom i skilda hänseenden framlagda förslagen
skulle medföra, har departementschefen angivit sin ståndpunkt dels
till ett av verket väckt förslag om upptagande å ordinarie stat av de nu å
extra stat uppförda revisorerna och dels till den likaledes av verket gjorda
framställningen om förändrad benämning av de förste revisorer, som alltjämt
skulle kvarstå i 26:e lönegraden. Departementschefen, som ansett sig icke
kunna biträda verkets förslag om överförande på ordinarie stat av samtliga
extra revisorsbefattningar, har funnit, att allenast en av dessa borde
upptagas å den ordinarie staten. Med hänsyn till den relativt långa tid,
varunder ifrågavarande befattningar visat sig erforderliga och i betraktande
Riksdagens skrivelse Nr 20S.
7
av de nu föreslagna inknappningarna på verkets personal i övrigt, har riksdagen
emellertid funnit skäligt och billigt, att en extra revisorsbefattning
utöver den av departementschefen föreslagna från och med nästkommande
budgetår överflyttas å ordinarie stat. Att, i enlighet med vad Eders Kungl.
Maj:t ock föreslagit, de förste revisorer, som komma att bibehållas i 26:e
lönegraden, må erhålla benämningen »revisionskommissarie», har icke föranlett
erinran från riksdagens sida.
Vad slutligen angår de av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslagen i fråga
om de förändringar i avseende å ordinarie staten för riksräkenskapsverket
samt anslagen till verket, som skulle föranledas av ett bifall till vad
Eders Kungl. Maj:t i olika hänseenden föreslagit, har riksdagen icke heller
funnit skäl till anmärkning mot desamma, dock att, såsom följd av vad
riksdagen beslutat beträffande överflyttande å ordinarie stat av en extra
revisorsbefattning, posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän ökats
med i runt tal 7,700 kronor och ordinarie anslaget till riksräkenskapsverket
bestämts till 430,900 kronor samt extra anslaget nedsatts med 6,400
kronor till 12,100 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen
dels beslutat, att antalet ordinarie befattningar i riksräkenskapsverket
skall från och med den 1 juli 1927 vara bestämt på följande sätt:
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör ........................................................................................ A 3
2 byråchefer ................................................................................................ B 30
4 revisionskommissarier ............................................................................ B 26
1 förste revisor ............................................................................................ B 24
26 revisorer .................................................................................................... B 22
3 kansliskrivare............................................................................................ B 11
3 kameralbiträden....................................................................................... B 8
1 förste expeditionsvakt ........................................................................... B 7
16 kanslibiträden........................................................................................... B 7
4 expeditionsvakter .................................................................................... B 5
5 kontorsbiträden ........................................................................................ B 4
2 skrivbiträden ............................................................................................ B 2;
Anm. 1. Vid inträffande ledighet skall en av revisionskommissarietjänsterna
utbytas mot en förste re visor stjänst.
Anm. 2. En av expeditionsvakttjänsterna är övertalig och skall vid
inträffande ledighet indragas.
TUV/JfTWf- T — ''T
dels godkänt följande ordinarie stat för riksräkenskapsverket, att tilllämpas
från och med den 1 juli 1927:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............ kronor 390,900
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in.,
förslagsanslag ............................................................................ » 40,000
Förslagsanslag kronor 430,900;
8
Riksdagens skrivelse Nr 20S.
dels minskat det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket, nu
454,000 kronor, med 23,100 kronor till 430,900 kronor;
dels ock till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för
budgetåret 1927—1928 anvisat ett extra anslag av 12,100 kronor.
Stockholm den 20 maj 1927.
Med undersåtlig vördnad.