Riksdagens skrivelse Nr 120.
11
Nr 120.
Godkänd av första kammaren den 26 april 1927-Godkänd av andra kammaren den 27 april 1927.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda
framställning angående understöd åt småskoleseminarier
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 62.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928 har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, i avseende å åttonde huvudtiteln,
punkten 163, föreslagit riksdagen att minska det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier, nu 330,000 kronor, med 10,000 kronor
till 320,000 kronor.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta likalydande motioner, 1:4 och II: 11, däruti hemställts, att
riksdagen måtte medgiva, att de statsbidrag, som för närvarande utgå till
Norrbottens läns landstings seminarium i öjebyn, måtte till den del, som
svarar mot de anställda ordinarie lärarnas avlöning, få utgå, även om
seminariet med hänsyn till läraröverskottet nedlägges.
Till stöd för sin framställning andraga motionärerna till en början följande:
»Den
överproduktion av småskollärare, som numera allmänt förekommer i
landet, har sedan flera år tillbaka gjort sig mer och mer förnimbar inom
Norrbottens län, där tre småskoleseminarier äro upprättade, nämligen statens
seminarier i Haparanda och Murjek och landstingets seminarium i öjebyn.
När skolöverstyrelsen, som på grund av riksdagens skrivelse år 1923 (nr 230)
av Kungl. Maj:t blivit anbefalld att verkställa utredning, huruvida och i
vilken utsträckning staten bör övertaga de av landstingen upprättade småskoleseminarierna,
samma år anmodade landstingen att yttra sig över riksdagens
skrivelse, uttalade sig Norrbottens läns landsting för överlåtande av
12
Riksdagens skrivelse Nr 120.
sitt seminarium åt staten och motiverade detta bland annat med att ett
statligt övertagande av hela seminarieverksamheten vore villkoret för eu
begränsning av lärarutbildning till vad som motsvarade beliovet inom
landet.
Sedan två år gått och antalet utexaminerade lediga lärare därunder tilltagit
i oroväckande grad, upptog landstinget frågan på nytt vid sitt sammanträde
1925 och beslöt att söka i vad på det ankomme fullfölja ovannämnda
beslut om Öjebyseminariets överlåtande till staten samt att desslikes
genom utredning åvägabringa klarhet över de nuvarande förhållandena
inom länet och över behovet av åtgärder på detta område.»
Motionärerna lämna vidare en detaljerad redogörelse för resultatet av
denna utredning, i vad densamma äger samband med den nu motionsvis
väckta frågan. Beträffande denna redogörelse får riksdagen hänvisa till
motionen I: 4, sid. 1—11 samt till de vid motionen fogade bilagorna, sid.
13—23.
Motionärerna anföra slutligen:
»Med hänsyn till det omfång, som det genom utredningen klart ådagalagda
överskottet av lärare redan fått, och den utomordentligt hastiga tillväxt, som
blir en följd, om nuvarande utbildningsanstalter bibehållas, fann sig 1926
års landsting nödsakat att utan avvaktan på ovannämnda statliga utredning
inställa nyintagning av elever i första klassen vid seminariet i Öjebyn
år 1927. Seminariets verksamhet kommer därför att upphöra med utgången
av läsåret 1927—1928, i vilket fall seminariet kan nedläggas tidigasc
1930.
Att nedlägga ett landstingsseminarium är emellertid under nuvarande
förhållanden förenat med vissa ekonomiska olägenheter, som ett så skattetyngt
län som Norrbottens ej kan bortse ifrån. Genom Kungl. Maj:ts stadga
den 31 december 1919 för av landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
inrättade småskoleseminarier (S. F. nr 889) är föreskrivet, att lärarpersonalen,
vilken förut varit anställd med viss tids uppsägning, skall hava
ordinarie anställning, och enligt Kungl. Maj:ts kungörelse av samma dato
angående statsbidrag till sådana seminarier (S. F. nr 890) synas statsbidrag
till avlöning åt de lärare; som vid seminariets nedläggande ha ordinarie
anställning och alltså ej kunna uppsägas, icke få utgå. Då lärarlönerna
utgöra huvudparten av kostnaderna för seminariet, så följer av seminariets
nedläggande att landstingets utgifter för seminariet ökas, åtminstone den
närmaste tiden, till dess lärarna erhålla anställning vid andra läroanstalter
inom undervisningsväsendet eller eventuellt övergå till andra yrken.
Av vad som ovan anförts angående lärarproduktionen får man även med avsevärda
begränsningar räkna med ett läraröverskott inom Norrbotten under en
lång tid framåt, och de skadliga verkningar, som den nuvarande överproduktionen
har, ej minst med hänsyn till lärarmaterialet, gör det till en bjudande
plikt att så fort och i så stor utsträckning som möjligt nedbringa läraröverskottet.
Landstingets seminarium synes därför böra utan dröjsmål indragas,
13
Riksdagens skrivelse Nr 120.
och för att detta skall ske utan att landstingets utgifter skola behöva ökas
bör staten medgiva, att statsbidrag må utgå till den ordinarie lärarpersonalens
avlöning även sedan verksamheten vid seminariet eventuellt nedlagts
och intill dess lärarna erhålla annan anställning.»
Rörande motionerna har riksdagens statsutskott i vederbörlig ordning
inhämtat yttrande från skolöverstyrelsen, vilket yttrande som bilaga är fogat
vid nämnda utskotts utlåtande nr 62.
Eders Kungl. Maj:ts förslag om sänkning av det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier har möjliggjorts genom den minskning,
som ägt rum i utgifterna från ifrågavarande anslag. Förslaget har icke
givit riksdagen anledning till erinran.
Frågan om statens övertagande av de utav landstingen upprättade småskoleseminarierna
synes nu närma sig sin lösning, i det att den av 1923 års
riksdag begärda utredningen i detta ämne, enligt vad skolöverstyrelsen uppgivit,
kommer att föreligga i så god tid, att de hösten 1927 sammanträdande
landstingen kunna taga ställning till densamma. Vad angår den nu motionsvis
gjorda framställningen, torde det böra framhållas, att Norrbottens läns
landsting, med hänsyn till det betydande överskott av lärarkrafter, som
enligt vad den av landstinget verkställda utredningen utvisat otvivelaktigt
förefinnes inom länet, ansett sig böra inställa nyintagningen vid seminariet
i Öjebyn redan med år 1927. Följden av detta landstingets beslut blir, att
verksamheten vid seminariet upphör med utgången av läsåret 1927—1928
och att statsbidrag följaktligen därefter enligt gällande författningar icke
kan utgå till ifrågavarande seminarium. Då detta landstingets beslut fattats
innan landstinget ännu haft tillfälle att taga ställning till skolöverstyrelsens
utredning och förslag, i vad angår seminariet i öjebyn, synes det riksdagen
billigt, att landstinget beredes någon tids respit beträffande indragningen av
statsunderstödet. Riksdagen har på grund härav ansett sig böra bifalla
motionärernas framställning, i vad avser tiden den 1 juli 1928—den 30 juni
1929, dock med den begränsning i frågan om det antal lärare, som må
komma i åtnjutande av statsbidrag, som från skolöverstyrelsens sida föreslagits.
Någon förhöjning av ifrågavarande anslag, utöver vad Eders Kungl.
Maj:t föreslagit, erfordras icke på grund härav.
I anslutning till vad som nu anförts beträffande seminariet i Öjebyn. vill
riksdagen framhålla, att spörsmålet om vilka anordningar som böra träffas
i fråga om den ordinarie lärarpersonalen vid landstingsseminarium vid
indragning av dylikt seminarium under den närmaste tiden torde komma
att bliva aktuellt beträffande åtskilliga landstingsseminarier. Denna fråga
synes riksdagen på grund härav i samband med ovannämnda, alltjämt pågående
utredning böra tagas under noggrann prövning, därvid enligt riksdagens
mening särskilt bör övervägas möjligheten att vid indragning av landstingsseminarium
snarast möjligt bereda ordinarie lärarpersonalen vid dylikt
Bihang till riksdagens protokoll 1927. it samt. Sr 119—120. :s
14
Riksdagens skrivelse Nr 120.
seminarium anställning å andra befattningar inom den allmänna folkundervisningens
område.
Under åberopande av vad ovan anförts får alltså riksdagen anmäla, att
riksdagen
dels minskat det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier,
nu 330,000 kronor, med''''10,000 kronor till 320,000 kronor;
dels ock med anledning av ovannämnda motioner 1:4 och II: 11 medgivit,
att statsbidrag må för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 utgå till
avlönande av fyra ordinarie lärare vid Norrbottens läns landstings seminarium
i öjebyn, utan hinder därav att verksamheten vid seminariet under
nämnda tid nedlagts.
Stockholm den 27 april 1927. v
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.