Riksdagens skrivelse Nr 119.

1

Nr 119.

Godkänd av törsta kammaren den 26 april 1927.
Godkänd av andra kammaren den 27 april 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
''proposition angående utvidgnings- och ändringsarbeten vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund jämte i ämnet
väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 60.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkten 85, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition om
anslag till ändrings- och tillbyggnadsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, för ändamålet beräkna för budgetåret 1927—1928 ett
extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 18
februari 1927 dagtecknad proposition, nr 167, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att under förutsättning att Malmöhus läns landsting godtager
den av departementschefen i samma statsrådsprotokoll angivna grunden
för fördelning av kostnaderna för uppförande vid länets sjukvårdsinrättningar
i Lund av nya byggnader för den ortopediska kliniken och för öronkliniken
m. m. i enlighet med i ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag
såsom bidrag till täckande av dessa kostnader bevilja ett anslag av
1,380,900 kronor samt härav för budgetåret 1927—1928 såsom extra reservationsanslag
anvisa ett belopp av 100,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling föreliaft två inom riksdagen
väckta, likalydande motioner, I: 205 och II: 300, däruti hemställts att
riksdagen, med vidmakthållande av hittills tillämpade regler för samverkan
Bihang till riksdagens protokoll 1927. l''i samt. Kr 119—120. 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 119.

mellan staten och Malmöhus läns landsting i fråga om utvidgning av Lunds
lasarett och om statsbidrag till driftkostnaden därstädes, ville anslå ett belopp
av 1,476,432 kronor 50 öre som bidrag till de av lasarettsdirektionen i
underdånig skrivelse den 18 september 1926 föreslagna nybyggnads- och
utvidgningsarbetena vid lasarettet, att utgå i den män vederbörlig redovisning
angiver, att enahanda belopp tillsk.iutits av landstinget, och att av
nämnda belopp 100,000 kronor upptagas i staten för budgetåret 1927—1928.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna andragit följande.

»I proposition nr 167 har Kungl. Maj:t av riksdagen äskat anslag till vissa
av direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund föreslagna
nybyggnads- och utvidgningsarbeten vid nämnda sjukvårdsinrättningar (Lunds
lasarett). Propositionen, som lämnar byggnadsförslaget i sak utan anmärkning,
och likaledes utgår från den av direktionen uppgjorda kostnadsberäkningen,
ansluter sig i övrigt nära till en av 1926 års sjukhuskommission,
på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställd utredning av frågan, i vilken omfattning
nämnda byggnadsföretag är betingat av den Lunds lasarett tillkommande
uppgiften att utbilda läkare. Sjukhuskommissionen bar funnit det
med byggnadsföretaget förbundna statsintresset vara av den omfattning, att
»det bidrag, som med hänsyn härtill bör utgå av statsmedel, torde skäligen
icke kunna fastställas att utgå med lägre belopp än 1,380,898 kronor», och
Kungl. Maj:t bar förordat ett statsbidrag av denna storlek, under förutsättning
att utgifterna för utförandet i dess helhet uppgå till beräknade
2,952,865 kronor och Malmöhus läns landsting sålunda under samma förutsättning
tillskjuter återstoden 1,571,966 kronor 17 öre.

Detta förslag skiljer sig i första hand från det av landstinget i ärendet
redan fattade beslutet därutinnan, att landstinget endast anvisat ett belopp
av 1,456,282 kronor 50 öre och låtit beslutets verkställighet bero på förutsättningen,
att ett lika stort belopp erhålles av statsmedel. Visserligen ej
formellt men till sin faktiska innebörd skiljer sig Kungl. Maj:ts förslag från
landstingets beslut därjämte i vad avser statens medverkan vid täckandet
av driftkostnaderna å de nu tilltänkta nya sjukavdelningarna. Landstinget
har medgivit, att byggnadsföretaget bringas till utförande, utan att de av
riksdagen år 1925 fastställda normerna för statsbidraget till driftkostnaderna
ändras (om än landstinget ansett en viss höjning av detta bidrag skäligt)
och Kungl. Maj:t förordar jämväl, att dessa normer komma att gälla även
för de nya sjukavdelningarna. Men landstingets medgivande utgår oförtydbart
från förutsättningen, att stat och landsting bidraga med hälften var av
anläggningskostnaden; Kungl. Maj:t förordar oförändrade normer för driftsbidrag
trots förslaget till minskning av statens bidrag till anläggningen.

Det synes oss uppenbart, att de båda frågorna om bidrag till anläggningen
och bidrag till driften måste skärskådas i deras naturliga inbördes
sammanhang. Ändras principen för fördelningen av kostnaderna i det ena
hänseendet, medför detta konsekvenser även i det andra. Ett stöd härför
finna vi i sjukhuskommissionens uttalande, »att den nu gällande principen

Riksdagens skrivelse Nr 119. 3

för driftkostnadernas gäldande vid lasarettet i viss mån talar för att staten
lämnar ett större bidrag (än det av kommissionen föreslagna) till byggnadskostnadernas
bestridande». Hela sjukhuskommissionens utredning i frågan
grundar sig för övrigt på samma kommissions förslag till samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet av det nya kliniska
sjukhuset i Stockholm. I detta förslag preciseras å ena sidan statens
bidrag till anläggningen noga i förhållande till det verkliga statsintresset
(så som kommissionen också gjort beträffande Lunds lasarett), å andra sidan
jämväl statens bidrag till driften, och i denna senare del leder kommissionens
utredning fram till normer för fördelningen, vilka utan tvivel beteckna
större medverkan från statsverkets sida än de normer, som nu gälla i fråga
om Lunds lasarett. Ur det ovan citerade uttalandet kan utläsas, att denna
uppfattning delas jämväl av kommissionen själv. Kungl. Maj:ts förslag om
ett statsbidrag till anläggning, minskat i jämförelse med hittills gällande
fördelningsprincip, och ett statsbidrag till driften, bibehållet vid nuvarande,
jämförelsevis ringa storlek, synes oss alltså alldeles icke göra landstinget
den ''rättvisa vid jämförelse med andra undervisningssjukhus i vårt land,
på vilken landstinget med fog kan göra anspråk.

I sistnämnda hänseende kunna ytterligare följande uppgifter förtjäna beaktande.
Vid det nuvarande Serafimerlasarettets stora nybyggnad åren
1889—1893 biträdde staten med 4(15,400 kronor av den totala byggnadssumman
1,260,000 kronor, av vilken 500,000 kronor voro egna fondmedel och
allenast 294,600 kronor tillskötos av Stockholms stad och län. År 1909 anslog
riksdagen 250,000 kronor till nybyggnad av röntgenavdelning och tvätt
samt till ny operationsavdelning. Från och med år 1900 har detta sjukhus
för den årliga driften erhållit av statsmedel som ordinarie anslag 120,750
kronor och sedan år 1915 därjämte anslag å extra stat med avsevärda belopp;
för budgetåret 1927 — 1928 föreslås härför 266,250 kronor. För Akademiska
sjukhuset i Uppsala bidrog staten vid det stora ny- och tillbyggnadsföretaget
åren 1920 — 1926 med 5,600,000 kronor, under det att Uppsala
läns landsting bidrog med 3,000,000 kronor och 100,000 kronor erliöllos ur
medicinska fakultetens i Uppsala Regnellfond. Till driften vid detta sjukhus
Indrager staten med ett belopp, som för budgetåret 1924 — 1925 uppgick
till omkring 185,000 kronor eller ungefär 20 procent av driftkostnaderna.
För Lunds lasaretts vidkommande hava staten och Malmöhus läns landsting
sedan nu 25 år bekostat hälften var av om- och nybyggnader. Hit
tills hava för dylikt ändamål av riksdagen beviljats i allt omkring 1,507,000
kronor. Med de normer, som nu gälla för statens bidrag till lasarettets
drift, beviljades av riksdagen för budgetåret 1926—1927 85,967 kronor och
är för nästkommande budgetår upptaget 84,337 kronor, vilket utgör resp.
8.4 och 7.5 procent av lasarettets driftutgifter. I denna jämförande översikt
äro för samtliga tre sjukhus de ur statsmedel utgående lönerna till de
vid sjukhusen anställda akademiska lärarna icke medräknade.

Om man vid nu företagna jämförelser ytterligare beaktar, att Sera (imer -

4

Riksdagens skrivelse Nr HD.

lasarettet för närvarande för att komma i tidsenligt skick är i trängande
behov av ett betydande anslagsbelopp från statsverket, så torde det vara
uppenbart, att Lunds lasarett, även om det fått emottaga upprepade och i
och för sig avsevärda byggnadsbidrag från staten, dock är det av de tre
kliniska sjukhusen, som varit ekonomiskt minst betungande för statsverket.
Den under dessa 25 år följda principen, att staten betalar hälften av byggnadskostnaderna,
och de nu tillämpade normerna för statsbidrag till driften
hava tydligen betecknat en för staten jämförelsevis mycket gynnsam linje.

Då det nu gäller att taga ställning till frågan om det rättvisa tilldelandet
av statsbidrag för de tilltänkta nybyggnads- och utvidgningsarbetena vid
Lunds lasarett, kan man utifrån vår uppfattning gå fram efter tvenne alternativa
linjer. Den ena av dessa är att med antagande av Kungl. Maj:ts
förslag till fördelningen av kostnaderna för uppförandet ändra normerna för
statsbidraget till driften därhän, att detta i tillbörlig grad kommer att ökas.
Den andra linjen är att med oförändrade normer för statsbidraget till driften
jämväl bibehålla den hittills gällande principen för fördelning av byggnadskostnaderna.

I valet mellan dessa båda alternativ förorda vi det senare. Mot det förra
kan framhållas, att det uppenbarligen måste vara förenat med stora svårigheter
att tillförlitligt beräkna den andel i driftkostnaderna, som är betingad
av undervisningsuppgiften, när det ej är fråga om något nytt sjukhus,
utan — såsom här — gäller tvenne nya avdelningar inom ett redan förefintligt
sjukhus. För det senare alternativet tala i stället många skäl; sjukhuskommissionen,
som i huvudsak redan berört dem, anser dem själv som
»tungt vägande». Först må i detta hänseende anföras, att nu tilltänkta
byggnadsarbeten beteckna det sista skedet i en sedan flera år uppgjord
byggnadsplan; allt skäl synes således förefinnas att även för detta sista
skede bibehålla hittillsvarande fördelningsregler, vilka beträffande engångskostnaderna
nu äga 25 års hävd. Vidare är det även oss bekant, att representanter
för landstinget och direktionen hade ingående samråd i ärendet
med vederbörande departementschefer vid den tidpunkt, då det nu föreliggande
byggnadsförslag^ skulle slutgiltigt utformas, och därvid erhöllo
den bestämda anvisningen att framgå efter den dittills tillämpade linjen för
samverkan mellan staten och landstinget.

Slutligen vilja vi framhålla, att, då landstinget på dylik grund redan
tagit ställning i ärendet, en avvikelse från riksdagens sida från hittillsvarande
fördelningsprincip skulle komma att föra denna fråga ut i ett ovisst
läge, en situation, som, med det betydelsefulla statsintresse, som här föreligger,
alldeles icke kan vara önskvärd.»

Den kliniska undervisningen vid medicinska fakulteten i Lund meddelas
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. Till följd härav har i
fråga om byggnadskostnaderna vid detta sjukhus sedan lång tid tillbaka
ett ekonomiskt samarbete ägt rum mellan staten och landstinget. 1901 års
riksdag anvisade sålunda efter förslag av Eders Kungl. Maj:t såsom bidrag till

Riksdagens skrivelse Nr HD. 5

kostnaderna för vissa nybyggnads- och ändringsarbeten m. m. vid sjukvårdsinrättningarna
ett belopp av högst 256,000 kronor, att användas i den mån
motsvarande belopp av ett utav landstinget beviljat anslag å enahanda
summa för ändamålet toges i anspråk och under den kontroll, Eders Kungl.
Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva. Den år 1901 tillämpade principen om
fördelning av byggnadskostnaderna med hälften på staten och hälften på
landstinget vann yttermera bekräftelse vid det beslut, som av riksdagen år
1914 fattades ifråga om då föreliggande omfattande nybyggnads- och omändringsarbeten
vid sjukvårdsinrättningarna. I anslutning till det förslag,
som därvid framlades av sjukhusdirektionen, vilket förslag slutade å en
sammanlagd kostnad av 1,624,000 kronor och som tillstyrktes av samtliga
däröver hörda myndigheter, föreslog Eders Kungl. Maj:t 1914 års senare
riksdag att såsom bidrag till täckande av kostnaderna för uppförande vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund av nya byggnader för de medicinska
och obstetrisk-gynekologiska avdelningarna in. in. bevilja ett anslag
av högst 812,000 kronor, att användas i den mån motsvarande belopp av
landstingets anslag å enahanda summa för ändamålet toges i anspråk och
under den kontroll, Eders Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva,
samt att härav på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 150,000 kronor.

Riksdagen, som biföll förenämnda förslag, anförde bland annat:

Då 1901 års riksdag anslog medel såsom bidrag till kostnaderna för vissa
nybyggnader och ändringsarbeten in. in. vid ifrågavarande sjukvårdsinrättningar,
fördelades den då erforderliga summan lika på staten och landstinget.
Den då tillämpade proportionen mellan statens och landstingets
kostnader har nu också följts. Riksdagen har visserligen funnit anledning
ifrågasätta, huruvida icke det av statsmedel äskade beloppet skulle kunna
något nedsättas. Emellertid har riksdagen vid granskning av det föreliggande
byggnadsförslaget funnit, att eu betydande del av kostnaderna betingas
av utrymmen, som äro direkt avsedda för den medicinska undervisningens
behov och som ej fylla något särskilt sjukvårdsändamål, och då vid
sådant förhållande universitetet har ett stort intresse av att den föreslagna
tillbyggnaden kommer till stånd, har riksdagen funnit principen om lika
fördelning av kostnaderna mellan staten och länet även denna gång kunna
med fog tillämpas.

År 1925 förelåg ånyo en byggnadsfråga vid sjukvårdsinrättningarna i
Lund, därvid det gällde eu påbyggnad av den pediatriska kliniken samt en
utökning av ångpanneanläggningen. Kostnaden beräknades till 285,859 kronor,
av vilket belopp landstinget gått in för att betala hälften. I proposition till
1925 års riksdag (nr 38) föreslog Eders Kungl. Maj:t riksdagen att för ändamålet
anvisa hälften av de beräknade byggnadskostnaderna eller i avrundat
krontal 142,930 kronor. Vid ärendets anmälan inför Eders Kungl. Maj:t
erinrade föredragande departementschefen; att nu angivna princip i fråga
om kostnadernas fördelning tillämpats vid de senast företagna utvidgningarna
av lasarettets kliniker och syntes jämväl då böra följas. Riksdagen
biföll Eders Kungl. Maj:ts förslag.

6 Riksdagens skrivelse Nr 119.

Beträffande driftkostnaderna vid sjukhuset anser sig riksdagen höra
erinra om följande.

Från början har landstinget ensamt bestritt de av sjukhusdriften betingade
årliga kostnaderna. De av kristiden förorsakade prisstegringarna föranledde
emellertid en ändring härutinnan. På framställning av Eders Kungl. Maj:t
anvisade sålunda 1921, 1922, 1923 och 1924 års riksdagar bidrag till täckande
av driftkostnaderna vid sjukhuset. I samband med anslagsäskande för ändamålet
hos 1925 års riksdag framlade Eders Kungl. Maj:t till riksdagens
prövning vissa närmare grunder, vilka skulle vara normerande för den
framtida beräkningen av statsbidraget till driftkostnaderna.

Dessa beräkningsgrunder inneburo dels, att staten i viss utsträckning
skulle lämna landstinget ersättning för de direkta kostnader, som utomlänspatienterna
å allmän sal betingade därigenom att legosängsavgiften, 4 kronor
50 öre, var avsevärt lägre än underhållskostnaden, dels ock att överläkaren
å barnbördsavdelningen skulle erhålla rätt att befria från legosängsavgift
för 20 procent av underhållsdagarna av ett kalenderår och att staten skulle
övertaga kostnaderna härför. Riksdagen godtog för sin del de av Eders
Kungl. Maj:t framlagda principerna rörande statsbidrag för driftkostnaderna
vid sjukhuset.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag till nybyggnads- och ändringsarbeten
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund utgör sista etappen
av en sedan länge uppgjord byggnads- och utvecklingsplan, vilken alltsedan
år 1914 konsekvent fullföljts. Förslaget är grundat på en av direktionen för
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund i skrivelse till Eders Kungl.
Maj:t den 18 september 1926 gjord framställning, att Eders Kungl. Maj:t
måtte i proposition till 1927 års riksdag föreslå ett anslag av 1,476,432
kronor 50 öre som bidrag till täckande av hälften av kostnaderna för vissa
i skrivelsen närmare omnämnda nybyggnads- och andra utvidgningsarbeten
vid lasarettet i Lund och att Eders Kungl. Maj:t jämväl ville taga under
omprövning frågan om skälig fördelning mellan statsverket och landstinget
av driftkostnaderna för de nu tilltänkta ortopediska och öronklinikerna. De
beräknade kostnaderna för byggnadsarbetena framgå av följande tablå:

Riksdagens skrivelse Nr 119.

7

K

o 8 t n a d

er

Byggnad

Det egentliga
byggnads-arbetet

Kronor

Värme och
sanitärtek-niska detaljen
Kronor

Det elektro-tekniska
arbetet

Kronor

Summa

Kronor

1.

2-

3.

849,068

142,317

90,840

59,032

1,050,417

444.062

38,300

573,202

520,000

189,820

44,500

754,320

30,700

43,494

47,194

44,490

30,200

105.390

5.

6.

Sammanbindningsgångar och yttre
ledningar till de nya sjukhusen •••

Väganläggnings-, planerings-, plan-

60,850

250

1.400

104,594

48,594

7.

Nödiga oinändringar av kirurgiska

184,660

42,410

6,100

233,170

8.

Omändringsarbeten i det gamla

19,168

2,700

4,700

26,568

9.

10.

40,300

40,300

Utvidgning av röntgeninstitutet •

Summa kronor

16,310

—

16,310

2,154,656

573,427

224,782

2,952,865

i

i

l

Av direktionens framställning framgår att Malmöhus läns landsting vid
lagtima möte år 1926 beslutat bidraga till de i tablån omförmälta kostnaderna
med halva beloppet, under förutsättning att lika stort belopp erhålles
av statsmedel.

Departementschefen lämnar följande sammanfattning av de brister, som
föreligga vid nu ifrågavarande kliniker vid Lunds lasarett:

»De ortopediska och otiatriska klinikerna hava vuxit ut som dotterkliniker
från den kirurgiska kliniken och avsöndrades år 1918 till självständiga kliniker
med egna föreståndare och egna patientrum, dock allt inom ramen
för den förefintliga kirurgiska klinikbyggnaden. Denna byggnad, som sålunda
avsetts för en klinik och en klinikchef, inrymmer sålunda sedan flera
år tre kliniker och tre klinikchefer, ett förhållande, som försvårar och rent
av omöjliggör en lämplig organisation av det dagliga operationsarbetet och
av uiidervisningens normala gång.

Den kirurgiska kliniken saknar sådana undersökningsrum på sjukavdelningen,
där de tjänstgörande kandidaterna kunna från sjuksalarna taga in
patienter för närmare undersökning, är mycket bristfälligt utrustad med laboratorielokaler,
saknar helt och hållet biblioteksrum och rum för sjukjouinaler
m. m.

öronkliniken äger icke någon operationslokal, där ett flertal kandidater
kunna se och följa ingreppen. På grund härav få de tjänstgörande endast
närvara vid ett jämförelsevis litet antal hithörande operationer. De tjänstgörande
kandidaterna kunna ej deltaga i ronderna, enär öronklinikens samtliga
patienter ligga på mindre rum, där en sådan överbeläggning råder, att

8

Riksdagens skrivelse Nr 119.

utrymme under inga förhållanden kan beredas det erforderliga antalet samtidigt
tjänstgörande, öronpolikliniken saknar laboratorium och har till operationslokal
endast ett litet rum, där endast för ett fåtal kandidater de polikliniska
operationerna kunna demonstreras.

Vid ortopediska kliniken är operationssalen så liten, att de tjänstgörande
kandidaterna aldrig kunna vara närvarande vid de ortopediska kliniska
operationerna; de kunna ej heller deltaga i ronderna av samma orsak som
vid öronkliniken. Ortopediska kliniken saknar dessutom eget laboratorium.
Polikliniken äger otillräckliga utrymmen för demonstrationer och undervisningen,
och de tjänstgörande kandidaterna kunna aldrig deltaga vid de
ortopediska omläggningarna. Vidare saknar ortopediska kliniken rum
för projektionsapparat, för massage och gymnastikbehandling, och för ljusterapi
m. m.

Det synes mig uppenbart, att den undervisning, som bedrives på dessa
kliniker, måste med hänsyn till de påtalade bristerna bliva i hög grad
lidande.»

Genom beslut den 10 december 1926 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt 1926 års
sjukhuskommission att skyndsamt dels verkställa utredning, huruvida och i
vilken utsträckning de föreslagna nybyggnads- och utvidgningsarbetena vore
betingade av den sjukvårdsinrättningarna nu tillkommande uppgiften att
utbilda läkare, dels ock angiva storleken av det bidrag, som med hänsyn
till sjukvårdsinrättningarnas nyssnämnda uppgift skäligen borde till nu
förevarande ändamål ifrågasättas utgå av statsmedel. I utlåtande den
11 februari 1927 uttalade kommissionen såsom sin mening, att enligt
approximativa beräkningar de av direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t av den 18 september 1926 föreslagna
nybyggnads- och utvidgningsarbetena vid lasarettet i Lund måste
anses betingade av den lasarettet nu tillkommande uppgiften att utbilda
läkare till den utsträckning att statsverket borde bidraga med en tredjedel
för uppförandet av den ifrågasatta nya öronkliniken samt med hälften i
fråga om övriga byggnadskostnader, i följd varav bidrag till- byggnadskostnadernas
bestridande syntes böra utgå av statsmedel med i runt tal
1,380,900 kronor. Därest det med hänsyn till föreliggande omständigheter
skulle finnas skäligt, att statsbidrag liksom hittills borde utgå för byggnadskostnadernas
gäldande med hälften av statsmedel, ansåge kommissionen
sig icke hava anledning framställa någon erinran mot en dylik
anordning. Under alla omständigheter borde emellertid enligt kommissionens
uppfattning de av riksdagen fastställda normerna för driftkostnadernas
bestridande vid lasarettet alltjämt bliva gällande.

Kommissionen framhåller emellertid, att vissa enligt kommissionens mening
tungt vägande skäl kunna åberopas till stöd för lasarettsdirektionens
framställning och anför härom, bland annat, följande:

»Till en början må erinras därom, att Malmöhus läns landsting redan an -

Riksdagens skrivelse Nr 119.

9

visat hälften av det erforderliga kostnadsbeloppet under förutsättning att
ett lika stort belopp för byggnadsarbetenasutförande kunde erhållas av
statsmedel. Väsentlig betydelse måste jämväl tillmätas den omständigheten,
att de nybyggnads- och utvidgningsarbeten, som nu äro avsedda att komma
till stånd, utgöra den sista etappen i en sedan flera år tillbaka uppgjord
byggnadsplan. Några större byggnadsarbeten — utöver de nu ifrågasatta —
för tillgodoseendet av undervisningsverksamheten vid universitetets kliniker
synas icke vara erforderliga vid lasarettet i Lund under en avsevärd tid
framåt, med undantag dock av att en redan planerad psykiatrisk klinik
torde komma att inrättas. Vid upprättandet av det nu framlagda tillbyggnadsförslaget
har lasarettsdirektionen vidare haft att stödja sig på eu 25-årig
praxis i fråga om engångskostnadernas fördelning mellan staten och landstinget
med hälften å vardera. Enligt av direktionen lämnad uppgift härunder
ärendets förberedande behandling vederbörande departementschef jämväl
givit sin anslutning till att samarbetet mellan staten och landstinget
beträffande den nu ifrågasatta utvidgningen ordnades efter samma linjer
som de tidigare tillämpade.»

Departementschefen biträder den mening om fördelningen av byggnadskostnaderna,
vartill kommissionen vid sin, i enlighet med de givna direktiven,
gjorda beräkning kommit, men anför härvid följande:

»Till förmån för lasarettsdirektionens förslag om eu fördelning med
hälften på staten och hälften på landstinget av de beräknade byggnadskostnaderna
tala enligt min mening många och starkt vägande skäl. Frånsett
omöjligheten att kunna i detta fall göra en exakt uppdelning av
statsintresset och landstingsintresset torde kunna åberopas den praxis,
som städse tillämpats vid byggnadsarbetena vid Lunds lasarett, av vilka
arbeten de nu ifrågavarande utgöra, såsom jag antytt, den sista större
etappen.»

Beträffande driftkostnaderna förordar departementschefen tillämpande
i fråga om de nya avdelningarna av de av 1925 års riksdag fastställda
normerna.

Motionsvis har yrkats bibehållande av hittills tillämpade regler i fråga
om fördelningen mellan stat och landsting av byggnadskostnaderna samt
som följd härav en ökning av statsanslaget till ifrågavarande byggnadsföretag
till det av direktionen begärda beloppet.

Behovet av de nu föreslagna nybyggnads- och ändringsarbetena vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund synes riksdagen genom utredningen
i ärendet tillfullo ådagalagt. De framlagda kostnadsberäkningarna
och ritningarna hava icke givit riksdagen anledning till erinran.

Vad beträffar fördelningen av byggnadskostnaderna mellan å ena sidan
staten och å andra sidan Malmöhus läns landsting vill riksdagen erinra om
följande. Redan år 1901 tillämpades av statsmakterna principen om fördelning
av byggnadskostnaderna med hälften på staten och hälften på landsBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1U samt. Nr 119—120. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 119.

tinget. När det stora förslaget om lasarettets utbyggande förelädes 1914 års
riksdag, tillämpades samma norm för byggnadskostnadernas fördelning, och
samma fördelning har alltsedan dess kommit till användning vid byggnadsplats^
fullföljande. Nu förevarande förslag utgör, såsom ovan erinrats, sista
etappen i sjukhuskomplexets utbyggande. Såväl av 1926 års sjukhuskommission
som av departementschefen har framhållits, att starka skäl kunna
förebringas för tillämpande av förenämnda princip även i fråga om nu ifrågavarande
byggnadsförslag. Det synes riksdagen icke heller vara billigt att
beträffande denna del av den stora byggnadsplanen frångå den princip i
fråga om kostnadsfördelningen, som vunnit hävd genom en mera än tjugofemårig
praxis och som, enligt vad av utredningen framgår, av landstinget
och sjukhusdirektionen på grund av uttalande av vederbörande departementschef
ansetts såsom förutsättning vid uppgörandet av det från deras
sida framlagda byggnads- och kostnadsförslag^ Eiksdagen anser sig på
grund härav icke kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag utan har med
bifall till motionärernas framställning beslutat bibehållande av den hittills
tillämpade normen för kostnadsfördelningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
med anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag ävensom
ovanberörda motioner 1:205 och II: 300, såsom bidrag till täckande av
kostnaderna för uppförande vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund
av nya byggnader för den ortopediska kliniken och för öronkliniken m. in.
i enlighet med i ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag beviljat
ett anslag av 1,476,432 kronor 50 öre samt härav för budgetåret 1927—1928
såsom extra reservationsanslag anvisat ett belopp av 100,000 kronor.

Stockholm den 27 april 1927.

Med undersåtlig vördnad.