RIKSDAGENS REVISORERS

BERÄTTELSE

OM DEN ÅR 1926 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

STATSVERKETS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1925—30 JUNI 1926

DEL I

REVISORERNAS UTTALANDEN

STOCKHOLM 1926
1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

.

— III —

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

översikt av statsverkets finansiella ställning den 30 juni 1926 ... 2

Andra huvudtiteln...................4

Justitiedepartementet.................4

Centralfängelset i Växjö..............4

Straffängelset i Kristianstad.............4

Straffängelset i Karlstad..............5

Tredje huvudtiteln...................6

Utrikesdepartementet.................6

Tredje huvudtitelns anslag till resor och flyttningar, inspektioner,
 tillfälliga uppdrag.............6

Tredje huvudtitelns anslag till extra utgifter.......7

Fjärde huvudtiteln...................9

Försvarsdepartementet................9

Vissa reservationer å anslagen till artilleri- och ingenjörhögskolan
....................9

Försäljningsmedel för lärobok i matematik vid artilleri- och

ingenjörhögskolan................10

Minskning av antalet kassaförvaltningar vid armén . . . . 10

Behandlingen av uppkomna frågor om skada å och förlust av

intendentur materiel...............10

Arméförvaltningens intendentsdepartements utredningar rörande
vissa modeller å tyger till uniformer och kappor .... 12

Vissa uppbördsmedel å anslaget till munderingsutrustning . . 14

Iakttagelser ifråga om överflyttningen av stamhästar från kavalleriet
och artilleriet...............15

Kostnader för hästJ.ejning vid vissa truppförband.....17

Artilleri- och ingenjörhögskolans hästlejningsanslag .... 17

Förvaring av viss intendenturmateriel vid Västmanlands träng kår.

....................18

Viss av arméförvaltningens artilleridepartement verkställd upphandling
av maskiner..... 19

Vissa hyresutgifter vid armén............21

Stockholms garnisons övningsfält invid Stockholm.....23

Arvode för besiktning av kasernbygget vid Frösundavik. . . 27

Ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten i Stockholm ... 28

Lokalerna för högvakten å Stockholms slott.......28

Herrevadsklosters remontdepå............28

Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani i Karlskrona . . 29

Svea trängkår i Örebro. . . . ............29

IV

Sid.

Vissa i marinförvaltningens huvudbok utbalanserade behållningar
....................30

Bokföringen av vissa utgifter hos marinförvaltningen ... 31

Vissa hyresutgifter vid marinen...........32

Vissa av marinförvaltningen beslutade kolförsäljningar från

flottans förråd.................35

Marinens centrala beklädnadsverkstad.........36

Kustartilleriet tillhörande artillerimateriel i Karlskrona ... 37

Fjärde flygkårens förläggning å Frösön.........37

Flygskolans förläggning å Ljungbybed.........39

Femte huvudtiteln...................40

Socialdepartementet.................40

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona..........40

Utbetalande av tilläggsarvoden till vissa av pensionsstyrelsens

ombud....................41

Åkerbrukskolonien Hall......... 44

Angående läkemedelsprisema.............46

Växjö hospital..... 65

Hälsingborgs hospital...............65

Förordnande av ordförande och ledamöter i vissa taxeringsnämnder
...................66

Anmärkningar vid Stockholms läns räkenskaper......66

Länsresidenset i Östersund..............69

Sjätte huvudtiteln....................71

Kommunikationsdepartementet.............71

Automobilskattemedlens användning för forskningsändamål. . 71

Automobilbesiktningsväsendet............74

Arvfurstens palats................81

Landsstatshuset i Malmö..............82

Länsstyrelsen i Örebro län.............82

Lantmäterikontoret i Jämtlands län...........83

Bohus fästning och Varbergs fästningsruin.......85

Angående stadsplan för Dals-Ed m. m......... • • 86

Sjunde huvudtiteln...................88

Finansdepartementet.................88

Angående den rättsliga vården av kronans fasta egendom . . 88

Angående placeringen av vissa kapitaltillgångar......101

Angående vissa inteckningslån ............107

Vissa lån från statens utlåningsfonder , , Hl

Inköp av skrivmaskiner för statsförvaltningens behov.... 126

Mynt- och justeringsverket.............126

Gränsbevakningen mot Norge............127

Vissa tullokaler i Stockholm.............129

Tullförvaltningen i Göteborg.............180

Tullförvaltningen i Malmö..... 181

Tullkammaren i Karlstad..............182

Tullkammaren i Mon...............188

V

_ Sid.

Tullkammaren i Storlien............. 235

Ersättning till Stockholms stad för debiterad kommunalskatt

för vissa utländska beskicka ngsfastigheter.......136

Iakttagelser rörande tillämpningen av gällande bestämmelser
ifraga om rese- och traktamentsersättning åt befattningshavare

i statens tjänst............. 236

Planläggning av tjänsteresor......... 136

Kilometerpenningar........... 238

Debitering av ersättning för kostnad för transport av redskap,
instrument eller annan dylik, icke personlig utrustning 138

Beräkning av reseersättning för befattningshavare, som är bo^
satt utom sin stationeringsort eller sitt tjänstgöringsdistrikt 139
Anvandnmg av egen automobil vid tjänsteresa .... . 140

Jämförelse mellan resekostnaderna enligt 1907 och 1925 års

resereglemente............. 241

Tjänsteresor vid statens affärsverk m. m....... 143

Åttonde huvudtiteln........ 244

Ecklesiastikdepartementet........... 244

Angående förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena . . 144

Gottgorelse till domänverket för vården av de ecklesiastika

skogarna.......... 154

Vreta klosters kyrka.........!!.... 154

Allmänna barnbördshuset i Stockholm..... 155

Högre allmänna läroverket i Kristianstad . . . . . . ] . 159
Högre allmänna läroverket i Karlstad .... 159

Gamla gymnasiehuset i Karlstad 160

Folkskoleseminariet i Karlstad ....... '' 26I

översikt av vissa kostnader för folkskoleseminariebyggen m. m. 163
Gymnastiska centralinstitutet........ 266

Nionde huvudtiteln.........

Jordbruksdepartementet.........

Strömsholms hingstdepå m. m......

Flyinge hingstdepå och stuteri ..''!!!!!
Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut m. m. ! !
Sveriges utsädesförenings huvudanstalt vid Svalöv

Weibullsholms växtförädlingsanstalt.....

Statens reproduktionsanstalt.....

. 167
. 167

. 167
. 168
. 169
. 170
. 171
. 172

Tionde huvudtiteln.........

Handelsdepartementet.......

Vinga lotsplats..........

Organisationskostnaderna för vissa penninglotteridragningar

Elfte huvudtiteln........

Pensions- och indragning sstaterna.......

Vissa pensionsutbetalningar ....

. 173
. 173

. 173
. 173

. 176
. 176
. 176

VI

Sid.

Statens affärsverksamhet........ r ■. . . . • • •

Posverket .....* "v • • • • • • '' * ''

Angående förenklad organisation av vissa postanstalter . .
Angående den svenska luftpostbefordringen 1926 . . . .

; Posthuset i Malmö...............

Postkontoret i Hälsingborg .....•••••••

Postkontoret i Växjö..............

Postkontoret i Kristinehamn.......... . . .

Telegrafverket........ .

Telefonstationen Norrtullsgatan 47.

Statens järnvägar.............'' ‘ ''

Helsingborgs ångfärjestation...........

Järnvägsstationen i Lund............

Stationsanläggningarna i Karlstad.........

Kristinehamns järnvägsstation......... •

Storliens järnvägsstation.........

. 177
. 177

. 177
. 181
. 185
. 185
. 186
. 186

. 187
. 187
. 189

. 189
. 190
. 190
. 190
.195 ''

199

Statens domäner...................

Redovisningen av avskrivningar i domänstyrelsens huvudbok 199
Angånde en domänstyrelsens fordran hos Aktiebolaget Rälsbanor 201

Statens jordbruksdomäner . . .......... • •

Bergslags överjägmästaredistrikt .........

Särskilt uttalande beträffande de af färsdrivande verken m. m. . . . 211

919

Kristidskommissionernas avveckling . . - ... • • • • • , • •

Av revisorerna avlagda besök, vilka ej föranlett något uttalande eller
någon erinran från revisorernas sida...........

Riksdagens revisorer, vilka nedannämnda dag fullbordat den granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1925 — 30 juni 1926 samt, för vissa fall, kalenderåret
1925, som jämlikt § 72 riksdagsordningen och § 1 av instruktionen
för riksdagens revisorer tagit sin början den 16 sistlidna september, få
härmed avgiva berättelse över den sålunda verkställda granskningen.

1 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926.

I.

2 —

Översikt

av statsverkets finansiella ställning den 30 juni 1926.

Beträffande statsverkets finansiella ställning den 30 juni 1926 få revisorerna
meddela följande.

Enligt den på sid. 2 del I av 1925 års revisorers berättelse om den av
dem verkställda granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 intagna
översikten utgjorde det sammanlagda värdet vid 1918 års slut av
statsverkets i rikshuvudboken icke bokförda fastigheter och lösören samt
sådana kontanta medel och utestående fordringar, som ej ingå i nämnda

huvudbok.............................................................................. 614,671,051: 11

Om härtill läggas behållningarna den 30 juni 1926
enligt det tryckta utdraget ur rikshuvudboken,

sid. 9 ....................................................... 3,048,211,695:39

minskade med skulderna vid samma

tidpunkt ............................................^ 1,856,024,580:47 1,192,187,114:92

visar sig, att värdet av samtliga tillgångar den 30 juni

1926 utgjorde netto ............................................................ 1,806,858,166: 3 3,

i vilken summa icke ingå riksbankens tillgångar samt
värdet dels å riksdagens hus och lösören, dels ock å
staten tillhöriga malmfält och gruvor samt aktier i
Mertainens gruvaktiebolag.

Då enligt senaste revisionsberättelse statsverkets nettotillgångar
den 30 juni 1925 uppgingo till ........................ 1,782,271,672: 3 6

har alltså den 30 juni 1926 uppstått en kapitalökning
av........................................................................................ 24,586,493:9 7

Sagda kapitalökning har huvudsakligen uppkommit genom ökade behållningar
å vissa av statens affärs- och utlåningsfonder, såsom telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks fonder ävensom fonden för
bibanor inom vissa delar av riket, odlingslånefonden och egnahemslånefonden.
 Till kapitalökningen har jämväl bidragit den tillgångsökning,
som uppstått å statsverkets fond av rusdrycksmedel och fonden för varukredit.

Beträffande kapitalökningen för statens affärs- och utlåningsfonder samt
fonden för varukredit är emellertid att märka, att densamma, vad affärsoch
utlåningsfonderna angår, till största delen och beträffande varukredit -

— 3 —

fonden helt och hållet motväges av den ytterligare upplåning, som måst
ske för täckandet av anslag till kapitalinvestering i nämnda fonder.

Att statens kapitalökning den 30 juni 1926 icke blivit större, än fallet
är, beror först och främst därpå, att nettoskulden å riksgäldsverkets fond
under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 ökats i betydlig grad på grund
därav, att under nämnda tid tagits i anspråk ett större förut icke disponerat
belopp av 1924 års dollarlån.

Vidare har härtill medverkat det förhållandet, att behållningen å statsverkets
kassafond ansenligt minskats, enär dels ett större belopp av fonden
tagits i anspråk för finansieringen av riksstatsutgifterna för budgetåret
1925—1926 dels ock ett betydande underskott uppstått å statsregleringen
för samma budgetår.

Berörda underskott har förorsakats av de högst avsevärda merutgifter,
som uppkommit å vissa förslagsanslag, särskilt under fjärde, femte, sjätte,
åttonde och nionde huvudtitlarna, exempelvis å förslagsanslagen till arméns
mathållning, statens kostnad för pensionstillägg och understöd till de
personer, som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, bidrag till vägunderhållet
på landet samt dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisningsanstalter ävensom förslagsanslaget till förekommande
och hämmande av smittosamma sjukdomar bland husdjuren, från vilket
anslag kostnaderna för bekämpande av mul- och klövsjuksepizootien bestritts.

\

— 4

Centralfängelset
i Växjö.

Straffängelset
i Kristianstad.

ANDRA HUVUDTITELN.

Justitiedepartementet.

§ 1.

Revisorerna hava avlagt besök i centralfängelset i Växjö.

Fängelset användes så gott som uteslutande för kvinnliga fångar. I
omkostnadsstaten för fångvården under budgetåret 1926—1927 har för
fängelset bland annat upptagits ett belopp å 10,000 kronor för uppförande
mellan fängelsets nuvarande kök och tvättstuga av en tillbyggnad för
åstadkommande av ett rymligare kök. Tillbyggnadens källarvåning avses
skola inrymma en badavdelning. Arbetet med själva tillbyggnaden var
vid revisorernas besök igångsatt.

Från fängelsemyndigheternas sida framhölls vid besöket ett starkt behov
av att inom fängelset erhålla en isolerad avdelning för de sinnesoroliga
kvinnofångarna. Nämnda fråga har, enligt vad revisorerna under hand
inhämtat, varit föremål för närmare utredning inom fångvårdsstyrelsen,
som torde komma att till Kungl. Maj:t ingiva framställning om medel
för ändamålet.

Besöket har icke givit anledning till särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 2.

Revisorerna hava avlagt besök i straffängelset i Kristianstad.

Fängelsebyggnaden, som togs i bruk redan år 1846, rymmer närmare
80 celler. Liksom vid flertalet av rikets fångvårdsanstalter finnas även i
Kristianstad domstolslokaler i fängelsebyggnaden. I skrivelse till Kungl.
Maj:t den 26 augusti 1926 angående anslag till fångvården att äskas hos
1927 års riksdag har fångvårdsstyrelsen, under framhållande av olämpligheten
ur säkerhetssynpunkt av att allmänheten vid rättegångsförhandlingar
äger tillträde till delar av fängelserna, framlagt förslag om beredande
av andra domstolslokaler för, bland annat, fängelset i Kristianstad.
Styrelsen föreslår härvid, att domstolslokalerna flyttas till ett inom det
yttre fängelseområdet beläget mindre tjänstebostadshus, vilket enligt styrelsens
förmenande är otillfredsställande för bostadsändamål. De nuvarande
domstolslokalerna skulle i stället användas till verkstadslokaler, varav
behov anses föreligga. Styrelsen tillägger, att det näppeligen vore tänkbart,
 att fängelset i fråga framdeles skulle erhålla sådan ändrad organisation,
 att behovet av de föreslagna anordningarna bortfölle.

— 5 —

Kostnaderna för de nya domstolslokalerna enligt förslaget, som även
upptager motsvarande anordningar vid straffängelset i Linköping, beräknas
för båda fängelserna till sammanlagt 15,500 kronor. Den vaktkonstapel,
 som för närvarande bebor ovannämnda bostadshus, skulle, i likhet
med vad tidigare skett beträffande direktören vid fängelset, för framtiden
på egen bekostnad få hyra bostad utanför fängelseområdet.

Kevisorerna, vilka vid besök å flera av de äldsta fängelsebyggnaderna
i landet lagt märke till, att ventilationen i köken varit mycket otillfredsställande,
 funno detta missförhållande, som utan större svårighet torde
kunna avhjälpas, i hög grad framträdande vid straffängelset i Kristianstad,
 vilket revisorna ansett sig böra omnämna.

I övrigt föranleder besöket intet uttalande från revisorernas sida.

§ 3.

Revisorerna hava besökt straffängelset i Karlstad.

I fängelsets botten- och mellanvåningar har under budgetåren 1924—
1925 och 1925—1926 inretts en sinnessjukavdelning för en sammanlagd
kostnad av 47,633 kronor 66 öre. Avdelningen togs delvis i bruk redan
i februari 1925.

Besöket har icke föranlett något särskilt uttalande från revisorernas
sida.

Revisorernas

uttalande.

Straffängelset
i Karlstad.

6 —

Tredje huvudtitelns
anslag
till resor och
flyttningar, inspektioner,
tillfälliga
uppdrag.

TREDJE HUVUDTITELN.
Utrikesdepartementet.

§ 4.

För budgetåret 1925—1926 har i riksstaten för resor och flyttning, inspektioner,
 tillfälliga uppdrag, under tredje huvudtiteln anvisats ett förslagsanslag
av 200,000 kronor. Enligt vad revisorerna vid sin granskning
av utrikesdepartementets räkenskaper funnit, hava å ifrågavarande anslag
utbetalts 279,176 kronor 56 öre. Tages hänsyn till ett å anslaget uppdebiterat
belopp av 5,528 kronor 42 öre har ett överskridande med 73,648
kronor 14 öre ägt rum. Nämnda överskridande synes revisorerna vara
förorsakat av att under budgetåret flyttningsersättningar i mycket stor
utsträckning och till avsevärda belopp utbetalats till ett flertal befattningshavare
vid utrikesrepresentationen, huvudsakligen på grund av åtskilliga
under år 1924 företagna omplaceringar av personalen.

Revisorerna vilja i nämnda hänseende meddela uppgift å följande under
budgetåret 1925—1926 från anslaget utbetalda ersättningar för verkställda
flyttningar m. m.

Legationsrådet P. Reuterswärd för flyttning London—Wien

enligt kungl. brev den 14 augusti 1925 ..........................

Legationsrådet friherre C. Leijonhufvud för flyttning av
bohag Stockholm—Peking enligt kungl. brev den 5

mars 1926 ..............................................................................

Envoyén friherre J. M. Alströmer för flyttning av bohag

Bern—Bukarest enligt kungl. brev samma dag...............

Handelsattachén B. A. Renborg för magasinering av bohag
samt tjänsteresa Shanghai—Stockholm enligt kungl. brev

den 23 april 1926 ................................................................

Envoyén I. Danielsson för hans och hans familjs resa

Stockholm—Madrid ............................................................

Till densamme för kostnader för flyttning av bohag Wien
—Madrid enligt kungl. brev den 30 april 1926 samt för

magasinering och försäkring av bohag i Wien................

Förste legationssekreterare L. Sager för magasinering av
bohag samt hyresförlust enligt kungl. brev den 2 oktober
1925 ....................................................................................

kronor 14,821: 12

» 21,427:2 6

» 9,707: —

» 11,859:2 2

» 2,966: 15

» 13,031: 51

» 7,615: 6 0

Revisorerna hava ansett sig böra i detta sammanhang något närmare
belysa de kostnader, som de tid efter annan skeende omflyttningarna inom
utrikesrepresentationen föra med sig, och vilja i sådant hänseende meddela
följande uppgifter.

— 7 —

Legationsrådet P. Reuterswärd, som för sin flyttning från London till
Wien i juni månad 1924 uppbar ersättning med 14,821 kronor 12 öre, hade
2 72 år tidigare vid av honom företagen flyttning från Berlin till London
uppburit flyttningsersättning med tillhopa 22,528 kronor 5 öre.

Envoyén I. Danielsson, vilken i december år 1922 förflyttats från Madrid
till Wien, hade för denna flyttning uppburit ersättning med sammanlagt
17,587 kronor 59 öre samt har för den senast företagna flyttningen från
Wien till Madrid m. m. såsom ovan nämnts erhållit en ersättning av
13,031 kronor 51 öre, förutom viss reseersättning.

Envoyén J. Alströmer förflyttades i august 1922 från Stockholm till Bern
och uppbar då ersättning med 9,475 kronor 54 öre samt har för nu ifrågavarande,
 tre år därefter företagna, flyttning uppburit tillhopa 11,154 kronor
7 öre.

Legationsrådet C. Bonde förflyttades i september 1921 från Köpenhamn
till Peking, varvid han uppbar flyttningsersättning med 11,455 kronor 45
öre. När han i juni månad 1924 återvände från Peking och placerades
vid beskickningen i London uppbar han en sammanlagd ersättning av
29,826 kronor 95 öre, under det att, såsom ovan nämnts, hans efterträdare
i Peking, legationsrådet C. Leijonhufvud, uppbar en flyttningsersättning av
tillhopa 21,427 kronor 26 öre. I anledning av ifrågavarande förändringar
å legationsrådsposten i Peking har alltså under kortare tid än tre år utgått
från detta anslag ersättning med 62,709 kronor 66 öre.

Endast ovan nämnda fem befattningshavares förflyttningar under en
tidrymd av ej fullt tre år hava belastat ifrågavarande anslag med en
kostnad av något mer än 150,000 kronor.

I anledning av de mycket betydande ersättningar, som årligen utgå från
ifrågavarande anslag under tredje huvudtiteln för beredande av ersättning
åt befattningshavare vid utrikesrepresentationen för flyttning av bohag
m. m. vilja revisorerna för sin del framhålla, att det synes vara av flera
synpunkter önskvärt, att en undersökning verkstälies, huruvida icke statsverket
i och för kostnadernas nedbringande bör, åtminstone å sådana orter,
där staten äger beskickningsfastighet, anskaffa möblering för beskickningschefens
och möjligen även annan personals bostäder. Härigenom borde
nämligen vid omplaceringar inom utrikesrepresentationen vid sådana beskickningar
flyttningsersättningar kunna inskränkas till gottgörelse för
resan och transport av viss sådan mera personlig egendom, som befattningshavare
rimligtvis böra äga medföra.

§ 5.

Revisorerna hava ansett det äga intresse för riksdagen att erfara huru
utrikesdepartementets reservationsanslag till extra utgifter, å riksstaten
för budgetåret 1925—1926 uppfört med 30,000 kronor, disponerats under
nämnda budgetår, och hava därför velat i detta hänseende meddela följande:

Kevisorerr.as

uttalande.

Tredje huvudtitelns
anslag
till extra utgifter.

— 8

Gratifikation till kanslivaktmästarens vid beskickningen

i Wien Kern änka. Kungl. brev den 17 juli 1925 .... kronor
Ersättning till kungl. byggnadsstyrelsen för dekorering av
f. d. Arvfurstens palats vid finska presidentens besök i

Stockholm. Kungl. brev den 31 juli 1925 .................... »

Bidrag till svenska freds- och skiljedomsföreningen. Kungl.

brev den 14 augusti 1925 .................................................. »

Sveriges andel i kostnaderna för Oderkommissionen år

1925. Kungl. brev den 3 juli 1925 ................................ »

Gratifikation till f. d. skrivbiträdet vid beskickningen i

Washington E. Andersson. Kungl. brev den 13 november
1925 .................................................................................... »

Ersättning till konsulatet i Johannesburg för kostnader i
arvsmålet E. A. Smith. Kungl. brev den 4 december

1925............................................................................................ »

Anslag till svenska sektionen av internationella kvinnoförbundet
för fred och frihet. Kungl. brev den 11 december
1925 .......................................................................... »

Ersättning till beskickningen i Buenos Aires för bidrag
till bröllopspresent åt argentinske utrikesministerns dotter.

Kungl. brev den 22 januari 1926 .................................... »

Ersättning till t. f. vicekonsuln vid beskickningen i Moskva
K. Lundberg för kostnader i samband med tjänsteresa

till Odessa. Kungl. brev den 12 februari 1926 ............ »

Utgifter för vissa ordensdekorationer. Kungl. brev den

12 februari 1926 ................................................................... »

Kostnader för särskild passlokal åt beskickningen i Berlin.

Kungl. breven den 18 juni och 31 december 1925 samt

den 21 maj 1926 .................................................................... »

Sveriges andel i kostnaderna för Oderkommissionen för år

1926. Kungl. brev den 21 maj 1926 ............................... »

Kostnaderna för utfiskning av beskickningshuset i Helsingfors
m. m. Kungl. brev den 29 juni 1926 ............ »

300: -

1,050: so
500: —
269: 25

654: so

76: 06

500: —

151:44

500: —
7,811: —

4,823: 4 0
375: —
8,208: 7 2

Summa kronor 25,219: 8 7

9 —

FJÄRDE HUVUDTITELN.

Försvarsdepartementet.

§ 6.

Enligt räkenskaperna för artilleri- och ingenjörhögskolan har till högskolans
förfogande för hudgetåret 1925—1926 stått följande belopp:

Anvisning

Kronor

Undervisning och praktiska
övningar ............ 30,590: —

Studiestipendier ............ 3,000: —

Skrivmaterialier, expenser
m. m..................... 8,550: —

Hästlega ....................... 1,600^—

43,740: -

Reservation
den Vt 1925
Kronor

Uppbörd

Kronor

Summa

Kronor

40,912: 13
350: •—

1,542: 55

73,044: 68
3,350: —

2,524: 13
3,224: 15

119: 25
14: —

11,193: 38
4,838: 15

47,010: 41

1,675: so

92,426: 21.

Vissa reservationer
å anslagen
till
artilleri- och
ingenjörhögskolan.

Utgifterna för samma budgetår hava för ifrågavarande ändamål uppgått
till i nedanstående tabell angivna belopp:

Undervisning och praktiska övningar

Studiestipendier........................................

Skrivmaterialier, expenser m. m........

Hästlega....................................................

Utgifter

Kronor

22,567: 34
2,875: —
4,074: 5 8
389: 90

29,906: 82

Reservation
den 30/6 1926
Kronor

50,477: 3 4
475: —
7,118: so
4,448: 25

62,519: 3 9

Summa

Kronor

73,044: 6 8
3,350: —
11,193: 38
4,838: 15

92,426: 21.

Av de lämnade sammanställningarna framgår, att reservationerna å
samtliga ovan nämnda anslag till högskolan ökats samt att de vid slutet
av budgetåret 1925—1926 sammanlagt uppgingo till 62,519 kronor 39 öre
mot 47,010 kronor 41 öre vid samma budgetårs början.

Det vill synas revisorerna, som om reservationer till ett belopp, överstigande
dubbla summan av de årliga utgifterna till högskolan för ovan
berörda ändamål, icke kunna vara erforderliga för verksamheten vid högskolan
i framtiden. Revisorerna vilja därför ifrågasätta, huruvida icke
större delen av de reservationer å anslagen till högskolan, som den 30
juni 1926 redovisats, kunna tagas i anspråk för statsregleringsändamål.
Tillika vilja revisorerna framhålla önskvärdheten av att en undersökning
verkställes, om icke en ändring av grunderna för beräkningen av hög -

10 —

Försäljningsmedel
för lärobok
i matematik
vid
artilleri- och
ingenjörhögskolan.

Minskning av
antalet kassaförvaltningar

vid armén.

Behandlingen
av uppkomna
frågor om
skada å och
förlust av intendenturmateriel.

skolans undervisningsanslag bör vidtagas för vinnande av större överensstämmelse
mellan beräknade och verkligen erforderliga utgifter.

§ 7.

Vid granskningen av artilleri- och ingenjörhögskolans räkenskaper för
budgetåret 1925—1926 hava revisorerna funnit, att ett belopp av 800
kronor, utgörande försäljningsmedel för 33 exemplar av en av docenten
O. A. Liljeström utarbetad lärobok i matematik, uppdebiterats å den till
högskolans förfogande ställda delen av arméns undervisningsanslag. På
grund av föreskrifterna i Kungl. brevet den 31 december 1918 rörande
uppdrag åt Liljeström att utarbeta lärobok i matematik skola emellertid
försäljningsmedlen tillgodoföras anslaget till extra utgifter, vilket anslag
bekostat lärobokens utarbetande och tryckning. Genom den av redogöraren
vid artilleri- och ingenjörhögskolan vidtagna bokföringsåtgärden har alltså
högskolans anslag tillgodoförts medel, som icke bort disponeras för högskolans
räkning.

Revisorerna hava ansett sig böra omförmäla vad sålunda förekommit,
på det att rättelse i anmärkta hänseendet måtte vidtagas.

§ 8.

Vid granskningen av arméns räkenskaper hava revisorerna iakttagit,
att antalet av de kassaförvaltningar, som för närvarande finnas vid lantförsvaret
tillhöriga truppförband, formationer och myndigheter i Stockholm,
 och vid vilka särskilda räkenskaper föras, uppgå till icke mindre
än 22 stycken, vartill kommer arméförvaltningens huvudkassa. Med hänsyn
till de inskränkningar, som genom 1925 års härordningsbeslut skola genomföras
beträffande åtskilliga av arméns truppförband och formationer, och
då räkenskaperna vid vissa kassaför%7altningar, framför allt dem vid arméns
högskolor, äro av synnerligen ringa omfattning, vilja revisorerna ifrågasätta,
 huruvida icke genom en sammanslagning av några av dessa kassaförvaltningar
åtskilliga besparingar ifråga om arbetskraft ävensom minskad
omgång vid räkenskapsarbetet voro möjliga att genomföra. En undersökning
i berörda hänseende bör enligt revisorernas mening verkställas.

§ 9.

Enligt Kungl. Maj:ts reglemente för anskaffning, underhåll och vård
av intendenturmaterielen vid arméns truppförband (intendenturmaterielreglemente)
den 11 oktober 1907 (nr 105) har ifråga om skada å och förlust
av intendenturmateriel i § 24 meddelats följande bestämmelser:

Därest utlämnad intendenturmateriel skadats på annat sätt än genom förslitning
eller gått förlorad och full ersättning icke genast erlägges, anställer

— 11 —

vederbörande befälhavare omedelbart undersökning för utrönande av skadans
eller förlustens uppkomst samt huruvida någon må anses därför ersättningsskyldig.

Det vid undersökningen förda protokollet inlämnas omedelbart till regementschefen,
 vilken med hänsyn till i saken yppade omständigheter och
det skadades eller förlorades värde bestämmer, huruvida undersökning jämväl
vid krigsrätt skall äga rum eller om det utan sådan åtgärd må anses
uppenbart, att kronan själv bör vidkännas skadan eller förlusten. Är det
senare förhållandet, iståndsättes det skadade, om så bör ske, och bestridas
utgifterna härför från det anslag, varav ifrågavarande materiel bekostas,
eller avskrives det skadade eller förlorade. Har undersökning vid krigsrätt
ägt rum och enligt laga kraftvunnet utslag icke någon ålagts ersättningsskyldighet,
 förfares på enahanda sätt.

Enligt vad revisorerna vid sin granskning av arméns räkenskaper funnit,
tillämpas ifrågavarande bestämmelser ofta på det sättet att, då vederbörande
bestritt ersättningsskyldighet, frågan om ansvaret för skadan
eller förlusten dragés under krigsrätts prövning, även när det gäller jämförelsevis
ringa ersättningsbelopp och även om av den förberedande undersökningen
framgår, att någon försumlighet med avseende å det skadade
eller förkomna icke kan läggas enskild till last.

I ett av de fall, revisorerna här avse, hade till krigsrätten inkallats
2 kaptener, 7 löjtnanter, 6 sergeanter, 21 furirer, 3 konstaplar, 13 volontärer
och 8 värnpliktiga, tillhopa 60 personer. I detta mai förpliktades

5 enskilda att utgiva ersättning till kronan med tillhopa 6 kronor 1 öre
jämte värdet av en magnet till max- och mintermometer enligt för artilleriet
gällande prislista. I ett annat fall hade till krigsrätten inkallats
4 kaptener, 5 löjtnanter, 4 fänrikar, 2 styckjunkare, 1 sergeant, 15 furirer,

6 konstaplar, 8 volontärer och 27 värnpliktiga, tillhopa 72 personer. Förhöret
resulterade i att i enlighet med eget åtagande 1 volontär förpliktades
att ersätta kronan värdet av 1 ridpiska å 50 öre, en annan volontär
värdet av 2 stycken flack- och avbitartänger med 2 kronor 25 öre, 1
volontär och 4 värnpliktiga vardera värdet av 1 kindkedja med 40 öre,
2 värnpliktiga värdet av 5 smärre persedlar med 3 kronor 9 öre vardera
samt 1 värnpliktig värdet av 1 borste med 1 krona 50 öre. Den ersättning,
 som kronan i detta fall tilldömdes, uppgick till sammanlagt 12
kronor 43 öre.

I de allra flesta av de fall, om vilka i detta mål var fråga, hade vederbörande
förhörsledare vid det förberedande förhöret tillstyrkt, att förlusten
måtte åvila kronan, enär det icke kunde visas, att någon vårdslöshet eller
försummelse från personalens sida förekommit. Detta oaktat hade vederbörande
befälhavare beslutit, att samtliga fallen skulle underställas krigsrätt.

I de ovan avsedda såväl som i andra av revisorerna uppmärksammade
liknande mål synas omständigheterna hava varit sådana att en omsorgsfull
tillämpning av förut åberopade bestämmelser i enlighet med deras anda
och mening bort giva till resultat att ett hänskjutande till krigsrätt icke

Revisorernas

uttalanden.

—- 12 —

Arméföi-valtningens
intendentsdepartementa
utredningar
rörande
vissa modeller
å tyger till
uniformer och
kappor.

bort äga rum i fråga om flertalet av de förkomna föremålen. På grund
av sina i förevarande avseende gjorda iakttagelser vilja revisorerna framhålla
angelägenheten av att vid övervägande av här berörda spörsmål bestämmelserna
i det åberopade reglementet noggrant beaktas, så att icke onödigt
arbete och onödiga kostnader för det allmänna åsamkas.

§ 10.

Genom generalorder den 14 december 1923, nr 1812, har Kungl. Maj:t befallt
att arméförvaltningens intendentsdepartement skall inkomma med
underdånigt förslag dels till modeller till tyger av olika utförande, till färgen
så nära som möjligt överensstämmande med för manskap fastställda
modeller till uniform m/ä, uniform m/10 och uniform m/23 samt kappa m/ä
och kappa m/10, vilka av enskilda finge anskaffas, dels till de åtgärder i
övrigt, som kunde vidtagas för att främja enhetligheten i uniformsutrustningen
för personal, som anskaffade egna persedlar.

I anledning av det uppdrag, som sålunda lämnats intendentsdepartementet,
 avlät å intendentsstaben placerade översten C. A. Ryrberg den 8 januari
1924 ett memorial till departementet av följande lydelse:

»Utrustningsbyrån ang. uppdrag för överste Ryrberg och Direktör N. N.
att verkställa utredning ang. visst klädesmaterial.

Memorial.

Sedan Kungl. Maj:t genom g. o. 1812/1923 uppdragit åt int.-deptet att inkomma
med underdånigt förslag till modeller å vissa tyger, som anskaffas
av enskilda, hemställes, att deptet behagade

dels uppdraga åt direktören N. N. samt undertecknad att utarbeta förslag
till ifrågavarande modeller samt träffa preliminära avtal, vilka dock
skola underställas int.-deptets prövning, ang. tillverkning av modellkläden,
ävensom avgiva förslag till i förenämnda g. o. omförmälda åtgärder, avseende
att främja enhetligheten i uniformsutrustningen för personal, som anskaffar
egna persedlar;

dels medgiva såväl att rese- och traktamentsersättning enligt 3. klassen i
gällande resereglemente må till envar av nämnda personer utgå vid de
resor, som av dem måste företagas för uppdragets fullgörande som ock att
deptet framdeles vill med Direktör N. N. träffa avtal om den ersättning,
som utöver sagda rese- och traktamentsersättning må till honom utgå för
uppdraget;

dels slutligen bestämma att uppstående kostnader skola gäldas av munderingsanslaget.

Vid gillande torde 2 meddelanden expedieras samt målet läggas till ''Avgjorda
mål’, Stockholm den 8 jan. 1924. Carl Aug. Ryrberg.»

Intendentsdepartementet beslöt den 12 januari 1924 bifalla den av Ryrberg
gjorda framställningen.

13 —

Av de vid arméförvaltningens huvudkassa förda räkenskaperna hava
revisorerna funnit, att åtskilliga resor företagits för fullgörande av ifrågavarande
uppdrag, samt att kostnaderna härför utbetalats från arméns
munderingsanslag. Sålunda uppgå utgifterna för direktör N. N:s resor
under åren 1924 och 1925 till 1,952 kronor 60 öre. Vidare har från samma
anslag enligt beslut av intendentsdepartementet såsom arvode (ersättning
för vissa omkostnader däri inbegripna) åt N. N. för berörda uppdrag utbetalts
2,800 kronor.

Det infordrade förslaget har den 17 september 1926 av intendentsdepartementet
överlämnats till Kungl. Maj:t.

Erinras må, att av reservationsanslaget till munderingsutrustning (arméns
munderingsanslag) för budgetåret 1925—1926 jämte därtill börande
förstärkningsanslag, tillhopa 6,837,000 kronor, anvisats ett belopp av
5,729,111 kronor 85 öre såsom truppmunderingsanslag. Enligt den av
Kungl. Maj:t den 15 maj 1925 fastställda staten är sistnämnda belopp avsett
för bestridande av följande utgifter för truppförbanden, krigsskolan
och generalstaben, nämligen

a) kostnader för anskaffning och underhåll av: beklädnadspersedlar —
jämväl kökskläder och vaktpälsar — sådana personliga utrednings- och
remtygspersedlar — jämväl servisbestick ävensom skyddstält och tälthyddemateriel
— samt hästutredningspersedlar, vilka icke erhållit en för
artilleriets eller fortifikationens behov särskild avpassad modell, fanor och
standar, ävensom de för tillverkningen av nu ifrågavarande persedlar avsedda
verktyg och materialier,

b) arbetslöner åt de å lantförsvarets egna verkstäder sysselsatta civila
arbetare för av dem utfört arbete å sådana persedlar, som skola anskaffas
och underhållas från detta anslag, samt

c) författningsenligt utgående slitningsersättning.

I samma stat har bemyndigande lämnats arméförvaltningens intendentsdepartement
att såsom intendentsdepartementets munderingsanslag för bestridande
av utgifter till liknande ändamål som de ovan angivna disponera
återstoden av de för munderingsutrustning anvisade medel eller
1,107,888 kronor 15 öre.

Det synes revisorerna, som om de av Kungl. Maj:t sålunda fastställda
grunderna för användning av ifrågavarande anslag icke skulle inrymma
rätt för intendentsdepartementet att med anlitande av anslaget bestrida
kostnader för ovan nämnda till sakkunnigeuppdrag närmast hänförliga utredningsarbete.
 Enligt revisorernas mening har alltså intendentsdepartementet
i förevarande avseende överskridit den befogenhet, som departementet
enligt meddelade föreskrifter ägt beträffande förvaltningen av arméns
munderingsanslag.

Vidkommande härefter åtgärden att för utförande av ifrågavarande in -

Revisorernas

uttalande.

— 14 —

Vissa uppbördsmedel
å
anslaget till
munderingsutrustning.

Revisorernas

uttalande.

tendentsdepartementet genom generalorder anbefallda uppdrag tillsätta
sakkunniga, vilja revisorerna såsom sin mening uttala, att, därest biträde
av särskilda sakkunniga för ändamålet varit behövligt, det varit departementets
skyldighet att härom göra framställning hos Kungl. Maj:t. Någon
befogenhet för departementet att i ett fall, sådant som det föreliggande,
 själv fatta beslut om anlitande av sakkunnighjälp och därigenom
åsamka statsverket utgifter, torde icke förefinnas. Enligt gällande instruktion
för arméförvaltningen kan biträde av merkantil eller tekniskt utbildad
konsulent anlitas allenast då så erfordras vid handläggning av frågor
om avslutande av leveransavtal eller andra kontrakt rörande materialier
och förnödenheter i större omfattning för armén. I förevarande fall kunna
revisorerna för sin del icke finna, att det gällt fråga om avslutande av dylika
avtal eller kontrakt och under alla förhållanden har uppdrag att vidtaga
åtgärder härutinnan icke innefattats i generalordern.

Intendentsdepartementets förfarande i nu omhandlade avseenden hava revisorerna
funnit vara av den beskaffenhet, att revisorerna velat detsamma
för riksdagen omförmäla.

§ 11.

Revisorerna hava verkställt granskning av de medel, som av vederbörande
myndigheter uppdebiterats å anslaget till munderingsutrustning
för budgetåret 1925—1926. Revisorerna hava därvid funnit, att ifrågavarande
uppbördsmedel till väsentlig del härflyta från försäljning av
kasserade effekter och persedlar. En av revisorerna med ledning av tillgängliga
räkenskaper gjord sammanställning av de under budgetåret
1925—1926 uppdebiterade försäljningsmedlen av ifrågavarande slag utvisar
att följande belopp influtit:

vid infanteriet ................................................... 30,936: 85

» kavalleriet .................................................... 4,558: 75

» artilleriet .................................................... 8,116:85

» fortifikationen ............................................ 1,760:45

» trängen ...................................................... 1,173:05

» kommendantskapet å Karlsborg ............ 214:10

» arméns centrala beklädnadsverkstad....... 12,515: 22

Summa kronor 59,275: 27

Då ifrågavarande försäljningsmedel numera uppgå till ganska avsevärda
belopp, hava revisorerna velat ifrågasätta, huruvida icke vid
beräkningen av anslaget till munderingsutrustning hänsyn bör kunna
tagas till denna inkomst, så att en minskning^ av anslaget med ett häremot
svarande belopp äger rum.

— 15

§ 12.

Arméförvaltningens intendentsdepartement och sjukvårdsstyrelse hava
den 6 maj 1924 rörande uttagning av stamhästar, avsedda för överflyttning
från kavalleriet till infanteriet och staber m. m. utfärdat bland annat
följande bestämmelser:

1) Stamhäst, som överflyttas, skall vara för sin tjänstgöring vid det truppförband
eller den stab m. m., dit den överflyttas, fullt lämplig. Hästen må
därför icke vara behäftad med sådana fel eller olater, som kunna försvåra
hans användning och vård vid ifrågavarande truppförband eller stab m. m.
Stamhäst, avsedd att tilldelas infanteriets kompanichefsgrupp eller kulsprutekompani
bör efter överflyttningen kunna användas i tjänst omkring två år.

2) Uttagning av stamhäst, som skall överflyttas, verkställes av vederbörande
kavalleriregementschef eller av honom beordrad regementsofficer med biträde
av vederbörande skvadronschef och veterinär. Vid uttagningen föres besiktningsprotokoll,
 skolande i nämnda protokoll särskilt angivas skvadronchefens
och veterinärens åsikter rörande hästens lämplighet för avsedd tjänstgöring.
Avskrift av besiktningsprotokollet insändes omedelbart till inspektören för
kavalleriet.

Iakttagelser
ifråga om
överflyttningen
av
stamhästar
från kavalleriet
och
artilleriet.

Intendentsdepartementet har vidare genom beslut den 27 oktober 1925
fastställt plan för överflyttning av stamhästar från kavalleriet och artilleriet
till staber, truppförband, m. fl. under år 1925 samt i sammanhang härmed
föreskrivit,

att hästarnas transport skall planläggas och anordnas av vederbörande
kavalleri- och artilleriregementschef, som därom äger lämna cheferna för
de truppförband m. fl., vilken transporten vidkommer, nödiga meddelanden,
och skulle det åligga vederbörande kavalleri- eller artilleriregementschef
att för kostnadernas nedbringande tillse, att transporterna i största möjliga
utsträckning erhölle en sådan sammansättning, att urlastning av en eller
flera hästar ur en och samma vagn kunde verkställas vid en med hänsyn
till mottagande truppförband lämplig station, även om genom dylikt förfarande
någon fotmarsch kunde komma att erfordras för uppnående av
vederbörlig bestämmelseort,

att erforderlig hästskötarpersonal för transport av hästar till truppförbanden
skulle beordras ur vederbörligt hästmottagande truppförband, samt

att hästskötare för transporten av de hästar, vilka tilldelats högre staber,
kommendantskap eller undervisningsverk, skulle beordras ur de kavallerieller
artilleritruppförband, varifrån överflyttningen ägde rum, och skulle
samtliga härav föranledda transportkostnader bestridas av anslaget till
remontering, titel III.

Slutligen har intendentsdepartementet med hänvisning till departementets
och sjukvårdsstyrelsens ovan nämnda den 6 maj 1924 fastställda bestämmelser
rörande överflyttning av stamhästar m. m., fäst uppmärksamheten
därå, att vederbörande chefer borde för det i nämnda skrivelses första punkt
angivna ändamål om möjligt samråda, innan hästöverflyttningen ägde rum.

— 16 —

Revisorernas

Uttalande.

Vid granskningen av de å arméförvaltningens intendentsdepartement
och sjukvårdsstyrelse under budgetåret 1925—1926 handlagda mål och
ärenden, hava revisorerna funnit, att från åtskilliga truppförband erinringar
gjorts mot det sätt, på vilket uttagningen av stamhästar för verkställande
av omförmälda överflyttning skett.

Revisorerna vilja i detta hänseende omnämna, att chefen för Bodens
ingenjörkår i en den 21 november 1925 till chefen för fortifikationen avlåten
skrivelse meddelat, att av de till kåren från Kronprinsens husarregemente
under hösten 1925 översända 8 stamhästarna 2 voro kassabla
och 2 kunde beräknas vara användbara under högst 1 år och 1 under högst
2 år samt att 1 vore mindre lämplig till ridbruk. Av hästarna hade 1 stycken
uppnått 18 års, 5 stycken 16 års, 1 stycken 15 års och 1 stycken 14 års
ålder. Kårchefen anhöll vidare, att åtgärder måtte vidtagas, så att ovannämnda
6 hästar bleve utbytta mot sådana, som vore dugliga till avsett
bruk samt hade sådan ålder, att de kunde förutses avgå endast i samma
mån som kåren genom remontering erhölle nytt hästmaterial. I samband
härmed fäste kårchefen uppmärksamheten på att, om det samarbete, som i
ovannämnda skrivelse från intendentsdepartementet omnämnts, i detta fall
åvägabragts före hästarnas avsändande, den skedda överflyttningen av
mindervärdiga hästar, såvitt kårchefen kunnat hindra densamma, icke
kommit till stånd.

Ifråga om överflyttningen av dessa 8 hästar hava revisorerna av kårens
räkenskaper funnit, att kostnaderna för hästarnas transport från Malmö
till Boden uppgått till en summa av 637 kronor 50 öre, samt att traktamentskostnaderna
för 3 man, som från Boden beordrats nedresa till Malmö
för att avhämta hästarna, utgjort 90 kronor.

I en annan skrivelse, avlåten av chefen för 4:e kompaniet av Göta ingenjörkår,
 har likaledes anmärkning gjorts på åtskilliga från Smålands artilleriregemente
överflyttade hästar, vilka avsågos att transporteras till Bodens
ingenjörkår. Av skrivelsen framgår, att av de överflyttade hästarna två
uppnått 17 års ålder och två 16 år, på grund varav det kunde förutses
att de äldsta av hästarna måste kasseras redan efter slutet av utbildningsåret.
 Kompanichefen ansåg för sin del att hästarna icke borde utsättas
för den dyrbara transporten till Bodens ingenjörkår, för att sedermera där
omedelbart kasseras.

Revisorerna hava även uppmärksammat, att en från Livregementets
dragoner till Södermanlands regemente den 25 september 1925 överflyttad
stamhäst vid överflyttningen var behäftad med sådana skador, att densamma
redan den 13 november samma år måste kasseras för att försäljas till slakt.

Med hänsyn till de upprepade klagomål, som från åtskilliga truppförband
kommit tillsynes rörande det sätt, på vilket uttagningen av stamhästar
från kavalleriet och artilleriet ägde rum, hava revisorerna ansett sig böra

— 17 —

framhålla nödvändigheten av att en effektiv kontroll utövas A ifrågavarande
uttagning, framförallt med hänsyn till vikten av att för statsverket undvika
onödiga kostnader.

§ 13.

Revisorerna hava vid sin granskning av de för hästlejning vid armén
under budgetåret 1925—1926 utbetalda kostnaderna, vilka bestridas av
anslaget till truppförbandens övningar, funnit, att desamma uppgått till
285,456 kronor 21 öre samt att antalet hästlejningsdagar utgjort 57,263,
vadan alltså medelpriset per häst och dag utgjort 4 kronor 99 öre.

En närmare granskning av de lejningskostnader, som betalts av truppförbanden,
 giver vid handen, att lejningspriset per häst och dag är mycket
varierande vid olika truppförband. Sålunda utgör skillnaden i lejningskostnaderna
per häst och dag vid Norra skånska infanteriregementet i
Kristianstad och Kronobergs regemente i Växjö ungefär 2 kronor. Vid
Första och Andra livgrenadjärregementena i Linköping uppgår lejningsningspriset
till mera än 8 kronor per häst och dag, medan detsamma vid
i Jönköping förlagda truppförband icke överstiger 4 kronor 50 öre per
dag. Beträffande de till Stockholmstrakten förlagda truppförbanden har
iakttagits, att medan lejningspriset vid livgardesregementena icke uppgår
till fullt 6 kronor per häst och dag, detsamma vid Södermanlands regemente
i Strängnäs överstiger 8 kronor per dag samt att detsamma vid
Upplands artilleriregemente Uppsala och Fälttelegraf kåren i Stockholm
utgjort ej fullt 5 kronor men vid Svea artilleriregemente i Stockholm i
det närmaste 10 kronor per häst och dag.

Revisorerna vilja med anledning av sina sålunda gjorda iakttagelser
ifrågasätta, huruvida icke för nedbringande av lejningskostnaderna vid
sådana truppförband, där lejningsprisen kunna beräknas bliva särskilt
höga, genom arméförvaltningens intendentsdepartement åtgärder böra vidtagas
för att till dylika truppförband från andra i närheten stationerade
truppförband, där lejningskostnaderna äro billigare, inbeordra ackordshästar,
 samtidigt som vid sistnämnda truppförband hästlejning i större
utsträckning medgives. Genom vidtagandet av en sådan anordning torde

1 åtskilliga fall avsevärda utgifter kunna undvikas.

§ 14.

Vid granskning av artilleri- och ingenjörhögskolans räkenskaper hava
revisorerna uppmärksammat, att generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet den 25 maj 1926 föreskrivit att chefen för artilleri- och
ingenjörhögskolan finge av de jämlikt stat för ordinarie reservationsanslaget
för truppförbandens övningar under budgetåret 1925—1926 tit. I

2 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I

Kostnader for
hästlejning vid
vissa truppförband.

Revisorernas

uttalande.

Artilleri- och
ingenjörhögskolans
liästlejningsanslag.

— 18 —

Revisorernas

uttalande.

Förvaring av
viss intendenturmateriel

vid Västmanlands
trängkår.

hästlega (artilleriet) anvisade medel disponera 1,600 kronor. Utöver
nämnda belopp fanns till högskolechefens disposition för ifrågavarande
budgetår en reservation å de till hästlejning anvisade medel av tillhopa
3,224 kronor 15 öre. De i högskolans räkenskaper redovisade utgifterna
under rubriken »Hästlega» uppgå till ett belopp av 389 kronor 90 öre
och innefatta i allt väsentligt ersättning för skjutsar för transport av
officerare under fältövningar samt för bilskjutsar under rekognosceringar.
Sedan från de till förfogande stående anslagsmedlen avdragits ovannämnda
utgifter och å detsamma uppdebiterats ett belopp av 14 kronor, återstod
vid slutet av budgetåret 1925—1926 en reservation av 4,448 kronor 25 öre.

Av förestående framgår, att de medel, som under ifrågavarande budgetår
ställts till högskolans förfogande för hästlejning, icke använts för sådant
ändamål utan för utgifter, som enligt revisorernas mening i stället bort
bestridas av de medel, som ställts till förfogande för undervisningen och
de praktiska övningarna vid högskolan. För sistberörda ändamål har i
stat upptagits ett belopp av 30,590 kronor men allenast utbetalts 22,567
kronor 34 öi-e, vadan alltså ett avsevärt överskott förefunnits. Revisorerna
vilja för sin del ifrågasätta, huruvida icke för framtiden det belopp, som
enligt beräkningsgrunderna för reservationsanslaget till truppförbandens
övningar avsetts för hästlejning vid högskolan, kan besparas. Då någon
anvisning till hästlejning ej utgår vid krigshögskolan, skulle genom den
av revisorerna sålunda ifrågasatta anordningen därjämte den fördelen
vinnas, att ensartade beräkningsgrunder vunne tillämpning vid beräkningen
av anslagen till de båda högskolorna vid armén.

§ 15.

Vid granskning av handlingar, hörande till mål, som av arméförvaltningens
intendenturdepartement handlagts under budgetåret 1925—1926,
hava revisorerna uppmärksammat vissa åtgärder med avseende å kassation
och försäljning av ett antal Västmanlands trängkår tillhöriga packvagnar.

Av handlingarna i ärendet hava revisorerna inhämtat följande.

Vid en av fördelningsintendenten vid femte arméfördelningen under
juli månad år 1925 verkställd förrådsinspektion vid Västmanlands trängkår
iakttogs under besiktning av den intendenturmateriel, som stod under
tygofficerens uppsikt, att 51 packvagnar stodo ute under bar himmel och
utan underlägg av plankor eller dylikt under hjulen, och upplystes därvid,
att de på så sätt stått under en tid av omkring 1 år. Enligt fördelningsintendentens
mening vore det uppenbart, att fordonen genom dylikt förvaringssätt
togo betydlig skada.

Vid företagen besiktning av i fordonsförråden förvarad materiel iakttogs
vid samma inspektion att, om vissa förändringar ifråga om placeringen
av i förråden inlagda sängar och annan materiel skedde, dessa komme

19 —

att upptaga avsevärt mindre del av det för fordons uppställning avsedda
golvområdet samt att, om allt tillgängligt utrymme på ett praktiskt sätt
utnyttjades, möjlighet borde förefinnas att placera åtminstone stora flertalet
— och sannolikt alla — av ovan nämnda fordon under tak. Fördelningsintendenten,
 som samtidigt anmärkte på att kronan ej tillhörig
materiel fått i strid med bestämmelserna i intendenturförrådsinstruktionen
§ 11 mom. 13 uppställas i förråden, hemställde i anledning av vad sålunda
förekommit, att arméfördelningschefen måtte låta vidtaga åtgärder i syfte
att, så vitt möjligt, samtliga ifrågavarande fordon bleve på ett ändamålsenligt
sätt förvarade.

I av chefen för trängkåren avgiven förklaring i ärendet meddelades att,
sedan till bruk utlämnade fordon och sängar efter regementsövningarnas
slut åter intagits i förråden, endast Vi av ifrågavarande fordon skulle
kunna inrymmas i intendenturförrådet. Kårchefen meddelade samtidigt,
att han tillåtit en officer vid kåren att under kortare tid, i avvaktan på
möjlighet att erhålla bostad, förvara en del möbler i förrådet, vilka
emellertid, sedan anmärkning framställts, blivit avlägsnade därifrån.

Då emellertid nämnda fordon enligt upprättat besiktningsinstrument
voro fullständigt odugliga och icke utan avsevärda kostnader kunde sättas
i brukbart skick, samt möjlighet saknades att i förråd förvara dem, gjorde
kårchefen samtidigt framställning till arméförvaltningens intendentsdepartement
att få kassera och försälja fordonen. Intendentsdepartementet
beslöt bifalla framställningen och föreskrev samtidigt att inflytande försäljningsmedel
skulle uppdebiteras å reservationsanslaget till kasernutredning,
 intendenturfordon m. m.

Då vad i denna sak förekommit synes revisorerna vittna om en anmärkningsvärd
brist på aktsamhet och omtanke om staten tillhörig egendom,
hava revisorerna ansett sig icke kunna undgå att omförmäla förhållandet
för riksdagen.

§ 16.

Vild sin granskning av artilleridepartementets protokoll under budgetåret
1925—1926 hava revisorerna funnit, att departementet den 11 mars 1926
beslutat göra en betydande upphandling av maskiner för Karl Gustafs
stads gevärsfaktori av i huvudsak utländskt fabrikat, oaktat lägre anbud avgivits
å maskiner av svenskt fabrikat. Beträffande behandlingen av detta
upphandlingsärende, i vilkets slutliga handläggning deltagit gener alfältfygmästaren,
 krigsrådet å artilleridepartementet samt fälttygmästare!!,
den senare såsom föredragande, hava revisorerna ansett sig böra meddela
följande upgifter.

Enligt artilleridepartementets skrivelse den 8 oktober 1925 både styresmannen
för Karl Gustafs städs gevärsfaktori under hand infordrat anbud

Revisorernas

uttalande.

Viss av arméförvaltningens

artilleridepartement

verkställd upphandling
av
maskiner.

— 20 —

Revisorernas

uttalande.

å maskiner för tillverkning av flygplankulsprutor, för vilket ändamål ett
belopp av 100,000 kronor stod till förfogande. Ett flertal firmor anmodades
inkomma med anbud och avgåvo elva dylika, av vilka nio från utländska och
två från svenska firmor. Enär stora fördelar syntes vara att vinna genom att
verkställa inköp av ett större antal maskiner förordade styresmannen för
sin del, att inköp av maskiner skulle ske för ett belopp av 114,795 kronor,
vilket belopp med 14,795 kronor översteg det för inköpet beräknade beloppet.
 Av detta belopp avsåg endast cirka 17,000 kronor inköp av maskiner
utav svenskt fabrikat. Genom eu dylik upphandling erhöJles nämligen
enligt styresmannens mening i det närmaste ett tillräckligt antal nyanslcaffado
maskiner för ifrågavarande tillverkning, utan att för densamma i
större utsträckning behövde tillgripas gevärsfaktoriets äldre maskiner,
vilka ej voro lämpade för dessa arbeten. Enligt styresmannens skrivelse
till arméförvaltningen avsågs, att flertalet av de inköpta maskinerna skulle
hållas på hög kvalité, vilket syntes lämpligare än att inköpa ett större antal
billigare maskiner av lägre eller obekant kvalité.

Artilleridepartementet godkände styresmannens ifrågavarande förslag,
vilket, såsom nämnts, avsåg inköp i huvudsak från de utländska firmorna,
enär detta förslag enligt departementets mening måiste anses för kronan
fördelaktigast. I fråga om priserna är att märka, att i köpet ingick 3 st.
planfräsmaskiner till ett pris av 8,540 kronor för en maskin och 6,600 kronor
för en var av två andra maskiner,-medan anbud å dylika maskiner förelåg
å 4,350 kronor per styck från svensk firma, samt att departementet
vidare inköpt två stycken vertikala frasmaskiner efter ett pris av 7,100
kronor per styek, medan från ett svenskt bolag anbud avgivits å 5,200
kronor.

Av ovanstående framgår, att vid ifrågavarande upphandling inköp av
maskiner i huvudsak skett av utländskt fabrikat, oaktat i åtskilliga fall
priserna på maskiner av svenskt fabrikat varit lägre än å de utländska.
Visserligen torde icke kunna förnekas, att de utländska maskinerna i fråga
om vikt och kapacitet erbjudit vissa fördelar framför de svenska, men
revisorerna hava dock med hänsyn till bestämmelserna i 29 § av gällande
upphandlingsförordning icke kunnat finna, att denna omständighet utgjort
tillräckligt skäl för artilleridepartementet att inköpa maskiner av utländskt
fabrikat. Det synes nämligen revisorerna, som om underhandlingar bort
kunna öppnas med den svenska verkstad, som avgivit anbud å flertalet
maskiner, som ingått i upphandlingen ,i fråga, för att erhålla vissa såsom
önskvärda ansedda förbättringar å de svenska maskinerna framför allt i
avseende å större tyngd och ökad kapacitet. Från sakkunnigt håll har den
åsikten gjorts gällande, att därest så skett de svenska maskinerna efter
vidtagande av dylika förbättringar ingalunda kunde anses vara underlägsna
de utländska fabrikat, som upphandlats, samt att berörda förbätt -

— 21 —

ringsåtgärder kunnat ske, utan att priset för maskinerna härigenom kommit
att överstiga priserna å de utländska fabrikaten.

Vad i detta ärende förekommit hava revisorerna ansett vara av den betydelse,
 att de velat för riksdagen omförmäla vad sålunda förekommit.

§ 17.

Revisorerna hava besökt Göteborgs stads landstormsområdes förråd,
vilket är inrymt i vindsvåningen till en fastighet i stadens centrum.
Kronan betalar i årlig hyra för ifrågavarande förråd 4,000 kronor.

Detta besök har givit revisorerna anledning att något närmare undersöka
i vad mån statsverket för lantförsvarets räkning förhyr lokaler för
förråd och andra ändamål.

I anledning härav hava revisorerna infordrat uppgifter uti ifrågavarande
hänseende. En sammanställning av de inkomna uppgifterna återfinnes
här nedan

Vissa hyresutgifter
vid
armén.

— 22 —

Hyresutgitter vid armén.

Arméförvaltningen för lokaler
i Stockholm...............

I arméfördelningen:

Karlskrona grenadjärre gemente

...............

Norra skånska infanteriregementet
............

Kronobergs regemente
Södra skånska infanteriregementet
........

Skånska dragonregmentet

II arméfördelningen:

Andra livgrenadjär
mentet...............

III arméfördelningen:

Västgöta regemente .....

Älvsborgs regemente.....

Bohusläns regemente.....

Fortifikationsbefälhava -

ning ...............

IV arméfördelningen:

Göta livgarde .........

Infanteriskjutskolan

råd i Stockholm .....

Arméns centrala bekläd
nadsverkstad ...........

V arméfördelningen:

mente ......

Dalregementet

Värmlands regemente
VI arméfördelningen:

mente ..........

VästernoiTlands
mente ..........

Ammunitionsfabriken i Stockholm
.......................

! Karl Gustafs stads gevärsfaktori
.......................

rege-;

i Militärbefälet på Gotland ...

Förråd
(ej land-storms-)

1

Land-sto rms-förråd

1

Tomt-

arrenden

Förlägg-nings- och
expedi-tionslokaler

I övrigt

Summa

kronor

14,700: —

_

__

8,000: —

22,700:

—

-

—

—

4,000: —

—

4,000:

—

450: —

71: 25

—

—

521:

25

120: —

_

_

120:

—

—

—

1,200: —

—

—

1,200

—

910: —

_

_

—

910:

—

—

455: —

—

—

455:

—

—

—

—

4,500: —

300: —

4,800

—

—

2,600: -

—

—

—

2,500

_

4,000: —

—

—

—

4,000

—

_

15: —

—

—

15

_

150: —

—

—

240: —

390

—

--

2,070: —

—

—

—

2,070

— 1

—

—

—

. 2,200: —

—

2,200

—

_

—

—

2,000: —

—

2,000

— |

_

700: —

_

—

—

700

—

—

—

—

5,000: —

—

5,000: —

7,450: —

—

—

—

—

7,450: -

195: —

—

—

—

—

195: —

—

—

90: —

90

—

60: —

—

—

—

60

—

_

2: —

—

—

2

—

—

260: —

—

—

—

260

—

—

—

—

. —

—

’ _

—

—

1,200: —

—

1,200: -

.! 350: -

—

—

—

—

350: -

. —

—

—

2,800: —

—

2,800: —

—

—

50: —

—

—

50: —

- _

_

100: —

—

—

100

: —

r 22,695: —

j 11,100: -

| 2,103: 2 6| 21,700: —

8,540: —

66,138: 2 5

- 23 —

Av ovanstående sammanställning framgår att statsverket årligen förhyr
lokaler på ett flertal ställen i landet samt att kostnaderna härför måste
anses vara jämförelsevis störa- Särskilt med hänsyn till att ett flertal
utrymmen i kronan tillhöriga fastigheter genom 1925 års riksdags beslut
rörande organiserandet av försvarsväsendet bliva lediga och kunna disponeras
till förråd samt expeditionslokaler, hava revisorerna ansett sig böra
framhålla angelägenheten av att en ingående undersökning verkställes, i
vad mån för framtiden hyreskostnader av förevarande slag kunna undvikas.

§ 18.

Revisorerna hava avlagt besök å det till övningsplats för Stockholms
garnison upplåtna Järvafältet, beläget mellan Ulriksdals och Turebergs
stationer å statsbanan Stockholm—-Uppsala samt Jakobsbergs station å
järnvägen Stockholm—Enköping. Beträffande fältet vilja revisorerna
väsentligen med stöd av uppgifter, lämnade av fjärde arméfördelningens
expedition meddela följande.

Efter därom av Kungl. Maj.t gjord framställning medgav 1905 års riksdag
bland annat

att vissa kronan tillhöriga egendomar i Spånga socken av Stockholms
län finge till lantförsvaret upplåtas för att användas till övningsfält för
armén tillhörande trupper;

att två närmare angivna områden av Norra Djurgården, belägna det
ena söder om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om
Djurgårdsbrunnsviken, finge, med vissa undantag på det sätt kronan avhändas,
 att därav till Stockholms stad kostnadsfritt med äganderätt upplätes
de delar, som enligt en blivande stadsplan för dessa områden erfordrades
till gator, torg och allmänna platser, ävensom angränsande
vattenområde, samt att de återstående delarna försåldes i den ordning
Kungl. Maj:t bestämde;

att av de genom försäljningen inflytande medel finge användas högst

4,000,000 kronor till förvärvande av den mark, som jämte förenämnda,
kronan tillhöriga egendomar av Kungl. Maj:t ansåges böra ingå i övningsfältet,
 till ersättningar åt boställshavare, arrendator^- och andra personer
för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål avstodes m. m.,
samt till anläggande av skjutbanor, fältets dränering och ordnande i övrigt
i den mån medel härtill kunde av nämnda summa erhållas, samt

att i mån av behov, de medel, som i första hand erfordrades för inköp
av mark till övningsfältet m. m., till ersättningar åt enskilda och till
bestridande av kostnader för ordnandet av gator och allmänna platser,
finge efter Kungl. Maj:ts prövande av tillgängliga medel förskjutas.

I anledning av detta riksdagsbeslut inköptes år 1905 de inom Solna
socken belägna lägenheterna övre Annelund, Linneaholm, Nedre Anne -

Revisorernas

uttalande.

Stockholms
garnisons
övningsfält invid
Stockholm.

Markförvärv
och försäljningar.

Utförda arbeten.

- 24 —

lund, Nedre Frösunda och Frösundavik, tillsammans omfattande 4Va mantal
samt de inom Spånga socken belägna egendomarna Hjulsta, Tensta,
Spångaby, Rinkeby, Åkalla, Kymlinge, Kista, Eggeby, Ervinge (delvis),
tillsammans utgörande 8 mantal.

Samma år överlämnades till fältet åtskilliga kronan tillböriga inom såväl
Solna som Spånga socknar belägna kronoegendomar, varjämte fältet
år 1906 utökades med de ecklesiastika boställena Stridsberga och Granby,
tillsammans omfattande 2 mantal. Sedermera hava åtskilliga större inköp
för Järvafältets räkning ägt rum. Sålunda inköptes enligt beslut av
1909 års riksdag Hägerstalunds gård med underlydande, innefattande 808
hektar, belägna i Spånga, Järfälla och Sollentuna socknar. År 1915 slutligen
inköptes, jämväl på grund av särskilt riksdagsbeslut, Säby egendom
i Järfälla socken, utgörande 665 hektar, ävensom Väsby, Bög och Knista i
Sollentuna socken, omfattande tillsammans 555 hektar.

Utöver ifrågavarande större markförvärv har under årens lopp inköpts
ett flertal tomter, huvudsakligen belägna i Järfälla socken.

En del mindre för övningsfältet obehövliga områden hava sedermera
försålts för att reglera fältets gränser, varjämte nedan angivna områden
av mera betydande utsträckning försålts.

År

1909. Statens järnvägar vid Järva för rangeringsbangård kronor 450,000

1914. Mark vid Hjulsta ............................................................ » 10,100

» » Tensta ........................................................... » 10,000

» » Spånga station ................................................ » 1,200

» » Råstasjön till järnvägen ............................ » 93,500

1915. Travbana söder om järnvägen på Rissne mark ........ » 27,000

1918. Rissne ekbacke för sjukhus ............................................ » 20,000

1923. Duvbo för begravningsplats ........................................... » 8,000

1924. » » bostäder............................................................ » 130,000

» Statens järnvägar för bostäder vid Agnesberg''............ » 83,550

Summa kronor 833,350.

I sitt nuvarande skick omfattar övningsfältet en areal av 4,800 hektar,
och har efter avdrag av inflytande försäljningsmedel kostat statsverket i
runt tal 5,100,000 kronor. För bedömandet av värdet av fältet torde
emellertid även böra tagas i beräkning att taxeringsvärdet å de från
domänstyrelsen överförda egendomarna uppgår till 591,200 kronor. Sammanlagt
uppgår alltså värdet enligt sålunda angivna grunder av de Järvafältet
nu tillhörande fastigheterna till omkring 5,700,000 kronor.

Å övningsfältet hava under årens lopp utförts åtskilliga arbeten av större
eller mindre omfattning. Sålunda anlades''år 1909 tre stycken skjutbanor
vid Råsta med tillhopa 60 tavlor samt år 1919 en kulsprutebana. Genom
kungl. brev den 4 augusti 1916 beslöts att invid Järfälla kyrka skulle
anordnas start- och landningsplats för flygplan. Å denna flygplats har
sedermera såsom nödhjälpsarbeten genom anlitande av de för arbetslös -

— 25 -

hetens bekämpande anvisade medel planerings- och vägarheten ägt rum
för en sammanlagd kostnad av cirka 550,000 kronor (jfr 1925 års revisionsberättelse
§ 21).

För truppernas förläggning å fältet hava ett flertal arbeten kommit till
utförande. I Säby gård har en flygel inretts för inkvartering av officerare
och underofficerare samt anordnats en förläggningslokal för 200 man
och stallutrymme för 70 hästar. I Hägerstalund har ordnats förläggningsmöjligheter
för 200 man och 20 officerare och underofficerare samt stallutrymme
för 170 hästar. I Granby har uppförts en värmestuga för 120 man
samt förläggningsutrymme beretts för manskap och hästar. Vid skjutbanorna
har anordnats en värmestuga för omkring 100 man. Dylika värmestugor
hava även uppförts vid Hägerstalund, Bög och Kymlinge.

Genom kungl. brev den 2 juli 1913 har i närheten av Silverdal å övningsfältet
beslutits anläggande av en garnisonskyrkogård. För uppförandet
därstädes av en kapellbyggnad har 1926 års riksdag anvisat ett
belopp av 42,000 kronor.

Såsom ovan nämnts innefattar övningsfältet omkring 4,800 hektar, varav
omkring 2,125 hektar åker och tomtmark, 200 hektar äng, 2,250 hektar
skogsmark samt 225 hektar vatten och impedimenter. De delar av Järvafältet,
 vilka icke avskilts för förläggningsändamål och truppernas behov
eller till skjutbanor äro under vissa villkor utarrenderade, varvid
uti arrendekontrakten intagits skyldighet för arrendatorerna att utan ersättning
medgiva trupperna att, då så befinnas erforderligt för övningarnas
bedrivande, beträda de utarrenderade områdena. I arrenden från fältet
inflyta årligen mellan 50,000 och 60,000 kronor, varjämte försäljningsmedlen
från skogen uppgå till omkring 15,000 kronor årligen, däri ej inbegripet
ersättning för utsyning för arrendatorernas och truppernas behov.
 I den hushållningsplan, som varje år av Kungl. Maj:t fastställes
för förvaltningen och vården av Järvafältet upptagas de beräknade inkomster
från fältet jämte de utgifter, som prövats vara erforderliga. För
budgetåret 1925—1926 har följande hushållningsplan blivit fastställd:

Hushållningsplan

för

förvaltningen och vården av Järvafältet för budgetåret 1925—1926.

Inkomster:

Arrende och tomtöresavgifter................................................................... 56,000

Allmänningsmedel ....................................................................................... 3,000

Skogsförsäljningsmedel .................................................................... 15,000

Arrendatorernas utsyning............................................................................ 7,000

Truppernas behov av ved vid övningar å fältet ................................ 3,000

Avgifter för viss upplöjning enligt vederbörliga arrendekontrakt . .. 1,000

Förvaltning.

— 26 —

Inkomst av grusavverkning (20,000 kbm. å 3 kr. för kbm.) ............ 60,000

» » markhyra (Marielund, Haga båtklubb) .......................... 150

» » grässkörd inom Svea iiigenjörskårs kasernområde ..........200

Summa kronor 145,350.

Utgifter:

Arvode åt domänofficeren ........................................................................ 3,000

Dyrtidstillägg åt domänofficeren, förslagsvis ........................................ 1,140

Arvode åt skogvaktaren ......................................................................... 2,598

Dyrtidstillägg åt skogvaktaren, förslagsvis ............................................ 564

Underhåll av den s. k. Invalidkyrkogården ........................................ 150

Ersättning åt landsfiskal A. J. V. Forsselius enligt kungl. brev den
26 april 1912 för minskad arrendeinkomst från länsmansbostället

Lilla Ursvik ........................................................................................

Telefon till skogvaktarens bostad enligt kungl. brev den 6 oktober

1916 ............................................................................................................ _ 154

För diverse oförutsedda arbeten och behov ............................................ 5,000

Visthusbodar och källare å Säby ......................................................... 6,000

Uppgrävning av ett större avloppsdike å Säby mark ........................ 600

» » » » » » Hägerstalunds mark ........ 2,000

Reparation av loge å Väsby .................................................................... 3,300

» » » och stall å Stridsberga............................................ 2,000

Underhåll och drift av en för tjänsteresor avsedd automobil........... 1,800

Säby, elektrifiering ................................................................................... 1,300

Vägunderhåll ............................................................................................... 4,000

Skatter ............................................................................................................ 6,000

Telefonnät å övningsfältet ........................................................................ 4,000

Badplats vid Granby.................................................................................... 1,500

Tillsyn och underhåll av Lings grav .................................................... 400

Avlöning till tillsyningsmän vid grustagen ........................................ 6,000

» » kontrollant vid grustagen ............................................... 600

För grustagens ordnande, skogsplantering m. m.................... 3,000

Summa kronor 55,862

Behållning ................................................................................................. 89,488

Summa kronor 145,350.

Av hushållningsplanen framgår, att för fältets förvaltning äro anställda
en domänofficer och en skogvaktare. Överinseendet av förvaltningen tillkommer
chefen för fjärde arméfördelningen. Räkenskaperna föras av
fördelningens redogörare. Behållningen har tidigare särskilt redovisats
av arméförvaltningen samt uppdebiterats å en särskild för ändamålet
upplagd redovisningstitel, Järvafältets arrendemedelsfond, till vilken jämväl
förts inflytande inkomster från grusförsäljningen å fältet. Från och med
den 1 juli 1926 ingå emellertid inkomster och utgifter för Järvafältet
under arméns byggnadsanslag, vadan alltså behållningen från fältet hädanefter
tillgodoföres detta anslag.

För budgetåret 1925—1926 har stått till förfogande en reservation från
tidigare budgetår å 30,376 kronor 93 öre, varjämte, utöver de i hushåll -

— 27 —

ningsplanen upptagna utgifterna, för särskilda ändamål anvisats tillhopa

37,500 kronor.

Vid sitt besök å Järvafältet hava revisorerna hesett det stora flertalet
av de där belägna större gårdarna samt tagit del av de anordningar, som
vidtagits för truppernas förläggning på fältet. Revisorerna hava därvid
funnit, att de hittills vidtagna åtgärderna varit ägnade att ställa fältet i
ett ändamålsenligt skick såsom övningsplats för Stockholms garnison.

Å Säby gård uppmärksammade revisorerna, att huvudbyggnaden, vilken,
uppförd under 1700-talet och i kulturhistoriskt hänseende värd att bevara,
är i behov av en genomgripande reparation. För närvarande har densamma
upplåtits åt arrendatorn å egendomen, vilken emellertid icke kunnat i sin
helhet utnyttja byggnaden. Då det rimligtvis icke kan åläggas arrendatorn
iståndsätta ifrågavarande byggnad, vill det synas revisorerna som bemyndigande
borde utverkas att taga i anspråk tillgängliga överskottsmedel
från Järvafältet för detta ändamål. Enligt revisorernas mening hör en å
gården befintlig flygelbyggnad kunna i stället ordnas till arrendatorsbostad
samt huvudbyggnaden efter iståndsättande uthyras och inkomst
härigenom tillförsäkras kronan. En lämplig användning för byggnaden
skulle i så fall kunna bliva att densamma uthyrdes till bostad för den
officer, som har förvaltningen av Järvafältet sig anförtrodd. Åtskilliga
skäl synas nämligen revisorerna tala för att bostad för honom ordnas
inom övningsfältet, varigenom åtskilliga resor kunna undvikas.

Då övningsfältet numera fått en utsträckning, vilken torde vara fullt
tillräcklig för garnisonens behov, särskilt efter den minskning av densamma,
 som i samband med 1925 års härordning genomförts, vilja revisorerna
ifrågasätta, huruvida det kan anses erforderligt att göra ytterligare
markförvärv för fältets utvidgning samt om ej endast sådana förvärv
för framtiden böra ske, som kunna anses betingade av att erhålla lämpliga
gränser för fältet.

I övrigt har besöket icke givit anledning till särskilt uttalande från
revisorernas sida.

§ 19.

Vid sim granskning av arméförvaltningens huvudlkassas räkenskaper för
budgetåret 1925—1926 hava revisorerna uppmärksammat, att till fortifikationsstabsoffieeren,
 kaptenen C. J. Bnunskog, utbetalts arvode för deltagande
som ojävig sakkunnig i en nämnd för ansvarsbesiktning den 8, 9
och 11 december 1925 å de av byggmästaren P. F. Fredriksson utförda kasernbyggnadsarbetena
vid Svea ingenjörskårs etablissemang å Frösundavik
med 75 kronor per dag eller med tillhopa 225 kronor, vilken ersättning
utgått av det för bygget anvisade anslaget. Då kapten Brunskog är ordinarie
beställningshavare vid fortifikationen, har det synts revisorerna, som

Revisorernas

uttalande.

Arvode för
besiktning av
kasernbygget
vid Frösundavik -

Ämbetsbyggnaden
i kvarteret
Kandidaten
i Stockholm.

Lokalerna för
högvakten å,
Stockholms
slott.

Herrevads klosters remontdepå.

— 28 —

om ifrågavarande ersättning icke hade bort utgå. Med hänsyn till vad av
riksdagens revisorer tidigare påpekats rörande likartade fall beträffande
utbetalning av arvoden och ersättningar till beställningshavare vid armén
hava revisorerna ansett sig böra omförmäla, vad sålunda förekommit.

§ 20.

Revisorerna hava avlagt besök i ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten
i Stockholm samt genomgått lokalerna för samtliga myndigheter, för
vilka utrymme benetts i byggnaden.

Källarvåningarna i byggnaden hava upplåtits åt krigsarkivet, för vilket
hyllinredning anordnats på byggnadsanslagets bekostnad. Enligt vad
revisorerna erfarit saknas emellertid å anslaget medel att bestrida kostnaderna
för inredning i tre salar, vilket skulle draga en kostnad av omkring
10,000 kronor.

I de för generalstabens topografiska avdelning upplåtna lokalerna lade
revisorerna märke till att i gravörealen ljusförhållandena icke voro fullt
tillfredsställande.

I övrigt bär besöket icke föranlett särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 21.

Revisorerna hava avlagt besök i högvaktens lokaler å Stockholms slott.
Revisorerna fingo vid besöket det bestämda intrycket att de för högvakten
upplåtna lokalerna och de där vidtagna anordningarna i nuvarande skick
äro ohygieniska och för sitt ändamål otillräckliga. Sålunda måste manskapets
förläggningslokal utnyttjas jämväl såsom matsal och dagrum.
Enligt vad revisorerna erforo finnas emellertid intill och ovanför de nuvarande
lokalerna utrymmen, som böra kunna tagas i anspråk för vinnande
av en bättre och ändamålsenligare förläggning för högvakten. Från de
militära myndigheternas sida hava också förslag väckts att få för högvakten
utnyttja de bredvid varande utrymmen, vilka för närvarande disponeras
av slottsförvaltningen. Revisorerna vilja med stöd av sina vid besöket
gjorda iakttagelser uttala önskvärdheten av att åtgärder omedelbart vidtagas
för erhållande av mera tillfredsställande lokaler för högvaktens
manskap.

§ 22.

Revisorerna hava aivlagt besök vid H orre vadsklosters remontdepå, belägen
i närheten av Ljungbyhed i Skåne.

Vid besöket lade revisorerna märke till att ett flertal av de där befintliga
190 remonterna befunno sig i mindre tillfredsställande skick. Enligt

— 29 —

vad revisorerna erfarit har överfältveterinären den 24 september 1926 förrättat
besiktning av remontema vid depån och därvid funnit att 95 av remonterna
voro i knappt medelmåttigt beteshull och 65 undernärda, varvid
•den dåliga muskulaturen var särskilt påfallande. Överfältveterinären påyrkade
för sin del, i anledning härav, att en undersökning skulle verkställas
rörande tiUräokligheten av betet vid depån. Ej heller hästsjukvården
var enligt överfältveterinärens rapport i ärendet tillfredsställande
i det att åtskilliga yttre skador hos remontema, några av mera allvarlig
natur, ej ägnats den vård, som borde tillkomma skador hos ett så viktigt
och värdefullt material som remonter.

§ 23.

Revisorerna hava avlagt besök vid Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani,
 vilket är förlagt till Karlskrona. Vid besöket erforo revisorerna,
att antalet sjukdagar vid kompaniet under tiden november 1925—oktober
1926 uppgått till 885 enligt följande sammanställning:

sjuka, befriade från övning ............................................................................ 335

» i kvarter ............................................................................................... 199

» å kompaniets sjukhus............................................................................ 206

» å Karlskrona grenadiärregementes sjukhus ................................... 11

» å Flottans sjukhus .............................................................................. 134

Summa 885.

Kompaniets sjukhus, som vid normal beläggning inrymmer plats för 7
sjuka, är beläget invid manskapskasernen.

Då i Karlskrona finnas för försvarsväsendet inrättade tvenne större
sjukhus hava revisorerna med hänsyn till den ringa beläggningen å kompaniets
sjukhus ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke sistnämnda sjukhus
kan indragas. Ett särskilt skäl härtill är enligt revisorernas mening den
omständigheten att behovet av bostäder för vid kompaniet tjänstgörande
befäl är starkt framträdande samt att sjukhuset med jämförelsevis obetydliga
förändringar kan tagas i anspråk för bostadsändamål.

§ 24.

Revisorerna hava avlagt besök vid Svea trängkår i Örebro. Under besöket
uppmärksammade revisorerna att vissa jämförande försök för militärt
bruk med olika typer av lastautomobiler pågingo vid kåren. Enligt uppgifter,
 som lämnades revisorerna, hade försöken, som ännu icke avslutats,
hittills givit till resultat att automobiler, tillverkade i Sverige, äro i kvalitativt
hänseende bättre än dylika av utländskt fabrikat. Oaktat priset å
de svenska automobilerna var avsevärt högre än å de utländska, ansågos
dock de förras större hållbarhet mer än väl uppväga prisskillnaden. Jämväl

Göta ingenjör
kårs fästnings
ingenjörkompani
i
Karlskrona.

Svea trängkå
i Örebro.

— 30

Vissa i marinförvaltningens

huvudbok utbalanserado

behållningar.

Revisorernas

uttalande.

försök, avseende jämförelser mellan olika svenska bilfabrikat, pågingo vid
kåren och gällde för närvarande typer av Scania Vabis’ och av Tidaholms
bruks tillverkningar.

Besöket har icke givit anledning till särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 25.

Vid granskning av marinförvaltningens huvudbok för budgetåret
1925—1926 hava revisorerna funnit, att i den uti nämnda huvudbok utbalanserade
»kassabehållningen vid lokalförvaltningarna» å 3,089,975 kronor
28 öre ingå kontanta behållningar vid sjökrigsskolan och sjökarteverket
med respektive 1,284 kronor 66 öre och 9,396 kronor 59 öre.

Några inventeringsinstrument eller andra handlingar, som bestyrka de
sålunda balanserade kontanta behållningarna, hava icke bifogats räkenskaperna,
 utan grundar sig, efter vad revisorerna kunnat finna, redovisningen
av berörda behållningar uteslutande på av vederbörande redogörare
vid sjökrigsskolan och sjökarteverket upprättade, till marinförvaltningen
ingivna kassarapporter.

I kungörelsen den 15 december 1905 (nr 76 s. 1) med föreskrifter rörande
inventering hos redogörare för verk eller inrättning, vars räkenskap
för granskning skall överlämnas till kammarrätten (numera riksräkenskapsverket),
 har Kungl. Maj:t, bland annat, förordnat, att till styrkande
av den i sådan räkenskap utbalanserade behållning inventering
skall förrättas, samt att instrument över sålunda förrättad inventering,
undertecknat av den eller dem, som förrättat inventeringen, skall tillika
med vederbörande bankinrättnings bevis om det belopp, som vid räkenskapsårets
slut varit å upp- och avskrivnings- eller giro- eller annan
löpande räkning hos bankinrättning innestående, vidfogas räkenskapen,
när denna till kammarrätten (riksräkenskapsverket) ingår.

I förevarande fall har, såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen,
 inventeringsinstrument icke bifogats räkenskaperna. Ej heller
har, i likhet med vad som är förhållandet beträffande andra marinförvaltningen
underlydande lokalförvaltningar, de av redogörarna upprättade
kassarapporternas riktighet styrkts av vederbörande kassakontrollant.
Enligt vad revisorerna inhämtat, har heller icke någon inventering av
kassorna vid sjökrigsskolan och sjökarteverket ägt rum vid utgången av
räkenskapsåret 1 juli 1925—30 juni 1926.

Revisorerna finna det anmärkningsvärt, att en av Kungl. Maj:t föreskriven,
 ur kassaredovisningssynpunkt viktig kontrollåtgärd sålunda i
föreliggande båda fall uraktlåtits, samt vilja framhålla angelägenheten av
att de i ovannämnda kungörelse meddelade inventeringsbestämmelser noggrant
iakttagas.

— 31 —

§ 26.

I sill berättelse rörande den år 1925 verkställda granskningen av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för
tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 hade riksdagens revisorer ifråga om flottans
underhållsanslag framhållit, att den av marinförvaltningen vidtagna åtgärden
att å särskild besparingsfond redovisa vissa »återstående utgifter»
å anslaget föranledde, att den vid budgetårets slut förefintliga behållningen
icke i dess helhet komme till synes i budgetredovisningen. Enligt revisorernas
då uttalade mening måste detta förfaringssätt, även om det innebure
vissa praktiska fördelar, medföra bristande överskådlighet i marinens
räkenskapsväsende.

I avgivet yttrande i anledning av revisionsberättelsen framhöll marinförvaltningen,
 att, därest" ej ifrågavarande bokföringsåtgärd vidtoges,
budgetredovisningen i avseende å detta anslag bleve mera missvisande, i
det att anslaget komme att upptaga såsom reservation från föregående
budgetår- medel, vilka, ehuru ännu icke utbetalta, dock redan disponerats
för vissa särskilda ändamål. Bokföringsåtgärden medförde därjämte för
ämbetsverket praktiska fördelar, enär densamma avsevärt'' bidroge till reda
och överskådlighet i avseende å den mångfald undertitlar, som för särskiljande
av varje arbetes kostnader måste finnas å dessa anslag.

Jämväl innevarande års revisorer haval funnit anledning granska det
sätt, på vilket bokföringen av vissa utgifter sker i marinförvaltningen.
Revisorerna hava därvid funnit, att icke blott sådana utgifter, som av marinförvaltningen
betecknas såsom »återstående utgifter» å visst anslag,
bokföras särskilt under rubriken »fondmedel» utan även redovisningen av
uppbörd å och utgifter för åtskilliga materialförråd sker på enahanda sätt,
vartill kommer att såsom fondmedel i mycket stor omfattning redovisas
även andra inkomster och utgifter, vilka, såvitt revisorerna kunna finna,
äro av natur att böra gottskrivas, respektive belasta i riksstaten uppförda
titlar. Revisorerna vilja såsom exempel härå framhålla följande fondtitlar
:

S 77 och 78 rekryteringsfonder för sjömanskåren och kustartilleriet,

S 79 ersättnings- och f ö r säl j n in g s med el,

S 83 observationsmedel (genom anmärkning influtna neutralitetsmedel),

S 99 hästersättningsmedel,

S 132 och 133 vissa av neutralitetsmedel bestridda materialanskaffningar.

Vad marinförvaltningen i sitt ovannämnda yttrande anfört, utgör, enligt
vad revisorerna kunna finna, icke tillräckliga skäl för att beträffande
marinens medelsbokföring frångå det förfaringssätt, som eljest tillämpas
vid redovisning av riksstatsmedel, nämligen att inkomsterna redovisas å
vederbörlig riksstatsinkomsttitel samt uppbördsmedel för och utgifter å

Bokföringen
av vissa utgifter
hos
marinförvaltningen.

Revisorernas

uttalande.

— 32 -

Vissa hyresutgifter
vid
marinen.

riksstatsanslagen å vederbörligt anslag. Att såsom för närvarande sker
vid marinens medelsbokföring redovisa riksstatsmedel såsom fonder måste
revisorerna finna mindre lämpligt, enär därigenom berörda medel undandragas
den allmänna budgetredovisningen och således denna redovisning
bliver i viss män ofullständig och missvisande. Genom förandet av särskilda
liggare eller på annat sätt synes marinförvaltningen utan svårighet
kunna hålla hand över de medel, varom nu är fråga, utan att därför berörda
medel behöva uteslutas från redovisning i vederbörlig riksstatstitel.

Då det för revisorerna framstår såsom ett önskemål att rättelse åstadkommes
beträffande marinförvaltningens bokföring i nu förevarande avseende,
 hava revisorerna ansett sig böra för riksdagen omförmäla vad sålunda
förekommit.

$ 27.

I likhet med vad som skett i fråga om vid armén under budgetåret
1925—-1926 utbetalda kostnader för hyra av lokaler m. m. meddelas här
nedan med avseende å de utgifter, som för marinens del under samma
budgetår utbetalts för liknande ändamål, följande med ledning av från
marinförvaltningen infordrade uppgifter gjorda sammanställning.

Hyresutgifter vid marinen.

Marinförvaltningen...................

Stockholms station ....................

Karlskrona station....................

Kustflottan ................................

Skeppsgossekåren i Marstrand

Sjörullföringsområdena ............

Kustartilleriet............................

Summa

Förråd
(ej kol-förråd)

Kol-

förråd

! Expedi-m , tions-ocli

, i forlagg-arrenden . 00

; nings-

! lokaler

I övrigt

Summa

3,500

595 63,000

67,095

—

60,720

— ! —

—

60,720

—

—

1,500

—

1,500

—

—

500 —

100

600

—

—

1,450

—

1,450

—

—

2,450

—

2,450

3,875

_

4,200

—

8,075

7,375

60,720

1,095 72,600

O

O

141,890

Vad till en början beträffar den av marinförvaltningen verkställda utbetalningen
av 63,000 kronor för hyra av lokaler avser densamma utrymme
för ämbetsverkets samtliga avdelningar och grundar sig på ett med riksdagens
medgivande träffat avtal, vilket utlöper den 1 april 1931.

Bland ovan intagna hyresutgifter ingår, såsom av sammanställningen
framgår, eu kostnad av 60,720 kronor för upplåtelse av kolupplagsplatser.
Nämnda kostnad innefattar följande poster:

— 33 —

Kolupplagsplats vid Värtan .................................................... kronor 27,720: —

Arrende för egendomen Gustavshög i Nacka socken ........ » 30,000: —

Kolupplagsplats i Nynäshamn ................................................ » 3,000: —

Summa kronor 60,720

Vad kolupplagsplatsen vid Väntan beträffar grundar sig förhyrandet av
densamma på ett med A.-B. Kol och Koks träffat avtal och avser tiden intill
den 1 oktober 1927. Revisorerna hava ansett det äga intresse att här
något närmare redogöra för de omständigheter, under vilka detta kontrakt
tillkommit.

Alltsedan år 1912 har marinförvaltningen av olika koliimportfirmor förhyrt
en och för viss tid två tomter vid Väntan.

Vid år 1921 förda underhandlingar om förlängning av hyrestiden för den
då förhyrda tomten nr 42 meddelade hyresvärden A.-B. Kol oeh Koks, att
bolaget ej vore villigt förlänga hyresavtalet för denna tomt. Däremot
vore bolaget villigt, att till marinförvaltningen upplåta tomt nr 41 för en tid
av 2 år, räknat från iden 1 oktober 1921 mot en hyra av 2 kronor per kvadratmeter,
 under förutsättning att bolaget fortfarande av flottan finge förhyra
den s. k. järnvågen i gamla Djurgårdsstaden mot en hyra av 2 kronor per
kvadratmeter. Ifrågavarande område hade av A.-B. Kol och Koks förhyrts
av Stockholms stad redan innan flottan övertog gamla Djurgårdsstaden,
 och har bolaget alltsedan dess förhyrt området i fråga om flottan.
Kungl. Maj:t godkände denna disposition genom beslut den 5 augusti 1921.

Stockholms stad meddelade sedermera, att A.-B. Kol och Koks överlämnat
dispositionsrätten till tomt 41 till stadens hamnstyrelse från och med
den 1 oktober 1923. Vid förfrågan hos hamnstyrelsen om möjlighet att få
förhyra tomten efter den 1 oktober 1923 lämnades besked, att hamnstyrelsen
betingade sig en hyra av 4 kronor 50 öre per kvadratmeter och år eller
tillhopa 27,720 kronor. Härvid beräknades, enligt vad för revisorerna upplystes,
 2 kronor 50 öre per kvadratmeter som hyra och 2 kronor per kvadratmeter
som ersättning för förlust i hamnavgifter, alldenstund fartygslaster,
som emottogois för flottans räkning voro befriade från hamnavgifter till
staden. Genom Kung!. Maj:ts beslut den 9 februari 1923 bemyndigades marinföTvaltningen
att förhyra tomten på angivna villkor till den 1 oktober
1925.

Från och med den 1 oktober 1925 återgick dispositionsrätten till tomt nr 41
till A.-B. Kol och Koks. Förda underhandlingar med detta bolag resulterade
i att bolaget vore villigt att uthyra tomten under 2 år eller till den 1
oktober 1927, på samma villkor, som senast bestämts av hamnstyrelsen eller
mot en hyra av 4 kronor 50 öre per kvadratmeter och år. Enär bolaget
icke ägde :i andra hand uthyra tomten,’ fastställdes ifrågavarande hyrespris
av hamnstyrelsen, som genom avtal med A.-B. Kol och Koks betingat
sig 3 kronor 50 öre per kvadratmeter av sagda hyra. Kung!. Maj:t bemyn3
— Rev.-berättelse ang. statsverlcet för år 1936. I.

— 34 —

Revisorernas

uttalande.

diigade ämbetsverket genom beslut den 27 mars 1925 att förhyra tomten
mot angiven ersättning.

Vad slutligen beträffar det för egendomen Gustavshög i ovanstående sammanställning
upptagna arrendet av 30,000 kronor är att märka, att detsamma
grundar sig på ett av Kungl. Maj:t den 11 april 1924 lämnat bemyndigande
för marinförvaltningen att intill den 1 oktober 1926 för 30,000
kronor för år arrendera denna egendom, vilken tidigare allt sedan ax 1916
förhyrts av marinförvaltningen för detta belopp. Genom kungl. brev den
15 augusti 1916 bär därjämte anvisats 15,800 kronor för vidtagande av erforderliga
anordningar för egendomens användning för kolgård.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 september 1926 har mariinförvaltttingen
bemyndigats att förhyra egendomen intill den 1 oktober 1927, varvid
emellertid hyran bestämts till ett belopp av 40,000 kronor för år. Genom
sistnämnda kungl. brev anbefalldes marinförvaltningen jämväl att inkomma
med utredning och förslag till en förmånligare lösning av frågan
om upplagsplats för kol och olja för flottans station i Stockholm.

Då frågan om ordnandet av upplagsplats för kol för flottans station i
Stockholm numera är under utredning, hava revisorerna ansett sig icke
böra i annan män ingå på de bär berörda frågorna än att revisorerna velat
som sin mening framhålla, att detta spörsmål torde höra vinna sill läsning
snarast möjligt, i syfte att de avsevärda hyresavgifter, som staten för närvarande
bär att för ändamålet utgiva till Stockholms stad och enskilda
må kunna bortfalla.

I detta avseende torde böra särskilt uppmärksammas, att staden synes
hava utnyttjat ställningen till att av staten betinga sig högre avgift än
dlen eljest vid dylika upplåtelser vanliga, i det att, enligt vall revisorerna
erfarit, priset vid förhyrande av kolupplagsplatser vid Värtan i allmänhet
plägar utgöra högst 2 kronor 50 ör e per kvadratmeter för väl belägna tomter,
 under det att staden med anlitande av ett särskilt företag såsom mellanhand
av staten upptager en väsentligt högre ersättning. Härjämte må
framhållas den otrygghet, som för staten under den gångna tiden legat i
det förhållandet, att icke staten kunnat få förhyra tomterna annat än för
kortare tidsperioder.

Revisorerna hava i detta sammanhang ansett sig icke kunna uraktlåta
att framhålla, att flottan å sin sida i gamla Djurgårdsstaden utarrenderar
till Stockholms stad flera områden, därav ett innefattande 3,990 kvadratmeter
och med cirka 115 meter kaj jämte en större brygga, allt invid 8 meters
vattendjup, för vilket staden betalar ett arrende av 10,000 kronor för
år eller omkring 2 kronor 50 öre per kvadratmeter och år.

I fråga om den blivande föi-läggningen av en kolupplagsplats för flottan
vilja revisorerna erinra om att, dä kronan år 1918 av Stockholms stad inköpte
Fjäderholmarna, avsikten med inköpen bland annat var att där an -

— 35 —

ordna upplagsplats för kol och. olja samt att staten förfogar över jämförelsevis
stora områden i Värtaihamnen, vilka för närvarande disponeras
av statens järnvägar som kolupplagsplatser.

Vad beträffar övriga hyresntgifter vid marinen hava revisorerna velat,
i likhet med vald som skett i fråga om motsvarande utgifter för arméns vidkommande,
 framhålla önskvärdheten av att en undersökning verkställes i
vad män ifrågavarande kostnader kunna för framtiden undvikas.

§ 28.

Revisorerna hava lagt märke till att marinförvaltningen i åtskilliga
fall medgivit, att från flottans förråd finge till enskilda firmor m. fl. försäljas
vissa kvantiteter kol till av marinförvaltningen bestämt pris.
Under år 1926 hava intill den 1 november följande försäljningar ägt rum:

Köpare

Tidpunkt
för marin-förvalt-ningens
beslut

Kvantitet
i ton

Pris

i kr. pr
1000 kg.

A.-B. John Enequist

26/r,

50-70

33

A.-B. Kol och Koks

2%

100

35

D:o

y8

80

35

Olaus Olssons Nya kol-

23/

/ 8

50

35

import a.-b.

Fångvårdsstyrelsen

10/

/ 9

1,000

31

A.-B. Svenska Tobaks-

15A

500

35

monopolet

Statens ammunitionsfa-

15/

/ 9

100

31

brik i Stockholm

Stockholms tygstation

22/

/9

29/

3

31

A.-B. Kol och Koks

200

35

Stockholms tygstation

4Ao

7,o

25

31

Olaus Olssons Nya kol-

50

35

import a. b.

A.-B. de Lavals ångtur-

20/

/10

200

50

bin

Telegrafstyrelsen

30/

no

300

31

Användning

till sjukhus i Stockholm.

till en utländsk lustjakt.

ej uppgiven,
till vissa institutioner J
i Stockholm, som av
hälsovårdsnämnden !
ålagts att använda
rökfria kol.
Centralfängelset å
Långholmen,
för eget bruk.

d:o.

d:o.

telegrafverket,
för eget bruk.
till vissa institutioner
i Stockholm, som i
ålagts att använda |
rökfria kol.
till provning av turbinmaskiner
för jagare, j
för verkstaden i Nynäshamn.

Vissa av
marinförvaltningen
beslutade
kolförsäljningar
från
flottans förråd.

— 36 -

Revisorernas

uttalande.

Marinens

centrala

beklädnads''

verkstad.

Det torde vidare förtjäna omnämnas, att marinförvaltningen i anledning
av en framställning från lotsstyrelsen att få inköpa 75 ton kol för
ett av lotsverkets tjänstefartyg och ett fyrskepp icke blivit bifallen av
marinförvaltningen, enär flottans kolförråd i Göteborg ej hade större lager
inne av dylika kol än som beräknades åtgå för marinens eget behov.
Jämväl andra framställningar från statsinstitutioner ävensom från enskilda
om inköp av kol hava avslagits av marinförvaltningen under
september och oktober månader år 1926.

Enligt revisorernas mening bör försäljning av kol från flottans förråd
i regel äga rum endast för tillgodoseendet av statens egna intressen och
i så fall i allmänhet direkt till statens myndigheter. Marinförvaltningens
åtgärd att medgiva försäljning till kolimportörer i Stockholm synes
revisorerna vara mindre lämplig, i synnerhet som marinförvaltningen
själv vid ifrågavarande tid haft vissa svårigheter att tillgodose behovet
av kol i flottans förråd.

Särskilt måste den försäljning, som den 29 september 1926 skett till
aktiebolaget Kol och Koks, förtjäna uppmärksamhet, då av bolagets framställning
till marinförvaltningen framgick att kolen avsågos för försäljning
till telegrafverket. Hade ifrågavarande försäljning skett direkt från
marinförvaltningen till telegrafverket hade en förhållandevis avsevärd merutgift
för statsverket kunnat undvikas. Marinförvaltningens pris å kolen
ifråga utgjorde 35 kronor per 1,000 kilogram vid förrådet, Värtan, medan
bolaget betingade sig ett pris av 51 kronor per 1,000 kilogram fritt vissa
telegrafverkets fastigheter i Stockholm. Marinförvaltningen hade själv
vid inköp från samma bolag den 10 september 1926 nödgats betala 44
kronor per 1,000 kilogram för 125 ton kol. Revisorerna anse sig i detta
sammanhang höra omnämna, att vederbörande linjedirektör gjort framställning
om reducering av det utav bolaget betingade priset, men att
bolaget ej funnit anledning göra avvikelse från de villkor som bestämts.

§ 29.

Revisorerna hava avlagt besök vid marinens centrala beklädnadsverkstad
i Karlskrona.

Enligt vad revisorerna vid besöket erfor o har verkstaden på grund av
bristande tillgång på beställningar icke kunnat upprätthålla driften i sådan
omfattning, som ur ekonomisk synpunkt måste anses önskvärd, särskilt
om hänsyn tages till att åtskilliga kostnader för verkstaden, såsom för
avlöning till å stat uppförd personal, underhåll av byggnader och maskiner
m. m. under alla förhållanden äro ofrånkomliga. Revisorerna hava
emellertid erfarit, att på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 januari 1926
åtskilliga leveranser för armén överlämnats till ifrågavarande verkstad,
framför allt av lägerskodon.

— 37 -

Av de handlingar, som ligga till grund för ovannämnda beslut framgår,
att arméförvaltningens intendentsdepartement gjort gällande åtskilliga betänkligheter
mot att till marinens verkstad överlämna leveranser av beklädnadsartikiar
för arméns räkning. Däremot har, enligt vad revisorerna
funnit av tillgängliga handlingar, marinförvaltningen, då fråga varit om
ett rationellt utnyttjande av det vid arméns intendenturförräd i Stockholm
upprättade bronohageriet, visat stort tillmötesgående i fråga om överlämnandet
av leveranser av bröd till åtskilliga av marinens förband i Stockholm
och Vaxholm.

Revisorerna vidja erinra om att 1925 års riksdag i anledning av ett uttalande
i ärendet från riksdagens revisorer ansett isig böra hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl.'' Maj:t ville vidtaga erforderliga åtgärder för
åvägabringande av ett fast ordnat samarbete mellan arméns och marinens
intendentur i syfte att utnyttja för försvarets räkning upprättade verkstäder
och fabriker på ändamålsenligaste sätt. Med hänsyn härtill hava
revisorerna, som jämväl vid sin granskning av intendentsdepartementets
handlingar funnit, att departementet i och för försöksverksamhet beträffande
arméskodon ansett sig höra föredraga enskilda firmor framför statens
egen verkstad, velat fästa riksdagens uppmärksamhet på nämnda förhållanden.

§ 30.

Revisorerna hava avlagt besök vid vissa materialförråd för kustartilleriet Kustartilleriet
i Karlskrona. På grund av vid besöket erhållna upplysningar vilja revi- tillhörande
sorerna ifrågasätta, huruvida icke för vinnande av en ändamålsenligare materiel i
användning för framtiden viss tyngre artillerimateriel vid kustartilleriet Karlsk™na.
bör med hänsyn till den omorganisation, kustartilleriet undergått genom
1925 års riksdags beslut, överflyttas till arméartilleriet.

§ 31.

Revisorerna hava avlagt besök vid fjärde flygkårens förläggningsplats Fjärde flygå
Prösön i Jämtland. kårens förlägga

Enligt 1925 års riksdags beslut rörande organiserandet av flygvapnet nme 5 Fro°on''
skall nämnda kår vara förlagd till Jämtlands fältjägarregementes förutvarande
mötesplats å Frösön, och skulle för ordnandet av kårens förläggning
ett flertal å mötesplatsen ännu kvarstående byggnader tagas i anspråk.
 Engångskostnaderna för byggnader m. in. beräknades i kungl.
propositionen nr 50 vid 1925 års riksdag approximativt till 261,000 kronor.

Vid revisorernas besök pågingo arbeten med uppförandet av en större
verkstadsbyggnad ävensom med ordnandet av hangarer. Kårexpeditionen
med officersmäss samt manskapslogement hava ordnats i äldre byggnader,
av vilka den för kårexpeditionen avsedda byggnaden samt en manskaps -

— 38 —

Revisorernas

uttalande.

barack redan blivit vinterbonade. I brist på annan lämplig byggnad hade
till manskaps- och underofflcersmäss måst tagas i bruk den förutvarande
officersmässen, som emellertid var ganska förfallen. Då densamma aldrig
avsetts för vinterbruk, måste den nu uppeldas med provisoriskt insatta
kaminer. Frösö kungsgårds huvudbyggnad, vilken tidigare varit bostad
för den till ön då förlagda remontdepåns chef, hade invändigt iståndsatts
för att användas som bostad för kårchefen och en officer vid kåren. Husets
källare befann sig i ett synnerligen förfallet skick. Därjämte voro vissa
delar av husets yttre i ett bristfälligt tillstånd. Den gamla sjukhusbyggnaden
hade vidare inretts till bostad för ogifta flygofficerare. Därutöver
hade ett flertal arbeten av mindre omfattning kommit till utförande.

Från andra truppförband hade till kåren överlämnats inventarier av
olika slag. Sålunda hade kåren från Skånska husarregementet erhållit
150 manskapsskåp, vilka befunno sig i mycket dåligt skick och av vilka
hälften måst kasseras. Kostnaderna för dessa skåps transport till Frösön
uppgingo enligt vid besöket lämnad uppgift till 1,625 kronor. Från Skaraborgs
regemente hade översänts 6 matsalsbord jämte tillhörande bänkar,
allt i mindervärdigt tillstånd.

Enligt vad revisorerna erfarit, återstå ännu mycket betydande arbeten
att utföra, innan kårens förläggning kan anses bliva å ett någorlunda tillfredsställande
sätt ordnad. Revisorerna vilja i detta hänseende fästa uppmärksamheten
på, att flygstyrelsen i sina anslagsäskanden till 1927 års
riksdag för ordnandet av förläggningsmöjligheter och bostäder vid kåren
upptagit en kostnad av 75,000 kronor, varav dock omkring 38,000 kronor
kunde bestridas av disponibla anslagsmedel. Vidare har framställning
gjorts, att för budgetåret 1927—1928 måtte anvisas ett extra reservationsanslag
av 305,000 kronor för ordnandet av vatten- och avloppsledningar.
Vattenbehovet tillgodoses f. n. genom brunnar, vilka dock under vissa årstider
icke förmå lämna erforderliga kvantiteter. Vad avloppsfrågan beträffar
utsläppes nu avloppsvattnet i öppna diken. Flygstyrelsen har med
hänsyn till de sanitära olägenheterna av rådande förhållanden och ur
brandsäkerhetssynpunkt ansett ordnandet av vatten- och avloppsfrågorna
vara en trängande nödvändighet, som ej kunde undanskjutas. För anordnandet
av ångcentral med badinrättning har flygstyrelsen vidare för budgetåret
1927—1928 äskat ett extra reservationsanslag av 135,000 kronor.

I det stora hela gav besöket revisorna ett intryck av att planläggningen
av Frösöförläggningen icke grundat sig på någon ingående kännedom om
därvarande förhållanden. Härpå tyder ock, att det sedermera vid förläggningens
anordnande visat sig, att mycket större kostnader än som ursprungligen
beräknats måste nedläggas för att erhålla åtminstone någorlunda
tillfredsställande förläggning.

I fråga om förvaltningen av kronans jordhruksegendom å Frösön vilja
revisorerna framhålla önskvärdheten av att denna egendom utarrenderas till

— 39 —

en enda brukare, bosatt å kungsgården. Då under huvudgården höra omkring
15 torp, synes det revisorerna, att torparnas dagsverksskyldighet även
i fortsättningen bör tagas i anspråk för jordbruksdriften vid huvudgården.
Såsom arrendatorsbostad synes den förutvarande rättarebostaden väl
lämpa sig.

§ 32.

Revisorerna hava avlagt besök å Ljungbyhed och därvid besett de pågående
arbetena för ordnandet av flygskolans förläggning därstädes.

För flygskolans räkning äro under uppförande en verkstadsbyggnad
och en större hangarbyggnad. Expeditionsrum samt förläggningslokaler
för skolans befäl och manskap hava ordnats i byggnader, tillhörande
Norra skånska infanteriregementet, vilket tidigare varit förlagt till Ljungbyhed.
 Arbetena med anordnandet av avloppsledningar pågingo vid besöket,
 varjämte å flygfältet schaktningsarbeten voro under utförande.

Revisorerna hava av flygstyrelsens framställningar till Kungl. Maj:t,
avsedda att föreläggas 1927 års riksdag, erfarit, att styrelsen ansett behov
föreligga av ytterligare förläggningslokaler å Ljungbyhed, framför allt
avsedda för bostäder åt officerare och underofficerare. I den s. k. arrendatorsbostaden
vid Herrevadskloster, vilken ursprungligen beräknats endast
för en familj, avses nu att ordnas lägenheter för två officersfamiljer. En
bostadsbyggnad för ogifta inom Norra skånska infanteriregementets etablissemang
skulle därjämte inredas till lägenheter för fyra gifta underofficerare,
 varjämte vissa för närvarande av chefen för första arméfördelningen
förhyrda bostadslägenheter i förutvarande sjukhuset skulle ombonas
och förses med erforderliga ledningar. För utförande av nu ifrågavarande
arbeten beräknade flygstyrelsen en kostnad av 45,000 kronor, varav omkring
30,000 kronor emellertid skulle utgå av för ändamålet anvisade
anslagsmedel. Återstående 15,000 kronor hava av styrelsen äskats för budgetåret
1927—1928.

Vid besöket lade revisorerna märke till att ett tiotal vapenföra värnpliktiga
kommenderats till Ljungbyhed, där de i huvudsak sysselsattes
med jordschaktning och handräckningsarbeten. Det synes revisorerna
mindre lämpligt att för dylika uppgifter använda för vapentjänst avsett
manskap.

I fråga om planläggningen av förläggningen å Ljungbyhed gäller enligt
revisorernas mening samma omdöme som beträffande förläggningen å Frösön
(nästföregående paragraf), nämligen att den förberedande utredningen
rörande förläggningsmöjligheterna varit i åtskilliga avseenden ofullständig.

Flygskolans
förläggning å
Ljungbyhed.

Revisorernas

uttalande.

— 40

Tvångsarbetsanst<en
i
Landskrona.

FEMTE HUVUDTITELN.

Socialdepartementet.

§ 33.

Revisorerna hava besökt den i Landskrona gamla fästning inrymda
tvångsarbetsanstalten för kvinnor.

Vid revisorernas senaste besök å anstalten år 1923 voro vissa lokalförändringar
inom anstalten under utförande. Sedan dessa arbeten slutförts,
disponeras anstaltens i fyrkant omkring fästningsgården belägna byggnader
på följande sätt. Västra längan innehåller logement samt i överslå
våningen arbetssalar, norra längan sjukhus och bostäder för personalen
samt östra längan expedition och bostad för direktören. Till södra längan
har förlagts kyrksal, föreläsningssal och förrådslokaler m. m., varjämte
köket är inrymt i södra tornet. Med begagnande av ett av 1925 års riksdag
beviljat anslag å 7,000 kronor har värmeledning inletts i kyrksalen
och föreläsningssalen från en i södra längans källare anbragt ångpanna,
som jämväl bereder varmvatten till vissa av anstaltens avdelningar.
Anstaltens trädgård har utvidgats samt anordningar vidtagits för förbättrad
bevakning av det yttre området innanför fästningsgravarna.

Å sistnämnda område finnes emellertid, jämte av anstalten begagnade
utrymmen, ett flertal mindre byggnader, som tillika med eu kammarskjutningsbana
disponeras av Skånska husarregementet. Byggnaderna
användas till bostäder, verkstäder och förråd. I skrivelse till Kungl.
Maj:t den 24 augusti 1926 har nu anstaltens styrelse i anslutning till de
beslutade regementsindragningarna framlagt förslag om att anstalten skulle
övertaga förevarande byggnader och område i dess helhet. Dessutom föreslås
vidtagande av ändringsarbeten i såväl sistnämnda som vissa, redan
av anstalten begagnade byggnader. Ett genomförande av förslagen skulle
enligt styrelsens förmenande framför allt möjliggöra de internerades förläggning
i olika avdelningar under hygieniskt förbättrade förhållanden
och med hänsyn till de internerades ålder, anlag, föregående bestraffningar,
förbättringsutsikter m. m. För närvarande är nämligen flertalet internerade
sammanfört i logementsbyggningen, som innehåller 108 trånga
celler. Endast ett tjugutal personer, som för första gången ådömts tvångsarbete
och rörande vilka gynnsamma utsikter om bättring anses föreligga,
äro avskilda från de övriga internerade och förlagda till en åt anstalten
för ändamålet av en enskild förening upplåten mindre egendom, »Hildero»,
vilken är belägen utanför staden och som jämväl besöktes av revisorerna.

— 41 —

Revisorerna anse sig böra som sin mening framhålla, att en ytterligare
uppdelning av de å tvångsarbetsanstalten internerade i mindre avdelningar
borde avsevärt kunna främja arbetet för de internerades förbättring.
 Utan att närmare ingå på ett bedömande av detaljerna i det av
anstaltens styrelse framlagda förslaget och dess ekonomiska konsekvenser
vilja revisorerna uttala, att ur nyss anförda synpunkt berörda förslag
synes revisorerna värt beaktande.

Vad därefter angår de av anstalten för närvarande disponerade lokalerna
vilja revisorerna erinra om att revisorerna vid sitt förra besök påtalade
en svår stank å anstaltens gård. Även vid det nu avlagda besöket var
stank starkt märkbar. Den torde härleda sig från en i bottenvåningen
till en av huslängorna belägen bod, vilken användes till uppsamlingsplats
för avfall och dylikt. Ifrågavarande missförhållande torde snarast böra
avhjälpas.

§ 34.

Vid granskning av pensionsstyrelsens förvaltning under budgetåret 1925
—1926 hava revisorerna iakttagit, att pensionsstyrelsen den 30 juni 1926
beslutat, att till vissa ombud, för vilka det nya resereglementets bestämmelser
om resekostnadsersättning visat sig särskilt kännbara, skulle av
tillgängliga medel utbetalas tilläggsarvode för tiden ''/» 1925—"% 1926
med belopp, som funnes angivet i en bilagd förteckning. I förteckningen
äro upptagna 92 ombud, vilka i tilläggsarvode erhållit sammanlagt 9,000
kronor.

I anledning av ifrågavarande utbetalning vilja revisorerna lämna följande
närmare upplysningar.

Arvoden till pensionsstyrelsens ombud bestämmas av pensionsstyrelsen.
Härvid gäller emellertid, att enligt av Kungl. Maj:t den 24 juli 1920 meddelad
föreskrift intet arvode får överstiga 1,800 kronor för år. Dessutom
åtnjuta ombuden ersättning för av uppdraget föranledda resor.

I staten'' för pensionsstyrelsens verksamhet under budgetåret 1925—1926
ingingo anslagsposter å förslagsvis 83,000 kronor till ersättning åt styrelsens
ombud och 70,000 kronor till resekostnads- och traktamentsersättning
åt samma ombud. Den 26 april 1926 avlät emellertid pensionsstyrelsen
till Kungl. Maj:t framställning om att ovannämnda anslagspost å förslagsvis
83,000 kronor för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 måtte höjas till

105,000 kronor samt att i anslutning härtill statens slutsumma måtte
höjas på motsvarande sätt. Till stöd för sitt förslag framhöll styrelsen,
i huvudsak följande. De arvoden, som utginge till ombuden, hade alltid
varit synnerligen knappt tillmätta, vilket föranlett upprepade klagomål
från ombudens sida. Om dessa enligt styrelsens mening befogade anspråk
icke tillgodosåges, måste man räkna med att åtskilliga ombud och helt
säkert de dugligaste bland dessa komme att frånträda sina uppdrag. Med

Revisorernas

uttalande.

Utbetalande
av tilläggsarvoden
till
vissa av pensionsstyrelsens
ombud.

— 42 —

hänsyn till den stora betydelse, som ombudens arbete hade för pensionsförsäkringen,
 särskilt ur kontroll- och sparsamhetssynpunkt, ansåge styrelsen
det ofrånkomligt, att genom arvodesförhöjningar söka förebygga en
sådan för pensionsförsäkringsverksamheten ogynnsam utveckling av förhållandena.
 För genomförande inom ramen av nuvarande bestämmelser
av en skälig omreglering av ombudsarvodena erfordrades enligt en av
styrelsen i sådant hänseende preliminärt utarbetad plan en ökning av den
totala arvodessumman för år räknat med 34,000 kronor. Därest en sådan
ökning skulle medgivas, vore det styrelsens avsikt att redan under budgetåret
1925—1926 till ombuden utbetala tilläggsarvoden till ett något lägre
belopp.

Genom beslut den 18 juni 1926 lämnade emellertid Kungl. Maj:t den
av pensionsstyrelsen gjorda framställningen utan bifall.

Icke desto mindre fattade pensionsstyrelsen den 30 i samma månad det
av revisorerna här ovan först omnämnda beslutet om utbetalande av vissa
tilläggsarvoden till ombuden. Nämnas må, att härvid tilläggsarvoden
tillerkändes även vissa ombud, som samma dag avgått.

I detta sammanhang torde vidare böra påpekas, att pensionsstyrelsen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1926 angående fördelningen av anslaget
å extra stat för budgetåret 1926—1927 för upprätthållande av styrelsens
verksamhet m. m. föreslagit bl. a. att anslagsposten ersättning åt
styrelsens ombud måtte förslagsvis bestämmas till 107,500 kronor, ehuru
densamma för ifrågavarande budgetår tidigare av styrelsen beräknats till
förslagsvis 80,000 kronor, vilken senare beräkning legat till grund för
1926 års riksdags beslut om anslag för ändamålet. Ej heller sistberörda
framställning blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Slutligen må nämnas, att pensionsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 27 juli 1926 angående anslag för upprätthållande av styrelsens verksamhet
m. m. under budgetåret 1927—1928 föreslagit, att berörda anslagspost
måtte beräknas till förslagsvis 115,000 kronor, varjämte styrelsen
hemställt om ett extra anslag av 35,000 kronor till tilläggsarvoden åt
styrelsens ombud för tiden 1 juli 1926—30 juni 1927. I anslutning till
sistnämnda framställning har vidare pensionsstyrelsens chef till vederbörande
statsråd avgivit en promemoria rörande kompensationer för avlöningsförluster
för styrelsens ombud. Härvid framhåller generaldirektören
bland annat följande:

»Under tiden från den nuvarande ombudsinstitutionens tillkomst år 1914
intill den 31 juli 1925 utgick rese- och traktamentsersättning till ombuden
enligt fjärde klassen i dåvarande resereglemente. Det medförde sådana
förmåner, att ombuden i allmänhet kunde beräknas tillgodogöra sig som
behållning ett mer eller mindre väsentligt överskott på sina reseräkningar.

Men till detta förhållande har styrelsen vid fastställande av de hittills
till ombuden utgående arvodena i varje särskilt fall tagit hänsyn. Arvodet
för flertalet av dem har på grund härav kunnat sättas avsevärt lägre än

— 43 —

som eljest varit möjligt. Man har sålunda betraktat sådant överskott
som en avlöningsfaktor, tack vare vilken anslaget till arvoden åt ombuden
kunnat hållas vid ett jämförelsevis lågt belopp.

Dessa förhållanden hava emellertid nu inträtt i ett alldeles nytt och
förändrat läge. Från och med den 1 augusti 1925 har nämligen resekostnads-
och traktamentsersättning för ombuden utgått enligt rese- och
traktamentsklass II: D i allmänna resereglementet av den 18 juni 1925.
Tillämpningen av det nya resereglementet medför, att ombuden icke längre
kunna genom reseersättning bereda sig den lönefyllnad, som ursprungligen
beräknats för dem, detta beroende särskilt därpå att vid användande
av hästskjuts, som för ett flertal ombud i stor utsträckning förekommer
vid deras inställelse till pensionsnämndssammanträdena, lega numera får
beräknas endast för en häst, under det att enligt förut gällande resereglemente
lega fick beräknas för två hästar. Resetraktamentet utgår nu
också med lägre belopp än förut. Även andra minskningar hava tillkommit.
»

Utan att närmare ingå på frågan om de arvodesbelopp, som för närvarande
utgå till pensionsstyrelsens ombud, äro tillräckliga eller icke, anse
sig revisorerna böra ifrågasätta lämpligheten av att nämnda arvoden från
början bestämts med tanke på att ombuden skulle tillgodogöra sig en behållning
å de ersättningsbelopp, som utginge för av ombuden företagna
resor. Därest rese- och traktamentsersättningen till ombuden bestämts
enligt en lägre klass i då gällande resereglemente än den fjärde klassen,
hade en normal utgångspunkt för fixerande av själva arvodesbeloppen
förefunnits. I varje fall synes pensionsstyrelsen icke hava förfarit riktigt,
när styrelsen, sedan Kungl. Maj:t lämnat styrelsens den 26 april 1926
gjorda framställning om en höjning av ombudsarvodena utan bifall, likväl
till ombuden utbetalat tilläggsarvoden. Styrelsen har motiverat sistberörda
åtgärd med hänsyn till verkningarna av det nya allmänna resereglementet,
 men det bör då påpekas, att detta reglemente avsiktligt givits
endast provisorisk karaktär, just för att dess verkningar skulle kunna under
någon tid prövas. Den omständigheten att pensionsstyrelsen för ändamålet
huvudsakligen använt den del av anslagsposten till arvoden åt ombuden,
vilken annars skulle kvarstått odisponerad, samt i övrigt begagnat tillgängliga
överskott å andra anslagsposter av förslagsanslags natur, ändrar
icke revisorernas uppfattning i berörda hänseende. Det förefaller slutligen
egendomligt, att pensionsstyrelsen i sin nyssnämnda framställning
till Kungl. Maj:t endast i allmänna ordalag uttalat sig rörande behovet
av en ökning av ombudsarvodena, under det att den till synes verkliga
anledningen varit en annan, nämligen en önskan att ombuden skulle
erhålla kompensation för den inkomstminskning de lidit genom det nya
resereglementets tillkomst.

Revisorernas

uttalande.

Åkerbrukskolonien
Hall.

- 44 —

§ 35.

Revisorerna hava besökt åkerbrukskolonien Hall.

Ifrågavarande uppfostringsanstalt för varnartiga gossar grundades för
femtio år sedan av den år 1873 stiftade föreningen till minne av konung
Oscar I och drottning Josepbina. Anstalten har hela tiden varit förlagd
till egendomen Hall, som är belägen en halv mil utanför Södertälje och
av föreningen inköptes för ändamålet. Vid uppfostringsanstalten mottagas
minderåriga från tio års ålder, vilka begått brottsliga handlingar eller
ådagalagt grövre vanart. Eleverna användas i stor utsträckning i jordbruksarbete
å egendomen, som har en totalareal av 848.6 hektar, därav
ungefär fjärdedelen utgör odlad mark.

Föreningen, som redan under 1870- och 80-talen vid upprepade tillfällen
erhöll bidrag av statsmedel för uppehållande av verksamheten vid anstalten
samt för att täcka genom nybyggnader vid denna uppkomna
skulder, fick fr. o. m. år 1903 ställningen av skyddshem enligt lagen
den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende
försummade barn. I denna egenskap åtnjöt föreningen för de å anstalten
intagna minderåriga bidrag av staten och vederbörande landsting. För
täckande av uppkomna nya skulder beviljades dessutom särskilda riksdagsanslag
år 1917 å 15,000 och år 1921 å 31,500 kronor.

År 1920 erbjöd föreningen staten övertaga hela anstalten för en miljon
kronor. Proposition i ämnet bebådades av Kungl. Maj:t år 1921 men
blev aldrig avlåten.

I anslutning till 1924 års nya barnavårdslagstiftning, som fr. o. m.
år 1926 ersatt 1902 års ovannämnda lag, träffades år 1925 mellan staten
och föreningen överenskommelse om att från ingången av år 1926 skulle
å Hall för skyddsuppfostran mottagas ej blott det antal varnartiga under
15 år, som koloniens dåvarande byggnader medgåve (högst 210), utan
även intill 50 skyddslingar över 15 år. För uppförande av erforderliga
byggnader för sistnämnda elevgrupp erhöll föreningen ett lån av statsmedel
å 200,000 kronor. Staten förpliktade sig därjämte att för de nya
byggnaderna erlägga på visst sätt bestämd hyra. överenskommelsen, som
godkändes av 1925 års riksdag, gäller till den 1 januari 1936 och förlänges,
 om uppsägning å någondera sidan i vederbörlig tid icke sker, för
ytterligare tio år i sänder. Av lånebeloppet har föreningen hittills lyftat

125.000 kronor.

Hösten 1925 hemställde föreningen om dels ett anslag å 50,000 kronor
till avbetalning å föreningens skulder, dels ock alternativt ett anslag å

50.000 kronor för uppehållande av verksamheten under budgetåret 1926—
1927 eller statsinköp av hela anstalten för 500,000 kronor.

Efter utredning av särskilt tillkallade sakkunniga föreslog Kungl. Maj:t
i den till 1926 års riksdag avlåtna propositionen (nr 124) angående anslag

- 45

till skyddsuppfostran, att riksdagen måtte dels medgiva, att av nämnda
anslag finge från och med den 1 juli 1926 utgå hyresbidrag jämväl för
lokaler inom de äldre anstaltshyggnaderna vid Hall samt bidrag till
avlöningarna åt vissa befattningshavare vid anstalten, dels ock bevilja
föreningen ett lån å 350,000 kronor.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag men uttalade samtidigt (skrivelsen
nr 235), att riksdagen icke kunnat undgå att finna starka skäl tala
för att staten inköpte egendomen och helt övertoge verksamheten vid
densamma. Såsom särskilt förbehåll för det nya lånet åt föreningen har
därför stadgats, att staten äger rätt inköpa egendomen för den köpesumma,

500,000 kronor, som föreningen senast fixerat. Till säkerhet för det nya
lånet ävensom den lyftade delen av det tidigare beviljade lånet ligga
botteninteckningar i egendomen.

Ovannämnda lån hava utgått av tillfälliga lånemedel.

Det torde böra tilläggas, att nytt reglemente för kolonien Hall innevarande
år av Kungl. Maj:t fastställts samt att Kungl. Maj:t för framtiden
utser tre av föreningens fem styrelseledamöter och en av de två
revisorer, som skola granska föreningens verksamhet.

Vad därefter angår de olika byggnaderna å Hall vid tiden för revisorernas
besök må nämnas, att de, som för olika ändamål användas för själva
huvudanstalten, i stort sett uppförts vid anstaltens tillkomst eller under
1880-talet. Kyrkan hade nyligen reparerats och försetts med värmeledning.
En mindre byggnad höll på att omändras för att för framtiden inrymma
det mindre antal psykiskt efterblivna elever, som voro intagna å anstalten.
 Bland ekonomibyggnader hade under senare år svinhuset ombyggts
och utvidgats.

Revisorerna besökte även den nya avdelning, Hågakolonien, som skulle
omfatta de varnartade, vilka vid en ålder över femton år intoges å anstalten.
 På grund av att anstaltens elevantal under senare år nedgått
och vid revisorernas besök uppgick till omkring 170, beräknades denna
elevgrupp delvis kunna inrymmas å huvudanstalten. Med anledning
härav hade nybyggnaden för ändamålet, vilken uppförts på omkring två
kilometers avstånd från huvudanstalten för att ligga mera avskild och
möjliggöra ett bättre utnyttjande av egendomens åkerareal, tillsvidare
begränsats till att rymma 25 elever. Byggnaden, som enligt antagna
anbud komme att draga en kostnad av något över 100,000 kronor, var vid besöket
i det närmaste färdig och har sedermera invigts. Utvidgningen av
kolonibyggnaden till att rymma 50 elever avses vid behov skola utföras
genom tillbyggnad med begagnande av den del av statslånet å 200,000
kronor, som ännu icke lyftats.

— 46 —

Hevisoremas

uttalande.

Ang. lakemedelspriserna.

Apoteksväsendets
organisation.

Historik.

Den nya kolonibyggnaden samt de utförda eller igångsatta ändringsoch
reparationsarbetena vid Hall hava icke givit anledning till erinran
från revisorernas sida.

Däremot anse sig revisorerna i anledning av riksdagens uttalande för
ett inköp av anstalten böra framhålla, att, enligt de iakttagelser revisorerna
gjorde vid sitt besök, ett statligt övertagande inom kort torde komma att
medföra högst avsevärda utgifter för statsverket på grund av vissa av de
äldre byggnadernas otillräcklighet och föga ändamålsenliga inredning.
Sålunda lade revisorerna särskilt märke till att envar av sovsalarna vid
full beläggning hade icke mindre än sextio sängplatser, samt att kökslokalerna
voro på ett otillfredsställande sätt anordnade. Av egendomens
ekonomibyggnader föreföll ladugården vara trång och i behov av bättre
ventilationsanordningar.

Slutligen anse sig revisorerna böra omnämna, att snyggheten i köket
syntes mindre god, samt att ordningen i den bredvid köket belägna matsalen
under elevernas vid revisorernas besök pågående middagsmåltid
lämnade åtskilligt övrigt att önska.

§ 36.

Revisorerna hava funnit anledning att ägna närmare uppmärksamhet
åt frågan om läkemedelspriserna, och skola här nedan redogöra för sina
härutinnan gjorda iakttagelser.

Till en början torde det emellertid vara lämpligt, att i korthet erinra
om det med nyssnämnda fråga nära sammanhörande och sedan mitten av
1800-talet aktuella spörsmålet rörande apoteksväsendets ordnande samt
detta spörsmåls nuvarande läge.

Handeln med läkemedel blev i vårt land, från att ursprungligen vara
ett fritt näringsfång, redan tidigt föremål för reglerande och inskränkande
bestämmelser från det allmännas sida. Rättigheten att tillhandahålla
dylika varor förbehölls i allt större utsträckning enskilda, vilka tillförsäkrades
denna förmån genom särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade privilegiebrev,
 och från slutet av 1600-talet kan i stort sett ett ordnat apoteksväsende,
 baserat på privilegiesystemet, räkna sin tillkomst.

De första privilegierna voro merendels uttryckligen angivna såsom säljbara;
varemot sedermera tillkomna privilegieförmåner i regel torde hava
avsett allenast apotekaren själv under hans livstid och därefter hans änka
och barn. Allmänt uppkom dock snart bruket att mot ersättning överlåta
privilegier även till andra. Privilegierna blevo en handelsvara, vars
värde vanligen skattades mycket högt. De menliga följderna härav visade
sig bl. a. i stegrade läkemedelspriser och gåvo anledning till åtskilliga
framställningar om en omläggning av apoteksväsendet. Man övergick
också från 1830-talet vid beviljande av nya privilegier helt till det s. k.

— 47 —

personella privilegiesystemet, d. v. s. privilegiet förbehölls uttryckligen
den person, som tilldelats detsamma. Men fortfarande kvarstodo olägenheterna
av de äldre privilegiernas överlåtbarhet. Sundhetskollegiet, som
år 1845 yttrade sig i ämnet, ansåg dock att någon ändring icke borde
ifrågakomma i vad som redan vore stadgat om apoteksprivilegiers överlåtande.

Emellertid begärde rikets ständer i skrivelse till Kung]. Maj:t år 1851,
att Kungl. Maj:t ville tillse, huruvida icke i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av generaldirektören Ekströmer framlagt förslag privilegiehandeln
kunde för framtiden avskaffas. Apoteksinnehavarna motsatte sig i yttrande
över rikets ständers skrivelse privilegiehandelns avskaffande såsom varken
nyttigt för yrket eller nödvändigt för det allmänna eller ens lagligen möjligt
utan uppoffring av staten, eftersom privilegiet vore innehavarens välfångna
egendom, som icke utan full ersättning kunde honom fråntagas.
Tio år senare, år 1863, fann sig dock apotekarsocieteten kunna under vissa
förbehåll ansluta sig till ett tidigare framställt förslag om privilegiehandelns
avskaffande. De gjorda förbehållen godtogos emellertid icke av
Kungl. Maj:t, varför frågans lösning ytterligare blev uppskjuten.

Icke förrän år 1873 hade saken kommit i ett sådant läge, att framställning
i ämnet kunde föreläggas riksdagen. Då framlade Kungl. Maj:t
en proposition med förslag, att all handel med eller överlåtelse enskilda
emellan av apoteksprivilegier skulle med utgången av år 1920 upphöra
att vidare tillerkännas gällande kraft, så att därefter rättigheten till
apoteksrörelses idkande komme att under alla förhållanden vara beroende
allenast av de föreskrifter, som i fråga om sådan näring i allmänhet
meddelades. Propositionen, som jämväl innefattade förslag om inrättande
av en amorteringsfond för dåvarande apoteksprivilegiers avlösande, blev
av riksdagen bifallen. Genom de anordningar, som på grundval härav
vidtogos, omvandlades efter hand de säljbara apoteksprivilegierna till
rent personliga.

Frågan om huru apoteksväsendet efter utgången av år 1920 borde ordnas
var ju dock härmed icke definitivt avgjord. I en motion i andra kammaren
av herr K. E. O. Kjellberg påkallades uppmärksamheten härå, och motionen
föranledde riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 maj 1907
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta allsidigt utreda, huru vid 1920 års
utgång apoteksväsendet i riket borde lämpligast ordnas, särskilt med
hänsyn till allmänhetens behov av bekväm tillgång till på en gång prisbilliga
och fullgoda läkemedel, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen eller förhållandena föranledde. Vid ärendets behandling i
riksdagen hade uttalats en viss tvekan, huruvida ej saken vore för tidigt
väckt, då ju mer än 13 år återstode, till dess tidpunkten för en reforms

Rikets ständer
1851.

1873 års riksdagsbeslut.

1907 års riksdagsskrivelse.

Apoteks kommittén 1912—1919.

— 48 —

ikraftträdande vore inne. Men som det med hänsyn till sakens vidlyftiga
beskaffenhet icke vore tillfyllest, att utredningen läge färdig först år 1920,
då den nya reformen borde träda i kraft, utan de av utredningen föranledda
besluten i god tid dessförinnan borde bringas till vederbörandes
kännedom, lät man betänkligheterna härutinnan falla.

Med anledning av sistnämnda riksdagsskrivelse infordrade Kungl. Maj:t
yttrande från medicinalstyrelsen, som i utlåtande den 15 november 1907
hemställde, att med utredningen måtte få anstå ännu några år. Någon
sådan utredning kom ej heller till stånd förrän år 1912, då Kungl. Maj:t
uppdrog åt en kommitté, att verkställa densamma och inkomma med förslag.
 Berörda kommitté, den s. k. apotekskommittén, arbetade med sin
uppgift i sju år, d. v. s. till år 1919, då kommittén den 21 november
avgav ett digert betänkande, åtföljt av författningsförslag.

Beträffande innehållet i kommitténs förslag torde det i detta sammanhang
vara av intresse att äga kännedom om följande.

Kommittén överväger olika system för läkemedelshandelns organisation
— realkoncessionssystem (säljbara apoteksprivilegier), fritt apotekssystem
(rätt för en var med viss kompetens att efter gottfinnande anlägga och
driva apoteksrörelse samt överlåta densamma åt annan kompetent person),
stats- eller kommunalt monopolsystem samt slutligen personellt koncessionssystem
(rätten att driva apoteksrörelse, knuten till viss av Kungl.
Maj:t utsedd person, upphör, när denne av någon anledning avgår). Samtliga
dessa system utom det sistnämnda finner kommittén vara förbundna
med sådana olägenheter av olika art, att kommittén ställer sig avvisande
mot dem. Vad däremot angår det personella koncessionssystemet anser
kommittén detsamma, om än behäftat med brister, vara det för allmänheten
och yrkesutövarna lämpligaste i vårt land under förutsättning, att
det på erforderligt sätt utvecklas och kompletteras. Ett av kommittén
utarbetat förslag till lag om apotek bygger därför på detta system.

Denna kommitténs allmänna principståndpunkt innebar alltså i stort
sett ett bibehållande av den ordning med avseende å läkemedelshandeln,
som på sätt förut nämnts, tillämpats alltsedan 1830-talet såvitt angår efter
denna tidpunkt beviljade apoteksrättigheter.

I övrigt innefattar kommitténs betänkande väsentligen sådana förslag,
som åsyfta ett tillgodoseende av önskemålet om bekvämare tillgång till
läkemedel, såsom genom nyanläggningar av självständiga apotek eller
inrättande av s. k. kommunala läkemedelsförråd m. in., ävensom ordnande
av apotekspersonalens tjänstgöringsförhållanden samt löne- och
pensionsfrågor. För att möjliggöra uppehållandet även av ekonomiskt
mindre bärkraftiga apotek ifrågasattes inrättandet av en »allmän apotekskassa»,
 varifrån understöd efter vissa grunder skulle utgå till de apoteksrörelser,
 vilka ansågos icke äga tillräcklig ekonomisk bärkraft. Kassan
skulle jämväl hava till uppgift att bereda pension åt apoteksyrkets utövare

— 49 —

samt ålderstillägg åt farmaceutisk biträdespersonal. Till kassan förutsattes
staten skola lämna understöd. Huvudsakligen skulle dock kassans
medel utgöras av personliga avgifter samt bidrag, utdebiterade från de
ekonomiskt bättre ställda apoteken.

Däremot innehåller kommitténs betänkande icke något förslag, som
åsyftar läkemedlens förbilligande. Kommittén ägnade emellertid frågan
om läkemedelspriserna uppmärksamhet samt verkställde undersökningar
rörande nettoinkomsten vid de olika apoteken, ävensom rörande läkemedelspriser
i främmande länder. Resultatet av dessa utredningar fann dock
kommittén icke giva anledning att ifrågasätta åtgärder i här avsedd riktning.
 Kommittén ansåg uppenbart, att någon nedsättning av priserna
genom förändring av taxegrunderna icke kunde ske, om ovan omtalade
avgifter skulle kunna påläggas apoteksinnehavarna. Snarare vore det då
enligt kommitténs mening önskligt att med hänsyn till dessa avgifter
skapa en utväg till billigare läkemedelsinköp för apotekarna eventuellt
genom inrättande av en centralanstalt för apotekens förseende med läkemedel.

Sin synpunkt på prisfrågan kan kommittén sägas hava sammanfattat
i följande ord:

»Gent emot de många, som hålla före, att apotek är för dess innehavare
här i landet en lukrativ inrättning, där allmänheten får betala alldeles för
höga pris, anser sig kommittén böra erinra, att innehavare av de största
apoteken i riket visserligen av sin apoteksrörelse hämta en behållning, som
kunde tåla minskning, men att därav ingalunda följer, att läkemedelsprisen
kunna sänkas.

Det måste nämligen av många så uppenbara skäl, att de här icke behöva
återgivas, fasthållas, att läkemedelsprisen böra över hela landet vara lika
och att sålunda en för hela riket gällande medicinaltaxa är nödvändig för
ordningen inom apoteksväsendet, liksom den ock är mot allmänheten rättvisast,
 och det får under sådana förhållanden icke förbises, att i ett vidsträckt
och mestadels ganska glest befolkat land, där mycket i kommunikationsutveckling
ännu återstår att önska, flertalet apotek med tillämpning av nu
gällande läkemedelspriser lämnar sina innehavare en så blygsam bärgning,
att densamma, därest yrket skall till allmänhetens bästa upprätthållas, så
långt ifrån tål någon minskning, att kommittén tvärtom sett sig nödsakad
att till hjälp för åtskilliga små apoteks hållande vid drift söka finna någon
utväg till deras understödjande. Kunde från allmänhetens synpunkt apoteksväsendet
anses väl ordnat, om apoteksanläggningar inskränktes allenast till
tätt bebyggda platser, varest stor omsättning kunde vara att påräkna, skulle
säkerligen anspråken på prisnedsättning förtjäna mera avseende, men då så
icke är. förhållandet, utan på många små orter redan nu finnas eller måst
av kommittén förordas apoteksanläggningar, vilka alldeles uppenbart icke
kunna bära sina egna omkostnader och lämna sin innehavare nödigt levebröd,
 har det för kommittén legat närmast att föreslå beredandet av det
erforderliga understödet därigenom, att de större och bärkraftigare apoteken
ålades att enligt vissa regler från sina stora inkomster lämna bidrag till de
smärre och svagare. Men för att möjliggöra sådant understöd måste de

4 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

Sakkunnig utredning
1921
—1925.

— 50 —

större apotekens rörelse lämna sådant överskott, som kan för ändamålet
tagas i anspråk.

Även i fråga om årsbidrag till ålderstilläggens utgörande och till kårens
pensionering komma naturligtvis just dessa större, bärkraftigare apotek att
få vidkännas betydande avgifter, som komma att till belopp vida överstiga
de nu från dessa apotek obligatoriskt utgående.

Genom vad i det föregående är omförmält angående från apotekarhåll
under de senaste århundradena framkomna upprepade klagomål och påtryckningar
i syfte att erhålla höjningar i medicinaltaxans olika pris, torde det
icke hava undgått någons uppmärksamhet, huru sannolikt det är, att läkemedelsprisen
här skulle genom apotekarnas försorg hava bragts till vida
högre belopp än de, som faktiskt varit och nu äro gällande, om icke i vårt
land med stöd av det beroende, vari apoteken till följd av koneessionssystemet
stått till överordnade bestämmande myndigheter, försäljningstaxa å olika
slag av medicin kunnat fastställas till ovillkorlig efterrättelse. Allmänheten
har här till skillnad mot, vad förhållandet är i länder med fritt apoteksväsende,
 trygghet för, att prisen äro lika för alla och lika å alla apotek i
riket samt att dessa pris på bestämda tider undergå granskning och jämkningar
av överordnad myndighet, vars bestämmelser härutinnan icke kunna
strafflöst överträdas. Kontrollen, att dessa pris noggrant följas å apoteken,
bör allmänheten vara i viss mån i tillfälle att själv utöva därigenom, att
taxan hålles för allmänheten tillgänglig i tryck, och, vad recepten angår,
apoteket är skyldigt att vid den beställda medicinens utlämnande tillika med
receptet hava försett detta senare med detaljpris för medikamentets olika
beståndsdelar, vilken prisuppgift skall vara försedd med den taxerande
farmaceutens namnunderskrift».

Apotekskommitténs förslag har ännu icke föranlett någon framställning
till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida. I fråga om själva grunderna för
läkemedelshandelns organisation tillämpas fortfarande det personella koncessionssystemet.
 Beträffande apotekarkårens löne- och pensionsförhållanden
hava dels genom Kungl. Maj:ts åtgärder och dels genom eget initiativ
från apotekarnas sida förverkligats eller åtminstone skapats förutsättningar
för förverkligande av en del av de önskemål, kommittén framlagt, liksom
även vissa av dess förslag om nyanläggningar av apotek och läkemedelsförråd
genomförts. Däremot har hittills intet åtgjorts i direkt syfte att
åstadkomma en mera genomgripande sänkning av läkemedelspriserna.

Kommittéförslaget har, sedan det år 1919 inkom till Kungl. Maj:t, icke
utremitterats för vederbörandes hörande. Men år 1921 tillkallades inom
socialdepartementet en sakkunnig för överarbetning och komplettering av
kommitténs betänkande. Sakkunnigarbetet fortsattes till år 1925, under
vilket år detsamma, enligt uppgift i den år 1926 till riksdagen avgivna
berättelsen om vad i rikets styrelse sig tilldragit, avslutades. Sakkunnigarbetet
har, enligt meddelanden i motsvarande berättelser för åren 1922
—1925, huvudsakligen omfattat komplettering av de ekonomiska beräkningar,
 som lagts till grund för kommittéförslaget, bearbetning av från
apoteksinrättningarna infordrade deklarationer angående omsättning och

— 51 —

nettovinst samt utarbetande av vissa författningsförslag, såsom förslag till
bestämmelser angående koncessionsavgifter från apoteken m. m.

Vad själva prisfrågan beträffar, torde här böra först redogöras för den
ordning, som gäller för bestämmandet av priserna å de av apoteken tillhandahållna
varorna.

Grunderna för prissättningen fastställas av Kungl. Maj:t. Med tillämpning
av dessa grunder uträknar sedermera medicinalstyrelsen de priser,
som införas i medicinaltaxan. Denna taxa utfärdas av styrelsen, som
även har att årligen med biträde av delegerade, utsedda av apotekarsocietetens
direktion, överse taxan samt bestämma de ändringar däri, som
föranledas av de i handeln förekommande läkemedels förändrade pris.
Medicinaltaxan skall innehålla alla i gällande svenska farmakopé upptagna
droger och preparat, som skola hållas i förråd å apotek, vare sig de av
apoteken köpas färdiga (s. k. emenda) eller de skola beredas därstädes (s k.
preparanda) ävensom andra läkemedel, som medicinalstyrelsen finner böra
åsättas pris i taxan.

Till ledning vid uträknande av medicinaltaxan skall hos medicinalstyrelsen
föras en taxeliggare med särskilda konton för i taxan upptagna
läkemedel, i den mån de icke försäljas från apoteken i originalförpackningar.
 I berörda taxeliggare införes för varje läkemedel ett grundpris,
vilket bestämmes på särskilt föreskrivet sätt. Det är emellertid icke detta
pris, som sedermera införes i medicinaltaxan, utan ur grundpriset uträknas
enligt vissa bestämmelser det pris, som åsättes varan i nämnda taxa.

Det skulle föra för långt att utförligt redogöra för de regler, efter vilka
uträkningen sker av det pris, som sedermera allmänheten har att erlägga
för inköpta läkemedel. Därtill äro dessa regler, som upptaga omkring 20
trycksidor i vederbörande författning, alltför vidlyftiga och invecklade.
Det huvudsakliga av bestämmelserna må dock här anföras:

Grundpriset för emenda, d. v. s., de läkemedel, som av apoteken
inköpas i färdigberett skick, erhålles på följande sätt. Först beräknas
inköpspriset för grundvikten efter senast utkomna priskuranter från de
grosshandelsaffärer med apoteksvaror, från vilka apotekarna vanligen anskaffa
sina varor. Till inköpspriset lägges därefter dels ersättning för
1) assurans med 1 procent å inköpspriset, 2) frakt och emballage med 75
öre per kilogram, eller, om grundvikten satts lägre än ett kilogram, med
30 öre, oberoende av viktsmängden, och 3) tullavgift, när varans pris är
beräknat efter utländsk priskurant, dels ock handelsvinst med 100 procent
å summan av de belopp, som sålunda erhållits. Slutsumman utgör varans
grundpris. För att härefter komma fram till de i medicinaltaxan upptagna
parti- och minutpris förfares sålunda. Partipriset erhålles genom
grundprisets delning med 9. Det belopp, som härigenom erhålles, införes
i medicinaltaxan såsom pris för den viktsmängd, som motsvarar en tiondel
av grundvikten. Minutpriset åter får man genom att dela partipriset

Gällande grunder
för läkemedels
taxering
å apotek.

— 52

med 8, och sålunda erhållet belopp åsättes i taxan såsom pris likaledes
för en tiondel av den viktsmängd partipriset avser. Om minutpriset uppgår
till 20 öre eller mera, införes i taxan ett andra minutpris, som erhålles
genom att det förra delas med 8 och införes i taxan för en tiondel
av den viktsmängd, det förra minutpriset avser. Ingen varumängd åsättes
lägre pris än 5 öre. I övrigt sker efter vissa regler en utjämning mellan
örestalen, så att endast sådana örestal utföras som äro jämnt delbara
med 5.

Till belysning av den nu skildrade proceduren återgives här nedan en
tablå, upptagande några mera allmänt begagnade emenda och utvisande
gången av den uträkning, varigenom medicinaltaxans priser å dylika
läkemedel fastställas:

53

Taxering av läkemedel, utgörande emenda.

1

2

3

1 4

I 6

6

7

8

9

Han-

Endast dessa priser införas i medicinaltaxan

Läkemedel

Inköps-pris per
kg , där
ej annor-lunda
särskilt
angives

kr.

Assu-

rans

(i %

å in-köps-priset)

kr.

Frakt

och

embal-

lage

kr.

dels-vinst
(100%
å de
föreg.
belop-pens
summa)
kr.

Grund-pris per
kg., där
ej annor-lunda
särskilt
angives

kr.

Partipris
(genom grund-prisets del-ning med 9)
per 100 gr.,
där ej annor-lunda särskilt
angives
kr.

Minutpris
(genom parti-prisets del-ning med 8)
per 10 gr.,
där ej annor-lunda särskilt
angives
kr.

Andra minut-pris (genom
minutprisets
delning med 8)
per gram, där ej
annorlunda sär-skilt angives

kr.

j Acetanilidum
(Antifebrin)

3: 6 5

0: 04

0: 7 5

4: 4 4

8: 88

1: —

0: 15

Acid. acet. salicyl.
(Acetylsalicylsyra 1)

5; —

0: 05

0: 75

5: 80

11:60

1: so

0:15

] Acidum boricum
j (Borsyra)

1: 15

0: 02

0: 7 5

1: 92

3: 84

0: 45

0: 05

1 Acid. nitricum
] (Salpetersyra)

0: 68

0: 01

1: 60

2: 09

4: 18

0: 45

0: 05

Adeps lana;

(UlUett)

1: 75

0: 02

0: 75

2: 52

5: 04

0: 50

0: 05

! .(Ether
(Eter)

3: 80

0: 0 4

1: 50

4: 84

9: 68

1: io

0: 15

ZEth. menth. pip.
(Pepparmyntolja)

47: so

0: 48

0: 7 5

48: 7 8

97: 4 6

10: 85

1: 85

0: 15

ZEth. terebinthin.
(Terpentinolja)

2: 25

0: 08

0: 75

3: 03

6: 06

0: 70

0: 10

Amidopyrinum
j (Amidopyrin)

24; 50

0: 25

0: 76

25: 50

51: -

5: 65

0: 70

| Aspirinum
i (Aspirin)

38: 85

0: 3 9

0: 7 5

39: 99

79: 98

8: 90

1: lo

0: 16

per hg. \

0: 13

0: 30

12: 68

/per hg.

per 10 gr.

per 1 gr.

per 10 cgr.

Bromdirethylacetyl-carbamidum
(Bromdi etylacetyl-karbamid)

12: 25/

(25: 3 6

2: 8o

0: 36

0: 05

Chlorolormium

(Klorolorm)

2: 75

0: 08

0: 75

3: 68

7: 0G

0: 80

0: 10

Cortex cinchonin
(Kinabark)

5: so

0: 06

0: 75

6: 81

12: 6 2

1: 40

0: 20

0: 05

Hydrargyri ehlori-dum corrosiv.
(Sublimat)

10: 6 0

0: 11

0: 7 5

11: 46

22: 9 2

2: 55

0: 30

0: 05

Jodum

(Jod)

42: —

0: 4 2

0: 76

43: 17

86: 3 4

9: 60

1: 20

0: 15

Opium

(Opium)

per hg.\

0: 0 8

0: 3 0

7: 98

/per hg.

per 10 gr.

per 1 gr.

per 10 cgr.

7: 60/

\15: 96

1: 80

0: 2 5

0: 0 5

Phenylaethylmalo-

nylcarbamidum

(ienyletylmalonyl-

karbamid)

per hg.\

0: 18

0: 80

17: 98

/per hg.

per. 10 gr.

per 1 gr.

per 10 cgr.

17: 60/

\35: 96

4: —

0: 60

0: 05

Sacchar. lactis
(Mjölksocker)

2: 7 0

0: 08

0: 7 5

3: 48

6: 96

0: 80

0: 10

Spiritus concentr.
(Sprit)

3: —

0: 08

0: 7 6

3: 78

7: 56

0: 85

0:10

Zinci Oxidum
Zinkvitt)

1: 20

0: 02

0: 7 6

1: 97

3: 94

0: 46

0: 05

— 54 —

Vad härefter beträffar prissättningen å preparanda, d. v. s. läkemedel,
som enligt gällande föreskrifter skola såsom regel beredas å apoteken,
tillgår vid bestämmande av grundpriset på följande sätt. Man utgår från
de för beredningen erforderliga ämnenas partipris enligt medicinaltaxan
samt lägger härtill en efter särskilda grunder, den s. k. laborationstaxan,
bestämd ersättning för beredningsarbetet (pro labore). Laborationstaxan
upptager med vissa angivna belopp dels ersättning för olika under beredningsarbetet
utförda operationer såsom avdunstning, blandning, destination,
 skärning, krossning, uppkokning av vatten, pulverisering m. m., dels
ock ersättning för beredning av vissa särskilt angivna läkemedel. Beloppen
hänföra sig till det av beredningen erhållna utbytet. Sammanlagda
beloppet av ingrediensens resp. ingrediensernas partipris och ersättningen
för beredningsarbetet utgör, beräknat efter det erhållna utbytet och omräknat
efter grundvikten, varans grundpris.

För att härefter komma fram till medicinaltaxans parti- och minutpris
å preparanda förfar man på samma sätt, som ovan angivits i fråga om
emenda.

Nedanstående tablå utvisar några exempel på prissättningsproceduren,
när det gäller preparanda:

— 55 —

Taxering av läkemedel, utgörande preparanda.

1

2

8

4

6

6

7

Pris för in-gredienser

Grundpris
(— summan

Endast dessa pris införas i
med. tax.

av ersätt-

Partipris

Minutpris

Andra

Läkemedel

Ingredienser
(siffrorna i denna
kolumn angiva
vikten i gram)

partipris
samt pro
labore i en-lighet med
laborations-taxan

ning för in-gredienser
och pro la-bore, om-räknad på

(erhållet
genom
grundpri-sets del-ning med

(erhållet
genom
partipri-sets del-ning med

minutpris
(erhållet
genom
minutpri-sets del-

grundvik-

9) per 100

8) per 10

ning med 8)

ten *)

gram

gram

per gram i

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Adeps lana; emu

Adeps lanse

750

3: 7 5

8: 31

0: 9 5

0: 10

aqua

Aq. des.

250

0: 18

(Lanolin)

Utbyte

Pro labore

900

3: 60

7: 48

1

.Ether spir. cam-

Camphora

150

2: 68

14: 16

1: 60

0: 20

0: 05

phorat.

/[''Aller spint.

850

8: 93

(Nervdroppar)

Utbyte

Pro labore

950

1: »5

13: 61

Ceratum

(lera alba

200

2: 8 0

20: 8 5

2: 2 5

0: so

0: 05

(cerat)

Cetaceum

200

2: 4 0

Ad. benzoat.

600

8: 70

Utbyte

Pro labore

850

3: 40

17: 30

Emplastrum aspo-

Terebinthina

natum

laric.

10

0: 0 9

19: 50

2: 15

0: 2 5

0: 05

(Hjärnes plåster)

Säpo. alb. inc

100

0: 7 0

Empl. plum-

bic.

890

13: 86

Utbyte

Pro labore

900

3: 60

17: 74

I Spint, jodi

Jodum

50

4: so

15: 54

1: 75

0: 2 0

0: 05

(Jodsprit)

Kalii jodum

20

1: 83

Spir. conc.

930

7: 91

Utbyte

Pro labore

1,000

1:''—

15: 64

Unguent. zinci

Zinci oxid.

oxidi

pulv. nr 40

100

0: o o

10: —

1: io

0: 16

(Zinksalva)

Adeps lana;

200

1: —

Vaselinum

700

3: 50

Utbyte

Pro labore

900

3: 60

|

9: —

1 Grundvikten utgör, då ej annat angives, 1,000 gram.

— 56 —

Taxering av läkemedel, utgörande preparanda. (Forts.)

1

2

8

4

6

e

7

Pris för in-gredienser
efter deras
partipris
samt pro
labore i en-lighet med
laborations-taxan

kr.

Grundpris
{= summan

Endast

dessa pris införas i
med. tax.

Läkemedel

Ingredienser
(siffrorna i denna
kolumn angiva
vikten i gram)

av ersätt-ning för in-gredienser
och pro la-bore, om-räknad på
grundvik-ten1)
kr.

Partipris
(erhållet
genom
grundpri-sets del-ning med
9) per 100
gram
kr.

Minutpris
(erhållet
genom
partipri-sets del-ning med
8) per 10
gram
kr.

Andra
minutpris
(erhållet
genom
minutpri-sets del-ning med 8)
per gram
kr.

Acetanilid. pulv.
nr 30

(Pulveriserat

antifebrin)

Acetanilid 1,000
Pro labore

Förlust vid
pulverise-ring 10 %

(Se labora-tionstaxa, I
ersättning
för vissa
operationer

22)

10: —

5: —

1: bo

16: bo

16: BO

11 8 5

0: 2 5

0: 0 5

Aitlier spirituosus
(Hoffmanns drop-par)

/K ther 250

Spir. conc. 750

Utbyte 1,000

Pro labore

2: 7 B

6: 88

0: bo

9: 68

9: 63

1: 05

0: 15

Liquor antiodon-talgicus
(Tanddroppar)

Phenolum 40

Mentholum 40

Eugenolum 20

Utbyte 90

Pro labore

0: 8 8

4: 7 8

1: 29

0: is

6: 68

7: 8 7

0: so

0: 10

1 Grundvikten utgör, då ej annat angives, 1,000 gram.

Nu bör emellertid observeras, att de i medicinaltaxa]! införda priserna
icke äro de, som allmänheten i verkligheten har att betala å apoteken.
Först och främst kommer till taxepriserna ett tillägg i form av en expeditionsavgift.
 Såsom ersättning för expedition av varje läkemedel betalas
nämligen, där expedition sker på grund av läkarrecept (»i receptur») 10
öre för varje gång och eljest (»i handköp») 5 öre för varje gång. Vidare
gäller beträffande sådant läkemedel, som, såsom det heter i författningen,
»beredes för tillfället (ex tempore)», att till priset å de använda ingredienserna
lägges en ytterligare ersättning enligt särskild taxa, ex-temporetaxan.
 Denna taxa upptager olika belopp allt efter den utförda operationens
eller beredningens art. Såsom exempel på de mångfaldiga operationer
eller beredningar, för vilka dylik särskild ersättning debiteras, må
nämnas blandning, destination, digestion, dispensering (inberäknat isärväg -

57

ning samt papper, oblat- eller gelatinkapsel), emulsioner, piller (massans
beredning och konspergering samt fernissning eller annan överdragning
särskilt för sig), plåster (beredning och utbredning särskilt för sig), pulver,
tabletter (beredning och komprimering särskilt för sig), vägning, mätning
eller uppräkning m. m. Ex-temporetaxan bör icke förblandas med
laborationstaxan, efter vilken ersättning utgår för sådana läkemedel, som
icke få av apoteken köpas färdiga utan skola beredas därstädes (preparanda).
 Ex-temporetaxan utgör ett särskilt tillägg, som kan göras till
såväl emenda- som preparanda-priser. Förutsättningen är, såsom nämnts,
att läkemedlet hänföres till dem, som beredas för tillfället, enligt recept
eller beställning eller eljest. Skall ett läkarrecept expedieras, där det
föreskrivna läkemedlet icke hålles färdigt i det skick, vari det skall utlämnas
utan kräver särskild beredning samt i läkemedlet ingå sådana
ingredienser, som i sin tur utgöra preparanda, skall alltså för dessa betalas
efter laborationstaxan men dessutom skall ersättning utgå enligt ex-temporetaxan,
 för den eller de beredningsåtgärder, som erfordras för att erhålla
det i receptet föreskrivna läkemedlet.

För åskådliggörande av ex-temporetaxans tillämpning må här anföras
ett exempel. Det allmänt begagnade läkemedlet acetylsalicylsyra, som
enligt de till grund för gällande medicinaltaxa liggande beräkningarna
för apotekaren betingar ett inköpspris av 5 kronor per kg., d. v. s. 5 öre
för 10 gram, är i nämnda taxa åsatt ett minutpris vid utförsäljning till
allmänheten av 15 öre för 10 gram. Detta är emellertid priset för varan,
då den köpes i lös vikt, t. ex. i en påse, vartill så kommer 5 öre såsom
expeditionsavgift (vid handköp), alltså sammanlagt 20 öre för 10 gram.
Emellertid är det, som bekant, mera sällan detta läkemedel säljes till
allmänheten på nu angivna sätt. I regel utlämnas detsamma i form av
pulver om 1 gram. Varan betingar då ett helt annat pris än det nyssnämnda,
 ty här träder ex-temporetaxan i tillämpning. För varans uppvägning
och anbringande i pappersomslag utgår nämligen enligt denna
taxa en ersättning av 5 öre per avvägd mängd d. v. s. i detta fall per
gram. För 10 acetylsalisylpulver om 1 gram utgår alltså enligt ex-temporetaxan
en ersättning av 50 öre, vilket belopp lägges till det förutnämnda
beloppet av 20 öre (emendapris + expeditionsavgift). Totalpriset
för 10 dylika pulver blir härigenom 70 öre. Några ytterligare liknande
exempel på ex-temporetaxans inverkan å prisberäkningen meddelas i nedanstående
tablå.

58 —

Taxering av dispenserade pulver i handköp.

Läkemedel

Inköpspris

kr.

Försäljnings-pris (lös vikt)
vikt i gram

kr.

Försäljningsp
i papp
Exped

ris för dispens
erskapslar i h
ltionsavgilten
exklusive
kr.

erade pulver
andköp
(5 öre)
inklusive
kr.

Acetanilid (Antifebrin)

per

kg-

3: 65

100

gr

—1:

100

st.

5: 8 8

5: 48

å 0: 2 5 gr.

10

»

—0

15

10

0: 55

0: 60

1

»

0: 05

0: lo

Acetylsalicylsyra

per

kg-

5: —

100

gr-

—1:

8 0

100

st.

6: 30

6: 35

å 1 gr.

10

»

—0:

15

10

»

0: 66

0: 70

1

»

0: 0 5

0: 10

Antipyrin

per

kg-

13: 6 0

100

gr-

—3:

20

100

st.

8: 2 0

8: 25

å i gr.

10

—0:

40

10

»

0: 90

0: 95

1

»

—0:

05

1

»

0: 05

0: 10

Aspirin

per

kg-

38: 8 6

100

gr-

—8:

90

100

st.

13: 90

13: 95

å 1 gr.

10

»

—1:

10

10

1: GO

1: 65

1

»

—0:

15

1

»

0: 16

0: 20

Bromnatrium

per

kg-

3: 76

100

gr-

—1:

_

100

st.

6: 00

6: 05

k 1 gr.

10

»

—0:

15

10

»

0: 0 5

0: 7 0

1

0: 05

0: 10

Fenacetin

per

kg-

9: —

100

gr-

—2:

20

100

st.

6: 50

6: 5 5

å 0.5 gr.

10

»

—0:

30

10

»

0: 80

0: 85

1

x>

—0:

05

1

»

0: 0 5

0: 10

Pyramidon

per

kg-

15: —

10

gr-

—3:

45

100

st.

15: 35

15: 40

å O.s gr.

1

»

—0:

45

10

»

1: 85

1: 90

0.1

»

—0:

05

1

*

0: 15

0: 2 0

Vismutsubsalicylat

per

kg-

23: 25

100

gr-

—5:

40

100

st.

10: 40

10: 4 5

å 1 gr.

10

»

—0:

70

10

»

1: 20

1: 25

1

3»

—0:

10

1

»

0: 10

0:15

Amidopyrin

per

kg-

24: BO

10

gr-

—0:

70

100

st.

7: 10

7: 15

å 0.8 gr.

1

—0:

10

10

»

0: 80

0: 85

1

»

0: 0 5

0: 10

Härmed kan redogörelsen för det väsentliga av de regler, vilka gälla för
prissättningen av läkemedel, anses avslutad.

Ett förhållande, som dock i detta sammanhang bör särskilt omnämnas,
är, att i ett flertal fall samma läkemedel å apoteken tillhandahålles under
olika beteckningar och till olika priser. Det gäller här en del varumärkesskyddade
läkemedel, vilka emellertid hava sin motsvarighet i under
andra benämningar upptagna varor, vilka icke åtnjuta varumärkesskydd.
 Här nedan upptagas några exempel på dylika fall med angivande
av försäljningspriset å såväl den varumärkesskyddade varan som dess
motsvarighet:

— 59 —

V arumärkesskyddat.

gram

kr.

Aspirin,

pris för 10 pulver om

1

1: 65

Pyramidon,

» » »

»

■»

0.3

1:85

Luminal,

» ». »

»

»

0.2

2: 85

Veronal,

» » »

»

»

V*

2: 3 5

Bromural,

» » »

»

»

V»

3: 55

Icke varumärkesskyddad motsvarighet.

Acetylsalicylsyra, pris för samma mängd

Amidopyrin, » >■ »

Fenyletylmalonyl karbamid,

» *

Dietylmalonylkar bamid,

» »

Bromvalerylkar bamid,

» * * *

kr.

0: 70
0: 80

1: 85

1: 35

1:55

Ovan omtalade grunder för läkemedels taxering å apotek hava av Kungl.
Maj:t fastställts genom beslut den 13 november 1925 att lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1926. Dessförinnan gällande grunder
både fastställts den 14 maj 1920. Den av medicinalstyrelsen med ledning
av nu gällande grunder uträknade medicinaltaxan är dagtecknad den 29
december 1925.

Vad beträffar de nya år 1925 fastställda grunderna har från medicinalstyrelsen
meddelats bl. a. följande:

Berörda grunder, som fastställdes med ledning av en inom styrelsen företagen
utredning, både närmast föranletts av att 1925 års svenska farmakopé
innehölle ett stort antal nya läkemedel, samt därav att Sveriges läkarförbund
gjort framställning om en sänkning av expeditionsavgiften i receptur.
Frånsett de ändringar, den nya farmakopén föranlett, bestode de viktigaste
ändringarna däri, att expeditionsavgiften i receptur sänktes från 30 till 10 öre,
under det att samtidigt försäljningsprisen å varan i förhållande till inköpsprisen
höjdes så mycket, att förlusten på expeditionsavgiften skulle i det
närmaste täckas. Genom utredningen både framgått, att en lämplig höjning
skulle ernås, genom att paripriserna uträknades ur varornas grundpris
genom dessas delning med 9 i stället för, såsom förut, med 10. På grund
av de sålunda företagna ändringarna beräknades emellertid med stöd av
vissa inom medicinalstyrelsen företagna undersökningar, att läkemedlens
pris sjunkit med 2.21 procent i förhållande till 1925 års pris. Häremot
svarade dock en sänkning av apotekens egna inköpspris, vadan den effektiva
sänkningen av läkemedelspriserna skulle utgöra ej fullt 1 procent.

Vid bedömandet av prisfrågan bar det givetvis sitt stora intresse att
äga någon kännedom om det ekonomiska resultatet av apotekens rörelse.
Apotekskommittén hade för detta ändamål verkställt en undersökning,
hänförande sig till treårsperioden 1910—1912.

Det torde vara överflödigt att här återgiva kommitténs siffror, då desamma
såväl på grund av penningvärdets nedgång och eljest ändrade
förhållanden, som ock med hänsyn till vissa bristfälligheter i undersökningsmaterialet
och kommitténs sammanställning av detta knappast äro
ägnade att numera giva någon tillförlitlig ledning till klargörande av
läget i förevarande avseende. Mera aktuella och belysande uppgifter
härutinnan hava revisorerna däremot kunnat utfinna ur handlingarna
till ett Kungl. Maj:ts beslut den 15 oktober 1926 angående fastställande

Apotekens

ekonomiska

driftsresnltat.

— 60 —

av beloppen av de innehavare av vissa apotek åliggande avgifter till
fonden för apoteksinnehavares pensionering. Med stöd av den i nämnda
beslut tillämpade uttaxeringsskalan, till grund för vilken ligger en av
ovannämnde inom socialdepartementet tillkallade sakkunnige verkställd
undersökning rörande apotekens ekonomiska driftsresultat, hava revisorerna
kunnat uppgöra följande tablå, utvisande nettoinkomsten vid
apotek, där denna inkomst ej understiger 10,000 kronor, med fördelning
å städer och landsbygd:

Nettoinkomst

kronor

Antal apotek
i städer

Antal apotek
på lands-bygden

Sammanlagt
antal apotek

Fr.

0.

m.

10,000

intill

11,000 ...................

2

13

15

»

»

»

11,000

»

20,000 ....................

36

105

141

»

»

»

20,000

»

30,000 ....................

45

15

60

»

»

»

30,000

»

40,000 ....................

43

3

46

»

»

»

40,000

»

50,000 .....................

26

—

26

»

»

»

50,000

»

60,000 ....................

9

—

9

»

»

»

60,000

»

70,000 ....................

6

—

6

»

»

»

70,000

»

80,000 ....................

3

—

3

över 80,000 ......

1

—

1

Summa

171

136

307

Sedermera hava revisorerna från socialdepartementet fått mottaga nedanstående
uppgift rörande nettoinkomsten vid apotek, där nyssnämnda
inkomst ej uppgår till 10,000 kronor.

Nettoinkomst kronor

Antal apotek
i städer

Antal apotek
på lands-bygden

Sammanlagt
antal apotek

Fr. o. m. 4,000 intill 8,000 ....................

3

18

21

» » » 8,000 » 10,000 ....................

1

31

32

Summa

4

49

53

Med avseende å de ovan återgivna siffrorna rörande apotekens nettoinkomster
bör omnämnas, att numera enligt av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter från apoteken uttagas avgifter för apoteksinnehavarnas pensionering.
 Enligt beslut av Kungl. Maj:t är apoteksinnehavare skyldig
att vid viss ålder avgå med pension och en fond har bildats för apoteksinnehavares
pensionering. Till denna fond hava apotekarna enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande att erlägga årliga avgifter, avpassade efter deras
nettoinkomster av apoteksrörelsen. För nettoinkomst under 10,000 kronor
erläggas dock inga dylika avgifter. Avgifterna uppgå för de större
apoteken till ganska avsevärda belopp, med vilka alltså deras nettoin -

— 61

komster minskas. Sålunda avgår i pensionsavgift för en nettoinkomst av

20.000 kronor 1,600 kronor, för 30,000 kronor 4,100 kronor, för 40,000
kronor 7,100 kronor, för 50,000 kronor 10,000 kronor, för 60,000 kronor
12,400 kronor o. s. v.

Ovannämnda fond har för närvarande en kapitalbehållning av omkring

4.800.000 kronor och växer enligt uppgift med omkring 900,000 kronor
årligen. Pensionernas belopp äro bestämda till 6,000 kronor om året för
varje pensionär.

Rörande årsomsättningen vid de olika apoteken hava revisorerna ej haft
tillgång till något siffermaterial; dock kan, för att en föreställning må
erhållas rörande den ekonomiska räckvidden av föreliggande fråga, nämnas,
att enligt uppgift från medicinalstyrelsen årsomsättningen vid rikets
samtliga apotek under ett av åren 1924—1925 utgjorde omkring 35 miljoner
kronor. Antalet apoteksinrättningar i riket, häri inräknade även s. k.
medikamentsförråd, uppgå till omkring 400.

Såvitt revisorerna kunna finna, bekräfta de ovan meddelade uppgifterna
riktigheten av den allmänt utbredda uppfattningen, att våra läkemedelspriser
äro i och för sig mycket höga. Detta gäller visserligen i mindre
grad de varor, som av apoteken skola inköpas i färdigberett skick och
där tillhandahållas utan särskild beredning, men är desto starkare framträdande
i fråga om de varor, där laborationstaxan eller ex-temporetaxan
eller båda dessa taxor äga tillämpning. Dock ställer sig utförsäljningspriset
dyrt även för det först avsedda varuslaget. Om vi t. ex. taga ett
sådant läkemedel som acetylsalicylsyra, är dess inköpspris för apotekaren
5 kronor per kilogram, vilket för 100 gram gör 50 öre och för 10 gram
5 öre. Vid försäljning å apotek av denna vara i lös vikt, alltså utan
föregående beredning, betingar den emellertid ett pris av 1 krona 35 öre
för 100 gram och 20 öre för 10 gram i handköp (allt under förutsättning,
att dessa mängder säljas i särskilda poster). Försäljningspriset utgör följaktligen
270—400 procent av inköpspriset. Eller ett annat exempel: ricinolja
kostar i inköp för apoteket 1 krona 40 per kilogram d. v. s. för 100 gram
14 öre. Vid försäljning från apoteket betinga 100 gram ricinolja ett pris
av 55 öre i handköp, d. v. s. försäljningspriset utgör nära 400 procent av
inköpspriset. I stort sett torde proportionen mellan inköpspris och försäljningspris
vara enahanda beträffande de av apoteken i färdigberett skick
inköpta varorna, då prisberäkningen, såsom av det föregående inhämtas,
sker efter vissa fixa normer.

Särskilt höga te sig emellertid i ett stort antal fall priserna å de läkemedel,
 där laborations- och ex-temporetaxorna träda i verksamhet. För
dessa varor, av vilka många tillhöra dem, å vilka omsättningen är störst,
springer priset på grund av taxornas ytterst detaljerade och invecklade
beräkningsgrunder stundom upp till ett belopp, som i förhållande till
råvarans inköpspris och även med hänsyn till därå nedlagt arbete och

Revisorernas

uttalande.

— 62 —

omkostnader synas enorma. Om vi taga den allmänt kända och mycket
använda acetylsalicylsyran, kan denna, såsom nämnts, inköpas i lös vikt
och kostar då på apoteket 20 öre för 10 gram i handköp. Det vanliga
är ju emellertid, att den stora allmänheten köper detta läkemedel i form
av pulver om 1 gram i pappersomslag. 10 gram dylika pulver betinga
då ett pris av 70 öre, under det att apoteket för råvaran betalat ett inköpspris
av 5 öre för 10 gram, d. v. s. utförsäljningspriset utgör 1,400 procent
av råvarans inköpspris. Härvid är att märka, att den beredning, som skall
i sin mån berättiga det högre priset för det dispenserade pulvret än för
varan i lös vikt, huvudsakligen utgöres av varans uppvägning och anbringande
i pappersomslag, vilka åtgärder äro av relativt enkel beskaffenhet
och i allmänhet, åtminstone å större apotek, lära utföras av billig arbetskraft.
 Åtskilliga andra liknande exempel kunna anföras. Acetanilid,
d. v. s. antifebrin, kostar apotekaren i inköp 3 kronor 65 öre per kilogram,
 alltså omkring 3S öre för 10 gram. 10 gram av varan i lös vikt
betinga vid utförsäljning å apoteket 20 öre, men 10 gram av varan i
form av dispenserade pulver om lU gram kosta 2 kronor 20 öre, d. v. s.
mer än 6,000 procent av råvarans inköpspris. Antipyrin kostar apoteket
i inköpspris 13 kronor 50 öre per kilogram, alltså 13 Va öre per lOgram.
Priset för 10 gram i lös vikt vid försäljning från apoteket är 45 öre,
men 10 gram av varan i form av dispenserade pulver om 1 gram kosta
95 öre, alltså mer än 700 procent av inköpspriset. Apotekets inköpspris
för bromnatrium utgör 3 kronor 75 öre per kilogram eller 3.7 5 öre för
10 gram. Sistnämnda mängd i lös vikt kostar å apoteket 20 öre men i
form av dispenserade pulver om 1 gram 70 öre, alltså omkring 1,865
procent av inköpspriset.

Det må vara tillräckligt med de exempel, som bär anförts. Det torde
mera sällan förekomma, att enskilda företag å sina varor kunna kalkylera
med dylika relationer mellan inköps- och försäljningspris. Emellertid
måste man här givetvis noga beakta de särskilda förhållanden, som göra
att en jämförelse i nu berörda hänseende mellan apoteken och enskilda
affärsrörelser icke är genomförbar. Prisfrågan kan icke bedömas fristående
för sig utan måste ses ur synpunkten av apotekens ställning såsom i viss
mån officiella organ med allmänviktiga funktioner. Kraven på i möjligaste
mån bekväm tillgång för alla rikets innebyggare till goda läkemedel, tillhandahållna
allmänheten under betryggande säkerhet för varans egenskaper,
 innebära, att apoteksinrättningar måste i åtskilliga fall uppehållas
utan möjlighet att beräkna någon större varuomsättning samt att höga
fordringar måste ställas på apotekspersonalens utbildning och apotekens
utrustning. Dessa omständigheter få icke förbises, när det gäller att
bedöma prisernas skälighet. Sådant apoteksväsendet för närvarande är
organiserat, torde det vara oundvikligt, att berörda förhållanden komma
att inverka i riktning mot att hålla priserna uppe.

Även med beaktande av dessa synpunkter kunna emellertid revisorerna

— 63 —

icke finna annat, än att de nu gällande läkemedelspriserna äro i stort sett
alltför höga. I mänga fall äro proportionerna mellan inköpspris och försäljningspris
sådana — särskilt ifråga om läkemedel, som torde komma
mest till användning i tätt bebyggda orter med stora apoteksinrättningar —
att skillnaden mellan dem synes vara avsevärt större, än vad som rimligen
kan betingas av hänsynen såväl till kostnaderna för försäljningsvarans
anskaffande och framställande, häri inbegripet den andel, varan skäligen
bör bära av rörelsens allmänna omkostnader, som ock till de ovan anförda
synpunkterna i fråga om apoteksväsendets organisation i vårt land.
Riktigheten av detta omdöme torde få anses bestyrkt av de uppgifter,
revisorerna ovan lämnat angående apoteksinnehavarnas nettoinkomster
Dessa uppgå, såsom vi sett, i ett stort antal fall till mycket betydande
belopp. Av 171 apotek i städer hava 88 eller mera än hälften en nettoinkomst
av 30,000 kronor eller därutöver, 45 eller mer än en fjärdedel en
nettoinkomst av 40,000 kronor eller därutöver samt 19 eller omkring
11 procent en nettoinkomst, som belöper sig till icke mindre än 50,000
kronor eller därutöver. Vad landsbygdsapoteken beträffar är ställningen
visserligen annorlunda. Dock hava av 136 sådana apotek 18 eller 13 Va
procent uppnått en nettoinkomst av 20,000 kronor eller mera. Det största
antalet av landsbygdsapoteken befinner sig i gruppen 11,000—20,000 kronors
netto. Under 10,000-kronors-gränsen ligger ett relativt ringa antal apotek,
sammanlagt 53. Av totalantalet apotek i städer och landsbygd, 307 stycken,
vilkas nettoinkomst utgör minst 10,000 kronor, hava 151 eller alltså omkring
hälften 20,000 kronor eller därutöver i nettoinkomst och 292 eller
95 procent av dessa 307 apotek hava en nettoinkomst av 11,000 kronor
eller därutöver. Visserligen avgå numera från dessa nettoinkomster de
ovan omtalade pensionsavgifterna, men återstående inkomstsummor äro
dock högst avsevärda.

Enligt revisorernas mening är en genomgripande revision av taxegrunderna
i syfte att ernå en nedsättning av läkemedelspriserna av behovet
påkallad och utförbar. Åtskilliga utvägar att nå detta syfte torde vid
en dylik revision stå öppna, och uteslutet synes icke vara, att en ändring av
grunderna kan läggas så, att prissänkningen särskilt träffar de läkemedel,
där enligt nu gällande regler utförsäljningspriset drives upp till ett i
förhållande till inköpspriset oformligt högt belopp, men lämnar de måttliga
priser åsätta läkemedlen i stort sett orörda. Såväl reglerna för grundpriserna
samt parti- och minutprisernas bestämmande som ock laborationsoch
ex-temporetaxorna synas här lämna rikligt med möjligheter till revidering
och förenkling. Överhuvudtaget förefaller det revisorerna värt att
övervägas, om ej grunderna för prisberäkningen kunde i allmänhet göras
betydligt enklare, så att det även för andra än fackmän bleve möjligt att
utan större svårigheter överblicka deras verkningar och bedöma prisernas
beskaffenhet. Man får dock komma ihåg, att apoteken, såsom förut betonats,
 icke äro enskilda affärsföretag i vanlig mening utan intaga en

— 64 —

halvofficiell ställning under offentlig kontroll. Måhända kunde det ock
vara förtjänt att prövas, huruvida icke vid den årliga omräkningen av
taxan i medicinalstyrelsen även någon eller några personer kunde deltaga,
vilka icke representera apotekarkårens speciella intressen.

I detta sammanhang bör påpekas en sak, som vid en blivande revidering
av priserna jämväl synes förtjäna beaktande, nämligen att å apoteken
samma eller likvärdiga varor tillhandahållas under olika beteckningar
och till olika priser. Detta gäller åtskilliga av våra mest använda läkemedel,
 vilka förekomma dels såsom varumärkesskyddade och då betinga
ett högre pris, dels ock utan varumärkesskydd och till avsevärt mycket
lägre pris. I regel bära, såsom vi sett, de varumärkesskyddade läkemedlen
relativt enkla benämningar och äro allmänt kända, under det att de varor,
som icke åtnjuta dylikt skydd, i farmakopén åsatts namn, som för lekmannen
äro svåra att uttala och hålla i minnet, vartill kommer, att möjligheten
att å apoteken erhålla motsvarigheter till de varumärkesskyddade
varorna men till betydligt billigare pris ännu torde vara känd endast av
en relativt ringa del av köparna. Om det nu skall anses oundgängligt, att
apoteken föra båda slagen av varor, synes det revisorerna, att tillvaron
av de billigare varorna åtminstone borde göras mera allmänt bekant,
t. ex. genom lämpliga anslag å apoteken eller på annat sätt, liksom det
givetvis även vore önskligt, att förhållandet av läkarna noga beaktades vid
utfärdandet av recept. Klart är vidare, att det för allmänheten i hög grad
skulle underlätta åtkomsten av de billigare varorna, om dessa åsattes namn,
vilkas bevarande i minnet och uttalande kunde ske utan ansträngning.

Skäligt synes vara, att en revidering av taxegrunderna i prissänkande
riktning förknippas med åtgärder, som för de minst bärkraftiga apotekens
innehavare säkerställa vad som kan anses vara en nöjaktig bärgning. I
detta avseende kunna olika vägar för en reform tänkas. Närmast tillhands
synes ligga, att genom utdebitering av avgifter av de mera bärkraftiga
apoteken, ungefär på samma sätt, apotekskommittén på sin tid
föreslog, skapa en regleringsfond, från vilken bidrag kunde efter vissa
grunder lämnas de ekonomiskt svaga företagen. Det torde av de ovan lämnade
uppgifterna rörande apotekens ''nettoinkomster vara tydligt, att nödvändigheten
att åstadkomma medel till en dylik utjämning icke behöver
hindra en effektiv sänkning av priserna. Då nämligen med nuvarande
priser en betydande del av apoteken uppnå påfallande höga nettoinkomster,
torde en lämplig prissänkning likväl för de större apoteken medgiva så
avsevärda inkomster, att erforderlig del därav kan avstås till en regleringsfond,
 utan att apoteksinnehavaren härigenom betages möjligheten till
en riklig avkastning av sin rörelse.

Såsom i den föregående historiken angives, är kravet på en sänkning
av läkemedelspriserna av ganska gammalt datum. De igångsatta utredningarna
hava hittills i stort sett icke avsatt andra resultat än vissa åtgärder
för ordnande av apotekarnas pensionsförhållanden och dylikt.

— 65 —

De åtgärder, som sålunda vidtagits för att trygga apotekarnas ställning
i pensionhänseende, hava visserligen icke möjliggjorts genom motsvarande
höjningar av läkemedelspriserna, men uppenbart är, att de inverkat fördröjande
på en revidering av taxegrunderna för åstadkommande av prissänkning.
 Då nu emellertid apoteksinnehavarnas pensionering genom berörda
åtgärder lärer vara ekonomiskt säkerställd, torde det få anses vara en
berättigad fordran, att nästa steg i apoteksfrågan blir vidtagandet av åtgärder
till förverkligande av riksdagens år 1907 uttryckta önskan om
tillhandahållande av billiga läkemedel.

Revisorerna vilja alltså, under åberopande av vad här anförts, framhålla
såsom synnerligen angeläget, att sådana anordningar vidtagas, att
en revidering av taxegrunderna för ernående av en effektiv prissänkning
måtte inom en snar framtid kunna genomföras.

§ 37.

Revisorerna hava avlagt besök å Växjö hospital.

Sedan riksdagens revisorer senast besökte hospitalet har jämlikt medgivande
av 1918 och 1919 års riksdagar hospitalsområdet utökats genom
inköp av lägenheten Kampen och vissa andra mindre lägenheter intill
hospitalet. I anslutning till berörda nyförvärv förelågo omfattande nybyggnads-
och ombyggnadsförslag vid hospitalet, vilka emellertid av kostnadshänsyn
icke förelädes riksdagen. Enligt vad revisorerna under hand
inhämtat är emellertid byggnadsfrågan för närvarande föremål för förnyad
utredning inom medicinalstyrelsen. De inköpta lägenheterna hava
hittills huvudsakligen använts för jordbruksändamål.

Revisorerna anse sig även böra omnämna den till Växjö hospital hörande
s. k. Korsbergakolonien, som jämte sinnessjukvård vid ett å särskilt
inköpt fastighet i Korsberga socken inrättat centralhem med tillhörande
lantbrukskoloni omfattar familjevård av sinnessjuka genom utackordering
i privata hem i Korsberga socken och delar av Bäckseda och Myresjö
socknar. Kolonien är stadd i oavbruten utveckling. Den 1 oktober 1926
vårdades å densamma 227 personer, därav 142 män och 85 kvinnor. Själva
hospitalet i Växjö har därjämte 404 vårdplatser men har under senare
tid varit starkt överbelagt.

Det avlagda besöket har icke föranlett något särskilt uttalande från
revisorernas sida.

§ 38.

Revisorerna hava avlagt besök vid hospitalsbygget i Hälsingborg.
Anläggandet av ifrågavarande hospital, som avses skola rymma 1,200
sinnessjuka och 200 svårskötta obildbara sinnesslöa, beslöts av 1917 års
riksdag. Anläggningskostnaderna beräknades ursprungligen till 9,700,000

5 — It ev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

Växjö

hospital.

Hälsingborgs

hospital.

- 66 —

Förordnande
av ordförande
och ledamöter
i vissa taxeringsnämnder.

Revisorernas

uttalande.

Anmärkningar
vid Stockholms
läns
räkenskaper.

kronor. År 1924 verkställda nya beräkningar upptogo emellertid ett belopp
av 11,038,500 kronor förutom ej närmare bestämda kostnader för
paviljonger för de sinnesslöa. Till hospitalsbygget, som uppföres å ett av
Hälsingborgs stad upplåtet område, har riksdagen för tiden till och med
budgetåret 1926—1927 beviljat sammanlagt 9,900,000 kronor. Härav hade
till mitten av oktober 1926 disponerats 8,996,875 kronor 2 öre. Dessutom
har för sistnämnda budgetår anvisats ett extra reservationsanslag
å 70,000 kronor till stallbyggnad och bostadshus vid hospitalet.

Av hospitalsbygget återstod vid revisorernas besök, förutom olika inredningsarbeten,
 uppförande av vissa specialpaviljonger, kyrka m. m.
Själva hospitalet beräknas kunna tagas i bruk under förra hälften av
år 1927.

En till anläggningen hörande bostadsbyggnad, som uppfördes tidigt för
att kunna användas av arbetare vid bygget, har, ehuru ej fullt färdig,
under tiden 1 oktober 1923—30 april 1926 mot en årlig hyra av 3,000
kronor varit uthyrd till Hälsingborgs stads drätselkammare för lindrande
av bostadsbristen i staden. De upplåtna lägenheterna hava under begagnandet
blivit mycket illa medfarna. Enligt bestämmelser i hyreskontraktet
har emellertid staden till medicinalstyrelsen inbetalat vid
besiktning bestämd ersättning härför. Det åligger dessutom staden att
vidtaga vissa åtgärder för byggnadens och omgivande tomts återställande
i det skick, varuti de befunno sig vid hyrestidens början.

Besöket har icke givit anledning till något särskilt uttalande från
revisorernas sida.

§ 39.

Genom kungörelser den 27, respektive den 30 november 1925 hava överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Stockholms län meddelat förordnande
för, bland andra, vissa kammarrättsråd och assessorer i kammarrätten
såsom ordförande eller ledamöter i taxeringsnämnd för år 1926.

Med hänsyn till den befattning kammarrätten har att taga med taxeringsmål
måste det enligt revisorernas förmenande anses mindre lämpligt, att
ledamot av nämnda domstol erhåller förordnande av ovan angivna art.

§ 40.

Revisorerna hava granskat räkenskaperna för Stockholms län under
budgetåret 1925—1926 och hava därvid gjort följande iakttagelser.

Till landsfiskalen i Ärlinghundra distrikt har utbetalts ersättning för
ett flertal s. k. polisresor, vilka av honom företagits under åren 1922
t. o. m. 1925 med tillhopa 1,906 kronor 17 öre. Det har väckt revisorernas
uppmärksamhet, att flertalet av dessa resor företagits med bil (egen

- 67 —

bil), oaktat det övervägande antalet av resorna kunnat ske med anlitande
av järnväg samt åtminstone i ett mycket stort antal fall resorna icke
synas hava varit av så bråskande art, att automobil behövt komma till
användning i den utsträckning, som skett. Då landsfiskal åtnjuter fribiljett
å järnväg inom sitt distrikt, hava ifrågavarande resor, därest de
skett järnvägsledes, endast kommit att draga en bråkdel av den kostnad
som nu utbetalts. Den omständigheten att landsfiskalen först under budgetåret
1925—1926 debiterat ersättning för under åren 1922 t. o. m. 1924
företagna bilresor har givetvis medfört svårighet för länsstyrelsen att
kontrollera dessa resor.

Revisorerna hava jämväl lagt märke till, att en annan landsfiskal hos
länsstyrelsen rekvirerat och uppburit ersättning för företagna tjänsteresor,
oaktat ifrågavarande resor i själva verket utförts av en inom hans distrikt
anställd extra landsfiskal. Revisorerna måste för sin del finna en dylik
åtgärd oriktig.

Granskningen av de utav länsstyrelsen utbetalta reseräkningarna har
givit revisorerna den bestämda uppfattningen av den kontroll, som från
länsstyrelsens sida utövas såväl med avseende på sättet för resornas företagande
som i fråga om debiteringen av ersättningen icke kan anses vara
tillfredsställande.

Utbetalningen av avlöningsmedel hos länsstyrelsen äger rum med användande
av postanvisningar till utom Stockholm bosatta personer och
har därvid löneutbetalningarna skett i särskilda postanvisningar för den
fasta lönen, dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring, sportelersättning m. m.
Revisorerna hava lagt märke till att åtskilliga befattningshavare sålunda
erhållit sin månadsavlöning i fyra olika postanvisningar. Detta förfaringssätt
har synts revisorerna mindre lämpligt, och ägnat att öka arbetet
såväl inom länsstyrelsen som för postverket, varjämte det givetvis för de
befattningshavare, vilka ägt uppbära avlöningen, medför ökat besvär.

Vidare hava revisorerna uppmärksammat de utbetalningar, som av länsstyrelsen
verkställts med anlitande av s. k. vägslitningsmedel. Ifrågavarande
medel uttagas med stöd av § 27 mom. 1 i Kungl. Maj:ts förordning
den 15 juni 1923 om motorfordon (nr 281) av omnibusföretag såsom
ersättning för ökat vägunderhåll och förvaltas av länsstyrelsen, som med
anlitande av dessa medel bekostar verkställandet av kontroll över föreföretagen
samt tryckning av biljetter in. in. Av de under budgetåret
1925—1926 redovisade vägslitningsmedlen hava 56,021 kronor 81 öre utbetalts
till vederbörande vägstyrelser, medan 10,022 kronor 85 öre av
länsstyrelsen disponerats för ovan angivna ändamål. För utfört arbete
med debitering av vägslitningsavgifter samt för kontrollresor m. m. har
en landskanslist uppburit 2,568 kronor 70 öre. Därvid har arvode för
resdag debiterats med ända upp till 24 kronor, varjämte ersättning utgått
icke blott för den vid förrättningen använda bilen utan jämväl i visst
fall med 12 kronor per dag till bilens förare. Jämväl sistnämnda gott -

— 68 —

görelse har utbetalts till befattningshavaren i fråga. Det vill synas revisorerna
som om dessa medel icke bort av länsstyrelsen disponeras till
ersättningar av berörda art.

Revisorerna hava jämväl iakttagit, att länsstyrelsen i några fall icke
synes, såvitt av handlingarna framgår, hava ställt sig till efterrättelse de
i § 2 av kungl. kungörelsen den 26 juni (nr 357) med tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet meddelade föreskrifterna angående avdrag vid
ledighet under vissa förhållanden. Sålunda har befattningshavare, vilken
fullgjort taxeringsarbete och för denna tjänstgöring uppburit gottgörelse
med avsevärda belopp, icke i nämnvärd utsträckning åtnjutit ledighet för
uppdragets fullgörande och ej behövt vidkännas avdrag å sin avlöning i
länsstyrelsen. Ovannämnda landskanslist, som uppburit arvode av 24
kronor per dag för kontroll över omnibustrafilcen, har de dagar han varit
upptagen med dessa förrättningar icke avstått någon avlöning såsom landskanslist.
 Det torde i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att sistnämnda
befattningshavare jämväl tjänstgör såsom kommissionär hos länsstyrelsen
samt av länsstyrelsen förordnats att vara ordförande i taxeringsnämnd.

Den omständigheten att länsstyrelsens befattningshavare i mycket stor
omfattning tilldelas uppdrag av olika slag, måste enligt revisorernas mening
i väsentlig grad inverka på behovet av medel för avlönande av
icke-ordinarie personal. Såsom ett exempel på i vilken omfattning befattningshavare
i Stockholms länsstyrelse tagas i anspråk för uppdrag
av denna art, vilja revisorerna omnämna följande av länsstyrelsen lämnade
uppdrag, avseende 1926 års taxeringar. I fråga om landskontorets
personal är sålunda att märka, att länsassessorn varit ordförande i taxeringsnämnden
i ett av länets folkrikaste distrikt samt att av de två
ordinarie länsbokhållarna den ene är ordförande i tre taxeringsnämnder och
den andre i tvenne. Av de fem ordinarie landskontoristerna tjänstgöra
två såsom nämndsordförande i vardera två taxeringsdistrikt, en i tre
distrikt, och en i fyra distrikt, samt en i ett distrikt, vilken senare dock
tillika är länsstyrelsens ombud i taxeringsnämnden i annat distrikt. En
tillförordnad landskontorist är, förutom ordförande i en taxeringsnämnd,
av länsstyrelsen förordnad ledamot i ytterligare fem nämnder. Jämväl
å landskansliet anställd personal har i stor utsträckning tagits i anspråk
för taxeringsuppdrag och arbete hos prövningsnämnden.

För tjänstgöring i samband med taxeringsarbetet hos prövningsnämnden
har till i länsstyrelsen anställd personal, icke tillhörande skrivbiträdes- eller
vaktmästarpersonalen, utbetalts 13,429 kronor. Sammanlagt har till hos
länsstyrelsen anställd personal utbetalts ersättning för taxeringsarbete med
tillhopa omkring 40,000 kronor. Då länsstyrelsens personal i så avsevärd
omfattning tages i anspråk för särskilda uppdrag utan att samtidigt behöva
vidkännas löneavdrag, måste härav enligt revisorernas mening bliva
följden, att behovet av icke-ordinarie personal gör sig starkt gällande

— 69 —

samt att de till förfogande stående medlen för avlönande av sådan personal
bliva otillräckliga.

I detta sammanhang vilja revisorerna omnämna, att länsstyrelsen för
budgetåret 1926—1927 äger disponera icke blott ett belopp av 67,968 kronor
av anslaget till befattningshavare i länsstyrelserna utan jämväl 45,500
kronor av femte huvudtitelns expensanslag, alltså tillhopa 113,468 kronor,
men att länsstyrelsen i allt fall ansett behov föreligga av ytterligare
medel.

Det synes revisorerna nödvändigt, att länsstyrelsen för framtiden iakttager
större återhållsamhet i avseende å meddelandet av uppdrag av berörda
art, så att icke dess egentliga uppgifter härigenom bliva lidande.

Granskningen av räkenskaperna för Stockholms län i avseende å budgetåret
1925—1926 hava givit revisorerna den allmänna uppfattningen,
att åtskilliga erinringar kunna göras beträffande länsstyrelsens sätt att
handhava förvaltningen, vilket för övrigt bestyrkes av att ett mycket
stort antal anmärkningar mot länsstyrelsens medelsdispositioner framställts
i riksräkenskapsverket.

§ 41.

Revisorerna hava avlagt besök å länsresidenset i Östersund.

Residensets huvudbyggnad inrymmer i bottenvåningen lokaler för länsstyrelsen
och i övervåningen boställsvåning för landshövdingen. Länsbokhållareexpeditionen
är förlagd till en av de fristående flyglarna, under det att
den andra upptages av arkivlokaler. De tillgängliga utrymmena hava länge
visat sig vara mycket otillräckliga för länsstyrelsens behov. Landshövdingen
saknar för närvarande eget tjänsterum och måste för ändamålet begagna
antingen plenisalen eller ett rum i boställsvåningen. Landskamreraren delar
rum med lappfogden. Å landskansliet och landskontoret arbeta i flera
fall 4—5 personer i samma rum. Lokalernas otillräcklighet och behovet
av ändringsarbeten även i boställsvåningen hava föranlett, att ett flertal
förslag om till- eller påbyggnad av residenset utarbetats. I slutet av år
1923 framlade länsstyrelsen och byggnadsstyrelsen olika alternativa förslag
i ämnet. Av statsfinansiella skäl blev emellertid framställning om
medel för bekostande av en ombyggnad icke avlåten till riksdagen. Endast
de mest trängande reparationerna å residensbyggnaden hava av byggnadsstyrelsen
för en kostnad av omkring 24,000 kronor år 1924 utförts
med anlitande av reservationsanslaget till byggnader och reparationer.

På grund av sina vid hesöket gjorda iakttagelser kunna revisorerna
icke underlåta att framhålla nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtagas
för åstadkommande av bättre lokalförhållanden för länsstyrelsen i
Östersund. Behovet härav har även kraftigt understrukits av riksdagens
justitieombudsman vid en av denne den 8 juni 1925 verkställd inspek -

Länsresidenset
i Östersand.

Revisorernas

uttalande.

— 70 —

tion. Vid nämnda förrättning anmärkte justitieombudsmannen jämväl på
att de till länsstyrelsen inkommande inkomstdeklarationerna å landskontoret
förvarades i vanliga skåp eller å öppna trähyllor, varigenom desamma
utsattes icke blott för eldfara utan även för risken av att obehöriga
skulle vid besök å landskontoret kunna taga del av deklarationernas
innehåll. Inspektionen utvisade emellertid även att deklarationerna
icke lämpligen kunde förvaras i arkivbyggnaden, då denna under
vintertid genom sitt avskilda läge skulle lägga hinder i vägen för erforderlig
tillgång till deklarationerna samt i övrigt saknade tillräckligt
utrymme för ändamålet. Vid revisorernas besök lågo å landskontoret
deklarationer icke blott i skåp och å hyllor utan även uppstaplade på
golvet. Oavsett hur länsstyrelsens lokalfråga må komma att lösas, måste
enligt revisorernas förmenande anordningar för tillfredsställande förvaring
av deklarationerna omedelbart av länsstyrelsen vidtagas.

— 71

SJÄTTE HUVUDTITELN.
Kommunikationsdepartementet.

§ 42.

Enligt förordningen om fördelning av a utomob ilska! temedel den 28 maj Automobii1926
(nr 161) må ett belopp, motsvarande högst en procent av landsbygdens skattemedlens

_ användning

andel i dessa medel enligt Konungens förordnande användas till under- fgr f0rskningsstödjande
av forsknings- och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig ändamål m. m.
grad befrämja ett ändamålsenligt användande av ifrågavarade medel.

Beträffande städernas andel i automobilskattemedlen saknas motsvarande
författningsbestämmelse. Över den häri ingående ntjämningsandelen
(20 procent av städernas hela andel) äger emellertid Kung!. Maj:t en allmän
förfoganderätt, varvid förutsatts (jfr. prop. 1924: nr 211, sid. 9) att ett
belopp, uppgående till högst eu procent av den å städerna fallande totala
andelen må på liknande sätt användas för forskningsändamål m. m.

Revisorerna hava från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen införskaffat vidstående
uppgift rörande användningen av den del av automobilskattemedlen,
 som enligt ovan angivna normer må av Kungl. Maj:t disponeras för
forsknings- och undersökningsändamål.

Av de enligt berörda uppgift till statens provningsanstalt till förfogande
ställda medlen, sammanlagt 65,200 kronor, var ett belopp av 60,200
kronor avsett för uppförande och iordningsställande av ett vägmaterialoch
fryslabonatorjium därstädes. Återstående 5,000 kronor avsåg utförande
därstädes under år 1926 av »meitodundersökningar», nödvändiga för att
provningsanstalten skulle tillfredsställande kunna utföra betalade uppdrag
från vägmyndigheter och svenska väginstiIntet.

Till svenska väginstitutet — sammansatt av representanter från vägooh
vattienbyggnadsstyrelsen, statens provningsanstalt, ingenjörsvetenskapsakademien,
 svenska vägföreningen och ett flertal andra institutioner
— har för 1925 anvisats 30,000 kronor. För 1926 begärdes av institutet ett
belopp av 70,500 kronor; den till grund för framställningen förslagsvis
uppgjorda staten slutade å 80,000 kronor, varvid förutsattes att återstoden,
cirka 10,000 kronor, skulle anskaffas genom bidrag från automobilklubben
samt vissa städer och vägdistrjkt. Utgiftsposterna utgöras av ingenjörs -arvoden, 20,000 kronor, kontorskostnader, inberäknat hyra av lokal inom
statens provningsanstalt, skrivhjälp m. m. 8,500 kronor, utredning om
lämpligaste konstruktionen av grus- och makadamvägar, 16,500 kronor
(varav inspektion av provvägar 4,000 kronor och materialprovningar vid

— 72 —

statens provningsanstalt 11,000 kronor), utredning om frostens skadliga
inverkan på vägar oah dess förebyggande (käl problemet), 25,500 kronor,
samt ytterligare arbetsuppgifter, 9,500 kronor. Kung!. Maj: t ställde den
14 maj 1926 ett belopp av 70,000 kronor till väginstitutets förfogande för
»understödjande av systematiska försök oob forskningar inom vägteknikens
område under tiden intill utgången av juni månad 1927». I övrigt angives
allenast i beslutet att såsom villkor för åtnjutande av nämnda, understöd
skall gälla att väg institutet skall vara underkastat den kontroll angående
medlens användning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan finna skäl
föreskriva.

Uppgift rörande dispositionen av den andel av automobilskattemedlen, som må
av Kungl. MaJ:t användas för forskningsändamål in. m.

Landsbygdens andel

Städernas andel

Dag för
Kungl.

Inkomster

U tgif ter

Inkomster

Utgifter

Maj:ts

beslut

1923 års automobilskattemedel.

[Landsbygdens 1 procent..................

53,662: 8 7

—

—

—

[Städernas 1 procent .....................

—

—

13,415: 71

—

—

[Till städernas utjämningsandel.........

—

—

—

15: 71

ls/s 1925

Till statens provningsanstalt............

—

23,000: —

—

7,000: —

2,/s 1924

Till vägnormaliers utarbetande........

—

5,000: —

—

—

18/11 1924

Till Svenska Väginstitutet (för verk-samheten 1925)..........................

—

23,600: —

—

6,400: —

,8/u 1924

Summa

53,662: 8 7

51,600: —

13,415: 71

13,415: 71

—

Hest

2,062: 8 7

—

—

—

—

1924 års automobilskattemedel.

Rest av 1923 års automobilskatte-

medel .......................................

2,062: 8 7

—

—

—

—

Landsbygdens 1 procent................

105,779: 84

—

—

—

—

Städernas 1 procent.....................

—

—

26,444: 96

—

—

Till landsbygdens utjämningsandel ...

—

182:93

—

8% 1925

Till städernas utjämningsandel ........

—

—

—

45: 7 8

*/« 1925

Till statens provningsanstalt för an-läggning av frvsningslaboratorium

_

15,000: —

_

_

°/s 1925

Till provning av gummiringar ........

—

5,000: —

—

—

u/s 1925

Summa

107,842: 71

20,182: 93

26,444: 96

45: 73

—

Rest

87,659: 7 8

—

26,399: 23

—

—

1923 års automobilskattemedel.

Rest av 1924 års automobilskatte-medel .......................................

87,659: 7 8

26,399: 2 8

Landsbygdens 1 procent..................

157,575: 95

—

—

—

—

Städernas 1 procent-..................

—

—

39,393: 98

—

—

Till landsbygdens utjämningsandel ■ •

—

462: 2 8

—

—

80/4 1926

Till städernas utjämningsandel.........

—

—

—

514: 28

u/e 1926

Till statens provningsanstalt ...........

—

15,000: —

—

5,200: —

6/s 1926

Till Svenska väginstitutet (för verk-samheten för tiden till 1 juli 1927)

_

55,500: —

15,000: —

l4/o 1926

Till Silleskogsvägen........................

—

88,333: 33

—

—

18/e 1926

Till trafikräkningar m. m................

—

76,000: —

—

38,000: —

7 6 1926

Summa

245,235: 73

235,295: ci

65,793: 21

58,714: 23

_

Rest

9,940: 12

—

7,078: 98

—

—

- 73 —

Det i tablån angivna bidraget å 88,333 kronor 33 öre till den s. k. Silleskogsvägen
(allmänna landsvägen'' mellan Nyköping och Södertälje å
sträckan över Sille skog) avsåg att möjliggöra fullbordande av ett av arbetslöshetskommissionen
tidigare igångsatt vägföretag å nämnda vägsträcka.

Med ''den sålunda lämnade redogörelsen har avsetts att belysa, i vilken
utsträckning ant om o b i 1 skot temedlen under de gångna åren använts för
understödjande av forsknings- och undersökningsarbeten av olika slag.

Vad till (en början angår det lämnade bidraget till fullbordande av Silleskogsvägen
är att märka att detta bidrag — siom av Kungl. Maj:t jämlikt
eljest gällande, bär ovan ej berörda grunder för disposition av automobilskattemedlen
anvisat — allenast ur redovisningssynpunkt av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hänförts till anslagen för forskningsändamål,
medan detta i själva verket icke avser att befrämja något försöksarbete
utan endast att möjliggöra färdigställandet av en för allmänna samfärdseln
nyttig vägainläggning.

I övrigt havia bidragen till huvudsaklig del utgått till svenska vägins
ti tu te t (Samt statens mater ialp ro vningsansta It. Beträffande det till väginstitutet
lämnade bidraget bör uppmärksammas att detta bidrag synes avsett
att bliva fortlöpande. För egen del kunna revisorerna icke undgå att
hysa tvekan om lämpligheten av att på detta sätt tillskapa en ny institution
av offentlig karaktär, för vars uppehållande allt framgent torde komma
att erfordras betydande anslag av statsmedel.

I viss män sammanhörande härmed är den skedda utvidgningen av statens
materlalprovningsanstalt, vid vilken knutits ett väglaboratorium med
lokaler inom en för ändamålet med understöd av automobilskattemedel
uppförd nybyggnad. Revisorerna vilja erinra att utgifterna för denna anstalt
äro avsedda att i första hand täckas av till anstalten inflytande inkomster,
 men att upprätthållandet av dess verksamhet krävt betydande
tillskott av statsmedel. Då nu det oaktat en ny underavdelning vid anstalten
inrättats, synes angeläget, att verksamheten därstädes så anordnas,
att icke härigenom kraven på statsunderstöd till anstalten ökas.

I avseende å den nu gällande normen för beräkningen av den andel av
automobilsikattemedlen, som må användas för forsknings- och undersökningsändamål
är att märka att genom den inträdda avsevärda stegringen
i automobilskatteinkomsterna ifrågavarande andel också i motsvarande
grad höjts, i viss mån utöver vad som tidigare torde förutsetts. Här omnämnda
förhållande påkallar enligt revisorernas förmenande övervägande,
huruvida icke en revision av hithörande författningsbestämmelser kan
vara erforderlig.

Kevisorerna

Tittaland».

74 —

Automobilbe siktningsvä äendet.

§ 43.

Enligt förordningen om motorfordon den 15 juni 1923 (nr 281) må automobil
icke tagas i bruk, innan den blivit registrerad. För erhållande av
registrering erfordras att den skall vara besiktigad. Beträffande automobilförare
gäller att automobil allenast må föras av den, som därtill innehar
gällande tillstånd (körkort).

För verkställande av ifrågavarande besiktningar och prövningar för erhållande
av körkort m. m. skola länsstyrelserna var för sitt län förordna
besiktningsmän varje gång för en tid av fyra kalenderår. Beträffande
dylik besiktningsmans kompetens gäller, att härtill icke må utses annan
än den, som genom avlagd examen vid teknisk läroanstalt eller genom
sysslande med tillverkning eller reparation av motorfordon eller eljest förvärvat
ingående kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och manövrering,
 samt genom redbarhet, samvetsgrannhet och hedrande vandel tillvunnit
sig allmänt förtroende. Besiktningsman, som själv skall innehava
gällande körkort för automobil, bör äga vana och skicklighet vid körning
med sådant fordon. Besiktningsmän må ej för något län utses till större
antal än det verkliga behovet oundgängligen kräver. Besiktningsman äger
ej verkställa förrättning inom annat län, än där hans stationsort är belägen.
För Stockholms stad och län må dock gemensamma besiktningsmän förordnas.

Förutom ovannämnda första besiktning i samband med registreringen
förekommer jämväl s. k. efterbesiktning. Periodisk dylik efterbesiktning
äger dock rum endast beträffande fordon, som användas i yrkesmässig
trafik. Sådant fordon skall minst en gång varje kalenderår uppvisas hos
besiktningsman för undergående av efterbesiktning. För övriga automobiler
gäller, att de skola undergå efterbesiktning, när sådan ändring av automobil
företagits, att uppgifterna i automobilregistret icke längre överensstämma
med automobilens beskaffenhet.

Om automobil vid besiktning befunnits i föreskrivet och lämpligt skick,
skall besiktningsmannen med sitt sigill (plomb) försegla de å automobilen
i avvaktan på dess slutgiltiga registrering och erhållande av ordningsnummer
provisoriskt anbringade besiktningsskyltarna, vilka därjämte
skola förses med besiktningsmärke. Ifrågavarande besiktningsskyltar har
fordonsinnehavaren att före besiktningen anskaffa hos polismyndigheten
i orten.

Den som önskar avlägga förarprov för erhållande av körkort skall undergå
prövning rörande sin kännedom om automobil och körning med sådant
fordon hos besiktningsman i det län, där han är mantalsskriven eller där
han erhållit sin utbildning. För prövningen skall lämplig automobil tillhandahållas
besiktningsman.

Avgiften för första besiktning eller efterbesiktning av automobil uppgår
till 15 kronor samt för motorcykel till 10 kronor. För prövning av

— 75 —

förarekompetens erläggas 10 kronor. Dessa avgifter uppbäras av besiktningsmannen,
 som årligen har att avgiva redovisning till vederbörande
länsstyrelse.

Därjämte äger besiktningsmannen att vid resa, som föranledes av förrättning,
 uppbära rese- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglemente!.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 12 oktober 1923 (nr 379) utfärdade instruktionen
för besiktningsmän för motorfordon äger besiktningsman att
ur de avgifter som till honom erlagts för utförda besiktningar och förarprov
tillgodogöra sig arvode med för kalenderår räknat hela den del av
avgifternas summa, som icke överstiger 16,000 kronor; hälften av den del
av avgifternas summa, som överstiger 16,000 men icke 20,000 kronor; samt
en tredjedel av den del av avgifternas summa, som överstiger 20,000 kronor.
Såsom tillsyningsman över körskola åtnjutes därutöver, enligt länsstyrelsens
bestämmande, ett arvode av högst 1,000 kronor årligen.

Revisorerna hava låtit införskaffa uppgifter å besiktningsmän, som under
åren 1924 och 1925 varit förordnade samt å summan av de besiktningsavgifter
m. m., som envar av dessa uppburit. Dessa uppgifter hava sammanförts
i nedanstående sammanställning.

76

Sammanställning över besiktningsavgifter, uppburna av automobilbesiktningsmännen
under vart och ett av åren 1924 och 1925 m. in.

19 2 4

19 2 5

Uppburna

Behållen

Inleverera!

till

Uppburna

Behållen

Inlevererat

avgifter

andel

statsverket

avgifter

andel

statsverket

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Överstdthållarämbetet.

En besiktningsman:

Stockholm ...............

16,325

—

16,162: 60

162: 50

26,590: —

20,196; 6 6

6,393: 34!

» ...............

25,290

—

19,763: 88

5,526: 6 7

28,835: —

20,945: —

7,890: —!

» ...............

26,715

—

20,238: 88

6,476: 67

20,985: —

18,328: 38

2,656:6 7

» ...............

32,815

—

22,271: 06

10,543: 34

28,675: —

20,891: 66

7,783: 34

> ...............

21,105

—

18,368: 84

2,736: 66

23,490: —

19,163: 83

4,326: 6 7

» *)...............

6,520

—

6,520: —

—

7,500: —

7,500: —

—

» 1)...............

3,575

—

3,575: —

—

15,795: —

15,795: —

—

Stockholms lån.

En besiktningsman:

Stockholm ...............

7,445

—

7,445: —

—

9,725: —

9,725: —

—

» ...............

6,185

—

6,185: —

—

7,740: —

7,740: —

Södertälje..................

6,375

—

6,375: —

—

12,185: —

12,185: —

—

Stockholm *)...............

1,450

—

1,450: —

—

—

—

—

Södertälje *)...............

—

—

—

1,225: —

1,225: —

—

Uppsala lån.

En besiktningsman:

Tierp .....................

—

—

—

7,630: —

7,630: —

—

Uppsala ..................

20,140

—

18,046: 66

2,093: 84

18,010: —

17,005: —

1,005: —

Södermanlands län.

En besiktningsman:

Nyköping..................

7,142: so

7,142: 50

—

3,ol 1: 50

3,511: so

—

» ..................

—

—

—

9,306: 50

9.306: bo

—

» ..................

—

—

—

65: —

65: —

—

Katrineholm ............

8,535

—

8,535: —

—

10,820: —

10,820: —

—

Eskilstuna ...............

9,725

—

9,725: —

—

11,995: —

11,995: —

—

Östergötlands län.

En besiktningsman:

Norrköping...............

21,365

—

18,455: —

2,910: —

26,725: —

20,241: 68

6,483: 32

Linköping ...............

5,100

—

5,100: —

—

5,030: —

5,030: —

—

» ...............

5,100

—

5,100: —

—

5,030: —

5,030: —

—

» *) ............,

60

—

60: —

—

—

—

—

Ödeshög ..................

1,725

—

1,725: —

—

2,740: —

2,740: —

—

Motala .....................

5,995

—

5,995: —

—

7,495: —

7,495: —

—

Åtvidaberg ...............

1,405

—

1,405: —

.-

1,625: —

1,625: —

—

Kisa ........................

745

—

745: —

—

1,520: —

1,520: —

—

Jönköpings län.

En besiktningsman:

Jönköping ..............

11,900

—

11,900: —

—

12,124: so

12,124: so

—

Eksjö .....................

9,145

—

9,145: —

—

10,795: —

10,795: —

—

Värnamo..................

3,575

—

3,575: —

—

6,760: -

6,760; —

—

Kronobergs län.

En besiktningsman:

Växjö ....................

10,301

—

10,301: —

—

10,450: —

10,450: —

—

.Ljungby .,................

5,251

—

5,251: —

_

4,998: —

4,998: —

—

) Vikarie.

77

■ ........ '' " ......." "

19 2 4

19 2 5

1

Uppburna j

Behållen

inlevererat

till

Uppburna

Behållen j

inlevererat.

till

avgifter j

andel

statsverket

avgifter

andel

statsverket

kr.

kr

kr.

kr.

kr.

kr.

En besiktningsman:

Kalmar.....................

10,382: -

10,382: —

—

11,885

—

11,885: —

—

Oskarshamn ............

5,750: —

5,750: —

—

5,481

—

5,481: —

—

Västervik..................

7,441: —

7,441: -

—

8 895

—

8,895: —

—

Vimmerby ...............

3,761: —

3,761: —

—

4,141;

—

4,141: —

—

Gotlands län.

lin besiktningsman:

Visby........................

4,489: -

4,489: —

—

5,365

—

5,365: —

—

» ........................

4,030: —

4,030: —

—

4,845

4,845: —

—

Blekinge län.

En besiktningsman:

Karlskrona ...............

6,230: —

6,230: —

—

7,370

—

/,870: —

—

Karlshamn ..............

4,885: —

4,885: —

6,232

—

6,282: —

—

Kristianstads län.

En besiktningsman:

Ängelholm ...............

7,580: —

7,580: —

—

8,615

—

8,615: —

—

Klippan ..................

2,244: —

2,244; —

—

1,438

—

1,438: —

—

Hässleholm........... ■■

6,829: —

6,829: —

—

10,206

—

10,206: -

—

Kristianstad...............

2,730: —

2,730: —

—

—

—

—

» ...............

4,082: —

4,082: -

—

9,021

—

9,021: —

—

Simrishamn...............

8,118: —

8,118: —

—

7,988

—

7,988: —

—

Malmöhus län.

En besiktningsman:

Malmö .....................

24,955: —

19,651: 6 7

5,303: 33

26,120

—

20,040: —

6,080: —,

» • .....................

19,155: —

17,577: so

1,577: 60

29,705

—

21,235: —

8,470:—:

Hälsingborg...............

26,010: —

20,003: 33

6,006: 67

28,130

—

20,710: —

7,420: —:

Trälleborg ..............

25,945: —

19,981: 66

5,963: 34

26,390

—

20,130: —

6,260: —

Hallands län.

En besiktningsman:

Halmstad..................

9,575: —

9,575: —

—

11,025

—

11,025: —

— :

Varberg ..................

2.731: —

2,731: —

—

5,ti i 2: so

5,612: so

—

j Göteborgs och Boluis län.

En besiktningsman:

Göteborg .................

19,035: —

17,517: so

1,517: 50

22,020

—

18,673: 3 8

3,846: 6 (

» ..................

33,235: —

22,411: 6 7

10,823: 83

41,125

—

25,041: 66

16,083: 34;

Uddevalla .................

9,960: —

9,960: —

—

12,060

—

12,060: —

—

Älvsborgs län.

En besiktningsman:

Åmål .....................

4,870: —

4,870: —

—

6,625

—

6,625: —

- 1

Vänersborg...............

7,860: —

7,860: —

—

6,490

—

6,490: —

Alingsås ..................

3,350: —

3,350: —

—

6,750

—

6,750: —

Borås .....................

13,580: —

13,580: —

—

15,090

—

15,090: —

—

Skaraborgs län.

En besiktningsman:

Mariestad ...............

2,510: —

2,510: —

—

2,440

—

2.440: —

—

Linköping ...............

9,085: —

9,085: —

—

9,230

—

9,230: —

—

Skövde.....................

3,840: —

3,840: —

—

4,625

—

4,625: —

—

Tidaholm ...............

8,075: —

8,075: —

—

4,350

—

4,350: —

—

» ...............

—

—

—

4,390

—

4,390: —

- 1

%

— 78 —

19 2 4

19 2 5

Uppburna

Behållen

Inlevererat

Uppburna

Behållen

Inlevererat

avgifter

andel

statsverket

.avgifter

andel

statsverket

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Värmlands län.

•

En besiktningsman:

Karlstad ..................

12,574: —

12,574: —

—

10,174

—

10,174: —

—

Kristinehamn............

1,457: -

1,457: —

—

3,573

—

3,573: —

—

» ‘) ............

4,359: —

4,359: —

—

2,130

—

2,130: —

—

Filipstad ..................

2,940: —

2,940: —

—

1,119

—

1,119: —

—

• 2) ...............

—

—

—

2,990

—

2,990: —

—

Arvika .....................

362: —

362: —

—.

—

—

—

» s) .....................

8,390: —

8,390: —

—

10,465

—

10,465: -

—

Säffle........................

2,285: —

2,285: —

—

4,035

—

4,035: —

—

Sunne .....................

7,189: —

7,189: —

—

6,745

—

6,745: —

—

Örebro lån.

En besiktningsman:

Örebro ....................

9,136: —

9,136: —

—

7,792

—

7,792: —

—

» .....................

13,560: —

13,560: —

—

16,045

—

16,022: so

22: 60

» ’).....................

2,737: —

2,737: —

—

1,411

—

1,411:-

—

Askersund4)...............

1,024: —

1,024: —

—

2,094

—

2,094: —

—

9 )...............

Kopparberg...............

975: —

975: —

—

2,290

_

2,290: —

—

Karlskoga ...............

4,262: —

4,262: -

—

5,140: -

5,140: —

—

Västmanlands län.

En besiktningsman:

Västerås ..................

13,120: —

13,120: —

—

12,090

—

12,090: —

—

Sala ........................

4,170: —

4,170: —

—

8,255

—

8,255: —

—

Köping.....................

—

—

—

2,365

—

2,365: —

—

Kopparbergs län.

En besiktningsman:

Falun .....................

13,835: —

13,835: —

—

12,490

—

12,490: —

—

Hedemora ...............

4,350: —

4,350: —

—

5,505

—

5,505: —

—

Ludvika ..................

6,605: —

6,605: —

—

8,015

—

8,015: —

—

Mora .....................

7,295: —

7,295: —

—

9,599

—

9,599: —

—

Malung.....................

3,875: —

3,875: —

—

3,960

—

3,960: —

—

Gävleborgs län-

En besiktningsman:

Gävle .....................

16,490: —

16,245: —

245: —

17,620

—

16,810: —

810: —

Söderhamn...............

4,935: —

4,935: —

—

2,895

—

2,895: —

—

Hudiksvall ...............

9,615: —

9,615: —

—

11,645

—

11,645: —

—

Bollnäs ..................

4,555: —

4,555: —

—

5,050

—

5,050: —

—

» 0) ..................

495: —

495: —

—

1,310

—

1,310: -

—

Jämtlands län.

En besiktningsman:

Östersund ...............

7,009: —

7,009: —

—

6,600

—

6,600: —

—

» ...............

3,225: —

3,225: —

—

3,021

—

3,021: —

—

Sveg ........................

2,160: —

2,160: —

—

2,760

—

2,760: —

—

Väslernorrlands län.

En besiktningsman:

14,550:

14 550:

15 755

15 755:

Härnösand ...............

7,930: —

7,930: —

_

8,545

_

8^545: —

—

Örnsköldsvik ............

8,035: —

8,035: —

—

7,140

—

7,140: —

—

Sollefteå ..................

7,269: —

7,269: —

—

5,215

—

5,215: —

—

4) Vikarie. — 2) 9/e—8l/u

1925. — 3)

Fr. o. m.

/4 1924. -

4) 7i 1924

->7u 1925.

- 6) 20/u —

sl/i2 1925. — 6) Vikarie i Bollnäs och Söderhamn.

79 —

19 2 4

1 9 2

5

Uppburna

Behållen

Inlevererat

Uppburna

,, , Inlevererat

Behållen 1 ...

avgifter

andel.

statsverket

avgifter

andel

''statsverket

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Västerbottens län.

En besiktningsman:

Umeå .....................

9.179: —

9,179: —

—

10,635

—

10,635

- - *

Skellefteå..................

8.010; —

8,010: —

—

7,500

—

7,500

— -

Vilhelmina ...............

1,115: —

1,115: —

—

1,770

—

1,770

Lycksele ..................

3,139: 50

3,139: bo

—

2,720

—

2,720

! |
i

Norrbottens lön.

En besiktningsman:

1

Luleå .....................

7,3130: —

7,330: —

—

6,330

—

6,330

» 1 ....................

—

—

—

1,135

—

1,135

—! —

lloden .....................

2,945: —

2,945: —

—

—

—

_

» ..................

410: —

410: —

—

4,520

—

4,520

— —

Malmberget.............

1,530: —

1,530: -

—

1,625

—

1,625

Kiruna.....................

1,255: —

1,255: —

—

1,395

—

1,395

Haparanda ...............

2,685: -

2,685: —

—

—

*)

| —

» ...............

—

—

—

10

—

10

—! —

Över Torneå ............

595: —

595: —

—

1,475

—

1,475

— —

Summa

832,293: —

770,407:16

61,885: 86

957,988

—

872,957

i

15 J 85.030: S5

b Vikarie. — 2) Avgått i September 1925 och ej lämnat någon uppgift.

Enligt den lämnade redogörelsen uppgår alltså summan av inom riket
uppburna besiktningsavgifter för år 1924 till 832,293 kronor och för år
1925 till 957,988 kronor. Till statsverket har härav inlevererats 61,885,
respektive 85,030 kronor.

Den av vederbörande besiktningsman behållna andelen i besiktningsavgifterna
överstiger vad 1925 beträffar för 9 av besiktningsmännen 20,000
kronor. 9 hava för sagda år för egen del uppburit 15,000—20,000 kronor
och 16 10,000—15,000 kronor.

Den allmänna obligatoriska besiktning, som motorfordonen för när- Revisorernas
varande äro underkastade, företages i samband med registreringen, det Dttalandevill
säga då fordonen äro nya, och då felaktigheter i regel icke torde förekomma.
 Med undantag för de s. k. trafikbilarna är efterbesiktning icke
obligatorisk i andra fall, än då sådana ändringar å fordonet företagits,
att rättelse påkallas med avseende å de uti automobilregistret införda uppgifterna.
 Någon mera ingående undersökning för upptäckande av verkliga
brister i axlar och hjul, styrinrättning m. m. lärer icke vid besiktningarna
företagas. Sin egentliga betydelse torde dessa hava såsom grundval
för registreringen. Ur trafiksäkerhetssynpunkt torde däremot det nuvarande
besiktningsförfarandet få tillmätas ett tämligen underordnat
värde, och sammanfattningsvis torde kunna sägas att detsamma i sin
nuvarande utformning innebär en i förhållande till effektiviteten alltför
stor omgång.

— 80 —

Vad åter angår den del av besiktningsmannaarbetet, som avser prövningen
av automobilförare (för körkorts erhållande), torde denna ur säkerhetssynpunkt
hava större betydelse. Tvivelsutan förutsattes för utövandet
av nämnda uppgift ett stort mått av ansvarskänsla och samvetsgrannhet
samt goda tekniska insikter.

I sistnämnda avseende bör likvisst omnämnas, att endast ett begränsat
antal av de nuvarande besiktningsmännen synes hava erhållit någon mera
omfattande teknisk specialutbildning; till besiktningsmän äro sålunda för
närvarande förordnade — förutom ett flertal ingenjörer och mekaniker —
ett stort antal personer ur de mest skilda yrken, såsom affärsmän, officerare,
 jägmästare och andra civila tjänstinnehavare med flera utanför de
rent tekniska grenarna. Såsom i sin mån belysande för det mått av
teknisk yrkeskunskap, vilket för närvarande anses böra krävas, må antecknas,
 att i ett fall en domprost förordnats att under den ordinarie
besiktningsmannens ledighet upprätthålla dennes befattning. I detta sammanhang
vilja revisorerna fästa uppmärksamheten pa den frihet, som
enligt gällande författningsbestämmelser i viss utsträckning är allmänheten
medgiven i fråga om valet av besiktningsman. Sålunda ma för
körkorts erhållande prov avläggas för vilken som helst av besiktningsmännen
inom det län, där vederbörande är mantalsskriven; om vederbörande
hellre så önskar, kan prov också få avläggas för någon av besiktningsmännen
i det län, där han erhållit sin utbildning. Redan i samband
med genomförandet av 1928 års lagstiftning i ämnet framhölls de möjligheter
till missbruk, som en dylik alltför stor valfrihet kunde medföra;
det kunde sålunda tänkas att viss besiktningsman i syfte att obeliörigen
tillskanska sig uppdrag — eller av annan anledning — ådagalade efterlåtenhet
vid provens anställande, varigenom han företrädesvis komme att
uppsökas på andra besiktningsmäns bekostnad. På grund härav genomfördes
ovannämnda begränsningar i tidigare förefintliga allmänna frihet
i valet av besiktningsman. Med understrykande av de sålunda anförda
synpunkterna vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida icke ytterligare inskränkningar
av den nuvarande valfriheten mellan olika besiktningsmän
kan vara påkallad. Till detta påpekande hava revisorerna närmast föranletts
av sina vid granskningen av de införskaffade inkomstuppgifterna
gjorda iakttagelser; sålunda har förmärkts, att vissa besiktningsmän kunna
uppnå högst ansenliga inkomstbelopp, vilka icke synas stå i rätt förhållande
till automobiltrafikens begränsade omfattning å vederbörande ort.

I de mindre städerna och på landsbygden synes besiktningsmannaarbetet
i allmänhet utövas som bisyssla till annan yrkesanställning, varvid
den årliga arvodesinkomsten uppgår till belopp, växlande från cirka
100 till omkring 10,000 kronor. I Stockholm och vissa andra städer, där
besiktningsmannauppdraget utövas mera yrkesmässigt, bar den behållna
andelen av uppburna avgifter i ett flertal fall stigit till omkring 20,000
kronor för år. Vad Stockholm beträffar, äro två utav de därstädes till -

— Bisätta
besiktningsmännen dessutom anställda som besiktningsmän inom
Stockholms län; då vid beräkningen av dessa besiktningsmäns andel i
uppburna avgifter ingen sammanläggning av inkomsterna från de båda
besiktningsområdena ägt rum, har för dessa båda besiktningsmän inkomsten
under de senare åren kommit att uppgå till närmare 30,000
kronor. I de sålunda angivna sifferuppgifterna har icke räknats med
inflytande arvoden såsom kontrollant för körskolor.

Även då arbetet på detta sätt utövas mera sammanhängande, synes det
dock icke vara så tidskrävande att icke möjligheter till annat förvärvsarbete
förelegat. Enligt vad införskaffade uppgifter giva vid handen
hava i vissa fall medhunnits upp till 25 eller ännu flera fordonsbesiktningar
och förarprov om dagen, varvid uppburits avgifter till belopp av
cirka 350 kronor, eller därutöver per dag. I stället förekomma andra
dagar eller tidsperioder, då inga förrättningar företagits. Själva expeditionsarbetet
synes icke vara av någon mera krävande beskaffenhet. Besiktningsinstrumentet
innefattar i regel — förutom vissa uppgifter rörande
fordonens tillverkning och typ, vikt m. m., vilka uppgifter grundas
på de upplysningar, som automobilinnehavaren härutinnan författningsenligt
har att lämna — allenast ett jakande svar på en däri förefintlig
tryckt fråga rörande det besiktigade fordonets trafikduglighet.

I betraktande av nu anförda förhållanden och sådan utvecklingen på
detta område gestaltat sig måste revisorerna därför finna de grunder,
efter vilka besiktningsmännens arvoden för närvarande beräknas, leda
till resultat, som i allmänhet för dessa ställa sig mer än skäligt gynnsamma.

Med vad revisorerna sålunda anfört har avsetts att belysa det nuvarande
automobilbesiktningsväsendet och en del därmed sammanhängande
förhållanden. Enligt revisorernas förmenande torde vad som härvid
framkommit motivera en revision av hithörande bestämmelser, i
syfte att ovan anmärkta missförhållanden i den nuvarande organisationen
undanröjas.

§ 44.

Revisorerna hava besökt Arvfurstens palats.

Till ifrågavarande byggnad hava utrikesdepartementet, regeringsrätten
och lagrådet sina ämbetslokaler förlagda.

Byggnadens ursprungliga fasad mot Fredsgatan tillkom under 1600-talet. År 1783 övergick fastigheten i prinsessan Sofia Albertinas ägo,
varefter på slutet av 1700-talet uppfördes byggnadens mot Gustaf Adolfs
torg och strömmen vettande delar.

I anledning av en vid 1926 års riksdag framlagd plan till ifrågavarande
byggnads reparation och iståndsättning har riksdagen — i betraktande

6 — liev.-berättelse ang. statsverket för år 1920. I.

Arvfurstens

palats.

— 82 —

Revisorernas

uttalande.

Landsstatsliuset
i Malmö.

Revisorernas

uttalande.

Länsstyrelsen
i Örebro län.

särskilt av nödvändigheten av vissa grundförstärkningsarbetens snara
företagande — anvisat medel till ett belopp av 112,103 kronor 78 öre
för påbörjandet av ifrågavarande iståndsättningsarbeten m. m.

Med hänsyn till sina vid besöket gjorda iakttagelser kunna revisorerna
vitsorda att ifrågavarande fastighet tarvar iståndsättning och reparation.
Detta gäller icke blott byggnadens yttre utan ock själva inredningen.
Revisorerna vilja särskilt framhålla behovet av iståndsättningsåtgärder
i den stora våningen en trappa upp, vars inredning är av stort konstnärligt
värde men som för närvarande befinner sig i ett mindre tilltalande
skick.

§ 45.

Revisorerna hava besökt landsstatshuset i Malmö.

För ombyggnad av sagda fastighet anvisades på 1918 års riksstat 135,000
kronor.

Med hänsyn till de nuvarande lokalernas otillräcklighet har på senaste
tiden utredning pågått rörande tillbyggnad av landsstatshuset. I skrivelse
den 6 oktober 1926 har byggnadsstyrelsen hemställt om anslag för ändamålet
med 87,000 kronor. Förslaget omfattar — förutom vissa moderniseringsarbeten
i länsresidenset m. m. — en tillbyggnad av landsstatshuset
med en flygelutbyggnad i två våningar, inrymmande vaktmästarbostad
om tre rum och kök, varjämte skulle åstadkommas utökning av det för
maskinskrivning disponerade rummet.

Enligt vad revisorerna vid besöket iakttogo måste länsstyrelsens lokaler
för närvarande anses så knappt tilltagna, att en utökning av desamma i
och för sig framstår som önskvärd. Med avseende å det nu i sådant
syfte framlagda förslaget vilja revisorerna emellertid framhålla, att det
ökade lokalutrymme, som genom detta skulle vinnas, synes ringa i förhållande
till byggnadskostnaderna. Revisorerna vilja ifrågasätta lämpligheten
av att nedlägga ytterligare kapital i en fastighet, som i längden
dock icke synes kunna lämna tillfredsställande utrymmen. Fn omprövning
av frågan om anskaffandet av annan fastighet synes revisorerna nu
böra komma till stånd.

§ 46.

Revisorerna hava besökt länsstyrelsen i Örebro län.

Nämnda länsstyrelse har sina lokaler förlagda till Örebro slott, där
jämväl landshövdingens boställsvåning är inrymd.

På grund av länsstyrelsens trångboddhet har under senare åren utredningar’
pågått rörande en förändrad disposition av slottslokalerna. Enligt

— 83 —

ett i detta avseende av byggnadsstyrelsen den 17 november 1925 framlagt
förslag skulle den i våningen en trappa upp belägna landshövdingebostaden
tagas i anspråk för länsstyrelsens behov och nämnda bostad i stället
förläggas till våningen tre trappor upp, som för närvarande är till större
delen outnyttjad.

På grund av sina vid besöket gjorda iakttagelser vilja revisorerna
framhålla, att länsstyrelsens nuvarande lokaler uppenbarligen äro med
hänsyn till personalens och arbetets omfattning otillräckliga och otillfredsställande.

I övrigt föranleder besöket intet särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 47.

Revisorerna hava besökt Jämtlands läns lantmäterikontor i Östersund.

Ifrågavarande lantmäterikontor har alltsedan år 1912 haft sina lokaler
förlagda till rådhuset i nämnda stad. För ändamålet disponeras en del av
denna byggnads bottenvåning jämte källarvåningen. Hyran uppgår till

4,500 kronor för år, inräknat avgift för värmle och vatten. Därjämte förhyres
i en annan närbelägen fastighet en lägenhet om tre rum m. m. för en
årshyra av 1,800 kronor, inberäkna t värmeavgift.

Utredning har under senaste tiden pågått om uppförande av nybyggnad
för lantmäterikontoret. Enligt ett av byggnadsstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 28 oktober 1926 framlagt förslag beräknas kostnaderna
för en dylik byggnad, uppförd av sten i två våningar, till 202,000 kronor.
Häri ingå icke kostnaderna för tomt.

Verkställda undersökningar rörande den lämpligaste tomten för ändamålet
hava givit vid handen, att i detta avseende två olika alternativ närmast
kunna ifrågakomma. Av lantmäteristyrelsen har tillstyrkts att
byggnaden uppföres å eu intill stadens rådhus belägen tomt (nr 207), vilken
tomt äges av en missionsförening och kan förvärvas för ett pris av

20,000 kronor.

Gentemot detta har länsstyrelsen i avgivet utlåtande framhållit, att
nämnda tomts läge visserligen vore fördelaktigt men att med hänsyn till
en framtida utvidgning av stadens flickskola, som gränsade till denna
tomt, det vore önskvärt, att tomten icke nu disponerades för en statlig
byggnad. Länsstyrelsen har i stället förordat lantmäteribyggnadens förläggning
till en av staden kostnadsfritt erbjuden tomt norr om stadens
planlagda område intill den s. k. fornbyn, Jämtli kallad. Länsstyrelsen
har därvid framhållit hurusom i närheten härav stadsfullmäktige reserverat
plats för en museibyggnad, för vars uppförande medel redan insamlats
till ansenligt belopp.

Lantmäteristyrelsen har avstyrkt byggnadens förläggning till denna plats,

Revisorernas

uttalande.

Lantmäterikontoret
i
Jämtlands län.

— 84 —

Revisorernas

uttalande.

som vore belägen cirka 11/s kilometer från stadens nuvarande centrum mellan
Kyrko- och Storgatorna med därvarande post, telegraf, banker m. m. och
2 kilometer från statens järnvägars huvudstation. Erfarenheterna av
byggnadsverksamheten i Östersund utvisade att stadens utveckling icke
ginge mot norr, där nybyggnad på sista 20 åren ej förekommit, utan att tillväxten
skedde söderut, där under senare åren en helt ny stadsdel växt
fram. Förslaget att förlägga lantmäterikontoret vid Jamtli syntes vara
ett led i strävandena att med konstlade medel tvinga stadens utveckling
norrut samt även att förbereda lösningen av frågan om ett blivande landsarkivs
förläggning i en av de lokala myndigheterna önskad riktning. Med
ett så avlägset läge som det sålunda ifrågasatta följde otvivelaktigt enligt
lantmäteristyrelsens mening störa olägenheter, framför allt för den allmänhet,
 som besökte lantmäterikontoret, i första hand länets jordägande befolkning,
 vilken ju ej vore bosatt på platsen. Även för den i stor utsträckning
förekommande kommunikationen med länsstyrelsen och domarkanslier
uppstode svårigheter.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 28 oktober 1926 anfört, att den
intill rådhuset belägna tomten hade ett gynnsammare läge; styrelsen
kunde dock näppeligen anse att den med den mera avlägsna tomten å Norr
förenade olägenheten borde »tillskrivas så stor och i detta fall avgörande
betydelse att statsverket icke skulle begagna sig av stadens erbjudande, att
ställa denna tomt utan ersättning till förfogande.»

I samband med besöket å lantmäterikontoret togo revisorerna de båda
ifrågasatta tomtplatserna i betraktande.

Revisorerna fingo vid sitt besök det intrycket att de nuvarande lokalerna
för ifrågavarande lantmäterikontor icke kunna anses för sitt ändamål
tillfredsställande. De till arkivlokal använda källarutrymmena voro
synnerligen trånga och såväl med hänsyn till belysningsförhållandena som
eljest olämpliga såsom arbetslokaler, vartill kommer att fara föreligger för
där förvarade lantmäterikartors och övriga arkivaliers förstörelse genom
fukt.

Vidkommande den erbjudna tomtplatsen norr om staden måste revisorerna
finna de av lantmäteristyrelsen påpekade olägenheterna av lantmäterikontorets
förläggning till denna plats vara av den betydenhet att det
i detta avseende gjorda erbjudandet måste sägas för staten framstå som
mindre fördelaktigt.

Utan att i övrigt ingå på spörsmålet om lämpligaste sättet för ordnande
av lantmäterikontorets lokalfråga måste revisorerna därför som sin mening
hävda, att vid valet mellan de för en tilltänkt nybyggnad föreslagna
båda platserna den intill rådhuset belägna tomten är att föredraga trots
den merutgift, som dess förvärvande betingar.

85 —

§ 48.

Revisorerna hava avlagt besök vid Bohus fästning och Varbergs fästningsruin.

Sedan under senaste årtiondena till reparationer av Bohas fästning anvisats
tillhopa 50,000 kronor, har vid 1926 års riksdag godkänts en plan
för fästningens restaurering. De ifrågasatta konserveringsåtgärderna avse
lagning av tak och murrester, uppförande av nya skalmurar och strävpelare
m. m. Kostnaderna för planens genomförande, sammanlagt 150,000
kronor, äro avsedda att fördelas på fem år, varav 30,000 kronor anvisats
för 1926—1927. Det ursprungligen uppgjorda förslaget till ruinens restaurering
slutade på ett belopp av 500,000 kronor. Av sparsamhetsskäl
ansåg emellertid departementschefen restaureringsåtgärderna böra begränsas
till ovannämnda belopp av 150,000 kronor.

Till vissa iståndsättningsåtgärder å Varbergs fästning hava under åren
1916—1926 utgått följande belopp,

Från anslag under arméförvaltningen............................... ...... 90,000

Från arbetslöshetsmedel............................................... 400,000

Donerade medel :...........................................................................— 10,000

Summa kronor 500,000.

Även med hänsyn tagen till att ifrågavarande båda minnesmärken anses
tillhöra de värdefullaste inom landet synas kostnaderna för deras restaurering
högst betydande.

Revisorerna vilja erinra att jämväl å andra platser föreflnnas liknande
byggnader eller minnesmärken, som med hänsyn till deras kulturhistoriska
värde böra bevaras och för vars konservering kunna komma att krävas
statsanslag. Ifrågavarande minnesmärken stå för närvarande alltefter
deras ursprungliga användning eller på grund av Kungl. Maj:ts särskilt
fattade beslut under olika myndigheters vård, varvid dessa myndigheter
hava att tillse att erforderliga medel för deras underhåll beredas. Under
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens tillsyn äro sålunda ställda
Visby statsrum’ jämte därvarande kyrkoruiner ävensom vissa andra ruiner
och ödekyrkor. För Riddarholmskyrkan, Kalmar slott, Läckö slott in. fl.
andra byggnadsminnesmärken står byggnadsstyrelsen som ansvarig vårr
dåre. Även arméförvaltningen, marinförvaltningen, fångvårdsstyrelsen,
in. fl. myndigheter hava dylika byggnader under sin vård. Den allmänna
tillsynen över att dessa minnesmärken behörigen underhållas utövas
emellertid av riksantikvarien.

För egen del vilja revisorerna framhålla angelägenheten av att en enhetligare
behandling av hithörande frågor kan åstadkommas. För vinnande
av nödig överblick samt tillika begränsning av anslagskraven

Bohus fästning
och Yarbergs
fästningsruin.

Revisorernas

uttalande.

— 8 K —

synes önskvärt, att erforderliga konserveringsåtgärder utföras efter en
gemensam plan med hänsynstagande till de olika byggnadernas kulturhistoriska
värde och övriga skäl, som tala för deras framtida bevarande.
Härvid torde jämväl böra beaktas, i vad mån bidrag från vederbörande
ort kan påräknas.

§ 49.

stad^ia^lör Kungl. Maj:t har den 12 september 1921 fastställt stadsplan för Dals i)#is-Kd

m. m. Ed i Dalsland. På samma gång meddelades byggnadsbestämmelser samt
byggnadsordning, varjämte föreskrevs att en byggnadsinspektör skulle
förordnas för samhället.

På ifrågavarande utmed järnvägen Mellerud—Kornsjö belägna plats
har på senare tid växt fram ett samhälle, som blivit en livligt besökt
handels- och turistort. Större delen av det nuvarande samhället ligger
på det under domänstyrelsens förvaltning ställda åborättshemmanet Västra
Ed. Stadsplanen omfattar förutom detta område jämväl vissa delar av
Eds kyrkoherdeboställe.

Åborättshemmanet Västra Ed, som ursprungligen tillhört kronan, men
senare kommit i enskild innehavares hand, återvanns till kronan genom
Kungl. Maj:ts dom år 1910. Det står numera under skogsstatens vård
och förvaltas som kronopark under benämning Västra Ed.

Bebyggelsen skedde tidigare på det sätt att dåvarande innehavaren av
hemmanet mot viss årlig hyra upplät tomter, dock med förbehåll, att
därest hans dispositionsrätt till hemmanet komme att frånkännas honom,
kontrakten skulle förfalla. När hemmanet år 1910 avträddes till kronan,
voro 25 tomter upplåtna på arrende, varav 19 bebyggts med boningshus.
Genom omförmälda dom upphörde arrendekontrakten att gälla. Gjorda
framställningar från tomtinnehavarna att med äganderätt förvärva tomterna
avslogos; tomtinnehavarna bereddes dock tillfälle kvarsitta genom provisoriska
upplåtelser, som sedermera tid efter annan förlängts.

Den 1 september 1911 anbefalldes dåvarande överintendentsämbetet att
uppgöra förslag till stadsplan- och tomtindelning.

Efter vidlyftiga utredningar, avseende bland annat frågan om ecklesiastika
boställets utläggande till tomtmark, kunde omsider, såsom förut
nämnts, stadsplan av Kungl. Maj:t fastställas den 12 september 1921.
Med hänsyn till samhällets egenskap av turistort och bytescentrum i en
gränsort samt i betraktande av att större delen av samhället läge å
kronomark ansågos emellertid särskilda åtgärder påkallade för att befordra
samhällets utveckling i en rätt riktning. Staten borde alltså enligt vad
från vederbörande myndigheter framhölls icke inskränka sig allenast till
att försälja tomter utan borde ock lämna sin medverkan till samhällets
förseende med vägar och allmänna platser, vatten- och kloakledningar,
utlämnandet av lån för tomter o. s. v. Under samverkan mellan bygg -

— 87 —

nadsstyrelsen och domänstyrelsen igångsattes därefter ytterligare utredningar
i dylikt syfte.

Sedan tomtinnehavarna i upprepade framställningar framhållit vådorna
av det osäkerhetstillstånd vari de alltjämt befunne sig utan möjlighet att
inköpa sina tomter, slutfördes utredningarna av byggnadsstyrelsen och
domänstyrelsen under 1924 och 1925, varefter proposition om upplåtelse
av tomter från kronoegendomen kunde föreläggas 1925 års riksdag, som
biföll Kungl. Maj:ts förslag.

Under den tid samhället varit i statens hand har den oordnade bebyggelsen
inom samhället fortgått. Tidigare uppförda hus hava tillbyggts
på ett olämpligt sätt och nya byggnader hava olovligen och på icke planmässigt
sätt uppförts.

Revisorerna hava besökt ifrågavarande samhälle.

Enligt vad revisorerna vid sitt besök inhämtade, har någon försäljning
av tomter inom samhället ännu icke i någon större utsträckning kommit
till stånd. Detta har bland annat berott på, att ändringar i stadsplanen
ansetts påkallade.

Beslut har fattats om rivning av vissa byggnader, som ur stadsplanesynpunkt
befunnits olämpliga, däribland ett vid stranden av sjön Lilla
Lee beläget bostadshus, kvarstående från äldre tid och väl bibehållet.
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke sistnämnda byggnad är värd
att alltjämt bevaras.

Under senaste åren har utanför det stadsplanelagda området uppstått
byggnadsverksamhet; sålunda har på ett privat område öster om det
egentliga samhället och från detta avskilt genom kronan tillhörig mellanliggande
obebyggd mark, uppförts ett tiotal nya bostadshus.

Det rådande osäkra tillståndet med avseende å tomtförhållanden in. m.
i Dals-Ed har, enligt vad av tomtinnehavarna själva framhållits och vid
revisorernas besök jämväl bestyrktes, lett till en fortskridande olaglig och
mindre lämplig bebyggelse därstädes. Härigenom hava svårigheterna för
ett uppordnande av fastighetsförhållandena än mer ökats, varjämte en
nödtvungen byggnadsverksamhet uppstått utanför stadsplaneområdet.

Revisorerna finna det önskvärt, att en slutgiltig reglering av hithörande
frågor inom en snar framtid äntligen måtte komma till stånd.

Revisorernas

uttalande.

— 88 —

Angående den
rättslig*
vården av
kronans lasta
egendom.

Det inom
byggnadsstyrelsen
förda
fastighetsregistret.

SJUNDE HUVUDTITELN.

Finansdepartementet.

§ so.

Enligt § 40 i Kungl. Maj:ts kungörelse den 26 november 1920 med föreskrifter
rörande det offentliga byggnadsväsende! (nr 744) skall inom byggnadsstyrelsen,
 enligt de närmare bestämmelser, som därom äro eller kunna
varda meddelade, föras statistik över statens husbyggnadsväsen i vad det
avser dels i städer oeh stadsliknande samhällen samt deras omedelbara närhet
belägna, staten tillhöriga eller av staten helt eller delvis disponerade
fastigheter, såväl bebyggda som obebyggda, dels och statens annorstädes belägna
fastigheter, såväl bebyggda som obebyggda, iden mån desamma ej äro
uteslutande avsedda för jordbruk eller skogsbruk. För sammanbringandet
av erforderligt material till omförmälda statistik skulle, i den mån ej annat
av Kungl. Maj:t föreskreves, varje statsmyndighet, vilken förvaltade
sådan staten tillhörig eller av staten disponerad fast egendom, som avsåges
i nämnda paragraf, dels snarast före den 1 april 1921 till byggnadsstyrelsen
insända fullständiga förteckningar ej mindre över samtliga under
myndighetens förvaltning stående eller av myndigheten helt eller delvis
disponerade fastigheter av ifrågavarande slag än även över de hos
myndigheten förvarade officiella handlingar, som rörde Samma fastigheter,
 dels ock utan dröjsmål meddela de särskilda upplysningar om fastigheterna,
 som byggnadsstyrelsen kunde komma att äska. Omfattningen av
ifrågavarande statistik är noggrant angiven i § 3 av instruktionen för
byggnadsstyrelsen den 31 december 1917 (nr 986).

Redan år 1918 påbörjades av byggnadsstyrelsen uppläggandet av ett
fastighetsregister för Stockholms stad. Arbetet härmed har fortskridit
så långt, att samtliga inom Stockholm befintliga, statsverket tillhöriga
fastigheter finnas registrerade med angivande av huvudsakliga data. Sedan
arbetet avbrutits år 1923, återupptogs detsamma hösten 1925. Revidering
och komplettering av förteckningen i enlighet med styrelsens instruktion
bär med sistnämnda år påbörjats.

Registrering av statens fastigheter i landsorten påbörjades år 1921 och
avbröts likaledes år 1923. Hösten 1925 påbörjades densamma ånyo. För
närvarande äro samtliga under marinförvaltningen, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
 telegrafstyrelsen, lotsstyrelsen, generaltullstyrelsen,
fångvårdsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, riksmarskalks -

— 89 —

ii mbetet, riksbanken, r iksantikvarien, kommerskollegium och universiteten
hörande fastigheter samt huvudparten av de av arméförvaltningen och domänstyrelsen
förvaltade fastigheterna förtecknade i enlighet med ett
mindre, provisoriskt blankettformulär. När denna förteckning i enlighet
med det mindre formuläret genomförts, kommer förteckningen att fullständigas
i enlighet med instruktionen.

Bestämmelser om en motsvarande enhetlig registrering ur juridisk synpunkt
av kronans egendom hava ännu icke meddelats, utan den rättsliga
registreringen liksom övrig rättsvård av denna egendom omhänderhaves
av de särskilda ämbetsverken enligt deras respektive instruktioner samt
rådande praxis. Spörsmålet om åstadkommande av en förbättrad rättslig
vård och såsom grundval härför tillförlitlig registrering av denna egendom
har sedan åtskilliga år tillbaka varit föremål för uppmärksamhet.

Sålunda väcktes motionsledes fråga härom redan vid 1916 och 1917 års
riksdagar. Motionerna avslogos emellertid av riksdagen. Ämnet upptogs
ånyo på grund av motion vid 1918 års riksdag. Med anledning av motionen
anhöll riksdagen nu (skrivelse nr 368), att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning om och i vad män den rättsliga omvårdnaden av kronans
fasta egendom måtte kunna uppdragas åt kammarkollegium samt, om utredningen
därtill föranledde, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Genom remiss den 20 juni 1918 anbefallde Kungl. Maj:t sedermera kammarkollegium
att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med den av riksdagen
begärda utredningen.

Med skrivelse den 6 maj 1925 har kammarkollegium inkommit med sin
utredning i ämnet. Kammarkollegiets förslag går ut på bibehållande i huvudsak
av den nuvarande uppdelningen ämbetsverken emellan av förvaltningen
av kronans fasta egendom. Beträffande densammas registrering
framlägger kollegiet en plan av i huvudsak följande innebörd.

Kammarkollegium fastslår inledningsvis såsom ett totalomdöme om de
fastighetsförteckningar, som nu föras av de egendomsföivältande verken,
att desamma — om man undantoge det fastighetsregister, som vattenfallsstyrelsen
vore i färd med att upplägga — icke motsvarade de krav som med
skäl syntes böra ställas å inventarier över den statens värdefulla egendom,
varom bär vore fråga. Dessa förteckningar hade förklarligt nog upplagts
närmast för att tillgodose den de respektive organen åliggande tekniskt ekonomiska
vården om egendomen i fråga. Upplysningar i rättsligt hänseende
hade ansetts mindre angelägna; i många fall saknades de även helt
och hållet. Då man sålunda konstaterade, hurusom varken jordeboken
eller de specialförteckningar, som för närvarande fördes, fyllde måttet i
förevarande hänseende, uppställde sig problemet, huru frågan om en verklig
liggare över denna egendom lämpligen borde för framtiden ordnas.

Den rättsliga
omvårdnaden
av kronans
fasta egendom.

1916. 1917
och 1918 års
riksdagar.

Kammarkollegium
den
6/5 1925.

Kammarkollegium
den
14/» 1925.

— 90 —

Såsom plan för eu sådan registrering av kronans fasta egendom syntes
det kollegiet, som om man nu tillsvidare kunde stanna vid det önskemålet,
att kunna i Stockholm, må vara lins skilda ämbetsmyndighetler därstädes,
erhålla en lätt tillgänglig och säker upplysning om all kronans fasta egendom
med de rättsliga data rörande densamma, som tillhörde en verklig
fastighetsliggare. Kollegiet avgiver vidare förslag å de ämbetsmyndigheter,
 som kollegiet ansåge höra komma i fråga för omliänderhavande, var
och en beträffande densamma underställd egendom, av dessa register, vilka
ämbetsverk utvalts dels med avseende å betydenheten i och för sig av
det dem underställda fastighetsbeståndet, dels med hänsyn därtill, att desamma
ägde tillgång till egna ombudsmannaorgan. De föreslagna ämbetsverken
vore utom kammarkollegium självt riksmarskalksämbetet, fångvårdsstyrelsen,
 arméförvaltningen, marinförvaltningen, lotsstyrelsen, general
poststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
generaltullstyrelsen och domänstyrelsen. Byggnadsstyrelsen bär icke medtagits,
 enär densamma ansåges handhava endast den tekniskt-ekonomiska
skötseln av den densamma underställda egendomen. All fast egendom, som
icke folie under någon av de angivna elva myndigheternas domvärjo, skulle
redovisas :i den hos kammarkollegium upplagda avdelningen av liggaren,
oavsett om egendomen i fråga stode under kollegiets överinseende eller
icke. Ett avsteg från den bär ifrågasatta planen att söka åstadkomma ett
fullständigt inventarium, samlat hos vissa statsmyndigheter i Stockholm,
skulle emellertid av praktiska skäl göras beträffande universiteten, så att
liggarna över universitetens egendom skulle upprättas och förvaras vid
universiteten.

Vad anginge systemet för uppläggandet av den ifrågasatta reformerade
liggaren ansåge kollegium den principen genomgående böra upprätthållas,
att varje juridisk fastighet erhölle sitt särskilda upplägg eller blad eller
ock alternativt kort, vilken princip läge till grund för den pågående registreringen
av vattenfallsstyrelsens fastigheter. Innan kollegium avgåve
ett definitivt förslag till bestämmelser rörande den form, som lämpligen
borde föreskrivas för den tilltänkta nya liggarens upprättande, torde emellertid
enligt kollegiets mening yttrande böra inhämtas, särskilt av de elva
myndigheter i Stockholm, vilka jämte kollegium tänkts skola komma att
omhänderhava uppgiften med liggarens upprättande och förande, samt av
Ujxpsala och Lunds universitet.

Vid utlåtandet fogades formulär till vattenfallsstyrelsens under utarbetning
varande liggare, upptagande jämväl sådana uppgifter som inköpspris,
taxeringsvärde m. m. av betydelse för fastigheternas värde och disposition.

Ifrågavarande av kammarkollegium avgivna utredning, har, sedan den
inkom till finansdepartementet, icke utremitterats till vederbörande. I

I samband med avgivande den 14 september 1925 av svar å remiss i en
ursprungligen av statsbokföringskommittén väckt, av riksräkenskapsver -

— 91

ket vidareförd fråga angående inrättande av en statens fastighetsfond
m. m. kar kammarkollegium ånyo berört frågan om den rättsliga vården av
kronans fasta egendom samt framhållit, att upprättande av en rättsvårdsligigiare
måste anses utgöra eu nödvändig förutsättning för eu ekonomisk
förteckning, som skulle kunna ligga till grund för bokföringen av vissa
statens fastigheter, samt att r ä tf svårdsl i gg a ren, så upplagd, som vattenfallsstyrelsen
tänkt sig för de under dess förvaltning stående fastigheterna,
lätt skulle kunna kompletteras att utgöra även en ekonomisik liggare, Ur
denna skulle då kunna lämnas de uppgifter, vilka erfordrades för redovisning
i rikshuvudboken. Kammarkollegium framhåller slutligen, att frågan
om inrättande av en statens fastighetsfond lämpligen borde till avgörande
företagas först i samband med prövning av det av kollegium väckta förslaget
om uppläggandet av en liggare över det publika fastighetsbeståndet.

Revisorerna anse sig i detta sammanhang böra erinra, att de sakkunniga,
som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1912 tillkallades för att i samråd
med dåvarande överintendentsämbetet efter verkställd utredning utarbeta
förslag till en allmän plan för statens byggnadsverksamhet inom
Stockholms stad ävensom för användandet och tillgodogörandet i övrigt
av staten tillhöriga fastigheter därstädes, den 18 mars 1925 inkommit med
sin utredning i ämnet.

Revisorerna hava från de fastighetsförvaltande verken införskaffat uppgifter
å de fastigheter, som åt kronan förvärvats under tiden 1 januari 1900
—30 juni 1926, varvid uppgifterna skulle avse tiden för åtkomsten, fångets
beskaffenhet, tid när lagfart för kronans räkning sökts och beviljats samt
i fall, där till äventyrs lagfart ej sökts eller erhållits, anledningen därtill.
Vidare hava revisorerna för att taga kännedom om äganderättsliandlingarnas
förvaring och registrering besökt följande verk, nämligen arméförvaltningen,
 marinförvaltningen, telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.
Med anledning av den av revisorerna sålunda verkställda undersökningen
vilja revisorerna beträffande nedannämnda verk och inrättningar göra följande
erinringar.

Enligt vad fångvårdsstyrelsen upplyst, förvaras styrelsens äganderättshandlingar
bland styrelsens övriga s. k. säkerhetshandlingar i brandfri lokal
och förteckning över desamma föres inom styrelsen.

Den från fångvårdsstyrelsen inkomna uppgiften bär givit revisorerna
anledning till erinran i följande avseende. För inköp av fastigheten nr 55 C
i kvarteret Eleonora i Växjö till anordnande därstädes av bostäder åt befattningshavare
vid central fängelset beviljade riksdagen å tilläggsstat för
år 1918 ett reservationsanslag å 96,000 kronor. Köp med Cl. F. Rydbeck avslutades
sedermera den 5 oktober 1918. Å de å nämnda fastighet befintliga
bostadshusen har sedermera enligt uppgift av fångvårdsstyrelsen nedlagts

l>yggnadss*kkunnigas
betänkande
den
18 mars 192f>.

Av revisorerna
verkställd
undersökning.

Fångvårds styrelsen.

Revisorernas

uttalande.

Arméförv altni
ngen.

Beviljade lajjlarter.

— 92 —

en kostnad av 157,970 kronor 55 öre. Ifrågavarande fastighet, sådan den
nu befinner sig, stål'' alltså kronan i eu kostnad av över 250,000 kronor. Lagfart
å fånget bär ännu ej sökts. Anledningen härtill är, enligt vad fångvårdsstyrelsen
uppgivit, att man velat undvika den till Växjö stadskassa
enligt nådigt brev den 30 december 1918 ingående fastighetsköpsavgiften
av en procent av fastighetens taxeringsvärde.

Revisorerna finna det anmärkningsvärt, att fångvårdsstyrelsen underlåtit
söka lagfart å ifrågavarande fastighet samt kunna icke undgå ålit uttala
sin förvåning över det skäl, som av styrelsen åberopats som stöd för
denna underlåtenhet.

Arméförvaltningens handhavande av den rättsliga vården om kronans
fasta egendom bär givit revisorerna anledning till erinringar i åtskilliga
hänseenden.

Vad till eu början beträffar de fastigheter, vara arméförvaltningen för
kronans räkning redan erhållit lagfart, framgår av den lämnade redogörelsen,
 att beträffande ett stort antal av dessa fastigheter avsevärd tid förflutit
från kronans förvärv och till den tidpunkt, då lagfart sökts. Sålunda
hava av de av arméförvaltningen i förteckningen redovisade omkring
830 ärendena i icke mindre än vid pass 130 fall minst omkring 4 och
högst omkring 19 år förflutit mellan tiden för förvärvet och tidpunkten för
ansökning om lagfart, därvid revisorerna likväl bortsett från ett fall,
där kronan förvärvat fastigheten genom expropriation år 1874 och lagfart
sökts den 30 oktober 1911. Av de nämnda 130 fallen liar i icke mindre än
84 fall tiden mellan förvärvet och lagfartsansökan uppgått till mellan 7
och 19 år. Revisorerna, som vid sin undersökning ej kunnat ingå på en
granskning av de skål, som kunna hava föranlett dröjsmålet med ingivande
av lagfartsansökning, vilja med några fall belysa de anförda uppgifterna.

Genom kontrakt den 11 och den 17 juli 1907 samt tilläggskontrakt den
14 maj 1909 upplät Uddevalla stad till kronan utan ersättning »Stadägan
N:o 917, utgörande del av ängen N:o 62 AdLersborg och å Stadägan N:o
918 och 919, utgörande del av ängen N:o 63 Baggeby» till byggnadsplats
och övningsfält för Kungl. Bohusläns regemente. Lagfart å ifrågavarande
område söktes först den 3 december 1923. — Genom kontrakt den 28 november
3906 upplät Vänersborgs stad till kronan utan avgift »områdena
N:r I—XXII enligt karta av S. Mångberg år 1925, utgörande enligt stadens
fastighetsregister och registerkarta Stadägan N:r 169 + 170». Lagfart å
detta fång söktes först den 16 november 1925. — Genom åtskilliga köpekontrakt,
 samtliga av år 1905, inköptes av enskilda ägare 15 avsöndriingar
från V 4 mantal Frösunda vik i Solna socken för en sammanlagd köpesumma
av i runt tal 440,000 kronor. Lagfart å ifrågavarande fång söktes först den
2 december 1935, dock beträffande två av fastigheterna icke förr än den

— 93 -

16 mars 191G. — Genom kontrakt den (i november 1906 upplät Östersunds
stad utan avgift till kronan dels ett område om 62.5450 hektar av hemmanet
Odensala nr 3, kallat Lugnet, i Östersunds stad, dels lägenheten Övningsfältet
nr 3 om 22.5600 hektar under 2 V» »tmld» Odensala nr 4 i Brunflo sockel!,
 dels ock 39 mindre lägenheter. Lagfart ä dessa fång söktes icke förr
än den 7 april 1913. — Elva hemmansdelar i Toffla socken, vilka tillsammans
torde utgöra Tofta skjutfält, inköptes genom olika köpebrev av år
1908. Lagfart söktes icke förr än under år 1915, i ett fall icke förr än den
3 april 1916.

I fråga om fastigheter, varå lagfart ännu icke erhållits, vilja revisorerna
framhålla, hurusom å tre smärre fastigheter i Sör Ronune by i Stora Tima
socken, vilka inköptes år 1902, lagfart sökts den 9 juni 1906 och då förklarats
vilande. På förfrågan har av arméförvaltningen meddelats, att i dessa
ärenden intet åtgjorts förr än för kort tid sedan, då länsstyrelsen i Falun
anmodades att ombesörja lagfarten. — Fyra lägenheter, Skjutbanan nr 16,
Skjutbanan nr 18, Skjutbanan nr 24 och Skjutbanan nr 26 i nämnda socken
inköptes år 1902. Först den 7 oktober 1914 söktes lagfart å dessa fång, men
förklarades lagfarten vilande, i sammanhang varmed, enligt vad ämbetsverket
på förfrågan av revisorerna meddelat, kungörelser utfärdades jämlikt
§ 10 lagfartsförordningen. Under år 1920 anhöll arméförvaltningen,
att nämnda länsstyrelse måtte fullfölja dessa ärenden. Från länsstyrelsen
meddelades emellertid sommaren 1926, att ärendena angående lagfart å
dessa fastigheter ännu icke vore klara. — Lägenheten Häktåker i Tingstäde
socken inköptes år 1905. Den 8 maj 1911 söktes lagfart å lägenheten
och förklarades lagfarten vilande, enär säljarens åtkomst ej blivit styrkt.
Vederbörlig kungörelse utfärdades, varefter ansökningen fullföljdes år
1916 och år 1922, men vid bägge tillfällena av domstolen icke beviljades,
på grund av att fångeshandlingen, som under tiden av någon oförklarlig
anledning förkommit för fortifikationsbefälhavaren, därvid icke kunnat
företes. Arméförvaltningen har nu för avsikt att, om lagfart av underrätten
fortfarande vägras, vädja till högre instans.

En av revisorerna företagen undersökning av handlingar angående kronans
av arméförvaltningen omhänderthavda och för truppförbanden upplåtna
fastigheter i olika städer har givit vid handen följande.

Enligt ett den 28 december 1904 och den 6 mars 1905 upprättat skriftligt
kontrakt mellan kronan och Gävle stad upplät staden utan ersättning
med full äganderätt till kronan för Hälsinge regementes räkning ett å bifogad
karta närmare angivet markområde.

Enligt av staden lämnad uppgift innehöll denna mark i areal 181,710
kvadratmeter (cirka 18 hektar).

Den 13 november 1905 bär kronan erhållit lagfart å 0.5 hektar av fasta
vreten gamla n:ris 24 och 25 å Sörby ägor inom Gävle städs område. Denna

Icke lagfarna
fastigheter.

De av arméförvaltningen

till revisorerna
lämnade uppgifterna.

— 94 —

Förkomna

äganderätts handlingar.

fastighet torde ingå i det av Gävle stad till kronan överlåtna markområdet.
Ä återstoden (cirka 17.5 hektar) synes arméförvaltningen icke hava ombesörjt,
 att lagfart blivit sökt för kronan. Av kartan framgår tydligt att den
av staden till kronan överlåtna marken omfattar väsentligt mer än 0.r> hektar
(antagligen ytterligare 17.r> hektar.

Enligt ett den 12 juni 1907 samt den 20 och den 31 januari 1908 undertecknat
skriftligt kontrakt mellan kronan och Växjö stad upplät staden
med full äganderätt till kronan, därest Kung!. Maj :ts tillstånd därtill kunde
erhållas, till plats för kasernetablissement och till övningsfält m. m. för
Kronobergs regemente ett markområde i areal innehållande omkring 3S2
tunnland.

Kronan synes icke hava erhållit lagfart å den mark, som staden sålunda
överlåtit till kronan för regementets räkning. I arméförvaltningens äganderättsförteckning
finnes åtminstone icke denna fastighet angiven.

Enligt ett den 15 och den 22 november 1907 upprättat kontrakt mellan
kronan genom a rm é torv al tn in gens fortifikationsdepartement samt Lunds
stad överlät staden till kronan för Södra skånska infanteriregementets räkning
vissa närmare angivna fastigheter (odaljordarna Vipeholim n:ris 1
och 7 samt Galjevången nr 15 ävensom ägolat tema n:ris 71, 72, 73, 74 och
75 å östra fäladen). I areal skulle dessa fastigheter enligt kontraktet innehålla
tillhopa cirka 61 hektar.

A den mark, som staden sålunda överlåtit till kronan, synes kronan icke
hava erhållit lagfart. Dessa hemmansdelar finnas icke upptagna i arméförvaltningens
fastighetsförteckning.

Rörande intet av dessa senast angivna fall finnas uppgifter meddelade
i den av revisorerna från aiiméförvaltningen införskaffade förteckningen.

Belysande för den ordning, som i nu förevarande hänseende råder inom
arméförvaltningen, synas följande av nia r inför val luingen lämnade uppgifter
vara.

Den 6 juni 1904 beviljades lagfart å en lägenhet, benämnd Batteriområdet
nr 1, avsöndrad från ''/m mantal Han i Fleringe socken. Nämnda område
omsluter fullständigt — jämte annat år 1888 exproprierat område — viss
mark, som förvärvats år 1899 eller 1900, medan Fårösunds fästning stod
under förvaltning av arméförvaltningens fortifiikationsdepartement. Den
15 mars 1904 beviljades lagfart å 5/10 mantal Utbunge i Bunge socken. Inägosklftet
av sistnämnda fastighet omsluter dels visst år 1888 exproprierat
område, dels viss mark, förvärvad åren 1899 eller 1900 på uppdrag av fortif
ik åt lonsde partemen tet. Samtliga här nämnda fastigheter ställdes i samImnd
med kustflottans omorganisation från och med den 1 januari 1902
under marin förvaltningen. Fångeshandlingarna rörande berörda åren
1899 eller 1900 förvärvade markområden hava enligt marinförvaltningens
uppgift trots anmaningar av detta ämbetsverk ej stått att finna hos forti -

— 95 —

f ika tionsdeparteme n liet och ej heller hos fortifikationsbefälhavaren på Gotland.

Enligt instruktionen för arméförvaltningen den 31 december 1921 (nr 858)
åligger det, bland annat, dels fortifibationsdepartementet, som på föredragning
av chefen för dess civilbyrå har att handlägga ärenden angående
förvärv eller försäljning av fast egendom, att förvara äganderätts- och
andra värdehandlingar och att vidtaga åtgärder för bevarande av dylika
handlingars gällande kraft, dels ock ämbetsverkets domäntjänsteman att
över lantförsvaretls fastigheter föra liggare, upprättad efter formulär, som
av vederbörande departement fastställes. För tiden till och med den 31
december 1911 hade kamreraren å fortifibationsdepartementet uppdrag
att förvara departementets fastighetshandlingar, men efter denna tid liar
detta uppdrag överflyttats på domäntjänstemannen, vilken tjänsteman
från och med den 1 januari 1912 tillkommit å ämbetsverkets stat och vilken
enligt då liksom nu gällande instruktion för arméförvaltningen hade
skyldighet, bland annat, att fora liggare över lånt försvarets fastigheter,
och har det inom verket ansetts, att domäntjänstemannen med övertagande
av nämnda handlingar även bure ansvaret i första hand för desamma och
hade att tillse, att eventuellt erforderliga åtgärder med dem vidtoges.

En förutsättning för Kung]. Maj:ts och riksdagens beslut angående
uppflyttning från och med den 1 januari 1920 av ombudsmannatjänsten till
ordinarie tjänst av andra lönegraden synes hava varit, att vården och
ansvaret för de handlingar, som rörde lantförsvarets fasta egendom, överlämnades
till honom. Dylikt överlämnande har emellertid ännu icke ägt
rum, men det tages för närvarande under övervägande inom arméförvaltningen,
 att ombudsmannen från och med den 1 januari 1927 skall övertaga
vården av fastighetshandlingarna samt att eu revidering av handlingarna
i samband därmed skall äga rum.

Vid besöket konstaterade revisorerna, att den av arméförvaltningen
förda liggaren var ofullständig i av revisorerna berörda hänseenden. Lagfartishandlingarna
förvarades i ett kassaskåp, som var uppställt i domäntjänstemannens
ämbetsrum.

Vad sålunda förekommit synes revisorerna giva vid handen, att arméförvaltningen
på ett synnerligen anmärkningsvärt sätt försummat den
rättsliga omvårdnaden om de under ämbetsverket hörande fastigheterna.

Revisorerna vilja uttala en bestämd förväntan, att åtgärder snarast vidtagas,
 som kunna bringa ordning och reda i arméförvaltningens fastighetsväsende.

Marinförvaltningen har i sin uppgift redovisat omkring 190 förvärv. Av
de fång, varå lagfart beviljats, har i vid pass 40 fall tiden mellan fånget

Handläggningen
inom
arméförvaltningen
av
äganderättsärenden.

Besök i arméförvaltningen.

lievisorernas

uttalande.

Marinförvaltningen.
 Beviljade
lagfarter.

Icke lag/arna
fastigheter.

Intecknad

fastighet.

— 96 —

och lag fartsansökningen uppgått till mellan 4 och 10 år. Såsom exempel
''härå kali omnämnas, att å 12 fastigheter å Djurgården, som marinförvaltningen
förvärvat genom avtal med Stockholms stad den 24 september 1918;
lagfarts sökts och beviljats först den 16 november 1925. Å en annan fastighet
å Djurgården, som förvärvats, likaledes genom avtal med Stockholms
stad, den 24 september och den 1 oktober 1918, bär lagfart sökts och meddela
tis först den 12 juli 1926.

Vidkommande de fastigheter, varå lagfart icke ännu beviljats, to ide till
eu början böra anmärkas, att lagfart i regel icke sökts på exproprierade
fastigheter. I övrigt torde med anledning av marinförvaltningens förteckning
bland annat följande erinringar kunna göras. Ä den under Hörningsbolms
fideikommiss hörande lägenheten Skansholmen, som förvärvades
genom avhandling — visserligen efter expropriation — den 24 december
1904 med greve Gustaf Fredrik Bonde, bär ännu ej lagfart sökts. Såsom
hinder härför har uppgivils, att lägenheten ej kunnat återfinnas i
jordeboken. Någon jordeboksutredning bär dock hittills icke företagits
men komma handlingarna i ärendet enligt vad marinförvaltniingen på
förfrågan av revisorerna uppgivit, att nu tillställas lantmäteristyrelsen för
utredning. Skansholmen är bebyggd med fästningsverk och manskapsbarack.
 — Genom bytesavtal med Karlskrona stad den 7 januari 1904 förvärvades
ett område av Sunda och Gullberna hemman samt tre ägofigurer
av hemmanet Inre Wämö. Att lagfart härå ännu icke sökts, bär marinförvaltningen
uppgivit bero på ett förbiseende. Ämbetsverket har sedermera
meddelat, att kronans exemplar av bytesbrevet icke återfunnits, men att
advokatfiskalen nu ämnade söka lagfart å stadens exemplar av detsamma.
—- Bubbeskär nr 1 om luns hektar under nr 9 i Tjurkö förvärvades genom
köpeavbandling den 8 juni 1900. Den 29 oktober 1900 förklarades lagfartsansökan
vilande, varefter kungörelse jämlikt lagfartsförordningen utfärdades.
 Ärendet fullföljdes sedermera år 1911 utan att lagfart beviljades.
Av marinförvaltningen bär på förfrågan upplysts, att handlingarna i
ärendet vid åtskilliga tillfällen inlämnats för lagfart, men hade lagfart
likväl av ett eller annat formellt skäl icke kunnat beviljas. Man skulle
emellertid nu se till att lagfart bleve meddelad. — Genom transport den
23 oktober 1915 av Axel Wibom å köpekontrakt den 29 maj 1915 förvärvades
två lägenheter i Styrsö socken. Ansökan om lagfart å dessa lägenheter
förklarades vilande den 6 mars 1915 enär säljarens åtkomst icke
styrkts. Ärendet har sedermera icke fullföljts, men uppgives nu, att dröjsmålet
berodde på invecklade äganderättsförhållanden samt att advokatfiskalen
komma att begära utfärdande av kungörelse, om snabbare utväg
icke stode till buds.

Den risk, som kan vara förbunden med att kronans förvärv icke i tid
lagfaras, må belysas genom följande exempel.

— 97 —

Genom köp förvärvade marinförvaltningen år 1917 lägenheten Mörtviksberget,
 avsöndrad från 1/2 mantal Enkärret nr 1 i Ingarö socken. Lagfart
bär ännu icke sökts å lägenheten. På förfrågan från revisorerna om
orsaken härtill har från marinförvaltningen anförts följande: »Stamhemmanet
hade övergått till ny ägare, innan nuvarande advoka tf iskalen tillträtt
sin befattning. Nye ägaren undandrog sig godkännande. Stamhemmanet
har därefter åter bytt ägare och underhandlingar pågå med den
nuvarande ägaren, som förklarat sig villig godkänna kronans köp på
vissa villkor.» Enligt vad sedermera upplysts avse dessa villkor rätt till
väg över stamfastigheten, vilken rätt tillförsäkrats kronan såsom servitut
enligt köpekontraktatet.

För att erhålla kännedom om, huruvida de för kronans räkning inköpta,
ännu icke lagfarna fastigheter efter kronans förvärv kommit att bliva
besvärade av inteckningar hava revisorerna från åtskilliga domhavande
infordrat uppgifter i sådant hänseende. Beträffande sistnämnda lägenhet
har från Södra Roslags domsagas inskrivningsavdelning inkommit ett den
27 november 1926 utfärdat gravationsbevis rörande lägenhetens stamfastighet
Enkärret l1 eller J/2 mantal Enkärret, vilket gravationsbevis utvisar,
att i stamfastigheten efter den 1 januari 1917 beviljats följande inteckningar,
 nämligen:

den 15 juli 1919 uti 54 mantal Enkärret till säkerhet för viss jakträtt;

den 30 december 1919 uti 54 mantal Enkärret samt Enkärrsdal nr 1 för
tillhopa 65,000 kronor;

den 14 april 1924 uti 54 mantal Enkärret samt Enkärrsdal nr 1 för tillhopa
80,000 kronor.

Ifrågavarande lägenhet har alltså efter kronans förvärv av densamma
och innan lagfart å densamma för kronans räkning sökts kommit att besväras
av penninginteckningar å sammanlagt 145,000 kronor.

Vid besöket i marinförvaltningens ämbetslokaler iakttogo revisorerna,
att lagfartshandlingarna icke förvarades i kassaskåp eller brandfritt valv
utan endast i vanligt träskåp på två skilda håll i ämbetslokalerna.

Beträffande lagfartsärendenas handläggning inom marinförvaltningen
har upplysts, att åtgärder för fastighetsförvärv, avsöndring och lagfart på
föredragning av vederbörande avdelning uppdroges åt ämbetsverkets advokatfiskal,
 där icke ärendet överlämnades till myndighet i Karlskrona för
att ombesörjas av härvarande advokatfiskal. Tidigare hade emellertid
även andra förfaringssätt använts. Uppdrag hade sålunda lämnats underlydande
förvaltningsmyndigheter beträffande åtskilliga av fastigheterna,
exempelvis för förvärv av mark för mätstationer för fästningarna.

Inom marinförvaltningen har sedan slutet av år 1920 pågått äganderättsutredning,
 innefattande jämväl uppläggande av fastighetsliggare. Någon
dylik hade dittills icke förts inom verket. Det upplagda registrets uppställning
ansluter sig i huvudsak till marinens administrativa indelning.

7 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

Besök i marinförvaltningenB

ämbetslokaler.

— 98 —

Revisorernas

uttalande.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

Äganderättshandlingar och. kartor jämte uppgift å förvaltade områden
hade emellertid icke inkommit från underlydande myndigheter förr än i
slutet av år 1924. Den tjänsteman, som fått i uppdrag att verkställa utredningen,
 hade sedermera blivit upptagen av andra göromål, så att han först
i september i år blivit satt i tillfälle att mera uteslutande syssla med utredningen,
 vilken nu i huvudsak kunde väntas föreligga färdig vid slutet
av år 1926.

Revisorerna vilja till en början framhålla det olämpliga uti, att äganderättshandlingarna
icke förvaras i brandfri lokal eller åtminstone ä*o inlagda
i ett brandfritt kassaskåp.

Någon fullständig förteckning över marinens fastigheter förefinnes, såsom
av det sagda framgår, ännu icke trots att arbete med eu dylik förteckning
påbörjades redan år 1920. Revisorerna finna det anmärkningsvärt,
att marinförvaltningen icke sörjt, för att den beslutade fastighetsutredningen
på tillbörligt sätt fullföljts.

I övrigt synas de av revisorerna anmärkta missförhållandena i fråga om
lagfarandet av marinens fastigheter hava givit vid handen, att jämväl från
marinförvaltningens sida anmärkningsvärda försummelser förekommit
med avseende å handhavandet av hithörande ärenden.

Jämväl av väg- och vattenbygguadsstyrelsen omhänderhavas äganderättsihandlingar,
 avseende dels ett antal hamnområden, varå fiskehamnar
anlagts, dels ock Väddö kanal. Handlingarna förvaras enligt uppgift från
styrelsen uti kassaskåp i ett brandfritt valv.

Enligt de av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda villkoren för anslag
till fiskehamnsbyggnader skall för hamnen erforderligt område kostnadsoch
gravationsfritt överlämnas till statsverket. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har upplyst, att styrelsen, innan en hamnbyggnad påbörjas, från
vederbörande kommun införskaffar förbindelse att till statsverket överlämna
hamnområde enligt fastställd ritning samt att det av styrelsen ansetts
vara kommunens sak att ombestyra områdets förvärvande och lagfarande
för kronans räkning. I händelse av dröjsmål erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vederbörande om deras skyldighet i detta avseende.
Dylika erinringar utgå enligt vad ämbetsverket upplyst i regel halvårsvis
från styrelsen.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift hava redovisats 26 hamnområden.
 Av dessa synes lagfart i 15 fall hava beviljats å hela områdena
och i ett fall å en del av hamnområdet. Beträffande övriga 10 fall är lagfart,
 såvitt revisorerna kunnat inhämta av de från styrelsen lämnade uppgifterna,
 ännu icke meddelad. Härjämte framgår, att i åtskilliga fall
hamnanläggningen påbörjats, innan lagfart å vederbörande hamnområde
beviljats.

Av uppgiften framgår vidare, att å hamnområdet vid Smögenliolmarna,

99 —

beträffande vilket område förbindelse om överlåtelse utfärdats den 30 november
1920, på grund av vissa avvikelser från den fastställda planen lagfart
ännu ej beviljats. Likaså bär ännu ej lagfart beviljats å ett hamnområde
vid Hönö-Klåva, beträffande vilket förbindelse av vederbörande utfärdats
den 12 december 1917. På förfrågan om anledningen till dröjsmålet
med dessa lagfartsärenden har från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelats följande beträffande

Smö genholmarna: Smögens fullmäktige anförde i skrivelse till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen den 10 februari 1925 att Kungl. Maj:t hade, Smögens
samhälle oåtsport, ändrat den vid förbindelsens avgivande föreliggande
planen på ett sätt, som icke tillnärmelsevis erbjöde samhället de fördelar,
 som förutvarande plan skulle hava gjort; samhället ansåge sig därföre
ej skyldigt fullgöra sin, i förbindelsen om] överlåtelse av hamnområde
gjorda utfästelse att lagfara området för Kungl. Maj:ts och kronans räkning.
 I skrivelse den 16 mars detta år till Smögens municipalfullmäktige
anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att planen av den 14 april 1916
beräknades draga en kostnad av 201,400 kronor och att arbetena efter den
nu fastställda planen och efter vilken arbetena utförts, dragit eu kostnad
av 209,600 kronor. Skillnaden i planerna vore helt obetydliga och bestode
i att inre bassängen gjorts 4 meter djup i stället för 5 meter enligt planen
av år 1916 samt att ett par berggrund ej borttagits, men i dess ställe hade
inseglingsrännan rätats och en vågbrytare anlagts. Minskningen vidtogs
på lantbruksstyrelsens tillskyndan och på grund av minskad tillgång på
sill. Utrymmet vore fullt tillräckligt, och vid framtida behov kunde utvidgning
ske. Samtidigt anhöll styrelsen om förnyad prövning av frågan.
Smögens fullmäktige hava klagat hos Kung. Maj:t, som den 5 februari 1926
remitterat ärendet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Frågan om samhällets
skyldighet att infria förbindelsen torde i händelse godvillig överenskommelse
ej kan träffas, vartill försök gjorts under senaste månad, gå till
domstol, eventuellt för expropriation.

Hönö-Klåva: I skrivelse den 24 september 1925 till kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelade förste notarien i Askims härads kansli på
förfrågan från styrelsen att något hinder från kansliets sida för lagfart å
»Allmänningen Hönö-Klåva» ej förefunnits sedan augusti 1923. Den advokat,
 som för kommunens räkning åtog sig uppdraget och för detsamma även
erhållit arvode, vore nu död, och nuvarande innehavaren av advokatbyrån
önskade ej åtaga sig att fullfölja uppdraget med mindre kommunen utlovade
även honom arvode. I skrivelse den 29 september 1925 till Öckerö
kommun har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmodat kommunen påskynda
handlingarnas insändande. I skrivelse den 4 oktober 1925 meddelade
kommunens ordförande, att han uppmanat de kommitterade, som handhaft
denna fråga att påskynda saken, i annat fall skulle han vända sig till
en annan advokatbyrå för att få lagfartshandlingarna klara inom den närmaste
tiden.

— 100 —

Revisorernas

uttalande.

Telegraf styrelsen.

Revisorernas

uttalande.

Vattenfalls styrelsen.

Besök av
revisorerna.

Revisorernas

uttalande.

Revisorerna, som väl beaktat de svårigheter, som kunna möta för lagfarts
beviljande å fiskehamnsområden, vilja likväl framhålla önskvärdheten av
att såvitt möjligt äganderättsförhållandena vid den blivande fiskehamnen
äro ordnade, innan några större kostnader å själva hamnbyggnaden nedläggas.
 Vidare förefaller det revisorerna önskvärt, att från styrelsens sida
större uppmärksamhet för framtiden ägnas äganderättsfrågan, än hittills
synes hava varit fallet.

Förteckning av den under telegrafstyrelsens vård stående fasta egendomen
är upprättad. Dessutom finnes ett register i bokstavsordning efter
stationernas namn, upprättad å ett blad för varje station.

Telegrafstyrelsens lagfartsärenden, som tidigare tillhört styrelsens linjebyrå,
 handläggas fr. o. m. den 1 juli 1920 å kameralbyrån. Av utrymmesskäl
omhänderhavas emellertid de till dessa ärenden hörande handlingarna
fortfarande å den i en annan våning i styrelsens hus inrymda linjebyrån,
där de förvaras i ett brandfritt kassaskåp. Nämnda anordning synes närmast
vara anledningen till att lagfarandet av en i styrelsens uppgift till
revisorerna upptagen lägenhet onödigt fördröjts.

Plats för styrelsens lagfartshandlingar finna revisorerna lämpligast
böra beredas uti den inom styrelsens ämbetslokaler befintliga brandfria arkivlokalen.
 Skulle detta icke låta sig göra, synes det revisorerna, att ifrågavarande
handlingar helst böra förvaras å den byrå, vars tjänstemän ha
närmaste ansvaret för dessa ärendens handläggning.

Inom vattenfallsstyrelsen pågår som förut nämnts uppläggning av ett
verkligt fastighetsregister, kortregister. Registret föres dels särskilt över
vattenfallsstyrelsens tertiärstationer efter ett mindre formulär, dels ock
över de egentliga vattenfalls- och kanalfastigheterna. Beträffande båda
grupperna är principen: för varje kameral (juridisk) fastighet ett kort. De
egentliga vattenfalls- och kanalfastigheterna registreras på kort, innehållande
mycket ingående och fullständiga uppgifter i rättsligt hänseende.
Korten sammanföras i naturliga driftskomplex. Äganderättshandlingarna
numreras och sammanföras efter samma princip.

Vid besöket i vattenfallsstyrelsen demonstrerades för revisorerna det system,
 som av styrelsens administrativa byrå tillämpats vid ordnandet ocb
registreringen av styrelsens äganderättshandlingar, vilket system, såsom
förut erinrats, förordats av kammarkollegium i dess ovannämnda utredning.
 Samtliga handlingar voro inrymda i ett rum, som uppgavs vid besiktning
av brandsyn hava godkänts såsom brandfritt, varjämte originalhandlingarna
dessutom förvarades i ett brandfritt kassaskåp.

Besöket gav revisorerna ett mycket gott intryck av fördelarna med det
system för registrering och ordnande av äganderättshandlingar, som tilllämpas
inom vattenfallsstyrelsen.

- 101 —

Vad som här ovan av revisorerna anmärkts beträffande vissa av de egendomsförvaltande
verkens handhavande av den rättsliga omvårdnaden av
kronans fasta egendom synes revisorerna vara av så allvarlig beskaffenhet,
att revisorerna anse sig böra påyrka, att en allmän revidering av ämbetsverkens
fastighetsförvaltning snarast äger rum. Det synes revisorerna,
som om kammarkollegii utredning av den 6 maj 1925 därvid bör tagas till
utgångspunkt för de vidare åtgärderna i saken. En dylik revidering
synes revisorerna främst böra gå ut på uppläggande av fastighetsliggare,
 innehållande fullständiga och autentiska uppgifter rörande
kronans fastigheter. Dessa liggare böra, såsom av kammarkollegium
framhålles, utgöra grundvalen för övriga ekonomiska eller tekniska
liggare eventuellt för en bokföring ifråga om kronans fastigheter i enlighet
med vad ovannämnda byggnadssakkunniga framhållit närmast beträffande
fastigheterna inom Stockholms stad. Liggarna synas revisorerna böra
upprättas i överensstämmelse med kammarkollegii härovan omförmälda utredning,
 därvid revisorerna i likhet med kollegium funnit, att det av vattenfallsstyrelsen
tillämpade systemet bör, med de modifikationer, som erfordras
av de särskilda förhållanden, som kunna förefinnas vid de olika
verken, kunna utgöra förebild för äganderättshandlingarnas ordnande och
registrerande. Härom liksom angående äganderättshandlingarnas förvarande
i brandfria lokaler synas generella och enhetliga bestämmelser böra
meddelas. Med anledning av vad som förekommit beträffande de ovan
nämnda militära verken vilja revisorerna slutligen ifrågasätta, huruvida
icke inom vissa tidsperioder återkommande inspektion av de egendomsförvaltande
verkens äganderättshandlingar bör äga rum, förslagsvis genom
kammarkollegiets advokatfiskalsämbete.

§ 51.

Av penningförvaltande verk och myndigheter torde statskontoret, riksförsäkringsanstalten,
 pensionsstyrelsen, statens pensions anstalt och postsparbanken
vara de institutioner, som omhänderhava de med hänsyn till
omfattningen mest betydande kapitalmedlen. Kevisorerna hava med ledning
av för dem tillgängliga räkenskaper uppgjort följande tablå, som giver
en allmän översikt över placeringen av de utav nämnda myndigheter
vid utgången av respektive räkenskapsår förvaltade tillgångarna.

Till denna tablå må fogas följande påpekanden. Sammanlagda värdet
av de kapitalmedel, vilkas förvaltning omhänderhaves av ifrågavarande
myndigheter, utgjorde vid slutet av nästförflutna räkenskapsår, vad beträffar
statskontoret, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och statens
pensionsanstalt av omkring 1,067,700,000 kronor samt i fråga om postsparbanken,
 vars kapitaltillgångar utgöras av insättarnas medel, omkring

168,700,000 kronor.

Kevisorernas
allmänna uttalanden.

Angående
placeringen av
vissa kapitaltillgångar.

K a p i t

1 in e d e 1 r

dovisade

den 30 jun

i 19 2 6

Kapitalmedel redo-visade den 31 de-cember 1925

Statskontoret

kr.

Riksförsäkrings-

anstalten

kr.

Pensionsstyrelsen

kr.

Statens

pensionsanstalt

kr.

Summa

kr.

Postsparbanken

kr.

Innestående i bank:

Sveriges riksbank ...............

10,065,485: SB

114,091: 95

621,820: 46

10,801,397: 7 6

77,668: 4 7

Privatbanker .....................

16,354,757: 59

1.056,061:9 7

10,716,067: 70

4,003,910: 34

32,130,797: 60

6,418,980: 16

Innestående hos riksgäldskon-toret .................................

_

_

_

50,513,258: 65

50,513,258: 6 5

_

Innestående å postgiroräkning

—

—

146,120:4 8

—

146,120: 43

515,741: 12

Fastigheter och lösören .........

3,512,400: —

—

1,820,000: —

—

5,332,400; —

—

Obligationer ........................

76,010,318: 15

40,187,167: 92

110,349,504: o 6

17,220,222: 12

243,767,212: 2 5

100,820,205: 71

Aktier .................................

160,521,760: 76

_

15,005,963: 93

—

175,527,724:6 9

—

Inteckningslån .....................

21,319,718: 70

1,609,750: —

8,244,953: 2 5

—

31,174,421: 95

32,770,578: 95

Lån till centalkassor för jord-brukskredit .......................

200,000: —

2,780,000: —

_

2,980,000: —

900.000: —

Lån till landsting, hushållnings-sällskap, kommuner eller mot
kommunal garanti..............

210,401,448: 27

5,760,173: 95

152,449,748: 71

51,678,605: 40

420,289,976: 88

27,212,336: 8 7

Lån till diverse företag och per-soner.............‘....................

93,931,408: 4 8

669,759: 8 2

389,738: 7 7

65,233: 84

95,056,140: 91

Summa

592,117,297: 3 o

49,597,005: 61

302,523,917: 81

123,481,230: 35

1,067,719,450:5 7

168,715,511: 27

102

103 —

Såsom av tablån inhämtas äro av dessa medel omkring: 450 miljoner eller
mer än en tredjedel placerade såsom lån hos landsting, hushållningssällskap,
 kommuner eller mot kommunal garanti. Mer än hälften av sistnämnda
summa torde utgöras av medel, som anvisats för bostadsproduktion
och egnahemsverksamhet.

Omkring 340 miljoner ligga placerade i obligationslån, huvudsakligen
statens, hypoteksinrättningars och kommunala.

I aktier redovisas tillhopa omkring 175 miljoner. Aktieinnehavet omfattar
för statskontorets vidkommande aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag
å nominellt 40 miljoner, bokförda till 100 miljoner, i Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet å nominellt 29 miljoner, bokförda till 28,646,760
kronor, i Svenska Stenkolsaktiebolaget Spetsbergen å nominellt 2 miljoner,
bokförda till samma belopp, i aktiebolaget Jordbrukarbanken å nominellt
15 miljoner, bokförda till 14,875,000 kronor samt i Ostkustbanans aktiebolag
å nominellt 15 miljoner kronor, bokförda till samma belopp. Vad pensionsstyrelsen
angår äro 12 miljoner placerade mot aktier i aktiebolaget Sa enska
Tobaksmonopolet, 2,500,000 kronor i aktier i aktiebolaget Vin- och Spritcentralen
samt 500,000 kronor i aktier i aktiebolaget Kurortsverksamhet. Samtliga
av pensionsstyrelsen innehavda aktier äro bokförda till värden, som
ungefärligen motsvara de nominella värdena.

95 miljoner äro utlämnade såsom lån till diverse företag och enskilda
personer, härav omkring 94 miljoner tillhörande statskontorets förn ältning
och omfattande huvudsakligen lån från statens utlåningsfonder, av vilka
de största beloppen representeras av odlingslånefonden, egnahemslånefonden,
 rederilånefonden samt kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna.

Det belopp å omkring 50 miljoner, som i-tablån för statens pensionsanstalt
upptagits såsom innestående hos riksgäldskontoret, utgöres av sådana
medel, som jämlikt § 4 i det för anstalten gällande reglementet
(Svensk författningssamling nr 878/1919) överlämnats som lån till riksgäldskontoret
mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige med hänsyn
tagen till den effektiva medel-räntefoten för under senaste fem år
upptagna fasta statslån. Berörda räntesats har under åren 1920—1925
växlat mellan 5.ir> procent och 5.7 procent.

Såsom lån mot inteckning i fast egendom liaATa placerats omkring 64
miljoner, varav för statskontoret omkring 21 miljoner, för postsparbanken
omkring 33 miljoner, för pensionsstyrelsen omkring 8 miljoner och för
riksförsäkringsanstaltem omkring 1K> miljon, övervägande delen av dessa
inteckningslån avser fastigheter, belägna i Stockholms stad; endast ett relativt
ringa belopp gäller fastigheter i andra delar av landet.

I privatbanker innestå sammanlagt inemot 40 miljoner, \TaraAT för statskontoret
16.3 miljoner, för pensionsstyrelsen 10.7 miljoner, för postsparbanken
6.4 miljoner, för statens pensionsanstalt 4 miljoner och för riksförsäkringsanstalten
1 miljon. Det gäller här 9 olika bankföretag. Medlen fördela
sig å dessa på följande sätt: 1 bankinrättning nära 9 miljoner, 1 bank -

104 —

Revisorernas

uttalande.

inrättning omkring 8 lA miljoner, 1 bankinrättning omkring 5 lA miljoner,
2 bankinrättningar vardera omkring 4 Vt miljoner, 1 bankinrättning omkring
3 miljoner, 1 bankinrättning omkring 1% miljon samt 2 bankinrättningar
vardera omkring 400,000 kronor. Anmärkas bör emellertid i detta
sammanhang, att beloppet av de hos privatbanker innestående summorna
givetvis växla från tid till annan. Beträffande statens pensionsanstalt må
särskilt framhållas, att den uteslutande anlitat ett och samma hankföretag.
Av de för postsparbanken innestående medel är ungefär hälften placerad i
en enda bank. I fråga om den ränta, verken kunnat betinga sig hos ifrågavarande
hanker, bör nämnas, att å medlen, som huvudsakligen innestå å
löpande räkning, i allmänhet gottgöres högsta gällande depositionsränta,
vilken under tiden 1 januari 1925—30 juni 1926 växlat mellan 31/2 och 4 procent.
 Ett undantag härifrån utgör dock statens pensionsanstalt, vilken å
sitt tillgodohavande i ovan omtalade bankinrättning åtnjuter en ränta,
som är en halv procent lägre än gällande depositionsränta.

I riksbanken är det egentligen endast statskontoret, som har något mera
betydande tillgodohavande, nämligen omkring 10 miljoner kronor, helt
innestående å statsverkets giroräkning och till väsentlig del avsedda att
av statskontoret och vissa lokala förvaltningar disponeras för fondändamål;
i övrigt utgöres det i riksbanken innestående beloppet av medel,
som här insatts i avbidan på annan lämplig placering.

Fastigheter och lösören hava upptagits med omkring 5,300,000 kronor.
Härav avser ett belopp av 31/2 miljoner de av statskontoret förvaltade
Halhvyhlska och Westermarkska fastigheterna, upptagna till respektive

3.200.000 och 250,000 kronor, i vilket förra belopp ingår jämväl värdet å
lösören. De för pensionsstyrelsen med ett värde av 1,820,000 kronor upptagna
fastigheter och lösöre utgöras av kuranstalterna i Nynäshamn och
Åre, uppskattade till respektive 635,000 och 1,185,000 kronor.

Lån till centralkassor för jordbrukskredit hava utlämnats av riksförsäkringsanstalten
med 200,000 kronor, av pensionsstyrelsen med 2,780,000
kronor och av postsparbanken med 900,000 kronor, alltså tillhopa 3,880,000
kronor. För de av riksförsäkringsanstalten sålunda utlämnade lånen
gottgöres en ränta av 5 3/4 procent å 100,000 kronor samt å återstående

100.000 kronor x/2 procent lägre ränta än riksbankens från tid till annan
gällande diskontoränta för 3-månadersväxlar. För pensionsstyrelsens lån
varierar räntan mellan J/2 procent under och 1/4 procent över sistnämnda
räntesats. Vad postsparbanken angår, är räntesatsen för 100,000 kronor
bestämd till 6 procent och för 800,000 kronor till 1 procent mer än postsparbankens
inlåningsränta.

Såsom av den här lämnade redogörelsen framgår har den utlåningsverksamhet,
 staten enbart med anlitande av här ifrågavarande kapitalmedel
bedriver, nått en synnerligen betydande omfattning. Det är härvid
att märka, att denna kreditgivande verksamhet sönderfaller i två

— 105 —

till arten skilda huvudgrupper, nämligen dels sådan utlåning, som med
stöd av statsmakternas beslut äger rum med huvudsyfte att befrämja
allmännyttiga sociala och liknande ändamål och till industriens och näringslivets
understödjande och förkovran, och dels sådana lån, som mera
hava karaktären av rena kapitalplaceringar för medlens förräntning. Till
den förra gruppen, för vilken disponeras den större delen av berörda
kapitalmedel, äro att hänföra lån till kommunala korporationer, diverse
företag (även centralkassor för jordbrukskredit) och enskilda personer
ävensom i ej oväsentlig grad aktieplaceringarna. Till den senare gruppen
åter torde få räknas obligations- och inteckningslånen, i viss män
aktieförvärven samt placeringen hos privata hankinstitut.

Givet är, att det för det allmänna äger en utomordentlig betydelse, att
de maktpåliggande uppgifter, som i förevarande hänseenden påvila ovannämnda
ämbetsmyndigheter, handhavas: med den största möjliga omtanke
och noggrannhet och så, att medlen komma att verkligen tjäna de
syften, som med dem avsetts. Det kan icke förnekas, att vissa svårigheter
härutinnan föreligga i det förhållandet, att berörda låneverksamliet
under nuvarande organisationsformer är splittrad på ett flertal händer,
varigenom lätt — i händelse av bristande samverkan mellan de olika
myndigheterna — en viss planlöshet i medelsförvaltningen kan göra sig
gällande. Härtill kommer, att verksamhetens väldiga räckvidd och dess
uppdelning på flera förvaltningsorgan givetvis försvårar en mera ingående
kontroll och realgranskning från statsmakternas sida i fråga om
det sätt, varpå myndigheterna fullgöra hithörande åligganden. Klart
är, att för en institution av det slag riksdagens revisorer utgöra, det
icke kan vara möjligt att åstadkomma eu effektiv granskning över hela
verksamhetsområdet. Med den tid, som står revisorerna till buds, nödgas
de ofta och särskilt i detta fall, att upptaga allenast vissa sidor eller
detaljer till närmare prövning.

I de två efterföljande paragraferna skola revisorerna närmare sysselsätta
sig dels med den utlåning, som av ifrågavarande ämbetsmyndigheter
skett mot säkerhet av fastighetsinteckning, dels ock med statskontorets
utlåning av medel från vissa statens utlåningsfonder. I övrigt vilja
revisorerna i nu förevarande sammanhang inskränka sig till vissa erinringar
i anknytning till innehållet i ovanstående tablå.

Vad angår de medel, som ifrågavarande myndigheter hava att i förräntningssyfte
placera, tillämpas beträffande de särskilda institutionerna
bestämmelser av inbördes mycket skiftande innehåll. För statskontoret
gäller i detta hänseende ett kungl. brev av den 31 augusti 1877, som sedan
dess icke undergått ändring, annat än på en viss punkt genom nådigt
brev den 3 maj 1918. De föreskrifter, som här givas för statskontorets
placeringsverksamhet, te sig numera i hög grad föråldrade och synas tarva
en snar omarbetning. Vi skola närmare återkomma till deras innehåll i
nästföljande paragraf. Så mycket kan dock alltid nämnas till belysande

- 106

av nyss antydda förhållande, att det enligt omförmälda brev är statskontoret
medgivet att till fondernas förräntande inköpa norska, tyska,
franska eller engelska statspapper, och att denna bestämmelse varit gällande
under hela den förflutna av världskriget förorsakade krisperioden,
ehuruväl den av verket icke tillämpats, samt vidare att verket vid utlåning
mot inteckning i stadsfastighet icke är skyldigt att anpassa lånen
annorledes än efter fastigheternas brandförsäkringsvärde, således utan
hänsyn till taxeringsvärden. Någon skyldighet för verket att vid utlåning
mot inteckning genom sakkunnig värdering övertyga sig om fastigheternas
verkliga värde föreligger heller icke. Gränsen för denna
senare utlåning är angiven till 1/3 av brandförsäkringsvärdet, när det
gäller fastigheter i Stockholms stad, och till 1/3 av medeltalet av de sistförfluten
10 årens taxeringsvärden, när det gäller jordegendomar å landet.
 Vad åter beträffar pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten
är i sistnämnda hänseende gränsen fastställd till 50 procent av senast fastställda
taxeringsvärde eller 60 procent av sådant värde, som efter särskild
värdering fastställes av vederbörande förvaltningsmyndighet, under
det att för postsparbanken i motsvarande fall gäller, att lån mot inteckning
må lämnas i sådan fastighet, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,
brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet, dock
icke till högre belopp än att inteckningen ligger inom 2/s av taxeringsvärdet.
 Bestämmelserna av år 1877 medgiva icke statskontoret rätt att
utlämna lån mot skuldförbindelse, utfärdad eller garanterad av kommun,
 varemot sådan befogenhet tillkommer övriga här omförmälda myndigheter,
 dock ej statens pensionsanstalt annat än inom en viss gräns
och endast för visst ändamål (skolhusbyggnad). Endast vissa av verken
äga utlämna lån till centralkassor för jordbrukskredit. För statens pensionsanstalt
gäller, såsom tidigare sagts, den specialbestämmelsen, att,
frånsett viss del av dess kapitaltillgångar, dessa i övrigt skola överlämnas
såsom lån till riksgäldskontoret.

De nu anförda exemplen torde giva tillräcklig inblick i placeringsföreskrifternas
växlande innebörd. Enligt revisorernas mening är en revidering
av desamma påkallad, i syfte att större enhetlighet härutinnan
må ernås. Därvid synas särskilt bestämmelserna om utlämning av lån
mot fastighetsinteckning böra bliva föremål för vissa ändringar, en fråga,
på vilken vi emellertid skola närmare ingå i nästföljande paragraf.

I fråga om förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden gäller den särbestämmelsen,
 att medel bland annat kunna redovisas i lån till företag,
som äro ägnade att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan
och söm enligt pensionsfullmäktiges prövning anses erbjuda »nöjaktig»
säkerhet. Intill högst en fjärdedel av de för placering avsedda medlen
ma redovisas i dylika lån. I anledning härav anse sig revisorerna böra
framhålla, att dessa lån på grund av den mindre stränga fordran på
beskaffenheten av säkerheten för desamma kunna komma att innebära

— 107 —

betydande ekonomiska risker. Enligt vad revisorerna inhämtat hava
emellertid placeringar av sistberörda art hittills skett endast i undantagsfall
och till jämförelsevis ringa belopp. Vid utgången av senaste
budgetår voro sålunda 866,000 kronor, motsvarande O.27 procent av fondens
totalbelopp, placerade på detta sätt.

Den ovan anförda specialbestämmelsen för statens pensionsanstalt om
överlämnande såsom lån till riksgäldskontoret av viss del av dess kapitalmedel
ger revisorerna anledning fästa uppmärksamheten på de betydande
summor, som av statsmedel innestå i privata hankföretag. Revisorerna
vilja ifrågasätta, huruvida icke en liknande föreskrift, som den nyss åberopade,
 borde meddelas jämväl beträffande övriga här avsedda myndigheter.
 Visserligen vilja revisorerna icke göra gällande, att man härvid
borde låta bestämmelsen erhålla samma räckvidd som för statens pensionsanstalt,
 vars kapitaltillgångar till huvudsaklig del skola placeras på
ovan angivna sätt. Men med en starkare begränsning och under iakttagande
att övergången till en dylik ordning icke göres på sådant sätt,
att den inverkar störande på förhållandena å den allmänna penningmarknaden,
 synes en föreskrift av här antydd art för staten kunna innebära
avsevärda fördelar, då härigenom dess eget lånebehov skulle kunna till
en del tillgodoses. Frånsett detta spörsmål torde det vara ett befogat
anspråk, att staten, med hänsyn till att den i så stor omfattning permanent
ställer medel till de privata bankinrättningarnas förfogande, härför
erhåller en något förmånligare räntegottgörelse än vad hittills synes vara
vanligt. I sådant syfte synas åtgärder från de förvaltande statsinstitutionernas
sida påkallade, allt dock under behörigt hänsyntagande till att
intet eftergives i fråga om placeringarnas trygghet. I detta sammanhang
kunna revisorerna icke underlåta att betona vikten av att stor
varsamhet iakttages vid placeringar av detta slag, och att följaktligen
icke, såsom i ett av de föreliggande fallen skett, hela eller i det närmaste
hela det kontanta tillgodohavandet för ett verk hålles innestående i ett
enda hankinstitut.

Slutligen må ett förhållande beröras, som har avseende på redovisningen
i statskontorets räkenskaper av vissa aktieposter, vilka synas bokförda
i några fall till värden, understigande och i några fall överstigande
de verkliga. Då det emellertid ur statsfinansiell synpunkt torde vara
önskvärt, att statens kapitaltillgångar utan undantag bokföras till belopp,
som motsvara de verkliga värdena, synes revisorerna en rättelse i berörda
hänseende höra vidtagas.

§ 52.

Såsom under nästföregående paragraf omnämnts redovisas av stats- ^ng viss» inkontoret,
 riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och postsparbanken tecknangaiin.
förvaltade kapitalmedel vid slutet av nästlidna räkenskapsår i lån mot

108 —

säkerhet av inteckning i fastighet med tillhopa för samtliga verken omkring
64 miljoner kronor. Av ifrågavarande lån belöpa å statskontoret
21.3 miljoner, å riksförsäkringsanstalten 1.6 miljoner, å pensionsstyrelsen
8.2 miljoner och å postsparbanken 32.7 miljoner. Revisorerna hava rörande
dessa lån från nämnda verk införskaffat närmare uppgifter rörande
de särskilda lånens belopp, fastigheternas namn, taxerings- och brandförsäkringsvärden,
 lånevillkor m. m. Vid granskning av berörda uppgifter
hava revisorerna iakttagit bland annat följande:

Flertalet lån hava beviljats mot inteckning i Stockholmsfastigheter.
I mindre utsträckning förekomma inteckningslån i andra fastigheter.
Dessa sistnämnda fall, av vilka den övervägande delen tillhöra postsparbankens
inteckningslån, gälla i regel egnahemslägenheter i Stockholms
närhet. Dock hava särskilt av pensionsförsäkringsfondens medel även
beviljats större inteckningslån i annan fast egendom, t. ex. i vissa Åre
kurortsaktiebolag tillhöriga fastigheter i Åre, återståede kapitalskuld å

100,000 kronor, i aktiebolaget Åregårdens hotellaktiebolag tillhöriga fastigheter
i Åre, återstående kapitalskuld å 127,500 kronor, i aktiebolaget
Lessebo skogars fastigheter i Hovmanstorps m. fl. socknar, återstående
kapitalskuld å 750,000 kronor, i aktiebolaget Trafikförbundets verkstäder
tillhöriga fastigheter i Gävle, återstående kapitalskuld å 750,000 kronor,
i aktiebolaget Tranås vattenkuranstalt tillhöriga fastigheter i Tranås,
återstående kapitalskuld å 944,453 kronor m. fl.

Inteckningslånen fördela sig för samtliga verken å fastigheter i Stockholm
och omgivningar samt å andra fastigheter med respektive 58.3 miljoner
och 5.6 miljoner kronor.

Beträffande statskontoret har upplysts, att i regel inteckningslån beviljas
utan föregående särskild värdering. Taxerings- och brandförsäkringsvärdena
läggas här i allmänhet till grund vid prövning av lånen.
Vad övriga verk angår lärer värdering genom sakkunniga värderingsman
i allmänhet hava skett.

I några fall har av statskontoret lån i Stockholmsfastigheter beviljats
till belopp, överstigande eller i det närmaste uppgående till hela taxeringsvärdet.
 I dessa fall uppgå hrandförsäkringsvärdena till avsevärt
högre belopp än taxeringsvärdena. I många fall uppgå lånen till 2/3
av gällande taxeringsvärden.

Vidare må i fråga om statskontoret nämnas, att nämnda verk enligt
kungl. brevet den 31 augusti 1877 i allmänhet icke må mot inteckning i
Stockholmsfastighet lämna lån, överstigande tredjedelen av brandförsäkringsvärdet,
 såvida ej ämbetsverket i något fall skulle finna inteckning,
överskjutande detta värde, innebära fullgod säkerhet. Ämbetsverket synes
dock hava gjort sistberörda undantagsbestämmelse till regel, i det att
i omkring 75 procent av fallen ett överskridande av nämnda gräns ägt
rum.

Åtskilliga fall, där lån av statskontoret och postsparbanken utlämnats,

— 109 —

avse under de senare åren uppförda bostadshus i Stockholm, stundom
med förmånsrätt inom belopp, överstigande halva taxeringsvärdet.

Vad postsparbanken angår, har en summa av tillhopa omkring 600,000
kronor, alltså dock ett relativt ringa belopp, placerats i ett flertal lån å
små lånebelopp mot säkerhet av inteckningar i egnaliemsfastigheter i
Stockholms närhet. Å andra sidan bör omnämnas, att av postsparbankens
medel ett inteckningslån å 3 miljoner kronor placerats i ett till varuhus
inrett större fastighetskomplex i Stockholm, dock mot garanti av
enskild bank för ett belopp av 2 miljoner kronor. Inteckningarna äro
icke botteninteckningar, men ligga inom 52 procent av taxeringsvärdet.

Såsom revisorerna redan under nästföregående paragraf framhöllo, äro
de bestämmelser, som gälla för statskontorets placeringsverksamhet i hög
grad föråldrade. Om det därför, rent sakligt sett, kan anses försvarligt,
att statskontoret funnit sig böra vid utlåning av här förevarande art söka
tillämpa mera tidsenliga principer, kunna dock revisorerna icke undgå
att finna det anmärkningsvärt, att statskontoret ej aktat nödigt att hos
Kungl. Maj:t göra framställning om erforderliga ändringar i placeringsbestämmelserna.
 Belysande för den hållning, statskontoret härutinnan
intagit, är det förhållandet, att då år 1918 berörda bestämmelser ändrades
i så måtto, att inteckning finge tagas såsom säkerhet jämväl i det fall,
att vederbörande fastighet vore brandförsäkrad även i annan brandförsäkringsinrättning
än den tidigare ensamt godtagna, Stockholms stads
brandförsäkringskontor, denna ändring ej skedde på initiativ av statskontoret
utan efter ansökan av visst försäkringsföretag.

I allmänhet synas, såvitt utan särskild värdering kan bedömas, de av
statskontoret utlämnade inteckningslånen formellt betryggande. Dock
förefaller det, som om i några fall tillbörlig försiktighet ej iakttagits.
Om bristande varsamhet måste det dessutom anses vittna, att i regel sakkunnig
värdering genom statskontorets försorg icke verkställts å de till
belåning ifrågasatta fastigheterna. Särskilt gäller detta de fall, då större
skiljaktigheter förelegat mellan taxerings- och brandförsäkringsvärdena.
Likaledes lärer det icke anses förenligt med sunda principer vid fastighetsbelåning,
 att, på sätt från statskontorets sida i några fall synes hava
skett, enbart låta brandförsäkringsvärdet vara bestämmande vid bedömandet
av fastighets gällande värde, och att därvid dessutom gå så långt
i fråga om belåningsgränsen, som förhållandet stundom är med avseende
å detta ämbetsverks inteckningslån. Det torde icke vara ett okänt faktum,
 att fastighetsägaren numera har vissa möjligheter att åverka brandförsäkringsvärdets
fastställande i uppåtgående riktning. Åtminstone i
ett fall ligger till följd av de principer, statskontoret sålunda följt, inteckningarna
till och med högre än gällande taxeringsvärde. Skulle på
grund av allmän hyressänkning i Stockholm en starkare nedgång av

Revisorernas

nttalande.

no —

fastighetsvärdena inträffa, är det icke uteslutet att vissa av statskontorets
inteckningslån komma att visa sig förbundna med ekonomiska risker.

Vad angår de av statskontoret och postsparbanken i åtskilliga fall utlämnade
lån mot inteckningar i nyuppförda bostadshus i Stockholm inom
belopp, överstigande halva taxeringsvärdet, vilja revisorerna påpeka, att,
då för dylika byggnader taxeringsvärdet torde hava beräknats efter de
under senare år uppdrivna byggnadskostnaderna, det torde kunna befaras,
 att taxeringsvärdena framdeles skola visa. sig vara för höga. Om
så blir fallet, kan säkerheten för de utlämnade lånen, särskilt där den
utgöres av högre liggande inteckningar, komma att minskas därihän, att
fara för förlust å lånen uppstår.

Vidare vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida det kan anses lämpligt,
att, på sätt skett i ett ovan omnämnt fall, binda postsparbanksmedel med
ett så avsevärt belopp som 3 miljoner kronor i en enda fastighet, vars
värde, med hänsyn till fastighetens begränsade användning, kan under
ändrade förhållanden undergå betydande växlingar.

Vad angår ovannämnda till avsevärda belopp gjorda placeringar av
pensionsförsäkringsfondens medel i fastigheter å landet, hava revisorerna
givetvis icke varit i tillfälle att närmare undersöka de realvärden, som de
godtagna säkerheterna erbjuda. I några av fallen synas lånen hava betingats
med hänsyn till de sjukvårdande uppgifter, pensionsstyrelsen har
att främja, eller andra sociala syften. Detta torde dock icke kunna sägas
vara förhållandet med lånen till A.-B. Lessebo skogar och A.-B. Trafikförbundets
verkstäder. Vissa av pensionsförsäkringsfondens lån ligga högt
i förhållande till taxerings- och brandförsäkringsvärden. Särskilt är
detta fallet med lånet till A.-B. Trafikförbundets verkstäder, där lånebeloppet
utgör omkring 95 procent av taxeringsvärdet. Här föreligga dock
ytterligare borgenssäkerheter. Framhållas bör emellertid vikten av att
stor försiktighet iakttages vid utlåning av fondmedel till företag, som
äro beroende av konjunkturväxlingar.

De iakttagelser, revisorerna gjort beträffande de i denna paragraf avsedda
lån, hava slutligen givit revisorerna anledning betona önskvärdheten
av en omarbetning av härutinnan gällande placeringsbestämmelser.
Såsom redan förut framhållits, böra föreskrifterna för de olika verken
bringas till större överensstämmelse inbördes. Därvid synes det nödvändigt
att stadga skyldighet för vederbörande verk att låta anställa sakkunnig
besiktning och värdering av till belåning ifrågasatta fastigheter.
Vidare bör uppmärksammas, att de för pension,sförsäkringsfonden och
riksförsäkringsanstalten gällande bestämmelserna, att lån må beviljas
inom 50 procent av senast fastställda taxeringsvärdet eller 60 procent av
efter särskild värdering fastställt värde, icke synas fullt betryggande.
Jämväl i de fall, där särskild värdering skeft, synes det nämligen erforderligt
att göra belåningsgränsen avhängig av taxeringsvärdet. I
detta hänseende synes lämpligt att fastställa en något lägre gräns än den

— in

som för närvarande gäller för postsparbanken, sålunda att under inga förhållanden
50—60 procent av taxeringsvärdet må överskridas. Revisorerna
Vilja erinra om att Kungl. Maj:t funnit skäl föreligga att meddela liknande
bestämmelser i fråga om enskilda hypotoksinr ättningår.

§ 53.

Revisorerna hava införskaffat närmare uppgifter angående de lån, som Vissa lån från
den 30 juni 1026 redovisats såsom utlämnade från kraftleidningslånefon- ]fngsfoiadér
den, rederilånefonden, torvindustrilånefonden, vattenkraftslånefonden m. m.
och manufakturförlagslånefonden, ävensom uppgifter angående uteblivna
liikvider, de åtgärder, som med anledning härav vidtagits, samt resultatet
av vidtagna indrivningsåtgäeder. I ett antal fall, där förlust redan uppstått
eller kun de väntas uppstå för det allmänna på grund av ifrågavarande
lån, hava vederbörliga tjänstemeanorial rörande granskning av
erbjudna säkerheter samt utbetalning av beviljade lånebelopp m. m. jämväl
införskaffats och granskats.

Lån från ifrågavarande fonder, med undantag av kraftledningslånefonden,
 beviljas av Kungl. Maj:t, som därvid tillika bestämmer lånens
storlek. Beträffande kraftledningslånefonden tillkommer det kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen i förening att bevilja lån samt bestämma
desammas storlek. Lån från samtliga dessa fonder beviljas under förutsättning,
 att vederbörande låntagare för lånet ställer säkerhet, som kan
av statskontoret godtagas. Därest statskontoret icke finner den erbjudna
säkerheten fullt tillfredsställande, kan statskontoret, något som ofta inträffar,
 bestämma att endast en del av lånet skall utbetalas. Förvaltningen
av lånen ankommer på statskontoret, som i sådant avseende har
att vidtaga de åtgärder till bevakande av kronans rätt, som kunna finnas
påkallade.

Innan revisorerna närmare ingå på resultatet av den verkställda granskningen
vilja revisorerna meddela, att vid ovannämnda tidpunkt såsom
utestående lån från ifrågavarande fonder redovisats: från kraftledningslånefonden
11,827,128 kronor 61 öre, från rederilånefonden 17,755,950 kronor
54 öre, från torvindustriilånefonden 4,462,851 kronor 67 öre, från vattenkraftslånefonden
6,317,044 kronor 66 öre samt från inanufakturförlagslånefonden
3,217,140 kronor 37 öre.

Tillika må erinras om att utlämnandet av lån från ifrågavarande fonder
tagit sin början vad angår kraftledningslånefonden från och med år 1919,
rederilånefonden från och med år 1904, torvindustrilånefonden från och
med år 1903, vattenkraftslånefonden från och med år 1920 samt manufakturförlagslånefonden
från början av 1800-talet.

Enligt de lämnade uppgifterna hava i räkenskaperna för tiden 1 juli
1923—30 juni 1926 såsom kapitalförluster avskrivits å rederilånefonden 1
lånebelopp å 10,143 kronor 99 öre, å torvindustrilånefonden 1 lånebelopp å

— 112

46,456 kronor 67 öre samt å manufakturförlagslånefonden 12 lånebelopp
å tillhopa 71,042 kronor 40 öre. Såsom eventuella låneförluster hava
den 30 juni 1926 redovisats å rederilånefonden 3 lånebelopp å tillhopa
390,314 kronor 43 öre, å tor vindustr ilånefonden 6 lånebelopp å tillhopa
340,806 kronor 85 öre samt å manufakturförlagslånefonden. 11 lånebelopp å
tillhopa 257,857 kronor 75 öre.

En granskning av de införskaffade låneförteckningarna giver vid handen,
 att sedan den 1 juli 1923 följande antal lån på grund av låntagarens
linsolvens måst avvecklas eller äro under avveckling:

från kraftledningslånefonden ............................................................................ 4

» rederilånefonden............................................................................................ 2

» torvindustrilånefonden ................................................................................ 18

» manufakturförlagslånefonden ................................................................... 29

» vattenkraftslånefonden ........ !•

I en. del av dessa fall ha säkerheterna lämnat full täckning för lånebeloppen.
 I andra fall har staten fått vidkännas .större eller mindre förluster
på grund av lånen.

Beträffande 39 lån har anstånd måst medgivas med erläggande av
amortering eller ränta, därvid beträffande 11 lån tillika krävts ställande
av ny säkerhet.

Av uppgifterna framgår, att i nedan angivna antal fall den godtagna
säkerheten för lånen utgöres av

Borgen av
enskilda
personer.

kraftledningslånefonden:

före 1921............................................................................ 58

från och med 1921 ........................................................ 110

rederilånefonden................................................................ 18

torvindustrilånefonden ....................................................... 64

manufakturförlagslånefonden ............................................ 20

vattenkraftslånefonden ........................................................ 9

Revisorerna vilja nu övergå till att närmare redogöra för några spe ciella

fall, vilka revisorerna ansett vara av den art, att de lämpligen borde
komma till riksdagens kännedom. De uppgifter, som här nedan lämnas,
härröra ur från statskontoret infordrade handlingar samt av revisorerna
eljest inhämtade upplysningar.

Hypotek
ensamt eller
i förening med
borgen samt
kommunborgen.

13

81

63

25

28

39.

— 113 —

Kraftledningslån nr 112. Skygge kraftaktiebolag i Hallands län.

Bolagets aktiekapital utgjorde 166,300 kronor, därav emellertid 66,300
kronor ansåg os belöpa på en bolaget tillhörig kraftstation och 100,000 kronor
på ledningsnätet.

Ledningsnätet, som fullbordades år 1920, har dragit en anläggningskostnad
av 314,327 kronor.

Hos kommerskollegium och lantbruksstyrelsen anhöll bolaget om ett
lån ur kraftledninigslånefonden å 214,000 kronor. I ett över denna och
andra ansökningar avgivet yttrande avstyrkte vattenfallsstyrelsen ansökningen
utan motivering.

Genom beslut den 17 februari 1921 beviljade kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
bolaget ett lån å 120,000 kronor.

Såsom säkerhet för utbekommande av ifrågavarande lån erbjöd bolaget
borgen av 9 personer, av vilka 7 voro ledamöter 1 bolagets styrelse.

Den 23 juni 1921 godkände statskontoret säkerheten för nämnda belopp,
som därefter utanordnades.

Sedan två av löftesmännen avlidit, frikaliade statskontoret genom beslut
den 19 april 1923 deras stärbhus från borgensansvar.

Med förmälan att Skygge kraftförening u. p. a. förvärvat äganderätten
till Skygge kraftaktiebolags egendom anhölle de återstående sju löftesmännen
å föreningens vägnar, att föreningen måtte få övertaga bolagets
ifrågavarande lån.

Denna framställning bifölls av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
den 26 januari 1925. Någon undersökning jämlikt punkt 3) i kungörelsen
den 13 september 1918 (nr 718) angående allmänna bestämmelser
för lån från kraftledningslånefonden, huruvida den nya låntagarens rätt
att bekomma erforderlig elektrisk energi vore säkerställd, företogs därvid
icke.

Genom beslut den 9 april 1925 godkände statskontoret ny skuldförbindelse
av föreningen mot säkerhet av borgen av ovannämnda sju personer.
I sitt i ärendet avgivna tjänstememorial anförde ombudsmannen, att
säkerheten ej kunde stärkas. Huruvida frågan om inteckningen i ledningsnätet
därvid beaktats, framgår icke av de handlingar, som varit för
revisorerna tillgängliga. Icke heller i statskontoret undersöktes, huruvida
bolagets egendom verkligen övertagits av föreningen.

Föreningen underlät att till statskontoret gälda den 25 juni 1925 förfallen
amortering 6,666 kronor 67 öre.

Sedan anmälts att flera av borgensmännen vidtagit dispositioner som
vore ägnade att minska värdet av bor genssäkerheten och särskilt inhämtats,
 att den för lånet mest solventa löftesmännen den 26 oktober 1925 erhållit
boskillnad, samt att hans hustru vid därpå följande skifte tillagts
boets huvudsakliga tillgångar, förklarade statskontoret genom beslut den

8 — Bev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. T.

— 114 —

25 november 1925, för att möjliggöra boskiftets bävande, lånet till betalning
genast förfallet.

På framställning av ombudsmannen förpliktades nämnde löftesman genom
magistratens i Falkenberg utslag den 23 november 1925 samt föreningen
och övriga löftesmännen genom länsstyrelsens i Hallands län utslag den
28 november 1925 att till statskontoret utgiva å lånet oguldna belopp 115,403
kronor 70 öre jämte 6 procent ränta å 113,333 kronor 33 öre från och med
den 6 november 1925 till och med betalningsdagen ävensom ersättning förlag
sökningskoistnader.

Den 30 november 1925 tog vederbörande utmätningsman i mät större
delen av den ovanberörda löftesmäns hustru tillskiftade egendomen. Över
utmätningen hava besvär anförts och denna fråga är för närvarande beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

På ansökan av aktiebolaget Göteborgs handelsbank försattes de övriga
borgesmännen i slutet av år 1925 och i början av år 1926 i konkurs. Statskontorets
fordran har bevakats i konkurserna.

Skygge kraftförenings övertagande av Skygge kraftaktiebolags egendom
synes emellertid aldrig hava fullföljts eller kommit till stånd, utan
synes under tiden kraftbolagets egendom hava övergått till ett annat bolag,
 vilket i skrivelse till statskontoret den 28 juni 1926 meddelat, att bolaget
köpt kraftstationen och ledningsnätet av Falkenbergs sparbank för

100,000 kronor. Hur sparbanken fått detta i sin ägo framgår ej av handlingarna,
 men upplyses i statskontoret, att egendomen troligen gått exekutivt
för kraftbolagets skuld och därvid inropats av sparbanken, som
tidigare haft en fordran hos kraftbolaget å 170,000 kronor.

På grund av koinmenskollegii och lantbruksstyreIsens medgivande
den 26 januari 1925 och statskontorets godkännande den 9 april 1925 av
Skygge kraftförenings revers har alltså Skygge kraftaktiebolag befriats
från betalningsansvar för bolagets lifrågavarande lån. Något krav kan
därför icke nu riktas mot detta bolag. Kraftföreningen, som övertagit
betalningsansvaret för lånet, synes aldrig hava ägt och ej heller nu äga
några tillgångar.

Rederilån nr 241 och 250.

Genom nådigt brev den 13 juli 1917 beviljade Kungl. Maj:t visst rederibolag
ett rederilån å 300,000 kronor såsom bidrag till anskaffande av tre
för bolagets räkning beställda motorfartyg, att lyftas, 1/3 sedan före den
1 oktober 1917 styrkts, att kölen till ett av fartygen blivit sträckt, 1/3 sedan
före den 1 januari 1918 styrkts, att kölen till det andra fartyget blivit
sträckt, samt sista tredjedelen, sedan före den 1 maj 1918 blivit styrkt,
att kölen till det tredje fartyget blivit sträckt.

Sedan kölarna till två av fartygen blivit sträckta, anhöll bolaget hos
statskontoret att av lånet utbekomma 200,000 kronor. Såsom sakenhet för

— 115 —

lånet erbjöds borgen av två personer samt 4 inteckningar å 50,000 kronor
vardera, avsedda att fastställas i ett av nämnda fartyg.

Genom beslut den 17 januari 1918 godkände statskontoret den erbjudna
säkerheten för ett belopp av 100,000 kronor, vilket utanordnades till bolaget.

Enligt uppgift från statskontoret bär detta lån jämte sistberörda fartyg
sedermera övertagits av ett annat rederibolag, varjämte lånet höjts
till 200,000 kronor.

Enligt nådigt brev den 28 februari 1919 beviljades sistberörda bolag ett
rederilån å 200,000 kronor. Genom beslut den 28 maj 1919 medgav statskontoret,
 att bolaget finge å detta lån lyfta 100,000 kronor mot säkerhet
av borgen av ett Varvsbolag jämte tre personer. Mot samma säkerhet,
förstärkt med borgen av ytterligare eu person, fick bolaget enligt statskontorets
beslut den 3 juli 1919 lyfta återstående lånebeloppet 100,000
kronor.

Sammanlagt hade alltså bolaget bekommit lån å 400,000 kronor mot säkerhet
av ovannämnda inteckningar samt omförmälda borgensförbindelser.

Det intecknade fartyget lär enligt statskontoret hava byggts under kristiden
och därvid dragit en byggnadskostnad av 600,000 kronor.

Ifrågavarande rederibolag jämte fem av löftesmännen hava sedermera
försatts i konkurs, vilka konkurser numera avslutats. Två av löftesmännen
hava befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

Enligt uppgift från statskontoret hava konkurserna lämnat en utdelning,
 som i det närmaste täckt kronans räntefordringar på grund av
ifrågavarande lån.

För utfående av kapitalet lär emellertid icke hava funnits andra tillgångar
än det intecknade fartyget. Detta såldes exekutivt och inropades
därvid av statskontoret för 2,000 kronor.

Efter att hava underkastat fartyget några smärre reparationer, jämte
varvshyra m. m. uppgående till sammanlagt omkring 5,400 kronor, försålde
statskontoret under år 1924 detsamma för 30,000 kronor.

Torvlån nr 164.

Genom nådigt brev den 20 februari 1920 beviljade Kungl. Maj:t ett torvbolag
i västra Sverige ett lån ur torvindustrilånefonden å 400,000 kronor.
På grund av statskontorets beslut utanordnades härav: A) den 19 augusti
1920 250,000 kronor, B) den 9 maj 1921 55,000 kronor.

De för dessa lån av statskontoret godkända säkerheter utgjordes av:

A) 1) 5 inteckningar med bästa rätt i vissa av bolagets fastigheter å
tillhopa 250,000 kronor;

2) 5 förlagsinteckningar med bästa rätt.

Taxeringsvärdet å fastigheterna utgjorde år 1919 400,000 kronor. Vid
en den 20 januari 1920 verkställd värdering hade bolagets egendom åsatts
följande värden:

Fast egendom
Lös »

116

648,117: 4 3
552,142: 5 7

Summa kronor 1,200,260: —.

Mossen ensam ansågs äga ett värde av 227,385 kronor.

B) 2 inteckningar med bästa rätt om tillhopa 25,000 kronor i en bolaget
tillhörig mindre kraftstation.

Enligt vad som framgår av ombudsmannens tjänstememorial innehade
en bank inteckningar i samtliga fastigheter till avsevärda belopp, liggande
till förmånsrätten efter statskontorets inteckningar.

År 1920 utgjorde fastigheternas taxeringsvärde 200,000 kronor. Enligt
en den 31 mars 1920 verkställd värdering ansågs kraftstationen hava ett
värde av 158,750 kronor, därav 128,000 kronor ansågos belöpa å själva
kraftstationen och 30,750 kronor å en till densamma hörande villabyggnad.

Sedan bolaget underlåtit att i vederbörlig ordning gälda ränta å lånet,
försattes bolaget den 27 november 1922 i konkurs. Vid ''härefter på grund
av statskontorets beslut iden 4 januari 1923 av vederbörande torv ingenjör
verkställd värdering av den under A upptagna egendomen åsattes densamma
följande värden:

Fast egendom............................................................................. 100,000: —

Lös » ............................................................................. 51,135: 55

Summa kronor 151,135: 5 5.

Vid exekutiv auktion den 23 januari 1923 inropades dessa fastigheter av
statskontoret för 10,000 kronor. Den lösa egendomen övertogs på därom av
förvaltaren i bolagets konkurs gjord framställning av statskontoret för
idess fö rlagsi n teckn in gar. Emellertid måste statskontoret därvid gottgöra
prioriterade fordringsägare med ett belopp av 5,706 kronor 20 öre.

Den 27 juni 1923 såldes omförmälda kraftstation å exekutiv auktion.
Lägenheten, .som av vederbörande auktionsförrättare salu värderats till

75,000 kronor, inropades av statskontoret för 11,000 kronor.

Varken beträffande den under A eller B upptagna egendomen har den
bank, som innehade inteckningar efter statskontoret, ansett sig böra bevaka
sill fordran.

Statskontoret sökte och erhöll härefter lagfart å fastigheterna. Sedan
dessa någon tid varit utarrenderade men arrendatorn avlidit, försålde
statskontoret efter hörande av kommerskollegium, som tillstyrkte försäljningen,
 år 1925 desamma för följande belopp:

Den under A omförmälda egendomen.

Köpeskilling 80,000 kronor, därav 40,000 kronor för fast och 40,000 kronor
för lös egendom att gäldas,

— 117 —

vid kontraktets undertecknande kontant ...................................... 8,000: —

å tillträdesdagen kontant ............................................................ 8,000: —

medelst revers, löpande med 4 procent ränta 64,000: —

Summa kronor 80,000: —.

Den under B omfönnälda kraftstationen.
Köpeskilling 20,000 kronor att gäldas,

vid kontraktets undertecknande kontant..................................... 2,000: —

å tillträdesdagen kontant ........................................................... 2,000: —

medelst revers, löpande med 4 procent ränta 16,000: —

Summa kronor 20,000: —.

Såsom säkerhet för omfönmälda reverser godtog statskontoret en av 6
personer utfärdad borgensförbindelse.

Torvlån nr 107, 139 och 165.

Förhållandena ha beträffande dessa lån utvecklat sig på samma sätt
som beträffande torvlånet nr 164.

På grund av Kung!. Maj:ts vid särskilda tillfällen under åren 1918, 1919
och 1920 lämnade medgivanden hade ett torvbolag i södra Sverige beviljats
lån om tillhopa 327,400 kronor. Genom verkställda amorteringar hade lånet
härefter nedbringats till 319,400 kronor. Säkerheten utgjordes av förlagsinteckningar.

Fastigheterna jämtp lösegendom värderades den 19 januari 1920 till sammanlagt
1,055,616 kronor.

Vid den 6 april 1923 av statens vederbörande torvingenjör verkställd
värdering uppskattades emellertid sammanlagda värdet av den fasta och
den lösa egendomen till allenast 267,000 kronor.

Den 31 augusti 1923 gick bolaget i konkurs, varefter bolagets fasta och
lösa egendom övertogs av statskontoret för tillhopa 72,200 kronor.

Genom beslut den 13 november 1924 och den 26 november 1925 godkände
statskontoret härefter inkomna köpeanbud å olika delar av anläggningarna,
 varigenom dessa jämte den lösa egendomen försåldes för sammanlagt
79,000 kronor.

Torvlån nr 133.

Genom nådigt brev den 28 februari 1919 medgav Kungl. Maj:t ett mekaniskt
verkstadsaktiebolag i mellersta Sverige rätt att övertaga ett genom
nådigt brev den 23 februari 1917 beviljat lån frän torvindustrilåne -

118 —

fonden å 56,000 kronor. Såsom säkerhet härför erbjöds borgen av två andra
verkstads bo lag, vilken säkerhet godkändes av s ta ilsken toret den 19 juli 1919.

Sedan det ena av de bolag, vilka gått i borgen för lånet, trätt i likvidation,
 inträdde i enlighet med statskontorets beslut den 20 januari 1921 såsom
borgensman i stället för detta bolag ett fastighetsbolag.

Genom verkställda avbetalningar hade skulden nedbringats till 50,400
kronor.

Såväl låntagare som löftesmän befinna sig numera i konkurs och har
statskontorets fordran bevakats i konkurserna. Någon utdelning i dessa
lär emellertid icke vara att påräkna.

Torvlån nr 146 och 147 samt 174.

Av ifrågavarande lån avse de med nr 146 och 147 betecknade lån till
ett torvbolag och det med nr 174 betecknade lån till en andelsbränsleförening,
 båda i södra Sverige. För bägge lånen utgöres säkerheten av
borgen av enskilda personer.

Återstående kapitalskuld uppgår beträffande det förra företaget till
35,532 kronor 93 öre och beträffande det senare företaget till 126,000 kronor.

I det förra fallet sakna såväl företaget som löftesmännen tillgångar,
vadan utsikt att återfå lånebeloppet eller del därav icke lär förefinnas.

Beträffande det senare lånet torde omkring 25,000 kronor komma aft
iinbetalas av löftesmännen, men lära såväl dessa som företaget vara insolventa
för återstoden av lånet.

Manufakturlån nr 496. A. B. Elektriska stålgjuteriet.

Genom nådigt brev den 20 juli 1917 beviljade Kung!. Maj:t Aktiebolaget
Elektriska stålgjuteriet i Gävle ett lån ur manufakturförlagslånefonden
å 80,000 kronor. Såsom säkerhet för utbekommande av detta lån erbjöd
bolaget 3 inteckningar om tillhopa 50,000 kronor i bolagets fastighet nr 1
i kvarteret Elektron i Gävle med bästa rätt samt 3 inteckningar om tillhopa
30,000 kronor liggande inom 90,000 kronor från botten räknat.
Nämnda fastighets taxeringsvärde utgjorde år 1917 173,900 kronor.

Genom beslut den 1 november 1917 godkände statskontoret botteninteckningarna
om 50,000 kronor »om säkerhet för lån å nämnda belopp. Beträffande
återstående 30,000 kronor krävde statskontoret antingen inteckningar
till sistnämnda belopp, liggande närmast efter 50,000 kronor, eller
borgen. Såsom säkerhet för utbekommande av återstoden av lånet erbjöd
bolaget då, förutom ovan först omförinälda inteckningar å 30,000 kronor,
borgen av tre personer, vilken säkerhet godtogs av statskontoret den 17
januari 1918.

119 -

Sedan å den av bolaget utfärdade låneförbindelsen antecknats, att såsom
hypotek för densamma lämnats omförmälda sex inteckningar, hava
löftesmännen å förbindelsen tecknat, att de för fullgörandet av densamma
ginge i full borgen, en för alla och alla för en, .såsom för egen skuld.

På framställning av bolaget medgav statskontoret sedermera, att tre av
de
till bolaget, vilket också skedde. Börgesmännens samtycke härtill infordrades
icke.

Den 2 mars 1922 förklarade statskontoret på framställning av ombudsmannen,
 enär bolaget underlåtit att enligt föreskrift i låneförbindelsen
inom föreskriven tid inkomma med bevis, att bolagets fabriksinrättning
ändamålsenligt drivits under i förbindelsen stadgad tid, lånet genast till
betalning förfallet.

Den 31 augusti 1922 avträdde bolaget sin egendom till konkurs, varefter
fastigheten den 20 januari 1923 såldes å exekutiv auktion och därvid av
två av borgensmännen inropades för 130,000 kronor. Vid auktionen erhöll
statskontoret full betalning för de återstående inteckningarna om tillhopa

50,000 kronor jämte härå upplupen ränta.

Statskontoret vände sig härefter mot löftesmännen för att utfå återstoden
av lånet, vilket jämte upplupen ränta belöpte sig å 30,332 kronor
39 öre. Efter det överexekutor hänvisat statskontorets fordran till domstol
såsom tvistig, yrkade statskontoret hos rådhusrätten i Gävle åläggande
för löftesmännen att, vilken bäst gälda gitte, utgiva sistnämnda belopp.

Genom dom den 24 december 1923 prövade rådhusrätten lagligt ogilla
statskontorets talan. Såsom skäl härför anförde rådhusrätten huvudsakligen,
 att då löftesmännen, därest de nödgades infria statskontorets fordran,
måste anses hava varit berättigade inträda i statskontorets på ovannämnda
sex inteckningar grundade rätt, men tre av de hypotiserade inteckningarna,
å 10,000 kronor vardera, utan löftesmännens medgivande till bolaget utlämnats,
 löftesmännen icke kunde anses skyldiga att i följd av sin borgen
infria ifrågavarande fordran.

Svea hovrätt, varest .statskontoret fullföljt talan mot rådhusrättens utslag,
 har genom dom den 23 oktober 1925 ej funnit skäl att gorå ändring i
rådhusrättens dom.

Statskontoret har fullföljt sin talan hos Kung!. Maj:t, på vars pröfning
målet för närvarande är beroende.

Manufakturlån nr 507. Barnängens kemiska fabriks a. b.

Genom nådigt brev den 16 juli 1919 beviljade Kung!. Maj:t Barnängens
kemiska fabriksaktiebolag ett lån ur manufakturförlagslånefonden å

300,000 kronor. Såsom .säkerhet för utbekommande av detta lån erbjöd bolaget
borgen av tre personer samt bland annat två förlagsinteckningar

- 120 —

med bästa rätt om tillhopa 220,000 kronor. Denna säkerhet godtogs av
statskontoret enligt beslut den 16 oktober 1919, varefter beloppet utanordnades.
 Å den låneförbindelse, som avgavs av bolaget, tecknade löftesinännen,
 att de för fullgörandet av bolaget® förbindelse ginge i borgen,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld. Någon utfästelse att
denna borgensförbindelse skulle gälla tills betalning skedde, synes icke
hava fordrats eller givits.

Den 11 mars 1921 avträdde bolaget sin egendom till konkurs.

I oktober 1921 amhöllo borgensmännen hos Kungl.'' Maj:t — med förmälan
att de voro insolventa för borgensförbindelsen — om befrielse från
densamma på villkor att de inbetalade 10 procent av det belopp, som icke
täcktes av förlagsinteökningarna, med V5 genast och llfi under vartdera av
åren 1922—1925. Genom beslut den 11 november 1921 avslog Kungl. Maj:t
denna framställning.

Emellertid hade bolaget underlåtit att, enligt föreskrift i skuldförbindelsen,
 före utgången av juli 1921 till statskontoret ingiva bevis att bolagets
rörelse bedreves ändamålsenligt ävensom intyg av vederbörande
länsstyrelse eller domare, att löftesmännen fortfarande voro vederhäftiga.
I skrivelse till löftesmännen den 29 augusti 1921 anmodade ombudsmannen
dessa att inlösa ifrågavarande skuldförbindelse.

Bolagets konkurs avslutades den 14 december 1922. Oprioriterade
fordringsägare erhöllo därvid icke någon utdelning. På grund av omför -mälda förlagsinteckningar hade emellertid statskontoret den 9 augusti
1922 lyckats utbekomma 274,230 kronor, upplupna räntor däri inberäknade,
vilket belopp i form av ett av bank utfärdat depositionsbevis överlämnades
till statskontoret. Efter det depositionsbeviset uppsagts till betalning,
 insatte banken den 16 januari 1923 beloppet jämte därå upplupen
ränta, tillhopa 277,703 kronor 60 öre, i statskontoret.

Genom beslut den 8 februari 1923 förklarade statskontoret vad av lånet
återstode oguldet genast till återbetalning förfallet samt yrkade efter
stämning vid Stockholms rådhusrätt åläggande för löftesmännen att till
statskontoret utgiva återstående kapitalskuld 55,879 kronor 74 öre jämte
ränta från den 17 januari 1923, tills full betalning skedde.

Genom dom den 23 juli 1924 ogillade rådhusrätten statskontorets talan.
Såsom skäl härför anförde rådhusrätten huvudsakligen, att då ifrågavarande
skuldförbindelse måste anses hava senast vid utgången av september
månad 1921 varit gent emot löftesmännen förfallen till betalning,
och statskontoret icke förrän genom stämningen i förevarande mål, vilken
delgivits en av löftesmännen den 12 mars samt de båda övriga den 10
april 1923, eller således först efter det mer än 12 månader förflutit från
det skuldförbindelsen förfallit till betalning, anhängiggjort krav mot löftesmännen
på grund av ifrågavarande borgen, löftesmännen vore från
sin borgen fria.

över denna rådhusrättens dom besvärade sig statskontoret hos Svea

— 121 —

hovrätt, som emellertid genom dom den 29 januari 1926 ej fann skäl att
göra ändring i rådhusrättens dom.

Statskontoret har fullföljt sin talan hos Kungl. Maj:t, på vars prövning
målet för närvarande är beroende.

Manufakturlån nr 514. Aktiebolaget Lerindustri.

Genom nådigt brev den 23 juli 1920 beviljade Kungl. Maj:t Aktiebolaget
Lerindustri i Göteborg ett lån ur manufakturförlagslånefonden å 75,000
kronor. Såsom säkerhet för utbekommande av detta lån erbjöd bolaget borgen
av två personer. Denna säkerhet godkändes av statskontoret den 2
•september 1920.

Sedan den ene löftesmannen avlidit utan tillgångar och jämväl den
andre löftesmannen syntes ur stånd att fullgöra sina förbindelser, godtog
statskontoret genom beslut den 15 mars 1923 följande säkerhet för
lånet:

1) 1 inteckning å 50,000 kronor i bolagets fastighet i Örebro;

2) 1 inteckning å 75,000 kronor i bolagets lösa egendom.

Dessa inteckningar lågo efter en inteckning å 200,000 kronor i bolagets
såväl fasta som lösa egendom.

3) Borgen av den kvarlevande av de ursprungliga borgensmännen.

Av bolagets tillgångar var fastigheten då taxerad till 300,000 kronor

och värderad till 359,825 kronor. Den lösa egendomen värderades till
140,478 kronor. Bolagets ställning syntes alltjämt relativt god.

Som bolaget underlåtit att gälda den 3 september 1923 förfallen ränta,

3,000 kronor, förpliktades löftesmannen genom överståthållarämbetets utslag
den 30 april 1924 till statskontoret utgiva nämnda belopp jämte
lagsökningskostnader 35 kronor. Detta utslag synes emellertid icke hava
verkställts.

Då löftesmannens ekonomiska ställning syntes fullständigt undergrävd
och då statskontoret i händelse av utmätning syntes hava små utsikter
att utfå sin fordran, medgav statskontoret på framställning av bolaget
genom beslut den 21 juni 1924 befrielse för löftesmannen från borgensansvar,
 under villkor bland andra att till statskontoret överlämnades dels
inteckning i bolagets fastighet å 30,000 kronor, liggande närmast efter av
statskontoret förut innehavda inteckningar, dels ock A.-B. Jordbrukarbankens
depositionsbevis å 1,458 kronor 60 öre.

Denna säkerhet blev emellertid icke överlämnad. I stället anhöll bolaget,
 att då bolaget vore i oundgängligt behov av rörelsekapital och Aktiebolaget
Målarbanken erbjudit sig försträcka bolaget 75,000 kronor mot
att bankens inteckning å 200,000 kronor i såväl den fasta som den lösa
egendomen uppdelades å två skuldebrev, ett vart å 200,000 kronor, det ena
v i den fasta och den andra i den lösa egendomen, med förmånsrätt före

122 —

statskontorets inteckningar, statskontoret måtte medgiva postponering av
sina inteckningar att gälla efter dessa bankens inteckningar. Enligt senare
lämnat medgivande skulle förlagsinteckningarna få ligga närmast efter
inteckningar å 175,000 kronor.

Inteckningarnas dåvarande läge.

Fast och lös egendom

200,000: — (bankens)

Fast egendom LÖs egendom

50,000: — (statskontorets) 75,000: — (statskontorets)

Inteckningarnas läge vid bifall till framställningen.

Past egendom Lös egendom

200,000: — (bankens) 175,000: — (bankens)

50,000: — (statskontorets) 75,000: — (statskontorets)

Ombudsmannen, som ansåg statskontorets säkerhet under alla förhållanden
värdelös, tillstyrkte framställningen. Genom beslut den 29 juli
1924 blev emellertid denna av statskontoret avslagen.

Bolaget förnyade sin framställning och anförde därvid huvudsakligen
följande. Statskontoret hade genom sitt beslut omöjliggjort för bolaget
att erhålla rörelsekapital, vid vilket förhållande bolaget vore tvunget att
gå i konkurs. I händelse av driftens inställande skulle 36 fackutbildade
arbetare bliva arbetslösa. Bolaget läge inne med ett stort antal beställningar,
 och arbetet bedreves sa intensivt som möjligt. Rörelsen ginge
stadigt framåt och enligt åtskilliga hos statskontoret åberopade intyg
vore bolagets framtidsutsikter synnerligen goda.

Stadsfogden i Örebro värderade vid denna tidpunkt bolagets egendom
till, den fasta egendomen 100,000 kronor och förlaget 15,000 å 20,000 kronor.

Med hänsyn till den sålunda verkställda värderingen fann ombudsmannen
inteckningara värdelösa, och då enda möjligheten att återfå något
av lånet syntes beroende av att rörelsen fortsattes, tillstyrkte han framställningen.

Statskontoret biföll genom beslut den 31 juli 1924 bolagets framställning,
 dock under villkor att inteckningar i fastigheten å ytterligare

30,000 kronor, liggande närmast efter statskontorets förutvarande inteckningar
överlämnades, att Jordhrukarbankens depositionsbevis å 1,458 kronor
60 öre likaledes överlämnades till statskontoret samt att löftesmannen
styrkte, att de hanker, hos vilka han häftade i skuld, icke erhölle större
utdelning ur hans tillgodohavanden än statskontoret. Sistnämnda villkor
uppfylldes icke. Däremot överlämnades omförmälda inteckningar å 30,000
kronor ävensom nämnda depositionsbevis.

— 123 —

Den 31 juli 1925 försattes bolaget i konkurs. Löftesmannen, som, då de
uppställda villkoren för hans befriande från borgensajisvaret aldrig blivit
uppfyllda, alltjämt kvarstod som borgensman, söktes i mät, men uppgick
det vid utmätningen indrivna beloppet till allenast 260 kronor 50 öre, som
inbetalades till statskontoret. Statskontorets fordran bevakades i konkursen,
 vilken ännu ej avslutats. Dock lär konkursen icke komma att lämna
någon utdelning till oprioriterade fordringsägare.

Bolagets egendom, såväl den fasta som den lösa, har försålts å exekutiv
auktion, utan att statskontoret därvid iakttagit inställelse.

Hos statskontoret har härefter löftesmannen hemställt, att hans borgensförbindelse
finge utbytas mot följande hypotek av aktier m. m.

400 aktier i A.-B. Kväveindustri å mominellt 40,000:

58 » » » Torv » » 29,000:

80 » » » Bröderna Karlssons Verk stadsaktieholag

å nominellt ................................................ 40,000:

ett av A.-B/Jordbrukarhanken utfärdat depositionsbevis å 2,000: —

Summa kronor 111,000: —.

Ehuru ovannämnda aktier för närvarande icke syntes hava något större
värde, har ombudsmannen, då denna säkerhet med hänsyn till borgensmannens
ekonomiska ställning syntes ombudsmännen fördelaktigare än
löftesmannens personliga borgen, i tjänstememorial den 27 oktober 1926
tillstyrkt framställningen.

Vid bedömande av resultaten av ifrågavarande låneverksamliet i stort
sett måste ihågkommas, att berörda fonder tillkommit i syfte att under5
stödja vissa näringsgrenar, som ur landets synpunkt ansetts vara av betydelse.
 Det ligger därför i sakens natur att själva kapitalplaceringsmomentet
här icke kan bliva enbart avgörande. Betraktar man frågan
på detta sätt, och erinrar man sig vidare den stora brist, som under världskrigets
senare del och åren närmast därefter rådde å exempelvis bränsle,
lyse och tonnage, samt de onaturligt uppskruvade värdena härå, är det
i och för sig icke förvånansvärt, att kapitalförsträckningar, som skett
under denna högkonjunktur, sedermera, efter det normala förhållanden
åter inträtt, visat sig förlustbringande. Det kan heller icke förnekas, att
de hittills redovisade förlusterna te sig relativt obetydliga i förhållande
till omfattningen av de kapitaltillgångar, som under den här avsedda
tiden tagits i anspråk för utlåning. Det bör dock därvid observeras, att
uppgifterna om inträffade förluster icke torde giva en fullt riktig bild
av det verkliga läget, i det att beträffande ett flertal fall det torde vara
ofrånkomligt, att avsevärda förluster komma att uppstå, ehuru de ännu
icke kunna bokföringsmässigt behandlas såsom sådana. Detta synes bland
annat vara fallet med åtskilliga av de ovan omtalade lån, där anstånd

Revisorernas

uttalande.

— 124 —

måst medgivas med erläggande av amortering eller ränta och ställande
av ny säkerhet krävts. Flera av de företag, om vilka i dessa fall är
fråga, synas nämligen hava en mycket svag ekonomi.

Vid granskning av de lån, å vilka förluster uppkommit eller synas
sannolika, har det väckt revisorernas uppmärksamhet, att enbart personlig
borgen såsom säkerhet godtagits av statskontoret i så stor utsträckning,
 som skett. Det vill synas revisorerna, som om säkerhet i
form av endast borgen av enskilda personer vore mindre lämplig såsom
säkerhetsobjekt vid de lån, varom här är fråga. Redan för eu hank med
dess avdelningskontor och därigenom ökade möjligheter att följa affärsutvecklingen
i olika orter torde ofta svårigheter föreligga att vid skilda
tider riktigt bedöma värdet av en dylik säkerhet. Än större torde dessa
svårigheter vara för ett ämbetsverk som statskontoret, vilket arbetar under
snävare former och har att ofta på långt avstånd söka bilda sig en
föreställning om en löftesmäns solvens och ekonomiska ställning. Härtill
kommer, att personer, som i förhållande till ett företag äro helt utomstående
icke i allmänhet lära vara villiga att teckna borgen för företagets
förbindelser. Löftesmännen utgöras därför i regel av personer,
som äro ekonomiskt intresserade i företaget eller tillhöra dettas ledning.
Dessa personers ekonomiska ställning avhänger emellertid ofta av företagets,
 så att om detta råkar i obestånd, borgensförbindelsen åtminstone
förlorar väsentligt i värde. Vad här sagts gäller särskilt lån å högre
belopp, vilka äro avsedda att utgöra den ekonomiska grundvalen för företaget.
 Vid smärre sekundärlån lär någon realsäkerhet ofta icke kunna
bjudas. Vad nu sagts innebär icke i och för sig någon anmärkning mot
det sätt, varpå statskontoret verkställt prövningen av erbjudna säkerheter.
 I allmänhet synes denna prövning hava skett med tillbörlig omsorg.

Vad kraftledningslånefonden beträffar har genom lagen den 22 juni
1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft in. in., vilken lag trädde i kraft den 1
januari 1921, möjlighet heretts att efter ledningsnätets registrering hos
kommerskollegium inteckna detta jämte den fastighet, till vilken det är
knutet. Vid dessa lån hör därför numera i regel kunna erbjudas säkerhet
i, förutom borgen, inteckningar i ledningsnätet. Av förteckningarna
å ifrågavarande lån framgår ock, att säkerhet i form av dylika inteckningar
under de senare åren blivit vanligare. Antalet lån mot säkerhet
av allenast borgen av enskilda personer synes dock revisorerna påfallande
stort.

Vidkommade torvindustrilånefonden måste medgivas, att en mosses
realvärde ej är synnerligen stort, om den ej kan med ekonomisk fördel
bearbetas. Jämväl de för driften erforderliga maskinerna lära i händelse
av rörelsens inställande förlora det mesta av sitt värde. En viss
säkerhet erbjuda dock alltid inteckningar i fastigheter eller förlag. Det

— 125

vill därjämte synas revisorerna som om säkerhet i, förutom borgen, jämväl
inteckningar skulle skänka långivaren ett fastare grepp om företaget
och vara ägnat att i viss mån förhindra, att ett ekonomiskt svagt företag
utnyttjar alla kreditmöjligheter till det yttersta, då ställningen ofta är
helt ohållbar och löftesmännen eventuellt hunnit bliva insolventa.

Vad rederilånefonden och manuf aktur förlagslånef onden beträffar synes
säkerhet i regel böra kunna bjudas i form av inteckning i fartyg, respektive
fastighets- eller förlagsinteckningar. Säkerhet i form av allenast
personlig borgen synes revisorerna på de skäl, som ovan anförts, icke
annat än i undantagsfall höra godtagas.

Detsamma gäller vattenkraftlånefonden, från vilken fond lån utgår till
utbyggande av vattenfall och dylikt. Säkerhet synes här i allmänhet
böra kunna lämnas i värdefull fast egendom, varför säkerhet i form av
allenast borgen icke annat än i nödfall synes böra förekomma.

Av stor betydelse är givetvis att vid låns beviljande ett företags ekonomiska
ställning och möjligheter noggrant undersökas, och att lån endast
beviljas sådana företag, vilka synas äga förutsättningar att bestå i konkurrensen.

Efter dessa allmänna reflexioner vilja revisorerna övergå till att med
avseende å de här ovan relaterade särskilda fallen påpeka några förhållanden,
 som synts revisorerna anmärkningsvärda.

Vad först angår lånet till Skygge kraftaktiebolag vilja revisorerna till
en början framhålla, att enligt vad eu granskning av för revisorerna tillgängliga
handlingar givit vid handen, de uppgifter, som i bolagets låneansökning
lämnades angående företagets ekonomiska förutsättningar
knappast synas hava varit ägnade att giva någon klar uppfattning härom.
Då därtill kom, att lånet avstyrktes av vattenfallsstyrelsen, synas dessa
omständigheter hava bort giva anledning till en närmare utredning i nu
berörda avseende, innan lånet beviljades. Vidare måste det betraktas
såsom en anmärkningsvärd försummelse, att vid prövningen av frågan
om lånets övertagande av Skygge kraftförening u. p. a. någon undersökning
från kommerskollegiets och lantbruksstyrelsens sida icke skett,
huruvida den nya låntagarens rätt att bekomma erforderlig elektrisk
energi vore säkerställd genom behörig överlåtelse till föreningen av kraftkällan
och ledningsnätet. Genom de i detta fall vidtagna åtgärderna har
kronan berövats möjlighet att ur de faktiska tillgångarna söka täckning
för någon del av sin fordran.

I fråga om lånet till A.-B. Elektriska stålgjuteriet synes statskontorets
åtgärd att till låntagaren utlämna en del av hypoteket utan borgensmännens
medgivande vittna om bristande omtanke. Visserligen har statskontoret
funnit sig böra underställa rättsfrågan högsta domstolens prövning,
 men, oavsett vilken utgång denna sak kan komma att få, måste
revisorerna finna, att därest tillbörlig aktsamhet iakttagits, ett sådant
förfarande, som det nu påtalade, bort vara uteslutet.

— 126 —

Beträffande slutligen lånet till Barnängens kemiska fabriksaktiebolag
synes det revisorerna, att statskontoret i detta fall icke behörigen iakttagit
statens intresse. Revisorerna måste finna det ur trygghetssynpunkt
otillfredsställande, att säkerheten givits karaktären av sådan borgen, för
vilken 12-månaderspreskription är gällande. Dylika borgensförbindelser
torde överhuvudtaget icke böra godtagas vid en lånerörelse av den omfattning
och under de former, som utmärka statskontorets verksamhet
på detta område.

§ 54.

inköp av skriv- Enligt gällande bestämmelser tillkommer det statskontoret att verkställa
™taWörvait-r uP®^lall^nS av skriv- och räknemaskiner för länsstyrelsernas behov. Vid
ningens behov, sin granskning av verks och myndigheters räkenskaper för budgetåret
1925—1926 hava revisorerna lågt märke till att inköp av dylika maskiner
äger rum efter mycket olika och ofta ingalunda affärsmässiga grunder
samt att de pris, sam betalas äro synnerligen varierande. Revisorerna
hava därför velat ifrågasätta, huruvida icke för ämbetsverk, som äro
förlagda till Stockholm, möjligen med undantag av de affärsdrivande verken,
 central upphandling av ifrågavarande maskiner bör äga rum.

§ 55.

Mynt- och Revisorerna hava besökt mynt- och justeringsverket.

]Uverket8 Mynt- och justeringsverket med tillhörande verkstäder äro förlagda till
en mellan Hantverkaregatan, Owengränd och Norr Mälarstrand belägen
tomt med adressnummer Hantverkaregatan 5 och 7. Å tomten äro uppförda
ett flertal byggnader, som till största delen omsluta den såsom park
och trädgård anordnade övriga tomtarealen.

Vid sin granskning av verkets räkenskaper för budgetåret 1925—1926
hava revisorerna iakttagit, att ett belopp av sammanlagt 24,983 kronor
24 öre använts till omläggnings- och förbättringsarbeten å den obebyggda
delen av tomten. Beloppet fördelar sig å följande huvudposter:

Arbetslöner .............................................................................................. 8,986: 4a

Matjord, sten m. m................................................................................ 9,850: 6 6

Gödsel och konstgödning ........................................................................ 2,481: —

Träd, buskar, plantor och frö............................................................... 1,986: 75

Diverse....................................................................................................... 1,678: 40

• Summa kronor 24,983: 24.

Kostnaderna hava bestritts av det ordinarie reservationsanslaget till
mynt- och justeringsverkets drift, vilket utgår av inkomst av myntning
och justering.

Bevisorernas Med hänsyn till omfattningen av de kostnader ifrågavarande arbeten
uttalande. , , , . . #

dragit, hade mynt- och justeringsverket enligt revisorernas förmenande

127 —

icke bort utan Kungl. Maj:ts bemyndigande igångsätta berörda arbeten.
Såsom ett ytterligare skäl härför må erinras om att mynt- och justeringsverkets
tomtområde delvis kan röna inverkan av huru frågan om Hantverkaregatans
breddning kommer att avgöras. I övrigt hava revisorerna
funnit kostnaderna för arbetena påfallande höga, särskilt i betraktande av
att de huvudsakligen nedlagts å en undanskymd del av tomten bakom
verkstadsbyggnaderna.

§ 56.

Revisorerna hava vid svensk-norska gränsen besökt de svenska gränstullstationerna
i Eda, Högsäter och Hån samt vissa av de motsvarande
gränsstationerna å den norska sidan.

I anledning av besöken hava revisorerna införskaffat uppgifter rörande
tullbevakningen utefter hela riksgränsen mot Norge. Nämnda gränsbevakning
är indelad i fyra distrikt. Första distriktet, som omfattar större
delen av gränsen mellan Bohuslän och Norge, samt tredje och fjärde
distrikten, omfattande Härjedalens, Jämtlands och Lapplands gränser mot
Norge, stå under chefskap av tullförvaltarna i respektive Strömstad, Östersund
och Kiruna. Något särskilt arvode till tullförvaltarna för sagda
uppdrag utgår icke. Andra distriktet, varom här närmast är fråga, omfattar
riksgränsen från och med Korungeröd i Bohuslän till Dalarnes gräns
mot Härjedalen, Distriktet förestås av en gränsbevakningschef med expedition
i Karlstad. I vartdera av första och tredje gränsbevakningsdistrikten
finnes en gränsöveruppsyningsman, under det att andra gränsbevakningsdistriktet
är uppdelat i tre gränsöveruppsyningsmansdistrikt. I övrigt
består gränsbevakningen av fasta eller tillfälliga posteringar med en eller
flera ordinarie, extra ordinarie eller extra gränsuppsyningsmän. Nämnas
må, att icke-ordinarie personal under år 1926 använts i mindre utsträckning
än under år 1925. Förutom vid ett antal i närheten av gränsen
belägna tullkamrar, som icke höra till gränsbevakningen, sker förtullningen
vid särskilda, i anslutning till vissa posteringar inrättade gränstullstationer.
 Dessa förestås i regel av en å vederbörande plats tjänstgörande
gränsuppsyningsmän, vilken för uppdraget åtnjuter ett särskilt arvode av
i allmänhet 300 kronor om året. Vid Saltbacken i Bohus län uppehälles
gränstullstationsföreståndarbefattningen av tullmästaren vid tullstationen
å platsen. År 1925 funnos i samtliga fyra gränsbevakningsdistrikt 46
fasta posteringar och 37 gränstullstationer. Av dessa tillhörde 26 respektive
24 andra distriktet. Tilläggas må, att fjärde gränsbevakningsdistriktet,
som omfattar riksgränsen mellan Luleå lappmark och Norge, endast har
posteringen Abisko med en extra ordinarie gränsuppsyningsmän.

Genom gränsbevakningspersonalens försorg övervakas även den till
lättnad för befolkningen i gränstrakterna genom särskilda bestämmelser
reglerade gränshandeln. Det torde i detta sammanhang böra erinras om,

Gränsbevakningen
mot
Norge.

— 128 —

Revisorernas

uttalande.

att stadgandena i förevarande ämne år 1906 ändrades därhän, att den
enligt tulltaxeförordningen medgivna tullfriheten för vissa kvantiteter
varor upphävdes för gränshandeln söder om tullstationen Mitandersfors i
Värmland, under det att den kvarstår för gränshandeln norr om nämnda
plats. En av Kungl. Maj:t till 1922 års riksdag avlåten proposition om
lättnader för gränshandeln söder om Mitandersfors avslogs av riksdagen,
som i skrivelse, nr 284, hemställde om förnyad utredning i ämnet. Tillläggas
må, att enligt vad revisorerna inhämtat, en av norska stortinget
samtidigt antagen lagstiftning av motsvarande innehåll som det i herörda
proposition framlagda förslaget icke trätt i kraft, eftersom förslaget icke
antogs av Sverige.

Enligt den av generaltullstyrelsen nyligen utgivna berättelsen om tullverkets
förvaltning år 1925 utgjorde totalkostnaderna under budgetåret
1924—1925 för gränsbevakningen mot Norge 493,903 kronor 89 öre, förutom
utgifter för vederbörande pensions- och indragningsstater. Av berörda
kostnader belöpte ett belopp av 4,318 kronor å fjärde distriktet.
Tulluppbörden och övriga genom gränsbevakningen upptagna avgifter
vid första, andra och tredje gränsbevakningsdistrikten utgjorde under år
1925 sammanlagt 41,090 kronor.

Beträffande förhållandet mellan Sverige och Norge i tullhänseende må,
förutom den ovan berörda tullfrihet, som fortfarande är medgiven för
underlättande av gränshandeln, omnämnas det från norsk sida år 1925
väckta förslaget om inrättande av direkta telefonförbindelser mellan vissa
svenska och norska gränstullstationer. Förslaget har hittills resulterat i
att telefonledning anordnats mellan stationerna Håve och Tyslingmoveien
vid Bohuslänska gränsen. För nedbringande av kostnaderna har norska
telegrafverket enligt erbjudande utfört även den svenska sträckan av ledningen.
 Ledningen är ej anknuten vare sig till det svenska eller norska
telefonnätet. Den del av det norska förslaget, som avsåg anläggande av
telefonförbindelser mellan ytterligare två svenska och motsvarande norska
gränstullstationer, har från svensk sida för närvarande ej ansetts behöva
komma till utförande. Däremot har generaltullstyrelsen i anledning av
ett från gränsbevakningschefen i Karlstad avgivet yttrande nyligen begärt
upplysning om huru de norska myndigheterna och svenska telegrafstyrelsen
ställa sig till ett förslag om att låta genom norska telegrafverkets försorg
uppsätta ledningar mellan tio svenska gränstullstationer inom andra gränsbevakningsdistriktet,
 bland annat de av revisorerna besökta, och motsvarande
norska tullstationer.

Den av revisorerna lämnade redogörelsen för gränsbevakningen mot
Norge utvisar, att denna för närvarande nödvändiggör en omfattande och
kostsam apparat utan att tillföra svenska staten häremot svarande tullinkomster.
 Revisorerna, som med tillfredsställelse tagit del av de åtgärder,
som nyligen vidtagits för möjliggörande av ett samarbete mellan den

— 129 —

svenska och norska bevakningspersonalen, vilja uttala önskvärdheten av
att det ifrågasatta samarbetet måtte komma till stånd i så vidsträckt omfattning
som ländernas gemensamma intressen medgiva. Det synes revisorerna
icke osannolikt, att en sådan utveckling även skulle kunna nedbringa
kostnaderna för gränsbevakningen.

§ 57.

Revisorerna hava i Stockholm avlagt besök å följande tullokaler. nämligen
de till Kungsgatan 76 och Vasagatan 13 förlagda avdelningarna för
postpaket, avdelningen för järnvägsgods vid Klara strand, avdelningen å
Riddarholmen samt vissa av de vid Stadsgårdshamnen belägna lokalerna.

Beträffande förstnämnda avdelningar må nämnas, att tullhusbyggnaden
vid Kungsgatan togs i bruk år 1908. Sedan de lokaler, som disponerades
för tullbehandningen av från utrikes ort ankommande postpaket
befunnits otillräckliga, ställdes år 1919 ytterligare utrymmen till förfogande
för ändamålet i Klara gamla folkskola vid Vasagatan. Förevarande
lokaler hava efter hand utvidgats och inrymma för närvarande sex expeditioner.
 I oktober innevarande år har posttullavdelningen vid Kungsgatan
utökats med de delar av tullhusbyggnaden, som tidigare disponerades
av tullavdelningens för järnvägsgods kameralavdelning. Postpaketavdelningen
vid Kungsgatan inrymmer efter den senaste förändringen 14 expeditioner.
 Även med de utvidgningar, som sålunda vid olika tillfällen
kommit till stånd, anses posttullavdelningen icke förfoga över tillräckliga
lokaler. Med skrivelse den 29 november 1926 till Stockholms hamnstyrelse
har nämligen tulldirektören i Stockholm, under vitsordande av
trängande behov av ökat utrymme för avdelningen, anhållit, att åtgärder
snarast möjligt måtte vidtagas för inrättande av nya lokaler för avdelningens
behov i enlighet med ett bifogat, av tullbehandlingsinspektionen utarbetat
förslag. Enligt detta skulle, då en ifrågasatt tillbyggnad av tullhuset vid
Kungsgatan icke anses lämplig, posttullavdelningarna sammanföras till
en enda tullbehandlingslokal med minst 20 expeditioner samt plats för 6
å 8 expeditioner för partitullbehandling. I tullbehandlingsinspektionens
inlaga framhålles, att tulluppbörden å postpaket under september och
oktober 1926 avsevärt överstiger motsvarande siffror under samma månader
åren 1924 och 1925, ehuru i "vissa fall avsevärda tullsänkningar genomförts.
 Detta sammanhänger ej med någon större ökning av antalet postpaket
utan med det förhållandet, att enligt internationella överenskommelser
maximigränsen för postpakets vikt med 1926 års ingång höjts från
5 till 10 kilogram med möjlighet att mot förhöjda avgifter utöka vikten
till 20 kilogram.

Med anledning av de anspråk, som sålunda ställts på Stockholms stad,
kan nämnas, att staden tillkommande tolagsersättning från och med år
1920 utgått med följande belopp.

9 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

Vissa tulllokaler
i
Stockholm.

— 130 —

År 1920 ............................

» 1921 .............................

» 1922 .............................

Första halvåret 1923 .........

Budgetåret 1923—1924 .....

» 1924—1925

» 1925—1926

kronor 3,026,484: 34

» 2,263,193: 2 4

» 2,291,887: 16

» 1,259,534: 7 6

» 2,866,617: 21

» 2,766,727: 09

» 2,623,331: 4 4

Revisorernas

uttalande.

Vad först angår posttullavdelningen, hava revisorerna vid sitt besök
fått ett starkt intryck av att expeditions- och magasinslokalerna i tullhuset
vid Kungsgatan äro i hög grad otillräckliga för den omfattande
trafiken. Av revisorerna gjorda iakttagelser syntes bestyrka vid besöket
lämnade uppgifter om att de nuvarande förhållandena medföra, att mottagaren
kan behöva uppehålla sig i tullhuset flera timmar för att få en
tullbehandling avslutad. Det synes därför revisorerna ofrånkomligt, att
tillräckliga och tillfredsställande lokaler av Stockholms stad ställas till
förfogande för ändamålet.

I anledning av de övriga avlagda besöken vilja revisorerna framhålla,
att även de lokala anordningarna i Stadsgårdshamnen icke synas tillgodose
allmänhetens berättigade krav att utan onödig tidsspillan utbekomma
tullgods. De olika tullbehandlingsprocedurerna torde nämligen
föranleda i vissa fall rätt långa vandringar mellan olika tullokaler.

Kravet på att Stockholms stad såväl i det förra fallet som i det senast
omnämnda vidtager av omständigheterna påkallade lokalförbättringar är
enligt revisorernas förmenande desto mera berättigat, som staden under
de senaste åren uppburit högst väsentliga belopp i tolagsersättning.

§ 58.

Tullförvaltningen
i Göteborg.

Revisorerna hava besökt tullförvaltningen i Göteborgs tullhamn.

Å tullhuset vid Packhusplatsen pågick vid revisorernas besök fullständig
om- och tillbyggnad. Arbetena beräknas bliva färdiga under loppet
av år 1927. Besöket avsåg jämväl tullokalerna vid Mastliuggskajen och
Stigbergskajen.

Revisorernas Enligt av revisorerna inhämtade uppgifter erfordras för tullbehandling
av gods, som.ankommit med de så kaRade Amerikabåtarna och upplagts
i det vid båtarnas tilläggsplats belägna tullskjulet å Stigbergskajen, att
vederbörande mottagare först skall å tullkameralavdelningen vid Masthuggskajen
angiva godset till förtullning, därefter återvända till Stigbergskajen
för att få godset förtullat, sedermera åter begiva sig till kassakontoret
å Masthuggskajen för att erlägga den debiterade tullen, varefter
han har att återvända till Stigbergskajen för att utbekomma godset. Med
hänsyn till att avståndet mellan tullokalerna vid berörda båda kajer uppgår
till omkring 1 kilometer, vilja revisorerna uttala önskvärdheten av

— 131 —

att åtgärder vidtagas för att gods må kunna angivas till förtullning även
å tullavdelningen vid Stigbergskajen.

§ 59.

Revisorerna hava besökt tullförvaltningen i Malmö tullhamn samt den
nyinrättade tullstationen vid Bulltofta flygfält.

Tullhuset, som är beläget längst in vid inre hamnen, ombyggdes i samband
med den år 1923 genomförda omorganisationen av tullverket På
olika ställen av det vidsträckta hamnområdet äro anordnade fyra särskilda
tullbehandlingslokaler, vilka emellertid befinna sig på ett avsevärt
avstånd från tullhusbyggnaden. Ifrågavarande lokaler, hava endast i
mindre utsträckning anpassats efter den alltmer ökade sjö- och järnvägstrafiken.
 År 1924 har av stadens hamndirektion i samråd med tullförvaltningen
utarbetats ett omfattande förslag till nyanläggningar å skilda
delar av hamnen. I detta förslag ingår uppförande av en större magasinsbyggnad
i flera våningar, vilken ansetts lämpligen böra förläggas till
den s. k. Nyhamnens sydvästra kaj. Bakom magasinet skulle uppföras en
ytterligare byggnad, vilken jämte lokaler för stuveriarbetarna skulle inrymma
en kameral tullavdelning samt lokaler för tullbevakningspersonal.
Enligt förslaget beräknas kostnaderna för magasinsbyggnaden till 900,000
kronor och för tullbyggnaden till 175,000 kronor. Förslaget, som skulle
tillgodose av förvaltningen uttalade önskemål om ett sammanförande av
de nuvarande skilda tullbehandlingslokalerna till ett tidsenligt tullpackhus,
har ännu icke kommit till utförande.

Vad därefter angår tullstationen vid Bulltofta, trädde denna i verksamhet
den 1 juni innevarande år. Tillsvidare under året har personalen utgjorts
av en kammarskrivare, en tulluppsyningsman samt en, vissa tider
två tillsyningsman. Verksamheten vid stationen under månaderna juni—-september framgår av följande översikt.

Tullbehandlaile

Transiterade

l''ppbörd

kollin.

kollin.

kronor.

Juni månad.......................

............................. 54

209

1,792: 22

Juli » ........................

............................. 34

120

1,024: 09

Augusti » ........................

............................ 46

155

779: 07

September månad...............

............................. 41

256

610:45

Summa 175 st.

740 st.

4,205: 83

Vid sitt besök i Malmö hamn hava revisorna gjort samma iakttagelser
som vid vissa andra större hamnar i riket, nämligen att de lokala anordningarna
för tullbehandling icke utvidgats i förhållande till vad
vederbörande hamnområde utvecklats. Då detta förhållande otvivelaktigt
måste medföra olägenheter för både allmänheten och tullverket vilja revisorerna
framhålla angelägenheten av att förbättringar härutinnan i görligaste
mån vidtagas.

Tullförvaltn
i ogen i
Malmö.

Ilevisorernas

uttalande.

— 132 —

Beträffande tullstationen vid Bulltofta vilja revisorerna på grund av
den ringa arbetsbördan å stationen även under de månader, då flygtrafiken
pågår i större omfattning, ifrågasätta behovet av konstant personal
i den utsträckning, sådan hittills tjänstgjort å stationen. Även med beaktande
av avståndet mellan Bulltofta och tullokalerna i Malmö torde
enligt revisorernas förmenande en mera ekonomisk användning av personal
för tullstationens behov kunna genomföras.

Tullkammaren Revisorerna hava besökt tullkammaren i Karlstad,
i Karlstad. Staden, som uppbär tolagsersättning med fem procent av tulluppbörden,

tillhandahåller ett tullhus, inrymmande, förutom nederlagsmagasin, sex
rum, därav tre i bottenvåningen och tre i övervåningen. Rummen uppvärmas
för närvarande på tre olika sätt. I tre av desamma användes
vedeldning, i ett kamin med antraciteldning, och i de två övriga täljstenskaminer
med elektrisk uppvärmning. Den sistnämnda uppvärmningsanordningen,
 vilken år 1910 av staden infördes i tullhuset, har, ehuru
den endast användes i en tredjedel av utrymmena, under den gångna
tiden kommit att för tullverket medföra närmare samma utgifter som vedoch
koleldningen tillhopa.

Sedan socialstyrelsen framställt anmärkning mot kostnaderna för den
elektriska uppvärmningen i tullhuset, ingick tullkammaren i juli 1923 till
drätselkammaren i Karlstad med framställning om inledande av centraluppvärmning
i byggnaden. I samband härmed hemställde tullkammaren
om vissa ändringar och utvidgningar av tullokalerna på grund av såväl
stegrad import som utökning av tullkammarens personal med, bland annat,
en tullöveruppsyningsman.

Svar å tullkammarens berörda framställning hade emellertid den 1 maj
1926 ännu ej inkommit och avlät tullkammaren nämnda dag en förnyad
skrivelse i ärendet till drätselkammaren. Härvid framhöll tullkammaren,
att därest staden icke ansåge sig vara i tillfälle att under den närmaste
tiden vidtaga de föreslagna större ändringsarbetena, i avvaktan härpå
åtminstone det s. k. vaktrummet snarast måtte repareras.

Den av tullkammaren senast begärda reparationen har sedan av staden
utförts under nästlidna sommar, varjämte ytterligare magasinslokal ställts
till tullkammarens förfogande. Några ytterligare åtgärder från stadens
sida vore vid revisorernas besök icke vidtagna.

Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att tolagsersättningen
till Karlstad under nedanstående år utgått med följande belopp:

§ 60.

1920 ............................

1921 ............................

1922 ..........................

Första halvåret 1923

...... kronor 92,613

» 84,454

» 86,717

» 42,246

— 133 —

Budgetåret 1923—1924.
» 1924—1925.

» 1925—1926

kronor 98,903
» 49,162

» 47,896.

De minskade tolagsersättningsbeloppen för de senaste åren bero på nedgång
i tulluppbörden i anledning av de förändringar beträffande tobakstullen,
 som genomfördes från och med 1 juli 1924.

Revisorerna vilja understryka angelägenheten av att ett enhetligt, ur
ekonomisk synpunkt tillfredsställande uppvärmningssystem i tullhuset
snarast måtte anordnas av Karlstads stad. Ävenledes anse sig revisorerna
böra framhålla behovet av att överuppsyningsmannen beredes ett tillfredsställande
tjänsterum.

Trots den stora förändring tulluppbörden i Karlstad undergått genom
ovanberörda ändringar i fråga om tobakstullen, har efter vad revisorerna
inhämtat, någon minskning av personalen vid tullkammaren icke vidtagits.
 I dess ställe har en mindre ökning i användandet av extra tullvakter
förekommit. Från tullkammarens sida har framhållits, att den
ändrade tullbehandlingen av tobak icke haft någon större inverkan på
arbetsbördan vid tullkammaren. Revisorerna kunna emellertid icke undgå
att uttala den uppfattningen att även med beaktande av samtliga faktorer,
som inverka på personalbehovet, en minskning av personalen vid förevarande
tullkammare bör kunna äga rum.

Revisorernas

uttalande.

§ 61.

Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Mon.

Tullstation inrättades i Mon år 1879 i samband med öppnandet av
Dalslands järnväg. Tullstationen förändrades sedermera till tullkammare
och lyder från och med år 1911 under chefsskap av en tullförvaltare
direkt under generaltullstyrelsen. Personalen utgöres f. n. av en tullförvaltare,
 en ordinarie och en p. o. kammarskrivare, två tulluppsyningsman
och en tillsyningsman. Tullvisitationen av järnvägsgods verkställes
i Mon, dock medföljer en kammarskrivare snälltågen i och för tullbehandling
under tågens gång mellan Fredrikshald och den norska gränsstationen
Kornsjö. Av kammarskrivaren verkställes även, på uppdrag
av vederbörande länsstyrelse, granskning av resandes pass. Tulluppbörden
i Mon under budgetåret 1925—1926 utgjorde 26,721 kronor 33 öre. Sammanlagda
kostnaderna för tullkammaren under budgetåret 1924—1925 utgjorde
34,018 kronor 87 öre, därav för avlöningar m. m. 30,284 kronor 45 öre.

Dalslands järnvägsaktiebolag, som jämlikt Kungl. Maj:ts koncession a
järnvägen skall tillhandahålla för tullbehandlingen å stationen erforderlig
lokal, har allt från järnvägens öppnande ställt till tullverkets förfogande
tjänstelokaler och godsmagasin. Därjämte tillhandahöll bolaget under en
lång följd av år vissa bostäder åt tullpersonalen. På grund av bostädernas

Tullkammaren
i Mon.

— 184 -

Ravisorernas

uttalande.

otillräcklighet och otillfredsställande beskaffenhet föreläde Kung. Maj:t 1919
års riksdag förslag om uppförande för tullpersonalen av två bostadshus
av trä, därav ett större med två för de högre tjänstemännen avsedda
bostadslägenheter om respektive 6 och 5 rum jämte kök samt ett mindre
med tre smålägenheter, var och en om 2 rum och kök. Förslaget, som
icke vann riksdagen bifall, framlades emellertid ånyo år 1920 efter av
riksdagen begärd ytterligare utredning rörande dels kostnadsfrågan dels
ock frågan om järnvägsbolaget vore skyldigt i fortsättningen bereda tullpei
sonalen erforderliga bostäder. I sistnämnda avseende förelågo vid den
senare propositionens avlåtande yttranden från såväl tullverkets ombudsman
som justitiekanslersämbetet, enligt vilka någon sådan skyldighet för
bolaget icke ansåges föreligga. Vad kostnaderna angår, beräknades dessa
i 1920 års proposition till sammanlagt 140,000 kronor. Kungl. Maj:ts
förslag grundade sig härvid på ett föreliggande anbud å 128,450 kronor.

I den av Kungl. Maj:t beräknade summan ingick dessutom 10,000 kronor
för tomtplats, stängsel, ritningar och kontroll samt 1,550 kronor för oförutsedda
utgifter. Beträffande byggnadstomten torde böra nämnas, att i
propositionen ifrågasattes ett tomtutbyte med enskild person, men att
anslagsbeloppet beräknades med hänsyn till att tomten skulle kunna behöva
inköpas.

Riksdagen beviljade å tilläggsstat för år 1920 det av Kungl. Maj:t äskade
anslaget. Något utbyte av tomt kom icke till stånd, utan disponerades
anslaget av generaltullstyrelsen på följande sätt:

köpeskilling för tomten (12,990 kvm.) ................................ kronor 5,196: -

ersättning for ritningar ........................................................ » 3 ^qq. _

» byggnadernas uppförande m. m................. » 128 050-_

» » kontroll ............................................................ ;> 2 500-_

» » slutbesiktning ................................................ » 380: 25

Summa kronor 139,626: 25.

Det synes ^ revisorerna att även om vederbörlig hänsyn tages till tiden
för bygget, Kostnaderna för bostadshusen blivit synnerligen höga. Även
köpeskillingen för tomten synes hava beräknats väl högt, Enligt vad
for revisorerna vid besöket uppgavs, hava bostäderna visat sig vara otillräckligt
ombonade.

De av järnvägsbolaget upplåtna tullbehandlingslokalerna gåve revisorerna
intryck av att vara dåligt underhållna. Slutligen vilja revisorerna,
med anledning av tullkammarens låga tulluppbörd och jämförelsevis ringa
arbetsbörda, ifrågasätta, huruvida å platsen förefinnes verkligt behov av
personal i såväl tullförvaltar- som lcammarskrivargraderna.

— 135 —

§ 62.

Revisorerna hava besökt tullkammaren i Storlien. Tullkammaren

Tullkammaren, som förestås av en tullförvaltare, har såsom ytterligare '' :''tor,ien
personal en kammarskrivare och två tulluppsyningsman. Kostnaderna
för tullkammaren under budgetåret 1924—1925 utgjorde 31,316 kronor
89 öre, därav för avlöningar m. m. 28,931 kronor 92 öre. Tulluppbörden
å platsen har under senaste tid väsentligt nedgått. Den utgjorde under
budgetåret 1925—1926 69,728 kronor 61 öre, vartill kom uppbörd av sockerskatt
m. m.

Tullbehandlingslokalerna äro belägna intill järnvägsstationen. Bostäder
för tullförvaltaren och uppsyningsmännen äro förlagda till en byggnad,
vilken uppförts ett stycke från järnvägsstationen å statens järnvägar tillhörig
tomt. Kammarskrivaren förhyr bostad hos en av järnvägstjänstemännen
å platsen. Upprepade förslag om beredande av bättre bostadsutrymmen
åt tullpersonalen hava under senare år framkommit. Sålunda
framlades år 1922 förslag om uppförande genom statens järnvägars försorg
av ett nytt bostadshus, avsett för tullförvaltaren och kammarskrivaren.

Förslaget beräknades jämte kostnad för tomt komma att draga en kostnad
av 96,000 kronor. Då den planerade byggnaden ansågs onödigt omfattande,
föranledde förslaget ingen åtgärd. Fn av tullkammaren den 29 maj 1926
gjord framställning om tillstånd att vidtaga vissa vid vederbörlig syneförrättning
föreslagna reparationsarbeten i bostadshuset för en sammanlagd
kostnad av 1,638 kronor har emellertid föranlett, att generaltullstyrelsen
nyligen låtit utarbeta tre nya alternativa förslag till lösande av byggnadsfrågan.
 Av dessa inskränker sig ett till vissa mindre omfattande ändringsarbeten
i det nuvarande bostadshuset. Ett annat omfattar, förutom nämnda
arbeten, uppförande av en nybyggnad för tullförvaltaren, under det att
ett tredje förslag innebär en fullständig om- och tillbyggnad av det gamla
bostadshuset. Kostnaderna för de olika förslagen uppgå till respektive

8,500 kronor, 33,500 kronor och 55,000 kronor. Förslagen hava nyligen
av generaltullstyrelsen remitterats till tullkammaren för avgivande av
yttrande.

Med hänsyn till den numera jämförelsevis ringa omfattningen av arbetet iievisorernas
vid tullkammaren i Storlien vilja revisorerna förorda en undersökning, 11 a an e''
huruvida å platsen fortfarande erfordras tullförvaltning med tjänstemän i
tullförvaltar- och kammarskrivargraderna. Innan närmare utredning i
nämnda hänseende verkställts, anse sig revisorerna böra bestämt uttala
sig emot att någon mera omfattande ombyggnad av det nuvarande bostadshuset
företages. Än mindre torde för närvarande ett ytterligare bostadshus
böra uppföras för tullpersonalen.

— 136 —

Ersättning till
Stockholms
stad (för debiterad
kommunalskatt
för
vissa utländska
beskickningsfastighetcr.

Revisorernas

uttalande.

Planläggningen
av tjänsteresor.

§ 63.

Revisorerna hava vid sin granskning av utrikesdepartementets räkenskaper
funnit, att kostnaderna för av departementet utbetald ersättning till Stockholms
stad för kommunalskatt, församlingsavgifter och debetsedellösen
under budgetåret 1925—1926 utgjort för franska statens beskickningshus
3,080 kronor 50 öre, för engelska statens beskickningshus 1,386 kronor 50
öre samt för tyska statens beskickningshus 2,781 kronor 50 öre, tillhopa
7,248 kronor 50 öre.

Ifrågavarande kostnader hava bestritts av ett för ändamålet under
sjunde huvudtiteln uppfört särskilt förslagsanslag. Statens skyldighet
att bestrida kostnaderna har sin grund i träffad överenskommelse om
skattefrihet i motsvarande stater för svenska beskickningshus.

Revisorerna vilja ifrågasätta, huruvida icke vid utarbetandet av förslag
till ny kommunalskattelag sådana bestämmelser kunde införas eller ock i
annat sammanhang sådana anordningar vidtagas, att — med bibehållen
skattefrihet för de främmande makterna — likväl dylik ersättning icke i
framtiden behövde av statsverket utbetalas till Stockholms stad. Revisorerna
anse en sådan ändring desto mera rimlig som Stockholms stad äger uppbära
skatt för befattningshavare, som tjänstgöra vid svenska besjdckningar
i utlandet.

Iakttagelser rörande tillämpningen av gällande bestämmelser
ifråga om rese- och traktamentsersättning åt befattningshavare
i statens tjänst.

Med hänsyn till att allmänna r esereglemente t den 18 juni 1925 endast
givits provisorisk karaktär och upphör att gälla den 30 juni 1927 samt
att alltså fråga om antagande av nytt resereglemente kommer att föreläggas
1927 års riksdag, hava revisorerna ansett det vara av intresse att
något närmare undersöka verkningarna av ifrågavarande reglemente. Revisorernas
därvid gjorda iakttagelser innefattas i paragraferna 64—69,

§ 64.

I sitt utlåtande nr 128 i anledning av Kung!. Maj :ts proposition till 1925
års riksdag med förslag till allmänt resereglemente berörde statsutskottet
det av riksdagens revisorer vid upprepade tillfällen behandlade spörsmålet
rörande en ändamålsenlig planläggning av vederbörande förrättningsmäns
tjänsteresor samt rörande myndigheternas skyldighet att vaka

137 —

häröver. Utskottet, som ansåg att betydliga besparingar å reseanslagen
kunde uppstå, därest noga övervakades, att förrättningsniännens resor
ordnades på det såväl med hänsyn till förrättningarnas utförande som med
avseende på kostnadernas nedbringande lämpligaste sättet, uttalade vidare
sin förväntan, att Kungl. Maj:t vidioge de åtgärder för ändamålet, som
kunde befinnas påkallade. Ifrågavarande uttalande av statsutskottet godkändes
av riksdagen.

Revisorerna hava ansett det äga intresse, att vid räkenskapsgranskn|ingen
något närmare undersöka det sätt, på vilket planläggningen av befattningshavarnas
tjänsteresor i allmänhet ägt rum. Revisorerna hava
därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att uti ifrågavarande
hänseende åtskilliga brister föreligga. Särskilt hava revisorerna fäst sig
vid att befattningshavare, vilken disponerar egen automobil, i mycket stor
utsträckning planlägger resorna så att automobilen därvid ständigt kan
komma till användning samt jämväl debiterar ersättning för detta fortskaffningsmedels
användande, ehuru resorna torde hava kunnat helt eller
delvis med betydligt mindre kostnad för statsverket ske med anlitandet av
järnväg. Revisorerna hava även lagt märke till att i åtskilliga fall resor
föi*eiagits, vilka icke kunna anses hava varit nödvändiga och vilkas värde
i inspektionshänseende i varje fall ingalunda torde motsvara de kostnader,
som resornas företagande åsamkat statsverket. Det lärer knappast kunna
förneka®, att ett flertal resor, särskilt sommartiden, icke synas föranledda
av verkligen förefintliga behov.

För att hindra missbruk av denna ant torde det vara lämpligt att för den
myndighet, som lämnar i uppdrag åt eu befattningshavare att företaga
tjänsteresa, stadga skyldighet att i beslutet om resans företagande fullständigt
och specificerat angiva de platser, som skola besökas, ävensom de
närmare orsakerna till att resan anbefallts. Gällande resereglemente av
år 1925 innehåller visserligen i 23 § bestämmelse om att i räkning å resekostnad
och traktamentsersättning bland annat resans ändamål skall uppgivas,
 men erfarenheten bär givit vid handen att denna bestämmelse så
tillämpas att ändamålet allenast mera allmänt angives genom sådana uttryck
som: inspektion, undersökning, förrättning eller dylikt. Revisorerna
anse det vara av vild att en kompletterande bestämmelse av ovannämnda
innehåll införes i resereglemente!.

I fråga om planläggningen av resorna synas från vederbörande myndigheters
sida i allmänhet tillräcklig kontroll icke utövas över sådana befattningshavare,
 vilka det åligger att mera stadigvarande företaga tjänsteresor
i inspektiionisisyfte. Här vore det enligt revisorernas mening påkallat,
att för rä t In i ngsmän nen ålades att regeJbtmdet förete av dem uppgjorda
resplaner för lämplig tidsperiod framåt, samt att dessa planer av vederbörande
myndigheter underkastades noggrann granskning och eventuell
korrigering, innan resorna finge företagas, varjämte bevis om resans
överensstämmelse med den fastställda planen borde åtecknas ingiven rese -

— 138

Xilometer penningar.

Debitering av
ersättning för
kostnad för
transport av
redskap, instrument
eller
annan dylik,
icke personlig
utrustning.

räkning, innan densamma överlämnades till vederbörande för utbetalning.
Revisorerna hava stig bekant att detta förfarande sedan någon tid tillämpats
i fråga om gymnastikinspektöremas tjänsteresor samt att detsamma lämnat
tillfredsställande resultat. Jämväl i nu ter orda hänseende hava revisorerna
ansett sig böra framhålla önskvärdheten av att i samband med ett
nytt resereglemente en kontrollbestämmelse av nämnda innebörd meddelas.
•

§ 65.

Enligt Kung 1. Maj rits proposition till 1925 års riksdag med förslag till
allmänt resereglemente äro kilometerpenningama avsedda såsom ersättning
för tidigare utgående åkdönslega, för hämtning av skjuts samt s. k.
beställningspenningar. Emellertid utgå kilometerpenningar enligt 1925
års resereglemente till samtliga befattningshavare, som med användande
av ett och samma fortskaffningsmedel företaga resan. Härvid åligger det
emellertid enligt 8 § i reglementet, den främste bland förrättningsmännen
att anskaffa för samtliga förrättniingsmän erforderliga fortskaffningsmedel
oeh mot ersättning förskjuta kostnaden därför, inberäknat utgifter för
hämtning av skjuts, åkdönslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar.
Bet vill under sådana förhållanden synas revisorerna, som om det knappast
kan anses rimligt, att övriga i förrättningen deltagande personer, vilka begagna
sig av samma fortskaffningsmedel, skola äga uppbära kilometerpenningar.
 Vid sin granskning av verks och myndigheters räkenskaper
hava revisorerna jämväl funnit sådana fall, där kilometerpenningar för
förrättningsman, som icke ägt ovannämnda skyldighet att anskaffa fortskaff
ningsmedel för de i förrättningen deltagande, uppburit kilometerpenningar
med belopp, som avsevärt överstiga det traktamente, befattningshavaren
ägt uppbära.

Eu ändring i ovan angivet syfte av nuvarande bestämmelserna rörande
rätt till kilometerpenningar synes revisorerna böra vidtagas.

§ 66.

Enligt 14 § av allmänna rese reglementet den 18 juni 1925 äger förrättningsman,
 som måst vidkännas särskild kostnad för transport av redskap,
instrument eller annan dylik, icke personlig utrustning, vilken lian för
förrättnings verkställande behövt medföra, undfå ersättning för vad lian
styrker sig hava i sådant avseende utgivit.

Vid sin granskning av utgifterna å anslagen till rese- och traktameiiitspenningar
under de särskilda huvudtitlarna hava revisorerna lagt märke
till att ifrågavarande föreskrift i åtskilliga fall icke blivit behörigen iakttagen.
 Sålunda har en lantmätare, vilken, såsom framgår av ingiven reseräkning,
 under av honom företagen förrättning begagnat sig av egen automobil,
 vid debiteringen av reseersättning upptagit, förutom kostnaden för

139

järnvägsbiljett, ersättning för transport av instrument till järnvägen och
sedermera från järnvägen till förrättningsstället ävensom resgodsbiljett
för instrumenten. Oaktat ifrågavarande befattningshavare enligt ovannämnda
föreskrift icke äger uppbära ersättning för transport av instrument,
 med mindre han verkligen utbetalt sådan, har ersättning av vederbörande
länsstyrelse till honom utanordnats.

Då revisorerna måste finna ett dylikt förfarande författningsstridigt,
hava de ansett sig böra omförmäla vad de sålunda iakttagit.

§ 67.

Enligt vad revisorerna erfarit har ett flertal befattningshavare erhållit
vederbörligt tillstånd att vara bosatta utom sin stationeringsort eller sitt
tjänstgöningsdistrikt. Vid medgivanden av detta slag hava vederbörande
myndigheter i vissa fall tillika ansett isig böra lämna föreskrift därom, att
rese- och traktamentser sät t ning vid i tjänsten företagna resor icke må
debiteras med högre belopp än som skolat utgå, därest befattningshavaren
varit bosatt å sta tinne ningsont e n eller å den ort, inom tjänstgöringsdistriktet,
 som motsvarar nämnda ort. I detta sammanhang förtjänar jämväl
omnämnas att sådana medgivanden, som ovan avses, icke ansetts erforderliga
för befattningshavare, som äro bosatta uti samhällen, liggande
i närheten av större städer, men ej tillhörande staden i fråga.

Revisorerna liava vid sin granskning av reseräkningar under budgetåret
1925—1926 uppmärksammat, att befattningshavare av ifrågavarande
kategorier debiterat ersättning för resor från boningsorten till förrättningsstället,
 även i sådana fall, då genom en dylik debitering högre reseersättning
kommit att utgå än om ersättning debiterats för resan från
stationera ng so r t eu till förrättningsstället.

I räkenskaperna för åtskilliga län hava revisorerna sålunda funnit, att
difetriktslantmätare, vilka erhålliti tillstånd att vara bosatt i länets residensstad,
 men vilkas distrikt äro belägna inom andra delar av länet, debiterat
ersättning för färd från bostadsorten till förrättningsstället inom
tjänst göningsdistriktet. Då dylik debitering förekommit, i mycket stor utsträckning
och i vissa fall åtskilliga gånger varje månad, framgår härav
att de ersättningsbelopp, som utbetalts allenast för färden från bostadsorten
till tjänstgöringsdistriiktet, blivit ganska avsevärda.

Av marinförvaltningens räkenskaper hava revisorerna funnit att vissa
befattningshavare, vilka varit bosatta i förortssamhällen till Stockholm,
liggande utanför stadens område, debiterat ersättning vid i tjänsten företagna
resor från bostadsorten till Stockholm samt därefter vidare till förrättningsplatsen.

Den omständigheten att befattningshavare erhållit tillstånd att vara bosatt
utanför sitt tjänstgöringsdistrikt eller sin stationeringsort eller ock ägt
utan dylikt tillstånd vara bosatt utom stationeringsorten bör enligt revi -

Beräkning av
reseersättning
för befattningshavare,
 som
är bosatt utom
sin stationeringsort
eller
sitt tjänstgöringsdistrikt.

— 140 —

Användningen
av egen automobil
vid
tjänsteresa.

sorernas mening icke medföra rätt för ifrågavarande befattningshavare att
debitera ersättning på sätt i förevarande fall ägt ram. Då emellertid föreskrifterna
i gällande resereglemente icke äro fullt tydliga i detta hänseende,
 hava revisorerna ansett sig höra framhålla önskvärdheten av att de
på denna punkt kompletteras.

§ 68.

Vid sin granskning av olika reseräkningar hava revisorerna lagt märke
till att egen automobil i allt större utsträckning kommit till användning
vid tjänsteresor. Enligt 1925 års resereglemente får vid användandet av
sådan automiohil ersättning beräknas såsom för skjuts med 1 häst, vartill
kommer kilometerpenningar med 15 öre.

Revisorerna hava funnit, att i åtskilliga fall den ersättning, som enligt
reglementet utgår för användningen av egen automobil måste anses vara
alltför hög, isynnerhet, när fråga är om personer, som liava till uppgift
aitt mera oavbrutet företaga tjänsteresor i inspektionssyfte. Pall förekomma
sålunda, då den ersättning, som under ett år utgått för användning
av egen automobil, uppgått till sådana belopp att icke blott ersättning för
driftkostnader och reparationer för bilen kunna anses ha,va blivit till fullo
ersatta utan även anskaffningskostnaderna för bilen kunnat betalas av den
under ett år uppburna ersättningen.

Till belysande av vilka kostnader ifrågavarande bestämmelser kunna
även för en kortare tjänsteresa förorsaka statsverket vilja revisorerna meddela
följande exempel. För undersökning av en slakterilokal i Långibäcken,
Fredrika socken, vilken av vederbörande länsveterinär icke'' ansetts vara
ändamålsenlig för slakterirörelses utövande, har en landsfiskal i egen automobil
företagit tjänsteresa från Örträsk över Bjunholm till Långbäcken,
tillhopa 12.4 mil samt åter samma dag och väg, för vilket han uppburit i
reseersättning tillhopa 124 kronor, av vilket belopp 37 kronor 20 öre utgöra
kilometerpenningar. För inspektion av skolor å 16 olika platser i Skåne
har eu gymnastikinspektör den 2 juni 1926 med anlitande av egen bil rest
24.2 mil samt därför uppburit reseersättning med 152 kronor. 77 öre, av
vilket belopp 36 kronor 30 öre utgör kilometerpenningar.

I detta sammanhang förtjänar jämväl omnämnas, att eu inspektör har
vid resor i Stockholmstrakten under ett år färdats 520 mil med egen bil,
och därför uppburit, förutom traktamentsersättning, i det närmaste 3,000
kronor.

Beräkningsgrunderna för debitering av ersättning vid färd med egen
automobil utgöra ett exempel på det fåtal fall, då 1925 års resereglemente,
beträffande förrättningsmän med rätt att använda skjuts efter en häst,
medfört ökade resekostnader för statsverket i jämförelse med tidigare gällande
bestämmelser.

På grand av de sålunda gjorda iakttagelserna hava revisorerna ansett,

— 141 —

att ifrågavarande spörsmål bör ägnas särskild uppmärksamhet vid utarbetandet
av förslag till nytt resereglemente. För egen del vilja revisorerna
framhålla, att det ii varje fall knappast synes vara lämpligt, att, då egen
automobil kommit till användning, befattningshavare skall äga uppbära
kilometerpenningar.

§ 69.

Revisorerna hava ansett det äga intresse att något närmare undersöka
huru resekostnaderna enligt 1925 års resereglemente ställa sig vid jämförelse
med de kostnader, som 1907 års resereglemente i motsvarande fall
skulle hava medfört. I anslutning till en av statsutskottet vid 1925 års
riksdag gjord undersökning (jmfr statsutskottets utlåtande nr 128 sid. 14
och 15), hava revisorerna velat meddela i följande tabell intagna uppgifter.
 De i tabellens kolumn 3 upptagna beloppen hänföra sig till olika under
budgetåret 1925—1926 avgivna reseräkningar, vilka av revisorerna i
kolumn 4 omräknats enligt 1907 års reglemente.

Revisorerna vilja till en början erinra om att statsutskottet i ovannämnda
uttalande framhöll, att det då av Kungl. Maj:t framlagda reglementsförslaget
icke syntes för statsverket medföra någon kostnadsbesparing
i förhållande till 1907 års resereglemente, men att genom förslaget eu
överflyttning av kostnader från resekostnader till traktamentskostnader
därav föranleddes. Utskottet framhöll emellertid vidare, att svårighet
förelåg, att då bedöma det ekonomiska resultatet av den inplacering av de
särskilda befattningshavarna i olika rese- och traktamentsklasser, vilken
skulle av Kungl. Maj.:t verkställas och som utövade ett väsentligt inflytande
på ifrågavarande kostnader. Jämväl den omständigheten att Kungl.
Maj:t ifrågasatt att särskilda föreskrifter för nedbringande av traktamentskostnaderna
skulle meddelas beträffande befattningshavare, vilka pa
grund av sin tjänstgöring ofta måste företaga resor, föranledde osäkerhet
ifråga om bedömandet av de blivande kostnaderna.

Vid den av Kungl. Maj:t sedermera verkställda inplaceringen i olika
rese- och traktamentsklasser hava befattningshavarna i stor utsträckning
placerats väsentligt lägre än tidigare. Inplaceringen skedde även i enlighet
med riksdagens beslut i sex traktamentsklasser och icke, såsom av
Kungl. Maj:t föreslagits, i endast fem klasser. Den på statsutskottets förslag
beslutade nyä traktamentsklassen upptog ett traktamente av 9 kronor
per dygn, då däremot Kungl. Maj:ts förslag upptog 12 kronor per dygn såsom
det lägsta traktamentet.

I Kungl. Maj:ts förslag gjorde riksdagen jämväl den ändringen att ersättning
för färd i omnibus samt med motorcykel eller av förrättningsmaunen
personligen drivet resdon eller fotvandring skulle utgå såsom för färd
med skjuts efter 1 häst och icke efter särskilda i förslaget intagna
grunder.

Jämförelse
mellan resekostnaderna

enligt 1907
och 1925 års
resereglemente.

Kevisorernas

uttalande.

1

2

8

4

5

6

7

Enligt

1907 års resereglemente

Enligt 1925 års resereglemente

Ökning

Minskning

| Befattningshavare

Klass

trakta-

trakta-

1

reseer-

sättning

trakta-

i

Färdsätt i huvud-

mentser

sättning

ning

Summa

mentser

sättning

1 Summa

mentser-

sättning

reseer-

sättning

| mentser
sättning

j reseer-j sättning

sak

1 A

| 105: —

158: —

263: —

i 96:-

157: —

253: —

~~

—

9: —

1: —

Järnväg med sov-

| Byråchef i kon-

vagn

j trollstyrelsen (lö-j negrad B 30) ...

I B

76: —

202:60

278: r,o

63: —

202: 85

265: So

_

0:25

13: —

D:o

Förste byråinspek-tör i kontroll-styrelsen (löne-grad B 24) ......

II G

160: —

153: 7 0

313: 70

174: —

140: 95

314: 95

14: —

12: 75

Järnväg utan sov-

1 Förste byråingen-

vagn

jör i lantbruks-styrelsen (löne-grad B 26) ......

11 C

544: —

1,213: do

1,757: so

600: —

998: 95

1,598: 95

56: —

214: 55

Skjuts och fot-

Statskonsulent (lö-

vandring

negrad B 24) ...

II C

416: —

768: 75

1,184: 75

420: -

543: 85

963: 85

4:-

—

224: 90

Järnväg och skjuts

Gymnastikinspek-

II C 1

64: —

545: 82

609: 8 2

48: —

348: 2 6

396: 26

16:-

197: 56

—

Egen bil

i Gymnastikinspek-

II c j

144:-

352: 8 5

496: 85

138: —

415: 05

7o: so

2/ /: Oo

—

—

6: —

Järnväg och faxe-

Lantmätarbiträde

II D

364: 50

19: 94 |

384: 4 4

396: —

17: 40

413: 40

31: 50

—

2: 54

automobil
Järnväg o. ångbåt:

Fattigvårdskonsu-

II D

377: —

1,220: 68 !

1,597: 63

400: —

754: 48

1,154: 48

23: — !

- J

—

466:15

Järnväg o. egen bil

II E

105: 4 0 1

!

105: 4 0

124: —

124: —

I

18: so

—

—

Egen bil

Lapptillsynings-

1

!

1

III E

240: —

267: 38 |

507: 83

252: — i

314: 50 I

566: so j

12: — j

47: 17.1

-

— !

- |

Fotvandring eller''

i

1

i

skjuts

142

— 143

Det synes revisorerna, som om 1925 års resereglemente medfört lägre
resekostnader än som skolat utgå enligt tidigare gällande bestämmelser.
Visserligen innebar 1925 års resereglemente en allmän höjning av traktamentsersättningen
för dygn, men detta motverkas av att, såsom nämnts,
befattningshavarna vid inplaceringen i traktamentsklasser av Kungl.
Maj:t placerats lägre än som tidigare varit fallet. Beträffande trakta -mentsersättningen hava revisorerna vidare lagt märke till att uppdelningen
i dag- och nattraktamenten varit ägnad att väsentligt nedbringa
traktamentskostnaderna. Ifråga om de egentliga resekostnaderna är att
märka att den omständigheten, att ersättning för färd i omnibus, motorcykel
m. m. enligt 1925 års reglemente får beräknas såsom färd med 1 häst,
i någon mån föranlett en höjning i resekostnaderna i förhållande till
Kungl. Maj :ts förslag, men att i allt fall resekostnaderna i det hela blivit
väsentligt lägre än enligt 1907 års resereglemente. Den väsentligaste sänkningen
i resekostnaderna har emellertid, förutom av den verkställda inplaceringen
i reseklasser, förorsakats därav att befattningshavare i de
högre reseklasserna icke vidare äga för färd debitera skjuts efter två
hästar.

Vad revisorerna sålunda funnit hava de ansett sig böra bringa till riksdagens
kännedom.

§ 70.

Såsom i viss mån belysande för de kostnader, som i tjänsteärenden
företagna resor åsamka statsverket, hava revisorerna velat meddela nedanstående
uppgift å de utgifter, som för ändamålet utbetalts för befattningshavare
vid följande centrala verk, varvid är att märka, att vederbörande
lokalförvaltningar ej däri inbegripas.

Uppgift

å av styrelserna för statens affärsdrivande verk under år 1925 samt byggnadsstyrelsen
under budgetåret 1925 — 1926 utbetalda rese- och traktamentsersättningar
för företagna tjänsteresor.

Dagtrakta menten.

Generalpoststyrelsen........................... 14,831: —

Telegrafstyrelsen ................................ 30,685: so

•Järnvägsstyrelsen ............................ 149,736: 7 8

Vattenfallsstyrelsen............................ 66,893: 8 5

Domänstyrelsen ................................ 21,931: 75

Byggnadsstyrelsen .................... 11,025: —

Övriga resekostnader.

25,875: 62
19,610: 68
5,311: 43
59,964: 25
20,712: 15
17,322: 09

Summa

40,706: 62
50,296: 48
155,048: 21
126,858: 10
42,643: 90
28,347: 09

Summa kronor 295,104: 18 148,796: 22 443,900: 40

Anmärkning: Anledningen till att »övriga resekostnader» för järnvägsstyrelsen
uppgå till så ringa belopp är, att befattningshavarna vid nämnda
styrelse åtnjuta fribiljetter å samtliga järnvägar i riket.

Tjänsteresor
vid statens
affärsverk
m. in.

144 —

Ang. förvaltningen
av de
ecklesiastika
löneboställena.

Kyrkofonden.

ÅTTONDE HUVUDTITELN.

Ecklesiastikdepartementet.

§ 71.

Enligt 1910 års ecklesiastika löneregleringslagstiftning skall prästerskapet
tidigare tillkommande tionde m. m. indragas till statsverket och
avskrivas efter ungefärligen samma grunder som förut tillämpats beträffande
grundskatterna. För den minskning i inkomster, som detta medför
för kyrkan, lämnar statsverket gottgörelse genom ett årligen anvisat anslag,
 benämnt »ersättning för prästerskapets tionde».

För ernående av erforderlig utjämning mellan de olika pastoratens avlöningstillgångar
samt löneutgifter har inrättats eu fond, kallad kyrkov
fonden, avsedd att, enligt närmare föreskrifter i lagen om kyrkofond den
9 december 1910, användas för kyrkliga ändamål. Denna fond skall av
statskontoret »utan sammanblandning med andra medel» förvaltas.

Grundkapitalet i kyrkofonden utgöres av prästerskapets löneregleringsfond
och de ecklesiastika boställenas skogsfond. Kyrkofondens nuvarande
förnämsta inkomstkällor äro: 1) det årliga riksstatsanslaget, benämnt
ersättning för prästerskapets tionde, (för 1926—1927 4,510,600 kronor);
2) räntor å av statskontoret förvaltat kontant kapital; samt 3) avkastningen
av löneboställena m. m., i första hand inkomsten av därvarande
skogar. Den största utgiftsposten föranledes av bidragsskyldigheten till
pastorat, där avlöningstillgångarna icke förslå för att avlöna prästerskapet.

I detta avseende gäller att arrendeinkomsten — liksom ock avkastningen
av löneboställe tillhörande skogsmark — skall i regel'' i första hand av
vederbörande pastorat användas för avlöning av prästerskapet därstädes.
Till äventyrs uppkommande överskott skall inlevereras till kyrkofonden,
som å andra sidan har att täcka kostnaderna för avlöningar inom pastorat,
där avlöningstillgångarna icke förslå. Beträffande denna bidragsskyldighet
är såsom allmän regel föreskrivet, att om för bestridande av vederbörande
prästerskaps avlöningar som församlingsavgifter måste utdebiteras mer
än 6 öre för varje tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning
skall av kyrkofonden beredas pastoratet för överskjutande belopp.

Såsom de av kyrkofondskommittén verkställda utredningarna (framlagda
i betänkande av år 1923) närmare belysa beräknades de nya löneregleringarna
komma att medföra en årlig icke obetydlig brist för kyrkofonden.
I verkligheten har dock kyrkofonden varit stadd i en så gott som oav -

— 145 -

bruten tillväxt, trots att från fonden utgått högst avsevärda bidrag till
kostnaderna för prästernas löneförbättring och dyrtidstillägg.

Vid fondens bildande uppgick den till cirka 7.5 miljoner kronor; år
1922 hade den växt till cirka 28 miljoner kronor och den 1 juli 192(1
uppgick dess behållning till cirka 40 miljoner kronor.

En värdefull kyrklig avlöningstillgång utgöres av de ecklesiastika löneboställena,
 vari inbegripas jämväl de s. k. »löningshemmanen». Den del
av boställe som är avskilt till tjänsteinnehavarens bostad kallas prästgård.
Löneboställe skall utarrenderas, varvid dock skogen frånskiljes och ställes
under domänverkets förvaltning.

Någon samlad översikt över ifrågavarande ecklesiastika jordegendomar
förefinnes icke i vidare mån än att kyrkofondskommittén på grundval av
insamlade uppgifter från församlingarna låtit upprätta vissa statistiska
tablåer — avseende tiden omkring 1920 — rörande antalet boställen, deras
storlek och avkastning m. m.

Om än den sålunda vunna statistiska belysningen är av största värde
bör dock uppmärksammas det insamlade primärmaterialets ofullständighet.
Av nämnda sammanställningar må emellertid återgivas vidstående tablå.

Summan av taxeringsvärdena (i regel enligt 1919 års taxering) uppgår
till i runt tal 134 miljoner kronor.

Riksdagen har vid flera tillfällen och bland annat år 1924 påyrkat revision
av hithörande bestämmelser i syfte att en ändamålsenligare användning
av den ecklesiastika jorden måtte åstadkommas. I sin år 1924 avlåtna
skrivelse anhöll sålunda riksdagen, i anslutning till ett av jordbruksutskottets
i ärendet avgivet utlåtande, om skyndsam utredning rörande
upplåtelse av ecklesiastik jord till smärre jordbruk och egna hem. I

I och med 1925 års ecklesiastika arrendereform har arrendeuppskattningen,
 vilken hittills varit anförtrodd åt landsfiskal, kontraktsprost m. fl.,
hädanefter överlämnats till boställsnämnder, bestående av en av länsstyrelsen
utsedd ordförande samt två andra personer, utsedda den ena av
domkapitlet samt den andra av pastoratet inom nämndens tjänstgöringsområde
enligt samma grunder som gälla för nämndeman. Befogenhet att
bestämma hur löneboställe skall vara bebyggt, vilken befogenhet hittills
i första hand tillkommit synerätt, har överflyttats å de utarrenderande
myndigheterna (domkapitel m. fl.), vilka det åligger tillse, att boställets
bebyggande lämpas efter boställets bärkraft. Till underlättande av byggnadskapitals
anskaffning har medgivits att förskott ur kyrkofonden för
sådant ändamål må utlämnas.

Av kammarkollegium har i sammanhang med 1925 års reform framhållits
vådorna av att längre dröja med en mera genomgripande nydaning
av de kyrkliga domänernas förvaltning. Bland frågor, som kräva lösning,

10 — It ev.-berättelse ang. statsverket för år 1920. I.

De ecklesiastika
löneboställena.

Framställningar
av riksdagen.

1925 års
arrendereform.

Tablå, utvisande huru prästboställena fördela sig 1 storleksgrupper med hänsyn till jordbruksdelens areal.

1

2

3

1 *

5

«

i 7

1 8

1 9

1 io

111

1 12

13

1 11

1 15

16

17

1 I»

19

I 20

21

i 22

I 23

24

Stift

Hela an-talet redo-visade bo-ställen

— 5

har

5.1—

10 har

10.1—
15 har

15.1 —
20 har

20.1 —
30 har

30.1 —
50 har

50.1 —
75 har

75.1—
100 har

100.1—
150 har

150.1—
200 har

200.1—

har

An-

tal

%

An-

tal

o/

SO

An-

tal

%

An-

tal

o/

/O

An-

tal

0/
/©

An-

tal

X

An-

tal

X

An-

tal

X

An-

tal

X

An-

tal

X

An-

tal

X

! Uppsala ..................

318

21

6.6

18

5.7

29

9.1

38

Ilo

51

16.1

67

21.1

48

15.1

31 9.7

11

3.5

2

0.6

2

0.6

| Linköping ...............

342

28

8.2

27

7.9

39

11.4

36

105

51

14,9

82

24.0

50

14.6

18 5.3

10

2.9

1

0.3

_

_

Skara .....................

368

9

2.4

12

3.3

32

8.7

23

6-3

71

19.3

104

28.2

70

19.0

31

8.4

16

4.4

_

_

_

Strängnäs ...............

235

17

7.2

20

8.5

18

7.7

31

13.2

39

16.6

39

16.6

44 18.7

20

8.5

7

3.0

_

_

Västerås ..................

204

29

14.2

25

12.3

29

14.2

19

9.3

36

17.7

27

13.2

22 10.8

10

4.9

6

2.9

_

_

i

0.5

Växjö .....................

395

32

8.1

33

8.4

48

12.1

62

15.7

81

20,5

82

20.8

40

10.1

U

2.S

6

1.5

_

_

_

Lund ....................

608

112

18.4

42

6.9

30

5.0

48

7.9

89

14.6

163

26.8

89

14.6

27

4.5

5

0.8

2

0.8

1

0.2

Göteborg..................

295

21

7.1

22

7.5

39

13.2

39

13.2

59

20. o

71

24.1

30

10.2

8

2.7

5

1.7

1

0.3

_

Karlstad ..................

186

12

6.6

17

9.1

13

7.0

23

12.4

36

19.4

30

16.1

19 10.2

11

5.9

14

7.5

9

4.8

2

1.1

Härnösand ...............

134

19

14.2

23

17.2

18

13.4

20

14.9

18

13.4

19

14.2

12

9.0

4

3.0

_

_

__

1

Oril

Luleå .....................

76

12

15.8

9

11.8

8

10.5

6

7.9

14

18.4

9

11.8

lOi 13.2

5

6.6

3

4.0

_

_

_

J

Visby .....................

89

—

-j

41

4.5

2

2.3

10

11.2

15

16.9

22

24.7

27130.31

8

9.0|

1

1.1

_

_

_

__

Stockholm ..............

—

—

-1

—1

—1

—

—

—

—

—

— i

Hela riket

3,250

312

9.6

252;

7.7

305

9.4

355

10.9

560

17.2)

715

22.o

46l|

14.-2;

184

5.7

84

2.6*

15

0.5

J

7i

0.2

146

— 147

nämndes försäljning av svagare boställen, eventuellt under användning
av köpeskillingarna till förvärv av skogsmark, domkapitlens frigörande
från befattningen med boställsväsendet, den ecklesiastika domänförvaltningens
sammanslagning med den statliga, tjänstbarhetssystemets avskaffande
samt boställenas indragning till kyrkofonden.

Vid 1926 års riksdag antogs en lag, som i princip innebär eu utsträckning
av ensittarlagen till de ecklesiastika domänerna. Denna lag har
numera godkänts av 1926 års kyrkomöte.

Enligt ecklesiastika arrendeförordningen skola löneboställena upplåtas
på arrende. Då utarrendering av löneboställe förestår, skall såsom första
åtgärd verkställas s. k. arrendeuppskattning. Domkapitlet har att i god
tid före utarrenderingen därom hos länsstyrelsen göra framställning. Med
ledning av boställsnämndens utredning uppgör länsstyrelsen förslag angående
sättet för utarrenderingen och innehållet i arrendekontraktet, varefter
handlingarna i ärendet överlämnas till domkapitlet. Biträder domkapitlet
vad länsstyrelsen föreslagit, skall, så framt ej i något avseende
erfordras Kungl. Maj:ts eller kammarkollegiets prövning, utarrendering i
enlighet härmed ske. Varder åter länsstyrelsens förslag icke av domkapitlet
biträtt och kunna ej länsstyrelsen och domkapitlet i ärendet enas,
skall detsamma hänskjutas till kammarkollegiets prövning och avgörande.

Därest nybyggnad anses erforderlig skola i arrendekontraktet intagas bestämmelser
om byggnadernas beskaffenhet, kostnaderna härför samt tidpunkten
då arbetet bör vara utfört. Nybyggnadsskyldigheten skall uppskattas
till visst årsbelopp i pengar, avsett att gäldas av blivande arrendatorn
utöver själva arrendet. Det bestämda årsbeloppet återgår emellertid
i regel till arrendatorn som gottgörelse för ålagd nybyggnad eller ock
för vad han kan ha utgivit till föregående arrendator för av denna utförd
nybyggnad. Årsbelopp, som icke på detta sätt tages i anspråk, förvaltas
och förräntas av kyrkorådet i församlingen, eller i vissa fall av domkapitlet
för att användas vid framdeles uppkommande nybyggnadsbehov.

Över auktionsanbuden skola höras: domkapitlet ävensom tjänsteinnehavaren
samt i den mån så beflnnes lämpligt vederbörande kontraktsprost
och kyrkoråd.

Länsstyrelsen eger antaga den högstbjudande till arrendator, där han
icke beflnnes olämplig. Kontraktet ingås mellan länsstyrelsen och arrendatorn;
å domkapitlet vilar skyldighet tillse att den borgen, som skall
ställas för kontraktet i behörig tid förnyas. Finnes ny borgen eller annan
säkerhet böra anskaffas, meddelar länsstyrelsen arrendatorn föreläggande.
Arrendeavgiften erlägges till länsstyrelsen, som översänder beloppet till
församlingen.

Den normala arrendetiden är enligt arrendeförordningen 20 år. Under
vissa av de senaste åren ha dock boställena utarrenderats allenast för

19*26 års
ecklesiastika
ensitt-arlag.

l)en formella
omgången vid
boställenas
utarrendering
in. m.

— 148 —

kortare tid, 5—7 år, ett provisorium, som ansetts vara för boställenas
vidmakthållande skadligt, men som uppehållits dels med tanke på en
omorganisation av arrendeväsendet, dels ock för att underlätta en jordstyckningsreform.

Besök vill
vissa ecklesiastika
boställen.

Vid de under revisionen företagna resorna hava revisorerna varit i tillfälle
besöka ett flertal ecklesiastika boställen inom vissa delar av landet.

Med ledning av revisorernas vid besöken gjorda iakttagelser och därvid
inhämtade upplysningar, införskaffade arrendekontrakt och syneinstrument
m. m. lämnas här nedan en redogörelse för de sålunda besökta egendomarna.

Östergötlands län. (Linköpings stift).

Ecklesiastika lönings,jorden Ängstugan i S:t Lars församling i Linköping.
Ifrågavarande fastighet har en areal av omkring 30 hektar till övervägande
delen odlingsvärd hagmark, varav en del tidigare varit odlad.
Enligt vad som vitsordats är marken på grund av försummad avdikning
numera mycket vattensjuk. Å egendomen befintliga byggnader (bostadshus,
 ladugård m. m.) äro synnerligen förfallna och torde böra nedrivas.
Ifrågavarande löningsjord skjuter in som en kil i ett större område, utlagt
till egnaliemskoloni av en egnahemsförening. Nämnda förening har sökt
få inköpa den ecklesiastika egendomen, som på grund av sitt läge är
till men för utnyttjandet av egnahemsföreningens omkringliggande områden.

Kristianstads län (Lunds stift).

Lönebostället ''/* mantal Fjälkinge nr 43. Boställets areal uppgår till
omkring 62 hektar och jorden utgöres av sandmylla. Boningshus saknas.
Ladugården^ som är avsedd att flyttas till annan plats, var mycket förfallen.
 Egendomen drives i sambruk med annan fastighet. Arliga arrendet
uppgår till 1,000 kronor. Å egendomen finnes ett antal lägenhetsinnehavare,
 s. k. husmän.

Lönebostället 1 mantal Västra Ljungby nr 11. Inägojorden å ifrågavarande
fastighet uppgår till omkring 50 hektar, varav ett område av
omkring 35 hektar anses vara brukningsbart som jordbruk. Jorden utgöres
av sandmylla. Bostället är för närvarande utarrenderat till brukaren
av en granngård. Arrende erlägges icke i vidare mån än att vederbörande
arrendator har att i s. k. årsbelopp för nybyggnad erlägga 500
kronor. Medan omkringliggande gårdar syntes bära god skörd, var boställets
jord mycket illa hävdad. Under senaste tiden hade för en kostnad
av cirka 20,000 kronor uppförts ett större boningshus, som vid revisorernas
besök dock stod obebott. Uthusbyggnaderna voro synnerligen förfallna.

— 149 —

Annexhemmanet 1/3 mantal Fjälkinge nr 8. Bostället har en areal av
cirka 30 hektar, varav 15 hektar god lermylla och 15 hektar lätt sandmylla.

Boningshuset jämte uthusbyggnaden synas vara utan något egentligt
värde. Årliga arrendet uppgår till 370 kronor samt lösen för 44 hektoliter
spannmål, råg och korn. Egendomen drives i sambruk med arrendatorns
eget jordbruk.

Inom Kristianstads län har dessutom besökts ecklesiastika löneboställena
1 1/3 mantal Everöd nr 5 och därmed i samband varande annexhemmanet
3/4 mantal Everöd nr 16, ett mantal Köpinge nr 1 samt 3/i mantal Åsum
nr 6. Samtliga dessa egendomar drevos i sambruk med annan fastighet,
varå också brukaren var bosatt.

Malmöhus län (Lunds stift).

Kyrkoherdébostället ett mantal Västra Ingelstad. Inägojordens areal
uppgår till cirka 25 hektar. Enligt vad revisorerna vid besöket iakttogo
äro husen å fastigheten dåligt underhållna. — överhuvud gjorde egendomen
intryck av att vara vanhävdad.

Älvsborgs län (Karlstads stift). (Dalsland).

Ecklesiastika egendomen Flytut i Grinstads socken. Egendomen, som
innehåller 47.5 hektar åker och 2.5 hektar skogsmark, var välbelägen med
allmän väg genom ägorna. Den synes emellertid på sista tiden stått utan
verklig brukare och är för närvarande helt förfallen såväl till ägor som
hus. Under senare åren har egendomen arrenderats av en person, som
vistas i Göteborg, men vars hustru och söner äro bosatta å egendomen.
Arliga arrendet uppgår till 100 kronor.

Åkerjorden, som enligt uppgift av naturen är av god beskaffenhet,
ligger till största delen igenvuxen och obrukad. Då den därjämte numera
är vattensjuk torde den icke utan ett omfattande arbete åter kunna sättas
i odlingsdugligt skick.

Ladugården var i ytterst bristfälligt skick; såväl tak som väggar voro
delvis nedfallna och en iståndsättning av densamma torde vara utesluten.
Vid revisorernas besök stodo där inställda arrendator!! tillhöriga två hästar
och en ko. Såsom uppenbar vanvård måste dock betecknas att under den
kalla årstiden förvara kreatur därstädes.

För ny utarrendering från den 14 mars 1927 har under sommaren 1926
företagits arrendeuppskattning å egendomen, varvid föreslagits omfattande
nybyggnadsarbeten med förskott från kyrkofonden. Enligt vad som vid
besöket uppgavs hade^ även då förut på senaste tiden förekommit ekonomiska
besiktningar å egendomen.

Pastorsadjunktbostället 1/s mantal Gesäter i Gesäters socken. Egendomen
är utarrenderad på fem år för tiden till den 14 mars 1928.

Enligt en av vederbörande synemän år 1922 lämnad uppgift uppgår
åkerjorden å egendomen till 10 hektar och ängsmarken till två hektar.

— 150 —

Jordmånen består av mylla på lerbotten eller sandbotten, varjämte å
ägorna finnas grus- och lertag, användbara för jordförbättring. Ägornas
hävd var mycket dålig. Genom församlingens försorg har under år 1920
å egendomen uppförts ett nytt bostadshus jämte en mindre uthusbyggnad.
Ladugården var gammal och i behov av reparation.

Något kontant arrende för egendomen erlägges icke. Den arrendatorn
åvilande nybyggnadsskyldigheten är uppskattad till ett årsbelopp av 250
kronor.

Enligt kontraktet har arrendatorn att åt vederbörande tjänstinnehavare
verkställa skjutsning, leverera mjölk och smör, hemforsla ved och leverera
högst 25 lass gödsel årligen, allt enligt vissa angivna pris.

Komministerbostället 1/i mantal Sörsäter nr 1 och 1/48 mantal Råggärds
stom nr 2 i Råggärds socken. Båda fastigheterna brukas gemensamt och
äro utarrenderade för tiden 1922—1927. Något kontant arrende erlägges
icke; den arrendatorn åvilande nybyggnadsskyldigheten uppskattas till
300 kronor för år. Inägojorden kan uppskattas till cirka 50 har, till övervägande
del svartmylla på lerblandad grusbotten.

Till egendomen höra vissa torp och lägenheter för vilka innehavarna
till arrendatorn erlägga avgälder, uppgående till ett årligt belopp av
cirka 250 kronor. Till vederbörande komminister skall utgöras vissa
tjänstbarheter, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som ovan under
Gesäter omförmälts.

Ä huvudgården har plägat vinterfödas 10 klavbundna nötkreatur och
två hästar.

Revisorerna, som vid sitt besök allenast besågo de närmast själva
huvudgården belägna inägorna, iakttogo att dessa till största delen voro
vanhävdade. Å jord, som uppenbarligen tidigare varit åker växte numera
ljung och buskar.

Kyrkoherdebostället 3/i mantal Ed nr 1. Prästgården. Ifrågavarande
intill Dals-Eds municipalsamhälle belägna boställe med en areal av cirka
35 hektar åker och annan jord under plog är utarrenderat för tiden 1917
—1937 för ett årligt arrende av 535 kronor. Emellertid finnas vissa torp
och lägenheter under egendomen, varifrån till arrendatorn i avgälder
kontant årligen erlägges sammanlagt 390 kronor, varjämte vederbörande
torpare har att på egen kost fullgöra sammanlagt cirka 125 dagsverken
för år. Den arrendatorn åliggande nybyggnadsskyldigheten uppskattas
till ett årsbelopp av 565 kronor. Vissa tjänstbarheter till prästen skola
fullgöras, över den närmast municipalsamhället belägna delen av egendomen
är stadsplan utlagd. Någon försäljning av tomter har icke hittills
kommit till stånd, trots att enligt uppgift stor efterfrågan på tomtmark
inom orten föreligger. Vid utläggning i sammanhang med ny prästlönereglerings
ikraftträdande år 1916 av ny prästgård har av synerätten såsom
prästgårdstomt utlagts 3.15 hektar eller ett område tre gånger så
stort som förutvarande prästgårdstomten. Detta område utlades så, att

— 151 —

gränserna för detsamma icke överensstämde med föreliggande förslag till
stadsplan. På grund härav har från den sedermera under 1921 fastställda
stadsplanen måst undantagas såväl hela ifrågavarande prästgårdsområde
som den söder därom belägna del av bostället, som föreslagits till intagande
i stadsplanen.

Om än genom den år 1910 beslutade nya prästlönelagstiftningen vunnits
en utjämning av prästerskapets löner och menigheternas skattskyldighet,
 torde å andra sidan vara tämligen allmänt erkänt att de tillskapade
nya normerna för vården av ecklesiastika boställen icke motsvarat förväntningarna.

Medan tidigare vederbörande präst i sin egenskap av indelningshavare
hade intresse av att löneboställena lämnade nöjaktig avkastning, förefinnes
icke numera i samma grad ett liknande intresse företrätt; avkomsten av
bostället tillfaller i första hand församlingen för prästlönernas gäldande,
men i den mån denna avkomst jämte de efter viss grund utdebiterade
församlingsavgifterna m. m. ej förslå, täckes återstoden från kyrkofonden.

Även själva förvaltningen av löneboställena måste sägas vara mindre
tillfredsställande ordnad. Denna är för närvarande splittrad på ett flertal
myndigheter. Närmaste ansvaret härför åvilar domkapitlet, som »bör
tillse att inom stiftet belägna boställen varda till hus och ägor behörigen
vidmakthållna». Länsstyrelsen har att verkställa utarrenderingen under
samverkan med domkapitlet. Den centrala ledningen är lagd hos kammarkollegium,
 som enligt sin instruktion äger »inseende och vård» över de
till ecklesiastikstaten upplåtna boställen, hemman och lägenheter. Vården
av skogsmarken handhaves av domänstyrelsen. Kyrkofonden förvaltas
av statskontoret.

Även ärenden av ringa vikt föranleda ofta en vidlyftig och tidsödande
skriftväxling. Genom dessa invecklade former, vid vilkas tillskapande
huvudvikten synes hava lagts på att trygga kyrkofondens rent juridiska
rätt, försvåras och förkvävas möjligheterna till en ekonomisk förvaltning
av den ecklesiastika jorden, som i stället löper fara att utsättas för
vanvård.

I detta avseende belysande är vad som vid revisorernas besök å vissa
egendomar framkommit rörande deras misskötsel. Vanhävd har sålunda
konstaterats ej blott å ett flertal egendomar i Dalsland utan ock å vissa
av revisorerna besökta egendomar i andra delar av landet. Att jordegendom,
 ställd under offentlig myndighets vård, på detta sätt lämnas
att förfalla, måste enligt revisorernas mening framstå såsom i hög grad
anmärkningsvärt, och detta i all synnerhet numera sedan staten genom
vanhävdslagar i vissa delar av landet ingriper mot jordägande bolag och
föreningar, som på liknande sätt underlåta att tillse att jordbruk och
byggnader vidmakthållas.

Även i de fall, då fördelarna av en försäljning av en ecklesiastik egendom

Revisorernas

uttalande.

— 152 —

synes uppenbar, är en sådan utom i enstaka undantagsfall så gott som omöjliggjord
och kan i varje fall icke åstadkommas utan mycket stor administrativ
omgång. Genom de år 1925 genomförda ändringarna i gällande ecklesiastika
lagstiftning har visserligen det tidigare stadgandet om boställenas förseende
med »laga hus», bestämda av synerätt, utbytts mot föreskrifter, som avse
att bättre än tidigare möjliggöra byggnadsskyldighetens anpassning efter
boställets avkastningsförmåga; i detta avseende förtjäna uppmärksammas
de genom sagda arrendereform tillkomna boställsnämnderna. Som den i
stort sett enda lagliga förvaltningsformen kvarstår dock alltjämt utarrenderingsförfarandet
med byggnadsskyldighet för arrendatorn. Revisorerna
vilja erinra om de ansträngningar, som från statsmakternas sida för närvarande
på olika områden göras att befrämja nybildningen av jordbruk;
ett viktigt led häri utgör underlättandet av anskaffningen av lämplig jord,
såväl publik som enskild. Sålunda pågår för närvarande utredning om
utläggning till mindre jordbruk av kronoegendomar, som lämna obetydlig
nettoavkastning. Det torde icke vara tvivel underkastat att av de ecklesiastika
boställena ett stort antal äro av den beskaffenhet att ett liknande
styckningsförfarande vore av ekonomiska skäl synnerligen motiverat. I
detta avseende må nämnas, att antalet inom landet befintliga ecklesiastika
boställen med en areal av över 50 hektar torde överstiga 750. Till frågans
vidare belysning må meddelas, att enligt vad som uppgavs vid revisorernas
besök å vissa av de ovan angivna boställena, planer för närvarande förelage
att å ett flertal av dessa uppföra nya byggnader. Även måttligt
tilltagna torde dock dessa byggnader komma att draga mycket höga kostnader.
 I den mån överhuvud en blivande arrendator kan vara villig
påtaga sig byggnadsskyldighet, torde den gottgörelse för utförd nybyggnad,
som han äger tillgodoräkna sig, komma att uppgå till sådana belopp, att
någon inkomst från bostället under ett tjugutal år framåt eller än längre
icke torde vara att påräkna. Då ej heller i längden kan anses lämpligt,
att vederbörande boställen utarrenderas till sambruk med annan huvudgård,
 vilket förfaringssätt, såsom känt är, i regel leder till utsugning av
jorden, måste revisorerna för sin del starkt ifrågasätta, huruvida icke en
försäljning av här åsyftade boställen är påkallad.

Ett förhållande som i avsevärd grad synes bidraga att försvåra utarrenderingen
av boställena och sänka avkastningen från dessa är den i arrendekontrakten
i allmänhet föreskrivna skyldigheten för arrendator att åt
vederbörande präst verkställa skjuts samt leverera mjölk m. m. Trots
att i 1910 års förordning tydligt utsäges, att dylikt förbehåll allenast må
i arrendeavtalet intagas »i den mån boställets avkastningsförmåga det
medgiver» förekommer, enligt vad revisorerna vid sin granskning av ett
flertal arrendekontrakt och andra handlingar iakttagit, nämnda förbehåll
bland arrendevillkor även ifråga om mycket svaga boställen, där svårighet
förelegat att överhuvud erhålla arrendator. Att märka är, hurusom fullgörandet
av dessa tjänstbarheter i regel av vederbörande arrendator be -

153 —

traktas som en stor tunga. Visserligen har genom den år 1923 genomförda
författningsändringen bestämmelsen om skyldighet att fullgöra tjänstbarheterna
mot »måttlig ersättning» utbytts mot ett stadgande om dessas
verkställande mot »ersättning motsvarande i orten vid varje tid gängse
pris». Detta uttryck torde innebära att prissättningen å tjänstbarketerna
skall ske efter för arrendatorerna mindre ofördelaktiga normer än som
hittills i allmänhet varit fallet. Till belysning av de möjligheter till en
skiftande prissättning, som även efter den vidtagna författningsändringen
förefinnes, anse sig revisorerna emellertid böra omnämna, hurusom 1925
års kyrkomöte i dess till Konungen i ämnet avlåtna skrivelse gjort gällande,
 att ifrågavarade uttryck skulle vid exempelvis prissättningen av
mjölk och smör innebära rätt att från det å vanliga försäljningsorten
gällande detaljpriset göra avdrag för kostnader, förenade med transporten
dit och utminuteringen därstädes, ävensom eventuell mellanhandsvinst.

På grund av att boställsskogarna i sydligare delarna av landet i allmänhet
äro synnerligen små och spridda, ställer sig deras vård mycket
besvärlig. Skogen å varje hemman måste ock förvaltas som en särskild
enhet. I första hand skall nämligen denna skog användas till boställets
husbehov och bränsle åt prästen. Enligt viss beräkningsgrund skall återstående
överskott å de särskilda skogslotterna tillföras vederbörande pastorat
såsom en lokal avlöningstillgång. Nämnda rätt till husbehovsvirke medför
emellertid, såsom från sakkunnigt håll påvisats, i stor utsträckning
slöseri med virket; dels stegras nämligen åtgången av virke, dels leder
denna rätt till att onödigt dyrbart virke användes som ved.

Sammanfattningsvis vilja revisorerna framhålla vikten av snara åtgärders
vidtagande för att de missförhållanden, som f. n. vidlåda förvaltningen
av de ecklesiastika boställena, må kunna undanröjas. Desto angelägnare
framstår detta med hänsyn till de betydande ekonomiska värden,
varom här är fråga; här avsedda egendomar uppgå till mellan 3,000—

4,000, till en väsentlig del bestående av landets bästa och mest välbelägna
jord, och deras taxeringsvärde torde f. n. sammanlagt närma sig 150 miljoner
kronor. Av vikt synes sålunda vara, att en vidgad möjlighet kan
beredas till upplåtande av ecklesiastik jord för egnahem och andra självständiga
jordbruk. Likaledes torde böra övervägas, huruvida icke det i
skilda avseenden föråldrade tjänstbarhetssystemet kan ytterligare anpassas
efter nutida förhållanden. Överhuvud bör den revision av de nuvarande
tunga och opraktiska samt till ekonomisk misskötsel ledande förvaltningsbestämmelserna,
 som sedan länge varit förberedd, på allt sätt påskyndas.

Till sist må betonas, att revisorerna icke förbisett den särställning ifrågavarande
boställen intaga såsom en viktig ecklesiastik avlöningstillgång.
Revisorerna förutsätta att de kyrkliga intressen, boställena i denna sin
egenskap avse att tillgodose, vid en kommande revision av hithörande
förvaltningsbestämmelser ägnas tillbörligt beaktande.

— 154 —

Oottgörelse till
domänverket
för värden av
de ecklesiastika
skogarna.

.Revisorernas

uttalande.

Vreta klosters
kyrka.

§ 72.

Enligt vad revisorerna vid sin granskning av domänstyrelsens förvaltning
iakttagit vidkännes domänverket för närvarande stora utgifter för
vården av de ecklesiastika skogarna, vilka utgifter icke av kyrkofonden
ersättas.

Enligt lagen om kyrkofond den 9 december 1910, § 6, skall av kyrkofonden
betalas dels kostnad för skogsindelning, dels ock ersättning för
skogsstatens övriga bestyr med dessa skogar med belopp, som Konungen
enligt gällande grunder för beräkning av dylik ersättning årligen i avseende
å näst föregående års verksamhet fastställer till gäldande.

Här nämnda, nu gällande grunder för beräkningen av ersättningen för
skogsstatens bestyr med de ecklesiastika skogarna kvarstå från äldre tid
och äro mycket föråldrade. Av förvaltningskostnaderna ersättas för närvarande
— förutom kostnaderna för skogsindelning — allenast mindre årsbelopp,
 nämligen vissa resekostnader m. m. Någon gottgörelse tillföres däremot
ej statsverket för det arbete, som domänstyrelsen och överjägmästarna
utföra för samma skogar, och för sådana jägmästares besök å ecklesiastika
skogar, som ej äro att hänföra till förrättningar, ej heller för den bevakande
personalens bestyr därå i annan mån än då, såsom å vissa ecklesiastika
skogar är fallet, särskilda skogvaktare eller extra kronojägare äro
för dem anställda, i vilket fall dessa avlönas av skogarnas avkastning.

Enligt en av domänstyrelsen på föranledande av revisorerna uppgjord beräkning
skulle gottgörelsen under tioårsperioden 1916—1925 rätteligen ha
utgjort över 8,000,000 kronor, varav dock i verkligheten allenast cirka

2,000,000 kronor ersatts domänfonden av kyrkofonden.

Domänstyrelsen har under de gångna åren i skilda framställningar erinrat
om önskvärdheten av att en revision av hithörande bestämmelse
åstadkommes.

Det synes uppenbart, att den ersättning, som för närvarande utgår för
domänverkets förvaltning av de ecklesiastika skogarna icke utgör ett tillfredsställande
vederlag för skogsstatens arbete härmed. Klart är ock, att
en nöjaktig uppgörelse mellan domän- och kyrkofonderna av ifrågavarande
mellanhavanden genom ytterligare uppskov alltmer försvåras. Revisorerna
måste därför finna angeläget att en reglering av hithörande ersättningsfrågor
snarast kommer till stånd.

§ 73.

Revisorerna hava avlagt besök i Vreta klosters kyrka.

Kyrkan, som leder sitt ursprung till ett under 1100-talet uppfört kloster,
har under åren 1915—1917 undergått omfattande restaurering. Utgrävnings-
och konserveringsarbeten hava därefter intill år 1923 pågått å det

— 155 —

angränsande gamla klosterområdet. De utförda arbetena, som givit betydande
resultat, hava ombesörjts av en särskild kommission och letts av
nuvarande riksantikvarien. De sammanlagda kostnaderna hava uppgått
till över 250,000 kronor, därav för själva kyrkan nära 150,000 kronor.
Härav har av riksdagen för åren 1914 och 1915 å extra stat anvisats sammanlagt
54,000 kronor. Vissa undersökningar av gravar och i dessa gjorda
fynd hava även bekostats av allmänna medel. I övrigt hava kostnaderna
bestritts medelst kollekter samt bidrag av Vreta klosters församling och
enskilda personer.

Det i närheten av kyrkogården belägna så kallade klosterhuset, som under
senare tid använts till förrådsbyggnad, höll vid revisorernas besök
på att inredas till museum. För vissa reparationsarbeten å nämnda byggnad
beviljade riksdagen för år 1915 ett anslag å 10,000 kronor, under
villkor att församlingen för framtiden underhölle byggnaden, däruti dock
ej inbegripet större reparation till följd av ras eller sättning.

Besöket har icke föranlett något särskilt uttalande från revisorernas sida.

§ 74.

Revisorerna hava avlagt besök å allmänna barnbördshuset i Stockholm.

Allmänna barnbördshuset har enligt gällande reglemente (Svensk författningssamling
nr 108/1916 med senare ändringar) till ändamål dels att
såsom välgörenhetsinrättning till vård mottaga barnaföderskor, dels ock
att såsom läroanstalt lämna medicine studerande tillfälle till praktisk
undervisning i barnförlossningskonsten. Förvaltningen ombesörjes av en
direktion, bestående av sju ledamöter. Av dessa förordnas fem av Kungl.
Maj:t, varjämte Stockholms läns landsting och Stockholms stads hälsovårdsnämnd
vardera utse en ledamot. Bland de av Kungl. Maj:t förordnade
ledamöterna skall en vara professor i ohstetrik vid Karolinska institutet
och tillika barnbördshusets direktor.

Barnbördshuset var till år 1913 förlagt till fastigheten Hantverkaregatan
19 i kvarteret Murmästaren, men flyttades med ingången av nämnda år
till den nyuppförda byggnad å Norra Djurgården, som fortfarande användes
för ändamålet. De nya lokalerna hava emellertid under senare år
i flera hänseenden om- och tillbyggts. Härom torde böra nämnas följande.

Sedan 1922 års riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t i ämnet avlåten
proposition, igångsattes arbeten med såväl ombyggnad av sjukhuskomplexet
som uppförande av ett fristående bostadshus för direktörn-överläkaren.
 Omändringen av huvudbyggnaden innebar först och främst, att den
förutvarande bostadsvåningen för de tjänstgörande kandidaterna omändrades
till en gynekologisk avdelning, avsedd att övertaga den dittills till
Serafimerlasarettet förlagda gynekologiska kliniken. Dessutom uppfördes
nya bostadslokaler för de studerande och viss personal vid sjukhuset, varjämte
en särskild polikliniklokal inreddes i byggnaden. Uppförandet av

Allmänna
barnbördshnset
i
Stockholm.

— 156 —

läkare bostaden bekostades av en donation för ändamålet å 100,000 kronor.
De övriga byggnadskostnaderna täcktes av en disponibel behållning å i
runt tal 400,000 kronor av den köpeskilling, som tillflutit barnbördshuset
vid överlåtande till staten år 1921 av barnbördshusets förra tomt vid
Hantverkaregatan,

Medan de år 1922 beslutade byggnadsarbetena pågingo, framlades förslag om
en redan tidigare ifrågasatt ytterligare ombyggnad av barnbördshuset. Detta
förslag innebar inrättande vid anstalten av en ny sjukavdelning, den s. k.
privata avdelningen, avsedd för patienter, som icke önskade vårdas å allmän
sal, samt i anslutning därtill anordnande av vissa nya personalrum
jämte en utökning av anstaltens värmecentral. För den privata avdelningen
skulle enligt förslaget uppföras en särskild våning ovanför den
nya gynekologiska avdelningen. Förslaget, som av Kungl. Maj:t förelädes
1923 års riksdag, bifölls av riksdagen. Kostnaderna för de denna gång
beslutade ändringsarbetena beräknades till 250,000 kronor. För ändamålet
beviljades barnbördshuset under statens garanti av pensionsförsäkringsfonden
ett lån å nämnda belopp, löpande med 4Va procents ränta.

De olika ombyggnadsarbetena å barnbördshuset försenades genom långvariga
arbetstvister. 1922 års arbeten voro fullt färdiga den 1 januari
1925, under det att den privata avdelningen kunde börja tagas i bruk
den 1 juli samma år.

Intill år 1923 var all vård å barnbördshuset avgiftsfri. Statsverket
bekostade den del av utgifterna, vartill barnbördshusets egna medel icke
förslog.

Genom en av Kungl. Maj:t beslutad reglementsändring, som trädde i
kraft den 1 januari 1922, uteslöts ur reglementet bestämmelsen om att
underhåll och vård å barnbördshuset skulle vara avgiftsfri. Däremot kvarstår
alltjämt i reglementet bestämmelse om att varken vid anstalten
tjänstgörande läkare eller någon annan av anstaltens personal må av
där intagna barnaföderskor eller dem besökande fordra eller emottaga ersättning.

Från och med år 1923 utgår vad den allmänna avdelningen beträffar
en legosängsavgift, som av direktionen för anstalten bestämts till två
kronor 50 öre för patient och dag. Från samma år har, i och för skälig
uppdelning av vårdskostnaderna, med Stockholms stad och Stockholms län
träffats avtal, som underställdes och i princip gillades av 1922 års riksdag.
 Enligt sålunda gällande bestämmelser betalas legosängsavgiften för
medellösa patienter av vederbörande hemortskommun, därest de vårdade
tillhöra Stockholms stad eller Stockholms län, men av staten, för den händelse
dylika patienter äro bosatta i andra län. Kestkostnaden, d. v. s.
skillnaden mellan den verkliga kostnaden och legosängsavgiften, betalas
för samtliga patienter från Stockholms stad och län till hälften av staden,
respektive länet och till andra hälften av staten samt för övriga patienter
helt av staten. Tilläggas må, att avkastningen av barnbördshusets fonder

— 157 —

användas till gäldande av legosängsavgifter för mindre bemedlade patienter
å förlossningsavdelningen vid vård under längre tid än åtta dagar.

Besökande å polikliniken erlägga i den mån de icke äro obemedlade,
enligt av direktionen fastställda grunder en avgift av för de tre första
besöken två kronor gången och för varje ytterligare besök en krona.

Vid sidan av det sedan länge utgående ordinarie anslaget till anstalten
å 24,853 kronor har riksdagen under de år, varom här är fråga, till anstalten
beviljat förstärkningsanslag å följande belopp,

nämligen för

första halvåret 1923 ....................

.......... kronor 33,458

»

budgetåret

1923—1924 ..................

.......... » 75,000

»

»

1924—1925 ...................

.......... » 117,000

»

»

1925—1926 ...................

......... » 147,400

»

»

1926—1927 ..................

.......... » 127,104.

Dessutom

har 1925 års

riksdag för täckande av

brist i räkenskaperna

för tiden 1 januari 1923—30 juni 1924 beviljat ett extra anslag å 17,376
kronor.

Storleken av de under de sista åren beviljade anslagen sammanhänger
med öppnandet år 1925 av den gynekologiska avdelningen vid anstalten.

Vad därefter angår den privata avdelningen, tillkom denna, förutom av
ovan antydda hänsyn till sådana patienter, som föredroge vård mot högre
avgift å en avdelning med hel- och halvenskilda rum, jämväl för att
kunna helt vid anstalten binda direktörn-överläkaren. Avdelningen, som
är avsedd för både förlossnings- och kvinnosjukdomspatienter, omfattar 24
vårdplatser, därav 10 i enskilda rum, 10 i halvenskilda rum samt återstående
4 i en gemensam sal. Avdelningen har sin särskilda sköterskepersonal.
 För förlossningar och operationer användas lokaler å motsvarande
allmänna avdelningar. Å förlossningsavdelningen har ett mindre
utrymme omedelbart intill en till privatavdelningen fortledande hiss iordningställts
för att kunna användas till särskilt förlossningsrum för sistnämnda
avdelning. Någon särskild ekonomipersonal för den privata avdelningen
tinnes icke. I anledning av avdelningens tillkomst har anstaltens
kökspersonal utökats med två och tvättpersonal med en person,
vartill hänsyn tagits vid beräknande av anstaltens utgifter för privatavdelningen.

I propositionen till 1923 års riksdag förutsattes, att avgifterna å den
privata avdelningen skulle sättas till belopp, som för framtiden möjliggjorde
vederbörlig räntebetalning å och amortering av det för ändamålet
avsedda lånet ävensom täckande av anstaltens totalkostnader för avdelningen.
 Dagkostnaden för privatavdelningen beräknades då och beräknas
fortfarande till omkring tio kronor 50 öre, vilket belopp med tre kronor
översteg den dagkostnad å allmänna avdelningen, som låg till grund för
beräkningarna. Sedan amorteringstiden för det från pensionsförsäkringsfonden
beviljade lånet å 250,000 kronor på direktionens begäran nedsatts

158 —

Revisorernas

uttalande.

från 40 till 38 år på grund därav att avdelningen icke kunnat tagas i
bruk förrän betydligt senare än först avsetts, uppgår annuiteten å lånet
till 15,128 kronor 12 öre. Fördelat per patient innebär detta en daglig
kostnad av omkring 2 kronor 10 öre, varvid är att märka, att samtliga
kostnadsberäkningar för privatavdelningen utgå från att vederbörande
vårdplatser äro belagda i medeltal 300 dagar av året. Den första amorteringen
avses, enligt vad revisorerna inhämtat, i vederbörlig ordning komma
att erläggas den 31 december 1926.

Beträffande avgifterna å privatavdelningen beslöt direktionen den 20
juni 1925, med godkännande av en utav direktor efter samråd med sysslomannen,
 i ämnet verkställd kostnadsberäkning, att tillsvidare följande
vårdavgifter per dag skulle av patienterna till barnbördshuset erläggas,
nämligen: för salsplats 10 kronor, för plats i halvenskilt rum 15 kronor,
och för plats i helenskilt rum 25 kronor; och skulle av dessa avgifter
vederbörande överläkare tillgodoföras: för patient, vårdad å salsplats och
halvenskilt rum 4 kronor och för patient, vårdad i helenskilt rum 8 kronor.
Nämnda avgifter äro, om läkararvodet frånräknas, avpassade så, att de
skola täcka anstaltens omkostnader för privatavdelningen, inklusive vederbörlig
amortering av lånet. Beslutet innebar, att utöver dessa avgifter
patienterna icke skulle hava att vidkännas några kostnader för vården
å barnbördshuset. Ä de anmälningsblanketter, som ifyllas före intagning
å privatavdelningen, finnes även tryckt meddelande om att av barnbördshusets
läkare lämnad läkarvård — även operationer och sövning vid förlossningarna
— är inberäknad i vederbörande priser av 25, 15 och 10
kronor. Enligt av direktor-överläkaren lämnade uppgifter har från den
1 juni 1926 under hand vidtagits den ändring i tillämpningen av berörda
bestämmelser, att läkaren icke uppbär någon andel av avgifterna för salspatienterna.
 Direktorn har även genom av direktionen den 7 oktober 1926
fattat beslut erhållit allmänt bemyndigande att vidtaga de modifikationer i
fråga om vederbörande läkararvode, som av omständigheterna kunde påkallas,
 dock under förutsättning, att arvodena ej överstege de av direktionen
förut bestämda. Det bör tilläggas, att patientavgifterna från privatavdelningen
inlevereras till barnbördshusets kontor, samt att, enligt vad
revisorerna inhämtat, överläkarens eller dennes vikaries andel i avgifterna
utbetalas, först sedan anstaltens vård- och amorteringskostnader täckts.

Med hänsyn till de betydande anslagsbelopp, som årligen utgå av statsmedel
för uppehållande av allmänna barnbördshusets verksamhet, anse
revisorerna erforderligt, att i reglementet för anstalten intages bestämmelse
om att samtliga vårdavgifter vid anstalten skola underställas Kungl.
Maj:ts prövning. Detta torde beträffande den nyinrättade privata avdelningen
vara särskilt påkallat med hänsyn till såväl det i ekonomiskt avseende
intima samband, i vilket denna avdelning står till anstalten i dess helhet,

— 159 —

som det särskilda intresse staten har att bevaka med anledning av det
lån, som beviljats för inrättandet av privatavdelningen.

Revisorerna anse sig därjämte böra framhålla, att reglementet för barnbördshuset
icke anpassats efter de olika förändringar, som under senaste
tid genomförts beträffande verksamheten vid anstalten. Sålunda synes det
revisorerna tvivelaktigt, huruvida åtgärden att inrymma läkararvode i
patientavgifterna å privatavdelningen överensstämmer med det i reglementet
stadgade förbudet för vederbörande läkare att av å anstalten intagna
barnaföderskor fördra eller mottaga ersättning för vård å anstalten.

I övrigt har det avlagda besöket icke givit anledning till särskilt uttalande
från revisorernas sida.

§ 75.

Revisorerna hava besökt högre allmänna läroverket i Kristianstad.

Beträffande ifrågavarande läroverk torde böra omnämnas, att stadsfullmäktige
i Kristianstad den 8 oktober 1912 på given anledning förklarat
sig icke benägna att ikläda staden obegränsad förpliktelse att tillhandahålla
läroverket undervisningslokaler. Tilläggas må emellertid, att stadsfullmäktige,
 som redan vid det nuvarande läroverkshusets tillkomst för
över femtio år sedan lämnade bidrag till byggnadskostnaderna samt år
1901 till större delen bekostade uppförandet av en flygelbyggnad för läroverket,
 sedermera åren 1914 och 1915, trots ovannämnda beslut, anvisat
erforderliga medel för påbyggnad av läroverkets huvudbyggnad.

Besöket har icke givit anledning till särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 76.

Revisorerna hava besökt högre allmänna läroverket i Karlstad.

Till berörda läroverk hör bland annat ett å läroverksområdet beläget
gymnastikhus, som under tiden närmast före läsåret 1925—1926 på stadens
bekostnad undergått fullständig reparation i förening med om- och tillbyggnad.
 För närvarande inrymmer byggnaden, förutom själva gymnastiksalen,
 ett flertal lokaler i olika våningar. Sålunda upptagas bottenvåningen
och övervåningen av avklädningsrum, gymnastiklärarens rum,
vänt- och mottagningsrum för skolläkaren m. m. I källarvåningen finnas
slöjdsal samt ett duschrum med tillhörande avklädningsrum.

Revisorerna lade vid sitt besök märke till att tillfredsställande ventilationsanordningar
för bortledande av vattenångan i duschrummet saknades.
Åtgärder till avhjälpande av sagda olägenhet synas revisorerna höra vidtagas.

I övrigt har det avlagda besöket icke givit anledning till särskilt uttalande
från revisorernas sida.

Högre
allmänna
läroverket i
Kristianstad.

Högre allmänna
läroverket
i
Karlstad.

Kevisorern&s

uttalande.

— 160 —

Gamla gymnasiehuset
i
Karlstad.

Revisorernas

uttalande.

§ 77.

Revisorerna hava avlagt besök i »gainla gymnasiehuset» i Karlstad.

Ifrågavarande byggnad, som i slutet av 1750-talet uppfördes å en Karlstads
stad tillhörig tomt med anlitande av dels ett av Kungl. Maj:t beviljat
anslag, dels ock av medel, som tillkommit genom kollektör och
andra sammanskott av enskilda, användes för sitt ursprungliga ändamål
som läroverkshus i över etthundra år. Även sedan ny läroverksbyggnad
uppförts i samband med återuppbyggandet av Karlstad efter den stora
eldsvåda, som 1865 förstörde så gott som hela staden, har det gamla gymnasiehuset,
 som skonades av branden, tidvis tagits i bruk för undervisning.
Numera disponeras emellertid sedan en följd av år byggnaden på följande
sätt. Bottenvåningen upptages huvudsakligen av museilokaler för högre

allmänna läroverkets samt Värmlands naturhistoriska och forminnesföre # nings

samlingar. I övervåningen finnas, förutom ytterligare utrymmen
för de kulturhistoriska samlingarna, lokaler för domkapitlet samt det stora
stifts- och läroverksbiblioteket. Vindsvåningen begagnas till förvaring av
domkapitlets arkivalier och delar av läroverkets bibliotek. Tilläggas må,
att nyssnämnda förening från och med den 1 november 1925 ombildats,
vilket förhållande förväntas komma att medföra en förflyttning av de
kulturhistoriska samlingarna från gamla gymnasiehuset till en tilltänkt
ny museibyggnad.

Byggnadens yttre har på länge icke undergått reparation och även invändigt
hava under de senaste årtiondena endast smärre detaljförbättringar
vidtagits. För närvarande föreligga upprepade framställningar, i
första hand från domkapitlet redan år 1922, om utförande av genomgripande
reparationer å byggnaden. Byggnadsstyrelsen har på grund härav
utarbetat ett närmare förslag i ämnet. Ärendets avgörande har emellertid
gång efter annan uppskjutits, vilket torde hava berott dels därpå att
oklarhet rått om äganderätten till fastigheten, dels ock därpå att enighet
ej uppnåtts mellan vederbörande statsmyndigheter och Karlstads stad om
i vilken utsträckning staden för läroverkets vidkommande bör deltaga i
kostnaderna för byggnadens iståndsättande och framtida underhåll. I fråga
om äganderätten utvisar en av kammarkollegium år 1923 verkställd utredning,
 att byggnaden tillhör statsverket. Staden har sedermera förklarat
sig beredd att under vissa villkor avsäga sig anspråk på äganderätten
till tomten. Rörande fördelningen av reparations- och underhållskostnaderna
mellan staten och staden hava stadsfullmäktige nyligen inkommit
med förnyat yttrande och därvid, bland annat, åtagit staden
iståndsättandet och framtida underhållet av de för läroverket erforderliga
lokalerna. Frågan är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Revisorerna iakttogo vid sitt besök, att förevarande i kulturhistoriskt
hänseende märkliga byggnad är i trängande behov av reparation såväl

— 161 —

ut- som invändigt. Särskilt lade revisorerna märke till dels det otillfredsställande
skick, i vilket domkapitlets lokaler befinna sig, dels ock att i
vindsvåningen förvarade arkivalier genom takets otäthet utsättas för stor
risk att skadas. Därjämte anse sig revisorerna böra framhålla brandfaran
inom byggnaden, som ytterligare ökas därigenom att den i huset inledda
vattenledningen, enligt vad för revisorerna uppgivits, vid kyla icke kan
fungera. Det synes revisorerna angeläget, att frågan om byggnadens
iståndsättande och framtida underhåll snarast blir ordnad på ett tillfredsställande
sätt.

§ 78.

Bevisorerna hava besökt folkskoleseminariet i Karlstad.

Till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
B. Almqvist upprättade ritningar av byggnader för dubbelseminarium i
Karlstad anvisades av riksdagen å extra stat

för år 1920

» » 1921 ......

» » 1922 ......

............. kronor 600,000

............ » 1,200,000

........^_>>____12,000

Summa kronor 1,812,000.

((till vissa fasta
(inventarier)

Seminariebygget har utförts å entreprenad och stått under byggnadsstyrelsens
ledning. Efter att hava tagits i bruk redan under höstterminen
1923 invigdes seminariet i början av år 1924.

Av ovannämnda byggnadsanslag har ett belopp av 200,001 kronor
besparats och tagits i anspråk för finansieringen av riksstaten för budgetåret
1926—1927. Dessutom återstår för närvarande en behållning av
19,114 kronor 39 öre. Återstoden, 1,592,884 kronor 61 öre, har för byggnadsarbetet
disponerats på följande sätt:

Grundläggningsarbeten ................................

Yttre rörgravar ............................................

Byggnadsarbeten.............................................

Planering, idrottsplan, inhägnad................

Värme-, vatten- och avloppsledningar........

Yttre vatten- och avloppsledningar ...........

Elektrisk installation ...................................

Åskledare........................................................

Träinredning................................................

Gymnastikinredning....................................

Tornur med visaretavla................................

Linoleummattor ...........................................

Arkitektarvode..............................................

D:o för tidigare utredningar .

11 — Jtev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

kronor 105,631:5 6
» 12,000: —

» 987,111: 11

113,135: 6 5
» 144,648: 91

16,036: —
» 31,388: 7 5

2,235: —
» 11,999: —

» 15,711: —

» 1,447: —

» 18,929: 2 5

» 68,241: —

» 2,950: —

Folkakoleseminariet
i
Karlstad.

Revisorernas

uttalande.

— 162 —

12,155: —
4,200: —
21,900: —
7,318: 38
420: —

15,427: —
Summa kronor 1,592,884: 6i

Av kostnadssumman hava nedlagts å

huvudbyggnaden............................................................... kronor 1,339,884: ex

bostadsbyggnaden (för vaktmästare, eldare och trädgårdsdräng)
.............................................................. » 64,000: —

växthuset..................................................................... » 42,000: —

yttre arbeten.................................................................. » 147,000: —

Det torde böra tilläggas, att riksdagen, vid sidan av ovanberörda anslag
till själva seminariebygget, anvisat vissa ytterligare anslag i samband
med bygget, nämligen dels till anläggande av en trädgård vid seminariet

5,000 kronor för förra halvåret 1923 och 4,000 kronor för hudgetåret
1923—1924, dels ock till inredning samt inköp av undervisningsmateriel
och böcker sammanlagt 130,000 kronor, därav 100,000 kronor för förra
halvåret 1923 och 30,000 kronor för budgetåret 1925—1926.

Seminariets huvudkomplex har två utbyggnader. Den ena inrymmer
gymnastiksal och samlingssal, vardera upptagande två våningar. Den
andra disponeras av den till seminariet hörande övningsskolan. Själva
huvudbyggnaden innehåller källarvåning, som huvudsakligen upptages av
hadavdelning, tre så gott som uteslutande för seminariets behov disponerade
våningar, en vindsvåning samt över denna en tornbyggnad i två
våningar, av vilka den översta innehåller samlingssal m. m. för eleverna.

Tomt för seminariet, upptagande omkring 45,700 kvadratmeter, har upplåtits
av Karlstads stad, som i utbyte erhållit den förutvarande seminarietomten
med åbyggnader. Å den nuvarande seminarietomten äro, förutom
byggnaderna, idrottsplatsen och trädgården förlagda.

Elevsiffran för seminariet, som normalt är .beräknat för omkring 216
elever, uppgår för innevarande läsår till 188. Detta förhållande har möjliggjort
minskad användning av extra lärarpersonal vid seminariet. I

I sin år 1924 avgivna berättelse rörande statsverkets förvaltning under
förra halvåret 1923 uttalade riksdagens revisorer beträffande folkskoleseminariebyggnaden
i Umeå, som vid av revisorerna då avlagt besök var
under uppförande, att revisorerna fått intryck av att ändamålsenliga och
fullt tillfredsställande lokaler kunnat beredas seminariet med tillämpning
av enklare byggnadssätt och med iakttagande av större sparsamhet.
Samma omdöme synes revisorerna i än högre grad äga giltighet beträf -

Ingenjörsarvode för rörledningar ............................... kronor

D:o för elektriska ledningar ..................... »

Kontroll............................................................................. »

Besiktningar och resor .................................................. »

Modellkostnad ................................................................ »

Kopiering av ritningar, renskrivning, annonser, brandförsäkring
.................................................................

— 163 —

fande de nya byggnaderna vid folkskoleseminariet i Karlstad. Beträffande
själva huvudbyggnaden måste revisorerna särskilt framhålla, att alltför
omfattande utrymmen upptagas av korridorer, samt att badavdelningen
synes revisorerna onödigt stor och kostsam. Ehuru överspelningsrummen
icke upptaga några mera betydande utrymmen, vilja revisorerna vidare
ifrågasätta behovet för seminariet av icke mindre än 12 dylika rum. Å
uppförande av växthuset har enligt revisorernas förmenande nedlagts ett
opåkallat stort belopp. Påfallande är även, att planering och inhägnad
av den till seminariet hörande tomten samt anläggande av en idrottsplan
å denna medfört kostnader å betydligt över 100,000 kronor. Slutligen
vilja revisorerna påpeka, att enligt ovan intagna specifikation av byggnadskostnaderna
arkitekt- och ingenjörsarvoden sammanlagt utgått med
icke mindre än 87,546 kronor, vartill för kontroll, besiktningar och resor
kommer ett belopp av 29,218 kronor 38 öre.

§ 79.

Med anledning av riksdagens revisorers under nästföregående paragraf
gjorda uttalande rörande kostnaderna för folkskoleseminariebygget i Karlstad
hava revisorerna funnit det vara av intresse att i följande tablå sammanställa
kostnaderna för sådana planeringsarbeten, ny- och ombyggnader
samt inredningsarbeten m. m. vid folkskoleseminarierna i riket, för vilka
medel anvisats å riksstater eller tilläggsstater för tiden 1 januari 1917—
30 juni 1926:

Översikt av
vissa kostnader
för folkskoleseminariebyggen

m. m.

— 164 —

Folk

Stockholm

Uppsala

kr.

kr.

Kostnaderna enligt budgetredovisningarna för:

588,239: 8 7

168,674: 92

30,675: 72

» 1919 ...........................................................................

—

—

12,300: —

» 1921 ...........................................................................

156,711: so

10,000: —

60,963: 6 o

_

Budgetperioden J/‘—80/8 1 92 3 ............................................

52,507: 74

—

Budgetåret 1923—1924 ......................................................

833:47

—

» 1924—1925 ......................................................

273: 83

—

» 1925—1926 ......................................................

1,885: —

—

Utbetalt under tiden den 1 januari 1917 — 30 juni 1926 ............

273,175: —

221,650: 64

Utbetalt till och med den 30 juni 1926 .................................

273,175: —

809,890: 51

Anvisat men ej utbetalt den 30 juni 1926 ..............................

1 55,825; —

—

Utbetalt och anvisat till och med den 30 juni 1926..................

329,000: —

809,890: 51

Anvisat ytterligare, å rikstaten för budgetåret 1926 — 1927 .........

—

—

Summa utbetalt och anvisat..................................................

329,000: —

809,890: 51

1 Härav taget i anspråk för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1926—1927 ett

2 Beloppet » i » » » » » -/> » 1926 1927

3 Härav » j » » » » » » » 1926 1927 ett

4 » » i » » > » » » » 1926—1927 »

6 Härutöver har 1926 års riksdag beviljat för anläggande av trädgård vid folkskoleseminariet

Anmärkning: Utöver här ovan upptagna kostnader för planeringsarbeten, ny- och omriksstaten
för år 1920 till omläggning av folkskoleseminariets i Kalmar lekplan 10,990 kronor,
folkskoleseminariet i Falun m. m. 19,000 kronor, av vilket belopp under budgetperioden

I riksdagens revisorers år 1925 avgivna berättelse framhöllo revisorerna
med anledning av vissa planer på byggnadsarbeten för folkskoleseminariet
i Skara, bland annat, att det på grund av den konstaterade och ännu
alltjämt rådande överproduktionen av lärarkrafter för folkskolan knappast
vore tillrådligt, att statsmakterna under den närmaste framtiden inläte
sig på nya omfattande byggnadsföretag för seminariernas behov. Revisorerna
tilläde, att klokheten fastmera syntes bjuda, att man i detta hänseende
ställde sig avvaktande, till dess normala förhållanden på ifrågavarande
område återinträtt.

Av revisorerna införskaffade uppgifter rörande elevantalet vid folkskole -

165

Linköping

Lund

Göteborg

Karlstad

Umeå

-------1

Luleå 1

b u m m a

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

32,420: 61

490,423: 88

1,111,083: 86

368,496: 44

—

8,378: 58

545,549: 94

_

160,402: 98

1,500: —

—

—

33,654: 08

226,232: 78

_

414,886: 18

—

—

-

275,676: 88

690,563: 01

_

112,563: 58

—

42,951: 91

—

420,601: 71

588,417: 15

_

83,162: 7 6

1,315: —

286,530: 51

—

42,766: 27

580,485: 89

_

68,432: o 8

—

613,476: 17

212,469: 91

108: 55

955,450: 31

1,800: —

—

—

405,688: 89

58,410: 4 0

5,475: —

523,882: 03

13,000: —

—

—

883,585: 96

841,877: 26

11: 07

1 l,189,307:76j

49,998: 61

—

490: —

6,380: 96

541,600: 07

15,738: 4 7

614,481: 94

644,331: 44

1,300: —

—

43,089: 8 8

212,986: 13

211:29

903,803: 24

709,130: 0 5

1,209,243: 91

8,305: —

1,731,703: 78

1,867,343: 7 7

802,621: 90

| 6,818,174:0 5

709,130: 0 5

1,241,664: 62

493,728: 88

1,731,703: 7 8

1,867,343: 77

802,621: 90

7,929,257: 91

240,869: 96

8 35: 48

44,510: —

3 219,296: 22

4 231,656: 28

1,838: 10

794,030: 98

950,000: —

1,241,700: —

538,238: 88

1,951,000: —

2,099,000: —

'' 804,460: —

8,723,288: 8 9

1 6 642,000: —

—

—

—

1 —

l -

642,000: --

| 1,592,000: —

! 1,241,700: —

538,238: 8 8

1,951,000: —

2,099,000: —

1 804,460: —

9,365,288: 8 9

belopp av 55,000 kronor.

•belopp av 200,001 »

» » 150,000 »

i Linköping 7,000 kronor, som ännu ej anvisats å riksstaten.

byggnader samt inredningsarbeten m. m. vid statens folkskoleseminarier hava anvisats dels å
som under samma år utbetalts, dels ock a tilläggsstaten för ar 1018 till ekonomibyggnad för
1 januari—30 juni 1923 utbetalts 4,650 kronor.

seminarierna under innevarande läsår utvisa, att detta vid flertalet seminarier
icke oväsentligt understiger det antal, för vilket vederbörande
seminarier under normala förhållanden äro avsedda. Detta sammanhänger
med av Kungl. Maj:t den 31 mars 1926jimed hänsyn till ovanberörda överproduktion
av lärare meddelade föreskrifter om begränsning i intagandet
av nya elever samt i anordnandet av studentkurser och parallellavdelningar
vid seminarierna under nämnda läsår. Tilläggas må, att Kungl.
Maj:t i samband härmed anbefallt skolöverstyrelsen, att på grundval av
uppgifter från rikets samtliga skoldistrikt rörande barnantalet och övriga
förhållanden, som kunna öva inverkan på det framtida behovet av lärår -

— 166 —

krafter för den egentliga folkskolan samt med hänsynstagande till de
omständigheter, som eljest i förevarande avseende äro av betydelse, till
Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag rörande omfattningen
av här ifrågavarande lärarutbildning för tiden efter läsåret 1926—1927.
Utredningen, vid vilken medverkar särskild av vederbörande departementschef
tillkallad sakkunnig, beräknas vara färdig omkring årsskiftet.

§ 80.

cJXaKnsti- Revisorerna hava besökt gymnastiska centralinstitutet.

tutet. Ifrågavarande undervisningsanstalt i gymnastik har sedan år 1815 varit
förlagd till två sammanhängande fastigheter i hörnet av Hamngatan och
Beridarehansgatan i Stockholm. Lokalerna hava på trettio år icke undergått
någon väsentlig förändring. Av för ändamålet tillsatta kommittéer
avgåvos åren 1912 och 1918 förslag angående ombildning av institutet samt
beredande av bättre lokaler för detta. Nämnda förslag hava emellertid icke
blivit genomförda. Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet den 31 december
1923 för ändamålet tillkallat nya sakkunniga, hava dessa i ett den
12 augusti 1926 dagtecknat betänkande dels framlagt förslag till viss omorganisation
av institutet, dels ock förordat såväl ändringsarbeten i de nuvarande
lokalerna som uppförande av en nybyggnad å den åt Beridarebansgatan
vettande delen av tomten. Sistnämnda betänkande är för närvarande
för yttrande utremitterat till vederbörande myndigheter,

^uttalande*8 . Revisorerna fmg° vid besöket intryck av att gymnastiska centralinstitutet
i vissa hänseenden är i behov av ökade och mera tidsenligt inredda utrymmen.
 Särskilt funno revisorerna duschanordningarna med tillhörandeom-
och avklädningsrum, vilka för de kvinnliga eleverna voro belägna högst
upp under takåsen, mycket otillfredsställande.

167 —

NIONDE HUVUDTITELN.

Jordbruksdepartementet.

§ 81.

Revisorerna hava avlagt besök å Strömsholms hingstdepå samt ridskolan
vid Strömsholm.

Beträffande ifrågavarande besök vilja revisorerna meddela följande
uppgifter.

Strömsholms hingstdepå, som enligt förslag av 1868 års stuterikommission
efterträdde ett sedan 1600-talet till kungsgården förlagt stuteri, disponerar
under egen förvaltning ett stort antal byggnader å Strömsholm.
Gällande stat för depåns tjänstemän upptager, förutom arvode till chefen,
avlöning till en beridare och en bokhållare samt arvode bland annat till
en å ridskolans stat uppförd veterinär. Chefs- och bokhållarbefattningarna
uppehållas för närvarande på förordnande. Stallpersonalen utgöres
av en fodermarsk, en kormästare, en nattvakt, en hovslagare samt ett
antal stallbetjänter.

Avlöningsförmånerna till stallpersonalen vid såväl Strömsholms hingstdepå
som Flyinge hingstdepå och stuteri utgå för närvarande enligt grunder,
 som äga tillämpning från och med budgetåret 1924 1925. Ehuru
själva avlöningarna enligt dessa grunder fixerades till ungefär samma
belopp som förut, utgå dyrtidstillägg å de nya beloppen enligt för statens
nyreglerade verk gällande bestämmelser, vilket medfört, att ifrågavarande
befattningshavare efter omregleringen kommit i en sämre ekonomisk ställning.
 Med anledning härav har nämnda personal hos Kungl. Maj:t anhållit
om löneförbättring, varjämte frågan motionsvägen förelagts 1926
års riksdag, dock utan att föranleda någon riksdagens åtgärd. Sedermera
har stuteriöverstyrelsen den 30 juni 1926 till Kungl. Maj:t avgivit förslag
till nya avlöningsstater för stallpersonalen vid Strömsholm och Flyinge.
 Frågan är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Till hingstdepåns eget bruk hör omkring 30 hektar åker och äng. Av
åkerarealerna brukas för själva depån 11,4 6 hektar och för personalen
4,3 8 hektar.

Antalet hingstar vid depån uppgår för närvarande till ett 40-tal.

Ridskolan å Strömsholm är inrymd i byggnader delvis tillhöriga hingstdepån,
 varjämte de till skolan kommenderade officerarna äro förlagda i
nedre våningen av Strömsholms slott. Ridskolan har egen förvaltning,
för vilket ändamål i skolans stat är uppförd avlöning till en redogörare

Strömsholms
hingstdepä
m. m.

168 —

Revisorernas

uttalande.

Flyinge hingstdepå
och stuteri.

samt arvode till en förvaltare. Staten upptager dessutom avlöning till
chefen och arvoden till tre lärare, ävensom ett för avlöning till erforderlig
stallpersonal med flera beräknat belopp. Vid besöket utgjorde antalet
elever 14, och hade till skolan därjämte beordrats 20 icke vapenföra värnpliktiga
i och för handräcknings- med flera arbeten. Tidigare har elevantalet
varit högre och utgjort i medeltal omkring 25. Vad Strömsholms
slott beträffar lyder detsamma under särskild ståthållare. För slottets
förvaltning är anställd en kamrerare, vilken jämväl har tillsynen över
ett flertal till slottet hörande bostadshus och andra byggnader.

Ifråga om chefsbefattningarna vid hingstdepån och ridskolan må här
nämnas att båda befattningarna under vissa perioder utövats under en och
samma person. Åren 1892—1902 fungerade sålunda chefen för hingstdepån
även som chef för ridskolan och åren 1914—1921 chefen för ridskolan jämväl
som chef för hingstdepån. Med anledning härav framhöll statens besparingskommitté
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 juni 1925 att vissa
organisatoriska fördelar syntes kommittén vara att vinna genom att de
båda till samma plats förlagda institutionerna ställdes under enhetlig ledning.
 Kommittén förutsatte emellertid, att nämnda fråga behövde närmare
utredas. Utlåtanden över kommitténs framställning hava sedermera
avgivits av inspektören för kavalleriet, stuteriöverstyrelsen och statskontoret.
 Samtliga myndigheter hava uttalat sig mot ett förenande av chefsbefattningarna,
 varjämte framhållits, att en sådan anordning knappast
komme att medföra någon större besparing, då den skulle nödvändiggöra
viss utökning av arbetskrafterna vid hingstdepån och ridskolan.

Enligt revisorernas mening böra förutsättningarna för ett förenande av
chefsbefattningarna vid hingstdepån och ridskolan tagas under närmare
övervägande. Likaså anse revisorerna, att en undersökning bör verkställas,
 huruvida icke en sammanslagning av förvaltningarna vid skolan och
depån kan anses vara ändamålsenlig och ägnad att nedbringa statsverkets
kostnader. Det synes nämligen revisorerna tvivelaktigt, huruvida det kan
vara nödvändigt att för statens institutioner vid Strömsholm fortfarande
skola finnas anordnade icke mindre än tre särskilda förvaltningar, vartill
kommer att Utnäslöts i närheten belägna egendom, där intill hösten 1926
varit förlagd en remontdepå, förvaltas av Livregementets grenadjärer
i Örebro.

§ 82.

Revisorerna hava besökt Flyinge hingstdepå och stuteri.

Å Flyinge kungsgård, där hästavel idkats sedan medeltiden, bedrevs
stuterirörelse under långa tider för enskild räkning, men fr. o. m. år 1813
övertogs rörelsen av statsverket. Sedermera omorganiserades så småningom
stuteriet till hingstdepå. 1922 års riksdag beslöt emellertid å Flyinge åter -

— 169 —

upprätta ett statsstuteri, avsett att drivas jämsides med hingstdepån samt
omfattande ett 50-tal ston. Stuteriet har med år 1925 trätt i full verksamhet.
 Hingstuppsättningen utgöres av ett 80-tal hingstar.

Under sitt besök iakttogo revisorerna å egendomen en ålderdomlig uthusbyggnad,
 vilken, i den mån den kunde begagnas, för tillfället huvudsakligen
användes till stall för ston. Byggnaden föreföll med hänsyn till
själva byggnadsstilen värd att om möjligt bevaras. Emellertid befann den
sig i ett så fallfärdigt skick, att den torde böra nedrivas, för den händelse
den icke för rimliga kostnader kan iståndsätta^.

I övrigt har det å Flyinge avlagda besöket icke föranlett något särskilt
uttalande från revisorernas sida.

§ 83.

Revisorerna hava besökt lantbruks- och mejeriinstitutet samt lantbruksskolan
och trädgårdsskolan å Alnarp.

För om- och tillbyggnad av den för eleverna avsedda restaurangbyggnaden
beviljade 1920 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t ett
anslag å 420,000 kronor, därav 100,000 kronor å tilläggsstat för nämnda
år samt återstoden å extra stat för år 1921.

I samband med ett hösten 1921 å platsen avlagt besök uttalade riksdagens
dåvarande revisorer i sin till riksdagen avgivna berättelse, att
revisorerna antoge, att, sedan samma år anbud å de väsentliga byggnadsarbetena
antagits för sammanlagt 305,511 kronor, en avsevärd del av den
beviljade anslagssumman icke skulle behöva tagas i anspråk. Enligt
samtidigt föreliggande slutberäkningar uppskattades totalkostnaderna av
institutets styrelse till 411,000 kronor. Beträffande sistnämnda belopp,
som av byggnadsstyrelsen ansetts otillräckligt, förklarade sig revisorerna
finna detsamma rundligt tillmätt i förhållande till byggnadens omfång
och beskaffenhet.

Den nya restaurangbyggnaden blev fullt färdig år 1923. Enligt uppgifter,
 som införskaffats i anledning av det nu avlagda besöket, hava
totalkostnaderna för byggnaden med utrustning uppgått till 401,085 kronor
21 öre, varför ett belopp av 18,914 kronor 79 öre återlevererats till statsverket.

På förslag av Kungl. Maj:t har 1926 års riksdag medgivit, att av under
budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 uppkommen vinst å rörelsen vid
Alnarps egendom finge användas ett belopp av högst 34,000 kronor till
omändring av den elektriska anläggningen vid Alnarp. Ifrågavarande
arbete var vid revisorernas besök ännu icke igångsatt.

Det å Alnarp avlagda besöket har i övrigt icke föranlett något uttalande
från revisorernas sida.

Revisorernas

uttalande.

Alnarps lantbruks-
och
mejeriinstitut
m. m.

— 170 —

Sveriges utsädeaförening!

huvudanstalt
vid Svalöv.

§ 84.

Revisorerna hava avlagt besök å Sveriges utsädesförenings huvudanstalt
vid Svalöv.

Sveriges utsädesförening, som driver en på växtförädling i första hand
av de olika sädesslagen inriktad verksamhet såväl vid Svalöv som vid vissa
filialer i skilda delar av landet, erhöll redan under det första verksamhetsåret
1886 ett mindre statsanslag och har sedan år 1890 årligen åtnjutit
statsunderstöd. Från och med år 1905 hava medel för ändamålet
anvisats av riksdagen. Anslagen utgingo intill år 1918 endast till huvudanstalten
vid Svalöv men hava därefter bidrag successivt utgått även till
vederbörande filialer. Föreningens verksamhet är uteslutande praktiskt
vetenskaplig och i organisatoriskt avseende helt skild från det bolags —
Allmänna svenska utsädesaktiebolaget —, som driver försäljningen av anstaltens
förädlingsprodukter. Nämnda bolag äger, jämlikt av staten godkänd
överenskommelse med föreningen, mot viss avgift till denna övertaga
föreningens förädlingsprodukter. Utsädesföreningen har även träffat
avtal med statens centrala frökontrollanstalt om utförande av viss frökontroll.
 Föreningen är närmast att jämställa med en statsinstitution.
Stadgar för föreningen äro fastställda av Kungl. Maj:t och få icke ändras
utan Kungl. Maj:ts medgivande. Kungl. Maj:t utser fem av föreningens
sju styrelseledamöter. Föreningens befattningshavare åtnjuta av lantbruksstyrelsen
reglerade löner och delaktighet i statens pensionsanstalt.
Föreningen är underkastad inspektion av lantbruksstyrelsen och föreningens
filialer få icke nedläggas utan medgivande av sistnämnda ämbetsverk.

Statsanslaget till föreningen brukar utgå med belopp, utgörande skillnaden
mellan föreningens beräknade utgifter och inkomster. Sålunda
beviljades av riksdagen

för budgetåret 1924—1925 ................. kronor 163,000

därav'' till huvudanstalten ................. » 70,800

för budgetåret 1925—1926 .................. » 207,365

därav till huvudanstalten .................. » 111,100

för budgetåret 1926—1927 .................. » 199,830

därav till huvudanstalten ................. » 104,370.

Till Svalöv överflyttades år 1925 Lunds universitets tidigare till Alnarp
förlagda institution för ärftlighetsforskning, som ledes av professor H.
Nilsson-Ehle. Utsädesföreningen är på grund av de Kungl. Maj:t föreskrivna
villkoren för statsanslaget till föreningen skyldig att för nämnda
institution kostnadsfritt upplåta erforderliga lokaler, tillhandahålla försöksjord
m. m.

Det å Svalöv avlagda besöket har icke givit anledning till något särskilt
uttalande från revisorernas sida.

171 —

§ 85.

Revisorerna hava avlagt besök å Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Ifrågavarande anstalt tillhör firman W. Weibull, som driver densamma
i anslutning till en omfattande affärsrörelse i utsädesbranschen. Anstalten
står under vetenskaplig ledning av växtbiologen professor Nils HeribertNilsson
och dess verksamhet omfattar förädling ej blott av rotfrukter och
köksväxter, på vilket område firman länge nedlagt intensivt arbete, utan
även av vissa sädesslag. Sålunda har firman i marknaden utsläppt bland
annat en vetesort, som vunnit stort erkännande.

Den praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksambeten vid Weibullsliolm
bekostades intill budgetåret 1924—1925 helt av firman Weibull. För
tiden därefter har emellertid firman begärt och erhållit statsunderstöd
för anstaltens upprätthållande. De för ändamålet av riksdagen beviljade
extra anslagen utgöra

•

för budgetåret 1924—1925 ..................................................... kronor 100,000

» » 1925—1926 ..................................................... » 75,000

» » 1926—1927 ......................................................» 50,000.

Enligt de för åtnjutandet av sistnämnda båda anslag fastställda villkoren
utövas av särskilda av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga inspektion
av anstalten samt kontroll över att anslagen helt komma förädlingsverksamheten
till godo och att denna uppehälles i sin hittillsvarande omfattning.
 Berörda kontroll innefattar jämväl granskning av priserna å firmans
utsädesvaror.

För budgetåret 1926—1927 hemställde firman Weibull om bidrag å 75,000
kronor men beviljades, såsom ovan nämnts, i enlighet med Kungl. Maj:ts
i ämnet framlagda förslag allenast 50,000 kronor. I en till Kungl. Maj:t
ingiven skrift av den 30 september 1926 bar nu firman Weibull gjort
framställning om fortsatt understöd för budgetåret 1927—1928 och därvid
upptagit anslagsbehovet till 90,000 kronor, vilket belopp, sedan anstaltens
verksamhet i viss mån utvidgats, enligt firmans beräkningar i runt tal
skulle motsvara de vid anstalten anställda fackmännens löner. I anledning
därav att vid riksdagsbehandlingen av frågan om anslag till Weibullsholm
anförts som en brist, att närmare samarbete i vetenskapligt avseende
ej förekomme mellan de båda likartade anstalterna vid Svalöv och
Weibullsholm, har firman Weibull i sin senaste ansökan om anslag förklarat
sig icke hava något att erinra mot ett på lämpligt sätt ordnat fackmässigt
samarbete mellan de båda anstalterna under bevarande av desammas
självständighet och utvecklingsmöjligheter.

Besöket föranleder icke något särskilt uttalande från revisorernas sida.

Weibullsholms

växtförädlings anstalt.

Statens reproduktionsanstalt.

Keviaorernas

uttalande.

— 172 —

§ 86.

Revisorerna hava avlagt besök vid statens reproduktionsanstalt.

Anstalten, som är inrymd i förhyrda lokaler i högre realläroverkets å
Östermalm förutvarande byggnad, Artillerigatan 60, hänföres från och
med budgetåret 1926—1927 till de affärsdrivande verken.

Beträffande anstaltens utrustning må nämnas, att framställning upprepade
gånger gjorts av direktören för anstalten om medel för vissa större
nyanskaffningar av maskiner. Anslag för ändamålet har emellertid icke
beviljats. En ny framställning i förevarande ämne är för närvarande
föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Revisorerna anse sig i anledning av besöket böra uttala, att de av
anstalten begagnade lokalerna även under verksamhetens nuvarande omfattning
syntes otillräckliga och i övrigt mindre tillfredsställande för sitt
ändamål.

— 173 —

TIONDE HUVUDTITELN.

Handelsdepartementet.

§ 87.

Revisorerna hava avlagt besök vid Vinga lotsplats, belägen utanföi
Göteborg.

Vid besöket lade revisorerna märke till att en del av den för lotsarnes
räkning anskaffade båtmaterielen saknade elektrisk belysning för lantärnor.
 Installation härav torde kunna ske utan några större kostnader.

Besöket har i övrigt icke föranlett särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 88.

Med anledning av den i Kungl. teaterns aktiebolags räkenskaper för
spelåret 1925—1926 bokförda behållningen av vissa för operaverksamhetens
uppehållande beviljade penninglotteridragningar liava revisorerna införskaffat
närmare upplysningar rörande nämnda dragningar.

Såsom utgångspunkt för sin undersökning hava revisorerna tagit de tre
dragningar, som ägde rum i juni, juli och augusti 1925 och för vilka
numera, sedan den ett år långa vinstutlämningstiden tilländagått, definitiva
siffror rörande behållningen föreligga. Enligt vad revisorerna erfarit
hava vid ifrågavarande dragningar i allt väsentligt tillämpats samma
organisation, som kommit till användning vid anordnande av övriga liknande
penninglotteridragningar.

Dragningarna beviljades av Kungl. Maj:t den 14 mars 1924. I resolutionen
fastställdes i huvudsak följande bestämmelser. Sedan ett belopp
av 200,000 kronor utbetalts till annat ändamål, skulle återstående behållning
tillfalla kungl. teaterns aktiebolag för operaverksambetens uppehållande.
 Omslutningen i envar av dragningarna skulle uppgå till 1,500,000
kronor, uppdelade i 150,000 lotter å 10 kronor. Till lottpriset skulle därjämte
komma vederbörlig stämpelavgift av en krona för lott. A\ lotterna
skulle 12,431 utgöra vinstlotter med ett sammanlagt vinstbelopp av

1,050,000 kronor. Till bestridande av omkostnader för lotteriet skulle av
i lotteriet inflytande medel få användas högst 70,000 kronor för varje
dragning. I och för godkännande skulle för envar av dragningarna till
Kungl. Maj:t överlämnas en av bankinrättning eller ett konsortium vederhäftiga
personer ingången förbindelse, däri ansvarades för att, obero -

Tillgå

lotsplats.

Organisations
kostnaderna
för vissa pen
ninglotteridragningar.

— 174

ende av utfallet av försäljningen av lotter, ej mindre de utfästa vinsterna
skulle utbetalas till vinnarna än även 380,000 kronor bleve disponibla för
vederbörande med lotteriet avsedda ändamål. Lottförsäljningen skulle
ombesörjas av särskilda av chefen för handelsdepartementet, efter förslag
av styrelsen för kungl. teaterns aktiebolag, utsedda kommitterade, vilka
jämväl i övrigt skulle förvalta lotteriföretaget. Lottsedlarna finge icke
till allmänheten utbjudas eller försäljas av andra än de kommitterade
eller av dessa, antagna kommissionärer. Bevis om andel i lottsedel finge
icke säljas. I övrigt innehöll resolutionen vissa kontrollbestämmelser.

Av ovanstående framgår, att en fast behållning av 380,000 kronor för
varje dragning var garanterad. Härtill beräknades emellertid komma en
extra behållning, bestående av outtagna vinster, besparing å det belopp,
som anvisats för organisationskostnader, samt influtna räntor. De avslutade
räkenskaperna för ifrågavarande tre dragningar utvisa för envar av
dem en extra behållning av mellan 32,000 och 34,000 kronor.

Vad därefter angår användningen av det till organisationskostnader anvisade
beloppet av högst 70,000 kronor för varje dragning må nämnas, att kommitterade
för ifrågavarande dragningar, i likhet med vad som torde hava skett
beträffande samtliga hittillsvarande penninglotteridragningar, träffat avtal
med en enskild person, innehavaren av den s. k. lotteriexpeditionen, Fredsgatan
12, om att denne mot en viss summa åtoge sig att handhava skötseln
av dragningarna och bekosta utgifterna för desamma. Nämnda ersättningsbelopp
utgjorde enligt här avsedda, den 13 maj 1924 träffat avtal,
 som jämväl omfattade en tidigare beviljad dragning till förmån för
kungl. teatern, 67,300 kronor för varje dragning enligt följande kostnadsberäkning
:

Kommissionärer...........

........................................................ kronor

25,000

Hyra..................................

........................................................ »

1,400

Kontrollanter ..................

........................................................ »

1,600

Notarius Publicus ...........

........................................................ »

1,200

Annonser ..........................

.......................................................... »

8,000

Avlöningar .......................

........................................................ »

15,800

Bankgaranti ......................

......................................................... »

4,300

Tryckning av lottsedlar

och cirkulär, kuvert och diverse

utgifter ........................

.......................................................... »

10,000

kronor

67,300.

Beloppet skulle tillgodogöras lotteriexpeditionens innehavare medelst vid
lottförsäljningen inflytande medel. Tilläggas må, att sedan från ingången
av år 1925 kontrollantarvodena utgå med sammanlagt allenast 1,000 kronor
per dragning samt notarius publicus icke vidare anlitas vid dylika
lotteridragningar, omkostnaderna för varje dragning minskats med 1,800
kronor till 65,500 kronor, vilken minskning tillgodoförts kungl. teaterns

— 175 —

aktiebolag och ingår i den extra behållningen av ifrågavarande dragningar.

Då penninglotteridragningar i samtliga fall äro avsedda för befrämjande
av allmännyttiga ändamål, anse sig revisorerna till en början böra
framhålla angelägenheten av att de organiseras på ett sådant sätt, att
genom dem inflytande medel icke i alltför stor omfattning behöva tagas i
anspråk för rena förvaltningskostnader. Betydelsen för det allmänna av
ifrågavarande lotteridragningar framgår därav, att dessa från att i början
blott hava beviljats enstaka gånger numera utvecklats därhän, att under
ett vart av de senaste åren elva dragningar ägt rum och innevarande år
även en tolvte dragning beviljats. Att allmänhetens intresse för nämnda
lotteriform också är i oavbrutet stigande, framgår av den korta tid, inom
vilken vederbörande lotter bliva slutsålda.

För den händelse motsvarande överenskommelse med lotteriexpeditionen,
som träffats i fråga om de av revisorerna omnämnda dragningarna, tilllämpas
beträffande tolv dragningar under ett år, uppgå organisationskostnaderna
för året till sammanlagt 786,000 kronor. Vid jämförelse med den
fasta behållningen av samma antal dragningar eller 4,560,000 kronor synes
förstnämnda summa revisorerna mycket hög. Revisorerna anse det därför
påkallat, att en undersökning verkställes, huruvida icke kostnaderna för
ifrågavarande dragningar kunde minskas exempelvis därigenom att, i
stället för den enskilda firma, som så småningom faktiskt synes hava fått
monopolställning på området, någon officiell institution, riksgäldskontoret
eller annan lämplig sådan, anordnade dragningarna. Även om en sådan
utväg icke skulle befinnas framkomlig, torde enligt revisorernas förmenande
organisationskostnaderna för dragningarna, i varje fall under nuvarande
förhållanden, kunna väsentligt nedbringas.

Kevisorern&s

uttalande.

176 —

Vissa pensionsutbetalu
ingår.

ELFTE HUVUDTITELN.

Pensions och indragningsstaterna.

§ 89.

Vid sin granskning av länens räkenskaper för budgetåret 1925—1926
hava revisorerna funnit att utbetalningar av pensioner samt uträknandet
av pensionsförhöjning för närvarande verkställes vid ett flertal länsstyrelser.
 Då emellertid det övervägande antalet pensionsutbetalningar numera
sker centralt genom statskontoret, hava revisorerna ansett det vara av
vikt att, därest så låter sig göra, utbetalningen även av de pensioner,
som nu utbetalas genom länsstyrelserna, överflyttas till statskontoret. Härigenom
synes nämligen en enhetlig behandling av ifrågavarande ärenden
kunna vinnas och möjligheten av olika tillämpning av normerna för
pensionsförhöjningens beräknande kunna undvikas.

— 177

Statens affärsverksamhet.

Postverket.

§ 90.

Vid sin granskning av postverkets förvaltning hava revisorerna uppmärksammat
det mindre gynnsamma resultatet av driften vid vissa postanstalter
inom olika delar av riket.

Ur postverkets årsberättelse för år 1925 inhämtas sålunda att vid nedannämnda
postkontor utgifterna för sagda år överstigit inkomsterna med
belopp (i krontal), som i tabellen angivas:

Bengtsfors Västra distriktet............................

Herrljunga » » ............................

Stenstorp » » ............................

Stenungsund » ''» ............................

Torsby » » ............................

Årjäng » » ............................

Enskede Stockholms » ............................

Stockholm 4 (vid Högbergsgatan) Stockholms distriktet.

..........................................................

Stockholm 6 (vid Odengatan) Stockholmsdistriktet.
..........................................................

Krylbo

mellersta

distriktet

Laxå

»

»

Bräcke

norra

»

Lycksele

»

»

Gällivare

»

»

Malmberget

»

»

Inkomster

64,874

65,291

27,218

105,055

56,496

30,413

41,077

435,410

371,535

51,035

36,183

72,562

76,889

83,894

43,132 I

Utgifter

69,364

66,599

28,622

125,308

66,171

50,288

50,159

512,646

547,120

60,132

46,258

75,453

111,613

100,847

44,004

Förluster

4,490

1,308

1,404

20,253

9,675

19,875

9,082

77,236

175,585

9,097

10,075

2,891

34,724

16,953

872

I detta sammanhang vilja revisorerna erinra om att under de senare
åren vid postverket tillkommit ny mellangrupp av postanstalter, nämligen
postexpeditioner, vilka gentemot allmänheten hava samma befogenhet som
postkontor. Dessa, som äro avsedda att ersätta dels mindre postkontor,
dels ock större poststationer, äro av fyra klasser, nämligen av klass 5 8

(i anslutning till gällande indelning av postkontoren i klass 1—4). I motsats
till poststationerna, som förvaltas av personer, anställda medels kontrakt
och jämte postsysslan i allmänhet utövande annat yrke, förestås
postexpeditionerna av befattningshavare i ordinarie ställning, kallade
stationsmästare.

Revisorerna hava från generalpoststyrelsen införskaffat följande uppgift
12 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

Ang. förenklad
organisation
av Tissa
postanstalter.

— 178 —

rörande postexpeditioner, som inrättats alltsedan tillkomsten år 1920 av
denna nya typ av postanstalter. Stationsmästarna å postexpeditionerna
av den högsta av dessa klasser (klass 5) åtnjuta lön i 18:e lönegraden och
i den lägsta (klass 8) i 5:e lönegraden.

Inrättad
fr. o. m.

Vid 1920
Vid 1920
Vi 1922
Vio 1923
V10 1923

Va 1926
V* 1926

V4 1926

V, 1926
v, 1926
v7 1926
% 1926
V, 1926
v, 1926
V, 1926
V7 1926
V, 1926
Vj 1927

Postexpeditioner:

Ort

Kungsör..............

Fränsta ..............

Åhus ..................

Motala verkstad

Molkom..............

Vindeln..............

Munkfors ..........

Svalöf..................

Gränna ..............

östhammar .......

Tyringe...............

Degerfors ...........

Mariefred ...........

Ljusne ..............

Kungälf 2 ............

Vaxholm 2..........

Oxelösund 3 ......

Insjön ...............

Klass 51

Dessförinnan

(poststation t. o. m. 3% 1920.

|postexpedition klass 1 Vio 1920—3% 1926.
/poststation t. o. m. 3% 1920.
(postexpedition klass 1 Vio 1920—3% 1926.
/postkontor klass 4 t. o. m. S1/12 1921.
(postexpedition klass 1 1/1 1922—3u/« 1926.
/poststation t. o. m. 8% 1923.
(postexpedition klass 1 1/10 1923—3% 1926.
/poststation t. o. m. 3% 1923.
(postexpedition klass 1 l/10 1923—3% 1926.
/poststation t. o. m. 3,/i 1926.

| postexpedition klass 1 Va 1926—3% 1926.
/poststation t. o. m. 3% 1926.
(postexpedition klass 1 1/i 1926—80/e 1926.
/poststation t. o. m. 3% 1926.
(postexpedition klass 1 1/i 1926—30/6 1926.
postkontor av klass 4.

» » » »

» » » »

» » » »

» » » »

» » » »

» » » »

» » » »

» » » »

poststation.

Klass 6.

(Klass 1 t. o. m. 30/6 1 926.)

Inrättad
fr. o. m.

O r t

Des

sförinnan

J/u 1920

Ödeshög ...............

......... postkontor av

klass

4.

V! 1922

Gislaved..............

......... » »

»

»

V.o 1923
Va 1923

Hagfors ...............

Vislanda ............

......... poststation.

......... postkontor av

klass

4.

1 Denna nya högsta klass av postexpeditioner har tillkommit under 1926.

* Postexpeditionerna i Kungälf, Vaxholm och Oxelösund förestås tillsvidare av postmästare
av klass 4 å övergångsstat.

179 —

Vid 1925

Vt 1926

16/n 1926

Inrättad
fr. o. m.

Vio 1920

V, 1923
V, 1923
V, 1923
V, 1923
V, 1923
VT 1923
V, 1923
v, 1923
V, 1923
V, 1923
V, 1923

V7 1923
V, 1923
V, 1923
V, 1923
Vt 1923
V7 1923

V, 1923

Vio 1923
Vio 1923
Vio 1923
Vio 1923

Vio 1923
V, 1924
V, 1924

Vt 1926

Vt 1926

Vt 1926
Vt 1926

Vt 1926

Enskede........................ poststation.

Älfsbyn........................ »

Åkarp............................ »

Klass 7.

(Klass 2 t. o. m. 3% 1926.)

Ort

DessfÖr inna

Teckomatorp.....

Sösdala ............

Forshaga .........

Fritsla .............

Skillingaryd.....

Norrahammar .

Tumba .............

Hallstahammar

Hällefors ........

Ho fors...............

Surahammar.....

Råneå.................

(poststation t. o. m. 3%
\postexpedition
poststation.

»

. »

»

»

»

»

»

»

„ , (poststation.

Perstorp........................| postexpedition

(poststation.

y ................................(postexpedition

„ .. , (poststation.

Grastorp........................{postexpedition

s (poststation.

Åmotfors ....................{postexpedition

-q , , (poststation.

ox 0 m ....................{postexpedition

(poststation.

y................................(postexpedition

0, , , (poststation.

Stocksund....................{postexpedition

örkelljunga ................ poststation.

Råsunda ..................... »

Upplands Väsby ........ »

Oskarsström ................ »

T., (poststation.

............................(postexpedition

Tingsryd .................... poststation.

Fellingsbro ................ »

Holmsund.................... »

Iggesund .................... »

Arlöf ............................ »

klass 3
klass 3
klass 3
klass 3
klass 3
klass 3
klass 3

klass 3

Vifstavarf

Jokkmokk

poststation.

postexpedition klass 3
poststation.

postexpedition klass 3

1920.

Vjo 1920—3% 1923.

Vt 1923—1»% 1926.
V, 1923—3% 1926.
V, 1923-30/6 1926.
V, 1923—1»% 1926.
V, 1923 -3% 1926.
V, 1923—3% 1926.
V, 1923—3% 1926.

Vjo 1923—3% 1926.

V4-3% 1926.
''/4-3% 1926.

Revisorernas
uttalande. .

- 180 —

>/7 1926 Heby ............................ poststation.

Vjo 1926 Torsåker........................ »

16/„ 1926 Lit ................................ »

Klass 8.

Inrättad
fr. o. m.

7, 1923
7, 1923
7, 1923

V4 1926

V« 1926
7S 1927

(Klass 3 t. o. m. 30/fi 1926.)

Ort Dessförinnan

Upphärad .................... poststation.

Sparreholm ................ »

Gimo ............................ »

(postkontor klass 4 t. o. m. 28/a 1923.

Torshälla ....................(poststation l/a 1923-3,V3 1926.

(postkontor klass 4 t. o. m. 37r, 1922.

öreSrund ....................(poststation 7, 1922-»/6 1926.

Järfsö............................ poststation.

Redan i den av 1924 års statsrevisorer avgivna berättelsen fästes uppmärksamheten
på angelägenheten av snara åtgärder för omkostnadernas
nedbringande vid vissa postkontor, där driftsresultatet syntes mindre tillfredsställande.
 I anslutning härtill påpekade revisorerna den möjlighet
som förelåge att ersätta vederbörande postkontor med postexpeditioner,
förvaltade av stationsmästare.

I avseende å de ovan sammanställda avkastningssiffrorna från postkontor,
 som under år 1925 gått med förlust, kan visserligen anmärkas, att
ifrågavarande sifferuppgifter beträffande vissa enskilda kontor icke giva en
fullt riktig bild av det ekonomiska driftsresultatet. Sålunda torde den
höga utgiftssiffran vid Stockholm 6 hava föranletts av att till detta postkontor
är knuten brevbärareexpedition för utbärning av ankommande post,
medan frimärksuppbörd och övriga inkomster redovisas å angränsande
mindre kontor i denna trakt. Samma förhållande gäller ock beträffande
Stockholm 4.

I stort sett torde dock de återgivna uppgifterna bekräfta riktigheten av
revisorernas tidigare uttalanden om angelägenheten av åtgärders vidtagande
för driftkostnadernas nedbringande vid en del postkontor. I fråga
om de i tabellen omnämnda enskilda kontoren måste revisorerna finna
iögonfallande, att postkontor finnes inrättat såväl i Gällivare som i det
därintill liggande Malmberget.

Beträffande den nya mellangrupp av postanstalter, som på senare åren
tillkommit, nämligen de s. k. postexpeditionerna med ordinarie stationsmästare
som föreståndare, vilja revisorerna erinra, hurusom därmed bland
annat avsetts att möjliggöra ett förbilligande av poströrelsen å vissa platser,
där postkontor hittills varit inrättade. Av den ovan meddelade översikten
framgår också, att en dylik förändring av postkontor till postexpedition i
ett antal fall på senare åren förekommit, en åtgärd, som revisorerna finna
rationell och i överensstämmelse med strävandena att undvika användning

— 181 -

av överkvalificerad arbetskraft. Å andra sidan hava å åtskilliga platser
de hittillsvarande poststationerna indragits och ersatts av postexpeditioner.
I anledning härav tillåta sig revisorerna framhålla vikten av att en dylik
förändring, vilken i allmänhet innebär ökning av ordinarie personal och
driftskostnader, icke företages i andra fall än då den kan anses vara av
poströrelsens omfattning eller särskilda förhållanden å vederbörande plats
påkallad.

§ 91.

Revisorerna hava från generalpoststyrelsen införskaffat vissa upplysningar
rörande befordringen av luftpost å de svensk hamn anlöpande flyglinjerna
under år 1926.

Enligt ett mellan generalpoststyrelsen och aktiebolaget Aerotransport
den 11 juni 1926 slutet avtal har bolaget förbundit sig, att å vederbörande
luftlinjer befordra intill högst 100 kilogram luftpost per tur mot en ersättning
för varje"ändamålsenlig tur med följande belopp, nämligen.

1) från Malmö till Hamburg, Amsterdam, [Lp^°nj 100 kronor,

2) från Malmö till Liibeck och Berlin 50 kronor.

3) från Stockholm till Helsingfors 50 kronor.

Från Stockholm till Kalmar och Stettin erlägges 5 kronor för varje
kilogram befordrad post; dock minst 15 kronor, samt från Kalmar till
Stockholm, såvitt avser i Kalmar till bolaget avlämnad post, likaledes 5
kronor för varje kilogram befordrad post; dock minst 15 kronor.

Vad som menas med ändamålsenlig tur bestämmes av generalpoststyrelsen.
 Vad Amsterdamlinjen beträffar plägar exempelvis iakttagas, att
såsom ändamålsenliga allenast räknas sådana turer, då maskinen framkommit
till Amsterdam i så god tid, att anslutning samma dag kunnat
vinnas med luftlinjerna till London och Paris.

Från utlandet till Sverige befordras luftposten genom vederbörande utländska
postförvaltnings försorg.

Svensk post har under år 1926 béfordrats a följande luftlinjer från
Sverige:

Ang. den
svenska luitpostbef
ordringen
1926.

— 182 —

Linje

Trafiktid

Antal

vecko-

turer

Antal

turer

enligt

kontrakt

Trafiken

fullgjordes

av

Anmärkning

Stockholm—Åbo .......

*/,-

2%

3

9

Finskt luft-trafikbolag

Trafiken, som bekostades
av finska myndigheterna,
uppehölls på grund av is-hinder för båtarna. Intet
luftporto upptogs.

Malmö—Hamburg—

19/4—

socken-

153)

A.-B. Aero-

Amsterdam ........

15/

no

dagligen

1

<

transport i
samtrafik med
Deutsche Luft
Hansa A. G.

Endast post, för vilken
luftporto erlagts.

1 riktning från Sverige

Malmö—Liibeck—Ber-lin ........................

19/ _

''4

iö/

no

»

153

endast post, för vilken luft-porto erlagts. I riktning
till Sverige medsändes även
sådan annan brevpost från
Berlin och Liibeck, som där-igenom beräknades fram-komma tidigare.

Stockholm—Kalmar—
Stettin........................

10/

■ 6

15/
no

»

135

Deutsche Luft
Hansa A. G.

Till utlandet sändes en-dast post, för vilken luft-porto erlagts. Från Stock-holm till Kalmar och från
Kalmar till Stockholm med-sändes emellertid även van-lig och rekommenderad in-rikes brev och tidningspost
utan luftporto.

Stockholm—Hälsing-fors ....................

Va-

30/

/ 9

»

104

A.-B. Aero-transport i
samtrafik med
finskt luft-trafikbolag

Endast post, för vilken
luftporto erlagts, medsändes.

Vad beträffar lufttrafiken under nästlidna sommar har, enligt vad revisorerna
inhämtat, densamma å luftlinjerna från Sverige ur postal synpunkt
försiggått rätt tillfredsställande. Åven i sådana fall, då förseningar på
grund av dimma, hård motvind, motorfel eller annan anledning inträffat,
har posten i allmänhet framkommit tidigare än om den befordrats med
vanliga lägenheter.

Av nedanstående sammanställning framgår, i vad mån luftposten å
Malmölinjerna under nästlidna sommar framkommit tidigare än, samtidigt
med och senare än post, expedierad med ungefärligen samtidigt avgående
tåglägenheter från Malmö till vissa huvudorter.

- 183 —

Antal

gånge

r till

Antal timmar före tåg

Hamburg

Amsterdam

Paris

London

Berlin från
Malmö

26 ............................................

_

1

52 !

—

25 ............................................

—

—

—

28

—

24 ............................................

—

—

—

20

—

23 ............................................

—

—

—

8

—

22 ............................................

—

—

86

1

—

21 ............................................

—

—

16

—

—

20 ............................................

—

50

5

—

—

19 ............................................

—

55

—

—

—

18 ............................................

—

19

—

—

—

17 ............................................

—

9

—

—

— |

16 ............................................

—

5

—

—

—

15 ............................................

—

1

—

—

— i

13 ............................................

—

3

—

—

— !

12 ............................................

—

—

—

29

—

10 ............................................

—

1

27

—

- i

9 ............................................

94

—

—

—

8 ........................................

33

—

1

—

—

7 .........

9

—

—

—

85 |

6 ........................................

8

—

—

—

38

5 ............................................

2

—

—

12

4 ...........................................

1

2

1

5

3 ............................................

—

—

2

—

3

2 ............................................

—

—

—

1

1

1 ...........................................

1

—

—

1

- 1

Sammanlagt antal gånger ti-digare ...................................

148

143

139

141

144

Antal timmar tidigare i me-

(22)

(6)

deltal per gång ..............

(9)

(19)

(19)

Samtidigt med tåg...............

3

4

6

5

6

— 184

Revisorernas

uttalande.

Antal timmar efter tåg

Antal

gånge

r till

|

Hamburg

Amsterdam

i

Paris

London

Berlin från
Malmö

i ...........................................

2

2 ...........................................

—

i

2

—

_ j

3 ............................................

—

i

1

_

_

7 ....................................

—

_

1

9 ............................................

_

_

1

|io ............................................

—

_

_

i !

11 ............................................

1

3

_

12 ............................................

_

_

_

2

i

1 15 ............................................

_

_

1

i

16 ............................................

1

_

! 18 ..........................................

_

_

_

1

21 ..........................................

—

1

2

._

25 .........................................

—

_

_

1

I 27 ............................................

—

—

1

—

Sammanlagt antal gånger se-

nare ...................................

2

6

8

7

3

Motsvarande i procent av hela

(1.3)

(3.9)

(5.2)

(4.5)

(1.9)

Antal timmar senare i me-

deltal per gång ...............

(13)

(10)

(12)

(12)

(12)

Några gånger har alltså luftposten framkommit senare än om posten
befordrats med vanliga lägenheter. Anledningen härtill har varit, att
mellanlandning måst företagas, och att posten från landningsplatsen måst
transporteras till närmaste järnvägsstation, varifrån den sedermera vidaresänts
med järnväg.

Vikten av den med luftfartyg i riktning från Sverige befordrade posten
har i medeltal per tur uppgått till:

å linjen Malmö—Hamburg—Amsterdam omkring 8 kilogram
» » » . —Liibeck—Berlin » 2 »

» » Stockholm—Kalmar—Stettin » 7 »

» » » —Helsingfors » 16 »

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har postbefodran å ifrågavarande
postlinjer hittills förekommit allenast i jämförelsevis ringa omfattning.
 Medan enligt gällande avtal staten ägt befordra post intill högst
100 kilogram per tur, har i verkligheten den medförda luftposten haft en
vikt av allenast omkring 10 kilogram. I regel hava luftledes befordrats
uteslutande sådana försändelser, för vilka särskilt luftporto erlagts. Linjen
Stockholm—Kalmar har dock anlitats jämväl för befordrande av annan post,
såsom vanlig brevpost ävensom tidningar och rekommenderade försändelser.
 En mera allmän postbefordran luftledes ägde ock rum på linjen
Stockholm—Åbo under viss del av vintern 1926, då ångbåtstrafiken på
Finland på grund av ishinder var inställd.

— 185 -

Revisorerna vilja erinra om de stora uppoffringar, som staten numera
årligen ikläder sig för det civila luftväsendets främjande. I betraktande
härav synes önskligt, att detta nya transportmedel så långt omständigheterna
det medgiva må kunna anlitas även för postbefordran.

§ 92.

Revisorerna hava besökt posthuset i Malmö jämte dit förlagda postkontoret
Malmö 1.

Sedan under 1898 till inköp av tomt anvisats 258,125 kronor har sedermera
för byggnadens uppförande beviljats sammanlagt 811,350 kronor.

För uthyrda lägenheter inflyta följande hyror:

i våningen 2 tr. upp: 15 kontorsrum m. m............................. 8,624: —

(fr. V10 1927—13,000 kronor)

» » 3 » » 13 kontorsrum m. m............................. 8,000: —

» » 3 » » 14 » » ............................ 7,000: —

(fr. V3n 1928—10,000 kronor)

» , 4 » » 2 rum och kök (tjänstebostad) 600: —

» » 4 » » 2 » » » (disponeras av den

person, som handhar gårdskarlsgöromålen och värmeskötseln

vid fastigheten) inkl. värme........................................................... 150: —

vind, utrymme om 30 mä.................................................................... 186: so

Summa kronor 24,560: 5o

En kontorslägenhet om tre rum i våningen en trappa upp stod vid tidpunkten
för revisorernas besök outhyrd; enligt vad revisorerna inhämtat
har emellertid vederbörande postdirektör av generalpoststyrelsen erhållit
uppdrag att snarast söka anskaffa hyresgäst.

Besöket föranleder intet särskilt uttalande från revisorernas sida.

§ 93.

Revisorerna hava besökt postkontoret i Hälsingborg.

Ifrågavarande postkontor är inrymt i en postverket tillhörig fastighet
om tre våningar. Byggnaden uppfördes åren 1902—1903 för en kostnad

av ........................................................................................ kronor 230,553:4 0

tomten (erhållen genom byte) uppskattades då till _» 24^446: 6 0

Summa kronor 255,000: —.

Fastighetens nuvarande taxeringsvärde uppgår

till .................................................................... Summa kronor 276,400: —

Bottenvåningen och en del av källaren disponeras av postkontoret. I
övrigt uthyres huset. Sålunda disponeras en i våningen en trappa upp
befintlig lägenhet om 13 rum av l:a arméfördelningen såsom expeditionslokaler
m. m.

Posthuset i
Malmö.

Postkontoret

Hälsingborg.

- 186 -

Postkontoret
i Växjö.

Postkontoret i
Kristinehamn.

Revisorernas

uttalande.

Beträffande sistnämnda lokal hava 1924 års statsrevisorer erinrat, att
årshyran för densamma, 2,500 kronor, var för lågt tilltagen. Enligt vad
revisorerna inhämtat har ifrågavarande hyresbelopp numera höjts till 4,000
kronor.

Ytterligare har postverket enligt beslut av 1920 års riksdag förvärvat
en intill postverket belägen fastighet nr 15 i kvarteret Kärnan. Denna
fastighet är i sin helhet uthyrd.

Besöket föranleder intet särskilt uttalande från revisorernas sida.

§ 94.

Revisorerna hava besökt postkontoret i Växjö, som är inrymt i riksbankens
fastighet därstädes.

För postkontorslokalen, som har ett nyttigt kubikutrymme av 1,658
kubikmeter, betalas en årlig hyra av 5,300 kronor utom värmeersättning.

På framställning av generalpoststyrelsen uppföres i år å riksbankshuset
en mindre tillbyggnad åt gårdssidan, varigenom postkontorets utrymme
kommer att något ökas.

Besöket föranleder intet särskilt uttalande från revisorernas sida.

§ 95.

Revisorerna hava besökt postkontoret i Kristinehamn.

De nuvarande postkontorslokalerna, vilka äro inrymda i sparbankens
fastighet och som betinga en hyra av 5,000 kronor för år utom värme,
äro otillräckliga och olämpliga.

Å en år 1921 inköpt tomt uppföres för närvarande en ny posthusbyggnad
med postkontorslokal i bottenvåningen och en bostadslägenhet om 5 rum,
hall och kök i en övre våning. Byggnadskostnaderna, inberäknat värme,
vatten- och avloppsledningar, planeringsarbeten m. m., hava uppskattats
till 97,000 kronor vartill bör läggas kostnaden för tomt cirka 30,000 kronor.

Den nuvarande postkontorslokalen har en golvyta av 190 kvadratmeter.
I den nya posthusbyggnaden beräknas motsvarande utrymme till 250
kvadratmeter.

Beträffande den nya posthusbyggnaden fingo revisorerna det intrycket
att de blivande postkontorslokalerna blivit knappt tilltagna. Enligt vad
revisorerna inhämtat har emellertid ifrågavarande nybyggnad så planlagts
att tillbyggnad till densamma framdeles utan större svårighet kan åstadkommas.

I övrigt föranleder besöket intet särskilt uttalande från revisorernas
sida.

— 187

Telegrafverket.

§ 96.

Revisorerna hava avlagt besök vid telegrafverkets telefonstation i huset
Norrtullsgatan 47 i Stockholm.

För telefonstationens behov har tagits i anspråk vissa delar av bottenvåningen,
 källarvåningen samt gården, vilken för ändamålet överbyggts,
ävensom en våning en trappa upp.

Lokalerna förhyras enligt ett mellan telegrafstyrelsen och linjedirektören
vid telegrafverket S. O. Lennman den 6 juli 1915 träffat avtal, gällande
för tiden till den 1 juli 1930, med viss rätt för telegrafverket att förlänga
kontraktet.

Hyran för lokalerna i bottenvåningen jämte gårds- och källarutrymmena
utgör för tiden till 1 juli 1930 5,000 kronor samt därefter 6,000 kronor för
år räknat; för den en trappa upp disponerade lägenheten om 6 rum m. m.
uppgår hyran till 1,800 kronor för år. Efter utgången av den första hyresperioden,
 d. v. s. år 1930, äger telegrafstyrelsen rätt att inköpa fastigheten
för en summa, varå räntebeloppet, beräknat efter 6 procent, motsvarar
fastighetens medelbruttoavkastning för de sista 10 åren. Denna bestämmelse
innebär alltså, att vid ett inköp av fastigheten köpeskillingen kommer
att uppgå till så högt belopp att å det utlagda kapitalet allenast kan
påräknas 6 procents bruttoavkastning under förutsättning av oförändrade
hyror.

Rörande tillkomsten av ifrågavarande hyresavtal hava revisorerna inhämtat
följande.

I samband med en under åren 1912—1915 verkställd utbyggnad av nytt
rörledningssystem för telefonnätet i Stockholm — varvid förutsattes anläggning
av vissa nya filialstationer, däribland en i Vasastaden — uppkom
under 1915 fråga om förvärvande av lokaler för sistnämnda station. Utredningen
härom handhades av vederbörande linjedirektör, bemälde Lennman,
 vilken i nämnda sin egenskap har att handlägga frågor rörande anskaffning
och underhåll av stationslokaler m. m. i den mån dessa falla under
distriktsförvaltningen. Olika fastigheter voro härvid på förslag. I en
den 25 maj 1915 till telegrafverket avlåten skrivelse angåvos två alternativ,
nämligen dels en telegrafverket förut tillhörig fastighet Hagagatan 13,
dels ock ifrågavarande fastighet Norrtullsgatan 47. Under framhållande
att den förstnämnda fastighetens inredning till telefonstation medförde
vissa olägenheter, i det bland annat ett antal familjer av verkets personal
måste uppsägas, anfördes vidare, att det syntes klokare taga lokalen vid
Norrtullsgatan med förläggning intill det i denna trakt belägna allmänna
barnhuset, som av linjedirektören i en tidigare skrivelse den 8 februari 1912

Telefonstationen
Norrtullsgatan
47.

— 188 —

Revisorernas

uttalande.

i öreslagits; enligt detta förslag hade ock sedermera hela rörnätet i övre
Vasastaden planlagts och byggts. Antingen kunde fastigheten förvärvas
genom köp — i vilket avseende som köpeskilling synes hava nämnts fastighetens
inköpspris jämte ersättning för vad som nedlagts å reparationer —
eller ock betryggande hyresavtal på 20—25 år.

Undersökningen omfattade ock ett flertal andra fastigheter i trakten av
allmänna barnhuset, som ansågos hava det läge, som erfordrades för telefonstationen.
 I detta avseende föreligger ett på anmodan av linjedirektören
den 6 september 1914 av en arkitekt avgivet intyg, där de sålunda
ifrågasatta fastigheternas lämplighet vägdes mot varandra; vederbörande
arkitekt förordade därvid under hänvisning till av honom uppgjorda ritningar
rörande ombyggnad av fastigheten Norrtullsgatan 47 nämnda fastighet
såsom den fördelaktigaste.

I anslutning härtill uppgjordes sedermera ovannämnda hyresavtal. Erforderliga
ombyggnadsarbeten bekostades av telegrafverket. Häri ingick
även inledning av värmeledning inom stationslokalerna. Enligt kontraktet
ägde hyresvärden rätt att utan kostnad få värmeelement anslutna till
uppvärmning av viss mindre del av den övriga fastigheten.

Här omhandlade fastighet har av Lennman förvärvats enligt köpebrev
den 5 oktober 1910, varefter lagfart för honom meddelats den 4 oktober
1913.

Het hör antecknas, att enligt ett tidigare mellan telegrafverket och Lennman
år 1908 ingånget avtal lokaler för telegrafverkets behov förhyrts jämväl
i en annan Lennman tillhörig fastighet i Stockholm, nämligen den av
honom under 1906 förvärvade fastigheten nr 19 B vid Malmskillnadsgatan.
Ifrågavarande avtal, vilket genom sedermera träffade överenskommelser
utsträckts att omfatta större delen av fastigheten med rätt för telegrafverket
att enligt viss beräkningsgrund helt förvärva densamma, avser beredande
av lokaler för telegrafverkets undervisningsanstalt.

Med hänsyn till den prisstegring, som inträffat efter ifrågavarande hyresavtals
ingående, torde detta avtal icke för närvarande kunna sägas vara
för telegrafverket ofördelaktigt. Revisorerna hava likväl ansett sig böra
i berättelsen omnämna, vad som i sammanhang med revisorernas besök
framkommit rörande tillkomsten av detsamma.

Revisorerna måste nämligen av principiella skäl finna det i hög grad
olämpligt, att Lennman, vilken var ägare till ifrågavarande fastighet, ansetts
kunna i egenskap av linjedirektör förbereda och handlägga frågan
om telefonledningsnätets anläggning i Vasastaden, oaktat därvid såsom ett
alternativ framfördes och av honom förordades nämnda fastighets disponerande
för ändamålet.

— 189

Statens järnvägar.

§ 97.

Revisorerna hava avlagt besök vid Hälsingborgs ångfärjestation.

Ifrågavarande station har under senaste tiden varit föremål för ombyggnad,
 vilken vid tidpunkten för revisorernas besök var i det närmaste
avslutad.

östra flygelpartiet av stationshuset har tillbyggts för att vinna utrymme
för ett ilgodsmagasin jämte expedition. I samband därmed har utförts
en motsvarande utbyggnad av västra flygelpartiet, varjämte taket å vissa
delar av byggnaden höjts. Av de tidigare godslokalerna, vilka hittills
varit gemensamma för såväl res- som ilgods, är en del avsedd att alltjämt
disponeras för resgods. Återstoden har tagits i anspråk för en ny genomgång
för allmänheten, utvidgad biljettexpedition m. m.

.Enligt vad revisorerna från järnvägsstyrelsen inhämtat beräknas kostnaderna
för ifrågavarande arbeten till omkring 100,000 kronor, vartill bör
läggas kostnaderna för värme och sanitärsanordningar, cirka 32,000 kronor.

Såsom motiv för den företagna ombyggnaden har i första hand anförts
behovet av större godslokaler, varjämte uttalats som önskvärt att res- och
ilgodsexpeditionerna jämte tillhörande magasinsutrymmen kunde skiljas
från varandra.

Med avseende å den sålunda genomförda uppdelningen av godsexpeditionen
vilja revisorerna anföra, att denna åtgärd visserligen kan ur trafiksynpunkt
medföra vissa fördelar, men att å andra sidan härav kan uppkomma
krav på personalökningar med därav följande ökade driftskostnader.
 Ur utrymmessynpunkt synes vidare den vidtagna förändringen hava
medfört ringa vinst. Beträffande planläggningen av den nya ilgodsexpeditionen
må anmärkas, att det för allmänheten avsedda utrymmet var förlagt
på ett sådant sätt att tjänstemännen å expeditionen måst placeras
tätt intill en ytterdörr, utsatta för drag. Såsom en ytterligare brist i
planläggningen kan omnämnas att biljettexpeditionen genom omändringsåtgärderna
berövats ett förut befintligt fönster, så att man hädanefter är
helt hänvisad att använda lampbelysning inom densamma.

överhuvud fingo revisorerna det intrycket att kostnaderna för ifrågavarande
ombyggnad måste anses allt för betydande i förhållande till de
fördelar ur driftssynpunkt och för den trafikerande allmänheten, som kunna
hava vunnits genom densamma.

— 190 —

§ 98.

Järnyagssta- Revisorerna hava besökt Lunds järnvägsstation, som under senaste åren
tionen i Lund. varj£ föremål för ombyggnad.

Kostnaderna för denna av 1923 års riksdag beslutade ombyggnad hade
ursprungligen beräknats till 1,800,000 kronor. Av skäl, som i Kungl.
Maj:ts proposition nr 151 till 1926 års riksdag närmare utvecklas, beräknas
emellertid numera utgifterna för arbetet, frånsett cirka 100,000 kronor,
 som bestritts med nödbjälpsmedel, komma att ökas med cirka

300,000 kronor, vadan alltså totalkostnaderna enligt av järnvägsstyrelsen
lämnad uppgift skulle komma att uppgå till i runt tal 2,100,000 kronor,
vilket belopp ock av statsmakterna anvisats för ändamålet.

Besöket föranleder intet särskilt uttalande från revisorernas sida.

§ 99.

Stationsanläggningarna
i
Karlstad.

Revisorerna hava besökt statens
Karlstad.

järnvägars stationsanläggningar i

Under de senaste åren ha utförts följande mera betydande förändrings.
och utvidgningsarbeten å bangård och stationshus:

Statens järnArbetet
slut- vägars kostfört
år nader

kronor

Ombyggnad av bangården enligt beslut av 1913

års riksdag............................................................... 1920 384,873:3 7

Utvidgning av spårsystemet enligt beslut av 1918

års riksdag ............................................................. 1921 49,049: or,

Anordnande av vägport vid Hamntorget ............ 1921 119,299: 34

Förändring av stationshuset ............................... 1923 71,185: 13

Ombyggnad av svängbron över Pråmkanalen .... 1925 105,000: —

Ombyggnad av vägport för östra Kanalgatan (be (Ej

avslutat i

räknad kostnad 46,000 kronor)...................... räken- 44,486: 3 4

skaparna.)

Summa kronor 773,893: 24

Enligt vad revisorerna inhämtat ingå ifrågavarande vägportsarbeten i
en år 1918 med Karlstad träffad överenskommelse om utvidning och ombyggnad
av statens järnvägars station i Karlstad.

§ 100.

Kr''jätrnvtgamn3 Revisorerna hava besökt Kristinehamns järnvägsstation.

station. Enligt vad revisorerna vid besöket iakttogo, hava å därvarande bangård
under senare tid pågått omfattande arbeten. En ny lokal godsbangård
har anlagts. Även i övrigt har spårsystemet underkastats förändringar -

- 191

Stationshuset har omändrats och tillbyggts. Vidare har i bangårdens sydöstra
del under huvudspåren mot Laxå anlagts en vägport för gatutrafiken;
i sammanhang härmed hava de mellan sagda huvudspår och Mora—Kristinehamnsbanans
ingångslinje förlagda lokomotivstallarna rivits och nya
lokstallar i stället uppförts väster om hangården.

Till belysning av kostnaderna härför må återgivas följande av järnvägsstyrelsen
lämnade sammanställning över mera betydande förändrings- och
utvidgningsarbeten å Kristinehamns bangård jämte stationshus.

Arbete

Totalkostnad

kronor

Härav hava bestritts:

Utvidgning och förändring av
spårsystemet enligt beslut av

1918 års riksdag ................

Anordnande av ny lokal gods-bangård enligt beslut av 1919

års riksdag ...........................

Tillbyggnad och förändring av
stationshuset............................

300,371: 2 4

282,573: 8 7

69,000: —

266,206: 4 2 kr. med särskilda riksdags-anslag å 268,500 kr.1 och 34,164: »2
kr. av förnyelsefonden.

244,828: 13 kr. med riksdagsanslag å

245.000 kr. och 37,745: 74 kr. av för-nyelsefonden.

25,000 kr. av dispositionsanslaget för
oförutsedda och mindre arbeten och

44.000 kr. av förnyelsefonden.

Utvidgning och förändring av
spårsystemet vid hamnen ...

54,564: so

20,000 kr. av dispositionanslaget för
oförutsedda och mindre arbeten och
34,564: 50 kr. av förnyelsefonden.

Flyttning av lokomotivstallar
jämte vändskiva ...................

194,330: 84

90,000 kr. av riksdagsanslag å 630,000
kr. för kompletteringsarbeten å f. d.
Mora—Vänerns järnväg, 54,686: s 1 kr.
av anslag för arbetslöshetens bekäm-pande och 49,644: 03 kr. av förnyelse-fonden.

Anordnande av vägport, inklu-sive marklösen........................

272,427: i o

219,893: 78 kr. av kollektivanslaget
för skenfria vägkorsningar m. m-,
6,701: 20 kr. av anslaget för mark-förvärv och 45,832: 12 kr. av anslag
för arbetslöshetens bekämpande.

Om- och tillbyggnad av sta-tionshuset (toalettanordning
m. m.) ...................................

17,499: 4 9

Av förnyelsefouden.

Summa

1,190,767: 04

Till ifrågavarande totalsumma, i runt tal 1,190,000 kronor, bör emellertid,
 på sätt inhämtas av banavdelningens årsberättelse för år 1925, läggas
ett ytterligare belopp av cirka 32,000 kronor, utgörande kostnaderna för
flyttning av en förrådsbyggnad, vilken kostnad bestritts av förnyelsefondsmedel.

Ifrågavarande bangårdsarbeten ingå, enligt vad av införskaffade handlingar
inhämtas, i en inom järnvägsstyrelsen under år 1918 uppgjord plan
rörande utvidgning och ombyggnad av Kristinehamns bangård.

1 Varav 125,000 kr. av 1918 riksdag samt återstoden såsom konjunkturtillägg av 1919 och
1920 års riksdagar.

- 192

Rörande genomförandet av nämnda plan föreligger en mellan järnvägsstyrelsen
och Kristinehamns stad år 1919 träffad överenskommelse, i hithörande
delar av följande lydelse:

överenskommelse.

Emellan kungl. järnvägsstyrelsen under förutsättning av Kungl. Maj:ts
godkännande, å ena, samt Kristinehamns stad, genom dess delegerade enligt
bemyndigande av stadsfullmäktige, å andra sidan, har träffats följande överenskommelse
om utvidgning och ombyggnad av Kristinehamns bangård.

§ 1.

Statens järnvägars huvudstation i Kristinehamn skall, till inom stadens
nuvarande gränser fallande del, framdeles omgestaltas i huvudsaklig överensstämmelse
med bifogade ritning, märkt Bybrb litt. Kh. nr 54 (bil. 1),
varvid ordningsföljden och tiden för de olika arbetenas utförande bestämmes
av kungl. järnvägsstyrelsen.

§ 5.

När staden så påfordrar skall, på sätt närmare framgår av i § 1 omnämnda
ritning (bil. 1), den nuvarande vägkorsningen vid Kristinehamns
mekaniska verkstad ersättas med en vägport av 12 meters bredd mellan
landfästena och en fri höjd av 4 meter. När så framdeles visar sig erforderligt
skall dessutom, på sätt likaledes framgår av nämnda ritning, en
vägbro anordnas över bangården strax väster om statens järnvägars nuvarande
verkstadsanläggning.

Vid vägportens anläggning skola statens järnvägar utföra och bekosta
landfästen, pelarstöd och överbyggnad ävensom schaktning för vägporten
mellan landfästena, medan däremot staden skall utföra och bekosta tillfarterna
utanför själva vägporten med däri inbegripet schaktning, uppförande
av eventuellt erforderliga stödmurar utanför landfästena, anordnande av
vattenavlopp, gatubeläggning samt belysningsanläggning, ävensom gatubeläggning
i själva vägporten, samt nödiga ändringar i stadens förut befintliga
ledningar, dock att statens järnvägar skola utföra och bekosta schaktning
och uppförande av stödmurar för tillfarterna, i den mån dessa arbeten
falla inom områden som av statens järnvägar ägas eller disponeras.

Kan enighet icke uppnås mellan kungl. styrelsen och staden ifråga om
behovet av ifrågavarande vägbro och sättet för anordnandet av denna bro
ävensom förenämnda vägport, skall frågan härom hänskjutas till Kung!.
Maj:t för avgörande.

Av denna överenskommelse äro två lika lydande exemplar upprättade och
utväxlade.

Stockholm den 3 juni 1919. Kristinehamn den 15 maj 1919.

Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Axel Granholm.

T. A. Törjeson.

För Kristinehamns stad:

V. Th. Landorf.

K. A. Nilson. O. Hagelin.

— 193 —

Enligt överenskommelsen skulle alltså Kristinehamns huvudstation framdeles
omgestaltas i enlighet med den uppgjorda planen, varvid ordnings-,
följden och tiden för de olika arbetenas utförande skulle bestämmas av
järnvägsstyrelsen, överenskommelsen, som jämväl innefattade avtal om
vissa markbyten, föreskrev i § 5 skyldighet för järnvägsstyrelsen att då
staden så påfordrade ersätta dåvarande vägkorsning över bangården med
en vägport av 12 meters bredd. Det egentliga vägportsarbetet skulle bekostas
av statens järnvägar, medan staden skulle bestrida utgifterna för
tillfarter, gatubeläggning m. m.

Ifrågavarande överenskommelse var träffad under villkor av Kungl.
Maj:ts godkännande, och beträffande vägporten finnes i ovannämnda § 5
föreskrivet, att, om enighet icke kunde uppnås mellan järnvägsstyrelsen
och staden om sättet för anordnande av densamma, frågan härom skulle
hänskjutas till Kungl. Maj:t.

I enlighet med vad som i överenskommelsen förutsattes underställde
järnvägsstyrelsen i skrivelse den 24 september 1919 densamma Kungl.
Maj:ts prövning. I skrivelsen utvecklades närmare innebörden av de överenskomna
markbytena ävensom innehållet i övrigt utav avtalsbestämmelserna,
 i vad dessa avsåge fördelningen mellan staten och staden av kostnaderna
för de arbeten, som betingades av de nya järnvägsanordningarna
i staden. Under uttalande dessutom att enligt styrelsens åsikt överenskommelsen
måste anses för statens järnvägar förmånlig, hemställde järnvägsstyrelsen
om överenskommelsens godkännande.

Kungl. Maj:t fattade beslut i ärendet den 17 oktober 1919 och medgav
därvid allenast, att angivna markbyten finge gå i verkställighet på föreslaget
sätt. Något godkännande av överenskommelsen i övrigt lämnades
alltså icke.

Frågan om vägportens anläggning gjordes sedermera under åren 1921
och 1922 till föremål för nya underhandlingar med Kristinehamns stad.
Av staden krävdes härvid att arbetena med vägporten omedelbart skulle
igångsättas enligt den träffade överenskommelsen, medan från statens järnvägars
sida gjordes gällande att enligt den träffade överenskommelsen
statens järnvägar ägde avgöra, vid vilken tidpunkt arbetet borde komma
till utförande. Statens järnvägar ville dock icke ställa sig avvisande mot
att vägportens utförande påbörjades, under förutsättning att sådana jämkningar
vidtogos, att såväl Mora—Vänernbanans ingångslinje som de mellan
själva huvudspåren mot Laxå och denna ingångslinje belägna lokstallarna
(Morastallarna) kunde bibehållas. Något behov av nybyggnad av dessa
lokstallar ansågs nämligen icke föreligga. I detta avseende framhölls vid
de förda förhandlingarna av statens järnvägar, att vägportens utförande
med läge enligt den 1919 års överenskommelse bifogade ritningen ledde
till orimliga konsekvenser. Ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag att
vägportsarbetet skulle inskränkas till allenast huvudlinjerna mellan Kristinehamn
och Laxå samt Morastallarna bibehållas förkastades emellertid
13 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

Revisorernas
uttal ande.

— 194 —

av staden. Enligt vad av stadens förhandlare framhölls, komme vid det
•ändrade läge för vägporten, som för undvikande av Morastallarnas rivning
förutsattes, järnvägsövergången att gå fram över enskilda markområden,
 vilkas inlösen m. m. sannolikt bleve för statens järnvägar så betydande,
 att kostnaderna på detta sätt skulle överstiga kostnaderna för
Morastallarnas flyttning. Efter ytterligare förhandlingar vanns enighet
om anläggning av en ny järnvägsövergång med vägport under huvudlinjerna
och i övrigt framdragen genom Mora—Vänerns järnvägs gamla
lokomotivstallar. Då lokomotivstallarna icke kunde borttagas, utan att
ny byggnad för samma ändamål uppfördes, förutsattes emellertid dessutom
att ny stallbyggnad uppfördes med plats för 4 lokomotiv.

Kostnaderna för vägportsanläggningen jämte nya lokalstationen beräknades
av distriktsförvaltningen i skrivelse den 12 april 1922 till sammanlagt
478,000 kronor, varav Kristinehamns stads andel uppskattades till

60,000 kronor. I den å statens järnvägar fallande summan av 418,000
kronor ingingo kostnaderna för de nya lokstallarna med 148,000 kronor,
varvid dock förutsattes, att dessa fingo uppföras å en såsom nödhjälpsarbete
för detta ändamål under utförande varande grund, till vilken beräknats
att medel från nödhjälpsanslaget skulle utgå med 55,000 kronor.

Ifrågavarande arbeten med anordnandet av vägporten och flyttningen
av lokomotivstallarna hava slutförts år 1925.

Ifrågavarande ombyggnadsarbeten hava dragit en kostnad av sammanlagt
över 1,200,000 kronor. Av denna summa faller en väsentlig del, eller
omkring 465,000 kronor, å anläggningen av en större vägport under bangården
jämte härav föranledd flyttning av de lokomotivstallar, som finnas
dit förlagda på grund av stationens egenskap av slutpunkt för bandelen
Mora Kristinehamn. Såvitt av handlingarna framgår synes emellertid
för närvarande intet större behov av dessa arbetens utförande för statens
järnvägars del hava förelegat. De synas så gott som helt hava framtvingats
av den omständigheten, att Kristinehamns stad till stöd för deras
företagande kunnat åberopa den under år 1919 med staden träffade överenskommelsen
angående ombyggnad av bangården. I avseende å berörda
överenskommelse har det väckt revisorernas uppmärksamhet att vid de
förda förhandlingarna med staden det icke synes hava beaktats, att avtalet
i nu förevarande delar icke vunnit Kungl. Maj:ts godkännande, trots att
i avtalet ett sådant godkännande uttryckligen angavs som en förutsättning
för dess giltighet, ävensom att, då tvist sedermera uppkom rörande sättet
för vägportens anordnande, frågan härom icke i enlighet med avtalets
bestämmelser underställdes Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande ifrågavarande vägports arbeten och de övriga nyanläggningar,
 som på senare tid utförts å Kristinehamns bangård, kan i övrigt
anmärkas, att trots att dessa i verkligheten inneburit en genomgripande
omgestaltning av bangårdsförhållandena, verkställd efter en uppgjord plan,

— 195 —

sagda plan dock aldrig i ett sammanhang varit förelagd riksdagen till
omprövning. Kostnaderna härför hava i stället uppdelats på ett flertal
olika till järnvägsstyrelsens förfogande ställda anslag, varjämte förnyelsefondsmedel
i en betydande utsträckning måst anlitas för ändamålet. I
anledning härav måste revisorerna framhålla, att det sålunda tillämpade
förfaringssättet innebär en avvikelse från vad som eljest vid liknande
bangårdsombyggnader plägar iakttagas, samt att statsmakterna på detta
sätt undandragits den prövning av anslagsfrågan i hela dess vidd, som
av de utförda anläggningarnas omfattning varit påkallad.

§ 101.

Revisorerna hava besökt Storliens järnvägsstation.

I stationsbyggnaden jämte därmed sammanbyggda, statens järnvägar
tillhöriga järnvägshotell har under de sista åren pågått en omfattande
reparation och ombyggnad. I samband därmed har en ny värmeanläggning
utförts å stationen, varjämte nya vatten- och avloppsledningar
anlagts.

Sedan distriktsförvaltningen — i anslutning till anteckningar förda vid
den s. k. vårsynen — under år 1924 låtit uppgöra plan till nytt vattenoch
avloppsledningssystem, gemensamt för statens järnvägars anläggningar
samt därvarande högfjällspensionat, meddelade distriktsförvaltningen i
skrivelse den 15 maj 1925 att den hade för avsikt att inom kort inkomma
med förslag till ordnande av frågan om vatten och avlopp för samhället.
I skrivelsen meddelades vidare att en genomgripande modernisering av
järnvägshotellet vore önskvärd med hänsyn till de anspråk som kunde
ställas på en dylik anläggning i en turistort av Storliens betydelse. Denna
reparation borde företagas redan under år 1925 före hotellrörelsens överlåtande
på ny innehavare. Under förmälan att vidare den befintliga
värmeanläggningen vore otillfredsställande, i det bland annat den för
ändamålet i lokomotivstallet installerade lokomotivpannan inom närmaste
tiden bleve »slopmässig», omnämndes därjämte, att planer förelåge att
utföra en ny värmeledningsanläggning å stationen; kostnaderna hade av
järnvägsstyrelsens maskinbyrå preliminärt beräknats till 50,000 kronor.

I anledning härav anmodades genom järnvägsstyrelsens hanhyrås
skrivelse den 30 maj 1925 distriktsförvaltningen att gå i författning om
anordnande av ifrågavarande nya värmeledningsanläggning med ångcentral
i lokstallsbyggnaden jämte ny skorsten; kostnaderna, av distriktsförvaltningen
uppgivna till 50,000 kronor, skulle bestridas av förnyelsefondsmedel.
 Beträffande ändringsarbetena inom järnvägshotellet meddelades
i sagda skrivelse, att styrelsen i princip icke hade något att däremot
erinra samt att emellertid härom framdeles komma att fattas beslut, sedan
ritningar av hanbyråns arkitektavdelning hunnit utarbetas.

Förslag till den nya'' vatten- och avloppsledningen jämte överenskom -

Storliens järnvägsstation.

— 196

melse med pensionatbolaget (aktiebolaget Storliens högfjäll) underställdes
järnvägsstyrelsens prövning genom distriktsförvaltningens skrivelse den
27 maj 1925. Detta förslag innefattade en för statens järnvägar och högfjällspensionatet
gemensam anläggning av dels vattenledning från den
cirka 850 meter väster om stationshusets mitt belägna Sandsjön, dels ock
avloppsledning till plats nedanför den intill Storlien belägna Stallsjön.
Kostnaderna beräknades till 64,200 kronor, varav 44,800 kronor beräknades
falla på statens järnvägar och 19,400 kronor på pensionatet. Järnvägsstyrelsens
godkännande lämnades den 15 juni 1925, varvid tillika bestämdes
att av den på statens järnvägar fallande kostnaden 21,600 kronor skulle
bestridas av förnyelsefondsmedel och 23,200 kronor av riksdagsanslaget
till oförutsedda och mindre arbeten.

Beträffande omändringsarbetena i hotellbyggnaden fattades, efter ytterligare
skriftväxling, av järnvägsstyrelsen beslut den 24 augusti 1925,
varvid distriktsförvaltningen anmodades att gå i författning om utförande
av ett flertal närmare angivna arbeten för en kostnad av 19,500 kronor,
att utgå av förnyelsefondsmedel.

Rörande själva arbetenas bedrivande inhämtas av handlingarna i ärendet
och de upplysningar, revisorerna vid sitt besök i Storlien inhämtat, bland
annat följande:

Vatten- och avloppsledningarna.

Anläggningarna, som kunde påbörjas först i juli månad, togos i bruk
den 6 december 1925, varefter vissa ytterligare arbeten måst verkställas
under år 1926. Vederbörande baningenjör erhöll arbetsbesked först den
26 juni 1925, varför en ansenlig tid förgick innan materialförteckningar
kunnat uppgöras, material och redskap anskaffas, yrkesfolk för vissa
arbeten anställas o. s. v. Arbetsstyrkan uppgick i juli till 28 man, i
augusti till 33 och i september till 52 man, men stegrades därefter, så att
i november 1925, då arbetet bedrevs i dubbla skift, 76 man voro sysselsatta
vid arbetena. Genom att arbetet utfördes under olämplig årstid försvårades
det avsevärt. Inträffade snöstormar åstadkommo sålunda avbrott
i detsamma. Redan den 1 oktober måste arbetet så gott som helt inställas
på grund av dylik snöstorm och kunde först återupptagas, sedan gravarna
befriats från snö och isvatten. Berget i rörgravarna å bangården var
också av mycket svår beskaffenhet. Under sprängningarna inträffade ett
flertal olyckstillbud. I detta avseende inhämtas av ett på föranledande
av generaltullstyrelsen upprättat besiktningsinstrument rörande uppkomna
skador på tullverkets bostadsbyggnad i Storlien, att vid olika tillfällen
stenar slungats in i bostäderna, fönsterrutor krossats o. s. v. Även nattetid
hade sprängningar ägt rum, då dylika olyckstillbud inträffat. På
grund av tjälen i jorden måste rörgravarna på sista tiden huggas upp
med korp, vartill kom att allt grus för stampning under ledningar samt
grus och vatten för gjutning av pumpstationen måste uppvärmas.

— 197 —

Enligt vad för revisorerna vid besöket i Storlien upplystes, var det
erhållna dricksvattnet mindre gott. • Detta syntes bero på felaktigheter i
den vid stranden av intaget nere vid Sandsjön belägna sugbrunnen.

Vid kostnadsförslagets uppgörande hade räknats med att all gjutning
och schaktning skulle ske sommartid, varvid tillika förutsattes, att erforderlig
materiel dessförinnan skulle hava utforslats vintertid på släde. I
verkligheten måste nu utforslingen ske då marken var bar över oländiga
transportvägar, varvid materielen delvis måste bäras.

Centralvärmeanläggningen.

Arbetena igångsattes den 1 september 1925 och avslutades i huvudsak
den 22 december 1925. Den anställda arbetsstyrkan uppgick i september
till 11 man och stegrades sedermera efterhand så att den i november uppgick
till 54 man; ännu i december voro 17 man sysselsatta vid anläggningen.
 Skorstensgrunden blev mycket kostsam. Under starka vattentillflöden
utfördes grävningar till berg, vilket låg 9 meter djupt. Jorden,
cirka 5 meter ovan berget, utgjordes av söndermalet fjällberg, vilket i
regel anses vara säker byggnadsgrund; här pressade sig emellertid starka
källdrag vid grävningarna fram och upplöste jordmassan till en halvflytande
gröt. Ett flertal gånger vattenfylldes plötsligen det inspåntade
rummet, trots att maskinpump oavbrutet arbetade. Genom ifrågavarande
grundläggningsarbeten för nya skorstenen underminerades även den gamla
lokstallsgrunden, vilket föranledde, att en del av muren på denna byggnad
måste rivas. Arbetena forcerades så hårt som möjligt med tre skift per
dygn. Kostnaderna för skorstensgrunden, upptagande av rökkanal från
ångpanneanläggningen inräknat, hava uppgått till omkring 12,000 kronor.
Det bör här antecknas, att vid uppgörandet av utgiftsberäkningarna man
synes hava underlåtit att taga i betraktande ifrågavarande grundläggningsarbeten
och anläggning av rökkanal.

Själva skorstenen ovan grund med en höjd av 25 meter och 0.6 meters
inre toppdiameter utfördes av en entreprenadfirma, varvid statens järnvägar
dock hade att tillhandahålla erforderligt cementbruk ävensom låta
verkställa hantlangning m. m. All sten, sand och vatten för tillverkningen
av cementbruk måste värmas. De inom järnvägsstyrelsens maskinbyrå
uppgjorda ritningarna till skorstenen kommo distriktsförvaltningen
tillhanda först i september månad, varigenom arbetena med uppförandet
försenades. Murningen av densamma företogs i november månad. Sedan
den kort tid efter utförandet rasat, har den under år 1926 måst återuppföras.

Ändringsarbeten i hotellet vid Storlien.

För toalettinredning samt sköljbassäng m. m. i hotellet hade beräknats
åtgå ett belopp av 2,740 kronor. I verkligheten hade sagda kostnad uppgått
till omkring 7,825 kronor.

— 198 —

Revisorernas

uttalande.

Börande kostnaderna för ifrågavarande arbeten föreligger en av vederbörande
distriktsförvaltning i juni 1926 lämnad uppgift av följande inne -

håll:

Beviljat Verkliga

anslag kostnaden

kronor kronor

Värmeledningsanläggning........................................................ 50,000 80,500

Vatten- och avloppsledningar ................................................ 164,200 75,000

Ändringsarbetena inom järnvägshotellet ............................ 19,500 25,960

Härutöver har under senare åren pågått vissa andra omändrings- och
reparationsarbeten inom stationsbyggnaderna.

Det torde ligga i öppen dag att i en fjälltrakt sådan som Storlien nyanläggningsarbeten
av den omfattning och beskaffenhet, varom här varit
fråga, icke böra företagas utan noggranna förberedelser och med särskilt
aktgivande på att tidpunkten härför blir den med hänsyn till rådande
klimatiska förhållanden gynnsammaste. Dessa för varje förtänksam arbetsledning
tämligen självklara synpunkter synas vid genomförandet av
ifrågavarande anläggningar hava i betänklig grad åsidosatts.

De tekniska planerna till vatten- och avloppsanläggningarna förelågo
utarbetade redan under 1924, varefter emellertid ärendets avgörande så
förhalades att hösten redan nalkades, innan arbetena under 1925 i någon
större omfattning kommo i gång. Någon utkörning av arbetsmateriel hade
icke då ägt rum, utan måste nu företagas över oländiga transportvägar,
varigenom arbetena ytterligare fördröjdes. Huvuddelen av desamma, här
inbegripet förekommande betonggjutningar för brunnsanordningar m. m.,
vid intaget nere vid Sandsjön, fingo forceras fram under synnerligen
ogynnsamma väderleksförhållanden.

Liknande planlöshet kännetecknar ock genomförandet av den nya värmeanläggningen.
 Belysande för det bristfälliga sätt, varpå detta arbete förberetts,
 är, att vid uppgörandet av planerna för detsamma helt försummats
taga i betraktande den i verkligheten mycket kostsamma grundläggningen
för skorsten jämte därmed sammanhängande arbeten. Arbetena med värmeanläggningen
igångsattes först under september månad med en arbetsstyrka
av 11 man, vilken sedermera under oktober och november, då full
vinter rådde, måste stegras till 42, respektive 54 man.

Det lärer icke råda något tvivel att de utförda anläggningarna på detta
sätt onödigtvis fördyrats liksom ock att deras kvalitet härigenom blivit
mindre god. De påvisade felaktigheterna med avseende å vattenledningsanläggningen
torde sålunda åtminstone delvis hava sin förklaring i att
den utförts under en olämplig tid av året. Erinras må ock om den egenartade
händelsen med den nedrasade skorstenen, vilken måst uppföras under
liknande otjänlig väderlek.

1 Häri ingår bidrag (rån aktiebolaget Storliens högfjäll med 19,400 kronor.

— 199 —

Redan sommaren 1925 lärer det framstått som klart att anläggningarna
icke kunde genomföras utan en kostsam forcering under ogynnsam väderlek.
 Detta förhållande hade enligt revisorernas mening bort föranleda
övervägande huruvida icke arbetena helt eller delvis kunde uppskjutas
till ett kommande år. Någon mera allvarlig olägenhet härav torde såvitt
revisorerna kunnat finna näppeligen hava uppkommit. Såsom skäl för
arbetenas snara företagande har allenast åberopats att järnvägshotellet
hösten 1925 skulle övergå på ny innehavare, en omständighet, vilken i
jämförelse med de merkostnader och olägenheter, som arbetenas forcering
medförde, torde få anses hava varit mindre vägande.

Vad särskilt angår sprängningsarbetena för vatten- och avloppsledningarna
kunna revisorerna icke underlåta att framhålla, att, enligt vad av
tillgängliga handlingar synes framgå, dessa utförts utan att tillbörlig
hänsyn tagits till de kringboendes säkerhet.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett vara av sådan anmärkningsvärd
beskaffenhet, att detsamma bort för riksdagen omförmälas.

Statens domäner.

§ 102.

Vid granskning av domänstyrelsens huvudbok för år 1925 hava revisorerna
funnit, att i nämnda huvudbok saknas särskilt konto för avskrivningar.

Emellertid hava i sagda huvudbok avförts betydande belopp, vilka betecknats
såsom avskrivningar eller avkortningar. Några exempel härpå
må nämnas.

Å kontot över domänfondens utgifter och inkomster hava avförts såsom
avkortningar å arrenden för statens skogsdomäner 4,600 kronor och för
jordbruksdomänerna 598,162 kronor 81 öre. Ävenså har å samma konto
bland utgifter för diverse allmänna ändamål redovisats en avskrivning
å 10,802 kronor 98 öre. Vidare hava å konti för domänfondens inventarier
och köpare av kronolägenheter avförts avskrivningar med respektive
91,598 kronor 63 öre och 96,361 kronor 8 öre. Slutligen hava å flottleders
amorteringskonto bokförts avskrivningar å värdet av genom domänverket
anlagda flottleder till ett sammanlagt belopp av 927,292 kronor 75 öre.

Dessutom hava revisorerna funnit, att bland de å kontot »Inkomstrester»
redovisade utgifter ingå avskrivningar till högst avsevärda belopp, vilka
emellertid, enligt vad från domänstyrelsen upplysts, icke kunna exakt
uppgivas.

Revisorerna vilja till en början påpeka, att en av revisorerna företagen
undersökning av ovan angivna under beteckningarna »avkortning» och

Redovisningen
av avskrivningar
i domänstyrelsens

huvudbok.

Revisorernas

uttalande.

— 200

.avskrivning avförda utgiftsposter — vilka beteckningar i domänstyrelsens
bokföring torde kunna betraktas såsom liktydiga — givit vid
handen, att i berörda utgiftsposter ingå ansenliga belopp, som icke kunna
betecknas såsom avskrivningar i egentlig mening.

Sålunda utgöra de båda å domänfondens utgifts- och inkomstkonto avförda
arrendeavkortningarna å 4,600 kronor och 598,162 kronor 81 öre
ersättningar till vederbörande arrendatorer för av dem å respektive arrendegårdar
utförda förbättringsarbeten, såsom byggnads- och dikningsarbeten,
brunnsanläggningar och dylikt, vilka ersättningar gottgjorts arrendatorerna
genom avdrag å arrendebeloppen. Det å samma konto redovisade avskrivningsbeloppet,
 10,802 kronor 98 öre, består till största''delen av reduceringar
å avtalade likvider för försålda virkespartier på grund av reklamationer
i anledning av å berörda virkespartier uppkommen blåyta m. m.

Av de å flottleders amorteringskonto bokförda avskrivningar å värdet
av genom domänverket anlagda flottleder, tillhopa 927,292 kronor 75 öre,
utgöra allenast omkring 300,000 kronor verkliga avskrivningar. Återstående
över 600,000 kronor utgöras av omföringar, som påkallats därav,
att efter företagna syneförrättningar å vederbörande flottleder anläggningsvärdet
å dessa ersatts med de genom berörda förrättningar fastställda
amorteringssummor.

Revisorerna måste för sin del finna det olämpligt och missvisande, att,
såsom i här relaterade fall ägt rum, under avskrivnings- (avkortnings-)
titel avföra belopp, som icke kunna anses utgöra en bortskrivning av en
domänfondens tillgång och alltså icke kunna betecknas såsom avskrivning
i den betydelse, man enligt gängse uppfattning inlägger i denna bokföringstitel.
 Dylika utgiftsposter böra enligt revisorernas mening bokföras
å respektive konti under en titel, som tydligt angiver utgiftens art.

Vad sedan vidkommer frågan om redovisningen av de verkliga avskrivningar,
 som i betydande grad förekomma inom domänverkets förvaltning,
hava revisorerna, med hänsyn till de krav på reda och överskådlighet,
som enligt revisorernas åsikt böra ställas på varje redovisning och i all
synnerhet på räkenskapen för ett affärsdrivande verk av domänverkets
omfattning, icke kunnat undgå att finna det mindre tillfredsställande att
i domänstyrelsens huvudbok icke finnes upplagt ett särskilt konto över
sagda avskrivningar.

Revisorerna vilja fördenskull framhålla önskvärdheten av att en sådan
omläggning av domänstyrelsens bokföring måtte ske, att i huvudboken
inlägges ett konto över avskrivningar, så upprättat, att av detsamma klart
framgår vad som under vederbörande räkenskapsår verkligen avskrivits,
ävensom att under avskrivningstitel icke vidare redovisas sådana utgifter,
som icke utgöra avskrivningar i egentlig mening.

— 201 —

§ 103.

Vid sin granskning av domänstyrelsens räkenskaper hava revisorerna
iakttagit att enligt domänstyrelsens beslut den 25 maj 1925 ur räkenskaperna
avskrivits 145,395 kronor 19 öre, utgörande en kronans fordran
hos det under år 1921 i konkurs försatta aktiebolaget Rälsbanor.

Enligt vad revisorerna av införskaffade handlingar inhämtat, har ifrågavarande
fordran uppkommit på grund av leverans av slipersvirke till
bolaget från kronans skogar vid Ume älv med bivatten. Dessa leveranser
hava skett i anledning av ett den 29 augusti 1916 upprättat kontrakt
mellan domänstyrelsen och aktiebolaget Järnvägsmateriel, vars firma under
1921 förändrats till aktiebolaget Rälsbanor. Ifrågavarande kontrakt är i
hithörande delar av följande lydelse:

“K o n t r a k t

angående leverans av sliprar.

Mellan Kungl. Domänstyrelsen såsom säljare och aktiebolaget Järnvägsmaleriel,
 Stockholm, såsom köpare är denna dag träffat följande avtal om
försäljning av nedannämnda antal sliprar från kronans skogar vid Ume älv:

l:o) Under vintern 1916—1917 låter Kungl. Domänstyrelsen genom vederbörande
skogsförvaltningar från kronans skogar efter Ume älv med bivatten
avverka och genom vederbörande flottningsförening till Ume älvs utlopp
framföra virke till sådan mängd att därav kan framställas omkring 100,000
å 150,000 stycken furusliprar. De av säljaren färdigtillredda sliprarna —
om vilkas dimension och beskaffenhet nedan nämnes — levereras upplagda
antingen i pråmar långs sidan av fartyg eller å lämplig lastageplats vid
Ume älv, nedom sorteringsverket.

2:o) Det till sliprarna använda virket skall vara av färsk eller torr furu
av god beskaffenhet, fast och friskt, med täta årsringar, fritt från maskhål,
rötskadade kvistar och sprickor eller andra fel samt avverkat under vintern
1916—1917, de två oskrädda eller osågade sidorna väl barkade och å torrfuror
väl avskalade, så att ytved — blåyta — är avlägsnad. Sliprarnas
ändar skola vara lodrätt avkapade. I horisontal riktning är en krökning
av 5 cm. å varje sliper tillåten.

4:o) Leveransen skall om möjligt i huvudsak vara fullgjord till den 1
oktober 1917.

Strejk, lockout, eldsolycka, oberäkneliga flottningssvårigheter, eller annan
force majeure löser dock såväl säljaren som köparen från genom detta
kontrakt ingångna förbindelser till den omfattning, dylik händelse kan
föranleda.

För den händelse någon större mängd av under l:o) angivet slipersvirke
på grund av sistnämnde förhållanden måst kvarlämnas i flottleden, medgives
köparen rätt att under loppet av sommaren 1918 mottaga även det slipersparti,
 som uppstår av sålunda kvarblivet virke mot erläggande på sätt nedan
föreskrives senast den 15 oktober 1918 av det pris, varom överenskommelse
före virkets upparbetande kan komma att mellan säljaren och köparen träffas,
dock högst nedan i § 5 angivna:

Ang. endomänstyrelsensfordran
hos aktiebolaget
Rälsbanor.

— 202 —

5:o) För varje här ovan omnämnd färdigberedd enkelsliper av angiven
dimension och beskaffenhet erlägger köparen, efter det att virket är inmätt,
och av honom emottaget, å tid, som nedan bestämmes, ett pris av Tre (3)
kronor 90 öre för sliper av rå skog och Tre (3) kronor 60 öre för sliper av
torr skog.

6:o) Köparen skall hava att för det under år 1917 efter tömning emottagna
virket erlägga full likvid genom köpesummans insättande å statsverkets
giroräkning i Riksbankens avdelningskontor i Umeå för Konungens Befallningshavandes
i Västerbottens län räkning senast den 15 oktober 1917.

8:o) Det åligger köparen att för fullgörande av köparens skyldigheter enligt
detta kontrakt ställa borgen eller annan säkerhet, som av Kungl. Domänstyrelsen
godkännes, ävensom att sedermera, där sådant av Kungl. Styrelsen
påfordras, inom en månad efter anfordran förstärka den ställda säkerheten.

Av detta kontrakt hava två exemplar underskrivits, av vilka köpare och
säljare behålla ett vardera. Stockholm den 29 augusti 1916.

Karl Fredenberg.

M. Magnevill.

Aktiebolaget Järvägsmateriel.

C. af Klintberg.

Bengt av Klintberg.

För fullgörande av Aktiebolaget Järnvägsmateriels jämlikt omstående
kontrakt åliggande förbindelse ävensom, därest likvid icke skulle ske å
föreskriven dag, för erläggande av 6 % årlig ränta därå från förfallodagen
till dess full betalning erlagts, gå undertecknade en för båda och båda för
en i borgen så som för egen skuld.

C. Juhlin Dannfelt. Bengt av Klintberg.

Auditör

Birgerjarlsgatan 69.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —»

Enligt kontraktsbestämmelserna skulle alltså ifrågavarande slipersparti,
sammanlagt 100,000—150,000 sliprar, avverkas under vintern 1916—1917
samt därefter genom kronans försorg nedflottas och färdigberedas. För
det under år 1917 efter tumning mottagna virket skulle full likvid
erläggas senast den 15 oktober 1917. Enligt 4:o) av kontraktet kunde
emellertid under viss förutsättning leveranstiden utsträckas till sommaren
1918 med likvid senast den 15 oktober 1918.

Till fullgörande av kontraktet utstämplades på hösten 1916 av vederbörande
revirförvaltare slipersvirke i erforderlig utsträckning. Av det
sålunda utstämplade virket avverkades dock under vintern 1916—1917
allenast cirka 75,000 sliprar, och utlastningen till bolaget av de färdigställda
sliprarna kunde börja först på hösten 1918, under vilket år ungefär

50,000 sliprar levererades. Anledningen till dröjsmålet har av vederbörande
skogsstatstjänstemän uppgivits vara svårigheterna att under rådande
kristid anskaffa proviant och foder samt delvis även bristen på arbetskraft,

203

ävensom en inträffad sågverksbrand, varigenom möjligheterna att enligt
kontraktet färdigställa slipersvirket högst avsevärt förminskades.

Efter överenskommelse med bolaget, som också för egen del på grund
av licenssvårigheter m. m. hade intresse av visst uppskov med leveransen,
kom emellertid denna att utsträckas ända fram till sommaren 1921. Leveranstiderna
för de olika posterna, sammanlagt cirka 100,000 sliprar, som
utlastats till bolaget, framgår av nedanstående ur handlingarna hämtade
sammanställning.

Sammandrag över till Aktiebolaget Järnvägsmateriel levererade utlastade
sliprar i anledning av kontrakt av den 29 augusti 1916.

1918 den 20 september .................................................................... st. 28,847

1918 » 14 november .................................................................... » 22,440

1919 » 1 augusti.......................................................................... » 10,748

1920 » 5 juni................................................................................ » 19,412

1920 » 28 juni.............................................................................. » 1,174

1920 » 2 september .................................................................... » 7,435

1921 » 1 juni...................................................................... » 9,645

st. 99,701

För de sliprar bolaget under åren 1917—1919 mottagit har enligt domänsjyrelsens
uppgift erlagts likvid med 318,620 kronor 70 öre.

Vad det under år 1920 levererade virket, cirka 28,000 sliprar, beträffar,
underlät däremot bolaget att på förfallodagen den 15 oktober 1920 hos
länsstyrelsen i Västerbottens län likvidera detta. Sedan länsstyrelsen till
följd härav genom andre stadsfogden i Stockholm krävt bolaget på ett
belopp av 106,311 kronor 70 öre jämte ränta, men bolaget icke kunnat
förmås att godvilligt lämna betalning, överlämnade länsstyrelsen genom
resolution den 17 januari 1921 handlingarna i ärendet till domänstyrelsen
med anhållan om meddelande vad åtgärd som borde i ärendet vidtagas.
Något besked i saken synes dock icke hava lämnats av domänstyrelsen.

I detta sammanhang må antecknas, att bolaget i ett den 4 januari 1921
dagtecknat brev meddelat domänstyrelsen, att bolaget på grund av dröjsmålet
med leveransernas fullgörande måste låta anstå med deras likvidering
i avvaktan på den uppgörelse, som bolaget i sin ordning kunde träffa
med sin köpare av virket.

Trots vad som sålunda förekommit levererades i juli 1921 ytterligare
ett parti om 9,645 slipers. På grund av förbiseende från överjägmästarexpeditionens
sida utskrevs räkning å detta parti först i december 1921.

Den 30 december 1921 blev bolaget av Stockholms rådhusrätt på egen
ansökan försatt i konkurs.

Domänstyrelsens fordran för de slipersposter, som sålunda under 1920
och 1921 levererats, uppgick till 146,897 kronor 40 öre; efter avräkning

— 204

av uppburen utdelning i konkursen, 1,502 kronor 21 öre, kvarstår alltså
såsom obetalt det sedermera under 1925 avskrivna beloppet, 145,395
kronor 19 öre.

Mot de båda borgensmännen synes inga indrivningsåtgärder hava vidtagits
förrän i januari 1922, då dessa inottogo anmaning från domänstyrelsen
att inbetala bolagets då resterande skuld, 146,897 kronor 40 öre.
Under framhållande att den av dem tecknade borgensförbindelsen icke omfattade
ifrågavarande krav, bestredo borgensmännen behörigheten av kravet.
Sedan styrelsen i anledning härav överlämnat ärendet till domänfiskalen
för rättegångs anhängiggörande, uttogs i oktober 1922 stämning till
Stockholms rådhusrätt å borgensmännen med yrkande att de måtte förpliktas
att vilkendera bäst gälda gitte utgiva nyssnämnda belopp. I rättegången
medgåvo visserligen svarandena, att ifrågavarande slipersleveranser
hindrats på grund av force majeure, men framhöllo å andra sidan att
sommaren 1918 såväl för domänstyrelsen som bolaget varit yttersta gränsen
för fullgörandet av kontraktsenliga leveranser, samt att enligt kontraktets
uttryckliga stadgande force majeure väl löste parterna från kontraktets
förpliktelser, men icke berättigade till någon ytterligare förlängning av
leveranstiden.

I sin den 11 april 1923 avkunnade dom ogillade rådhusrätten käromålet
och förpliktade domänstyrelsen att ersätta svarandenas rättegångskostnader
med 350 kronor jämte protokollslösen. I sina domsskäl uttalade rådhusrätten,
 att av berörda kontraktsbestämmelser framginge att leveransen
skulle äga rum senast under sommaren 1918, att de sliprar, för vilka
domänstyrelsen fordrat betalning, ostridigt blivit levererade under åren
1920 och 1921 samt att vid sådant förhållande och då svarandena icke,
såvitt visats, lämnat sitt medgivande till leveranstidens utsträckning utöver
vad i kontraktet förutsatts, svarandenas ifrågavarande borgen icke för
dem medförde betalningsskyldighet för sistnämnda sliprar.

På hemställan av domänfiskalen, som mot domen erlagt vad, har domänstyrelsen
sedermera beslutat, att vadet icke skulle fullföljas.

ReviBorernas

uttalande.

Den fordran å aktiebolaget Rälsbanor, som domänstyrelsen enligt den
lämnade utredningen nödgats avskriva, uppgår, efter avräkning av uppburen
utdelning i bolagets konkurs, till 145,395 kronor 19 öre. I första
hand synes den uppkomna förlusten vara att tillskriva domänstyrelsens
underlåtenhet att tillse att i formellt hänseende fullt betryggande borgen
fanns ställd för bolagets fullgörande av sina betalningsförpliktelser. Erinras
må, att enligt kontraktsbestämmelserna det ålåg köparen icke blott att
vid kontraktets ingående ställa borgen, som av domänstyrelsen godkändes,
utan ock att sedermera, där så av styrelsen påfordrades, förstärka den
ställda säkerheten. Under sådana förhållanden borde den önskvärda kompletteringen
av borgensförbindelsen kontraktsenligt kunnat åstadkommas.
Nämnas kan även i detta sammanhang, att under leveransernas gång vid

— 205

skilda tillfällen åren 1918 och 1919 påkallats beslut från domänstyrelsens
sida om ändrade terminer för likvids fullgörande, betalningsanstånd o. s. v.
Dessa omständigheter, liksom över huvud det förhållandet, att en viss
oklarhet vidlådde kontraktsbestämmelserna beträffande leverans- och betalningstider
m. m., hade enligt revisorernas förmenande bort utgöra en
särskild maning för vederbörande att aktgiva på innehållet av den lämnade
horgenssäkerheten och den formella giltigheten av densamma.

I avseende å själva indrivningsåtgärderna mot löftesmännen kan vidare
anmärkas, att borgensförbindelsen erhållit en formulering som kunde giva
anledning till tvekan, huruvida icke densamma ägde karaktär av sådan
proprieborgen, beträffande vilken lagsökning skall ske senast inom 12
månader efter förfallodagen vid äventyr att löftesman eljest blir fri från
betalningsansvar. Beträffande den del av det mot borgensmännen riktade
kravet, som avsåg under 1920 ''levererat virke — motsvarande över 100,000
kronor — överskreds emellertid ifrågavarande tidrymd; domänstyrelsens
fordran på bolaget förföll nämligen i denna del till betalning den 15
oktober 1920, men rättegång anhängiggjordes först på hösten 1922 eller
alltså omkring två år senare. Om än med hänsyn till utgången av målet
detta dröjsmål i verkligheten blev utan inverkan på rättegången, hava
revisorerna dock ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ifrågavarande
omständighet, då enligt revisorernas mening försiktigheten bort bjuda,
att, för undvikande av varje invändning i detta hänseende, väcka talan
mot borgensmännen inom 12 månader efter förfallodagen.

Såsom synnerligen anmärkningsvärt måste ytterligare betecknas att,
oaktat bolagets underlåtenhet att på hösten 1920 erlägga betalning för de
under sagda år mottagna sliperspartierna, varom domänstyrelsen erhöll
kännedom såväl genom länsstyrelsens i januari 1921 gjorda anhållan om
besked, huru i anledning härav skulle förfaras, som ock bolagets egna
direkta meddelanden till domänstyrelsen, leveranserna av slipersvirke till
bolaget dock fingo fortgå under sommaren 1921. Den härvid levererade
kvantiteten uppgick till nära 10,000 sliprar med ett kontraktsenligt värde
av omkring 40,000 kronor, med vilket belopp alltså domänstyrelsens förlust
ytterligare ökades.

Den uraktlåtenhet att tillvarataga statens rätt, som sålunda vid förevarande
ärendes behandling i olika avseenden ådagalagts, måste revisorerna
finna särskilt betänklig med hänsyn till domänstyrelsens karaktär av ett
statens affärsdrivande verk, å vars organisation borde kunna ställas de
största krav på affärsmässig omsikt och noggrannhet.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett vara av den anmärkningsvärda
beskaffenhet, att revisorerna velat detsamma för riksdagen
anmäla.

— 206 —

Statens jordbruksdomäner.

§ 104.

Medan vården av de allmänna skogarna (kronoparkerna) utövas av
skogsstatens personal, handhava domänintendenterna den lokala tillsynen
över statens jordbruksdomäner, vilka i allmänhet äro utarrenderade.
Innan kronan tillhörig jordegendom utarrenderas skall, enligt föreskrift i
1908 års förvaltningsförordning, skogsmarken i allmänhet frånskiljas för
att förvaltas som kronopark.

Rörande de allmänna arrendevärdena på statens jordbruksdomäner och
andra svenska jordbruksegendomar föreligger från senare tid en av Karl
Åmark på uppdrag av tull- och traktatkommittén år 1923 verkställd
undersökning angående jordegendomsvärdenas utveckling i Sverige och
vissa främmande länder (statens offentliga utredningar 1923: 45). Utredningen,
 avseende tiden 1870—1917, är grundad på insamlade uppgifter
från olika delar av landet, rörande bland annat kronoegendomar och enskilda
egendomar. I denna utredning konstateras bland annat den skarpt
framträdande olika prisutvecklingen å de enskilda arrendena och kronoarrendena
under tidsperioden. Medan å de enskilda egendomarna arrendevärdena
alltjämt stegrades, voro kronoarrendena i sjunkande på sätt framgår
av nedanstående sammanställning, där genomsnittsvärdena för perioden
1876—1881 satts till 100.

År

Krono-

arrenden

Enskilda

arrenden

Genomsnitts-pris å jord-bruksprodukter

Allmän

prisindex.

1876/81...........................

......................... 100.o

100.o

100.o

100.O

1882 90............................

......................... 77.i

101.2

88.5

87.5

1891/99............................

......................... 78.9

107.1

89.8

82.i

1900 08............................

......................... 82.3

113.3

105.1

92.4

1909/14 ...........................

......................... 90.2

131.7

116.2

103.o

Vid bedömandet av dessa uppgifters värde bör emellertid uppmärksammas,
 hurusom den successiva inskränkningen i rätten för kronoarrendatorerna
att tillgodogöra sig skogstillgångarna på kronoegendomarna inverkat
sänkande på arrendesummorna.

Grunderna för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner återfinnas i
en kungörelse av den 4 juni 1908, beslutad med riksdagen. Arrende av
kronan tillhörig jordbruksegendom skall i allmänhet omfatta 20 år. Då
utarrendering förestår, skall noggrann undersökning av alla egendomens
förhållanden verkställas av domänintendenten jämte två i lantbruks- och
affärsförhållanden kunniga män, utsedda den ena av landstinget och den
andra av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Dessa uppskattningsmän
hava att uppgöra förslag till arrendevillkor och arrendeavgift.
Arrendator, som vid den förflutna arrendeperiodens utgång, suttit 5 år
på egendomen och väl brukat egendomen, äger efter domänstyrelsens beprövande
erhålla det nya arrendet sig hembjudet till det av värderingsmännen
fastställda arrendevärdet.

— 207

Revisorerna hava från domänstyrelsen införskaffat vidstående tablå över
inkomsten m. m. under perioden 1921—1925 av statens utarrenderade jordbruksdomäner.
 Nämnda tablå är upprättad i överensstämmelse med en i
1921 års statsrevisorers berättelse intagen liknande sammanställning rörande
avkastningen under tidigare år.

Under sina resor hava revisorerna besökt följande under domänstyrelsens
förvaltning ställda kronoegendomar, nämligen inom Kristianstads
län: Maglehem, Sälshög och Åsum; inom Malmöhus län: Arrie, Fosie,
Fuglie, Gylle, Haglösa och Månstorps kungsgård samt inom Älvsborgs
län: Eckerud.

Statens utarrenderade jordbruksdomäner.

År

Arrendemedel

kr.

Avkortningar

kr.

Utgifter

Summa avkort-ningar och
utgifter

kr.

Till avlöning åt
domänintendent

kr.

.Resekostnader
vid domänför-valtningen
kr.

1921............

2,310,530:61
2,428,043: S2
2,454,388: —
2,528,166: 99
2,519,772; 8 5

476,175: 41
533,414: 0 7
519,728: 98
516,435: 86

597,412: 81

105,537: 81
87,443: —
78,385: os
71,999: oi
70,093: 2 5

57,929: 61
59,870: 8 7
51,863: 52
51,263: 0 5
54,216: 95

639,642: 83
680,727: 94 1
649,977: 5 8 1
639,697: 41
721,723:01 j

1922 ...........

1923............

1924............

1925............

12,240,902: 2 7

2,643,166:82 413,458:16

275,144:— | 3,331,768:7 7 |

År

Nettobeh&llning
av arrendemedel

kr.

Köpeskilling

kr.

Saluvärde

kr.

Taxeringsvärde
för statens jord-bruksdomäner

kr.

1921.................................

1,670,887: 78
1,747,315: 88
1,804,410:4 2
1,888,469: 58
1,798,049: 84

1,394,625: 76
521,063: Öb
422,071: 85
650,630: so
800,607: 54

1,209,993: 03
504,634: 54
393,686: 6 0
643,079: 3 o
796,964: 74

80,710,315: —
84,209,415: —
90,715,600: —
92,390,700: —
92,748,200: —

1922.................................

1923 .................................

1924.................................

1925 ...............................

1 8,909,133: so

3,788,998: 4 9

3,548,358: 21 |

År 1920 utgjorde jordbruksdomänernas totalareal 136.B39.30 hektar, därav 76,243.64 hektar
tomt och åker, 16,227.45 hektar ängs- och odlingsmark, 38,819-03 hektar skogs- och hagmark
samt 4,606.93 hektar impediment.

År 1925 utgjorde jordbruksdomänernas totalareal 127,730.31 hektar, därav 75,457.96 hektar
tomt och åker, 14,927.71 hektar ängs- och odlingsmark, 32,732.9 2 hektar skogs- och hagmark
samt 4,611.72 hektar impediment.

1 I detta belopp ingår icke »Övriga med förvaltningen av jordbruksdomänerna förenade
kostnader» — kostnader för lantmäteriförrättningar, av- och tillträdessyner, ägostyckningar,
arrendevärderingar, vattenavledningslöretag ävensom skatter m. m. — uppgående till för år
1921 181,627:49 kronor, 1922 353,976:56 kronor, 1923 367,326:4 7 kronor, 1924 379,186: 7S
kronor och 1925 409,415: 19 kronor.

208 —

Revisorernas

uttalande.

Bergslags överjägmästardistrikt.

Såsom av den lämnade utredningen framgår, måste det ekonomiska
resultatet av förvaltningen av statens jordbruksdomäner anses vara mindre
tillfredsställande. Vad 1925 beträffar uppgick nettoavkastningen till i
runt tal 1,400,000 kronor. På sammanlagda taxeringsvärdet, 92,748,200
kronor, gör detta en nettoavkastning av allenast omkring 1.5 %. Nämnas
bör emellertid, att i nämnda taxeringsvärde till viss del ingår skogsmark,
 varav inkomsten redovisas under skogsmedel; denna inkomst ingår
alltså icke i den i tabellen redovisade inkomsten från jordbruksdomänerna:
Förevarande omständighet torde dock icke i någon avsevärd grad förskjuta
ovannämnda beräkningar.

Märklig är ock den alltjämt fortgående stegringen under senaste åren
av kostnaderna för lantmäteriförrättningar, syner, värderingar m. m.
Medan dessa kostnader tidigare hållit sig mellan 150,000—200,000 kronor
överstego de år 1925 400,000 kronor.

Den huvudsakliga anledningen till detta mindre gynnsamma resultat
torde vara att söka i de i förhållande till de särskilda egendomarnas storlek
och beskaffenhet låga arrendeavgälder, som uttagas av vederbörande kronoarrendatorer.
 Detta förhållande har redan tidigare uppmärksammats av
1921 års statsrevisorer, vilka i sammanhang därmed ansågo sig böra fästa
uppmärksamheten på de oskäliga avträdesbelopp, som under löpande arrendeperiod
avträdande arrendator ofta nog uttoge av den tillträdare, å
vilken arrendekontraktet överlåtits. Under erinran att dylika överlåtelser
av arrendekontrakt endast må ske efter vederbörligt medgivande vilja
revisorerna för egen del framhålla angelägenheten av att hithörande ärenden
underkastas en noggrann prövning; dylika överlåtelser torde sålunda icke
böra medgivas, då misstanke kan föreligga att en avträdande arrendator
betingat sig dylikt avträdesbelopp, utan att alldeles särskilda förhållanden
motivera detsamma, vilka då böra noggrant utredas.

Ett annat förhållande, som i detta sammanhang ej heller bör förbises,
är den rätt att kvarsitta på fastigheten, som i regel medgives arrendatorn
vid arrendeperiodens utgång. Något utbjudande på ny auktion förekommer
därvid icke. Efter domänstyrelsens närmare beprövande hembjudes
nämligen det nya arrendet den tidigare arrendatorn till av uppskattningsmännen
fastställt arrendevärde. Med hänsyn till de stora ekonomiska
värden, varom här är fråga, vilja revisorerna framhålla vikten
av att tillsyn från domänstyrelsens sida hålles över att ifrågavarande, för
bestämmandet av blivande arrendebeloppets storlek avgörande värderingar
verkställas med största omsorg, så att statens rätt icke härvid eftersättes.

§ 105.

Revisorerna hava från domänstyrelsen införskaffat vidstående sammanställning
rörande det ekonomiska resultatet inom Bergslags överjägmästardistrikt
för perioden 1920—1925.

— 209 —

Nämnda överjägmästardistrikt omfattar 11 revir och sträcker sig över
Västmanland, Närke och Värmland.

Såsom av den lämnade översikten inhämtas, är resultatet av skogsdriften
inom distriktet för närvarande mindre tillfredsställande. Under vissa av de
senaste åren ha sålunda driftkostnaderna överstigit försäljningsvärdet av det
avverkade virket. För åren 1921, 1922 och 1925 utgör nettoförlusten respektive
206,000, 228,000 och 141,000 kronor. Vad 1925 beträffar är emellertid att
märka, att bland utgifterna ingå kostnader för utförda vägarbeten med
ett belopp av 183,000 kronor.

Det ogynnsamma ekonomiska resultatet torde till en del vara att tillskriva
en i förhållande till arbetsuppgifterna alltför stor personalorganisation.
 Tillräcklig uppmärksamhet torde ej heller hittills hava ägnats frågan
om en jämn avverkning från revirens skogar under olika år; iögonenfallande
är i detta avseende de starka växlingarna mellan avverkningskostnaderna.
 Alltför ojämna avverkningar medföra emellertid, såsom från
sakkunnigt håll påvisats, olägenheter i flera hänseenden. Revirpersonalens
arbetsbelastning blir sålunda ojämn, vilket bland annat har till följd att
vid starka forceringar en önskvärd kontroll ej medhinnes, varjämte andra
svårigheter för ordnande med arbetet också kunna uppstå.

De verkställda vägarbetena torde i huvudsak utgöras av nödhjälpsarheten,
 utförda under samverkan med arbetslöshetskommissionen. Tvivelsutan
har deras företagande inverkat ofördelaktigt på det ekonomiska
resultatet. Även om dessa anläggningar kunna bliva av viss framtida
nytta, torde kunna ifrågasättas, huruvida värdet av desamma motsvarat
de utgifter, som domänverket haft att vidkännas härför.

Enligt vad revisorerna inhämtat, har domänstyrelsen, med anledning
särskilt av det dåliga driftsresultatet inom Kristinehamns revir, igångsatt
en undersökning om de åtgärder, som i anledning härav böra vidtagas.
Det synes revisorerna önskvärt, att denna undersökning utsträckes även
till vissa andra revir inom ifrågavarande överjägmästardistrikt.

Revisorernas

uttalande.

14 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926.

T.

Tablå över Bergslagsdistriktets inkomster och utgifter under åren 1920—1925.

—

1920

1921

1922

1923

1924

1925

Utgifter.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Personal- och expeditionskostnader ...............

443,519: -

490,881: 69

411,123: 98

366,854: 24

387,045:4 8

424,401: 3 o

Andel i gemensamma kostnader för styrelse m.m.

144,093: —

114,273: —

113,439: —

108,771: 22

153,306: 22

154,616: -

Driftkostnader:

Utsyning och avverkning..........................

633,879: 8 3

662,653: 43

241,924: 7 5

470,793: 62

743,603: 65

1,014,026: 04

Inventarier ........................................

3,732:10

4,308: 61

1,476: 50

4,720: 74

41,113: 23

15,792:4 8

Skatter...................................................

153,239: 42

165,570: 7 5

166,257: 9 5

137,380:16

171,832: so

179,011: 4 7

Byggnader ............................................

231,878: 79

233,352: 56

96,536: 15

134,071:7 7

150,228: 92

190,680: 4 5

Diverse ...................................................

10,205: 58

153,061: 65

19,346: 2 4

23,972: 45

32,198: 5 9

27,274: 42

Rågångar och skogsind................ .........

5,511: 24

6,174: 42

2,356: 3 2

1,928: so

1,517: 22

1,588: 7 6

Skogskapitalets underhåll:

Skogsodling ...........................................

38,974: 83

48,687: 05

33,076: 98

31,481: 88

38,171:82

31,250: 59

Dikning..................................................

10.901: 62

16,244: 84

17,366:3 0

11,974: os

13,140: 68

27,656: 9 7

Vägar....................................................

37,860: 9 o

21,245: 51

12,435: 92

29,897: 7 9

70,879: 05

184,817: 08

Avskrivning av fordringar .........................

—

2,423: 03

—

9,162: 92

25,656: 15

283: so

Avsättning till förnyelsefonden .....................

118,113: 24

101,047: 38

60,753: 12

88,233: 55

46,843: 12

43,990: 15

Värde å ingående lager av virke ..................

396,975: 5 7

364,508: o 9

436,656: 4 5

321,639: —

294,767: —

561,562: 11

Vinst........................................................

154,553: 42

—

141,295: 3 7

197,968: 87

—

Summa

2,382,938: 54

2,384,432: oi

1,612,749: 61

1,882,177: 5 8

2,368,272: so

2,856,951: 2 7

Inkomster.

Skogsförsäljningsmedel..............................

1,812,470: -

1,548,019: —

881,960: —

1,369,357: 86

1,547,721: 87

1,742,220: 31

Arrenden m. m..........................................

156,084: —

126,565: —

130,592: —

146,455: 82

169,089: 6 7

207,036: 5 7

Ersättning ur förnyelsefonden........................

49,876: 4 5

64,931: 89

50,443: 2 8

43,455: 96

51,312: —

58,907: 56

» för administrativa uppgifter .......

—

1,539:-

—

28,140: 96

38,586: 6 5

2,016: 91

Värde å utgående lager av virke ..................

364,508: o»

436,656: 45

321,639: —

294,767: —

561,562: n

704,795: 56

Förlust...............................................

—

206,720: 6 7

228,115: 38

—

—

141,974: 36

Summa

2,382,938: 54

2,384,432:01

1,612,749: 61

1,882,177:58

2,368,272; so

2,856,951:27

210

— 211 —

Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m.

§ 106.

Å sid. 175 och följande i del I av sin år 1925 avgivna berättelse framlade
revisorerna en översikt av bland annat de anslag av lånemedel, som
av riksdagen beviljats för olika ändamål, samt de beslutade anläggningar,
företag och anordningar för statens affärsdrivande verk, för vilka medel
återstode att anvisa; och meddelade revisorerna en på grund av berörda
översikt verkställd beräkning av beloppet av de medel, som skulle behöva
upplånas under de närmaste åren.

Till fullföljande av nämnda redogörelse anse sig revisorna höra även i
denna revisionsberättelse meddela vissa uppgifter i ifrågavarande hänseenden.

Till en början få revisorerna lämna nedanstående i tabellform uppställda
»översikt av för åren 1855— 3% 1927 anvisade lånemedel».

I tabellen äro ej upptagna de tillfälliga lånemedel å respektive 27,000,000
kronor till täckning av neutralitetskostnader och 135,648,300 kronor till
täckning av brist i 1918 års riksstat, som voro uppförda bland inkomsterna
i respektive 1917 och 1918 års riksstater, liksom ej heller de anslag av
tillfälliga lånemedel, vilka anvisats såsom rörelsekapital för kristidskommissionerna.

Samtliga i tabellen upptagna anslag till verkliga utgifter hava anvisats
till utgående av tillfälliga lånemedel. Så är ock fallet med förlaget till
statsverket till täckande av vissa förskjutna kostnader, anslagen till rörelsekapital
och varukredit, ävensom vissa belopp av låneunderstöden och av
anslagen till utlåningsfonderna samt statens affärsverksamhet.

Anslagen av tillfälliga lånemedel, anvisade t. o. m. riksstaten för
budgetåret 1926—1927 uppgå sammanlagt till ett belopp av 183,637,440
kronor, därav för verkliga utgifter 43,688,581 kronor och för utgifter till
kapitalökning 139,948,859 kronor, vilka belopp böra ökas med de summor,
varmed vissa förslagsanslag, anvisade att utgå av tillfälliga lånemedel,
överskridits. Härav hava från riksgäldskontoret utbetalts inalles 157,882,060
kronor 65 öre och till riksgäldskontoret intill den 1 innevarande december
återbetalats sammanlagt 108,368,409 kronor 86 öre, vadan riksgäldskontorets
fordran å ifrågavarande anslag nämnda dag utgjorde 49,513,650
kronor 79 öre.

— 212 —

Översikt av lör åren 1855 —

Anvisat
för år

Till utgift

er för

Statens affärsve

rksamhet

Statens

aktier

kr.

Statens

utlånings-

fonder

kr.

Post-

verket

kr.

Telegraf-

verket

kr.

Statens

järnvägar

kr.

Statens

vattenfalls-

verk

kr.

Summa sta-tens affärs-verksamhet
kr.

1855—1911

_

45,064,400

402,033,243

49,232,248

496,329,891

5,000,000

143,432,511

1912

—

4,000,000

15,684,900

13,950,000

33,634,900

—

10,155,000

1913

—

4,000,000

15,437,300

13,705,000

33,142,300

—

11,663,000

1914

—

4,600,000

17,084,000

9,123,000

30,807,000

—

11,507,000

1915

—

4.975,000

20,278,600

7,410,000

32,663,600

—

9,775,000

1916

—

5,800,000

19,000,000

7,175,000

31,975,000

—

1,500,000

1917

1,493,400

7,250,000

37,624,400

10,386,500

56,754,300

—

11,910,000

1918

2,515,000

30,021,700

111,216,700

23,745,000

. 167,498,400

1,010,000

17,850,000

1919

1,173,600

28,442,300

111,442,400

24,449,260

165,507,560

—

21,780,000

1920

3.714,600

33,127,600

1 83,543,100

40,323,050

160,708,350

—

18,840,000

1921

5,925.500

35,598,900

2101,134,100

*45,742,300

188,400,800

1,250,000

22,580,000

1922

1,289,900

20,885,000

3 32,782,000

21,437,530

76,394,430

750,000

19,420,000

1/l—:50/e 1923

400,000

15,000,000

5,043,100

3,750,000

24,193,100

—

11,250,000

1923—1924

800,000

16,200,000

414,212,500

9,889,000

41,101,500

15,000,000

31,390,000

1924—1925

971,000

7,000,000

5.524,900

4,150,000

17,645,900

4,000,000

15,550,000

1925—1926

700,000

600,000

12,946,000

7,450,000

21,696,000

—

17,200,000

1926—1927

847,000

11,459,700

6,900,000

4,170,000

23,376,700

—

12,590,000

Summa

19,830,000

274,024,600 1,011,887,243

296,087,888 1,601,829,731 27,010,000 388,392,511

1 Häri ingår gemensamt anslag lör postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och

2 Häri ingår gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och

arbeten vid telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk för bekämpande av

3 Häri ingår gemensamt anslag för telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfalls 4

Häri ingår gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och

Anm. 1. Av de i denna tabell upptagna anslagen komma följande belopp ej att dispofallsverk
30,000 kronor, Statens aktier 125,000 kronor, Kostnader för tobaksmonopolet 303,239
kronor.

Anm. 2. A riksstaterna för budgetåren 1924—1927 hava för telegrafverket och statens
lånemedel, som anvisats att utgå på tidigare riksstater men ej tagits i anspråk för sitt ur -

213 —

*°/« 1927 anvisade lånemedel.

k a p i t

a 1 ö k n

i n g

Till

verkliga

utgifter

kr.

Kostnader

för

tobaks-

monopolet

kr.

Spann-

måls-

lagerhus

och

fryshus

kr.

Förlag
till stats-verket

kr.

Låne-

under-

stöd

kr.

Rörel-

se-

kapital

kr.

Y aru-kredit

kr.

Summa
utgifter för
kapital-ökning

kr.

Summa

anvisade

lånemedel

kr.

_

_

_

_

_

_

644,762,402

_

644,762,402

—

—

—

—

—

—

43,789,900

—

43,789.900

—

—

—

—

—

—

44,805,300

—

44,805,300

—

—

—

—

—

—

42,314,000

—

42,314,000

100,000

—

—

—

—

—

42,538,600

—

42,538,600

20,200,000

—

—

—

—

—

53,675,000

—

53,675,000

8,650,000

—

—

—

—

—

77,314,300

—

77,314,300

—

10,500,000

20,502,949

3,350,000

—

—

220,711,349

28,280,612

248,991,961

—

—

—

65,000

—

—

187,352,560

7,132,000

194,484,560

-

1,300,000

—

—

—

—

180,848,350

5,013,669

185,862,019

—

—

—

5,909,780

50,000

10,000,000

228,190,580

1,255,300

229,445,880

—

—

—

3,020,000

—

—

99,584,430

7,000

99,591,430

—

—

—

—

—

—

35,443,100

—

35,443,100

—

—

—

6,710,000

—

—

94,201,500

—

94,201,500

—

— ‘

—

2,000,000

—

—

39,195,900

2,000,000

41,195,900

—

—

—

11,710,000

—

—

50,606,000

—

50,606,000

—

—

—

12,366,455

—

—

48,333,155

—

48,333,155

28,950,000

11,800,000

20,502,949

45,131,235

50,000 10,000,000 2,133,666,426

43.688,581

2,177,355,007

vattenfallsverk för uppförande av bostadshus å 7,500,000 kronor.

vattenfallsverk för uppförande av bostadshus å 10,000,000 kronor samt gemensamt anslag till
arbetslösheten å 9,000,000 kronor.

verk för bekämpande av arbetslösheten å 5,000,000 kronor,
vattenfallsverk å 2,000,000 kronor för uppförande av bostadshus.

neras: Telegrafverket 15,000,000 kronor, Statens järnvägar 15,001,885 kronor, Statens vattenkronor,
 Låneunderstöd 4,470,000 kronor och Verkliga utgifter 43 kronor. Summa 34,930,167

vattenfallsverk anvisats respektive 21,805,300 kronor och 1,500,000 kronor att täckas av fasta
sprungliga ändamål.

— 214 —

På grundval av från statens affärsdrivande verk införskaffade uppgifter
har upprättats följande tablå över av riksdagen beslutade anläggningar,
företag och anordningar för nämnda affärsverk, för vilka de erforderliga
anslagen icke före den 1 oktober 1926 i sin helhet beviljats av riksdagen,
anvisats av Kungl. Maj:t eller disponerats av vederbörande verk.

- 215 — 1 2 3 4 * 6 7 8 * 10

1

B

e v i 1 j a t

Beräknad

kostnad

kr.

Beviljat av
riksdagen
till och med
3% 1927

kr.

Därav
anvisat av
Kungl. Maj:t

kr.

Därav dispo-nerat genom
beslut av
vederbörande
verk
kr.

Återstår
att bevilja

kr.

1

2

3

4

5

Postverket:

Om- och tillbyggnad av centralpost-huset i Stockholm .....................

1 848,000

2 848,000: —

848,000

3 799,235:26

4 851,894:3 7

720,525

717,150: —

_

Telegrafverket.

Fortsatt utveckling av statens telefon-och telegrafväsende.....................

6 53,526,416

6 53,526,416: —

53,526,416

47,226,416: -

—

Inköp av A.-B. Stockholmstelefon ...

6 46,973,584

46,973,584: -

46,973,584

40,973,584: —

—

Statens järnvågar.

Omläggning av västra stambanans
ingangslinje över Hammarbyleden
samt förbättrade anordningar vid
Stockholms centralstation m. m.

11,550,000

10,050,000: —

10,050,000

5,328,000: —

1,500,000

'' Huvudrangerbangård vid Hallsberg

7 5,670,000

100,000

5,670,000: —

8 100,000: —

5,670,000

100,000

5,305,000: —

| Ombyggnad av bangården vid Stock-holms södra station.....................

—

1 Spåranordningar i anslutning till före-fintliga spårsystem .....................

9 405,000

V» 405,000: —

405,000

—

—

1 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 1,002,000.

2 Därutöver beviljade 674,000 kr. hava enligt riksdagens beslut använts för uppförandet
av en byggnad för bangårdspostkontor i Stockholm.

3 Därav för tillbyggnad kr. 785,269: 2 6.

4 Därav kr. 156,894: 3 7 av odisponerade behållningar å för uppförande av posthus i Krylbo

tidigare beviljade anslag samt kr. 95,000 tidigare beviljade medel för tillbyggnad av postverkets
fastighet i Västervik.

6 Därutöver hava anvisats dels kr. 2,236,000 av nedanstående anslag till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten
dels kr. 614,000 av nedanstående anslag till bostadshus för tjänstemän vid postverket
telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk dels ock kr. 1,000,000 av det å 1922
års tilläggsstat under femte huvudtiteln uppförda anslaget till bekämpande av arbetslösheten
å kr. 85,000,000.

B Reverser äro utfärdade å hela köpesumman.

7 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 6,550,000.

8 Beloppet skall utgå av vissa besparade anslagsmedel.

0 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successive fullbordas,
 har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1926 kvarstod oljdtat.

10 Därutöver beviljade kr. 525,700 skola enligt riksdagens beslut användas för andra
arbeten.

— 216 —

1

2

3

4

5

Anläggningar vid kol- och vatten-stationer ....................................

1 600,000

2 600,000

600,000

Dubbelspår Tranås—Aneby och Sand-sjö—Sä vsjö.................................

3 5,375,000

4 5,375,000

5,375,000

4,375,000

D:o Norrköping—Mjölby..................

11,550,000

11,550,000

11,550,000

11,400,000

—

Omläggning av linjen Kållered—Lin-dome ......................................

6 1,200,000

1,125,000

1,125,000

805,000

6

Ny lokomotivstation vid Charlotten-berg..........................................

695,000

695,000

695,000

200,000

Anordningar för förbättrad drifts-ekonomi vid vissa lokomotivstationer

1 200,000

200,000

200,000

Husbyggnader ..............................

1 735,000

7,8 735,000

735,000

—

—

Iståndsättande av vissa järnvägshotell

325,000

325,000

321,500

321,500

—

Skenfria vägkorsningar m. m..........

1 634,900

9 634,900

634,900

—

—

Elektriska belysningsanläggningar ...

'' 350,000

10,11 350,000

350,000

—

—

Växel- och signalsäkerhetsanläggningar

1 800,000

800,000

800,000

—

—

Dispositionsanslag för oförutsedda och
mindre arbeten .........................

1 901,600

13 901,600

901,600

Statsbanan Hällnäs—Stensele .........

18,875,000

13 11,875,000

11,875,000

11,250,000

6,000,000

D:o Jörn—Gubblijaure ..................

14 6,700,000

3,500,000

3,500,000

2,095,000

3,200,000

1 Se not 9 å föregående sida.

Därutöver beviljade kr. 155,000 skola enligt riksdagens beslut användas för andra

arbeten.

s Kostnaden tidigare beräknad till kr. 5,010,000.

Därav kr. 750,000 av anslag till vissa arbeten, med vilkas utförande ansetts böra tillsvidare
anstå, samt kr. 1,605,000 av överskott å anslag till andra byggnadsföretag.

6 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 1,500,000.

Återstående kostnad kr. 75,000 beräknas skola täckas genom överflyttning av överskottsmedel
å andra arbeten.

7 Därav skola kr. 440,000 utgå av vissa besparade anslagsmedel.

8 Därutöver beviljade kr. 847,300 skola enligt riksdagens beslut användas för andra

arbeten.

9 Därav skola kr. 212,900 utgå av vissa besparade anslagsmedel.

10 Beloppet skall utgå av vissa besparade anslagsmedel.

Därutöver beviljade kr. 100,000 skola enligt riksdagens beslut användas för andra

arbeten.

12 Av detta belopp skola kr. 40,200 utgå av vissa besparade anslagsmedel.

Därutöver hava anvisats kr. 1,000,000 av nedanstående anslag till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfa llsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten.

Kostnad för bandelen Jörn Arvidsjaur. Kostnaden för banan i sin helhet har tidigare
beräknats till kr. 8,180,000.

— 217 —

-p--------------- - -

1

|

2

8

4

5

Inlandsbanan mellan Volgsjön och
Gällivare...................................

1 38,050,000

2,3 33,250,000

33,250,000

30,660,000

4,300,000

Markförvärv .................................

4 650,000

650,000

650,000

—

_ !

Genomgående tryckluftbroms betr.
statens järnvägars rullande materiel

6 17,500,000

6 13,600,000

13,600,000

12,874,000

,

Säger

15,200,000

Statens natten fall sverk.

Första utbyggnaden av kraftstationen
vid Lilla Edet ...........................

8 14,700,000

0 11,200,000

11,200, OCH»

9,850,000

—

Förberedande åtgärder för Vänerns
reglering...................................

10 3,350,000

3,150,000

3,150,000

2,850,000

200,000

Dalälvens reglering ........................

1,499,140

11 1,499,140

1,499,140

1,290,140

—

Kraftstationen vid Norrforsen i Ume
älv .........................................

12 6,690,000

6,690,000

6,690,000

6,000,000

—

1 Kostnaden endast beräknad för under byggnad varande delar av banan, nämligen t olgsjön—Blattnicksele
och Gällivare—Jokkmokk, samt för den av järnvägsstyrelsen föreslagna
bandelen Blattnicksele—Sorsele. Kostnaden för banan i sin helhet har tidigare beräknats
till kr. 30,150,000.

2 Därutöver hava anvisats kr. 200,000 av nedanstående anslag till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten,
 ävensom kr. 150,000 av de å 1921 års tilläggsstat under femte huvudtiteln uppförda
anslagen till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd å tillhopa kr. 34,500,000.
Av berörda belopp å kr. 150,000 hava enligt senare meddelad föreskrift kr. 3,200 använts till
automobilvägbyggnad i Bohuslän och kr. 46,800 till täckande av merkostnad genom beställning
hos svenskt industriföretag av järnöverbyggnaden till stora bagspannet för bron över
Hammarbyleden vid Års ta holmar.

3 Därav kr. 1,200,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader.

4 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1926 kvarstod olyftat.

8 Kostnadsberäkningarna äro grundade pa förutsättningen, att de under andra kvartalet
1925 kalkylerade priserna icke komma att för den återstående monteringen avsevärt överskridas.
 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 23,422,000.

0 Därutöver beviljade kr. 1,200,000 skola enligt riksdagens beslut användas för vissa andra
ändamål.

. ’ Återstående beloppet, kr. 3,900,000 skall enligt järnvägsstyrelsens beslut utgå av till gängliga

förnyelsefondsmedel.

i8 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 13,850,000.

9 Därutöver har Kungl. Maj:t anvisat kr. 3,500,000 av det å 1922 års tilläggsstat under
femte huvudtiteln uppförda anslaget till bekämpande av arbetslösheten å kr. 85,000,000.

10 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 2,850,000.

. 11 Däri ingå anslag till regleringsarbeten vid Skattungen och Oresjön, Amungen, Ljugaren,
Balungen samt Flaten-, Snesen- och Vänjansjöarna.

12 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 6,050,000.

— 218 —

1

2

3

4

6

Reglering och upprensning av Motala
ström mellan sjöarna Roxen och
Glan .........................

1 1,205,000

100,000

21,000,000

2 1,105,000

Inköp av vattenfall och fastigheter
samt utförande av nyanläggningar

20,360-,708: 7 2

20,356,848:72

Säger

1,305,000

Gemensamma anslag för postverket,
telegrafverket, samt statens järnvägar
och valtenfallsverk.

Hostadshus för tjänstemän vid post-verket, telegrafverket samt statens
järnvägar och vattenfallsverk ......

Arbeten för telegrafverkets samt statens
järnvägars och vattenfallsverks räk-ning för bekämpande av arbetslös-heten ........................

—

17,500,000

14,636,391: 5 o

16,000,000: —

13,498,141: 50

15,860,000: —

Statens domäner.

Jägmästarebostäder i vissa revir......

2,223,384

3 2,223,384

1,669,016: 7 8

1,521,660: —

1

Summa

16,505,000

1 Statens andel i kostnaden.

2 Ifrågavarande belopp, kommer e] att äskas av 1927 års riksdag.
8 Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

Enligt förestående tablå, skulle för fullföljandet av de å densamma upptågna
anläggningar, företag och anordningar i överensstämmelse med före
den 1 oktober 1926 uppgjorda planer och kostnadsberäkningar erfordras,
att riksdagen beviljade ytterligare anslag till ett sammanlagt belopp av

16.505.000 kronor; och skulle alltså under förutsättning av oförändrat
medelsanskaffningssätt berörda belopp återstå att upplåna.

Av de anslag av lånemedel för utgifter till kapitalökning, som riksdagen
anvisat för tiden till och med den 30 juni 1927, återstodo den 1 innevarande
december att utbetala 114,047,000 kronor. Då härtill lägges det
belopp av 16,505,000 kronor, som enligt vad ovan meddelats återstår att
anvisa för beslutade företag, anläggningar och anordningar, därest dessa
komma att enligt hittills uppgjorda kostnadsberäkningar fullbordas och
medlen därför anskaffas genom upplåning, kommer man till ett belopp av

130.552.000 kronor, som inom de närmaste åren skulle behöva utbetalas
av upplånade medel.

Kristidskommissioiiernas aweckling,

§ 107.

På grund av insända räkenskaper och räkenskapsuppgifter
Terna låtit upprätta nedanstående tabeller till belysande av
missionernas fortsatta avveckling.

Bränslekommissionen i likvidation.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ...............................................................................

Inkomster:

Statsanslag:

XII. Oförutsédda, utgifter.....................................................

Summa

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1925:

Utgifter:

Avlöningar ...............................................................

Resekostnader.........................................................

Inkasso- och rättegångskostnader..........................

Skatter......................................................................

Utförda kulturarbeten.............................................

Diverse omkostnader................................................

Vedkonto:

Ersättning för utstämplad, men ej

avverkad skog .............................. 460,189: 13

Restersättning för avverkad ved 276,607: 6 4
Diverse ersättningar ........................ 9,889: o 7

22,715: 21
10,984: 9 9
9,731: 19
1,415: so
7,519: 84
1,727: 68

746,685: 84

Tillgångar:

Kassabehållning
Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926:

135: 84
143,716: 7 9

hava revisokristidskom -

630,546: 3 5

985^000—
1,615,546: 35

4,840: —

800,780: 2 5

— 220 —

Förskott.................................................................. 55,163: 8 2

Fordringar ......................................................... 14,984: 8 2

Värde å inventarier m. m., som överlämnats

Summa

Statens industrikommissions fond.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

1,615,546: 35.

Tillgångar ........

51,509: 9 7

Inom linjen......

................................................ 3,799,104:2 4

Inkomster:

Räntemedel .....

898: 13

Summa

Kredit.

Balans den 30 juni 1926:

52,408: i o.

Tillgångar:

Innestående i

bank ............................................. 50,351: 15

Fordringar ....

....................................................... 2,056: 9 5

52,408: i o

Inom linjen:

Lager av metaller i Leningrad 3,750,856: 4 8

Fordran hos Naftaindustri- och

handelsbolaget Mazout i Le-

ningrad ..

......................... 48,247:7 6 3,799,104:24

Summa

Statens folkhushållningskommissions fond.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

52,408: i o.

Tillgångar ........

Inkomster:

2,594,525: 9 7

Ersättningsmedel

...................................................... 33,851:io

Räntemedel ........

...................................................... 21,347: 62

Balans den 30 juni 1926:

55,198: 72

Skulder:

I allmänhet ...

1,843: 5 6

Summa

2,651,568: 25.

— 221 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder.....................................................................................

Utgifter:

Arvoden till ombud och expeditionskostnader 2,681:

1,843: 5 6

Resekostnader.................

Till statsverket

........................................... 2,425: 5 0

Leverering:

5,106: so

11,592,737: 12

Tillgångar:

Innestående i bank •••
Fordringar

Balans den 30 juni 1926:

........................................... 327,899: n

....................................... ... 723,981:9 6

1,051,881: 07

Summa

2,651,568: 25.

Statens krigsförsäkringskommission.

Debet.

Tillgångar ...................

Balans den 1 juli 1925:

156,182: 52

Räntemedel .................

Frigiven garanti ..........

Inkomster:

........................................... 45: 9 8

........................................... 1,177: so

1,223: 7 8

Skulder:

I allmänhet .............

Balans den 30 juni 1926:

1,289: 7 6

Summa

158,696: 06

Skulder......................

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

2,467: 56

Till statsverket ...........

Leverering:

1154,892: 7 6

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926:

1,335: 74

Summa 158,696: 06.

1 Beloppet taget i anspråk för finansieringen av riksstatsutgifterna för budgetaret 1925-1926.

Av revisorerna avlagda besök, vilka ej föranlett något uttalande eller
någon erinran från revisorernas sida.

Av revisorerna avlagda besök vid nedannämnda statens verk och inrättningar
m. m. hava icke föranlett något uttalande eller någon erinran
från revisorernas sida, nämligen vid
lantmäterikontoret i Örebro, allmänna läroverket i Örebro, tullkammaren
i Örebro, tekniska gymnasiet i Örebro, dövstumskolan i Örebro, strafffängelset
i Örebro, handelsgymnasiet i Örebro, hospitalet i Kristinehamn,
hantverksskolan för blinda i Kristinehamn, gränsbevakningschefens expedition
i Karlstad, lantmäterikontoret i Karlstad, domkapitlet i Göteborg,
latinläroverket i Göteborg, landsarkivet i Göteborg, lotsbarnskolan i Vinga,
vanföreanstalten i Hälsingborg, handelsgymnasiet i Hälsingborg, allmänna
läroverket i Hälsingborg, landsarkivet i Lund, tullkammaren
i Ystad, tullkammaravdelningen i Kristianstad, lantmäterikontoret
i Kristianstad, allmänna läroverket i Växjö, domkapitlet i
Växjö, lantmäterikontoret i Växjö, centralfängelset å Härianda, Borenshults
fiskodlingsanstalt, folkskoleseminariet i Göteborg, folkskoleseminariet
i Lund, folkskoleseminariet i Växjö, tullkammaren i Hälsingborg,
 universitetet i Lund, hovrätten över Skåne och Blekinge, Strömsholmis
slott, Strömsviks gård, Livregementets grenadjärers kasemetablissemang
i Örebro, Värmlands regementes kasernetablissemang i Karlstad,
Göta artilleriregementes kasemetablissemang å Kviberg invid Göteborg,
A.-B. Bofors nobelkruts anläggningar i Bofors, landstormsförrådet i skansen
Lejonet i Göteborg, Vinga fyrplats, lotsverkets tjänstefartyg »Göteborg»,
 husar- och dragonlägren å Ljungbyhed, Skånska husarregementets
kasernetablissemang i Hälsingborg, Smygehuks fyrplats, Vendes artilleriregementes
skjutfält vid Rinkaby, tygverkstäderna i Kristianstad, Störa
kronhuset i Kristianstad, artillerilaboratoriet i Kristianstad, Norra
skånska infanteriregementets kasernetablissemang i Kristianstad, Kronobergs
regementes kasernetablissemang invid Växjö, flottans pensionskassa,
Aspö bergsbatteriet, pansarkryssaren »Fylgia», undervattensbåten »Draken»,
 pansarskeppet »Sverige», ''bygget av undervattensbåten »Gripen»,
kustartilleriets fartygsmateriel i Karlskrona, befästningarna vid Oscarsväm
invid Karlskrona, befälhavande amiralens expedition i Karlskrona,
stationsikontoret i Karlskrona, Hägernäs flygstation, Hägerstalunds flygfält,
 fortifikation sbefälhavarens i Vaxholm expedition, Aktiebolaget Bofors’
anläggningar i Bofors, Vendes artilleriregementes kasernetablisse -

- 223 —

mans i Kristianstad, arméns centrala heklädnadsverkstad, torpedverkstaden
i Karlskrona, n nd er o tf ic erssk ol an i Stockholm, generalstaben, krigshögisfeolan,
 flygstyrelsen, krigsarkivet, Upplands infanteriregementes kasemetahlissemang,
 ridhus i Örebro, övningsfartyget »af Chapman», postkontoret
i Örebro, telegrafstationen i Örebro, statens järnvägars anläggningar
i Örebro, trafikinspektionen i Kristinehamn, telegrafstationen i
Kristinehamn, postkontoret i Karlstad, telegrafstationen i Karlstad, postkontoret
i Kungälv, telefonstationen i Kungälv, telegrafstationen i Göteborg,
 statens järnvägars lokomotivverkstad i Göteborg, telegrafstationen
i Hälsingborg, postkontoret i Skanör, telegrafstationen i Skanör, post,
telefon och telegraf i Falsterbo, postkontoret i Ystad, telegrafstationen i
Ystad, länsstyrelsen i Kristianstad, postkontoret i Kristianstad, telegrafstationen
i Kristianstad, länsstyrelsen i Karlstad, linjeomläggning Kållered—Lindome,
 radiostationen Grimeton, bangården m. m. i Alvesta, telegrafstationen
i Växjö, Kronobergs slottsruin i Växjö, länsstyrelsen i
Växjö, överjägmästarexpeditionen i Växjö, ämbetsbyggnaden i kvarteret
Murmäistaren i Stockholm, telegraf- och telefonstationen vid Skeppsbron,
telefonstationen Vegagatan 10, telegrafstationen i Östersund, telegrafstationen
i Uppsala.

Under revisionens gång hava besök avlagts å nedan nämnda platser och
hava i dessa besök deltagit följande revisorer, nämligen:

vid hingstdepån å Strömsholm: undertecknade Johansson, J. Nilsson,
Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson, Sävström
och Ödström;

vid lantmäterikontoret i Örebro: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Frändén, Svensson och Sävström;

vid allmänna läroverket i Örebro: undertecknade Johansson, Bärg, Frändén,
 Elisson och Sävström;

vid tullkammaren i Örebro: undertecknade Johansson, Larson, Bärg
Elisson och Sävström;

vid tekniska gymnasiet i Örebro: undertecknade Johansson, Larson,
Bärg, Elisson, O. Nilsson och Sävström;

vid dövstumskolan i Örebro: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Elisson och Sävström;

vid sträffängelset i Örebro: desamme;

vid handelsgymnasiet i Örebro: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
och Sävström;

vid hospitalet i Kristinehamn: undertecknade J. Nilsson, Bärg, Elisson,
Borg och Svensson;

vid hantverks skolan för blinda i Kristinehamn: desamme;

vid folkskoleseminariet i Karlstad: undertecknade Johansson, J. Nilsson,
Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson och
Sävström;

— 224

vid gamla gymnasiet i Karlstad: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Elisson, 0. Nilsson och Sävström;

vid straffängelset i Karlstad: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Elisson och Sävström;

vid tullkammaren i Karlstad: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Elisson, 0. Nilsson och Sävström;

vid allmänna läroverket i Karlstad: undertecknade Johansson, Bärg och
Sävström;

vid gränsbevakningschefens expedition i Karlstad: undertecknade Johansson,
 J. Nilsson, Larson, Bärg, Elisson, Borg, 0. Nilsson och Sävström;

vid lantmäterikontoret i Karlstad: undertecknade Johansson, Bärg, Frändén,
 Elisson och Sävström;

vid gränstullstationen i Eda: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
 Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och Ödström; vid

gränstullstationen i Högsäter: desamme;

vid gränstullstationen i Hån: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
 Frändén, Elisson, Borg, Svensson, Sävström och Ödström;

vid folkskoleseminariet i Göteborg: undertecknade J. Nilsson, Larson,
Frändén, Borg och Svensson;

vid domkapitlet i Göteborg: undertecknade Johansson, Larson, Elisson,
Svensson och Sävström;

vid centralfängelset å Härianda: undertecknade Johansson, Larson,
Svensson och Sävström;

vid latinläroverket i Göteborg: undertecknade Johansson, Svensson och
Sävström;

vid tullförvaltningen i Göteborg undertecknade Johansson, Larson, Elisson,
 Svensson och Sävström;

vid landsarkivet i Göteborg: desamme;

vid lotsbarnskolan i Vinga: undertecknade Larson, Bärg, Borg och Sävström; vid

hospitalet i Hälsingborg: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Elisson och Sävström;

vid tullkammaren i Hälsingborg: desamme;

vid vanföreanstalten i Hälsingborg: undertecknade Johansson, Bärg,
Frändén, Svensson och Sävström;

vid handelsgymnasiet i Hälsingborg: undertecknade Johansson, Larson,
Bärg och Sävström;

vid allmänna läroverket i Hälsingborg: undertecknade Johansson, Larson,
 Bärg, Elisson och Sävström;

vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt: undertecknade Johansson, J.
Nilsson, Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, Svensson, Sävström
och Ödström;

vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona: desamme;

225 —

vid utsädesföreningens huvudanstalt vid Svalöf: desamme;
vid Alnarps egendom med därå förlagda institutioner: undertecknade
Johansson, J. Nilsson, Larson, Bärg, Frändén, Borg, Lorichs, O. Nilsson,
Svensson, Sävström och ödström;

vid Flyinge hingstdepå och stuteri: undertecknade Johansson, J. Nilsson,
Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson, Sävström
och Ödström;

vid universitetet i Lund: undertecknade J. Nilsson, Larson, Frändén,
Elisson, Borg, Lorichs, Svensson och ödström;

vid landsarkivet i Lund: undertecknade Johansson, Bärg, Elisson, O.
Nilsson, Svensson, Sävström och. Ödström;

vid folkskoleseminariet i Lund: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Elisson, O. Nilsson, Sävström och ödström;

vid hovrätten över Skåne och Blekinge i Malmö: undertecknade Johansson,
 Larson, Bärg, Elisson, O. Nilsson och Sävström;
vid tullförvaltningen i Malmö; desamme;

vid tullkammaren i Ystad: undertecknade Johansson, Larson, Elisson, O.
Nilsson och Sävström;

vid straffängelset i Kristianstad: desamme;

vid allmänna läroverket i Kristianstad: undertecknade Johansson, Elisson,
 0. Nilsson och Sävström;

vid tullkammar av delning en i Kristianstad: undertecknade Johansson,
Larson, Elisson, 0. Nilsson och Sävström;
vid lånt mäter ikontor et i Kristianstad: desamme;
vid domkapitlet i Växjö: desamme;
vid hospitalet i Växjö: desamme;
vid centralfängelset i Växjö: desamme;

vid folkskoleseminariet i Växjö: undertecknade Johansson, Elisson, 0.
Nilsson och Sävström;

vid lantmäterikontoret i Växjö: undertecknade Johansson, J. Nilsson,
Larson, Frändén och Sävström;

vid tullkammaren i Mon: undertecknade Johansson, Frändén, Borg, Sävström
och ödström;

vid Borenshults
Lorichs, 0. Nilsson och Svensson;
vid Vreta klosters kyrka: desamme;

vid åkerbrukskolonien Hall: undertecknade Johansson, Bärg, Borg, Sävström
och Ödström;

vid tullkammaren i Storlien: desamme jämte Frändén;
vid länsresidenset i Östersund: desamme;

vid allmänna barnbördshuset i Stockholm: undertecknade Johansson,
Larson, Bärg, 0. Nilsson och Sävström;

vid statens reproduktionsanstalt: undertecknade Johansson, Bärg, Borg,
Sävström och Ödström;

15 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. I.

— 226

vid gymnastiska centralinstitutet: desamme;

vid mynt- och justeringsverket: undertecknade Larson, Bärg, O. Nilsson
och Svensson;

vid vissa tullokcder i Stockholm: undertecknade Larson, Bärg och O.
Nilsson;

vid f. d. remontdepån Utnäslöt vid Strömsholm: undertecknade Johansson,
 J. Nilsson, Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson,
Svensson, Sä vström och ödström;
vid ridskolan å Strömsholm: desamme;

vid remontdepåchefens hostad å Strömsviks gård: desamme;
vid Strömsholms slott: desamme;

vid Svea trängkår i Örebro: undertecknade J. Nilsson, Frändén, Borg,
Lorichs, Svensson och ödström;
vid Livregementets grenadjärer i Örebro: desamme;
vid ridhuset Olaigatan 21 i Örebro: undertecknade Frändén, Svensson och
Ödström;

vid aktiebolaget Bofors anläggningar: undertecknade Johansson, J.
Nilsson, Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson
och Sä vström;

vid Bofors Nobelkrut verk: desamme;

vid Värmlands regemente i Karlstad: undertecknade J. Nilsson, Frändén,
 Borg, Lorichs och Svensson;

vid Göta artilleriregemente i Göteborg: desamme;

vid Göteborgs landstormsområdes förråd: undertecknade J. Nilsson,
Frändén, Elisson, Borg, Lorichs och ödström;

vid skansen Lejonet i Göteborg: undertecknade J. Nilsson, Frändén,
Borg, Lorichs och Ödström;

vid Vinga lotsplats: undertecknade Larson, Bärg, Borg och Sävström;

vid Vinga fyr: desamme;

vid lotsbåten Göteborg: desamme;

vid Varbergs fästning: undertecknade J. Nilsson, Larson, Bärg, Frändén,
 Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och ödström;

vid flygfältet å Ljungbyhed: undertecknade J. Nilsson, Frändén, Lorichs,
Svensson och ödström;

vid Herrevadsklosters remontdepå: desamme;
vid husar- och dragonlägren å Ljungbyhed: desamme;
vid Skånska husarregementet i Hälsingborg: desamme;
vid Smygehuks fyrplats: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
Bärg, Frändén, Borg, O. Nilsson, Sävström och ödström;

vid Rinkaby skjutfält: undertecknade J. Nilsson, Frändén, Borg, Lorichs,
 Svensson och ödström;
vid Wendes artilleriregmente i Kristianstad: desamme;
vid tygverkstäderna i Kristianstad: undertecknade J. Nilsson, Frändén,
 Borg, Lorichs och Svensson;

— 227

vid störa kronhuäef i Kristianstad: undertecknade J. Nilsson, Frändén,
Borg och Lorichs; ur. i ; , ,

vid laboratoriet och ammunitionsförrådet för A.3 i Kristianstad: desamme; vid

Norra skånska infanteriregementet i Kristianstad: undertecknade J.
Nilsson, Frändén, Borg och Svensson;

vid Kronobergs regemente i Växjö: undertecknade J. Nilsson, Frändén,
Lorichs och Ödström;

vid arméns centrala beklädnadsverkstad: undertecknade J. Nilsson, Larson,
 Frändén, Elisson, Borg, Lorichs och Svensson;

vid marinens centrala beklädnadsverkstad: undertecknade J. Nilsson,
Larson, Elisson, Borg, Lorichs och Svensson;
vid flottans pensionskassa: undertecknade J. Nilsson, Larson och Lorichs;
vid Aspöbergsbatteriet: undertecknade J. Nilsson, Larson, Lorichs, O.
Nilsson och Svensson;
vid pansarkryssaren »Fylgia»; desamme;
vid undervattensbåten »Draken-»: desamme;
vid undervattensbåten »Gripen»: desamme;
vid övningsfartyget »af Chapman»: desamme;
vid pansarskeppet »Sverige»: desamme;
vid torpedverkstaden i Karlskrona: desamme;
vid kustartilleriets materiel i Karlskrona: desamme;
vid befälhavande amiralens expedition i Karlskrona: desamme;
vid stationskontoret i ''Karlskrona: desamme;
vid Oscarsvärn: desamme;

vid ingenjörskompaniet i Karlskrona: desamme;
vid kustartilleriets förråd i Karlskrona: desamme;
vid Hägernäs flygstation: desamme;

vid Hägerstalunds flygfält: undertecknade J. Nilsson, Lorichs, O. Nilsson
och Svensson;

vid fortifikationsbefälhavarens i Vaxholm expedition: undertecknade

J. Nilsson, Larson, Lorichs, O. Nilsson och Svensson;
vid Järvafältet: desamme;
vid högvakten å Stockholms slott: desamme;

vid 4:e flygkårens förläggning å Frösön: undertecknade Johansson,
Bärg, Frändén, Borg och Sävström;

vid Upplands infanteriregemente i Uppsala: undertecknade J. Nilsson,
Borg och Lorichs;

vid underofficersskolan: undertecknade J. Nilsson och Lorichs;
vid ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten i Stockholm: undertecknade
J. Nilsson, Lorichs och Sävström;

vid Gustafshögs koldepå i Nacka: undertecknade J. Nilsson, Borg och
Lorichs;

— 228 —

vid Kvicksunds bro: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson, Bärg,
Frändén, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson, Sävström och ödström;

vid länsstyrelsen i Örebro: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
 Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson, Säv-;
ström och Ödström;
vid slottet i Örebro: desamme;

vid statens järnvägars anläggningar i Örebro: desamme;
vid postkontoret i Örebro: undertecknade Johansson, Bärg, Frändén,
Lorichs, Svensson, Sävström och Ödström;

vid telegrafstationen i Örebro: undertecknade Johansson, Bärg, Frändén,
 Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och Ödström;

vid statens järnvägars godsmagasin i Örebro: undertecknade Johansson,
Larson, Bärg, O. Nilsson och Sävström;

vid trafikinspektionen i Kristinehamn: undertecknade Johansson, Larson,
 Bärg, Frändén, Lorichs, O. Nilsson och Sävström;

vid järnvägsstationens tillbyggnad i Kristinehamn: undertecknade Johansson,
 Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Lorichs och Sävström;

vid postkontoret i Kristinehamn: undertecknade Johansson, Larson,
Bärg, Frändén, Lorichs, O. Nilsson och Sävström;

vid posthusbygget i Kristinehamn: undertecknade Johansson, Bärg,
Frändén, Lorichs och Sävström;

vid telegrafstationen i Kristinehamn: undertecknade Johansson, Larson,
Bärg, Frändén, Lorichs och Sävström;

vid länsstyrelsen i Karlstad: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
 Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och Ödström; vid

jägmästareexpeditionen i Karlstad: undertecknade Johansson, Larson,
 Bärg, Elisson och Sävström;

vid bangården i Karlstad: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Frändén, Elisson, O. Nilsson och Sävström;

vid postkontoret i Karlstad: undertecknade Larson, Elisson, Lorichs,
Svensson och ödström;

vid telegrafstationen i Karlstad: undertecknade Frändén, Lorichs,
Svensson och ödström;

vid Bohus fästning sruin: undertecknade J. Nilsson, Borg, Lorichs och
Ödström;

vid postkontoret i Kungälv: desamme;
vid telefonstationen i Kungälv: desamme;

vid jägmästarexpeditionen i Göteborg: undertecknade J. Nilsson, Frändén,
 Elisson, Borg, Lorichs, Svensson och ödström;

vid telegrafstationen i Göteborg: undertecknade J. Nilsson, Frändén,
Borg, Lorichs, Svensson och ödström;

vid statens järnvägars lokomotivverkstad i Göteborg: undertecknade J.
Nilsson, Frändén, Borg, Lorichs och Ödström;

— 229 —

vid linjeomläggningen Koller ed—Lindome: undertecknade J. Nilsson,
Larson, Bärg, Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och ödström;

vid radiostationen i Grimeton: undertecknade J. Nilsson, Larson, Bärg,
Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och Ödström;

vid postkontoret i Hälsingborg: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Frändén, Elisson och Sävström; /

vid telegrafstationen i Hälsingborg: undertecknade Johansson, Larson,
Bärg, Frändén, Elisson, Sävström och Ödström;

vid ångfärjestationen i Hälsingborg: undertecknade Johansson, J. Nilsson,
 Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Svensson, Sävström och
Ödström;

vid järnvägsstationen och bangården i Lund: undertecknade Johansson,
Larson, Bärg, Frändén, Elisson och Sävström;

vid länsstyrelsen i Malmö: undertecknade J. Nilsson, Frändén, Elisson,
Borg, Lorichs, Svensson och Ödström;

vid postkontoret i Malmö: undertecknade J. Nilsson, Frändén, Borg,
Lorichs, Svensson och Ödström;

vid Bulltofta flygfält och flygstation: undertecknade Johansson, J.
Nilsson, Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson,
 Sävström och Ödström;
vid Fossie boställe: desamme;
vid Arrie boställe: desamme;
vid Månstorps kungsgård: desamme;
vid Västra Ingelstads prästboställe: desamme;
vid Fuglie boställe: desamme;
vid Stegstorps boställe: desamme;
vid Haglösa kungsgård: desamme;
vid Gylle boställe: desamme;
vid Raskarums gård: desamme;

vid postkontoret i Skanör: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
 Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Svensson, Sävström och Ödström;

vid telegrafstationen i Skanör: undertecknade Johansson, J. Nilsson,
Bärg, Frändén, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson, Sävström och
Ödström;

vid post, telefon och telegraf i Falsterbo: undertecknade Johansson, J.
Nilsson, Larson, Bärg, Frändén, Elisson, Borg, O. Nilsson, Svensson och
Sävström;

vid postkontoret i Ystad: undertecknade J. Nilsson, Larson, Bärg, Elisson,
 Borg, Lorichs och Svensson;

vid telegrafstationen i Ystad: undertecknade J. Nilsson, Bärg, Elisson,
Borg, Lorichs och Svensson;

vid SäUhögs boställe: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
Bärg, Elisson, Borg, Lorichs, O. Nilsson, Svensson, Sävström och ödström;
vid Trullsbo: desamme;

230 —

.''Vid\ Magelhems boställe: desamme;
vid Norra. Äsum (Olof Olsson): desamme;

•vid florm Å$um (Gunnar Persson): desamme;
vid Lille kungsgård: desamme;

vid länsstyrelsen i Kristianstad: undertecknade Johansson, Larson,
Elisson, Borg, O. Nilsson och Sä vström;

Vid postkontoret i Kristianstad: undertecknade Johansson, Larson, Elisson
och Sävström;

vid telegrafstationen i Kristianstad: undertecknade Johansson, Elisson,
Sävström och Ödström;

vid bangården m. m. i Alvesta: undertecknade Johansson, Larson, Bärg,
Elisson, Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och Ödström;

vid telegrafstationen i Växjö: undertecknade Johansson, Bärg, Lorichs,
Svensson, Sävström och Ödström;

vid postkontoret i Växjö: undertecknade Johansson, Larson, Bärg, Lo-,
riqhs, Svensson, Sävström och ödström;

vid Kronobergs slottsruin i Växjö: undertecknade Johansson, J. Nilsson,
 Larson, Bärg, Elisson, Borg, Lorichs, Sävström och ödström;

vid länsstyrelsen i Växjö: undertecknade Johansson, J. Nilsson, Larson,
Bärg, Elisson, Borg, Lorichs, Svensson, Sävström och Ödström;

vid över jägmästareexpeditionen i Växjö: undertecknade Johansson,
Larson, Bärg, Elisson och Sävström;

vid ecklesiastika jorden Ängstugan intill Linköping: undertecknade J.
Nilsson, Larson, Borg, Lorichs, O. Nilsson och Svensson;

vid ömhet sbyggnaden i kvarteret Murmästaren i Stockholm: undertecknade
Johansson, J. Nilsson och Sävström;

vid Arvfurstens palats: undertecknade Johansson, Bärg, Sävström och
Ödström;

vid telegrafstationen vid Skeppsbron: desamme;

vid telefonstationen vid Skeppsbron: undertecknade Johansson, Bärg
och Sävström;

vid telefonstationen vid Vegagatan 10: undertecknade Johansson, Bärg,
Borg, Sävström och ödström;

vid telefonstationen Norrtullsgatan 47: desamme;

. vid Storliens järnvägsstation: undertecknade Johansson, Bärg, Frändén,
 Borg, Sävström och ödström;
vid tullkammaren i Storlien: desamme;
vid lantmäterikontoret i Östersund: desamme;
vid postkontoret i Östersund: desamme;
vid telegrafstationen i Östersund: desamme;

vid telegrafstationen i TJppsala: undertecknade J. Nilsson, Borg, Lorichs
och Sävström;

vid visso boställen i Kristianstad och Malmöhus län: undertecknade

— 231 —

Johansson, J. Nilsson, Larson, Prändén, Elisson, Borg, Lorichs, Sävström
och Ödström;

vid vissa ecklesiastika boställen i Kristianstads län: undertecknade
Frändén, O. Nilsson och Ödström;

vid vissa boställen i Dalsland: undertecknade Johansson, Frändén, Sävström
och ödström.

Stockholm den 15 december 1926.

J. B. JOHANSSON.
A. J BÄRG.

K. A. BORG.
JOH. G. SVENSSON.

JOH. NILSSON.
A. O. FRÄNDÉN.
L. L. LORICHS.
AUG. SÄVSTRÖM.

EDW. LARSON.
ANDERS ELISSON.

O. NILSSON.

P. ÖDSTRÖM.

Nils Löwbeer.

RIKSDAGENS REVISORERS

B E RÅTTE LS E

OM DEN ÅR 1926 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

STATSVERKETS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1925—30 JUNI 1920

DEL II

TABELLER

STOCKHOLM 1926
1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning.

Första huvudtiteln.

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för
de kungl. ho-ven upplåtna byggnader
Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms
slott ....................................

Brandväsendet och yttre lyshållningen

vid Stockholms slott........................

Drottningholms slott...........................

Gripsholms d:o .....................

Ulriksdals d:o ...........................

Haga lustslott och park ....................

Strömsholms slott ...........................

Rosersbergs d:o ............................

Andra huvudtiteln.

Justitiedepartementet .....................

Justitiekanslersexpeditionen ............

Högsta domstolen och nedre justitierevi sionen

......................................

Svea hovrätt ..................................

Göta d:o .................................

Hovrätten över Skåne och Blekinge......

Fångvårdsstyrelsen..........................

Statens uppfostringsanstalt å Bona ......

Tredje huvudtiteln.

Utrikesdepartementet..........................

Fjärde huvudtiteln.

Arméförvaltningen............................

Arméns totalkostnader......................

Krigshögskolan .............................

Artilleri- och ingenjörhögskolan .........

Ridskolan .......................................

Infanteriskjutskolan ..........................

Krigsskolan.................................

Marinförvaltningen ..........................

Sjökrigshögskolan ...........................

Sjökrigsskolan....................................

Sjökarteverket....................................

Femte huvudtiteln.

Socialdepartementet ...........................

Riksförsäkringsanstalten .....................

Försäkringsrådet................................

Socialstyrelsen .................................

Centrala skiljenämnden.....................

Sid.

Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister å Svartsjö 41
Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister i Landskrona
............................................ 42

Statens vårdanstalt å Venngam för alkoholister
.................................... 43

Arbetsrådet ................................. 44

Pensionsstyrelsen .............................. 44

Allmänna barnhuset i Stockholm......... 46

Medicinalstyrelsen med underlydande

anstalter .................................... 47

Statens uppfostringsanstalt å Salbohed

för sinnesslöa gossar........................ 51

Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg

för sinnesslöa flickor ..................... 52

Danviks hospital .......................... 53

Overståthållarämbetet och länsstyrelserna
....................................... 55

Statens byggnad.sbyrå ................. 58

Sjätte huvudtiteln.

Kommunikationsdepartementet ........... 59

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen........ 59

Byggnadsstyrelsen............................ 61

Sjunde huvudtiteln.

Finansdepartementet........................ 65

Kammarkollegium .............................. 66

Statskontoret .................................... 66

Mynt- och justeringsverket.................. 68

Kammarrätten......... .......................... 70

Statistiska centralbyrån .................. .. 70

Bank- och fondinspektionen ............... 71

Riksräkenskapsverket ...................... 72

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd 72

Statens bostadsnämnd ........................ 74

Statens tryckerisakkunnige ................. 74

Tullverket.................................... 75

Kontrollstyrelsen ........................... 77

Åttonde huvudtiteln.

Ecklesiastikdepartementet ................. 78

Riks- och landsarkiven....................... 78

Kungl. Biblioteket............................. 83

Pedagogiska biblioteket ..................... 84

Nationalmuseet ............................. 84

Sid.

1

1

2

2

3

3

4

5

6

7

8

8

9

10

10

11

12

13

16

18

21

22

23

24

25

27

29

30

31

32

33

37

38

40

— IV

Livrustkaminaren ..............................

Kulturhistoriska museet i Lund............

Musikhistoriska museet ...............

Konsistorier, domkyrkor m. m...........

Svenska akademien ..........................

Vetenskapsakademien med naturhistoriska
riksmuseet............................

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
..................................

Akademien för de fria konsterna.........

Musikaliska akademien.......................

Uppsala universitet ...........................

Lunds universitet ..... .......................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet

Serafimerlasarettet.............................

Allmänna barnbördshuset med asylen för
fattiga barnaföderskor och deras barn

i Stockholm............................

Kasbiologiska institutet .....................

Farmaceutiska institutet ....................

Tekniska högskolan ........ ..................

Chalmers tekniska institut ..................

D:o d:o, materialprovningsan stalten

........................................

Skolöverstyrelsen ..............................

Högre lärarinneseminariet jämte därmed
förenade normalskolan för flickor och

hushållsskolan................................

Allmänna läroverken..........................

Statens folk- och småskoleseminarier...

Tysta skolan å Lidingön....................

Institutet och förskolan för blinda å

Tomteboda ....................................

Läroanstalterna för blinda ..................

Vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte.............................

Tekniska läroverk ..............................

Särskilda anstalter för yrkesundervisning

Statens biografbyrå ..........................

Gymnastiska centralinstitutet..............

Aug. Abrahamsons stiftelse..................

Nionde huvudtiteln.

Jordbruksdepartementet ....................

Lantbruksstyrelsen..............................

Lantbruksakademien.........................

Centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet ..........................

Lantbruksinstitutet vid Ultuna ............

Ultima egendom jämte lantbruksskolan
vid Ultuna ...................................

Sid.

Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hov -

beslagsskolan vid Alnarp ............... 146

Alnarps egendom ............................. 147

I):o trädgårdar ........................ 148

Övriga undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar ............ 150

Stuteriväsendet ............................... 153

Yeterinärhögskolan ........................... 155

Veterinärinrättningen i Skara............... 156

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse ... 156

Statens centrala frökontrollanstalt ...... 157

Statens lokala fiskeriadministration och

fiskerinäringens understöd ............ . 158

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
........................................... ] 59

Skogshögskolan. ................................ 159

Statens skogsförsöksanstalt.................. 160

Statens skogsskolor .......................... 162

Lantmäteristyrelsen ......................... 133

Statens reproduktionsanstalt .............. 164

Rikets allmänna kartverk..................... 165

Sveriges geologiska undersökning......... 166

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
............................................ 167

Tionde huvudtiteln.

Handelsdepartementet ....................... 169

Kommerskollegium............................ 169

Navigationsskolorna .......................... 172

Lotsstyrelsen .................................... 174

Patent- och registreringsverket............ 175

Försäkringsinspektionen .................... 177

Statens provningsanstalt ..................... 178

Ingenjörsvetenskapsakademien ............ 179

Elfte huvudtiteln.

Statsunderstödda pensionsanstalter ..... 180

Statens affärsdrivande verk.

Postverket .....................................

Postsparbanken ..........•....................

Telegrafverket...............................

Statens järnvägar ............................. 133

» vattenfallsverk..................... 190

» domänverk .......................... 193

» utarrenderade jordbruksdomäner 196

Statsverkets inkomster och utgifter ...... 198

Kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga m. m....... 200

Sid.

86

87

87

88

92

93

96

98

99

99

101

103

106

107

108

108

109

no

in

112

114

116

120

122

123

124

126

128

132

134

134

135

137

138

142

143

144

145

— 1 —

FÖRSTA HUVUDTITELN.

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven

upplåtna byggnader.

Debet.

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 1. Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna

byggnader ........................................................................."••••"

2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för

de kungh hoven upplåtna byggnader ............................................. 50,000:

Fr.in kungl. hovförvaltningen ........................................................................ -3,000:

Summa 136.000: —

Kredit.

Utgifter.

Löner och arvoden...............................................

Reparations- och underhållskostnader ....................

10,450: —
125,550: —

Summa 136,000: —

Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

Debet.

Inkomster

Första huvudtiteln:

B. 3. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott .............. ..................

4. Täckande av under budgetåret 1923—1924 uppkommen brist å anslaget

till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott ......................• ■

5. Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning vid

Stockholms slott ...........................................................................

Rabatt å elektrisk ström...........i.....................................................................

Från kungl. hovförvaltningen ........................................................................

22,500: —

7,500: —

22,500: —
57: 72
2,148: 36

Summa 54,706: o 2

Kredit.

Utgifter:

Avlöning m. m....................................—r...........

Belysning, renhållning m. ................................

Till kungl. hovförvaltningen återbetalt förskott......

Leverering till statskontoret* 1 ..............................

38,856: i"
8,349: 86
7,459: 5»
40: 41

Summa 54,706: 02

1 Levereringen verkställd i oktober 1926.

1 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1936. II.

— 2

Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

Debet.

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 6. Brandväsendet och yttre lysh&llningen vid Stockholms slott.................. 11,250 —

7. Täckande av motsedd brist ä anslaget till brandväsendet och yttre lys>1
hållningen vid Stockholms slott ............................................... 3 000-—

Summa 14,250: —

Kredit.

Avlöningar m. m................

Övriga utgifter ..................

Utgifter:

........... 11,261:25

........... 2,988: 75

Summa 14,250: —

Tillgångar

Drottningholms slott.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

....................................................................... 75,287: 93

Inkomster :

Första huvudtiteln:

B. 8. Drottningholms slott......................................................... 24 goy._

9. Förstärkning av anslaget till Drottningholms slott............... 50,000:_

Vinst å fastigheten...................................................................... 9''562-09

» » jordbruket.................................................8’o75: 15

* * skogen........................................................................... - 3,237:78 95,475: 02

Skulder:

I allmänhet ............................................................................................ 4,216: 63

Summa 174,979: 48

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Utgifter :

Slottsförvaltningen:

Avlöningar och pensioner m. in........................

Underhåll av byggnader .................................

Övriga utgifter................................................

Upprensning av parkdammarna m. m...................

Förlust & parken och trädgården ........................

Tillgångar:

Kassabehållning ..................

Innestående i bank...............

Inventarier, materialier, förråd

Balans den 30 juni 1926:

5,840: 56

33,214:67
14,657: 61
6,388: 03
551: —

32,038: »8 86,845: 14

1,032: 4 7
20,344: 8 7

60,916: 44 82,293: 78

Summa 174,979:48

— 3 —

Tillgångar

Gripsholms slott.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 10. Gripsholms slott...........................................

11. Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott.

Intressemedel ............................................................

Hyres- och arrendemedel ..........................................

Slottets andel av förevisningsmedel...............................

Vinst å skogen ........................V..........:..................

» » parken och trädgården.....................................

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926:

6,000: —
3.000: —
510: is
6,101: —
5,158: 28
13,258: 06
2,146:3 5

Summa

Skulder

Kredit.

j . 5 . « * i t : i ■- : :

Balans den 1 juli 1925:

Utgifter:

Löner, arvoden, pensioner m. m..........................

Slottets underhåll..............................................

Underhåll av övriga byggnader och inventarier ....

Avskrivning å inventarier ..................................

Förlust å jordbruket ........................................

Övriga utgifter .................................................

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning...........................................................

Innestående i bank ....................................................

Inventarier, materialier och förråd .................................

Fordringar .................................................................

14,675: —
1,918:4 6
1,346: 7 9
349: 85
1,235: 46
6,747: 6 4

454: 51
6,418: 84
13,228: 82
150: —

Summa

Ulriksdals slott.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ...................................................................

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 12. Ulriksdals slott .......................................

13. Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott
Bidrag av Djurgårdskassan........................................

8,250: —
4,200: —
12,000:

12,241: 59

36,173:82

3,763:71
52,179: 12

5,653: 76

26,273: 20

20,252 i?
52,179: 12

13,497: 92

— 4

Arrende- och hyresmedel .........

Intressemedel...........................

Försäljningsmedel m. m..........

Uppdebiterat värde å inventarier

29,915: —

148: 5*

12,637: 34

305: so 67,457: 0 7

Summa 80,954: 9»

Kredit.

Utgifter:

Löner och arvoden m. m................................................................ 11,780:_

Byggnads- och underhållskostnader................................................... 38,044: 19

Fouragekostnader ........................................................................ 1,113:0 7

Belysning, renhållning, expenser m. m.............................................. 11,798: 60

Avskrivning å inventarier ............................................................... 297: 35 g3 033. ji

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................... 887: »0

Innestående i bank ..................................................................... 11,080: 51

Inventarier ................................................................................. 5,953:4 7 17,921:88

Summa 80,954: 99

Haga lustslott och park.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.................................................................................................. 94,932: 2 4

Inkomster.

Första huvudtiteln:

B. 14. Haga lustslott och park................................................... 8,000:_

15. Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park......... 3^500: —

Bidrag från Djurgårdskassan, för parkens underhåll........................... 3,000: —

» » Stockholms stad, för dito dito....................................... 3 000:

Arrenden, tomtören och hyresmedel m. m........................................ 28 393: 76

Intressemedel ............................................................................... 7 877:25

Ökat inventarievärde.............................................216:80 53,937:30

Summa 148,919: 54

Kredit.

Utgifter

.Löner, arvoden, pensioner m. m..........................

Underhållskostnader ..........................................

Avskrivning å inventarier.....................................

Övriga utgifter....................................................

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning .......................................

Innestående i bank................................................

Obligationer.......................................................

Inventarier...............................

.. 16,037: —

.. 23,678:21
61:88

.. 9,011:58 43,788: 62

217:73
. 11,352:12
. 87,170: —

• 1>391: 07 100,130: 92

Summa 148,919: 54

— 5 —

Sandförsäljningen vid Haga.
Debet.

Inkomster:

Försäljningsmedel för sand, grus och rullsten..............■•••............

.......... 7,400: -

Summa 7.400: —

För kontrollmätning

Till statskontoret

Kredit.

Utgifter:

..................... ........... 200: —

Leverering:

.......... 7,200: -

Summa 7,400: —

Strömsholms slott.

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 192ö

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 16. Strömsholms slott........................... ..............

17. Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott

Hyres- och arrendemedel.............................................

Intressemedel m. .....................................................

4.887: 22

3,000: —

2,500: —

2,035: —

968:82 8,503:8 2

Summa 13,391:04

Kredit.

Utgifter:

................................... 2,448: io

........................................... 4,094: 0 7

.................................... 2,946:22 9,487: 3»

Balans den 30 juni J926

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................

Innestående i bank.....................................................

. 319: i8

. 3,584: 12 3,903: 6s

Avlöning m. m..........

Underhållskostnader ...
Övriga utgifter............

Summa 13,391: 04

— 6 —

Rosersbergs slott.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar......................................................................

Inkomster.

Första huvudtiteln:

B. 18. Bosersbergs slott ..................................

Intressemedel ....................................................

Hyres- och arrendemedel....................................

Vinst å skogen ................................................

3,000: —
300: 48
7,890: —
3,340: 05

Summa

Kredit.

Utgifter,, . . 4>

Avlöningar, pensioner m. m.......................................................... 9 575._

Underhållskostnader ............................................;....................... 7 948:20

Avskrivning å inventariers värde ................................................... 740: 88

Övriga utgifter.............................................................................. 3,651: 4 7

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning ...............

Innestående i bank.............

Inventarier och förråd .........

Summa

................. 1,833:88

................. 2,568:99

................ 9,829:68

21,617: 52

14,530: 58
36,148: 05

21,915: 55

14,232: so
36,148: 0 5

7

ANDRA HUVUDTITELN.

Justitiedepartementet.

Debet

Kredit

Till-gångai
den ''/
1925

7

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Levere-ring till
stats-kontoret

Till-gångar
den 33/g
1926

Summa

Andra huvudtiteln:

i

:

|

|

A. 1. Lönefyllnadåtstats-

6,000

6,000

_

_

6,000

—

—

—

—

—

—

—

2. Statsråden utan de-

72,000

_

72,000

_

72,000

—

—

—

—

—

—

3. Departementschefen

4. Departementets av-

—*

24,000

—

24,000

—

—

;—

24,000

delning av Kungl.
Maj:ts kansli ......

-

-

154,532

ÖB

151,423

52

3,108

53

—

154,532

05

5. Departementschefens

!

ombud för tillsyn
å tryckta skrifters

t

allmängörande ...

—

—

14,847

94

14,830

59

17

35

—

—

14,847) 94

6. Handsekreterare åt

3,866

statsministern......

_

—

3,866

65

3,866

65

—

—

—

—

65

D. 3. Eegeringsrätten

G. 6. Internationella by-

—

—

132,330

—

132,330

—

—

132,330

2,463

— I

_

2,463

05

2,463

05

—

—

—

—

05

10. Skrivmaterialier och

59,791

[

expenser, vedm.m

3,541

68

56,250

—

53,395

62

—

—

6,396

06

68

11. Tryckningskostna-

3,006

17,868

20

868

20

17,00C

—

14,861

69

—

—

51

13. Extra utgifter ......

15. Dyrtidstillägg åt be-

2,400

—

2,400

—

—

—

—

2,400

fattningshavare
statens tjänst......

_

_

1 51,973

51,961

—

12

| —

i -

—

51,973

l-l

Summaj 4,409|88

! 537,662|e9

| 529,532112

! 3,137|s8

19,402|57

542,072 5 7

1 Tillgångarna den 30/b 1926 utgjordes av:

Kassabehållning....................................................................... 3,152:57

Innestående i bank ............................................................. •• 6,250:— 6,402:5 7

— 8 —

Justitiekanslersexpeditionen.

Andra huvudtiteln:

C. 1. Justitiekanslersexpeditionen......

G. 10. Skrivmaterialier och expenser,

ved m. m............................

15. Dyrtidstillägg åt befattningsha-vare i statens tjänst ...........

Debet

Kredit

Samma

Till-gångar
den l/i
1925

Upp-

börd

Levere-ring från
stats-kontoret

Utgifter

153

61

504

—

45,139

10,624

6,051

60

58

45,797

10,624

6,051

21

58

45,797

10,624

6,051

21

58

Summa 153

61

504

-161,815

18

62,472! 7 9

62,472

79

Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

Andra huvudtiteln:

Högsta domstolen:

D. 1. Högsta domstolen..........

2. Extra expeditionsvakt.....

Nedre justitierevisionen:

D. 4. Nedre justitierevisionen..
5. Tillfällig ökning av arbetskrafterna.
...................

Extra expeditionsvakt ..
Skrivmaterialier och expenser,
 ved m. m......

Tryckningskostnader........

Dyrtidstillägg åt befatt
ningshavare i statens

tjänst .. .............

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt
vissa, icke-ordinarie befattningshavare
inom
den civila statsförvaltningen
........................

6.

G. 10.

11.

15.

:

Debet

Kredit

Summa

j Till-gångar
den 1/j
1925

Levere-ring från
stats-kontoret

Utgifter

Till-gångar
den 80/e
1926

441,515

|

SO

441,515

80

1

441,515

80

—

—

2,364

—

2,364

—

—

—

2,364

—

—

—

439,141

14

439,141

14

—

—

439,141

14

—

—

54,473

90

54,473

90

_

_

54,473

90

—

—

2,364

—

2,364

—

—

—

2,364

—

2,845

12

64,000

_

66,411

87

433

25

66,845

12

1,506

15

1,506

15

—

—

1,506

15

—

134,168

4 0

134,168

■

40

—

—

134,168

40

3,621

08

3,621

08

—

3,621

08

2,845

12 1,143,153 9i|l, 145,565

84!

1 433

25

1,145,999

09

Tillgångarna den 30/« 1926 utgjordes av kassabehållning.

— 9 —

Svea hovrätt. * i

Debet

Kredit

I

Till-gångar
den 1/i

Upp-

börd

Levere-ring från
stats-

Utgifter

ring till
stats-

Till-gångar
den so/e

Samma j

1925

kontoret

toret

1926

;

Andra huvudtiteln:

Svea hovrätt:

D. 7. Hovrätten ......

—

—

566

—

846,487

—

845,138

37

—

—

1,914

63

847,053

—

9. Extra ledamot..
10. Förste amanu-

—

—

—

—

8,580

—

8,580

—

—

—

—

—

8,580

ens å krigshov-rättsavdelnin-

1

1

4,596

4,596

_

_

_

_

_

4,596

—1

11. Extra expedi-

i

tionsvakt ......

—

—

—

—

2,364

—

2.364

—

—

—

—

—

2,364

—

D. 17. Tillfällig ökning

av hovrätternas
arbetskrafter ...

12

33

103,612

103,529

94

12

33

82

06

103,624

33

G. 8. Ålderstillägg ......

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

—

—

—

—

1,000

—

10. Skrivmaterialier

och expenser,

ved m. m.......

81

70

46,900

45,094

70

_

_

1,887

_

46,981

70

11. Tryckningskost-

144

1,673

173

69

_

1,500

_

1,355

25

173

69

75

69

14. Tillfällig löneför-

bättring för viss
personal inom
den civila stats-förvaltningen ...

367

87

367

87

367

87

15. Dyrtidstillägg åt

befattningshava-re i statens tjänst

1

16

7

_

175,000

_

173,966

_

1

16

1,041

—

175,008

16

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöj-

ningar åt vissa
icke-ordinarie

befattningshava-re inom den ci-

vila statsförvalt-

9

70

9,000

8,982

108

9

70

17

92

9.009

70

Elfte huvudtiteln:

Allmänna indragnings-

staten:

5,348

C. 1. Diverse föremål

5,348

17

5,348

! 17

—

—

—

—

17

Summa

196

88|654|70

1,204,755

04

1,200,322] 3 8

196

18 8

15,087

86

1,205,606|6 2

1 Tillgångarna den s% 1926 utgjordes av kassabehållning, som inlevererats till statskontoret

i september samma år.

10 —

Göta hovrätt.

>

Debet i

Kredit

Till-gångar
den 1/i
1925

Leverering

Skulder

Skulder

.Levere-ring till

Summa

från läns-

den “”/e

den

lh

Utgifter

i Andra huvudtiteln:

styrelsen

1926

1925

styrelsen

Göta hovrätt:

D. 12. Hovrätten .....

—

—

409,266

10

166

83

9

79

409,423

14

—

—

409,432

93

14. Personligt avlö-

ningstillägg ät
kontorsbiträ-det J. M. Hå-kansson ......

394

52

394

52

394

’

52!

I). 17. Tillfällig ökning

av hovrätternas
arbetskrafter ...

42,414

48

42,414

48

42.414

48 j

i G. 10. Skrivmaterialier

och expenser,

ved m. m.......

1,380

31

22,090

43

28

22,133

28

1,380

31

23,513

59

15. Dyrtidstillägg åt

befattningshava-re i statens tjänst

83,371

57

_

83,371

57

83,371

571

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöj-

ningar åt vissa
icke-ordinarie

befattningshava-re inom den ci-vila statsförvalt-ningen ............

3,141

3 9

3,141

89

3,141

39

Summa

l,38o! s l

560,678

0«

210

11

9

791 560,878 ss

1,380

31

562,268

48

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Debet

Kredit

Leverering

Skulder

Skulder

Summa

från läns-

den so/g

den

h

Utgifter

styrelsen

1926

1925

Andra huvudtiteln:

Hovrätten över Skåne och Blekinge:

D. 15. Hovrätten ........................

208,302

82

20

208,302

52

208,302

D. 17. Tillfällig ökning av hovrätter-

nas arbetskrafter ...............

12,800

12,800

12,800

G. 10. Skrivmaterialier och expenser,

ved m. m.........................

10,692

39

12

06

29

58

10,674

92

10,704

15. Dyrtidstillägg åt befattnings-

39,480

39,480

39,480

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt vissa

icke ordinarie befattningsha-vare inom den civila stats-förvaltningen .....................

1,024

10

1,024

10

1,024

10

Summa

272,298

8!

12

26

29

68

272,281

54

272,311

07

11 —

Fångvårdsstyrelsen.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar .......................................................................

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Andra huvudtiteln:

E. 1. Fångvården............................................................ 441,374: 11

2. Övergångsstat för fångvården ................................. 1,166: SB

G. 11. Tryckningskostnader ............................................. 31: 4 0

14. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen....................................... 32: 26

15. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ... 3,211: 84

E. 5/1922. Bostadshus för bevakningspersonal vid vartdera

av centralfängelserna å Långholmen och å Här landa

m. m.................................................... 2,585: —

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ..........................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Utgiftsrester........................................................................ 76,757: 36

Diverse medel ..................................................................... 626,273: 94

Övriga skulder..................................................................... 26,689:81

Summa

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder .....................................................................

Utgifter.

Andra huvudtiteln:

E. 1. Fångvården........................................................... 4,237,545:2 a

2. Övergångsstat för fångvården.................................... 13,796: 15

3. Extra byrådirektör å fångvårdsstyrelsens arbetskontor 10,412: —

4. Understöd åt verksamheten till frigivna fångars skydd 35,000: —

G. 11. Tryckningskostnader................................................ 1,293: 58

14. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

i civila statsförvaltningen ....................................... 2,406:38

15. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...... 516,361: 55

E. 5/1922. Bostadshus för bevakningspersonal vid vartdera

av centralfängelserna å Långholmen och å Här landa

m. m.......................................................... 4,831: 92

9/1920. Byggnads- och ändringsarbeten vid centralfängelset

å Långholmen...................................................... 843: —

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kontant behållning:

I fångvårdsanstalternas kassor.............................. 8,834: 6 9

Remissor under transport.................................... 150: —

8,984: 6 3

2,389,819: 40

448,400: 7 7
4,411,293: 82
936,634: 72

729,720: 61
8,915,869: 32

773,270: 55

4,822,489: 73
1,147,066: o 4
66,913: 53

— 12 —

40,940: 4 6
210,319: 72
1,029,483: 68
629,260: —

172,138: 92

15,002: — 2.106.129: 47
Summa 8,915,869:82

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar ............................................................................................... 167,715:68

Inkomster:

Andra huvudtiteln:

F. 1. Statens uppfostringsanstalt å Bona................................. 285,143: 47

2. Provisorisk förläggning till statens uppfostringsanstalt å

Bona av statens uppfostringsanstalt å Venngam............ 20,000: —

3. Inredningsarbeten m. m. vid statens uppfostringsanstalt å

Bona ..................................................................... 18,000: —

Gr. 15. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 32,380: —

Hyres- och arrendemedel m. m.................................................... 20 961:32

Inkomst av jordbruket ............................................................... 47 669:16

» » verkstadsdriften........................................................ 3 J48- 10

» » bageriet ........................................................"...i" 1,271:'' 67 428,573:6 2

Balans den 30 juni 1926:

................................................................. 3,318:61

Summa 599,607: 71

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder .................................................................................................. 3,200:7 6

Utgifter

Avlöningar.......................................................

Byggnader och reparationer...............................

Jordbruket.......................................................

Verkstadsdriften ..............................................

Bageriet..........................................................

Utspisning, beklädnad m. m.............................

Omkostnader för elever utom anstalten .............

Expenser och diverse........................................

Inköp av inventarier ........................................

Minskat värde å inventarier och förråd .............

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ..................................................................... 495; 51

Innestående i bank.................................................................. 274:67

Fordringar.............................................................................. 100: eo

Inventarier och förråd ............................................................ 155,791: 70 156,662: 48

192,523:4 7
29,348: 81
51,397: 92
40,649:8 7
2,743: 81
53,625: 58
10,727: 82
41,537: 08
5,787: co
11,402: 57

439,744: 4 8

Skulder:

Diverse medel ..

Innestående i bank .......................

Förskott .......................................

Proviant, bränsle och materialförråd

Obligationer .................................

Inkomstrester................................

Övriga fordringar..........................

Summa 599,607: 71

— 13 —

TREDJE HUVUDTITELN.

Utrikesdepartementet.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ............................................................................................ 2,590,#83: *4

Inkomster;

Egentliga statsinkomster:

A. III. Diverse inkomster ................................................... 554,371: 92

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Tredje huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret 1925—

1926, sid. 20—23 ......................... .................. 84,938:05

Femte huvudtiteln:

B. 38. Fattigvården i allmänhet........................... 5,703: 13

Åttonde huvudtiteln:

I. 34/1924—5. Svensk undervisning för svenska barn

i utlandet ................................. 3,825: — 94,466; is 648,838:10

Remisser från statskontoret ..................................................................... 2,159,858: 54

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken............................................. 4,578,043: 4ft

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.................................... 2,308,184: so

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel ..................................................................... 448,215: 99

Övriga skulder ..................................................................... 268,772: 54 716,988: 53

Summa 13,002,846: 7 6

Kredit.

Balans den 1 juli 1925;

Skulder................................................................................................... 745,371:29

Utgifter:

Utgifter för riksstatens inkomsttitlar:

Egentliga statsinkomster:

A. III. Diverse inkomster ................................................ 637: 75

Utgifter för riksstatens utgiftstitlar:

Andra huvudtiteln:

D. 24. Ersättning åt domare, vittnen och parter 78: 05

G. 13. Extra utgifter.................................... 52: 20

Tredje huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för
budgetåret 1925—1926, sid. 20—23 6,611,791: 64
Avgår:

I statskontoret redovisad utgift å anslaget
»D. 8 Kommittéer och
utredningar genom sakkunniga
m. m.» ................................

6,961: 86 6,604,829:78

— 14 -

Femte huvudtiteln:

B. 15. Sveriges deltagande i den internationella
arbetsorganisationens konferens .........

38. Fattigvården i allmänhet.....................

F. 4. Extra utgifter ...................................

Sjätte huvudtiteln:

B. 10. Vägar och kommunikationer ..............

E. 12. Extra utgifter .........

Sjunde huvudtiteln:

B. 11. Vissa utskylder för främmande makters

beskickningshus i Stockholm ............

14. Internationella statistiska institutets per .

manenta byrå i Haag .....................

Åttonde huvudtiteln:

B. 18. Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska

avdelningen av S:te Geneviévebiblioteket
i Paris....................................

C. 6. Pastor vid svenska Gustafsförsaralingen i

Köpenhamn .............................

7. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen

i Berlin..........................................

8. Pastor vid svenska Olaus Petriförsam lingen

i Hälsingfors ........................

19. Svenska kyrkan i Paris .....................

Akademien för de fria konsterna:

D. 14. Avlöningar m. m............................

E. 62. Institut d études scandinaves vid Paris
universitet ....................................

I. 38. Svensk undervisning för svenska barn i

utlandet.....i....................................

39. Svenska skolan i Kina.................

49. Understöd åt svenska folkhögskolan i
Birkas inom republiken Estland ......

M. 16. Statistiska tabeller över Öresundstullen
19. Beredande av delaktighet för Sverige i

Eamsay Memorial Fund ................

21. Understöd åt ryske undersåten Alexander
Sibiriakoff ............;.......................

N. 3. Extra utgifter .................................

I. 34/1924—5. Svensk undervisning för svenska

barn i utlandet..................

35/1924—5. Svenska skolan i Kina............

36/1923—4. Svensk undervisning för svenska
barn i utlandet..................

Nionde huvudtiteln:

C. 7. Internationella lantbruksinstitutet i Rom

8. Internationella frysinstitutet i Paris ......

H. 5. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och
lantmannanäringar ............................

J. 8. Sveriges andel i kostnaderna för en inter nationell

hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium ..................

O. 6. Extra utgifter ....................................

Tionde huvudtiteln:

B. 14. Lots- och fyrinrättningen.....................

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer
.........................................

5._ Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl.............

Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål.................................

Oförutsedda utgifter..........................................

289: 6 7
2,374: 9*
500: —

70: —
354: —

7,366: —

1,500: —

1,500: —

6,000: —

6,000: —

6,000: —

4,119: —

1,000: —

2,000: —

6,550: —
4,000: —

5,000: —
1,500: —

5,400: —

3,000: —
5,600: —

4,100: —
3,500: —

3,825: —

6,105: —
526: —

363: —

8,600: —

22: 95

1,060: —

90:

48:

62: 60

29l67?: 9j 6,733,063: so 6,733,701: <

— 15 —

InsSttningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................

Xiikvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................

Balans den 30 juni 1926:

3,708: —
1,792,105:51
16,193: so
10,288: is

Summa

Tillgångar:

Kassabehållning

Förskott .........

Utlånta medel .
Fordringar ......

3.697,201: i»
4,277: i»

1,822,295: 14

13,002,846:7«

FJÄRDE HUVUDTITELN
Arméförvaltningen.

I

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1925

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. III. Diverse inkomster................................................

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln: Enligt specifikation i budgetredovisningen
för budgetåret 1925—1926:

sid. 24—27................................................ 22,970.758: 3 4

Avgår:

I marinförvaltningen redovisad uppbörd
å anslaget »2. D. 16. Luftförsvarsövningar»
.............................. 4,142: 3 7

I länen redovisad uppbörd å
anslaget »2. H. 1. Ersättning

för rustning och rotering» ... 29:— 4 171-3 7

sid. 32—37 ..................................................................

4. 1. Försvarsväsendets lönenämnd ..............................

Elfte huvudtiteln:

B. 8. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap.........

9. Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
............................................................

19. Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare

20. Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marin soldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
.................................................

21. Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare...

23. Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
...................................................

14/1924—5. Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvakt mästare

.............................................

Engångskostnader för försvaret:

Engångskostnader för lantförsvaret: Enligt specifikation i
budgetredovisningen för budgetåret 1925—1926, sid. 116

—117........................................................................

Remisser från statskontoret................................................

75.108: 36

22,966,586: 97
216,515: 31
152: 28

358,298: 96

226: 29
138: —

433: 3 4
400: —

1,950: —

16: 64

72,530: 18

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel ............................................................... 4,698,056:6 9

Övriga skulder ............................................................... 62 484:74

Summa

26,515,840: 84

23,692,356: 88
106,945,647: 85

4,760,541: 4 3

161,914,386: 4fi

— 17 —

Skulder .....

Kredit.

Balans den 1 juli 1925

5,589,733: 8 4

Utgifter

Utgifter för riksstatens utgiftstitlar:

Fjärde huvudtiteln: Enligt specifikation i budgetredo visningen
för budgetåret 1925—1926:

sid. 24—27 (326,062: 84 + 127,328,322: 74)... 127,654,385: 58
Avgår:

I marinförvaltningen redovisad
utgift å anslaget
»2. D. 16. Luftförsvarsövningar»
........................ 1,737: os

I länen redovisad utgift å
anslaget »2. H. 1. Ersättning
för rustning och rotering»
........................ 410,371: oo

I statskontoret och länen
redovisade utgifter å anslaget
»H. 2. Extra utgifter».
........................... 3,100: — 415,209: 28

sid. 32—37 ................................................................

4. 1. Försvarsväsendets lönenämnd ............................

127,239,176: 3 o
1,028,479: 7 o
16,489: 7»

Sjunde huvudtiteln: .

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen
Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer........................

B. 8. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap .........

9. Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
............................................"••••........

19. Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare

20. Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marin soldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
...................................................

21. Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare...

23. Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas under -stödstagare ..................................................

C. 1. Allmänna indragningsstaten: Diverse föremål ......

Engångskostnader för försvaret: . ...

Engångskostnader för lantförsvaret: Enligt specifikation i
budgetredovisningen för budgetåret 1925—1926, sid. 116
—117.........................................................................

3,186: 7 0

10: —
531,083: 95

559,518: 91
9,676: 40

239,925: 34
53,638: 07

1,192,650: —

1,100: —

1,003,324: 90

Remisser till statskontoret

131,878,260: 78
29,658: 3 9

Balans den 30 jun i 1926

Tillgångar;

Kontant behållning:

I kassan .......................................................

Remissor under transport ...............................

Innestående i bank eller annan penninginrättning .

Förskott ..........................................................

Propriebalans....................................................

Fordringar .......................................................

9,865: »7
.... 8,170,000: —

. .. 4,005,850:4 2

613,976:6 9
120,997:40

.... 11,496,043: 26 24,416,733: 64

Summa 161,914,386: 4 5

2 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. II.

18 —

Arméns totalkostnader.1

Arméförvaltningens huvudkassa
Arméfördelningsstaber :

I arméfördelningens stab........

II » » .........

in » » ........

iv , » .........

V » , .........

VI » , ......

Militärbefälet pä Gotland ......

Kommendantskapet i Boden ...

Infanteriet:

Svea livgarde....................................

Göta » ....................................

Livregementets grenadjärer ...............

Första livgrenadj är regementet ............

Andra » ............

Västgöta regemente ............................

Karlskrona grenadjärregemente............

Upplands infanteriregemente...............

Skaraborgs regemente ...................

Södermanlands » ..................

Kronobergs » ...................

Jönköpings » ...................

Dalregementet .................................

Hälsinge regemente ......................

Alvsborgs » ......................

Hallands » ......................

Bohusläns » ......................

Västmanlands » ......................

Norrbottens » ......................

Västerbottens » ......................

Kalmar » ......................

Värmlands » ......................

Jämtlands fältjägarregemente ............

Norra skånska infanteriregementet .......

Södra » » .......

Vaxholms grenadjärregemente .............

Gotlands infanteriregemente ................

Västemorrlands regemente...................

Kavalleriet:

Livgardet till häst ...............................................

Livregementets dragoner.........................................

» husarer ..........................................

Smålands husarregemente ....................................

Skånska husarregementet i Hälsingborg.....................

* »i Landskrona.....................

» dragonregementet ..............................

1 Tabellen upprättad inom arméförvaltningen.

11,901,368: 7 9

■ 1,000,349:

68

459,3*15:

72

276,736:

78

565,003:

5 i>

169,135:

95

421,099:

78

336,131:

40

557,696:

30

'' 3,785,549:

21

1,736,793:

70

1,700,442:

98

1,523,828:

38

1,514,275:

05

1,599,165:

83

1,398,547:

17

1,350,073:

97

1,523,472:

87

1,472,372:

35

1,426,677:

86

1,423,673:

25

1,469,918:

58

1,537,149:

—

1,607,762:

18

1,522,000:

56

1,499,842:

29

1,446,398:

70

1,482,973:

89

1,700,228:

61

1,494,739:

14

1,449,718:

81

1,504,480:

87

1,664,750:

63

1,422,024:

27

1,505,381:

64

1,242,716:

07

1,171,786:

04

1,612,848:

78

42,004,043:

27

1,061,698: 96
1,066,675: 4 9
992,482: 17
1,079,675:38
1,184,498: 08
563,078: 44
1,860,437: ce

Kronprinsens husarregemente ....... .................................................... l,062,477t 99

Norrlands dragonregemente ..............................................................•••• 1,167,168: 61

Säger 10,037,092: 7 2

Artilleriet:

Svea artilleriregemente ....................................................................... 1,670,100:7 7

Göta » ........................................................................ 1,770,950:5.4

Vendes » .......................................................................... 1,898,110:39

Norrlands » i Östersund ...................................................... 1,536,600: 40

» » i Boden............................................................ 383,940: 8 8

Upplands artilleriregemente .................................................................. 1,943,038:4 0

Smålands » • ........................................-.......................... 1,614,499:10

Gotlands artillerikår ____—.................................................. 537,851: 80

Bodens artilleriregemente ...........................:....... —........................... 1,033,238: 02

Positionsartilleriregementet ................................................................ 1,041,330:04

Karlsborgs artillerikår .......................................... ............................. 527,607: 82

Säger 13,957,267: 16

Fortifikationen:

Svea ingenjörkår............................................... ................................ 1,317,758: 44

Göta >> ................................................................................. 949,060:28

Fälttelegrafkåren................................................................................. 1,658,120:63

Bodens ingenjörkår................................. —...........................................700,514: 95

Säger 4,625,454: so

Trängen:

Svea trängkår ................................................................................. 617,032:62

Göta » ................................................................................. 5o7,591:28

Norrlands » .................................................................................. 567,005: 22

Skånska trängkåren ........................................................................... 503,559: 89

Västmanlands trängkår ........................................................................ 534,272:7 6

Östgöta » ..........................................................................486,881: 77

Säger 3,266,343:54

Flygkompaniet .................................................................................... 1,760,633:21

Övriga staber, skolor, förråd, sjukhus in. m.:

Generalstaben .................................................................................... 908,349: 9 7

Fortifikationen..... .............................................................................. 808,859: 41

Intendenturstaben ............................................................... .............. 431,323:7 0

Remonteringsstyrelsen ........................................................................ 683,786: 26

Fortifikationsbefälhavaren i Boden ...................................................... 506,373: 60

Kommendantskapet å Karlsborg............................................................ 1,768,722:58

Krigshögskolan.................................................................................... 99,995: 40

Artilleri- och ingenjörhögskolan............................................................ 91,426:17

Infanteriskjutskolan.............................................................................. 253,736: 61

Ridskolan .......................................................................................... 188,448: 80

Krigsskolan ....................................................................................... 354,763: 50

Infanteriets skolor å Karlsborg ............................................................ 159,662: 04

Garnisonssjukhuset i Stockholm............................................................ 312,925:06

» i Boden.................................................................. 132,622:23

Arméns centrala beklädnadsverkstad .................................................... 627,650: 01

» intendenturförråd i Stockholm.................................................. 1,038,060: 04

» » i Boden ...................................................... 1,423,359: 48

Karl Gustafs stads gevärsfaktori............................................................ 1,701,800: —

Tygstationen i Stockholm..................................................................... 1,116,000:-

» å Karlsborg..................................................................... 411,281:26

» i Boden ..................................:..................................... 303,627:9 7

— 20 -

Åkers krutbruk ............................................................................... 662,012: 92

Ammunitionsfabriken å Marieberg......................................................... 1,323,664:3 8

» å Karlsborg......................................................... 1,723,567:51

Skytteförbundens överstyrelse.............................................................. 70,446:50

Arméns kasernbyggnadsnämnd ........................................................... 213,534:19

Högkvarteret vid fälttjänstövningarna 1925............................................. 61,221: 48

Säger 17,377,220: 97
Summa 108,714,973: 17

Anmärkningar:

1) I de härovan upptagna genom arméförvaltningens huvudkassa bestridda kostnaderna
ingå, icke utgifterna för försvarsdepartementet och lantförsvarets kommandoexpedition.

2) Anledningen till att kostnaderna vid arméfördelningsstaberna uppgå till så avsevärt olika
belopp är att söka däri, att vid dessa staber gäldas kostnader för centralupphandlingar av
furage och bränsle samt för fält- och fälttjänstövningar ävensom understundom för byggnadsföretag
vid underlydande truppförband.

3) Från militärbefälets på Gotland stabskassa utbetalas betydande belopp för kronobageriet.

4) Vid kommendantskapets i Boden kassa gäldas kostnader för bränsleupphandlingen.

5) Det höga kostnadsbeloppet för Norrbottens regemente har föranletts av skidlöparbataljonens
och vinterkommenderingarnas förläggning vid regementet.

6) Det höga kostnadsbeloppet för Jämtlands fältjägarregemente har förorsakats av vissa
vinterskolors och andra skolors förläggning till regementet.

7) Det höga kostnadsbeloppet för Västernorrlands regemente har förorsakats av vissa
vinterskolors samt IV intendenturkompaniets förläggning till regementet.

— 21 -

Krigshögskolan.

Tillgångar,

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 11. Höjning av dagtraktamenten.......................................

13. Flyttningsersättning ............................................. .....

C. 1. Undervisnings-och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser ..............................

8. Skrivmaterialier, expenser, bränsle, lyse m. m.............

H. 6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret.........

Av arméförvaltningen anvisad kredit ................................................

Likvider med särskilda myndigheter ................................................

3: —

1,211: io

1,835: i?
175: —
30: —

Summa

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln: , . ,

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 40,882: /2

11. Höjning av dagtraktamenten ....................................... 9,593:50

13. Flyttningsersättning .............................................. 10,931: 6 i

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser ................................. 32,372: 07

8. Skrivmaterialier, expenser, bränsle, lyse m. m................ 4,013: Öl

D. 14. Fält- och fälttjänstövningar.......................................... on _

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................... 3,386:19

H. 6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 3,758: —

Likvider med särskilda myndigheter...............................................................

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank......................................................

Förskott.....................................................................

11,841: i o
1,000: —

Summa

7,836: 66

3,254:2 7
105,000: —
1,839: 49

117,930: 82

105,034:16
55: —

12,841: 16

117,930: 32

Antalet till skolan under budgetåret 1925—1926 kommenderade elever utgjorde 48.

— 22 —

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

. ; T.-

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ............................................................................... 2,751:2 2

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 396: —

C. 1. Undervisnings-och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser .............................. . 1,542:55

8. Skrivmaterialier, expenser, bränsle, lyse m. va.............. 119: 26

D. 11. Truppförbandens övningar .................................. 14:— 2 071-80

Av arméförvaltningen anvisad kredit .....;................................. 105 000: —

Likvider med särskilda myndigheter .................................... ....................... 4 092:10

Summa 113,915: 12

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 44,274: —

11. Höjning av dagtraktamenten ........................................ 2,828: —

13. Flyttningsersättning ................................................... 152: so

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser ................................. 22,567:34

5. Studiestipendier ......................................................... 2,875:_

8. Skrivmaterialier, expenser, bränslé, lyse m. in................ 4,074:58

D. 1. Mathållning.................... ...................... ................ 1,134: —

9. Furagering ............................................................... 889:4 0

11. Truppförbandens övningar ....................U.................... 389:90

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m..................................... 180: 20

H. 2. Extrautgifter ............ 11,175:05

6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid laptförsvaret ....!. 7,050: —

97,590: 07

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank......................................................

Förskott...........................................

3,825: 05

12,500:— 16,325:05
Summa 113,915:12

Antalet till skolan under budgetåret 1925—1926 kommenderade elever utgjorde 36.

23 —

Ridskolan.

Debet.

Tillgångar .

Balans den 1 juli 1926:

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.

Höjning av dagtraktamenten.......................................

Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser ........................

Mathållning...............................................................

Munderingsutrustning ...............................................

Furagering ...............................................................

Truppförbandens övningar..........................................

Sjuk--och veterinärvård m. m.....................................

Byggnader, övningsfält och skjutbanor ........................

Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret......

11.

C. 1.

D.

1.

2.

9.

11.

E. 1.

G. 1.

H. 6,

Allmänna lägerkassan

Försträckning ...............................

Av arméförvaltningen anvisad kredit
Likvider med särskilda myndigheter

24,319: 3 9

151:06

16,173: 59
4,218: 24
56: —
10,860: 77
18: 60
3,310: i 2
189: 64
17: —
786: 95
206: 09

35,993: 36
172,000: —
13,403: 4 6

Summa 245,716: 14

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. ..

11. Höjning av dagtraktamenten..........................................

13. Flyttningsersättning............................................;•••_•.....

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser....................................

D. 1. Mathållning.................................................................

2. Munderingsutrustning...................................................

4. Kasernutredning, intendenturfordon m. m......................

9. Furagering..................................................................

11. Truppförbandens övningar..............................................

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. .........................................

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ...........................

H. 2. Extra utgifter ............................................................

6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret.........

Allmänna lägerkassan .................................................................

Försträckning ..............................................................................

Uikvider med särskilda myndigheter ..............................................

44,751: 5 gr
452: so
5,551: 10

62,416: 91
15,767: so
5,102: 25
1,515: 54
57,868: 47
9,648: so
7,172: 51
10,719: 84
2,099: 38
9,143: —
847: 63
142:7 3

233,200: 85
. 4,645: 27

Tillgångar:

Innestående i bank
Förskott...............

Balans den 30 juni 1926:

...................................................... 6,870: 52

...................................................... 1,000:— 7,870:52

Summa 245,716:14

Antalet till skolan under budgetåret 1925—1926 kommenderade elever utgjorde 15.

24

Infanteriskjutskolan.

Debet.

, Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar................................,............................

17,914:61

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser ..................

D. 1. Mathållning..........................................................

4. Kasernutredning, intendenturfordon m. m...................

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m.....................................

F. 1. Vapen och ammunition m. m.....................................

Allmänna lägerkassan.....................................

Av arméförvaltningen anvisad kredit
Likvider med särskilda myndigheter

28: 60

6,460: 61
5,339: 6 4
2,107: so
1,302: 9 7
1,071:12

. 122:74 16,433:3 3

............ 248,000: —

............ 18,339: 7 7

Summa 300,687: 7i

Kredit.

„ , Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 59,764: 9 9

10. Bese- och traktamentspenningar ........................ ........... 1 526-65

11. Höjning av dagtraktamenten.......................................... 34185" 7 6

13. Flyttningsersättning...........................................1 500''_

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser.......,,......................... 81 989’ c* l

D. 1. Mathållning ............................................................... 47*277:18

4. Kasernutredning, intendenturfordon m. m...................... 10 673:2 7

6. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt vid trupper 0

bwden..................................................................... 6,159:13

h. 1. bjuk- oeh vetennärvård m. m........................................ 4 130: 6 0

F. 1. Vapen och ammunition m. m..................................* * 06

G-. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ........................... 29*406: 0 7

H. 6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret......... 2 719*_

Allmänna lägerkassan...............................................

Försträckning ......................... ............................. 10Q‘

Likvider med särskilda myndigheter ..................................... . ''579" 20

. Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank....................................

Förskott............................

11,178: —

1,000: — 12.176- _

Summa 300,687: 71

Antalet till skolan under budgetåret 1925—1926 kommenderade elever utgjorde 92.

- 25 —

Krigsskolan.

A) Statsmedel.

Debet.

Tillgångar

Balans den 1 juli 1925:

Inkomster

6,706: 88

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln: , _

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.

JO. Rese- och traktamentspenningar.................................

11. Höjning av dagtraktamenten .................................

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervis ningsanstalter

och utbildningskurser,, —..................

4. Vissa kostnader för krigsskolans verksamhet ...............

D. 1. Mathållning ............................................................

2. Munderingsutrustning .............................................

4. Kasemutredning, intendenturfordon m. m...................

6. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt vid truppförbanden
...........................................................

9. Furagering...............................................................

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. ...................................

F. 1. Vapen och ammunition m. ......................................

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................

H. 6. Byrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...

Allmänna lägerkassan ..................................................................

Försträckning.............................................................................

Av arméförvaltningen anvisad kredit .............................................

Likvider med särskilda myndigheter...............................................

1,862: 2 6
9: 40
74: 94

6,104: 2 2
12,332: 86
24,033: 64
120: —

308: 7 5

21,500: —

836: 41
26: 25
366: 88
114: 28
37: —

648:7 6

179: 66 68,554: 26

.............. 350,000: —

.............. 18,199:0 7

Summa 443,459: 71

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.

11. Höjning av dagtraktamenten .............................. ........

13. Flyttningsersättning .........................................■••••.....

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser .................................

3. Vissa utbildningskurser vid skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet...............................................................

5. Studiestipendier .......................................................

D. 1. Mathållning ...............................................................

2. Munderingsutrustning...................................................

4. Kasernutredning, intendenturfordon m. m......................

6. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt vid trupp -

förbanden ...................................

9. Furagering .....................................

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m..............

F. 1. Vapen och ammunition m. m..............

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor.

98,983: 6 6
2,588: 94
5,668: 8 8

62,284: 6 4

54,990: 3 o
10,000: —
77,775: 7 5
344:50
23,132: 9 7

43,221: oi
10,871:10
1,844: 78
2,551: 94
26,900: 81

— 26 —

H. 2. Extra utgifter ....................................................

6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret

Allmänna lägerkassan ..............................

Försträckning...............................................

162: —
19,029: —
1,057: 3 2
109: 78

441,516: 83

Tillgångar:
Innestående i bank
Förskott ..............

Balans den 30 juni 1926

..................................................... 942: 88

.................................................... 1,000:— 1,942:88

Summa 443,459: 71

B) Elevmedel.

Debet.

Balans den 1 juli 1925

TiUSånSar................................................................................................... 23,307:84

Inkomster:

Elevavgifter................................................................................. 103,000: —

Ersättnings- och försäljningsmedel ................................................ 9,921:39 119 921-89

Summa 136,229: 2 3

Kredit.

Utgifter:

Böcker, instrument och ritmateriel........................

Sablar, floretter m. m...........................................

Ridhästars och ridtygs underhåll...........................

Mathållning......................................................

Tvätt och lagning...............................................

Medikamenter m. m...........................................

Diverse.....;......................................................

Återbetalda elevavgifter .......................................

10,375: 90
8,193: 98
1,872: 08
15,535: 63
4,700: 26
1,773: 09
67,544: 2 7
3,326: 07

113,321: 28

Tillgångar i
Innestående i bank
Förskott ..............

Balans den 30 juni 1926:

20,208: —

2,700: — 22,908: —
Summa 136,229: 23

Antalet till skolan under budgetåret 1925—1926 kommenderade elever utgjorde 267.

— 27 —

Marinförvaltningen.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar .....................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. III. Diverse inkomster ............................................. 3,434: 4 9

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. D. 16. Luftförsvarsövningar ....................................... 4,142:3 7

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1925—1926:

sid. 28—31 ............................................. 2,071,123:05

Avgår i lotsstyrelsen redovisad uppbörd å

anslaget »3. E. 1, Flottans krigsberedskap

och övningar» .....................................4: 70 2,071,118:35

sid. 36—43............................................................... 104,110:78

Femte huvudtiteln:

B. 14. V»—8% 1923. Bekämpande av arbetslösheten ......... 368: 43

Tionde huvudtiteln:

C. 12. Drift- och underhållskostnader för statens isbrytar fartyg

............................................................ 8,673: 96

Oförutsedda utgifter ......................................................... 756: 75

Engångskostnader för försvaret:

Engångskostnader för sjöförsvaret: Enligt specifikation i budgetredovisningen
för budgetåret 1925—1926, sid. 116—117 269,548: —

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken.............................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Utgiftsrester .................................................................... 1,367,853:68

Diverse medel .................................................................. 18,068,028: 75

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925

Utgifter:

Utgifter för riksstatens inkomsttitlar:

A. III. Diverse inkomster ................................................ 656: 88

Utgifter för riksstatens utgiftstitlar:

Andra huvudtiteln:

D. 24. Ersättning åt domare, vittnen och parter............... 5,500:7 6

Fjärde huvudtiteln:

2. D. 16. Luftförsvarsövningar ....................................... 1,737: 6 2

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1925—1926:

sid. 28—31 ............................................ 49,830,226:7 5

Avgår:

I byggnadsstyrelsen redovisade utgifter å
anslaget »3. D. 6. Bränsle, lyse, vatten,
renhållning och tvätt m. m.»... 3,336:9 9

5,815,634: 4 i

2,462,153:13
50,795,565: os
29,153: 56

19,435,882: 33
78,538,388: 49

17,639,055: 6 9

— 28 —

I statskontoret redovisad utgift å
anslaget »3. J. 3. Kommittéer
och utredningar genom sakkunniga»
.............................. 6,961: 86

I länen redovisad utgift å anslaget
»3. J. 4. Ersättning för

rustning och rotering, ......... 447:50_K),746: 85 49,819,480: 4 0

sid. 36—43.................................................................. 1,819,412:46

4. 2. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen....................................... 9,435: Öl

Nionde huvudtiteln:

J. 11. Ett armerat ångfartygs stationerande vid rikets kuster 20,478:4 2

O. 6. Extrautgifter..................................................... 3,690: 6 o

Tionde huvudtiteln:

C. 11. Anskaffande av ett statens isbrytarfartyg............... 950,000: —

12. Drift- och underhållskostnader för statens isbrytar fartyg

............................................................ 85,539: 6 o

P. 2. Rese- och traktamentspenningar ........................... 261: 2 9

6. Extra utgifter...................................................... 238: 79

Elfte huvudtiteln:

B. 19. Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare 8,167: 47

21. Dyrtidstillflgg åt f. d. militära befattningshavare ... 3,644: —

Oförutsedda utgifter ......................................................... 44,120: —

Engångskostnader för försvaret:

Engångskostnader för sjöförsvaret: Enligt specifikation i budgetredovisningen
för budgetåret 1925—1926, sid. 116—117 ... 960,387:86

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken....................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållningar ............................................................ 619,782: 16

Innestående i bank och å postgiroräkning ........................... 2,470,193:12

Förskott........................................................................... 3,398,889:2 5

Inkomstrester .................................................................. 9,635: S 7

Fordringar........................................................................ 295:82

53,732,650: 55
663,419: «8
4,567: 4 0

6,498,695: 22

Summa 78,538,388:4 9

— 29 —

Sjökrigshögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ...................................................................

Inkomster ■.

Leverering från marinförvaltningen...............................

Hyresmedel..................................................................

3,014: 4-2

.. 40,000: —

120: — 40,120: —

Summa 43,134: 4 2

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

3. A. 3. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl........

C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m

3. Skrivmaterialier och expenser m. ..............................

5. Tryckningskostnader .................................................

D. 6. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m........

J. 2. Extra utgifter .........................................................

6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret.......

28,150: 52
2,985: 58
2,930: 02
233: —
1,698: 2 6
700: —
435: so

37,133: 18

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning ......................................................

Innestående i bank ...................................................

2,001: 24

4,000:— 6,001:24
Summa 43,134: 42

Antalet elever i skolan vid undervisningsårets början i oktober 1925 utgjorde 24.

- 30 —

Sjökrigsskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ....................................................

Inkomster:

Leverering från marinförvaltningen......................

Termins- m. fl. avgifter..........................

............. 3,903: o 7

60,000: —

5,677:3 7 65.677:3 7
Summa 69,580: 4 4

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

3. A. 3. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl............... 44,368: 09

C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter in. m. ... 4,052:_

3. Skrivmaterialier och expenser m. m.................................. 3 149-8i

5. Tryckningskostnader ..................................607'' 16

D. 6. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ............ 6,000: —

J. 6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret............ 3 920:_

4. 2. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila stats förvaltningen.

............................................... . r,™. _

3. B. 2/1921. Sjökrigsskolan............................................2i279: 87

65,376: 4 2

. Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning.......................

Innestående i bank ......................

Antalet i skolan undervisade elever utgjorde:

Den 1 juli 1925................................. 29

» 30 juni 1926................................. 37]

1,284: 6 (i

2,919: 86 4,204: 02
Summa 69,580: 44

— 31 —

Sjökarteverket.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar....................................................................

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

3. I. 1. Avlöning till sj ökarte verkets personal ........................ 1,317: 16

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet........................... 18,281: S6

4. Omkostnader för kontroll- och undervisningsväsendet ... 13,154: —

J. 6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret...... 120: —

Försäljningsmedel för sjökort m. ............................................... 54,001: 94

Inbetalda pensionsavgifter ............................................................ 3,398: 61

Diverse ..................................................................................... 20,268:04

Leverering från marinförvaltningen ...
Likvider med särskilda myndigheter

Summa

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

3. G. 1. Underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m.......... 289: 34

I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal ........................... 180,567:81

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet ........................... 255,355: 41

4. Omkostnader för kontroll- och undervisningsväsendet...... 27,199:81

6. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»..................... 30,225:23

7. Internationella hydrografiska byrån .............................. 8,636: 65

J. 5. Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare.............. 645: 60

6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret......... 34,808:08

Diverse....................................................................................... 13,392: 9 4

Levererade pensionsavgifter ....................................................... 3,398:51

Likvider med särskilda myndigheter

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 9,396:69

Innestående i bank ................................................................. 69,056: 54

55,126: 93

110,541: Öl
550,000: —
136,498: 67

852,166: 61

554,519: 2S
219,194: 2 5

78,453:13

Summa 852,166: 61

32 —

FEMTE HUVUDTITELN.

Socialdepartementet.

Debet

Kredit

Leverering

Skulder

Skulder

Leverering

Summa

från stats-

den

den

Utgifter

till stats-1

kontoret

3% 1926

l/i 1925

kontoret

Femte huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen ...

24,000

—

—

—

—

—

24,000

—

—

—

24,000

—

2. Departementets avdel-

ning av Kungl. Maj:ts

kansli.....................

265,309

84

25

50

—

—

265,334

36

—

98

265,335

34

3. Övergångsstat för de-

partementet ............

3,666

67

—

—

—

—

3,666

67

—

—

3,666

67

E. 1. Polisväsendet i riket...

1,250

—

—

—

—

—

1,250

—

—

—

1,250

—

F. 1. Ålderstillägg ............

1,000

—

—

—

—

—

1,000

—

—

—

1,000

—

5. Skrivmaterialier och ex-

penser, ved m. m. ...

36,576

60

2

—

2

—

36,576

60

—

—

36,578

60

6. Tillfällig löneförbätt-

ring för viss personal

inom den civila stats-

förvaltningen .........

650

—

—

—

—

—

650

—

—

—

650

—

8. Dyrtidstillägg åt befatt-

ningshavare i statens

tjänst .....................

49,664

30

4

—

—

—

49,668

30

—

—

49,668

80

9. Tryckningskostnader...

15,735

17

—

—

—

—

15,735

17

—

—

15,735

17

A. 2. 1924/3. Departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli ...........................

585

20

—

—

—

585

20

—

—

585

20

Summa

398,437| 7 8

3F50

2

—

398,466

80

_

98

398,469

28

— 38 —

Riksförsäkringsanstalten.

A. Statsmedel.
Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar.............................................................................

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 1. Riksförsäkringsanstalten ............................................. 214,386:34

2. Riksförsäkringsanstaltens verksamhet ........................... 1,346,500: —

3. Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för

olycksfall i'' arbete ................................................... 467,328: 68

5. Statens bidrag till fiskares försäkring ........................... 71,198: 37

F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 196,000: —

Elfte huvudtiteln:

A. 10. Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersätt ningar

i anledning av olycksfall i arbete.................. 216,081: 36

26. Ersättning för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsförhållandena under 1914—1919 års
världskrig ........................................................... 145,000: —

B. 17. Förhöjning av ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring ........................... 180,000: —

Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond........................... 830,500: —

Olycksfalisförsäkringsfondens förvaltningskostnader..................... 18,500: —

Försäljningsmedel .................................................................. 930: 79

Återdebiterade m. m............................................................. 506: 21

Införselmedel ....................................................... 4,250: ll

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .......................................................................— 1,250,971: 50

Kostnader för ombud............................................................... 264,999: 02

Läkarintyg ................. 346: —

Hyra för ämbetslokal ........................................................... 125,700: —

Resekostnader ........................................................................ 2,483; 75

Skrivmaterialier, tryckningskostnader, lyse, värme och expenser... 89,909:42

Olycksfallsförsäkringsfonden för redovisning .............................. 455,114: —

Fiskareförsäkringsfonden för redovisning.................................... 71,198:37

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i

anledning av olycksfall i arbete.......................................... 186,568: 6 7

Ersättning åt vissa personer, som drabbats av olycksfall, uppkomna

i följd av förhållandena under världskriget.............................. 127,279: 62

Ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning ............... 959,277: 49

Införselmedel ....................................................................... 3,493: 93

Leverering:

Till statskontoret..................................................................... 103,983: 53

» länsstyrelserna.......................................,......................... 10,054:87 3

3 — Bev.-berättelse ang. statsverket för år 1936. II.

100,742: 36

3,691,181: 86
3,791,924: 22

3,537,341: 7 7

114,038: 4 0

— 34 —

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning .................................................................. 2,375: 60

Innestående i bank .......................................................... 138,’l68: 46 140.544; 05

Summa 3,791,924: 22

B. Olycksfallsförsäkringsfonden.

Kassasammandrag för år 1925:

Inkomster:

Innestående i banker den 1 januari 1925 ................................................... 615,316:8 8

Försäkringsavgifter enligt 15 och 35 §§ i olycksfallsförsäkringslagen ............ 1 5,709480: 46

Tilläggsavgifter enligt 16 § i samma lag ................................................... 1 2 * 310,556: 78

Bötesmedel enligt 34 § i samma lag ....................................................... 220:_

Siatsbidrag för förhöjning av livräntor åt i statens tjänst skadade arbetare ... 1,118:8 7

Räntor.......................................................................................1.......... 2,439,474:81

Utlottade obligationer och återbetalade lån ................................................ 586,129:74

Av ombud redovisade förskott.................................................................. 253,981: 79

Summa 9,915,978: 78

Utgifter:

Utbetalade ersättningar ........................................................................... 5,387,682: 48

Återreglerade försäkringsavgifter ............................................................... 8 68,512: 08

Fasta placeringar ................................................................................. 3,25U188: bo

Vid obligationsköp utgivna, upplupna räntor ............................................ 12,477: 7 7

Courtage m. m.................................................................................. 1.328: 2 6

Olycksfallsförsäkringsfondens förvaltningskostnader .................................... 18,500: —

Till ombud utlämnade förskott.................................................................. 263,981:79

Till statskontoret inlevererade tilläggsavgifter ............................................ 306,035: 7 8

Återreglerade tilläggsavgifter.................................................................. 4 *3,520: 19

Innestående i banker den 31 december 1925 602,751: 98

Summa 9,915,978: 7 8

Fondens ställning den 31 december 1925:

Tillgångar:

Innestående i banker ......................................................................... 602,751: 98

Förskott ........................................ 44,000:_

Obligationer ....................................................................................... 37,413,321: 48

Utlånta medel.................................................................................... 7,012,283:0 5

Fordringar ....................................................... 4,814,639:71

Summa 49,886,996: 17

Skulder:

Till statskontoret ej inlevererade tilläggsavgifter....................................... 12,751:70

Influten, men ej upplupen kapitalrabatt ............................................. 3,500:_

Livräntereserv .................................................................................... 40,386!ö84:—

Ersättningsreserv ................................................................................. 5,500,000:_

Premieutjämnings- och säkerhetsfond.................................................... 3,984,160:47

Summa 49,886,996: 17

1 Häri ingå av statsverket förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen
med kr. 416,ö50: 04.

2 Häri ingå av statsverket förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen

med kr. 20,877: 28. B 6

8 Häri ingå till statsverket återbetalade förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen
med kr. 10,843: 89.

4 Häri ingå till statsverket återbetalade förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäk ringslagen

med kr. 524: 95.

- 35 -

C. Ponden för olycksfallsförsäkring för fiskare.

Kassasammandrag för år 1925:

Inkomster:

Innestående i banker den 1 januari 1925..................................................... 41,823: 42

Försäkringsavgifter.................................................................................... 54,648: 7 5

Räntor .............................................................................................. 16,663: 66

Utlottade obligationer ........................................................................... 2,600:

Statsbidrag ............................................................................................ 68,569: 86

Summa 184,305: 59

Utgifter:

Utbetalade ersättningar.............................................................................. 80,535: 63

Återreglerade försäkiingsavgifter ............................................................... _ 13: 5 o

Fasta placeringar.................. 25,605:60

Vid obligationsköp utgivna, upplupna räntor................................................ 127:12

Courtage m. m ................................................................................... ••• 25:60

Innestående i banker den 31 december 1925 ............................................... 7/.998: it

Summa 184,305: 59

Fondens ställning den 31 december 1925:

Tillgångar:

Innestående i banker.......................................................................... 14

Obligationer......................................................................................... 255,257: 41

Fordringar...................................................................................... 3,441: 88

Brist, att täckas av statsmedel .................................................... 26,959: st

Summa 362,957: 25

Skulder:

Premiereserv.......................................................................................... 24,400: —

Livräntereserv ...................................................................................... 273,459:

Ersättningsreserv............................................. 50,000:

Säkerhetsfond ........................................................................... ......... 1 Q,09.^: 2 5

Summa 362,957: 25

D. Ponden för livförsäkring i samband med egnahemslån.

Kassasammandrag för år 1925:

Inkomster:

Innestående i bank den 1 januari 1925 ...................................................... 3,261: 24

Försäkringsavgifter.............................................................................. 13,449:19

Räntor ......................................................................................... ^5: S4

Summa 17,145: 7 7

Utgifter:

Utbetalade dödsfallsersättningar................................................................ 6,750: —

Innestående i bank den 31 december 1925 ........................................

Summa 17,145: 77

Fondens ställning den 31 december 1925:

Tillgångar:

Innestående i bank............................................................................... 10,395: 77

Fordringar.................................................................................^^^^^^64)21^88

Summa 27,325: 6 o

- 36 —

Skulder:

Ej utbetalade ersättningar på grund av dödsfall år 1925 ........................... 7,650:_

Premiereserv........................................................................................ 1410:__

Säkerhetsfond ...................................................................................... 18265'' 60

Summa 27,325: 6 0

E. Fonden för livräntor till barn utom äktenskap.

Kassasammandrag för år 1925:

Inkomster:

Innestående i bank den 1 januari 1925 ................

Engångspremier för inköpta livräntor ...................

Räntor .........................................................

Utlottade obligationer .........................................

.......... 36,761: 20

.......... 62,469:41

.......... 29,775:71

.......... 15,916: —

Summa 144,922:82

Utgifter:

Utbetalade livräntebelopp...................................

Fasta placeringar ............................................

Vid obligationsköp utgivna, upplupna räntor.........

Courtage m. m..............................................

Innestående i bank den 31 december 1925 ............

.......... 78,235: 96

.......... 55,380: —

.......... 580: —

.......... 25: 88

......... 10,700: 98

Summa 144,922: 3 2

Fondens ställning den 31 december 1925

Tillgångar:

Innestående i bank.............................................

Obligationer .................................................

Utlånta medel ..................................................................

Fordringar...................................................

10,700: 98
556,243:31
30,000: —
7,772: 69

Skulder:

Upplupna ej förfallna livräntebelopp .

Livräntereserv ..................................

Säkerhetsfond ............................

Summa 604,716: 98

........... 569: 06

........... 583,788: —

......... 20,359:92

Summa 604,716: 98

Anmärkning: Förestående fondtabeller äro upprättade på grundval av de av riksfOrsakrmgsanstalten
förda räkenskaper och i övrigt meddelade uppgifter

37

Tillgångar.

Försåkringsrådet.

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 6. Försåkringsrådet ............................................................ 86,273: 96

7. Försäkringsrådets verksamhet .......................................... 29,500: —

F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 13,100: —

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. in......................................................................... 120,489: 24

Skrivmaterialier, tryckningskostnader och expenser ...................... 7,800:2 7

Till statskontoret:
Överskottsmedel

Leverering:

Tillgångar:

Kassabehållning

Balans den 30 juni 1926:

540: 83

128,873: 96
129,414: 29

128,289: 51

540: 33

584: 45

Summa 129,414:2 9

Social

j Fjärde huvudtiteln:

2. H. 2. Extra utgifter.........................................................................................

! Femte huvudtiteln:

B. 8. Socialstyrelsen ..........................................................................................

9, Socialstyrelsens verksamhet .......................................................................

10. Ersättning åt förlikningsmän m. m. för medling i arbetstvister.....................

13. Offentliga arbetsförmedlingen i riket .......................................................

14. Medellösa arbetssökandes resor ..................................................................

16. Yrkesinspektionen ........................................................................

17. Yrkesinspektionens verksamhet ................................................................

25. Erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader .............................

27. Sakkunnigt biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande alkoholistvården ...

28. Sjukkasseväsendets befrämjande ...........................................................

29. Sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd .............................................

F. 2. Rese- och traktamentspenningar..............................................................

4. Extra utgifter .........................................................................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

8. Dyrtids tillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

9. Tryckningskostnader ...........................................................................

B. 9. 1924/5. Socialstyrelsens verksamhet ...................................................

19. 1924/5. Yrkesinspektionens verksamhet....................................................

28. 1924/5. Anordnande av erkända alkoholistanstalter ...................................""

10. 1923/4. Allmän levnadskostnadsundersökn ng ..............................................

38. 1923/4. Extra statsbidrag för år 1922 åt registrerade sjukkassor .......i!!!!!!!."."!

34. 1922. Understöd åt nykterhetsnämnderna m. m...................................

T. Yl. G. 3. 1920. Resestipendier åt arkitekter m. fl. för studier i utlandet av bostadsfrågan
Sjätte huvudtiteln:

E. 12. Extra utgifter ...........................................................................

Sjunde huvudtiteln:

D. 20. Extra utgifter ...................................................................

22. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila
statsf ör v altningen......................................................

Åttonde huvudtiteln:

N. 3. Extra utgifter....................................................................

Diverse medel:

Införselmedel ........................................

Summa 1

1 Tillgångarna den 30/e 1926 utgjordes av tillgodohavande i bank.

— 39 —

styrelsen.

Debet

Kredit

Summa

Till-gångar
den 1/i
! 1925

|

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar den
80/e 1926

301

16

88

.

284

17

301

J

208

33

314,400

313,152

45

1,455

88

—

-

314,608 33

124,600

_

119,380

76

—

_!

5,219

26

124,600]

3,598

14

_

_

75,822

37

75,762

40

523

92

3,134

in

/ 9,420 j 511

_

_

235,860

27

235,660

27

200

—

—

—

23o,860|27

_

_

508

<16

508

06

—

—

—

—

508 oe|

446

74

-

_

298,263

14

298,708

47

1

41

—

—

298,709|8s|

244

20

78,500

—

70,986

79

3,588

28

4,169

1«

78,744j20|

101,502

•> 0

101,502

50

. -

—

—

—

101,502)501

_

_

3,600

_

3,600

—

—

—

—

—

3,600j

—

_

__

_

3,110,227

3 4

3,110,227

34

—

—

—

3,110,22/j 34

_

_

181,837

80

181,837

80

—

—

—

—

181,837 8«

_

2,664

87

2,664

87

—

—

—

—

2,664 8 i

4,801

14

_

_

20,225

_

24,741

98

—

—

284

it;

25,026 14

2,645

65

90,883

11

90,959

42

2,569

34

—

-

93,528 76

_

149,000

_

148,700

26

299

74

—

—

149,000]

—

_

_

1,693

29

67,697

12

69,390

41

—

—

—

—

69,390] 41

5,251

26

_

_

_

4,955

86

295

40

—

—

5,251

2 5

5461

13

_

_

_

—

2,169

27

2,991

86

—

—

5,löl|13

_

_

14,625

_

14,625

—

—

—

—

—

14,n2r*j

—

16,127

94

__

—

—

25

—

16,102

94

—

—

16,127

94

77

_

_

_

—

—

77

—

—

7,

— |

2,982

95

_

19,208

2 0

20,716

16

475

—

1,000

—

22,191

16

—

—

3,000

—

2,250

—

—

—

750

r

3,000

I

301

—

—

—

—

-

16

SB

—

284 n

301

—

301

_

_

—

_

—

16

83

—

—

284 17

301

—

—

—

—

3,100

94

3,100

94

—

—

!_

3,100 94

301

—

—

j—

—

-

16

88

—

1—

1

284 it

301

~

1

1,142 61

_

_

576

99

•

!

565|e2

1,14

el1

39,573] 2 9

6,011 |o8

4,895,525

7 2

4,896,270

2 9

| 28,58o| 7 -

1 16,259|o8

4,941,110 09

— 40 —

Centrala skiljenämnden.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ..............................................

_ Inkomster:

i emte huvudtiteln:

B. 11. Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister.

Summa

Kredit.

Avlöningar..........................................

Hyra, värme m. m...............................

Skrivmaterialier, tryckningskostnader och

Utgifter:

expenser

16,023: 65
1,600: —
121: —

Till statskontoret

Leverering:

Tillgångar:
Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926:

87: 60

18,600: —
18,687: so

17,644: 65

87:60

866: 36

Summa 18,587: 60

- 41

Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för

alkoholister å Svartsjö.

Tillgångar.

Debet.

Balans den 1 juli 1925

628,002: lo

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 19. Statens tvångsarbetsanstalter ......................■............... 891,089: 75

F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 50,000: —

Vårdavgifter m. m. för intagna alkoholister ................................. 18,001: 70

Hyres- och ersättningsmedel ...................................................... 35,563:25

Försålda jordbruksprodukter ...................................................... 143,386: 41

Diverse................................................................................... 4,286. 26

Ökat värde å inventarier och förråd ......................................... 1,025: 09 643,352: 4ii

Summa 1,271,354: 6 6

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ......................................................

Förplägnad ......................................................

Beklädnad m. ...............................................

Byggnader.........................................................

Inventarier ...................................................

Undervisning, hälso- och sjukvård .....................

Värme, lyse, renhållning och expenser ...............

Omkostnader för frigivna .................................

Jordbruket och verkstadsdriften ........................

Arbetspremier m. m...........................................

291,995: 41
57,460:7 2

30,000: 72
14,574:68
7,431: 85
7,024: 26
43 099:68
18,795: 44
117,958: 74

37,018: 42 625,359: 91

Balans den 30 juni 1926.

Tillgångar:

Kassabehållning ..................................................................... 7,933:17

Innestående i bank.................................................................. 23,503: 88

Fastigheter ........................................................................... 441,700:

Levande och döda inventarier ................................................ 152,680:80

Förråd ................................................................................. 20,176: 85 645,994: 66

Summa 1,271,354: 66

— 42 —

Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för

alkoholister i Landskrona.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

TillS&near.................................................................................................. 15,689:50

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 19. Statens tvångsarbetsanstalter ...................................

Anordnande av varmvattenberedning’ och värmeledning inom

tvångsarbetsanstalten i Landskrona.............................

Driftkostnader för statens vårdanstalt för alkoholister i
Landskrona ................

20.

22.

F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

Vårdavgifter m. m. för alkoholister...................................

Hyres- och ersättningsmedel m. m...................................

Jordbruket ...................................................

Verkstadsdriften.............................................

Diverse inkomster ......................................

Okat värde å levande och döda inventarier......

205,182: —

6,400: —

2,000: —

18, 00: —

1,847: 81
14,246: 8 6
6,741: 70
25,791: 03
6,686: 04

1’877: 97 288,922:91

Skulder:

Diverse medel..

Balans den 30 juni 1926:

.......... 3,995; 82

Summa 308,607: 7 8

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

5,581: 80

Avlöningar ......................................

Byggnader .....................................

Förplägnad......................................

Beklädnad m. m .............................

Inventarier ......................................

Undervisning, hälso- och sjukvård .....

Värme, lyse, renhållning och expenser

Omkostnader för frigivna .................

Jordbruket ......................................

Verkstadsdriften......... ......................

Diverse................................

Utgifter:

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ..................................................

Innestående i bank....................................................

Fordringar......................................................

Värde å levande och döda inventarier...............

118,715: is
18,686: 74
30,755: 4 4
11,298: 02
5,885:89
8,432: 7 3
55,902: 04
7,847: 64
8,386: 89
20,521: 78

2''6til: 56 289,093: 2 7

175: 96
4,940: 98
1,587: 28

7,228: 88 13,933; iq

Summa 308,607:78

— 43

Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.

163,893: 52

Inkomster:

Femte huvudtiteln: . ., . , . , , . Va„„

B. 23. Avlöningar och vikariatsersättmngar vid statens vårdanstalt å Venngarn
för alkoholister .................................................. 39,382:15

24. Bidrag till driftkostnaderna i övrigt för statens vårdanstalt

å Venngarn för alkoholister .................................. 36,57o.

F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statens tjänst

statsförvaltningen

8. Dyrtidstil.ägg åt befattningshavare
Statens uppfostringsanstalt å Venngarn:

T. II. F. 3/1920. Ändrings- och nybyggnadsarbeten
4/1920. Nybyggnads- och ändringsarbeten

Vård- och beklädnadsavgifter......................................

Vinst å jordbruksdriften ...........................................

Vinst å verkstadsdriften ............................................

8,025: —
19,639: —

28,500; —
12,500: —
82,463: so
13,487: 6 2
3,366: 46

243,938:

Skulder:

Diverse medel...

Balans den 30 juni 1926

.......... 2.889:8 7

Summa 410,722: 12

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder

Utgifter:

Avlöningar............................................... ...................

Förplägnad ..............................................................

Beklädnad...................................................................

Underhåll av fastigheten ..............................................

Underhåll av inventarier ..............................................

Värme, lyse, sjukvård, renhållning och expenser ............

Ändrings- och nybyggnadsarbeten...............................

Nybyggnads- och förbättringsarbeten å ekonomibyggnader

Leverering:

Till länsstyrelsen i Stockholms län.......................

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning ......................................................

Innestående i bank och å postgiroräkning.....................

Fordringar ..............................................................

Värde å levande och döda inventarier .........................

Förråd ......................................................................

3,109: 21

67,026: 68
42,467: 95
10,940: 88
7,899: 6 7
5,946: 15
47,711:20
28,500: —

12,500: — 222,991: as

16,594: it

141: 41
8,611: 02
8,744: 8 6
125,902: 87

24,626: so 168,026:40

Summa 410,722: 12

— 44 —

Arbetsrådet.

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

3,424: 38

,, , Inkomster:

i emte huvudtiteln:

B. 30. Arbetsrådet ...........................................................

F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
................................................

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..............

Hyresmedel m. m................................................

53,100: —

955: 4 2
6,104: —

1,529:66 61.688: 9 7

Summa 65,113: 86

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ............................................

Hyra, lyse och värme m. m..................................

Skrivmaterialier, tryckningskostnader och expenser

Till statskontoret

Leverering

Tillgångar:
Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926:

52,251: 64
7,146: 14

1’599: 17 60,996: 96

112.4 7

.......... 4,003:93

Summa 65,113: 86

Pensionsstyrelsen.

A, Statsmedel.

Debet.

„ Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 31. Pensionsstyrelsen.................................... 604,030: 28

32. Pensionsstyrelsens verksamhet m. m.......... 52o!oOO:_

33. Statens kostnad för pensionstillägg och un derstöd

till de personer, som äro därtill
berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
enligt dess lydelse före

J^gen 8 i^ 1915........................... 1,515,000:-

o4. Bidrag till understöd åt de personer, som
genom lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga
i den allmänna pensionsförsäk ringen

... ........................................... 4,825,000:-

<35. Ersättning till postverket för dess bestyr med

pensionsutbetalningar .......................... 167,200:_

45 -

F. 1. Ålderstillägg ......................................... 291: 47

8. Dyrtidstillägg ät befattningshavare i statens

tjänst ................................................ 168,000: — 7,799,621: 7 5

Från pensionsförsäkringsfonden tillgodoförda.............................. 1,030,000: —

Ersättning av kommuner och enskilda för andel i sjukvårdskostnader
................................................................................ 27,947:4 8

Hyres- och värmeersättningsmedel............................................. 1,872: 4»

Återdebiterade ........................................................................ 75,061: 61 8,934,403: 38

Summa 8,934,403: SS

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.............................................................................. 1,126,562: 68

Resekostnader ........................................................................ 5,172:15

Kostnader för ombud..........................:.................................... 83,089:69

Åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet ............... 1,123,166:93

Barntillägg.............................................................................. 1,388,926:7 0

Skrivmaterialier, tryckningskostnader, värme, lyse och expenser

m. m.............................................................................. 107,740:3 7

Underhåll av fastigheter, inventarier m. m............................... 17,591:90

Påföres pensionsförsäkringsfonden för redovisning ..................... 4,825,000: —

Påföres generalpoststyrelsen för redovisning .............................. 167,200: —

Till pensionsförsäkringsfonden återförda................................... 40,000:''— 8,883,440:

2*2

Till statskontoret

Leverering:

Balans den

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning...

30 juni 1926

32,614: 57

.......... 18,348:64

Summa 8,934,403: 33

B. Pensionsförsäkringsfonden.
Kassasammandrag.

Inkomster:

Innestående i banker den 1 juli 1925....................................................... 12,545,316: 98

Obligatoriska pensionsavgifter .................................................................. 24,365,733: 44

Frivilliga pensionsavgifter........................................................................ 632,220:12

Statens bidrag till kostnaderna för understöd enligt lagen den 8 juni 1915 ... 4,825,000: —

Räntor och utdelningar .......................................................................... 13,844,891: 24

Återbetalda lån och utlottade obligationer ................................................ 3,188,004: 4 2

Summa 59,401,166: 20

Utgifter:

Fasta placeringar .................................................................................... 39,041,442: 0 9

Pensioner på grund av obligatoriska avgifter ............................................. 1,520,721: 2 7

Pensioner på grund av frivilliga avgifter................................................... ^4,448: 4 2

Understöd enligt lagen den 8 juni 1915.................................... 6,250,000: —

Restituerade pensionsavgifter.................................................................... 268,197: 8 2

Fonden för sjukvårdande uppgifter............................................................ 940,000: —

Förvaltningskostnader.............................................................................. 77,981:15

Innestående i banker och å postgiroräkning den 30 juni 1926 ..................... 11,298,375:45

Summa 59,401,166:20

46

Fondens ställning- den 30 juni 1926.

Tillgångar:

Innestående i bank....

Förskott...................

Inkomstrester ..........

Obligationer.............

Utlånta medel ..........

Aktier......................

Fastigheter................

........... 11,298,376:4 5

.......... 16,624,393:5 8

......... 6,035,792: 68

.......... 110,349,504:oc

.......... 163,864,440: 78

.......... 15,005,963: 98

......... 1,820,000: —

Summa 324,998,470:3 3

Skulder:

Frivilliga försäkringens fond .............................................................. 6 734,614:78

Särskilda till förvaltning överlämnade fonder...................................... ’ 19,090:0 5

Fonden för sjukvårdande uppgifter ...................................................... 1,847,129: 60

Allifiänna fonden..............................................................,................. 316,3971635: so

Summa 324,998,470: 83

Allmänna barnhuset i Stockholm.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ............................................................................................ 8,830,710:86

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 43. Barnhusen............................................................... 111 450:_

Intressemedel........................................................................ 283,’114: 65

Anslag av, riksbankens vinst .................................................. 4,500:_

Förmyndarkammarens överskottsmedel .................................... 228,152:7 9

Bötesmedel........................................................................... 4 446: 38

Tolagsmedel .........................................................64,556: 9 8

Fattigpenningar..................................................................... 585:7 5

Avgifter för inlösta barn ..................................................... 64,087: 86

Hyresmedel........................................................................... 42,302: 14

Trogsta hemmans frälseränta................................................... 583:66 803 779-95

Skulder:

Utgiftsrester ................................................................... 33,209: 40

Diverse medel..................................................................... 998,612: 91 1,031,822:31

Summa 10,666,313: 12

Skulder.

Kredit.

Balans den 1 juli 1925

, . Utgifter

Administration och pensioner ..........................

Barnhemmet ...................................................

Småhemmet .............................

1,816,945: 04

99,431: 82
25,102: 42
13,734: 18

- 47 -

Utackorderade barn...............

Sjukvårdsanstalten ...............

Kungl. sällskapet Pro Patria
Restitution av danaarvsmedel
Understöd till upptagningshem

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning.................................................................. 4,116: 9 0

Innestående i bank .......................................................... 486,935: 3 9

Förskott .......................................................................... 6,400: —

Obligationer....................................................................... 1,701,125: 60

Utlånta medel..................................................................... 4,024,950: —

Fordringar ........................................................................ 105,567: 56

Fastigheter........................................................................ 2,039,350: — 8,368,445: 45

Summa 10,666,313: 12

308,173: 16
32,154: 68
300: -27: 02

2,000: — 480,922: 68

Medicinalstyrelsen med underlydande anstalter.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ............................................................................................ o,73o,574:97

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. III. Diverse inkomster ................................................

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Andra huvudtiteln:

D. 27. Medikolegala besiktningar....................................

Femte huvudtiteln:

C. 1. Medicinalstyrelsen .............................................

3. Statens bakteriologiska laboratorium .....................

5. Statens rättskemiska laboratorium ........................

8. Statens farmaceutiska laboratorium........................

18. Hospital och asyler.........................................

23. Anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro

fallandesjuka ..................................................

32. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska ............

36. Bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårds anstalter.

......................................................

44. Bidrag till resor för vissa patienter vid radiumhemmet

i Stockholm ...............................................

47. Bidrag för driften av epidemisjukhus.....................

54. Allmän hälso- och sjukvård ..............................

56. Statens skola för utbildning av distriktssköterskor
62. Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen ......

64. Skyddskoppympningen .......................................

65. Karantänsanstalten på Känsö .............................

F. 2. Bese- och traktamentspenningar ...........................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...

9. Tryckningskostnader.............................................

C. 22/19i2. Nytt hospital vid Hälsingborg .....................

20/1921. Bostadshus för hospitalspersonal ..................

21/1921. Bostadshus för personal vid Stockholms hospital
VI. F. 13/1920. Nytt hospital å biskopsbostället Sundby ...
16/1920. Paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds
hospital .............................................

105: 88

185: —

2,954: 41
156,459:16
1,829: so
21: 81
8,858,183: 48

38: —
591: 72

25: —

223: 90
16: —
97,908: —
99: 63
258: 88
321: —
619: 76
947:io
6,607: 29
5,471: 28
268: -101,272: 54
14,520: 6 9
1,398: 61
500: -

350,000: —

48 —

Nionde huvudtiteln:

Statens veterinärbakteriologiska anstalt:

Gr. 7. Anstaltens verksamhet ...................................

G. 11. Förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar
bland husdjuren ....................................

O. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen....................................

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer .....................

4. Uyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer....................................

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken.........................7

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ...............

102,779: 2 6
230,496: 95
75: —

950: 8 4
70: —

Skulder :
Overleverering
Utgiftsrester ...
Diverse medel
Övriga skulder

Balans den 30 juni 1926:

........................................... 15:-

............................................ 15,075: —

............................................ 5,029,400:46

............................................ 15,589:04

Summa

Skulder..

Kredit.

Balans den 1 juli 1925

Utgifter:

Jtgifter för riksstatens utgiftstitlar:

Andra huvudtiteln:

D. 27. Medikolegala besiktningar....................................... 2,286:_

Femte huvudtiteln:

C. 1. Medicinalstyrelsen ................................................ 346,032:86

2. Medicinalstyrelsens verksamhet .............................. 26,065: 84

3. Statens bakteriologiska laboratorium........................ 258,423: 69

4. Driften vid statens bakteriologiska laboratorium ...... 4l’ö48: 48

5. Statens rättskemiska laboratorium ........................... 17,972: 08

6. Driften vid statens rättskemiska laboratorium............ 1,819: 60

7. Provisoriskt lönetillägg åt föreståndarna för statens

bakteriologiska laboratorium och statens rättskemiska
laboratorium...................................................... 1,800:_

8. Statens farmaceutiska laboratorium.......................... 17,483:91

13. Flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare ............... 392: 90

15. Avlöning åt civila läkarstipendiater ........................ 1,250:_

18. Hospital och asyler................................................ 18,038,798: 7 0

19. Övergångsstat för hospital och asyler ..................... 11,687:85

21. Hospital vid Hälsingborg ....................................... 843,136: 81

22. Anstalter för obildbara sinnesslöa ........................... 540,660: 28

23. Anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallande sjuka

............................................................... 652,677: 20

24. Epileptikeranstalter............................................... 116,356:6 9

32. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska ............... 22,974:8 6*

34. Understöd åt spetälskesjukas familjer m. m............. 1,447:50

36. Bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårds anstalter.

........................................................... 3,049,356: 85

39. Folksanatorierna ................................................... 200,000: —

40. Understödjande av dispensärverksamhet .................. 382,132: 5 5

41. Behandling av medellösa lupuspatienter från landsorten 67,127: 68

42. Radiumhemmets i Stockholm poliklinik .................. 11,250:_

43. Radiumhemmets i Stockholm klinik ........................ 29,958: —

9,935,196:7 7
24,583,545: 06
5,111,913: 06

5,060,079: 50
50,426,309: se

4,157,331: 7 o

— 49

C. 44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

56.

57.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

70.

P.

C.

Bidrag till resor för vissa patienter vid radiumhemmet

i Stockholm ......................................................

Inköp av två röntgenterapiapparater för radiumhemmet

i Stockholm .....................................................

Bidrag för uppförande, inrättande eller inlösen av

epidemisjukhus...................................................

Bidrag för driften av epidemisjukhus........................

Kliniker vid vanföreanstaltema i Stockholm, Göteborg

och Hälsingborg ................................................

Polikliniker vid vanföreanstaltema i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg ......................................

Underhåll av skol- och uppfostringshem för vanföra...

Sällskapet Eugeniahemmets verksamhet .................

Bidrag till resor för vanföra jämte vårdare...............

De i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade

undervisningsanstalterna för vanföra m. m.............

Allmän hälso- och sjukvård ....................................

Statens skola för utbildning av distriktssköterskor ...
Stipendier för sjuksköterskor för genomgående av statens

skola för utbildning av distriktssköterskor ............

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen .........

Repetitionskurser för barnmorskor ...........................

Skyddskoppympningen ..........................................

Karantänsanstalten på Känsö .................................

Svenska läkarsällskapet..........................................

Internationella hälsovårdsbyrån i Paris.....................

Förhöjning av Sveriges andel i kostnaderna för den
internationella hälsovårdsbyrån i Paris för åren 1924

och 1925............................................................

Stipendier för i statens, landstings eller kommuns tjänst
anställda läkare för bevistande av medicinska fortsättningskurser
i Stockolm m. m.........................

Alderstillägg .........................................................

Rese- och traktamentspenningar..............................

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga...:.....

Extra utgifter ......................................................

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen......................................

Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare.................................

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...
Tryckningskostnader

2/1924/5.

41/1924/5.

59/1924/5.

60/1924/5.

22/1923/4.

23/1923/4.

22/1922.

24/1922.

19/1921.

20/1921.
21/1921.
YI.P. 13/1920.
15/1920.

33,799: so

35,000: —

2,541,537: 20
972,312: —

122,072: ro

15,000:

—

68,416:

—

5,000:

—

103,740:

47

129,029:

50

881,543:

44

7,284:

82

16,000:

_

68,580:

92

13,790:

—

234,258:

06

15,550:

25

16/1920.

18/1920.

Medicinalstyrelsens verksamhet .....................

Radiumhemmets i Stockholm poliklinik .........

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen

Repetitionskurser för barnmorskor..................

Ombyggnad av värmeledningen för vissa paviljonger
vid Lunds hospital ........................

Ny ekonomibyggnad och vissa påbyggnads arbeten

vid Göteborgs hospital .................

Nytt hospital vid Hälsingborg .......................

Vattenreningsverk vid Östersunds hospital.........

Nya paviljonger för oroliga sjuka vid Säters och

Västerviks hospital.......................................

Bostadshus för hospitalspersonal .....................

Bostadshus för personal vid Stockholms hospital

Nytt hospital å biskopsbostället Sundby ......

Bostadshus för viss betjäning vid Säters och

Västerviks hospital .................................

Paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds

hospital ................................................

Bostadshus för personal vid Härnösands hospital
........................................................

1,500:

6,750:

5,435: 03

7,220: —
4,058: 03
58,217: 48
712: —
5,000: —
65,131: 16

19,886: 81

1,100:04
2,004,196: 91
23,054: 03
1,000: —
3,750: —
1,397: 99
900: —

1,786: 33

44,534: 56
1,465,052: 4 6
367: —

361,296: 66
7,607: 8 7
1,677: 77
11,020: 90

1,124: 7 8

243,665: 82

1,495:7 4

4 — Bev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. H.

— 50 —

VI. F. 19/1916. Till stipendier för läkare, som genomgå ut -

bildningskurser i tuberkulossjukvård ......... 2,200: —

Nionde huvudtiteln:

Statens veterinärbakteriologiska anstalt:

G. 6. Avlöningar m. m................................................. 47,872: 28

7. Anstaltens verksamhet ....................................... 100,368:88

G. 8. Länsveterinärer och veterinärstipendiater.................. 6,000: —

11. Förekommande och hämmande av smittsamma sjuk domar

bland husdjuren....................................... 4,788,230: to

12. Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur ............ 887: 99

O. 1. Ålderstillägg......................................................... 1,850: —

6. Extra utgifter ..................................................... 767: 20

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen....................................... 7,643: ö 7

8. Provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer............... 900: —

9. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare................................. 800: —

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ... 28,728:--

Tionde huvudtiteln:

C. 8. Läkarundersökning av sjöfolk................................... 27,090: 08

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer................................. 31,629:25

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

39,314,972:75
186,675:16
108,094: 2 6

tjänst m. fl. pensionärer ...................................... 24,563: —

8. Bidrag till sjuksköterskors pensionering..................... 950: —

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken....................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kontant behållning:

I medicinalstyrelsen underlydande anstalters kassor............ 44,970:0 8

Innestående i bank och å postgiroräkning .......................... 1,689,780: 09

Förskott........................................................................... 95,455:08

Inkomstrester ................................................. 50 5j§. 80

Obligationer..................................................................... ^SdSll^o fi.659.235: 4 0

Summa 50,426,309: 36

— 51 —

Statens uppfostringsanstalt å Salbohed för sinnesslöa gossar.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ................................................................................................ 27,276: 90

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

C. 25. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar ......................... 23,305: —

26. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostrings anstalt

för sinnesslöa gossar....................................... 25,500: —

27. Yissa reparationsarbeten m. m. vid statens uppfostrings anstalt

för sinnesslöa gossar....................................... 10,000: —

F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen...................................................... 4,635: 68

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 10,200: —

Vård- och beklädnadsavgifter ...................................................... 21,547:18

Vinst å jordbruket........................................................................ 108:2 8

Ersättnings, m. fl. medel............................................................... 4,523: 02 99,825: ll

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel ....................................................................................... 142: 51

Summa 127,244:52

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ................................................................................................... 181: 13

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................. 37,517: 70

Mathållning................................................................................. 19,768: 58

Beklädnad och sängkläder......... .................................................. 6,488:93

Läkare och sjukvård .................................................................. 2,868:12

Värme, lyse och renhållning......................................................... 7,873: 81

Expenser m. ............................................................................. 8,196: 95

Fastighetens underhåll.................................................................. 3,385: 6 2

Inventarier och materiel............................................................... 2,883: 47

Vissa inredningsarbeten och täckdikning ....................................... 12,789: 20 101,772: 38

Leverering:

Till länsstyrelsen i Västmanlands län ......................................................... 862: ll

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 763: 58

Innestående å postgiroräkning ................................................... 2: 18

Värde å levande och döda inventarier .................................... 23,663: 14 24,428: 90

Summa 127,244: 52

Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa

flickor.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ................................................................................................... 4,007:31

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

C. 28. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor ............................. 9,900:_

29. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor .......................................... 13 900:_

F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ......................................................... 1 g04; 20

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. . 4 015''_

Elevavgifter m. m.....................................................................!... 12,271: 40 4i,890: ,;B

Summa 45,897: 91

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .................................................................................... 15,357: 07

Förplägnad.................................................................................... 7 495: 02

Beklädnad och sängkläder............................................................... 3 39g. 40

Hälso- och sjukvård..................................................................... 2 063* 8 8

Värme, lyse, renhållning och expenser ......................... g 33g. 6 5

Fastigheten..................................................................3,26ö: 25

Inventarier.................................................................................... 1 764: oi

Arbetsmateriel ................................................... ..... ’gg7". 24

Diverse utgifter.........................................".V.V.VZ".''.'' 3,133: 07 42>273: 59

Leverering.

Till länsstyrelsen i Älvsborgs län ............................................................... 3 394. g2

Summa 45,897: 91

— 53 —

Danviks hospital.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ...................................................................

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

C. 30. Lasaretts underhåll................................

Hemmansräntor och arrenden .............................

Tomtöresmedel .................................................

Underhållsmedel..................................................

Hyresmedel........................................................

Tolagsmedel .....................................................

Danvikspenningar ...............................................

Rekognitionsmedel ............................................

Intressemedel.....................................................

Skogsförsäljningsmedel.........................................

Medgiftsmedel.....................................................

Försålda trädgårdsprodukter ................................

Diverse..............................................................

Ökning i frålseräntomas taxeringsvärde.................

3,670: —
45,700: 61
178: 56
128,276: 99
10,900: 50
32,278:49
7,273:10
148,528: 89
242,060: 41
2,581: os
15,472: 40
1,258: 55
22,930: 48

Balans den 30 juni 1926 :

Skulder:

Diverse medel .................................................................. 4,355,691:

Övriga skulder ...................................................................17,578: 4 5

12,925,305: 7 9

661,109: 56
2.300: —

4,373.269: 46

Summa 17,961,984: 80

54 —

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925

4,343,744: sb

Utgifter:

Hemmansräntor och arrendea ................................................ 4 265:71

Löner och arvoden ................................................... 115 404-8 2

Utspisning ...... .................................................................... 138’,853: 8 7

Bränsle och lyshållning ......................................................... 26 567: 2 4

Beklädnad och sängkläder........................... .......................... 4,061:80

Tvätt och renhållning........................................................ 7 995.

Medikamenter och sjukvård .................................................... 4,308: B 7

Hospitalsegendomarnas underhåll............................................. 84,076: 21

Inventariers anskaffning och underhåll .................................... 7 669: 01

Utskylder och lcontributioner.........................■........................ 20,319:45

Underhåll av egendomen nr 1 kvarteret Barnängen .................. 5,585: so

» » trädgård och planteringar.................................... 3,979:4 9

» » maskiner och ångpannor .................................... 1,074: 15

Underhållsbidrag till Stockholms hospital................................. 14,000:_

Omkostnader för hospitalets hemman och skogar ..................... 21,822: 96

Livräntor.............................................................................. 4,312:50

Diverse............................................................................... 23,488:7 2

488,284: so

Tillgångar:

Innestående i bank

Obligationer ........

Uti äntå medel.......

Fastigheter...........

Förråd.................

Fordringar ...........

Balans den SO juni 1926

... 144,202: s4

... 5,534,000:16

1,000: —

... 7,401,225:83
4,007: 15

45,519: 86 13,129,955: :u
Summa 17,961,984: so

— 55 —

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

Debet

Tillgångar
den */? 1925

Inkomster

Likvider med
särskilda
ämbetsverk
och

myndigheter

Uttag å stats-verkets giro-räkning i
riksbanken

Skulder
den 30/ö 1926

119,525

28

59,292,332

68

1,808,124 15

15,596,906

57

1,033,875|e 7

Stockholms

län ......

2,302,487

55

9,572,774

so

391,194116

14,367,546

78

579,006,2 7

» ......

666,830

55

3,429,678

228,780

81

10,134,825 27

138,726] 98

Södermanlands

» ......

1,158,382

26

3.972,345

279,318

07

9,043,733|06

535,085] 2 6

Östergötlands

» ......

3,483,877

90

6,592,537

416,153

86

13,859,215

—

571,853 86

*

1,420,139

66

4,058,481

271,825

76

11,078,462113

86

» ......

898,387

BO

1,805,044

154,911

46

7,331,526 it

224,566

44

» ......

343,394

84

2,927,666

87

339,683

12

10,674,117

40

244,354

16

» ......

383,568

97

757,020

149,355

2 2

2,787,366

7 2

208,767

83

*

112,590

76

2,808,449

74,413

51

6,418,303

09

17 5,613

83

» ......

........

4,060,858

58

11,228,812

239,486

04

11,667,500

82

245,6/0

55

Malmöhus

........

3,256,173

77

24,610,527

849,207

15

28,055,346

44

555,o02

99

Hallands

» ......

1,298,936

96

2,425,740

142,353

53

7,026,999

43

158,323

90

Göteborgs o. Bohus

3,696,649

70

18,526,733

593,857

20

18,358,213

69

940,103

81

Alvsborgs

»

2,103,637

80

5,282,191

285,395

7 6

13,881,222

69

637,124

S4

Skaraborgs

»

1,385,368

37

3,822,293

260,970

46

10,731,560

48

324,413

78

Värmlands

1,746,987

21

3,519,157

18

288,827

37

13,334,759

28

517,904

89

» ......

103,377

50

4,601,055

323,293

98

10,010,064

67

281,365

24

Västmanlands

» ......

........

1,048,673

16

2,687,549

241,509

42

8,838,043

74

536,963

10

Kopparbergs

» ......

1,684,978

49

3,777,433

65

295,430

5 8

13,667,188

62

385,088

78

Gävleborgs

» ......

1,471,804

82

4,863,452

341,138

27

12,469,911

65

338,711

72

V ästernorrlands

» ......

1,452,998

94

4,312,187

352,808

69

15,617,236

99

695,961

86

Jämtlands

» ......

1,002,848

50

1,679,167

347,023

21

8,709,917

77

422,051

08

Västerbottens

» ......

1,589,400

69

1,664,671

187,426

93

15,989,649

82

699,561

94

Norrbottens

»

1,473,515

09

1,972,986

07

242.380

BO

16,852,643

70

496.815

19

Summa] 38,265,394 i l o

190,190,292|e2

9,104,869] o 11306,002,26119 s

11,276,817

78

56 —

Överståthållarämbetet och

K r e -

Skulder
den */7 1925

Utgifter

Likvider med
särskilda
ämbetsverk
och

myndigheter

Insättningar å
statsverkets
giroräkning i
riksbanken

Kontant be-hållning och
innestående i
bank

Överståthållarämbetet...

1,001,412

65

2,968,791

58

212,217

1 2

73,542,139

81

ötockholms

län

819,829

57

7,122,100

38

451,781

37

16,524,795

2 9

79,085

10

Uppsala

»

230,316

43

6,678,576

11

383,355

2 2

6,580,042

67

12,449

Södermanlands

»

352,151

82

4,660,928

87

453,896

92

8,191,264

19

235,127

Östergötlands

»

958,062

62

7,869,667

29

805,451

90

11,743,683

90

58J63

23

Jönköpings

»

1,074,278

10

6,017,853

08

823,249

16

7,843,946

32

150,524

68

Kronobergs

»

614,674

11

3,750,271

69

552,281

61

4,557,628

2 2

90,976

96

Kalmar

»

524,590

48

5,455,701

38

1,008,404

42

7,408,404

33

49,669

77

Gotlands

*

226,809

84

1,511,256

90

269,674

15

1,827,066

54

137,296

67

Blekinge

»

202,881

21

3,432,047

71

444,072

39

5,387,976

67

44,109

91

Kristianstads

»

403,012

80

6,131,379

97

3,567,019

02

15,698,859

64

30^691

7 2

Malmöhus

»

550,546

6 2

18,120,458

07

942,462

95

34,180,680

61

44,860

41

Hallands

170,166

06

3,634,532

04

887,436

72

5,211,782

40

28,213

2 4

Göteborgs o. Bohus

613,613

15

9,697,142

84

1,385,333

Öl

24,276,733

407,403

94

Alvsborgs

*

661,880

85

7,322,558

05

1,013,701

77

10,434,968

54

231,704

74

Skaraborgs

»

858,548

76

5,626,456

37

744,346

70

7,888,960

6 9

169,818

50

Värmlands

Örebro

»

818,220

70

7,346,732

25

773,911

93

8,693,130

46

118,851

43

»

284,326

15

4,329,024

80

395,031

0 5

8,985,829

29

89,030

24

Västmanlands

»

469,330

65

4,429,243

02

458,203

53

6,691,360

13

247,176

2 7

Kopparbergs

»

484,956

86

6,660,439

83

585,737

04

10,329,387

63

24^883

14

Gävleborgs

»

476,411

28

6,109,329

67

776,807

62

10,553,071

77

16,581

48

Västemorrlands

»

464,772

40

7,046,846

77

1,598,320

52

11,509,584

14

215,200

52

Jämtlands

>

426,493

62

4,069,018

22

702,056

2 4

5,864,261

50

154,981

15

Västerbottens

»

703,181

80

5,984,517

25

939,301

05

11,009,292

68

244J46

22

Norrbottens

834,054

8 H1

7.200,313

78

1,987,490

44

9,396,793

66

55,926

88

Summal 14,224,52218 6 i 153,175,18719 2! 22,161.54418 51324.331,644 j 4 51 2,937,472 i 15

länsstyrelserna (forts.)

d i t

Förskott

Tillgångar den so/6 19 2 6

Fastig heter -

Inkomst rester -

Proprie balans -

Utlånta Övriga I
medel ! lordringar

48,703

14

77,500

126,203

14

77,850,764(80

1,461^287

68

_

_

709,912

42

16,753

86

—

—

27.464

19

2,294,502

7 5

27,213,009

36

711,640

40

_

_

1,062

50

—

—

—

—

1,400

—

726,551

90

14.598,842

33

1,006,639

85

39,400

_

37,196

84

—

—

5,000

—

7,258

24

1,330,621

93

14,988,863

73

1,727,215

95

_

1,759,976

83

—

—

—

—

916

52

3,546,272

58

24,923,138 2 4

1,248,333

14

_

_

627

99

—

—

—

—

—

1,399,485

81

17,158,812 Ut

848,603

2 0

939,580

16

10,414,435

79

41,571

Öl

_

_

_

_

—

—

40,875

—

- •

—

132,115

78

14,529,216 89

313,975

53

451,272

20

4,286,079 63

54,582

07

_

_

7,246

80

—

—

_

—

16,453

77

122,392

00

9,589,370 53

1,585,205

02

_

_

25,622

64

—

—

—

—

537

45

1,642,056188

27,442,328

26

2,894,197

96

_

_

593,551

30

—

—

—

—

—

—

3,532,609

67

57,326,757

82

1,037,946

98

_

_

82,277

31

—

—

—

—

-

1,148,437

58

11,052,354 7 5

4,186,966

22

_

_

1,507,789

66

—

—

40,575

60

—

—

6,142,735

42

42,115,558

39

2,022,724

83

_

_

2,033

66

—

_

—

—

—

—

2,25fi,463

23

21,689,571

94

1,227,848

39

_

_

8,225

88

—

_

—

—

401

37

1.406,294

14

16,524,606

66

1^596,789

11

_

_

_

_

—

—

60,000

—

—

—

1,775,640

54

19,407,635

88

1,228,944

30

_

—

6,970

90

—

—

—

—

—

—

1.324,945

4 4

15,319,156

78

921,423

39

_

_

136,002

12

—

—

—

—

—

—

1,304,601

78

13,352,739

11

| 1,724,715

57

_

_

_

—

—

—

—

—

—

—

1,749,598

71

19,810,120

07

i 1,540,382

89

_

_

12,433

50

—

—

—

—

—

75

1,569,398

62

19,485,018

96

1,574,761

34

_

_

10,469

35

—

—

—

—

11,239

82

1,811,670

58

22,431,194

86

913,102

02

_

_

31,060

47

—

— -

—

—

34

92

1,099,178

56

12,161,008

14

i 1,078,247

67

_

_

506 7 7

—

—

170,917

86

—

—

1,494,418

52

20,130,711

SO

i 1,540,106

54

—

—

17,417| 52

—

—

—

—

6,236l7ö| 1,619,687

64

21.038,340

85

32,535,914| 20 (.39,400

—

(4,950,384(46

16,753sc

317,368

4 6 149,443(28

40.946,735 91

(554,839,635

49

Summa

— 58 -

Statens byggnadsbyrå.

Debet.

Balans den 1 juli 1925-

Tillgångar ................................................................

2,825: 88

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

F. 1/1922. Statsbidrag åt kommuner m. fl. för uppförande av vissa bostadsbyggnader: Till

bestridande av kostnaderna för statens byggnads byrås

verksamhet.............................................. 40 000''_

Försäljningsmedel.......................................................F788I 76 41>788; 78

Summa 44,614: fiä

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ............................................................................... 32,385: —

Granskning av ritningar............................................................... 4 j7o;_

Kostnader för kopiering av typritningar .......................................... 222: 4 4

Hyra, värme, lyse och städning ...................................................... 3,600:_

Skrivmaterialier, tryckningskostnader m. m........................................ 2,905:2 8 43 0go.7.>

Tillgångar:
Kassabehållning....
Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926:

B31: 91

b00** '' 1,331: »1
Summa 44,614: 68

Anmärkning: Genom statens byggnadsbyrås förmedling hava under tiden 1 juli 1925_

30 juni 1926 i byggnadslån från statens bostadslånefond utlämnats sammanlagt kronor
13,030,111:66. 6

— 59 —

SJÄTTE HUVUDTITELN.

Kommunikationsdepartementet.

Debet

Kredit

Levere-

Leverering

Skulder

i ring

Tillgångar

Summa

Upp-

börd

Iran

stats-

den 1/7
1925

Utgifter

stats-

den 30/6
1926

kontoret

kontoret

Sjätte huvudtiteln:

24,000: —

A. 1. Departementschefen

—

—

24,000

—

—

—

24,000

—

—

2. Departementets av-

delning av Kungl.
Maj:ts kansli ......

181,753

2 9

223

531

181,495

26 S 34

7 2

—

—

181,75329

3. Departementets

28,420 —

28,420

_

_

_

28,420

— —

—

—

—

E. 13. Skrivmaterialier och

29,026 34

expenser, ved m. m.

201

50

28,824

84

524

8 2

27,481

55 201

5 0

818

97

15. Dyrtidstillägg åt be-

fattningshavare i
statens tjänst......

_

_

41,282

_

_

—

41,282

— —

—

—

—

41,282 —

17. Tryckningskostna-

11,161 6 2:

_

11,161

G2

229

40

9,945

81 —

—

986

41

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Aviöningsförhöjnin.

gar åt vissa icke-ordinaiie befatt-ningshavare inom

den civila stats-förvaltningen ......

_

_

480

_

—

480

-| -

—

—

—

48o! —

Summa|201

5o|315,921

7 5

j 977

03

313,104 62: 236

22

11,805

88

316,12325

1 Tillgångarna den s% 1928 utgjordes av kassabehållning, som inlevererats till statskontoret
den ®/7 samma år.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ......................................................................................

802,200: os

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. III. Diverse inkomster...................................................... 421: —

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjätte huvudtiteln:

B. 1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen............... 14,069: 97

2. Väg-och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet 4,378:50

6. Expenser för allmänna arbeten .................. 1,532: 7 9

8. Vägundersökningar ................................... 361:88

13. Undersökningar av mindre hamnar och farleder
m. m...........................................

— 60 —

B. 14. Understödjande av brobyggnader och, före -

trädesvis mindre, hamnbyggnader m. m. ... 5,258: 9 7

15. Anläggning eller förbättring av vägar m. m. 60J55: 87

16. Anläggning av enklare vägar..................... 6,043: 4 0

18. Enklare väg mellan Muodoslombolo och Sai vomuotka

i Norrbottens län .................. 14,000: —

19. Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands

samt vissa delar av Kopparbergs län ...... 47,047: 8 4

22. Anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och

Slussfors ............................................ 184: is

24. Understödjande av mindre fiskehamns byggnader.
.................................................. 306,736:10

26. Större reparations- och muddringsarbeten å

statens fiskehamnsanläggningar ............... 2,764: 24

E. 15. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst .............................................. 3:_

B. 21/1923—4. Utförande av vissa fiskehamnar ... 346,507:41
23/''/i—s% 1923. Utförande av vissa hamnförbättringar
i de norrländska

kustlänen och Uppsala län... 11,871:86 820 925:30

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel ..................................................................... 45,892: 26

Övriga skulder .................................................................... 48,936:58

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1926

Utgifter:

Femte huvudtiteln:

B. 14/l/i—80/e 1923. Bekämpande av arbetslösheten ............... 1,107,209: 14

Sjätte huvudtiteln:

B. 1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen .............................. 184,028: 9 7

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet ............ 46!665: 91

3. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän ... 30,000: —

4. Ytterligare medel till avlöning åt väg- och vattenbygg nadsstyrelsens

distriktstjänstemän ........................... 4,500:_

5. Stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren 250:_

6. Expenser för allmänna arbeten.................................... 78 587: 10

8. Vägundersökningar .................................................. 98A23: 85

13. Undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m.... 15 843:26

14. Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre,

hamnbyggnader m. m........................................... 728,901: 88

15. Anläggning eller förbättring av vägar m. m................ 3,571,549: 59

16. Anläggning av enklare vägar ................................... 749 339; 9 ^

17. Väganläggning mellan Parkajoki och Muonionalusta i

Norrbottens län..................................................... 25 000:_

18. Enklare väg mellan Muodoslombolo och Sai vomuotka... 27,161:40

19. Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster bottens,

Jämtlands, Västernorrlands samt vissa delar
av Kopparbergs län................................................ 515,518: 54

21. Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobygg nads-

m. fl. företag ............................................. 1,009,600: —

22. Anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors 250,202: 18

23. Förbättring av Visby hamn ....................................... 80,000:_

24. Understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader............ 354,575: 12

821,346: 30
17,609,168: 2 5
293,854: 96

94,828: 84
19,621,399: 03

52,872: 60

61 —

B. 25. Undersökningar m. m. för vissa mindre fiskehamnsbygg nader

............................................................... 1,729:7 5

26. Större reparations- och muddringsarbeten å statens fiske hamnsanläggningar

................................................ 20,488: o 2

B. 8. Täckande av vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förskottsvis bestridda utgifter ................................. 62,730:31

9. Bese- och traktamentspenningar ................................. 1,332: 8 o

14. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen.......................................... 8,625: -—

15. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 57,938: —

17. Tryckningskostnader ............................................... 1,523:3 5

B. 21/1923—4. Utförande av vissa fiskehamnar..................... 579,004: 58

23/Vi—8% 1923. Utförande av vissa hamnförbättringar i de

norrländska kustlänen och Uppsala län 482,698: 58
24/Vi— so/e 1923. Undersökningar m. m. av vissa fiskehamns anläggningar

.................................... 3,349: 73

1 a/1921. Väg- och vattenbyggnadsstaten ....................... 750: —

E. 1 a/1920. Väg- och vattenbyggnadsstaten ....................... 1,500: —

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen ............... 4,378: 50

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken......

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter......

10,103,755: 4 8
113,209: 52
8,960,356: o 7

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank och å postgiroräkning ........................... 5,665: 93

Förskott ........................................................................... 375,839:45

Obligationer ..................................................................... 9,700: — 391,205:38

Summa 19,621,399: o 3

Byggnadsstyrelsen.

Debet.

Balans den 1 juli 1925

Tillgångar................................................................................................ 282,783: 7 6

Inkomster

Egentliga statsinkomster:

A. II4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar
............... 425,566:80

m. Diverse inkomster...................................... 11,535:62 437,102:42

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjätte huvudtiteln:

D. 1. Byggnadsstyrelsen................................... 465: 17

2. Byggnadsstyrelsens verksamhet.................. 167: 60

3. Lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer 1,000: —

6. Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m....................................... 2,400: —

9. Byggnader och reparationer ..................... 46,258:3 7

11. Yttre restaurering av Stockholms slott ..... 10: —

12. Ämbetsbyggnad i kvarteret Murmästaren i

Stockholm............................................. 600: —

13. Ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i

Stockholm............................................ 76:50

19. Ändrings och reparationsarbeten inom fastigheterna
nr 5 och 6 i kvarteret Bosenbad i
Stockholm ............................................ 242: 85

E. 13. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. ... 1,145:09

15. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst................................................... 58: —

— 62 —

D. 15/1923—4. Vissa byggnadsarbeten å länsresidenset
i Karlstad m. m................ 250: —

Förutvarande sjunde huvudtiteln:

T. F. 4/1920. Undersökningsarbeten å Malmöhus

, slott m. m............................... 190: 58

Åttonde huvudtiteln:

I. 10/1923—4. Byggnader för ett dubbelseminarium

i Linköping .............................. 264: 6 7

Nionde huvudtiteln:

H. 15/1924—5. Statens centrala frökontrollanstalt... 25: —

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ...........................~

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .....................

o3’lo3:2ä 490,255:65

.... ........ 6,097,881:02

............. 362,064: 56

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926

.......... 357,899: 88

Summa 7,590,884: 8 2

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ................................................................................................... 336,711:81

Utgifter:

Utgifter för riksstatens inkomsttitlar:

Egentliga statsinkomster:

A. II4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egen -

domar ......................................... 14,703: c 2

III. Diverse inkomster .............................. 1,967:99 16R7l-«i

Utgifter för riksstatens utgiftstitlar:

Andra huvudtiteln:

G. 10. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. 665: So

13. Extra utgifter ...... ............................. 233:3 7

Fjärde huvudtiteln:

3. D. 6. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och

tvätt m. m..................................... 3,336: 9 9

Femte huvudtiteln:

F. 4. Extra utgifter ....................................... 233: 3 7

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. 38,191:36
Sjätte huvudtiteln:

D. 1. Byggnadsstyrelsen ............................ 266,374: 18

2. Byggnadsstyrelsens verksamhet ............ 81,486: 08

3. Lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer 26,500: —

4. Möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbets lokaler

m. m............. 3,964: 2 4

5. Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märk liga

byggnader ................................. 3,229: —

6. Utredningar rörande tillämnade byggnads företag

m. m..................................... 12,327: —

9. Byggnader och reparationer .................. 824,969: 85

11. Yttre restaurering av Stockholms slott ... 173,063:15

12. Ambetsbyggnad i kvarteret Murmästaren

i Stockholm .................................... 1,199,5S6: 85

13. Ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i

Stockholm ....................................... 1,132,739: 48

14. Förstärkning av grunden under den södra

av riksbankens förra byggnader vid Järntorget
i Stockholm ........................... 120,009: 62

15. Lokaler för statens reproduktionsanstalt

.. m. m.............................................. 147: 07

19. Ändrings- och reparationsarbeten inom

fastigheterna nr 5 och 6 i kvarteret
Bosenbad i Stockholm ..................... 198,673:81

63 —

E. 9. Rese- och traktamentspenningar ............ 29,669: 54

12. Extra utgifter .................................. 3,465: 46

13. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. 47,951: 80

15. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst ....................... 70,344: —

17. Tryckningskostnader .......................... 949: 7 5

D. 14/1924—5. Nybyggnad för lantmäterikontoret

i Västerbottens län ............... 1,901: 82

15/1924—5. Indragande i östra flygelbyggnaden
till Gävle slott av värmeledning
................................ 3,676: 58

16/1924—5. Inredning av valvutrymmen inom
Stockholms länsstyrelses tjän stelokaler.

............................. 1,000: —

9/1923—4. Förbättrande av grunden under

vissa delar av Stockholms slott 8,040: 93
13/1923—4. Ändringsarbeten i fastigheten nr 9

vid Svartmangatan i Stockholm 478: 50

15/1923—4. Vissa byggnadsarbeten å länsresidenset
i Karlstad m. m. ... 21,071: 11

16/1923—4. Tillbyggnad av länsresidenset i

Jönköping ........................... 3,533: —

ll/1/!—ao/6 1923. Uppmätningar av Stockholms

slott m. m...................... 3,429: 45

15/’/i—8% 1923. Tillbyggnad av landsstats huset

i Kalmar............... 2,950: —

10/1922. Om- och påbyggnadsarbeten å de i
kvarteret Grönlandet norra i Stockholm
befintliga byggnaderna ...... 26,914: 52

13/1922. Om- och tillbyggnad av det s. k.

Preisiska huset i Stockholm ...... 546: 11

14/1922. Nytt landsstatshus i Göteborg........ 1,126: 04

11/1921. Påbyggnad av fastigheterna Engelbrektsgatan
nr 5 och 7 i Stockholm
m. m............................... 565: 24

13/1921. Om- och påbyggnad av landsstats huset

i Luleå ........................... 50: —

T. B. 6/1921. Inredande till tjänstelokaler av vinden
i gamla riksdagshuset......... 5,995: 16

Förutvarande sjunde huvudtiteln:

B. 27/1918. Byggnadsstatistik........................ 45: —

Till underhåll och reparationer av publika byggnader
.................................................... 813: 24

T. F. 4/1920. Undersökningsarbeten å Malmöhus
slott m. m.................. 810: 32

5/1919. Reparations- och inredningsarbeten
i länsresidenset i Jönköping 660: —

Sjunde huvudtiteln:

C. 5. Kontroll å tillverkningsavgifter ............ 10,337: 71

D. 10. Staten åliggande kommunala och andra

utskylder.......................................... 27,498: 51

17. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. 3,353: 04

Åttonde huvudtiteln:

B. 14. Uppförande i samband med kungl. bibliotekets
nuvarande huvudbyggnad av två
flygelbyggnader .............................. 41,766: 40

D. 13. Vissa ändringsarbeten i de åt vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien upplåtna
lokalerna i nationalmuseibyggnaden 94,703: 2 2

24. Brandförsäkring av operabyggnaden och

dramatiska teaterns byggnad m. m. ... 39,759: 2 6

E. 39. Inredning av föreläsningssal i poliklinik byggnaden

vid sjukhuset S:t Göran ... 12,973: 6 0

46. Vissa ombyggnadsarbeten vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet ............... 62,291:0 4

— 64 —

L. 5. Iordningsställande av den inre gården vid
gymnastiska centralinstitutets byggnad

N. 3. Extra utgifter .......................................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
B. 36/1924—5. Brandsäkerhetsanordningar i Nordiska
museets byggnad å Djurgården
i Stockholm ...............

X. 28/1924—5. Iståndsättande av Skytteanska lappfolkskolans
i Tärna och det med
detsamma förenade barnhemmets

nuvarande byggnader...............

E. 57/1923—4. Lokaler för farmaceutiska institutet
I. 7/1923—4. Byggnader för dubbelseminarium i

Umeå ....................................

10/1923—4. Byggnader för ett dubbelseminarium

i Linköping ..........................

14/1923—4. Byggnader för småskoleseminariet

i Lycksele.............................

B. 13/''/i—s°/e 1923. Vissa ändringsarbeten i kungl.

bibliotekets byggnad m. in.
I. 71/1922. Asylbyggnad vid vårdanstalten för

blinda med komplicerat lyte ......

75/1922. Inredning och möblering av de nya
byggnaderna för vårdanstalten i
* Lund för blinda med komplicerat

lyte ..........................................

7/1921. Nya byggnader för folkskolesemina riet

i Karlstad ...........................

9/1921. Ombyggnads- och inredningsarbeten
för folkskoleseminariet i Stockholm

78/1921.

Byggnader för en vårdanstalt för

blinda med komplicerat lyte ......

Nybyggnads- och ändringsarbeten vid

folkskoleseminariet i Luleå .........

Reparation av nationalmuseibyggna dens

fasader ..............................

Ordnande av tomtområdet vid folkskoleseminariet
i Lund ............

Ytterligare anslag till folkskolesemi nariets

i Lund nybyggnad .........

Ändringsarbeten i nationalmusei byggnaden.

.............................

Införande av elektrisk belysning i
vissa av institutets och förskolans
för blinda å Tomteboda lokaler
Nionde huvudtiteln:

O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

6. Extra utgifter......................................

H. 15/1924-5. Statens centrala frökontrollanstalt
Tionde huvudtiteln:

P. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ..
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ..

P. 38/1920.

B. 19/1919.

P. 38/1919.

40/1918.

T. B. 6/1919.
H. 1/1919.

1,730: —
3,086: os
2,370: 8 7

15,737: 58

3,828: 26
362: —

182,986:18

644,596: Öl

27,440: 19

1,637: 40

8,004: 35

5,715: —
13,089: 38

1,885: —
32,829: 65

211: 29
21,400: 77
315: 85
984: 15
80: —

20: 92

1,783: 53
233: 36
826: 43

8.073: 66 5,586,628: 41

5,603,300: 02
1,349,438: 63
24,625:91

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ....................................................

Förskott ...................................................................

Obligationer ............................................................

Aktier ........................................................

13,900: 7 2
147,514: 4 4
113,378: 29
2,015: —

276,808: 4 5

Summa 7,590,884: 8 2

— 65 —

SJUNDE HUVUDTITELN.

Finansdepartementet.

Sjunde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen..

2. Departementets av delning

av Kungl.
Maj:ts kansli.........

3. Departementets verk samhet.

.................

D. 17. Skrivmaterialier och
expenser, ved m. m.

18. Tryckningskostnader

20. Extra utgifter.........

21. Dyrt i dstil lagg åt be fattningshavare

i statens
tjänst .........

Summa

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar

den

V? 1925

Upp-

börd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar

den

a0/e 1926

—

-

—

24,000

-

24,000

—

—

—

—

24.000

—

198

45

—

—

220,403

75

218,559

69

198

45

1,844

0 6

220,602

20

1

60

—

—

13,150

—

13,100

80

1

60

49

20

13,151

60

2,014

79

no

_

30,400

_

30,474

62

_

_

2,050

17

32,524

79

368

29

—

—

12,000

—

11,789

81

—

—

578

98

12,368

29

—

—

—

—

12,150

—

12,090

4 2

—

—

59

58

12,150

—

300

_

_

_

45,800

—

45,667

-

300

133

—

46,100

—

2,883

lsjllO

—

357,903

75

355,681

84

500 05

14,714 99

360,896

88

1 Tillgångarna den 30/e 1926 utgjordes av:

Kassabehållning ....................................... 1,464: t* 9

Innestående i bank ............................... 3,250:— 4 714:99

Härav har återlevererats 2,085 kronor 84 öre den S7/s 1926.

5 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. II.

— 66 —

Kammarkollegium.

1

Debet

Kredit

Leverering

Summa

Uppbörd

från stats

Utgifter

kontoret

! Andra huvudtiteln:

Gr. 4.

Jordregister för landsbygden

—

—

6,420

—

6,420

_

6,420

_

1 Femte huvudtiteln:

P. 3.

Kommittéer och utredningar

genom sakkunniga............

—

—

6,200

79

6,200

79

6,200

79

Sjunde huvudtiteln:

B. 1.

Kammarkollegium...............

—

—

300,954

56

300,954

56

300,954

56

2.

Kammarkollegii verksamhet

—

—

31,941

18

31,941

18

31,941

18

D. 17.

Skrivmaterialier och expen-

ser, ved m. m................

15

45

30,862

29

30,877

74

30,877

74

21.

Dyrtidstillägg åt befattnings-

havare i statens tjänst......

—

—

60,386

—

60,386

_

60,386

_

Åttonde

huvudtiteln:

N. 4.

Kommittéer och utredningar

genom sakkunniga............

—

—

1,919

78

1,919

78

1,919

78

Summa

15

4 5

438,684 60

438,70o|oä

438,70o|ob

Statskontoret.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar .......................................................................................... 851,859,977:18

Inkomster:

Statsmedelsfonden ........................................................

Ponden för statens aktier................................................

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ............

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare
....................................................................

Vattenkraftslånefonden ...................................................

Luftfartslånefonden.........................................................

Ponden för räntefria studielån..........................................

Odlingslånefonden .........................................................

Egnahemslånefonden ......................................................

Piskerilånefonden............................................................

Dräneringsfonden...........................................................

Norrländska nyodlingsfonden ..........................................

Jordförmedlingsf onden ...................................................

Lånefonden för inköp av ädla avelsston ...........................

276,027,468: oi
10,218,939: lä
127,352: —

2,273: lo
311,024: 28
23,037: 60
6.391: 67
731,242:46
5,363,795: 7 7
111,000:70
2,216: 2 0
56,743: 92
62,731: 2 7
286:48

— 67 —

Täckdikningslånefonden................................................... 100,027: 21

Allmänna nyodlingsfonden ............................................. 11,016:6 2

Norrländska andelsmejerifonden ....................................... 9,626:38

Kraftledningslånefonden................................................... 589,049:

Grödselvårdslånefonden .................................................. 47,741:11

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter..................... 4,956:12

Norrbottens nybyggeslånefond.......................................... 1,661:11

Lånefonden för inköp av renar ....................................... 45:

Kolonisternas kreaturslånefond......................................... 1,150: 70

Hantverkslånefonden ...................................................... 11,771: 09

Itederilånef onden............................................................ 718,635:

Torvindustrilånefonden ................................................... 187,948:

Statsverkets fond av rusdrycksmedel................................. 2,382,002:39

Vämskattef onden............................................................ 132: 61

Uttag och remisser

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Överleverering ...........................................................

Diverse medel ...........................................................

Myndigheters skulder till andra myndigheter.................

Övriga skulder.........................................................

2,926: 70
126,846,485: 4 7
10,644,412:46
90,759,717: 65

Summa

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ....................................................................

Utgifter:

Statsmedelsfonden ......................................................... 204,177,200: 79

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby............... 16: 08

Vattenkraftslånefonden ................................................... 395: 4S

Fonden för räntefria studielån.......................................... 9,000: —

Odlingslånef onden ......................................................... 5,863: 12

Egnahemslånefonden .................................................... 579,887:6 7

Fiskerilånefonden............................................................ 30: —

Dräneringsfonden............................................................ 10,791: öl

Norrländska nyodlingsfonden ....................................... 276: 30

Täckdikningslånefonden ................................. ................ 35,020:89

Allmänna nyodlingsfonden ............................................. 179: 4 4

Kraftledningslånefonden ................................................. 1,527:7 6

Glödselvårdslånefonden ................................................... 10,256: 4 4

Hantverkslånefonden ...................................................... 28: —

Rederilånefonden ........................................................... 234,141: 70

Torvindustrilånefonden .................................................. 79,286: 65

Statsverkets fond av rusdrycksmedel................................. 16,986: 21

Insättningar och remisser

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i riksgäldskontoret

Förskott............. ................

Fastigheter............................

Utlånta medel ......................

Aktier..................................

Övriga fordringar...................

135,000,000: —
3,669,602: 6 0
3,512,400: —
481,116,046:37
160,521,760: 76
25,010,283:10

297,110,264: so
749,348,457: 84

228,253,542: 28
2,126,572,242: xo

308,704,631: 62

205,160,887: 94
803,876,629: 81

808,830,092: S3

Summa 2,126,572,242: 10

— 68 —

Mynt- och justerings verket.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar................................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 5. Inkomst av myntning och justering........................... 392,863: 6 4

9. Kontrollstämpelmedel ............................................. 439,850: 7 4

Hl. Diverse inkomster ...................................................... 28: 50

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjunde huvudtiteln:

B. 5. Mynt- och justeringsverkets drift, reservationsanslag, att

direkt utgå av inkomst av myntning och justering ... 1,317: co

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken .............................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................................

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel........................................................................ 76,800:92

Övriga skulder .................................................................... 295: 90

Summa

1,395,917: 95

834,060: 4 8
4,297,704: 61
2,022: —

77,096: 82
6,606,801: 86

- 69 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ......................................................................

Utgifter:

Utgifter för riksstatens inkomsttitlar:

A. II. 5. Inkomst av myntning och justering ........................... 806: 26

Utgifter för riksstatens utgiftstitlar:

Sjunde huvudtiteln:

B. 5. Mynt- och justeringsverkets drift, reservationsanslag, att

direkt utgå av inkomst av myntning och justering...... 762,842: 2 2

6. Dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket, reservationsanslag,
 att direkt utgå av inkomst av myntning

och justering.......... ............................................. 37,596: —

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................

Tillgångar:

Utväxlingskassa ................

Fastigheter ......................

Inventarier ......................

Metaller .........................

Bränsle och materialförråd .

Balans den 30 juni 1926:

403,175: —
181,744:86
75,000: —
836,583: 61
9,959: 62

Summa

71,563: 91

801,244: 4 7
4,227,128: 28
402: ll

1,506,463: 09

6.606,801: 86

70

Kammar -

De-

Tillgångar

den

‘/i 1925

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Sjunde huvudtiteln:

B. 7. Kammarrätten..........................................

3,717

95

480

—

346,898

4 2

8. Kammarrättens verksamhet........................

—

—

—

—

132,938

05

D. 17. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. ...

—

—

—

—

21,847

15

20. Extra utgifter..........................................

—

—

—

—

1,019

75

21. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst...................................................

455

32

82,600

Aktoratsmedel ......................................................

861,347

55

27,647

94

—

—

Summa

865,520

82

28,127

94

585,303

37

1 Avskrivningar.

2 Tillgångarna den 8% 1926 utgjordes av:

Kassabehållning ....................... 3,579’ 86

Förskott ................................... 4,827: 12

Fordringar ........................... 803,351: 86 gjj 75g. S4

Härav återlevererades den 80/s 1926 8,406 kronor 98 öre.

Statistiska centralbyrån.
Debet.

Inkomster :

Egentliga statsinkomster:

A. H. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egen -

domar..................................................................... 780: —

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjunde huvudtiteln:

B. 9. Statistiska centralbyrån................................................. 3,000: —

D. 17. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... 399: 4 0

18. Tryckningskostnader...................................................... 2,403:48 6 582’88

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ................................................ 498,902: 66

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................... 8,494: 8 0

Summa 513,979: 7 3

Kredit.

Utgifter:

Sjunde huvudtiteln:

Statistiska centralbyrån:

B. 9. Statistiska centralbyrån................................................ 283,936: 92

10. Bibliotekets underhållande .......................................... 2,274: 26

11. Statistiska centralbyråns verksamhet .......................... 17,625:4 7

12. Personal vid 1920 års folkräkning................................. 41,325: 03

C. 6. Stämpelomkostnader.................................................... 3,000: —

D. 17. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... 30,428: 98

18. Tryckningskostnader.................................................. 68,750: 09

21. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 63,934:— 511 274-7 5

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................... 2 704: 98

Summa 513,979: 73

— 71 —

rätten.

bet

Omgöring

Skulder

den

30/6 1926

Kredit

Skulder

den

V? 1925

Utgifter

Leverering till
vederbörande
ämbetsmyndighet -

j Tillgångar
Omföring I den

j 3% 1926

Summa

—

—

1,434

92

—

709

77

3,392

20

4,724

—

—

—

-

—

343,365 06
133,663
21,224
939

82,460
148,324

37,318191

709

— 7,731131
11 — —

—| 80(35

— 595)32

—| 803,351 jse

351,096

134,372

25,949

1,019

83,055)32

888,995149''

709 77

4,827|l2| 4,724|26

629,977

37,318)91

709

1 811,758] S4

1,484,489 02

Bank- och fondinspektionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.................................................................................

4,509: 02

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 13. Bank- och fondinspektionens verksamhet, reservationsanslag, att direkt
utgå av bidrag till bankinspektionen och av bidrag till fondinspek -

tionen...........................................................-........... 134,000: —

14. Dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen, reservationsanslag,
 att direkt utgå av bidrag till bankinspektionen och

av bidrag till fondinspektionen .................................... 7,068: —

C. 6. Stämpelomkostnader ...................................................... 10,508: —

Försäljningsmedel m. ..............................................................._139: 88 151,715:88

Summa 156,224: 90

Kredit.

Utgifter:

För bankinspektionen:

Avlöningar ............................................................................

Resekostnader .........................................................................

Hyra, lyse och expenser ...........................................................

För fondinspektionen: ;

Avlöningar ............................................................................

Resekostnader ..........................................................................

Hyra, lyse och expenser ...........................................................

För tillsyn över stämpelbeläggning vid köp och byte av fondpapper:

Avlöningar ................................................. ............................

Hyra, lyse och expenser ...........................................................

69,123: 2 7
4,798: 96
13,923: 84

47,116: 8ä
375: —

6,761: 38

8,172: 17

2,33o: 83 152,607: 2 9

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................

Innestående i bank ....................................................

2,456: 26

1,161: 35 3,617:61

Summa 156,224: 90

Riksräkenskaps -

Sjunde huvudtiteln:

B. 15. Riksräkenskapsverket ........................................

16. Riksräkenskapsverkets verksamhet ......................

C. 8. Observations- och uppbördsprocenter m. m........

D. 17. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m..............

18. Tryckningskostnader ........................................

21. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

Elfte huvudtiteln:

Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål ...............................................

Införselmedel ................................................................

Anmärkningsarvoden .......................................................

Anmärkningsmedel...........................................................

Aktoratsmedel..............................................

Summa

Beloppet utgör på grund av inleverering, uppdebitering eller avskrivning ur räken*
Tillgångarna den 30/e 1926 utgjordes av:

Innestående i bank .............................. 882- 81

Fordringar .......................................... 640,737:4 7 641,619:7 8

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Debet.

Inkomster:

Sjunde huvudtitelns anslag:

B. 17. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd

.......... 20,000: —

Summa 20,000: —

— 73 —

verket.

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar

den

*/» 1925

Upphörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar

den

s0/e 1926

963

76

475,250

74

476,214

50

476,214

50

_

_

_

_

24,706

27

24,706

27

—

—

_

—

24,706

27

_

_

_

_

104

99

104

99

—

—

—

—

104

99

551

50

69

69

36,500

—

34,954

45

2.166

74

—

—

37,121

19

2

52

12

15

32,000

—

30,183

72

1,830

95

—

—

32,014

67

—

13

—

99,327

—

99,340

—

—

—

—

99,340

22

32,248

79

32,270

79

_

32,270 7 9

_

_

7,565

62

—

—

6,683

31

—

—

882

31

7,56o|62

_

_

249

22

—

—

249

2 2

—

—

—

—

24912 2

_

_

825

57

—

_

825

57

—

—

—

—

825157

767,217

77

159,311

69

—

—

1 285,791

99

—

—

640,737

47

926,529 46

767,771

79

169,032

70

700,137

79

991,324

81

3,997

69

*641,619 78

1,636,942 28

skaperna avförda aktoratsmedel.

Arvoden m. m.............................

Hyra, lyse och värme m. m...........

Skrivmaterialier m. m....................

Kredit.

Utgifter ■■

17,312: 55
1,893: 61

378:2 8 19,584: 59

Till statskontoret:
Överskottsmedel

Leverering

415: 61

Summa 20,000: —

74

Tillgångar

Statens bostadsnämnd.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Sjunde huvudtitelns anslag:

B. 18. Statens bostadsnämnd

Inkomster

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926

2,243: 8 4

8,000: —

.......... 124: so

Summa 10,368: 04

Kredit.

Utgifter:

Arvoden och reseersättningar m. m......................................... 6 731-7 0

Hyra och expenser ...........................................636: 94 7>368:6i

Tillgångar:

Innestående i bank ...

Balans den 30 juni 1926

. ...... 3,000: —

Summa 10,368: 0 4

Statens tryckerisakkunnige.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar .................................................................................................. 2,803:0 4

Inkomster

Sjunde huvudtitelns anslag:

B. 19. Statens tryckerisakkunnige m. m.......

........ 22,066: —

Summa 24,869: 04

Kredit.

Utgifter:

Arvoden m. m.............................................................................. 21 342- 77

Expenser ...................................................................................... 724; 28 22,066- —

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank .......................................

152: 94

2>650: 70 2,803: 04

Summa 24,869: 04

— 75 —

Tullverket.

Debet.

Balans den 1 juli 1925

Tillgångar..................................................................

15,579,174: 16

Inkomster

Egentliga statsinkomster:

A. I. 3 e. Lastpenningar....................

4. Automobilskattemedel ........

5 a. Tullmedel........... ..............

b. Sockerskatt.......................

II. 16. Fyr- och. båkmedel ...........

651,853: os
12,819,217: so
128,394,031: 18
3,093,605: 5 7

2,840,052: 78 147,798,760:3»

Från statskontoret ......

Leverering

3,303,353: 4»

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926:

.......... 20,481: »9

Summa 166,701,770: 02

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ......................................................................

430,216: 7»

Utgifter

Utgifter för riksstatens inkomsttitlar

Restitutioner och omkostnader:

A. I. 3 e. Lastpenningar ........................ 2,158: 7 8

4. Automobilskattemedel............... 329,550: 61

5 a. Tullmedel .............................. 3,764,281: 21

b. Sockerskatt .......................... 3,081: —

IT. 16. Fyr- och båkmedel.................. 64,102: 93

Utgifter för riksstatens utgiftstitlar:

Sjunde huvudtiteln:

C. 1. Tullverket ......................... 15,979,383:46

D. 1. Ersättning till städerna för mistad tolag 6,824,296:6 7

21. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst.............................. 2,611,646:86

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl.

pensionärer.............................. 192,783: 37

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl.
pensionärer................................. 181,821: —

4,163,174: 43

— 76

A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. 133,078: 96
21. Bidrag till handelsflottans pensions anStalt.

..................................... 119,000: 26,042,009: 82

Leverering:

Till statskontoret............................................................... 165,299: 04

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken:

Lastpenningar .......................................... 655,000: —

Automobilskattemedel .............................. 11.505 000-_

Tullmedel ................................................ 103,500,000: —

Sockerskatt ............................................. 3 540 000:_

Pyr- och båkmedel.................................... 2,’805,000: — 122,005,000: —

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kontanta behållningar eller innestående i banker............

Förskott.....................................................................

Fordringar...............................................................

3,606,844: 28
1,305,484: 44
8,983,741: 27

Summa

30,205,184: 25

122,170,299: 04

13,896,069: 9 4
166,701,770: 02

- 77 —

Kontrollstyrelsen.

—

Debet

Kredit

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Summa

Sjunde huvudtiteln:

2,853

95

183,442

53

185,009

17

687

31

180,296

48 j

3.

Övergångsstat för kontroll-

9,771

10

9,771

10

9,771

10!

4.

Kontrollstyrelsens verk-

17,272

79

17,272

79

17,272

79 j

5.

Kontroll å tillverknings-

82

09,814

8 5

69,810

04

86

81

69,896

85

D. 21.

Dyrtidstillägg ät befatt-ningshavare i statens
tjänst ........................

-

55,844

55,844

-

55,844

Summa) 2,935

95

336,145

27

338,307

10

774 12

339.081 (22

— 78 —

ÅTTONDE

Ecklesiastik -

Åttonde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen

N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
6. Tryckningskostnader ............................

De-

Tillgångar
den l/7 1925

178

317

26

98

kansli ....................4

tjänst.....................

Summa

496

24

1 Tillgångarna den 30 e 1926 utgjordes av kassabehållning, varav 220 kronor 4 öre inleve -

Riks- och

A. Riks -

De-

Tillgångar
den 1/, 1925

Uppbörd

Åttonde huvudtitelns anslag:

B. 1. Riksarkivet.......................................

2. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för riksarkivet

3. Fortsatt utgivande av sådana handlingar, som äro av

2

88

—

-

vikt för fäderneslandets historia.................

4,531

87

63

4. Uppehållande av expedition i riksarkivets nya lokaler

vid Östermalmsgatan i Stockholm .............

N. 3. Extra utgifter .........................

3,518

1,590

795

21

59

85

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m........

10,591

in

Öl

6. Tryckningskostnader ......................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......

G-reve Erik Posses donationsfond:

Till utgivande av »Svenskt diplomatarium» ...........................

97

76

29

Summa

10,537

15

10,794

01

1 Tillgångarna den ä0/6 1926 utgjordes av:

Kassabehållning ............................

Innestående i bank ..........................

Förskott .......................................

439: 05

10,534: o 7
424: 56

11,397: 68

79

HUVUDTITELN.

departementet.

bet

Kredit

Summa

Uppbörd

Leverering från
statskontoret

Skulder
den so/e 1926

Skulder
den 1/71925

Utgifter

Tillgångar
den so/6 1926

776

1 1 1 1 1 1

24,000

261,152

42,450

9,450

50,545

08

29

| 1 1 ! 1

74

Öl

i ii i

—

24,000

261,736

42,439

9,734

50,495

78

52

98

29

192

188

33

28

04

74

24,000

261,928

42,628

9,767

50,545

821

26 i
98

29

776 —| 387,597 8 7

—

74

22 [_

388,406

57

1 441 78

388.870

35

rerats till statskontoret den 13 juli samma år.

landsarkiven.

arkivet.

bet

Kredit

Summa

Leverering från
statskontoret

Skulder
den s0/e 1926

Skulder
den x/71925

Utgifter

Leverering till
statskontoret

Tillgångar
den 30/6 1926

166,243

77

424

56

165,453

06

1,215

2 7

i

166,668

83

1,000

—

—

—

—

—

1,000

67

—

—

2 21

1,002

88

4,500

—

—

—

—

-

—

—

—

—

9,094 87

9,094

S 7 i

4,000

_

_

_

3,279

73

720

2 7

_ _

4,000

—

1,000

_

—

—

—

—

2,775

7 2

—

—

1,742 49

4,518

21

62,400

—

—

—

—

—

73,931

46

343

79

306 36

74,581

60

3,200

—

—

—

—

3,981

84

—

—

125 oi

4,106

85

32,029

26

—

—

12

32,000

26

17

—

- -

32,029

2 6

—

_

—

—

-

—

—

126 |75

126

7 5

274,373

03

424

56

12

282,422

74

2,296

33

111,397 ! 6 8

296,128

7 5

— 80

B. Landsarkivet

| Åttonde huvudtiteln:

B. 5. Landsarkiven ................................

7. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven........

N. 5. Skrifmaterialier och expenser, ved m. in...........................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.................

Summa

1 Tillgångarna den 30/e 1926 utgjordes av tillgodohavande i bank.

C. Landsarkivet

N.

Åttonde huvudtiteln:

B. 5. Landsarkiven ...................................................................

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven.....................

Ålderstillägg.......................................................................................

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.....................................................

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................

7.

1.

5.

7.

8.

9.

Tillgångarna den 30/6 1926 utgjordes av:

Kassabehållning.............................

Innestående å postgirokonto...........

Summa

296: 09

32: 0 5 328. 14

D. Landsarkivet

Åttonde huvudtiteln:

B 5. Landsarkiven ...............................................................................

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven..............................

N. 1. Ålderstillägg ..........................................................................................

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.......................................

7.

1.

5.

7.

8.

9.

Summa

1 Tillgångarna den so/6 1926 utgjordes av:

Kassabehållning........................................................................... .; 05

Innestående i bank ..................................................................... J02: 96 01

81

i Uppsala.

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar
den 1/i 1925

Uppbörd

Leverering från
länsstyrelsen

Utgifter

Leverering till Tillgångar
länsstyrelsen i den 30/e 1926

20

1,768

10

74

610

—

22,309

250

11,097

4,834

50

86

21,436

265

12,832

4,834

71

13

61

872

79

4

643

97

99

22,309

270

13,476

4,834

BO

10

60

1,788

84

610

-

38,491

36

39,368

45

872 79

1 648

96

40,890

20

i Vadstena.

D

e

bet

K r e d

i t

26

Summa

Tillgångar
den 1/i 1925

Leverering från
länsstyrelsen

Utgifter

Leverering till
länsstyrelsen

Tillgångai
den 80/e 19

18,265

99

18,265

99

_

18,265 1 9 9

63

74

250

—

308

81

—

—

5

43

313 74

—

—

108

33

108

88

—

—

—

—

108 38

163

69

8,000

—

7,840

98

—

—

322

71

8,163 69

—

_

233

42

233

42

—

—

—

—

233 42

_

_

14

16

14

16

—

—

—

—

14 16

—

—

3,453

—

3,337

59

115

41

—

—

3,453 | —

227

48

30,324

90

30,108

78

115

41

x328

14

30,552 | sb

i Lund.

D e b e

t

Kredit

Summa

Tillgångar
den 1/i 1925

Uppbörd

Leverering från
länsstyrelsen

Utgifter

Leverering till
länsstyrelsen

Tillgångar
den so/e 1926

23,817

75

23,817

75

_

_

23,817

75

_

18

37

32

250

—

287

45

—

—

—

05

287

50

_

_

_

_

108

38

108

33

—

—

—

—

108

83

58

BO

—

—

8,200

—

7,857

73

297

81

102

96

8,258

50

_

_

—

—

95

88

95

88

—

—

—

—

95

88

_

_

_

_

20

_

20

—

—

—

—

—

20

—

—

—

—

—

4,955

—

4 955

—

—

—

—

—

4,955

—

58

68

37

82

37,446

91

37,142

09

297

81

1103

Öl

37,542

9,

6 — Bev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. II.

E. Landsarkivet

Åttonde huvudtiteln:

B. 5. Landsarkiven ...........................................................................................

7. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven.................................

N. 6. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen......

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................

Summa

1 Tillgångarna den 80/e 1926 utgjordes av tillgodohavande i bank.

F. Arkivdepån i Visby.

Åttonde huvudtiteln:

B. 6. Övergångsstat för landsarkiven...............

7. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten
för landsarkiven..........................

Debet

Kredit

Summa

Leverering

från

länsstyrelsen

Utgifter

2,400

100

700

1,714

300

1,116

77

2,400

100
700
'' 1,714

300

1,116

77

2,400

100

700

1,714

300

1,116

77

N. 1. Ålderstillägg ........................

B. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i sta-tens tjänst ....................

Summa

6,330

77

6,330

77

6,330| 7 7

83 —

i Göteborg.

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar
den */» 1925

Leverering från
länsstyrelsen

Omföring

Utgifter

„ ... . 1 Tillgångar

Omformg (den 80/e 1926

-

471

53

85

21,367

260

10,600

279

4,669

06

62

5

niii

21,372

243

10,485

279

4,854

06

66

86

6 2

5

1 1 1 1 1

6

486

87

21,372

250

10,971

279

4,859

05

58

85

62

471

88

37,255

67

5 1 —

37,234 | 68

5 |-

1 492 |87

37,732

56

Kungl. biblioteket.

Debet

Kredit

Till-gångar
den */*

Uppbörd

Leverering
från stats-

Utgifter

Till-gångar
den 90/e

Summa

1925

192t>

Åttonde huvudtiteln:

B. 8. Kungl. biblioteket ......

—

—

—

T-

226,441

46

226,441

45

—

—

226,441

45

9. Ökning av kungl. bibli-

tekets arbetskrafter ...

—

—

—

—

8,199

—

8,199

—

—

—

8,199

—

10. Katalogiseringsarbeten

inom kungl. biblioteket

—

—

—

—

20,800

—

20,800

—

—

—

20,800

—

11. Sveriges offentliga bib-

lioteks gemensamma
aceessionskatalog ...

_

_

_

_

5,000

_

5,000

_

_

_

5,000

—

12. Tioårsregister till Sven-

ges offentliga biblioteks

gemensamma acces-sit^! skata log ............

_

__

__

_

2,000

_

2,000

—

_

—

2,000

—

13. Bokinköp och bokbind-

ning för kungl. biblio-

20,000

20,000

20,000

N. 5. Skrivmaterialier och ex-

penser, ved m. m.......

—

—

2,351

50

26,500

—

28,851

50

—

—

28,851

50

6. Tryckningskostnader ...
9.- Dyrtidstillägg åt befatt-

—

—

379

89

18,630

68

19,010

07

19,010

07

ningshavare i statens

40,064

Öl)

40,064

50

40,064

50

Peter och Malin Beijers dona-

tionsfond till kungl. biblio-

73,49

_

_

2,500

_

2,422

658

27

151

22

2,573

49

Gustaf Bergmans testamentsfond

1,40111

—

—

-

52

832

59

1,491

11

Kugelbergska donationen......

811

67

30

41

—

-

—

—

842

08

842

08

Summa j 2,376(2 7

2,761

30

370,135|ö8

373,447

81

1 1,825| 8 9

375,273|20‘

Tillgångarna den so/« 1926 utgjordes av tillgodohavande i bank.

84 —

Pedagogiska biblioteket.

Debet.

Inkomster:

Uppdebiteras bibliotekets tillgångar den 1 juli 1925 .
Åttonde huvudtitelns anslag:

B. 16. Pedagogiska biblioteket ..........................

17. Flyttning av pedagogiska biblioteket m. m.

Stockholms stads anslag........................................

Ersättningsmedel ..................................................

Intressemedel........................................................

3,053: es

11,000: —

2,500: —

2,300: —

499: 50

308: 04 19,661:2 2

Skulder:

Utgiftsrester

Balans den 30 juni 1926:

482: a o

Summa 20,143: 7 2

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m.........................

Hyra..........................................

Böcker, tidskrifter och inventarier
Allmänna omkostnader ...............

6,025: 7 4
4,650: —

2,836: 86

1.557: 52 15,070: 12

Tillgångar:

Kassabehållning.....

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926:

Nationalmuseet.

79: 70

4,093: 90 5,073: so

Summa 20,143: 72

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar.....................................................................

Inkomster.

Egentliga statsinkomster:

A. ID. Diverse inkomster............................................

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Åttonde huvudtiteln:

Nationalmuseet:

Museet:

B. 19 a. Förslagsanslag ....................................

Reservationsanslag:

B. 19 b. Målnings- och skulptursamlingarnas
ökande..........................................

747.411: 12

2,255: —

93: 05

11,000: —

— 85 -

B. 19 d. Handtecknings- och gravyrsamlingamas

ökande......................................... 2,490:25

e. Samlingarnas vård och underhåll samt

expenser .................................... 3,164: 89

f. Ökande av samlingen av konsthantverk 5,594: 87

g. Boksamlingen ................................. 50: —

B. 22. Vandringsutställningar m. m...................... 3,877: 47

23. Försäkring och transport av konstföremål ... 199: 90

24. Konservering av handtecknings- och gravyr samlingar

inom museet .......................... 160: —

N. 3. Extra utgifter ............................................ 500: —

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....... 3,128: 15

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst...................................................... 21: — 30,279: 08

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ........

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926:

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1926:

Utgifter:

Åttonde huvudtiteln:

Nationalmuseet:

Museet:

B. 19 a. Förslagsanslag ................................................... 155,465: 72

Reservationsanslag:

B. 19 b. Målnings- och skulptursamlingamas ökande ...... 41,272:66

c. Inlösen av levande svenska konstnärers arbeten ... 20,695: —

d. Handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande ... 8,695: 90

e. Samlingarnas vård och underhåll samt expenser 14,164:89

f. Ökande av samlingen av konsthantverk ............ 13,379: 7 5

g. Boksamlingen ................................................ 1,995: 71

B. 20. Etikettering av samlingen av konsthantverk ............... 1,145: 87

21. Ökning av arbetskrafterna vid avdelningen för deposi tioner

och slottssamlingar...................................... 3,850: —

22. Vandringsutställningar m. m..................................... 4,510: 85

23. Försäkring och transport av konstföremål .................. 2,973: 89

24. Konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar

inom museet......................................................... 4,761: 15

N. 3. Extra utgifter............................................................... 8,006: 8 5

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... 21,587: 88

6. Tryckningskostnader...................................................... 1,000: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 31,632: —

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank................................................................. 12,673: 46

Förskott .............................................................................. 2,520: 61

Fastigheter ........................................................................... 415,000: —

Obligationer ....................................................................... 71,705:50

Utlånta medel....................................................................... 130,000: —

Aktier ................................................................................ 108,035: —

32,534: 08
372.020: —
2,384: 44

747,294:10
1,901,643: 7 4

754,716: 8 7

335,137: o 6
71,855: 24

739,934: 57

Summa 1,901,643: 74

86 —

Tillg&ngar

Livrustkammaren.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

B. 26. Underhåll och vård av livrustkammarens samlingar m. m.......

27. Etikett ring av livrustkammarens samlingar ........................

28. Lappkatalog över livrustkammarens samlingar....................

29. Tillfällig löneförbättring för viss personal vid livrustkammaren

45. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare m. fl. vid nordiska

museet samt vid livrustkammaren .................................

46. Dyrtidstillägg åt viss personal vid nordiska museet samt liv rustkammaren

...............................................................

N. 3. Extra utgifter ..................................................................

Intressemedel .................................................................................

Gåvomedel ....................................................................................

Försäljningsmedel...........................................................................

Tillskott från nordiska museet .........................................................

17,650: —
1,000: —
9.700: -1,975: —

1,400: —

8,769: —
5,550: —
150: B3
950: —
3,054: 84
10,987: 44

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926:

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925

Utgifter:

Avlöningar m. m............................................................................ 34,394: —

Vård och expenser m. m............................................................ 19,666: 76

Tillgångar:

Kassabehållning..............

Innestående i bank ........

Balans den 30 juni 1926:

..... 495: 89

..... 5,922: 80

2,346: 97

61,186: 81

793:7 6
64,327: 58

3,848: 59

54,060: 76

6,418: 19

Summa 64,327: 68

— 87 —

Kulturhistoriska museet i Lund.

Debet.

Inkomster:

.......... 25,000: —

.......... 8,008: 49

Summa 33,008: 4 9

Åttonde huvudtitelns anslag:

B. 47. Kulturhistoriska museet i Lund
Museets egna medel .............................

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................................... 21,990: 3 2

Reparationer och konservering........................................................................ 11,018: 17

Summa 33,008: 49

Musikhistoriska museet.

Debet.

Inkomster:

Uppdebiteras museets tillgångar den 1 juli 1925................................. 13,339:71

Åttonde huvudtitelns anslag:

B. 48. Musikhistoriska museet..................................................... 4,000: —

Inträdesavgifter m. m...................................................................... 494: 40

Intressemedel.............................................................................. 112:88 17,946; 99

Skulder:

Diverse medel .
Övriga skulder

Balans den 30 juni 1926:

4,633: 4 5

5.328: 30 9 %i: 7ä
Summa 27,908: 7 4

Kredit.

Utgifter:

Avföres museets skulder den 1 juli 1925 .......................................... 10,379: 42

Avlöningar .................................................................................... 1,254: —

Hyror ........................................................................................ 2,640: —

Inventarier .................................................................................... 99: 93

Allmänna omkostnader ............................................................. 382:88 14,756: is

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

K assabehållning..........................................................

Innestående i bank ...................................................

Inventarier m. m........................................................

618:14
1,058: 56

11,475: 86 13,162: 56

Summa 27,908: 7 4

88 —

Konsistorier, dom -

Debet

Tillgångar
den lh 1925

Inkomster

Skulder
den »»/»

1926

1

2

8

Uppsala ärkestift:

Konsistorium i Uppsala ................................. .....

276,294

64

466,568

61

187

04

Uppsala domkyrka .............................................

371,372

19

119,168

76

85,448

20

Summa

646,666

88

585,737

86

85,635

24

Linköpings stift:

Konsistorium i Linköping ...................................

625,496

96

213,432

19

_

_

Stiftsbiblioteket...............................................

113,610

38

8,876

64

_

_

Linköpings domkyrka 1 .......................................

8 9,079

78

10,010

72

8 37,808

70

Leonard och Ida Westmans fonder1 .....................

8 26,036

15

1,662

48

—

—

Summa

674,223

21

233,981

93

37,808

70

Skara stift:

Konsistorium i Skara .........................................

117,960

97

31,010

83

_

_

Skara domkyrka ..............................................

17,566

83

11,878

66

50,529

91

Mariestads kyrkas stora kista 8 ..........................

3,756

14

2,734

72

—

—

Summa

139,283

44

45,624

11

50,529

91

Strängnäs stift:

Konsistorium i Strängnäs ....................................

55,748

13

26,039

34

178

68

Strängnäs domkyrka .........................................

130,032

19

22,694

16

—

—

Summa

185,780

32

48,733

50

178

63

Västerås stift:

Konsistorium i Västerås ................................

462,510

69

129,650

50

Västerås domkyrka .............................................

49,729

7 8

12,586

87

128,325

64

Summa

512,240

42

142,237

37

128,325

54

Växjö stift:

Konsistorium i Växjö ...............................

133,187

29

62,531

28

Växjö domkyrka ............................

7,700

88

12,365

85

29,750

_

Kalmar » ............................

127,013

97

18,962

88

—

Summa

267,902

09

93,859

96

29,750,

—

1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1925.

2 Utgör tillgångar, respektive skulder den 1/i, respektive 81/ia 1926.

3 Räkenskaperna avse tiden den 1/7—1 81 3/ia 1925.

— 89 —

kyrkor m. m.

K r

e

d i t

ri

[ 1 g å n g a r <

e n 30/e 1

9

2 6

Summa

Skulder
den 1li 1925

Utgifter

Kassa-

Utlånta

Ford-

Summa

behållning

medel

|

ringar

i

4

6

6

7

8 1

9

10

193

48

57,917

35

234

87

673,009

84

10,694

75

683,939

4 G

742,050

2 9

82,626

14

151,874

08

116

78

253,188

46

88,183

68

341,488

92

575,989

14

82,819

62

209,791

43

351

65

926,198

80

98,878

43

1,025,428

3 fe

1,318,039

48

156,801

14

281

28

563,711

64

18,135

18

582,128

738,929

14

_

_

4,942

42

136

3 9

115,658

13

1,749

98

117,544

50

122,486

92

* 39,290

90

10,926

52

—

—

6,681

73

—

—

2 6,681

73

56,899

15

—

506

83

—

—

27,191

80

—

—

2 27,191

80

27,698

63

39,290

90

173,176

91

417

62

713,243

30

19,885

11

733,546

03

946,013

84

10

11

31,051

82

115,632

57

2,277

80

117,910

87

148,971

sol

44,438

87

28,489

79

—

—

6,346

64

699

50

7,046

14

79,974

80

2,133

73

—

—

4,357

13

—

—

2 4,357

13

6,490

86«

44,448

98

61,674

84

—

—

126,336

34

2,977

30

129,313

64

235,437

23,684

76

130

77

57,336

38

814

19

58,281

34

81,966

10

—

—

14,013

86

—

—

135,825

80

2,887

69

138,712

99

152,726

861

—

—

37,698

12

130

77

193,161

68

3,701

88

196,994

33

234,692

45!

64,020

37

383

94

522,613

12

5,143

76

528,140

82

592,161

19

129,055

59

7,593

41

193

84

53,799

3 0

—

1 —

53,993

114

190,642

i1*

129,055

59

71,613

78

577

78

576,412

4 2

5,143

76

582,133

96

782,803

38

64,498

24

1,580

4C

128,100

—

1,539

82

131,220

28

195,718

52

24,000

—

16,651

46

7,527

12

1,638

10

9,165

22

49,816

68

7,089

70

725

8

135,601

38

2,560

47

138,887

i;

145,976

|85

24,000

-

88,239

40

2,305

17

271,228

50

| 5,738

3

279,275

6c

391,515

|o6

— 90 —

1

2

3

! Lunds stift:

Konsistorium i Lund .................''........................

317,637
31,224,021

76

89,542

283,145

84

102
3 119,009

Lunds domkyrka1.............................................

40

92

81

Summa

1,541,658

16

372,688

76

119,112

25

; Göteborgs stift:

Konsistorium i Göteborg ....................................

322,919

2,«11

58

72,785

6H.H64

Göteborgs domkyrka ..........................................

7?

72

—

—

Summa

325,731

SO

139,450

58

—

—

Karlstads stift:

1 Konsistorium i Karlstad.......................................

404,012

44,911

24,309

106,775

10,784

1,077

26

öO

0 5

514

63,155

15

86

Karlstads domkyrka...........................................

Iädbackska stipendiefonden ............................

rf9

Summa

473,233

10

118,637

11

63,669

51

Härnösands stift:

Konsistorium i Härnösand.....................:..............

1,206,825

34,968

5 2

46

188,452

14,579

81

8 5

40,688

62

Härnösands domkyrka..............................

Summa

1,241,793

98

203,031

66

40,688

5 2

Luleå stift:

Konsistorium i Luleå ............................

96,549

27

178,093

81

428

Visby stift:

Konsistorium i Visby................................

13,300

908

86

5 7

17,022

1,000

Visby domkyrka .................................

257

50

Summa

13,528

«8

18,022

66

257

60

Stockholms stad:

Stockholms stads konsistorium...................

142,388

84

491,668

16

1

_

1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1925.

2 Utgör tillgångar, respektive skulder den 1/i, respektive 31/u 1925.

— 91 —

4

5

6

7

8

9

10

-

72,275

41

507

i

39!

|

328,693

20

5,807

54

335,008j

13

1

407,283

!

54j

J T3M89

24

139346

6 9

2,325

191

1,112,248

96

241,065

85

* 1.355.640

—

1,626.175]

68J

131,189

24

211,621

80

2,832

58

1,440,942

16

246,873

39

1,690,648

13

2,033,459

H

40,435

34

521

76

342,064

56

12,683

74

355,270

05

395,705

i

39

_

—

64.106

12

2^1

3 3

5,078

99

—

5,370

3 i

69,476

44

—

-

104,541

46

813

08

347,143

65

12,683

74

360,640

37

465,181

88

B13

55

127,650

02

2,064

*? 2

378,848

64

2,224

58

383,137

84

511,301

41

65,597

Öb

6,347

67

651

—

46,255

7 2

—

—

46,906

72

118,851

37

515

SO

36

27

24,652

88

182

29

24,871

44

25.3*6

94

66,110

6»

134,513

09

2,751

89

449,757

24

2,406

8,

454,916

—

655,539

72

18,017

69

229,190

34

1,179,180

62

9,577

70

1,188,758

32

1,435,966

3 5 S

15,065

35

240

—

24.977

81

9,261

65

34.J82

IP

49,547

S1

18,017

69

244,255

69

240

—

1,204,158

43

18,842

35

1,223,240

78

1,485,514

i6|

11,387

29

165,825

85

2,944

64

94,485

80

428

69

97,859

13

275,071

77

16

60

16,928

26

929

63

13,155

6 2

13,378

2 5

30,323

Öl

1

1,185

60

—

—

ft 7

—

—

—

5 7

1,486

07

!6

60

18,413

76

222

63

13,156

19

_

—

13,378

89

31,809

08

21,221

52

158

56

604,008

{58

8,668

184

612,835

9b

634,057

60

— 92 —

Svenska akademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar...................,....................................................

Inkomster

Åttonde huvudtitelns anslag:

D. 1. Svenska akademien...................................................... 8,250: —

Arrendemedel för Post- och inrikes tidningar .............................. 266,102: 81

Intressemedel ........................................................................... 42,020: 61

Försäljningsmedel..................................................................... 16,169: 66

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926 :

Summa.

Kredit.

Utgifter:

För ordboksarbetet .................................................................. Igj 311-14

» Post- och inrikes tidningar................................................... 6 611:60

Pensioner, understöd m. m....................................................... 49,806: 09

Omkostnader för högtidsdagen m. m........................................... 3 093: 72

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ...................................................

Obligationer .............................................................

Fordringar ...........................................................

1,280:17
827,112: so
153,966: 66

Summa

843,818: 7 5

332,542: 4 8

45,820: 64
1,222,181: 77

239,822: 66

982,359: 22

1,222,181: 77

Vetenskapsakademien med naturhistoriska riksmuseet,

A. Under akademiens överinseende.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar................................................................................................ 4,217,388. 20

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

Naturhistoriska riksmuseet:

B. 30—32, anslag enligt riksstaten ....................................... 237,412: —

33. Provisoriska lönetillägg åt intendenterna..................... 9,720: —

34—42, anslag enligt riksstaten ....................................... 39,300: —

N. 1. Ålderstillägg............................................................... 9,000: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen...................................................... 19,364: 04

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare ................... 3,700:

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 80,000: —

Bidrag från Sveriges geologiska undersökning .............................. 5,911: —

(läromedel ....... ..... ...... ......................................................... 8,550:-

Hyresmedel.............................................................................. 2,000:

Inträdesavgifter ........................................................................ 2,417: 16

Intressemedel ......................................................................... 996: 36

Ökade värden å samlingar m. m................................................. 74,018: 43

Återdebiterade medel................................................................ 4,924: 76 497,313: 7 8

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

I allmänhet ......................................................................................... 44,26-: 4 h

Summa 4,758,964: 42

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ................................................................................................. 48,488: 7 6

Utgifter:

Avlöningar m. m...................................................................... 278,996: 04

Ritningar och fotografier............................................................ 7,000: —

Vård och underhåll m. m. av museets samlingar........................... 132,374: 51 418,370: 65

Leverering:

Till statskontoret...................................................................................... 4,924: 7 5

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank............................................................... 41,786: 52

Förskott.............................................................................. 1,621: il

Inventarier m. ................................................................. 4,242,917: 8 7

Fordringar........................................................................... 854: 86 4,287,180: 86

Summa 4,758,964: 4 2

94 —

B. Under akademiens omedelbara förvaltning.

I. Statsmedel.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar................................................................................................

Inkomster:

Statsanslag:

Åttonde huvudtiteln:

D. 2. Vetenskapsakademien ................................................... 10,000:

3. Internationella unionen för geodesi och geofysik............... 915:20

4. Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur............... 2,500: —

5. Bidrag till underhåll av akademiens av styrelsen för makarna

Mittag-Lefflers matematiska stiftelse förvaltade matematiska
bibliotek ........................................................ 15,000

M. 17. Tidskriften »Acta matematica»....................................... 12,000: —

N. 3. Extra utgifter ............................................................ 5,500:

Nionde huvudtiteln:

O. 6. Extra utgifter ............................................................ 5,000:

Arrendemedel .............................................................................. 100;_

Intressemedel m. m...................................................................... 3 335:8 7

Diverse ..................................................................................... 8,573:94

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926:

Summa

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder............................................................

Utgifter:

Planscher för akademiens skrifter................................................... 6 000:_

Underhåll av zoologiska stationen Kristineberg................................. 4,745: to

Internationella unionen för geodesi och geofysik.............................. 915:2 0

Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur.............................. 3,4ti0:_

Acta matematica...................................................................... Ig 000:_

Vetenskapliga observationer under den totala solförmörkelsen i Sverige ’

den 21 augusti 1914 ..............................''.................................... 37:60

Underhåll av telegrafledningen mellan observatorium och centralstationen 10: —
Professor A. Hambergs undersökningar rörande högfjällsområden mellan

Kvickjokk - Stora Sjöfallet ......................................................... 1,300:_

Professor A. Hamberg för bearbetning av vetenskapligt materiel ...... 4,’593: 48

Naturskyddsäienden ..................................................................... 2 685:62

Nationalparker............................................................3,612: 63

Makarna Mittag-Lefflers matematiska stiftelse ................................ 19 147:12

Upprättande av eu ägokarta över områdena för ruinerna efter Tycho
Brahes observatorier å ön Ven ................................................... 235:_

Till statskontoret

Leverering:

78,505: 7 6

62,925: 01

222:12
141,652: 88

244: 71

59,723: 96

665: —

— 95 —

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank......................................................

Förskott.....................................................................

80,797:10

222: lä 81.019:22

Summa 141,652: 88

II. Arrendemedel för almanacksprivilegiet m. m.1

Debet.

Tillgångar

Balans från år 1924:

5,942,903: 65

Inkomster:

Almanacksarrendet.......................................................

Intressemedel m. ......................................................

Diverse besparingar ....................................................

Gåvor......................................................................

Ökade vården å fastigheter, inventarier och böcker m. m.

243,400: —

152,412: 65
12,8*6: 29
1,456: 95

105,555: 41 515,691: 30

Skulder:

Diverse medel

Balans till år 1926:

.......... 3,204,553: n

Summa 9,663,147: 98

Skulder

Kredit

Balans från år 1924:

Utgifter:

Förvaltningskostnad .........................................

Akademiens publikationer...................................

» sammankomster...............................

Observatorium..................................................

Fysiska kabinettet ............................................

Biblioteket........................................................

Fastigheterna .........................................

Zoologiska stationen Kristineberg .......................

Diverse understöd m. m....................................

Balans till år 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank..................................................

Fastigheter ...........................................................

Inventarier............................................................

Förskott.................................................................

Obligationer...........................................................

Dtlånta medel .......................................................

Aktier....................................................................

Fordringar.............................................................

... 2,970,098: 16

55,279: 87
58,550: —

4,100: —

31,119: 24
14,000: —

58,730: 88
14,148: so
19,947: ll

156,015: 2 8 411,889: 58

301,873: 13
1,160,382: 68
1,916,224: 58
510: —

2,212,608: 84
554,500: —

100,000: —

35,061: 16 6,281,160: 24
Summa 9,663,147: 98

Bäkenskapema avse kalenderåret 1925.

— 96 —

Vitterhets-, historie- och

Åttonde huvudtiteln:

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Akademien:

D, 6 a. Förslagsanslag....................................................................................

Reservationsanslag:

I). 6 b. Underhåll och förökande av de under akademiens inseende ställda samlingar
.......................................................................................

c. Tryckningskostnader samt utgivande av planschverk över fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m..........

d. Underhåll och fortsättning av inredningen i statens historiska mnmum

och myntkabinett.......................................................................

e. Undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar.........

f. Fornlämningars vård ....................................................................

g. Transporter, lyshållning och vissa andra expensutgifter .....................

h. Vård och underhåll av Visby ruiner och andra byggnadsminnesmärken

D. 7. Ytterligare medel för fomminnesvården......................................................

8. Omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken

9. Ytterligare medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid akademien

10. Inventering och konservering av vissa samlingar inom statens historiska museum
m. m

M.

N.

11.

12.

22.

3.

5.

9.

Vård och underhåll av biblioteket ............................................................

Underhåll av antikvariskt-typografiska arkivet..........................................

Utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker.......................................

Extra utgifter ..........................................................................................

Skrivmaterialier och expenser, ved in. m....................................................

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Akademien:

Reservationsanslag:

D. 6 d/1924—5. Rese- och transportkostnader, fornlämningars vård, lyshållning m. m.

M. 19/1922. Arkitekturhistorisk monografi över Visby stadsmur.................................

D. 8/1919. Undersökning av en pålbyggnad vid Alvastra .......................................

T. C. 6/1921. Konservering av Hemmesjö ödekyrka ...............................................

Medel till undersökning av Gotska Sandön.................................................................

Införselmedel............................................................................................................

Akademiens egna förskott..........................................................................................

Summa 1

1 Tillgångarna den 8% 1926 utgjordes av:

Innestående i bank..........................

Förskott ......................................

19,630:14

1»426: 44 21,056:58

97

antikvitetsakademien.

Debet

Kredit

Summa j

Tillgångar
den 1/t
1925

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Skulder
den so/6
1926

Skulder
den 1/t
1925

Utgifter

Levere-ring till
stats-kontoret

Tillgångar
den 80/e
1926

—

—

—

99,829

03

—

—

—

—

98,317

36

1,511

67

—

99,829

03

—

—

—

—

18,000

—

—

—

—

—

18,000

—

—

—

—

—

18,000

—

151

18

42

—

14,000

—

—

—

—

—

13,797

87

—

—

395

81

14,193

18!

_

_

_

_

4,000

_

_

_

_

_

4,000

_

_

_

_

_

4,000

—

—

155

—

6,000

—

525

44

40

87

6,580

50

—

—

59

07

6,680,4 4

—

—

—

—

4,000

—

—

—

—

—

3,972

24

—

—

27

76

4,000

—

—

—

—

—

10,000

—

—

—

—

—

10,000

—

—

—

—

—

10,000

—

248

88

—

—

5,000

—

1,000

—

1,000

—

5,248

83

—

—

—

—

6,248

83

—

—

393

44

10,000

—

—

—

—

—

10,383

71

—

—

9

78

10,393

44

500

—

—

—

15,000

—

—

—

—

—

15,500

—

—

—

—

—

15,500

—!

—

—

—

—

42,250

—

—

—

—

—

42,250

—

—

—

—

—

42,250

i

_

_

_

_

15,000

_

_

_

_

_

15,000

_

_

_

_

_

15,000

l

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

—

1,500

—

—

—

—

—

1,500

—

—

—

—

—

1,500

—

4,232

—

- -

—

6,000

—

—

—

—

—

3,083

55

—

—

7,148

45

10,232

—

2,067

19

—

—

5,500

—

—

''—

—

—

6,567

19

—

—

1,000

—

7,567

19

3,021

16

—

—

16,535

54

—

—

—

—

19,556

70

—

—

—

—

19,556

70

31,872

~

—

31,872

31,872

1,649

89

1,490

12

159

27

1,649

39

9,581

48

9,581

4S

9,581

48

33

28

33

28

—

—

—

—

33

28

3,674

50

—

—

—

—

—

—

—

—

1,629

—

—

—

2,045

50

3,674

50

—

—

2,000

—

—

—

—

—

—

—

1,396

72

—

—

603

28

2,000

—

—

—

3,103

08

2,918

08

—

—

185

—

3,103

08

—

—

44,360

69

—

—

900

—

500

—

44,760

69

—

—

—

—

45,260

69

25,159

o 11 50,054

21

307,486

57

2,425|44| 1,540

87

360,857)84

1,670

94)121,055

58

385,125

23!

7 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. II.

— 98 -

Akademien för de fria konsterna.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar................................................................................................... 9,905: 8 7

Inkomster.

Åttonde huvudtitelns anslag:

Akademien för de fria konsterna:

Akademien:

D. 14. Avlöningar m. m................................................. .. 74,360: —

15. Undervisningsmateriel m. m..................................... 37,200: —

D. 16. Ytterligare medel för vissa i staten för akademien uppförda
ändamål ......................................................... 12,000: —

17. Skolan för dekorativ konst.......................................... 14,000: —

N. 1. Ålderstillägg.................................................................. 3,650: —

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m........................... 12,550: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen........................................................ 10,625: —

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare.......................................... 1,200: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 29,587: —

Akademien för de fria konsterna:

Akademien:

D. 10/1924—5. Avlöningar m. m........................................ 10: —

Diverse.................................................................................... 337: 61 195,508: ei

Summa 205,415:4 8

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder..................................................................................................... 10: 02

Utgifter

Avlöningar m. m..............................................

Belysning, undervisningsmateriel m. m................

Levande modeller.............................................

Samlingarnas ökande och underhåll ..................

Bese- och studiestipendier m. m.........................

Skrivmaterialier, expenser, ved m. m...................

Skolan för dekorativ konst ..............................

119,312: —

12,186: 21
7,201: 75
4,357: 71
19,208: 8 7
20,420: 05

14,461: 86 197,148: 45

Leverering:

Till statskontoret ....................................................................................... 10: 40

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ................................................................................... 8,246: 61

Summa 205,415: 48

Antalet elever i konsthögskolan utgjorde

Under höstterminen 1925 ............... 109.

» vårterminen 1926 ............... 112.

99

Musikaliska akademien.

Debet.

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

Musikaliska akademien:

Akademien:

D. 18. Avlöningar m. m...................................................................

19. Stipendier m. m......................................................................

D. 20. Biträdande lärare m. m.............................................................

21. Biblioteket.................................................................................

22. Expenser m. m.........................................................................

K. 10. Föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten ............

N. 1. Ålderstillägg.................................................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvalt -

ningen

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare .....................................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...........................

80,187: 32
23,000: —
6,000: —
2,000: —
12,000: —
1,500: -8,924: 99

16,019: 41

600: —
36,073: —

Summa 186,304: 72

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m........................................................................................ 144,969: 7 2

Stipendier m. m. åt svenska tonsättare ......................................................... 23,000: —

Inköp för biblioteket ................................................................................. 3,000: —

Diverse expenser......................................................................................... 15,335: —

Summa 186,304: 7 2

Vid det under akademiens inseende ställda musikkonservatoriet har meddelats undervisning
under höstterminen 1925 åt 136 manliga och 45 kvinnliga elever samt under vårterminen
1926 åt 134 manliga och 46 kvinnliga elever.

Tillgångar

Uppsala universitet.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

14,036,539: 9 o

Inkomster:

Statsanslag:

Femte huvudtiteln:

C. 36. Bidrag till driftkostnaderna för tuber kulossjukvårdsanstalter

..................

Åttonde huvudtiteln:

Uppsala universitet:

E. 2. Universitetsstaten...........................

3. Avlöningar till vissa tjänstemän och

betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m................

4. Avlöningar åt vissa extra ordinarie

lärare, amanuenser och tjänstemän

5. Akademiska sjukhuset

18,993: 7 5

1,337,620: —

370,560: 4 5

34,938: si
109,122: 02

— 100

E. 6. Materiel för vissa institutioner m. m. 103,450: —

7. Täckande av motsedd brist i för bud getåret

1924—1925 anvisade medel
till materiel m. m. för patologiska
institutionen .............................. 3,000: —

8. Ytterligare medel till materiel m. m.

för patologiska institutionen......... 3,000: —

9. Materiel m. m. för hygieniska institu tionen

....................................... 8,500: —

10. Täckande av brist för förra halvåret

1923 i de till materiel för fysiologiska
institutionen anvisade medel...... .. 1,500: —

11. Ytterligare medel till materiel för fysio logiska

institutionen ................. 2,000: —

12. Materiel för kliniken för öron-, näs och

halssjukdomar ..................... 2,000: —

13. Materiel m. m. för psykiatriska kliniken 500: —

14. Ytterligare medel till materiel m. m.

för vissa institutioner.................. 20,000: —

E. 56. Klinisk undervisning i epidemiologi åt

medicine kandidater........................ 1,500: —

57. Tryckning av doktorsavhandlingar vid

universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet 17,250: —

59. Utgivande i tryck av anteckningar efter

juridiska föreläsningar vid rikets universitet.
......................................... 6,550: —

60. Kurser i skyddskoppympning ............ 200: —

64. Resestipendier åt obefordrade veten skapsidkare

vid universiteten i Uppsala
och Lund .............................. 7,500: —

65. Avlöning åt chefen för rasbiologiska

institutet....................................... 7,500: —

66. Provisoriskt lönetillägg åt chefen för

rasbiologiska institutet .................. 900: —

N. 1. Ålderstillägg .................................... 30,395:02

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen
.......................................... 1,000: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst........................... 338,005: —

E. 46/1924—5. Ersättning åt vissa opponenter

vid disputationer ............... 600: —

Elfte huvudtiteln:

Civila pensionsväsendet:

A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter civila befatt -

ningshavare i statens tjänst m. fl. 19,160: —

Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål............................ 58,600: — 2,504,344: 55

Universitetets egna medel:

Inkomst av jordegendom ................................. 202,571: 43

» > skogar ......................................... 179,493: 10

Intressemedel ................................................ 612,4o0: lfi

Hyresmedel ................................................... 33,879: 70

Gåvomedel...................................................... 60,183:56

Pensionsavgifter ............................................ 73,041: 92

Till institutioner m. fl. influtna medel............... 33,263: 6 2

Diverse inkomster .......................................... 5,926: 67 ^ qqq 7gQ: o 6

3,705,104:60

Balans den 30 juni 1926:

.......... 17,064,067:70

Summa 34,805,712: 20

Skulder i allmänhet

— 101 —

Kredit.

Tillgångar

Balans den 1 juli 1925:

14,036,539: so

Utgifter:

Avlöningar, pensioner och gratial ......................................... 2,033,419:7 8

Institutionernas materiel m. m................................................. 507,552: 89

Kungl. och riksstatens stipendier............................................ 13,700: —

Stipendier, pensioner, livräntor m. m., utgående av donationers

och fonders avkastning ....................................................... 690,194: 17

Universitetsbiblioteket, inköp och bindning av böcker m. m....... 47,150: —

Universitetets årsskrift ......................................................... 15,000: —

Tryckningskostnader ............................................................ 23,800: —

Reparationer ........................................................................ 55,760: 80

Expenser ........................................................................ 73,473: 27

Diverse utgifter..................................................................... 15,015: 58

Avskrivningar .................................................. .................. 1,944:66

Reservfonden påföres överskottet............................................. 228,094: —

3,705,104: 60

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning...........................................................

Innestående i bank .....................................................

Förskott ....................................................................

Fastigheter................................................................

Utlånta medel ................................................... .......

Obligationer ,.............................................................

Aktier .......................................................................

Fordringar................................................................

1,188: 58
542,400: —

478,409: so
3,996,898: 54
4,139,462: 64
7,209,539:15
328,028: 87

368,140: 67 17,084.067: 70
Summa 34,805,712: 20

Anmärkning. I de å förestående tablå utbalanserade tillgångar och skulder ingår jämväl
behållningen å universitetets reservfond, utgörande kronor 152,999:12.

Antalet studerande utgjorde:

Under höstterminen 1925 ............... 2,906.

» vårterminen 1926.................. 2,955.

Lunds universitet.

Debet.

Balans den 1 juli 1925.

Tillgångar .....................................................................

5,855,913: 21

Inkomster.

Statsanslag:

Åttonde huvudtiteln:

Lunds universitet:

E. 15. Universitetsstaten..............................

16. Avlöningar till vissa tjänstemän och

betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m...................

17. Avlöningar åt vissa extra ordinarie lärare,

amanuenser och tjänstemän m. m. ...

1,208,200: —

235,677: 61
57,395: 34

102 —

E. 18. Materiel för vissa institutioner m. m....

21. Nybyggnad för medicinskt-kemiska och

farmakologiska institutionerna.........

22. Ersättning för ledande av assistent tjänstgöring

i lungtuberkulosens diagnostik
och terapi...........................

23. Ombyggnad av vissa delar av botaniska

trädgårdens i Lund växthus m. m....

24. Praktisk försöksassistent vid institu tionen

för ärftlighetsforskning.........

25. Instrument för kemiska institutionen...

26. Utförande och publicerande av zon observationer

vid Lunds observatorium

27. Ytterligare medel till materiel m. m. för

vissa institutioner ........................

28. Materiel m. m. för universitetsbiblioteket

29. Uppvärmning och belysning m. m. för

universitetsbiblioteket.....................

30. Bokbinderiarbeten vid universitets biblioteket

....................................

31. Vissa inredningsarbeten i universitets bibliotekets

byggnad .....................

E. 56. Klinisk undervisning i epidemiologi åt

medicine kandidater ........................

57. Tryckning av doktorsavhandlingar vid universiteten
i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet

59. Utgivande i tryck av anteckningar efter

juridiska föreläsningar vid rikets universitet
.......................................

60. Kurser i skyddskoppympning ...............

64. Resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare
vid universiteten i Uppsala och

. Lund .............................................

N. 1. Ålderstillägg.......................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.......................................

Elfte huvudtiteln:

A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter civila befattningshavare

i statens tjänst m. fl.........................

Universitetets egna medel:

Arrenden, hemmansräntor m. m.........................

Intressemedel ...................................................

Gråvomedel ......................................................

Hyres- och försäljningsmedel ..............................

Laborations- m. fl. avgifter.................. ...........

Inkomst av prebendepastorat ..............................

Pensionsavgifter till änke- och pupillkassan .........

Aterburna medel................................................

Diverse inkomster .............................................

34,725: —
50,000: —

800: —

18,000: —

2,400: —
5,000: —

4,500: —

50,000: —
30,000: —

7,000: —

2,000: —

8,490: —

1,500: -

9,750: —

3,450: —
100: —

4,500: —
41,392: 88

231,881: 8 7

16,470: — 2,023,232:

68,997: 83
274,766: 96
78,315: 7 4
15,326: i o
26,821: 68
6,116: 6 7
2,440: —

356: 89

2''24]-: 42 475,383:

i o

29

2,498,615: 8 9

Balans den 30 juni 1926:

Skulder i allmänhet ............................................................................... 168,008: 63

Summa 8,522,537:13

— 103 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1926

Skulder .....................................................................

Utgifter:

Avlöningar ...................................................................

Pensioner och. livräntor.....................................................

Institutionernas materiel m. m..........................................

Stipendier och premier ..................................................

Inköp och bindning av böcker ........................................

Reparationer....................................................................

Utskylder och avgälder m. m.............................................

Inlösen av åbyggnader å universitetshemman.......................

Bidrag till studenthem m. m............................................

Diverse utgifter ..............................................................

1,614,965: 88
51,069: 74
423,313:18
98,445: 2 7
81,612:17
70,550: 88
7,647:39
145,000: —
5,450: —
4,821: 59

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank och å postgiroräkning.............................. 289,924: 41

Utlånta medel ..................................................................... 1,985,525: —

Obligationer ........................................................................ 3,245,008: 20

Aktier................................................................................ 229,500: —

Fordringar ........................................ 58,125: 65

Summa

Antalet studerande utgjorde:

Under höstterminen 1925 ............... 1,985.

» vårterminen 1926.................. 1,987.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Debet.

Balans den 1 juli 1926
Tillgångar .................................................................

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Åttonde huvudtiteln:

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

E. 33. Avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte
vid institutet och dess institu -

tioner............................................. 42: 14

34. Avlöningar åt vissa extra ordinarie lärare,

amanuenser och tjänstemän m. m. ... 4,080: —

35. Materiel m. m. för vissa institutioner

och kliniker....,............................... 58,516:61

Tandläkarinstitutet:

E. 47. Institutet.......................................... 250,265: o 5

N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.......................................... 969: 86

E. 26/1924—5. Ersättning åt vikarier för kamreraren
m. fl......................... 534:4 9

37/1923—4. Inredning av nödiga undervisningslokaler
å S:t Eriks sjuk och

vårdhem i Stockholm m. m. 1,820: — 316,228: 05

211,577: 82

2,502,876: o 6

5,808,083: 26
8,522,537: 18

7,471,545: 7 o

— 104

Institutets enskilda medel:

Inbetalda lån och utlottade obligationer ............... 56,800: —

Intressemedel...................................................... 405,131:88

Hyresmedel ...................................................... 34,839:40

Dlverse .......................................................... 695: 16 497,466: 44

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken.......................... 1,066,649: 49

» » bankräkningar i enskilda banker ................................ 351,846: 28

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

813,694: 4»

1,408,495: 72
27,693: 68

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926:

.......... 7,357,420: 78

Summa 17,078,850: 87

Skulder.

Kredit.

Balans den 1 juli 1926:

7,472,449: 0 7

Utgifter:

Riksstatsanslag:

Åttonde huvudtiteln:

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

E. 32. Avlöningar för professorer och lärare

m. fl.

33. Avlöningar till vissa tjänstemän och be tjänte

vid institutet och dess institutioner
.............................................

34. Avlöningar ät vissa extra ordinarie lärare,

amanuenser och tjänstemän m. m. ...

35. Materiel m. m. för vissa institutioner

och kliniker....................................

36. Undervisning i medicinsk rörelsebehand ling-.

..............................................

37. Materiel för vissa institutioner m. m. ...

38. Biträdande lärare i syfilidologi samt i

syfilidologi och dermatologi ............

39. Inredning av föreläsningssal i poliklinik byggnaden

vid sjukhuset S:t Göran ...

40. Pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ...

41. Materiel m. m. för medicinska kliniken

43. Preparatskåp för histologiska institu tionen.

............................................

44. Bokinköp och bokbindning för biblio teket

.............................................

45. Ytterligare medel till materiel i allmänhet

458,122: o 8

89,076: 46

77,277: 68

127,471: 4 9

4,250: —
10,429: 19

6,000: —

1,727: —

2,500: —
5,500: —

3,500: —

10,000:—
16,674: 58

Tandläkarinsti tutet:

E. 47. Institutet .......................................... 184,278:2 4

48. Ytterligare lärarkrafter vid institutet ... 3,150: —

E. 56. Klinisk undervisning i epidemiologi åt

medicine kandidater ........................... 6,000: —

57. Tryckning av doktorsavhandlingar vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet ...... 1,716: —

60. Kurser i skyddskoppympning ............... 400: —

N. 1. Ålderstillägg.......................................... 20,050: —

2. Rese- och traktamentspenningar ............ 432: —

3. Extra utgifter ....................................... 3,839: 99

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen......... 10,087: so

— 105 —

N. 8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare 300: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst................................................ 134,175: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

E. 26/1924—5. Ersättning åt vikarier för kamreraren
m. fl...................... 41: 67

27/1924—5. Lärararvoden m. m................ 7,562: 53

30/1924—5. Materiel m. m. för patologiskanatomiska
institutionen ...... 3,000: —

31/1924—5. Täckande av för tiden 1 januari

1923—30 juni 1924 beräknade
brister i materielanslaget för
patologisk-anatomiska institu -

tionen................................. 21: —

33/1924—5. Ökade medel till materiel i allmänhet
.............................. 2,368: 12

E. 34/1924—5. Tandläkarinstitutet..................... 13,454:2 5

37/1923—4. Inredning av nödiga undervisningslokaler
å S:t Eriks sjuk- och
vårdhem i Stockholm m. m. ... 1,324: 17

44/1923—4. Inredning och utrustning av tand läkarinstitutets

nya lokaler...... 5,893: 6 6

38/1922. Instrumentell utrustning till rättsmedicinska
institutionen vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet ......... 725: 10

Elfte huvudtiteln:

Allmänna indragningsstaten:

O. 1. Diverse föremål ................................. 13,000: — 1,224,347: 60

Institutets enskilda medel:

Avlöningar, stipendier, understöd m. m................ 273,592: 4 7

Obligationsköp och utlämnade lån.................. 43,000: —

Räntor och annuiteter.......................................... 10,562: 76

Omkostnader m. m. för fastigheten nr 15 A vid Nybrogatan
i Stockholm ......................................... 12,270: 81

Täckande av brist i anslag till poliklinik för barnsjukdomar
i Stockholm .................................... 2,647: 66

Diverse ............................................................ 2,773:08 344,846:28

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ................. 174,967: 41

» » bankräkningar i enskilda banker ....................... 504,466: *4

1,569,193: 83
679,433: 85

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ....................................................

Fastighet...................................................................

Inkomstrester.............................................................

Utlånta medel............................................................

Obligationer ............................................................

Aktier .....................................................................

Fordringar ................................................................

351,436: 26
317,382: —

476:25
1,864,425: —

1,411,457: n
3,394,911: —

17,685:94 7,357,773: 62

Summa 17,078,850: 87

Antalet studerande utgjorde:

Under höstterminen 1925.......................... 822.

» vårterminen 1926........................... 848.

— 106

Tillgångar.....

Inom linjen

Serafimerlasarettet.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

................... 2,024,508:oi

. 5,401,000: —

Inkomster.

Åttonde huvudtitelns anslag:

Serafimerlasarettet:

E. 49. Understöd och ersättningar .................................... 120 ooo:_

50. Inrättningen för sjukas behandling med elektricitet ... 750:_

51. Täckande av brist i serafimerlasarettets räkenskaper

för budgetåret 1923—1924............................. 40,187: —

52. Ytterligare medel för serafimerlasarettets verksamhet

under budgetåren 1924—1925 och 1925—1926......... 225,000: —

Intressemedel m. m. ... .......................................................... 32246-88

Sjukvårdsavgifter.............................................................687^446: 37

Försäljningsmedel .............................................................12i618: 86

Ersättningsmedel m. m......................................................... 27584- 63

Inkomster av fastigheten Pilträdet 2, 3 och 4 .......................... 35 941- 4 7 , 1Q,

__:_ 1,101, / /o: 16

Skulder:

Överlevereringar.................................................................. 22,818: 6 5

Utgiftsrester ........................................................................ 71,643: 96

Övriga skulder..................................................................... 627,898: 88 799361.44

Inom linjen: ’

Diverse medel ................................................ 1,392,538: 2 4

Summa 3,928,644: 61

Kredit.

Skulder ..................

Inom linjen .........

Balans den 1 juli 1925:

................................................................ 651,664:83

............................................... 1,372,843:18

Utgifter:

Avlöningar.............................................................................. 340,809:9 7

Pensioner och understöd m. m................................................. jg 7gg. 13

Driftkostnader m. m................................................................ 759''748- 96

Täckande av under tiden 1 juli 1923—30 juni 1925 förskotterade
kostnader för lasarettets verksamhet....................................... 110,321:64 1 229 668- 69

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ................................................................

Innestående i bank...........................................

Fastighet ...........................................................................

Obligationer...............................................................

Aktier och banklotter .........................................................

Fordringar................................................................

Inom linjen ...................................................... 5,421,000: —

2,155: so
106,866: 90
1,125,000: —

497,886: 86
80,060: —

235,342: 88 2,047,311:09

Summa 3,928,644: 61

Enligt från lasarettet lämnad uppgift hava under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 därstädes
vårdats 6,119 patienter, därav 2,432 på medicinska och 3,687 på kirurgiska avdelningärna.

107 —

Allmänna barnbördshuset med asylen för fattiga barnaföderskor
och deras barn i Stockholm.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ...............—..............

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

E. 53. Allmänna barnbördshuset i Stockholm
.......................................

54. Täckande av brist för tiden 1 januari

1923—30 juni 1924 i allmänna barnbördshusets
i Stockholm räkenskaper
....................................

55. Verksamheten vid allmänna bam bördshuset

i Stockholm...............

Bidrag från Stockholms stad ........................

> » » län.........................

Intressemedel m. .....................................

Ersättningsmedel.........................................

Legosängsavgifter ......................

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Utgiftsrester...........................

Fonder m. ...........................

Allmänna barnbördshuset .

....... 2,082,990: 89

Asylen för fattiga
barnaföderskor
och deras barn

8.

Summa

976,370: 2b 3,059,361: i*

24,853: —

17,376: —

147,400: —
65,508: so
46,997: 68
17,245: 2 7
85,190: 47

43,314: 28

24,853: —

17,376: —

147,400: —
65,508: 89
46,997: 68
60,559: 50
85,190:4 7
116,997: so

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Utgifter:

Avlöningar........................................

Driftkostnader ..................................

Inventariers anskaffning och underhåll
Fastighetens underhåll och omkostnadf

Diverse ...........................................

Fonderna tillgodoförda .....................

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

framstående i bank.................

Obligationer......................

Utlånta medel ...................

Fordringar.........................

Fastigheter.........................

Inventarier ......................

Säger 521,568:31

43,314: 2 8

564,882: 54

........... 56,738: 79

........... 2,028,431: 68

4,317: 68
973,035: 5 7

61,056: 4 7
3,001,467:16

Säger 2,085,170: 8 7

977.353: 26

3,062,523: 62

Summa 4,689,729:6 7

1,997,037: 7 8

6,686,767: 30

........... 2,082,990: 89

976,370: 2 5

3,059,361: 14

............ 128,768:8 5

........... 254,254:38

......... 35,821:21

ir........ 54,662: 43

........... 10,944: 71

............ 30,533: —

9,395: 22
25,019: 20
3,514: 60
961: 30
1,600: 2 8
2,823: 6 3

138,164: 07
279,273: 58
39,335: si
55,623: 78
12,544: 99
33,356: 68

Säger 514,984:68

43,314: 2 3

558,298: si

............ 15,544:40

............ 146,368: 13

............ 120,000: -

............ 73,421:63

............ 1,728,919:94

............ 7,500: —

11,542: 08
863,112: so

10,935: 20
91,763: 67

27,086: 4 8
1,009,480: 48
120,000: —
84,356: ss
1,820,683: 61
7,500: —

Säger 2,091,754:10

977,353: 2 5

3,069,107: 85

Summa 4,689,729: 57

1,997,037: 78

6,686,767: 30

Antalet av de å allmänna barnbördshuset under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 vårdade
patienter har utgjort 3,223.

— 108 —

Tillgångar

Rasbiologiska institutet.

Debet.

Balans den 1 juli 1925.

............................................................................ 504:6 9

Inkomster:

ttonde huvudtitelns anslag:

Rasbiologiska institutet:

E. 67. Institutets verksamhet................................................... 55 00O:_

68. Tryckning av »Anthropologia Suecica» ........................... 4,000:_

N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............... ll''888:_

Summa 71,392: 6 9

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m.................................................

Reseersättningar m. m........................................

Instrument och annan utrustning samt bibliotek ...

Expenser m. m....................................................

Tryckning av »Anthropologia Suecica» ..................

Tillgångar:
Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926:

1 46,081: 58
9,855: 62
5,582: 47
5,873: 12

93:82 67,486: 51

.......... 3,906:18

Summa 71,392: 69

Farmaeeutiska institutet.

Debet.

Tillgångar
Inom linjen

Balans den 1 juli 1925:

................... 16,132: 29

... 136,584:80

, Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

Farmaeeutiska institutet:

E. 69. Institutet ..................................................................

70. Materialier m. m., uppvärmning m. m. och egendomens

underhåll m. m.......................................................

N. 1. Alderstillägg ...............................................................

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................... g 475._

Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare ....................................... 900:_

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 18,404:_

1.

7.

8.

50,900: —

14,500: —
2,250: —

Termins- och kursavgifter m. m..

19’492: 18 112,921: 18

__ Summa 129,053:4 7

* Utöver detta belopp har för institutet under budgetåret 1925—1926 av Uppsala universitet
utbetalats och redovisats avlöning, provisoriskt lönetillägg och dyrtidstillägg till chefen för
institutet med respektive 7,500, 900 och 2,853 kronor.

— 109 —

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m...............................................

Materialier, instrument, böcker och samlingar...............

Uppvärmning, belysning, vattenförbrukning m. m. ...
Egendomens underhåll, renhållning och diverse .......

71,834: —

20,384: 88
5,503: 39

9,973: 45 107,695: 6 7

Till statskontoret

Leverering:

1,940: 02

Balans den 30 juni 1926:

.................................................................... 19,417:78

.................................................... 137,744: 68

Summa 129,053: 4 7

Under läsåret 1925—1926 hava vid institutet varit inskrivna 135 farmacie kandidater, varjämte
49 farmacie studerande deltagit i den för dem anordnade kursen.

Tillgångar:

Innestående i bank
Inom linjen:
Diverse medel

Tekniska högskolan.

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1925

1,617,889: 20

Inkomster

Åttonde huvudtitelns anslag:

Tekniska högskolan:

F. 1—10, anslag enligt riksstaten ......................................

N. 1. Ålderstillägg ............................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen ....................................

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare ...............................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.........

Elevavgifter m. ...................................................................

Donations- och gåvomedel ......................................................

Intressemedel ........................................................................

Ersättningsmedel m. ..........................................................

Införselmedel...........................................................................

951,200: —
19,200: —

42,019: 17

6,450: —
220,000: —
148,551: 50
44,297: 02
69,475: os
10,708:41
3,513: 09

1,515,414: 25

Skulder:

Inom linjen: Diverse medel

Balans den 30 juni 1926

1,403,642: 8*

Summa 3,133,303: 45

— Ilo -

Skulder:

Inom linjen

Kredit

Balans den 1 juli 1925:

.............................................. 1,353,405:87

Utgifter

Avlöningar m. m............................................

Stipendier............ .........................................

Samlingar och laborationer...............................

Biblioteket ....................................................

Stipendie- och gåvomedel..................................

Allmänna omkostnader.....................................

Införselmedel .................................

897,474: 81
6,333: 20
263,899: 99
21,538:4 9
62,861: 8 5
201,338: 7 7

3''273: 09 1,456,719:20

Till statskontoret____

Leverering

21,152: 59

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning .................................................

Innestående i bank...........................................

Obligationer..................................................

Utlånta medel .................................................

Aktier............................

2,040: 44
307,803: 91
1,234,939: 29
65,648: 02

45,000:— 1,655,431:06
Summa 3,133,303:45

Elevernas antal utgjorde 718 under höstterminen 1925 och 706 under vårterminen 1926.

Chalmers tekniska institut.

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

27,778:6 2

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

Chalmers tekniska institut:

Institutet:

F. 11. Avlöningar m. m...............................................

12. Bibliotek, samlingar och laborationer, expenser m. m.

F. 13. Uppvärmning m. m............................................

14. Bibliotek m. m......................

N.

Alderstillägg ..........................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............

Inträdes- och terminsavgifter..............................................

Hyresmedel..............................................

Intressemedel m. m.........................

157,366: 6 7
23,550: —
29,469: 81
16,000: —
9,250: —

25,896: is
73,894: —
27,050; —
2,095: —
20,666: 44

385,237: 55

Summa 413,016: 17

— in —

Kredit.

Utgifter

Avlöningar m. ......................................................................... 291,834:10

Stipendier och. premier ............................................................... 10,469: 88

Bibliotek, samlingar, laborationer m. ........................................ 35,891:44

Verkstaden................................................................................. 1,602: 07

Allmänna omkostnader ............................................................... 49,716: 61 389,513: 69

, Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning....................................................................... 2,64o: 86

Innestående i bank ................................................................... 20,857:18 23,502: 48

Summa 413,016: it

Antalet elever uppgick under höstterminen 1925 till 450 samt under vårterminen 1926
till 419.

Chalmers tekniska institut, materialprovningsanstalten.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ...................................................................

Inkomster:

Tionde huvudtitelns anslag:

Befrämjande av slöjderna:

Befrämjande i allmänhet av slöjderna:

D. 2. Manufakturernas befrämjande .....................

Avgifter för materialprovningar m. m.............................

Intressemedel ...

.............. 13,945:80

. 3,000: —

. 29,201:10

530: 89 32,731: 99

Summa 46,677: 29

Kredit.

Utgifter:

Omkostnader för materialprovningsanstalten ...................

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning.........................................................

Innestående i bank ....................................................

............ 30,648: 84

57: so

15,970: 65 16,028: 4 5

Summa 46,677: 2 9

— 112

Skolöver -

H. IB.

3.

4.

5.

6.

Åttonde huvudtiteln:

Skolöverstyrelsen:

G. 1. Skolöverstyrelsen ...................................................................

2. Övergångsstat för skolöverstyrelsen............................................

Inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen

Byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen.......................

Expeditionsvaktsgöromål hos skolöverstyrelsen.............................

Förhyrande av ämbetslokaler åt skolöverstyrelsen.......................

Undervisning genom infödda lärare i tyska och engelska vid de allmänna
läroverken m. fl. läroanstalter.........................................

Folkskoleseminarierna ............................

I. la.
4.
10.
IB.
23.
36.
41.
4B.
BO.
72.

Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter

Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor ..............................

Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor ..................

Understöd åt folkhögskolor......................................................

Befrämjande av dövstumundervisningen..........................................

Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade

barn ............................................................

Yrkespedagogisk centralanstalt.....................................................

Understöd åt folkbibliotek.........................................................

Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskap

liga föreläsningar ........................................................

Undervisnings- och upplysningsverksamhet, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel ......................................

Understödjande av skididrotten bland ungdomen........................

Extra utgifter............................................................

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
..........................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ..................

E. B/1924 B. Understödjande av skididrotten bland ungdomen..................

I. 7S/1922. Inredning och möblering av de nya byggnaderna för vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte ........................

G. B/1920. Handbok i nykterhetsfrågan m. m...............................

Elfte huvudtiteln:

C. 1. Allmänna indragningsstaten: Diverse föremål............................

Studentexåmensavgifter ..............................

Realskolexamensavgifter............................................

J.

K.

L.

N.

19.

1.

2.

7.

3.

7.

Tillgångar

den

V? 1925

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

820

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

842

80

—

—

—

—

2,310

—

35,022

85

916

47

_

_

2,667

45

79

71

42,659

28

1 Tillgångarna den S0/6 1926 utgjordes av tillgodohavande i bank.

113

styrelsen.

Debet

Kredit

Summa

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Skulder

den

30/e 1926

Skulder

den

V» 1925

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar

den

80/6 1926

1,031

09

502,692

42

501,688

38

2,035

13

503,723

51

—

—

1,900

—

—

—

—

—

1,900

—

—

—

—

—

1,900

—

—

—

6,500

—

—

—

—

—

5,706

9 2

793

08

—

—

6,500

—

—

—

4,800

—

—

—

—

—

4,800

—

—

—

—

—

4,800

—

32

60

1,410

—

—

—

—

—

1,442

50

—

—

—

—

1,442

50

1,500

—

48,625

—

—

—

—

—

50,125

—

—

—

—

50,125

—

_

_

7,000

_

_

_

_

_

7,000

_

_

_

_

_

7,000

_

—

—

7,431

—

—

—

—

—

7,431

—

''-

—

—

—

7,431

—

85

58

289,364

36

—

—

—

—

289,449

92

—

—

—

92

289,449

94

160

—

4,900

—

—

—

—

—

4,900

—

160

—

—

5,060

—

—

—

96,811

92

—

—

—

—

92,811

92

4,000

—

—

96,811

92

2,619

87

60,160

—

—

—

—

—

46,707

27

3,911

03

12,981

57

63,599

87

—

—

7,953

—

—

—

—

—

7,953

—

—

—

—

—

7,953

—

—

—

7,070

—

—

—

—

—

7,070

—

—

—

—

—

7,070

—

—

—

3,000

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

2,000

—

—

—

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

2,000

—

_

_

750

_

_

_

_

_

750

_

_

_

_

_

750

_

8,379

60

63,200

—

—

—

—

—

70,864

66

714

84

—

—

71,579

50

4,125

—

22,123

91

—

—

—

—

26,210

61

38

80

—

—

26,248

91

—

—

3,000

—

-

—

—

—

3,000

-

—

—

—

—

3,000

—

_

_

2,500

_

_

_

_

_

2,500

_

_

_

_

_

2,500

1,942

50

20,000

—

—

—

—

—

21,460

38

—

—

482

12

21,942

50

—

—

4,700

—

—

—

—

—

4,709

85

723

86

109

10

5,542

80

—

_

13,647

62

—

_

_

_

13,547

62

100

_

_

_

13,647

62

—

—

109,904

—

—

—

—

—

109,686

—

218

—

—

—

109,904

_

343

62

180

—

2,473

62

—

-

2,653

62

—

—

—

—

—

—

—

_

2,085

78

32,937

07

_

_

35,022

85

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

916

47

916

47

—

—

6,444

—

—

—

_

_

6,414

_

_

_

_

_

6,444

—

—

4,660

—

303

—

270

84

4,715

41

—

—

2,644

20

7,630

45

—

—

25,706

75

—

-

—

—

12,680

47

79

71

13,026

28

25,786

46

20,219

66

1,328,253

98

303

—

270

84

1,310,820

69

49,184

63

1 31,159| 7 6

1,391,435

92i

8 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1926. II.

— 114

Högre lärarinneseminariet jämte därmed förenade normalskolan
för flickor och hushållsskolan.

Debet.

Seminariet och

Balans den 1 juli 1926:

normalskolan
för flickor

Hushållsskolan

Summa

Tillgångar .............................. ..........

Inom linjen ....................................

............. 213,797:62

... 402: 60

5,655: 67

219,453: i»

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

H. 2. Diverse behov vid högre lärarinneseminariet.
............................................ 13,800: —

N. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen
....................................... — —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst .................................... — —

Terminsavgifter ............................................. 33,827: 6 o

Inkomster av hushållet .................................... — —

Säger 47,827: 60

28,300: —

4,747: 3 0

9,561: —
15,350: —
22,496: so
80,454: SO

42,100: —

4,747: so.

9,561: —
49,177: 60
22,496: 60
128,082: so

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

I allmänhet ................................................ 26,242: 78_ 3: 74_26,246: 62

Summa 287,667: 90 86,114:11 373,782:01

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder

Utgifter:

Avlöningar m. m..

Utgifter för mat ....................

Hyror ...................................

Undervisning i fjärde årskursen
Allmänna omkostnader ........... 1

27,531: 66

3: 38

27,535: o 8

och inventarier

19,405: —
7,865: 76

37,745: so
4,317: 96
23,065: 7 6
5,700: —

57,150: so
12,183: 71
23,065: 76

5,700: —
4,300: —

4,300: —
15,759: 74

9,626: 16

25,385: 89

Säger

1 47,330: 49

80,455: 16

127,785: 6 5

1 Utöver detta belopp hava för högre lärarinneseminariet samt normalskolan för flickor
under budgetåret 1925—1926 av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk utbetalats
och redovisats dels i avlöningar 241,781 kronor 54 öre, dt Is i stipendier 2,500 kronor,
dels ock i lokalhyror 14,000 kronor, vilka belopp ingå i de å tabellen över allmänna läroverken
avförda utgifterna.

115

Seminariet och

normalskolan Hushållsskolan Summa

för flickor

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ............................

Fordringar ....................................

Inom linjen ...............................

Fastigheter....................................

Inventarier................;...................

......... 2,227: 86

......... 18,542:78

402: bo__

......... 139,loft: 81

......... 52,929:32

Säger 212.805: 76

-- 2,227: 36

- — 18,542: 78

-- 139,106: 31

5,655: 67 58,584: 8»

5,655:6 7 218,461:33

Summa 287,667:90 86,114:11 373,782:01

Höstterminen

1925

Lärjungarnas antal har utgjort:

I högre lärarinneseminariet........... 88

I normalskolan för flickor .................. 290

I hushållsskolan................................. 90

Vårterminen

1926

88

286

90

116

Allmänna

Antal lärjungar

Höst terminen 1925 -

Vår terminen 1926 -

1

2

3

4

Uppsala ärkestift:

Uppsala högre allmänna läroverk..............

632

625

107,589

65

379,146

88

Gävle » » » ...............

530

529

239,921

48

320,220

94

Hudiksvalls högre » » ...............

205

202

86,585

68

164,188

05

Enköpings realskola.................................

122

119

25,215

63

84,660

75

Söderhamns » .................................

209

202

32,837

Öl

94,668

28

Norrtälje samskola....................................

169

171

16,912

89

80,513

89

Säger

1,867

1,848

509,062

84

1,123,398

79

Linköpings stift:

Linköpings högre allmänna läroverk .........

610

614

246,243

9 4

444,912

03

Norrköpings » » » .........

603

601

192,226

07

388,036

39

Västerviks » > .........

212

215

134,017

2 7

154,482

34

Eksjö realskola ......................................

271

270

34,870

84

87,068

80

Vimmerby samskola.................................

131

131

19,8*1

08

83,792

45

Vadstena » .................................

122

119

18,805

24

73,262

50

Säger

1,955

1,95b

646,044

44

1,231,554

Öl

Skara stift:

Skara högre allmänna läroverk.............

346

343

204,500

63

274,667

27

Vänersborgs högre allmänna läroverk.........

356

355

77,686

07

214,372

62

Borås » y> » .........

549

539

114,731

3 6

294,064

83

Mariestads realskola.................................

94

93

47,821

30

81,481

87

Lidköpings » .................................

134

130

100,187

4 l

87,594

82

Skövde » .................................

236

236

27,848

40

90,624

45

Alingsås samskola....................................

220

219

32,209

46

105,301

55

Falköpings » ....................................

275

274

15,387

48

118,529

87

Säger

2,210

2,189

620,372

01

1,266,636

78

Strängnäs stift:

Strängnäs högre allmänna läroverk............

193

191

388,587

87

176,829

45

Örebro '' » » » ............

793

786

207,715

66

427,275

04

Nyköpings » » » ............

321

318

80,096

36

228,701

82

Eskilstuna realskola .................................

360

358

33,592

32

136,801

04

Södertälj e » .................................

363

354

52,082

6 6

225,062

59

Askersunds samskola.................................

90

86

25,799

19

65,251

66

Säger

2,120

2,093

787,874

06

1,259,921

59

Västerås stift:

Västerås högre allmänna läroverk ............

531

526

90,899

99

318,288

54

FhIu » » » ............

434

431

159,226

84

336,127

36

Arboga samskola ....................................

95

96

22,900

04

80,726

42

Sala » ...................................

137

135

9,215

52

76,332

47

Köpings » ...................................

142

144

19,497

62

76,874

3 2

Säger

1,339

1,332|

301,740joi

888,349

11

Debet

Tillgångar
den ‘/t 1925

Inkomster

117

läroverken.

Kredit

Skulder

Skulder

Tillgångar

den so/6 1926

Summa

deri 80/«
1926

den

1925

Utgifter

Kassa-

behållning

Utlåuta

medel

Fordringar

Summa

5 j

6

7 1

8

9

10

1 1

12

1,995

90

3,416

Öl

380,921

99

152

07

101,958

0 2

2,284

34

104,394

43

488,732

43

5,157

59

7,975

21

315,731

57

453

35

233,380

26

7,759

63

241,593]

2 3

565,300

Öl

_

42

59

161,258

2 7

490

86

88,981

91

—

—

89,472

7 7

250,773

63

343

96

415

2 5

83,326

80

13

08

26,121

25

343

96

26,478

2 9

110,220

34

1,975

10

6,159

72

88,088

88

1,812

53

31,349

97

2,069

8 9

35,232

3 5*

129,480

9y

—

—

—

79,591

87

218

2 1

17.616

70

—

—

17,834

91

97,426

78

9,472

55

18,008

78

1,108,919

88

3,140

10

499,408

10

• 12,457

82

515,006

02

1,641,934

18

436,447

34

136

89

252,165

08

2,406

66

254,708

63

691,155

97

1,110

44

2,030

3-9

386,742

73

243

83

192,355

95

—

—

192,599

78

581,372

90

__

_

153,887

—

448

Öl

132,818

77

1,345

83

134,612

61

288,499

61

_

_

_

_

87,966

63

80

2 4

33,892

77

—

—

33,973

Öl

121,939

64

128

25

_

_

81,118

10

71

30

22,484

13

128

2 5

22,683

6b

103,801

78

—

—

74,593

07

100

49

17,374

18

—

—

17,474

67

92,067

74

1,238

69

2,030

39

1,220,754

87

1,080

76

651,090

88

3,880

74

656,052

38

1,878,837

64

70

568

Öl

271,650

69

205,876

2 2

1,608

58

207,484

8 0

479,703

50

_

212,117

70

—

—

79,110

49

830

50

79,940

99

292,058

69

8,069

18

6,084

9 1

304,920

11

107

86

97,396

97

8,355

52

105,860

3 5

416,865

37

_

81,304

86

_

—

47,908

31

90

—

47,998

31

129,303

17

_

_

_

87,572

14

—

—

97,913

55

2,296

5 4

100,210

09

187,782

23

331

41

501

37

92,975

13

—

—

24,996

35

331

41

25,327

76

118,804

2 6

851

18

1,321

34

104,291

44

359

75

31,538

48

851

18

32,749

41

138,362

19

—

—

118,450

3 5

139

86

15,326

64

—

—

15,466

50

133,916

85

9,787

4 i

8,475

63

1,273,282

42

607

47

600,067

Öl

14,363

73

615,038

2 1

1,896,796

26

687

56

705

96

166,937

18

392,243

49

6,218

2 5

398,461

7 4

566,104

88

_

428.057

73

—

—

204,491

74

2,441

23

206,932

97

634,990

70

499

85

1,232

81

228,001

76

290

86

79,047

75

724

85

80,063

46

309,298

03

_

_

132,765

64

503

39

37,124

33

—

—

37,627

7 2

170,393

36

51

58

370

27

216,840

28

—

—

59,986

28

—

—

59,986

28

277,196

83

1,940

69

1,986

40

64,971

09

—

—

24,141

96

1,893

08

26,034

04

92,991

53

3,179

68

4,295

44

1,237,573

6 t

7»4

15

797,034

55

11,277

41

809,106

21

2,050,975

63

3,769

28

1,728

38

308,532

69

231

33

97,699

3 6

4,766

0 5

102,696

74

412,957

81

243

40

.26

59

337,545

44

96

80

156,932

33

996

44

158,025

57

495,597

60

81,847

29

137

46

21,641

71

—

—

21,779

1

103,626

4 6

444

727

67

75,819

05

44

15

8,957

12

444

56

9,445

83

85,992

jöö

.13

—

75,348

63

213

35

20,808

83

1

46

21,023

64

96,372

127

4,457|57

| 2,482

64

| 879,093

10

723,09

306,039

|36

6,208|5i

| 312,970|9fi

| 1,194,546

69

118

1

2

8

4

Växjö stift:

Växjö högre allmänna läroverk..................

413

407

111,315

61

282,278

62

Jönköpings högre allmänna läroverk .........

622

619

181,121

83

375,022

4 2

Kalmar » » »

Kalmar högre allmänna läroverks donations-

461

463

14,512

04

286,207

97

fonds delegation........................

_

_

285,892

_

14,563

71

Oskarshamns realskola...............

120

115

15,737

48

79,664

09

Säger

1,616

1,604

608,578

96

1,037,736

71

Lunds stift:

Lunds högre allmänna läroverk...........

Malmö > » » ...........

Kristianstads högre allmänna läroverk
Karlskrona » » »

Hälsingborgs » » »

Ystads » » »

Malinö realskola................................

Karlshamns realskola .......................

Landskrona » .......................

Angelholms samskola ......................

Trälleborgs » .......................

Säger

Göteborgs stift:

Högre latinläroverket i Göteborg....

» realläroverket i »
Halmstads högre allmänna läroverk.

Yarbergs realskola.........................

Uddevalla » .........................

Göteborgs västra realskola.............

» östra » .............

Strömstads samskola......................

520

914

477

506

659

342

529

170

230

223

263

4,»33

968

689

530

141

295

542

556

109

516

897

474

505

656

338

529

168

227

217

258

108,799

181,182

455,382

288,442

123,358

115,299

22,254

24,427

76,242

38,315

39,693

4,785

96C

683

524

142

298

539

553

105

1,473,399

216,633

148,491

105,220

17,449

22,871

69,520

30,143

7,731

351,405

461,288

314,866

306,401

398,582

189,194

226,225

83,177

128,753

106,897

122,134

4 21 2,688,926

440,814

448,072

299,995

89,226

107,126

231,514

220,486

71,511

Karlstads stift:

Karlstads högre allmänna läroverk

Arvika realskola...........................

Kristinehamns realskola ..............

Amåls Barnskola...........................

Filipstads » ...........................

Härnösands stift:

Härnösands högre allmänna läroverk
Östersunds » » »

Sundsvalls » *. »

Örnsköldsviks samskola ..................

Luleå stift:

Luleå högre allmänna läroverk.
Umeå s s }

Piteå samskola ......................

Haparanda samskola................

Skellefteå »

3,830

623

143

258

203

166

1,393

334

452

439

250

Säger

Säger

1,475

332

338

162

131

224

3,804

613

145

255

199

170

1,382

331

446

435

252

618,061; l c

181,875

13,514

31,661

36,482

64,459

330,993

157,209

54,964

162,467

39,914

1,461

331

340

161

128

219

414,557

51,445

78,983

40,429

50,007

41,898

14

1,908,747

362,207

85,232

119,001

92,771

83,009

742,222 19

255,889

255,171

282,101

114,770

907,932 7 6

220,969 4 4
241,010 89
80,458
103,643
116,598

1,187) 1,179| 262,764|76| 762,680|77

119 —

12,080

29

13,630

3

279,637

}1

_

_

374,661

28

833

i3

4,000

4,000

283,519

87

—

_

13,378

17

—

—

—

56

75

79,712

43

—

16,080

29

ce

CD

Oö

1,030,908

76

833

531

47,925

21

50,300

23

342,192

_

_

_

_

451,939

73

573

87

2,126

86

122

50

315,038

17

342

06

2,840

8 1

2,679

47

294,311

55

—

—

33,250

—

33,250

—

401,455

10

78

40

_.

_

—

—

188,158

87

—

—

2,176

75

4,633

36

222,626

9b

450

59

_

_

—

82,288

85

216

11

75

_

75

—

128,760

71

—

-

_

_

—

108,673

42

175

61

—

—

—

—

119,212| 19

446

23

88,39413

91,060

51

2,654,657

57

2,282

37

j

50

440,705

59

36

87

17"

2

300

433,984

93

1,633

<>9

It

71

293,363

61

481

40

331

58

614

05

88,911

49

343

58

_

—

108,001

89

—

—

261

94

262

96

225,43?

42

384

89

—

221,841

3S

—

—

1,43

7

74,151

8S

1,2K

—

111,642

180,649

17,048

273,189

15,513

764

152

08

13,887 61
119li

112,407

181,482

17,200

287,077-54
15,632''3 8

405,674

556,144

304,720

300,455

95,401

2b]

Öl

598,0431091 14,923)50

613,800,12

115,638

189,957

456,872

294,925

120,257

114,548

20,769

25,099

76,237

36,364

42,170

_ |_

5,768|o5
150 —
l,785je6
2,176175

115,638

190,530

457,214

300,693

120,486

116,334

23,346

25,315

76,235

36,540

42,616

1,662,395196

508,130)33:
642,470 41]
772,375114,
597,684)4 61
555,191)30
304,493)43
250,657! 03j
107,604 7 s)
205,070 86;
3 45,21 B ]52
161,828)61]

1,492,838)87

215,352

160,645

110,327

16,807

21,987

74,951

28,780

4,659

2 0
76
34
68
72
92
49
531

9,880)4 6)1,505,001)71

1,302

177

1,060

332

262

645

216,692

162,456

111,869

17,483

21,987

75,599

28,780

6.515

*

2,221

21

1,227

Öl

1,886,418

14

4,089

33

633,512

64

3,782

44

348

31

32

27

365,017

42

270

08

181,139

15

971

96

_

84,039

55

244

29

14,462

79

—

—

194

10

8

_

122,189

97

112

33

28,352

59

194

10

91,885

Öl

291

9 1

36,980

6

9H

26

872

55

895 23

82,547

61

in

10

63,840

47

947

55

1,414

W6

935

50

745,679

56

1,029

7 1

324,775

66

2,209

86

303

90

252,061

19

158,358

57

2,983

--

1,509

12

_

_

258,623

75

—

—

51,479,7 0

45

_

_

273,617

48

241

21

168,345 oo

2,365

—

_

—

9

—

117,299

77

59

45

37,316!ee

—

—

1,813

02

9

901,602

14

300

66

415,500

53

b,890145

641,384

182,381

14,707

28,659

37,368

64,899

19
08
0 2
82
12

328,015 28

4,250,719] 83

657,447) 64
596,740 98]
405,233) 17
107,008)3 8)
129,997)61
301,297 65
250,629 82
80,674)31

2,529,029 56

547,430)88
98,746''63
150,856)9 9
129,253 =3
148,34119 6

161,341

53,022

170,951

37,376

8,716

1,136

2,484

12,338(15

1,270

1,518

2,775

5,564|2 6

224,691

237,172

83,300

103,862

121,485

770,513

614

16

766

659

57
16
8 1
11

422,691164

51,751
81,128
37,513
46,246
36,352|4l

2,803 91
1,31 1 I »7

2,484

56 23]

9 5

55,169)92
82,440)35
37,580
49,497
37,011|S9

1,074,63012 9

413,402
311,645 90|
444,569 241
154,684 ss''
1,324,302 7 8

281,131 36
321,13170
120,887,13
156,135,83
158,497,65

2,05719o| 252,991124j 6,656)98) 261,70ö|i2| 1,037,783''67

120 —

Visby stift:

Visby högre allmänna läroverk.....

Stockholms stad:

Högre latinläroverket å Norrmalm ..

» allmänna läroverket å Södermalm...

» realläroverket å Norrmalm.........

» » å Östermalm ............

Jakobs realskola.........

Katarina » ......

Kungsholms realskola .................

Nya elementarskolan........

Direktionen över Stockholms stads under-visningsverk .........

1 | 2

8

4

264

259

99,773

82

188,661

27

828

895

747

831

456

525

540

481

812

900

747

830

460

518

535

482

94,202

54,957

67,433

49,126

36,722

79,450

23,115

31,627;

648 755

87

50

81

90

01

76

62

68

98

88,408

103,034

86,328

100,725

49,986

47,715

45,141

62,515

2,552,845

36

18

28

14

53

49

15

84

89

Säger

5,303

5,284| l,085.H92|os| 3,136,700

36

Summa

a29,392

829,17o| 7,758,613(6 41 17,143,468

81

Statens folk- och

1

1 i

1 8

1 * *

Folkskoleseminariet i:

Stockholm (för lärarinnor) ...............

135

226

12,850

1,177

4,522

3,886

9,217

14

221,071

Uppsala .....................

225

44

Strängnäs.........................

96

277,012

4 7

Linköping..........................

10

206,461

39

Växjö ........................

Ö b

270,521

81

Kalmar (för lärarinnor)................

129

39

185,179

182,507

88

Lund.......................

18,851

1,521

6,267

13,874

10,097

17,543

5,401

104,682

86

Landskrona (för lärarinnor)..........

166

88

279,930

215,937

312,641

62

Göteborg ..................

04

5 4

Skara (för lärarinnor) ..........

82

97

Karlstad ......................

lön

2 5

210,032

24

1''alun (för lärarinnor) ..............

67

309.090

16

Härnösand ..................

67

28< i,288

48

Umeå (för lärarinnor) ......

194

b 6

163,806

281,176

21

Luleå.....................\ ...

54

17

Småskoleseminariet i:

Haparanda ...............

368

6,290

11,434

1,382

17,210

48

287,779

52

Murjek ........................

76

88,383

81,462

92

Hagaström ............ . .

39

62

4 1

10

Lycksele ................

61

14

Öl

45,248

97,314

-8

62

Summa)

2,936|

2,923

246,580|3 6 (

3,995,847|

27

Häri ingå för högre lärarinneseminariet samt normalskolan för flickor utbetalda avHarav
utgör antalet flickor: i vissa högre läroverk 319, i vissa realskolor 87 och i

* * » » » » » 317, > » > 87 » »

121

5

6

7

8

9

10

11

12

187,034

66

496

07

100,734

62

169

84

101,400

43

288,435

09

4,669

68

9,958

79

85,306

44

25

86,675

74

5,314

44

92,015

IS

187,280

41

87

88

25

—

95,642

24

246

69

62,036

09

129

64

62,412

3 2

158,079

56

3,344

77

4,227

11

82,264

25

172

04

67,098

19

3,344

77

70,615

—

157,106

36

2,525

90

2,748

61

93,021

81

1,457

50

52,624

12

2,525

90

56,607

52

152,377

94

—

—

—

—

48,083

92

—

—

38,247

12

377

50

38.624

62

86,708

54

—

—

—

—

45,069

66

—

—

82,096

59

—

—

82,096

59

127,166

25

1,617

8b

1,287

05

45,834

48

40

92

22,711

70

—

—

22,752

62

69,874

15

60,500

—

66,208

50

51,960

76

141

17

36,245

54

87

50

36,474

21

154,643

4 7

4,770

26

3,914

20

12,541,032

ö 9

481

16

648,448

61

12,494

73

661,424

49

3,206,371

58

77,515

87

88,369

26

3,088,216

46

2,564

47

1,096,183

70

24,274

38

1,123,022

55

4,299,608

26

227,913

59

240,145

55

16,984,654

02

19,999

71

7,768,220

14

116,976

12

7,905,195

97

25,129,995

54

småskoleseminarier.

5

6

7

8

9

10

ii

12

222,930

37

440

76

10,550

46

10,991

21

233,921

58

—

—

—

—

275,033

50

577

88

2,579

05

—

—

3,156

93

278,190

43

—

—

203

53

205,504

44

271

14

5,004

38

—

—

5,275

52

210,983

49

—

—

—

270,184

59

159

65

4,064

13

—

—

4.223

78

274,408

37

3

92

—

—

184,748

50

9

19

9,457

54

185

96

9,652

69

194,401

19

—

—

3

47

182,360

27

144

11

—

—

—

—

144

11

182,507

85

—

—

—

278,817

6 6

489

84

19,474

95

—

—

19,964

79

298,782

45

2,892

6 4

—

—

220,351

2 2

—

—

—

-

—

-

—

—

220,351

22

—

—

2,295

17

310,206

45

3

77

6,404

40

—

—

6,408

17

318,909

79

7,018

16

—

—

216,729

07

197

74

13,997

84

—

—

14,195

58

230,924

65

—

—

10,463

67

298,18n

39

248

67

10,295

—

—

—

10,543

67

319,187

73

_

—

_

—

278,063

38

—

—

19,668

77

100

—

19,768

77

297,832

15

360

75

—

—

165,147

90

—

—

4,420

71

—

—

4,420

71

169,568

61

_

—

—

—

319,436

59

—

—

66,422

12

—

—

66,422

12

385,858

71

—

—

—

—

287,188

57

959

43

—

-

—

—

959

43

288,148

—

_

86,591

89

297

95

7,784

84

—

—

8,082

79

94,674

68

_

_

3,352

49

79,725

89

2,796

2 4

7,021

89

—

—

9,818

13

92,896

51

_

_

_

_

46,102

84

528

18

—

—

—

—

528

18

46,631

02

—

—

—

—

104,778

11

—

—

9,746

5 5

—

—

9,746

55

114,524

66

10,275

47

16,318

33

i-H

00

o

CO

63

7,124

55

196,892

6 2

285|9 6

204,303 13

4,252,703|o9

löningar 241,781 kronor 54 öre, stipendier 2,500 kronor och lokalhyror 14,000 kronor,
samskolorna 1,507 eller tillsammans 1,913.

» 1,483 » » 1,887.

122 —

Tysta skolan å Lidingön.1

Debet.

Balans från år 1924:

Tillgångar............................................................................................... 1,611,886: 16

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

I. 53. Tysta skolan å Lidingön............................................ 20,000: —

Donations- och gåvomedel ..................................................... 1,000: —

Intressemedel ........................................................................ 16,863: 79

Inkomster av egendomarna nr 38 Karlavägen och nr 96 Sveavägen 35,820:22 73,684:01

Balans till år 1926:

Skulder:

Diverse medel
Övriga skulder

Summa 2,356,980: 99

24,784: B 8

646,626:2 9 671,410:82

Kredit.

Balans från år 1924:

Skulder................................................................................................... 682,679: 87

Utgifter:

Avlöningar ........................................................................... 29,439: 27

Pensioner m. m.................................................................... 1,463: —

Undervisningsmaterial ............................................................ 893: 2 7

Kosthåll, sjukvård m. m............................... 9,859: 9 7

Allmänna omkostnader ............................................................ 22,523: 04

Avskrivningar ....................................................................... 9,012:9 7 73 191:52

Balans till år 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ................................................................... 287: 08

Innestående i bank............................................................... 20,277: 07

Obligationer ....................................................................... 333,545: —

Fastigheter ........................................................................ 1,247,000: —

Inventarier................................... 1; — 1,601,110: 10

Summa 2,356,980: 99

Antalet elever uppgick under vårterminen 1925 till 30 samt under höstterminen samma
år till 35. *

Räkenskapen avser kalenderåret 1925.

— 123 —

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar............................................................................................. 1,043,454: 97

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Åttonde huvudtiteln:

I. 55. Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda......... 126,744: 02

69. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vår dare

.......................................-....................... 3,019:4 0

70. Tryckning av blindskrifter....................................... 1,805: 38

N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.......11: — 131,579:80

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ............................................. 275,940: 33

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 6,630; 07

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Utgiftsrester ........................................................................ 29,046: 84

Diverse medel..................................................................... 1,012,891: 06 1,041,937:90

Summa 2,499,543: 07

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ................................................................................................... 1,032,292: 54

Utgifter:

Åttonde huvudtiteln:

I. 55. Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda ............ 263,985: 13

68. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindunder visningsanstalter

..................................................... 820:89

69. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare 7,050: 40

70. Tryckning av blindskrifter............................................ 8,805:38

N. 1. Ålderstillägg ............................................................... 10,912:45

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen...................................................... 13,921:19

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 39,529: —

I. 65/1924—5. Understöd åt blindlärarelever ........................... 725:— 345,749:44

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken .................................... 74,463: 96

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.................................... 548: 7 9

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ............................................................... 56,843: 66

Fastigheter ........................................................................... 58,000: —

Inkomstrester ........................................................................ 38,107: 3 7

Obligationer........................................................................... 893,537: 81 1,046,488: 34

Summa 2,499,543: 07

Lärjungarnas antal uppgick under höstterminen 1925 till 164, därav 104 gossar och 60
flickor, samt under vårterminen 1926 till 162, därav 103 gossar och 59 flickor.

— 124 -

Läroanstalterna för blinda.

♦

Yäxjö Kristinehamn Uppsala Summa
1 2 3 4

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar............................................. 167,233:84 92,885:51 -- 260,118:85

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

Förskolan för blinda i Växjö:

I. 57. Förskolan ............................. 20,600: — -- -- 20,600: —

58. Förstärkning av anslaget till

förskolan............................

59. Anordnande av slöjdrum m. m.
för undervisning i träslöjd vid

5,000: —

- -

- -

5,000: —

förskolan ...........................

Hantverksskolan i Kristinehamn för
blinda:

2,339: 0 9

- -

2,339: 09

I. 60. Avlöningar ...........................

- -

17,300: —

_ _

17,300: —

61. Materialier, expenser m. m.......

62. Förstärkning av reservations-

anslaget till materialier, expen-

11,000: —

11,000: —

ser m. m............................

63. Uppehållande av ytterligare en

- -

10,500: —

—

10,500: —

korgmakeriavdelning ............

64. Fraktbidrag för arbetsmaterialier

- -

6,600: —

—

6,600: —

till blinda hantverkare .........

I. 67. Hantverksskolan i Uppsala för

—

7,500: —

—

7,500: —

blinda kvinnor........................

68. Bidrag till avlönande av vikarier
för lärare vid blindundervisnings-

""

20,000: —

20,000: —

anstalter...............................

69. Järnvägsresor för blindskolelever

21: 43

- -

—

21: 43

jämte åtföljande vårdare .........

547: 50

_ _

_ _

547: 50

N. 1. Ålderstillägg ...........................

7. Tillfällig löneförbättring för viss
personal inom den civila stats-

1,950: —

1,800: —

- -

3,750: —

förvaltningen.....................

9. Dyrtids till ägg åt befattningshavare

2,267: 98

3,598: 88

—

5,866: 81

i statens tjänst.......................

8,215: —

14,639: —

_ _

22,854: —

Elevavgifter ........................

15,950: —

_ _

1,750: —

17,700: —

Intressemedel ...........................

_ _

968: 08

968: 03

Försäljningsmedel ..................

239: so

155,738: oe

3,086: 2 8

159,064: 14

Bidrag från Anna Wikströms stiftelse .......

- -

_ _

5,907:9 2

5,907: 92

Okat värde å inventarier.................

871: 68

7,182: 05

8,053: 63

Säger

58,002: 38

236,825: 4 7

30,744: 2 o

325,572: 05

Summa 225,235:7 2 329,710:98 30,744:20 585,690:90

— 125 —

Kredit.

Utgifter :

Avlöningar .........................................

Utackorderingsbidrag till behövande elever

Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m..........

Undervisnings- och arbetsmaterialier samt

30,965: 41

13,754: 93

1,855: 5 7
2,339: 09

50,862: oi
7,030: 50
3,700: —

158,471: 6 7

5,779: 75

11,675: —

10,953:6 7

2,702: 2 3

93,522: 42
7,030: 50
28,408: 60

163,029: 47

Slöjdrumsinredning m. m.........................

Bidrag till fria frakter för arbetsmateria-lier för blinda ....................................

Förvaltningsbidrag till diakonissanstalten i

1,000: —

2,339: 09

5,779: 75

1.000: —

Allmänna omkostnader...........................

7,828: so

9,740: 6 4

4,413: so

21,982: 7 4

Säger

56,766: 80

235,584: 6 7

30,744: 2 0

323,092: 57

Leverering:

Till länsstyrelsen i Kronobergs län .........

367: —

367: —

Balans den 30 juni 1926 :
Tillgångar:

175: 74

175: 74

Innestående i bank..............................

—

19,419: 66
5,760: 90

—

19,419: 66
5,760: 90

Fastigheter .......................................

150,000: —
18,104: 92

67,026: 89

—

150,000: —
85,131: 8i

Fordringar..........................................

1,743: 22

—

1,743: 22

Säger

168,104: 9 2

94,126: 41

—

262,231: 38

Summa

225,235: 72

329,710: 98

30,744: 20

585,690: 9 o

Antalet elever under arbetsåret 1925—1926 utgjorde:

vid förskolan för blinda i Yäxjö:

under höstterminen 1925 ...................................................... 40

» vårterminen 1926 ..................................................... 40

vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:

under höstterminen 1925 ...................................................... 62

» vårterminen 1926 ......... 64

vid hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor:

under höstterminen 1925 ...................................................... 16

» vårterminen 1926 ...................................................... 16-

— 126 —

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar................................................................................................... 47,929:88

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:

I. 65. Anstalten........................ .............................

66 Extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare..................

I. 69. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare ...
N. 7. Tillfällig löneförbätti ing för viss personal inom den civila
statsförvaltningen .................................................

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm förliga

befattningshavare................................................

9. Dyrtids tillägg åt befattningshavare i statens tjänst ..............

Donations- och gåvomedel ...............................

Elevavgifter m. m............................................

Intressemedel ...............................................

Försäljningsmedel .....................................

Diverse ..........................

91,300: —
11,500: —
2,237: 65

7,245: 84

960: —
26,389: —
5,371: 41
72,481: 09
1,518: 10
940: 6 7
1,229: 86

221,173:61

Summa 269,103:4 9

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 97 ggp. 19

Gratifikationer m. m................................................................... 1185'' 76

Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m................................................. 64 921:30

Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier........................ 6^616- 41

Allmänna omkostnader........................................................39,295:''84 209,908:-

Leverering:

Till länsstyrelsen i Malmöhus län.................................

5,961: 22

Balans den SO juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................ 3._

Innestående i bank och å postgiroräkning .................. 38 231-27

Obligationer............................................................................MOPP!- fi3.234:27

Summa 269,103:4 9

— 127 —

Antalet skyddslingar utgjorde vid arbetsårets början 174, fördelade på följande satt:
43 i skolan,

55 i arbetsbemmet,

76 i asylen.

Vid arbets&rets slut utgjorde antalet skyddslingar 178, fördelade sålunda:

48 i skolan,

51 i arbetsbemmet,

79 i asylen.

— 128 —

Tekniska

— -

Tekniska

Tekniska

gymnasiet

i

Örebro

Malmö

Debet.

1

2

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.............

100,056

39

108,448

il

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

J. 1. Tekniska läroverk ...........................

124,726

79

105,139

82

2. Parallellavdelningar vid tekniska fackskolan för

maskinindustri i Eskilstuna..................

3. Fjärde parallellavdelning vid tekniska gymnasiet i

Örebro...........................

24,000

5. Ytterligare medel till expenser, bränsle m. m. för

tekniska läroverk ..........

1,800

_

2,500

N. 1. Ålderstillägg.............................

5,949

99

5,907

86

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen...............

21,403

52

13,777

13

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med

dem jämförliga befattningshavare........................

930

9. Dyr tidstil lägg åt befattningshavare i statens tjänst
10. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

54,275

—

37,747

—

undervisningsanstalter........................

_

Norrköpings stads hyresanslag åt rektor ...........................

Donations- och gåvomedel .......

3,257

7,058

4,549

250

99

100

Inträdes- och terminsavgifter ...........

2,720

4,739

20

Intressemedel m. m........

57

59

Försäljningsmedel ..................

Ersättningsmedel m. m. .

81

50

2,121

16

Säger

247,352|3e

175,702

56

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

I allmänhet.....................

448

97

Summa

347,857

72

284,150

67

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder..............................

—

—

läroverk 9

läroverket i

Elektrotek

Tekniska elementarskolan

Tekniska fack-

Härnösand

skolan i
Västerås

Norrköping

Borås

maskinindustri i
Eskilstuna

Summa

8

4

6

6

7

8

35,583

03

15,338

41

120,212

60

241,040

36

51,067

08

671,745

98

63,285

38,860

88

48,096

73

48,073

15

34,962

07

463,144

39

—

—

—

—

—

—

—

—

3,346

26

3,346

25

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

24,000

—

—

_

_

_

2,600

_

_

_

_

6,900

_

3,875

—

—

—

—

—

3,300

—

—

—

19,032

85

7,981

63

4,069

58

6,163

13

5,301

90

10,297

85

68,994

59

840

97

_

_

_

_

_

_

_

_

1,770

97

22,270

—

804

—

15,278

—

14,343

—

13,834

47

158,551

47

—

—

11,299

—

_

__

_

_

_

_

11,299

_

—

—

—

—

2,000

—

—

—

—

—

2,000

_

1,150

60

—

—

—

—

—

—

925

—

5,433

49

1,077

60

585

—

1,300

—

890

—

—

—

13,630

50

307

07

170

50

5,290

83

.6,953

32

2,697

12

24,708

—

120

60

—

—

—

—

—

_

_

_

390

60

1,011

70

14

7 2

783

38

2,398

87

—

—

6,411

83

101,919

87

55,803

58

81,512

07

81,260

24

66,062

76

809,613

44

2,239

97

1,250

3,938

94

137,502

90

71,141

99

201,724

67

324,540

57

118,379

84

1,485,298

36

392

98

2,634

59

1,750

4,777

52

9 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. It.

— 130 -

1

2

Utgifter:

Avlöningar ....................................................................

207,543

6,675

67

94

142,701 81
6,373 9 7

Bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel och inventarier...

4,822

5,369

09

82

7,377 oi
2.308 2 2

_

_

_

Allmänna omkostnader......................................................

18,325

97

15,007

98

Säger

242,73.

49

173,768

991

Leverering:

Till länsstyrelserna i Örebro, Östergötlands och Västernorr-lands län.....................................................................

211

60

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

340

04

172

87

66,619

62

66,488

81

_

_

_

_

_

37,500

_

18,720

_

_

_

_

_

25,000

_

448

97

_

Säger

104,608

68

110,381168

Summa

347,857

284,150 6 7

Antalet lärjungar under läsåret 1925—1926 utgjorde:

vid tekniska gymnasiet i Örebro:

under höstterminen 1925................................................................................. 239

» vårterminen 1926 ................................................................................. 237

vid tekniska läroverket i Malmö:

under höstterminen 1925 ................................................................................. 88

» vårterminen 1926 ................................................................................ 88

vid tekniska läroverket i Härnösand:

under höstterminen 1925...........................„..................................................... 42

» vårterminen 1926 .............................................................................. 43

vid elektrotekniska faokskolan i Västerås:

under höstterminen 1925......v.......................................................................... 14

» vårterminen 1926 ................................................................................. 14

131

8

4

6

6

7

8

86,452

60

43,783

36

60,989

58

60,998

25

52,540

64

655,009

81

1,028

65

101

20

3,765

72

4,090

60

2,882

18

24,918

11

1,377

_

2,857

79

3,920

60

1,728

22

3,657

07

25,739

68

1,133

62

—

—

2,253

4 1

720

96

—

—

11,785

92

_

_

_

—

1,086

12

1,845

06

—

—

2,931

18

8,024

01

4,441

21

7,221

63

8,728

2 8

5,641

04

67,390

12

98,015

68

51,183

66

79,236

96

78,111

86

64,720

88

787,774

82

21,746

71

142

50

-

22,100

81

94

63

1,361

93

1,969

47

16,645

98

19,958

43

12,489

91

23,080

64

20,061

96

225,345

25

_

_

_

__

—

40,000

—

—

—

40,000

—

_

_

_

_

13,404

14

63,800

—

—

—

77,204

14

1,000

_

;_

_

94,696

30

49,000

—

—

—

200,910

30

_

_

—

65,850

—

31,847

—

97,097

—

_

_

_

_

—

—

—

—

25,000

—

—

—

—

—

—

—

2,064

08

—

-

2,513

05

17,74t»| 61

19,958|43

121,952

2*

243,79416 2

51,908

96

H70,64n

21

137,502

90

71,141

99

201,724

67

324,540

57

118,379

84

1,485,298

36

vid tekniska elementarskolan i Norrköping:

under höstterminen 1925 ......................i..................

» vårterminen 1926 ......................• •••,..............

vid tekniska elementarskolan i Borås:

under höstterminen 1925 .........................................

» vårterminen 1926 .....................-..................

vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna:

under höstterminen 1925 ........................................

» vårterminen 1926 .........................................

56

56

42

44

79

78

132 —

Särskilda anstalter för yrkesundervisning.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.............................

Inkomster:

1 juli 1925 .........................

Åttonde huvudtitelns anslag:
Tekniska skolan i Stockholm:
J. 13—14, anslag enligt rikssta

J. 15. Bidrag till verksamheter

vid skolorna ...........

15. Särskilt bidrag till ålders
tillägg åt lärare ocl

vaktmästare ...........

Vävskolan i Borås .......

J. 17.

18. Dyrtidstillägg vid tekniska
skolan i Stockholm, bergs,
skolorna i Filipstad och
Falun samt vävskolan i

Borås .......................

Stockholms stads anslag ...............

Bidrag från järnkontoret ...............

Filipstads stads anslag..................

Älvsborgs läns landstings bidrag

Donations- och gåvomedel ...........

Elevavgifter.................................

Intressemedel ..............................

Försäljningsmedel ........................

Hyresmedel .................................

Ersättningsmedel m. in..................

Okat värde å inventarier..............

Säger

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel......................

Övriga skulder......................

Säger

Tekniska
skolan i
Stockholm

Bergsskolorna i

Vävskolan

Filipstad

Falun

i Borås

o u in m a

1

2

8

4

5

746,961

56

162,232

39

909,193

95

97,467

86

19,146

16

116,614

02

129,775

-

—

—

—

—

—

129,775

—

—

19,590

25,620

—

—

—

45,210

—

_

300

_

750

_

1,050

9,850

9,850

’

28,221

76

5,297

40

6,376

20

2,412

42,307

36

66,706

50

—

—

—

—

—

—

66,706

50

—

—

16,791

60

21,780

76

—

—

38,572

36

—

—

346

64

—

—

—

—

346

64

—

—

—

—

—

—

9,162

—

9,162

_

67,450

—

—

—

—

—

—

—

57,450

_

28,970

—

500

—

265

—

2,395

—

32,130

_

41,604

99

27

66

10

12

1,456

—

43,098

77

159

—

103

82

16

—

1,589

30

1,868

12

3,000

—

—

—

—

—

—

—

3,000

_

688

68

43

48

361

10

450

—

1,543

21

—

— 1

5,056 19

367

70

3,000

—

8,423

89

356,575

87

145,524

66

74,693

04

30,314

SO

607,107

86

21,405

90

7,412

08

28,817

98

—

—

34,051

73

—

—

—

—

34,054

78

—

— 1

55.460 B3

7,412

0»|

—

—

62,872

1

1,103,537

4 31

200,985 2 8

82,105

12l

192,546

69

1,579,174

52

133 —

1

2

3

4

5

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:
Skulder .......................................

238

63

238

68

Utgifter:

Avföras skolans skulder den 1 juli

1925 .......................................

—

—

55,517

54

9,016

72

—

—

64,534

26

Avlöningar .................................

207,082

—

32,544

03

44,081

90

18,524

—

302,231

93

Stipendier m. m............................

39,590

—

517

—

—

—

900

—

41,007

—

Bibliotek, samlingar, undervisnings-

material och inventarier ............

13,784

96

5,206

01

729

30

1,926

94

21,647

21

Lahorationer................................

2,083

51

1,298

11

1,519

91

—

—

4,901

58

Allmänna omkostnader m. m..........

32,251

88

4,395

08

5,894

32

4,892

11

47,432

89

Avskrivningar ..............................

—

—

—

—

1,305

33

1,305

33

Säger

294,791

85

99,477

77

62,547

4b

26,243

05

483,060

15

Leverering:

Till statskontoret ........................

450

—

—

—

—

—

—

—

450

—

Balans den SO juni 1926:
Tillgångar:

Kassabehållning ........................

81

98

—

—

186

57

—

—

268

55

Innestående i bank.....................

55,593

97

857

82

7,422

20

26,755

73

90,62h

72

Fastigheter .............................

—

—

70,566

43

—

—

98,900

—

169,466

43

Inventarier ..............................

—

—

30,065

41

11,948

87

32,900

—

74,914

28

Obligationer..............................

628,717

—

—

—

—

—

5,000

—

633,717

—

Utlånta medel...........................

1,600

—

—

—

—

—

2,650

—

4,250

—

Aktier.......................................

76,350

—

—

—

—

—

—

—

76,350

—

Fordringar.................................

45,714

—

17

85

—

—

97

91

45,829

76

Säger

808, < lön

95

101.5071 Bl

19,557

64

166,303

64

1 ,< >9n,42r>

74

Summa

1,103,537

43

200,985

28

82,105

12

192,546

Gg|l,579,174

52

Antalet lärjungar under läsåret 1925—1926 utgjorde:

vid tekniska skolan i Stockholm:

under höstterminen 1925 ............................................................................. 1,160

» vårterminen 1926 ..................... 1,116

vid bergsskolan i Filipstad:

under höstterminen 1925................................................................................ 10

» vårterminen 1926 ......................................................... 10

vid bergsskolan i Falun:

under höstterminen 1925................................................................................. 6

» vårterminen 1926 ...................................................................... ......... 6

vid vävskolan i Borås:

under höstterminen 1925................................................................................. 49

» vårterminen 1926 ................................................................................ 53.

- 134 —

Statens biografbyrå.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.........................................................................

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag: ,

K. 12. Statens biografbyrå, reservationsanslag, att direkt utgå av

avgifter för granskning av biografbilder........................ 4,925: 06

13. Dyrtidstillågg vid statens biografbyrå, reservationsanslag,

att direkt utgå av avgifter för granskning av biografbiide 144: —
Granskningsavgifter..................................................................... 153,373: 50

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.................................................................................... 54,651:36

Hyra ......................................................................................... 6,000: —

Allmänna omkostnader .................................................................. 4,005: 02

Till statskontoret

Leverering :

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 1,121:16

Innestående i bank..................................................................... 5,898:81

Inventarier................................................................................. 14,417: 44

Summa

Gymnastiska centralinstitutet.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar..................................................................................

Inkomster:

Åttonde huvudtitelns anslag:

H. 4. Allmänna läroverken ......................................................

L. 1. Gymnastiska centralinstitutet ............................................

2. Extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m..........

3. Täckande av brist i gymnastiska centralinstitutets anslag till

ved, ljus, materiel, samlingar m. m. vid utgången av budgetåret
1923—1924 .............................. ...........................

4. Litteratur och bokbindning för gymnastiska centralinstitutets

_ bibliotek .....................................................................

N. 1. Ålderstillägg.....................................-...............................

3. Extra utgifter..................................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen .........................................................

1,200: —
75,700: —
5,810: —

5,650: —

600: —
3,100: oi
3,500: -

8,300: —

18,477: 4 8

158,442: 56
176,920: 04

64,656: 88
90,796: 25

21,467: 41
176,920: 04

94,371: 68

- 135 -

N 8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm -

förliga befattningshavare ........... ................................. 600: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............... 22,987: —

Ersättningsmedel m. ................................................................... 15,471:19

Intressemedel m. ....................................................................... 3,565: 29 146,483: 49

Balans den 30 juni 1926:

................ ....................................... ............ 3,398: i«

Summa 244,253: 26

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder..................................................................................................... 9>393: 18

Utgifter

Avlöningar m. m..............................................

Stipendier ....................................................

Ved, ljus, materiel och samlingar.......................

Diverse..........................................................

Leverering:

Till statskontoret .........................................................

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning .......................................................

Innestående i bank....................................................

Förskott...................................................................

Obligationer.............................................................

, Summa 244,253: 26

Antalet elever under undervisningsåret 1925—1926 utgjorde 216, därav 121 manhga och 95
kvinnliga. Därjämte har undervisning åtnjutits av skolungdom till ett antal av 1,171. Antalet
med sjukgymnastik behandlade patienter uppgick till 1,081 därav 533 manliga, av vilka 35
voro betalande, samt 548 kvinnliga. Antalet patienter vid sommarpolikliniken uppgick till
300, därav 175 manliga och 125 kvinnliga.

1 6,796: 77
10,379: 66
3,398:14

73,829: 99 94,404:46

110,109:3 7
4,600: —

9,483:10

12,893:19 137,085:66

Skulder:

I allmänhet

Tillgångar

Aug. Abrahamsons stiftelse.

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

744,800: 89

Inkomster:

Intressemedel ....................................................

Hyresmedel m, ................................................

Undervisnings- och inskrivningsavgifter................

Inkomster av hushållet .....................................

Dito av skogsdriften...........................................

Försäljningsmedel ..............................................

Ersättningsmedel.................................................

17,226:4 0
13,705: 24
4,609:30
12,929: 50
6,197: 09
8,735:2 5

6,000= — 69,402: 78

Härav hava 2,900 kronor insatts å giroräkning i riksbanken den 1 juli 1926.

- 136 -

,, Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Utgiftsrester...........................................

Övriga skulder .......................................................

I statskontoret........................................

28,894: 74
423,971: 95

5,684:56 458,551:25

Summa 1,272,754:9 2

Kredit.

_ ,, Balans den 1 juli 1925:

Skulder .................................

450,523: 91 .

Avlöningar .........................................

Omkostnader för undervisningen ...........

Dito för lantbruk, trädgård och park .....

Dito för butik......................................

Underhåll, reparationer och nybyggnader

Understöd och pensioner m. m...............

Skatter m. m......................

Utgifter:

30,233: 0 7
13,782: 10
4,265: 50
495: 80
13,937: 2 7
2,547: 54

3>973: 06 69,233: 84

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................

Innestående i bank ......................................

Fastigheter .............................................

Inventarier m. m............................

Utlånta medel..........................................

Aktier ...........................................

Fordringar .......................................

I statskontoret ...........................

1,575: 8 8
3,194: 08
180,100: —

171,678: 68
500: —

10: —

4,297: 19

391,641: 8* 752,997: 17

Summa 1,272,754: 92

— 137

NIONDE HUVUDTITELN.

Jordbruksdepartementet. * 2 3 4

Debet

Kredit

Summa

Leverering

från

stats»

kontoret

Utgifter

Leverering

till

stats-

kontoret

2,136

2,136

2,136

24,000

-

24,000

—

—

—

24,000

—

164,043

28

164,043

28

—

-

164,043

23

24,842

36

24,842

35

—

—

24,842

85

460

—

460

—

—

—

460

—

31,800

_

31,361

18

438

82

31,800

—

12,540

64

12,540

64

—

—

12,540

64

37,318

42

37,348

42

—

—

37,348

42

297,170

64

296,73l|s2

438

82

297,170

64

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöjningaråtvissa
icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila

statsförvaltningen......

Nionde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen......

2. Departementets avdelning av

Kungl. Maj-.ts kansli...

3. Egnahemsavdelning inom de partementet.

....................

G. 11. Förekommande och hämman
de av smittsamma sjukdomar
bland husdjuren ..
O. 3. Skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.................

4. Tryckningskostnader.......

10. Dyrtidstillägg åt befattnii

havare i statens tjänst

— 138

Lantbruks -

D

e-

Tillgångar

den

V? 1925

Uppbörd

1

2

Åttonde huvudtiteln:

Nionde huvudtiteln:

213

150

2. Lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater ............

3. Tillskott till dyrtidstillägg för* lantbruksingenjörer och

4. Assistenter hos lantbruksingenjörer..............................

Statskonsulenter:

B. 5. Avlöningsstat.........................................................

388

17

B. 7. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning m. m.
D. 17. Lägre mejeriskolor för kvinnor .................................

—

—

18. Utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare...

19. Utbildningskurser för kvinnliga Jadugårdsskötare i Norr-

land och Dalarna........................ ..........................

—

—

—

—

20. Utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel............

23. Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisnings-anstalter...............................................................

7,822

50

1,655

31. Kurser i trädgårdsskötsel ..........................................

61,902

16,895

58

3. Avelscentra för nötboskap..........................................

4. Förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen .........................................................

5. Kontroll å uppvärmning av till kreatursföda avsedd

mjölk m. m..........................................................

—

—

44

54

6. Befrämjande i allmänhet av svinaveln ........................

5,356

73

4,860

1,685

H. 5. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmanna-

6. Höjande av det mindre iordbruket ....................... ..

546

82

7. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk m. m................

13. Maskin- och redskapsprovningsan&talterna vid Ultuna och

9,513

68

32. Lantbrukskonsulenter i London och Riga.....................

33. Smörprovningar m. m...........................................

19

1,278

65

20

I. 4. Kolonisationsverksamheten å Alträsks kolonisationsom-råde 2 .............................................

290

18

J. 1. Statens lokala fiskeriadministration ...........................

3. Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen ...............

150

155

10. Fartyget Eystrasalt...................................................

1,606

57

50

K. 24. Belöningar för rovdjurs dödande.................................

0. 1. Ålderstillägg .....................................................

83

33

3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................

4. Tryckningskostnader .............................................

6. Extra utgifter ...................................................

—

—

722

10

87

69

78

17

50

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen.......................................

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......

D. 20/1922. Utbildningskurser för kontrollassistenter...............

—

—

1 Häri ingår ett belopp av 1,800 kronor, utgörande bidrag till Ultuna egendom för anord*
Anslaget redovisas av Alträsks nybyggesnämnd för kalenderår.

139

styrelsen.

bet

K r

e

d i t

i

Leverering

Skulder

Skulder

den

Utgifter

Leverering
till stats-

Tillgångar

den

Summa

|

statskontoret

*°/6 1926

Vi 1925

kontoret

80/6 1926

i

3

4

& 1

6

7

8

9

4,502

25

4,502

25

_ —

4,502 2 5

204,722

21,011

05

29

— -

—

_

202,850

21,161

4 2

29

2,084

63

— -

204,935 05
21,16129

2,050

36,000

—

— -

—

_

2,050

35,999

67

—

33

— —

2,050 — |
36,000 — j

31,102

39

-

—

—

31,102

388

89

17

—

—

— -

31,102 »9j
388 171

1,916

26,936

25,170

67

60

—

—

—

1,784
26,936
1 25,170

7 2

60

131

95

— -

1,916 67 J
26,936 BO
25,170 —

3,860

3,009

85

— -

—

—

3,860

3,009

85

—

—

— -

3,860 —j
3,00» *>5j

144,466

13,004

96

— -

—

—

153,943

13,004

12,006

60

96

49

—

—

66,791 i

153,943 5o|
13,604 96

8 78,798 22]

24,572

29

— -

_ 759

85

23,812

44

—

—

—

24,572 29

118,684

20

—

—

—

118,728

7 4

—

—

—

118,728 7 4

18,000

—

—

—

i

16,965

2,128

33

2 5

1,034

67

8,088 4

18,000 —
t- 10,216 73

11,610

60

_

—

13,295

5

60

60

—

—

541

13,295 6 0
2 546 82

7,848

80

—

_ —

—

7,848

80

—

—

—

7,848 so

46.000

37.000
893

08

—

—

—

55,513

36,967

893

63

74

08

32

26

19

55,513 63
37,001, —
,5 912 73

4,250

18,806

20,205

13,50C

28.00C

—

ö(

86

—

-

—

5,118

18,088

18,05(

13,798

26,28$

8c

2C

9

84

20

2

3J

717

2,30c

—

1,71''

—

53

01

76

700

1,463

L-.i 5,818 38

- 18,806 bo

— 20,355 85

37 15,262 0 7

28,000 —
_ 83 38

20,46C

8,691

3,551

-

.r

5;

_

—

_ _

19,60$

8,44''

3,55$

9(

7

7

85''

96''

1(

10

40

-

—

—

20,4611 —
9,415 ib
— 3,562 7 0

11,62,

85,001

10,48(

2

) —

-

—

— —

11,711

83,58^

10,48(

7

-

-

—

1,48?

E

— 11,711 74

— 85,069 —

— 10.480 —

ilande vid lantbruksskolan därstädes av en ladugårdsskötarkurs.

— 140 —

1

2

D. 41/1922. Fåravelns befrämjande

7 Iztfi

T. A 11/1919. Mätningsinstrument åt täekdikningsförmän m. fl
Alyngeluppsamlingsstation vid Trollhättan

64

432

Särskilda av statskontoret förvaltade medel:

Daxodlingsförsök i Norrland

Fiskodlingsanstalten vid Kälame

2,099

Ersättning för skada å fisket i Öresjön och Tolken

För byggande i kungsådran i Indalsälven (= fiskodlingsanstalten
vid Kvarnbäcken) .......

F

Hammarströms fiskacklimatisationsfond .

_

FöJ byggande i kungsådran i Dalälven (= fiskodlingsanstalten vid
Älvkarleby) .........

Särskilda medel för byggande i kungsådran i Dalälven vid Fors-nuvudforsen.......

1,500

Särskilda medel för byggande i kungsådran i Motala ström vid
Duvedals kvarn ...

1,500

Särskilda medel för byggande i kungsådran i Gavleån vid Ström-dalen .............

3,069

Särskilda medel för bevarande av laxbeståndet i G-ullspångsäiven
Särskilda medel för betryggande av fisket i Norr Mogen och Sör
Mogen.............

961

■ —

—

Särskilda medel för flottning i sjön Hovran

1,800

6,000

~

Lantbruksstyrelsens egna förskott:

Till belöningar för dödande av sälar

» andra ändamål .

—

75,836

Summa

105,681

9i|

152,6521

68

1 Tillgångarna den •°/6 1926 utgjordes av:

Innestående i bank..........................

Förskott....................

87,058: 9 4

25,890: 41 H2.949: 35

— 141 —

8

4

5

6

7

8

9

2,270

55

7,815

10,085

55

_

_

_

—

--. ;

—-

--

—

432

—

—

—

432

—

—

—

—

—

—

—

2,028

16

—

—

595

43

2,623

59

1,350

Öl

- .

_

1,350

Öl

_

_

_

_

_

_

1,350

Öl

6,476

19

3,892

39

6,476

19

5,991

39

—

—

—

—

12,467

58

966

70

—

—

—

—

966

70

—

—

—

—

966

70

—

—

—

—

'' —

—

1,649

—

—

—

1,533

08

3,182

08

75

_

_

_

_

_

75

_

_

_

_

_

75

— |

700

—

—

—

—

—

700

—

—

—

—

—

700

—

—

—

—

■■ '' —

—

1,406

—

—

-

94

—

1,500

J

16,500

—

16,500

_]

—

—

4,217

98

3,069

44

4,217

98

—

—

—

—

7,287

42

_

_

_

_

_

__

191

85

_

_

769

73

961

58

578

99

—

—

—

—

578

99

—

—

—

—

578

99

_

_

_

_

_

_

362

96

_

_

5,637

04

6,000

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2,400

—

2,400

—

_

_

15,727

26

21,444

26

12,421

_

_

_

_

_

33,865

25

—

—

2,052

79

1,190

47

76,699

13

—

—

—

—

77,889

60

1,017,079

81

25,89o|4i

34,29o|2l

1,142,289 87

11,775 63

1112,949

36

1,301,304

76

142 —

Lantbruksakademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar................................................................................................ 922,305: 6 8

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

C. 1. Lantbruksakademien...................................................... 18,030: 6 7

2. Lantbruksakademiens lantbruks- och fiskerimuseum ......... 8,000: —

3. Lautbruksakademiens tidskrift m. m............................... 4,000: —

4. Lantbruksakademiens bibliotek ...................................... 4,000: —

D. 25. Lantbruksakademiens trädgårdsskola ............................. 10,000: —

H. 5. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar 3,000: —

O. 1. Ålderstillägg ............................................................... 50: —

6. Extra utgifter............................................................. 5,500: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................... 58: 84

8. Provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer .................... 50: —

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 2,895: —

Intressemedel ......................................................................... 44,271: 68

Hyresmedel .............................................................................. 17,515: —

Diverse medel ........................................................................... 1,713:68 119,084:27

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel ....................................................................................... 763,479: 26

Summa 1,804,869: 20

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder ................................................................................................. 752,080: it

Utgifter:

Avlöningar ......................... 30,430: 17

Utredningsarbete ....................................................................... 2,500: —

Inventarier, expenser m. m....................................................... 8,798:7 6

Kostnader för deltagande i den internationella skogskongressen 1926 2,736: 86

Akademiens hus .................................................................... 4,777:71

> museum................................................................. 15,709: 17

» bibliotek ............................................................... 5,356: 19

» tidskrift.................................................................. 10,831:66

Experimentalfälteis trädgårdsavdelning ....................................... 13,000: —

Avsättning till donationsfonden.................................................. 6,500: —

■» » kapitalfonden..................................................... 1,000: — 101,640:60

Leverering:

Till statskontoret....................................................................................... 6,500: —

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ............................................................... 44,072: 91

Förskott ........................... 761: 90

Obligationer................................ 630.595: 6 2

Utlånta medel........................................................................ 194,000: —

Fastigheter ........................................................................... 166,476: 22

Förråd .............................................................................. 598: —

Fordringar ........................................................................... 18,143:94 944(148:59

Summa 1,804,869: 20

— 143 —

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Debet.

Tillgångar

Balans den 1 juli 1925

212.946: 74

Inkomster

Nionde huvudtiteln: .

C. 6. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

F. 7. Avkastningsbedömning rörande avelssvin........................

H. 29. Ogräsens bekämpande...................................................

30. Rönnbärsmalens bekämpande .......................................

O. 1. Ålderstillägg............................................................

2. Bese- och traktamentspenningar....................................

4. Tryckningskostnader ...................................................

6. Extra utgifter ......................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ..................................................

8. Provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer ...............

9. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare.......................................

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .........

Inkomster från experimentalfältet ..............................................

Försäljningsmedel för baljväxtkulturer .......................................

Avgifter för potatisinspektionen...................................................

Avgifter för prövning av betningsmedel .......................................

Donerade medel ........................................................................

252,477: 22
13,000: —

4,566: 60
9,000: —

8,344: 62
389: 7 0
1,000: —

1,124: 35

25,046: 2 4
7,320: —

1,500: —

66,435: —

20,670: 9 8
6,966:33
169: 09
375: —

65.482:6 3 483.867:7 6

Summa 696,814: 50

Kredit.

Utgifter

Avlöningar .....................................................

Jordbruksavdelningen .......................................

Kemiska avdelningen .....................................

Husdjursavdelningen.........................................

Mejeriavdelningen.............................................

Botaniska avdelningen.......................................

Entomologiska avdelningen .............................

Bakteriologiska avdelningen ..............................

Allmänna avdelningen.......................................

Avkastningsbedömning rörande avelssvin ...........

Ogräsens bekämpande ..................................

Rönnbärsmalens bekämpande.............................

Betflugans bekämpande ...................................

Tryckning av visst arbete ................................

Tillverkning av baljväxtkulturer .......................

rtgifter för potatisinspektionen .......................

Gödslingsförsök...............................................

Särskild försöksverksamhet................................

215,823: 08
37,708: 5 7
14,671: 89
25,983: 46
16,835:38
11,982: 40
10.900:16
5,888: 82
42.000: 30
13,102: 32
4,000: —

7,745: 98
149: 55
947: —

8,390: 55

226: 70

5,820: 03

77,506: 05 499,682: 24

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1926

197.132: 26

Summa 696,814: 50

144 —

Lantbruksinstitutet vid Ultuna.

Tillgångar.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

, , Inkomster:

.Nionde huvudtiteln:

D. 1. Lantbruksinstitutet vid Ultuna...................................

Diverse behov vid lantbruksinstitutet vid Ultuna...........

Byggnadsarbete vid lantbruksinstitutet vid Ultuna

O. 1. Älderstillägg .........................................

Extra utgifter ..............................................

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...............................

Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare .........................

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ....

Elevavgifter .....................................

Okat värde å inventarier .,..............

176,808: 68

2.

3.

1.

6.

7.

9.

10.

97,200

—

23,000

—

29,675

—

4,150

—

5,119

18

8,000

—

620

_

27,606

—

7,920

84

3,174

—

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926:

206,465: 02

57,640: 2 7

Summa 440,913: 87

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925.

53,543: 75

Utgifter:

Avlöningar...............................

Frielever..................

Undervisningsmateriel m. m....................

Underhåll av byggnader och inventarier m. m .

Stallet ..................

Diverse expenser ....................

102,976: —

4,734: 50
11,698:70
52,162: 62
3,724: 66

14,958: 04 190,254:42

Till statskontoret

Leverering:

7,729:17

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ...............................

Inventarier .............

Förråd..............................................

Fordringar ...................................

Antalet elever har under läsåret 1925—1926 utgjort:

Vid agronomkursen ........................ 45.

» konsulentkursen........................ 7.

64,000: —

116,313: —

1,146: -

7''927: 58 189,386:58

Summa 440,913: 87

— 145 -

Ultuna egendom jämte lantbruksskolan vid Ultuna.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar................................................................................................... 241,753: o a

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 15. Lantbruksskolan vid Ultuna .......................................... 6,850:

18. Utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare...... 1,800: —

O. 10. Dyrtids till ägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 6,291: —

Elevavgifter ............................................................................. 3,600: —

Jordbruket ............................................................................... 44,614:08

Kreatursskötseln ....................................................................... 105,912: 89

Arrenden.................................................................................... 5,645: 02

Skogsprodukter ........................................................................... 5,824:42

Kör- och arbetsförtjänster ......................................................... 6,648: 87 187,185; 73

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926

.......... 33,161:74

Summa 462,100: 56

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder..................................................................................................... 38,497: 18

Utgifter :

Avlöningar och understöd.......................................................... 59,224: 51

Kost för lärlingar och diverse utgifter för lantbruks- och ladugårds skötareskolan.

......................................................................... 10,949: 24

Foder, utsäde, gödselmedel............................................................ 39,761: 6 5

Kreatur m. ............................................................................. 8,570: —

Bränsle, lyse m. m...................................................................... 12,262: 21

Underhåll av byggnader och inventarier ....................................... 32,367: 16

Skatter och diverse expenser......................................................... 23,101: 86

Avskrivningar.......................................................................... 7,173: 70 193,410:8»

Balans den 30 juni 1926.

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................

Innestående i bank ...................................................

Fordringar ...............................................................

Inventarier och förråd................................................

Byggnader ..............................................................

Antalet elever har under läsåret 1925—1926 utgjort:

Vid lantbruksskolan........................ 34.

» ladugårdsskötareskolan ............ 8.

10 — Rev.-berättelse ang. stativcrktt för år 1926. II

1,900: SO
37,484: 3 7
6,161:45

172,535: »s
12,110:89 230,193. 0

Summa 462,100: 56

— 146 —

Lantbruks^- och mejeriinstitutet jämte hovbeslagsskolan

vid Alnarp.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar............................................................................................... 1,207,621: 88

Inkomster:

För institutet:

Nionde huvudtiteln:

D. 4. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp... 112,850: —

5. Diverse behov vid lantbruks- och mejeri institutet

vid Alnarp .............................. 9,000: —

O. 1. Ålderstillägg ............................................. 5,300: —

6. Extra utgifter .......................................... 2,000: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen ............ 16,605: 62

9. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och

med dem jämförliga befattningshavare ...... 480: —

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst .................................................. 42,998: —

Elevavgifter............................................................ 85,909:50

Hyres- och ersättningsmedel.................................... 4,350: —■ 279,493: 12

För mejeriet:

Nionde huvudtiteln:

D. 4. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp ... 5,000: —

Försålda produkter m. m........................................ 275,848:85 280,848:8 5

För hovbeslagsskolan:

Nionde huvudtiteln:

D. 21. Hovbeslagsskolan vid Alnarp .................... 4,500: —

22. Förstärkning av anslaget till hovbeslagsskolan

vid Alnarp ......................................... 1,200: —

Elevavgifter............................................................ 6,250: — i ] t950: —

572,291: 9 7

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel:....................................................................... 28,483: os

Övriga skulder ................................................................... 43,810: 10 72,293:18

'' Summa 1,852,206: 98

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1925:

74,882: ss

Utgifter:

För institutet:

Avlöningar m. m.................................................... 146,323:2 9

Laboratorier och avdelningar.................................... 8,448: 17

Uppvärmning, belysning och renhållning .................. 10,581: 8 7

Underhåll av byggnader, inventarier m. m................ 26,738:84

Elevers kosthåll...................................................... 65,417:25

Diverse expenser ..............................................8,071:15 265,580:07

— 147 —

För mejeriet:

Avlöningar ...........................................,........... 10,638: —

Bränsle och. belysning............................ 8,982:36

Underhäll av byggnader och inventarier .................. 3,223: 06

Förbrukningsartiklar och diverse expenser .......... 18,231: 72

Inköp av mjölk och smör ....................................... 238,666:96 279 742:10

För hovbeslagsskolan:

Avlöningar ............................................................ 3,950: —

Kosthåll ....................................... 5,022:75

Underhåll av byggnader och inventarier .................. 3,097: 4 4

Diverse expenser ................................................... 943:63 13,013: s 2

Avskrivningar........................................................................... 12,029:7 2 570.365:7 1

Leverering:

Till statskontoret .................................................................... 10,737: 49

» länsstyrelsen i Malmöhus län................................................ 40:— 10.777:4 9

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................

Innestående i bank ..................................................

Fastigheter ...........,..................................................

Inventarier och förråd ...............................................

Fordringar ...............................................................

Antalet elever har under läsåret 1925 —1926 utgjoit:

Vid agronomkursen..........................

» konsulentkursen..........................

» mejeriskolan ...........................

» lantbruksskolan..........................

» trädgårdsskolan.........................

» hovbeslagsskolan .......................

Alnarps egendom.

Debet. 1

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.............................................................,........................ 707,172: 22

Inkomster:

Jordbruket ..........................................................

Kreatursskötseln....................................................

Arrendemedel ......................................,,.......

Lärlingsavgifter ..... ............................................

Från institutet för utfodring, dagsverken och körslor

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel....................................................................... 6,000: —

Övriga skulder....................................................................... 7,765:4, 13,765:4 7

. 133,006: 9 7
. 163,209:33
. 3,880: —

. 18,000: —

:___2,647: 26 320,743: 56

3,563: 71
6,000: —

.. 994,971:52
.. 160,704: 15

.. 30,941:6 2 1,196,180:90

Summa 1,852,206: 98

..... 60

..... 3

..... 23

.. .. 44
00

..... 25.

Summa 1.041,681: 25

— 148 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1926:

Skulder ................................................................................................... 12,961: 0 5

Utgifter:

Avlöningar och understöd ......................................................... 94,458: »o

Kost för lärlingar ................................................................... 32,061: 25

Foder, utsäde, gödselmedel in. m................................................. 76,758: 4 o

Mjölk och vassle ..................................................................... 24,554: 4 7

Bränsle och förbrukningsartiklar m. m........................................ 20,301: 28

Underhåll av byggnader och inventarier....................................... 26,152: 82

Skatter och diverse expenser ...................................................... 20,003: 4 9

Avskrivningar......................................................................... 4,902: 40 299 193. 4g

Tillgångar:

Kassabehållning..........

Innestående i bank ....

Fastigheter ................

Inventarier och förråd .
Fordringar ................

Balans den 30 juni 1926:

1,199: 6 2
. 37,000: —

. 403,338: 6 0
. 237,722:88

. 50,266:64 729,527; 74

Summa 1,041,681:25

Alnarps trädgårdar.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.................................................................................................. 230,524: 1R

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 26. Trädgårdsskolan vid Alnarp .......................................... 9,436: 4 5

27. Försöksverksamhet med köksväxter vid Alnarps trädgårdar 17,200: —

O. 6. Extra utgifter.............................................................. 1,300: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................... 7,168: 7 5

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 15,941: —

Försäljningsmedel för trädgårdsprodukter m. m.............................. 113,114: 87

För underhåll av parken ............................................................ 1,200: —

Bidrag till fruktodlingsförsök ...................................................... 3,226:75 168,587; sa

Skulder:

allmänhet

Balans den 30 juni 1926

18,645: so

Summa 417,757: 89

— 149 —

Kredit.

Balans dsn 1 juli 1926:

Skulder...................................................................................................... 13,147:16

Utgifter :

Avlöningar ....................................................................•''•••''........ 51,288:7 0

Kost för elever .........i................................................................. 16,888:2 6

Extra arbeten, körslor m. m. ................................................. 32,903: 88

Växter och frö.............................................................................. 16,880: 68

Underhåll av byggnader och inventarier.......................................... 7,894: 48

Bränsle, förbrukningsartiklar och diverse expenser ........................... 23,553: 02

Försöksverksamheten.................................................................— 19,313: 17 168,721: 58

Leverering:

Till statskontoret .................................................................................... • 4,975:66

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 1,688: 18

Fastigheter.............................................................................. 164,000:

Inventarier och förråd............................................................... 48,202:92

Fordringar .................................... 17,022: 44 230,913: 6 4

Summa 417,757: 89

150

Övriga undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar.

IX. C. 6.

. ..

IX. D. 13.

1 IX. D.

14.

1 I

Fast försöks-

Ålderstillägg

Dyrtidstill-

| verksamhet

IX. D. 8.

..IX. D.

9.

åt förestån-

lägg åt före-

vidstatsunder

Okat under-

dåre och

lä-

ståndare

och

i stödda lånt-

lantmanna-

stöd åt lånt-

rare vid lånt-

lärare vid

manna-

manna-, lånt-

lantmanna-,

lantmanna-

skolor

hushålls-

och

lanthushålls-

skolor

lantbruks-

och lånt-

''

skolor

bruksskolor

(Lantmannaskolor:

I

■

Tierp i Uppsala län............

!

—

6,255

50

_

_

894

7,149

50

Åsa i Södermanlauds län ...

! —

—

6,301

—

602

14

2,000

_

1,550

!—

10,453

14

Strängnäs i dito ...............

1 —

—

6,301

_

700

__

1,000

_

902

8,903

Lunnevad i Östergötlands län

—

—

6,301

—

700

—

1,500

_

1.484 —

9,985

Hamra i dito.....................

—

—

8,017

—

850

—

1,500

_

1,340

I_

11,707

1 Tenhult i Jönköpings län ...

—

—

6,301

_

700

_

750

_

1.194

8,945

Stora Segerstad i dito.........

—

—

6,301

_

503

58

750

__

1,253

_

8,801

58

Grimslöv i Kronobergs län ..

—

—

6,301

_

—

—

2,000

_

1,635

_

9,936

Markaryd i dito..................

—

6,301

_

700

_

2,250

_

1,525

_

10,776

Högalid i Kalmar län .........

• • —

—

6,301

—

—

—

1,500

_

1,604

50

9,405

50

Gamleby i dito ..................

—

—

6,255

50

700

—

250

_

741

_

7,946

50

''

Högsby i dito ..................

—

—

5,252

_

700

:_

500

_

1,524

_

7,976

Hemse i Gotlands län.........

_

—

5,801

_

560

60

1,500

_

1,914

_

9,775

00

Bräkne-Hoby i Blekinge län

—

—

5,801

_

1,250

_

2.000

1,439

_

10,490

Önnestad i Kristianstads län

—

—

13,778

_

1,500

_

2,000

_

2,616

_

19,894

Hammenhög i dito ............

—

-

13,827

_

1,485

35

2,000

_

2,802

_

20,114

3 5

Tommelilla i dito...............

—

—

6,301

—

700

—

—

_

1,928

_

8,929

Osby i dito.......................

—

—

13,659

_

1,450

_

1,500

_

2,668

_

19,277

Munka-Ljungby i dito.........

—

—

6,301

—

700

_

1,000

_

1,256

_

9,257

Vilan i Malmöhus län.........

500

—

7,608

60

408

44

750

_

1,991

_

11,258

04

I

Fridhem i dito ..................

—

—

14,590

40

1,500

—

1,500

_

1,649

_

19,239

40

Skurup i dito....................

—

—

6,255

50

469

13

—

_

1,044

_

7,768

63

Katrineberg i Hallands län...

—

—

6,001

__

700

_

2,000

_

2,021

_

10,722

Dingle i Göteborgs och Bohus

län .................................

500

—

6,255

50

700

_

750

_

1,218

_

9,433

50

Färgelanda i Alvsborgs län

—

—

4,252

_

—

_

500

_

1,127

_

5,879

Fristad i dito.....................

—

—

6,301

—

—

—

250

_

563

_

7,114

Sätila i dito ....................

—

—

6,255

50

700

_

500

_

1,259

_

8,714

50

Skara i Skaraborgs län ......

—

—

7,801

_

700

_

1,250

_

1,475

11,226

Molkom i Värmlands län ...

—

—

6,255

50

700

_

1,000

_

1,369

_

9,324

50

Kristinehamn i dito............

—

—

5,301

_

700

_

1,250

_

1,354

_

Kyrkerud i dito..................

—

—

6,206

50

—

—

—

_

1,102

_

7,308

50

Kävesta i Örebro län .........

• —

—

6,301

_

-.

—

2,500

_

1,715

_

10,516

Fellingsbro i dito...............

500

—

6,301

—

—

_

1,000

_

1,053

_

8,854

Sala i Västmanlands län......

—

—

7,755

50

136

67

500

_

1,718

_

10,110

17

Kolbäck i dito ..................

—

—

6,301

—

—

_

1,500

_

1,448

_

9,249

Tärna i dito .....................

—

—

—

—

—

_

500

_

500

Mora i Kopparbergs län......

500

—

6,301

—

700

_

1,500

_

1,616

_

10,617

Västerberg i Gävleborgs län

—

—

—

—

600

_

_

_

1,334

_

1,934

Säverstalund i dito ...........

—

—

12,511

—

—

_

1,000

_

2,140

_

15,651

Hampnäsi Västernorrlands län

—

—

4,252

—

—

_

2,000

_

1,382

_

7,634

Hussborg i dito..................

—

—

6,301

—

—

_

_

_

1,909

_

8,210

Törsta i Jämtlands län .....

500

—

6,301

—

—

_

1,250

_

1,361

9,412

Storvik i dito ..................

500

—

_

_

_

_

500

Degerfors i Västerbottens län

500

—

5,301

—

600

__

2,000

_

1,984

10,385

Gran i Norrbottens län ......

—

—

4,301

—

14

83

2,250

_

1,421

_

7’986

83

Matarengi i dito..................

—

—

6,301

—

700

_

1,000!

_

1,100

_

9.101

Pensionsavgifter ...............

—

—

33,547

so

—

—

_

1

—

—

33i547|90

Säger|

3,500|

-1

336,514 »o1 23,130)21|

50,750

— |

66,622 60I

- |

480,517

64

— 151 —

IX. I). 6.
Avlöningar

IX. D. 7.
Ålderstillägg
åt lärarinne-personalen
vid semi-nariet

IX. D. 14. !
Dyrtidstill- |
lägg åt före-ståndare och
lärare vid
lantmanna-, j
lanthushålls -och lant-bruksskolor

17,500

1,500 -

3,690 —

Lanthushållningsseminariet å Rimforsa .

22,690:

Lanthushållsskolor:
Vackstanäs i Stockholms
Kumlan i Uppsala lan____

län

Rimforsa i Östergötlands län

Borghamn i dito .........

Värnamo i Jönköpings län...

Tenhult i dito ................

Stora Segerstad i dito.......

Markaryd i Kronobergs län.
Bräkne-Hoby i Blekingo lä
Tollarp i Kristianstads län...

Hammenhög i dito .......

Osby i dito...................

Fridhem i Malmöhus län

Åkersberg i dito ..........

Östra Grevie i dito .......

Katrineberg i Hallands lä
Yendelsberg i Göteborgs

Bohus län...................

Dingla i dito ...............

Färgelanda i Alvsborgs län...

Sätila i dito ..................

Bjärtorp i Skaraborgs län .

Stenstorp i dito................

Uddeholm i Värmlands län

Kävesta i Örebro län .......

Fellingsbro i dito...........

Tärna i Västmanlands län
Mora i Kopparbergs län...

Snöån i dito ..................

Hälsinggården i Gävlebor

län ..............................

Hussborg i Västernorrlan

län ..............................

Offer i dito ....................

Birka i Jämtlands län......

Strömsör i dito...........

Gran i Norrbottens län

Matarengi i dito ........

Pensionsavgifter...........

Säger

IX. I). 10.
Understöd åt
lanthus-hållsskolor

!

IX. D. 11.
)kat under-stöd åt lant-hushålls-skolor

IX. D. 13. 1

llderstillägg
åt förestån- [l
lare och lä- s
are vid lant-j
nanna-,lant-tiushålls- och
lantbruks- j
skolor

IX. D. 14.
Dyrtidstill-ägg åt före-låndare och
lärare vid
lantmanna-,
anthushålls-och lånt- j
bruksskolor

Summa

4,148

90

— I

614:

4,762

90

7,619

70

810

—

—

—

1,331

9,760

70

6,779

80

710

—

900

— j

730

—

9,119

80

7,748

90

810

—

—

—

1.095

—

9,653

90!

11,897

80

—

—

—

— I

1,114

—

13,011

80

3,019

15

—

—

300

— |

602

—

3,921

15

4,262

50

450

—

300

— 1

608

—

5.620

50

7,588

80

407

50

300

—

1,156

—

9,452

80

5,536

45

—

—

900

—

779

—

7,215

45

5,536

46

1,160

—

150

—

950

—

7,796

45

7,464

85

—

—

—

—

854

—

8,318

35

15,177

so

810

—

600

—

1,498

—

18,085

60

7,464

85

780

_

900

—

527

—

9,671

85

2.969

15

320

—

—

—

289

—

3,578

15|

6.779180

—

—

150

—

1,014

—

7,943

80

3,019

15

320

—

—

—

498

—

3,837

15

2,936

45

580

—

300

—

686

—

4,502

45|

5,511

45

357

44

600

_

531

—

6,999

89

4,262

50

—

—

—

355

—

4.617

50,

3,019

15

—

—

600

—

229

—

3,848

15

| 2,936

45

320

—

150

—

744

_

4,150

45

4,262

50

—

—

300

—

727

5,289

50!

3,019

15

—

—

—

—

173

3,192

lä!

7,748

90

—

—

—

—

1,259

—

9,007

90!

7,772

90

_

—

300

—

326 —

8.398

90

. 3,019

15

—

300

—

257

—

3,576

15

. 10,939

_

_

—

900

—

2,014

—

13,853

— I

. 3,019

15

143

70

300

—

481

—

3,943

85

. 6,779

80

710

—

—

1,3971 —

8,886

80

3

. 7,588

80

810

—

300

—

1,170

_

| 9,868

80

äi

. 8,224

80

_

1,800

_

471

—

10,495

80

.! 6,038

30

320

—

—

—

201

1 6,559

30

. 3,019

15

320

—

—

—

222

3,561

15

i 6,038

30

282

u

—

503

6,823

41

. 7,748

90

—

—

167

7,915

90

. 5,962

50

49C

—

300

—

697

7,449

50

. 3,019

15

32C

—

300

—

64C

—

! 4,279

15

. 10,526

45

1 —

—

—

! 10,52t

45

rj 230,405 [t 5

| 11,230175) 10,95C

—

26.909!-

| _

I—

I —: 279,4 95''

50

152

IX. C. 6.
Fast försöks-verksamhet
vid stats-understödda
lantbrnks-och lant-mannaskolor

IX. 1). 12.
Understöd
åt lant-bruks-skolor

I IX. D. 13.

Alderstillägg
åt föreståndare
och lärare vid
lantmanna-,
lanthushålls-och lantbruks-skolor

IX. D. 14.
Dyrtidstillägg
åt föreståndare
och lärare vid
lantmanna-,
lantlrashålls-och lantbruks-skolor

Summa

Lantbruksskolor:

Berga i Stockholms län ......

—

—

9,049

80

1,000

_

957

_

11,006

80

Ulvhäll i Södermanlands län
Bjärka-Säby i Östergötlands

500

—

9,049

80

1,000

—

1,129

—

11,678

80

län .................................

—

—

9,049

80

1,000

—

1,335

—

11,384

80

Bollerup i Kristianstads län

500

—

9,049

80

1,500

—

1,360

—

12,409

80

Klagstorp i Skaraborgs län...

500

—

9,049

80

500

—

1,151

—

11,200

80

Varpnäs i Värmlands län ...

500

—

9,049

80

1,500

—

1,274

—

12,323

80

Tomta i Västmanlands län...

500

—

9,049

80

2,000

—

952

—

12,501

80

Vassbo i Kopparbergs län ...

500

—

9,049

80

500

—

827

—

10,876

80

Nordvik i Västernorrlands län

500

—

7,049

80

1,500

—

1,381

—

10,430

80

Brattby i Västerbottens län

500

—

7,049

80

1,250

_

1,350

_

10,149

80

Pensionsavgifter..................

—

—

9,502

-

—

—

—

9,502

—

Säger

4,0001

96,000

—!

11,750

11,716

IX. D. 17.
Lägre
mejeriskolor
för
kvinnor

Mejeriskolor:

Oppeby i Södermanlands län ...
Bjärka-Säby i Östergötlands län

Ljungbyholm i Kalmar län .......

Blomberg i Skaraborgs län ......

Fåker i Jämtlands län .............

Ange i dito ............................

Flarken i Västerbottens län ....
Nederkalix i Norrbottens län ....

3,850

3,884

30

3,988

—

3,850

—

2,760

—

1,000

—

3,787

—

3,817

—

Säger

Trädgårdsskolor:

Adelsnäs i Östergötlands län.........

Apelryd i Kristianstads län .........

Härnösand i Västernorrlands län ...

Säger

IX. 1). 28.
Trädgårdsskolorna
i
mellersta och
norra Sverige

12,000

10,000

22,000

IX. D. 29.
Okat anslag
till trädgårdsskolorna
i
mellersta och
norra Sverige

IX. 1). 30.
Trädgårdsskola
för
kvinnor

4,000 —
4,000 !—

10,000

8,000

10,000

Summa

16,000

10,000

14,000

123,466

26,936

50

40,000

Summa) 973,105)64

153 —

Stuteriväsendet.

Flyinge

Stuteriöver-

Strömsholms

hingstdepå

styrelse!!

hingstdepå

och stuteri

Debet.

1

2

3

4

Balans den 1 juli 1925:

I

j

Tillgångar ..........................................

154,214

83

1,847

93

1.904J

97

157,9671

73

Inkomster:

!

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsan-

| slagen:

i

i Nionde huvudtiteln:

Hingstdepåer och stuteri:

E. 2. Avlöningar........................

—

—

- j

—

Öl

50

51

50

il. Hingstdepåernas och stute-

riets verksamhet...............

81,970

49

18,890

18

32,436

4 8

133,297

15

E. 4. Prisbelöningar av hästar.........

63,624

51

—

—

—

63,624

511

O. 10. Dyrtidstillägg åt befattnings-

havare i statens tjänst ......

—

-

10

—

9

—

19

— 1

Säger

145,5951

—

18,900

18

32,496

98

196,992

16!

Uttag å statsverkets giroräkning i riks-

banken ..........................................

526,683

3 3

—

—

—

—

52ö,Ö83

33

Likvider med särskilda ämbetsverk och

myndigheter ....................................

1,399

52

—

—

—

—

1,399

52!

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Diverse medel ................................

56,863

65

7,241

85

—

—

64,105

50i

Summa

884,756

33

27,989

96

34,401

95

947,148

J

Kredit.

Utgifter:

Nionde huvudtiteln:

E. 1. Stuteriöverstyrelsen ...............

35,947

25

—

—

—

35,947

25;

Hingstdepåer och stuteri:

E. 2. Avlöningar ........................

—

—

18,820

—

24,808

53

43,628

5S,

3. Hingstdepåemas och stuteriets

verksamhet .....................

33,437

31

97,449

22

171,684

84

302,571

87j

E. 4. Prisbelöningar av hästar.........

133,513

64

—

—

—

—

133,513

JC4

O. 6. Extra utgifter .....................

3,000

—

—

—

6,000

—

9,000

O. 7. Tillfällig löneförbättring för viss

personal inom den civila stats-

förvaltningen.....................

—

—

187

50

—

—

187

50,

10. Dyrtidstillägg åt befattnings-

havare i statens tjänst ......

7,231

—

8,491

58

14,602

46

30,325

|04

T. A. 15/1919. Förstärkning av reser-

vationsanslaget till

hästavelns förbätt-

!

rande m. m..........

118,367

84

—

-

118,367 34

— 154 —

1

2

8

4

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila

befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer ......

''-

—

475

50

_

_

475

SO

5. Dyrtidstillägg åt pensionsberätti-

gade änkor och barn efter ci-

vila befattningshavare i statens

tjänst m. fl.....................

—

—

366

—

—

366

—

Säger

331,496

54

125,789

80

217,095

83

674,382

17

Insättningar å statsverkets giroräkning i

riksbanken.....................................

43,617

74

_

_

_

_

43,617

74

Likvider med särskilda ämbetsverk och

myndigheter .........................

119,900

17

—

—

—

-

119,900

17

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ..............................

—

—

699

31

,_

_

699

31

Innestående i bank..........................

—

—

7,241

85

_

_

7,241

86

Förråd av medaljer..........................

28,784

—

—

_

_

__

28,784

Förskott.......................................

26,928

—

—

_

1,595

_

28,523

_

Utlånta medel ................................

44,000

—

—

-i

—

44,000

—

Sägerj

99,712

—

7,94!|16|

1,595

—

109,2481 lc

Summa!

594,72614 51

133,730(96!

218,69o!s3

947,148|

24

— 155 —

V eterinärhögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1925 :

Tillg&ugar ............................................................................................ 2(1,942: 42

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Niondo huvudtiteln:

G. 1. Veterinär ögskolan ...........................

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken .........

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Utgiftsrester ............................................................................. 14,545: 57

Diverse medel .......................................................................... 28,191: 17 42,736: 74

Summa 558,315: 4 2

28,206: 98
463,669: 5 7
2,759: 71

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder..................................................................................................... 30,368:82

Utgifter:

Nionde huvudtiteln:

G. 1. Yeterinärhögskolan ......................................................... 235,510:81

2. Diverse behov vid veterinärhögskolan .............................. 43,500: —

3. Arbetsbiträde vid veterinärhögskolans bibliotek.................. 1,500: —

4. Personliga arvodesförhöjningar för vissa befattningshavare vid

veterinärhögskolan ............. 1,866:62

O. 1. Ålderstillägg.................................................................. 7,058:19

6. Extra utgifter .............................................................. 1,323:8 4

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ..................................................... 20,362: 14

8. Provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer........................ 9,060: —

9. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm förliga

befattningshavare ............................................. 3,699: 84

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 63,157:— 387,037:94

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................... 96,748: 79

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................... 21,235:17

Balans den 30 juni 1926:

..................................................... 2,169:98

..................................................... 1,600: —

..................................................... 18,356: 41

..................................................... 193:65

.................. 605:21 22,925:21

Summa 558,315: 4 2

Antalet veterinärelever har under höstterminen 1925 utgjort 113 och under vårterminen
1926 99. I hovbeslagsskolan hava undervisats respektive 5 och 15 elever.

Tillgångar:

Iunestående i bank..............

Förskott ............................

Obligationer.......................

Förråd .............................

Inkomstrester ....................

156 —

Veterinärinrättningen i Skara.
. . Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar ..................................................................................

Inkomster.

Nionde huvudtiteln:

G. 5. Veterinärinrättningen i Skara ............................................

O. 7. Tillfällig löneförbättring lör viss personal inom den civila

statsförvaltningen .........................................................

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...............

Hyres- och arrendemedel ...............................................................

Intresse- och försäljningsmedel........................................................

Uppdebiteras instruktionssmedjans tillgångar ....................................

8,500: —

1,047: 2 a
5,195: —
6,193: —
3,467: n
7,837: 4 s

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926:

Kredit.

Summa

Skulder

Balans den 1 juli 1925:

Utgifter:

Avlöningar.................................................................................... 18,905: 80

Byggnader och inventarier m. m.................................................... 2,232: 36

Värme, lyse, renhållning och expenser ............................................. 3,152: 26

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ..................................................................... 31,435: 91

Obligationer .............................................................................. 9,663: 87

Utlånta medel ........................................................................... 4,000: —

Osäker fordran ........................................................................... 6,434: 58

Summa

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ..........................................................................................

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

H. 12. Statens lagerhus och fryshus, förslagsanslag, att utgå i första hand av

inkomster av statens lagerhus och fryshus ..................... 6,000: —

Vinst å lagerhuset i Eslöv ............................................................ 328: 7 9

;> » » » Hallsberg ...................................................... 4,855: 48

» » » » Linköping ..................................................... 4,168: 9 5

» » » » Tomelilla ..................................................... 9,103:16

» » » » Vara ............................................................ 6,260: 51

» » » » Åstorp............................................................ 194: 4 o

Inkomst av viss försäljning............................................................ ] ,500: —

44,242: 25

32,239: 95

335: 64
76,817: 74

993: 4 6

24,289: 9 7

51,534: 81
76,817:7 4

20,715: 62

32,411: 24

— 157 —

Balans den 30 juni 1926:

Skulder:

Utgiftsrester.............................................................

Övriga skulder.........................................................

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder.........................................................................

Utgifter.

Avlöningar ..................................................................

Reseersättningar ............................................................

Expenser .....................................................................

Förlust å lagerhuset i Eskilstuna ....................................

» » » » Klagstorp ....................................

» » » » Korna ..........................................

Gemensamma utgifter för lagerhusen .............................

Förlust å fryshuset i Hallsberg.......................................

Leverering:

Till riksgäldskontoret ....................................................

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................

Innestående i bank ...................................................

Fastigheter ...............................................................

Fordringar...............................................................

7,207: 2 6

1,568:62 8,775:8!

Summa 61,902: 84

8,215: 8 5

13,254: »6
612: so
1,747: 89
951: 99

1,268: 59
210: 37
524: 77

11,405: 96 29,976: 83

1,500: —

1,824: so
7,082: 34
1,250: 21

12,052: 41 22,209: 8i
Summa 61,902: 04

Statens centrala frökontrollanstalt.

Debet.

Tillgångar.

Balans den 1 juli 1925:

................................................ —: 11

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

H. 14. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt.................. /6.330: S6

Nionde huvudtiteln:

H. 19. Statens centrala frökontrollanstalts verksamhet, förslagsanslag,

att utgå i första hand av inkomster av frökontrollanstalten 76,134: i#

20. Byggnadsarbeten och inventarier vid statens centrala frökontrollanstalt
............................................................ 2,500:

15/1924—5. Statens centrala frökontrollanstalt ........................ 15,000: 169,965: oi

Summa 169,965: 16

Kredit.

Utgifter Avlöningar

och arvoden ......................................

Omkostnader för styrelsen ...................................

Värme och elektrisk ström ...................................

Underhåll av laboratorium och bibliotek.................

Förbrukningsartiklar ............................................

Fältkontroll, resor och försök................................

Provtagningar och plomberingar ..........................

Analyser vid Sveriges utsädesförening, Svalöf........

Inventarier ........................................................

Expenser ...........................................................

Leverering:

73,703: 6 0
447: 95
5,213: —

2,668: ss
2,640: 09
5,457:8»

2,183: 90
47,500: —

17,675: 7 2

7,340:18 164,831: 17
.............. 5,133: 99

Till statskontoret ...

Summa 169,965: 16

— 158 —

Statens lokala fiskeriadministration och fiskerinäringens

understöd.

Statens lokala fiskeriadministration:

Av nionde huvudtitelns anslag till statens lokala fiskeriadministration (J. 1.), befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen (J. 3.), rese- och traktamentspenningar (O. 2.) och dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst (O. 10.):

Sex fiskeriintendenter:

Avlöningar

Reseersättningar
Renskrivning och

andra kontorskostnader

Fiskeriassistenten:

Avlöning .............................................

Reseersättning .......................................

Fiskeriingenjören:

Avlöning .............................................

Reseersättning .......................................

Två fiskeristipendiater:

Avlöningar ..........................................

Reseersättningar ....................................

Två extra fiskeristipendiater:

Avlöningar ..........................................

Reseersättningar ...................................

....... 69,192: 50

88,880: 19

...... 3,961:60

...... 1,620: 95

5,582: 4 5

...... 4,945: —

...... 1,991:55

0,936: 55

...... 8,608: —

14,371: 70

..... 5,936: —

...... 8,592:88

14,528: 88

Summa

130,299: 7 7

Fiskerinäringens understöd:

Av nionde huvudtitelns anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna
(J. 2.) och befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen (J. 3.):

Stockholms läns hushållningssällskap ...............................................

•Uppsala » » ................................................

Södermanlands » » ..............................................

Östergötlands » » ..............................................

Jönköpings » » ................................................

Kronobergs » » ...........................................

Kalmar läns norra » ................................................

» » södra » ..........................''.....................

Gotlands läns hushållningssällskap .........................................................

Blekinge läns hushållningssällskap .......................................

Kristianstads » »

Malmöhus » »

Hallands » » .........

Göteborgs och Bohus » » .........

Alvsborgs läns norra »

» » södra » .........

Skaraborgs läns »

Yärmlands » »

Örebro » »

Västmanlands » »

Kopparbergs » »

Gävleborgs » »

Västernorr]an ds » »

Jämtlands » »

Västerbottens » »

Norrbottens » »

Tillsyningsman över fisket i Torne älv .....................

Driftkostnader för fiskodlingsanstalten vid Borenshult

Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening...............

Svenska fiskareförbundet..........................................

Styrelsen för fiskerimässan i Kristianstad..................

Diverse ...................................

8,054: 35
2,188:59
6,045: 05
3,266: 05
4,600: —
3,400: —
7,086: 05
5,666: 24
4,500: —
3,923: 75
4,975: 62
11,800: —
3,195: 3 3
12,000: —
6,800: —
3,600: —
8,200: —
7,700: —
4,000: —
2,400: —
3,600: —
5,800: —
6,466: 2 5
5,400: —
7,050: —
6,446: 26
2,353: —
7,303: 2 9
4,050: —
2,000: —
2,000: —
6,924: so

Summa 172,794: 42

— 159 —

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1926

4,057: so

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

J. 6. Hydrografisk-biologiska kommissionens undersökningar......... 80,500: —

7. Vissa havshydrografiska mätningar .................................... 7,000: —

O. 10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 3,882: —

Häntemedel m. ............................................................................. 75: 79 40,957: 7»

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926

......... 1,449:7 7

Summa 46,465: 86

Kredit.

Utgifter

Avlöningar och reseersättningar ...........................

Statistiska undersökningar och materiel ...............

Hyra..................................................................

Fyrskeppsundersökningar ....................................

Tryckningskostnader m. m..................................

Diverse expenser ................................................

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den SO juni 1926:

19,617: 88
1,938:8 5
1,800: —

6,409: 0 7
3,010: 07

13,681: 61 46356: 98

.......... 108:88

Summa 46,465:8 6

Skogshögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1925

Tillgångar ............................................................................................... 12,400:81

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

K. 1. Skogshögskolan ............................................................ 189,500: —

2. Diverse behov vid skogshögskolan ................................ 15,600: —

3. Personligt ålderstillägg åt extra läraren vid skogshögskolan

G. Grönberg............................................................... 500: —

O. 1. Ålderstillägg.................................................................. 4,500: —

6. Extra utgifter............................................................... 574: so

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................... 13,187:52

8. Provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer ..................... 5,700: —

9. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare ....................................... 800: —

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 41,000: —

Diverse inkomster......................................................................__220:14 271,581: 96

Summa 283,982: 2 7

— 160 —

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m.................................................................‘........ 153,824:4 5

Stipendier och studieunderstöd...................................................... 14,483:36

Jägmästarkursens praktiska övningar............................................. 41,174: 71

Forstmästarkursens praktiska övningar .......................................... 13,185: 97

Kurs i förvaltningskunskap ......................................................... 699: 40

Bränsle, lyse, böcker och övriga expenser .................................... 43 763: 26

Reparationer vid Villingsberg ...................................................... 1,601: 28

Till statskontoret

Leverering

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning....................................................................... 1,720: «4

Förskott ................................................................................. 13,’528: 87

Summa

Elevantalet vid skogshögskolan utgjorde under budgetåret 1925—1920

Höstterminen

Vårterminen

192b

1926

Vid jägmästarkursen.....................

71

38

» förberedande jägmästarkursen

12

12

» forstmästarkursen..................

28

27

Tillgångar

Statens skogsförsöksanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1925

Inkotnster

Nionde huvudtiteln:

K. 4. Statens skogsförsöksanstalt.............................................

5. Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt ..................

6. Specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas för -

. yngring....................................................................

O. 1. Ålderstillägg..................................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ......................................................

8. Provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer .....................

9. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare ......................................

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............

Diverse inkomster...........................................

118,304: 2 9
47,991: 11

11,600: —
3,083: 84

10,975: 66
3,675: 30

300: -36,000: —
2,453: 66

268,732:3 7

—: 69

15,249:21
283,982: 2 7

7,391: 0»

234,383:15

Summa 241,774: 24

— 161 —

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1925

Utgifter:

Avlöningar m. m.......................................

Publikationer..........................................

Bränsle, lyse och övriga expenser ................

Resekostnader m. m..................................

Hantlangnings- och undersökningskostnader...,

Bostadsbygge ä Svartbergets kronopark........

Bostadsbyggnad å Tönnersjöhedens kronopark
Anslagstavlor vid försöksfält.........................

137,802: 4 i
19,399: 70
10,959: 94
28,976: 93
26,782: 26
60: —
7,471: 82
176: so

Leverering

Till statskontoret ..............................................

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 3,802: 9 o

Förskott ................................................................................. 3,804:6 5

Övriga fordringar ..................................................................... 1,467:94

Summa

1,000: —

231,629: 4 9

69: 2«

9,075: 49
241,774: 24

11 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. II.

— 162 —

Statens

Hällnäs

Debet.

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

Ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogsskolor:

K. 7. Avlöningar ..................................................................... ........

11,004

—

8. Övriga utgifter ..........................................................................

11,400

98

9. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter.............................................

2,481

—

Ersättning till statens domäners fond för utgifter för fortsättningsskolan vid

Kloten:

K. 10. Avlöningar m. m......................................................................

_ ■ ;

—

11. Övriga utgifter .....................................................................

—

12. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter ..........................................

—

• Summa

24,885

9 8

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................................

13,485

—

Övriga utgifter.......................................................................................

11,400

98

Summa

24,885|9S

1 Tabellen, som avser kalenderåret 1925, är upprättad inom domänstyrelsen.

Lantmäteri -

Andra huvudtiteln:

G. 4. Jordregister för landsbygden ........................................................................

Nionde huvudtiteln:

L. 1. Lantmäteristyrelsen ....................................................................................

7. Lantmäteriundervisningen ...........................................................................

Lantmäterikontcfren i länen:

L. 9. Renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen....................................

10. Extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen . .......................................

11. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen.............. ..................

12. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa kartor m. m.
Lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäteriförrättningar:

L. 13. Avlöningar ...........................................................................................

14. Ersättning för publik renovation..............................................................

15. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare ..........................................

L. 16. Bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar............................................

17. Bidrag till skiften, hemmansklyvningar och rågångsförrättningar .....................

18. Bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader i sammanhang med

skiften och hemmansklyvningar .................................................''•.............

O. 2. Rese- och traktamentspenningar ..................................................................

3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................

4. Tryckningskostnader....................................................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................

T. E. 3/1920. Trigonometriskt tabellverk för maskinräkning ....................................

Bötesmedel............................................................................................................

Införselmedel..........................................................................................................

Summa

1 Tillgångarna den * 7 8 * 10 11 12 * 14 15 * 17 18% 1926 utgjordes av: ■ > •/ , ■ .

Kassabehållning ................................................................. 2,156: 10

Innestående i bank ............................................................... 5,000:— 7,156: 10

— 163 —

skogsskolor.1

jBispgården

Grönsinka

Baggå

Bjurfors

Omberg

Ham-

marsebo

Rölle-

berga

Kloten

Summa

13,926

27

liv

11,805

59

12,202

48

>: i''{:{}''i i

14,477 80

jv;

14,067

95

11,100

88,583

:

:

59

11,688

66

6,348

44

8,976

69

7,113

48

6,737

19

6,040

96

6,398

12

—

—

64,704

37 j

2,958

—

—

—

2,543

45

2,677

—f

2,977

—

.2,794

90

2,445

30

—

—

18,876

65,

_

_

_

_

_

_

_

_

_

17,384

50

17,384

50

—

—

—

—

-

—

—

—

—7;

—

—

—

—

—

5,594

86

5,594

86''

—

—

—

— •:

2,932

86

2,932

sej

28,572

88

6,348

44

23,325

78

.

21,992

91

24,191

4 9

22,903

81

19,943

42

25,912)22

198,076

83

16,884

27

14,349

04

14,879

48

17,454

30

''

16,862

85

13,545

30

20,317

36

! #

127,777160

11,688

56

6,348! 4 4

8,976

69

7,113

43

6,737

19

6,040

96

6,398 12

5,594

86

70,299

23;

| 28,572

88

6,348|44

23,325

78

21,992

91

24,191

49

22,903 81

19,9434 2

25,912

22

198,076^83

styrelsen.

Debet

Kredit

S u m m a

Tillgångar

den

I/? 1925

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar
den 30/e
1926

16

02

—

—

14,000

—

j

12,245 68

—

],770''89

14,016

02

—

—

—

—

172,763

86

170,748 68

2,015

2 8

172,763

56

162

26

—

—

49,137

7 4

48,704.12

i-/.- • ■ —

—

595188

49,300

18

30

—

6,000

__

3,831 2 9

_

_

2,187 jo t

: 6,018

30

11,514

36

—

—

83,600

—

93,232 4 0

—

—

1,881''96

95,114

36

37

09

—

—

2,500

—

2,349: co

—

—

187149

2.537

09

- 8

48

• -

—

7,000

—

7,008 18

—

—

— j—

7,008

43

—

_

—

—

147,000

_

145,537 os

1,462

37

_ j_

147,000

—

—

—

—

59,773

38

59,773

38

—

—

— —

59,773

38

—

—

—

—

84.000

—

83,065

—

935

—

— _

84,000

—

—

—

—

—

46,000

—

45,691

11

308

89

— j —

46,000

—

—

—

—

—

102,801

88

102,801

83

—

—

— —

102,801

83

—

—

—

-

450,000

—

426,757

09

23,242

91

_ :_

450,000

_

—

—

—

—

9,500

—

8,179

95

1,320

05

— —

9,500

—

—

—

904

02

84,516

44

80,681

84

4,738

62

— :—

85,420

46

—

—

12

—

7,000

—

6,297

62

714

38

— !—

7,012

_

—

—

—

—

15,000

—

14,162

77

837

23

— —

15,000

—

—

—

—

—

150,000

—

147,388

—

2,612

—

— !—

150,000

_

6,490

—

900

—

—

—

6,164

50

1,225

60

— 1—

7,390

_

636

70

—

—

—

—

103

88

—

—

533 87

636

70

—

—

1,351

50

—

—

1,351

50

—

—

— 1—

1,351

50

18,883

16

3,167 52

1,490,59312 5

1,466,076

60

39,412

2 3

1 7,156:10

1,512,643198

— 164 -

Statens reproduktionsanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar.................................................................................

Inkomster.

A. Egentliga statsinkomster:

It. 15. Inkomster av statens reproduktionsanstalt ........................

Nionde huvudtiteln:

L. 2. Statens reproduktionsanstalts verksamhet, förslagsanslag, att
utgå i första hand av inkomster av reproduktionsanstalten

311,839: 3 8
24,993: 0 9

Summa

Kredit.

Utgifter.

Avlöningar ................................................................................ 148,918:6 5

Retuschering och litografiska arbeten............................................. 5,406: 51

Kemikalier och diverse förbrukningsartiklar m. m......................... 14,174: i 5

Papper....................................................................................... 59,156: 82

Diverse driftkostnader.................................................................. 15,425: 68

Skrivmaterialier, lyse, värme och expenser .................................... 31,960: 79

Nyanskaffningar........................................................................... 1,399:54

Ersättningsköp ......................................................... 17,059:01

Till statskontoret

Leverering:

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank ....................................................

619: 07
29,458: o i

32,130: 0 4

336,832: 4 7
368,962: 51

293,501: lo
45,384: o 3

30,077: os

Summa 368,962: 51

165 -

Rikets allmänna kartverk.

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar ..........................................................................

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

Rikets allmänna kartverk:

M. 1. Avlöningsstat .........................................................

2. Övergångsstat............................................................

3. Kartarbeten m. m.......................................................

M. 4. Diverse behov vid rikets allmänna kartverk ..................

5. Anskaffande av möbler m. m. för rikets allmänna kartverks

nya ämbetslokaler ...................................................

O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.........................

6. Extra utgifter...............................................................

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...........

Ersättnings- och försäljningsmedel m. m.....................................

289,330: it
21,938: 4 0
223,700: —
68,300: —

45,000: —
23,587: 5 o
219:47
84,169: 98
59,349: o 9

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ............................................................................ 457,448: 7 6

Fältarbeten .............................................................................. 209,880: 47

Utgivnings- och byråarbeten m. m.............................................. 83,325: 4 8

Städning, uppvärmning och belysning......................................... 11,995: Öl

Ortnamnsgranskning.................................................................. 4,106: 25

Övningsavdelningens ritkurs ...................................................... 4,860: —

Anskaffning av möbler............................................................... 2,808: —

Dokalhyror .............................................................................. 24,700: —

Diverse.................................................................................... 174:15

Till statskontoret.

Leverering:

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestående i bank ............................................................... 39,346: 08

Förskott .............................................................................. 92,400: —

221,643: 65

815,594: 65
1,037,238: 10

799,298: o 7

106,193: 96

131,746: 08

Summa 1,037,238: 10

— 166

Sveriges geologiska undersökning.

Debet.

Balans den 1 juli 1920:

Tillgångar....................................i......i....................................................... 11,679; 48

Inkomster;

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom .......

den civila statsförvaltningen ....................................... 5,646:94

Nionde huvudtiteln:

N. 1. Sveriges geologiska undersökning.................................... 176,191: 87

2. Fältarbeten m. m. vid Sveriges geologiska undersökning ... 108,800: —

3. Expenser m. in, för Sveriges geologiska undersökning ...... 20,000: —

4. Undersökning av törvmarker i södra Sverige..................... 23,900:_

15. Hydrogeologiska specialundersökningar ..............11,400: —

O. 6. Extra utgifter .............................................j................. 500:_

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.......... 40,582: —

Tionde huvudtiteln:

D. 17. Undersöknings- och försvarsarbeten å områden, som genom
Sveriges geologiska undersöknings försorg äro eller kunna

varda för kronans räkning inmutade ........................... 50,000: —

Försäljnings- och gåvomedel......................................................... 3,924:7 2

För undersökningar på andra statsinstitutioners och enskildas bekostnad 4^669: 64 445 5^4. 6-

Summa 457,244: —

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ....... 207,454:80

Fältarbeten och tryck ................ ................................................ 112 491:78

Expenser..................................................................... Ä30,000:’ —

Praktisk-geologiska undersökningar i Jämtlands och Västerbottens

fjälltrakter .............................................................................. 4,204:86

Hydrogeologiska specialundersökningar .......................................... 11,612: 27

Undersökning av törvmarker i södra Sverige ................................ 26,531:96

Undersöknings- och försvarsarbeten å kronoinmutningar .................. 50,000: —

Diverse undersökningar in. m....................................................... 5,096:56 447,391: 97

■ Leverering:

Till statskontoret ..................................................................................... '' 3''829: 7 2

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Innestå ende i bank ................................................................................. 6,322:31

Summa 457,244: —

— 167 —

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Debet.

Tillgångar

Balans den 1 juli 1925:

Inkomster

Sjätte huvudtiteln: ...

E. 1/1924_1925. Schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges
vattenfall ..........................................

Sjunde huvudtiteln: .

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen.....................

Nionde huvudtiteln:

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:

N. 5. Avlöningar ...............................................................

6. Arvoden åt observatörer .............................................

7. Expenser ................................................................;;

N. 8. Telegramkostnader och kostnader för radioutsändningar vid

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt ..................

9. Vattenfallsförteckningens avslutande.................................

10. Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska an stalt

..................................................................

11. Komplettering av den officiella väderlekstjänsten............

12. Anskaffande av möbler m. m. för statens meteorologisk hvdrografiska

anstalts nya ämbetslokaler .....................

13. Meteorologiska telegram från Färöarna och Island ............

14. Meteorologiska iakttagelser i Abisko m. m......................

O. ä. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................

(i. Extra utgifter ........................................... ..................

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .........

Handels- och sjöfartsfonden:

Bidrag till anordnande av stormvarningar....................................

Bidrag från diverse intressenter ..................................................

Försäljningsmedel ........................................................................

Återdebiterade medel .................................................................

2,000: —

1,396: 42

204,137: ä;>
90,000: —
8,000: —

100,000: —

22,300: —

79,000: —
4,000: —

40,000: —
2,000: —
16,800: —
31,500: —
2,000: —
47,024: -

6,000: —
606: 65
9,860: 8 9
7,446: 6 t

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1926

Summa

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1925-

Utgifter:

Avlöningar ..............................................................

Allmänna expenser .................................................

Publikationer...........................................................

Resekostnader...........................................................

Biblioteket ..............................................................

Utrustning ..............................................................

Observationer av de högre luftlagren m. m..................

Telegramkostnader och kostnader för radioutsändning ..

Pegelstationemas förbättring.....................................

Meteorologiska telegram från Färöarna och Island........

Meteorologiska iakttagelser i Abisko ..........................

348,745: 65
20,181: 94
33,466: so
15,659: 32
2,659: 28
19,606: 86
15,290: 38
97,022: 4 5
5,648: 65
2,910:7 7
17,613: 08

37,157: 58

674,071: 7 2

11,940:6''
723,169: 92

11,112: u

'' — 168 —

Vattenfallsförteckningens avslutande ............................................. 15 120:84

Komplettering av den officiella väderlekstjänsten ........................... 3,133: so

Möbler m. m.............................................................................. ] 3j5;

Lokalhyra .;............................................................................... 3l’ö00: —

Väderlekstjänsten i Malmö för luftfarten ....................................... 563:0 7 630 437-84

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 513;

Innestående i bank ............................................................... 69 165-7»

Pörskott ........................................''.......................•••••’ ■■••••••••• 11,940;''67 81t619:97

Summa 723,169: »2

— 169 —

TIONDE HUVUDTITELN.

Handelsdepartementet.

Debet

Kredit

Tillgångar

Leverering

Tillgångar

Summa

den */

från stats-

Upphörd

Utgifte

den 30/

6

1925

kontoret

1926

Sjunde huvudtiteln:

D. 22.

Avlöningsförhöjningar åt

vissa icke-ordinarie be-

fattningshavare inom

den civila statsförvalt-

ningen .....................

_

—

1,047

—

--•

—

1,047

—

—

—

1,047

—

Tionde huvudtiteln:

A. 1.

Departementschefen ......

—

—

24,000

—

—

—

24,000

—

—

—

24,000

—

2.

Departementets avdelning

av Kungl. Maj:ts kansli

—

—

142,604

64

—

—

142,604

64

—

—

142.604

64

3.

Departementets verksam-

het ...........................

—

—

13,901

20

—

—

13,901

20

—

—

13,901

20

F. 3.

Skrivmaterialier och ex-

penser, ved m. m.......

2,025

66

19,874

87

138

05

20,996

91

1,041

17

22,038

08

4.

Tryckningskostnader ......

—

—

5,905

86

—

—

5,905

86

—

—

5,905

86

6.

Extra utgifter..................

—

—

2,000

—

—

—

2,000

—

—

—

2,000

8.

Dyrtidstillägg åt befatt-

ningshavare i statens

tjänst ........................

—

—

32,136

20

—

—

32,136

2 0

—

32,136

20

Exportlicensavgifter.....................

22,360

69

—

—

1,591

—

6

45

23,945

24

23,951

69

Summa

24,386 3 5

241,469

27

1,729 05

242,598! 2 ö

»24,986141

267,584 6 7

1 Tillgångarna den 30/e 1926 utgjordes av:

Kassabehållning........................................................... 184:89

Innestående i bank ...................................................... 24,802:02 24 986:41

Kommerskollegium.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar ................................................................................................ 253,101: 7 2

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. III. Diverse inkomster ...................................................... 30: so

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen .................. 1,711:33

— 170 —

Nionde huvudtiteln:

O. 6. Extra utgifter ........................................................... 565: 7 o

Tionde huvudtiteln:

B. 1. Kommerskollegium ...................................................... 448:68

8. Förhandskon troll å fartygs sjövärdighet ....................... 231: 80

9. Navigationsskolorna ................................................. 102: —

13. Skeppsmätningskostnad................................................ 159:98

C. 2. Exportstipendier ......................................................... 875: —

D. 3. Reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena ... 750: —

6. Reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,

som icke ägna sig åt bergshanteringen........................ 1,500: —

12. Statsunderstöd åt hantverksidkare'' för utbildande av lärlingar
m. m.......................................................... 25: —

F. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................... 180: 06

4. Tryckningskostnader .................................................. 7,650: 01

5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga............... 88: 20

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen...................................................... 37:8 2

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 145: —

B. 8/1924—5. Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet ............ 4,050: —

D. 7/1921. Åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande......... 200:— 18 751:39

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ...........................................Å 2,628,418:4 6

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 103,053: 94

Balans den 30 juni 1926.

Skulder:

Diverse medel........................................................................ 479,040: 8o

Utgiftsrester........................................................................... 1,256: 79 480,297:09

Summa 3,483,622: 6 o

-Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925

495,135: 84

Utgifter:

Riksstatsutgifter:

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen ...............

Nionde huvudtiteln:

T. H. 2/1919. Undersökning av vissa mineralfyndigheter.........

Tionde huvudtiteln:

B. 1. Kommerskollegium ...................................................

2. Kommerskollegii verksamhet...................:. ............

3. Bergsstaten ...............................................................

Sprängämnesinspektionen:

B. 4. Inspektionen .........................................................

5. Arvode åt en assistent.............................................

Inspektionen över elektriska anläggningar:

B. 6. Inspektionen.........................................................

7. Arvoden åt två assistenter ....................................

B. 8. Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet .....................

9. Navigationsskolorna .....................,,........................

11. Navigationslärarkursen .............................................

12. Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter

för sjöfart ......................................................

13. Skeppsmätningskostnad............................/..............

C. 1. Handelshögskolan i Stockholm ................................

2. Exportstipendier ............................................... ......

4,821:

4 2

87:

45

506,738:

17

56,900:

—

6,9.35:

29

12,974:

8 2

4,482:

98

32,086:

61

12,096:

—

63,077:

71

159,059:

88

3,555:

50

23,213:

68

51,395:

47

40,000:

—

5,875:

— 171 —

C. 3. Auktoriserade handelskammare i riket........................ 24,000: —

4. Svenska handelskammare i utlandet ........................... 52,500: —

5. Sveriges allmänna exportförening ............................. 20,000: —

6. Internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik......... 750: so

7. Ersättning till sjömanshusen .................................... 162,000: —

I). 1. Reseunderstöd åt personer, som önska i främmande länder

förvärva ökad insikt och skicklighet i vad till bergshanteringen
hörer ...................................................... 875: —

2. Manufakturernas befrämjande .................................... 250: —

3. Reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena 23,205: —

4. Reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan mindre

industri .............................................................. 9,808: 7 5

5. Reseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industrien 7,303: 7 5

6. Reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,

som icke ägna sig åt bergshanteringen.................... 19,300: —

7. Befrämjande av husslöjden ....................................... 3,000: —

8. Avlönande av en förste torvingenjör och tre torvingen jörer

...........v...................................................... 23,568:14

9. Skrivhjälp åt förste torvingenjören..... ........................ 1,478:30

10. Personliga ålderstillägg åt förste torvingenjören och

torvingenjörerna ................................................... 4,000: —

11. Sveriges hantverksorganisation ................................. 2,500: —

12. Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lär lingar

m. m. ............ 5,665: —

13. Föreningen för svensk hemslöjd................................. 8,000: —

14. Svenska slöjdföreningen............................................. 10,000: —

16. Uppehållande av den industriella standardiserings verksamheten
............................................................ 20,000: —

F. 2. Rese- och traktamentspenningar................................. 27,756:4 5

3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 60,691: sb

4. Tryckningskostnader ................................................ 94,164: 55

5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga ......... 25,915: 57

6. Extra utgifter ........................ 3,461: 9 g

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen................................................... 45,405: so

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 218,676: 17

B. 3/1924—5, Bergsstaten................................................... 122:25

8/1924—5. Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet ......... 1,819: 2G

D. 12/1924—5. Understöd för utbildande av lärlingar m. m. ... 2,560: —

17/1924—5. Tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom
........................................................ 712:7 4

12/1923—4. Statsunderstöd för utbildande av lärlingar m. m. 745 : —
11/Vi—80/« 1923. Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande
av lärlingar m. m...........:____ 20: —

C. 2/1922. Export- och handelsstudiestipendier..................... 13,900: —

D. 12/1922. Undersökning av staten tillhöriga mossar ............ 240: G 2

7/1921. Åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande ...... 12,975:92

* Yll B. 12/1918. Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet......... 4,050: —

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Innestående i bank ............................................................... 28,818:4 2

Förskott ............................................................................. 7,657: o G

Obligationer.................. ........................................................ 205,502: 7 8

Fordringar .......................................................................... 14,780:52

1,894,722: 04
597,916: 59
239,089: 9 o

256,758: 73

Summa 3,483,622: G o

— 172 —

Navigations -

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1925 .

Inkomster

Leverering från kommerskollegium ..............

Inskrivnings-, termins- och examensavgifter ..

Intressemedel .............................................

Extra uppbörd............................................

Säger

Summa

Kredit.

Utgifter:

Tionde huvudtiteln:

B. 9. Navigationsskolorna...................................................... ..........................

12. Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart ..................

F. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

Exp en sutgifter bestridda av inskrivnings- m. fl. avgifter .............................................

Återleverering till kommerskollegium

Säger

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar

Summa

-I •

I

Tillgångarna den 30 juni 1926 utgjordes:

Vid navigationsskolan i Stockholm av tillgodohavande i bank,

» »i Göteborg » » » » ,

» »i Malmö av:

Kassabehållning..............................................................

Tillgodohavande i bank .................................................

Vid navigationsskolan i Härnösand av tillgodohavande i bank,
» » i Kalmar av:

K assabehållning..............................................................

Tillgodohavande i bank .................................................

Obligationer ..................................................................

97: 66

5>600= ~ 5,697: 66

21: 73
1,650: —

5,000: — 6,671: 7 8

173

skolorna.

Examens-förrättaren
i maskinist-klasserna

N a v i g

a

t i 0 n s

k

0 1 a n

i

Summa

Stockholm

Göteborg

Malmö

Härnösand

Kalmar

960

23

1,972

56

4,149

73

683

88

6.554

20

14,320

10

1,104

65,610

54

93,541

16

65,098

78

46,562

10

23,492

32

295,408

90

_

_

4,083

_

7,069

—

3,924

—

3,632

—

1,636

—

20,344

— •

180

—

180

—

—

—

-

—

991

79

. —

—

—

140

—

1,131

79

1,104

—

69,693

54

101,601

95

69,022

78

50,194

10

25,448

82

317,064169

1,104

70,653

77

103,574

51

73,172

51

50,877

48

32,002

62

L 331,384

79

1

800

34,703

29

49,171

74

32,409

03

28,172

14

13,457

2 3

158,713

43

—

—

7,666

67

7,416

68

6,500

—

583

34

1,083

34

23,250

03;

200

—

8,690

41

12,427

74

8,263

75

6,793

80

3,118

75

39,494

45;

104

_

14,550

17

24,525

—

17,926

—

11,000

—

5,833

—

73,938

171

—

—

2,721

58

6,783

85

2,376

07

2,441

81

1,838

47

16,161

23;

1,104

-

68,332

07

100,324

511 67,474

.85

48,991

09

25,330

79

311,557

SI

—

1-

—

—

—

1

—

1 12

82

1

12

82

2.321

70

3,250

5,697

66

1,873

57

6,671

73

19,814

66

1,104

70,653

| 77

103,574|5i

73,172lsi

50,877(48

32,002

52

331,384179

- 174 —

s. : •''

Lotsstyrelsen.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar...................;............................................................................ 632,341:21

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 17. Lotspenningar ................................................... 2,666 287:20

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

3. E. 1. Flottans krigsberedskap och övningar .................. 4: 70

Tionde huvudtiteln:

B. 14. Lots- och fyrinrättningen .................................... 142,214: is

F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst... 145: —

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer .............................. 192: __

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer .................................... 481:_

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken.................................~..........

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................

2,809,324: os
6,664,204: 59
67.490: 6 7

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926.

.......... 29,098: 27

Summa 10,202,458: 82

Kredit.

Skulder

Balans den I juli 1925:

29,042: 06

Utgifter:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 17. Lotspenningar ...................................................

Femte huvudtiteln:

B. I4/l/i—"°/i 1923. Bekämpande av arbetslösheten ...............

Tionde huvudtiteln:

B. 14. Lots- och fyrinrättningen..........................................

15. Säkerhetsanstalter för sjöfarten .................................

F. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen ..........................................

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...
Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer .................................

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer .........................................

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken...................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ................

403: 20

373,598: os

6,679,146: 29
140,888: 75

887: 50
732,926: 54

77,390: 01
71,718: —

8,076,957: 8 7
1,625,258: 86
39,586: 6 8

— 175. -

Balans den 30 juni 1926

Tillgångar:

Kontanta behållningar i lotsverkets kassor

Innestående i bank ...............................

Förskott ...............................................

Obligationer ........................................

5,423: so
62,147:2»
358,917:19
5,125: 04

431,613: so

Summa 10,202.458: 82

Patent- och registreringsverket.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

Tillgångar............................................................................................... 8,789: 2»

Inkomster :

Egentliga statsinkomster:

A. II. 18. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter:

Avgifter för patentansökningar............ 210,050: —

Årsavgifter för patent........................ 502,793: —

Avgifter för registrering av varumärken 145,300: —

Dito för förnyad registrering av varumärken.
......................................... 41,340: —

Dito för registrering av mönster och

modeller ....................................... 1,050: —

Dito för dito av aktie- och bankbolag 313,270: c o

Försålda publikationer........................ 12,726: 48

Expeditionslösen .............................. 24,723:75

Utfärdningsavgifter ........................... 101,300: —

Fotografiska reproduktioner och blåkopior
........................................ 5,900:15 1,358,453:98

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Tionde huvudtiteln:''

B. 16. Patent- och registreringsverkets verksamhet ............... 44,796: 23

17. Dyrtidstillägg vid patent- och registreringsverket....... 216:— 1,403,466: 21

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ......................................... ••• 1,094,579: 76

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .............................L...... 15,198: 92

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926:

12,626: 2 4

Summa 2,534,660: 38

— 176 —

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Utgifter.

Tionde huvudtiteln:

B. 16. Patent- och registreringsverkets verksamhet:

Avlöningar m. m..................................... 669,509: 81

Renskrivning, skrivmaterialier m. m.......... 73,682: 7 3

Böcker och tidskrifter m. m...................... 169,115: 76

Återställda registrerings- och utfärdningsav gifter.

................................................. 15,189:50

Bidrag till patentunionens internationella byrå

i Bern ...............:................................ 2,487:66

Pensioner åt avskedade tjänstinnehavare ... 17,184: 38

Reproduktionskostnader .......................... 4,268:25

Nybyggnad i kvarteret Doktorn ............... 20,000: —

17. Dyrtidstillägg vid patent- och registreringsverket............

18. Kostnaderna för den överst&thållarämbetet och länsstyrel serna

åliggande befattning med registreringar och anmälningar
till förenings- m. fl. register ........................

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ...................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................

961,438: oi
127,242: —

32,329: 27

Tillgångar:

Inkomstrester ..............

Övriga fordringar ........

Balans den 30 juni 1926:

5,047: 73
1,550: —

8,760: --

1,121,009: 31
1,397,272:6 9
1,020:65

6,597: 73

Summa 2,534,660: 88

- 177 —

Försäkringsinspektionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1925.

Tillgångar ................................................................................................... 8,147: is

Inkomster:

Tionde huvudtiteln:

B. 19. Försäkringsinspektionens verksamhet ..............................

20. Dyrtidstillägg vid försäkringsinspektionen........................

F. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ......................................................

Begistreringsavgifter.....................................................................

Expeditionslösen ........................................................................

Hyresmedel.................................................................................

Försälj ningsmedel........................................................................

104,778: a 2
14,170: —

900: —

738: —

303: —

600: —

95:60 121,585:52

Summa 129,732:64

Avlöningar m. m.......

Beseersättningar.........

Övriga omkostnader ...

Kredit.

Utgifter:

.......................................... 92,738:58

.......................................... 1,457: bo

.......................................... 30,323:38 124,519:46

Tillgångar:

Kassabehållning.
Förskott ..........

Balans den 30 juni 1926

1,263: 18

3,950: 5,213: is

Summa 129,732: 64

12 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1925.

II.

178 —

Tillgångar

Statens provningsanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1925.

Inkomster.

Egentliga statsinkomster:

A. II. 20. Inkomster av statens provningsanstalt ...................... 240,338: 60

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Tionde huvudtiteln:

B. 21. Statens provningsanstalts verksamhet ........................... 1,049: 28

F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 6: —

B. 19/1922. Fortsatt utrustning av statens provningsanstalt med

tekniska hjälpmedel.......................................... 4,329: 20

Leverering från statskontoret:

Tionde huvudtiteln:

B. 21. Statens provningsanstalts verksamhet ........................... 60,000: —

F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 44,000: —

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1926:

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Utgifter:

Avlöningar in. m......................................................................... 294,643: JO

Fortsatt utrustning av anstalten ................................................... 11,955:6 7

Övriga omkostnader..................................................................... 56,291: 60

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank och å postgiroräkning ...................

Fordringar ................................................................

3,577: so
37,002: 96
123: 22

49,151: Öl»

349,723: os

22,289: 48
421,164: 10

17,569: 25

362,890: 87

40,703: as

Summa 421,164: 10

179

Tillgångar.

Ingenjörsvetenskapsakademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1925:

............................................................. 154.802: 58

Inkomster

Tionde huvudtiteln:

D. 15. Tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet inom kraft- och

bränsleområdet .......................................................

E. 1. Ingenjörsvetenskapsakademien..........................................

Intressemedel.............................................................................

Gåvomedel .................................................................................

Diverse.......................................................................................

103,000: —

40,000: —

82,761: 3 7
1,420: —

3,242:25 230,423:62

Skulder:

1 allmänhet

Balans den 30 juni 1926:

.......... 38,352: ö«

Summa 423,578: 76

Kredit.

Balans den 1 juli 1925:

Skulder...................................................................................................... 89,301:31

Utgifter

Avlöningar och föreläsningar..............................

Undersökningar m. m........................................

Hvror och övriga omkostnader...........................

Kraft- och bränsleforskning ..............................

Skifferforskning................................................

Elektrovärmeforskning.......................................

57,479:15
34,380:6 7
28,655: 88
90,000: —

3,000: —

10,000: — 223,515: 65

Balans den 30 juni 1926:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ l>j>24: 61

Innestående i bank .................................................................. 10,577: 86

Förskott ................................................................................ 4,000:

Utlånta medel........................................................................... 16,002:

Inventarier m. .................................................................... 78,657: 88 l]0,761:«o

Summa 423,578: 76

180

ELFTE

Statsunderstödda

Civilstatens änke- och pupillkassa1
Extra provinsialläkarnas pensionskassa1 2

Lasarettsläkarnas pensionskassa ’.....

Hovkapellets pensionsinrättuing 8 ...
Lärarnas vid elementarläroverken nya

änke- och pupillkassa 2 ...............

Lärarinnornas pensionsanstalt 2 ......

Statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. *........................

Dövstumlärarnas pensionsanstalt 2 ...
Prästerskapets änke- och pupillkassa4 * * 7

Handelsflottans pensionsanstalt 2.........

Arméns pensionskassa 2 .....................

Flottans pensionskassa 2.....................

i Telegrafverkets pensionsanstalter 3 .....
Statens järnvägars änke- och pupillkassa
3..........................................

Nettobehållning vid
räkenskapsårets

ingång;

utgång

Statsbidrag
eller därmed
jämförlig
förmån

Delägarnas

tillskott

40,440,574

44

43,222,457

07

50,000

1,984,034

85

235,486

53

274,911

59

8,668

83

20,987

90

1,272,919

26

1,393,389

58

23,029

82

50,704

6 6

1,292,306

97

1,318,263

58

3,000

—

1.1,875

24

10,529,648

0 8

10,937,583

84

374,376

_

177,796

85

3,991,974

94

4,436,400

39

425,490

18

210,561

44

98,862,714

22

107,673,572

4b

12,844,966

__

2,847,660

48

7,504

91

—

—

94,964

21

84,148

67

15,565,644

41

15,774,101

86

161,754

5 7

243,413

21

1,328,748

41

1,351,091

Öl

289,649

21

—

—

27,404,040

46

28,178,134

91

9,790,385

30

643,343

20

6,794,211

16

7,106,254

88

2,581,274

85

366,248

56

21,290,731

18

22,595,491

23

63,218

95

530,696

84

48,700,984

57

51,801,859

27

434,824

62

2,141,385

06

1 De i denna änke- och pupillkassas räkenskaper redovisade enskilda fonder äro från

2 Räkenskapsåret = 1 juli—30 juni.

3 » = kalenderåret.

4 » =1 maj—30 april.

6 Beloppet utgöres av återlevererade anslagsmedel.

3 Härav återlevererade anslagsmedel 36,337 kronor 89 öre.

7 » avskrivning å kassans fastighets bokföringsvärde 15,000 kronor.

181

HUVUDTITELN.

pensionsanstalter.

t o m s

; e r

U t g

i

f t e

r

Ränteyinst

Annan

inkomst

Summa

Förvaltnings-

kostnader

Pensions

utgifter

Andra

utgifter

Summa

2,101,154

09

56,471

77

4,191,660

71

94,976

34

1,314,607

74

194

1,409,778 os

12,695

44

—

—

42,351

67

2,926

61

—

—

—

—

2,926 61

67,295

50

—

—

141,029

48

7,592

54

12,807

—

159

66

20,559 so

67,309

15

5,676

07

87,860

46

6,018

Öl

55,799

91

85

48

61,903 so

521,397

06

625

_

1,074,194

91

16,042

37

647,034

72

6 3,182

06

666.259 15

211,803

—

1,400

—

849,254

62

12,361

76

386,269

99

6 6.197

42

404,829 17

5,125,647

09

7,315

03

20,825,588

60

109,929

90

11,868,369

13

»36,431

31

12,014,73034

1,805

18

—

—

180,918

06

8,779

84

177,806

31

51,836

82

188,422 9 7

784,629

18

32,600

—

1,222,396

91

101,976

74

906,319

67

5,643

06

1.013,939 4 7

57,341

72

—

-

346,990

93

11,214

60

313,331

3 8

102

50

324,648 33

1,397,355

59

15,853

59

11,846,937

68

158,753

06

10,914,090

17

—

--

11,072,843'' 28

362,873

32

291

11

3,310,687

34

9,061

91

2,964,016

67

7 25,565

69

2,998,644 17

740,550

88

345,923

42

1,680,390

04

11,475

26

359,985

93

4,168

75

375,629; 94

1,758,707

13

767,600

95

5,102,517

76

72,735

63

1,926,738

2 5

2,169

18

2.001,643loo

förestående tabell uteslutna. Räkenskapsåret = kalenderåret.

182

STATENS AFFÄRS Post -

1916

1917

1918

1919

Debet.

Ingående balans:

Tillgångar.........................................

28,719,703

85

34,820,548

02

46,988,837

62

50.716,191

60

Inkomster:

Försålda frankotecken samt övriga post-

och befordringsavgifter m. m..........

32,307,355

50

36,525,292

75

46,167,792

94

55,312,662

23

Ersättning för handhavande av krono-

uppbörden ....................................

—

—

—

—

—

—

—

—

D:o » stämpelväsendet...............

44,810

—

56,600

—

87,000

—

128,000

—

D:o » folkpensionsutbetalningar...

7,957

65

24,852

28

28,976

28

31,137

41

D:o > postsparbanksgöroinål ......

—

—

—

—

—

—

—

—

D:o » postgirorörelsen ............

D:o » riksförsäkringsgöromål ......

—

—

—

—

—

-

—

—

Säger

32,360,123

16

36,606,744

9b

46,283,769

17

55,471,799

64

Uppdebiteras ökat värde å invetdarier

—

—

—

-

—

-

254,092

76

Riksstgtsanslag till utgifter för kapi

1,798,400

talökning......................................

1,325,000

-

1,400,000

—

-

848,600

—

Driftförlust.......................................

—

—

—

—

—

—

—

Utgående balans

Skulder..........................................

14,369,508

04

22,745,529

14

31,881.344

42

1

28,178,799^1

Summa

76,773,3ö5

04

95,572,ö22i14

126,9554,351

21

135,469,483

71

Kredit.

Ingående balans:

Skulder ........................................

11,198,30?

72

14,368,508

04

22,745,529

t 4

31,881,344

42

Tillkommen ingående balans:

Skulder.............................................

—

-

2 4

12

—

—

—

—

Utgifter:

Avlöningar och pensioner jämte dyrtids-

tillägg ..........................................

14,343,743

48

15,038,717

67

28,650,856

2 4

36,511,408

12

Postbefordran ....................................

8,262,635

38

8,674,466

80

9,385,573

18

10,997,9-10

20

Övriga omkostnader..........................

2,826,321

Öl

3,546,065

61

6,079,605

70

6,554,851

56

Världspostkongressen i Stockholm år 1924

—

-

—

—

—

_

—

_

Avsättning till förnyelsefond...............

280,000

—

308,800

-

335,900

-

359,600

—

Säger

25,712,700

87

27,568,049

Öb

44,451,955

07

54,423,799

Öb

Leverering till statsverket av drift-

överskott .......................................

5,041,782

98

6 647,422

78

9,038,695

40

1,831,834

10

Leverering till riksgäldskontor et av
anslågsöv rskott .........................

—

—

—

—

_

_

_

Avföres minskat värde å inventarier

—

-

-

—

—

—

—

Utgående balans:

Tillgångar..........................................

34.820.548

0

|

46,988,837 6i

50,716,191

60

47,332,505

81

Summa

76,773,385

Öl

95,572,822

I4jl26,952,351

21

135,469,483|7i

1 Tabellerna upprättade på grund av uppgifter från vederbörande affärsverksstyrelser.

2 För högt upptaget värde av postverkets fastigheter under föregående år.

183

DRIVANDE VERK.1

verket.

1920

1921

1922

1

1923

1924

1925

47,332,505

31

1

52,685.313|

12

61,290,671

42

74,662,857

521

74,965.156

1

70

j

74,194,230

66

63,409,004

63

74,997,222

40

68,304,167

51

63,523,654

I

89!

63,759,187

3 6

62,493,360

2 7

1,050,000

820,000

809,600

_

650,800

-!

658,000

—

595,200

-

198|ö00

_

241,ä00

_

221,000

—

184,000

166,000

—

166,n00

—

49J62

66

136,528

85

—

—

450,000

-1

385,500

140,80(1

—

87,000

_

87,000

__

1.110,000

—

799,480 91

829,807

Sb

_

_

—

—

—

—

—

685,473

06

—

—

11,700

—

—

-

—

—

—

—

—

64,706,667

2 9

76,294,251

25

69,421,767

51|

65,918,454^9

65,768,168

2-7

64,910,641

21

| 2,069,025

4,078,030

3 5

6.373.2701

—

2,052,591

15

2,199,625

—

636,000

—

4,774,040

231 —

-

—

—

—

—

—

-

—

—

i 31,462,582

I

52

26,890,259

64

28,994,597

86

26,401.598

97

1

25.74" 269

46

29,556.740

61

1 150,344,820

!

1

.3 5

159,947,854

86

166,080,306

78

169,035,562

6b

löb,bi8,2i*i

48

169,297,612

48

1

| 28,178,799

71

31,462,582

62

26,890,259

64

28,994,597

85

1

26,401,598|d7

25,745,262

4 6 j

i 43,505,401

i

37

43,475,920

70

-

35,494,976

72

! 33,162,601

I40

32,389,659

10

i

| 33,383,1 ’ 8

-!

II

1

88!

! 18^280,788

84

! 15,955,455

''.<1

13,240,164

37

11,413,783 oe

13,511,999

20

j 13,406,146

47

j 7,094,514

31

5.651,131

29

4,569,874

48

4,340,611

58

4,538,818

2o

3 3,934,769

59 j

_

_

_

—

—

300,454

37

—

— I

600,00(1

—

810,000

—

790,00(1

—

830,000 —

1,170.00f

—

] 1.220,OTC

— j

| 69,480,707

52

65,892,507190

1 54,095,015

5 7

49,746,99t

04

51,910,92ö|9ö

j 51,944,034

94 ]

-

1,047,999''7 6

I 10,401,743

36

15,326.751

94

16,171,458|3c

| 13,857,244

321

1

i

|_

-! 30,43(

>(7 (

2,00(

-

—

i-

-

| 254,09

2! 7 6 j !

—

1-

—

L-

j_

—i

1

52,685,31;

i

j 61,290,67

4

74,662,85''

j :

■| f>2 i 74,965,151

7

74,194,23(

''!6

4 77,751,07C

|_78

1 150,344,82o| tf e| 159,917,854 31

,| 166,080,306] 7

3 169,035,502|6;

| 168,678,212]48! 169,297,612]if>

3 Häri ingår driftförlust å postgirorörelsen, kronor 136,325:01.

4 Häri ingår postverkets driftöverskott för år 1925, kronor 12,966,606:2 7, som inlevererats till
statsverket först år 1926.

— 184 —

Postsparbanken. 1

:

1923

1924

1925

Debet.

Ingående balans •

Tillgångar .............................................

124,860,834

68

143,495,070

91

159,409,514

35

Inkomster:

Räntemedel................

6,656,004

88

7,541,465

35

8,185,948

01

Obligations- och kursvinster m, m..........

261,702

12

162,596

82

188,280

19

Säger

6,917,706

50

7,704,062

17

8,374,228

20

Utgående balans:

Skulder...................................................

142,892,146

88

159,409,514

85

171,258,683

29

Summa

274,670,688| oi

310,608,647

43

339,042,425

84

i^?m?Tknina: 1 de å för -stående tabell utbalanserade tillgängar och skulder vid slutet av
1925 års utgång 1,000,000 kronor.

1 Beloppet, som tagits i anspråk för statsregleringen för budgetåret 1924___1925, har in -

— 185

1923

1924

i

1925

Kredit.

Ingående balans:

i

Skulder......................................—........

124,025,015

07

142,892,146

83

159,409,514

85

Utgifter:

Avlöningar jämte dyrtidstillägg m. m.......

061,905

66

403,893

18

404,283

31

Övriga omkostnader.................................

325,124

78

179,826

—

148,812

S4

Ersättning till postverket för postsparbanks-

göromål ens bestridande ........................

300,000

—

300,000

—

300,000

-1

Räntemedel, gottgjorda delägarna...............

4,423,183

8?.

5,823,578

51

6,243,225

16

Förlust å utlottade obligationer ...............

31,556

78

—

—

—

—

Avsättning till reservfond ........................

—

—

602,924

08

397,075

92

Säger

5,741,770

55

7,310.221

77

7,493,397

23

Avskrivningar ..........................................

1,408,831

48

160,944

87

880,830

97

Till statsverket inlevererad reservation å 1922 års

.

anslag »VIIB. 14. Upprätthållande av post-

sparbankens verksamhet» ........................

—

1 835,819

61

Utgående balans:

Tillgångar ............................................

143.495,070

91

159,409,514

3 5

171,258,683

29

Summa

274,670,688 oi

310,608,647143

339,042,425| s 4

åren 1924 och 1925 ingår jämväl behållningen å postsparbankens reservfond, utgörande vid

levererat-s till statsverket år 1925.

186

Telegraf -

1916

1

1917

1918

1919

Debet.

Ingående balans:

Tillgångar....................................

109,202,087

89

120,341,955

'' 18''l39,877,768

*26

173,886,043

66

Inkomster:

Telefoninkomster ...........................

22,043,753

41

26,662,603

66

41,444,616

50

57,525,792

59

1 elegrafinkomster ..............................

6,995,184

53

8,351,523

8 5

10,856,740

70

12,327,332

86

Hadioinkomster ..........................

_

_

Inkomster av fastigheterna..................

—

—

—

—

—

-

—

—

Säger

29,038,937

S4

35,014,127

01

52,301,351

20

69,853,125

46

Riksst åt samlag till utgifter för kapi-

talökning ............................

9,606,520

49

9,863,668

78

21,950,966

20

26,665,179

3 2

Utgående balans:

■

Skulder.......................

13,747,883

08

23,420,027

8 7

35,477,336

58

74,298,297

34

Summa

161,655,428

86

188,639,778

2 9 249,607,428

1

2 3

344,702,645

7 71

Kredit.

Ingående balans:

Skulder....................

12,274,535

78

13,747,883

08

23,420,027

„„
•> l

35,477,336

58

Utgifter:

Avlöningar, pensioner och dyrtidstill-

lägg m. m.............

9,722,345

56

11,628,921

26

29,382,488

7 0

46,435,754

39

Övriga omkostnader...................

6,991,859

86

8,888,326

69

14,842,323

17

22,486,152

46

Avsättning till förnyelsefonden.......

_

_

_

_

Avskrivningar.....................

—

—

—

—

—

—

'' —

-

Säger

16,714,205

42

20,517,247

85

44,224,811

87

68,921,90.

85

Driftöverskott, att till statsverket in-

levereras............................

12,324,732

52

14,496,879

16

8,076,545

33

931,218

60

Minskat kassaförlaq .....................

—

_

—

- 1-

_

Utgående balans:

Tillgångar.......................................

120.341,955

13

139,877,768

2 5

173,886.043''«6

239,372,183

74

Summa

161,655,428 85

188,639,778

■i9 ,249,607,42S| 2s,344,702,645|77

1 Häri ingår ett belopp av kronor 7,419,279: 11, utgörande förskotterat kassaförlag, som icke

2 » » » » » » 3,087,833: 8 7, » till kassaförlag avsatta vinstme 3

Driftöverskott för år 1925, varav kronor 2,861,184: G5 inlevererats till statsverket först år 1926.

— 187 —

verket.

1920

1921

239,372,183

77,233,783

12,898,567

90,132,351

23,311,179

7i 265,902,613

1922

79 297,048,138 82

1923

1924

1925

88,677,397

10,887,011

99,564,409

24,071,379

77,517,548 m| 84,591,694 08

75,977,755

9,603,735

317,566,266] 7 a

I

I

72,893,368 77
8,531,923|99
624,068 B4

I- I -

85,581,491 4*| 82,049,361(40

li] 27,511,650 991 20,386,36017 9

; rr i

328,759,89o|io! 334,440,014ji5

69,541,641

7,672,536

653,183

77,867.361

20,627,600

69,389,009(92
8.077,451 Iso
2,033,703 81

82,210 25

32

5*1

79i

nL

.u 79,582,374|«7

681 8,211,675|57

77,598,1711—| 60,986,154(471 55,097,773:13| 51,344,153 61

430,333,262 26 474,130,096 19

1

74,298,297 84

50,807,553

28,742,278

487,739,452 26j

i

480,988,143 39 482,352,625 55 473,578,218Uo|

77,517,548(16

79,549,832

10,582,518

46,072,471
29,545,386

4,995,713
42 i 80,613,570

71 18,950,838

265,902,613

81,591,694

37,898,898 o 9
21,933,106 2ii

08

59,832,004

25,749,487

77,598,171

34,633,237

22,604,527

2,200,006

''64,073,988|S4|

55,097,773 18(

33,503,867

21,611,872

2,200,000

35,025,675

24,895,514

2,800,000

29( 59,437,764 8 7 j 57,315,739]4o| 62,721,190

16

297,048,138182 317,566,266 7sj 321.340.610 991 334,440,014 16; 336.891,495|2S

22,611,596(58| 20,551,62?]24] 3 16,861,184

5,971,261 ]42| 2,006,574 ]s7

I

430,333,262]26 474,130,09blin] 487,739,452 261 4»0,988,143|ii9! 482,35?,625 5ö! 473,578,218 20

förut upptagits i balansen.

del, som icke förut upptagits i balansen.

188

Statens

Tillgångar

Debet.

Ingående balans:

Inkomster :
Trafikinkomster..............

lust

Säger

Driftförlust...................................

Biksstatsanslag till utgifter för
kapitalökning:

Verklig kapitalisering ....................

driftförlust ......................

Utgående balans:

Skulder.

Kredit.

Ingående balans:

Utgifter:

Styrelsen ...............................

Gemensamma utgifter .............

Linjeförvaltningarna................

Avsättning till fömyelsefond...

Driftöverskott, att till statsverket in -

Avskrivning ...............................

Från kapitalkontot avfört:
Försträckning till täckande av di
förlust enligt riksdagens beslut..
Värdet å försåld järnväg..............

Återleverering av riksstatsanslag

Tillgångar

Utgående balans: 1 2 * 4 * 6

Summa

1916

1917

1918

1919

. 687,560,768

72

I

723,203,06c

I

6 b

782,750,604

25

941,722,961

I

15 5

• 149,781,434

3 8

161,943,053

6 C

254,934,891

89

297,418,575

11

392,946

82

494,298

79

489,056

2 9

549,665

19

—

—

—

—

—

—

11,070,939

50

r 150,174,381

20

162,437,352

89

255,423,947

US

309,039,179

80

•

—

—

—

60,298,170

96

_

_

;

. 25,706,702

63

47,993,100

67,606,800

79,426,300

V

—

—

49,000,000

_

11,298,170

90

j 19,317,818

63

30.872.257

22

73,237,814

52

53,813,80446

i|«82,759,672

18

964,505,775 2 7

1,28M,317,337

41

1,395,300,416

77

9,382,225

82

19,317,818

63

30.872,257

22

73,237,814

52

2,353,101

10

2,377,221

48

4,096,696

68

5,139,925

14

5,172,907

29

1 8,427,986

S4

2 35,416,658

97

14,926,075

43

110,801,623

54

134,698,624

56

266,243,762

99

271,814,179

28

| 7,226,000

—

9,676,000

-

9,965,000

—

17,159,000

-

125,553,631

I

98

155,179,832

83

315,722,118

G4 1

309,039,179

80

j 24,620,7491

27

7,257,519

56 j

—

_j

_

_

— I

—

—

~

-1

—

—

!

1

40

47

—i

—

—

— 1

—

—

—

—

-1

—

—

723,203,065

16 jr

182,750.604

26

941,722.961

1,013,023,381

98

882,759,672| 1 s|964,505,775

27

1,288,317,3371411

1,395,300,416

77

1 Häri ingår krigstidshjälp för år 1916 ....................... kronor 2,214,522: 20

2 » » krigstidstillägg för år 1917 ...... kronor 8,259,072- »9

samt krigstidshjälp för år 1917 och 1918 ... » 10,262,697: 76 1fi R91 77ft. 7fi

’ Härav kronor 13,519,032: 91 å Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag’uppdebiterad fordran

4 » » 13,470,943:7 9 » » » „ ;> , ''

* » » 3,778,599:38 » » » , :)

6 » från statsbanan Eönninge—Södertälje—Jama överlämnade vinstmedel enligt kuno-1 brev

den •«/, 1920 ............................................................... kronor 82,246: 8 s

samt värdet å den av riksgäldskontoret å exekutiv auktion in ropade

Skara-Timmersdala järnväg....................................... » 408.000: - 490,946: ss

— 189 —

järnvägar.

1920

1921

1922

.1923

1924

1925

1,013,023,381

98

1,091,762,306

08

1,127,172,648

06

1,151,449,975

17

1,133,682,423

39

1,160,050,521

86

5 341,959,230

n

4 252,979,709

90

6 202,463,721

50

180,654,285

76

174,500,964

92

181,604,305

211

1,058,638

81

4,264,688

9 4

4,577,499

24

4,275,796

83

4,386,916

48

5,048,785

86

|

ce

1 ‘

O

3

ce

42

257,244,398

84

207,041,220

-

74

_

184,930,082

59

178,887,881

40

186,653,091

07''

B 66,588,146

88

43,765,931

60

7 37,456,200

8 22,962,300

—

35,923,000

28,480,117

64;

_

_

_

_

_

_

—

—

—

-1

90,989,581

68

87,440,692

06

104,569,107

77

116,370,820

11

118,811,353

56

I

113,472,446 08

1,513,618,978

96

1,480,213,328 58

1,476,239,176

57

1,475,713,177

87

1,467,304,658

85

1.488,656,176 65

53,813,804

46

90,989,581

68

87,440,692

06

104,569,107

77

116,370,820

11

118,811,353) 56;

5,693,067

31

5,801,594

88

4,466,980

05

3,705,456

98

3,338,482

37

3,681,631

84i

10,002.209

93

11,851,132

79

10,698,438

20

11.191,591

53

12,292,994

76

13,992,338

561

! 278,857,611

3 b

207,572,937

27

148,175.094 85

121,309,782

17

116,309,447

82

124,126,029

171

18,882,000

—

24,790,000

—

19,425,300

—

14,561,995

24

10,685,655

14

13,802,000

—

313,434,888

62

250,015,664

94

182,765,813110

150,768,825,147

142,626,580

09

155,601,999 57j

| 29,582,979

80

7,228,733

90

24,275,407

64

34,161,256 7 2

36,261,301

31

31,051,091

50

—

—

—

—

—

900.00C

—

1 —

1-

1

1-

25,000,000

-

35,298,170

|

96,

—

_

—

—

—

—

—

—

—

—

408,000

I-I

25,000

—

4,806,700 —

30,307,288 o o

| 16,333,393116

| 11,995,434

|»8

| —

1—

1,091,762,306

Öb

1,127,172,648''oe

1,151,449,975

17

I

1,133,682,423

*<9

1,160,050,521

86

1 I

9 1,182,783,732|o2;

1,513,618, 978

1,480,213,328|6s| 1,476,239,176|ö7 | 1,475,713,177|»7| 1,467,304,658|sb| 1,488,656,176|e5!

7 Härav kronor 9,764,200: — under åren 1912—1921 för dubbelspåret Rönninge—Ström lyftade
medel.

8 Härav kronor 44,300:— överförda från statens vattenfallsverk jämlikt kung!, brev den ''ls!i 1923.

3 Häri ingå av statens järnvägars driftöverskott för åren 1920—1922 kronor 24,476,366: 19

» » » » » » »år 1925 » 2,601,091:50 27.077,457:69.

190

Statens vatten -

—

—

—

1916

1917

1918

1919

Debet.

1

|

Ingående balans:

1

j Tillgångar ..........................................

117,274,078

49

129.802,313'' 26

! 151,362,953

69

181,177,654

97

Inkomster.

1

Statens kanalverk ..............................

712,962

9G

709,049

21

977,174

84

1,035,935

41

Dito kraftverk ....................................

5,717,513

97

7,393,332

8 6

9,634,130

07

12,491,807

91

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

398,114

20

441,100

32

395,080

14

303,494

15

Säger

0,828,n91

18

8,543,481188

11,006,985

05

13,891,237

47

Driftförlust:

i

Statens kanalverk ’...............................

—

—

—

—

-

29,391

09

! Riksstatsanslag till utgifter för

kapitalökning:

Statens kanalverk ..............................

2,125,000

—

515,000

_

1,700,000

_

2,449,000

Dito kraftverk ...................................

8,025,000

—

11,619,000

—

12,990,000

—

19,050,760

I

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

10,000

580,375

—

4,712,308

—

1,579,602

70

Centralförrådet.................... ...............

—

-

400.000

—

300,000

—

1,000,000

Säger

10,760,000

-

13,150,375

—

19,702,308

—

24,085,302

;o!

Omföringar:

1

Statens kanalverk.................................

_

_

_

_

_

_!

Dito kraftverk ...................................

-

_

_

_

_

_

_

i

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

-

—

—

—

—

—

—

-

Säger

—

—

—

—

—

—

—

Utgående balans:

Skulder:

Vattenfallsstyrelsen...........................

1,351,770

44

3,243,575

02

6,040,850

0 5

13,251,869

92

Statens kanalverk ...........................

451,792

61

1,214,530

89

1,383,097

759,882

47

Dito kraftverk ............................

542,080

2 0

1,580,229

37

2,865,544

28

11,933,471

62

Dito vattenfallsverks fastighetsförvalt-

ning.............................................

75,309

96

007,919

—

2,148,289

81

1,832,892

11

Centralförrådet................................

—

—

853,818

04

1,279,084

61

4,399,411

15

Säger

2,420,953

i 7

7,500,070

82

13,717,46''

7 6

32,177,527

27

Summa 137,284,222

89

159,056,240

96

195,789,712

49

251,361,173

50

Kredit.

Ingående balans;

Skulder .............................................

2,088,010j

SB

2,420,953

27

7,560,070

82

13,717,465

75!

Utgifter:

1

Statens kanalverk.................................

391,030

68

499,207

»»

908,582

81

1,005,326

50.

Dito kraftverk ..............................

1,490,798

9ö

2,009,350

Öl

3,989,238

48

6,328.890

97

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

55,^67

42

5^25

08

99,° 89

2 6

204,792

18

Säger|

1,938,2971

os|

2,028,4891

.,2|

4,997,110

54

7,599,009^0!

1 Härav kronor: 485,000: — överföring från byggnadskommissionen för dubbelspåret Rönninge—

191

fallsverk.

1920

*

1921

1922

1923

1924

1925

224,393,926

24

265,342,697

67

293,614,796 03

318,479,668

61

317,873,308

1

47

.

325,687,370i os J

1,333,433

51

1,046,292

29

1,288,935

58

1,353,811

28

1,402,927

50

i

1,416,129 8S

15,374,062

14,936,895

48

16,248,013

59

17,012,957

14

18,255,384

67

20,4(3.772

21

405,720

81

470,263

04

514,637

56

4*9,557

93

507,500

19

498.084

26

17,113,216

95

16,453,450

»i

18,051,586

72

18,836,326

35

20,165,812 36

22,317,986 SO

74,371

17

140,596

21

_

_

-

-

-

—

— i

2,820,000

3,402,000

1 3,615,000

1,751,000

1,750,000

-

400,000

29,278,366 6 7

39,144,317150

14,336,052

ö0

7,119,000

—

6,182,888

10,064,450

—j

5,0*5,834

0 2

4,806,384|08

1,601,358

09

155,937

75

163,600

64,300

i

775,000

-

3,023,000

_

] ,300,000

—

100,000

-

—

—

37,459,200

69

50,377,701

oS

20,852,4 iu

88

9.125,93.

75

8,096.488

10,528,750

1

i

10,000

_

1,142,977

B7|

148,608

70

117,554

65

2,324,572

74

500,000

—

2,439,391! 94

7,652,105

55;

350,000

-

3,020

—

20.000

—

56,350

—

—

-

13'',960

7 5

498,608

70

120,574

65

2,354,572

74

556,350

-

2,439,391194

8,927,043 971

: i

15,136,964

09

5,805,208

86

13,281,703

6 6

4,126,715

29

3,628,614139

3,553,138

09)

884,370

86

1,118,014

81

283,335

73

407,027

88

622,267

63

403,811

88j

13,841,430

41

7,856,469

11

11,635,091

93

13,564,895

02

14,234,662 99

15,514,562

Si;

3,884,107 24

743,919

10

319,624

44

301,720

32

160,925

73

96,187

67!

4,248,461 4 4

446,296

88

—

—

—

-

—

37,005,331

|''I4

15,968,907 i o

25,519,7 ''5 7«

18,401 i,358|61

18,646,471

''4

19,5*7,*99 95

317,534,057l7a

348,404,928

! 18

1

360,393,122

18

!

365,398,641

2 2

367,221,471

51

387,028,850

1

| 32,177,527 2?

37,995,334 04

15,969,907i2 6

25,519,755j 7 e

18,400,358151

1

18,646,470! 7i

1

1.407,804

68

1 1,186,888

|

50

l

984,173

41

983,481

| 7 8

: 1,001,573)83

1,048,008

8,944,862 94

8,751,623

8 8

8,492,271

09

8,367,151

i 08

8,038,200|40

8,789,429

; 9 7 j

279,04 3 67

444,669

78

346,583

46

411,735

4 2

455,618| 6 8

452,281

i 9 7,

1 10,632,611|19

I 10,383,181|«i

9,823,027! a o

| 9,762,368,23

| 9,495,392''al

10,289,723

! 7 1

Ström av 1915—1916 års anslag till utvidgning av Södertälje kanal mellan Maren och Saltsjön.

192

Leverering till statsverket av

1916

1917

1

1918

1919

driftöverskott:

Statens kanalverk.................................

353,091

96

160,132

?3

209,841

28

68,592

03

Dito kraftverk ..................................

2,961,952

31

2,362,944

b6

1,650,205

79

5,381,388

99

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

140,557

97

120,767

79

194,829

09

201,390

89

Säger

3,455,602

24

2,643,844

98

2,054,876

16

5,651,371

91

Återleverering av riksstatsanslag:

Statens kanalverk ................................

_

_

_

_

Dito kraftverk .................................

_

__

__

_

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

—

—

—

_

_

_

_

__

Centralförrådet..................................

—

-

—

—

—

—

—

—

Säger

—

—

_

—

-

Omföringar:

Statens kanalverk.................................

_

_

-

Dito kraftverk .................................

_

_

_

_

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

—

—

_

_

_

Centralförrådet....................................

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

—

—

—

—

—

—

—

Utgående balans:

Tillgångar:

Vattenfallsstyrelsen...........................

1,351,770

44

3,243,575

02

6,040,850

05

13,251,869

92

Statens kanalverk..............................

29,058,504

6 1

30,385,957

24

32,113,268

60

33,870,462

04

Dito kraftverk ..............................

80,130,827

78

95,779,008

32

114,049,009

03

142,955,224

82

Dito vattenfallsverks fastighetsförvalt-

ning.............................................

19,261,210

6b

20,700,595

07

26,994,842

68

28,216,358

81

Centralförrådet.................................

—

—

1,253,818

04

1,979,684

Öl

6,099,411

16

Säger

129,802,313

2 6

151,362,953

6 01

181,177,654|97

224,393,326

24

Summa| 137,284,222

b9

159,056,240 9 b 195,789,712

49

251,361,173j50

Statens

Debet.

Ingående balans

1916

1917

1918

1919

Tillgångar (netto)...............................

236,190,605

89

241,257,892

24

257,078,854

92

280,299,930

30

Inkomster:

Skogsdomänerna ...........................

28,251,831

40

55,011,728

86

61,562,441

02

49,026,577

12

Jordbruksdomänerna ...................

1,778,449

26

1,820,624

16

1,765,788

65

1,868,107

82

Förnyelsefonden för återväxtkostnader...

—

—

_

_

_

Återbetalda pensionsmedel ..........

1,095

60

1,248

50

1,419

28

2,083

85

Eiksstatsan sl ag:

Nionde huvudtiteln.........................

Självkostnader å domänfondens virkes-

307,400

—

308,775

22

435,000

—

410,000

—

lager .................................

—

—

—

—

—

—

4,883,913

48

Säger

30,338,776

26

57,142,376

78

63,764,648

95

56.190,682

27

Driftförlust ......................................

—

—

—

—

—

—

—

—

1 Häri ingår av driftöverskottet för år 1925, lcr. 12,028,262: 59, ett belopp av kronor 6,828,262: 59,

198

1920

1921

|

1922

|

1923

1924

1925

304,762

;

17!

370,329

55

401,353

67

8,723,910

94

6,165,264

57

13,740,352

25

7,755,742

50

7,445,806

06

10,617,184

27

158,702

02

125,777

2 4

25,593

81

168,054

09

57,822

51

51,881

5 11

1 8,882,612

9G

6,291,041

81

13,765,945

66

8,228,558

76

7,873,958

12

11,070,419

45

_

147,000

725,000

_■

_

_

1,969,300

-

2.300,000

1,200,000

—:

_

_

_

_

267,000

—

450,000

—

—

—

—

—

-

1,075,000

-

300,000

—

500,000

—

—

—

_

—

—

3,458,300

3,325,000

2,150,000

3.020

20,000

_

1,137,245

78;

350,000

_

_

—

—

—

56,350

_

_

—

105,307

40

148,608

70

117,554

65

199,572

74

—

2,439,391

94

7,684,490

79

- ''

—

-

—

2,135,000

—

500,000

—

—

—

— |

498,608

70

120,574

66

2,354,572

74

556,350

2,439,391

94

8,927,043

97

15,136,964

09

5,805,208

86

13,281,703

66

4,126,715

29

3,628,614

39

3,553,138

09

36,314,950

48

39,947,573

88

43,022,657

47

44,815,917

—

46,087,180

87

46,241,224

40

171,645,447

23

204,942,365

61

219,397,004

22

227,810,220

87

237,573,646

99

256,261,952

43

35,521,874

48

36,973,351

79

38,113,303

26

37,930,455

31

35,507,927

78

27.498,877

46

6,723,461

44

5,946,296

88

4,665.000

—

3,190.000

—

2,890,000

—

2,390,000

—

266,342,697

07

293.614,793

02

318,479,698

61

317,873,308

47

325,687,370

OM

1 335,945,192

83

317,534,057

79

348,404,928

18

360,393,122

18

365,398.641

22

367,221,471

51

387,028,850

! 2 5 ‘

domänverk.

1920

1921

1922

1923

1924

i

i

1925

|

1

i 450,045,703

59

445,259,694

28

1

457,070,307

48

441,129,036

15

429,110,953

*2

!

424,916,510

24

54,220,819

66

23,171,257

17

27,445.610

38

28,720,836

26

26,374,832

67

27,612,067

I

51

2,122,998

40

2,371,264

15

2,570,700

16

2,568,232

94

2,578,180

41

2,621,517

90

_

2,918,156

89

1,246,052

61

—

—

1,688,285

99

1,812,301

70

2,965

56

4,776

67

—

—

20,224

12

12,164

63

15,145

54

847,000

__

1,339,000

—

1,341,200

—

1,310,032

1,280,048

—

938,602

—

7,440,068

12

9,932,406

16

5,378,731

22

4,819,091

48

4,069,628

89

4,296,738

52

64,633,851

74

39,736,860

54

[ 37,982,294

82

37,438,416

80

1 36,003,140

59

37,296,373

17

—

—

5,097,541

92

1

—

_

—

—

—

som inlevererats till statsverket först är 1926.

13 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1926. II.

194 —

1

1916

1917

1918

1919

Ökat värde å domänfondens fastig-

|

heter och inventarier:

:

Skogsdomänerna ............................

3,096,810

49

311,751

08

135,235,934

02

Jordbruksdomänema ..........................

1,672,813

24

_

_

26,612^278

26

| Inventarier....................................

74,108

—

—

—

—

Säger

4,843,731

73

~

—

311,751

08

161,848,212

28

1 Medel till inköp av skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig mark ............

8,158,065

57

9,128,365

04

10,563,330

85

12,758,435

85

Flottledsfonden ..............................

—

—

-

—

_

_

-

I

i Biksstatsanslag till utgifter för kapitäl-

ökning ...............................

—

—

—

—

—

—

191,628

27

Summa

279,531,179

45

307,528,634

01

331,718,585

25

511,288,888

97

Kredit.

■

Utgifter;

| Styrelsen .........................................

230,837

80

272,686

48

485,712

70

675,967

16

Skogsdomänerna ...............................

10,336,902

2 7

16,330,959

63

21,450,888

76

24,401,469

Jordbruksdomänema ......................

155,132

74

256,702

47

202,208

25

505,048

Förnyelsefonden för återväxtkostnader ...

—

—

2,415,461

54

2,214,472

88

1 218 840

Domänfondens virkeslager .................

_

_

Till täckande av föregående års driftför-

lust ............................................

—

—

—

—

-''

—

—

_''

Säger

10,722,872

81

19,275,810

07

24,353,282

09

26,801,323

61

Leverering till statsverket av drift-

överskott ....................................

18,600,000

—

23,015,903

45

17,937,007

82

23,878,531

42

Minskat värde å domänfondens

fastigheter:

Skogsdomänerna ................................

3,967

05

_

_

Jordbruksdomänema ...........................

1,270,728

26

_

_

Inventarier..........................................

28,400

48

—

—i

—

—

_

—

Säger

1,303,095

7 9|

—

—

—

—

—

Medel till inköp av skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig mark ............

7,647,318

61

8,158,065

57

9,128,365

041

10,563,330

35

Flottleds fonden ................................

- 1

—

_1

- |

— I

Utgående balans;

1

1

I

Tillgångar (netto) ..............................

141,257,892

24

357,078,854

12

280,299,930

JO

150,045,703

59

Summaj279,531,179|45

107,528,634

311331,71Ö,585| 2 5 i

>11,288,888| 9 7

1 Häri ingår ett belopp & kr. 2,058,270: 68, utgörande under tidigare år för mycket redovisade
Hän ingår driftöverskottet för år 1925, kr. 7,102,792: 2 8, som först år 1926 inlevererats

— 195 -

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1,344,400

2,013,874

86

.w

4,257,212

-

731,100

__

3.986,700

—

6.506,185

—

1.675,100

—

357,500

—

—

—

'' 878,516

38

2*6,883

44

49,974

91

66,899

09

79,810

21

91,720

84

2,954,016

88

6,257,458

80

6,556,159)91

1,741,999

09

4,694,522

21

91,720

84

14,184,033

07

15,047,713

80

15,694,605

_

16,860,509

11

12,936,610

..

13,436,190

2 7

_

_

4,647,255

10

5,134,370

42

5,312,137

20

5,657,604

07

5,478,915

54

427,384

_

579,689

48

78,398

82

10,000,000

—

—

—

—

—

532,244,988

78

516,626,212

92

522,516,135

95

512,482,098

35

488,402,830

36

481,219,710

06

600,776

88

■

780,916

89

818,389

75

953,839

64

909,279

80

945,548

54

28,723,742

88

32,585,326

28

20,140,695

28

18,396,498

31

22,497,604

72

22,917,142

2 4

1 2,486,566

98

757,044

26

1,033,630

46

1,017,304

05

1,018,419

79

1,131,138

20

1,503,597

14

1,597,302

93

1,634,742

91

1,700,303

99

1.061,042

41

1,130,123

02

4,883,913

48

9,113,812

15

8,258,662

18

5,378,731

22

4,819,091

4a

4,069,628

89

—

_

—

—

5,097,541

92

—

—

—

—

—

—

38,198,596

81

44,834,402

46

36,983,662

40

27,446,677

11

30,305,438

26

30,193,580

89

25,947,484

89

_

_

10,000,000

_

34,339,355

40

9,990,539

69

5,697,702

3 3

1,929,840

14,708,469

756,137

1,017,695

86

2,557,194

8,089,235

—

487,600

—

—

—

—

—

—

—

707,600

—

61,702 40

49,869

91

—

—

—

—

—

—

—

—

10,080,777

40

537,469

91

14,708,469

—

756,137

—

1,017,695

86

3,264,794

12,758,435

85

14,184,088

07

15,047,713

80

15,694,605

_

16,860,509

U

12,936,610

07

—

-

4,647,255

LO

5,134,370

42

5,312,137

20

5,657,604

07

445,259,694

28

457,070,307

48

441,129,036

15

429,110,953

42

424,916,510

24

2 423,469,418

17 0

I 53Sf,244,988| 7 81 516,620,21219 a! 522,516,13ö! 9 51 512,482,098''aB1 488,402,830!36! 481.219,71o!oe

inkomster av jordbruksdomänerna.
till statsverket.

196

Statens utarrenderade

I

n

korna

t

e r

-

Arrende-

Diverse

medel

inkomster

Summa

Stockholms

län.......................

141.154

31

5,216

01

146,370

82

Uppsala

» ........................

80.028

—

602

95

80,630

95

Södermanlands

» ........................

140,130

88

4,926

_

145,056

38

Östergötlands

» ........................

273,519

43

13,465

89

286,984

82

Jönköpings

V ........................

99,761

—

23,502

29

123,263

29

Kronobergs

» .......................

27,370

—

463

96

27,833

96

Kalmar

» ......................

134,250

26

5,373

68

139,623

93

Gotlands

* ........................

1,971

—

18

37

1,989

37

Blekinge

» ........................

24,151

64

_

_

24,151

54

Kristianstads

» ........................

205,562

—

961

59

206,523

59

Malmöhus

» .......................

532,659

14

1,975

22

534,634

86

Hallands

» ........................

52,222

35

1,065

14

53,287

49

Göteborgs och Bohus

» .......................

109,449

G9

1,872

28

111,321

97

Alvsborgs

» ........................

82,698

—

7,682

14

90,380

14

Skaraborgs

» ........................

319,610

45

5,173

39

324,783

84

Yärmlands

» ........................

28,234

47

8,764

68

36,999

15

Örebro

» ......................

96,405

85

12,885

28

109,290

58

Västmanlands

» .......................

119,591

75

4,018

38

123,610

13

Kopparbergs

» ........................

3,435

—

_

_

3,435

_

Gävleborgs

» ........................

4,990

79

109

09

5,099

88

V ästemorrlands

» ........................

•_

_

_

Jämtlands

» .......................

5,225

_

4,959

25

10,184

25

Västerbottens

» .......................

4,355

_

104

70

4,459

70

Norrbottens

» ........................

32,997

95

5

31

33,003

26

Summa

2,519,772

8 5

103,145

05

2,622,917

90

197

jordbruksdomäner.

u

t g i f t

r

Överskott

eller

underskott (~

-)

Avkort-

ningar

Avlöning åt
domän-intendenter

Resekostnader
vid domän-förvaltningen

Övriga

kostnader

Summa

12.297

94

5.253

2,658

55

32,327

47

52,536

96

93,833

36

31,836

82

4,684

—

1,302

68

36,917

78

74,741

28

5,889

72

23,656

97

4,857

—

2,120

70

23,164

67

53,799

34

91,257

04

70,220

64

6,204

—

7,508

2 0

37,131

83

121,064

67

165,920

15

11,947

10

5,490

—

5,194

49

14,571

69

37,203

2 b

86,060

Öl

2,439

08

—

—

—

—

5,588

82

3,027

85

19,806

11

48,296

28

4,137

—

2,157

56

17,308

72

71,899

56

67,724

87

—

—

—

—

47

90

1,624

28

1,672

18

317

19

850

—

—

—

20

04

2,458

05

3,328

09

20,823

45

51,695

89

5,932

—

2,615

—

18,298

36

78,540

74

127,982

85

87,999

82

6,204

—

8,612

90

44,785

79

147,602

Öl

387,032

35

5,810

68

1,242

—

766

05

4,998

44

12,817

17

40,470

82

33,158

88

4,968

—

2,511

98

41,552

60

82,191

4 1

29,130

56

22,766

58

5,872

—

2,705

82

13,315

91

44,659

76

45,720

38

112,272

74

6,128

94

9,718

20

50,255

94

178,375

8:

146,408

02

—

—

—

—

—

—

12,399

83

12,399

88

24,599

3 2

10,298

15

4,317

—

1,612

05

23,169

40

39,396

60

69,893

98

70,085

65

4,804

81

4,225

98

15,804

56

94,920

36

28,689

78

—

—

—

—

341

—

4,087

02

4,428

02

i- 993

0 2

1,385

79

—

—

98

50

440

15

1,924

44

3,175

44

—

—

—

—

—

—

15

—

15

—

— 15

395

—

—

—

—

—

2,256

92

2,651

92

7,532

33

1 —

—

—

—

—

606

96

606

96

3,852

74

—

—

—

-

—

7.733

01

7.735

0 ’

25,268

25

597,412

81

70,093

25

54,216

95

410,815

119

1,132,538

Iso

1,490,379

70

198 —

Statsverkets inkomster

Revisorerna, som på grund av stadgandet i 16 § i gällande instruktion hava att upprätta
året 1925—1926 samt mellan de i riksstaten uppförda anslagen och utgifterna & dessa under
rättade budgetredovisningen för meranämnda budgetår grundade tabeller.

Statsverkets inkomster:

Egentliga statsinkomster ........

Inkomster av statens produktiva

fonder.................................

Andel i riksbankens vinst........

I anspråk tagna kapitaltillgångar
Lånemedel .............................

Inkomster

Utgifter

,

Behållen

inkomst

I riksstaten
beräknad in-komst

544,548,832

107,029,461

15.500.000
47.976,943

50.606.000

12

Öl

12

13,410,955

86

53fTl37,876

107,029,461

15.500.000
47,976,943

50.606.000

26

Öl

12

-

508,318,188

106,342,300

15.500.000
48,052,212

50.606.000

—

Summa

765,661,236

25

13,410,955! 8 e 1752,250,280 89 728,818,700

—

Statsverkets utgifter:

Verkliga utgifter .............................

Tillgång

Anvisat å
riksstaten
för budgetåret
1925 — 1926

Reservation

den

''/? 1925

Inkomster för anslaget

Från andra
anslag eller
inkomsttitlar

Särskilda

uppbörds-

medel

j

621,801,922 —
107.016,778!—

1

79,420,313 28
104.374,407|«7

27,978,850
1 1,059,244

54

21

103,693,778

5,700,000

64

Summa

728,818,700 —

183,794,721 io

39,038,094

75

109,393,778

54

199

och utgifter.

tabeller till jämförelse mellan statsinkomsternas beräknade och influtna belopp under budgetsamma
budgetår, få i sådant avseende avgiva följande på den av riksräkenskapsverket upp -

Brister, som ersatts av:

Behållning, som tillförts: i

Utgiftsanslag

Kassafonden

Summa

Utgiftsanslag

Kassafonden

Summa

302,853

145,228

49,703

17

87

03

9,084,305

2,747,585

26,703

98

60

19

9,987,159

2,892,813

75,406

15

97

22

14,031.503

g IIMl

18,775,344

3,579,974

137

08

98

84

-

32,800,847

3,579,974

137

-

41

98

84

497,784

67

12,457,594

77

12,955,37984

14,031,503 88

22,355,45o!4 0

36,380,959

78

Disposition

Merutgift,
som ersatts
av kassa-fonden

Behållning,
som tillförts
kassa-fonden

Utgifter för anslaget

Reservation
den 80/e
1926

Summa

Summa

Direkta

utgifter

Till andra
anslag eller
inkomsttitlar

832,894,804

228,150,430

81

0°

729,597,810

137,812,420

18

66

20,504,329

5,000,040

98

ft 1

100,507,589

85,212,890

78

28

850,609,729 89
228,025.356| 8 9

28,745,962

84

U,031,096|76

125,073|i9

1,001,045,294

89

867,410,230

7 8 25,504,375| 9 9

185,720,480

Öl

1,078,035,086^78

28,745,902

84

11,156,1091,96

200 —

Kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga
m. m.

Med ledning av vederbörande räkenskaper samt från vissa ämbetsmyndigheter lämnade uppgifter
hava revisorerna låtit upprätta nedanstående tabell över kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga m. m.

!

U

t b e t

a

i t

Kungl.
brev m. m.

A) Kommittéer och utredningar

före

revisionsåret

under

revisionsåret

Totalkostnad

genom sakkunniga, vilkas uppdrag

1

2

3

avslutats eller förklarats vilande.

1

!

Justitiedepartementet.

:

i

1910 2l/« |

Försäkringslagstiftningskommittén (förut ob-

8/n 1

ligationsrättskommittén) ......................

408,564

27

5,192

16

413,756

43

1919 20/»

Sakkunniga för att överlägga med process-

kommissionen.............................

32,039

39,243

82

92

248

5,267

32,287

44,511

1921 “Ve

Patronatsrättsnämnden........................

40

32

1922 S0/i2

Biträde vid utarbetande av förslag till lag

t om delning av jord å landet.................

40,927

09

7,568

51

48,495

so!

1923 26/e

Dito vid behandling av vissa till skiftes-

lagstiftningen hörande frågor..............

1,288

21

1,288

21

1923 */>

Yattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer

för deltagande i en sammankomst i Stock-holm ...................

1,708

85

865

55

2,573

H

1923 V»

Statens besparingskommitté (se jämväl andra

departement) ...........................

4,007

88

6,961

86

10,969

1923 8°/n

Biträde vid behandling av ärenden angående

jordregister och fastighetsregister ..........

3,000

1,500

4,500

1921 s0/e

Dito vid utredning rörande sättet för verk-

ställande av vissa likvider vid skiftesför-rättningar m. m.........................

4,335

24

.

4,335

1924 2%

Sakkunniga i fråga om social arrendelagstift-

ning samt vanhävdslagstiftning (jordsak-kunniga) ..............................

7,487

59

6,717

40

14,204

99

1924 18/u

Utredning rörande kvinnas tillträde till vissa

domartjänster m. m ....................

3,016

81

3,016

81

1925 »/i

Sakkunnig i fråga om lagstiftningsåtgärder

1925 9/i

rörande besittning av fast egendom genom
bulvan ..............................

2,396

61

2,396

61

Dito i fråga om ändringar i lagen om viss

panträtt i spannmål .......................

2,002

50

108

2,110

1925 22/6

Sakkunniga rörande ändringar i lagstiftningen

1925 l8/e

om handelsböcker och handelsräkningar
Sakkunniga i fråga om justitierådens och

257

—

—

—

257

—

regeringsrådens ställning i löne- och pen-sionshänseende ..................

1,340

1,340

1925 3/io

Sakkunnig angående ändring i 18 kap. 13 §

1925 27/n

strafflagen ....................

Sakkunniga angående de icke rättsbildade

- ''

494

—

494

domsagobiträdenas ställning i avlönings-hänseende m. m........................

2,928

45

2,928

45

1

Säger för justitiedepartementet!

550,274) 7 4!

39,191|38|

589,466!

07

201 —

1923 V»
1926 16/i
1926 l"/4

1926 8%

1923 V»
j 1924 13/e

I 1925 24/*

j 1925 so/4

1925 12/e
1925 ls/6

1925 28/e

1925 18/»

1926 80/4

1918 !6/3

1919 ”/.

1920 8/3
1923 ■/»

1925 ,4/4
1925 ®/xo

Utrikesdepartementet

Statens besparingskommitté (se jämväl andra

departement) ....................................

Utarbetande av förslag till instruktion för
olönade konsuler m. m
Sakkunnig i fråga om ersättning åt vissa
befattningshavare för förluster i Ryssland
m. m..............................

Utredning rörande vissa sjörättsfrågor

Säger för utrikesdepartementet!

Försvarsdepartementet.
Lantförsvaret.

departement) ........

akkunnig rörande lagstil
tiga, vilka hysa samvets
värnpliktstjänstgöring .
akkunniga i fråga om ä
ningsförordningen (Väl
(se jämväl sjöförsvaret).

värnpliktiga.

i fred m. m......................................

Sakkunniga rörande förvaltningsorganisationen
vid arméns högre och lägre trupp

ny härordning ................................

Sakkunnig för omarbetning av gälland

stämmelser om läkarundersökning av anställningssökande
vid armén m. m. ...
Generalskommissionen, expenskostnader

Säger för lantförsvaret

Sjöförsvaret.

ring

departement)

ningsförordningen (Värr
(se jämväl lantförsvaret)

utbildning m. m. (flottreservsakkunniga).

Säger för försvarsdepartementet!

1

1

2

3

6,961

i

86

6.961

86

—

3,000

—

3,000

—

1

1,600

1,600

_

1 —

— ■

879

33

879

83

! - i

—i

12,441

19

12,441

19

4,007!

83

6,961

86

10,969

69

786

1,170

—

1,956

—

108

—

11.834

95

11,942

95

—

—

2,646

—

2,646

—

—

2,100

—

2.100

—

—

7,962

21

7,962

2 1. -

_

—

4,511

26

4,511

261

1,028

10

1,028

i o!

—

_

270

91

270

9 1 i

4,901

88

38,485

29

43,387

H

62,959

94

18

62,977

I

194

B

25,214

El

65

27

90

25,242

1"

4,007

83

6,961

86

10.969

(6 9

0

D

1,176

1,176

1—

—

3,166

3,16t

t| 92,182

4 2 [ ll,349|7t

103,532! 18

t| 97,084|2 5

! 49,835|o5! 146,919180

202 —

|

1

2

3

Socialdepartementet.

1920 9/j

Utredning i indelningsärenden m. m.........

21,532

7 G

6,20(

7 9

27,73c

56

1 1922*%

Biträde med överarbetning av förslag till lag

om den offentliga barnavården..............

41,882

Öl

41,882

61

1923 V»

Statens besparingskommitté (se jämväl andra

departement) ...........................

4,007

84

6,961

86

10,962

1924 12/i

Utländsk resa för studier rörande den in

dustriella demokratin m. m...........

6,420

54

1,713

7,93C

25

51

8,133

7,93C

79

Öl

1924 %

1924 års arbetslöshetssakkunniga ..............

1925 l8/s

Utredning av frågan om effektivare kontroll

| 1925 11/t

å landsfiskalernas medelsförvaltning .......

Professor V. Lundstedt för studieuppdrag

1,936

98

4,036

14

5,973

07

;

Storbritannien..............................

600

1,612

3,105

1925 ls/e

Polisinstruktionssakkunniga .........

_

29

3,105

29

1925 12/e

Polisuniformsakkunniga ..................

—

—

972

48

972

48

1925 28/e

Sakkunnig rörande pensionsrätt för förestån-

dåre och föreståndarinnor vid fattigvårds-ock barnavårdsanstalter .................

2,126

77

2,126

77

1925 28/6

Dito för omarbetning av kungörelsen d. 2S/s

1««6 angående anställande av kommissio-närer hos statsdepartement m. fl. myndig-heter ...........................

1,140

65

1,140

55

1925 20/7

Granskning av utarbetade förslag rörande

1925 20/7

organisation av sjukförsäkringen .........

Sakkunniga för fortsatt behandling av frågan

—

—

28,210

58

28,210

58

1925 20/,

om olycksfallsförsäkringens organisation...

—

—

18,930

41

18,930

41

Proportionsvalsakkunniga .....................

324

324

1925 18/io

Sakkunniga för undersökning angående åker-

brukskolonien Hall m. m......................

• 2,681
16,609

52

97

2,681

16,609

62

97

192518/io, 4/i2

Arbetslöshetsförsäkri ngssakkunniga ...........

1926 15/i

Biträde vid beredning av ärende rörande

ändring av fattigvårdslagen...................

3,323

84

3,323

84

1926 6/s

Socialrådet E. B. Sjöstrand för resa från

1926 */„

Genéve till Briissel .................

_

_

253

44

253

44

Biträden för utarbetande av propositioner...
Undersökning rörande kolonatet nr 21 å Djup-

~

—

4,703

96

4,703

96

■

sjö kronopark, jämlikt länsstyrelsens i Norr-bottens län beslut den 15 juli 1925...

58

80

58

SO

Utredning angående ren skötsel förhållandena

1

|

i Idre, jämlikt länsstyrelsens i Kopparbergs
län beslut den 26 november 1925....

467

467

90

Biträde med uttagande av det antal automo-

biler, som erfordras för krigsmaktens för-sättande på krigsfot, jämlikt länsstyrelsens
i Örebro län beslut den 20 januari 1926...
Föredrag med skioptikonbilder, återgivande

— i

—

20

20

—

olika slag av redskap m. m. för vinterväg-hållning, jämlikt dito dito den 10 juni 1926

_

150

150

_

Säger för socialdepartementet

76,380

& 81

111,534

Oäl

187,914

68

Kommunikationsdepartementet.

i

1921 8/6

Delegation för Sverige vid förhandlingar ro-

1924 »/,

rande en elektrisk kraftledning från Norge!
till Danmark över Sverige ..............

17,078

99!

1,060

57

18,139

56!

Sakkunniga i fråga om enhetlighet i förandet

1924 n/«

av väghållningsdistriktens räkenskaper ...
Dito för ändrad organisation av väg- och

6,193

95

_

—

6,193

961

1924 ’7x

vattenbyggnadsväsendet .................

Dito i fråga om väg- och vattenbyggnads-

7,641

26

5,219

07

1

12,860

33j

kåren s organisation ...................

5,920

Öl

3,902

63

9,822

7 0}

— 203 —

1924 9/6

1924 «/»

1924 3/io

1925 n/i»

Sakkunnig'' i fråga om planläggning av lands-bygdens elektrifiering (se jämväl jordbruks-departementet) ..................................

Sakkunniga för utredning av vissa frågor
rörande de under kommunikationsdeparte-mentet lydande affärsdrivande verkens för-nyelsefonder .......................................

Delegerade för förhandlingar med Stockholms
stad i vissa frågor rörande Norr Mälarstrand

m. m.................................................

Sakkunniga i fråga om revison av gällande
bestämmelser rörande fördelning av auto-mobilskattemedel ................................

1

2

8

■ 9,574

2,808

i

i

10

85

491 i

1,800

994

15

50

i

9,574

3,299

1,800

994,

eu O1

1 O_1_O_©__J

Säger för kommunikationsdepartementet

49,216

72!

13,467

92

62,684

64 j

|

Finansdepartementet.

1911 u/s

Mjöltypskommissionen..............................

7,341

55

655

—

7,996

551

1918 ls/u

Viss utredning rörande civila pensionsfonden

14,000

—

2,000

—

16,000

-1

1921 ,9/e

1921 års pensionskommitté........................

39,199

86

40,052

54

79,252

40

1923 97*

1923 års taxeringssakkunniga.....................

50,814

70

6,075

2 4

56,889

94!

1923 >/»

Statens besparingskommitté (se jämväl andra

departement) .......................................

4,007

84

6,119

68

10,127

52

1925 8/s

Sakkunniga i fråga om ändring av tulltaxans

1

bestämmelser angående oraffinerat socker

—

—

400

40

400

4 0 j

1925 18/„

Dito i fråga om åtgärder för vinnande av

förenklingar och besparingar i statsförvalt-

ningen ..............................................

—

—

22,973

50

22,973

50

1926 **/t

1926 års pensionssakkunniga .....................

—

—

2,703

57

2,703

57;

Säger för finansdepartementet

115,363

95

80,979

98

196.343

»8''

Ecklesiastikdepartementet.

1919 "/b

1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga .........

63,657

50

35,079

92

98,737

42

1920 »/,

Utredning angående indelningsärenden m. m.

22,598

25

930

08

23,528

3 3

1,154

1.000

_

2,154

—

1923 8/s

Sakkunniga för utredning rörande August

Abrahamsons stiftelse ........................

9,408

89

192

63

9,600

92;

1923 V»

Statens besparingskommitté (se jämväl andra

departement) .......................................

4,007

84

6,961

86

10,969

70

1923 »‘/is

Sakkunniga i fråga om gymnastiska central-

institutets verksamhet m. m................

23,218

68

10,109

71

33,328

^ Q
i

1924 *%

Dito för utredning av frågor rörande privat-

!

läroverken ....................................

16,281

06

400

16,681

06

1924 90/6

Dito för ytterligare bearbetning av frågan

om det svenska skolväsendets organisa-

tion ..................................................

60,385

15

59,800

58

120,185

68

1925 so/s

Dito i fråga om pensionering av lärare vic

fortsättningsskolor och statsunderstödda

anstalter för yrkesundervisning..............

—

680

—

680

—

1925 2!/6

Sakkunnig i fråga om grunderna för bidrag

från statens sida till uppehållande av sera

fimerlasarettets verksamhet....................

—

745

—

74c

—

1925 18/o

Sakkunniga i fråga om förbättrad pensione

ring från prästerskapets änke- och pupill

_

13.49-

sr

13,49''

3 C,

1925 a,/u

Dito för utarbetande av förslag till reviderac

kyrkohandbok ......................................

1 —

2,007

Iso

| 2.007

60

Härav hava under budgetåret 1925—1926 återlevererats 510 kronor 23 öre.

— 204 —

1

2

3

—

Utredning rörande överflyttning- av lägen

!

!

heten Planterbacken från Brottensby till!
Hellestads socken, jämlikt 25 § i lamell den

IH juni 1919 om ordning och villkor föi
ändring i kommunal och ecklesiastik in

1 delning.................

—

1—

50

50

—

Säger för ecklesiastikdepartementet

200,710

18 7

131,451

! 4 9

332,162

[86

Jordbruksdepartementet.

1921 4/n1

Biträde vid handläggning av vissa skovslag-

1924 J2/2 i

stiftningsfrågor ...........

13,959

| 13,959

34

1923 *U\

Dito vid fortsatt behandling av kronoarrcnde-

1925 I6/6 /

sakkunnigas betänkande ..

1,908

Iso

1,908

80

1923

Sakkunnig i fråga om planläggning av lands-

bygdens elektrifiering (se jämväl kommu-

nikationsdepai tementet)

1.481

76

1,100

79

2,585

54

1923 ‘/n

Statens besparmgskommitté (se jämväl andra

1925 >/>, 13/n

departement) ...............

Sakkunnig rörande vissa ändringar i gällande

4,007

84

6,961

87

10,969

71

1925 9/i

jaktförfattningar m. in....

Dito i fråga om ändrad skogslagstiftning för

4,384

70

3,809

02

8,193

72

1925 8/5

Gotlands län ..................

Sakkunniga i fråga om lönereglering för be-

148

40

-

-

148

40

fattningshavare vid lantmäteri kontoren i
länen ...........................

3,530

8.128

59

96

1925 ”/,

Husdjursförsfikringssakkunniga

—

—

DjOoU

8,128

98

Säger för jordbruksdepartementet

25,893

88

23,531

28

49,425

06

Handelsdepartementet.

1923 V»

Statens besparingskommitté (so jämväl andra

departement) ..................

4,007

10,969

71

1925 20/*, »/i

Utredning rörande verkningarna av lagen den

22 juni 1923 om vissa inskränkningar be-träffande tiden för förläggande av bageri-

och kiinditoriarbete ......

2,489

2,489

35

1 1925 12/e

Sakkunniga rörande tillvaratagande av statens

intresse i de svenska kolfälten på Spets-

1925 26/9

bergen .......................

Dito rörande ny handelstraktat med Tyskland

—

—

6,443

15,167

82

41

6,443

15,167

82

41

1925 ’/io

Dito för biträde vid utredning rörande verk-

ningarna av lagen om arbetstiden å svenska
fartyg .....................

1,968

90

Säger för handelsdepartementet]

4,0O7|

84

33,0311«6

37,039

19

Summa]

1,118,932)78

495,463,5 4

1,614,396

3 2

B) Kommittéer och utredningar
genom sakkunniga, vilkas upp-

1

drag fortfar.

Justitiedepartementet.

j

1909 ,8/s

Sakkunnig för revision av strafflagen...

159,257

55

14,914!

i

78

174,172

28

1923 *°/n

Dito rörande internationella rättsregler på

sjörättens område ..............

10,346

10,346

50

1924 2%

Dito vid fortsatt utredning rörande social

i

arrendelagstiftning m. fl. lagfrågor .........|

15,278

25

20,0461 so 1

35,324

75

— 205 -

|

.

1

2

j

3

1924 !3/«

Sakkunnig vid fortsatt beredning av frågor

i

om lagstiftningsåtgärder rörande vissa för-

4,686

51

4,585

93

9.272 it

1924 28/n

1924 års strafflagstiftningssakkunniga.........S

977

4,660

92

5,637

92

Sakkunniga i fråga om ändrade lagbestäm-’

i

|

melser till motverkande av fylleri och

lyjso Aö/io |

dryckenskap ....................................

961

48

6,556

52|

7,518

—

1925 30/i

Dito i fråga om vissa ändringar i strafflag-

stiftningen för krigsmakten m. m. (1925

års krigslagstiftningssakkunniga) ............

4,251

25

18,726

80

22,978''

06

1925 G/-''

Dito i fråga om rätt till utträde ur svenska

kyrkan m. m (religionsfrihetssakkunniga)

6,791

—

20,859

25

27,650

2 5!

1925 e/2

Dito i fråga om revision av gällande lag.-tift-

ning rörande stadsplan och tomtindelning

m. m................................................

4,390

4 2

27,622

85

32,013

27:

1925 18/s

Hovrättsassessorn P. Santesson för biträde

vid vissa utredningar ......... ..........

3,945

10

4,274

8,219

10j

1925 10/t

Sakkunniga angående lagstiftningsåtgärder i

fråga om behandlingen av samhällsfarliga

återfallsförbrytare m. m.........................

—

—

860

40

860

40

! 1925 7/s

Sakkunnig angående vissa internationella sjö-

_

_

13,423

—

13,423

_;

1 1925 B8/„

Hovrättsrådet G. Siljeström för biträde med

vissa utredningsuppdrag ...............

—

—

11,289

—

11,289

—J

1925 Vio

Revisionssekreteraren S. Dahlqvist för dito

dito ..................................................

—

—

8,188

95

8.188

95

.1925 «/n

Sakkunnig angående ändrad ordning för sam-

1

arbete mellan regering och riksdag i ut-

rikespolitiska angelägenheter ................

—

—

500

—

500

— 1

1925 u/i2

Presidenten A. Östergren för biträde vid be-

hand ing av vissa ärenden .....................

—

—

1,814

50

1,814

5 o!

1925 18/ia

Utredning om åtgärder för möjliggörande av

snabbare rättsskipning & landet ............

—

—

400

—

400

—i

1926 8/>

Andre kanslisekreteraren S. Matz för biträde

''

med vissa lagstiftningsuppdrag ...............

—

—

4,703

25

4,703

25

1926 16/i

Biträde vid beredande av revision av gällande

j

|

lagbestämmelser rörande patent och varu-

märken m. m.....................................

—

—

750

—

750

— 1

1926 M/i

Riksdagsmannen S. Bengtsson i Norup för

deltagande i överläggning angående visst

lagstiftningsärende.................................

—

—

147

80

147

so

1926 «/i

Biträde vid utarbetande av förslag till lag

om delning av jord å landet m. m..........

—

—

1,500

—

1,500

i

1926 18/a

Granskning av lagstiftningsutkast rörande in-

teckningar i stamfastighet ..................

—

—

100

—

100

—

1926 96/a

Biträde med utredning dels angående vissa

1

ändringar i domsagoindelningen dels an-

gående vissa ändringar med avseende å

|

rättegång i hovrätten ........................

—

—

700

700

—

1926 *>/»

Sakkunniga angående hovrätternas löneför-

hållanden..............................................

—

—

4,980

45

4,980

45

1926 2H/6

Granskning av upprättat lagförslag angående

ändrade bestämmelser om handelsböcker..

—

—

300

—

300

—

1926 •«/«

Utredning angående vissa åtgärder till för-

|

hindrande av illojala ansökningar om in-

mutningsrätt ......................................

—

—

150

—

150

Säger för justitiedepartementet

210,885

06

172,054|36

382,939

41

Utrikesdepartementet.

1926 a/4, 4/o

Svenska delegationen vid handelstraktatför-

handlingar med Tyskland ....................

—

2,500| —

2,nOU

206

1

i

1

2

3

i

Försvarsdepartementet.

Luntförsvaret.

1919 l6/i2

Riksvärderingsnämnden samt lokala välde-

ringsnämnder rörande rekivsitioner för

krigsmaktens behov ..............................

46,453

75

6,092

76

52,546

Öl

1925 80/i

Sakkunniga för omarbetning av krigsförvalt-

ningsreglementena m. m.............. .........

482

58

3,784

40

4,266

98

1925 7/e

Sakkunnig rörande vissa med övergången till

den nya försvarsorganisationen samman-

'' hängande frågor....................................

—

—

1,217

38

1,217

38

1925 "/»

Dito i fråga om nytt exercisreglemente för

infanteriet m. m. (infanterireglementssak-

kunnigaj .............................................

—

—

16,512

15

16,512

15

1925 «/n

Sakkunniga beträffande ersättningsfrågor i

anledning av regementsindragningar m. m.

—

—

20,767

35

20,767

35

Säger för lantförsvaret

46,936

38

48,373

99

95,310

32

Sjöförsvaret.

1922 a/B

Marinens reglementssakkunniga..................

35,107

—

11,356

96

46,463

96

1925 18 6

Flottans organisationssakkunniga ...............

—

—

18,734

57

18,734

57

1925 18/e

1925 års flottkommitté.............................

—

—

14,991

30

14,991

30

Säger för sjöförsvaret

35,107

—

45,082

83

60,189 83

Säger för försvarsdepartementet

82,043

83

93,4.i6

8 2

175,500

15

Socialdepartementet.

1923 8/6

Utarbetande av förslag till utvidgning av

Piteå hospital och asyl ......................

—

—

712

—

712

—

1923 8/e

Dito dito till en specialanstalt vid Strängnäs

hospital för asociala manliga sinnessjuka

m. m.................................................

34

80

—

—

34

SO

1923 sl/i2

1924 års landsstatslönesakkunniga ...........

11,193

44

762

_

11,955

44

1924 s0/''e

Sakkunnig för revision av gällande förord-

ningar om kommunalstyrelse på landet och

i stad m. m......................................

3,710

—

3,600

—

7,310

—

1924 ao/6

Dito i fråga om upprättandet av anstalter

för vuxna vanartade siunesslöa ävensom i

fråga om ordnandet av austaltsvården för

fallandesjuka ....................................

4,032

59

7.278

44

11,311

03

1924 10/I0

Sakkunniga i fråga om billigare tandvård

(tandvårdssakkunniga) ...........................

3,254

50

6.967

05

10,221

66

1925 23/i

Förhandlingar med Finland rörande vissa

renbetesfrågor..................................

6,513

50

—

_

6,513

50

1925 18/e

Ersättning till en ledamot av arbetsrådet för

studieresa rörande lagstiftningen om arbets-

tidens begränsning m. m......................

—

—

9,762

05

9,762

05

1925 ''•''"/«

Konferens för behandling av ett av revisions-

sekreteraren N. R. von Koch utarbetat för-

slag till reviderad lösdrivarlagstiftning . .

''-

_

817

40

817

40

1925 4/>a

Viss utredning rörande Alvgårdens alkoholist-

anstalt ...........................................

—

—

1,252

_

1,252

_

1925 4/i2

Dito rörande av kammarrätten avdömda fattig-

vårdsmål .........................................

—

_

1,000

_

1,000

_

1925 18/i3

Sammanställning av i utlandet gällande be

stämmelser rörande arbetslöshetsförsäkring

. - .

—

200

_

200

_

1925 18/i.

Utredning angående lags''iftning om intagande

å sinnessjukhus för observation på grund

av samhällsfarlighet ..............................

■ —

—.

600

—

600

—

— 207 —

1926 29/i

Delegation för viss undersökning i fråga om

1

2

„

O

åtgärder till arbetsfredens främjande .....

—

—

4.748

15

4,748

15

1926 «/»

Sakkunniga för revision av'' gällande bestäm-

melser angående sinnessjuka ..................

—

—

8,334

90

8,334

90

1926 7»

Byråchefen B. Hammarskjöld för studier

rörande pensionsförsäkringen i Frankrike

och Italien ......................................

—

—

1,559

80

1,559

80

1926 ”/t

1926 års arbetslöshetsförsäkringssakkunniga

—

—

5,222

—

5,222

—

1926 4/«

Sakkunniga rörande ordnandet av kreditgiv-

ningen för bostadsbyggande ...............

—

-

1,000

-

1.000

—

1926 4/«

Biträde med bearbetning av vissa uppgifter

rörande apotekens omsättning, nettovinst

m. m....................................................

—

1,000

1,000

-

Säger för socialdepartementet

28.738

88

54,815

79

83 554

12

Kommunikationsdepartementet.

1923 »/«

Byggnadsstyrelsesakkunniga .....................

9,358

07

4,081

7 i

13,439

81

1923 16/n

Mälarens regleringskommission ..................

—

—

12,000

—

12,000

—

1924 ,0/6

Upprättandet av normaltyper till brandord

ni n gar ................................................

3,000

—

—

—

3,000

—

1924 ,2/u

Biträde vid behandling av järnvägsstyrelsens

1

förslag till ändringar i gällande järnvägs-

trafikstadga.........................................

5,340

20

. -

—

5,340

20 i

1924 21/ii

Dito med bearbetande av förslag till lag om

enskilda vägar m. m............................

7,660

—

7,474

—

15,131

—j

1925 */n

Garagesakkunniga ....................................

—

—

1.100

—

1,100

—!

1926 lf>/4

Sakkunniga i fråga om obligatorisk ansvars-

försäkring för motorfordon m. m.........

—

—

2,002

50

2,002

50 j

1926 2l/5

Granskning av lagförslag rörande enskilda

järnvägars bokföring..............................

—

—

184

18

184

13;

Säger för kommunikationsdepartementet

25,358

27

26,842

37

52,200

64

Finansdepartementet.

1920 22/e

Socialiseringsnämnden .............................

521,874

79

74,440

66

596,315

45

1924 "It

1924 års skatteuppbördssakkunniga............

13,229

58

30,115

35

43,344

93

1924 21/s

1924 års bankkommitté ........................

8.022

16

14,624

66

22,646

82

1924 ”/a, I

Sakkunniga i fråga om den direkta beskatt-

81/i» [

ningen till stat och kommun m. m. (1924

1925 8/‘ 1

års skatteberedning) .................. .........

19,409

29

54,592

28

74,001

57

1924 *7»

Dito i fråga om ekonomiska föreningars spar-

kasserörelse......................................

—

—

6,799

94

6,799

94

1925 23/i

1925 års tulltaxerevision .......................

7,161

66

18.884

56

26.046

22

1925 «/»

Upprättande av författningsförslag angående

den statliga inkomst- och förmögenhets-

beskattningen.......................................

3,204

57

484

95

3,689

52

1925 "It

Sakkunnig vid beredning av fråga om ny

tullstadga.............................................

—

—

11,514

10

11,514

10

1925 12/e

Kronans fastighetskommission av år 1925 ...

—

—

12.971

68

12,971

68

1925 "In

Utredning angående verkan av gällande be-

stämmelse om tullrestitution å mjöl.........

—

—

250

—

250

—

1926 le/4

Sakkunnig för vis

traktatförhandlingarna med Tyskland......

—

—

654

45

654

45

1926 7e

Biträde vid utarbetande av vissa proposi-

tioner...................................................

—

—

150

—

150

—

1926 4/e

Dito vid utarbetande av förslag till fonde-

rings- och upplösningsskatt för vissa bolag

_

ISO

—

150

—

Säger för finansdepartementet

572,902105

225,63216»

798,534''G8

- 208 -

——■

1

2

8

:

1902 Va

Ecklesiastikdepartementet.

Ortnamnskommittén ................................

75,052

88

75,052

38

1924 o/b

Sakkunniga i fråga om inträdesfordringar
m. m. vid särskild utbildningskurs för små-skollärarinnor för vinnande av folkskollärar-kompetens ........-.................................

2,772

50

2,772

60

1925 23/i

Sakkunnig i fråga om det ecklesiastika
arrende väsen det .................................

5,912

60

2,296

_

8,208

60

1925 l*/«

Dito i fråga om vissa ecklesiastika jordfrågor

—

—

8,296

75

8,296

75

1925 18/e

Sakkunniga i fråga om gallring av verifika-tionerna till landskontorens kassaredo-görelser ................................................

10,006

07

10,006

!

0 7 j

Säger för ecklesiastikdepartementet

83,737

48

20,598

82

104,336

30

1925 7/i

Jordbruksdepartementet.

Mul- och klövsjukesakkunniga ................

988

22,126

86

23,114

86

1925 e/s

Sakkunniga rörande kolonisation å mark i
enskild ägo (1925 års kolonisation ssak-kunniga) ............................................

11,227

95

11,227

95

1925 sl/8

1925 års undersökningskommission för upp-låtelse av jord.......................................

_

17,629

_

17,629

_

1920 ,6/i

Biträde vid behandling av mul- och klöv-sjukesakkunnigas betänkande m. m.........

_

_

1,688

50

1,688

50

1926 16/i

Vetesakkunniga .......................................

—

—

4,563

80

4,563

801

1926 29/i

1926 års kvamundersökning .....................

—

—

7,898

74

7,898

74

Säger för jordbruksdepartementet

988

—

65,134

85

66,122

85

1919 2Vi»1,

| 1925 4/12 j

1

Handelsdepartementet-

Sakkunniga jämlikt § 4 i förordningen den
24 oktober 1919 med närmare föreskrifter
rörande tillämpningen av lagen om arbets-tiden å svenska fartyg...........................

353

60

353

50

| 1920 “/v

Svenska hjälpkreditkommittén ..................

37,801

20

8,274

—

46,075

20

19218/i, 31/i2

Sakkunniga för biträde åt kommerskollegium
och socialstyrelsen vid upplysningsverk-samheten å de ekonomiska och sociala
områdena............................................

67,013

54

13,614

82

80,628

36

1921 “/8 1

Sjöfartsavgiftssakkunniga...........................

9,366

55

7,400

80

16,767

85

1924 “/g /
j 1923 s9/e

Biträde vid utredningsarbeten i samband
med pågående förhandlingar om handels-traktat med Spanien och Tyskland .........

3,700

2,400

6,100

1925 28/8

Revision av mellan Sverige och Danmark
träffad överenskommelse angående rättighet
till idkande av kustfart .....................

466

80

466

80

! 1925 18/g

Överingenjören A. F. Wahlberg för resa till
Madrid .............................................

_

-

1,011

—

1,011

Säger för handelsdepartementet

117,881

291 33,520| 9 2

151.402

21

j

Summa

1,122,533

81

694,5r>6

56

l,*17,0y0 fi6

Summa summarum

2,241,466159

i,19O,O2O!09

3,431,486|68

— 209 —

Justitiedepartementet:

Kostnader enligt A).......................................

» » B) ....................................

Utrikesdepartementet:

Kostnader enligt A) .......................................

* » B) .......................................

Försvarsdepartementet:

Uantförsvaret:

Kostnader enligt A) ....................................

» »B) ....................................

Sjöförsvaret:

Kostnader enligt A) ...................................

» » B) ....................................

Socialdepartementet:

Kostnader enligt A) .......................................

» > B) ......................................

Kommunikationsdepartementet:

Kostnader enligt A) .......................................

» » B) .......................................

Finansdepartementet:

Kostnader enligt A) .......................................

» » B) ....................................

Ecklesiastikdepartementet:

Kostnader enligt A) .......................................

» » B) .......................................

J ordbruksdepartementet:

Kostnader enligt A)......................................

» » B) .......................................

Handelsdepartementet:

Kostnader enligt A) ......................................

» » B) .......................................

Summa 14

Kostnader
under revisionsåret
enligt
förestående
tabell

Inkomster för
respektive
kommittéanslag -

Bruttoutgifter
enligt
budgetredovisningen -

39,191

172,054

33

36

| 497

12

211,742

12,441

2,500

19

} -

—

14,941

38,485 29
48,373 99

| 38

99

86,898

11,349 76
45,082 88

\ 426

05

56,858

111,534 05
54,815 79

| 3,494

28

169,844

13.467

26,842

92

87

| 7,842

14

48,152

80,979 93
225,632 6 3

| 2,212

29

308,824

131,451

20,598

49

82

| 1,230

80

153,281

23,531

65,134

28

85

| 7,353

55

96,019

33,031

33,520

85

92

| 228

81

66,780

63

1,190,020(09] 23,323| 58 j 1,213,343162;

#

14 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. II.

RIKSDAGENS REVISORERS

BERÄTTELSE

OM DEN ÅR 1926 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

STATSVERKETS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1925—30 JUNI 1926

DEL III

FÖRKLARINGAR

STOCKHOLM 1927
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

tfJittiiOr ’ /A :■* ? N MfrAUi

r t f >

VE

kJ fj v

: *

«

i A

.(<

— 3 —

Fångvårdsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 4, § 2.

Till Konungen.

Till följd av Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 27 december 1926 i anledning
av vad riksdagens revisorer anfört beträffande straffängelset i Kristianstad
har fångvårdsstyrelsen från direktören vid nämnda fängelse inhämtat
yttrande och får med överlämnande av detsamma i bestyrkt avskrift i underdånighet
meddela, att styrelsen, som i fråga om andra fångvårdsanstalter,
där så visat sig erforderligt, redan vidtagit sådana anordningar i fångköken!
att imma i möjligaste mån därifrån avlägsnas, kommer att beträffande
straffängelset i Kristianstad verkställa erforderliga anordningar för rättande
av påtalade olägenheten, om vilken icke förut anmälan inkommit till styrelsen.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, överdirektör,
 byråchefen Wijkmark och tillförordnade byråchefen Lindström, den
senare föredragande.

Stockholm den 3 januari 1927.

Underdånigst:

VIKTOR ALMQUIST.

K. Wallén.

Bil.

Direktören vid straffängelset i
Kristianstad.

Till kungl. fångvårdsstyrelsen.

Anmodad inkomma med yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört beträffande ventilationen i härvarande fängelses kök, får jag vördsamt
anföra följande:

Anmärkta missförhållande i avseende på fängelsekökets ventilation är icke
av. så att säga permanent beskaffenhet, utan är huvudsakligen beroende av
Kristianstadsortens säregna klimatiska förhållanden, i det att vid vissa
vindar liksom också vid längre regnvädersperioder, på grund av då rådande
synnerligt lågt lufttryck härstädes, rök och imma vid eldning och kokning
uti samtliga fängelsets lokaler gärna vill »slå in» uti rum och kök och är
svår att avlägsna medelst förefintliga ventilationsanordningar.

Statsrevisorernas besök å fängelset inträffade vid ett dylikt tillfälle, då
fönster och dörrar i fängelsets kök måste öppnas för immans avlägsnande.
Vid andra väderleksförhållanden än de ovan antydda, äro de påtalade olägenheterna
däremot mindre framträdande och besvärande.

Genom anbringandet av en s. k. »fläkt» uti kökets yttervägg torde emellertid
en fullt tillfredsställande ventilation kunna under alla förhållanden ernås.
 Remisshandlingarna återställas härjämte.

Straffängelset i Kristianstad den 31 december 1926.

Axel Thörnqvist.

4

Arméförvaltningens civila
departements

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 9,

§§ 6 och 7.

Till Konungen.

Arméförvaltningens civila departement å kameralbyrån, som med anledning
av riksdagens revisorers berättelse av den 15 nästlidne december om verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1925—1926 m. m. har att avgiva
utlåtande över de i §§ 6 och 7 av nämnda berättelse framställda anmärkningar,
 får härmed med överlämnande av chefens för artilleri- och ingenjörhögskolan
i ärendet avgivna förklaringar samt inspektörens för militärläroverken
däröver lämnade yttrande i underdånighet för egen del anföra
följande.

Beträffande den i § 6 framställda anmärkningen, att å vissa till chefens
för artilleri- och ingenjörshögskolan förfogande ställda anslag uppstått avsevärda
besparingar, vilka av revisorerna ifrågasatts kunna till större delen
tagas i anspråk för statsregleringsändamål, får departementet till en början
med avseende på den påvisade reservationen å högskolans andel av undervisningsanslaget
i underdånighet framhålla, att det i fråga om de olika skolornas
jämförelsevis små andelar av nämnda reservationsanslag alltid av departementet
ur självhushållningssynpunkt ansetts gagneligt, om under vissa år
besparingar kunnat bildas, med vilka det under andra år blivit möjligt att
täcka sådana utgifter av olika slag, vilka icke kunnat förutses vid uppgörandet
av anslagsberäkningen för varje budgetår.

Givetvis böra dess besparingar icke få växa sig allt för stora, utan — då
så visat sig kunna utan olägenhet ske — tagas i anspråk för fyllande av en
del av de utav vederbörande skolchef anmälda medelsbehoven, då förslag
avgives om anslagsberäkningen för ett kommande budgetår. Detta har också
av departementet i åtskilliga fall, även beträffande artilleri- och ingenjörhögskolans
anslagsandel, tillämpats. Sedan budgetåret numera omlagts från
kalenderår till tiden mellan 1 juli det ena året Och den 30 juni det därpå
följande året, har emellertid uppstått stor svårighet för departementet att
vid anmälan av lantförsvarets medelsbehov för nästa budgetår, vilken anmälan
skall insändas senast den 31 augusti, vinna tillräcklig kännedom om
den verkligt disponibla behållningen å varje skolas anslagsandel. Såsom
framgår av chefens för artilleri- och ingenjörhögskolan förut berörda förklaring
i förevarande ärende punkt 2 (sid. 6 och 7) kvarstodo vid utgången
av budgetåret 1925—1926 vissa ännu icke bestridda kostnader för ett sammanlagt
belopp av 13,266 kronor 53 öre avseende övningskostnader under
tiden juli till och med september 1926 för åren 1924—1926 års allmänna
och högre kurser. Liknande utgiftsrester vid ett budgetårs utgång, vilka
omöjligen under loppet av augusti månad kunna av departementet till sin
storlek bestämmas, måste alltid befaras minska den bokförda behållningen,
varför departementet ansett sig böra med stor varsamhet föreslå anlitande
av en sådan behållning för fyllande av medelsbehov under nästkommande
budgetår.

Sedan genom chefens för artilleri- och ingenjörhögskolan förklaring i förevarande
ärende framkommit, att såsom nettobehållning till innevarande bud -

— 5 —

getår kvarstår ett belopp å 36,410 kronor 81 öre, anser sig emellertid departementet
böra hemställa om en sådan jämkning av högskolans i arméförvaltningens
underdåniga skrivelse den 31 augusti 1926 anmälda medelsbehov
för budgetåret 1927—1928, att de av arméförvaltningen i nämnda skrivelse
till nyanvisning tillstyrkta beloppen, 2,070 kronor för anskaffning av viss
laboratoriemateriel och 2,000 kronor för komplettering av biblioteket, i stället
torde böra utgå av ifrågavarande reservationsmedel. Av den därefter återstående
nettobehållningen, (36,410:8 1—4,070), 32,340 kronor 81 öre, torde
ytterligare förslagsvis 10,000 kronor kunna utan större olägenhet för högskolan
tagas i anspråk för fyllande av dess medelsbehov under budgetåret
1927 — 1928. Gent emot skolchefens i förklaringen (sid. 9) gjorda uttalande,
att den nu befintliga nettobehållningen vore erforderlig för kostnader, som
stodo i samband med högskolans flyttning m. m., må nämligen erinras, att
utöver de av riksdagen anvisade medel Eders Kungl. Maj:t genom nådigt
brev den 10 december 1926 för flyttningen och därmed sammanhängande
kostnader anvisat ytterligare 24,700 kronor från anslaget till extra utgifter.
Efter ovan föreslagna beskärningar av nettobehållningen skulle i allt fall
därav kvarstå ett belopp av omkring 22,000 kronor.

Den av statsrevisorerna framhållna önskvärdheten av ändrade beräkningsgrunder
för högskolans undervisningsanslag har, såsom skolchefen (å sid. 9)
framhållit, redan uppmärksammats i högskolans medelsäskanden för nästkommande
budgetår, i vilka använts en på flera års bokföringssiffror grundad
å-prisberäkning per elev, innefattande kostnaderna såväl för hans sommaroch
vinterfältövningar samt artilleriövningar, som för hans expensartiklar
av olika slag ävensom resor. Denna nya beräkningsgrund, vilken arméförvaltningen
i sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1926 ansett sig
böra godkänna, torde böra prövas åtminstone några år framåt.

Beträffande de av statsrevisorerna omnämnda reservationerna å anslagen
till studiestipendier och till skrivmaterialier, expenser m. m., vilken
sist nämnda behållning jämlikt nådigt brev den 30 september 1926 till
fullo tagits i anspråk för uppvärmning m. m. av arméns underofficersskolors
lokaler i stora tyghuset, torde vid vad av skolchefen förklarats
få bero.

Likaledes torde den av statsrevisorerna i § 7 framställda anmärkningen,
att försäljningsmedel för vissa läroböcker oriktigt tillgodoförts skolans undervisningsanslag
i stället för anslaget till extra utgifter, icke erfordra någon
åtgärd av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen, då arméförvaltningens civila
departement givetvis genom sin revision kommer att övervaka, att den utlovade
överföringen blir verkställd.

Stockholm den 8 januari 1927.

ÅKE HASSELBLAD.

Underdånigst:

LUDVIG WIDELL.

G. Almgren.

6 —

Bil. 1.

Chefens för kungl. artilleri- och
ingenjörhögskolan

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande, del 1, sid. 9,

§§ 6—8 och 14.

Till inspektören för militärläroverken m. m.

Med anledning av militärinspektionens skrivelse den 30 december 1926,
nr 1040, får jag härmed vördsamt anföra följande beträffande i riksdagens
revisorers berättelse 1926 framställda erinringar vid granskning av kungl.
artilleri- och ingenjörhögskolans räkenskaper för budgetåret 1925—1926.

Att högskolans reservationer enligt bokslutet, »årsräkenskapen», den 30
juni 1926 måste förefalla stora och att detta förhållande därför synes kräva
en närmare förklaring är uppenbart.

Här skall då först i allmänhet framhållas, att högskolan för närvarande
befinner sig uti en omorganisationsperiod, vilken började med de försöksvis
anordnade kurserna 1924—1926 och ännu alltjämt fortgår under de likaledes
försöksvis anordnade kurserna 1926—1928. Under dessa försöksvisa
kurser gäller det först att finna en tidsenlig, d. v. s. en i såväl rent militärt
som i vetenskapligt och tekniskt hänseende lämplig och efter 1925 års
försvarsordning anpassad form och omfattning för arbetet vid högskolan.
Sedan tillräcklig erfarenhet angående denna form och omfattning föreligger,
men ej heller tidigare, kan ett förslag till organisation och reglemente
m. m. för högskolan uppgöras. Det kan nu förutses, att i samband härmed
vissa mindre regleringar uti högskolans stater och anslag komma att visa
sig erforderliga. Att redan nu under omorganisationsperioden vidtaga några
andra organisatoriska förändringar än de, vilka direkt haft samband med
1925 års härordningsbeslut, har dock icke synts lämpligt och därför ännu
ej heller föreslagits, ty dylika förändringar kunde då knappast förväntas få
annat än en provisorisk natur. Förarbeten härför hava emellertid redan
börjat under sistlidna höst.

Denna synpunkt gäller för närvarande högskolans samtliga förhållanden
och har därför här anförts, innan nedanstående detaljupplysningar lämnas
rörande de uti riksdagens revisorers berättelse anförda erinringarna rörande
högskolans räkenskaper i deras skrivelse §§ 6, 8 och 14. — §7 åter, som
rör ett bokföringsfel, behandlas dock även den i samband med övriga paragrafer.

A. Anslaget till undervisning och praktiska övningar.

Reservationens belopp var enligt högskolans bokslut (»årsräkenskap»):

1. Allmänna synpunkter.

2. § 6 i herrar revisorers berättelse.

den 1 juli 1923
» 1 » 1924

» 1 » 1925

» 1 » 1926

kronor 25,160: 4 7
» 38,467:5 3

» 40,912: 13

50,477: 34

— 7 —

Huvuddelen av de utgifter, som skola bestridas från detta anslag komma
på högskolans praktiska övningar.

Före den försöksvisa organisationens ikraftträdande ägde dessa övningar
rum

för de allmänna kurserna varje år med en mindre del i februari och
huvuddelen i augusti,

för de högre kurserna vart annat år under sommaren.

Så länge som budgetåret sammanföll med kalenderåret voro utgifterna
för fältövningarna betalda vid budgetårsskiftet. Det uppstod alltså då inga
skenbara besparingar på detta anslag.

Efter de försöksvisa kursernas början och sannolikt även allt framgent komma
de praktiska övningarna att äga rum

för de allmänna kurserna vart annat år med en mindre del på våren
(februari—mars) och huvuddelen på sommaren (juni—juli);

för de högre kurserna vart annat år på sommaren (maj—september).

Även sedan budgetåren blivit omlagda till den 1 juli —30 juni, synes det
emellertid angeläget, att vid kostnadsberäkningarna alltjämt bibehålla sambandet
mellan kurs och budgetår, d. v. s. att det räknas med anvisningarna
för budgetåren 1926 —1927 och 1927—1928 för att täcka kostnaderna för de
övningar, som tillhöra kursen 1926—1928. Endast härigenom liar högskolan
möjlighet att vid inträdande behov lägga om tidpunkten för de praktiska
övningarna, utan att av ekonomiska skäl vara tvingad att räkna med
ställningen den 1 juli. Men härigenom kan ju även en skenbar och för
stor reservation komma att visas av bokslutet den 1 juli.

Då högskolans andel uti undervisningsanslaget om möjligt torde böra beräknas
ungefär lika för varje år, men användningen huvudsakligen äger
rum vart annat år, såsom av det ovanstående framgår, måste en avsevärd
reservation uppstå efter varje sådant år, då fältövningar icke hava ägt rum.
Följande år kommer emellertid denna normalt att väsentligen åtgå.

I det ovanstående har framhållits, att det icke är säkert, att den reservation,
 som synes av anslagens ställning enligt räkenskaperna den 1 juli, även
hänför sig till samtliga utgifterna för undervisningen under den då pågående
kursen. Detta har just varit fallet sommaren 1926, då de båda högre kursernas
fältövningar infallit så, att utgifterna för desamma väsentligen likviderats
efter den 1 juli. Med hänsyn härtill bör reservationen på undervisningsanslaget
upptagas till ett 13,266 kronor 53 öre lägre belopp än uti räkenskaperna.
 Av detta belopp voro, vilket av årsräkenskapen framgår, 12,000: —
kronor utlämnade såsom förskott för praktiska övningar, på grund av att
dessa vid årsräkenskapens uppgörande icke voro avslutade. Kungl. arméförvaltningens
civila departement har i skrivelse den 7 juli 1926, nr 3258,
lämnat sitt bifall till, att ifrågavarande förskottsbelopp balanserades över
budgetårsskiftet.

Då härtill kommer, att ett belopp av 800 kronor jämlikt riksdagens
revisorers berättelse, § 7 (se nedan under 3) felaktigt bokförts å högskolans
anslag till praktiska övningar m. m. och därifrån omedelbart överföres, bör
reservationen på detta anslag upptagas till 50,477: 3 4—13,266: 5 3—800: —
= 36,410 kronor 81 öre.

Emellertid är även detta belopp för reservationen under normala förhållanden
allt för högt, om icke alldeles särskilda skäl förelågo härför. Alltsedan
1920 har det för högskolans chef stått klart, att ett ombyte av lokaler
snart vore att förvänta. Med hänsyn härtill hava vissa för moderniseringen
av högskolans undervisningsmateriel och inventarier önskvärda an -

8 —

skaffningar uppskjutits, till dess att flyttningen bleve verkställd. Härför
avsedda medel hava alltså undan för undan reserverats. Utnyttjandet av
denna reservation avses alltså att äga rum i samband med flyttningen,,
d. v. s. under innevarande och nästkommande budgetår. Genom Kungl.
Maj:ts beslut bestämdes vidare, att de försöksvis anordnade allmänna kurserna
1924—1926 endast skulle omfatta en årgång officerare; de 1925 och
1926 avhållna fältövningarna hava därför omfattat ett mindre antal övningsdagar,
 än vad fallet skulle hava varit enligt högskolans organisation
av 1916.

Det har emellertid måst framstå såsom angeläget, att så vitt möjligt varit
utan att eftersätta undervisningens programenliga gång, söka erhålla en
reservation av betryggande storlek just på undervisningsanslaget, vilket
bland annat även skall tillgodose högskolans undervisningsmateriel och laboratorieinventarier.
 Med hänsyn härtill hava utgifter, som kunnat föras på
andra anslag, även blivit dit överförda.

B. Anslaget till studiestipendier.

Detta anslag kvarstår till summan oförändrat sedan 1898 och är med
hänsyn till stipendiernas ändamål och till högskolans elevantal i behov av
en reglering uppåt, varom dock icke här något förslag ännu kan göras (se
ovan under 1). Att trots detta en reservation har kunnat uppstå, beror på
att elevantalet på de allmänna kurserna 1924—1926, för vilkas elever dessa
medel i första hand användas såsom understöd, var synnerligen litet, under
det att de följande allmänna kurserna skulle bliva större än det normala.
Högskolans chef föreslog därför, att icke hela det disponibla beloppet skulle
utdelas; reservationen nedgick dock från 650 till 350 kronor under kursen

1924—1926. Att reservationen visar 475 kronor den 1 juli 1926 och icke
350, beror på att en elev avgått från högskolan före den sista utbetalningen,
som för honom omfattade 125 kronor, vilka alltså besparades och med vilket
belopp därför även reservationen har stigit.

C. Anslaget för skriv mat er ialier och expenser.

Högskolans andel uti detta anslag rör endast bränsle och lyse. Den reservation,
 som finnes på detta anslag har redan tagits i bruk av kungl. arméförvaltningens
civila departement jämlikt skrivelse den 27 oktober 1926,
d.-nr 4855, vadan alltså nu inga reserverade medel där kvarstå.

D. Anslaget för hästlega.1

Vissa av högskolans praktiska övningar hava i regeln anordnats vid något
av artilleriets truppförband, från vilket hästar och personal samt stundom
även fordon hava lämnats. I ersättning härför hava dessa truppförband
då erhållit viss del av hästlejningsanslaget. Men dessutom hava vissa medel
ställts till chefens för högskolan förfogande för lejning (förhyrning) av hästar
och transportmedel. Chefen för högskolan har årligen hos inspektören för
artilleriet begärt en viss anvisning ur hästlejningsanslaget och har därav
en summa motsvarande högst 444 hästlejningsdagar begärts. I vissa fall,
då svårighet förefanns att anvisa hela detta belopp och om högskolan samtidigt
redan hade någon nämnvärd reservation härpå, hava dock väsentligt
mindre belopp begärts, såsom av nedanstående framgår:

1 Beträffande anmärkningen i denna punkt har förklaring avgivits av arméförvaltningens
intendentsdepartement efter artilleriinspektörens hörande.

— 9 —

—

Anslag

belopp

tion

Anmärkningar

1921 .................................

1,554

1,307

Härav kronor 1,000 till A 3.

till år 1922 ........................

2,418

45

1922 ..............................

1.554

—

1,744

—

» » 1,300 till A 1, A 4

till år 1923 ........................

2,228

45

o. A 5.

Vi—50/e 1923........................

400

—

273

—

till budgetåret 1923-1924......

2,355

45

budgetåret 1923—1924 .........

1,456

—

ö5

95

till budgetåret 1924—1925 ■■

ö,/7o

50

budgetåret 1924—1925 .........

100

—

651

85

till budgetåret 1925—1926......

3,224

15

budgetåret 1925—1926 .........

1,600

—

389

90

till budgetåret 1926—1927......

4,448

25

budgetåret 1926—1927 .....

1,684

—

Avseende övningar före d. l/i 1926

verklig reservation till budget-

året 1926—1927 ...............

2,764

25

d. v. s. att reservationen på anslaget i verkligheten uppgår till 4,448: 2 5 1,684 — 2,764 kronor

25 öre.

Dessa medel äro alltså (jämlikt generalorder 18 maj 1926, nr 778) nu avsedda
att vid behov användas under fältövningar. Skulle emellertid en dylik användning
ieke vidare tillåtas eller denna reservation användas för annat ändamål,
 kommer en motsvarande belastning att överflyttas till undervisningsanslaget
(se 5 här nedan).

E. Med anledning av herrar revisorers uttalande skall härmed slutligen
anföras:

att reservationerna den 1 juli 1926 enligt A—D här ovan torde böra
beräknas till

A. övningsanslaget.................................................................... kronor 36,410: 8i

B. Stipendieanslaget ................................................................ * 475:

C. Expenser (Bränsle m. m.) ................................................ *

D. Ilästlega................................................................... »___2»764; 26

Summa kronor 39,650: os,

att, ehuru detta belopp för normala fall kan synas vara väl högt, detsamma
dock med hänsyn dels till högskolans ännu icke avslutade flyttning
och i samband med denna stående kompletteringar av inventarier för kostnader
utöver härför särskilt till förfogande ställda medel (kungl. brev 30
april 1926 85,000 och kungl. brev 10 december 1926 24,700, eller tillsammans
109,700 kronor), dels till det nuvarande onormalt stora elevantalet
vid högskolans allmänna kurser, dels till att erfarenhet ännu saknas om
vissa i samband med användningen av de nya lokalerna stående kostnader,
icke måtte göras någon ändring uti chefens nuvarande dispositionsrätt över
reservationerna, varken beträffande A, B eller D,

att den av herrar revisorer framkastade tanken på nya beräkningsgrunder
för högskolans anslag redan av chefen har vidtagits vid beräkningen av
andelen uti undervisningsanslaget för 1927—1928 (A. I. H. S. nr 273/1926),
samt _

att även undervisningsanslaget torde erfordra någon reglering sedan 192a
års försvarsordning hunnit fullständigt genomföras och högskolans kurser
åter få ett normalt och tämligen konstant antal elever. Detta torde därför
lämpligen även kunna ske vid i 1 här ovan nämnda tidpunkt.

— 10

3- § 7 i herrar revisorers berättelse.

Den 1 februari 1926 inlevererade bibliotekarien 1,223 kronor 80 öre utgörande
medel för försålda böcker och beloppet har felaktigt i sin helhet uppdebiterats
å kol. 125 b (biblioteket). Uppdelningen av de olika posterna av bokinkomster
har i fjor icke av mig kontrollerats och har därför felet ej heller
iakttagits. De påtalade 800 kronorna avse Liljeströms lärobok i högre
matematik och teoretisk mekanik; beloppet skall alltså rätteligen debiteras
på kol. 235, extra utgifter, å vilken titel kostnaderna för lärobokens tryckning
m. m. förts.

Anmärkningen erkännes tacksamt och skall felet snarast rättas genom
att sagda belopp — 800 kronor — innevarande månad överföres till kol. 235.

4. Herrar revisorers förslag angående gemensam förvaltning (berättelsen § 8).

Uti § 8 hava herrar revisorer anfört, att det syntes böra undersökas,
huruvida icke högskolans kassaförvaltning skulle kunna sammanslås med
annan myndighets.

Det skall här framhållas, att högskolans redogörare utom bestridandet
av den rena kassatjänsten även har att ombesörja skötseln av skolans
inventarier liksom ock att handlägga högskolans kamerala ärenden i
övrigt, bland vilka ett flertal äro av den art, att deras handläggning endast
kan anförtros åt en speciellt tekniskt utbildad officer. Dylika ärenden
äro exempelvis sådana som angå upphandling av kemikalier och
Övriga laboratorieeffekter. Dessutom biträder han både vid planläggningen
och utförandet av högskolans praktiska övningar.

Vidare maste sannolikt uppbörden jämväl av högskolans undervisningsmateriel
bliva honom ålagd, enär adjutanten, vilken för närvarande har
densamma om hand, icke längre kan medhinna detta arbete.

De göromål, som tillhöra nu nämnda arbetsuppgifter, hava givetvis
något ökats på grund av att de båda allmänna kurserna måst bliva tvååriga,
 varigenom vardera kursen numera omfattar två årgångar officerare
såsom elever i stället för endast en såsom tidigare varit fallet. Ifrågavarande
arbete kan ej heller lämpligen överlåtas på högskolans lärare,
utan måste i händelse av redogörarebefattningens indragande annan person
härför anställas.

Även om kassagöromålen skulle överflyttas till annan institution inom
fastigheten, östermalmsgatan 8, måste alltså en särskild person anställas
för handläggandet av nu avhandlade arbetsuppgifter vid högskolan.

5. § 14 i herrar revisorers yttrande.

Under 2 D och 2 E här ovan hava vissa av chefens för högskolan synpunkter
för användningen av högskolans andel ur häst,lejningsanslaget
framhållits. Beräkningsgrunderna för denna andel — av ålder har härför
avsetts 444 hästlejningsdagar per år — synas visserligen vara i det
knappaste laget (omkring 60 officerare med vissa ordonnanser under 14
dagar vart annat år), men ändå tillsvidare kunna bibehållas.

Den^ påtalade användningen av medel från hästlejningsanslaget har
skett I överensstämmelse med bestämmelseimia i generalorder den 25/4
1923, nr 552, den 29/4 1924, nr 545, den 27/3 1925, nr 382, och den 18/5 1926,
nr 778. Anledningen härtill har även ovan angivits vara, att en större reservation
än normalt är behövlig på undervisningsanslaget på grund av

11

omständigheter, som sammanhänga med högskolans flyttning till nya
lokaler.

Tanken att högskolans andel uti hästlejningsanslaget icke skulle uttagas,
åt vilken tanke herrar revisorer givit uttryck, synes emellertid även ur en
annan synpunkt vara värd den största uppmärksamhet. Högskolans allmänna
kurser avses nämligen att framdeles programenligt avhålla huvuddelen
av sina fältövningar under ett par veckor med början omedelbart
efter midsommar. Detta synes med hänsyn till arbetets vid högskolan
organisation och till tiden för elevernas trupptjänstgöring enligt 1925 års
försvarsordning vara lämpligt och därför ej heller böra ändras. I olikhet
mot vad fallet varit under förutvarande organisationsform för armén,
kunna emellertid vid denna tid på året de båda fältartilleriregementen,
som därtill äro i tur, numera knappast utan svårighet avvara de kontingenter
av personal och ridhästar, som erfordras för vardera fältövningsavdelningen;
skulle dessa, kontingenter avgå, torde det nämligen vara fara
värt, att trupputbildningsarbetet förryckes eller åtminstone lider avsevärt
avbräck. Det synes därför icke osannolikt, att ett anordnande av
högskolans fältövningar utan anlitande av regementenas personal och
hästar måste tagas under övervägande i samband med den under punkt 1
här ovan omnämnda regleringen av högskolans stater och anslag, varvid
utgifterna för skjutsar och dylikt i enlighet med herrar revisorers förslag
torde böra föras över till undervisningsanslaget. Det synes dock viktigt,
 att högskolans chef för framtiden beredes full valfrihet att anordna
fältövningarna antingen med motorfordon eller till häst.

Ovannämnda överföring av medel medför dock en ökning av högskolans
övriga anslag. Denna ökning kommer även sannolikt att avsevärt överstiga
de från hästlejningsanslaget nu överförda medlen på grund av att
fältövningarnas kostnader i regeln bliva lägre om de utföras till häst än
på motorfordon. Ifrågavarande överföring kan för övrigt endast tillstyrkas,
 under förutsättning att inspektören för artilleriet bemyndigas efter
samråd med inspektören för militärläroverken använda viss del av detta
anslag för hästlejningsändamål, varom anteckning i högskolans stat synes
böra införas.

Med anledning av ovanstående får jag härmed vördsamt hemställa, att
generallöjtnanten behagade vidtaga sådana åtgärder,
att högskolans chef föreslås att bibehållas vid sin nuvarande dispositionsrätt
över reservationerna på högskolans anslag,

att för närvarande ingen ändring uti organisationen av högskolans
kassaförvaltning måtte förordas, samt

att varje ändring uti nu gällande grunder för användningen för högskolans
rökning av hästlejningsanslaget måtte avböjas.

Remisshandlingen återgår.

Stockholm den 4 januari 1927.

Axel Lagerfelt.

Chef för kungl. artilleri- och ingenjörhögskolan.

H. Reutercrona.

— 12 —

Bil. 2.

MUitttrläroverksinspektlonen.

I ärendet får jag äran hänvisa till bifogade yttrande av chefen för artilleri-
och ingenjörhögskolan. I anslutning till vad där uttalas får jag
framhålla,

att skolchefen icke lämpligen kan berövas sin dispositionsrätt över de
påtalade reservationerna redan av det skälet, att ifrågavarande medel i
huvudsak behöva tagas i anspråk för bestridande av kostnader i samband
med skolans flyttning;

att grunderna för beräkningen av skolans undervisningsanslag icke böra
undergå någon mera väsentlig ändring förrän slutligt beslut om undervisningens
organisation fattats;

att en sammanslagning av flera av de mindre kassaförvaltningarna i
Stockholm är förenad även med olägenheter, men att mot utredning i
ärendet icke är något från min sida att erinra; samt

att ändring uti nu gällande grunder för användningen för artilleri- och
ingenjörhögskolans räkning av hästlejningsanslaget ur praktisk synpunkt
icke är ändamålsenligt, men under de av skolchefen angivna förutsättningarna
låter sig genomföras.

Stockholm den 5 januari 1927.

C. M. Fallenius.

Inspektör för militärläroverken m. in.

Georg Ahlström.

Arméförvaltningens civila
departements

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 10, § 8.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1926 har Eders Kung!. Maj:t anbefallt
arméförvaltningens vederbörande departement att avgiva underdånigt
utlåtande, i anledning av vad riksdagens revisorer uti sin den 15
december 1926 avgivna berättelse om verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under,
bland annat, § 8 anfört rörande minskning av antalet kassaförvaltningar
vid armén; och får till åtlydnad härav arméförvaltningens civila departement,
 med överlämnande av i ämnet infordrade yttranden, i underdånighet
anföra följande.

De medel, som erfordras för ett truppförband, en formation eller myndighet
vid armén för bestridande av uppkommande utgifter, kunna ställas
till truppförbandets, formationens eller myndighetens förfogande antingen
genom ackreditering i bank, vare sig riksbanken eller enskild
bankinrättning, eller ock såsom förskott mot framtida redovisning. I
förra fallet organiseras hos myndighet eu särskild kassaförvaltning, i senare
fallet finnes en redogörare anställd för förskottets redovisande. I

— 13 —

bägge fallen måste över medlens användning räkenskaper uppgöras och
avlämnas till arméförvaltningen. Räkenskaperna från underlydande kassaförvaltningar
ingå först till civila departementets bokslutskontor för bokföring
i ämbetsverkets huvudbok samt granskas sedermera tekniskt av
arméförvaltningens vederbörande departement samt kameralt av civila
departementets revision. Räkenskaperna åter från förskottsinnehavare
ingå till civila departementets kassakontor för att bokföras i ämbetsverkets
kassajoumal och granskas av en såsom förhandsgranskare anställd
tjänsteman. 1 förra fallet finnas alltså räkenskaperna från de särskilda
truppförhanden, formationerna och myndigheterna var för sig samlade i
ett, och slutbeloppen av de särskilda slagen av utgifter för de olika grenarna
av arméns organisation kunna lätt avläsas ur räkenskaperna. I det
senare fallet åter bliva de olika myndigheternas utgifter bokförda i följd
med ämbetsverkets egna utgifter. Av lätt insedda skäl kan kassakontrollen
i förra fallet ordnas mera effektivt än i det senare fallet.

Av det nu anförda framgår, att arbetet såväl med primärräkenskaperna
hos respektive myndigheter som inom arméförvaltningen blir detsamma,
 vare sig förvaltningen, av medlen handhaves av en kassaförvaltning
eller såsom förskott av eu redogörare, men att av dessa båda utvägar
den förra är att förorda, dels emedan kontrollen kan ordnas mer effektivt,
dels emedan räkenskaperna, sådana de äro uppställda, statistiskt utvisa de
särskilda kostnaderna av olika slag hos varje institution för sig. Civila
departementet vill redan i detta sammanhang förutskicka, att en arméns
myndighet med omfattande verksamhetsområde med nödvändighet måste
ha sin kassaförvaltning förlagd till samma lokaler, som disponeras av myndigheten,
 eller i varje fall samma fastighet, inom vilken myndighetens lokaler
äro förlagda.

På grund härav förutsätter civila departementet, att statsrevisorerna
med sin ifrågavarande anmärkning icke åsyftat annat än en sammanslagning
av de kassaförvaltningar, som finnas inom samma fastighet. Så
är förhållandet i första hand med de inom fastigheten Östermalmsgatan
nr 8 befintliga kassaförvaltningarna vid krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan,
 generalstaben och fjärde arméfördelningens stab. Enligt
räkenskaperna för sistförflutna budgetår balanserade debet och kredit
vid en var av dessa myndigheter å respektive 117,930, 113,915, 988,741
och 1,041,686 kronor.

Med hänsyn till omfattningen av sin kassarörelse och av praktiska skäl
har var och en av dessa myndigheter var för sig erhållit särskild kassaförvaltning.
 Av de från nämnda myndigheter infordrade yttrandena framgår,
 att, även om krigshögskolans och artilleri- och ingenjörhögskolans
kassaförvaltningar skulle sammanslås, någon indragning av personal därigenom
icke skulle kunna ernås, alldenstund de som redogörare inom respektive
kassaförvaltningar fungerande officerare vid sidan därom innehava
andra uppdrag och äro ålagda andra göromål.

En överflyttning av kassaförvaltningarna vid krigshögskolan och artilleri-
och ingenjörhögskolan till generalstaben skulle, som jämväl av infordrade
yttrandet från generalstaben framgår, erfordra personalförstärkning
hos generalstabens kassaförvaltning. Såväl på grund härav som av
praktiska skäl i övrigt anser sig departementet icke kunna förorda en slidan
utväg. Och vad beträffar frågan om överflyttning av kassaväsendet
vid de bägge högskolorna till fjärde arméfördelningens stabs expedition,
torde allenast böra erinras om, att enligt 1925 års härordning östra armé -

— 14

fördelningen, som, frånsett vissa utökningar, motsvarar den nuvarande
fjärde arméfördelningen, kommer att omfatta ett större antal truppförband
och formationer än de övriga arméfördelningarna samt att denna
arméfördelning härigenom i anseende till omfattningen av arbetsgöromålen
inom fördelningsexpeditionen kommer att bliva den största.

Även inom arméförvaltningens ämbetshus äro flera kassaförvaltningar
förlagda, nämligen, förutom arméförvaltningens huvudkassa, intendenturstabens
och fortifikationens kassaförvaltningar. Beträffande de två
sistnämnda kassaförvaltningama balansera debet och kredit enligt sistförflutna
budgetårs räkenskaper å respektive 440,459 och 910,837 kronor. Av
de inkomna yttrandena framgår, att, jämväl vad angår dessa kassaförvaltningar,
 även om en indragning av den ena eller andra eller bägge av
dessa, kassaförealtningar och överflyttning av göromålen till arméförvaltningens
huvudkassa skulle komma till stånd, någon indragning av
personal därigenom icke skulle kunna ske, alldenstund respektive såsom
redogörare tjänstgörande beställningshavare i allt fall skulle bliva erforderliga
för fullgörande av dem för närvarande påvilande andra göromål
hos respektive myndigheter.

Av det nu. anförda torde alltså framgå, att någon besparing i fråga om
arbetskraft icke kan åstadkommas genom indragning av en eller flera i
samma fastighet förlagda kassaförvaltningar eller överflyttning av kassagöromålen
till annan myndighet. En sammanslagning eller indragning
av dylika kassaförvaltningar skulle däremot hava till följd, alt överskådligheten
över anslagsställningen försvåras för de särskilda institutionerna
och att deras totalkostnader icke kunna direkt utläsas ur räkenskaperna.
Med den nuvarande anordningen hava såväl anslagsställningen som totalkostnaderna
för de särskilda institutionerna utan någon omgång i bokföringen
automatiskt kommit till synes i räkenskaperna.

På grund härav anser sig arméförvaltningens civila departement icke
kunna förorda en sammanslagning i angivna syfte av nu omhandlade
kassaförvaltningar, i synnerhet som någon kostnadsbesparing därigenom
icke lärer vara att förvänta.

Stockholm den 8 januari 1927.

M. RINNANDE!?.

Bil. 1.

Underdånigst:

LUDVIG WIDELL.

Erik G. Wiholm.

Chefen för kungl. krigshögskolan.

Till kungl. arméförvaltningens civila
departement.

Pa grund av departementets skrivelse den 4 dennes med remiss å av riksdagens
revisorer ifrågasatt indragning av kungl. krigshögskolans kassaförvaltnmg
får jag härmed äran anföra följande.

Högskolans kassaförvaltning förestås av biträdande adjutanten (officer
på övergångsstat). Arbetet med kassagöromål upptager blott en mindre

— 15 —

del av dennes arbetstid. En sammanslagning av högskolans kassaförvaltning
med annan dylik kan därför icke medföra indragning av biträdande
adjutantsbefattningen. Någon besparing i arbetskraft uppstår sålunda
icke genom en dylik omläggning, utan kunde en sådan i stället eventuellt
medföra krav på ökad personal vid den kassaförvaltning, med vilken högskolans
eventuellt skulle förenas.

För högskolan själv skulle den ifrågasatta anordningen medföra ökad
omgång vid räkenskapsarbetet samt i övrigt ställa sig oläglig. Vid högskolan
måste nämligen anslagsavräkning, statistik m. m. jämväl föras.
Vidare måste högskolan själv ombesörja de nästan dagligen förekommande
inköpen av materiel m. m. Kontrollen av förbrukning av materiel bleve
försvårad och mera omständlig genom den föreslagna anordningen. Slutligen
bör föredraganden i ekonomiska frågor vara en person, som genom
sin tjänstgöring vid högskolan är fullt inne i arbetet och behoven vid densamma.

Med hänsyn till det ovan anförda, får jag därför avstyrka att högskolans
kassaförvaltning indrages och kassarörelsen övertages av annan kassaförvaltning.

Stockholm den 5 januari 1927.

Harald Malmberg.

Chef för kungl. krigshögskolan.

Claes Wersäll.

Bil. 2.

Kungl. artilleri- och Ingenjörhögskolan.

Till kungl. arméförvaltningens civila
departement.

Med anledning av remissen denna dag på av riksdagens revisorer
ifrågasatt indragning av befattningen som redogörare vid kungl. artillerioch
ingenjörhögskolan får jag härmed äran översända en avskrift av mitt
svar till inspektören för militärläroverken i samma ärende (se sid. 10
och 11).1

Stockholm den 4 januari 1927..

Axel Lagerfelt.

Chef för kungl. artilleri- och ingenjörhögskolan.

IV. B. Hamilton.

1 Chefens för kungl. artilleri- och ingenjörhögskolan här åsyftade skrivelse är härstädes i
sin helhet återgiven (sid. 6-11) såsom bilaga 1 till arméförvaltningens civila departements
yttrande i anledning av riksdagens revisorers uttalande del I, §§ 6 8.

— 16 —

Bil. 3.

Generalstaben.

Till k u n g 1. arméförvaltningens civila
departement.

Med anledning av civila departementets skrivelse av den 4 dennes beträffande
generalstabens kassaförvaltnings eventuella övertagande av kassarörelsen
vid högskolor inom fastigheten östermalsgatan 8 har jag härmed
äran anföra följande.

Inom fastigheten befintliga, lantförsvaret tillhörande högskolor utgöras
av krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan.

Vid krigshögskolan handhavas kassaärendena utan arvode av en av skolans
adjutanter, vid sidan av den ordinarie adjutanttjänstgöringen. En
sammanslagning med generalstabens kassaförvaltning skulle sålunda icke
medföra någon besparing av arbetskraft.

Vid artilleri- och ingenjörhögskolan handhavas kassaärendena av en
redogörare med arvode; förutom den rena medelsuppbörden åligger honom
även en betydande persedelsuppbörd, varjämte han även tages i anspråk
för planläggande av övningar m. m. Redogörare^ arbetsbörda synes därför
ej kunna övertagas av en utomstående kassaförvaltning.

Ifrågasättas kan vidare lämpligheten av att söka utan tvingande skäl
sammanföra kassor och redovisningar för olika anslag på en hand. Ur
kontrollsynpunkt har detta icke visat sig vara lämpligt. Minskad omgång
vid redovisningsarbetet vinnes icke; motsatsen torde snarare inträffa.

Då generalstabens kassaförvaltnings räkenskaper omsluta en summa på

990.000 kronor och rikets allmänna kartverks räkenskaper en summa på

1.600.000 kronor, har ifrågasatts, huruvida ej för kontroll och kontinuitets
skull en pensionerad underofficer borde kommenderas såsom redogörarens
biträde. Skulle högskolornas kassaförvaltningar förenas med generalstabens
och kartverkets, framträder ett oavvisligt behov av ständigt expeditionsbiträde.

Då av ovanstående framgår, att några fördelar ej stå att vinna genom
den i civila departementets skrivelse ifrågasatta sammanslagningen, får
jag sålunda avstyrka vidtagandet av en sådan åtgärd.

Stockholm den 7 januari 1927.

G. Hult.

Befälhavare för generalstaben.

XV. Dgrsen.

Bil. 4.

IV. arméfördelningen.

Stab sexpeditionen.

Till kungl. arméförvaltningens civila
departement.

Med anledning av departementets skrivelse den 4 dennes med förfrågan,
huruvida stabens kassaförvaltning lämpligen kan övertaga kassarörelsen

— 17 —

för någon eller nagla av de inom fastigheten östermalmsgatan 8 befintliga
krigsskolorna, har jag härmed äran anföra följande.

Förutom de kassaärenden, som egentligen finnas vid en arméfördelningsstabs
kassaförvaltning, tillkomna vid IV. arméfördelningsstabens kassa förvaltning
ärenden rörande:

Järvafältet,

Skjutbanorna å Järvafältet och vid Kaknäs,

Tomtören vid Vaxholm samt

Ämbetshuset i kvarteret Kandidaten.

Enligt nådigt beslut den 24 augusti 1926 angående rikets indelning i områden
för värnpliktigas inskrivning m. m. har tillkommit ej mindre än 6
st. rullföringsområden vid arméfördelningsområdet.

Genom 1925 års härordningsbeslut kommer östra brigaden att i förvaltningshänseende
ställas under chefen för IV. arméfördelningen.

Vad sådan utökning av arméfördelningsområdet i förvaltningshänseende
kommer att medföra för ökat arbete inom staben å avd. IV, är ännu svårt
att bedöma, men med hänsyn till ett mobiliseringsverk från Dalälven till
Kalmar torde arbetet bliva avsevärt.

Ur ren organisatorisk synpunkt skulle även stora svårigheter uppstå vid
eventuell överflyttning av krigsskolornas kassarörelse till IV. arméfördelningen.
 Exempelvis skulle ju kunna inträffa, att såväl krigsskolorna som
chefen för IV. arméfördelningen samtidigt hava fältövningar. Huru skall
expeditionsintendenten då kunna vara å tre ställen för handhavande av de
ekonomiska bestyren?

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag på det bestämdaste avstyrka
varje utökning av kassaförvaltningens arbetsbörda utöver den, som den nya
härorganisationen kommer att medföra, på det att expeditionsintendenten
i största möjliga1 utsträckning må kunna biträda vid de rena förvaltningsgöromålen
inom avd. IV.

Stockholm den 5 januari 1927.

Karl Osv. ToU.

A rméfördeln i ngschel.

Bertil Claréus.

Bil. 5.

Intendenturkårens chefsexpedition.

Till kung! arméförvaltningens civila
departement.

Genom departementets skrivelse den 4 innevarande månad, D.-nr 142/
1926, anmodad avgiva yttrande, huruvida intendenturstabens kassaförvaltning
lämpligen kan indragas och kassarörelsen vid densamma övertagas
av annan kassaförvaltning, har jag härmed äran anföra följande.

Kassaärendena vid intendenturstabens kassaförvaltning omfatta bland
annat:

a) utbetalning av avlöning jämte dyrtidstillägg och ersättning för
tjänsteresor samt flyttningsersättning till vid intendentsdepartementet

2 — Bev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. III.

— 18 —

och intendenturstaben placerad personal, ävensom inkassering: och redovisning
av avgifter till arméns pensionskassa för all intendenturkårens
officers- och underofficerspersonal,

b) utgifter för skrivmaterialier och expenser in. in.,

c) utgifter för intendenturkårens vinterövningar,

d) fördelning och det slutliga redovisandet av anslaget till kommissarie-
och krigskassörsskolorna,

e) utgifter för intendenturkårens fältövningar,

f) utgifter för den under chefen för intendenturstaben lydande militärförvaltningskursen,
 samt

g) vissa utgifter för intendenturstabens bibliotek.

Av dessa nu nämnda kassaärendena torde de ovan under a) omnämnda
ur intendenturstabens synpunkt utan någon egentlig olägenhet kunna
handläggas vid arméförvaltningens gemensamma kassa. Även de övriga
under b)—g) omnämnda kassaärendena torde kunna övertagas av denna,
kassa, även om vissa svårigheter i vad angår medlens tillhandahållande
och ej så ringa omgång för verifikationernas förseende med attest etc.,
därav måste bliva följden. En dylik sammanslagning synes mig därför
böra ske endast under den förutsättningen, att densamma skulle komma
att medföra fördelar för staten, vilka till fullo kunna anses uppväga de
genom densamma förorsakade nackdelarna.

Några sådana fördelar — främst inbesparing av arbetskraft — torde
den ifrågasatta indragningen av intendenturstabens kassaförvaltning
svårligen kunna medföra. Ifrågavarande kassaförvaltning förestås av
den vid nämnda stab placerade intendenten, vilken till sitt biträde har
en underofficer. Såväl intendenten som hans biträde hava emellertid
andra tjänsteåligganden, vilka göra, att sagda personals fortsatta placering
vid staben, även om kassaförvaltningen skulle indragas, bliver
oundgängligen nödvändig. Intendenten handhaver förutom sin tjänst
såsom sådan intendenturstabens expedition och biträder härvid stabsehefen
med skrivelsers uppsättande, verkställer expedierandet av desamma
m. m. Underofficeren tjänstgör såsom expeditionsunderofficer, vilken
befattning vid en expedition av intendenturstabens omfattning kräver
en kunnig och i expeditionsgöromål väl förfaren person. Med hänsyn
till hans ställning såsom den närmaste befälhavaren för vid staben tjänstgörande
militär manskapspersonal (skrivbiträden och ordonnanser) måste
det anses såsom en bestämd fordran, att ifrågavarande person innehar
underofficers tjänsteställning.

Slutligen synes mig höra framhållas, att därest den ifrågasatta indragningen
skulle genomföras och intendenturstabens kassaförvaltning skulle
komma att övertagas av arméförvaltningens huvudkassa, arbetet vid
denna med all säkerhet skulle utökas i sådan grad, att förstärkning av
där placerad personal med all sannolikhet skulle bliva nödvändig. I detta
sammanhang synes mig böra framhållas, att vid intendenturstaben är
placerad all intendenturkårens officerspersonal på övergångsstat samt all
personal på reservstat och över stat, vilken personal, för närvarande uppgående
till 10, och som efter det slutliga genomförandet av 1925 års försvarsordning
kommer att ytterligare utökas med omkring 20 beställningshavare,
 erhåller avlöning vid nämnda stabs kassaförvaltning.

Då således några egentliga fördelar av den ifrågasatta indragningen
av intendenturstabens kassaförvaltning icke synes mig kunna vinnas, me -

— 19 —

dan däremot, enligt vad i det föregående framhållits, vissa olägenheter
därav skulle bliva följden, anser jag mig förhindrad att lämna min tillstyrkan
till en dylik åtgärd.

Stockholm den 7 janixari 1927.

Bil. 6.

Axel Hult kran lz.
Chef för iniendenturkåren.

Carl Aug. Ryrberg.

Kungl. fortifikationen.

Till kungl. arméförvaltningens civila
departement.

Med anledning av skrivelse den 4 dennes, D. nr 142/1926, med infordrat
yttrande, huruvida kassaförvaltningen vid kungl. fortifikationens huvudstation
lämpligen kan indragas och kassarörelsen övertagas av annan
kassaförvaltning, får jag härmed äran anföra följande.

Vid fortifikationens kassaförvaltning sker ordinarie utbetalningar å
följande anslag:

1) avlöningsanslaget, kol. 17, löner åt vid fortifikationens huvudstation,
arméfördelningsstaber, ingenjörstabers å fästning m. fl. staber anställda
officerare och underofficerare;

2) avlöningsanslaget till personal å övergångsstat, kol. 25, avlöning åt
hithörande personal tillhörande fortifikationen;

3) anslaget till arméns reservstater, kol. 73, löner åt hithörande personal
tillhörande fortifikationen;

4) anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret,
kol. 1954, dyrtidstillägg åt ovan under punkt 1—3 nämnd personal;

5) reseanslaget, kol. 83, reseersättningar;

6) anslaget för flyttningsersättning, kol. 89, flyttningsersättning åt därtill
berättigade officerare och underofficerare vid fortifikationen;

7) expensanslaget, kol. 193, expenser m. m. för fortifikationens huvudstation
;

8) undervisningsanslaget, kol. 129, omkostnader för stabskurser för underofficerare
och författararvoden;

9) invalidhusfonden, kol. 320, svärds- och svärdsmedaljspensioner;

10) hästlejningsanslaget, kol. 408

11) vinterövningsanslaget, kol. 411

12) anslaget för övriga övningar, kol. 412

omkostnader i anslutning
till anslagens fördelning
mellan de olika ingenjörkårerna
och fortifikationens
huvudstation.

Inkomster och utgifter för budgetåret 1925—1926 vid kassan balansera
å 910,837 kronor 91 öre.

Dessutom kunna anvisningar och utbetalningar jämväl förekomma på
ett flertal andra anslagstitlar.

Kassaförvaltningen vid fortifikationens huvudstation förestås närmast
av en fortifikationskassör i egenskap av redogörare. Denne åligger bland

20 —

annat att uträkna och utbetala avlönings-, pensions- och dyrtidsbelopp åt
här ovan berörd personal samt att uppsätta redovisning över in- och utbetalningar
å samtliga vid huvudstationens kassaförvaltning förda anslagstitlar.
 Honom tillkommer även på grund av framställning från arméns
pensionskassa att uträkna och till arméns pensionskassa inleverera
pensionsavgifterna för all å fortifikationens stat upptagen personal, enligt
1925 års härordning uppgående till omkring 300 personer. För såväl
arméns pensionskassas som fortifikationens vidkommande har det nämligen,
 med hänsyn till fortifikationsper,sonalens ofta skeende omplaceringar,
 synts medföra betydande olägenheter att fördela hithörande arbete
på de olika kassa förvaltningarna vid huvudstationen, ingenjörkårerna,
 fästnings- m. fl. staber, överflyttas arbetet med löneutbetalningarna
till annan kassaförvaltning, kvarstår dock kravet på central handläggning
av pensionsavgifterna till arméns pensionskassa.

De med pensionsväsendet förenade sysslorna torde alltså fortfarande
böra utföras centralt vid fortifikationens huvudstation. Vid denna bör
också handhavandet och redovisningen av de för fortifikationens övningar
anslagna medlen å kol. 408, 411 och 412 förbliva, ej minst med hänsyn
till att betydliga delar av dessa anslag direkt disponeras av chefen för
fortifikationen för vissa för samtliga ingenjörtrupper gemensamma övningar,
 såsom fortifikationens fältövningar, älvlinjeövningar, fältingenjörskolor,
 vissa vinterövningar, försök m. m.

Indrages kassaförvaltningen, måste allt fortfarande särskild dispositionsbokföring
verkställas inom fortifikationens huvudstation i och för
fixerandet av anslagsställningen å övningsanslaget. Utförandet av nu
antydda utanför de egentliga kassaärendena liggande arbetsuppgifter kan
icke lämpligen överlåtas å den vid staben placerade personalen. Fortifikationskassören
synes sålunda även för nu antydda fall icke kunna undvaras.

På grund av den arbetsbörda, som f. n. åligger fortifikationskassören,
som icke har något biträde, synes det uteslutet att pålägga honom även
arbeten tillhörande någon annan kassaförvaltning.

Att låta fortifikationens huvudstations kassa ingå såsom bi- eller underavdelning
till någon annan kassaförvaltning synes ej lämpligt, enär
en sådan anordning otvivelaktigt skulle vara ägnad att försvåra samarbetet
mellan kassaförvaltningen och övriga avdelningar av fortifikationens
huvudstation ävensom onödigtvis tynga förvaltningsarbetet inom
staben. Någon besparing av personal skulle, såsom ovan visats, ej heller
stå att vinna genom en dylik anordning.

På grund härav synes vare sig möjligt eller lämpligt att indraga fortifikationens
kassaförvaltning eller att överlämna dess kassarörelse till
annan kassaförvaltning.

Stockholm den 8 januari 1927.

Under chefens för fortifikationen frånvaro:

T. Bergenstråhle.

O verst c.

E. Broberrj.

— 21 —

Arméförvaltningens

intendentsdepartements

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 10, § 9.

Till Konungen.

Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj:ts den 20 nästlidne december meddelade
nådiga befallning att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers den 15 december 1926 avgivna berättelse
om verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under tiden den 1 juli 1925—30 juni
1926 samt för vissa fall kalenderåret 1925 »fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet»,
 §§ 6—20 samt §§ 22, 23, 29 och 30, får arméförvaltningens
intendentsdepartement härmed i underdånighet avgiva sådant utlåtande
beträffande revisorernas under § 9 framförda anmärkning.

Under berörda paragraf hava revisorerna meddelat, att revisorerna vid
sin granskning av arméns räkenskaper funnit, att de uti § 24 av Eders
Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för anskaffning, underhåll och vård av
intendenturmaterielen vid arméns truppförband den 11 oktober 1907 (intendenturmaterielreglementet)
meddelade bestämmelser angående handläggningen
av frågor rörande skada å och förlust av intendenturmateriel
ofta vid truppförbanden tillämpats på det sätt, att, då vederbörande bestritt
ersättningsskyldighet, frågan om ansvaret för skadan å eller förlusten
av materielen av regementschef dragits under krigsrätts prövning,
även när det gällt jämförelsevis ringa ersättningsbelopp och även om av
den utav vederbörande befälhavare verkställda förberedande undersökningen
framgått, att någon försumlighet med avseende å det skadade
eller förkomna icke kunnat läggas någon enskild till last.

Härjämte hade i många av de fall, varom fråga vore, vederbörande förhörsledare
vid det förberedande förhöret tillstyrkt, att förlusten måtte
åvila kronan, enär det icke kunnat visas, att någon vårdslöshet eller försummelse
från personalens sida förekommit. Detta oaktat hade emellertid
vederbörande befälhavare beslutit, att fallen skulle underställas krigsrätt.

Då enligt revisorernas mening omständigheterna i de uppmärksammade
målen varit sådana, att en omsorgsfull tillämpning av bestämmelserna
uti § 24 av intendenturmaterielreglementet bort giva till resultat, att ett
hänskjutande till krigsrätt icke bort äga rum i fråga om de förkomna
föremålen, ansåge revisorerna sig på grund av de gjorda iakttagelserna
böra framhålla angelägenheten av, att vid övervägande av det spörsmål,
varom fråga vore, bestämmelserna i § 24 av intendenturmaterielreglementet
noggrant beaktades, så att icke onödigt arbete och onödiga kostnader
för det allmänna åsamkades.

I anledning av vad revisorerna sålunda framhållit får intendentsdepartementet
härmed i underdånighet anföra följande.

De uti § 24 av Eders Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för anskaffning,
underhåll och vård av intendenturmaterielen vid arméns truppförband

den 11 oktober 1907 meddelade bestämmelser angående handläggningen av
frågor rörande skada å och förlust av arméns intendenturmateriel, synas
departementet vara synnerligen väl avfattade.

I likhet med revisorerna anser jämväl intendentsdepartementet det vara
en angelägenhet av stor vild, att dessa bestämmelser noggrant iakttagas,
departementet har också, i likhet med revisorerna, funnit, att frågor av
tiar angiven art i stor utsträckning av vederbörande truppförbandschefer
lianskjutas till krigsrätt. Departementet ‘håller emellertid före, att i de
allra flesta tall, da vederbörande truppförbandschefer besluta, att dylika
ärenden skulle överlämnas till krigsrätt, dessa chefer handlat i noggrann
överensstämmelse med nämnda bestämmelser och att de haft fullt fog försina
ifrågavarande beslut.

Det torde icke kunna förnekas, att arméns i regel ungdomliga manskap
!’•'' sailan brister i nödig aktsamhet och omsorg vid omhänderhavandet av
kronans till manskapet utlämnade materiel. Skador å och förluster av
materiel förekomma synnerligen ofta. Vikten av att denna dyrbara materiel
i enlighet med gällande föreskrifter behörigen vårdas och under„
Hes samt hänsyn till god ordning kräva då, att förhållandena undersökas
och utredas samt att den eventuellt försumlige ålägges ersättningsskyldighet.

Då sådan ej kan åläggas av truppförbandschef, utan härför erfordras
beslut av domstol, måste ju krigsrätt sammanträda för handläggning av
dylika mål, s. k. persedelmål.

Sådana måls hänskjutande till krigsrätt torde också, enligt departementets
åsikt, verka i förebyggande riktning och i icke oväsentlig mån bidraga
till inskärpande hos vederbörande utav känslan av, att arméns
materiel måste väl vårdas och förvaras.

Departementet tillåter sig vidare framhålla, att omdömet om, huruAida
ett persedelmål bör hänskjutas till prövning av krigsrätt eller icke,
ofta kan vara rent subjektivt. En sak, som till en början förefaller bagatellartad,
 kan vid närmare undersökning svälla ut till ett förut icke anat
omfång. A andra sidan kunna omständigheter, vilka till en början synas
rätt så besvärande, vid fortsatt undersökning helt och hållet förklaras.

Därest — såsom ju i regel är fallet — krigsrätt hålles under vapenövningarna,
 då truppen är samlad, föranledas av densamma inga nämnvärda
kostnader för kronan, även om ett jämförelsevis stort antal personer
skulle vara till densamma inkallat.

Det torde ej heller vara förenligt med det verkliga statsintresset att
vid avgörandet av fråga, huruvida utredning rörande skada å eller förlust
av intendenturmateriel bör vei-kställas vid krigsrätt eller icke, uteslutande
väga de ekonomiska fördelarna mot varandra. Även andra synpunkter
än de rent ekonomiska måste härvid få göra sig gällande. Det
torde för övrigt vara omöjligt, att för dylika ärendens handläggande uppställa
vissa regler, utan synes prövningen av sättet för dessa ärendens
handläggning: fortfarande böra, såsom hittills, överlämnas åt vederbörande
truppförbandschefs goda omdöme.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn särskilt därtill, att
vederbörande truppförbandschefer enligt departemenets åsikt i regel på
ett samvetsgrant och grannlaga sätt tillämpat intendenturmaterielreglementets
meranämnda bestämmelser, i vilkas avfattning revisorerna ej

— 23 —

ifrågasatt någon ändring, får intendentsdepartementet härmed i underdånighet
hemställa, att riksdagens revisorers här förevarande uttalande
icke måtte till någon Eders Kungl. Man ds åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst:

AXEL HULTKRANTZ.

AXEL IiKMAN.

Tf7. Ocleman.

Arméförvaltningens

intendentsdepartements

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. i2,
§§ 10—11, ''13—15 och 29.

Till Konungen.

Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj ds den 20 nästlidne december meddelade
nådiga befallning att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers den 15 december 1926 avgivna berättelse
om verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under tiden den 1 juli 1925—30 juni 1926
samt för vissa fall kalenderåret 1925 »fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet»
§§ 6—20 samt §§ 22, 23, 29 och 30, får arméförvaltningens intendentsdepartement,
 som det tillkommer att avgiva utlåtande över §§ 10—11,
13—15 och 29, härmed i underdånighet anföra följande.

§ 10.

Med anledning av revisorernas under % 10 framförda anmärkning rörande
vissa av arméförvaltningens intendentsdepartement föranstaltade utredningar
tillåter sig intendentsdepartementet här överlämna bifogade
skrivelse från departementets förutvarande chef, generallöjtnanten F.
Frölich, varuti han uttalar sig rörande de anmärkta förhållandena (bil. 1).

För egen del anser sig intendentsdepartementet i detta sammanhang endast
böra framhålla, att det för ett omsorgsfullt och effektivt handhavande
av departementets vittomfattande ekonomiska verksamhet synes oavvisligen
nödvändigt, att departementet kan vid förefallande behov föranstalta
om undersökningar eller inhämta råd av tekniska experter även i
andra fall än de uti instruktion för arméförvaltningen § 17, inom. 4, särskilt
omnämnda. Sedan gammalt liar också departementet i sådant syfte
icke blott brukat vända sig till statens provningsanstalt utan även vid
skilda tillfällen anlitat biträde av enskilda fackmän med special insikt er
på olika ifrågakommande områden.

Att de statsanslag, som äro avsedda för anskaffning av materiel och
förnödenheter av olika slag, måste kunna disponeras för bekostande av de
expertutlåtanden, besiktningar och kontrollantskap m. m., vilka äga omedelbart
sammanhang med vederbörliga materielanskaffningar, anser intendentsdepartementet
vara självklart, något som för övrigt riksdagens revisorer
väl icke åsyftat att bestrida genom den förevarande anmärkningspunkten.

24 —

§ 11.

Under § 11 hava revisorerna ifrågasatt, huruvida icke vid beräkningen
av anslaget till munderingsutrustning hänsyn borde kunna tagas till de
uppbördsmedel, som härflyta från försäljning av kasserade effekter och
persedlar, så att en minskning av anslaget med häremot svarande belopp
kunde äga rum. Ifrågavarande uppbördspost uppgår enligt av revisorerna
gjord’ sammanställning för budgetåret 1925—1926 till något över 59,000
kronor.

_ Beträffande frågan i vad mån hänsyn bör vid beräkningen av munderingsanslaget
tagas till inkomstposter, härflytande från försäljning av
kasserad materiel, tillåter sig departementet framhålla följande.

Ordinarie anslaget till munderingsutrustning utgår för närvarande med
55 öre om dagen för varje man och 15 öre om dagen för varje häst. Det
på denna grund uträknade anslaget har dock jämlikt Eders Kungl. Maj:ts
med riksdagen fattade beslut för innevarande budgetår minskats med

441,000 kronor under motivering, att antalet i fred tjänstgörande manskap
från och med budgetåret 192/—1928 komme att avsevärt nedgå, varigenom
behovet av komplettering av munderingspersedlar under nämnda budgetår
i sin mån bolde bliva mindre.

Arméförvaltningen har under de senare åren i underdåniga skrivelser
angående lantförsvarets medelsbehov gjort framställning om förhöjning
beträffande beräkningsgrunderna för ifrågavarande anslag. Dessa framställningar
hava emellertid ej vunnit Eders Kungl. Maj ds och riksdagens
gillande.

Uti sina till innevarande års riksdag rörande meromnämnda anslag
gjorda äskanden har ämbetsverket ånyo framhållit anslagets otillräcklighet^
för den händelse beräkningsgrunderna för detsamma komme att bibehållas
oförändrade. Arméförvaltningen ansåg emellertid, att en ökad
erfarenhet rörande verkningarna i beklädnadsekonomiskt hänseende av
beslutad minskning i manskapsstyrkor och tjänstgöringstid borde vinnas,
innan ett slutgiltigt, på längre sikt uppgjort förslag om ändi-ade beräkningsgrunder
kunde inför Eders Kungl. Majd framläggas.

Intendentsdepartementet anser sig av enahanda skal böra först i sammanhang
med upprättandet av nyssnämnda förslag rörande ändrade beräkningsgrunder
för munderingsanslaget taga slutgiltig ståndpunkt till
frågan, i vad män vid nämnda anslags beräknande hänsyn bör tagas till
de upplxirdsmedel, som härflyta från försäljning av kasserade effekter och
persedlar.

§ 13.

Under § 13 hava revisorerna ifrågasatt, huruvida icke för nedbringande
av lejningskostnaderna vid sådana truppförband, där lejningsprisen Inräknades.
 bliva särskilt höga, åtgärder borde genom intendentsdepartementet
vidtagas för att till dylika truppförband från andra i närheten
stationerade truppförband, där lejningskonstnaderna voro billiga, inbeordra
ackordliästar, samtidigt som vid sistnämnda truppförband hästlejning
i större utsträckning medgåves. Genom vidtagande av sådan anordning
torde enligt revisorernas åsikt i åtskilliga fall avsevärda utgifter
kunna undvikas.

Intendentsdepartementet har låtit verkställa bifogade utredning rörande
de verkliga lejningskostnaderna vid de truppförband (bil. 2), som varit

— 25 —

föremål för revisorernas granskning. Av ifrågavarande utredning framgår,
 att i de flesta fall det högre lejningspriset varit beroende på lejningsperiodernas
mindre omfattning samt årstiden ''för lejningen. Givetvis
måste dessutom tillgången på hästar nti olika orter inverka pa lejningspriset.

Vad beträffar lämpligheten av dep av revisorerna ifrågasatta åtgärden,
att ett truppförhands ackordhästar skulle inbeordra® till ett i närheten
stationerat annat truppförband, samtidigt som vid det förstnämnda truppförbandet
hästlejning i större utsträckning medgåves, så anser departementet
ändamålsenligheten av en dylik anordning vara tvivelaktigt. Fodervärdarnas
benägenhet att mottaga ackordhästar torde nämligen härigenom
i icke ringa grad minskas och syftet med hela ackordhästsystemet
därmed måhända komma att förryckas.

Fn modifiering av det utav revisorerna framlagda uppslaget till nedbringande
av ledning skostnader n a skulle däremot möjligen kunna tänkas
utförd på det sätt, att truppförband å ort, där lejningskostnaderna äro
särskilt höga, anbefalles verkställa liästlejningen å ort, där lejningsprisema
enligt erfarenhet ställa sig relativt billiga.

Vid utarbetande av de genom försvarsdepartementets ämbetsskrivelse
den 25 juni 1926 infiordrade förslag rörande hästhållningen vid armén kommer
departementet taga ifrågavarande spörsmål under närmare övervägande.

§ 14.

Under denna paragraf hava revisorerna velat ifrågasätta, huruvida icke
för framtiden det belopp, som enligt beräkningsgrunderna för reservationsanslaget
till truppförbandens övningar avsåges för hästlejning vid artillerioch
ingenjörhögskolan, kunde besparas. Då någon anvisning till hästlejning
ej utginge vid krigshögskolan, skulle genom den av revisorerna sålunda
ifrågasatta anordningen därjämte den fördelen vinnas, att ensartade
beräkningsgrunder vunne tillämpning vid beräkningen av anslagen till de
båda högskolorna vid armén.

Med anledning härav liar intendentsdepartementet från generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet samt från chefen för artillerioch
ingenjörliögskolan infordrat bifogade yttranden (bil. 3 och 4), till vilka
departementet får i underdånighet hänvisa.

Uti beräkningen av behovet av hästlejning vid artilleriet enligt 1925
års härordning upptagas bland annat 444 hästlejningsdagar för artillerioch
ingenjörhögskolan. Ifrågavarande hästlejningsdagar äro avsedda att
möjliggöra anordnandet utav praktiska övningar vid sistnämnda högskola,
 Såsom framgår av generalfälttygmästarens och inspektörens för
artilleriet yttrande måste, om berörda övningar anordnas till häst, hiistmaterielet
lämnas från artilleritruppförbanden. Om övningarna avhållas
å tider, då artilleritruppförbanden icke kunna avvara sina hästar, måste
för möjliggörande härav motsvarande antal hästlejningsdagar ställas till
vederbörande artilleritruppförbands förfogande.

Vid de tillfällen, då behov av hästar för krigshögskolans praktiska övningar
(fältövningar) gjort sig gällande, har hittills, såsom regel erforderligt
antal hästar ställts till denna skolas förfogande från kavalleriet.
För den händelse att någon hästlejning ej komme att beräknas för artilleri-
och ingenjörhögskolan, torde det vid sådana tillfällen, då hästar ej
kunna lämnas från artilleritruppförbanden, bliva nödvändigt att även bär -

— 26 —

för erforderliga hästar ställas till förfogande från kavalleriet. Enär enligt
1925 års härordning kavalleriets liästbestånd emellertid kommer att
avsevärt nedgå, och då dessutom hästar beräknats skola från sistnämnda
truppslag ställas till förfogande för åtskilliga andra ändamål, synes den
av revisorerna föreslagna åtgärden icke kunna utan avsevärda olägenheter
genomföras.

1 löpa i temen t e t anser sig sålunda i likhet med generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet icke kunna biträda den av revisorerna
ifrågasatta åtgärden att framdeles inbespara de under artilleriets behov
av hästiega för artilleri- och ingenjörhögskolan beräknade hästlejningsdagarna.

§ 15.

Med anledning av revisorernas uti denna paragraf framställda anmärkning
rörande förvaring och vård av vissa fordon m. in. vid Västmanslands
trängkår bär departementet häröver infordrat yttrande från chefen för
nämnda kår. Ehuru enligt departementets åsikt det avgivna yttrandet
ingalunda innehåller någon godtagbar saklig förklaring över det anmärkta
förhållandet utan huvudsakligen omfattar obalanserade personliga
angrepp, anser sig dock departementet skyldigt att här bifoga detsamma
(bil. 5) för Eders Kungl. Maj:ts kännedom.

Departementet finner för sin del, att en anmälan rörande ifrågavarande
fordons beskaffenhet m. m. samt härpå grundat förslag till erforderliga
åtgärder bort av kårchefen långt tidigare, än »om skett, till departementet
avgivas.

Kårchefens försummelser beträffande förevarande angelägenhet synas
departementet i hög grad anmärkningsvärda.

§ 29.

Under denna paragraf hava revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet
därpå, att intendent sdepartementet beträffande arméskodon
ansett sig böra föredraga enskilda firmor framför statens egen verkstad
(marinens centrala hek 1 ädnadsve r k stad i Karlskrona).

I anledning härav får intendentsdepartementet, som håller före, att
riksdagens revisorer härvid avse de utav departementet den 2 oktober 1925
med Stockholms skofabrik kontrakterade 504 par marschskodon, i underdånighet
anföra följande.

Genom nådigt brev- den 22 maj 1925 medgav Eders Kungl. Maj:t, att
vissa vetenskapliga laberatorieprov finge, för utrönande av lämpligaste beskaffenheten
av läder för arméns skodon, anställas vid statens provningsansta.
lt
provningsanstalten ett detaljerat program för undersökningen i fråga,
vari bland annat fastställdes:

ott försöken borde verkställas vid i Stockholm förlagda truppförband;

att samtliga för försöken erforderliga skodon borde tillverkas efter måtttagning; att

tillverkningen borde i lämplig omfattning kontrolleras genom intendentsdepartementets
kontrollant, särskilt beträffande märkningen;

att samtliga sulor skulle för skodonstillverknmgen vägas genom statens
provningsanstalt; samt

— 27 —

att för underlättande härav tillverkningen borde ske vid skofabrik i
Stockholm.

Intendentsdepartementet har sålunda, för att ej äventyra resultatet av
undersökningen, efter samråd med statens provninganstalt, ansett sig
böra anförtro tillverkningen av meromnämnda skodon åt en fabrik i
Stockholm.

För samtliga övriga av departementet under budgetåret 1925—1926 kontrakterade
skodonsleveranser har marinens centrala beklädnadsverkstad
anlitats.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst:

AXEL HULTKRANTZ.

SVEN KARLBERG.

H. J. S. Kleberg.

Bil. 1.

Generallöjtnanten F. Frölich.

Till kungl. arméförvaltningens intendents departement.

Efter det att jag erhållit del av riksdagens revisorers innevarande år under
§ 10 gjorda anmärkning i fråga om intendentsdepartementets åtgärd
att för visst utredningsarbete anlita fackkunniga personer, får jag i min
egenskap av den för åtgärden ansvarige äran i ärendet härmed göra följande
uttalande.

Genom ett flertal generalorder den 14 december 1923 utfärdade Kungl.
Maj:t bestämmelser, vilka stodo i samband med införandet vid armén av
nya uniformsmodeller, och enligt sagda generalorder ålåg det intendentsdepartementet
att vidtaga vissa av omuniformeringen påkallade eller i övrigt
såsom erforderliga ansedda åtgärder.

Med hänsyn dels därtill, att översten vid intendenturkåren C. A. Ryrberg
under sin placering vid intendentsdepartementet från och med augusti 1913
intill hösten 1923 varit den, som speciellt förberett och handlagt ärenden
rörande arméns munderingsutrustning, dels ock därtill att han såsom sakkunnig
ledamot uti »arméns uniformssakkunnigekommitté» allt ifrån början
deltagit uti uniformsproblemets lösande, ansåg jag det vara av största
betydelse, att utarbetandet av förslag till samtliga de åtgöranden, vilka
jämlikt förberörda generalorder borde av intendentsdepartementet vidtagas,
 verkställdes av honom.

Sedan han förklarat sig villig att vid sidan av de arbetsuppgifter, som
ålåge honom i hans nya befattning vid intendenturstaben, åtaga sig sådant
uppdrag, anmodades han av mig att till intendentsdepartementet avgiva
förslag till samtliga de åtgärder, som jämlikt generalorderna uris 1800-1814/1923 borde av departementet vidtagas.

I fråga om den av riksdagens revisorer i § 10 av dess berättelse påtalade
åtgärden, vilken grundade sig på föreskrifterna i generalorder nr 1812/1923.
var jag av den åsikten, att uppdraget icke kunde utföras annat än i samråd

— 28 —

med textilfackkunnig person. På min anmodan tillspordes därför direktör
K. Kanta, Halmstad, vilken sedan ett tiotal år tillbaka vid behov anlitats
av departementet såsom faekkunnig på textilområdet, huruvida han
ville åtaga sig biträda vid utarbetandet av de av Kungl. Maj:t infordrade
förslagsmodellerna å olika klädestyper ävensom i övrigt avgiva förslag till
ifrågasatta åtgärder.

Det i sistberörda generalorder åt intendentsdepartementet lämnade uppdraget
kan sägas vara av tvåfaldig art: !

dels framkonstruerande och tillverkning av olika klädestyper att tjäna
som modeller;

dels avgivande av förslag till åtgärder för främjande av enhetlighet i
amf ormsutrustningen för viss personal vid armén.

I avseende å den förstnämnda av dessa båda uppgifter synes mig intendentsdepartementets
befogenhet att anlita faekkunnig personal för tillsyn
och kontroll av tillverkningen vara oomtvistlig på grund av bestämmelserna
i § 48 av upphandlingsförordningen den 16 januari 1920.

Huvudvikten vid uppdragets lösande låg nämligen på framställandet av
klädesmodellerna i fråga, och för denna tillverknings riktiga utförande
vore det givetvis av den'' största betydelse att genom faekkunnig och lämplig
personal erhålla erforderlig tillsyn och kontroll över tillverkningen
ävensom att till vinnande av bästa möjliga resultat få ett intimt samarbete
med vederbörande fabrikanter till stånd.

Det åt Ryrberg och Kanth lämnade uppdraget avsåg därför huvudsakligen
den tillsyn och kontroll över tillverkningen, vilken enligt upphandlingsförordningens
§ 48 »myndighet är berättigad att på statens bekostnad»
utöva.

Ktt studium av det i ärendet avgivna betänkandet ger också oförtydbart
vid handen, att de av departementet förordnade personerna på sådant sätt
fattat sin uppgift samt över tillverkningen utövat avsedd tillsyn och kontroll.

Vad beträffar den andra delen av det genom generalorder nr 1812/1923
intendentsdepartementet ålagda uppdraget, nämligen att framlägga förslag
till de vidare åtgärder, som borde vidtagas för främjandet av enhetligheten
i den enskilda personalens uniformsutrustning, synes det ligga i sakens natur,
 att dess utredande icke lämpligen kunde anförtros andra personer än
dem, som tätt sig uppdragets första del att utföra. Åtgärderna stodo nämligen
i allt för nära samband med varandra, och även nyssnämnda utredningsdetalj
krävde ett taktfull och förtroligt samarbete med åtskilliga av
textilindustriens målsmän.

Att kostnaderna för såväl den ena som den andra delen av här ifrågavarande
uppdrag borde gäldas efter samma grunder och från ett och samma
anslag, nämligen det som bekostar arméns munderingsutrustning, har jag
för min del icke varit i tvekan om.

Min åsikt i fråga härom har grundats därpå, att åtgörandena jämlikt
generalorder nr 1812/1923 avsett tillverkning av klädesmaterial till beklädnadsutrustning
för viss armén tillhörande personal.

Visserligen äro de tillverkade modelltygerna avsedda att ligga till grund
för sådan uniformsanskaffning, som skall äga rum på enskildas egen bekostnad,
 men det lärer dock tillkomma staten att träffa anstalter för att
sådan utrustning kan stå den enskilde till buds. Statens skyldighet härvidlag
har av ålder varit erkänd och tagit sig uttryck bland annat däruti, att
upphandlingar för kronans räkning städse verkställts av sådana tyger och

— 29 —

övriga materieler, som fastställts att gälla allenast för personalens egna
uniformer, för att sagda tyger m. m. därefter skulle jämlikt intendenturmaterielreglementets
föreskrifter § 6 mot fastställd ersättning kunna tillhandahållas
från arméns förråd.

Såsom tillägg till vad jag förut framhållit beträffande departementets
åtgärd att utan Kungl. Maj:ts särskilda bemyndigande tillkalla fackkunnig
personal för här omhandlade ärendes beredning anser jag mig ytterligare
böra framhålla, att uppdragets omfattning syntes mig vid dess igångsättande
vara avsevärt mindre än vad sedermera visade sig vara fallet, och
att omkostnaderna följaktligen borde stannat vid motsvarande mindre belopp.

Därest jag förutsett, att här omhandlade uppdrag skulle, utöver tillsynen
och kontrollen över modellklädernas tillverkning, taga så stor omfattning,
som sedermera visade sig erforderligt, hade jag icke underlåtit att ifråga
härom begära Kungl. Maj:ts tillstånd att tillkalla sakkunniga.

I avseende å omkostnadernas storlek tillåter jag mig därjämte framhålla,
att riksdagens revisorer angivit arvodesbeloppet till direktör Kanth för det
i deras berättelse berörda uppdraget hava utgått med 2,800 kronor. I verkligheten
har till honom härföd utgått ett arvode om endast 1,800 kronor.
Däremot har han för tvenne andra tidigare slutförda uppdrag uppburit
sammanlagt 1,000 kronor, nämligen dels för undersökningar och framläggande
av förslag till omfärgning av grått kläde i avsikt att möjliggöra ett
ekonomiskt och lämpligt utnyttjande av i lager befintligt grått kläde, vilket
efter den nya uniformsmodellens införande icke vidare tages i anspråk
för uniformstillverkningen, dels utarbetande av arbetsmodeller å samt kontroll
över tillverkningen av olika slags kommisskläden.

De av riksdagens revisorer angivna rese- och traktamentskostnaderna
torde ävenledes delvis hänföra sig till dessa båda sistnämnda uppdrag.

Jag anser mig till sist ock böra framhålla, att för samtliga klädesmodeller
kronan icke behövt — främst tack vare direktör Kanths medverkan—-vidkännas någon tillverkningskostnad utan hava modellerna av % ederbörande
firmor utan någon kostnad för staten blivit ställda till förfogande,
varigenom besparingar gjorts till vida större belopp än sakkunnigeattodena.

Stockholm den 30 december 1926.

Fredrik Frölich.

f. d. Generalintendent.

Bil. 2.

Uppgift

å hästlejning vid nedanstående truppförband budgetåret 1925—1926.

I. 24.

8 st. hästar 16/9—5/10 1925.

3: 7 9 per häst och dag.

3: so » » » »

4: — » » » »

4:-

4 hästar å
1 häst
3 hästar
1 häst »

77 st. hästar 2:''/9—s/10 1925.

77 hästar å 8: g o per häst och dag.

— 30 —

15 hästar i

120 hästar t

104 hästar i

20 hästar a
120 hästar a

4 hästar ä

8 hästar å

5 hästar å

105 hästar å

16 hästar å
48 hästar å
108 hästar å
48 hästar å
24 hästar å
45 hästar å

185 hästar å

125 hästar ä

i. n.

15 st. hästar 1925.

i 4: 9 5 per häst och dag.

I. 4.

120 st. hästar 24/9—*/10 1025.
i 10: 77 per häst och dag.

I. 5.

104 st. hästar 2V»—4/io 1025.
i 10: 77 per häst och dag.

I. 12.

20 st. hästar u/9—Y10 1025.
4: 4 7 per häst och dag.

120 st. hästar 25/9 —4/10 1025.
7:4 7 per häst och dag.

i. i.

4 st. hästar 10/#—4/io 1025.

5: so per häst och dag.

I. 2.

5: so per häst och dag.

1. 10.

5 st. hästar lb/a—4/10 1925.

7: so per häst och dag.

105 st. hästar 27/9—4/]0 1025.
7:4 0 per dag och häst.

Ing. 3.

16 st. hästar 13/7—Va 1025.

2: 8 2 per häst och dag.

48 st. hästar 13/8—V9 1925.

3: 3 8 per häst och dag.

108 st. hästar ir,/B—1710 1025.
5: 9 7 per häst och dag.

48 st. hästar 14/2—28/2 1925.
5:9 0 per häst och dag.

24 st. hästar i 10 dagar.

7:6 0 per häst och dag.

45 st. hästar s/6—10/b 1025.

3: 8 2 per häst och dag.

A. 5.

185 st. hästar 7/»—5/io 1025.

4: 6 0 per häst och dag.

A. 1.

125 st. hästar 18/9—5/io 1025.
9: 7o per häst och dag.

31 —

Bil. 3.

Inspektören för artilleriet.

Till k u n g 1. arméförvaltningens intendents departement.

Med anledning: av departementets remiss den 28 december 1926, D.-nr 6967 utrustningsbyrån, bar jag härmed äran anföra.

Min föreskrift den 25 maj 1926 att chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan
finge av de jämlikt stat för ordinarie reservationsanslaget för
truppförbandens övningar under budgetåret 1925—1926 tit. I. Hästlega
(artilleriet) anvisade medel disponera 1,600 kronor var föranledd av bestämmelserna
i generalorder den 18 maj 1926 nr 778, enligt vilken jag beordrades
att för bestridande av kostnaderna för lejning (förhyrning) av
för högskolans praktiska övningar erforderliga hästar och transportmedel,
ställa erforderliga medel till högskolans förfogande å ovannämnda anslag.
Det på grund härav anvisade beloppet 1,600 kronor understeg de för högskolan
för detta ändamål beräknade medlen.

Beträffande högskolans reservationer saknar jag anledning att yttra
mig.

Det synes mig emellertid erforderligt, att chefen för högskolan fortfarande
må hava rättighet att anordna högskolans praktiska övningar antingen
till häst eller med användande av andra transportmedel. Om övningarna
anordnas till häst, måste hästmaterialet liksom hittills lämnas av artilleritruppförbanden,
 och då övningarna avhållas under tider, då artilleritruppförbanden
icke utan kompensation kunna avvara sina hästar, måste
sådan kompensation lämnas dem.

På grund härav kan jag icke instämma i vad riksdagens revisorer ifrågasatt,
 nämligen att det belopp, som enligt beräkningsgrunderna för reservationsanslaget
till truppförbandens övningar avsetts för hästlejning vid
högskolan, skulle kunna besparas.

Stockholm den 7 januari 1927.

Lars C:son Sparre.

Generalfälttygmästare och inspektör för artilleriet.

H. Schmiterlöw.

Bil. 1.

Kungl. artilleri- och ingenjörhögskolan.

Till kungl. armé för valt ningens intendents departement.

Med anledning av departementets remiss den 27 sistlidna december, D.-nr 6967 utrustningsbyrån, på den nådiga remissen av den 20 i samma månad
på bifogat utdrag ur riksdagens revisorers berättelse 1926, § 14, får
jag härmed äran anföra följande:

— 32 —

Kungl. artilleri- och ingenjörhögskolan har sedan länge under fältövningarna
jämlikt generalorder fått disponera kontingenter av personal och
hästar ur de i tur härtill varande artilleriregementena. En ersättning för
härvid lämnade hästdagsverken har beretts regementena ur hästlejningsanslaget,
 för vilket ändamål 444 hästlejningsdagarf årligen av ålder beräknats.
 Ehuru denna beräkningsgrund är i knappaste laget, synes den dock
tills vidare kunna bibehållas (omkring 60 officerare jämte vissa ordonnanser
under 14 dagar).

Jämlikt generalorder nris 552/1923, 545/1924, 382/1925 och 778/1926 hava
även medel ställts till högskolans förfogande ur sagda anslag för lejning
(förhyrning) av hästar och transportmedel. Användningen av dessa medel
framgår av nedanstående tabell:

1

Använt

Reserva-

..........

Anslag

belopp

tion

Anmärkningar.

1921 ...........................

1,554: —

1,307: —

Ilärav 1,000 kronor till A. 3.

till år 1922 ..................

—

—

2,418: 4 5

1922 ...........................

1,554: —

1,744: —

—

» 1,300 » » A. 1, A. 4

och A. 5.

till år 1923 .................

—

—

2,228: 4 5

1 januari—30 juni 1923

400: —

273: —

—

till budgetåret 1923—24

—

—

2,555: 4 5

budgetåret 1923—24......

1,456: -

35. 95

—

till » 1924—25......

—

—

3,775: 50

budgetåret 1924—25......

100: —

651: sä

—

till » 1925—26......

—

—

3,224: 15

budgetåret 1925—26......

1,600: —

389: no

—

till » 1926-27......

—

—

4,448: 2 5

budgetåret 1926—27 ......

—

1 684:—

—

Avseende övningar före 1 juli 1926

verklig reservation till

budgetåret 1926—27 ...

2,764: 2 5

Med anledning av revisorernas uttalande skall först framhållas,
att reservationen i enlighet med tabellen här ovan, sedan utgifterna för
kurserna 1924—1926, vilka uppstått under budgetåren 1924—1925 och 1925—
1926 och motsvaras av anvisningarna till dessa, blivit täckta, endast uppgår
till 2,764 kronor 25 öre samt

att hästlejningsanslaget använts för bestridande av utgifter jämlikt
ovannämnda generalorder med hänsyn till önskvärdheten att hålla undervisningsanslaget
så oberört som möjligt i och för mötande av väntade utgifter
i samband med högskolans ombyte av, lokaler.

Tanken att högskolans andel uti hästlejningsanslaget icke skulle uttagas,
åt vilken tanke herrar revisorer givit uttryck, synes emellertid även ur eu
annan synpunkt vara värd den största uppmärksamhet. Högskolans allmänna
kurser avses nämligen att framdeles programenligt avhålla huvuddelen
av sina fältövningar under ett par veckor med början omedelbart efter
midsommar. Detta synes med hänsyn till arbetets vid högskolan organisation
och till tiden för elevernas trupptjänstgöring enligt 1925 års försvarsordning
vara lämpligt och därför ej heller böra ändras. Vid denna
tid på året kunna emellertid de båda fältartilleriregementen, som därtill
äro i tur, knappast utan svårighet avvara de kontingenter av personal och
ridhästar, som erfordras för vardera fältövningsavdelningen; skulle dessa
kontingenter utgå, torde det nämligen vara fara värt, att trupputbildnings -

— 33 —

arbetet; förryckes eller åtminstone lider avsevärt avbräck. Det synes därför
icke osannolikt, att ett eventuellt anordnande av högskolans fältövningar
utan anlitande av regementenas personal och hästar måste tagas under
övervägande i samband med den efter fastställandet av högskolans organisation
erforderliga regleringen av högskolans stater och anslag, varvid utgif
terna för skjutsar och dylikt i enlighet med herrar revisorers förslag
torde böra föras över till undervisningsanslaget. Det synes dock viktigt,
att högskolans chef för framtiden beredes valfrihet att anordna fältövningarna
antingen med motorfordon eller till häst.

Ovannämnda överföring av medel medför dock1 en ökning av högskolans
övriga anslag. Denna ökning kommer även sannolikt att avsevärt överstiga
de från hästlejning-sanslaget nu överförda medlen på grund av att
fältövningarnas kostnader i regeln bliva lägre om de utföras till häst än
på motorfordon. Ifrågavarande överföring kan för övrigt endast tillstvrkas
under förutsättning, att inspektören för artilleriet bemyndigas efter
samråd med inspektören för militärläroverken använda viss del av detta
anslag för hästlejningsändamål, varom anteckning i högskolans stat synes
böra införas.

Med anledning av ovanstående får jag härmed äran hemställa,

att departementet behagade vidtaga sådana åtgärder att för närvarande
någon ändring uti grunderna varken för beräkningen av högskolans andel
uti hästlejningsanslaget eller för användningen av från detsamma till högskolan
anvisade medel måtte förordas.

Stockholm den 4 januari 1927.

Axel Lagerfelt.

Chef för kungl. artilleri- och ingenjörhögskolan.

H. Heutercrona.

Bil. 5.

Kungl. Västmanlands trängkår.

K&rexpeditionen.

Till kungl. arméförvaltningens intendents departement.

Jämlikt departementets skrivelse den 27 sistlidna december, D.-nr 6967
utrustningsbyrån, har jag härmed äran anföra följande:

År 1915 överlämnades till kåren från T. 1 jämlikt intendentsdepartementets
skrivelse D.-nr 1193/1915 utrustningsbyrån 60 st. packvagnar mjäldre
{m\52 och mj71) för infanteriet.

Dessa packvagnar befunno sig redan vid överlämnandet enligt utsago
från mig underlydande personal — då1 i tjänst vid T. 5 — i ett synnerligen
förslitet och mindervärdigt skick.

Under krigsåren 1915—1918 voro de så gott som permanent disponerade
av kompanierna och sålunda naturligen parkerade utomhus.

Då gjorde emellertid icke fördelningsintendenten Sandberg någon anmärkning
på deras uppställning under bar himmel.

Sedan jag med år 1919 tillträtt chefsskapet för T. 5, hava ifrågavarande
fordon icke tagits i bruk.

3 — Hev.-berättelse ang. statsverket för dr 1926. III

— 34 —

Jag ansåg dem visserligen icke fullständigt odugliga för formell övningskörning
utan last på kaserngård eller exercisfält, men var varje fältmässig
användning av desamma helt utesluten på grund av deras skröplighet.

För formella övningar syntes de mig emellertid allt för oekonomiska på
grund av ideligen ofrånkomliga reparationer.

För åren 1916—1918 redovisa också T. 5:s tygverkstäder för reparationer
av dessa fordon en utgift av 546 kronor 60 öre enbart i mater alkostnader.
Därest arbetskostnader därjämte skolat debiteras, torde enligt tyghantverkarnas
åsikt dessa reparationer kunna beräknas till minst 3,000 kronor.

Under åren 1919—1924 förvarades denna fordonsmateriel i förråd nr 3.

På liösten sistnämnda år förelåg behov av förrådsutrumme för 400 st.
järnsängar, vilka ditintills förvarats på Väsby kungsgård, men vilka utrymmen
nu måste disponeras såsom furagemagasin.

Jag anbefallde sålunda kasern- och tygofficeren att utreda möjligheterna
för ifrågavarande järnsängars förvaring.

Denna utredning gav vid handen, att plats för sängarna kunde beredas i
förråd nr 3, under förutsättning att samtliga packvagnar m\52 och m\71
uppställdes på förrådsgården, varom tygofficeren hemställde.

Jag kunde naturligen vid besluts fattande härom icke tveka i valet, då
jag vågar anse, att varje klok människa i första hand tillgodoser vården
av värdefull materiel i förhållande till sådan, som endast har skrotvärde.

Fordonen uppställdes alltså på förrådsgården. Att påkosta några plankvandringar
såsom underlägg för hjulen ansågo jag och min tygofficer för
slöseri, med hänsyn till fordonens värdelöshet, isynnerhet som parkeringsplatsen
utgjordes av torr, fast, sluttande gräsvall, där fuktighet icke kunde
samlas.

Såsom betecknande för omdömesgillhet och vederhäftighet hos fördelningsintendenten
Sandberg vid inspektionen i fråga kan jag icke underlåta
att med stöd av bifogade intyg — bilaga 5 a — jag var tyvärr på grund av
tjänstledighet själv ej närvarande — framhålla, hurusom fördelningsintendenten
för mina underlydande påstod, att fordonen »voro till naven nedsjunkna
i leram.

Nämnda påstående meddelades mig den 11 juli av tygofficeren.

Vid av mig omedelbart i närvaro av tygofficer, tygunderofficer, hantverkare
m. fl. företagen besiktning befanns — jämlikt bifogade intyg — bilaga
5 b — att intet enda hjul grävt ned sig i gräsmattan utöver hjulskenans
tjocklek — cirka 1 14 cm. — men väl, att gräset på förrådsgården — det var
dock mitt i sommaren — var så långt, att det nådde upp till hjulnaven.

Detta betyder i fördelningsintendentens ögon och mun, »att hjulen voro
till naven nedsjunkna i leran».

Reflexionerna torde göra sig själva!

Såsom ytterligare betecknande för fördelningsintendenten Sandbergs
ovederhäftiga uttalanden vid inspektionen ifråga, skall jag tillåta mig anföra
följande:

Den 10 juli på f. m. å mitt tjänsterum i närvaro av expeditionsintendenten
Reutersvärd och regementsintendenten Perfect påstod fördelningsintendenten,
 att förrådsvården — det gällde naftalin på några klädhyllor —
»låg för fäfot».

Då jag härtill med skärpa framhöll, att jag icke godtog sådana omdömen
— med hänsyn till handräckningstillgång hade ännu endast halva förrådet
hunnit genomgås — fann sig fördelningsintendenten omedelbart föranlåten
att återtaga uttrycket och anhålla om ursäkt för detsamma.

— 35 —

FördelningBintendenten Sandberg tilltror sig att på rak arm och efter
ögonmått i det relativt tomma förrådet — större delen av sängarna samt 27
st. fordon jamte annan materiel voro utlämnade till kompanierna — bedöma
och Påstå, att »om allt tillgängligt utrymme på ett praktiskt sätt utnyttjades,
 möjlighet borde föreiinnas att placera åtminstone stora llertalet
— och sannolikt alla — av ovan nämnda fordon under tak». Härtill har
jag anledning att senare återkomma.

Fördelningsintendenten Sandbergs metod att med frågan om förrådsutrymme
sammankoppla det förhållandet, att jag i maj månad, då utrymme
fanns, tillåtit regementskvartermästaren att i avvaktan på bostads färdigställande
för några månader i förrådet förvara en del möbler, måste jag
beteckna såsom lömsk och insinuant.

Den 19 augusti 1925 erhöll jag jämlikt bifogade a. o. — bilaga 5 c — befallning
»att omedelbart därest så icke redan skett, bringa största möjliga antal
av de omskrivna packvagnarna m/71 och m/52 under tak.»

Fördelningsintendenten Sandbergs omsorger och initiativ rörande dessa
värdelösa fordon äro sannerligen rörande och drastiska!

Dessa odugliga packvagnar skulle alltså mitt i sommaren ställas i förråd
efter avsevärda omflyttningar och tidsödande arbete, medan alla till bruk
utlämnade moderna, fullgoda och dyrbara fordon måste stå ute t. o. m. regementsövningarnas
slut den 6 oktober, delvis till början av december för
reservunderbefälets utbildning.

Varför bär fördelningsintendenten Sandberg icke yrkat på att vedstaplarna
på förrådsgården, dansbanan i manskapsparken och övningshindren
På exercisfältet, vilka var för sig representera större värden, på ett »praktiskt»
sätt bringades under tak?

Fördelningsintendenten Sandberg tilltror sig säkerligen större erfarenhet
och förstånd rörande det praktiska livets alla detaljer än vanliga dödliga
i »trupptjänst», vilka väl ingenting begripa!

Reson hade varit i att fördelningsintendenten Sandberg till mig sagt:
»Den här värdelösa bråten tycker jag, att Du snarast möjligt borde göra
Dig av med».

_ Men i stället gör han med förtjusning — utan att ens undersöka föreliggande
och reella förhållanden — ett rabaldernummer av omöjligheten
för mig att i förråd hysa både sängar och dessa förslitna, icke underhållsvärda
fordon.

Redan den 8 augusti hade jag emellertid hos arméfördelningschefen jämlikt
i avskrift bifogade anmälan — bilaga 5 d — framhållit, att av mig verkställda
omfattande undersökningar, försök och mätningar givit till resultat,
 att i förråd nr 3 icke kunde inrymmas mer än Vt av omskrivna fordon.

Detta reella faktum står sålunda mot fördelningsintendenten Sandbergs
tidigare uttalade förmodanden och påståenden.

Den 8 augusti hade jag likaledes till intendentsdepartementet gjort här i
avskrift bifogade framställning — bilaga 5 e — om att få kassera och försälja
fordonen, vilken framställning den 21 augusti, D.-nr 5422 utrustningsbyrån
bifölls. — Bilaga 5 f —.

Vid försäljningen betingade 19 st. av packvagnarna m/71 — på grund av
tillvaron av hela axlar och fjädrar — ett medelpris av 22 kronor 78 öre, medan
övriga 32 st. icke nådde högre pris än i genomsnitt 6 kronor 43 öre,
vilka siffror torde bevisa fordonens kvalitet. Denna berodde emellertid
icke därpå, att de under vintern 1924—1925 stått ute liksom under många tidigare
år, utan därpå att de voro gamla, förslitna, uppruttnade, slut.

- 36 —

Av från dåvarande tygofficeren, majoren m. rö. N. O. Psilander, infordrat
yttrande — bilaga 5 g och h — vilket bestyrkts av kårens hantverkare,
torde desslikes framgå, att här omförmälda fordonsmateriel redan långt
före hösten 1924 såsom praktiskt taget oanvändbar varit kassabel.

Jag bestrider sålunda bestämt, att densamma av mig vanvårdats.

Fördelningsintendenten Sandbergs anmälan måste jag också beteckna
såsom formalistisk, försåtlig och illojal samt såsom ett försök — ingalunda
det enda eller första — att trakassera och »komma åt» mig personligen.

Jag skall inskränka mig till att såsom ett exempel framhålla, hurusom
fördelningsintendenten Sandberg efter »förråds»-inspektion i november
1919 rapporterade mig därför att jag höll en del ädlare hästar — som lågo
under träning — »filtade». Jag vågar emellertid anse mig mera kompetent
och erfaren än fördelningsintendenten Sandberg i hästvård och hästars
förberedande för tävlingar.

Med stöd av vad jag i ärendet haft äran anföra, nödgas jag kategoriskt
tillbakavisa den av riksdagens herrar revisorer mot mig riktade tillvitelsen
för »anmärkningsvärd brist på aktsamhet och omtanke om statens
egendom» såsom fullständigt obefogad.

Det måste också högeligen förvåna — såsom det i eminent grad gjort vid
T. 5 — att statsrevisorerna kunna på så lösa Och ohållbara grunder, som här
varit fallet, utan närmare undersökning uttala mot en truppförbandschef
so grava och nedsättande beskyllningar.

Arméförvaltningens intendentsdepartement torde hava haft deciderad
uppfattning om dessa 50—70 år gamla fordons beskaffenhet och värdelöshet,
 då min framställning om deras kassation omedelbart bifölls.

Sala den 5 januari 1927.

Hj. Tannlund.

Kårchef.

Sten Camitz.

Bil. 5 a.

Härmed intygas, att fördelningsintendenten, översten m. m, A. Sandberg,
vid förrådsinspektionen den 8—9 innevarande månad i undertecknades närvaro
påstod, att packvagnar m/52 och m/71, som voro parkerade på kårens
förrådsgård, stodo nedsjunkna till hjulnaven i leran.

Sala den 11 juli 1925.

Thore Carlson.

Kapten.

E Andersson. Gustaf Jerlin.

Fanjunkare. Sergeant.

Bil. 5 b.

Härmed intygas, att kårchefen denna dag i undertecknades närvaro besiktigat
å förrådsgården uppställda packvagnar m/52 och m/71 — som av
fördelningsintendenten, översten m. m. A. Sandberg vid förrådsinspektion
den 8—9 juli påståtts stå nedsjunkna i leran till hjulnaven — varvid kons -

37

»

tateradeSj dels att fordonen endast nedsjunkit till ett djup av omkring 1
cm., d. v. s. lika med hjulringens tjocklek, dels att gräset å förrådsgården
var så långt, att det nådde upp till och över hjulnaven.

i\ Sala den 11 juli 1925; :>‘r : : ,

Thore Carlson.

Kapten.

Alf. Eklund.

E. Andersson.

Gustaf Jerlin.

Förrådsförvaltare.

Fanjunkare.

K. F. Ström.

Hantverkare.

Sergeant.

i

Bil. 5 c.

V. Arméfördelningen.

Stab sexpeditionen.

-K ! ! ;1 >1 ''! i ’ , . I .il...

Till chefen för kung!. Västmanlands trängkår.

Med anledning av vad ni i Eder skrivelse av den 8 dennes, nr 11, avd. VII,
anfört får jag härmed anmoda eder att omedelbart, därest så icke redan
skett, bringa största möjliga antal av de omskrivna packvagnarna m/71 och
m/52 under tak.

Stockholm den 18 augusti 1925.

^• * / Georg Nyström.

Arméfördelningschef.

Axel Sandberg.

Bil. 5 d.

Kung!. Västmanlands trängkår.

Kårexpeditionen.

Till chefen för V. arméfördelningen.

Jämlikt a. o. nr 1124: IV/1925 får jag härmed vördsamt anföra följande:

Av verkställda mätningar och undersökningar har framgått, att, sedan
nu till bruk utlämnade fordon och sängar efter regementsövningarnas slut
åter intagits i förråd, endast 36 löpmeter spår — 3 spår — kunna beräknas
tillgängliga för förvaring av omförmälda fordon, därest icke ut- och inlämnipg
samt vård av materielen väsentligen skall försvåras.

Då emellertid fordonen i fråga erfordra ett utrymme av 150 löpmeter
spår, kan endast V* av dessa inrymmas i intendenturförrådet.

Enär enligt härhos i avskrift bifogade besiktningsinstrument fordonen
äro dels fullständigt odugliga dels icke utan avsevärda kostnader kunna
sättas i brukhart skick, har jag denna dag hos kung!, arméförvaltningens

— 38 —

desa^maSdePartement anhåUit om bemyndigande att kassera och försälja

Jag får vördsamt vidgå, att jag tillåtit regementskvartermästaren, löjtnaP.
,. , Ya™itz ,atJ, nnder kortare tid innevarande sommar i avvaktan på
5?.°?^bet att erhålla bostad, i förrådet förvara en del möbler, vilka nu äro
därifrån avlägsnade.

Sala den 8 augusti 1925.

Hjalmar Tannlund.

Kårchef.

Thore Carlson.

Bil. 5 e.

Kungl. Västmanlands trängkår.
Kårexpeditionen.

Angående kassation och
försäljning av fordon.

Till kungl. arméförvaltningens intendent s departement.

Jämlikt kungl. arméförvaltningens intendentsdepartements skrivelse

D.nr 1193/1915, utrustningsbyrån, översändas till kåren från T. 1 60 st.
packvagnar m/52 och m/71 för infanteriet.

Av dessa hava 11 st. kasserats och avförts.

Då jag numera saknar möjlighet att i förråd förvara återstående 49 st.
packvagnar, och då dessa jämlikt i avskrift bifogade besiktningsinstrument
dels äro fullständigt odugliga dels skulle draga avsevärda kostnader
att sättas i brukbart skick, har jag härmed äran anhålla om bemyndigande
att kassera och försälja desamma.

Sala den 8 augusti 1925.

Hjalmar Tannlund.

Kårchef.

Bil. till bil. 5 d och 5 e.

Thore Carlson.

Undertecknade hava denna dag enligt uppdrag besiktigat 49 st. packvagnar,
 därav 25 st. m/52 och 24 st. m/71, varvid följande framkommit:

1. Alla packvagnar m/52 äro kassabla, endast en del beslag kunna användas
till reparation av fordon av samma modell, eljest endast skrotvärde.

2. Å packvagnar m/71 befanns allt trävirke å överredena förstört. Axlar,
 fjädrar och andra beslag samt en del hjul kunna dock användas till
reparation av andra fordon av samma modell eller till kärror. En fullständig
reparation av dessa packvagnar torde belöpa sig till minst 450 kronor
per st.

Sala den 6 augusti 1925.

J. Aug. Westerberg.
Vagnfabrikör.

K. F. Ström.
Tyghantverkare.

— 39 —

Bil. 5 f.

Kungl. arméförvaltningens
intendentsdepartement.

%

Utrustningsbyrån.

Till chefen för kungl. Västmanlands trängkår.

Med anledning av Eder uti skrivelse den 8 innevarande månad, nr 12,
avd. VII, gjorda framställning har kungl. arméförvaltningens intendentsdepartement
velat härigenom bemyndiga Eder att låta i författningsenlig
ordning kassera och försälja i Eder skrivelse omförmälda 49 st. packvagnar;
skolande härav inflytande försäljningsmedel av kårens kassaförvaltning
med åberopande av detta beslut uppdebiteras å anslaget till kasernutredning
m. m. tit. 357, övriga intendenturmaterielbehov.

Stockholm den 21 augusti 1925.

Fredrik Frölich.

Einar Wikland.

H. J. S. Kleberg.

Bil. 5 g.

Majoren N. G. Psllander.

Till chefen för kungl. Västmanlands trängkår.

Anbefalld att avgiva yttrande i anledning av kungl. arméförvaltningens
till kårchefen ställda skrivelse den 27 december 1926, nr 6967, får jag härmed
vördsamt anföra följande:

En dag på hösten 1924 blev jag i min dåvarande egenskap av tyg- och
kasernofficer inkallad till kårchefen och förständigad att framkomma med
förslag om huru 400 st. järnsängar skulle kunna förvaras. Sängarna hade
ditintills förvarats i en lada vid Väsby, men måste dessa utrymmen nu
disponeras såsom furagemagasin.

Efter att hava undersökt möjligheterna föreslog jag då kårchefen att låta
flytta ut 50 st. äldre packvagnar m/52 och m/71 ur förråd nr 3 och å dessas
plats uppställa sängarna.

Anledningen till detta mitt förslag var dels att jag e] kunde utfinna något
annat sätt att bereda plats under tak för sängarna, dels att fordonen
enligt min uppfattning voro så förslitna och värdelösa, att det var fullkomligt
likgiltigt ur ekonomisk synpunkt, om de förvarades inom eller utom
hus. De hade för övrigt, efter vad jag tror mig minnas, stått parkerade ute
under flera av krigsåren.

Kårens tyghantverkare, som väl kände till fordonen, delade till fullo mm
uppfattning om deras värdelöshet.

— 40 —

Angående sättet för fordonens parkering å förrådsgården kan
terÄS "‘flyttningen SÄ „m förut sedan jae avBä

Afl COTY1 ÖT70r>tifn»i »v> Ct____n______ m •.

raen Rån jag: ej
jag avgått som

af genom att

stc uw u,w vmtern saune nava utsatts för värdeminskning håller jag ej

mJiXrolltrtt ’ redan in”“ ägde rum, blott ägde

Någon möjlighet att med bibehållen ordning och framkomlighet i förråd
nr 3 placera sangarna utan att annan materiel avhystes förefanns ej vid
den undersökning jag enligt ovan gjorde hösten 1924.

Uppsala den 3 januari 1927.

2V. G. Psilander.
Major.

Bil. 5 h.

Härmed få undertecknade, tyghantverkare vid1 T. 5, till alla delar bestyrka
riktigheten i majoren Psilanders uttalade åsikt angående beskaffenhet
och värde hos omskrivna 50 å 75 år gamla packvagnar, och anse vi, att
dessa fordon genom uppställning vintern 1924—1925 å förrådsgården icke

i____ , , - ,, -----„ o- xuij.auBguiueu läte

kunnat undergå ytterligare värdeminskning.

Undertecknade Wallenberg och Ström vilja dessutom påpeka, att vi redan
under krigsåren för dåvarande kårchefer såsom vår åsikt framhöllo, att fordonen
icke voro värda att underhållas utan att de borde kasseras.

Sala den 5 januari 1927.

Sven Wallenberg. tf. j? ström.

Arméförvaltningens
intendentsdepartements och
sjukvårdsstyrelses

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 15, §12.

.1 sin den 20 december 1926 avgivna berättelse om verkställd granskas
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under tiden den 1 juli 1925—30 juni 1926 samt för vissa fall
kalenderåret 1925 »fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet», hava råkalf
ei\S,revisorer under paragraf 12 ansett sig, med hänsyn till de upprepade
klagomål, som från ålskilliga truppförband kommit till synes rörande
det sätt, på vilket uttagningen av stamhästar från kavalleriet och ar -

Sadelmakare.

K. F. Ström.
Snickare.

E. A. Hammarbeck.
Snickare.

Gustaf Herbert Grahn.
Smed.

Till Konungen.

— 41 —

tilleriet ägde ram, böra framhålla nödvändigheten av att en effektiv kontroll
utövades å ifrågavarande uttagning, framförallt med hänsyn till vikten
av att för statsverket onödiga kostnader måtte undvikas.

Arméförvaltningens intendentsdepartement och sjukvårdsstyrelse, som
gemensamt handlagt detta ärende, få, med överlämnande av från livregementets
dragoner, kronprinsens husarregemente och Smålands artilleriregemente
infordrade yttranden, i anledning härav och till åtlydnad av
Eders Kungl. Maj:ts den 20 sistlidne december meddelade nådiga befallning
i underdånighet anföra följande.

De av revisorerna under denna paragraf åberopade bestämmelser, vilka
av departementet och styrelsen efter samråd med inspektören för kavalleriet
den 6 maj 1924 utfärdats rörande överflyttning av stamhästar m. m.,
torde kunna lämna fullt tillräcklig ledning för ett riktigt verkställande
av här ifrågavarande hästöverflyttningar. Då icke desto mindre klagomål
från mottagande truppförband framkommit angående överflyttade
hästars kvalitet, under det att de avlämnande truppförbanden beteckna
klagomålen såsom oberättigade, måste denna meningsskiljaktighet tillskrivas
divergerande subjektiva uppfattningar om hästarnas lämplighet
för avsett ändamål.

För att vid eventuellt uppstående nya dylika kontroverser få utrönt,
huruvida felaktigheter begåtts vid hästöverflyttningen, hava departementet
och styrelsen för avsikt att utfärda bestämmelser, att, därest vid överflyttning
mottagen häst anses ej fylla de fordringar, som kunna ställas
på densamma, rapport om förhållandet omedelbart skall till departementet
och styrelsen avgivas för att klagomålens berättigande må kunna av
högre myndigheter avgöras; och må, innan svar å rapporten anlänt,
hästen icke kasseras eller försäljas.

Intendentsdepartementet tillåter sig i detta sammanhang i underdånighet
påpeka, att arméförvaltningen uti sina till innevarande års riksdag
rörande anslaget till remontering gjorda äskanden, bland annat föreslagit
vissa åtgärder för minskandet av de olägenheter av ifrågavarande
slag, som äro förenade med systemet med överflyttandet av stamhästar
från kavalleriet och artilleriet till staber och andra truppslag.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst:

FRITZ BAUER. AXEL HULTKRANTZ.

J. HEDERSTEDT. SVEN KARLBERG.

H. J. S. Kleberg.

— 42

Bil. 1.

Kungl. livregementets dragoner.

Regementsexpeditionen.

Till kungl. arméförvaltningens intendents
departement.

Med anledning av remiss den 27 sistlidna december, D.-nr 6967, angående
en från kungl. livregementets dragoner till kungl Södermanlands
regemente den 25 september 1925 överflyttad stamhäst, får jag äran anföra
följande.

I skrivelse nr 748/1925, vilken i avskrift bifogas, har jag i ärendet avgivit
yttrande.

Av denna skrivelse torde framgå,

att hästen vid avgången från K. 2 var fullt brukbar, samt

att de lidanden å bakbenen, vilka synas hava varit den egentliga orsaken
till hästens kassation, icke kommit till synes vid hans avgång från K. 2
utan torde hava uppkommit under hans tjänstgöring vid I. 10.

Jag får på den grund äran bestrida, att något som helst fel i denna
fråga blivit av mig eller underlydande personal begånget.

Avskrift av besiktningsinstrument över stamhäst från K. 2 överförd till
I. 10 samt utdrag ur kassationsprotokoll och veterinärintyg bifogas.

Remisshandlingen återgår härjämte.

Stockholm den 3 januari 1927.

G. Gyllenstierna.
Sekundchef.

Gustaf v. Essen.

Bil. 1 a.

Kungl. livregementets dragoner.

Regementsexpeditionen.

Till chefen för V. arméfördelningen.

Av arméfördelningschefen infordrat yttrande angående överflyttad häst
till L 10. Exp. m. p.

Med bifogande av skvadronschefens och fältveterinärens yttrande får
jag härmed vördsamt anmäla, att jag vid besiktning av hästen ansåg honom
fylla de fordringar, som angivas i från kungl. arméförvaltningens intendentsdepartement
och sjukvårdsstyrelsen den 6 maj 1924 utfärdade bestämmelser
rörande överflyttning av stamhästar m. m. punkt 1.

Stockholm den 3 december 1925.

G. Gyllenstierna.
Sekundchef.

Pontus von Rosen.

— 43

Bil. 1 b.

Kungl. livregementets dragoner.

5. skvadron.

Till sekundchefen.

Anbefalld yttra mig över stamhästen nr 60/5. e. Rigol, vilken den 25
sistlidne september överflyttades till I. 10, får jag härmed vördsamt anföra
följande: Född 1913, utbildades Rigol som remont vid ridskolan och
kvarbeordrades åren 1919—1923 såsom skolhäst därstädes. Efter återkomsten
från ridskolan bar Rigol använts på rekryt- och korpralskolor
samt deltog under manövern 1924 i Salatrakten och de därmed förenade
marscherna från och till förläggningsorten. Sedan återkomsten från ridskolan
1923 har Rigol varit sjukskriven enligt nedanstående:

den 3/7 1923—11/7 1923 för stengalle,

» 21/7 » —28/8 » » bovinf., h. fr.,

» 21/9 » —5/10 » » kontusion v. fr.,

» 12/8 1925—31/8 1925 » ringorm.

Under regementsmötet 1925 tillhörde Rigol min tropp och var, så vitt
jag nu kan minnas, fullt användbar i all tjänst, en åsikt som även delas
av föregående skvadronschef. Anledningen till att den överfördes till infanteriet
var, att gången, som alltid varit dålig, särskilt i de hastigare
takterna, med åren blivit sämre, varför den mindre väl än skvadronens
övriga hästar lämpade sig till kavalleribruk.

Stockholm den 2 december 1925.

Carl Douglas.

Skvadronchef.

Bil. 1 c.

V. P. M.

rörande till I. 10 överflyttade stamhästen vid 5. skvadronen nr 60 e. »Rigel*».
 Nämnda häst besiktigades av mig den 25 sistlidne september, varvid
å besiktningsinstrumentet antecknades kroniska ansvällningar å böjsenorna
båda fram.

Någon halta kunde vid besiktningstillfället ej iakttagas.

Nämnda häst avgick tillsammans med kontingenten ur K. 2 till fälttjänistövningama
i Östergötland och blev vid ankomsten dit överlämnad

till I. 10.

Den bälta å v. bak som vid besiktning av hästen den 8 oktober i Strängnäs
iakttagits av veterinär J. Börjesson torde sålunda härröra från under
fälttjänstövningarna uppkommet lidande.

Stockholm den 2 december 1925.

F. Bengtson.

Fältveterinär.

— 44 —

Bil. 1 d.

Besiktningsinstrument över stamhäst från K. 2 överförd till I. 10.

H ä

tens

nr och
namn

kön

färg och tecken

födelse år -

här stam ning -

Anteckningar

60/5

Vall.

fux, bläs v. v. fr. o. v. bft

1913 Rigol*
Tunis

Stockholm den 25 september 1925.

R. Cederschiöld.

Major.

Kroniska ansvällningar å böjsenorna
h. fr. Sntittsam man sjuka och ringorm
förekommer vid regementet, varför hästen
under en tid framåt bör stå under otnl
servation och isolering.

Friedel Bengtson.

Fältveterinär.

Bil. i e.

Protokoll över kassation av fyra regementet tillhöriga stam,
hästar. Strängnäs den 13 november 1925.

U

'' ■: j .... V • >

Föredrogs dels chefens! för kulsprutekompaniet förslag, att hästarna
Bijou, Tatjana, Tonny samt nr 60, överflyttad från K. 2 den 25 september
1925, måtte kasseras och dels veterinären J. Börjessons å tjänstemannaansvar
utfärdade intyg, av vilka framgår att ifrågavarande hästar äro
obrukbara för vidare tjänstbruk och böra nedslaktas:

hästen nr 60, överflyttad från K. 2 den 25 september 1925, var vid besiktningstillfället
behäftad med gamla ansvällningar å böjsenorna b. fr., markerade
hasor bägge bak med en tydlig bälta v. b.

§ 2.

På grund härav beslöts, att ovannämnda hästar skulle kasseras och
försäljas till slakt i den ordning, som omförmäles i § 4 av kungl. kungörelsen
den 29 november 1911, angående kassation och försäljning av stamhästar
vid armén.

Justerat: Vid protokollet:

Gabr. Hedengren. Gudmund Silfverstolpe.

R egementschef. Regements kvarterm ästare.

Rätt utdraget intygar:

Gudmund Silfverstolpe.

Regementskvartermästare.

45

'' Bil. 1 f.

Undertecknad har denna dag besiktigat en häst, fux vall, bläs, v. v. fr. o.
v. bft., f. 1913 (60/5 K. 2). Hästen var vid besiktningstillfället behäftad med
gamla ansvällningar å böjsenorna b. fr., markerade hasor bägge bak med
en tydlig hätta v. h.

På grund av ovan anförda fel anser jag den ej brukbar till trupptjänst.

Strängnäs den 8 oktober 1925.

John Börjesson.

Leg. veterinär.

Bil. 2.

1

Kronprinsens husarregemente.

Regementsexpeditionen.

Till chefen för kung!, arméförvaltningens intendentsdepartement.

Jämlikt D.-nr 6967/1926 utrustningsbyrån får jag härmed äran översända
utdrag ur häststamrullan för till Ing. 4 överförda stamhästar med skvadronschefernas
utlåtande om hästarnas användbarhet samt avskrift av besiktningsprotokoll
från K. 7 och Ing. 4.

På grund av de anmärkningar som chefen för Ing. 4 framställt mot de
överförda stamhästarna ur K. 7, får jag äran anföra följande:

1) Anmärkningen bestrides.

2) Beträffande hästarnas ålder som varierat mellan 14 och 18 år vill
jag framhålla, att inga bestämmelser utfärdats angående hästarnas kvalitet
eller ålder, men på förfrågan från regementet meddelades från kavalleriinspektionjen,
 att hästarna skulle vara något bättre än de till infanteriets
kompanichefsgrupper överförda. Då regementet har ett flertal fullt
brukbara hästar, som uppnått 22—24 års ålder, och då de överförda stamhästarna
ingalunda voro avsedda att under de närmaste åren kasseras,
torde de kunna vara lika användbara vid Ing. 4 som vid K. 7.

3) Hästarna torde tydligen besiktigats omedelbart efter framkomsten till
Boden, och att dessa efter en transport av flera dygns varaktighet voro
stela i gången och behäftade med en del småskador, torde ej förvåna.
Märkligt är att den vid K. 7 såsom häst ansedde stamhästen vid Ing. 4 förklarats
förbrukad och kassabel, medan den givetvis sämste av de 8 stamhästarna
lämnats utan anmärkning.

4) Chefen för Ing. 4 förklarar vidare, att något samarbete ej åvägabnag-ts
vid stamhästarnas uttagande. Jag får därför bifoga avskrift av
regementskvartermästarens skrivelse till chefen för Ing. 4, vilken avsänts
3 dagar före hästarnas uttagning. Hade chefen för Ing. 4 haft några
önskemål angående uttagningen, kunde han per telegraf eller telefon meddelat
mig detta, som jag i så fall givetvis beaktat.

5) Vid dylik överföring av stamhästär från ett truppförband till ett annat
måste alltid missbelåtenhet med någon av de överförda hästarna uppstå
hos det truppförband, som mottager desamma. Jag anser det därför
lämpligast för framtiden, att fördelningsveterinären inom den fördel -

— 46 —

ning, där u-ttagningen äger ram, beordras närvara vid densamma samt att
han ävenledes verkställer besiktningen av de stamhästar som skola överföras.

6) Remisshandlingarna återgå.

Malmö dien 31 december 1926.

A. Braunerhjelm.

Regementschef.

D. J. G. von Plåten.

Bil. 2 a.

Utdrag ur httststamrullan vid kronprinsens husarregemente över hästar vilka
överflyttats till Ing. 4 den 13 november 1925.

Hästen

S

—''

nr

kön

färg och tecken

födelse-

år

höjd i
meter

härstamning

Anteckningar

76/Liv

Vallack

Svart, stickelhårig, stj. v.
bil.

1909

1 -BO

Amadeus—
Erivan

God ridhäst, ej körd.

1/2

Vallack

Brun, stj. 3 v. ftr.

1911

1.55

Carusell—-Faust II

Lämplig till ridbrnk.

22/2

Sto

Fux, bl. 4 v. ftr.

1909

1.55

Kampanj—
Hohensollern

» * »

40/2

Sto

Mörkbrunt

1907

—

Loirs—Kerl

» » »

104/3

Vallack

Mörbrun. v. h. i p.

1909

1.55

Gower—
Kannibal

Stark häst, något stel. Fullt
användbar till ridbrnk.

24/5

Sto

Eselmaul

1909

1.49

Zeus—
Amadeus

Lämplig till ridbrnk.

52/6

Sto

Svart, stj.

1909

1.60

Erivan — Ingo

» » >

61/5

Sto

Fux, bl.

1910

1.51

Ocean—
Carusell

Mindre lämplig till ridbrnk,
men god körhäst.

Bil. 2 b. ''

Besiktningslnstrument över stamhöstar ur K. 7 vilka överflyttas till Ing. 4.

Häst

nr

Härstamning

Färg och tecken

Född

Anmärkning

76/1

Amadeus—Erivan

Sv. vall. stj. v. kota h. fr.
stickelhårig

1909

Spatt b. b. Hull 3.

1/2

Carusell—Faust II

Br. vall. stj. 3 v. tf.

1911

Utan anm. Hull 2.

22/2

Kampanj—Hohensollern

Fux, sto, bl. 4 v. ff.

1909

Ärr v. fr. knä, gallor, trång
hov. Hull 4.

40/2

Loir—Kerl

M. br. sto, stj.

1907

Utan anm. Hull 4.

104/3

Gower—Kannibal

M. br. vall. v. h. i p.

1909

Arr b. fr. knä, ansv. kota
h. b. strykning obet. halt.
Hull 2.

24/5

Zeus—Amadeus

Eselmaul, sto, stickelhå-rig, stj.

1909

Ansvällda kotor, Hull 3.

52/5

Erivan—Ingo

Sv. sto, stj.

1909

» » »3.

61/5

Ocean -Carusell

Fux, sto, bl. stickelhårig

1910

Struma. Hull 3.

Stockholm den 12 november 1925.

Henrik Breide.

Regementsveterinär.

47 —

Bil. 2 c.

Anmärkningar gjorda vid Ing. 4 den 17/n 1925.

76/Liv. Strålröta v. fram. Hull 2.

1 2 Höggradig strålröta 3 hovar. Skavsår å manken. Hull 1.

22/2 Mugg h. bak. Stryksår h. bak. Strålröta h. bak. Hull 2.

40/2 Mager. Strålröta alla 4.

104 3 Lindrig halta h. fr. Brytsår v. bbl. stel. Hull 1.

24/5 Kotledsgallor b. fram. Strålröta. Hull 2.

52/5 Ansv. kotor, sår i knäna, ojämn gång fr. stel. kort steg. Hull 2.

Förbrukad, kassabel.

61/5 Ingen anm. Hull 3.

Hullsiffrorna 1—3.

Boden den 17 november 1925.

B. Palm. S. V. Ringborg.

Kapten. Reg.-veterinär.

Bil. 2 d.

Till chefen för kungl. Bodens ingenjörkår.

Jämlikt arméförvaltningens intendentsdepartements plan för överföring
av stamhästar från kavalleriet (nr 5271/1925 T. L. A. nr 58), skall ur
K. 7 8 st. stamhästar överföras till Ing. 4. Dessa hästar komma att av
regementschefen uttagas tisdagen den 10 dennes och skola jämlikt nämnda
skrivelse avhämtas av personal ur Ing. 4.

Jag får därför äran anhålla om meddelande när personal ur Ing. 4 kan
beräknas anlända hit och kommer hästvagn för transporten att rekvireras
härifrån.

Malmö den 7 november 1925.

På befallning:

D. J. G. von Plåten.

Regementskvartermästare.

Bil. 3.

Kungl. Smålands artilleriregemente.

Regementsexpeditionen.

Till kungl. arméförvaltningens intendentsdepartement.

Härmed får jag äran avgiva i skrivelse, D.-nr 6967/1926, utrustningsbyrån,
 infordrat yttrande.

Riksdagens revisorer hava vid granskning av de å arméförvaltningens

— 48 —

intendentsdepartement under budgetåret 1925—1926 handlagda mål och
ärenden funnit, att chefen för 4. kompaniet av kungl. Göta ingenjörkår
gjort anmärkning på åtskilliga från A. 6 överflyttade hästar, vilka avsågos
att transporteras till Bodens ingenjörkår. Av skrivelsen framginge,
 att av de överflyttade hästarna två uppnått 17 års ålder och två
16 år, på grund varav det kunde förutses, att de äldsta av hästarna måste
kasseras redan efter slutet av utbildningsåret.

De 13 stamhästar, som, jämte besiktningsinstrument och hästkort, den
14 november 1925 överlämnades från A. 6 till Ing. 2, hade följande ålder:

En 7 år, två 10 år, en 11 år, två 12 åtr, två 14 år, en 15 år, Itvå 16 år och
två 17 år. De voro alla lämpliga för sin blivande användning och utgjorde
till sin kvalitet ett medeltal av A. 6:s hästbestånd. Vad åldern beträffar
kunde den också betecknas som ett medeltal för regementets hästar
Det förekommer vid A. 6 ytterligt sällan, att en 18 års häst behöver kasseras
på grund av ålder. Hur länge en häst förbliver tjänstbar beror naturligtvis
i första rummet på dess styrka och kondition, men även på huru
den användes och vårdas. Vad de två till Ing. 2 överflyttade 17 års
hästarna beträffar kunde jag för min del icke förutse, att de skulle behöva
kasseras »redan efter slutet av utbildningsåret».

Jönköping den 29 december 1926.

Bo A. Torras-Wahlberg.

Regementschef.

Tönnes von Zweigbergl:.

Arméförvaltningens artilleridepartements -

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 19, § 16
samt sid. 37, § 30.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 sistlidna december anbefallt inkomma med
underdånigt utlåtande i anledning av riksdagens revisorers berättelse den
15 december 1926 om verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under tiden den 1 juli

1925—30 juni 1926 samt för vissa fall kalenderåret 1925, fjärde huvudtiteln,
försvarsdepartementet, §§ 16 och 30, får arméförvaltningens artilleridepartement
härmed i underdånighet anmäla följande.

Beträffande § 16.

I det under denna paragraf av riksdagens revisorer behandlade ärendet
har artilleridepartementet till riksdagens militieombudsman den 2 sistlidna
december avgivit utlåtande, som i avskrift bilägges, med anledning av
skrivelse från Köpings mekaniska verkstads aktiebolag.

Utöver vad i denna skrivelse anföres må följande framhållas.

Behovet av flygplankulsprutor har hittills fyllts genom inköp från utlandet.
 Då artilleridepartementet emellertid förut bedriver tillverkning
av likartade vapen vid Carl Gustafs städs gevärsfaktori och då det ur

— 49 —

krigsberedskapssynpunkt är nödvändigt att för försvar,sväsendet erforderliga
vapen kanna tillverkas inom landet liar artilleridepartementet vidtagit
åtgärder för upptagande snarast möjligt av tillverkning även av flygplankulsprutor
vid den avdelning inom gevärsfaktoriet, vid vilken tillverkningen
av automatvapen (kulsprutor och kulsprutegevär) nu bedrives. Härigenom
torde även anskaffningen av nämnda kulsprutor framdeles komma att
ställa sig ekonomiskt fördelaktigare för staten ävensom ett ökat tillfälle
till arbete beredas gevärsfaktoriets arbetare.

För upptagande av nämnda tillverkning erfordrades bland annat an
skaffning av ett antal maskiner för utökande och förbättrande av den befintliga
maskinparken, vilket för övrigt länge varit ett önskemål även med
hänsyn till tillverkningen av övriga automatvapen. De maskiner, som för
detta ändamål erfordrades skulle inordnas bland de förut befintliga och
samarbeta med dessa, varför redan på grund härav vissa begränsningar i
valet av maskintyper förelåg. I de flesta fall måste dessutom på dessa
maskiner ställas mycket höga anspråk, enär i dem bland annat skulle
framställas de verktyg, på vilkas noggrannhet i mått och detaljer vapentillverkningens
kvalitet är beroende. Med hänsyn härtill kunde vid valet
av dylika verktygsmaskiner endast maskintyper av högsta märke komma
ifråga. Enligt artilieridepartementets uppfattning finnes det icke för närvarande
några svenska maskiner, som äga en för utförande av dessa arbeten
vid gevärsfaktoriet tillräcklig noggrannhet, vilket däremot enligt
erfarenheterna från förut anskaffade maskiner är fallet med vissa utländska
standardtyper.

Artilleridepartementet har därför med hänsyn till de tekniska fördelar,
som därigenom skulle kunna vinnas, vid prövning av de för nämnda
maskinanskaffning infordrade anbuden beslutat inköp av utländska
maskiner i de fall, där icke de offererade svenska maskinerna ansågos
kunna komma i fråga. Förhållandet är analogt i fråga om vissa andra
av de inköpta utländska maskinerna, vilka huvudsakligen i avseende å
kapaciteten äro de svenska absolut överlägsna.

De utländska maskiner, som sålunda anskaffats torde var och en i sitt
slag kunna anses såsom de bästa som över huvud taget stå att erhålla och
äro av över hela världen kända och prövade typer samt a;v erkänt förstklassigt
fabrikat.

Enär de anskaffade utländska maskinerna på grund av sill större kapacitet
och noggrannhet även lämna ett ekonomiskt fördelaktigare utbyte av
tillverkningen än de offererade svenska maskinerna, torde ide förra även
kunna anses såsom prisbilligare än de senare.

Departementets åtgärder beträffande ifrågavarande upphandling torde
således stå i full överensstämmelse med föreskrifterna i upphandlingsförordningen
§ 29, mom. 1, och § 30, mom. 1 och 2, ävensom i Eders Kung!.
Maj:ts cirkulär den 3 mars 1922 till de myndigheter, vilka hava att verkställa
upphandling för statens behov, angående ökat företräde för svenska
varor vid dylik upphandling.

Med hänsyn till de synpunkter som ovan anförts har departementet icke
funnit att skäl förelegat att med kasserande av de utländska anbuden ingå
i underhandlingar med den svenska verkstad, som avgivit anbud å flertalet
maskiner, som ingått i upphandlingen i fråga, för att erhålla önskvärda
förbättringar å de svenska maskinerna, framför allt i avseende å
större tyngd och ökad kapacitet.

Även om nämnda verkstad skulle kunnat erbjuda sig att utföra sådana

4 — Rev.-berättelsc ang. statsverket för är III.

— 50 —

förbättringar å maskinerna, att dessa enligt verkstadsledningens förmedlande
skulle bliva fullt likvärdiga med de nu upphandlade utländska — för
vilket ändamål en omkonstruktion av maskinerna dock erfordras — skulle
dessa förändrade maskiner likväl hava blivit av en fullständigt oprövad
typ och skulle dessutom leveranstiden hava blivit avsevärt förlängd, varmed
skulle följa åtskilliga allvarliga olägenheter.

Att vid denna visserligen icke omfattande, men dock såsom ovan anförts
i och för sig synnerligen viktiga maskinanskaffning upphandla oprövade
maskiner torde icke kunna anses tillrådligt, då genom ett sådant tillvägagångssätt
oberäkneliga risker alltid uppstå, i det att icke endast
maskiner av mindre god kvalitet kunnat erhållas, utan även att hela tillverkningen
av automatvapen kunnat äventyras.

Med kännedom om den roll den maskinella utrustningen spelar vid en
tillverkning av vad slag det vara må har artilleridepartementet alltid
eftersträvat att så långt ske kan vid maskinanskaffningar erhålla maskiner
av prövad typ och känd tillverkning.

Att artilleridepartementet därför icke bär satt sig emot att för prövande
av nya maskintyper ett eller annat exemplar av någon ny maskin
anskaffats, där detta med hänsyn till omständigheterna i övrigt låtit sig
göra, torde framgå just av ifrågavarande anskaffning, vid vilken en av
den svenska verkstaden offererad maskin av ny och ännu icke utförd typ
upphandlats.

Styresmannens för gevärsfaktoriet av departementet infordrade yttrande
bifogas i avskrift.

Beträffande § 30.

Artilleridepartementet har i detta ärende avgivit särskilt underdånigt
utlåtande.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

LARS C:son SPARRE.

A. v. SCHMALENSÉE.

Gustaf Croneborg.

Bil. 1.

Arméförvaltningens artilleridepartement.

Till r ii k sdagens herr militieombudsman.

Genom skrivelse den 17 september 1926 har herr militieombudsmannen
anmodat kungl. arméförvaltningens artilleridepartement att avgiva yttrande
med anledning av en skrivelsen bifogad, utav aktiebolaget Köpings
mekaniska verkstad till herr militieombudsmannen ingiven klagoskrift
rörande en upphandling av maskiner för Carl Gustafs städs gevärsfaktori.

I anledning härav får artilleridepartementet med den remitterade handlingens
återställande anföra följande.

— 51 —

Departementet tiar inhämtat yttrande från styresmannen för gevärsfaktoriet,
 vilken vidtagit de förberedande åtgärderna vid ifrågavarande
upphandling. Såsom eget utlåtande med anledning av besvären får departementet
åberopa innehållet i styresmannens berörda yttrande och därtill
meddela, att departementet fattat sitt beslut, varigenom de av styresmannen
förordade anbuden antogos, först efter det styresmannens förslag
undergått sakkunnig teknisk granskning å departementets militärbyrå.

Departementet anser de i klagoskriften framkastade anmärkningarna
och beskyllningarna vara obefogade.

Styresmannens förslag, som legat till grund för ifrågavarande upphandling,
 jämte tillhörande handlingar överlämnas härjämte, för att dessa
handlingar må vara herr militieombudsmarmén tillgängliga vid ärendets
prövning. Departementet anhåller att i sinom tid återfå desamma

Stockholm den 2 december 1926.

Lars C:son Sparre.

L. Norrman.

Ch. Stenberg.

Bil. 2.

Carl Gustafs stads gevärsfaktori.

Till kungl. armé förvaltningens artilleridepartement.

Anmodad inkomma med yttrande över riksdagens revisorers uttalanden
angående vissa maskinköp får jag vördsamt anföra följande:

Beträffande den utländska planfräsmaskin, vilken revisorerna i sin berättelse
omnämna, och som betingade ett pris av 8,540 kronor må påpekas,
att ingen svensk maskin av liknande slag vid upphandlingen var offererad.
 Något val fanns således icke mellan svensk och utländsk vara.
Hade likväl blott för att gynna inhemsk industri och med bortseende
från gevärsfaktoriets fördel en svensk maskin tagits av närmast liknande
typ, exempelvis en av de i revisorernas skrivelse föreslagna maskinerna
av Köpings fabrikat till ett pris av 5,075 kronor1 kan sägas, att arbetsprestationen
med den utländska maskinen är så hög, att redan inom halvtannat
år prisskillnaden på grund av billigare tillverkning är inbetald.
Det kan ju vara nog att omnämna, att ackordet i den nya maskinen redan
nu för ett av de mest ifrågakommande arbetena kunnat sänkas från
förutvarande 1 krona till 45 öre per st.

Ungefär samma förhållande föreligger beträffande de två amerikanska
planfräsmaskinerna, typ Milwaukee, för 6,600 kronor. Dessa maskiners
arbetsprestation är så stor i jämförelse med de motsvarande inhemska
maskinerna, att prisskillnaden även här inom halvtannat år är intjänt.
Det är att märka, att de arbetsoperationer, som här avses, fordra särskilt
kraftiga maskintyper. Det har vid upphandlingen således varit en teknisk

1 Icke 4,350 kronor enär kompletterande utrustning tillkommer för den svenska maskinen.

— 52

fördel, som särskilt önskats, och denna fördel äga dessa starka med dubbla
bommar försedda Milwaukee-maskinerna till skillnad mot de offererade
inhemska. Härtill kommer beträffande de amerikanska maskinerna såsom
erfarenheten redan visat ett synnerligen noggrant arbete och arbetsutförande.

Beträffande inköpet av 2 st. vertikala fräsmiaskiner å 7,100 kronor, medan
ett inhemskt anbud upptog 5,600 kronor1 må endast erinras, att här
avsågs några kvalitetsmaskiner av högsta märke. För sina viktigaste arbeten,
 verktyg, besiktningsinstrument m. m. både gevärsfaktoriet behov
av några dylika maskiner, och bar på den grund det världsbekanta amerikanska
märket Brown & Sharpe ansetts lämpligt för faktoriets behov.
Het kan påpekas, att det finns vissa fabrikat, tyvärr utländska, vars tillverkningar
intaga en alldeles särskild klass i precision och pålitlighet. Detta
är ett inom verkstadsindustrien allmänt känt och erkänt faktum.

Jag kan icke finna, att de som jämförelse bär omnämnda inhemska
maskinerna enligt upphand] ing s f ö r o r d n ing en § 29 mom. 1 äro av »erforderlig
beskaffenhet», så att de i egenskap av svensk vara skolat antagas,
och de tekniska fördelar, som de utländska maskinerna i dessa fall erbjuda,
äro såsom jag i korthet omnämnt så stora, att ett frångående av desamma
enligt mitt förmenande vore ett bestämt avsteg från tillgodoseendet av
statens intresse.

Vad beträffar revisorernas förslag angående underhandlingar med en
viss svensk verkstad i avsikt att erhålla en del förbättringar å densammas
fabrikat framför allt i avseende å större tyngd och ökad kapacitet torde
denna åtgärd i detta fall få anses praktiskt outförbar, ökad tyngd och
kapacitet av det slag, som här är frågan om torde nämligen icke kunna
ernås genom förbättringar å en viss maskin. För att uppnå detta mål
fordras ingenting mindre sin en fullständig omkonstruktion och byggandet
av en ny maskin, och vad detta betyder i kostnad och tid su fårlik t torde vaT
och en fackman inse.

Ett försenande av maskinleveransen blir således första följden. En försening
av den av artilleridepartementet anbefallda vapen tillverkningen för
arméns räkning blir nästa resultat. Det synes mig som om detta senare
förhållande ur statlig synpunkt borde tillmätas viss betydelse.

Men maskinernas försening inverkar naturligtvis även ofördelaktigt på
själva driften vid gevärsfaktoriet. Vapentillverkningen har igångsatts
och pågår med förut befintliga maskiner. Snart nog komma sto ökningar
och olägenheter att uppstå på grund av frånvaron av de beställda maskinerna,
 vapnens sammansättning omöjliggöres och oreda mträder överallt.

Den tid, som en omkonstruktion av maskinerna skulle erfordra kan för
övrigt svårligen bedömas. Vid den upphandling, som här är fråga om,
bär från den åsyftade inhemska firman en maskin beställts, oaktat leveranstiden,
 cirka 6 månader, var mycket lång. Denna maskin har ännu
efter cirka 10 månader ej hörts av.

Vad finnes slutligen för säkerhet, att de åsyftade förbättringarna verkligen
bliva till köparens belåtenhet? Och vad finnes för säkerhet, att
maskinfirman under alla förhållanden verkligen sitter inne med den kompetens
och skicklighet, som erfordras för att åstadkomma de förbättringar,
som önskas? Det är ingen lätt sak för en maskinfirma att på en uttalad
önskan från köparens sida vid en maskinbeställning t. ex. förbättra sina
maskinkonstruktioner till full jämställdhet med den på kval itc t smask i -

1 Icke 5,200 kronor, enär kompletterande utrustning tillkommer.

— 53 —

ner specialiserade världsfirman Brown & Sharpe med sin enorma produktion
och erfarenhet. Det är helt enkelt icke möjligt utan mycket stora
kostnader och omläggningar. Det inser varje fackman.

Det kan således fastställas, att om gevärsfaktoriet skall vara i stånd leverera
färdiga vapen vid utlovad tid, måste givetvis därför nödiga maskiner
erhållas vid beräknad tidpunkt. En väsentlig försening härutinnan
måste ovillkorligen förorsaka stora, förlustbringande rubbningar i tillverkningen,
 för vilka gevärsfaktoriets styresman ej kan stå till svars samt
därtill ett ytterligare inköp av vapen från utlandet.

För övrigt hänvisas till min skrivelse till departementet angående denna
upphandling av den 17 sistlidna november nr 1319.

Eskilstuna den 3 januari 1927.

J. Virgin.

Styresman.

Bil. 3.

Carl Gustafs stads gevärsfaktori.

Till kungl. arméförvaltningens artilleridepartement.

Anmodad inkomma med yttrande över en skrivelse från Köpings mekaniska
verkstads aktiebolag, Köping, till riksdagens militieombudsman
rörande vissa maskininköp till gevärsfaktoriet innevarande år får jag med
remissens återställande till departementet vördsamt anföra följande:

Skrivelsen från Köpings mekaniska verkstads aktiebolag, här nedan
kallat »bolaget», innehåller åtskilliga felaktiga och vilseledande uppgifter
samt är avfattad på ett sätt, som framställer maskinanskaffningen
under andra förhållanden än de verkliga.

Förutsättningarna voro nämligen följande:

På grund av de ökade anspråk på gevärsfaktoriets tillverkningskapacitet,
 som blivit en följd av den genom artilleridepartementets skrivelse,
D .-nr 2446 M. I. av den 8 oktober 1925, anbefallda tillverkningen av flygplankulsprutor,
 visade det sig nödvändigt att erhålla vissa kompletteringar
av gevärsfaktoriets maskinpark, så att densamma på lämpligt sätt kunde
utnyttjas för det sålunda ökade antalet tillverkningar. De ny anskaffade
maskinerna skulle därvid inordnas bland de förutvarande och samarbeta
med dem på sådant sätt, att maskinparken i sin helhet bleve möjligast
rationellt uppdelad och använd för de olika arbetena. Enär i allmänhet
för dessa icke erfordras några specialmaskiner, avsåg upphandlingen heller
inga sådana utan maskiner av tillverkarnas standardtyper. I de flesta
fall måste dock på dessa standardmaskiner mycket höga anspråk ställas,
enär i dem bland annat skulle framställas de verktyg och instrument, på
vilkas noggrannhet i mått och minsta detaljer hela den kommande vapentillverkningens
kvalitet vore direkt beroende.

— 54 —

Bolaget påpekar, att gevärsfaktoriet infordrat anbud hos ombud för 9
utländska företag och 3 svenska verkstäder. Det kan ju ej undgås, att det
intrycket erhålles, att bolaget redan genom att anföra dessa siffror velat
påvisa, huru gevärsfaktoriet gynnat utländska firmor på de svenskas bekostnad.
 Och dock är förhållandet så, vilket bolaget mycket väl själv
känner till, att alla dessa ombud för »utländska företag», som bolaget uttrycker
sig även äro ombud för svenska maskinföretag och således sälja
svenska maskiner. I och med hänvändelse till dessa maskinombud kommer
således en köpare i förbindelse med både den in- och utländska maskinmarknaden.
 Bolagets eget fabrikat försäljes sålunda från 6 st. av dessa
ovannämnda 9 ombud för »utländska företag». Att några svenska
verkstäder även direkt erhållit offertinfordran kan ju ej vara annat än till
fördel för dessa, och en sådan infordran — givetvis onödig — har alltid
brukat ske till de större maskinfabrikerna såsom Munktells och Köpings
mekaniska verkstäder, av vilka gevärsfaktoriet huvudsakligen b raka t
köpa sina maskiner.

Bolaget framhåller vikten och betydelsen av en enhetlig utrustning vid
en fabrik av gevärsfaktoriets art och omfattning. Bolaget, som självt haft
sin representant vid gevärsfaktoriet, måste mycket väl känna till, att
maskinanskaffningen såsom nyss nämndes, icke alls gällde nyuppsättning
av en större maskinutredning — vilket både det blygsamma maskinantalet
och de växlande maskintyperna för övrigt bort upplyst bolaget om. Förslaget
till anskaffning har också gjorts särskilt för varje maskin efter noggrant
urval bland det stora antalet offererade maskiner i samråd med
framstående och opartiska fackmän och efter ingående undersökning beträffande
respektive maskiners lämplighet för gevärsfaktoriets speciella
behov i varje särskilt fall. Bolagets resonemang om vikten av en enhetlig
utrustning är således icke tillämpligt.

Att i anbudsinfordringen vissa fabrikat uppställts såsom förebilder beror
på, att de önskade maskinerna därigenom på enklaste och lättaste sätt
kunnat karakteriseras. Såsom förebild bör naturligtvis väljas en maskin,
som är så allmänt känd som möjligt. Därav följer, att i de flesta fall utländska
förebilder måst uppställas.

Att den såsom förebild under mom. E uppställda köpingsmaskinen råkat
erhålla beteckningen M2C i stället för den mer fullständiga beteckningen
M2C2 är ju beklagligt, då bolaget härigenom kunnat låta påskina, att gevärsfaktoriet
menat den föråldrade typen. Med litet god vilja torde det
dock varit lätt att förstå, att gevärsfaktoriet naturligvis avsett modernast
möjliga maskin. Att moderna maskiner önskas får väl anses vara genomgående
i hela anbudsinfordringen. De uppgivna dimensionerna utesluta
dessutom tanken, att den föråldrade typen avsetts.

Bolagets resonemang om köpens placering redan i förhand på uteslutande
utländsk marknad må stå för dess egen räkning.

Bolagets påpekande, att Kungl. Maj:ts cirkulär nr 116 av den 3 mars
1922 icke åberopats i anbudsinfordran, är riktig. Förhållandet kan ju dock
ej vara av någon som helst betydelse från bolagets sida sett. Den svenska
varans företräde är tydligen tillkännagiven i § 29 av den i anbudsinfordran
omnämnda förordningen nr 10 av den 16 januari 1920.

Då bolaget emellertid anser sig böra kraftigt beivra denna underlåtenhet
från gevärsfaktoriets sida, kan det vara av intresse att påpeka, att dessa

— 55

uppgifter om använda svenska eller utländska materialier vid godsets tillverkning
är bolaget jämlikt upphandlingsreglementet § 23 mom. 2 (Sv. författningssamling
nr 10/1920, vartill hänvisning var gjord i anbudsinfordran)
skyldigt att utan in.fordran själv lämna. Men detta har bolaget underlåtit
Hade nu gevärsfaktoriet ställt sig på samma rigoröst formella ståndpunkt
beträffande bolaget, som detta anser med sin värdighet förenligt att göra
beträffande gevärsfaktoriet, så hade gevärsfaktoriet varit formellt berättigat
att kassera bolagets samtliga anbud.

I fråga om upphandlingsummans fördelning mellan svenska och utländska
fabrikat må följande framhållas.

Det är naturligt, att det för anbudsinfordringen gällande programmet ej
exakt kunnat följas vid inköpet, enär de inkomna offerterna i många fall
pekat på oförutsedda möjligheter och dittills okända förbättringar, varigenom
förutsättningarna blivit omkastade. I många fall har detta gn it uppslag
till anskaffning av maskiner, byggda enligt helt nya, arbetsbesparande
principer av det slag, att de därmed vunna fördelarna icke kunnat lämnas
ur räkningen. Dessa förbättringar hava uteslutande varit tillfmnandes
hos vissa utländska maskintyper. I andra fall hava offerter på svenska
maskiner icke erhållits. Sålunda har av den totala upphandlingssumman

115,000 kronor, på grund av nämnda båda förhållanden mer än 50,000 kronor
disponerats för inköp av utländska maskiner. Om av återstående
maskiner, i stället för sådana av utländskt fabrikat och utan hänsyn till,
att gevärsfaktoriet hade erhållit maskiner av olämpligt slag och icke passande
storlek, hade valts maskiner av svensk tillverkning, skulle mkopssumman,
 65,000 kronor, kunnat minskas med cirka 9,000 kronor. Denna
besparing hade dock blivit illusorisk på grund av skillnaden i arbetsresultatet
På grund av de utländska maskinernas större kapacitet respektive
noggrannhet erhålles så mycket större produktion per tidsenhet respektive
mindre kassation, d. v. s. så mycket billigare tillverkning, att namn da
besparing uppväges flerf aldiga gånger under maskinernas In slängd.

Såsom framgår av den ursprungliga motiveringen har det i fråga om
flera av maskinerna gällt att erhålla dylika av allra högsta klass såsom
-för verktygstillverkning och andra liknande arbeten, och i dessa fall
.stå enligt gevärsfaktoriets erfarenhet och uppfattning svenska maskiner
icke att erhålla, som äro helt och fullt jämförbara med exempelvis Brown
& Sharpes. Detta märke är enligt gevärsfaktoriets åsikt, stödd pa lång
erfarenhet, kanske det förnämsta av alla på grund av sin utomordentliga
precision, absoluta pålitlighet, väl genomtänkta och i värjo detalj fullkomnade
konstruktion samt den ovanligt stora livslängden. Gevärsfaktoriet
har ett 30-tal maskiner av Brown & Sharpes såväl äldsta som nyaste
tillverkningar och äger alltså en mycket stor erfarenhet om desamma. Den
härigenom vunna uppfattningen om detta fabrikat såsom ett av världens
förnämsta torde delas av de flesta mera framstående svenska verkstader.

Som ett bevis på att firman Brown & Sharpe redan under mycket lång
tid hållit kvaliteten hög å sina fabrikat kan nämnas, att gevärsfaktoriet
redan år 1867 inköpte en universalfräsmaskin från Brown & Sharpe. traktat
således nära 60 år förgått, sedan maskinen anskaffades, är den fortfarande
fullt användbar och alltjämt i bruk för verktygsfrasn mg, vilket
arbete den utför till full belåtenhet. Ingå större reparationer nar den behövt
undergå, åtminstone ej under de sista 22 åren.

— 56 —

Även senare årens erfarenheter med Brown & Sharpes tillverkning gå
i samma riktning. År 1905, 1907 och 1914 inköptes vardera året en och 1915
två stycken universalfräsmaskiner från denna firma. Dessa 5 maskiner
ha således varit i bruk, den äldsta i 21 år och de yngsta i 11 år och ha
varit i ständig användning. Under dessa år ha maskinerna icke kräft
någon reparation, och inga anmärkningar mot vare sig konstruktion,
stadga eller styrka ha blivit gjorda, av gevärsfaktoriets verkstadspersonal,
utan fabrikatets göda anseende har i istället blivit alltmer befäst.

Ser man så på fabrikatet från Köpings mekaniska verkstad, får man icke
samma goda intryck. Gevärsfaktoriet har 114 st. maskiner av detta märke,
av vilka 5 st. inköpta så sent som 1925 och äger sålunda en omfattande
erfarenhet om detta fabrikat, För löpande tillverkning, där fixturer och
dylika hjälpmedel användas, och i fall då påkänningarna ej äro stora, ha
erfarenheterna i allmänhet varit göda. Emellertid hava åtskilliga anledningar
till klagomål yppat sig, såsom framgår av det följande. År 1917
anskaffades 13 st. universal- och planfräsmaskiner från detta bolag. Under
de 9 år de vant i bruk ha åtskilliga kugghjulsbrott inträffat, det sista
så nyss som för 1V2 månad sedan och dessförinnan blott 3 månader tidigare.
 Maskinernas svaga byggnad har gjort, att i allmänhet endast de
mindre matningarna kunnat användas eller också ha vibrationer och
ostadig gång blivit följden, med därav uppkommande mindre tillfredsställande
arbetsresultat. Dessutom äro å dessa maskiner en del konstruktionsdetaljer
omoderna och anordningar olämpliga, t. ex. spindlar direkt
lagrade i stativen, således utan bussning, smörjanordningar svåråtkomliga
eller obefintliga, antalet matningar otillräckligt m. m.

Sådana brister och felaktigheter äro ju betänkliga nog redan vid den
löpande fabrikationen; vid tillverkning av verktyg och arbeten av mer
krävande slag kunna dylika fel absolut icke tillåtas och äro oförenliga
med begreppet »högsta klass».

En jämförelse mellan de två fabrikaten måste således ovillkorligen utfalla
till fördel för det utländska. Denna synpunkt kan helt enkelt ej
frångås vid ett senare maskinköp, när det gäller anskaffning av maskiner
av, märk väl, allra högsta kvalitet. Ett motsatt handlingssätt vore ej rätt,
ty det skulle åsidosätta gevärsfaktoriets intresse. Det kan ej vara försvarbart
av en myndighet att göra fordrande maskinköp mot sin övertygelse*
blott för att gynna inhemsk tillverkning. Även om bolaget med all makt
hävdar sin nya tillverkning som fullt jämbördig med utländska precisionsmaskiner
kan det ej rimligtvis begäras, att ett streck därmed skall anses
vara draget över erfarenheterna från den gamla fabrikationen. Bolaget
måste först praktiskt kunna bevisa den senaste tillverkningens jämnställdhet
eller överlägsenhet över andra precisionsmärken.

Gevärsfaktoriets egen erfarenhet går icke i denna riktning. Som av
upphandlingsprotokollet framgår inköptes i år bland annat 2 st. planfräsmaskiner
av bolagets senaste tillverkning. De erfarenheter, som dessa
maskiner redan givit, ha varit av sådan natur, att de tillfullo visat, att
gevärsfaktoriets farhågor beträffande otillräcklig såväl styrka och stabilitet
som noggrannhet varit väl grundade och att det nya Köpingsfabrikatets
påstådda jämn bördighet med Brown & Sharpes icke är med verkligheten
överensstämmande.

En närmare utredning beträffande dessa erfarenheter närslutes i bil. 3.

Det är för övrigt helt naturligt, att en stor fabrik för precisionsmaskiner
som Brown & Sharpe i Amerika med sin störa maskimomsätt -

- 57

ning, sin konkurrens på världsmarknaden — som förutsätter högtstående
kvalitetsarbete — sina resurser samt sin stab av ingenjörer och konstruktörer
med större sannolikhet skall kunna åstadkomma maskiner, där både
högsta precision och snabbast möjliga tillämpning av nya önskemål och
tekniska framsteg är tillfinnandes än Köpings mekaniska verkstad med
sina relativt små möjligheter. Ett annat förhållande vore i själva verket
högst anmärkningsvärt.

Att gevärsfaktoriet, när frågan gäller andra maskiner än där högsta
kvalitet är nödvändig, föredrager inhemsk tillverkning torde kunna anses
framgå av det förhållandet, att faktoriet utan att ha haft tillfälle att
praktiskt pröva någon av bolagets nyare fräsmaskiner eller från opartiskt
håll erhållit några uttalanden om dem föreslagit 3 st. sådana till inköp,
vilket torde få anses vara ett relativt högt antal vid första anskaffningen
av en ny maskinsort. Och detta ehuru av dessa 3 maskiner, den ena blott
existerade på papperet och de 2 övriga betingade lika högt pris, som motsvarande
utländska — av Loewes välkända fabrikat — som dessutom voro
20 procent tyngre och således avsevärt stadigare.

Att svenska maskiner förekomma till mycket stort antal vid gevärsfaktoriet
torde även framgå av det tidigare omnämnda antalet maskiner
av Köpings fabrikat, nämligen 114 st. Av andra svenska tillverkningar
finnas även en hel del; av ett och samma fabrikat icke mindre än 231 st.,
av vilka några inköpts så sent som förra året.

Att under sådana förhållanden anklaga gevärsfaktoriet för »beundran
för allt utländskt och förakt för det egna», visar på halten av bolagets beskyllningar.

Det kan för övrigt erinras om att i fråga om de av bolaget offererade
fräsmaskimerna ingå som helst referenser beträffande den senaste fabrikationen
lämnats, som man med skäl kunde ha väntat, om bolaget ville särskilt
framhålla sin nya tillverkning och i liera fall gällde dessutom, att
de erbjudna maskinerna ännu icke både utförts, och att konstruktionen ej
ens var fullt slutgiltigt bestämd, vartill kom lång leveranstid. Att anskaffa
många -sådana försöksmaskiner måste anses innebära alltför drygt
ansvar.

Statens järnvägars huvudverkstad i Örebro, dit bolaget enligt egen uppgift
levererat större delen av maskinuppsättningen, har enligt därifrån
erhållet meddelande icke efter 1913 köpt någon av bolagets plan- eller universalfräsmaskiner,
 vilka ju äro de maskinkategorier, striden egentligen
rör sig om, och äger alltså icke någon sådan maskin av bolagets senaste
tillverkning. Ej heller från annat håll ha några upplysningar om dessa
maskiner stått att erhålla.

Bolagets uttryckssätt och insinuationer äro på flera ställen av sådan art,
att de knappast förtjäna ett bemötande.

Bolaget skriver: »Som belysande för den okunnighet i fråga om olika
fabrikat, som av upphandlingsmyndigbeterna lagts i dagen må slutligen
omnämnas, att ett av» — här följer en namngiven svensk verkstad —
»ingivet anbud förkastats och i stället ett utländskt märke upphandlats
till dubbla priset mot det av» — nämnda fabrik — »erbjudna, oaktat fullständigt
lika maskiner såväl till typ som utförande offererats.»

Förhållandet är, att den av svenska verkstaden offererade maskinen varken
finnes till eller förut har utförts utan nu först skulle byggas, om verk -

58 —

staden fått beställningen. Det begärda priset var enligt gevärsfaktoriets
åsikt icke rimligt utan alldeles för lågt för en sådan maskin — närmast
högre pris låg ej mindre än 70 procent över — och det kan ej undgås, att
härigenom den uppfattningen erhållits, att den svenska verkstaden ej fullt
riktigt bedömt maskintypen, så mycket mer som maskiner av ifrågavarande
slag icke ligga inom ramen för denna firmas tillverkningar.

En beställning i detta fall bleve således i viss mån ett experiment, som
det ej vore med gevärsfaktoriets fördel förenligt att f. n. inlåta sig på.

Gevärsfaktoriets beslut i detta fall, som av bolaget citeras och klandras:
»att ett visst svenskt fabrikat ej bör inköpas alldenstund det är alldeles
oprövat» torde få anses väl motiverat. Var okunnigheten, som bolaget skriver
om, är att finna hos gevärsfaktoriet eller hos bolaget självt, är lätt
att avgöra

Vidare säger bolaget: »I ett annat fall har från oss inköpts en maskin,
men två andra av fullständigt samma beskaffenhet från ett utländskt
företag, och hava vi härigenom även berövats den fördel i tillverkningshänseende,
 som ligger i att samtidigt få bygga tre exemplar av samma
maskin. Det sagda må vala nog för att exemplifiera den otroliga godtycklighet,
 som myndigheterna lagt i dagen vid handhavandet av ifrågavarande
upphandlingsärende.»

Det åsyftade fallet gällde 4 stycken till inköp föreslagna maskiner, varav
1 från Köpings mekaniska verkstad, 1 från annan svensk verkstad
och 2 av utländskt fabrikat. Gevärsfaktoriets motivering för inköp av
de 2 sistnämnda maskinerna, varpå bolaget tydligen syftar, var av följande
lydelse: »Av dessa (nämligen de 4 föreslagna maskinerna) måste 2
stycken vara av allra högsta klass och har sålunda härför endast Brown
& Sharpe nr 1 kunnat komma i fråga.»

Detta är ju ett klart och tydligt angivande av orsaken till gevärsfaktoriets
beslut. Maskinerna måste av viss orsak vara av allra högsta klass,
och då gevärsfaktoriet är av den bestämda uppfattningen, att Brown &
Sharpes maskiner äro överlägsna Köpings, kan endast Brown & Sliarpes
maskiner komma ifråga och efter denna sin uppfattning handlar gevärsfaktoriet.
 Att nu, därför att köpet går bolaget emot, kalla detta gevärsfaktoriets
handlingssätt för ett bevis på en »otrolig godtycklighet» är
verkligen för starkt! Att gevärsfaktoriets uppfattning om dessa utländska
maskiners överlägsenhet över bolagets även är fullt riktig är tidigare
påpekat.

Vad slutligen beträffar de av bolaget i slutet av inlagan anförda svårigheterna
för verkstaden i avseende å arbetstillgång m. in., äro ju dessa
förhållanden visserligen mycket beklagliga, men måste gevärsfaktorier
först och främst taga hänsyn till det egna intresset. Huvudsynpunkten
vid gevärsfaktoriets maskinanskaffningar måste ju vara, att det slutliga
arbetsresultatet må bliva det bästa möjliga och arbetet samtidigt så ekonomiskt
som möjligt, vilket allt till stor del är beroende av maskinerna.
Dessa båda villkor måste anses nödvändiga vid maskininköp som här,
där det gäller eu statens vapenfabrik med höga fordringar på precision
och noggranhet.

De undersökningar och utredningar i och för maskininköpen, som under
en månads tid gjorts av gevärsfaktoriets tekniska ledning ha varit
så grundliga och samvetsgranna, att någon erinran mot desamma enligt
min mening icke kan göras.

— 59 —

En utförligare motivering för de föreslagna inköpen bilägges, bil. 1.

Beträffande professor Weibulls uttalanden hänvisas till bil. 2.

Beträffande aktiebolaget svenska kullagerfabrikens intyg må framhållas,
 att det i detta avses specialbyggda maskiner i motsats till de
gevärsfaktoriet erbjudna fräs- och borrmaskinerna, som ju äro verkstadens
standardtyper.

Efter det ifrågavarande maskinanskaffning kommit till stånd och en
del erfarenheter vunnits beträffande de erhållna köpingsmaskinerna, har,
såsom å annan plats i skrivelsen redan berörts, ett bestämdare omdöme
om desamma kunnat bildas. En del av dessa erfarenheter jämte protokoll
över anmärkningar, indikering och fräsförsök utförda av gevärsfaktoriets
personal i närvaro av rektorn vid fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna,
 civilingenjör Max Grenander, såsom opartisk sakkunnig och kontrollant,
 äro upptagna i bil. 3.

Jag har slutligen infordrat ett omdöme över ifrågavarande maskmanskaffning
från förre fabriksingenjören, civilingenjör C. Rundlöf, som
ju synnerligen väl känner till gevärsfaktoriets maskinförhållanden och arbetssätt
och bifogas hans yttrande, bil. 4, :i avskrift.

Eskilstuna den 17 november 1926.

J. Virgin.

Styresman.

Bil. 1.

Motivering.

B. å stycken vertikala fråsmaskiner.

Av svenska fabrikat hade anbud inlämnats å märkena Pythagoras och
Köping. Av det förra har gevärsfaktoriet sedan flera år 4 stycken maskiner
och känner således väl till detsamma. Fabrikatet ansågs vara
tillräckligt gott för att motivera inköp av 1 maskin, helst som priset var
synnerligen fördelaktigt. Denna maskin avsågs för sådana arbeten för
vilka gevärsfaktoriet på grund av föregående erfarenhet visste, att den
lämpade sig.

Från Köping beställdes 1 maskin, ehuru densamma blott existerade pa
papperet och konstruktionen ej ens var å alla punkter fullt fastställd
och oaktat leveranstiden var relativt lång, cirka 6 månader. I själ\a
verket har maskinen ännu icke efter 8 månader levererats. Att denna
maskin valdes i stället för en beprövad av utländskt fabrikat, förestavades
uteslutande av hänsyn till den svenska tillverkningen.

För de båda ovannämnda, återstående maskinerna, som maste fylla
de högsta anspråk, ansågs endast fabrikatet Brown & Sharpe kunna komma
i fråga.

E. 3 stycken horisontala fräsmaskiner, enkelskivedrivna.

Enär genom anbudet från aktiebolaget Rylander & Asplund på »Starrfräsmaskin»
i viss mån nya synpunkter erhållits, visande på möjligheten
av väsentligt stegrad produktion, och anskaffandet av 1 sådan maskin
befanns lämpligt, föreslogs densamma. Något anbud å svensk maskin
av liknande slag förekom icke. , .. .

De båda övriga maskinerna voro avsedda för relativt grova trasnin -

— 60 —

gar, där i vissa fall frässpindelstöd (hängslen) icke kunna användas och
sålunda endast maskiner av kraftig konstruktion kunde komma ifråga.
Valet ioll pa fabrikatet Milwaukee särskilt med hänsyn till den dubbla
bommen, som är ett utmärkande drag för dessa maskiner och som naturligtvis
i hog grad ökar stadgan. Dessutom tillråddes anskaffande av
maskiner av detta fabrikat vid förfrågan lios 3 av landets mera framstående
mekaniska verkstäder. Av de från Köping erhållna uppgifterna
tramgar, att den i storlek mest passande maskinen av detta fabrikat är

kl®n f°r hai! avsedda arbeten, under det att näst större typ har alldeles
tor stora dimensioner.

, ?//kt\8l1.eten aY denna uppfattning beträffande köpingsmaskinernas
otillräckliga styrka bär bekräftats genom jämförande fräsförsök, som
närmare beskrivas i bil. 3. Av dessa försök framgår, att de av Köpings
mekaniska verkstad offererade maskinerna M2C2 över huvud taget icke
kunnat komma ifråga i konkurrens med exempelvis de inköpta Milwaukee-maskmerna.

F. 4 stycken horisontala fräsmaskiner, t rapp skir edriv na.

Under denna grupp ansågs lämpligt anskaffa 2 stycken lättare och 2
stycken något kraftigare maskiner. Å maskiner av det förra slaget erhöllos
offerter endast från Fritz Werner A. G. och Ludv. Loewe A G och
ej å något svenskt fabrikat.

De bada kraftigare maskinerna beställdes hos Köpings mekaniska verkstad.
 Om detta var en för gevärsfaktoriet fördelaktig orderplacering

kari eftef de ™ed dessa Köpingsmaskiner gjorda erfarenheterna måhända
liragasättas. Se härom vidare bil. 3.

G. 2 stycken horisontala, universala fräsmaskiner, trappskivedrivna.-

Då den ena av rubricerade maskiner avsågs för noggrannaste tillverkning
(verktyg, instrument etc.) kunde endast fabrikatet Brown & Sharpe
komma ifråga.

Även den andra maskinen måste fylla synnerligen högt ställda anspråk,
 i det att den utom största möjliga grad av noggrannhet även måste
besitta en avsevärd styrka. Den var nämligen avsedd för diverse större
arbeten, där fixturer icke förekomma och där man således är helt beroende
av maskinens inneboende noggranhet och stadga, frihet från fjädringar
och vibrationer o. s. v. Av de från Köpings mekaniska verkstad
erhållna uppgifterna framgår, att storlekarna 1 och 2 äro för klena under
det däremot den närmast större, Nr 3, är en alldeles för stor typ.

H. 2 stycken fyrspindliga borrmaskiner.

Av svenska maskiner hade här offererats Ljusfallshammars fabrikat
och Köpings nya typ B4B4 och äldre dylik SD3B4. Av typ B4B, vari
även den nu offererade B4B4 ingår, hade föregående år 4 maskiner inköpts
av gevärsfaktoriet, varför omfattande erfarenheter förelågo beträffande
dessa maskiner. Typen ansågs för stor och olämplig för nu avsedda
arbeten. Samma sak galler Ljusfallshammars maskin, vilken synes
vara så gott som exakt lika Köpings B4B. Den äldre typen SD3B4 ansågs
i minsta laget och alltför omodern. Ovannämnda uppfattning om de av
Köpings mekaniska verkstad offererade maskinerna delades av verkstadens
representant vid besök å gevärsfaktoriet.

För övrigt har det° varit ett länge närt önskemål att vid anskaffande
av borrmaskiner erhålla sadana av den typ, som representeras av fabri -

— 61 —

katet Henry & Wright. Vid gevärsfaktoriet finnes ett flertal olika borrmaskintyper
bland annat av sistnämnda fabrikat och således ett rikligt
jämförelsematerial och efter under sistförflutna år samlade erfarenheter
beträffande Köpings nyaste borrmaskiner, har önskvärdheten av en maskin
av den amerikanska typen ytterligare framträtt.

K. 1 stycke multipelborrmaskin.

Den enda svenska maskin, som offererades, var av Lidköpings fabrikat.
Köpings mekaniska verkstad påpekar i sin skrivelse, att Lidköpings mekaniska
verkstad offererat »fullständigt lika maskiner såväl till typ som
utförande», som en utländsk verkstad. Detta är icke med förhållandet
överensstämmande, ty offerten från Lidköping anger blott en borrmaskin
i »huvudsak lika Pratt & Whitney’s», vilken skillnad kan innefatta
ganska mycket. (Kursiveringen av mig.) Den närslutna maskinavbildningen
var lånad ur en av Pratt & Whitney’s kataloger.

Att köpa en maskin, som aldrig utförts utan måste byggas för första
gången av en firma, som eljest ej tillverkar dylika maskiner, måste betraktas
mer eller mindre som ett experiment, så mycket mer som med
leveransen voro förknippade vissa villkor, som förutsatte ingående kännedom
om detta slags maskiner. Det kan påpekas, att dessa villkor erbjudit
svårigheter t. o. m. för den världsbekanta, på denna maskintyp specialicerade,
 amerikanska fabrik, som erhöll beställningen.

L. M. planslipmaskin.

Med anledning av anbudet från aktiebolaget Landelius & Björklund
å Nortons planslipmaskin gjordes iakttagelser på diverse verkstäder beträffande
denna och andra offererade maskintyper. Härigenom erhölls
en bestämd uppfattning om överlägsenheten hos det för förstnämnda maskin
utmärkande arbetssättet, vilket innebär ett nytt uppslag och ändrar
förutsättningarna i det först uppgjorda programmet. En sådan maskin
ersätter sålunda båda de under L. och M. i sammanställningen upptagna,
vartill kommer bättre arbetsprodukt och eventuellt bortfallande av vissa
arbetsoperationer m. fl. fördelar. Maskinen är dessutom mycket lämplig
för åtskilliga andra arbeten än de vid programmets uppgörande närmast
påtänkta.

Skulle en svensk maskin ha anskaffats, hade Lidköpings mekaniska
verkstads föga billigare maskin av Blanchardtyp varit den enda möjliga,
enär inga andra svenska maskiner offererats. Oavsett det mindre goda
arbetsresultatet i en maskin av denna typ jämfört med den förra både
det då blivit nödvändigt att dessutom inköpa en planslipmaskin under
grupp M, där endast utländska maskiner offererats.

N. Vertikal stickmaskin.

Den enda svenska maskin, som offererats, är av aktiebolaget Bofors
fabrikat. Såsom framgår av erhållna uppgifter är densamma avsedd huvudsakligen
för grövre arbeten och saknar vissa anordningar, nödvändiga
för gevärsfaktoriets behov. Maskinen passar följaktligen icke för
ändamålet.

O. 1 st. revolversvarv.

Å svenska maskiner hade anbud inlämnats från A. Karlsson rnetall&
maskin aktiebolag och från Bröderna Eriksson maskinaffär aktiebolag
i Eskilstuna.

— 62 —

De svenska maskinerna äro klenare byggda än det inköpta amerikanska
fabrikatet och sakna i motsats till detta flera för de här ifrågakommande
arbetena erforderliga anordningar.

P. Helautomat, mindre.

Endast en svensk maskin hade offererats. Den var begagnad och av ett
enklare fabrikat samt kunde sålunda icke komma i fråga.

R. Rengör ingsappar åt.

Ingen svensk apparat hade offererats.

Eskilstuna den 15 november 1926.

Bil. 2.

Harald Lundström.

Fabriksingenjör.

Förklaringar

med anledning av professor W. Weibulls uttalanden.

Beträffande erfarenheter om Köpings och Brown & Sharpes fabrikat
i jämförelse med varandra hänvisas till skrivelsen (sid. 55 och 56).

Professor Weibull har vid vissa mätningar konstaterat hög precision å
en del köpingsmaskiner och som generell slutsats anser han, att man kan
påstå, att bolagets verktygsmaskiner vad noggrannheten beträffar stå i
jämnhöjd med de bästa maskiner, som f. n. kunna framställas. Åven om
de av professor Weibull åsyftade indikeringarna angåve för en precisionsm
askin tillräcklig noggrannhet, är saken dock ej därmed avgjord. Ty att
av ovan sagda mätresultat draga den slutsatsen, att det samtidigt är
bevisat, att maskinen i lika hög grad besitter alla övriga goda egenskaper,
 som måste ställas på eu första klass maskin är ju orimligt. Mani
köper ej en maskin blott därför, att den har en del noggranna mått med
frånseende av andra synpunkter, ty dessa kunna vara viktiga nog. För
värdesättning av en maskin räcker icke sådan mätning och vägning, som
utförts enligt ovan. Det fordras skickligt verkstadsfolks erfarenhet och
omdöme och själva maskinens prövning under gång under lång tid. Först
då kan omdömet bliva rättvist.

Professor Weibull synes vid sina undersökningar ej tagit hänsyn till
att Brown & Sharpe i sina fabrikat genomfört precision, riktiga konstruktionsprinciper,
 arbetsbesparande anordningar och ett förstklassigt utförande
även i fråga om detaljer på ett sätt, som ställer desamma framom
Köpings. För precisionstillverkningar, särskilt i fall där fixturer icke
användas, såsom i fråga om verktyg, instrument, vissa vapendelar etc.,
spela sådana detaljer en mycket viktig roll, exempelvis graderingar, matningsserier,
 rattars och axlars jämna gång och placering, växellådans inkapsling,
 bommens fastlåsning m. m. I fråga om allmänna konstruktionsprinciper
kan dessutom det amerikanska fabrikatets överlägsenhet svårligen
förnekas.

För övrigt föreligger ej tillräckligt lång erfarenhet beträffande slitstyrkan
hos Köpings nyare maskiner, för att precisionens därav beroende
varaktighet skall kunna bedömas.

Nu har det dessutom framgått av gevärsfaktoriets iakttagelser å de nyanskaffade
köpingsmaskinerna, att en del väsentliga krav å noggrannheten
icke kunnat anses uppfyllda. Detta står illa tillsammans med pro -

— 63

fessor Weibulls uttalande, att Köpings fräsmaskiner äro utförda med en
noggrannhet, som icke understiger den av Brown & Sharpe tillämpade.

Förhållandet framgår närmare av bil. 3.

Beträffande de olika jämförelserna mellan speciella maskiner må följande
påpekas:

B. Vertikala fräsmaskiner.

Köpings maskin VM2B2 är en nykonstruktion, som vid eventuell beställning
från gevärsfaktoriet skulle utföras för första gången, varför vid
anbudsgranskningen endast de erhållna dimensionsuppgifterna kunnat
läggas till grund för bedömandet, vilket även är fallet vid professor Weibulls
jämförelse. Av dessa uppgifter erhålles dock ingen uppfattning
om kvaliteten. Det är ej nog, att allenast omsätta den amerikanska firmans
konstruktionsprinciper, det fordras även att upptaga dess kvalitetsarbete.

För att få riktig motsvarighet till det för Brown & Sharpes maskin gällande
priset 7,100 kronor måste Köpings mekaniska verkstads pris ökas
med 425 kronor för vissa tillbehör. Priset för den utländska maskinen
är sålunda icke 40 procent utan 30 procent högre än för den svenska maskinen.

E. Horisontala fräsmaskiner, enkelskivedrivna.

Beträffande jämförelser mellan Köpings maskin M2C2 och Milwaukeemaskinen
2BS hänvisas till bil. 3.

Dessutom må följande framhållas:

Milwaukee-maskinernas inköp bär motiverats därav, att Köpingsmaskinerna
ansågos oprövade i avseende å styrka och stabilitet, vilka egenskaper
voro oeftergivliga villkor i detta fall. Köpingsmaskinerna kunde således
över huvud taget aldrig komma i fråga. Denna synpunkt framhålles
måhända ej tillräckligt tydligt i den ursprungliga motiveringen.

Riktigheten av uppfattningen om köpingsmaskinernas otillräckliga styrka
framgår av bil. 3.

Den amerikanska maskinen är således icke blott »något» utan betydligt
kraftigare än Köpings.

Emot professor Weibulls uttalande om de svenska maskinernas likvärdighet
med de amerikanska såväl beträffande noggrannhet och utförande
som konstruktion måste en bestämd gensaga inläggas. Med så väsentliga
konstruktiva skiljaktigheter som dubbel bom, automatisk smörjning och
fullständigt inneslutet växelsystem, lamellkoppling m. fl. anordningar,
som äro utmärkande för Milwaukee-maskinerna men som icke förekomma
på Köpings fabrikat, kunna maskinerna absolut icke anses likvärdiga beträffande
konstruktionen.

Vad priserna beträffar måste för erhållande av jämförbarhet med hänsyn
till vissa extra anordningar och tillbehör (automatisk höjdmätning,
pump och skruvstycke) det för köpingsmaskinen angivna priset 4,350 kronor
ökas med 775 kronor så att mot ett pris av 6,600 kronor för Milwaukee-maskinen
står 5,125 kronor för köpingsmaskinen. Överpriset är sålunda
icke 50 procent utan 29 procent. Att märka är, att den amerikanska
maskinen väger 28 procent mer än den svenska. De av professor
Weibull uppgivna viktssiffrorna äro ej rätta, utan skola vara 1,300 kilogram
för den svenska och 1,670 kilogram för den amerikanska maskinen.

— 64 —

G. Horisontala, universala fräsmaskiner, trappskivdrivna.

Då den maskin, professor Weibulls jämförelse avser, skulle användas
för de mest noggranna arbeten särskilt verktygstillverkning, måste härför
väljas en maskin av bästa och härför lämpligaste slag. Att valet fallit
på fabrikatet Brown & Sharpe förklaras av de i skrivelsen och i början
av denna bilaga påpekade synpunkterna. I fråga om en maskin för här
angivet ändamål äro sådana egenskaper som matningsskruvarnas finare
stigning och graderingarnas noggrannhet m. m. av utslagsgivande betydelse.

För att erhålla jämförbara priser måste den för köpingsmaskinen angivna
summan, 5,000 kronor, ökas med priset för automatisk höjdmätning,
sannolikt utgörande 350 kronor eller lika som för maskin M1B, varigenom
överpriset för den amerikanska maskinen blir 45 procent.

H. Fyrspindliga borrmaskiner.

De synpunkter, som gjort, att köpingsfabrikatet här ej kommit ifråga,
framgå av motiveringen, bil. 1.

Eskilstuna den 15 november 1926.

Harald Lundström.

Fabriksingenjör.

Bil 3.

Iakttagelser beträffande 2 st. Köpings fräsmaskiner. M.1B.

Efter anskaffning av 2 stycken rubricerade fräsmaskiner sommaren
1926 och sedan desamma varit i användning några månader, har en del
iakttagelser gjorts å dessa maskiner, varav de viktigaste meddelas här
nedan.

Det visade sig snart, att vid vissa fräsningar med längdmatning arbetsstyckets
frästa ytor företedde ett utseende såsom då frässpindeln ej är
vinkelrät mot matningsriktningen, vilket förorsakar olägenheter av flera
slag. Det under opartisk kontroll utförda »Fräsförsök 1» enligt bifogade
tabell1 klargör närmare detta förhållande och visar skillnaden i arbetsresultat
vid köpingsmaskinerna och Milwaukee-maskinerna. Det vid köpingsmaskinerna
uppträdande arbetsfelet bortgår visserligen i det närmaste
vid fortsatt fräsning men härtill erfordras en ökning av arbetstiden
av ungefär 12 procent, vilket innebär en förlorad arbetstid av cirka
250 timmar per år. Indikering visade, att längdmatningsriktningen icke
var vinkelrät mot frässpindeln, och att felvinkeln hade varierande storlek,
 beroende på bordets läge å knäet. Detta framgår av bifogade tabell
över »indikering», utförd under opartisk kontroll, där även resultaten äro
införda från en samtidigt utförd indikering å en av Milwaukee-maskinerna.
 Köpingsmaskinerna visade således ett vinkelfel å längdmatnin 0

17

gen i förhållande till spindeln på upptill under det på de amerikanska
maskinerna felet var = 0. Verkan av vinkelfelet påvisades ytterligare
vid en fräsning av ett cirka 500 millimeter långt arbetsstycke, vars
ena förut planarbetade långsida var uppriktad exakt vinkelrät mot maskinspindeln.
 Efter planfräsning av den andra långsidan visade arbetsstycket
en skillnad i bredd i de båda ändarna av O.is millimeter. Då sam 1

Bilagorna »Fräsförsök 1», »Fräsförsök 2» och »Indikering», vari ifrågavarande försök
belysas jämväl genom framställning av vissa maskindetaljer i bild, hava av riksgäldskontoret
överlämnats till vederbörande utskott.

65 —

ma försök utfördes i eu av Milwaukee-maskinerna, befanns felet ä arbetsstyeket
uppgå till endast O.015 millimeter.

Dessa under opartisk kontroll utförda försök iiro protokollförda i bifogade
tabell med benämning »Fräsförsök 2».

Nämnda felvinkel visade sig dessutom, såsom även framgår av Fräsförsök
1, .röna inverkan av fastställningsskruvarnas åtdragning och antaga
varierande och oberäkneliga värden, vilket allt i väsentlig grad
torde kunna förklaras dels därav, att linjalerna i sliderna liksom dessas
kring prisman fattande laxformiga kanter hava så klena dimensioner att
formförändringar lätt torde inträffa, dels därav, att prismornas och de
på desamma glidande slidernas anliggningsytor ej äro tillräckligt plana
och jämna samt ej passa tillräckligt väl mot varandra. Detta är särskilt
fallet i fråga om tvärrörelsen, där på en av maskinerna en avsevärd
springa är synlig mellan knäets prisma och tvärsliden. Dessa och
en del andra felaktigheter framgå närmare av bifogade »Diverse anmärkningar
beträffande Köpings planfräsningsmaskiner M1B Nr 326
och 346», (sid. 66).

I avseende å maskinernas styrka och arbetsförmåga ha en del iakttagelser
blivit gjorda. Särskilt må framhållas nedan beskrivna jämförande
fräsförsök. Avsikten med dessa var att få en uppfattning, huru de under
grupp E offererade köpingsmaskinerna M2C2 skulle ha ställt sig i jämförelse
med de maskiner av fabrikatet Milwaukee, som inköptes i stället
för nämnda köpingsmaskiner.

Försöken anordnades så, att eu viss fräsning utfördes dels i eu av
Milwaukee-maskinerna, dels i en av de under grupp F anskaffade köpingsmaskinerna
M1B. Dessa senare äro visserligen av betydligt mindre dimensioner
än de amerikanska men samma sak gäller även de för ifrågavarande
fall offererade köpingsmaskinerna M2C2, vilka för övrigt närmast
överensstämma med Milwaukee-maskinerna men som icke köptes,
enär de ansågos för klena. Visserligen är maskinen M1B trappskivedriA-en
under det M2C2 är enkelskivedriven, men vissa väsentliga delar i
de båda köpingsmaskinerna äro identiska och viktskillnaden blott cirka
100 kilogram — typ M1B väger nämligen cirka 1,200 kilogram och M2C2
cirka 1,300 kilogram, de amerikanska maskinerna däremot ha en vikt av
1,670 kilogram. Att märka är, att nämnda köpingsmaskiner M2C2 äro
de enda (Svenska maskiner, som kunnat ifrågakomma i detta fall, enär
inga anbud hade erhållits på några andra sådana. Nii sta storlek av Köpings
fabrikat är, som framhålles i bil. 1, en alldeles för stor maskin med
en vikt av 2,300 kilogram. Den hade ej heller offererats av bolaget.

Försöken omfattade den i bil. 1 omtalade fräsningen, där hängslen
icke kunna användas, och utfördes dels i en av Milwaukee-maskinerna.
dels i en av Köpingsmaskinerna M1B. Det visade sig därvid, att sist -nämnda maskin kunde begagnas till fräsningen i fråga endast med iakttagande
av stor försiktighet och med användande av hängslena, som
måste provisoriskt anbringas i den ställning försöksarbetet med ga»-. Vid
löpande tillverkning kunna hängslen icke vara påsatta. Maskinens otillräckliga
styrka gav sig till känna genom vibrationer och skorrningar
trots nämnda förstärkning. Milwaukee-maskinen däremot utförde arbetet
lugnt och vibrationsfritt utan hängslen och på ungefär 1 , av den
vid köpingsmaskinen erforderliga tiden. Under förutsättning att maskinen
hålles i gång 8 timmar per dag eller 2,200 timmar per år för detta
arbete erhålles med Milwaukee-maskinen en sparad arbetstid av omkring

1,000 timmar.

ö — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. III.

— 66 —

Må vara att resultatet blivit något bättre i köpingsmaskinen M2C2 än
i den provade M1B; på grund av de båda maskinernas exakta likhet i
vissa väsentliga delar och den ringa viktskillnaden kan dock med visshet
påstås, att även den något större, enkelskivedrivna köpingsmaskinens
arbetsprestation legat så avsevärt under Mihvaukee-maskinen, att den icke
kunnat komma i fråga.

Eskilstuna den 15 november 1926.

Harald Lundström.

Fabriksingenjör.

Diverse anmärkningar beträffande Köpings planfräsmaskiner
M. I. B. nr 326 och 346.

1. Beträffande sliderna.

Linjalen å tvärsliden samt dennas laxformiga kanter ha mycket klena
dimensioner. Glidytorna äro mindre väl hoppassade. Till följd av dessa
felaktigheter bildar bordet olika vinkel mot frässpindeln allt efter läget
i tvärriktningen och ordningsföljden vid fastlåsningsskruvarnas åtdragning
m. m. Dessutom inverka nämnda felaktigheter ofördelaktigt på
maskinens gång så att skorrningar lätt uppstå.

2. Beträffande anordningar för kylvätskan.

Pumpen är olämpligt placerad, i det att dragremmen för densamma släpar
mot bommen. Rörsystemet felaktigt anordnat med många obehövliga
skarvar, varigenom onödigt stort läckage uppstår.

3. Beträffande smörjningen.

Vissa smörjhål äro felplacerade; (ingen smörjning automatisk eller centraliserad):
Längdmatningsskruvens gänga smörjes genom hål i övre

bordytan, vilka i många fall genom fixturer kunna bliva oåtkomliga under
mycket lång tid. Lagren för längdmatningsskruvens ändar smörjas
genom hål, anordnade i bottnen av bordets kylvattenränna. I denna samlad
kylvätska med uppslammad spån får sålunda tillträde till nämnda
lager. Smörjhål för knäets inre delar är oåtkomligt, då bordet står nära
stativet, vilket kan bliva fallet under lång tid vid fixturarbeten.

4. Diverse anmärkningar.

En del andra anmärkningar mot maskinernas konstruktion och anordning
kunna även framställas, såsom t. ex. att matningsväxellådan icke är
inkapslad utan öppen, varigenom spåndamm m. m. lätt anhopas å kugghjulen
och förslita dessa, att ursparningar i bottenplattans gods för underlättande
av transport saknas m. m.

Eskilstuna den 16 november 1926.

Harald Lundström.

Fabriksingenjör.

Vid granskningen närvarande:

Max Grenander.

Civilingenjör. Fil. lic.

— 67

Undertecknad, som i egenskap av tillkallad opartisk kontrollant närvarit
vid en del den 11—13 november 1926 vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori
företagna undersökningar av och försök med dels tvenne fräsmaskiner
från Köpings mekaniska verkstad, M1B Nr 326 och M1B Nr 346,
dels tvenne amerikanska fräsmaskiner, Milwaukee 2BS Nr 17/1117 och
Milwaukee 2BS Nr 16/1117, får härmed betyga:
att jag kontrollerat samtliga därvid erhållna mått,
att jag ej finner något som helst att erinra mot de därvid använda mätmetoderna,
 samt

att jag till fullo ansluter mig till de ur de vunna resultaten dragna
slutsatserna.

Eskilstuna den 17 november 1926.

Max Grenander.

Civilingenjör. Fil. lic.

Rektor vid fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna.

Bil. i.

Av styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, överstelöjtnant
Virgin, anmodad yttra mig om'' gevärsfaktoriets val av maskiner vid dess
sista inköp av sådana för tillverkning av vissa nya arbeten, får jag härmed
äran meddela följande:

Den kritik av. Köpings mekaniska verkstads aktiebolag som i tidningarna
varit synlig över ovannämnda val, kan hos mig ej annat än väcka
förvåning, då jag, som i trettio års tid varit verkstadschef vid gevärsfaktoriet,
 vid alla de tillfällen som inköp av maskiner gjorts, städse blivit av
styresmannen beordrad att i möjligaste mån tillse det den svenska maskinindustrien
uppmuntras.

Köpings mekaniska verkstads aktiebolag har alltid, på grund av sitt
inom landet väl kända, goda arbete, i första hand blivit anlitat, där priserna
ej lagt för stora hinder i vägen.

Det torde vara alla fackmän inom maskinområdet väl bekant att det
gives maskinfabrikanter utomlands, vilkas fabrikat av lätt förståeliga
skäl alltid ansetts och fortfarande anses äga högre kvalitet än våra svenska
fabrikat. För den tekniska ledningen vid gevärsfaktoriet, som haft tillfälle
under alla dessa år praktiskt få jämföra maskiner från en hel del
in- och utländska fabriker, finnes ingen tvekan om att så icke är fallet,
och då sådana arbeten inom gevärsfaktoriet skola utföras, som ovillkorligen
kräva de allra bästa maskiner, finnes därför heller ingen tvekan vid
valet av sådana, även om högre priser måste betalas. Denna princip har
städse följts vid gevärsfaktoriet, och har arbetsresultatet till stor del därigenom
blivit det bästa möjliga.

Det är mig fullt bekant att vid gevärsfaktoriets senast gjorda maskininköp
samma hänsyn tagits till den inhemska maskinindustrien som alltid
förut, trots Köpings mekaniska verkstads aktiebolags olika mening
härutinnan. Varför övervägande antal maskiner alltså nu tagits från utlandet
är uteslutande beroende på att man därtill varit tvingad, för att
erhålla det arbetsresultat som av gevärsfaktoriet kräves.

Saltsjö-Dufnäs den 8 oktober 1926.

Carl Rundlöf.

Civilingenjör.

— 68

Arméförvaltningens fortifikationsdepartements yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 21,
§§ 17—20 och 23.

Till Konungen.

Enligt Eders Kungl. Maj-.ts remissresolution den 20 december 1926 har
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att avgiva utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers berättelse av den 15 december 1926 om verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under tiden den 1 juli 1925—den 30 juni 1926 —
samt för vissa fall kalenderåret 1925 »Fjärde huvudtiteln försvarsdepartementet»
§§ 17—20 och 23.

I anledning härav får fortifikationsdepartementet beträffande de anmärkningar,
 som innefattas under en var av nedan angivna paragrafer, i underdånighet
anföra följande:

§ 17.

I samband med genomförandet av 1925 års härordning kommer departementet
att låta sig angeläget vara att i möjligaste mån inskränka på utgifterna
till förhyrning av lokaler genom att där så låter sig göra till ledigblivna
lokaler inom kronans fastigheter överflytta förråd eller verksamhet,
som nu inhysas i de förhyrda lokalerna.

§ 18.

I anledning av vad under denna paragraf blivit omnämnt har yttrande
infordrats från chefen för fjärde arméfördelningen (bil. 1). Under hänvisning
till detta yttrande får fortifikationsdepartementet för egen del anföra
följande:

Beträffande Säby gård har fortifikationsdepartementet för avsikt att i
nästavgivande hushållningsplan för förvaltningen och vården av Järvafältet
upptaga utgifter för Säby gårds huvudbyggnads reparation.

Vad angår revisorernas uttalande om lämpligheten av att nämnda byggnad,
 efter verkställd reparation, skulle uthyras till domänofficeren vid nämnda
arméfördelnings stab, får departementet som sin mening uttala, att det icke
lärer kunna åläggas dylik befattningshavare, som allenast avlönas med ett
mindre arvode, någon skyldighet att av kronan förhyra viss bostad.

Slutligen får departementet anmäla, att något ytterligare inköp av mark
av avsevärd betydelse, att tilläggas Järvafältet, icke är av departementet
ifrågasatt.

§ 19.

Under erinran att någon anmärkning mot beloppets storlek ej av revisorerna
blivit framställd, får fortifikationsdepartementet endast anmäla, att
kapten C. J. Brunskog var utsedd av de bägge parternas ombud, varav
framgår, att uppdraget ej kan anses tillhöra hans tjänst.

Under sådana förhållanden synes hinder ej hava mött att till honom utbetala
ett rimligt arvode.

— 69 —

§ 20.

Ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten är uppförd av byggnadsstyrelsen
enligt av Kungl. Maj:t fastställda ritningar. Av arkitekten i byggnadsstyrelsen
E. Josephson, som lett ifrågavarande byggnadsarbete, har följande
meddelats:

»Arkivinredningen avsåg vid förslagets uppgörande huvudsakligast brandfria
hyllor. Emellertid anskaffades, på begäran av krigsarkivet, cirka 30
stycken dyrbara, brandfria kartskåp, som måste betalas av anslaget för
arkivinredningen. På grund härav har anslaget ej räckt till för hyllor i
tre av salarna. Det vore därför synnerligen önskvärt om erforderliga 10,000
kronor beviljades för komplettering av hyllorna.

Beträffande den klandrade fönsterbelysningen för några av gravörerna i
topografiska avdelningen torde felet kunna avhjälpas genom att placera
dessa gravörer vid andra fönster inom avdelningen. För övrigt är det
synnerligen vanligt, att gravörer måste arbeta vid elektrisk belysning stor
del av året.»

§ 23.

Tidigare än i samband med genomförandet av 1925 års härordning anser
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse icke tillrådligt att avhända kompaniet
efter annan härordning beräknade vårdplatser å sjukhus. Erfarenheten har
visat, att antalet sjukdagar under olika år växlar högst avsevärt och att
tillfällig sjuklighet till exempel epidemier kunna i ett slag förändra bilden
och försätta vederbörande myndigheter i högst prekära situationer.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

H. de CHAMPS.

L. NORRMAN.

Carl Mörk.

Bil. 1.

Chefen för fjärde arméfördelningen angående

§ 18.

Häremot har jag intet att erinra och instämmer jag fullkomligt med
revisorernas yttrande angående Säby gårds huvudbyggnads reparation.

Om det kan ifrågasättas att domänofficeren med sitt jämförelsevis låga
arvode kan betala så hög hyra, att det är för kronan fördelaktigt blir en
senare fråga.

Några markförvärv annat än tomter i Barkarby villasamhälle, som legat
inuti fältet och varit nödvändiga för truppernas framkomlighet samt för
flygfältet äro på länge ej gjorda.

Stockholm den 29 december 1926.

Karl Osv. Toll.

Arméfördelningschet.

— 70 —

Riksmarskalksämbetets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande, del 1, sid. 28,1 21.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 20 december 1926 anbefallt
ståthållarämbetet på Stockholms slott att avgiva underdånigt utlåtande
i anledning av visst, av riksdagens revisorer i berättelse av den 15
december 1926 gjort uttalande beträffande lokalerna för högvakten å Stockholms
slott, har bemälda ståthållarämbete i föreskriven ordning till riksmarskalksämbetet
med skrivelse den 7 innevarande januari överlämnat ifrågavarande
nådiga remiss.

I sin förberörda berättelse hava revisorerna meddelat, att de vid avlagt
besök fått det bestämda intryck, att de för högvakten upplåtna lokalerna
voro ohygieniska och för sitt ändamål otillräckliga. Revisorerna hade emellertid
erfarit, att intill och ovanför de nuvarande lokalerna funnes utrymmen,
 som borde kunna tagas i anspråk för vinnande av bättre förläggning
för högvakten, och hava revisorerna uttalat önskvärdheten av att åtgärder
omedelbart vidtoges för erhållande av mera tillfredsställande lokaler för
högvaktens manskap.

Ståthållarämbetet på Stockholms slott har i sin ovanberörda skrivelse meddelat,
 att öv er kommendanten i Stockholm redan under år 1919 anhållit, att
de rum å nedra botten i den s. k. högvaktsflygeln å Stockholms slott, vilka
rum disponerades av pastor i hovförsamlingen, måtte upplåtas till dag- och
matsalsrum för å högvakt kommenderat manskap. Då emellertid någon
annan för ändamålet lämplig lokal inom slottet icke kunnat anvisas till
pastorsexpedition, hade intet kunnat åtgöras åt saken.

För egen del får riksmarskalksämbetet i ärendet anföra följande.

Den av ståthållarämbetet åsyftade, här ovan omförmälda skrivelsen från
överkommendanten är ställd till riksmarskalksämbetet och dagtecknad den
4 september 1919 och har överkommendanten däri, med föranledande av eu
utav fördelningsläkaren vid IV armefördelningen då avgiven rapport angående
förläggningsförhållandena vid högvakten anhållit, att de till hovförsamlingen
upplåtna rummen måtte överlämnas till högvaktens disposition.
Då, såsom ståthållarämbetet meddelat, någon annan lokal inom slottet icke
kunnat ställas till pastorsexpeditionens i hovförsamlingen disposition, har
överkommendantens framställning i avvaktan på förändrade förhållanden,
som skulle kunna möjliggöra ett tillmötesgående av densamma, hittills icke
föranlett vidare åtgärd.

Emellertid har överkommendanten numera, i skrivelse till riksmarskalksämbetet
den 18 nästlidna december ifrågasatt, att pastorsexpeditionens i
hovförsamlingen lokaler inom högvaktsflygeln måtte ställas till överkommendantens
förfogande för beredande av ökat utrymme för högvaktens styrka,
därvid överkommendanten vore villig till pastorsexpeditionens förfogande
avstå det rum — beläget 1 trappa upp i högvaktsflygeln — som för närvarande
disponerades av underofficeren å högvakten.

I denna fråga hava infordrade yttranden avgivits av ståthållarämbetet
på Stockholms slott den 20 nästlidna december och av pastor i hovförsamlingen
den 8 innevarande januari. Den sistniimnda har däri med förklaring,
 att ett inrymmande av pastorsexpeditionen i förberörda underofficersrum
vore på grund av såväl utrymmes- som andra angivna skäl fullkorn -

— 71 —

ligt ogörligt, anhållit, att den ifrågasatta flyttningen av pastorsexpeditionen
icke måtte äga rum.

Riksmarskalksämbetet, som ännu icke medhunnit att slutgiltigt bereda och
handlägga det i överkommendantens senaste skrivelse framställda förslaget
till frågans lösning, har likväl för avsikt att skyndsammast möjligt taga
detta ärende i övervägande med beaktande därvid av de utav riksdagens
revisorer påpekade förhållandena och uttalade önskemålen.

Remissakten och ståthållarämbetets i anledning av den nådiga remissen
avgivna yttrande överlämnas härmed.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

OTTO PRINTZSKÖLD.

Reinhold Rudbeck.

Bil.

Ståthållarämbetet på Stockholms
slott.

Till riksmarskalksämbetet.

Med överlämnande av från kungl. försvarsdepartementet infordrat yttrande
rörande högvaktens lokaler får ståthållarämbetet å Stockholms slott
vördsamt anföra.

överkommendanten för Stockholms garnison har redan i slutet av år 1919
i skrivelse till ståthållarämbetet anhållit att de rum å nedra botten i den
s. k. högvaktsflygeln, som för närvarande disponeras av pastorn i hovförsamlingen,
 måtte upplåtas till dag- och matsalsrum för det å högvakt kommenderade
manskapet. Då ingen annan för ändamålet lämplig lokal inom
slottet kunnat anvisas till pastorsexpedition, har intet kunnat åt saken åtgöras.

Stockholm den 7 januari 1927.

Adolf A:son Murray.

Arméförvaltningens fortifikations-
och intendentsdepartements
samt sjukvårdsstyrelses yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 28 § 22.

Till Konungen.

Arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse,
 vilka det tillkommer att avgiva det i nådig remissresolution
den 20 december 1926 omförmälda underdåniga utlåtande över vad riksdagens
revisorer i sin berättelse över verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under tiden
den 1 juli 1925—den 30 juni 1926 samt för vissa fall kalenderåret 1925,

72 —

»fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet» § 22 anfört angående Herrevadsklosters
remontdepå, få vi i underdånighet anföra följande:

I ärendet hava yttranden infordrats av inspektören för kavalleriet, chefen
för remonteringsstyrelsen och arméförvaltningens domäntjänsteman.

Av dessa yttranden, vilka här bifogas, framgår i huvudsak,
att vid en av överfältveterinären och chefen för remonteringsstyrelsen
den 17 december 1926 förrättad besiktning å remonterna vid Herrevadskloster
befunnits, att av samtliga 196 stycken remonterna endast 8 stycken
varit under medelgott hull och medelgod kondition, men att alla med undantag
av en, ^ som varit sjukskriven på grund av feber, visat sig livliga
och haft »god gålust», vadan numera kan antagas, att ingen av remonterna
kommer att lida framtida men av sommarens något knappa bete,

att" vissa åtgärder redan vidtagits och ytterligare sådana planerats, dels
för förbättrande av utav remontdepån nu disponerade betesmarker vid Herrevadskloster,
 dels ock för anskaffande, i den mån så kan befinnas erforderligt,
 av ytterligare beten för depåns remonter samt

att veterinärvården vid remontdepån vid ovan nämnda besiktning den 17
december 1926 befunnits så förbättrad, att inga avsevärda anmärkningar
däremot kunde göras, dock att åtgärder syntes höra vidtagas för beredande
i visst avseende av bättre hovvård.

Stockholm den 10 januari 1927.

FRITZ BAUER.

Underdånigst:

H. DE CHAMPS.

AXEL hultkrantz. hederstedt. l. norrman. sven karlberg.

Carl Mörk.

Bil. 1.

Kavalleriinspektionen.

Under bifogande av chefens för remonteringsstyrelsen skrivelse nr 326/1926
får jag, under hänvisning till mina skrivelser nr 527/1926 till sjukvårdsstyrelsen,
nr 577/1926 till intendentsdepartementet, nr 633/1926 till fortifikationsdepartementet
samt nr 641/1926 till sjukvårdsstyrelsen, äran framhålla, att åtgärder
från min sida äro vidtagna, dels för erhållande av ökade betesmöjligheter
vid Herrevadsklosters remontdepå och dels med hänsyn till att förläna tjänstgöringen
vid remontdepåerna i allmänhet fastare former än hitintills, allt i
syfte. att för framtiden förebygga betesknapphet och eventuellt bristande
veterinärvård.

Stockholm den 4 januari 1927.

R. von Rosen.

Inspektör för kavalleriet.

73

Bil. 2.

Remonteringsstyrelsen.

Till inspektören för kavalleriet.

Med anledning av kungl. arméförvaltningens intendentsdepartements skrivelse
den 28 dennes nr 6967, får jag vördsamt anmäla följande:

På grund av torka m. m. under innevarande sommar hade vid Herrevadsklosters
remontdepå betet för remonterna varit knappt under augusti månad.
Då under sommarmånaderna juni—augusti det tinnes tvenne årgångar remonter
vid depån, och stallutrymmet ej räcker för mera än en årgång,
kunna ej treåringarne, annat än i undantagsfall, tagas in och utfordras med
ration, förr än den äldre årgången, fyraåringarne, i slutet av augusti skickats
ut till regementena.

Genom ingripande från kungl. arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse gjordes
den 24 september besiktning på remonterna vid Herrevadsklosters remontdepå
av överfältveterinär J. Hederstedt, som därefter i sin rapport angav
att han funnit 30 remonter i tillfredsställande skick, omkring 95 i knappt
medelmåttigt skick, samt övriga undernärda.

Biksdagens revisorer voro vid Herrevadsklosters remontdepå, enligt därifrån
lämnad uppgift, under september månad och efter överfältveterinärens
besiktning. De sågo då icke på några särskilda hästar, utan endast på remonterna
i grupper.

Kavalleriinspektören förrättade besiktning av remonterna den 5 oktober
och redan då hade remonterna betydligt tagit sig i utseende och hull, då
endast 41 stycken ansågos hava mindre gott, eller underhaltigt hull.

Att remonterna således ganska snart voro uppe i fullt tillfredsställande hull
och kondition, framgår även av bifogade besiktningsintyg, som vid besiktning
den 17 dennes utskrevs av överfältveterinär Hederstedt och undertecknad,
 utvisande att 8 remonter voro under medelgott hull och kondition,
men att samtliga voro livliga och visade god gålust, varför ingen remont
kan sägas komma att på något sätt lida framtida men av sommarens något
knappa bete.

Stockholm den 30 december 1926.

C. G. Staél von Holstein.

Chef för remonteringsstyrelsen.

Bil. 3.

Remonteringsstyrelsen.

Besiktningsintyg.

Vid denna dag förrättad besiktning av samtliga å Herrevadsklosters remontdepå
befintliga 196 stycken remonter, hava 161 befunnits vara vid
medelgott hull och medelgod kondition, 27 över och 8 stycken under medelgod
kondition.

Med undantag av en, sjukskriven på grund av feber, visade sig samtliga
livliga och hade god gålust.

Mot veterinärvården kunde inga avsevärda anmärkningar göras.

— 74 —

Det framgick vid besiktningen, att åtgärder böra vidtagas för beredande
av bättre hovvård i vad den avser förbättrande av vid inköpet vanvårdade
hovar.

Herrevadskloster den 17 december 1926.

J. Hederstedt. C. G. Stad von Holstein.

Överlältveterinär. Chef för remonteringsstyrelsen.

Bil. i.

Arméförvaltningens domäntjänsteman.

V. P. M. angående betet å Herrevadskloster.

Under hänvisning till mitt yttrande av den 25 oktober 1926 i samma
sak får jag ytterligare tillägga följande.

För budgetåret 1926—1927 är å staten anvisat till gräsfrö 1,000 kronor,
till gödningsämnen 4,000 kronor och till dikning för markernas förbättrande
1,200 kronor varjämte ett extra anslag om 5,000 kronor beviljades den 30
oktober 1926.

Till ytterligare anvisning räcka ej medlen å titeln 763, men då de redan
anvisade ej ännu böra kunna förbrukats utan stå till disposition i vår bör
det jämte de för samma saker i förslaget till stat för år 1927—1928 begärda
13,000 kronor vara tillräckliga.

I övrigt är ju depåchefens viktigaste åliggande att bedöma om remonterna
under särskilt torra och svåra år behöva tillskottfoder.

Åtgärder hava redan dessutom vidtagits för att under de närmaste åren,
innan betesmarkerna hava kommit i full kultur, minska remonterna på
Herrevadskloster genom att för instundande sommar få några ut på bete på
kungsmarken vid Lund, tillhörande kungl. södra skånska infanteriregementets
övningsfält, samt att från och med sommaren 1928 få dem i bete på Havgården,
 som ligger nära Herrevadskloster.

Underhandlingar härom pågå just med domänstyrelsen, som har hand om
skötseln av denna till mötespassevolansfonden hörande gård.

Stockholm den 5 januari 1927.

Bernh. Grill.

Domäntjänsteman.

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 30,

§§ 25—30.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1926 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
marinförvaltningen att till försvarsdepartementet inkomma med utlåtande
i anledning av ett tillika överlämnat transumt av riksdagens revisorers
berättelse av den 15 december 1926 om verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
tiden den 1 juli 1925—30 juni 1926 samt för vissa fall kalenderåret 1925,
»fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet» §<§> 25—30.

— 75 —

Med återställande av remissakten får marinförvaltningen med avseende
å de särskilda sålunda åberopade paragraferna i berättelsen i underdånighet
anföra följande.

§ 25.

Vad angår anmärkningarna under denna §, vilka röra inventering vid
räkenskapsårets slut, av behållningarna vid sjökrigsskolan och sjökarteverket
samt bestyrkande av de av redogöraren vid nämnda förvaltningsmyndigheter
upprättade kassarapporters riktighet av kassakontrollant, får marinförvaltningen
hänvisa till bifogade från cheferna för sjökrigsskolan och sjökarteverket
infordrade yttranden, av vilka chefens för sjökrigsskolan är tecknat
å det honom för kommunikation delgivna transumt av revisorernas berättelse.
I anledning av sistnämnda yttrande vill marinförvaltningen endast tillägga,
att av revisorerna avsedd inventering icke lärer kunna vid budgetårets utgång
företagas av skolans chef, under vilkens ledning vid sagda tid sjöexpedition
med skolans elever, oftast till avlägsnare farvatten, pågår, men
att ämbetsverket ämnar taga under övervägande frågan, huru pa annat sätt
inventering vid denna tidpunkt lämpligen må anordnas.

§ 26.

Under denna § hava revisorerna gjort följande uttalande:

»I sin berättelse rörande den år 1925 verkställda granskningen av
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 hade riksdagens revisorer i
fråga om flottans underhållsanslag framhållit, att den av marinförvaltningen
vidtagna åtgärden att å särskild besparingsfond redovisa vissa
''återstående utgifter’ å anslaget föranledde, att den vid budgetårets slut
förefintliga behållningen icke i dess helhet komme till synes i budgetredovisningen.
 Enligt revisorernas då uttalade mening måste detta förfaringssätt,
 även om det innebure vissa praktiska fördelar, medföra
bristande överskådlighet i marinens räkenskapsväsende.

I avgivet yttrande i anledning av revisionsberättelsen framhöll marinförvaltningen,
 att, därest ej ifrågavarande bokföringsåtgärd vidtoges,
budgetredovisningen i avseende å detta anslag bleve mera missvisande,
i det att anslaget komme att upptaga såsom reservation från föregående
budgetår medel, vilka, ehuru ännu icke utbetalta, dock redan
disponerats för vissa särskilda ändamål. Bokföringsåtgärden medförde
därför för ämbetsverket praktiska fördelar, enär densamma avsevärt
bidroge till reda och överskådlighet i avseende å den mångfald undertitlar,
 som för särskiljande av varje arbetes kostnader måste finnas a
dessa anslag.

Jämväl innevarande års revisorer hava funnit anledning granska det
sätt, på vi litet bokföringen av vissa utgifter sker i marinförvaltningen.
Revisorerna hava därvid funnit, att icke blott sådana utgifter, som av
marinförvaltningen betecknas såsom ''återstående utgifter’ a visst anslag,
bokföras särskilt under rubriken ''fondmedel'' utan även redovisningen
av uppbörd å och utgifter för åtskilliga materialförråd sker på enahanda
sätt, vartill kommer att såsom fondmedel i mycket stor omfattning redovisas
även andra inkomster och utgifter, vilka, såvitt revisorerna kunna
finna, äro av natur att böra gottskrivas, respektive belasta i riksstaten
uppförda titlar. Revisorerna vilja såsom exempel härå framhålla följande
fondtitlar:

- 76 —

S 77 och 78 rekryteringsfonder för sjömanskåren och kustartilleriet,

S 79 ersättnings- och försäljningsmedel,

S 83 observationsmedel (genom anmärkning influtna neutralitetsmedel),

S 99 hästersättningsmedel,

S 132 och 133 vissa av neutralitetsmedel bestridda materialanskaffningar.

Vad marinförvaltningen i sitt ovannämnda yttrande anfört, utgör,
enligt vad revisorerna kunna finna, icke tillräckliga skäl för att beträffande
marinens medelsbokföring frångå det förfaringssätt, som eljest
tillämpas vid redovisning av riksstatsmedel, nämligen att inkomsterna
redovisas å vederbörlig riksstatsinkomsttitel samt uppbördsmedel för och
utgifter å riksstatsanslagen å vederbörligt anslag. Att såsom för närvarande
sker vid marinens medelsbokföring redovisa riksstatsmedel såsom
fonder måste revisorerna finna mindre lämpligt, enär därigenom berörda
medel undandragas den allmänna budgetredovisningen och således denna
redovisning bliver i viss mån ofullständig och missvisande. Genom
förandet av särskilda liggare eller på annat sätt synes marinförvaltningen
utan svårighet kunna hälla hand över de medel, varom nu bifråga,
 utan att därför berörda medel behöva uteslutas från redovisningen
i vederbörlig riksstatstitel.

Då det för revisorerna framstår såsom ett önskemål att rättelse åstadkommes
beträffande marinförvaltningens bokföring i nu förevarande avseende,
 hava revisorerna ansett sig böra för riksdagen omförmäla vad
sålunda förekommit.»

Vad revisorerna nu i ämnet anmärkt utgör i princip ett återupprepande
av vad riksdagens revisorer för budgetåret 1924—1925 i ämnet andragit,

Marinförvaltningen måste emellertid under vidhållande av de synpunkter
för frågans bedömande, som ämbetsverket framlade i sitt den 8 januari 1926
avgivna yttrande i anledning av nämnda revisorers berättelse, uttala, att
enligt ämbetsverkets förmenande något bärande skäl icke framlagts för frångående
av det av ämbetsverket tillämpade bokföringssättet, vilket utmärker
sig för synnerlig reda och överskådlighet, och ämbetsverket får erinra, att,
ämbetsverket veterligt, de av sistnämnda revisorer gjorda uttalandena —
sedan marinförvaltningen yttrat sig däröver — icke föranlett någon vidare
åtgärd från vare sig riksdagens eller Kungl. Maj:ts sida.

Revisorerna hava speciellt anmärkt att under rubriken fondmedel redovisas
inkomster och utgifter för »åtskilliga materialförråd» samt att såsom
fondmedel i mycket stor omfattning redovisas även andra inkomster och
utgifter, vilka, såvitt revisorerna kunnat finna, äro av natur att böra gottskrivas,
 respektive belasta i riksstaten uppförda titlar; och äro såsom exempel
härpå en del fondtitlar åberopade.

I anledning av revisorernas uttalande om bokföringen av materialförråden
får marinförvaltningen påpeka, att dessa förråd måst bokföras under rubriken
fondmedel på grund av de av Kungl. Maj:t den 16 november 1917 fastställda
nya formulären till räkenskaper för marinförvaltningen.

Beträffande de av revisorerna såsom exempel upptagna fondtitlar, vilka
enligt revisorernas mening borde bokföras å i riksstaten uppförda titlar, må
följande erinras.

Tit. S. 77 och 78. Rekrytering sfonder för sjömanskåren och kustartilleriet.

Ingendera av dessa fonder har tillkommit genom riksstatsmedel, utan hava
de bildats av vissa medel, vilka förverkats av manskap, som bevisligen rymt

eller från tjänsten skilts. Båda torde alltså obestridligen äga eller hava ägt
karaktären av verkliga fonder. Tit. S. 78 är emellertid numera avslutad,
sedan i enlighet med 1926 års riksdags beslut titelns medel tagits i anspråk
för annat ändamål. Vidkommande titeln S. 77 har marinförvaltningen i
sin underdåniga skrivelse den 27 augusti 1926, angående regleringen av
utgifterna under rilcsstatens fjärde huvudtitel, avdelning III, sjöförsvaret,
samt hemlig underdånig skrivelse samma dag och i samma ämne hemställt,
att å titeln kvarstående medel måtte få tagas i anspråk för annat, angivet
ändamål.

S. 79. Ersättnings- och försäljningsmedel. Även denna fond synes
marinförvaltningen obestridligen hava verklig fondkaraktär. Densamma tillföres
sedan mera än femtio år tillbaka sådana inflytande ersättnings- och
försäljningsmedel, vilka icke äro att hänföra till någon annan meddelad titel.

S. 83. Observationsmedel. Å denna titel bokföres i första hand inflytande
anmärkningsmedel och ej blott, såsom revisorerna antagit, genom anmärkning
influtna neutralitetsmedel. Efter verkställd utredning gottgöres, i den
mån sådant är möjligt, influtna medel de respektive titlar, varå anmärkning
gjorts. Marinförvaltningen vill i detta sammanhang påpeka, hurusom det i
varje räkenskap lärer vara nödvändigt att hava en hjälptitel för bokföring
tillsvidare av sådana influtna medel i avseende å vilka först måste verkställas
utredning om varthän de rätteligen äro att hänföra.

S. 99. Häster sättning smedel. Denna titel är avslutad under budgetåret
1925—1926, sedan därå kvarstående medel enligt 1926 års riksdags beslut
tagits i anspråk för annat ändamål.

S. 132. Materialanskaffningar m. m. Kungl. brev den 8 juni 1917.
Titeln är avslutad under budgetåret 1925—1926.

Titeln kommer att avslutas under innevarande budgetår.

Marinförvaltningen vill hnder denna paragraf slutligen påpeka, att de vid
budgetårets slut under fonder upptagna behållningar visserligen icke återfinnas
i budgetredovisningen, men däremot komma till synes i det av riksräkenskapsverket
med stöd av från myndigheterna inkomna räkenskaper,
årligen avgivna »utdrag ur rikshuvudboken, innefattande kapitalsammandrag
jämte tabeller över kapitalredovisningen».

§ 27.

Med anledning av vad revisorerna under denna paragraf anfört vill marinförvaltningen
endast framhålla, att Eders Kungl. Maj:t i varje fall bemyndigat
ämbetsverket att på gällande villkor förhyra ifrågavarande kolupplagsplatser.

§ 28.

I anledning av vad revisorna under denna paragraf yttrat, får marinförvaltningen
anföra följande:

Förutsättningarna för att utlämning till enskilda firmor tillåtits, hava
varit att firmorna ej kunnat fullgöra åtagna leveranser till offentliga inrättningar,
 varjämte ämbetsverket tagit hänsyn till fördelarna av att genom
sådan utlämning hastigare kunna omsätta flottans kollager. Att märka klätt
det här rör sig om Waleska rökfria kol, varav flottan vanligen ligger
inne med stora lager, men som kolhandlarna mycket sällan lagra, och ej
s. k. ostkustkol eller därmed jämförliga tyska eller polska kol, varav flottan

— 78 —

endast har mycket små lager, under det att kolliandlarna vanligtvis hava
avsevärda lager av sådana kol. Flottan har sålunda ej behövt komplettera
sina förråd av rökfria kol under den 7 månader långa engelska kolarbetarstrejken.
 Att marinförvaltningen nekade lotsstyrelsen att få inköpa 75 ton
kol i Göteborg berodde på att just lagret i Göteborg var mycket knappt
och dessutom två jagare opåräknat stationerats på västkusten för fiskets
övervakande, vilka jagare måste taga erforderligt kol från flottans upplag i
Göteborg. Därest kol utlämnats till lotsverket hade risk förelegat att kolförrådet
i Göteborg ej räckt till för marinens eget behov om kolarbetarstrejken
pågått ännu någon månad.

Vid det tillfälle den 29 september 1926, då marinförvaltningen försålde
kol till aktiebolaget Kol och Koks, var ämbetsverket av den uppfattningen
att bolaget behövde dessa kol för fullgörande av ett gammalt kontrakt med
telegrafstyrelsen, varför ämbetsverket ej ansåg det nödvändigt sätta sig
i förbindelse med nämnda styrelse. Att affären sedan förlöpte på ett helt
annat sätt kan marinförvaltningen ej annat än beklaga.

Vad beträffar de 125 ton kol, som marinförvaltningen den 10 september
1926 inköpte från aktiebolaget Kol och Koks kan man lätt av riksdagens
revisorers uttalande härom bibringas den uppfattningen, att marinförvaltningen
skulle hava sålt kol till aktiebolaget Kol och Koks för 35 kronor per

1,000 kilogram och sedan köpt tillbaka liknande kol för 44 kronor per 1,000
kilogram. Så är emellertid ej förhållandet. De kol som av ämbetsverket inköptes
från aktiebolaget Kol och Koks utgjordes nämligen av Oberschlesiska
kol och voro avsedda för eldning under sådana pannor, där de kortflammiga
Waleska kolen ej kunde användas. Upphandlingen skedde emellertid såsom
motköp mot den engelska kolfirman Mann, George & Co., Ltd. London,
vilken firma försummat att fullgöra en leverans av engelska ostkustkol inom
kontrakterad tid före strejken. I realiteten har marinförvaltningen endast
betalt 19 kronor 53 öre per 1,000 kilogram för sagda från aktiebolag Kol
och Koks inköpta kolparti, resten eller 24 kronor 47 öre per 1,000 kilogram
kommer att betalas av den fullt solventa engelska kolfirman genom avdrag
vid marinförvaltningens likvid av nu flytande kolläst.

§ 29.

Vad revisorerna under denna paragraf anfört föranleder intet yttrande
från marinförvaltningen.

§ 30.

Under denna paragraf ifrågasätta revisorerna huruvida icke för vinnande
av en ändamålsenligare användning för framtiden viss tyngre artillerimateriel
vid kustartilleriet bör, med hänsyn till den omorganisation kustartilleriet
undergått genom 1925 års riksdags beslut, överflyttas till arméartilleriet.

över vad revisorerna här anfört har marinförvaltningen från befälhavande
amiralen i Karlskrona infordrat yttrande, som med särskild hemlig underdånig
skrivelse denna dag till Eders Kungl. Maj:t överlämnas.

I likhet med befälhavande amiralen i Karlskrona avstyrker marinförvaltningen
förslaget.

I ärendets handläggning deltagande: undertecknad chef, Boalt, Maijström,
Wolff, Eklund och Odqvist, envar föredragande i vad på honom ankommit,

— 79

varjämte stabschefen hos chefen för kustartilleriet, Malmberg, deltagit i
ärendets beredning och närvarit vid dess föredragning i marinförvaltningen.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst:

På kungl. marinförvaltningens vägnar
J. SCHNEIDLER.

E. A. Gräntz.

Bil. 1.

Chefen för kungl. sjökrigsskolan.

Återställes till KMF med vördsam hänvisning till regi. för KSS (SFS
382/1915) § 117 mom. 1 tredje stycket, som föreskriver att

kassarapport, undertecknad av intendenten och försedd med chefens bestyrkande
samt åtföljd av utdrag ur inkomst- och utgiftsböckerna jämte verifikationer
och inventeringsprotokoll, insändes till marinförvaltningen före
den 10 i envar av månaderna januari, februari, mars, april, maj, november
och december; skolande den i november avgivna kassarapporten avse tiden
maj—oktober och de övriga kassarapporterna månaden närmast före den,
då de avgivas.

Stockholm den 4 januari 1927.

H. Söderbaum.

.4. Simonsson.

Bil. 2.

Chefen för kungl. sjökarteverket.

Till kungl. marinförvaltningen.

Med anledning av kungl. marinförvaltningens kommunikationsresolution

D.-nr 70 D/Amr. 5389 den 28 nästlidne december med anmodan att till marinförvaltningen
inkomma med yttrande över de av riksdagens revisorer gjorda
uttalandena rörande kassabehållningen m. m. vid utgången av räkenskapsåret
1925—1926, får jag anföra följande.

1. Kassabehållningen den s% 1926.

Den bokförda kontanta kassabehållningen vid räkenskapsårets utgång
utgjorde 9,396 kronor 59 öre. Att denna behållning var så ovanligt stor
berodde dels på att de av sjökarteverkets kontrollstationer och försäljningskontor
redovisade kontanta medlen, tillsammans 4,146 kronor 2 öre, vid
tiden för riksbankens stängning ännu icke hade influtit i sjökarteverkets
kassa, dels på att i den kontanta behållningen ingick en postremissväxel å

3,000 kronor, avsedd att fortast möjligt följande dag avsändas till sjömätningsfartyget
Ejdern för bestridande av expeditionskostnader, hänförliga till
följande räkenskapsår. Den återstående i kassan inneliggande kontanta behållningen,
 utgörande 2,250 kronor 57 öre, kunde delvis ha insatts i riksbanken,
 ehuru kassagöromålen för dagen vid tiden för bankens stängning

80

icke voro avslutade. Men då utbetalningar redan följande dag till ett belopp
av 11,856 kronor 37 öre voro beslutade och även verkställdes denna dag,
sa torde det icke varit nödvändigt att insättning av detta belopp skedde den
30 juni, för att påföljande dag åter uttagas. I den av Kungl. Maj:t utfärdade
förordningen rörande insättning av kontanta medel i riksbanken (S. F. S.
517/1924) föreskrives »att kontanta, för omedelbart förestående utgifter icke
behövliga behållningar skola — — — vara insatta å giroräkning i riksbanken».
 Då i föreliggande fall utgifter redan följande dag förelågo till
ett belopp av närmare 12,000 kronor torde det knappast kunna anses vara
stridande mot författningen att ett så jämförelsevis litet belopp tick kvarligga
i kassan till följande dag, i synnerhet som utbetalningar vid sjökarteverket
fortgår efter tiden för bankens stängning och en del kontanta medel
därför behövt reserveras. Den övervägande delen av kassan, 69,056 kronor
54 öre var, såsom författningen föreskriver, innestående i riksbanken.

2. Kassainventering.

Statsrevisionen framhåller att några inventeringsinstrument eller andm
handlingar för styrkande av den balanserade kontanta behållningen vid
räkenskapsårets slut, icke bifogats räkenskapen.

I kungl. kungörelsen den 15 december 1905 (nr 76) med föreskrifter
rörande sådan inventering, har Kungl. Maj:t förordnat att inventering skall
ske hos redogörare för verk »vars räkenskaper för granskning överlämnas
till kammarrätten» (riksräkenskapsverket). På grund av författningens
lydelse bär jag haft den uppfattningen att föreskriften gällde sådana verk
som redovisa direkt till riksräkenskapsverket och dit avlämna årsredogörelse,
men däremot icke sjökarteverket, som enligt nådig instruktion har att till
marinförvaltningen avgiva månatlig redovisning för bestridda utgifter. Författningens
lydelse enligt nåd. kungörelsen den 23 maj 1924 (nr 133) har
också styrkt denna min uppfattning. Någon årsin ven tering har icke förekommit
vid sjökarteverket, varken under min eller mina företrädares chefskap.
 Däremot förrättas kassainventering i allmänhet en gång varje månad
i enlighet med nåd. instruktion för sjökarteverket. Sådan inventering verkställdes
under ifrågavarande räkenskapsår sista gången den 5 juni 1926,
och protokoll över inventeringen bifogades juni månads kassaredogörelse.
Riksbankens bevis om det belopp, som vid räkenskapsårets slut innestod å
giroräkning, överlämnades den 6 juli 1926 till marinförvaltningen i enlighet
med föreskrifterna i nåd. kungörelsen den 8 april 1904 (nr 17).

Revisionen finner det anmärkningsvärt att en av Kungl. Maj:t föreskriven,
ur kassaredovisningssynpunkt viktig kontrollåtgärd i föreliggande fall uraktlåtits.

Rörande värdet av just denna vid årsskiftet föreskrivna inventering vill
jag framhålla att den för sj ökarte verkets förvaltning icke ur kontrollsynpunkt
är mer värdefull än de inventeringar som förekomma under den
övriga delen av året. Att kassabehållningen vid ifrågavarande tillfälle var
så stor berodde på särskilda omständigheter, som jag förut anfört, och skulle
kunnat inträfla även vid annan tidpunkt av året, då sjökarteverket underlydande
förvaltningar avgiva månads- eller kvartalsredovisningar.

Då sjökarteverket icke förfogar över några fonder eller innehar obligationer
eller andra värde- eller säkerhetshandlingar kommer ifrågavarande
årsinventering icke att skilja sig från do övriga under året förekommande
kassainventeringarna, och det hade inte varit något hinder att framskjuta
den i juni månad gjorda inventeringen till den 30. Oberoende av min egen

— 81 —

tolkning av författningen ifråga, kommer jag givetvis att hädanefter låta
verkställa inventering vid räkenskapsårets utgång.

3. Kassakontroll.

Statsrevisionen anför beträffande kassakontrollen att av redogöraren vid
sjökarteverket upprättad kassarapport icke till riktigheten bestyrkts av vederbörande
kassakontrollant, i likhet med vad som äger rum beträffande andra
marinförvaltningen underlydande lokalförvaltningar.

Särskild kassakontrollant linnes icke vid sjökarteverket och torde ej heller
finnas hos övriga till marinförvaltningen redovisande myndigheter, med
undantag för de större förvaltningarna, såsom flottans stationer och kustartilleriregementena
jämte möjligen några andra. Att vid en så jämförelsevis
liten förvaltning som sjökarteverket förordna särskild kassakontrollant
anser jag vara opraktiskt och obehövligt och skulle endast verka tidsödande
för såväl redogöraren som den tjänsteman vilken skulle utöva kontrollen,
utan att denna ändock skulle bli av större värde, då någon tjänsteman med
härför lämpad utbildning eller praktisk erfarenhet icke finns inom verket.
I de av Kungl. Maj:t genom nåd. brev den 23 december 1918 fastställda,
inom statsbokföringskommittén utarbetade räkenskapsformulären m. m. för
sjökarteverket, förekommer icke heller någon antydan om sådan kassakontroll,
 vilken väl sålunda av de sakkunniga ansetts obehövlig för sjökarteverkets
förvaltning.

Den erforderliga kassakontrollen utövas bäst och fullt effektivt av kartverkschefen
själv. Den huvudsakliga delen av kartverkets kassa innestår å
giroräkning i riksbanken. Rekvisitioner å kassaförstärkning kan icke ske
utan kartverkschefens påteckning å handlingen och dessa medel insättas
direkt å sjökarteverkets giroräkning i riksbanken, varifrån medel icke kunna
uttagas med mindre såväl chefen som redogöraren undertecknat checken.
Såväl insättningar som uttag antecknas i bankkontrollboken och bestyrkes
för varje särskild gång med kartverkschefens namnteckning. Uttag från
giroräkningen förekommer endast i mån av verkligt behov sedan kartverkschefen
på grund av godkänd räkning eller annan handling beslutat att utbetalning
får ske. Bank kontrollboken utgör sålunda betryggande kontroll
över i bank innestående medel och de av redogöraren omhänderhavda kontanta
medlens användning kontrolleras effektivt därigenom att alla verifikationshandlingar
föreläggas kartverkschefen för granskning och utanordning
av medel. Kassainventering verkställes i regel varje månad och protokoll
häröver bifogas månadens kassaredovisning varjämte bankbesked varje
månad inlämnas till marinförvaltningen efter att hava jämförts med räkenskapen.
 Samtliga räkenskapshandlingar föreläggas kartverkschefen för
granskning innan de överlämnas till marinförvaltningen.

På grund av de av statsrevisionen gjorda uttalandena kommer hädanefter
inventering enligt nåd. kungörelsen den 15 december 1905 att vid räkenskapsårets
utgång förrättas vid sjökarteverket och instrument över förrättningen
att biläggas redogörelsen, då denna överlämnas till marinförvaltningen.

Remisshandlingen återgår.

Stockholm den 4 januari 1927.

Gustaf Reinius.

6 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1926. III.

— 82

Flygstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 37,

§§ 31, 32.

Till Konungen.

Anbefalld avgiva underdånigt utlåtande med anledning av riksdagens
revisorers berättelse av den 15 december 1926 av verkställd granskning av
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under tiden den 1 juli 1925—30 juni 1926 samt för vissa fall kalenderåret
1925 »fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet», § 31 och 32, får flygstyrelsen
härmed i underdånighet anföra följande.

§ 31. Fjärde flygkårens förläggningsplats å Frösön i Jämtland. Revisorerna
giva uttryck för den uppfattningen, att planläggningen av Frösöförläggningen
icke grundat sig på någon ingående kännedom om därvarande förhållanden.
 Av sammanhanget synes framgå, att revisorerna härvid särskilt
åsyftat planläggning i ekonomiskt hänseende.

I de tidigare (1923 och 1924) uppgjorda förslagen till flygvapnets organisation
och förläggning ingick icke Frösön såsom förläggningsplats för något
flygtruppförband. Först vid avgivandet av Eders Kungl. Maj:ts proposition
(nr 50) till 1925 års riksdag upptogs nämnda plats såsom förläggningsort
för 4:e flygkåren och angåvos engångskostnaderna för dess iordningsställande
till 261,000 kronor. Beträffande denna siffras tillkomst må erinras, dels att
ytterst kort tid torde hava stått till förfogande för kostnadsberäkningarnas
uppgörande, dels ock att nödvändigheten att hålla de för byggnader m. m.
avsedda engångskostnaderna inom angivet maximibelopp, 4,530,000 kronor,
tvingade till väsentliga nedsättningar av de utav byggnadssakkunniga beräknade
kostnaderna. Sådan nedsättning torde i hög grad hava drabbat
Frösöetablissementet, ty enligt vad nu kunnat utrönas, vill det synas, att
de först framlagda kostnadsförslagen för detsamma utvisat betydligt högre
slutsumma. Att detta förhållande ej varit första särskilda utskottet vid 1925
års riksdag obekant, synes bekräftas av utskottets uttalande i utlåtande nr 1
(sid. 150), att »det torde böra medgivas Kungl. Maj:t att, därest så befinnes
erforderligt, göra sådana förändringar i fördelningen av det för byggnader
m. m. avsedda beloppet av 4,530,000 kronor, som av omständigheterna betingas».

De bristfälligheter i avseende å byggnadernas tillstånd, vilka vållat merkostnader
under reparationsarbetena, hava varit av sådan natur, att de svårligen
kunnat upptäckas vid okulär undersökning, utan kommit till synes
först under arbetenas gång.

I fråga om förvaltningen av kronans jordbruksegendom å Frösön framhålla
revisorerna önskvärdheten av, att denna egendom utarrenderas till en
enda brukare, bosatt å Kungsgården. Flygstyrelsen har tidigare ägnat denna
fråga särskild uppmärksamhet men funnit, att innan erfarenhet vunnits
rörande erforderlig utsträckning av såväl ordinarie- som reservflygfält å
Frösön, densamma icke kan upptagas till slutligt avgörande.

§ 32. Flygskolans förläggning å Ljungbyhed. Revisorerna uttala det
omdömet, att den förberedande utredningen rörande förläggningsmöjligheterna
varit i åtskilliga avseenden ofullständig, men hava icke närmare motiverat
detsamma.

Att ordnandet av officers- och underofficersförläggningen kommer att draga
något större kostnad än den beräknade, torde — såsom närmare påvisats i

— 83

styrelsens underdåniga framställning rörande medelsbehovet för budgetåret
1927—1928 få tillskrivas omständigheter, som vid de ursprungliga beräkningarnas
uppgörande icke kunde förutses eller överblickas.

Beträffande det av revisorerna anmärkta förhållandet, att ett tiotal vapenföra
värnpliktiga skulle hava under kommendering till Ljungbyhed i huvudsak
sysselsatts med jordschaktning och handräckningsarbeten, har styrelsen
infordrat förklaring från chefen för flygskolan. Av densamma framgår, att
några schaktningsarbeten på flygfältet icke utförts, men väl att under en
kortare tid två till tre man dagligen avdelats för att fylla en del smärre
gropar å flygplatsen, ett arbete som var ofrånkomligt för att möjligröra
flygning utan olyckstillbud, samt att vid tidpunkten ifråga (den 29 september
1926) inga värnpliktiga av kategorien »icke vapenföra» funnos vid skolan.
Denna senare inryckte först den 22 oktober 1926.

På grund härav bör det passerade betraktas såsom en undantagsåtgärd.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad chef, Liibeck, Fogman,
föredragande, samt Lychnell.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst

På flygstyrelsens vägnar:

KARL AMUNDSON.

ERNST FOGMAN.

Statens tvångsarbetsanstalts
i Landskrona

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 33.

Till kungl. socialdepartementet.

I anledning av remiss av den 18 sistlidne december till följd av yttrande
från riksdagens revisorer rörande statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona,
får styrelsen härmed såsom svar å remissen överlämna bifogade av anstaltens
direktör avgivna förklaring, varjämte remissakten bifogas.

Hälsingborg den 5 januari 1927.

På styrelsens vägnar:

JOHAN BÅÅTH.

Bil.

Statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona.

Direktören.

Till styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona.

Härmed får jag vördsamt avgiva förklaring angående en av riksdagens
herrar revisorer gjord anmärkning.

Den för uppsamling av avfall begagnade boden å borggården är ingalunda
lämplig för sitt ändamål, men trångboddheten har nödvändiggjort dess an -

— 84 —

vändning. Om framställningen om ökat utrymme för anstalten kommer att
bifallas, bör denna uppsamlingsplats kunna flyttas utanför borggårdsområdet.
Tömning av avfallet brukar i regeln ske 2 å 3 gånger i veckan och skulle
just äga rum å eftermiddagen samma dag, som herrar revisorer besökte
anstalten. För att så gott som möjligt avhjälpa de anmärkta olägenheterna
förvaras numera alla organiska ämnen i ett täckt plåtkärl å annan plats,
sedan de frånskilts soporna.

Den vid herrar revisorers förra besök påtalade stanken kom icke från
nämnda uppsamlingsplats utan från septic-tanken, som vid denna tid icke
fungerade tillfredsställande. Någon olägenhet härifrån förekommer emellertid
icke numera.

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona den 4 januari 1927.

Carl E. Gulich.

Pensionsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 41, § 34.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 18 december 1926 har pensionsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vissa av riksdagens revisorer
gjorda uttalanden rörande styrelsens verksamhet.

Revisorerna hava ifrågasatt lämpligheten av att arvodena till styrelsens
ombud från början bestämts med tanke på att ombuden skulle tillgodogöra
sig en behållning å de ersättningsbelopp, som utginge för av
ombuden företagna resor. Därest rese- och traktamentsersättningen till
ombuden bestämts enligt en lägre klass i då gällande resereglemente än
fjärde klassen, hade enligt revisorernas mening en normal utgångspunkt
för fixerande av själva arvodesbeloppen förefunnits.

Med anledning härav må till en början erinras om att den klass i resereglemente!,
 efter vilken ombudens rese- och traktamentsersättning skall
utgå, bestämts av Kungl. Maj:t.

Frågan torde emellertid icke lämpligen kunnat ordnas på det sätt, som
revisorerna antytt. Det är nämligen att märka, att för en del ombud
full anledning förelegat att bestämma rese- och traktamentsersättningen
efter fjärde klassen, under det att för andra ombud ersättningen enligt
sagda klass visat sig vara något för högt tilltagen. Detta sammanhänger
därmed, att vissa ombud vid sina resor använda sig huvudsakligen av
järnväg, under det att andra i stor utsträckning därjämte anlita hästskjuts.
 Det är huvudsakligen för dessa senare som besparingar i större
utsträckning kunnat göras, beroende på den även för fjärde klassen i det
gamla resereglementet gällande bestämmelsen om rätt att beräkna ersättning
efter två hästar. Därest ombudens rese- och traktamentsersättning
sålunda skulle hava bestämts exempelvis efter femte klassen i det
gamla resereglementet, skulle detta måhända för en del ombud varit tillfyllest
men för andra åter blivit otillräckligt. Att besparingar i vissa
fall kunde göras enligt gamla resereglementet var ju en allmänt känd
och erkänd sak. Detta torde också hava uppmärksammats vid utarbetandet
av det nya resereglementet.

— 85

Under nu åberopade förhållanden kan styrelsen icke finna annat än
att styrelsen måste anses hava handlat i full överensstämmelse med statens
berättigade ekonomiska intresse, då styrelsen vid bestämmande av
ombudens arvoden tagit hänsyn till att en del av dem skulle komma att
tillgodogöra sig behållning å ersättningsbeloppen för företagna resor.
Styrelsen hade ju härvid att taga hänsyn till de faktiska förhållandena,
sådana de i verkligheten gestaltade sig, och det låg icke i styrelsens makt
att på annat sätt än genom ett förnuftigt avvägande av arvodenas storlek
söka reglera de ojämnheter i ombudens förmåner, som härrörde av resereglementets
skiftande verkningar för olika ombud. Det är visserligen
sant, att, om styrelsen bestämt ombudens arvoden utan hänsyn till möjligheten
för dem att göra besparingar på resorna, den nuvarande prekära
situationen hade undvikits. Ombuden hade då haft ali anledning
att känna sig tillfredsställda och hade nu ej haft skäl att mer än andra
beklaga sig över det nya resereglementet. Statsrevisorerna hade icke
heller haft anledning till någon anmärkning, men statsverkets utgifter
för ombudsorganisationen under den gångna tiden skulle måhända varit
cirka 300,000 kronor större.

Revisorerna framhålla vidare, att pensionsstyrelsen synes icke hava
förfarit riktigt, när styrelsen, sedan Kungl. Maj:t lämnat styrelsens den
26 april 1926 gjorda framställning om en höjning av ombudens arvoden
utan bifall, likväl till ombuden utbetalt vissa tilläggsarvoden.

I detta avseende får styrelsen framhålla, att styrelsens ovanberörda
framställning avsåg en betydande förhöjning av förslagsanslaget till arvoden
åt ombuden, varigenom tilläggsarvoden skulle kunnat tilldelas
dem såsom skälig kompensation för den minskning i förmåner, som föranletts
av tillämpningen av det nya resereglementet. Då den begärda
höjningen av anslaget icke beviljades, ansåg sig dock styrelsen berättigad
att inom ramen av det i styrelsens stat förslagsvis anvisade beloppet,
vilket förut icke fullt utnyttjats, söka i någon mån undanröja åtminstone
de mest anmärkningsvärda missförhållandena genom den av revisorerna
påtalade åtgärden att tillerkänna vissa ombud smärre tilläggsarvoden för
tiden 1 augusti 1925—30 juni 1926. Sammanlagda summan av ombudens
arvoden kom dock härigenom icke att uppgå till högre belopp, än som
ungefär motsvarade det för budgetåret 192;j—1926 förslagsvis anvisade
anslaget.

Styrelsen kan ej finna annat än att detta förfaringssätt varit både
formellt befogat och sakligt berättigat. Skäligheten av de utbetalda beloppen
torde icke på något håll hava ifragasatts.

Om Kungl. Maj:ts beslut att lämna styrelsens ovanberörda framställning
utan bifall hade haft sin grund däri, att Kungl. Maj:t ansett en
ökning av arvodena obefogad, skulle måhända skäl kunnat finnas för
uppfattningen, att styrelsen uti ifrågavarande hänseende förfarit oriktigt.
 Men Kungl. Maj:ts ståndpunkt härutinnan lärer, enligt vad till
styrelsen meddelades, hava uteslutande dikterats av det formella skal,
att Kungl. Maj:t icke ansåg lämpligt att vidtaga en så avsevärd höjning
av ett anslag — låt vara av förslagsanslags natur — vilket endast för
ett par månader sedan fastställts av riksdagen. Att Kungl. Maj:t tvärtom
varit av den uppfattningen, att fog funnes för en höjning av ^arvodena,
 lärer bekräftas därav, att, enligt vad styrelsen försport, Kungl.
Maj:t i innevarande års statsverksproposition ämnar föreslå riksdagen en
förhöjning av ifrågavarande anslagsbelopp.

— 86

Vad slutligen revisorerna anfört därom, att åt det nya resereglemente t
avsiktligt givits provisorisk karaktär, torde denna omständighet icke
garna hava någon betydelse för den föreliggande frågan. Sedan det
nya reglementet varit i kraft några månader, verkställde styrelsen utredning
angående reglementets inverkan på ombudens ersättning, av
vilken utredning otvetydigt framgick, att genom detsamma de hittillsvarande
grunderna för utmätande av omhudens arvoden avsevärt rubbats.
 Det torde sålunda vara uppenbart, att för tiden 1 augusti 1925—
30 juni 1926, för vilken tid anmärkta tilläggsarvodena utgått, ombudens
ersättning i allmänhet avsevärt minskats. Skulle genom en ändring av
det nya resereglemente! förhållandena framdeles komma att ställa sig
annorlunda, kommer givetvis styrelsen att taga hänsyn härtill vid utmätandet
av ombudens blivande arvoden.

I ärendets handläggning hava, utom undertecknade, byråcheferna Elliot
och Schager deltagit.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst:

ADOLF af JOCHNICK.

CARI. BROBERG,

Föreningens till minne av
Konung Oscar I och Drottning
Josephina

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 44, § 35.

Till herr statsrådet och chefen för kung!
socialdepartementet.

Med anledning av riksdagens revisorers anmärkningar över vissa förhållanden
vid åkerbrukskolonien Hall får styrelsen för Föreningen till
minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina anföra följande.

I sitt uttalande anmärka revisorerna på vissa av de äldre byggnadernas
otillräcklighet och föga ändamålsenliga inredning. Då emellertid revisorerna
förklara, att dessa anmärkningar framkommit i anledning av
riksdagens uttalande för ett statsinköp av anstalten, men denna senare
fråga, enligt styrelsens uppfattning, för närvarande icke är aktuell, anser
sig styrelsen icke hava anledning att för sin del ingå i något mera utförligt
bemötande av revisorernas anmärkningar.

Beträffande dessa får dock styrelsen framhålla, att revisorerna visserligen
redogöra för några under senare år utförda reparationer, såsom den
av anstaltens kyrka m. m., men förbigå alldeles den med användande av
föreningens sista kapitaltillgångar utförda omfattande, kostsamma reparationen
och moderniseringen med värme- och vattenledning m. m. av
de stora elevbyggnaderna. Dessa byggnaders beskaffenhet kan, enligt
styrelsens uppfattning, för närvarande i stort sett anses tillfredsställande
och har även i sådant avseende från kompetent håll vunnit erkännande.
I fråga om den av revisorerna gjorda anmärkningen om alltför stor beläggning
av sovsalarna, skall styrelsen emellertid låta verkställa utredning.

— 87 —

Givet är, att vid en så stor anstalt som Hall en liel del underhäll, för-,
ändringar och förbättringar av olika slag årligen måste vidtagas; och
skall styrelsen fortfarande som hittills söka, med iakttagande av nödig
sparsamhet, tillgodose dessa krav, samt i den mån de fordra utgifter,
söka reda sig med föreningens tillgångar. Styrelsen vill dock samtidigt
framhålla, att, såvitt nu kan bedömas, dessa tillgångar inom överskådlig
tid icke förslå för mera omfattande och kostsamma arheten. Skulle emellertid
sådana befinnas nödvändiga, skall styrelsen icke underlåta att,
efter verkställd utredning, ingå till Kungl. Maj:t med framställning om
statsanslag för ändamålet; och finner styrelsen ett särskilt stöd för eu
sådan åtgärd uti revisorernas nu gjorda uttalande samt frågan om framtida
statsinköp.

Styrelsen anser sig för sin del sakna anledning att ingå på vidare bemötande
av revisorernas anförande men bilägger ett särskilt yttrande av
anstaltens direktör.

Stockholm den 30 december 1926.

För Föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina,

å dess styrelses vägnar:

VIKTOR ALMQUIST.

Bil.

Till styrelsen för Oscar- Josephina föreningen.

Med anledning av vissa påpekanden, vilka statsrevisorerna med anledning
av sitt besök å Hall funnit sig föranlåten att göra rörande vissa
förhållanden vid kolonien får jag härmed på anmodan av styrelsen vördsamt
anföra följande.

Rörande »vissa av de äldre byggnadernas otillräcklighet och föga ändamålsenliga
inredning» får jag framhålla, att detta väl närmast har avseende
på de s. k. elevbyggnaderna, vilka härom året voro nödsakade åt*
underkastas en genomgående restaurering. Vid densamma togs i största
möjliga utsträckning hänsyn till att av det förefintliga med minsta möjliga
kostnader göra det bästa möjliga. Sålunda inleddes värmeledning
och w. c.-anordningar m. m., lokalerna blevo försedda med bättre förrådsrum
och där så behövdes nya möbeluppsättningar. Något som däremot
ej stod till att ändra var de stora gemensamma sovsalarna, vilka statsrevisorerna
också närmast anmärkt på. Dessa äro visserligen avsedda
att vid händelse av synnerligen stor beläggning kunna rymma 60 elever,
men med hänsyn till den sedan några år tillbaka rådande nedsänkningen
i elevantaiet ha desamma ej varit belagda med högre antal än 50
eller oftast därunder, enär man alltid har att räkna med ett visst antal
elever, som äro på sjukavdelning eller lasarett eller äro permitterade. Det
är också att hoppas, att någon högre beläggning, ej skall behöva ifrågakomma
framdeles, enär den s. k. specialavdelningen, beräknad för. 30
elever, alltjämt står obelagd, och den nya avdelningen för de psykiskt
efterblivna, vilken är avsedd att rymma 20 elever, inom den närmaste
tiden är färdig. Sålunda blir det möjligt att inom den gamla koloniavdelningen
mottaga 210 elever, vilket ju också framhållits såsom möjligt
vid våra underhandlingar med Kungl. Maj:t rörande viss utvidgning
av anstalten. Med en beläggaiing av 50 elever på varje sovsal erhåller

— 88 —

varje elev en luftkub av cirka 14 kubikmeter, vilket anses fullkomligt
tillräckligt, ej minst om man tar hänsyn till sovsalarnas hygieniska tillstånd
och möjligheten till god luftväxling. Sannolikt skulle detta senare,
även om så skulle behövas, kunna tillräckligt försvara eu beläggning upp
till 60 elever.

Vid eu centralanstalt av Halls karaktär är det för övrigt svårt att
tänka sig möjligheten av en beläggning för den stora elevmassan i enskilda
rum eller ens mindre sådana rymmande 8 å 10 elever liksom på de
små skyddshemmen, då detta skulle tarva ett avsevärt mycket större
antal bevakningsmanskap än vad anstaltens ekonomi kan bära. För
övrigt har det ej visat sig annat än tillfredsställande med den gemensamma
beläggningen särskilt nu sedan intet finnes övrigt att önska i
fråga om hygieniska anordningar.

Vad^ anmärkningen mot kökslokalerna beträffar är detta något som
framhållits redan tidigare av anstaltens egna revisorer. Ty köksavdelningen
lämnar betydligt övrigt att önska i fråga om bekvämlighet och
prydlighet. Det stora cementerade golvet i matsalen kommer densamma
att få ett mörkt och dystert intryck. Likaså beträffande köket, vilket ej
kan betraktas stå i nivå med ett modernt anstaltskök. Diskrummet
måste samtidigt användas till ränseri och är på grund därav synnerligen
obekvämt. Vidare är köksförrådet trångt och föga ändamålsenligt samt
ej beläget i förbindelse med köksavdelningen. Alla dessa förhållanden
hava dock varit underordnade i förhållande till själva elevbyggnadernas
ställande i ordentligt skick, varför jag ej kommit att starkare yrka på
en förbättring av köksavdelningen med hänsyn till de dryga kostnader,
som blivit en följd av ovansagda reparationer, samt en viss förbättring
av köksavdelningen dock förekommit. Möjligen kan man utan alltför
stora kostnader få en förbättring till stånd därigenom att den avdelning
som använts för det s. k. tjänstemannahushållet inom kort blir ledig och
kan läggas till kökets speciella avdelning.

Vad ordningen i matsalen beträffar kan det ju vara möjligt att personer
vid ett flyktigt besök under måltid kan finna ordningen mindre
god, beroende på att eleverna ej äro i tillf lille att före åtminstone middagsmålet
kläda om sig, utan intaga måltiden iklädda arbetskläder och
dito skodon, vilket mot den för övrigt »mörka» bakgrunden kan te sig
mindre ordningsfullt. Jag skall emellertid tillse, om genom något lättare
arrangemang ett bättre förhållande kan bliva rådande härutinnan.
Naturligtvis vore det helt annorlunda, om mindre matsalsavdelningar
vore anordnade i samband med de olika avdelningarna, men åtminstone
som det nu är torde detta vara praktiskt outförbar! härstädes.

Ladugården framhålles såsom trång, men på den grund att man ej
vid Hall. haft till uppgift att lägga an på vare sig kreatursavel eller
större mejerirörelse, har det ej funnits anledning att hos styrelsen framhålla
önskvärdheten av en utvidgning eller ombyggnad av densamma,
då den dock på ett tillfredsställande sätt fyllt gårdens behov och de
ekonomiska förhållandena varit sådana att man ej kunnat bygga eller
utvidga blott för att erhålla mera tidsenliga ekonomibyggnader.

Vad ventilationsanordningarna i ladugården beträffar skall jag tillse
om de utan större svårighet kunna förbättras.

Hall, Södertälje den 30 december 1926.

Olof Sundin.
Direktör vid Hall.

89 —

Medicinalstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 46, § 36.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1926 har medicinalstyrelsen anbefallts att
före dem 7 januari 1927 till socialdepartementet inkomma med utlåtande i
anledmtimg av vad riksdagens revisorer anfört angående läkemedelsprisema
i landet.

Med anledning bärav får medicinalstyrelsen, som genom Eders Kungl.
Maj:ts beslut den 30 december 1926 erhållit uppdrag att efter vissa riktlinjer
utarbeta förslag till bestämmelser, som åsyfta att nedbringa läkemedelspriserna,
 anföra följande.

Riksdagens revisorer anse sig hava funnit, att de nu gällande läkemedelspriserna
äro i stort sett alltför höga, och hava framhållit såsom
synnerligen angeläget, att sådana anordningar vidtagas, att en revidering
av taxegrunderna för ernående av en effektiv prissänkning å läkemedel
måtte inom en snar framtid kunna genomföras.

Medicinalstyrelsen, som vid skilda tillfällen under senare tid framhållit
önskvärdheten av läkemedelsprisemas nedbringande, delar revisorernas
mening, att dessa priser böra sänkas, och anser, att en prissänkning
kan genomföras inom en snar framtid. Styrelsen utgår därvid från att
ett nedbringande av läkemedelsprisema dock ej bör åstadkommas genom
åtgärder, som äventyra de stora fördelar, den nuvarande apoteksorganisationen
erbjuder, i främsta rummet förmånen för allmänheten att erhålla
riktigt heredda och väl kontrollerade läkemedel, trygghet mot ödesdigra
misstag samt en relativt bekväm tillgång till läkemedel. Styrelsen
förutsätter även, att de små apoteken, av vilka ett stort antal redan med
nu gällande priser å läkemedel för att kunna drivas erhålla kommunalt
bidrag, även på annat sätt tillförsäkras skäliga driftsbidrag samt att
erforderliga filialapotek (medikamentsförråd) kunna upprätthållas.

I fråga om de skäl, som anförts eller kunna anföras för ett nedbringande
av läkemedelsprisema, och de åtgärder, som kunna vidtagas härför, får
medicinalstyrelsen framhålla följande.

Det torde 1 flertalet länder, som hava ett ordnat apoteksväsende, vara
eu sedan gammalt hos allmänheten utbredd mening, att läkemedel vid försäljning
från apoteken äro dyra, och detta har i Sverige tagit sig uttryck
i ordspråket »Apotek är dyrt kök». Den främsta orsaken till att
denna föreställning uppkommit torde vara att söka däri, att apotekens
nödvändiga utrustning och årliga omkostnader äro så stora i förhållande
till deras omsättningssumma, att den relation mellan inköps- och försäljningspris,
 som kan tillämpas för annan handelsrörelse, ej kunnat komma
till användning i fråga om handel med läkemedel. Vilket system som än
må ligga till grand för apoteksväsendets organisation, kunna läkemedlen,
därest man ej vill tillgripa statsmedel för täckande av uppkommande förluster,
 icke åsättas lägre priser än att apotekens avkastning, i bästa fall
den sammanlagda avkastningen av samtliga apotek, blir nöjaktig.

Om således handelsvinsten ej med fog kan läggas till grand för en revi -

— 90 —

delning av läkemedelspriserna, kör en sådan däremot kunna grundas på
den alltför höga nettobehållning, som innehavare av medelstora och
större apotek under senare år åtnjutit, samt på en inskränkning i apotekens
driftskostnader, särskilt deras avlöningsutgifter, och därjämte på eu
utvidgning av apotekens avsättningsmöjligheter.

Då en utredning i nämnda avseenden innefattas i det uppdrag åt medicinalstyrelsen,
 som Eders Kung!. Maj:ts ovannämnda beslut av den 30
december 1926 innebär, torde styrelsen beträffande frågan om åtgärder
för nedbringande av priserna å läkemedel få begränsa sig till att åberopa
detta uppdrag.

Beträffande enskilda delar av revisorernas anförande får medicinalstyrelsen
lämna följande upplysningar.

.Revisorerna hava uttalat, att de höga läkemedelspriserna i mindre grad
gällde de varor, som av apoteken skola inköpas i färdigberett skick och
där tillhandahållas utan särskild beredning, men desto starkare framträdde
i fråga om de varor, där laborationstaxan eller extemporetaxan
eller båda dessa taxor ägde tillämpning. Denna skillnad är emellertid i
allmänhet endast skenbar. När taxering av en eller flera operationer, som
utföras å apoteket, tillkommer, ökas visserligen försäljningspriset i förhållande
till råvarans inköpspris, men om samma läkemedelsberedning i
stället inköpes färdigberedd till apoteket, kommer den inkomst av arbete,
som nu betalas till apoteket, att i stället gå till den fabrik, varifrån apoteket
inköper varan. För apotekets kund skulle läkemedlet i allmänhet
bliva lika dyrt eller dyrare än om beredningen utföres å apoteket. Varje
apotek, stort som litet, är i viss mån en fabrik, och ju mera apoteket kan
sälja av egna tillverkningar desto mera ökas dess bärighet och desto större
bliva därigenom möjligheterna att nedbringa läkemedelspriserna.

Revisorerna hava anfört en del exempel till belysande av att i fråga
om läkemedel, där de för apoteken gällande laboraJtions- och extemporetaxorna
träda i verksamhet, priset stundom springer upp till belopp, som
i förhållande till råvarans inköpspris och även med hänsyn till därå nedlagt
arbete och omkostnader synas enorma. Genom att, såsom revisorerna
i dessa exempel gjort, hopföra handelsvinst och arbetsersättning kan man
emellertid med ett lämpligt val av exempel nå fram till vilken differens
som helst mellan inköps- och försäljningspris. Av revisorernas exempel
framgår bland annat, att vid försäljning av 10 gram acetylsalicylsyra i doser
om 1 gram utförsel jningspriset utgör 1,400 procent av råvarans inköpspris
och att vid försäljning av samma mängd äntå fibrin i doser om
25 oentigram försäljningspriset uppgår till mer än 6,000 procent av råvarans
inköpspris. Att dylika siffror icke kunna tjäna till ledning för bedömande
av frågan, om läkemedlen äro dyra eller ej, torde framgå av
följande. Väljer man såsom ''exempel an ti febr in eller ett annat läkemedel,
vilket som helst, med samma inköpspris som antifebrin, a, vele lat i doser
om 2.5 centigram, kommer, huvudsakligen på grund av det i ännu högre
grad än i de ovannämnda exemplen mångfaldigade noggranna arbetet,
försäljningspriset för samma viktsmängd att utgöra 57,000 procent av inköpspriset.
 Om i detta exempel ej någon som helst ersättning beräknas
för det arbete, som skall utföras vid avdelning i doser, utan i stället för
taxans pris för dispensering endast medtagas apotekarens inköpspris för
de. papperskapslar, i vilka läkemedlet dispenseras, kommer försäljningspriset
likväl att utgöra 2,300 procent av råvarans inköpspris.

— 91 —

Revisorerna hava uppgivit, att medicinalstyrelsen har att årligen med
biträde av delegerade, utsedda av apotekarsoeietetens direktion, överse
medicinaltaxa!! samt bestämma de ändringar däri, som föranledas av de
i handeln förekommande läkemedels förändrade pris, och hava i samband
därmed uttalat, att det syntes revisorerna förtjänt att prövas, huruvida
icke vid denna årliga omräkning även någon eller några personer kunde
deltaga, vilka icke representera apotekarkårens speciella intressen. Detta
önskemål är emellertid redan tillgodosett, sedan Eders Kungl. Maj:t genom
brev den 30 juni 1922 bemyndigat styrelsen att uppdraga åt två därtill
lämpliga personer att, tillika med de av apotekarsocietetens direktion härtill
utsedda delegerade, inom styrelsen biträda vid medicinaltaxans revision
och styrelsen därefter för fullgörande av nämnda uppdrag tillkallat
jämväl en apotekaryrket utomstående person, nämligen en läkare som i
tal och skrift visat stor nitälskan för allmänhetens bästa i fråga om läkemedlens
priser.

Revisorerna hava därjämte påpekat, attt åtskilliga av våra mest använda
läkemedel förekomma dels såsom varumärkesskyddade och då betinga ett
högre pris, dels utan varumärkesskydd och då till avsevärt mycket lägre
pris. Någon ändring av dessa förhållanden torde av skäl, som nedan
skola anföras, ej kunna komma till stånd.

När ett nytt, värdefullt läkemedel blivit ^experimentera!, har dess
framställande föregåtts av långvariga och dyrbara undersökningar ä den
vetenskapliga avdelningen vid den fabrik, från vilken läkemedlet föres
i handeln. Den fabrik, som ikläder sig den ekonomiska risk, undersökningarna
medföra, bär ingen annan möjlighet att få sina kostnader ersatta
än genom va r urna r kessk y dd et och det förtroende, som det med det
skyddade namnet försedda läkemedlet tillvinner sig. När andra fabriker,
som ej behövt ikläda sig de nämnda experimentkostnaderna, upptaga tillverkning
av samma preparat, kunna de givetvis försälja det till betydligt
billigare pris. Skulle därmed det välkända dyrare preparatet uteslutas
ur medicinaltaxan och ej få från apoteken försäljas till ett pris.
som fabrikantens försäljningspris nödvändiggör, blev mången nödsakad
vara utan det av honom själv eller läkaren mest värderade läkemedlet,
var förut om ingen vågade upptaga framställningsf orsak av nyare läkemedel.
 De nu existerande förhållandena på detta område torde vara anledningen
till att många av våra bästa nu använda läkemedel över huvud
äro kända. Visserligen kan anföras, att tillverkningen i Sverige av
sådana läkemedel, som nu avsas, för närvarande är mycket ringa, men de
avtal med främmande makter, som åberopas i gällande lag om skydd för
varumärken, torde göra det nödvändigt för vårt land .att ej beträffande
ett visst slag av varor åsidosätta internationella hänsyn.

Sedan emellertid tillräcklig erfarenhet vunnits om de ej namnskyddade
preparatens kvalitet och sedan provningsföreskrifter för desamma kunnat
utfärdas, införas de, om preparaten utgöra värdefulla läkemedel, i de olika
ländernas farmakopéer. I svenska farmakopén 1925 har ett flertal sådana
läkemedel intagits, och beträffande vissa av dem har därigenom, enligt
till medicinalstyrelsen lämnat meddelande, försäljningen till Sverige av
det namnskyddade dyrare fabrikatet nedgått till 30 å 40 procent av föregående
års försäljning. För de ej namnskyddade fabrikaten upptagas i
farmakopén korta, lätt ihågkomma namn, när internationellt kända sådan
finnas, i andra fall måste de vetenskapliga benämningar, som kunna

— 92 —

förstås av andra länders apotekare och läkare, tillgriipas, intill dess internationell
överenskommelse kan vinnas beträffande kortare namn.

Remisshandlingama återgå härjämte.

Stockholm den 5 januari 1927.

O. v. FRIEDRICHS.

Underdånigst:

B. BUHRE.

I. Flygare.

överståthållarämbetets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 66, § 39.

Till Konungen.

I anledning av nådig remiss i riksdagens revisorers uttalande i § 39
av deras innevarande år avgivna berättelse får överståthållarämbetet i
underdånighet anföra följande.

Vid meddelande av förordnande såsom ordförande i taxeringsnämnd
anser överståthållarämbetet sig böra uteslutande taga hänsyn till vederbörandes
förutsättningar att på ett sakkunnigt och i övrigt tillfredsställande
sätt kunna fullgöra detsamma. Huruvida uppdraget kan vara
hinderlig! för den förordnades verksamhet i övrigt är en omständighet
som i allmänhet undandrar sig överståthållarämbetets bedömande och
för övrigt synes vara ämbetet skäligen ovidkommande i alla de fall då
vederbörande förklarat sig villig mottaga uppdraget. Då överståthållarämbetet
mellertid anbefallts att yttra sig över revisorernas utalande att
det med hänsyn till den befattning kammarrätten har att taga med taxeringsmål
skulle vara mindre lämpligt att ledamot av nämnda domstol
erhåller förordnande av förevarande art får ämbetet meddela att detsamma
visserligen förstår att betänkligheter av detta slag kunna uppstå,
 men då det för dessa ledamöters dömande verksamhet otvivelaktigt
måste vara gagneligt, att de erhålla en ingående kännedom om sättet för
taxeringsmålens handläggning inom första instans, synas dessa betänkligheter
ämbetet icke böra tillmätas avgörande betydelse. Inom rättskipningens
område anses också allmänt ett utbyte av arbetskrafter mellan
under- och överrätt nyttigt. Slutligen får överståthållarämbetet
meddela att antalet mål inom kammarrätten, vid vilkas handläggning jäv
kan uppkomma för ledamot på grund av ordförandeskap i taxeringsnämnd
i Stockholm kan beräknas till omkring 20 om året, av vilket antal
helt få kunna tänkas förekomma till handläggning å den division, på
vilken vederbörande tjänstgör.

Stockholm den 30 december 1926.

Underdånigst:

CARL HEDERSTIERNA.

Fr. von Friesen.

— 93-

Länsstyrelsens i Stockholm

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 66, § 39.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 18 december 1926 har länsstyrelsen anbefallts
att till socialdepartementet inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer anfört i en remissen bifogad handling. Med anledning
härav får länsstyrelsen anföra följande.

Revisorerna anföra, att det enligt deras förmenande måste anses mindre
lämpligt att kammarrättsråd och assessorer i kammarrätten förordnas såsom
ordförande eller ledamöter i taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen tillåter sig till en början att erinra, att dylika förordnanden
sedan länge förekommit från överståthållarämbetet utan att föranleda någon
anmärkning. För sin del har länsstyrelsen under sådana förhållanden ansett
sig kunna och böra, om ock i ringa omfattning, anlita befattningshavare
av nämnda kategorier, då det visat sig svårt att annorledes erhålla fullt
kvalificerade personer till ifrågavarande uppdrag emot nu utgående ersättning.
 Att sådana svårigheter ofta förekomma, har länsstyrelsen vid olika
tillfällen haft anledning att inför Kungl. Maj:t framhålla. Från synpunkten
av ett kvalificerat arbete inom taxeringsnämnderna har det sålunda varit av
värde att i några fall befattningshavare i kammarrätten befunnits villiga
att emottaga sådana uppdrag. Enligt länsstyrelsens förmenande torde det
vidare vara till förmån för vederbörandes egen utbildning att desamma beredas
tillfälle att deltaga i taxeringsarbetet i första instans. Beträffande
befattningshavare inom hovrätterna anses ju dylik växelverkan önskvärd.

Att den ojäviga behandlingen inom kammarrätten av de taxeringsmål,
som må inkomma från taxeringsdistrikt med dylika ordförande eller ledamöter
i taxeringsnämnd, skulle äventyras, får väl betraktas såsom uteslutet
på grund av vanliga regler om jäv, och den omständigheten, att från ämbetsverkets
sida hinder ej gjorts gällande gent emot ifrågavarande uppdrag,
torde innebära vitsord att uppdragen ej heller i andra avseenden ansetts
olämpliga för vederbörandes fullgörande av sina ämbetsplikter.

Länsstyrelsen hemställer, att vad revisorerna i detta hänseende anmärkt
icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Stockholm å landskontoret den 5 januari 1927.

Underdånigst:

NILS EDEN.

J. G. LÖWGREN.

— 94 —

Länsstyrelsens i Stockholm

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I. sid. 6fi, § 40.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 18 december 1926 har länsstyrelsen anbefallts
attt i anledning av vad riksdagens revisorer i en remissen bifogad handling
anfört avgiva och till socialdepartementet inkomma med utlåtande före
den 7 januari 1927. Med föranledande härav får länsstyrelsen anföra följande.

Revisorerna uttala, att det väckt deras uppmärksamhet, att landsfiskalen
i Ärlinghundra distrikt, till vilken under budgetåret 1925—1926 ersättning
utbetalats för vissa under åren 1922—1924 företagna så kallade polisresor,
 företagit flertalet av dessa resor med egen automobiil, oaktat det övervägande
antalet av resorna kunnat ske med anlitande av järnväg. Enligt
revisorernas förmenande skulle resorna i ett mycket stort antal fall icke
hava varit av så brådskande art, att automobil behövt komma till användning
i den utsträckning som skett. Då landsfiskal åtnjuter fribiljett å
järnväg inom sitt distrikt, skulle resorna, därest desamma företagits med
järnväg, kommit att betinga endast en bråkdel av den kostnad, som nu ersatts.
 Slutligen framhålla revisorerna, att den omständigheten, att landsfiskalen
först under budgetåret 1925—1926 debiterat ersättning för resor,
som företagits under åren 1922—1926, medfört svårighet för länsstyrelsen
att kontrollera dessa resor.

Sistnämnda uttalande torde få kompletteras med hänvisning till bestämmelserna
i tidigare och nu gällande resereglemente. Det må i detta hänseende
anmärkas, att i det äldre, före den 1 augusti 1925 gällande resereglemente
någon motsvarighet icke förekom till den i § 22 av reglementet av
den 18 juni 1925 intagna bestämmelse om skyldighet för förrättningsman
att, där hinder icke möter, till vederbörande myndighet inkomma med räkning
å resekostnads- och tiraktamentsersättning inom tre månader efter det
resan eller förrättningen avslutats. Länsstyrelsen har således saknat möjlighet
att med laga verkan infordra ifrågavarande räkningar tidigare. De
svårigheter beträffande effektiv granskning av äldre räkningar, som må
hava förelegat, hava således icke till någon del berott på försumlighet
från länsstyrelsens sida. Dessa förhållanden torde otvivelaktigt vara för
revisorerna kända; den formulering deras ifrågavarande uttalande erhållit
utesluter emellertid icke, att en icke författningskunnig person vid genomläsandet
av anmärkningen bibringas den uppfattningen, att länsstyrelsen
kunnat påfordra, att räkningen inkommit, tidigare.

Beträffande de i den åsyftade reseräkningen upptagna ersättningsposterna
har länsstyrelsen införskaffat förklaring från landsfiskalen i Ärlinghundra
distrikt Gunnar Karl Gustaf Fredrik Hasselhuhn, vilken förklaring
här bilägges tillika med en från Hasselhuhn jämväl infordrad, i
tablåform uppställd redogörelse för en var av de i reseräkningarna upptagna
posterna. (Bilaga 1 och 2.)

För egen del får länsstyrelsen beträffande denna anmärkning anföra följande.

Det torde icke kunna bestridas, att allvarliga olägenheter skulle uppkomma
ej mindre för den rättssökande allmänheten än även för kontors -

— 95 —

arbetets behöriga utövande, därest landsfiskalen vid tjänsteresor skulle
nödgas anlita tåglägenhet i alla de fall, där järnvägsförbindelse finnes
mellan platsen för landsfiskalskontoret och förrättningsstället. Såsom i
Hasselhuhns förklaring påvisas, föranleda nämligen tågens avgångs- och
ankomsttider stora svårigheter att inpassa förrättningarna på ett förnuftigt
sätt, och i många fall är detta alldeles uteslutet. I de distrikt, där
tåglägenheterna äro flera och tågförbindelserna således gynnsammare, är
förhållandet måhända ett annat, men vad Ärlinghundra distrikt beträffar,
har länsstyrelsen ansett ofrånkomligt, att landsfiskalens tjänsteresor i
många fall företagas med automobil såsom fort ska ffn i n gsm edel.

Detta, förhållande innebär givetvis icke, att länsstyrelsen skulle i något
avseende eftersätta granskningens noggrannhet, vilket torde få anses framgå
av innehållet i en denna skrivelse bilagd redogörelse över antalet till
länsstyrelsen under budgetåret 1925—1926 ingivna räkningar a rese- och
traktamentsersättningar jämte med anledning av räkningarna vidtagna
åtgärder.

Det må också erinras, att vederbörande länsbokhållare framställt vissa
anmärkningar emot en av Hasselhuhns ifrågavarande räkningar, och har
länsstyrelsens anordnlngsbeslut fattats med godkännande av dessa anmärkningar.
 Riksräkenskapsverkets revision har icke framställt någon
anmärkning emot räkningarna.

Revisorerna anmärka vidare, att en landsfiskal hos länsstyrelsen r ek Vibrera
t och uppburit ersättning för företagna tjänsteresor, oaktat ifrågavarande
resor i själva verket utförts av en inom hans distrikt anställd
extra landsfiskal.

Då riksräkenskapsverkets revision framställt anmärkning av delvis liknande
innehåll gentemot en i en av landsfiskalen i Danderyds distrikt
Herbert Lilienborg hit ingiven räkning upptagen post, synas revisorerna
med berörda uttalande åsyfta Lilienborg. Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna
har Lilienborg emellertid endast vid ett tillfälle givit skäl för dylik
anmärkning. Det anmärkta beloppet, 14 kronor 25 öre, har av Lilienborg
gottgjorts statsverket genom leverering den 11 maj 1926.

Beträffande själva sakförhållandet har länsstyrelsen infordrat förklaring
från Lilienborg, vilken gör gällande, att omständigheterna varit sådana,
 att jämväl han varit föranlåten att inställa sig vid ifrågavarande förrättning.
 Förklaringen bilägges. (Bilaga 3.)

Redan den 20 juli 1926 anmodade länsstyrelsen landsfogden i länet att
verkställa utredning i ärendet. Rapport i ärendet inkom den 10 november
1926. Vidare åtgärd med anledning av vad 1 saken förekommit är för
närvarande beroende på fortsatt undersökning.

Vad i detta ärende förekommit kan icke rimligen innebära någon försummelse
från länsstyrelsens sida.

Såsom allmänt omdöme med anledning av den företagna granskningen
av de utav länsstyrelsen utbetalda reseräkningarna uttala revisorerna såsom
sin bestämda mening, att den kontroll, som från länsstyrelsens sida
utövas med avseende på sättet för resornas företagande och i fråga om debiteringen
av ersättningen, icke skulle kunna anses tillfredsställande.

Vid företagen undersökning har länsstyrelsen icke kunnat finna sådana
omständigheter föreligga, som giva objektivt stöd för ett sådant omdöme.
 Bifogade tablå över av revisionen inom riksräkenskapsverket framställda
anmärkningar emot länsstyrelsens i Stockholms bill kassaredogörelser
för budgetåret 1925—1926 utvisar, att summan av de anmärkningar,

96

som ämbetsverkets revision framställt emot landsfiskalers reseräkningar
för berörda år, uppgår till 6, upptagande en sammanlagd anmärkmingsslimma
av 183 kronor 55 öre. Antalet anmärkningar emot andra räkningar
å rese- och traktamentsersättningar uppgår till 12 med ett sammanlagt anmärkniingsbelopp
av 386 kronor 12 öre. Detta är resultatet av den granskning
i nu ifrågavarande hänseende, som verkställts av rikets ansvariga revisionsmyndighet
och som givetvis utförts med vederbörligt nit. Vad sålunda
anförts ger länsstyrelsen giltig anledning att på det bestämdaste
bestrida, att resultatet av granskningen giver stöd för statsrevisorernas
omdöme om länsstyrelsens medelsförvaltning.

Till belysande av omfattningen av arbetet med granskningen av reseräkningar
får länsstyrelsen därjämte hänvisa till bifogade tablå. Det (inhämtas
därav, att antalet inkomna reseräkningar under budgetåret 1925—1926
uppgått till 1,370 med ett rekvirerat belopp av tillhopa 51,394 kronor 48
öre. I 127 fall har räkningen återremitterats till sökanden på grund av anmärkningar
emot räkningen, i 152 fall har på grund av av vederbörande
länsbokhållare gjord anmärkning det rekvirerade beloppet beskurits. Summan
av anordnade belopp uppgår till 49,046 kronor 20 öre. (Bilaga 4.)

I sammanhang härmed må upplysas, att länsstyrelsen under hudgetåret
1925—1926 restituera! utskylder med tillhopa 217,272 kronor 23 öre utan att
i något fall anmärkning framställts emot restitutionsbesluten, vilka ii regel
äro av ganska invecklad beskaffenhet.

Revisorerna anföra vidare, att utbetalningen av avlöningsmedel hos
länsstyrelsen, vilken sker med användande av postanvisningar till utom
Stockholm bosatta personer, icke såsom nu är fallet borde ske i särskilda
postanvisningar för den fasta lönen, dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring,
 sportelersättning med mera. Detta förfaringssätt finna revisorerna
mindre lämpligt, enär därigenom arbetet skulle ökas såväl inom länsstyrelsen
som för postverket, varjämte större besvär uppkomme för de befattningshavare,
 som ägde uppbära avlöningen.

Riksräkenskapsverkefls blankettryck upptager bland annat anoidningsblankotter
till vissa befattningshavare för lön, tjänstgöringspenniingar,
f ö real fn ilig sb i dr a g och ålderstillägg. En del av dessa blanketter äro typografiskt
så uppställda, allt ytterligare kolumner för tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg med mera icke kunna upplinjeras å blanketten; å
andra blanketter kunna en eller högst två nya kolumner tilläggas. På
grund härav har länsstyrelsen meddelat särskilda anordningsbeslut beträffande
dyrtidstillägg med mera, då fråga varit om sådana befattningshavare,
 för vilkas i stat upptagna avlöning särskilda anordningsblanketter
skolat komma till användning. Av 38 § av kungl. kungörelsen den 31
december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen
framgår bland annat, att postverkets inlämningsbevis rörande medelst
postanvisning skedda utbetalningar skola vidfogas anordningshandlingarna.
 På grund härav hava särskilda postanvisningar varit erforderliga
för varje anordning. Möjligen hade kunnat ifrågakomma att å en
anordning sammanföra tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg och andra
eventuellt utgående löneposter. Ett sådant förfaringssätt förutsätter emellertid
eljest onödig summering av ifrågavarande poster. Enligt länsstyrelsens
mening medför nu tillämpade, av statsrevisorerna påtalade arbetsbetsmetod
övervägande fördelar för länsstyrelsens arbetssätt, förutsatt
givetvis att ovanberörda — vederbörligen föreskrivna — anordningsblanketter
skola användas. Varje post kan nu direkt ur löneliggaren in -

— 97 —

föras å postan v.isn ing »blanketterna, vilket arbete icke förutsätter andra
kvalifikationer än in nan läsning sförmåga och ordningssinne. Därest anordningarna
och postan visningarna genom sammanslagning av flera poster
i löneliggaren skulle upptaga andra slutsummor än dem, som återfinnas i
denna liggare, måste arbetet uppdragas åt mera kvalificerad och därför
dyrare arbetskraft än den, som nu kan sysselsättas med utskrivandet av
lxxstanvisn i ngarna.

Det torde slutligen böra upplysas, att de befattningshavare, som erhålla
avlöning från länsstyrelsen medelst postanvisningar, äro till antalet
jämförelsevis få, nämligen sammanlagt 99 stycken. Till dessa utbetalas
avlöning med sammanlagt 196 postanvisningar i månaden. Det torde
vara befogat att ifrågasätta, huruvida de olägenheter, som till äventyrs
må åtfölja det ifrågavarande expeditionssättet, äro av den art, att detsamma
förtjänat att av statsrevisorerna påtalas på sätt som skett.

Revisorerna hava anfört, att de uppmärksammat de utbetalningar, som
av länsstyrelsen verkställts med anlitande av så kallade vägslitningsmedel,
 samt gjort vissa anmärkningar mot dessa utbetalningar.

Beträffande denna punkt i revisorernas berättelse får länsstyrelsen
först framhålla, att ifrågavarande vägslitningsavgifter, vilka föreskrivits
med stöd av § 27 moment 1 i gällande förordning om motorfordon,
icke lära vara att betrakta såsom statsmedel, utan såsom från vederbörande
trafikanter till väghållningsdistrikten utgående särskilda ersättningar
för försvårat vägunderhåll. För att kunna efter rättvisa grunder
anpassa avgifterna har det funnits lämpligt att låta (lossa utgå med
viss, låg taxa per kilometer a försålda biljetter, vilket i sin ordning
medfört, att biljetterna måste tillhandahållas och räkenskapsföras genom
länsstyrelsens försorg, och givetvis har det också blivit nödvändigt att
genom kontroll ä trafiken övervaka systemets tillämpning. För biljettexpedition,
 bokföring och kontroll hava vägdistrikten på länsstyrelsens
förslag ställt till dennas förfogande intill tio procent av de uppburna
avgifterna, och härröra följaktligen dessa av länsstyrelsen disponerade
medel från sagda vägdistrikt. I enlighet härmed hava vägdistrikten på
anmodan av länsstyrelsen årligen utsett revisorer för granskning av de
räkenskaper, som hos länsstyrelsen föras rörande vägslitningsavgifterna,
och hava dessa revisorer icke haft något att erinra vare sig mot räkenskaperna
eller mot de av länsstyrelse]! gjorda utbetalningarna.

Ehuru det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke vägdistriktens revision
vad angår disponerandet av viss de! av vägslitningsavgifterna ma
anses ådagalägga, att därutinnan ingen anledning till berättigad anmärkning
förekommit, vill länsstyrelsen icke underlåta att bemöta vad statsrevisorerna
i sagda avseende påtalat.

Statsrevisorernas framställning av vägslitningsmedlens disponerande
är redan i sin grundläggande utgångspunkt beroende på en missuppfattning.
 Den del av dessa medel, som av vägdistrikten ställts till länsstyrelsens
förfogande, avser icke att bekosta tryckning av biljetter, utan
uttages denna kostnad av omnibusföretagen själva. Vad »av länsstyrelsen
disponerats» under budgetåret 1925—1926 uppgår icke till 10,022 kronor
85 öre, såsom statsrevisorerna anfört, utan till 4,068 kronor 65 öre.
Det belopp av 5,954 kronor 20 öre, som statsrevisorerna sammanslagit med
de 4,068 kronor 65 öre, — genom vilken sammanslagning man kommit
upp till 10,022 kronor 85 öre — utgöres av tryckningskostnader, som både
särskilt debiterats omnibusföretagen och särskilt av dem ersatts. Bi7
— Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1926. III.

98 —

lagda tablå utvisar under tiden till ocli med den 30 november 1926 influtna
och utbetalade vägslitningsmedel och tryckningskostnader. (Bilaga
5.)

Revisorerna anmärka, att en landskanslist för utfört arbete med debitering
av vägslitningsavgifter samt för kontrollresor med mera uppburit

2.568 kronor 70 öre under budgetåret 1925—1926. Länsstyrelsen får härvid
framhålla, att av detta belopp 1,000 kronor utgjort arvode dels för
debitering av vägslitningsavgifterna och av de omnibusföretagen åliggande
tryckningskostnaderna, dels för kontroll å uppbörden av samma
medel, dels ock för kontroll å utlämning av biljetterna samt å bokföringen
och avgifternas fördelning mellan vägstyrelserna. Detta arbete har
utförts å icke-tjänstetid med undantag för enstaka tillfällen, då förhållandena
påkallat arbetets utförande å tjänstetid; i sistnämnda fall bär
emellertid, kompensation ligt rum genom arbete i tjänsten å Övertid. Med
hänsyn till omfattningen av arbetet och de jämförelsevis stora belopp,
som här äro i fråga, lärer anmärkning mot storleken av det årliga arvodet
1,000 kronor icke med fog kunna göras och har icke heller av vägdistriktens
revisorer blivit gjord. Utöver sagda belopp av 1,000 kronor
har till nämnda landskanslist under budgetåret 1925—1926 utbetalats

1.568 kronor 70 öre, utgörande kostnad för av honom företagna kontrollresor.
 Rörande omfattningen av dessa resor och de tider, under vilka
de företagits, får länsstyrelsen hänvisa till innehållet i bilagda (Bilaga 6),
av samma landskanslist avgivna yttrande i anledning av anmärkningarna.

I fråga om det dagtraktamente, han därvid uppburit, vill länsstyrelsen
erinra, att kontrollresorna ofta börjat tidigt på morgonen eller utsträcktstill
sent på natten samt sålunda uförts på övertid. Med hänsyn härtill
och till att arbetet understundom kan vara förenat med verklig risk,
ansåg sig länsstyrelsen, då kontrollresorna först igångsattes, böra medgiva
ett jämförelsevis högre särskilt dagarvode, som sattes till 24 kronor,
då arbetet varat 6 timmar och därutöver, före och efter ordinarie tjänstetid,
 samt till 12 kronor, för tid under 6 timmar. Länsstyrelsen erinrar åter,
att dessa traktamenten utgått av de vägslitningsmedel, som ställts till
dess disposition, samt av vägdistriktens revisorer lämnats utan anmärkning.
 För övrigt må påpekas, att länsstyrelsen från och med mars 1926
av vissa praktiska skäl tillämpat det allmänna resereglementets bestämmelser
vid ersättningar för resor av ifrågavarande art — en förändring,
som statsrevisorerna icke omförmält.

När statsrevisorerna anmärkt, att förutom ersättning för vid kontrollresa
använd bil i visst fall utgått ersättning med 12 kronor per dag till
bilens förare, så kan länsstyrelsen för bemötande härav hänvisa till vederbörandes
här bifogade yttrande. Därav framgår, att sistnämnda ersättning
till föraren ingått i avtalet med vederbörande bilägare, som
däremot ställt sin bil till förfogande för ett veritabelt »vanpris», så att
den sammanlagda kostnaden för bil och förare högst betydligt understiger
gällande taxa. Vidare påvisas, att av dagtraktamentet i detta fall
bestritts särskilda utgifter för bensin och olja. Likaledes konstateras,
att totalkostnaden för denna resa varit 183 kronor, men att, om ersättningberäknats
efter resereglemente!, resekostnaden ensam skulle uppgått till
191 kronor 20 öre och dagtraktamenten därutöver till 32 kronor, vilket
gör eu lotalkostnad av 223 kronor 20 öre. Det vill synas länsstyrelsen,

9!) —

sura om under sådana förhållanden beräkningen av kostnad för sagda
resa skulle snarare förtjäna erkännande än klander.

Generellt antyda revisorerna, att ifrågavarande, till länsstyrelsens disposition
ställda vägslitningsmedel »icke bort av länsstyrelsen disponeras
till ersättningar av berörda art». Länsstyrelsen vill hoppas, att efter nu
meddelade upplysningar denna antydan icke vidhålles. Att disponera
sådana medel för både expedition, bokföring, uppbörd av avgifter och
kontroll är oundgängligt, om hela systemet med vägslitningsavgifter skall
kunna upprätthållas — såvida icke statsverket skulle vilja påtaga sig
ifrågavarande kostnader, vilket länsstyrelsen icke trott sig kunna ifrågasätta.

Slutligen hava revisorerna anmärkt, att den landskanslist, som företagit
ifrågavarande kontrollresor, icke fått vidkännas avdrag a avlöning
för den ledighet, han därvid åtnjutit. Länsstyrelsen får häremot framhålla,
 att efter dess uppfattning berörda kontrollresor företagits i tjänsten
och att avdrag sålunda icke bort äga rum. Nämnda landskanslist förestår
nämligen länsstyrelsens automobilavdelning och skall i denna sin
egenskap sätta sig in i allt vad som rör automobiltrafiken i länet. Det
måste då anses synnerligen lämpligt, att han icke blott från tjänsterummet
utan även genom kontrollresor tager kännedom om allt vad som rör
automobiltrafiken. Länsstyrelsen kan sålunda icke finna annat, än att
resorna företagits i tjänsten. Att resekostnaderna icke utgått av statsmedel
kan härutinnan icke göra någon skillnad, men väl innebär detta
eu ren fördel för statsverket.

Vidare uppgiva sig revisorerna hava iakttagit, att länsstyrelsen i några
fall icke, såvitt av handlingarna framginge, syntes hava ställt sig till
efterrättelse de i § 2 av kungl. kungörelsen den 26 juni 1925 med tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet meddelade föreskrifterna angående
avdrag vid ledighet under dessa förhållanden. Såsom stöd för detta uttalande
åberopade revisorerna, att befattningshavare, vilka fullgjort taxeringsarbete
och för denna tjänstgöring uppburit gottgörelse, icke i nämnvärd
utsträckning åtnjutit ledighet för uppdragets fullgörande och ej
lx?hövt vidkännas avdrag å sin avlöning i länsstyrelsen. I samband härmed
göres gällande, att länsstyrelsen skulle i alltför stor utsträckning
anlita de vid länsstyrelsen anställda befattningshavare för taxeringsarbete
med påföljd att behov av större personal inträdde.

Dessa uttalanden måste länsstyrelsen beteckna såsom oriktiga och vilseledande.
 Alltsedan tillkomsten av den av revisorerna åberopade författningen
har länsstyrelsen givetvis tillämpat densamma och noggrant
övervakat dess tillämpning. Revisorerna torde hava förbisett, att åtskilliga
befattningshavare begagnat sig av semesterledighet för fullgörande
av erhållna taxeringsuppdrag. Någon olägenhet för arbetets Itehöriga
fullgörande inom länsstyrelsen bär härav icke uppkommit, tvärtom är
det för landskontorets del till nytta att semesterledigheten uttages å annan
tid än sommaren, då arbetet för prövningsnämnden påfordrar, att tränade
arbetskrafter finnas att tillgå.

Gentemot påståendet att länsstyrelsen skulle tilldela sina befattningshavare
taxeringsuppdrag i sådan utsträckning, att ökat personalbehov
uppkommit, inlägger länsstyrelsen eu bestämd gensaga. Något sysslande
med det till de särskilda uppdragen hörande taxeringsarbetet under den
fastställda tjänstgöringstiden å länsstyrelsen tillätes icke. Under sådana
förhållanden synes det svårt att förstå, vad revisorerna åsyfta med ut -

100

talandena därom, att länsstyrelsens behov av ieke-ordinarie personal
skulle orsakas därav, att länstyrelsens ordinarie personal tilldelades vissa
särskilda uppdrag. Uttalandet är så mycket mera anmärkningsvärt som
länsstyrelsens icke-ordinarie personal huvudsakligen omfattar sådana
befattningshavare, vilka skola utföra ett mindre kvalificerat arbete.
Bland den ieke-ordinarie personalen finnas icke många, åt vilka det
arbete skulle kunna anförtros, vilket inom länsstyrelsen åvilar den med
särskilda uppdrag betrodda personalen.

De befattningshavare, som erhålla uppdrag såsom taxeringsnämndsordförande,
 kunna verkligen medhinna detta arbete utan att den ordinarie
tjänstetiden på länsstyrelsen behöver tagas i anspråk. Utom genom ett
intensivt eget arbete å ledig tid förklaras detta förhållande därigenom,
att vederbörande organiserat arbetet på ett klokt sätt sålunda, att ordförandena
icke själva utföra de med arbetet förenade göromålen av mera
mekanisk natur, såsom sortering av vissa handlingar, uträkning av beskattningsbara
belopp, utskrift av underrättelser om avvikelse från deklarationen
med mera. För dessa arbetsuppgifter anlitas för ändamålet
lämpliga biträden, som avlönas av ordföranden. Denna arbetsfördelning
medför den fördelen, att ordförandens för ändamålet tillgängliga arbetstid
kan helt disponeras för det kvalificerade arbetet, deklarationsgranskningen
och skriftväxlingen med de skattskyldiga. Det må påpekas, att
1923 års taxeringssakkunniga föreslagit införande av uttryckliga bestämmelser
om rätt för ordföranden att anställa särskilt biträde för göromål
av mekanisk natur. Då länsstyrelsen utsett befattningshavare vid länsstyrelsen
till taxeringsnämndsordförande, har länsstyrelsen noggrant
prövat såväl vederbörandens kvalifikationer för arbetet som hans förmåga
att hinna slutföra arbetet inom föreskriven tid utan intrång på
den ordinarie arbetstiden. Därest vederbörande skulle visa sig icke kunna
uppfylla nämnda krav, komme uppdraget givetvis att indragas eller reduceras.
 /

Då revisorerna vidare synas vilja göra gällande, att er sättningarna till
ifrågavarande befattningshavare skulle vara för höga, må därtill först
framhållas, att länsstyrelsen, som torde äga förutsättningar att bedöma
arbetets omfattning och kvalitet, måste bestämt hävde en rent motsatt
uppfattning. I de förslag till ersättning för ifrågavarande arbete, som
länsstyrelsen författningsenligt haft att uppgöra, hava oek högre ersättningsbelopp
upptagits än de som utgått. Vidare vill länsstyrelsen meddela,
 att de ifrågavarande beloppen icke — enligt vad länsstyrelsen gjort
sig underrättad om — ii ro högre än vad som på andra håll utgår såsom
gottgörelse för motsvarande arbete. För att bereda möjlighet till bedömande
av tjänstemännens verkliga inkomst (nettoinkomst) av uppdragen
såsom taxeringsnämndsordförande eller av länsstyrelsen utsedda ledamöter
av taxeringsnämnden har länsstyrelsen införskaffat uppgifter om
ifrågavarande ordförandes och ledamöters verkliga utgifter av arbetet.
Den sålunda verkställda utredningen giver vid handen, att nettoinkomsten
för de av revisorerna åsyftade uppdragen, vilka äro fördelade på
tretton olika befattningshavare, uppgår till 15,510 kronor. Långt ifrån
att utgöra någon oskälig ersättning för ifrågavarande arbete utgör denna
summa en blygsam gottgörelse till vederbörande för ett maktpåliggande
och grannlaga arbete, som kräver gedigna fackkunskaper. I de fall, där
antalet uppdrag enligt revisorernas framställning kan synas stort, äro
distrikten så små och ersättningen för dessa uppdrag så ytterst knapp,
att även en sådan anmärkning torde förfalla.

101

Länsstyrelsen maste med bestämdhet hävda den uppfattningen, att de
största svårigheter skulle uppstå för erhållande av skickliga taxeringsman,
 därest möjlighet icke förelåge att i den utsträckning som nu är fallet
förfoga över för ändamålet lämpliga tjänstemän vid länsstyrelse!!.
De påföljder en dylik eventualitet skulle medföra för statskassan torde
utan svårighet kunna förstås. Länsstyrelsen har vid upprepade tillfällen
kunnat konstatera bristfälliga resultat, då taxeringsuppdrag måst anförtros
icke fackutbildad personal, och anser sig icke kunna underlåta
att varna för åtgärder, vilka skulle inskränka eller avstänga möjligheten
att anförtro taxeringsuppdrag åt de enligt länsstyrelsens beprövande mest
lämpliga krafterna. För att belysa omfattningen av det arbete, som
utföres för ifrågavarande, enligt länsstyrelsens åsikt blygsamma ersättning,
 må meddelas, att summan av innevarande år debiterade kronoutskylder
i de distrikt, där de åsyftade befattningshavarna tjänstgöra såsom
taxeringsnämndsordförande med eu nettoinkomst av tillhopa 15,510
kronor, uppgår till 4,171,287 kronor 16 öre.

Beträffande taxeringsarbetet hos prövningsnämnden torde först få erinras
om den utomordentliga betydelsen av detta arbete. I detta hänseende
tillåter sig länsstyrelsen åberopa vad 1923 års taxeringssakkunniga
i sitt betänkande angående omorganisation av taxeringsarbetet härom anfört.
 Efter att hava med ledning av tillgängligt statistiskt material fastslagit,
 att detta arbete är av största betydelse för vinnande av ett gott
taxeringsresultat, uttala de sakkunniga, att granskningens fiskaliska betydelse
icke kan mätas enbart efter de kronan genom granskningen tillförda
beloppen. En omsorgsfullt genomförd granskning medför nämligen
gynnsamma verkningar även i andra hänseenden, enär vetskapen
om denna granskning bör förmå allmänheten till större omsorg vid deklarationernas
uppsättande samt sporra de underordnade taxeringsmyndigheterna
till större nit och grundlighet vid behandlingen av deklarationerna.

De kostnader, som föranletts av detta arbete inom Stockholms län, äro
icke höga i betraktande av arbetets vikt, omfattning och resultat. Ej heller
äro kostnaderna i detta län större än motsvarande kostnader å andra
håll utan snarare lägre; härom har länsstyrelsen gjort sig förvissad genom
särskilda undersökningar.

Länsstyrelsen har givetvis lågt sig vinn därom, att de för ändamålet
lämpligaste arbetskrafterna engageras för berörda arbete. Enligt stadgad
erfarenhet finnas dessa arbetskrafter bland den vid taxer dagsarbete tränade
staben av befattningshavare inom länsstyrelsen. 1 särskilda fall ha
försök gjorts att för vissa uppgifter anlita utomstående arbetskrafter, men
resultatet härav bär icke blivit gynnsamt, i det att det av dessa utomstående
utförda arbetet måst underkastas teknisk och i många fall även saklig
omarbetning.

Därest revisorerna velat antyda, att det löpande arbetet inom länsstyrelsen
skulle eftersättas genom att personal vid länsstyrelsen anlitas för
arbetet hos prövningsnämnden, får länsstyrelsen med skärpa tillbakavisa
ett sådant antagande. Ett icke ''ringa stöd härför finner länsstyrelsen däri,
att från allmänhetens sida icke några klagomål försports angående expedit
ionsarbetet. Slutligen anser sig länsstyrelsen böra omnämna, att ifrågavarande
ersättningsbelopp nedsattes över lag det år den för nyreglerade
ämbetsverk gällande arbetstiden vann tillämpning för länsstyrelsens del.
Härigenom avsågs att ytterligare markera den uppfattningen, att bo -

— 102 —

rörda ersättningar icke utgjorde gottgörelse för arbete, som utförts under
den ordinarie arbetstiden.

Med anledning av att revisorerna omnämnt de belopp, som länsstyrelsen
under budgetåret 1926—1927 äger disponera av anslaget till i eke-ordinarie
befattningshavare i länsstyrelsen och av femte huvudtitelns expensanslag,
får länsstyrelsen anföra följande.

Statsrevisorerna finna de ifrågavarande anslagen höga och gorå gällande,
 att anslagsbehovet ökats, enär den ordinarie personalens egentliga
arbetsuppgifter bleve lidande genom densammas sysslande med andra uppdrag.
 Länsstyrelsen anser sig hava i det föregående uppvisat, att anslagsbehovet
icke ökats av någon sådan anledning. Länsstyrelsen har tidigare
vid olika tillfällen haft anledning att för Kung!. Maj:t framlägga orsakerna
till anslagsbehovet och även — då Kung], Maj:t ställt anslag av nu
ifrågavarande storlek till förfogande — trott sig kunna antaga, att berörda
behov blivit noggrant prövat och befunnet ofrånkomligt. Det synes
emellertid påkallat att i nu förevarande sammanhang ånyo framhålla
grunderna för ifrågavarande behov.

Antalet ärenden inom Stockholms län har under de sist förflutna fem till
tio åren undergått en mycket kraftig ökning, utan att eu däremot motsvarande
ökning av den ordinarie personalen ägt ruin. De inkomna ärendena
uppgingo sålunda år 1915 till 22,017, varav 11,400 a landskansli och
10,617 å landskontoret, år 1920 till 115,133, varav 15,380 å landskansli och
19,753 å landskontoret och år 1925 till 54,644, varav 24,602 å landskansli et
och 30,042 å landskontoret. Det är denna hastiga och avsevärda dikning av
göromålen, som nödvändiggjort, att anslagen till extra personal blivit fastställda
till de belopp, som nu utgå.

Vid upprepade till fallen bär länsstyrelsen haft anledning att framhålla
de .‘inom detta län rådande säregna förhållanden, som framkalla så stark
ökning av göromålen och särskilt expeditionsarbetet. Länets läge intill
huvudstaden, det hastigt växande invånareantalet, de många pågående nybildningarna
av samhällen, det stora antalet kommuner, befolkningens
starka rörlighet och ej minst de extraordinärt talrika personliga hänvändelserna
från länsinnevånare utgöra omständigheter, som med nödvändighet
måste återspeglas i länsstyrelsens arbetsbörda. Vid organisationen
av arbetet har det ansetts angeläget att städse tillse, att expeditionsarbetet
måtte kunna sa bedrivas, att onödig friktion med den rättssökande allmänheten
undvikes. Länsstyrelsen vågar för sin del beteckna det såsom
ofrånkomligt, att den personal, som från dess sida påfordrats och erhållits,
är oundgängligen behövlig, om arbetet skall kunna på, behörigt sätt bedrivas.

Revisorerna avsluta sina iakttagelser med att uttala, att granskningen

av räkenskaperna för Stockholms län i avseende å budgetåret 1925_1926

givit revisorerna den allmänna uppfattningen, att åtskilliga erinringar
kunnat göras beträffande länsstyrelsens sätt åt! handhava förvaltningen,
vilket skulle bestyrkas av att ett mycket stort antal anmärkningar mot
länsstyrelsens medelsdispositioner framställts i riksräkenskapsverket.

I den män denna revisorerna bibragta allmänna uppfattning är grun''dad
å revisorernas i remisshandlingen återgivna iakttagelser anser sig
länsstyrelsen ovan hava ådagalagt, att grund därför i verkligheten icke finnes.
 _ Till den del revisorernas uppfattning grundats å den omständigheten,
a.tt inom riksräkenskapsverket ett antal anmärkningar framställts emot
länsstyrelsens medelsdispositioner, torde densamma få bemötas genom

— 103 —

framläggande av de fall, framställts.

Anmärkningarna framgå av bifogade tablå. (Bilaga 7.)

Denna utvisar, att anmärkning emot till skolor utbetalade medel framställts
i 18 fall, upptagande en summa av tillhopa 8,960 kronor 39 öre. Av
dessa anmärkningar hava 6, upptagande en summa av tillhopa 2,275 kronor
28 öre, icke föranlett någon åtgärd. Av återstoden, 12 fall om 6,685
kronor 11 öre, hänför sig ett belopp av 5,600 kronor till en anmärkning,
som framställts beträffande en utbetalning av statsbidrag till Lidingö kommunala
mellanskola. Frågan, huruvida sådant statsbidrag bort i detta
fall utgå, är för närvarande beroende på prövning av högre instans; fallet
gäller en tvistefråga, huruvida undervisningen varit anordnad vid en eller
två skolor och hänför sig följaktligen till ett ämne, varom olika åsikter
givetvis kunna göra sig gällande.

I övrigt hava anmärkningar framställts till ett antal av sex beträffande
landlsfiskalers reseräkningar och till ett antal av 21 beträffande andra utbetalningar.
 Summan av dessa 27 anmärkningar uppgår till 1.213 kronor
62 öre.

Summan av de medel, som länsstyrelsen under ifrågavarande år utanordtnat,
 uppgår till 14,366,546 kronor 78 öre. Med hänvisning till den jämförelse,
 som helt naturligt måste göras mellan summan av utbetalningar
och summan av anmärkningsbelopp, synes revisorernas omdöme icke med
fog kunna grundas å det resultat, som revisionen inom riksräkenskapsverket
av länsstyrelsens räkenskaper givit.

Stockholm å landskansli^ och landskontoret den 5 januari 1927.

.1. G. LÖWGUKN.

Underdånigst:

NILS EDEN.

A. M. Beckius.

Bil. 1.

Till Konungens be fällnings ha van de i
Stockholms län.

Anmodad avgiva förklaring med anledning av vad riksdagens revisorer
anfört beträffande två av mig ingivna reseräkningar, får jag vördsamt
anföra följande:

På grund av det stora antal tjänstegöromål, som åligger en landsfiskal,
är denne befattningshavares tid strängt upptagen. För att få tiden att
räcka till för alla de kontorsgöromål, som förefinnas, brukar jag vid företagande
av tjänsteresor i de flesta fall använda mig av automobil. Då resa
avser undersökning i brottmål och om resan företages omedelbart efter anmälan,
 anser jag, att automobil är det enda riktiga färdsättet. Det är ju
av vikt för uppnående av ett riktigt och snabbt resultat, att undersökning
å platsen för brottets begående påbörjas så snart som möjligt. Skulle jag
vid en sådan resa hava varit tvungen att anlita järnväg, hade resan på
grund av dåliga tågförbindelser ej kirnnat anträdas förrän 5 timmar efter
anmälan. Att ett sådant dröjsmål skulle försvåra utredningen och brottslingens
snara gripande torde ligga i öppen dag.

— 104 —

I de då häktning kan ifrågakomma åtföljes jag städse av ett biträde,
som, då fångtransport förekommer, verkställer densamma. Därvid vidkännes
statsverket icke någon kostnad för fångförarens eller fångens resa till
Väsby. Först från sistnämnda ort debiteras statsverket kostnad för fångtransport.
 Transporten fortsättes i regel från Väsby med tåg klockan 5.35
eller 6.35 e. m. med ankomst till Stockholm respektive klockan 6.15 och 7.15
e. m. samt till kronohäktet å Långholmen omkring 14 timme därefter. Från
direktören å kronohäktet å Långholmen har framställning utgått, att häktade
personer ej lämpligen böra anlända vid sen tidpunkt till kronohäktet.
Förekommer häktning under en polisresa, där jag använt mig av järnväg
och eventuellt skjuts såsom fortskaffningsmedel, kan den häktades ankomst
till kronohäktet å Långholmen ej ske förrän omkring klockan 9.:ig
e. m. Mina resor med järnväg kunna nämligen icke anträdas förrän klockan
1.40 e. in., d. v. s. med första tåglägenhet efter det expeditionstiden är
slut å mitt kontor. Anmälan om brott inkommer vanligen med posten på
morgonen efter det tåget klockan S.so f. m. redan avgått. Motsvarande förhållanden
gällde även under den tid, då de häktade transporterades till länets
dåvarande straffängelse vid Östermalmsgatan. — Har således häktning
förekommit är jag berättigad att tillkalla fjärdingsman, som har att
ombesörja fångtransporten. Kostnaden för en sådan anordnad fångtransport
bleve betydligt dyrare för statsverket än om transporten utgått
från Väsby, som är fallet, då resorna företagas med automobil. Merkostnaden
för transporten bleve kostnaden för vederbörande fjärdingsmans resa
från sitt hemvist till den plats, där häktning ägt rum, samt därifrån till
Väsby. Härtill kommer kostnad för resa å sträckan Väsby—fjärdingsmannens
hemvist, vartill komme ett nattraktamente för fångföraren, då förarens
resa ej avslutas förrän efter klockan 12 på natten. Sammanlagda kostnaden
för resa, företagen med järnväg och skjuts,i samt för förekommande
fångtransport bleve betydligt större, än den kostnad, som debiteras för
samma resa med automobil som transportmedel och för fångtransport, med
utgång från Väsby.

En annan omständighet, som i viss mån förklarar användningen av automobil
såsom fortskaffningsmedel är omöjligheten att efter eu förrättnings,
slut omedelbart tågledes återvända till Väsby. Vanligtvis skulle jag få
sitta overksam 3 ä 4 timmar A en järnvägsstation utan möjlighet för allmänheten
att kunna komma i förbindelse med mig.

Emellertid vill jag framhålla, att tjänsteresor företagits med järnväg i
alla de fall, då detta med hänsyn till sakens beskaffenhet och tågtiderna
varit möjligt. Enligt förda diarier uppgick antalet anmälda brott och begärda
undersökningar under år 1922 till 47 stycken, under år 1923 till 37
stycken, under år 1924 till 45 stycken och under år 1925 till 47 stycken.
Automobil har använts vid resor i 19 stycken ärenden under år 1922, 16
stycken ärenden under år 1923, 26 stycken ärenden under år 1924 och 30
stycken ärenden under år 1925. I övriga ärenden hava resorna företagits
med järnväg.

Upplands-Vä sby den 30 december 1926.

G. Hasselhuhn.

— 105 —

Bil. 2.

Avskrift av räkningen.

Utdrag av Dagbok i brottmål och sådana mål, som omförmälas i kungh
kungörelsen den 17 juni 1904, inom Ärlinghundra landsfiskalsdistrikt.

—

Bese-

........ ■ - ------ ~ ~ i

w

eo

och

Nr

ö

Målet och åtgärder

o

trakta-

Landsfiskalen G. Hasselhuhns

r

99

m

ments-

oq

förklaring

3

kost-

crq

nåd

»

X

2

3

4

5

8

8

År 1922.

År 1922.

1

Febr.

25

Kriminalpolisen, Sthlm, begär, att

Skjuts enda kommunikations-

''

Elsa Katarina Bohm, Vatthagen, Ham-marby s:n, mätte anhållas och höras

sättet.

såsom skäligen misstänkt för stöld
samt att lmsundei''sökning måtte hos
henne företagas för tillrättaskaffande

•

''

!

av det stulna godset.

n/t 1922 anhölls Bohm och över-lämnades till Stockholmspolisen.

S. d. verkställdes husundersökning
utan resultat.

5

Resa Väsbv—Vatthagen—Väsby

2: 62

|

i ^

Mars

7

F. T:son Almkvist, Björkbacka,

Som skjutsstationen i Mars ta

i

Norrthil, begär, att Johan Erik Ek-

indrogs år 1920, var resans an-

l

lund, Norrthil, S:t Olofs s:n, måtte

ordnande med skjuts från Väsby

omhändertagas såsom alkoholist samt

lämpligaste kommunikations-

anmäler fjärdingsmannen Rust. Kihl-berg. Killinge, S:t Pers s:n, för fylleri.

sättet.

■

8/s 1922 verkställdes förhör och un-

-

dei-sökning vid Norrthil och Killinge;
fjärdingsmannen Ivihlherg sedennera

avsatt.

Resa Väsby-Norrthil—Killinge—

70

36: 76

3

10

Landsfiskalen i Långhundra distr.,

Som skjutsstationen i Märsta

anhåller om förhör med lantbrukaren

indrogs år 1920, var resans an-

.1. Engelhart i Ala, Vassunda s:n, för

ordnande med skjuts från Väsby

utrönande av om Engelhart tecknat

lämpligaste kommunikations-

''

borgen för växellån åt ari-endatorn
Vilhelm Helen, Årbv, Lagga s:n.

sättet.

10/3 1922 förhör och undersökning i
Ala, därvid befanns, att namntecknin-gen å förbindelsen förfalskats.

11/a 1922 besvarat med protokoll
över begärda förhöret.

50

10/3 1922 resa Väsbv—Ala—Väsby

26:2 5

: 4

Maj

17

Stationsinspektor L. A. Strömberg,

Resan anträdd omedelbart

Märsta, anmäler, att inbi-ott förövats

efter på morgonen ingången an-

i telefonautomat vid Märsta.

mälan. Dä tåget med avgång

*7* undersökning och förhör i Väs-

från Väsby kl. 8.60 f. m. redan

by och Märsta.

avgått och nästa tåglägenhet in-

Tjuvarna gripna: målet överlämnat

träffade först kl. I.40 e. m. an-

till landsfogden i länet för utförande

träddes resan med automobil.

av åtal.

enär jag ansåg det vara olämp-

''7* resa för spaning Väsby —Märsta

ligt att dröja med spanings-

—Väsbv.......................................

40

21: —

ai-betets påbörjande.

— 106 —

1

2 | S | 4

5 | 6

7 S

5 Juni

Juli

10

23

25

21

Juni

12

Okt.

13

Tjänsteförrättande stationsinspektoren
å Väsby järnvägsstation anmäler,
att dynamitinbrott förövats å järnvägsstationen
natten till den ,3/e 1922.

’% resor för spaning efter förövarna
av inbrottet Väsby—Rotebro—Väsby

—Rimsa—Rosersberg—Väsby .......

varvid två personer vid namn Svens
son och Berggren grepos och sedermera
överlämnades för vidare åtgärd
till landsfiskalen i Sollentuna distrikt.

Till O. F. Hammargren för biträde
vid efterspaningen enligt kvitto
Inkom anmälan, att hustru Tekla
Johansson från Ekeby gård i Fresta
s:n avlidit å Hammarby lasarett till
följd av brännskador, förorsakade av
explosion i hemmet. Hennes man,
Herman Johansson, angiven såsom
vållande till explosionen.

*6/« förhör och undersökning å Ekeby
gård, därvid ej förekom omständigheter
av beskaffenhet att antaga brottsligt
förfarande.

S. d. resa Väsby—Ekeby—Väsby...
J. Eriksson, Brista, Norrsunda s:n
anmäler att han natten till den *''/i
genom inbrott frånstulits kontant 730
kr. i sedlar, förvarade i skrivbordslåda
i bostaden.

nh förhör och undersökning i Brista
samt spaning efter förövaren inom
distriktet åt Uppsala-liållet, dit spåren
ledde; utan resultat.

S. d. meddelande till »Polisunderrättelser».

S. d. resa Väsby—Brista—Alsike—

Väsby....................................

10/u begärdes på förekommen anledning
förhör och efterspaning hos
landsfiskalen i UUeråkers distrikt.

''/ii svar med uppgift att misstänkt
person nekat samt frigivits i brist på
bindande bevisning. Ej vidare åtgärd
F’öretogs tjänsteresa till Vallensjö
Fresta s:n för utrönande av uppkomsten
av en därstädes timad elds
våda, varvid ej framkom omständighet
att grunda missanke på mordbrand
eller grov vårdslöshet.

'' ’/« resa Väsby—Vallensjö—Väsby
Företogs på grund av anmälan
tjänsteresa till Billby i S:t Pers s:n för
undersökning om hembränning försigginge.
 därvid dock intet, som kunde
grunda misstanke härå, framkom.

13/u resa Väsby—Billby—Väsby ...
Kriminalpolisen, Stockholm, begär
förhör med Nils Aug. Eugen Vendel
å Väsby sanatorium! angående en av
I\. G- Björlingsson enligt anmälan förfalskad
annonsorder.

50

26: 2 Ej

Resorna anträddes omedelbart
efter ingången anmälan. Då
spaning efter förövarna av brottet
måste företagas å vägarna,
ansåg jag, att anlitande av annat
fortskaffningsmedel än automobil
icke var lämpligt.

40

10

60

31: 50

15

60

7: 8''

31: 50

Skjuts enda kommunikationssättet.

Resan anträdd omedelbart
efter erhållen anmälan. Då spaning
efter brottslingarna måste
företagas å vägarna, ansåg jag,
att anlitande av annat fortskaffaingsmedel
än automobil icke
var lämpligt.

Skjuts enda konimunikations-j
''sättet.

Som skjutsstationen i Märsta
indrogs 1920, var resans anordnande
med skjuts från Väsby
lämpligaste kommunikations-’
sättet.

Skjuts enda kommunikations-j
sättet.

— 107 —

1

2

3

4

5

6

7

8

e/io verkställdes begärda förhöret.

%

S. d. resa från undertecknads bostad

till ovannämnda sanatorium och åter

5

2: 02

7/io besvarat med protokoll.

11

Okt.

7

A. Nilsson, Krogstalund, Norrsunda,

Resan anträdd omedelbart;

anmäler, att inbrott förövats hos ho-

efter erhållen anmälan. För

nom den 30/a 1922. varvid diverse

brottslingarnas snara gripande

kläder samt mat tillgripits.

och då spaning efter desamma

7/io förhör i Krogstalund och spa-

måste företagas å vägarna, ansåg

ning i trakten.

jag, att anlitande av annat fort-i

S. d. resa Väsby—Krogstalund—

skaffningsmedel än automobil

Väsby..........................................

20

10: so

var olämpligt.

12

»

9

Fjärdingsmannen F. Jonsson rappor-;

Skjuts enda kommunikations-!

terar, att K. G. Gustafsson, St. Väsby
säteri, anmält, att tillgrepp hos honom
förövats den 4/io 1922, varvid en guld-1

sättet.

ring samt kontanter tillgripits.

8/io förhör och undersökning vid

St. Väsby och trakten därintill; intet
spår efter förövaren.

S. d. resa Väsby—St. Väsby säteri
—Väsby .....................................

10

5: 2 5

13

»

10

Fjärdingsmannen F. .1 onsson rappor-

Skjuts enda kommunikations-

terar, att E. 0. Nyberg anmält, att
han den 4/io 1922 i förstugan å Löwen-

sättet.

strömska lasarettet i Hammarby s:n
frånstulits en fårskinnspäls.

10/to förhör och undersökning å I-ö-wenströmska lasarettet.

S. d. resa från undertecknads bostad

i Väsby till ovannämnda lasarett och
åter.............................................

5

2: 02

14

11

Ankan M. Pettersson, Kvarnbacken,

Då spaning efter brottslingarna

Märsta, anmäler, att hon i sin olåsta

måste företagas å vägarna samt

bostad frånstulits kontant 65 kr.

då skjutsstationen i Märsta in-

ls/io undersökning och förhör i

drogs år 1920, får resans an-

Märsta.

ordnande med skjuts från Väsbv

17/io undersökning och förhöri Kvarn-

anses vara lämpligaste kommu-|

backen, Märsta, samt vid Tollsta i
Odensala, dit spåret efter förövaren
ledde, därvid dock ej kunde utrönas,
vem tjuven varit.

nikationssättet.

Ilo resa Väsby—Märsta—Väsby...
17/io resa Väsbv—Märsta—Tollsta—

40

21: —

45

23: 62

15

»

13

Företogs tjänsteresa till Kumla i

Då skjutsstationen i Märsta!

Odensala s:n för undersökning an-

indrogs år 1920, får resans an-j

gående en därstädes timad eldsvåda.

ordnande med automobil från

varvid statbyggnad nedbrunnit.

Väsby anses vara lämpligaste

11 Ilo förhör och undersökning å
brandplatsen.

50

och enda färdsättet.

S. d. resa Väsby—Kumla—Väsby

26: 2 5

18/io företogs på förekommen anled-ning ytterligare undersökning i Kumla
varvid dock icke kunde utrönas, annan
orsak till eldens uppkomst än att den-samma förorsakats genom kortslut-ning i elektrisk ledning å byggna-dens vind.

1

18/io resa Väsby—Kumla—Väsbv..

5C

26: 25

16

»

18

Chaufför S. A. Gabrielsson, Ivnivsta

Ersättning bar ej utgått för

! anmäler, att honom tillhöriga automo-

! ifrågavarande resa.

— 108

1

2

3

4

5

6

7

L 8

!

■

j

i

bilen B 2140 under färd å allmänna
vägen mellan lägenheten Gustafsro
och Segersta i Knivsta s:n av okänc
anledning fattat eld och brunnit upp
M/io förhör och undersökning i Kniv-sta för utredning av anledningen til
eldens uppkomst, därvid ej förekom
anledning antaga, att brottsligt för-farande förelegat.

,

S. d. resa Väsby—Knivsta—Väsby

70

3ö: 7 5

j 17

Okt.

19

Landsfiskalen i Länghundra distrikt
begär förhör med Georg Ekström.

Då förrättningsstället Herre-j stad var beläget 6 km. från Märsta

Märsta, angående tillgrepp av velociped

samt då skjutsstationen i Märsta

från Erik Andersson i Dalen, Neder-

indrogs år 1920, får resans före-

äng i Vidbo s:n, enär Ekström enligt

tagande med automobil från

uppgift försålt ifrågavarande veloci-ped till en smed vid Märsta.

Väsby anses vara enda och lämp-ligaste färdsättet.

18/io förhör och undersökning vid

Märsta.

S. d. resa Väsby—Märsta—Väsby-M/io inkom meddelande, att anmäl-ningen återkallats efter det velocipe-den återställts till ägaren; ej vidare

40

21: -

18

11

åtgärd.

Nov.

Fjärdingsmannen .1. A. Smärling,

Skjuts enda kommunikations-

Vassunda, rapporterar, att hovrätts-rådet B. Lundvall, Lillgården, Vas-sunda s:n, och änkefru Lagerström.
Kråklund, Vassundå s:n, anmält, att

sättet.

, i

tillgrepp hos dem förövats i samband
med inbrott.

l8/n verkställdes resa till Vallstanäs
i Norrsunda s:n för efterspaning och

hörande av misstänkt person, varvid
dock intet spår å gärningsmannen

kunde erhållas.

19

S. d. resa Väsby—Vallstanäs—Väsby

14

7: 86

»

16

Landsfiskalen i Långhundra distrikt

Skjuts enda kommunikations-

överlämnar A.-B. Julius Slöörs an-mälan emot lantbrukaren Ivar Carls-son å Ekeby gård ang. förskingring.

26/n verkställdes förhör och under-sökning å Ekeby,

10

sättet.

S. d. resa Väsby—Ekeby gård—Väsby
Instämdes Carlsson till tinget den

5: 2 6

*/* 1923.

3/s återkallades angivelsen och ned-lades målet.

1

20

»

16

Länsstyrelsen i länet med anmodan

Skjuts enda kommunikations-

verkställa undersökning till utrönande
av de närmare omständigheterna vid
jordbruksarb. Karl Gösta Vilhelm Nord-kvists, Skällnora, Fresta s:n påstådda
skada, som enligt uppgift åsamkats
honom vid olvcksfall i arbete den 1s/''-‘

1

1

sättet.

1922.

18/it förhör vid Skällnora besv. med
utredning.

10: 50

!

S. d. resa Väsby—Skällnora Väsby

20

1

- 109

1

2

3

4

5

»>

7

1

~ I

År 1923.

År 1923.

li

Jan. j

9

Anmäldes pr telelon från Löv en-

Resan anträdd omedelbart

j

strömska lasarettet i Hammarby s:n

efter erhållen anmälan och före-

att två personer, som skäligen kundei

låg skäl för spaning efter brotts-

misstänkas ha förövat stölder i låsa-

lingarna ä den upptagna väg-

rettsbyggnaden under förliden höst
varit synliga å allmänna landsvägen

sträckan.

mellan Väsby och Rosersberg, gående

|

i riktning norrut den °/i.

®/i verkställdes resa för spaning till

i

Rosersberg och Märsta m. fl. platser,
därvid ifrågavarande personer anträf-fades i lada vid Vallstanäs, men efter
att ha befunnits oskyldiga återlösgåvos.

21: —

S. d. resa Väsb\—Märsta—Väsby -■

40

Då skjutsstationen i Märsta

2

Febr. j

2

Trävaruhandlaren .1. Bergqvist an-

■ "

mäler, att efter sistlidnc julhelg inbrott

indrogs ar 1920 och ingangnal

förövats i hans sommarvilla Näsudden

uppgifter föranledde resans före-

i S:t Olovs s:n, därvid diverse lösegen-

tagande omedelbart, far resansj

dom tillgripits.

anordnande med automobil från

9/s förhör och undersökning vid

Väsby anses vara det lämpligaste

Näsudden, varvid ingen spaning å
tjuven eller godset kunde erhållas.

60

31: 50

färdsättet.

S. d. resa Väsby — Näsudden—Väsby

3

>

15

Inkom anmälan, att Knivsta låd-

Resan anträdd omedelbart

1

fabrik i Knivsta s:n på morgonen den

efter på morgonen ingången an-

IS/2 brunnit ned under omständigheter.

mälan. Då mordbrand miss-

som icke uteslöte, att mordbrand

tänktes, ansåg jag det ej vara

kunde föreligga.

rådligt att dröja med undersök-

16/5 förhör och undersökning i Kniv-

ningen 5 å 6 timmar, tills nästa

sta, därvid icke framkom omständig-heter att grunda skälig misstanke på

tåglägenhet inträffade.

brottsligt förfarande.

60

31: 50

S. d. resa Väsby—Knivsta—Väsby

! 4

April

26

Kriminalpolisen, Stockholm, begär

Som skjuts ej fanns tillgäng-

förhör med musikern Sixten Hartvig

lig för resa från Rosersberg eller

Örnmark å Venngarn ang. iörfalsk-

Märsta till förrättningsstället.

ning av namn vid rekvisitioner av

,

anordnades den med automobil

skattefri sprit.

’8/4 förhör å Venngarns alkoholist-anstalt, därvid förfalskningen erkändes.

60

31: bo

från Väsby till Venngarn.

S. d. resa Väsby—Venngarn—Väsby

5

Maj

4

Inspektören Lars Jonsson. Bärmö.

Som skjuts ej fanns tillgäng-

S:t Fers s:n, angiver statkarlen Gott-

lig för resa från Rosersberg eller

härd Wallén, Bärmö, till laga åtal för

Märsta till förrättningsstället.

hemfridsbrott och misshandel.

anordnades den med bil från

"/& förhör och undersökning i Bärmö.
Wallén instämd till tinget den 31 Is,

Väsbv till Bärmö.

14/> 24, av häradsrätten ådömd 300 kr.
böter till kronan.

o/s resa Väsby—Bärmö—Väsby •••

,60

31: 50

! 6

»

14

Anmäldes, att automobil kolliderat

Skjuts enda kommunikations-

med bantåg vid järnvägsövergången
vid Nytorp därvid direktören hos A.-B.
Atlas Diesel, G. Jakobssons maka och
dotter ljutit döden av skador, som

| sättet.

.

ådragits vid kollisionen.

14/s förhör och undersökning vic
Nytorp.

8

! 4: 2 0

j

!

S. d. resa Väsby—Nytorp—Väsby
10/s förnyad undersökning å olycks-

platsen på kallelse av herr landshöv-

- no —

11

2

3

4

5

C

7

8

1

1

:

dingen i länet. Enär undersökningen
givit vid handen, att förseelse ej före-

legat kunde åtal ej anställas.

|

Juni

|w

S. d. resa Väsby—Nytorp—Väsbv ...

8

4: 20

7

Fru Maria Forsberg, Stockholm, an-

|

Skjuts enda kommunikations-

:

mäler, att en henne tillhörig sommar-stuga vid Bollstanäs i Fresta s:n ned-

!

sättet.

i

:

|

brunnit natten till den 15 juni samt
att anledning till eldens uppkomst
vore okänd.

i

i

18/e förhör och undersökning å
platsen; ej anledning misstänka brotts-ligt förfarande.

1

1 8

Juli

12

S. d. resa Väsby—Bollstanäs — Väsby
Bagare S. R. Sonesson, Eneby, Oden-

10

5: 2 5

Som skjutsstationen vid Mär-

sala, anmäler Sofia Pettersson, Eneby,

sta indrogs år 1920, får resans

för olovligt tillgrepp av mjölk.

företagande med automobil från

~°h förhör och undersökning i

Väsby anses vara lämpligaste

F''neby.

färd sättet.

S. d. resa Väsby—Eneby—Väsby...
nh förnyad undersökning i Eneby.

40

21: —

S. d. resa Väsby—Eneby—Väsby...
Pettersson instämd till tinget den

40

21: —

i

1

i)

15

30/» 1923; «/io 1923 av häradsrätten
ådömd 150 kr. i böter.

Fjärdingsmannen F. Jonsson rap-

Skjuts enda kommunikations-j

porterar. att han under tjänstgöring
för upprätthållande av ordningen

sättet.

under festtillställning vid Odenslunda

gård i Fresta s:n den 14 juli 1923
misshandlats av jordbruksarbetaren

Sigfrid Emanuel Kahlson, statdrängen
Torsten Henning Thor och chauffören

Gustaf Valfrid Jansson, då desamma
av Jonsson skulle anhållas för slags-

mål. fylleri och förargelseväckande
beteende å allmän plats, varjämte

Jonsson rapporterar att chauffören

Erik Adrian Vestberg, som deltagit i
bråket, men ej i polismisshandeln,

gjort sig skyldig till fylleri och för-argelseväckande beteende.

lth förhör och undersökning i Väs-by och Odenslunda.

S. d. resa Väsby —Odenslunda—

8

4: 20

18A förnyad polisundersökning i

Odenslunda.

S. d. resa Väsby—Odenslunda—

Väsby ..........................................

18/V förklarades Kahlson, Thor och
Jansson häktade, varemot Vestberg
lämnades å fri fot och instämdes till

8

!

4: 2 0

10

17

tinget.

j

»

Förman .1. Eriksson, l.edinge, Kniv-

Besan anträdd omedelbart ef-

sta s:n, anmäler, att att hans 11-åriga

ter erhållen anmälan. På grund

dotter Majken vid badning i sjön

av brottets art ansågs resan ej

YValloxen invid l.edinge gård den 12

kunna uppskjutas för att av-

juli kl. 12—1 e. m. blivit av okänd

vakta tåglägenhet, som inträffa-

mansperson uppburen i skogen invid

de kl. 1.40 e. in. eller mera än

''

sjön, varest mannen ifråga mot henne
övat nesligl våld.

1

5 timmar efter anmälan.

in —

11

Aug.

12

13

i 14

|18

19

21

17/t förhör och undersökning å platsen
varvid spår efter förövaren ej
stod att finna.

S. d. resa Väsby—Ledinge gård—

Väsby .........................................

Arrendator Rudolf Eriksson, Brännskogen,
 anmäler, att genom inbrott
hos honom den ’/» bortstulits diverse
silversaker.

s/b förhör och undersökning vid
Brännskogen.

S. d. resa Väsby—Brännskogen —

Väsby ..........................................

Meddelande till »Polisunderrättelser»
samt till polisen i Stockholm
och Uppsala.

Direktör J. Lindström. Bollstanäs,
Fresta socken, anmäler, att honom tillhörig
villa i Bollstanäs, nedbrunnit på
morgonen den l,/s under omständigheter,
 som icke uteslöte att mordbrand
förelåge.

le/s förhör och undersökning i Bollstanäs;
ej ant. misstänka brott.

S. d. resa Väsby—Bollstanäs—Väsby.
Otto Pettersson, Ahlby, Fresta s:n,
angiver skomakaren Johan Oskar
Karlson, Ahlby, för hemfridsbrott och
misshandel.

*•/» förhör och undersöka vid Ahlby.
S. d. resa Väsby—Ahlby—Väsby •
Inst. till tinget den ’%.

,2/io anställdes ytterligare förhör vid
Ahlby.

S. d. resa Väsby—Ahlby—Väsby
‘/e 1924 av häradsrätten dömd till
150 kr. i böter.

Postmästaren i Uppsala anmäler, att
en postanvisning, ställd till Frida
Andersson, Odenslunda, Uppi. Väsby,
genom förfalskning utkvitterats av
obehörig person.

a,/a förhör och undersökning vid
Odenslunda och i Väsby.

S. d. resa Väsby—Odenslunda—

Väsby..........................................

,s/s förhör vid Wallensjö i Fresta
s:n, dit spåren ledde.

S. d. resa Väsby—Wallensjö—Väsby
Målet överlämnat till herr lands -

60

31: 50

Skjuts enda kommunikationssättet.

18

9: 45

10

20

20

Skjuts enda kommunikationssätt
et.

5: 2ö|

10: 50

10: 50

Skjuts enda kommunikationssättet.

4: 20

14: 7: 85

Skjuts enda kommunikationssättet.

15

»

fogden i länet för vidare utredning
iden 26/s.

29 Länsstyrelsen i länet anmodar genom
resolution den 1,/~ 1923 lands;
fiskalen i Ärlinghundra distrikt verkställa
utredning angående olycksfall,
som den 18/« 1923 under sprängnings|
arbete vid Märsta drabbat stenarbeitaren
Knut Vendel Samuelsson.

,B/s förhör och undersökning i Märsta.

S. d. resa Väsby—Märsta—Väsby...

Besv. med utredning.

4021: —S

Då förrättningen ägde rum på
ett avstånd av över 4 km. från
Märsta och då skjutsstationen
vid Märsta indrogs år 1920, får
resans anordnande med automobil
från Väsby anses vara enda
och lämpligaste färdsättet.

— 112 —

71

16

Nov.

Jau.

21 Febr.

Landsfiskalen i Nacka distrikt begär
efterspaning av en person Gun-j
hild Karlsson såsom skäligen miss-!
tänkt för inom Nacka socken förövad!
stöld.

5/n på grund av meddelad upplys-1
ning efterspanad i Husby—Ärlinghundra
och Norrsunda socknar utan
att anträffas.

S. d. resa Väsby—Steninge säteri

Väsby .........................................40 21: —

"/n efterspanad inom Fresta s:n vid
Fornboda, dit Karlsscm enligt vunnen
upplysning begivit sig, ehuru hon ej
kunde anträffas.

S. d. resa Väsby—F''ornboda—Väsby 20 10: 50
l/u efterspanad och anträffad vid
Holmboda i Norrsunda s:n.

S.d.resa Väsby—Holmboda—Väsby 10

S. d. överlämnades Karlsson enligt;

.begäran till landsfiskalen i Nacka:
distrikt.

År 192b.

30; Kiksförsäkringsanstalten begär förIhör
angående olycksfall i arbete vid
Eneby—Odensala s:n, den s/i 1923,1
[därvid förman Frans Oskar Karlsson!
och arbetaren Henrik Leon. Eriksson:
skadats.

80/« undersökning och förhör vid
j Eneby.

[ S. d. resa Väsby—Eneby—Väsby ... 40:19:

8A förhör vid Karlsro, Norrsunda s:n.

S. d. resa Väsby—Karlsro—Väsby... 20i 9: 50
Il/« 1924 besv. med förhörsproto
j koll.

Landsfiskalen i Stora Tuna, Utombrodels
distrikt överlämnar A. Karlssons
i Kvarnbacken, Odensala s:n,
angivelse mot Hagnar Vilhemsson för
bedrägligt förfarande.

18A förhör vid Kvarnbacken.

S. d. resa Väsby—Kvarnbacken

Väsby.......................................... 50[23:

Uppi. ang. Vilhelmssons vistelseort
kunde ej erhållas.

16 Arrendator Sven Persson, Haga
gård, anmäler, att ett tattaresällskap
den 15A besökt gården och därvid
olovligen tillgripit en del hö och ett
mindre parti potatis. Mot samma
tattare inkom senare anmälan, att de
jämväl tillgripit stråfoder vid Löfstaholm
i S:t Olofs s:n.

le/> förhör och undersökning i Märsta,
 Charlesborg, Haga gård och Löfstaholm.

S. d. resa Väsby—Märsta, Charlesborg—
Haga gård — Löfstaholm—

Väsby.......................................... 60 28: 50

Bevisning saknas. Neka.

Resan den 5 november företogs
omedelbart efter ingången
anmälan. Då spaning efter den
för brottet misstänkta personen
måste företagas på vägarna jämväl
vid resorna den 27 november
och 1 december 1923, ansåg
jag, att anlitande av annat fortskaffningsmedel
än automobil
var olämpligt.

År 192b.

Som skjutsstationen vid Mär-j
sta indrogs år 1920, får resans
företagande med automobil från
Väsby anses vara lämpligaste1
färdsättet.

Som skjutsstationen vid Märsta
indrogs år 1920, får resans
företagande med automobil från
Väsby anses vara lämpligaste
färdsättet.

Då skjutsstationen vid Märsta
indrogs år 1920 samt då
spaning efter brottslingarna!
måste företagas å vägarna, får!
resans företagande med automobil
från Väsby anses vara
lämpligaste färdsättet.

— 113

i 1

2

8

4

8

6

7

s

4

Mars

5

Anmäldes, att ett garage, tillhörigt

Besan företagen omedelbart

|

handlanden Nils Felldin, Segerdal,

efter på morgonen ingången an-

Knivsta vid 3-tiden natten till den 6/3

mälan. Då mordbrand miss-

I

nedbrunnit samt att anledningen till

tänktes, ansåg jag det ej vara

eldens uppkomst vore okänd.

rådligt att vänta med resans

‘/* förhör och undersökning å brand-

anträdande till nästa tåglägenhet

platsen.

inträffade, vilket icke skedde

S. d. resa Väsby—Knivsta—Väsby

60

28: so

förrän kl. 1.40 e. m. eller mera

Ej anledning misstänka brottsligt
förfarande.

än 5 timmar efter anmälan.

5

»

6

Teaterdirektör K. Kempe, Alsike,

Resan företogs omedelbart

angiver Ernst I.arsson, Kjällhaga, Vrå,

efter ingången anmälan. För

för förskingring av kontant 2U0 kro-

brottslingens snara gripande an-

nor samt för inbrott vid Fjällhaga,

sågs ej lämpligt att uppskjuta

därvid tillgripits ett parti choklad.

resan tills tåglägenhet inträf-

värt 40 kronor och kontant 7 kronor.

fade, vilket skedde först kl.

8/3 förhör och undersökning i Alsike.

1.40 e. m. eller 5 timmar efter

S. d. resa Väsby—Fjällhaga—Väsby

70

33: 25

anmälan.

Larsson enligt uppgift begivit sig
till Stockholm; 6/6 brev kriminalpo-lisen, Stockholm, med begäran om
efterspaning och förhör; 20/« brev po-lisen Göteborg med liknande begäran.
3/s anhölls Larsson i Stockholm men

!

i

frigavs i brist på bevisning.

i

6

April

13

Handlanden Nils F''elldin, Knivsta,
anmäler, att inbrott förövats i hans

Resan företogs omedelbart efter
ingången anmälan. För brotts-

affärslokal vid Knivsta station natten

lingens snara gripande ansågs ej

till den 16/«, därvid bortstulits ett parti

lämpligt att uppskjuta resan tills:

choklad och cigarretter till ett sam-

tåglägenhet inträffade, vilket

manlagt värde av 400 kronor.

skedde först kl. 1.40 eller 5

lh/i förhör och undersökning i

timmar efter anmälan.

1

Knivsta, därvid ingen spaning å för-övarna kunde erhållas.

1

S. d. resa Väsby—Knivsta—Väsby

60128: 50

10

Maj

2

J. A. Stedt, Krusenberg, Alsike s:n,

Då förhör skulle hållas å flera

angiver drängarna Ludvig Ask, Tuna,

platser samt då någon skjuts-

Oskär Hörnstedt,Tuna och Knut Holm,

station icke fanns i Knivsta, får

Krusenberg, för störande av andakts-

resans företagande med automo-

övning vid Turelund, Alsike den 18/« 24.

bil från Väsby anses vara lämp-

1

6/c förhör vid Krusenberg, Tuna,

ligaste och enda färdsätt.

Rosenlund och Moralund.

S. d. resa Väsby—Krusenberg—Tuna
—Rosenlund—Moralund—Väsby......

80

38: -

S. d. stämning utfärdad å angivna

personer till tinget den 8/c.

*/• ytterligare förhör i Krusenberg

och Rosenlund.

S. d. resa Väsby— Krusenberg—

70

3d: 2 5

Samtliga tilltalade ådömda böter.

n

1

»

9

Uppsala polis begär förhör vid
Ekilla i Husby—Ärlinghundra s:n an-gående av 0. P. Lindström lämnade
uppgifter beträffande en av honom
stulen och i Kkilla kvarlämnad vagn.

Då skjutsstationen vid Märsta’
indrogs år 1920, får resans före-tagande med automobil från1
Väsby anses vara enda och lämp-ligaste färdsättet.

9/s förhör vid Kkilla.

S. d. resa Väsby—Ekilla—Väsby...
S. d. besvarat med protokoll.

40

19: —

13

17

Kapten C. E. Ljungdal, Uppsala, an-

Då någon skjutsstation icke

mäler, att inbrott förövats i hans villa

fanns i Knivsta, får resans före-

8 — Rev.-berättelse ung. statsverket för år 1926. III.

— 114 —

14

Juni

15

16

50

50

23: 75

23: 75

»Skallan» vid Krusenberg, därvid diverse
lösegendom tillgripits

*/• förhör i Krusenberg, därvid ingen
spaning å förövaren erhölls.

S. d. resa Väsby—Krusenberg—Väsby 70 33: 25
Anmäldes, att två logbyggnader å
Forsby gård i Knivsta s:n nedbrunnit
samt att anledningen till eldens uppkomst
vore okänd. Uteslutet vore ej
att mordbrand kunde föreligga.

7/e förhör och undersökning vid
Forsby, därvid klarhet om orsaken till
eldens uppkomst ej kunde vinnas av
tillstädesvarande personer.

S. d. resa Väsby—Forsby—Väsby...

14/e 3’tterligare förhör i Forsby, Rosenbacka
och Tollsta. Anledningen till
eldens uppkomst ej beroende på brottsligt
förfarande.

S. d. resa Väsby—Forsby—Rosenbacka—Tollsta—Väsby
..................

27 Landsfiskalen i Sollentuna distrikt
begär polisförhör med direktör G.

Drysén och dennes hustru, vilka vårdas
å Lövvenströmska lasarettet i Hammarby
s:n, angående en vid llotsunda
i Eds s:n timad automobilolycka den
2J/« 24.

V? förhör å lasarettet, därvid ena
maken på grund av hälsotillståndet
icke kunde underkastas förhör.

S. d. resa från undertecknads bostad
till Löwenströmska lasarettet och åter
e,/7 verkställdes förnyat förhör å
ovannämnda lasarett.

S. d. resa enligt ovanstående ......

la/7 besvarat med förhörsprotokoll.
Landsfiskalen i Eksjö distrikt begär
förhör med löjtnant F. Adilz, Rosersberg,
 angående automobilotycka vid
Eksjö den ”/« 24.

3% söktes Adilz i Rosersberg ntanl
att anträffas.

S- d. resa Väsbv—Rosersberg—

Väsby ..........................................20j 9:

verkställdes förhör med Adilz i
Rosersberg.

j S. d. resa Väsby—Rosersberg—Väsby 20 9: so
Besvarat med förhörsprotokoll.

51 2:37

2: R7

30

tagande med automobil från
Väsby anses vara enda och lämpligaste
färdsättet.

Resan företagen omedelbart
efter ingången anmälan. Då
mordbrand misstänktes, ansågs
resans företagande med automobil
från Väsby vara lämpligaste
färdsättef.

Skjuts enda kommunikationssättet.

I Om ifrågavarande resor skulle
hava anordnats på billigaste sätt
hade debiteringen för resan den
30 juni 1925 blivit följande:

] Järnväg ■ Väsby—Rosersberg.
jTaxeau tom obil med väglängdmätare
Rosersberg—skjutskolan

Joch åter, 8 km. ............ 4: —

jKilometerpenningar 8 km.

å 15 öre .................. 1: 20

Kr. 5: 20.

Debiteringen för resan den 5
juli 1925 bleve följande:
Järnväg Väsby—Rosersberg.
Väntetiden under förrättningen
uppgick till 1V* timma och
utgår ersättning härför med kr.
4: 50. På grund härav debiteras
ersättning för automobilresorna
såsom för enkla resor.

Taxeautomobil med väglängdmätare
Rosersberg—skjutskolan

därstädes 5 km............. 3: 50

Återresan, 5 km............. 3: 50

Kilometerpenningar, 10
km. å 15 öre ............ D j>o_

Kr. 8: so.

— 115 —

26

:28

.Juli 16 Sedan inbrottsstöld natten till den
16/’ förövats i lägenheten Eriksro i
Upplands Väsby och spaning å för
övarna erhållits efterföljdes desamma,
varvid den ene av de misstänkta per-,
sönerna, Gustaf Alfred Andersson
greps och anhölls samt sedermera
häktades för undergående av rannjsakning.

j företogs resa för spaning Väsby!

—Harg—Rotebro—Vallstanäs—Väsby

—Verka bro—Väsby .....................}&0 23:7 5

Ersättning till K. G. Olsson och
|L. G. Olsson för handräckning åt polismyndigheten
vid efterspaningen enligt
kvitton ................................... !30

Aug. 19 Länsstyrelsen i Uppsala län med
handlingar i fattigvårdsmål (D. nr
253/24 F. D-) ang- tjänarinnan Anna
iSofia Pettersson för utredning angående
hennes vistelse inom Knivsta s:n.

19/8 förhör i Skottsila samt Karlberg
i Knivsta s:n.

I S. d. resa Väsby—Skottsila—Karlberg—Väsby
................................. 60 28: so

S Besv. med förhörsprotokoll.

Emellertid anser jag det icke
vara förenligt med landsfiskalstjänstens
rätta utövande att sitta
overksam på en järnvägsstation
2 till 3 timmar, vilket skulle
blivit följden, om resorna företagits
med järnväg fram och återAllmänheten
bör kunna påräkna,
att påträffa landsfiskalen å hans
kontor, om så skulle visa sig
erforderligt. Återfärden skulle
därför vid båda tillfällena lämpligast
hava företagits med automobil.
 Kostnaden för sådan anordnad
resa bleve följande:

Järnväg Väsby—Rosersberg.
Taxeautomobil med väglängdmätare
Rosersberg—skjutskolan
invid Rosersberg, 5 km. 3: so
Taxeautomobil Rosersbergs
skjutskola—Väs i

by, 10 km................ 7: —

Kilometerpenningar, 15
j km. ........................ 2: ’■»

Kr- 12: 7 5

Ersättningen för resornas an|
ordnande på nu anmärkta sätt
[skulle således uppgå till sammanlagt
25 kr. 50 öre eller 6
kr. 50 öre mera än som i räkningen
debiterats för samma
[resor. Under sådana förhållan-;
den anser jag det av mig anlända
färdsättet vara det lämpligaste
och för statsverket billigaste.

Då spaning å vägarna efter
förövarna av inbrottet måste
företagas, ansågs resornas företagande
med automobil vara
lämpligaste färdsättet.

Då skjutsstationer icke funnes
varken vid Märsta, Odensala
eller Knivsta, ansågs resans företagande
med automobil från
Väsby vara lämpligaste färdsättet.

— 116 —

1

''

8

4

5

•

8

2!)

Aug,

20

Landsfiskalen i Solna distrikt begär
förhör med chaufförerna Gustaf Pet-

Då förrättningsstället var be-läget 8 å 10 km. från Märsta

tersson och Gunnar Wattman i Märsta

samt då skjutsstationen vid

angående förseelse mot moterfordons-

Märsta indrogs år 1920, får re-

förordningen.

sans företagande med automo-

l6/9 förhör i Märsta.

bil från Väsbv anses vara enda

30

20

S. d. resa Väsby—Märsta—Väsby...
Besv. med förhörsprotokoll.

40

19: -

och lämpligaste färdsättet.

*

Anmälde stationsinspektoren L. A.

Resan företagen omedelbart

Strömberg, Märsta, att inbrott för-övats å Odensala anhaltstation natten
till den 10/a, därvid förövaren åstad-kommit skadegörelse men intet till-gripits.

”/* förhör och efterspaning i Oden-

efter på morgonen erhållen an-mälan. Då tåglägenhet till Oden-sala inträffade först kl. 1.40 eller
5 timmar efter anmälan, an-träddes resan med automobil.
då jag ansåg det vara olämpligt

sala, därvid brottslingen ej kunde an-

att dröja med undersökningens

träffas.

påbörjande.

31

8

S. d. resa Väsby—Odensala—Väsby

50

23: 7 5

Sept.

Rättaren Rudolf Gill. Holmboda,

Skjuts enda kommunikations-

anmäler, att natten mellan den 7 och
8 september genom inbrott i magasin
bortstulits 3 kostymer, t sommaröver-rock och 1 väska. Ingen särskild per-son misstänkt.

sättet.

förhör och undersökning i Holm-

boda. därvid ingen spaning å föröva-ren kunde erhållas.

|

S. d. resa Väsby—Holmboda—Väsbv

10

4: 7 5

33

Okt.

1

Anmäldes per telefon, att disponen-

Skjuts enda kommunikations-

ten Henning Kallenberg, Grevturegatan
24 A, Stockholm, vid automobilolycka
den 30lo kl. 9.80 e. m. invid Vallstanäs
i Norrsunda s:n ådragit sig skador, av
vilka han avlidit.

sättet.

Vio förhör och undersökning vid
Vallstanäs.

S. d. resa Väsby—Vallstanäs—Väsby
Felaktig manövring i kurva; den

12

5: to

34

■»

6

avlidne, som vid tillfället framförde
automobilen, själv skuld till olyckan.

K. M. Gustafsson, Torggatan 3 B,
Liljeholmen, anmäler, att han den 5Ilo
vid Gurresta i Vassunda socken på-körts av automobilen A 1212.

6/io förhör och undersökning å
platsen.

Då skjutsstation icke finnes
varken vid Märsta, Odensala
eller Knivsta, ansågs resans
företagande med automobil från
Väsby vara enda och lämpli-gaste färdsättet.

S. d. resa Väsby—Gurresta—Väsby.
Förhör genom Stockholmspolisen;

54

25: 65

35

20

anmälan återtagen; ej förseelse.

»

Länsstyrelsen. Stockholm begär ge-nom resolution den ,s/s 1924 förhör
i fattigvårdsmål angående Karl Teodor
Loqvist, Björkbacken, Norrthil, S:t
Olofs s:n (D.-nr. 516/74 F. D.).

Då skjutstationen vid Märsta
indrogs år 1920, får resans
företagande med automobil från
Väsby anses vara enda och
lämpligaste färdsättet.

*°/io förhör i Norrthil.

S. d. resa Väsby—Norrthil—Väsby

50

23: 75

36

*

24

Anmälde dels K. Eriksson, Knivsta

Resan företagen omedelbart

gård, att inbrott förövats hos honom

efter ingången anmälan. Då

natten till den **/io, varvid diverse

skjutsstation icke fanns i Kniv-

matvaror bortstulits, dels jordbruks-

sta, får resans företagande med

arb. Olof Andersson, Vassunda, att en

automobil från Väsbv anses vara

honom tillhörig velociped av fabrikat

lämpligaste färdsättet.

117 —

39iNov.

Hennes samma natt bortstulits genom

40

42

12

19

15

inbrott i Vassunda.

I anledning av omstående anmälningar
anställdes den *‘/io förhör och
undersökning i Vassunda och Knivsta
gård, varvid utröntes, att förrymde
straffången finske undersåten Karl
Mauritz Eriksson skäligen kunde misstänkas
ha begått ifrågavarande brott.

24/''° resa Väsby—Vassunda—Knivsta
—Väsby.......................................

8/n ink. medd. att Eriksson häktats
av landsfiskalen i Dannemora
distrikt.

Velocipeden tillrättaskaffad.

Verkställdes undersökning i fattigvårdsmål
angående finska undersåten
tjänarinnan Hilma Maria Segerström
enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes
i Stockholms län resolution den
s1/io 1924 (F. D. 4/542).

”/n resa från undertecknads bostad
i Väsby till Löwenströmska lasarettet
i Hammarby och åter.

S. d. besvarat med rapport.

Edvard Rydahl, Stockholm, anmäler,
 att inbrott förövats i en honom
tillhörig sommarvilla i Bollstanäs,
Fresta s:n.

*/i2 förhör och undersökning i Bollstanäs,
 därvid misstänkt person anhölls
men nekade till brottet och
måste frigivas i brist på bindande
bevisning.

S. d. resa Väsby—Bollstanäs—Väsby

Kungl. försäkringsrådet med begå
rån om polisförhör angående olycksfall
i arbete, varvid Carl Alfred Magnusson,
 anställd hos \V. Andersson,
Norslunda, Norrsunda socken, ådragit
sig skada.

se/8 förhör i Norslunda.

S. d. resa Väsby—Norslunda—Väsby

Besvarat med förhörsprotokoll.

64

10

20

30: 40

2: S7

4: in

9: 50

Skjuts enda konununikationssättet.

Skjuts enda kommunikations-!
sättet.

Om ifrågavarande resa skulle;
hava anordnats på billigaste sätt!
hade debiteringen blivit följande:
Järnväg Väsby—Rosersberg. I
Väntetiden under förrättning
gen uppgick till 2 timmar och
utgår ersättning härför med 6
kr. På grund härav debiteras
; ersättningen för automobil;resorna
såsom för enskilda resor,!
! alltså:

ITaxeautomobil med
väglängdmätare
Rosersberg—X ors lunda

............... 4 km. 2: soj

[Återresa ............... 4km.2: 80j

Kilometerpengar ............1: -0

Summa 6: so

Emellertid anser jag det icke
vara förenligt med landsfiskalstjänstens
rätta utövande att sitta
overksam på en järnvägsstation
omkring 3 timmar, vilket skulle
blivit följden, om resan företagits
med järnväg fram och åter.
Allmänheten må kunna påräkna

— 118 —

1

2 1 S | 4

5

6 ! 7

8

;44

45

Dec. |ltt| Ingenjör B. J. F. Andersson, Vallstanäs,
 Norrsunda s:n, anmäler, att
en å Vallstanäs egendom uppförd uthusbyggnad
natten till den fe/i2 nedbrunnit
samt att elden möjligen anlagts.

i8/i2 förhör och undersökning å
platsen, därvid ej kunde utrönas, att
brottsligt förfarande förorsakat branden.

S. d. resa Väsby—Vallstanäs—Väsby 14 b: 65
11 Landsfiskalen i Sollentuna distrikt
begär förhör och undersökning hos
tattaren Karl Alfred Lindgren i Fornboda
angående i Rotebro, Sollentuna
s:n, förövade stölder.

ls/i2 verkställdes förhör och husundersökning
i närvaro av fjärdingsmannen
Helmer Johansson och polismannen
Ad. Johansson utan att stulet
gods kunde påträffas. Lindgren
nekar.

S. d. resa Väsby—Fornboda—Väsby 20 9: so!
År 1925.

2jjan. 14 Föreståndarinnan för Vrå sjukhem
i Alsike s:n anmäler, att å sjukhemmet
intagne patienten jordbruksarb.

Johan Axel Emanuel Johansson avlidit
under omständigheter, som gåvo
vid handen, att han tagit sig av daga.

14/i förhör och undersökning i Vrå,
därvid konstaterades, att självmord
förelåg.

S. d. resa Väsby—Vrå—Väsbv...... 70:33:26

att piiträffa landsfiskalen å hans
kontor, om så skulle visa sig
vara erforderligt. Återfärden
skulle därför lämpligen hava
företagits med autoinobit. Kostnaden
för sådan anordnad resa
bleve följande:

Järnväg Väsby—Rosersberg.
Taxeautomobil med
väglängdmätare
R osersberg—N ors lunda

............... 4km. 2: so

Taxeautomobil

Norslunda—Väsby 14 km. 9: SO
{Kilometerpenningar 18km.

å 15 öre 2:10

Summa 15: so

Ersättningen för resans anordnande
pa nu anmärkta sätt
skulle således med 5 kr. 80 öre
hava överstigit den av mig för
samma resa i räkningen debiterade
ersättningen 9 kr. 50 öre,
varför jag anser det av mig använda
färdsättet vara det lämpligaste.

j Skjuts enda kommunikationssättet.

Skjuts enda kommun ikationssättet.

År 1925.

Inkom anmälan, att .1. A. E.
Johansson anträffats hängande
död i eu skog. Då skjutsstation
icke finnes i Knivsta, får resans
företagande med automobil från
Väsby anses vara lämpligaste
färdsättet.

— 119

1

1

2

8

1

5

6

7

8 1

i 5

Jan.

21

Verkställdes undersökning med an-ledning av Kung!. Maj:ts befallnings-havandes resolution den 7/io 1924 i
fattigvårdsmål angående änkan Jo-hanna Charlotta Andersson (F. I).

Då skjutsstation ej finnes i
Knivsta, får resans företagande''
med automobil från Väsby an-|
ses vara lämpligaste färdsättetj

285/41:1924) för utredning av hem-;
jmansäg. G. B. Skans i AnderbergaJ
I Vassunda, och statkarlen K. J. Andersjsons,
 Haknäs, Vassunda, ekonomiska
| ställning.

nU förhör i Edeby och Nykvarn. |

) S. d. resa Väsby—Edeby—Nykvamj

—Väsby .......................................60j28: 50]

i 2!/i besvarat med förhörsprotokoll,
i 8lMars 9 Riksförsäkringsanstalten begär un-|
dersökuing angående olycksfall i arbete
vid Haknäs gård i Vassunda
s:n, varvid jordbruksarbetaren Augusti
.lonsson-Brandt från Lill-Skålsta ska-i
dats.

9/s förhör i Haknäs och Tibble.

S. d. resa Väsby—Haknäs—Tibble

Då skjutsstation ej finnes i
Knivsta får resans företagande''
Imed automobil från Väsby an!ses
vara lämpligaste färdsättet.j

ilo

11

Väsby .......................................60j28: 50{

s''/s besv. med förhörsprotokoll.

1201 Anmäldes, att arbetaren Karl Rein
bold Andersson från Norrköping omkommit
under färd över isen å Mälaren
från Steninge i Husby ArlingI
hundra s:n till Sigtuna.

20/a förhör i Steninge och Färjstaden,
 S:t Olof.

S. d. resa Väsby—Steninge—Färj |

staden—Väsby ..............................55|26:l2j

April ]29l Inkom anmälan, att en å Stock |

holms läns sinnesslöanstalt för vård! |

I lintagen person den M/* 1925 å all-;
j manna landsvägen vid Pickhus överkörts
av lastautomobilen B 795 samt!
iav de skador, han härunder ådragit’
i isig sedermera avlidit.

J0/4 förhör och undersökning å!
platsen.

Den överkörde själv skuld till
olyckan. Ej förseelse.

! S. d. resa från undertecknads bostad!
i Väsby till sinnesslöanstalteu och åter 5, 2:37!
Maj |22 Adjutant Eskil Bolander, Frälsningsarmén,
 Uppsala, anmäler, att han den
a/5 1925 i Knivsta villasamhälle från-!
stulits en resfilt samt att anledning!
till misstanke mot viss person förelåge.j
s3/s förhör och husundersökning i
Knivsta. därvid stulna godset ej åter-|
fanns

S. d. resa Väsbv—Knivsta—Väsbv 60!28: 50

i Då skjutsstation vid Märsta;
jindrogs år 1920, får resans
företagande med automobil från
Väsby anses vara enda och
ilämpligaste färdsättet.

Skjuts enda färdsättet.

Om ifrågavarande resa skulle
hava anordnats på billigaste sätt
hade debiteringen blivit följande:
JärnvägVäsby—Knivsta—Väsby.

Emellertid anser jag det icke
vara förenligt med landsfiskalsItjänstens
Tätta utövande att sitta
overksam på en järnvägsstation
|3 å 4 timmar, vilket skulle bli!vit
följden, om resan företagits
med järnväg fram och återAllmänheten
må kunna påräkna,
 att påträffa landsfiskalen
!å hans kontor, om så skulle visa
isig erforderligt. Återfärden skulle
därför lämpligen hava företagits

— 120 —

14i Juni

15

[16!

17

Stadsfiskaleu. Örebro, begär förhör
med f. d. godsägaren Johan Petter
Johansson, Fornboda gård, Fresta s:n,
angående ett av honom vid Örebro
rådhusrätt avgivet vittnesmål, varvid
omständigheter framkommit av beskaffenhet
att grunda misstanke, att
J. avgivit veterligen falsk utsaga.

; */« förhör vid Fornboda.

S. d. resa Väsby—Fornboda—Väsby
“/« besvarat med förhörsprotokoll.''

8j Fabrikören O. F. Hammargren, Uppi.
[Väsby, anmäler, att honom tillhöriga
lastautomobilen B 1407 den */• påkörts
jäv personautomobilen A 1421 mellan
I Väsby apotek och lägenheten StrandsI
borg.

8/« förhör och undersökning.

S. d. resa Väsby—Strandsborg—

| Väsby .........-................................

Stämning å köpmannen O. GladI
Block till den > 1925.

Riksförsäkringsanstalten begär genom
skrivelse den le/i 1925 undersökning
angående olycksfall i arbete
hos lantbrukaren Gustaf Tidholra,
Kvallsta, därvid smeden Klöf Dahlström
ifrån Djupvreten i Knivsta s:n ljutit
döden.

I 7» förhör och undersökning vid
j Djupvreten.

I S. d. resa Väsby—Djupvreten—

Väsby ..........................................

10/« besvarat med förhörsprotokoll.
Olsson & Itosenlunds A/B. Stockholm,
 anmäler, att skogseld utbrutit
å bolaget tillhöriga fastigheten Ahlby
i Fresta s:n.

lnl« förhör och undersökningåbrand:
platsen, därvid befanns, att branden
i under förhandenvarande förhållanden
i icke kunde begränsas enbart av i trak -

13

20 9: so

5 2:87[

60 28: so

med automobil. Kostnaden för
sådan anordnad resa bleve följande
:

Järnväg Väsby—Knivsta.
Taxeautomobil med
väglängdmätare
Knivsta—Väsby 30 km. 20: 80
Kilometerpenningar ...... 4:60

Summa 25: 80

Skillnaden mellan den av mig
för ifrågavarande resa i räkningen
debiterade ersättningen
28 kr. 50 öre och den här ovan
[debiterade ersättningen 25 kr.
i 30 öre utgör 3 kr. 20 öre.

Att en så ringa besparing bör
föranleda till resans företagande
med järnväg finner jag olämpligt.

Skjuts enda kommunikations-;
sättet.

Skjuts enda kommunikationssättet.

Då skjutsstation ej funnes- i
Knivsta, får resans företagande
med automobil från Väsby anses
vara lämpligaste färdsättet.

Ersättning har ej utgått för
ifrågavarande resa.

— 121 —

1 2 13

4

8

25

Aug.

ten tillgängligt manskap, varför etter
därom av markägaren gjord begäran
framställning gjordes om militär handräckning.

S. d. resa Väsby—Ahlby—Väsby-••
14/e resa » » » för

övervakande av släckningsarbetet sedan
eldens spridning av militärstyrkan be
gränsats och denna på grund härav

återvänt till Stockholm ............

16/« resa Väsby—Fornboda—Ahlby
—Väsby för ytterligare. förhör och

undersökning..............................

Förhör beg. hos landsfiskalen
Sollentuna distrikt, ”/o svar med förhörsprotokoll.

Verkställdes enligt länsstyrelsens i
Stockholms län resolution den a9/‘
1925 utredning i fattigvårdsmål angående
Johan Anton Rmaniel beck (F. I).
1423/204—24) angående vårdtagarens
hemortsrättsförhållanden.

8/s verkställdes förhör i Marieberg,
Norrsunda s:n.

S. d. resa Väsby—Marieberg—Väsby
Besvarat med protokoll.

20

9: so

9: so

9: so!

26

8 Verkställdes enligt länsstyrelsens i
Stockholms län resolution den 18/e
11925 i fattigvårdsmål angående änkan
Augusta Kristina Karlsson (237/34 F. D.
1925) för undersökning om vården är
hänförlig till 1 § fattigvårdslagen.

8/8 förhör och undersökning i Hedvigshall,
 Knivsta s:n.

S. d. resa Norrsunda—Hedvigshall
—Norrsunda (fördelat med nr 25 /1925)

40

19:-i

De under nr 25 och 26 upptagna
resorna hava företagits på
en dag. Skulle desamma hava
företagits med anlitande av järnväg
och skjuts hade två dagar
åtgått för förrättningarnas utförande.
 För resan till Marieberg
skulle då kostnaderna bliva
följande:

| Järnväg Väsby—Rosersberg.
Väntetiden under förrättningen
uppgick till 1 timma och utgår
ersättning härför med 3 kr. På
grund härav debiteras ersättning
för automobilresorna såsom för
enkla resor.

Taxeautomobil med väglängdmätare
Rosersberg—Marieberg

5 km............................ 3: 30

Återresan 5 km............. 3: SO

Kilometerpenningar lOkm.

å 15 öre..................... 1: 30

.1 ärnväg Rosersberg—Väsbv

kr. 8: 50

] Kostnaden för resan till Hed\vig
shall hade blivit följande:
j Järnväg Väsby—Knivsta. Väntetiden
under förrättningen uppgick
till 1 timma och utgår ersättning
härför med 3 kr. På
grund härav debiteras ersättningen
för automobilresorna
såsom för enkla resor.

Taxeautomobil med våglängd ns

ii t nvn 1/ MUTi-ta — 14 hl 1

matare Knivsta— neavigsnaii

5 km............................ 3: 50 j

Återresan 5 km............. 3: 50 i

Kilometerpenningar 10 km.
å 15 öre .................. 1: 50

Kr. 8: so

Emellertid anser jag det icke
vara förenligt med landsfiskalstjänstens
ordentliga skötande att
.sitta overksam på en järnvägs -

— 122 —

27 j Aug.

15

Nämndemannen A. Wallin, Åsliusby,
 anmäler, att inbrott förövats il
Norrsunda kyrka natten till den 15/s,
varvid tillgripits 3 antika ljusstakar avmässing
och 1 antik ljusstake av nysilver
eller nickel.

lt/s förhör och undersökning å
platsen.

S. d. resa Väsby—Norrsunda—Väsby 20
n/« spaning och ytterligare förhör
Norrsunda.

S. d. resa Väsby—Hosersberg—Väsby 120
Bevisning saknas.

Efterlysning till »Polisunderrättelser»
den 19/s 1925.

9: so

9: 50

station omkring 3 timmar, vilket
skulle blivit följden vid de båda
ovannämnda tillfällena, om resorna
företagits med järnväg
fram och åter. Allmänheten ford-|
rar numera att påträffa landsfiskalen
å hans kontor. Åter-!
färden skulle därför vid de båda
tillfällena lämpligast hava företagits
med automobil. Kostnaden
för på så sätt anordnad resa till
Mariebery bleve följande:
Järnväg Väsby—Hosersberg.
Taxeautomobil med väglängdmätare
Hosersberg—Marieberg—

Väsby 10 km............. 7: —

\ äntetid under förrättningen
1 timma......... 3: —

Kilometerpenningar 10

km. å 15 öre............ 1: 50

Kr. 11: so

samt till Hedvigshall följande:
Järnväg Väsby—Knivsta.
raxeautomobil med väglängd -

mätare Knivsta—Hedvigshall—

Väsby 30 km.............

20: so

Väntetid under förrätt-

ningen 1 timma.........

3:-

Kilometerpenningar il mil

å 1: 50 .....................

4: 50

Kr.

28: so

Ersättningen för resornas anordnande
på nu anmärkta sätt
skulle uppgå till sammanlagt
39 kr. 80 öre eller 11 kr. 30 öre
mera än som i räkningen debi-]
terats för samma resor. Under
sådana förhållanden anser jag
det av mig använda färdsättetj
vara det lämpligaste och för]
statsverket billigaste.

Kesa anträdd omedelbart efter
ingången anmälan. Då tåget med
avgång från Väsby kl. 8.50 f. m.
redan avgått samt då undersökningen
å platsen ej lämpligen
ansags kunna uppskjutas tills
nästa tåglägenhet till Hosersberg
inträffade kl. 1.40 e. m., företogs
resan med automobil.

På grund av erhållen upplysning,
 att gods, som tillgripits vid
inbrottet, påträffats i skogen vid
Engstorp, företog jag den 17
augusti en resa dit. Hade järnväg
och skjuts använts som fortskaffningsmedel,
 hade det blivit
följande debitering:

Järnväg Väsby—Rosersberg,
skjuts Ashusbv—Rosersberg —

— 123

1

2

3

4

5

6

7

b

Skogby—Engstorp— Rosersberg
16 km......................... 7; oo

Väntpenningar 11 /2 timma 1: 25

!28

Aug.

Sä9

20 Ragnar Wahlgren, Odenslunda, To-i
lan, Fresta s:n, anmäler, att han natten
till den “/« 1925 ur olåst lider frånstulits
en herrvelociped, v. 25 kr.

”/« förhör och undersökning vid
Tolan.

: S. d. resa Väsby—Tolan—Väsby...

I Velocipeden tillrättaskaffad.

Tjuven okänd. (Bevisning saknas).
C. Karlsson, Gustalsberg, Norrsunda
s:n, anmäler, att han natten till den
a% genom inbrott i matbod frånstulits
diverse matvaror.

’% undersökning och förhör vid
Gustafsberg; ingen särskild person
misstänkt.

S. d. resa Väsby—Gustafsberg—Väsby

[20

10

4: "5

Skillnaden mellan det av mig
iför ifrågavarande resa i räkningen
debiterade beloppet kr. 9: so j
och det här nu uträknade be-i
loppet kr. 8:85 utgör 65 öre.j
Om ovannämnda färdsätt, järnväg
och skjuts, använts, hadej
jag måst sitta overksam på en!
järnvägsstation under omkring!
3 timmar. En sådan obetydlig1
| besparing av resekostnadsersätt-|
ningen bör enligt min åsikt ej!
föranleda till att så olämpligt
färdsätt som järnväg och skjuts!
måste användas.

Skjuts enda kommunikations-j
sättet.

201 9:50
1«

Kr. 1,597:
» 1 70:

S''a kr.l 1,667: 12

Resan anträdd omedelbart efter
ingången anmälan. Då tåget med
avgång från Väsby kl. 8.50 f. m.|
redan avgått samt då undersökningen
å platsen icke lämpligen!
ansags kunna uppskjutas, tills!
nästa tåglägenhet till Rosersberg!
inträffade kl. 1.40 e. m., före-q
togs resan med automobil. Om!
järnväg och skjuts använts, hadel
debiteringen blivit följande:

Järnväg Väsby—Rosersberg,
skjuts Ashusby—Rosersberg—
Norrsunda och åter 16 km. 7:00
Väntetid 1 timma.........

Kr. 8: 35

Skillnaden mellan det av mig
för ifrågavarande resa i räkningen
debiterade beloppet, kr. 9: 50,
och det nu uträknade beloppet,
kr. 8: 35, utgör kr. 1: 15. Om
sistnämnda färdsätt begagnats,
hade jag måst sitta overksam å en
järnvägsstation under mera än 3
timmar. En sådan obetydlig besparing
av resekostnadsersättningen
bör ej föranleda till att
så olämpligt färdsätt som järnväg
och skjuts måste användas.

Ärlinghundra distrikts landsfiskalskontor den 31 december 1926.

G. Hasselhuhn.

Väglängderna attesteras: Rätt utdraget betygar på tjänstens vägnar:

G. Hasselhuhn. Landsfiskal. G. Hasselhuhn. Landsfiskal.

— 124

_ Att i förestående räkning omförmälda resor och utlägg varit av omständigheterna
påkallade, med undantag av den under 1922 nr 16 omförmälda
resa, därest ej tillfredsställande upplysningar beträffande samma resa förebringas;
betygas.

Stockholm å landskansliet den 11 september 1925.

På tjänstens vägnar:

Daniel Ekelund.

Då sökanden icke företett kvitton å utgivna kostnader, kr. 70, till biträden
vid efterspaningar av brottslingar samt då resorna under nr 16 för år 1922
samt nr 17 för år 1925 icke kunna anses hänförliga till s. k. polisresor,
anmärkes till avdrag kr. 135:2 5 och tillstyrkes till utbetalning kr. 1,531:8 7
å titel V. F. 2.

Karl Uenglsson.

T. f. länsbokhållare.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län.

Härmed får jag vördsamt överlämna räkning å kostnader för i tjänsten
företagna resor m. m. å ett sammanlagt belopp av 374 kronor 30 öre, under
anhållan att få emotse likvid för beloppet.

Upplands Väsby i Ärlinghundra distrikts landsfiskalskontor den 28 januari
1926.

G. Hasselhuhn.

Tillstyrkes utbetalning av 374 kronor 30 öre, varav

å titel V. F. 2............................................. kr. 284: so och

» » V. F. 5............................................. » 89: so

Karl Bengtsson.

T. f. länsbokhållare.

— 125 —

Avskrift av räkningen.

Utdrag av Dagbok i brottmål och sådana mål, som omförmälas i kungl.
kungörelsen den 17 juni 1904 inom Ärlinghundra landsfiskalsdistrikt.

Nr

Månad

O

Målet och åtgärder

j Resor km.

Rese-

och

trakta-

ments-

kost-

nad

g

B

er?

Landsfiskalen G. Hasselhuhns \
förklaring

1

2

»1

4

5 1

6

7

8

5

Juni

23

År 1922.

Tjänsteförrättande stationsinspekto-ren å Väsby järnvägsstation anmäler,
att dynamitinbrott förövats å järn-vägsstationen natten till den 28/6 1922.

**/• resor för spaning efter för-övarna av inbrottet Väsby—Rotebro—
Väsby—Runsa—Rosersberg—-Väsby,50
km. — ersatt — varvid två personer
vid namn Svensson och Berggren grepos
och sedermera överlämnades förvidare
åtgärd till landsfiskalen i Sollentuna
distrikt.

Till O. F. Hammargren för biträde
vid efterspaningen, enl. kvitto, bil. 1.

40

Utlägg, enligt kvitto.

26

Juli

16

År 1924.

Sedan inbrottsstöld natten till den
16/? förövats i lägenheten Eriksro i
Upplands Väsby och spaningå förövarna
erhållits efterföljdes desamma, varvid
den ene av de misstänkta personerna,
grovarb. Gustaf Alfred Andersson,
greps och anhölls samt sedermera av
landsfiskalen i Sollentuna distrikt ss.
särskilt förordnad åklagare häktades.

16/7 företogs resa för spaning Väsby—
Harg—Rotebro—V all stan äs—V äsby—
Verka bro—Väsby 50 km. — ersatt.

Ersättning till K. G. Olsson och L
G. Olsson för handräckning åt polis-myndigheten enl. kvitton — bil. 2

''

,

•

30

Utlägg, enligt kvitto.

)

17

Juni

1

13

År 1925.

Olsson & Rosenlund A/B, Stockholm,
anmäler, att skogseld utbrutit å bo-laget tillhöriga fastigheten Ahlby
Fresta s:n under omständigheter, som
tydde på att elden anlagts.

“/« förhör ochundersökningåbrand-platsen, varvid ingen spaning å för-övare kunde erhållas och därvid be-fanns, att branden under förhanden-varande förhållanden icke kunde be-gränsas enbart av i trakten tillgäng-ligt manskap, varför efter därom av
markägaren gjord framställning be-gäran gjordes om militär handräck-ning.

i

■

Skjuts enda kommunikations-sättet.

|

— 126 —

9: 50

9: 5o

9: so

S. d. resa Väsby—Ahlby—Väsby... 20
u/e resa Väsby—Ahlby—Väsby lör
övervakande av släckningsarbetet sedan
eldens spridning av militärstyrkan
begränsats enligt order pr telefon från

länsstyrelsen .................................20

,6/s resaVäsby—Kornboda—Ahlby—

Väsby för ytterligare förhör och undersökning
....................................20

**/« beg. förhör genom landsfiskalen
i Sollentuna distrikt, 2®/« svar från
densamme med förhörsprotokoll.

1—7 Aug. 15 Nämndemannen A. Wallin, Åshusby,
anmäler, att inbrott förövats i Norrsunda
kyrka natten till den l5/«, varvid
tillgripits 3 antika ljusstakar av
mässing och 1 antik ljusstake av nysilver
eller nickel.

15/8 förhör och undersökning
platsen.

S. d. resa Väsby—Norrsunda—Väsby;
utan resultat, — 20 km. —
satt —.

1V® spaning och ytterligare förhör
Norrsunda, varvid biträde anlitades
för fotografering av kvarlämnade dublettexemplar
av det stulna godset; —
resan ersatt —.

Utbetalt till It. Malm för ovannämnda
biträde enl. kvitto — bil. 4.

Efterlysning till »Polisunderrättelser»
den 19/s 1925 .......................

31 Sept. 4 Söders Transport A/B, Stockholm,
anmäler, att .1. W. Hammarlund,
Södermannagatan 58, Stockholm, från
en av bolaget till låns utlämnad lastautomobil
A 7040, vilken kvarlämnats
å allmänna landsvägen vid Löwenströmska
lasarettet, tillgripit en luftslang.

4/8 resa Väsby—Löwenströmska lasarettet—Väsby
för undersökning och
förhör.

/» anm. återkallad

32 » 15 Uppsala Polis begär förhör med arb.

Karl Idfors, Vassunda, såsom skäligen
misstänkt för stöld av velociped i Uppsala
den 28/8 1925.

7» resa Väsby—Vassunda
för spaning, den eftersökte
träffad; okänd. 56 30:80

19: SO

—Väsby
ej an -

2:

Utlägg, enligt kvitto.

Skjuts enda kommunikationssättet.

Det hade uppgivits, att den
efterspanade skulle uppehålla
isig inom Alsike eller Vassunda
i socknar. Då den efterspanade
personen gjort sig skyldig till
sådant brott, för vilket häktning
kunnat komma i fråga, företog
jag resan med automobil, för
att så fort som möjligt anhålla
I den efterspanade och få honom
införpassad till kronohäktet å
I Långholmen.

Skulle i detta fall resan hava
! företagits med järnväg, hade reIsan
ej kunnat anträdas förrän
klockan 1.40 e. m. med ankomst
jtill Knivsta klockan 2.30 e. m.
Då de där befintliga hvresauto -

127

mobilerna äro strängt anlitade |
av allmänheten, vore det tvivel-1
aktigt, huruvida någon automobil
kunnat erhållas. Om automobil
erhållits hade kostnaden förförrättningen
blivit följande:

Spaningsarbete å en vägsträcka;
på 4 mil med taxeautomobil
försedd med vägläng mätare

taxa I......... Kr. 19: '' o

Kilometerpeuningar
4 mil å 1: 50 ......... » 6: —

33''Sept. 17

I

! i

34i

20

Tjänsteförrättande statiousföreståndaren
å Knivsta järnvägsst. anmäler
pr telegram att stationsmästaren E.
B. Christoffersson denna dag å Knivsta
jv. stat. överkörts och dödats av tåg
nr 106 vid försök att rädda tvenne
kvinnor från att påköras av tåget.

11 /9 resa Väsby—Knivsta—Väsby för
förhör och undersökning till utrönande
av vem som vållat olyckan; ej

brottsl. förfarande .....................

19/o exp. protokoll till Trafikinspektören
i Stockholm.

60

33:

Anmäldes, att automobiierna C 622
och A 2310 kolliderat i vägkorsningen
Uppsalavägen—Frestavägen.

2"/o resa Väsby—Lindhem—Väsby

för förhör och undersökning............

-’6/» utfärdades stämning å föraren av
C 622, vilken sedermera ådömts böter
för förseelse mot motorfordonsförordningen.

Väntpenningar för 1
'' timme .................. » 3: —

S:ma Kr. 28: To.^

Min återkomst till Väsby hade
ej inträffat förrän klockan 8-15^
je. m. .lag skulle således hava
blivit nödsakad att flera timmar
sitta overksam på en järnvägs-,
station utan möjlighet för allmänheten
att kunna komma i!
förbindelse med mig, därest sa!
varit behövligt. Skillnaden mel-j
lan det av mig för ifrågavarande;
resa i räkning debiterade beloppet
30 kr. 80 öre, och det
härovan uträknade beloppet uppgår
till 2 kr. 10 öre.

Att en så ringa besparing bör]
föranleda till resans anordnande
på senast antytt sätt finner jag
olämpligt.

Stationsmästaren E. B. Christoffersson
i Knivsta överkördes:
omkring klockan 9.20 f. m. av det
från Väsby kommande tåget.
Tjänsteförrättande stationsföreståndaren
anhöll pr telegram om;
min omedelbara ankomst till
platsen, för hörande av de till
olyckan åsyna vittnena, vilka
anmodats Qvarstanna för sådant
ändamål. Skulle resan företagits
med järnväg, hade resan ej;
kunnat anträdas förrän klockan
1.40 e. m. med ankomst tillKnivI
sta klockan 2.30 e. in. Det hade
j då varit tvivelaktigt, huruvida
de personer, som åsett olyckshändelsen
då kunnat anträffas
och höras.

Skjuts enda kommunikations!
sättet.

— 128 —

5 6

37 Okt.

Landskansli^. Stockholm, överlämnar
handlingar angående vissa, av
»Uno Johansson» till postsparbanken
insända kvittenskuponger med anmodan
verkställa undersökning i saken.

301Jo resa Väsby—Rosersberg -Hagaberg—Väsby
för förhör och undersökning.
............................................

’/ii besvarat enl. koncept.

20111;

:

38okt.

13

Landsfiskalen i Håbo distrikt begär
efterspaning av i »Polisunderrättelser»
nr 233 år 1925 efterlyste Oskär
Fredrik Holm, angiven för uppsåtlig
förskingring.

ls/io resa Väsby—Flottvik—Väsby
därvid Holm anträffades och förklarades
anhållen.

1 °/11 häktad enligt begäran av landsfiskalen
i Håbo distrikt och införpassad
till kronohäktet å Långholmen
f. v. b.

40

22: —

Med posten på morgonen den
25 oktober inkom upplysning,
att den för ifrågavarande brott
misstänkte person hette Andersson
och vistades i Norrsunda
socken. Då det vore av vikt
att omedelbart påbörja spaningsarbete!,
 anträdde jag resan pr
automobil. Skulle järnväg hava
anlitats, hade resan ej kunnat
påbörjas förrän klockan 1.4 0 e. m.
eller mera än 5 timmar senare
än som skedde. Debiteringen
för resan hade då blivit följande;

Järnväg Väsby—Rosersberg.

Väntetiden under förrättningen
uppgick till 1 l/i timmar, och
skulle ersättningen härför uppgå
till 4 kr. 50 öre. På grund härav
debiteras ersättning för automobilresorna
som för enkla
resor.

Taxeautomobii med våglängd
mätare från Rosersberg till olika
platser i Norrsunda
socken O.e km. Kr. 4:2 0

Återresan således

0.6 km................ » 4: ‘->0

Kilometerpenningar
12 km. å 15 öre ... » 1: so

S:ma Kr. 10: 20.

Min återkomst till Väsby hade
ej inträffat förrän klockan 8-16i
e. m. Jag skulle således hava
blivit nödsakad att flera timmar
sitta overksam på en järnvägs
station utan möjlighet för allmänheten
att kunna komma i
förbindelse med mig, därest så
varit behövligt. Skillnaden mellan
det av mig för ifrågavarande
resa i räkning debiterade beloppet,
 11 kr. och det här ovan
uträknade beloppet utgör 80 öre.
Att en sådan ringa besparing
bör föranleda till att ifrågavarande
resa företages med järn
väg och automobil finner jag
olämpligt.

Efter erhållen begäran om
efterspaning av ifrågavarande
person påbörjade jag omedelbart
spaningsarbete!, vilket gav
till resultat, att personen anhölls
i Flottvik. Förrättningen
ansågs vara av så brådskande
art, att inväntandet av tåglägenhet
till Märsta, klockan 1.4 o, ej
vore lämpligt.

— 129 —

39

Okt.

40

10

24

S. d. anmälan härom till länsstyrelsen
och rapport till landsfiskalen
1 Håbo distrikt.

Hemmansägaren August Wennstrand,
 Vennesta, Odensala s:n, anmäler
att uthus å honom tillhöriga
fastigheten n/eo mtl Vennesta nedbrunnit
den 9/to samt att omständigheterna
ådagalade, att elden anlagts
10/io resa Väsby—Vennesta—Väsby
för förhör och undersökning, därvid
utröntes, att elden anlagts av minderåriga
.........................................

S. d. rapport härom till vederbörande
barnavårdsnämnd.

Komminister Eric Boon, Vassunda,
anmäler, att delar av människoskelett
påträffats vid grävning å kyrkoherdeboställets
i Vassunda s:n ägor.

”/i» resa Väsby—Vassunda—Väsby
för undersökning, därvid utrönts att
platsen, varest skelettresterna anträffats
fordom varit begravningsplats;
underr. härom till Riksantikvarien...

42

23: 10

50

27: so

Resan anträdd på morgonen
omedelbart efter erhållen anmälan.

Då mordbrand misstänktes,
ansåg jag det ej vara rådligt att
uppskjuta undersökningsarbetet
5 å 6 timmar, vilket måste
hava blivit följden, om resan
företagits å järnväg, då nästa
tåglägenhet inträffade klockan
1.40 e. m.

Då jag vid tiden för företagande
av ifrågavarande förrättningsresa
var upptagen av

brådskande kontorsgöromål
(månadsräkningen till länssty
relsen), ansåg jag det vara för
tjänsten nödvändigt, att på resor
inbespara så mycken tid som
möjligt, varför här anmärkta
resa företogs med användande
av automobil. Skulle järnväg
hava anlitats, hade resan ej
kunnat påbörjas förrän efter
expeditionstidens (8—10 f. m.)
slut klockan 10 f. m. eller med
tåget, som avgår från Väsby
klockan 1.40 e. m. Resan hade
avslutats först klockan 8.15 e. m.
Debiteringen hade då blivit följande: Järnväg

Väsby—Knivsta.

Väntetiden under förrättningen
uppgick till 1 timma och
utgår ersättning härför med 3
kr. På grund härav debiteras
ersättningen för automobilresorna
såsom för enkla resor.

Taxeautomobil med väglängdmätare
Knivsta—Vassunda
prästgård 0.6 km.. .. Kr. 4:20
Återresan 0.6 » ... > 4:20

Kilometerpenningar

12 km. å 15 öre-.. » 1:80

S:ma Kr. 10: 20

Emellertid anser jag det icke
vara förenligt med tjänstens
rätta utövande att sitta overksam
på en järnvägsstation omkring
3 å 4 timmar, vilket skulle
blivit följden, om resan företagits
med järnväg fram och åter.
Allmänheten må kunna påräkna
att påträffa landsfiskalen på hans
kontor. Återfärden skulle därför
lämpligast hava företagits
med automobil.

9 — Rev.-berättelse ang. statsverket för elr 1926. III.

— 130 —

41

i 42

Nov.

21

Fjärdingsmannen J. E. Eriksson
Knivsta, anmäler, att Lundqvist &
Huddéns Tegel- och Trävaru A.-B.
tillhöriga snickerilabriken i Knivsta
nedbrunnit på eftermiddagen den 1/u
under omständigheter, som tydde på
att elden anlagts,

’/n resa Väsby—Knivsta—Väsby för
förhör och undersökning, därvid ingen
omständighet att rikta misstankarna
mot viss person framkom ............

60

33:

Stadsfiskalen, Falun, begär förhör med
traktorskötaren Hilmer Andreas Andersson,
 Rosersberg, angående åtkomsten
av vissa av »Uno Johansson»
till Postsparbanksbyrån insända kvitten
skuponger.

"/« resa Väsby—Rosersberg—Väsby
1/it besvarat enligt koncept.

30

16: 50

Kostnaden för sålunda anordnad
resa bleve följande:
Järnväg Väsby—Knivsta.
Taxeautomobil med väglängdmätare
Knivsta—Vassunda
prästgård—Väsby 3. i

mil.....................Kr. 21: 4 o

Väntetid vid Vassunda

prästgård 1 timma » 3: —

Kilometerpenningar

3.1 mil å 1: so...... » 4: 65

S:ma Kr. 29: 05.

Ersättningen för resans anordnande
på nu anmärkt sätt
skulle således med 1 kr. 55 öre
hava överstigit den av mig för
samma resa i räkningen debiterade
ersättningen, 27 kr. 50
öre, varför jag anser att det av
mig begagnade färdsättet varit
det lämpligaste.

Resan anträdd omedelbart
efter på morgonen erhållen anmälan.
 Då mordbrand misstänktes,
 ansågs ej lämpligt att
dröja med undersökning rörande
eldens uppkomst 5 å 6 timmar
efter erhållen kännedom om
branden, vilket blivit följden.
om resan skulle företagas med
nästa tåglägenhet, klockan 1.4 0
e. m. och företog jag fördenskull
resan med användande av
automobil.

På morgonen den 25 november
1925 erhöll jag telefonledes
upplysning att de här ifrågavarande
sparkupongerna försvunnit
från postkontoret i
Rosersberg under Anderssons
tjänstgöring därstädes. På grund
härav avreste jag med anlitande
av automobil omedelbart till
Rosersberg för förhörs hållande.
Skulle järnväg anlitats, både resan
ej kunnat påbörjas förrän
klockan 1.40 e- m. eller mera
än 5 timmar senare än som nu
skedde. Med anlitande av järnväg
hade debiteringen blivit följande: Järnväg

Väsby—Rosersberg.

Väntetiden under förrättningen
utgjorde 1 timma och utgör
ersättningen härför 3 kr.
På grund härav debiteras ersättningen
för automobilresorna såsom
för enkla resor.

— 131 —

1

2

8

4

5

6

7

8

Rosersberg—Rosersbergs

kungsgård 4 km....... Kr. 2: SO

Återresan 4 » ...... » 2: so

Kilometerpenningar

8 km. å 15 öre ... » 1:20

S:ma Kr- 6: so.
Min återkomst till Väsby hade
icke inträffat förrän kl. 8.16 e. m.
Jag skulle således hava blivit
nödsakad att flera timmar sitta
overksam på en järnvägsstation
utan möjlighet för allmänheten
att kunna komma i förbindelse
med mig, därest så varit be-hövligt. Återfärden skulle därför
lämpligast hava företagits med
automobil. Kostnaderna för så-lunda anordnad resa bleve föl-jande :

Järnväg Väsby—Rosersberg.
Taxeautomobil med vägländ-mätare R osersberg—Rosersbergs
kungsgård—Väsby

17 km................ Kr. 11: so

Väntetid under för-rättningen t timma » 3: —

Kilometerpenningar

17 km. å 15 öre-.• » 2:65

43

Nov.

22

Banvakt Carl Aug. Matsson, Vallsta-näs, anmäler hemmasonen Knut Oskar
Johansson lör uppsåtlig misshandel av
tjänsteman i tjänsteutövning.

*T/u resa Väsby—Vallstanäs—Väsby
för förhör och undersökning därvid
den angivne nekade och bevisning ej

14

7: 70

S:ma Kr. 17: 85.

Ersättningen för resans an-ordnande på nu anmärkta sätt
skulle således med 85 öre över-stiga den av mig för samma
resa i räkningen debiterade er-sättningen, 16 kr. 50 öre, varför
jag anser, att det av mig be-gagnade färdsättet varit det
lämpligaste.

Skjuts enda kommunikations-sättet.

44

»

23

Arrendator Axel Fransson, Suckunge,
Odensala, anmäler att natten till den
*1/n 1925 ur olåst uthus tillgripits
diverse spannmål.

28/n resa Väsby—Forsby, dit spåren
efter förövaren ledde samt åter till
Väsby för förhör och undersökning,
därvid misstänkt person nekade till
stölden och bevisning ej kunde före-bringas .......................................

50

27: 50

Telefonledes inkom upplys-ning, att den för brottet miss-tänkte personen uppehöll sig i
Forsby vilken uppgift föran-ledde resans omedelbara anträ-dande för brottslingens gripande.
Skulle tåg hava anlitats, hade
resan ej kunnat påbörjas förrän
kl. 1.40 e- m.; 5 timmar senare
än som skedde.

Med anlitande av järnväg hade
debiteringen blivit följande:

Järnväg Väsby—Knivsta.

Väntetiden under förrättnin-gen uppgick till l1/2 timma och

— 132 —

1

2 | 8

4

l 5

6

7

S

46

Dec.

1

30

J

!

Landskansli, Stockholm, begär ut-redning i fattigvårdsmål angående
Knut Johan Julius Isberg (895/128F.D.)

so/i» resa Väsby—Norrsunda fattig-stuga—Väsby för förhör..................

1‘/> 1926 besvarat med rapport-

20

11: —

utgör ersättningen härför 4 kr.
50 öre. På grund härav debiteras
ersättning för automobilresorna
såsom för enkla resor.

Taxeautomobil med väglängd-mätare Knivsta—Forsby

8 km...................Kr. 5: 60

Återresan............... » 5: 6 o

Järnväg Knivsta—

Väsby

Kilometerpenningar

16 km. å 15 öre... » 2:40

S:ma Kr. 13: so.

Min återkomst till Väsby hade
ej inträffat förrän kl. 8.15 e. m.
Jag skulle således hava blivit
tvungen att liera timmar sitta
overksam på en järnvägsstation
utan möjlighet för allmänheten
att kunna komma i förbindelse
med mig, därest så varit er-forligt. Återfärden skulle därför
lämpligast hava företagits med
automobil. Kostnaden för så-lunda anordnad resa bleve föl-jande :

Järnväg Väsby—Knivsta.
Taxeautomobil med väglängd-mätare Knivsta—Forsby—Väsby

30 km................... Kr. 20: 80

Väntetid under för-rättningen l1/*

timma ............... » 4: 50

Kilometerpenningar

30 km. å 15 öre... » 4: BO

S:ma Kr. 29: 80.

Ersättningen för resans an-ordnande på nu anmärkta sätt
skulle således med 2 kronor 30
öre överstigit den av mig för
samma resa i räkningen debi-terade ersättningen, 27 kr. 50
öre, varför jag anser, att det av
mig begagnade färdsättet varit
det lämpligayte.

Om ifrågavarande resa skulle
hava anordnats på billigaste sätt,
hade debiteringen blivit föl-jande:

Järnväg Väsby—Rosersberg.
Väntetiden under förrättnin-gen uppgick till l1/» timma och
utgår ersättning härför med

3 kr. På grund härav debiteras
ersättningen för automobilre-sorna såsom för enkla rfesor.

— 133

1

2

3

4

6

6

7

8

47

Dec.

31

Landskansliet, Stockholm, begär ut-redning i fattigvårdsmål angåendeJohn
Emanuel Malmberg (569/82: 1925 F. D.)
al/i2 resa Väsby—Vallstanäs—Väsby

14

7: 7 0

Taxeautomobil med väglängd-mätare Rosersberg—Norrsunda

fattigstuga 4 km.......Kr. 2: so

Återresan 4 » ...... » 2: so

Kilometerpenningar

8 km. å 15 öre...... » 1: 20

Järnväg Rosersberg

Väsby

S:ma Kr. 6: 80.

Emellertid anser jag det icke
vara förenligt med landsfiskals-tjänstens rätta utövande att sitta
overksam på en järnvägsstation
omkring 3 timmar, vilket skulle
blivit följden, om resan före-tagits med järnväg fram och åter.
Allmänheten må kunna påräkna
att påträffa landsfiskalen å hans
kontor om så skulle visa sig
erforderligt. Återfärden skulle
därför lämpligast hava företagits
med automobil. Kostnaden för
sålunda anordnad resa bleve
följande:

Järnväg Väsby—Rosersberg.
Taxeautomobil med väglängd-mätare Rosersberg—Norrsunda
fattigstuga 4 km. ... Kr. 2: 80
Taxeatuomobil med
väglängdmätare

Norrsunda fattig-stuga—Väsby

14 km............... » 9: 80

Kilometerpenningar

18 km............... » 2: 7 0

S:ma Kr. 15:30.

Ersättningen för resans anord-nande på nu anmärkta sätt skulle
således med 4 kr. 30 öre hava
överstigit den av mig för samma
resa i räkningen debiterade er-sättningen, 11 kr. varför jag an-ser det av mig använda färd-sättet vara det lämpligaste.

Skjuts enda kommunikations-sättet.

u/n 1926 besvarat med rapport.

Kr. 284; so 89: 50
» 89: so

Summa Kr. 374: 80

Årlinghundra distrikts landsfiskalskontor 31 december 1926.

G. Basselhuhn.

Rätt utdraget betygar på tjänstens vägnar: Väglängderna attesteras:

G. Hasselhuhn. Landsfiskal. G. Hasselhuhn. Landsfiskal.

Rätt avskrivet på tjänstens vägnar:

Robert Lindroth.

— 134

Bil. 1.

Kvitto.

Av landsfiskalen i Ärlinghundra distrikt emottaga för efterspanande och
infångande av de s. k. Väsbydynamitarderna natten till den 23 juni och
samma dags förmiddag.

An körning med motorcykel och bevakning under 8 timmar kronor
fyrtio (40).

Uppi. Väsby den 23 juni 1922. _ _

O. h. Hammargren.

Kvitteras:

O. F. Hammargren.

Att i förestående räkning angiven resa företagits på min begäran i uppgivet
ändamål samt att densamma resulterat i gripande av den ene förövaren
av ovannämnda inbrott; betygar

På tjänstens vägnar:

G. Hasselhuhn.
Landsfiskal.

Bil. 2.

Räkning

å undertecknad tillkommande ersättning för biträde med efterspaning av
grovarbetaren Gustaf Alfred Andersson, skäligen misstänkt för inbrottsstöld
i lägenheten Eriksro natten till den 16 juli 1924.

1924, 16 juli. An ersättning för handräckning till polismyndigheten

under 22 timmar................................................................................ kronor 15: —.

Kvitteras:

K. G. Olsson.

Attesteras:
G. Hasselhuhn.
Landsfiskal.

Att i förestående räkning omförmälda
gäran intygar

Bil. 3.

handräckning utförts på min be G.

Hasselhuhn.
Landsfiskal.

Räkning

å undertecknad tillkommande ersättning för biträde med efterspaning av
grovarbetaren Gustaf Alfred Andersson, skäligen misstänkt för inbrottsstöld
i lägenheten Eriksro natten till den 16 juli 1924.

1924, 16 juli. An ersättning för handräckning till polismyndigheten

under 22 timmar................................................................................ kronor 15: —.

Kvitteras:

L. G. Olsson

Attesteras:

G. Hasselhuhn.
Landsfiskal.

Att i förestående räkning omförmälda handräckning utförts på min begäran
intygar

G. Hasselhuhn.

Bil. 4.

Ärlinghundra landsfiskalskontor till f. lantbrukaren R. Malm, Smedby.

An. 1925/augusti 20. Utfört efter uppdrag av landsfiskalen i Ärlinghundra
distrikt fotografering av ljusstakar i Norrsunda kyrka, vilka sta -

— 135 —

kar, till antalet 3 st., enligt uppgift äro lika med dem som bortstulits i

kyrkan.

Resa Väsby—Norrsunda och åter till Väsby, 2 mil ................ kronor 9: so

Arvode ...........................................................................*.................... » 1Q; —

Summa kronor 19: so.

Kvitteras:

R. Malm.

Att förestående fotografering utförts på min begäran, samt att fotografierna
införts i P. U. nr 193/1925 betygar

På tjänstens vägnar:

G■ Hasselhalm.

Bil. 3.

Till Kungl. Maj:ts befallninghavande i Stockholms län.

I anledning av statsrevisorernas anmärkningsskrivelse till länsstyrelsen i
Stockholms län får jag beträffande den däri förekommande detaljanmärkningen
mot »en annan landsfiskal, som debiterat ersättning för tjänsteresor,
vilka utförts av dennes extra landsfiskal» vördsamt anföra följande:

Enär jag rekvirerat ersättning för resa med automobil från Stocksund
till Täby och åter i ett under nr 68 år 1925 hos landsfiskalen i Danderyds
distrikt antecknat brottmålsärende rörande undersökning av ett skelettfynd,
ehuru den i ärendet företagna undersökningen verkställts av numera avlidne
extra landsfiskalen Lagergren, torde ovanämnda detaljanmärkning avse
mig.

För verkställande av ifrågavarande undersökning har Lagergren icke rekvirerat
reseersättning, enär han företagit resan till och från Täby på järnväg.

Anledningen till att jag debiterat ersättning för resan är följande.

Sedan Lagergren inställt sig å undersökningsplatsen i Täby hade han
telefonledes satt sig i förbindelse med mig å landsfiskalskontoret samt rådfrågat
mig i ärendet. På grund av de upplysningar Lagergren därvid lämnade,
 hade jag uppmanat honom att sätta sig i förbindelse med provinsialläkaren
Westerblad, som den dagen befunnit sig i Täby. Vidare hade
Lagergren och jag kommit överens om att även jag skulle begiva mig upp
till Täby för att taga del av fyndet.

Då jag senare på dagen med egen automobil, som jag sedan år 1922 alltid
använt vid tjänsteresor, anlänt till Täby villastad, hade Lagergren redan
återvänt till Stocksund.

Genom telefonsamtal med Lagergren hade jag därefter övertygat mig om,
att undersökningen redan avslutats och att doktor Westerblad därvid biträtt
samt att någon anledning till vidare åtgärder från polismyndighetens
sida icke förefunnits. Jag hade därför återvänt till Stocksund.

Då jag således med automobil inställt mig i Täby i en brottmålsangelägenhet,
 ansåg jag mig kunna debitera ersättning därför, ehuru den tillämnade
undersökningen vid min framkomst till Täby redan slutförts och
därigenom visat sig vara snabbare utförd än jag förmodat på grund av till
mig lämnade upplysningar från Lagergren.

Utöver här relaterade fall har jag icke rekvirerat ersättning för resa vid
brottmålsundersökning, som utförts av hos mig anställd extra landsfiskal.

Stocksund den 30 december 1926.

Herbert Lilienborg.

136

Bilaga 4.

Antal rese-räkningar

Antal rese-räkningar son
remitterats
till sökandei

Antal rese-räkningar mec
anmärkningar

Reseräkningar med anmärkningar

Samma

avdrag

Rekvirerat

belopp

Anordnat

belopp

1

2

8

4

5

1 «

Landsfiskaler.

23

60

13

60

10

_

378

20

359

10

19

10

41

50

29

50

12

__

43

76

42

56

1

20

141

10

125

—

16

10

434

28

433

68

_

60

32

—

28

10

3

90

957

78

956

38

1

40

67

85

43

85

24

_

16

05

14

06

2

_

50

30

48

60

1

70

233

70

172

20

61

60

14

46

12

45

2

_

130

85

121

25

9

60

18

64

16

64

2

_

103

86

99

05

4

80

597

50

558

65

38

95

1,867

02

1,866

94

_

08

49

31

44

86

4

45

49

50

46

20

3

80

51

50

36

50

15

_

51

40

49

24

2

16

191

20

158

40

32

80

44

10

38

78

5

32

93

80

92

70

1

10

436

64

417

70

18

94

107

82

105

20

2

12

143

20

140

20

3

_

20

50

6

80

14

20

49

70

38

20

11

60

24

75

22

76

2

_

280

67

275

82

4

75

256

25

240

75

15

50

204

10

139

70

64

40

70

80

65

70

5

10

46

60

13

70

32

80

88

80

86

80

1

60

33

75

32

75

1

_

72

70

64

80

7

90

26

65

25

26

1

40

580

64

40

7,544

97

7,083

80

461

17

Läkare.

67

—

64

60

2

40

83

—

33

—

50

_

167

75

157

75

10

_

601

80

591

50

10

30

32

80

29

80

3

_

18

25

17

50

—

76

30

20

27

60

2

60

32

40

30

70

1

70

28

80

27

40

1

40

22

90

21

—

1

90

— 137 —

1

2

8

4

6

6

22

90

21

i

90

11

89

9

89

2

—

37

50

28

50

9

—

484

—

481

80

2

20

22

90

21

—

i

90

374

35

368

45

5

90

610

05

600

45

9

60

29

10

27

60

1

50

22

80

21

90

—

90

24

—

23

—

1

—

26

20

24

70

1

50

15

80

10

30

5

—

2,337

80

2,321

80

16

—

22

80

21

90

—

90

52

80

52

50

—

SO

440

70

435

70

5

—

9

85

7

45

2

40

25

50

23

50

2

—

32

—

20

—

12

—

25

50

20

—

5

50

13

50

5

50

8

—

38

60

33

50

5

10

38

60

33

50

5

10

25

—

24

60

—

40

303

16

34

5,828

54

5,639

39

189

15

Lantmätare.

3,667

75

3,443

55

224

20

285

48

283

88

1

60

236

25

231

SO

4

45

1,054

65

1,037

65

17

—

2,121

30

2,089

70

31

60

184

85

183

80

—

55

1,538

40

1,427

90

no

50

304

Öl

160

Öl

144

—

449

60

380

50

69

—

163

55

161

90

1

65

1,623

55

1,569

60

53

95

434

16

433

65

—

50

251

—

236

25

14

75

828

—

806

60

21

40

499

97

391

67

108

80

692

90

686

65

6

26

623

03

616

08

7

—

373

49

288

65

84

84

182

67

177

33

5

84

1,518

80

1,376

50

141

80

2,903

31

2,837

51

65

80

363

70

343

—

20

70

437

80

327

75

no

0 5

731

40

728

20

3

20

653

64

647

08

6

61

148

17

25

22,122

15

20,867

11

1,255

04

138

1

2

8

*

1 5

1 « .

Yrkesinspektörer.

194

42

190

17

4

25

498

05

493

85

4

20

1

261

60

259

30

2

20

438

85

437

35

1

50

112

25

in

65

—

60

188

65

186

45

2

20

43

1

6

1,693

72

1,678

j 77

14

95

Pensionsstyrelsens

ombud.

243

i -

236

70

6

30

,

358

85

309

76

48

60

191

50

153

80

38

20

191

10

182

40

8

70

238

46

231

95

6

51

157

10

154

10

3

—

171

95

164

36

7

60

1,371

33

1,318

45

52

88

108

65

97

05

11

50

26

7

9

3,031

34

2,848

05

183

2 9

Hästuttagningsnämnder.

1

41

38

39

62

1

76

75

39

61

10

14

29

163

06

154

26

8

80

91

56

87

55

4

Öl

57

05

56

26

_

80

74

55

68

66

6

_

73

96

68

50

5

45

70

—

67

60

2

40

53

06

50

06

3

_

75

76

73

76

2

—

76

25

73

25

3

_

55

—

45

—

10

_

24

—

14

—

10

_

74

11

70

92

3

19

52

94

51

04

1

90

63

14

15

1,058

05

981

45

76

60

Diverse reseräkningar.

1,022

70

1,006

90

15

80

25

60

21

60

4

_

13

—

11

55

1

45

506

75

505

25

1

60

859

15

853

85

5

80

31

70

27

70

4

_ ;

1,307

35

1,303

20

4

15

598

30

577

66

20

65

33

—

28

40

4

60

1,017

20

1,004

55

12

65

883

95

879

46

4

50

227

40

218

50

8

90

363

35

339

55

23

80

1,299

65

1,281

51

18

04

23

95

19

66

4

29

121 |

9

15

8,212 i

95 |

8,078

82

134

18

— 139 —

1 1

2 1

8 1

4

1

6

6.

Länsstyrelsens ämbets- och tjänstemän.

|

!

266

26

264

81

i

45 i

837

60

836

—

i

50

40

50

36

50

4

—

177

20

173

30

3

90

131

10

123

50

7

60

137

—

128

60

8

40

143

70

142

50

1

20

169

50

163

60

5

90

86

-

8

1,902

76

1,868

81

33

95

Sammandrag.

580

64

40

7,544

97

7,083

80

461

17

303

16

34

5,828

64

5,639

39

189

15

148

17

25

22,122

15

20,867

11

1,255

04

43

_

6

1,693

72

1,678

77

14

95

26

7

9

3,031

34

2,848

05

183

29

63

14

15

1,058

06

981

46

76

60

121

9

15

8,212

95

8,078

82

134

13

86

—

8

1,902

76

1,868

81

33

95

1,370

127

152

51,394

48

49,046

20

2,348

38

Bil. 5.

Inkomster.

Länsstyrelsens medel:

Budgetåret 1924—1925................................... kronor 5,762:32

» 1925—1926................................ » 6,5i''5: 82 12,318: 14

Tiden 1 juli—30 november 1926

kronor

...... »

12,318: 14
3,378: 17

Summa kronor

15,696: 31

Tryckningskostnader:

Budgetåret 1924—1925..........................

» 1925—1926..........................

.......... kronor 4,799: 5 2

.......... » 5,776:20

10,575: 7 2

Tiden 1 juli—30 november 1926 ......

kronor

.......... »

10,575: 72
2,790: 20

Summa kronor

13,365: 92

Vägstyrelsens medel:

Budgetåret 1924—1925..........................

» 1925—1926..........................

.......... kronor 52,509:6 9

.......... » 59,100: 7 9

111,610: 48

Tiden 1 juli—30 november 1926 ......

kronor

.......... »

111,610: 48
30,405: 03

Summa kronor

142,015: 5i

— 140 —

Utgifter.

Länsstyrelsens medel:

Budgetåret 1924—1925...................

» 1925—1926..........................

........... kronor 2,062: 17

........... » 4,068: 6 5

6,130: 8 2

Tiden 1 juli—30 november 1926 ......

kronor

........... »

6,130: 8 2
1,865: 39

Summa kronor

7,996: 21

Tryckningskostnader:

Budgetåret 1924—1925..........................

» 1925-1926..........................

kronor 4,301: 3 8
» 5,954: 20

10,255: 58

Tiden 1 juli—30 november 1926 ......

kronor

.......... »

10,255: 58
2,662: 20

Summa kronor

12,917: 78

Vägstyrelsens medel:

Budgetåret 1924—1925.......................

» 1925—1926..........................

kronor 41,526:64
.......... » 56,021: 81

97,548: 45

Tiden 1 juli—30 november 1926 ......

kronor

.......... »

97,548: 45
38,827: 7 7

Summa kronor

136,376: 22

Bil. 6.

Till Kung! Maj:ts befallningshavande Stockholms län.

Anmodad avgiva yttrande i anledning av de anmärkningar, statsrevisorerna
framställt ifråga om den ersättning, som utgått till mig för verkställd kontroll
å automobiltrafiken m. m., får jag härmed vördsamt anföra följande.

Den sammanlagda summa, som jag erhållit för debitering av vägslitningsavgifter
samt för kontrollresor m. m., har uppgått till 2,568 kronor 70 öre.

Av detta belopp har utgått arvode med 1,000 kronor för debitering och
uppbörd av dels vägslitningsavgifterna, dels ock de av tillståndshavarna
erlagda biljettryckningskostnaderna samt för kontroll å utlämningen av
biljetterna samt bokföringen och avgifternas fördelning mellan vägstyrelserna.

Återstoden 1,568 kronor och 70 öre har utgjort ersättning för kontrollresor.

Med undantag av tre fall, då dessa kontrollresor ägt rum 2 eller 3 dagar
i följd, hava kontrollresorna av mig företagits antingen tidigt på förmiddagen
före tjänstgöringstidens början eller på eftermiddagarna och kvällarna efter
tjänstgöringstidens slut, dock har jag vid ett eller annat tillfälle, då ovanligt
lång tid för fullföljande av en kontrollresa måst tagas i anspråk, erhållit
ledighet omkring 1 timme i början eller i slutet av tjänstgöringstiden.
Dessutom ha kontrollresor jämväl ägt rum under söndagar och under min
semesterledighet.

Under ovan angivna tre kontrollresor har arbetstiden sträckt sig från
mellan 4—6 f. m. till mellan 8—9 e. m.

Den första kontrollresan, vilken upptagits i räkning den 9 oktober 1925, gällde
sträckan Stockholm Norrtälje—Stockholm över Rimbo, varjämte under resan

— 141 —

omfattande kontroller företagits i trakten av större platser. Sammanlagda
reslängden har utgjort minst 350 kilometer. Om för denna resa ersättning
enligt resereglementet uttagits, skulle resekostnaden uppgått till 136 kronor
50 öre jämte två dagtraktamenten å respektive 12 och 8 kronor eller för
hela resan 156 kronor 50 öre.

Den andra kontrollresan, vilken upptagits i samma räkning, gällde sträckan
Stockholm—Norrtälje—Väddö—Häverösund—östhammar—öregrund och åter
Stockholm, varjämte under resan kontroller verkställts vid alla större platser.
Sammanlagda reslängden har utgjort minst 400 kilometer. Om ersättning
enligt resereglementet uttagits, skulle resekostnaden uppgått till 167 kronor
70 öre, vartill kommer två dagtraktamenten å respektive 12 och 8 kronor
eller tillhopa 187 kronor 70 öre.

I vartdera av dessa båda fall har ersättning utgått med ett belopp av 120
kronor, därvid jag bestred alla kostnader för automobil och förare.

Den tredje kontrollresan, vilken upptagits i räkning den 16 oktober 1925
å 183 kronor, gällde sträckan Stockholm—Norrtälje—Väddö—Hallstavik—
östhammar—öregrund och åter Stockholm med omfattande kontroller i nordlig
och västlig riktning med utgångspunkt från östhammar och öregrund.
Sammanlagda reslängden har utgjort minst 450 kilometer. Om ersättning
enligt resereglementet uttagits, skulle resekostnaden uppgått till 191 kronor
20 öre, vartill kommer två dagtraktamenten å 12 kronor och ett å 8 kronor
eller tillhopa 223 kronor 20 öre.

Orsaken till att kostnaden i det tredje fallet varit så låg var, att automobilägaren
på grund av släktskap med mig ställde automobil till oinskränkt
(utan avseende på hur lång vägsträcka som tillryggalades) förfogande för
det synnerligen ringa priset av 25 kronor per dag, därvid jag skulle hava
att ersätta föraren och inköpa bensin och olja som åtgick under resan utöver
vad som fanns å automobilen påfyllt vid resans anträdande. Specificerad
räkning härå ansåg jag mig icke behöva avgiva, enär sammanlagda reskostnaden
uppgick till mindre belopp än det, som skulle hava utgått enligt
resereglementet.

Det torde böra bemärkas, att resorna icke kunnat företagas annat än med
automobil, enär kontroll å automobiltrafiken skulle ske å samtliga inom
länet av resorna berörda vägar.

Stockholm den 4 januari 1927.

Sten Kindblom.

— 142

Bil. 7.

Tablå över av revisionen inom riksräkenskapsverket framställda anmärkningar
mot länsstyrelsens i Stockholms län kassaredogörelser för budgetåret 1925—1926.

Anmärkningens art

Anmärkt

belopp

1,606: so
100: —
22: 4 8
51: 84

Ej åtgärd

Ej åtgärd

8: 6 9

234: 17

Ej åtgärd

88: 9 8

33: 90

Ej åtgärd

234: 17

Ej åtgärd

88: 98

5,600: —
53: 6 8

Ej åtgärd

Skolor:

För hög ersättning för undervisning i hushållsgöro mål

vid folkskola............................................................

Dyrtidstillägg till ordinarie folkskollärarinna ............

Statsbidrag till vikarierande folkskollärarinna............

_» _ för slöjdundervisning vid folkskola ........

Dyrtidstillägg för övertidsläsning vid kommunal

mellanskola ....................................................................

Statsbidrag för längre tid än som vederbort åt folkskollärare
..................................................................

Dyrtidstillägg för längre tid än som vederbort åt folk

skollärare ....................................................................

Dyrtidstillägg åt folkskollärare........................................

Statsbidrag för längre tid än som vederbort åt folkskollärare
...................................................................

Dyrtidstillägg för längre tid än som vederbort åt folkskollärare
....................................................................

Statsbidrag till Lidingö kommunala mellanskola......

Felaktig ersättning åt lärare vid privatläroverk......

Dyrtidstillägg >:

Landsfiskalers reseräkningar:
Tåglägenhet hade kunnat anlitas................

Landsfiskal debiterat för hög ersättning för använ
dande av eget fordon ....................................................

Övriga anmärkningar:

Reseersättning åt lantbruksstipendiat............................

» » lantbruksingenjörsassistent................

» » provinsialläkare ................................

» » yrkesinspektör ....................................

Vikariatsersättning åt länsbokhållare............................

Skjutsersättning åt pensionsstyrelsens ombud ............

453

111

111

108

27

27

8,960: 3 9

28: so
31: 25
62: so
14: 25
14: 25

32: so

41: 20
31: 60
15: —
28: 60
42: i o
9: 9 0

183:55

— 143

Anmärkningens art

Anmärkt

belopp

|

Rese- och traktamentsersättning åt tekniskt biträde

hos lantbruksingenjör ....................................................

145:so

Dubbel utbetalning av dagtraktamente

8: -

Dyrtidshjälp åt barnmorska ............................................

80: —

Statsbidrag åt distriktssköterska ....................................

90: —

Skjutsersättning åt hilbesiktningsman............................

29: 6 7

Kostnad för nämndemäns deltagande i vägsyner

128:32

|

» » » » » » ........

34: 5 3

» » » » » » ........

140: —

Reseersättning till provinsialläkare................................

13: 45

» » » ................................

14: so

Ersättning åt mantalsskrivningsförrättare....................

32: 70

Dyrtidstillägg åt maltdryckskontrollörer........................

60: —

1

|

Statsverket obehörigen påförd avgift för landstinget ...

11: —

1

Traktamentsersättning åt lantmäterielev.......................

16: —

j Kontorsbiträde erhållit kostnadsfri ledighet under per-

j

i manent frånvaro för sjukdom ....................................

58: —

1,030: 0 7

Summa

10,174: o i

Länsstyrelsens i Östersund

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 69, § 41.

• Till kung! socialdepartementet, Stockholm.

På grund av kungl. socialdepartementets remiss den 18 innevarande
december får länsstyrelsen härmed avgiva utlåtande med anledning av statsrevisorernas
anmärkningar i avseende å länsstyrelsens lokaler och förvaringen
av de skattskyldigas deklarationer; och får länsstyrelsen i sådant avseende
anföra följande.

Lokalerna äro, såsom statsrevisorerna framhållit, i hög grad otillfredsställande
både i avseende å utrymme och indelning. Länsstyrelsen har därföre
redan hösten 1923 låtit uppgöra två alternativa förslag till länsresidensets
ombyggnad och utvidgning samt hos Kungl Maj:t gjort framställning
om vidtagande av åtgärder för åstadkommande av ombyggnad i enlighet
med det ena av dessa förslag. Framställningen tillstyrktes också på sin tid
av kungl. byggnadsstyrelsen, men med hänsyn till det rådande finansiella
läget ansåg sig Kungl. Maj:t förhindrad att hos riksdagen göra framställning
om beviljande av nödiga medel för arbetets utförande. Frågan fick därför
förfalla, med påföljd att länsstyrelsen alltjämt är hänvisad till samma trångboddhet
som förut; och som länsstyrelsens göromål hava benägenhet att ökas,
har lokalfrågan för varje år, som gått, blivit allt mer bekymmersam. Alla
utrymmen, som stått till buds, hava använts, och tjänsterummen äro numera
så belamrade med hyllor och skåp, att plats saknas för insättande
av nya.

Under sådana förhållanden må det anses förklarligt, att länsstyrelsen icke

— 144 —

kunnat förvara de skattskyldigas deklarationer på författningsenligt sätt. Ä
landskontoret behöver man snart sagt daglig tillgång till åtminstone de två
sista årens deklarationer och taxeringslängder; och det har ansetts lända till
allt för stort hinder i göromålens behöriga gång, om dessa handlingar skulle
förvaras i länsstyrelsens arkiv, som är inrymt i en annan byggnad å länsresidensets
tomt. Det är givetvis ytterligt trångt och obekvämt för dem,
som hava sitt arbete förlagt till detta tjänsterum, men någon fara för att
obehöriga skulle vid besök å landskontoret kunna taga del av deklarationernas
innehåll föreligger knappast, enär tre, stundom fyra, tjänstemän dagligen
hava sin sysselsättning där.

Med anledning av statsrevisorernas anmärkning har emellertid länsstyrelsen
nu beslutat, att så många deklarationer, som få rum, skola förvaras i
en i förberörda rum befintlig, jämväl hittills för samma ändamål använd
större hylla, som skall förses med dragjalusi och lås. (Att anbringa dörrar
medgiver icke utrymmet.) Återstoden skall överflyttas till länsstyrelsens
arkivlokal. Denna anordning blir visserligen ytterst obekväm och hinderlig
för vederbörande tjänstemän, som därigenom bli nödsakade att begiva sig
till en annan byggnad, när erforderliga handlingar skola hämtas. Men med
hänsyn till det otillräckliga utrymme, som nu står till buds, kan länsstyrelsen
icke finna någon annan utväg till frågans lösning.

Östersund i lanskontoret den 24 december 1926.

S. LINNÉR.

AXEL ANDERSSON.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 71, S 42.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgiva underdånigt utlåtande över
av riksdagens revisorer gjorda uttalanden över användningen av den
andel av automobil&kattemedlen, som må av Eders Kungl. Maj:t användas
för forskningsändamål.

I anledning av statsrevisorernas erinran att det till fullbordande av
Silleskogsvägen lämnade bidraget skulle ur redovisningsynpunkt hava av
kungl. styrelsen hänförts till anslagen för forskningsändamål tillåter sig
styrelsen meddela att ifrågavarande anslag av styrelsen bokförts på titeln
VI B 12 »landsbygdens utjämningsandel», vartill bland annat hänföras de
av Kungl. Maj:t särskilt för forskningsändamål beviljade bidrag. Någon
särskild titel avseende sistnämnda bidrag finnes icke upplagd i styrelsens
böcker.

Den P. M. som bilagts statsrevisorernas skrivelse och som ligger till
grund för revisorernas erinran utgör utdrag ur kontrollbok, förd av en av
styrelsens ingenjörer.

Vad beträffar anslagen till statens provningsanstalt har det synts revisorerna
angeläget att verksamheten, då nu en ny underavdelning (väg -

— 145 —

laboratorium) inrättats, så anordnas, att icke härigenom kraven på statsunderstöd
ökas.

De, hitintills av automobilskattemedel till provningsanstalten utanordnade
beloppen hava huvudsakligen använts till upprättandet av ett väglahoratorium
och är således en engångsutgift för forskningsändamål, som
torde väl sammanhöra med ifrågavarande medels ändamål.

Angående medel till verksamhetens bedrivande får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hänvisa till provningsanstaltens i bifogad skrivelse av den
17 dennes, däri anstalten förklarar, att verksamheten på vägmateriallaboratoriet
redan från början och även fortfarande så ordnats, att kraven på
statsunderstöd till provningsanstalten icke ökas genom laboratoriets inrättande.

I fråga om anslagen till väginstitutet anser väg- och val te n b y g g n ad s -styrelsen i överensstämmelse med vad väginstitutet i bilagda skrivelse
härom anfört, det påtagligt och knappast av någon bestritt, att det är
ändamålsenligt, för att icke säga nödvändigt, att för nående av en god
och sund väg- och vägtrafikekononii grundligt studera och utforska huru
våra vägar böra byggas, förbättras och underhållas. Vidare torde det få
ansols ändamålsenligt och nödvändigt att stöda eller helt bekosta detta
forskningsarbete med statsmedel, lämpligast med de av vägtrafikanterna
upptagna automobilskattemedlen.

I skrivelsen redogör väginstitutet för institutets bildande genom initiativ
och ekonomiskt stöd från kungl. automobilklubben samt för institutets
organisation och drager därefter den slutsatsen, att svenska vägimstitutets
organisation gör institutet väl skickat att handhava forskningsarbetet.

Revisorerna hysa betänkligheter mot att på sätt som skett tillskapa en
ny institution av offentlig karaktär.

Om man vill undersöka möjligheten av att undanröja dessa revisorernas
betänkligheter, så kan detta tänkas ske genom att förlägga vägforskningen
till något av statens verk, varvid såsom tänkbara kunna nämnas:
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens provningsanstalt och ingenjörsvetenskapsakademien.

Statens provningsanstalt har från vägväsendet vida skilda uppgifter
och skulle vid vägforskningar ofta bliva sin egen uppdragsgivare, varför
vägforskningens förläggande till denna anstalt synes mindre lämpligt,
 än till någon av de övriga.

Huruvida ingenjörsvetenskapsakademien med sina relativt fria och för
vetenskaplig forskning lämpade arbetsformer eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med sin större kontakt med vägväsendet och med sina över
landet spridda organ för vägbyggnad och tiUsyn över vägväsendet, skall
anses bäst skickad att omhänderhava vägforskningen, kan ej nu bedömas,
utan tarvar en utredning, omfattande jämväl behovet av de arbetskrafter
och rådgivande ledamöter, som i vardera fallet kunna bliva nödvändiga.

Det synes därför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att revisorernas erinring
''härutinnan bör föranleda en utredning om lämpligheten av att till
en statens institution överföra vägforskningsarbetet.

Revisorerna påkalla vidare en revision av författningsbestämmelserna
för beräkning av den andel av automobilskattemedlen, som må användas
för forsknings- och undersökningsändamål. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vill i detta avseende erinra därom, att nuvarande bestämmelser
avse rätt för Eders Kungl. Maj:t att för ändamålet använda högst 1 procent
av automobilskattemedlen och att det således ligger i Eders Kungl.

10 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr III.

— 146

Maj:ts hand att bedöma, i vilken utsträckning medel till forskningar böra
utgå. Av 1923—1925 års för forskningsändamål tillgängliga automobilskattemedel,
 396,273 kronor 31 öre, hava sålunda under de gångna åren
för sagda ändamål tagits i anspråk 289,700 kronor eller 73.i procent. Vid
sådant förhållande synes en revision av författningsbestämmelserna av
denna anledning icke vara nödig.

Däremot synes det styrelsen starkt kunna ifrågasättas, att, i likhet
med vad som nu enligt § 4 mom. 2 kungl. kungörelsen den 21 november
1924 är medgivet Eders Kungl. Maj:t i fråga om medel till länsstyrelserna
för anlitande av tekniskt sakkunnig person att tillhandagå länsstyrelserna
och vederbörande vägstyrelser uti vägväsendet hörande frågor, Eders
Kungl. Maj:t genom författningsändring jämväl medgåves möjlighet att
av donna del av automibilskattemedlen lämna bidrag till avlönande av de
extra befattningshavare i styrelsen, varav styrelsen på grund av automobiLskattemedlens
tillkomst och ökning är i oundgängligt behov, ävensom
till sådan förstärkning av expensmedel för kontroll av de med autoanobilskattemedel
understödda företagens tekniska utförande, vägstyrelser -nas räkenskaper m. m., som till följd av automobilskattemedlens tillkomst
är erforderlig.

I detta ärendes handläggning liar förutom undertecknade deltagit t. f.
byråchefen Valsinger; och bifogas bestyrkt avskrift av protokollet utvisande
t. f. byråchefen Valsingers Inträffande viss motivering avvikande
mening.

Stockholm den 21 januari 1927.

Underdånigst:

FR. ENBLOM.

G. C. LINDENCRONA.

Bil. 1.

Protokoll, hållet vid kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sammanträde den 21 januari 1927.

Närvarande:

Just. Fr. E. Herr t. f. överdirektören Fr. Enblom,

F. i» byrådirektören G. C. A. Lindencrona,

Vsgr. » t. f. byråchefen A. Valsinger.

§ 1.

Byrådirektören Lindencrona föredrog förslag till kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
underdåniga utlåtande över av riksdagens revisorer
gjorda uttalanden beträffande användningen av den andel av aufomobilskattemedlen,
 som må av Kungl. Maj:t användas för forskningsändamål
(se reg.).

T. f. byråchefen Valsinger anmäldfe härtill skiljaktig mening beträffande
motiveringen av den ifrågasatta revisionen av bestämmelserna rörande användningen
av omförmålda andel av automobilskattemedilen och anförde
följande:

— 147 —

På sätt framgår av riksdagens revisorers berättelse hava revisorerna
framställt vissa erinringar mot användningen av den andel av automobilskattemedlen,
 som enligt gällande bestämmelser må användas till forsknings-
och undersökningsarbeten, samt ifrågasatt, huruvida icke eu revision
vore erforderlig av dessa bestämmelser.

Det av revisorerna påtalade förhållandet rörande användningen av det
belopp, om vilket det är fråga, utgör förvisso en synnerligen viktig angelägenhet,
 då detta belopp uppgår till den .järntörelsvis betydande summan
av 200,000 å 300,000 kronor per år. Om denna angelägenhet sålunda
måste anses vara av synnerlig vikt, torde dock en annan angelägenhet Inträffande
automobi 1 skatt emedlen vara av en ojämförligt mycket större
vikt, nämligen den, som rör skötseln och användningen av automohilskattemedlen
i deras helhet.

I berörda hänseende tillåter jag mig först erinra om den reservation,
som jag avgav den 10 december 1925 i samband med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
underdåniga utlåtande över särskilt tillkallade sakkunnigas
betänkande och förslag angående ändrad organisation av väg- och
vattenbyggnadsväsendet och i vilken reservation jag då anförde bland
annat följande.

»För den händelse fördelningen av automobilskaittemedel skall åligga
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, är för beredning och handläggning bos
styrelsen av dessa och därmed sammanhängande ärenden en ökning av
styrelsens arbetskrafter oundgängligen påkallad. Beträffande ifrågavarande,
 sedan två år tillbaka nytillkomna anslagsmedel, vilkas fördelning
hittills ålegat styrelsen och hittills ägt rum utan någon som helst ökning
av styrelsens arbetskrafter, erfordras, om man inskränker sig till kravet
på en endast nödtorftig beredning och handläggning hos styrelsen av de.ssa
ärenden, för tekniska byråns vidkommande, härför eu extra föredragande,
eu extra förste byråingenjör, eu extra byråingenjör samt ett extra kanslibiträde.
»

»I berörda hänseende ansåg sig t. f. byråchefen Valsinger höra framhålla,
 att sammanlagda årliga beloppet av övriga vä.ganslag, vilkas fördelning
tillkommer styrelsen, understiger 5,000,000 kronor, under det att
1924 års automobilskattemedel överstigit 13,000,000 kronor, därav landsbygdens
andel i runt tal 10,500,''000 kronor, samt att 1925 års automobilskattemedel
beräknats uppgå till ej mindre än 17,500,000 kronor, därav
landsbygdens andel ej mindre än 14,000,000 kronor, allt att fördelas i småposter
på de olika vägföretagen inom samtliga län, ävensom att de sakkunniga
själva anfört, att å den nuvarande tekniska byrån skulle vid nuvarande
förhållande en förstärkning av arbetskraftera vara oundgängligen
nödvändig med hänsyn dels till att arbetet under senare år tillväxt
oerhört i kvantitet och dels till behovet av att chefstjänstemännen må
kunna ägna sig åt en ledande och sammanhållande verksamhet.»

Sedan dess hava automobilskattemedlen ytterligare utökats så att de
för budgetåret 1927— 1928 utgöra 24,000,000 kronor — det. vill säga omkring
fem gånger det sammanlagda anslagsbelopp, efter vilket styrelsens nuvarande
arbetskrafter avmätts — varigenom behovet av arbetskrafter
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för dessa medels skötsel
självfallet blivit ännu mera ofrånkomligt. Hittills bär emellertid
någon som helst ökning av styrelsens arbetskrafter för ändamålet
icke ägt runa.

Att skötseln av automobilskattemedlen hittills kunnat äga rum utan

— 148 —

någon som helst ökning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter
har sin grund dels i det beklagliga förhållandet, att man för att hålla
det hela flytande nödgats att ända till gränsen av det försvarliga inskränka
kraven på en grundlig och omsorgsfull beredning och prövning
av ärendena, dels i det lyckliga förhållandet att det fåtal befattningshavare
i styrelsen, vilka vid sidan av sina ordinarie och i och för sig krävande
arbetsupgifter fått sig anförtrott jämväl automobilskatteärendena, lyckligtvis
stå i sina bästa år och på grund härav, men också på grund av en
måhända mer än vanlig arbetsförmåga, arbetsintensitet och pliktkänsla
lyckats, att, åtminstone hittills och trots den genom aiutomobilskattemedlens
tillkomst utomordentligt stora och tidtals rent överväldigande arbetsmängden,
 undvika bristningsgränsen.

Riksdagens revisorer hava nu ifrågasatt en revision av bestämmelserna
rörande användningen av omförmälda andel av automobilskattemedlen.

Enligt min uppfattning kan för det närvarande en bättre och ändamålsenligare
användning av denna andel av automobilskattemedlen icke
åstadkommas än att det ämbetsverk, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som fått sig anförtrott det ansvarsfulla och maktpåliggande värvet att
handhava skötseln av automobilskattemedlen beredes möjlighet att just av
dessa medel — i första hand och före någon annan statens eller enskild institution
— få tillgång till de ökade arbetskrafter, som oundgängligen erfordras
för att ämbetsverket överhuvud skall kunna handhava och nöjaktigt
fullgöra skötseln av desamma.

I anledning av den av riksdagens revisorer ifrågasatta revisionen rörande
användningen av denna andel av automobilskattemedlen, torde den
för det närvarande lämpligaste och av behovet mest påkallade ändringen
därför böra åvägabringas därigenom, att av dessa medel även nödiga belopp
må, enligt Konungens förordnande, ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande till erforderlig utökning av styrelsens arbetskrafter
för skötseln av automobilskattemedlen.

De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrivelse (i vars
slutliga utformning och handläggning reservanten, på grund av utrikes
resa i offentligt uppdrag, icke deltagit) den 31 augusti 1926 rörande anslag
av 1927 års riksdag äskade medlen för ökade arbetskrafter hos styrelsen
bliva därigenom givetvis obehövliga.

Överdirektören beslöt, att styrelsens utlåtande skulle expedieras i enlighet
med byrådirektörens förslag.

In fidem:

Alf. E. Ekman.

Bil. 2.

Statens provningsanstalt.

Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Stockholm.

Beträffande statsrevisorernas berättelse, 6:e huvudtiteln, § 42.

Genom skrivelse av den 24 december 1926 har kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anhållit om statens provningsanstalts yttrande över

1926-års statsrevisorers uttalande, 6:e huvudtiteln, §, 42, i vad detsamma
berör provningsanstaltens vägmaterial- och fryslaboratorium.

149 —

Statsrevisorerna yttra

dels att viss andel av automobilskattemedlen enligt Konungens förordnande
må användas till understödjande av forsknings- och undersökningsarbeten,
 som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt användande
av ifrågavarande medel;

dels att av denna andel av automobilskattemedlen ett belopp av 65,200
kronor ställts till provningsanstaltens förfogande, varav 60,200 kronor för
uppförande och iordningsställande av ett vägmaterial- och fryslaboratorium
samt 5,000 kronor för utförande under år 1926 av metodundersökningar,
 nödvändiga för att provningsanstalten skulle tillfredsställande kunna
utföra betalade uppdrag från vägmyndigheter och svenska väginstitutet.

Statsrevisorerna uttala därefter bland annat följande erinran:

»I viss mån sammanhörande härmed är den skedda utvidgningen av statens
materialprovningsanstalt, vid vilken knutits ett väglaboratorium med
lokaler inom en för ändamålet med understöd av automobilskattemedel
uppförd nybyggnad. Revisorerna vilja erinra att utgifterna för denna anstalt
äro avsedda att i första hand täckas av till anstalten inflytande inkomster
men att upprätthållandet av dess verksamhet krävt betydande
tillskott av statsmedel. Då nu det oaktat en ny underavdelning vid anstalten
inrättats, synes angeläget, att verksamheten därstädes så anordnas, att
icke härigenom kraven på statsunderstöd till anstalten ökas.»

Statens provningsanstalt får med anledning härav anföra följande.

Behovet av forskning över vägmaterial.

Det stora behovet av utförande av tekniskt-vetenskaplig forskning över
lämpligaste konstruktion av och material för svenska vägar av olika slag
ävensom andra i samband med automobiltrafiken stående tekniska problem
har vid fyrfaldiga tillfällen i skrivelser till Kungl. Maj:t framhållits
bland annat av svenska teknologföreningen den 5 mars 1923, kungl. automobilklubbens
väginstitut den 14 mars 1923, statens provningsanstalt den
5 januari 1926 med flera institutioner. Vid detta tillfälle bör endast erinras
därom, att av automobilskattemedel beräknas för närvarande årligen
cirka 20 miljoner kronor användas till vägbyggnad och vägunderhåll och
att de årliga utgifterna för vägbyggnad, vägunderhåll och motorfordonstrafik
på svenska vägar kunna uppskattas till mellan 300 och 400 miljoner
kronor.

Såväl underhållskostnaderna för vägarna som driftskostnaderna jämte
slitningskostnader för fordonen äro i hög grad beroende på vägarnas utföringssätt
samt materialens användning och beskaffenhet. En ringa teknisk
förbättring i materialanvändning och utföringsform på vägarna medför
därför stora direkta och indirekta besparingar såväl för staten som för
de väghållningsskyldiga och trafikanterna. Oaktat man i utlandet på den
tekniska forskningen på detta område under många år nedlagt mycket arbete
och störa kostnader, äro emellertid de härmed samhöriga tekniska problemen
ännu ganska ofullständigt utredda. Under sådana förhållanden
har det visat sig oundgängligen nödvändigt att anslå en ringa bråkdel av
automobilskattemedlen för vinnande av teknisk kunskap om, hur de
många miljonerna kronor för anläggning och underhåll av vägar varje år
på lämpligaste sätt skola utnyttjas. Denna kunskap kan heller icke vinnas
på ett fåtal år, utan forskningsarbetet måste utsträckas under en
längre tidrymd.

— 150 —

Sättet för forskningarnas bedrivande.

Den stom nödvändigheten av teknisk forskning för rätt användande av
automobilskattemedlen msågs med full klarhet av dem, som hava att betala
dessa skattemedel, varför kungl. automobilklubben år 1922 inrättade
fr; A: ,K:f* vagmstitut, sedermera svenska väginstitutet, för att organisera
ett sådan t forskningsarbete och även därtill anslog en avsevärd penningsumma.
 hayalur erfarenheter inom landet som från utlandet framgick,
att det nodvandiga forskningsarbetet krävde provning av vägmaterial och
vagkonstruktioner såväl på laboratorium som ute på vägarna \v alla
parter ansågs det naturligt och lämpligt, att det behövliga laboratoriearbetet
utfördes av den for liknande uppgifter särskilt inrättade statens
provmngsanstalt, där erfarenhet och utrustning borde samlas för undersökning
av vägmaterialier i det praktiska vägväsendets tjänst.

Inrättande av v äg tubor a tori u in vid statens provningsanstalt.

Provningsanstalten både redan tidigt ägnat dessa frågor ganska ingående,
 studium, men utförandet av vägmaterialprovningar i tillräcklig omattning
hörde till de arbetsområden, för vilka vid provningsanstaltens
yggande särskilt utrymme och utrustning icke då ansågs påkallat, utan
skulle anskaffas vid den senare tidpunkt, då behovet bleve mera trängande.
De för dessa vägmaterialprovningar erforderliga lokalerna åsyftades även,
da de sakkunniga i sin utredning och förslag till statens provningsanstalt
ar 1913 yttrade, »att vissa nya byggnader inom en relativt snar framtid
sannolikt bliva erforderliga». Lämplig tomtareal förordades emellertid och
reserverades även vid anstaltens inrättande för dessa kommande utvidgningsbehov.

För fyllande av det föreliggande behovet inrättades därför efter vederbörlig
utredning och bemyndigande vid statens provningsanstalts byggnadstekniska
avdelning år 1923 ett vägmaterial- och frysningslaboratonum,
 för vars byggnad och utrustning och försättande i arbetsdugligt
skick använts engångsanslag å sammanlagt 65,200 kronor, såsom framgår
av statsrevisorernas berättelse.

Enär vägmaterialundersökningarna icke kunna anses orsakade av ett
tillfälligt uppträdande behov utan måste anses nödvändiga under en längre
tid framåt, måste såväl åt laboratorium som utrustning givas en ej alltför
provisorisk karaktär.

Driftskostnaderna.

Enligt för statens provningsanstalt gällande instruktion skola provningarna
och undersökningarna vid anstalten utföras dels på uppdrag av
offentliga myndigheter och institutioner samt enskilda mot betalning, dels
i tekniskt-vetenskapligt syfte för en fortgående utveckling av anstaltens
arbetsmetoder och dels i det allmännas eller vetenskapens intresse, i den
mån det kan ske utan avsevärda extra kostnader för anstalten, eller också
för ändamålet erforderliga särskilda medel ställas till anstaltens förfogande.
 Dessutom åligger provningsanstalten såsom statens ämbetsverk
vissa andra uppgifter, såsom besvarande av remisser, verkställande av utredningar,
 m. m.

Till följd av provningsanstaltens arbetssätt kunna därför dess årliga utgifter
till övervägande del täckas av motsvarande inkomster för utförda

151 —

betalade uppdrag. Skillnaden mellan provningsanstaltens utgifter och
dess inkomster täckes av statens bidrag, som till viss utsträckning alltid
är nödvändigt för uppehållande av provningsanstaltens organisation och
icke betalade arbetsuppgifter.

Vad beträffar kostnaderna för driften av vägmaterial- och frysningslaboratoriet
har provningsanstaltens ledning redan vid laboratoriets inrättande
avsett och även för vederbörande framhållit, att kostnaderna för
detta laboratoriums drift helt och hållet måste täckas av betalning för de
lämnade uppdragen och att detta laboratoriums drift icke får kräva något
som helst bidrag av direkta statsmedel. Uppdragsgivarna på denna avdelning
äro dels svenska väginstitutet, som efter samråd med provningsanstalten
där låter utföra ett flertal av de laboratoriearbeten, som för väginstitutets
forskningsarbete äro nödvändiga, dels utomstående uppdragsgivare,
 såsom vägstyrelser, vägbyggnadsfirmor och vägmaterialleverantörer.
 Kostnaderna för samtliga dessa provningar vid väglaboratoriet erläggas
enligt en sådan taxeberäkning, att vägmateriallaboratoriets inkomster
fullt täcka provningsanstaltens utgifter för laboratoriets underhåll
och drift.

För att kunna utföra dessa uppdrag för väginstitutet och andra uppdragsgivare
fordras emellertid att provningsanstalten utarbetar eller prövar
ifrågakommande metoder för arbetenas utförande. Till stor del äro
sådana redan utarbetade i utlandet, men även beträffande dessa fordras
att de prövas vid laboratoriet och att utrustningen, maskiner, etc., avpassas
och injusteras i enlighet med desamma. Dessa nödvändiga metodundersökningar
draga emellertid kostnader för arbetstid och materialatgång
och för att dessa kostnaden icke skola bidraga till ökning av statsbidraget,
 måste de på annat sätt täckas. Provningsanstaltens ledning har
då ansett riktigt, att dessa arbeten ävenledes bekostas av automobilskattemedel,
 och anstalten har redan vid olika tillfällen erhållit bidrag härtill
samt kommer även att, i den mån så blir behövligt, för framtiden begäia
bidrag härtill ur nämnda medel, avsedda för vetenskaplig forskning på
vägmaterialområdet.

Då statsrevisorerna nu framhålla såsom angeläget, att verksamheten pa
väglaboratoriet så anordnas, att icke härigenom kraven på statsunderstöd
till provningsanstalten ökas, kan sålunda från anstaltens sida framhållas,
att verksamheten redan från början ordnats i enlighet med vad statsrevisorerna
anse vara riktigt och att provningsanstalten sålunda lios statsrevisorerna
funnit stöd för de av anstalten tillämpade taxeberäkningarna.

Byggnadstekniska avdelningens arbete har, bland annat genom \ ägma -teriallaboratoriets inrättande, under de senaste åren kraftigt stegiats såväl
med avseende på inkomster för utförda uppdrag som även med avseende
på utgifterna för dessa uppdrags fullgörande. Skillnaden mellan avdelningens
utgifter och inkomster har härvid minskats, vilket även framgår
av nedanstående sammanställning.

För hela byggnadstekniska avdelningen.

I

Utgifter, inberäknat del i

Skillnad

Å r

Inkomster

provningsanstaltens

allmänna omkostnader

Kronor

| 1924—25

!

40,500

70,300

23,800

1925—26

64,780 j

85,060

20,280

1926—27

cirka 90,000 (beräknadeV;

cirka 105,000

cirka 15,000

152 —

I samband härmed må även erinras om, att statsverkets bidrag till provnmgsanstaltens
verksamhet i sin helhet minskats för varje år från och med
år 1922, vilket närmare framgår av tabeller i provningsanstaltens statförslag.

Det är tydligt, att de kostnader, som sålunda nedläggas på vägmaterialundersökningar
och utrustning härför vid provningsanstalten, äro mycket
små i jämförelse med de mycket stora summor, som årligen nedläggas på
byggande och underhåll av landets vägar och även äro ringa i jämförelse
med de inbesparingar, som åstadkommas genom dessa undersökningar och
provningar, ifall de i tillräcklig omfattning få fortsättas.

Av vad statens provningsanstalt anfört framgår sålunda,

att det av statsmakterna fattade beslutet om avsättande av viss procentdel
av automobilskattemedlen till understödjande av forsknings- och undersökningsarbeten
i hög grad måste bidraga till främjande av besparingar
vid byggnad och underhåll av allmänna vägar ävensom vid motor fordonstrafik,

att dessa penningmedel för sådana forskningar böra ökas i den mån penningutgifterna
för vägars anläggning och underhåll ökas och automobiltrafiken
stegras,

att de provningar och undersökningar, som hittills utförts vid provningsanstaltens
väglaboratorium, helt och hållet bekostats antingen av de
olika uppdragsgivarna eller också genom särskilda anslag från forskningsprocenten
av automobilskattemedlen, och

att verksamheten på vägmateriallaboratoriet redan från början och även
fortfarande så ordnats, att kraven på statsunderstöd till provningsanstalten
icke ökas genom laboratoriets inrättande.

Stockholm den 17 januari 1927.

Statens provningsanstalt.

J. Roos af Hjelmsäter.

Schlyter.

Bil. 3.

Svenska väginstitutet.

Grundat av kung), automobilklubben,

Stockholm.

Till kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Sedan kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 24 december
1926 anhållit, att svenska väginstitutet ville avgiva yttrande över
1926 års statsrevisorers uttalande beträffande sjätte huvudtiteln, § 42, i
den mån uttalandet berör väginstitutet, får väginstitutet1 härmed anföra
följande:

Statsrevisorerna anföra bland annat följande: »för egen del kunna revisorerna
icke undgå att hysa tvekan om lämpligheten av att på detta sätt
tillskapa en institution av offentlig karaktär, för vars uppehållande allt
framgent torde komma att erfordras betydande anslag av statsmedel.»

— 153 —

Tillkomsten av eu institution med ändamål att bedriva teknisk-ekonomisk
forskning i vägfrågan sammanhänger på det närmaste med den revolution
beträffande samfärdsmedlen, som motortrafikens genombrott
åstadkommit. Från det att under tiden före motortrafikens tillkomst anspråken
på de allmänna vägarna i vårt land kunnat ställas ganska låga,
ökas numera dessa anspråk för varje dag. Den 1 juli 1926 funnos i landet
över 110,000 st. motorfordon. Anskaffningskostnaden för dessa fordon
kan icke sättas lägre än 300 miljoner kronor. Under år 1925 importerades
cirka 19,500 motorfordon till ett värde av 43.5 miljoner kronor, inberäkna!
värdet av reservdelar, 190 miljoner liter bensin till 36.3 miljoner kronor
och bilgummi till 10.» miljoner kronor. Dessa siffror avse emellertid endast
värdet vid rikets gräns å de olika produkterna utan tillägg för tull,
skatter av olika slag, samt distributions- och handelsomkostnader. Försäljningsvärdet
av dessa produkter uppgår därför till betydligt större belopp
och till cirka 65 miljoner kronor för fordon, cirka 70 miljoner kronor
för bensin och cirka 25 miljoner kronor för bilgummi, eller till inalles
cirka 160 miljoner kronor. Härtill kommer kostnaden för importerade
motortillbehör av olika slag, för smörjmedel, för inom landet tillverkade
fordon och bilgummi, för reparationer ävensom för fordonens värdeminskning.
 Den totala driftkostnaden för motorfordonen, inberäkna! värdeminskningen,
 beräknas till minst 250 miljoner kronor per år. Härtill
komma personalkostnader om cirka 100 miljoner kronor per år. Oberäknat
kostnaden för själva väghållningen, 50 å 60 miljoner kronor, uppgår sålunda
för närvarande kostnaden för motortransporterna till 350 miljoner
kronor per år. Av dessa siffror framgår, huru ofantligt störa de belopp äro,
som numera utgivas för nyanskaffning, underhåll och drift av motorfordon.
 Ehuru motortrafiken å de svenska landsvägarna efter allt att döma
ännu befinner sig i sin barndom och med säkerhet kommer att kraftigt
ökas år från år, är dock värdet av landsvägstransporterna redan nu större
iin värdet av järnvägstransporterna. Denna omständighet torde bättre
än någon annan bevisa motortrafikens betydelse. Vid goda vägar med
under alla årstider fast och jämn vägbana erfordra motorfordonen avsevärt
mindre bensin och dylikt än vid dåliga vägar. Förbrukningen av
gummiringar blir också mindre. Vid goda vägar slitas dessutom fordonen
mycket mindre, så att dels reparationskostnaderna nedgå, dels fordonens
livslängd ökas. Dessa viktiga omständigheter torde ej alltid tillräckligt
beaktas. På grund av storleken av de belopp, som kostnaden för motorfordonens
anskaffning och drift numera representerar, betyder dock varje
besparing, även om den procentuellt är ringa, väldiga summor. Exempelvis
betyder en besparing i den totala driftkostnaden för motorfordonen,
personalkostnaderna oberäknade, av blott en procent en årlig vinst för
landets motortrafikanter av minst 2 7, miljoner kronor, och en motsvarande
besparing i enbart utgiften för bilgummi en årlig vinst av minst
1ji miljon kronor, (jämför 1 procent av bilskattemedlen till forskningsändamål).
 Då både motorfordon, gummi och drivmedel till fordonen till
allra största del importeras och kostnaden därför sålunda tynger landets
handelsbalans, böra besparingar av det slag, som här angivits, vara särskilt
välkomna. Härtill komma de besparingar vid själva väghållningen,
som kunna ernås vid ett tekniskt riktigt förfarande. Från det att tidigare
vägtrafikens krav kunde fyllas av grus- och makadamvägar av
enklaste slag med nödftorftigt underhåll, hava dels kraven på underhållet
stigit högst avsevärt, dels erfordras — och utföras — numera även å

i:>4 —

landsbygden vägar med eu beläggning ar- eu art och till en kostnad, soni
för blott några år sedan ansågos reserverade för huvudgatorna i större
städer. Ett oavlåtligt arbete pågår för att bringa vägbyggnads- och vägunderhålls
tekniken till den höjd, som fordras för att de dyrbara motorfordonen
skola kunna utnyttjas på det mest ekonomiska sätt. För att nå
detta mål måste inom vägtekniken liksom inom annan teknisk verksamhet
systematisk teknisk-ekonomisk forskning bedrivas till en omfattning,
som står i förhållande till de värden, som äro förbundna med verksamheten
och den utveckling, denna kan uppnå. För att åstadkomma ändamålsenlighet
och ekonomi vid anläggning och underhåll av vägar fordras sålunda
utexperimenterandet av för byggnad och underhåll praktiska och
ekonomiska vägtyper samt åtgärder för att göra sådana typer planmässigt
utnyttjade. Detta torde vara av särskild! betydelse i värt land, där
vägbyggnad och särskilt vägunderhåll självständigt verkställes genom
ett stort antal av varandra oberoende organ, vägstyrelserna, varvid ofta
metoder komma till användning, vilka icke äro de mest ändamålsenliga.
Det fordras vidare att olika slag av vägar undersökas och provas i förening
med lahoratorieprovning av de ingående materialens egenskaper
och med hänsyn till klimatiska och geologiska förhållanden i olika delar
av landbt. Fordonens konstruktion och i synnerhet deras inverkan på
vägarna med hänsyn till hastighet, hjultryck, ringarnas beskaffenhet och
dylikt måste studeras. De sålunda erhållna forskningsresultaten måste
systematiskt samlas och ordnas samt göras lätt tillgängliga och praktiskt
användbara för allmänheten. Efter all erfarenhet kan ett dylikt forskningsarbete,
 vilket ingår i svenska väginstitutets program, rätt bedrivet,
åt landets vägväsende och motor,trafikanter in bespara högst betydande belopp.
 Institutet vill här påpeka, att till institutet har från Kungl. Maj:t
för yttrande hänskjutits ärenden, innebärande direkta krav på utredningar
rörande vissa av här ovannämnda spörsmål. Dessa utredningar
kunna icke tillfredsställande verkställas utan särskilda forskningar. I flertalet,
 länder med välordnat vägväsende bedrives också ett forskningsarbete
i vägfrågan, antingen genom offentliga myndigheter eller genom
organisationer liknande svenska väginstitutet. Särskilt galler detta om
Förenta staterna, där motortrafiken utvecklats snabbast, och där man med
hänsyn till möjliga besparingar ansett sig böra med allmänna medel understödja
ett vägforsknings- och vägförsöksarbete av för oss knappt fattbar
omfattning. Ehuru rön av värde även för oss kunna dragas från det
utländska forskningsarbetet, kan dock eget arbete på intet sätt därigenom
undvaras, enär terräng, geologiska förhållanden, klimat samt trafikens art
ii ro säregna för varje land.

Då i Sverige ingen statens myndighet upptagit forskningsarbetet i vägfrågan
-och icke heller utan förstärkningar av sina arbetskrafter lär kunna
medhinna detsamma, har en ny institution, svenska väginstitutet, bildats
med forskningsarbete i vägfrågan till uppgift. Initiativet till bildandet
av ett vägiinstitut togs av kung!, automobilkluhben som representant fölen
stor del av den vägtrafikerande allmänheten. Anledningen till institutets
bildande låg, som redan nämnts, i det nya läge för vägväsendel,
som uppstått genom motorismens genombrott, samt den uppfattning hos
vägtrafikanterna, att vägforskning var nödvändig. Kungl. automobilklubben
har till utgången av år 1926 understött institutet med ett belopp
av 30,000 kronor. Från städer och väg styrelser och enskilda firmor bär
institutet intill nyssnämnda tid erhållit 20,000 kronor. Mot ett erhållet bi -

drag av bilskattemedel a 100,000 kronor, varav intill utgången av år 1926
förbrukats cirka 65,000 kronor, står sålunda ett bidrag från annat håll
av 50,000 kronor.

Erfarenheten har visat, att väginstitutets organisation är lyckligt funnen.
Enligt institutets av kung!, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskade
och godkända stadgar utses dess ordförande av chefen för kommunikationsdepartementet.
 De övriga 13 ledamöterna utses på följande sätt:

av kungl. automobilklubbens styrelse ................................ 5

av kung!, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen .......................... 1

av kungl. järnvägsstyrelsen .......................................... 1

av ingenjörsvetenskapsakademien .................................... 1

av statens provningsans t al t .......................................... 1

av svenska vägföreningen ............................................ 2

samt av svenska teknologföreningen ................................. 2.

Därigenom att ordföranden och två ledamöter ntses av statens myndigheter,
 torde de vägadministrativa synpunkterna blivit vill företrädda.
Bland de av kungl. automobilklubben utsedda ledamöterna finnas representanter
för bland annat vägstyrelser, de militära vägin.tressena, samt
handel och industri. Det vetenskapliga forskningsarbetet i allmänhet är
representerat genom ,den av ingenjörsvetenskapsakademien utsedde ledamoten
och vägmaterialprovningstekniken av den av statens provningsanstalt
utsedde ledamoten. Bland direktionsledamöterna finnas vidare vägkonsulenter
och andra vägingenjörer i skilda delar av landet ävensom vägentreprenörer.
 Genom denna sin allsidiga sammansättning kan institutet
tillgodogöra sig den främsta sakkunskap, som torde finnas att tillgå inom
landets vägväsende, ävensom det största intresse för detsamma» förbättring
och utveckling.

Därest det av väginstitutet bedrivna forskningsarbetet i stället skulle
bedrivas av ett statens ämbetsverk torde det kunna sättas i fråga, om det
skulle bliva möjligt att åstadkomma eu så allsidig behandling av ärendena
som inom väginstitutet, där samtliga vägintressen äi-o representerade. I
varje fall torde ett ämbetsverk icke kunna nå sitt mål utan mycken remissgång
och tidsutdräkt. Dessutom skulle säkerligen kostnaden bliva
högre och medelförvaltningen mera tungrodd än vid det under fria former
arbetande väginstitutet. Då den stela ämbetsorganisationen blott
föga torde lämpa sig för forskningsarbete, lär det vara en stol- fördel för
statsmakterna, att forskningsarbetet, vilket enligt väginstitutets åsikt icke
kan fördröjas utan skada för landets vägväsende och vägtrafik, handhaves
av ett organ med väginstitutets sammansättning.

Vid den tid, våren 1923, då väginstitutet bildades som kungl. automobilklubbens
väginstifut, både den särskilda automobilbeskattningen nyss börjat
tillämpas. Sedan kännedom vunnits om den verkliga storleken av
■den särskilda börda, som sålunda av statsmakterna lagts på vägtrafikantema,
 bär hos såväl representanter för de direkta väghållarna — städer
och vägstyrelser — som för trafikantsammanslutningar den uppfattning
uppstått, att ett forskningsarbete i vägfrågan i första hand bör bestridas
med just de medel, som av statsmakterna uttagas från vägtraflanterna.
I enlighet med denna uppfattning hava statsmakterna vid automobilskatteförordningens
tillkomst medgivit att viss del av medlen finge användas
för forskningsändamål, ett beslut, som bekräftats vid förordningens
ändring år 1926.

Beträffande storleken in- de medel, som enligt väginstitutets uppfattning

— 156 —

med ekonomiskt berättigande böra anslås till forskningsändamål, är det
utan tvivel riktigt vad statsrevisorerna framhålla, att de för forskningsändamål
tillgängliga medlen stegrats utöver vad som tidigare torde hava
förutsatts. Samtidigt har dock, i och med vägtrafikens enorma och av
ingen förutsedda tillväxt, området för forskningar högst väsentligt utvidgats,
 och kravet på medel för detsammas bedrivande i motsvarande grad
ökats. Ehuru ett forskningsarbete alltid måste läggas på lång sikt, kräver
trafikens snabba tillväxt snart avgörande i viktiga vägtekniska frågor.
Detta har haft till följd ett nödvändigt påskyndande av arbetet med motsvarande
ökning av kostnaden. En av viiginstitutet i samarbete med statens
provningsanstalt och Sveriges geologiska undersökning påbörjad undersökning
av landets sten- och grusförekomsters liimplighet för vägändamål
kräver för sitt fullföljande avsevärda belopp, likaledes de i samarbete
med nyssnämnda myndigheter påbörjade undersökningarna rörande frostens
skadliga inverkan på vägar och medlen för dess förebyggande. En
annan stor utgiftspost vid forskningsarbetet utgör åstadkommandet av
s. k. provvägar för ^experimenterande av för byggnad och underhåll
praktiska och ekonomiska vägtyper. Väginstitutet vill här erinra om, att
institutet vid provvägsarbetet till en början ej ansåg sig böra undersöka
andra vägar än sådana, som utförts av grus eller makadam, men att motorismens
och vägteknikens snabba utveckling gjort det nödvändigt att så
snart som möjligt få undersökt även de för svenska förhållanden lämpligaste
s. k. varaktiga beläggningar av gatsten, betong, bituminösa ämnen
(asfalt) och dylikt. Som bekant råder mycket stor meningsskiljaktighet
just rörande den för våra förhållanden lämpligaste vägbeläggningen.
Provvägar, där flera beläggningar utföras i följd efter varandra, anläggas
i samråd med vissa vägstyrelser och ingå såsom ett led i det allmänna
vägnätet. För att åstadkomma provvägar är det i de allra flesta fall nödvändigt,
 att vägdistrikten till provvägarnas anläggning erhålla större anslag
av bilskattemedel än vad som i regel brukar utgå till förbättring och
anläggning av vägar. Det ligger nämligen i sakens natur att extra utgifter
vid anläggningen av en provväg ej kunna undgås. Dylika extra tillskott
synas lämpligen böra utgå av anslaget till forskningsändamål. Ehuru
väginstitutet självfallet söker nå sina mål med minsta möjliga penningeutlägg,
 kan dock, på grund av uppgiftens storlek, behovet av anslag bliva
betydande, ehuru, som ovan nämnts, mycket ringa i jämförelse med den
besparing, som kan ernås.

På grund av vad som ovan anförts, vill svenska väginstitutet framhålla,

att ett gott vägväsende medför så vittgående ekonomiska fördelar för
landet, att det är berättigat att anslå betydande belopp till forskningsändamål
i vägfrågan,

att i ett land, där väghållningen i allt större utsträckning bestrides genom
en särskild skatt på vägtrafikanterna, bör också forskningsarbetet bekostas
genom de medel, som på så sätt influtit, samt

att svenska väginstitutets organisation gör institutet väl skickat att
handhava forskningsarbetet.

I beslutet rörande denna skrivelse hava deltagit följande direktionsledamöter:
kommerserådet A. F. Enström, civilingenjörerna F. Egnell och E.
Hedström, greve Cl. von Rosen, direktören E. Salmson, samt civilingenjörerna
G. Traneus och E. P. Wretlind.

Stockholm den 8 januari 1927.

Axel F. Enström.

Einar Nordendahl.

— 157 —

Länsstyrelsens i Stockholms
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 anmodad avgiva utlåtande i
anledning av statsrevisorernas uttalande i fråga om automobilbesiktningsväsendet
får länsstyrelsen anföra följande.

Statsrevisorerna hava till en början berört den allmänna obligatoriska
besiktningen av motorfordon, vilken företages i samband med den första
registreringen. Denna besiktning har, såsom revisorerna framhållit, sin egentliga
betydelse såsom grundval för registreringen och torde ur trafiksäkerhetssynpunkt
äga underordnat värde. Med hänsyn härtill och då besiktningsförfarandet
är förenat med såväl kostnad som besvär för allmänheten, bör
en inskränkning i samma förfarande äga rum, därest så kan ske, utan att
riktigheten av de uppgifter, som skola införas i automobilregistret, äventyras.
De flesta i handeln förekommande automobilerna torde hänföra sig till vissa
standard-typer. Då alla till samma standard-typ hörande äro i allt väsentligt
lika, synes det vara tillräckligt, att besiktning äger rum å en av dem och
att de uppgifter, som därvid erhållas, godtagas jämväl för de övriga. För
registrering av en automobil skulle sålunda, därest besiktning av annan
automobil av samma typ ägt rum, endast erfordras ingivande av avskrift
av det beträffande den besiktigade automobilen utfärdade besiktningsinstrumentet
jämte intyg, utfärdat under straffansvar, av vederbörande tillverkare
eller försäljare, att de båda automobilerna äro i allt väsentligt lika. Det är
otvivelaktigt, att en dylik inskränkning i besiktningsförfarandet skulle
medföra en stor lättnad för allmänheten. Efterbesiktning torde fortfarande
vara nödvändig, så snart ändring skett i förhållande, varom inskrivning i
automobilregistret skett. Ur trafiksäkerhetssynpunkt bör likaledes efterbesiktning
av trafikbilar bibehållas.

Då svårighet icke mött och ej heller torde komma att möta för erhållande i
Stockholms län av kompetenta besiktningsmän, har länsstyrelsen ingen anledning
att ingå på vad statsrevisorerna anfört rörande besiktningsmännens
kompetens.

Statsrevisorerna hava vidare fäst uppmärksamheten på den frihet, som
enligt gällande författningsbestämmelser i viss utsträckning är allmänheten
medgiven i fråga om valet av besiktningsman vid avläggande av prov för
körkorts erhållande, och ifrågasatt, huruvida icke ytterligare inskränkningar
av denna valfrihet kunna vara påkallade. Länsstyrelsen vill livligt förorda
dylika inskränkningar, vartill länsstyrelsen har särskild anledning, då länsstyrelsen
haft mindre goda erfarenheter av den rådande valfriheten. Givetvis
är det av vikt i ett län som Stockholms med den här rådande livliga trafiken,
 att en grundlig, efter trafikförhållandena anpassad prövning äger rum
av personer, som hava för avsikt att föra automobil inom länet. De av
besiktningsmännen i länet företagna prövningarna äga jämväl rum med
iakttagande härav. Länsstyrelsen skulle anse det vara till stor fördel för
länet, om sådana bestämmelser utfärdades, att prövning icke finge annat än
i undantagsfall äga rum i län, där det kan tänkas, att prövningen anpassas
efter trafikförhållanden, som äro lättare än de i Stockholms län rådande.
Länsstyrelsen vill därför föreslå, att mantalsskrivningsorten i detta fall blir

— 158 —

avgörande med det enda undantag, att en person, som icke endast tillfälligtvis
vistas inom ett län, må vara berättigad att inför besiktningsman i detta
län undergå prövning, därest han, såsom elev vid körskola eller på annat
sätt, som kan godkännas, erhållit hela sin utbildning, såväl den teoretiska
som den praktiska, inom sagda län.

I fråga om den inkomst, som åtnjutits av de för Stockholms stad och län
gemensamma besiktningsmännen, hava statsrevisorerna gjort viss erinran.
Erforderlig rättelse torde kunna vinnas genom meddelande av föreskrift, att
nämnda inkomst skall i det hänseende, som angives i § 9 kungl. instruktionen
för besiktningsmän för motorfordon, betraktas såsom härfluten från
ett och samma uppdrag. De därav berörda besiktningsmännen skulle därvid
hava att verkställa den i § 10 samma instruktion omförmälda leverering
av avgifter till överståthållarämbetet.

Slutligen hava statsrevisorerna framhållit, att de funne de grunder, efter
vilka besiktningsmännens arvode för närvarande beräknades, leda till resultat,
som i allmänhet för dessa ställde sig mer än skäligt gynnsamma. Därest
den inskränkning i besiktningsförfarandet, som länsstyrelsen här ovan
ifrågasatt, vinner avseende, torde en avsevärd reducering av dessa arvoden
komma att äga rum och därigenom det anmärkta förhållandet undanröjas.

Stockholm å landskansliet den 10 januari 1927.

Underdånigst:

NILS EDEN.

A. M. BECKIUS.

Länsstyrelsens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, Si 43.

Till Konungen.

Eders Kungl. Maj:t har genom nådig remissresolution den 17 december
1926, vilken resolution den 23 december 1926 kommit befallningshavanden
till hända, anbefallt befallningshavanden att skyndsamt och senast den 11
januari 1927 avgiva utlåtande över en med överskriften »§ 43» betecknad
handling, vilken befallningshavanden funnit utgöra ett utdrag av statsrevisorernas
senast avgivna berättelse i vad angår automobilbesiktningsväsendet.

Den för remissens besvarande anslagna tiden medgiver icke något närmare
ingående på statsrevisorernas uttalanden. Befallningshavanden kan emellertid,
under hänvisning till vad i skrivelse den 8 februari 1926 till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet av länsstyrelsen anförts, förorda
revision av gällande bestämmelser om besiktning och om besiktningsmännens
arvoden.

Uppsala slott i landskansliet den 8 januari 1927.

RICHARD BRINK.

Underdånigst:

HJ. L. HAMMARSKJÖLD.

— 159 —

Länsstyrelsens i Södermanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande, del 1, sid. 74, 4il.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 anbefalld avgiva utlåtande i
anledning av statsrevisorernas uttalande rörande automobilbesiktningsväsendet
får Eders Kungl. Ma.j:ts befallningshavande i underdånighet anföra
följande.

Besiktning av varje fordon av viss standardtyp torde ur trafiksäkerhetssynpunkt
ej vara erforderlig. Hos viss central myndighet, t. ex. statens
provningsanstalt, torde efter framställning av tillverkare eller försäljare
kunna genom särskild därtill förordnad sakkunnig person verkställas prov
till utrönande av huruvida fordon av visst märke uppfyller vederbörliga
bestämmelser, samt efter kontroll av uppgifter om vikt och hjultryck utfärdas
besiktningsinstrument för fordon av detta märke, upptagande alla för
registrering och beskattning nödiga uppgifter. Provningsanstalten skulle
därefter kunna godkänna denna typ för trafik inom riket och avsända meddelande
härom jämte avskrift av besiktningsinstrumentet till samtliga registreringsmyndiglieter.
 För erhållande av igenkänningsmärke torde då hos dessa
myndigheter endast behöva företes köpehandling angående fordonet, angivande
dess motor- och, i förekommande fall, chassinummer. Mod hänsyn till från
provningsanstalten inkommet besiktningsinstrument torde i registret ej behöva
införas andra uppgifter om fordonet än typ, användning (personeller
lastvagn), motor- och chassinummer samt skattevikt. Bevis om inregistreringen
kunde äsättas köpehandlingen. Därest ansökan om inregistrering
skulle göras beträffande nytt fordon av typ, som ännu icke godkänts
av provningsanstalten, torde dock besiktning i nu gällande ordning erfordras.
 Efter inregistrering möjligen verkställda ändringar av motorfordonets
beskaffenhet av sådant slag, att uppgifterna om detsamma icke överensstämma
med de i besiktningsinstrumentet för typen i fråga upptagna eller
i registret införda, torde endast behöva anmälas till registret.

Nuvarande testämmelser om efterbesiktning av s. k. trafikbilar torde
emellertid böra bibehållas. Även om efterbesiktningen ej utgör garanti för
att en automobil äger full trafiksäkerhet, bör besiktningsmannen med sin
erfarenhet dock kunna rikta sin uppmärksamhet pa sådana delar av automobilen,
 som han vet vara mest utsatta för slitning eller vilkas fullgoda
beskaffenhet utgör den viktigaste betingelsen för en dylik säkerhet. Även
är det av vikt, att personomnibusar underkastas årlig undersökning, huruvida
de beträffande karosseriets beskaffenhet samt säkerhetsanordningar uppfylla
givna bestämmelser. För att göra besiktningen mera effektiv än för
närvarande synes vara fallet böra utfärdas närmare bestämmelser om vad
vid densamma skall undersökas.

Prövning av automobil förare torde böra ske i samma ordning som hittills.

Att stora krav på besiktningsmannens kompetens och samvetsgrannhet,
särskilt då det gäller att utröna aspiranters för körkort duglighet och lämplighet,
 böra vidhållas, är tydligt. Besiktningsmännens verksamhet borde
lokalt begränsas, så att de ej ägde rättighet verkställa besiktningar eller
utfärda kompetensbevis för erhållande av körkort åt andra än dem, som

— 160 —

vore bosatta inom deras verksamhetsområde. Dock torde undantag härifrån
på grund av särskilda omständigheter böra få av länsstyrelse beviljas.

Därest fordran å besiktning av nya fordon komme att i huvudsak bortfalla,
 torde besiktningsmännens arvoden komma att i rätt avsevärd grad
minskas. Enligt verkställd beräkning skulle arvodena åt besiktningsmännen
här i länet under år 1926 hava minskats med omkring 9,000 kronor. Stadgade
avgifter för besiktning och för prövning av förares kompetens torde
emellertid icke stå i riktigt förhållande till varandra, i det arbetet för
kompetensprövning i allmänhet torde vara mera omfattande och tidskrävande
än ifråga om besiktning. Lämpligen torde därför avgiften för besiktning
böra nedsättas till 10 kronor. Besiktningsmännens inkomster torde
emellertid icke alltid inskränka sig till de belopp, som framgå av deras avgivna
redogörelser. Åtskilliga bestämmelser hava av länsstyrelserna utfärdats
beträffande den yrkesmässiga automobiltratiken t. ex. beträffande personomnibusar,
 lastvagnar, som skola användas i persontrafik, väglängdmätare
etc. Bevis om att dessa bestämmelser uppfyllas torde av länsstyrelserna i
erforderliga fall fordras för automobilens godkännande i yrkesmässig trafik.
För att överhuvudtaget godkänna en automobil i dylik trafik fordrar härvarande
länsstyrelse intyg från besiktningsman, att automobilen är lämplig
för sådan trafik. Någon taxa för de avgifter, besiktningsmännen betinga
sig för utfärdande av dylika intyg, finnes ej. Det torde böra fastställas ett
belopp, som dylika av besiktningsman utfärdade intyg ej få överstiga.
Slutligen torde i instruktionen för besiktningsmän böra bestämmas, att besiktningsman
viss kortare tid varje dag skall vara att anträffa i sin bostad
för angelägenheter, som höra till hans verksamhet.

Nyköping i landskansliet den 10 januari 1927.

Underdånigst:

L. REUTERSKIÖLD.

EMIL GUSTAFSSON.

Länsstyrelsens i Östergötlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

I nådig remiss av den 17 december 1926 har det blivit Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande anbefallt att avgiva utlåtande med anledning av
vad statsrevisorerna framhållit rörande automobilbesiktningsväsendet.

Statsrevisorerna ha till att börja med gjort gällande, att de obligatoriska
besiktningar motorfordon för det närvarande äro underkastade hava sin
egentliga betydelse såsom grundval för registreringen, men att de ur trafiksäkerhetssynpunkt
vore av underordnat värde och att desamma i sin nuvarande
utformning innebure en i förhållande till effektiviteten allt för
stor omgång. Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningsha van des uppfattning
torde en ur trafiksäkerhetssynpunkt betryggande besiktning av motorfordon
knappast vara möjlig att åstadkomma och ifrågasätter Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande jämväl, huruvida dylika besiktningar äro av så särdeles
stor betydelse. I de fall, då trafikolyckor förorsakas av motorfordon, torde

161 —

orsaken till olyckan i första hand böra sökas hos föraren, vilken kan hava
låtit komma sig till last vårdslös körning eller dylikt eller ock underlåtit
att tillse, det fordonet i alla avseenden varit funktionsdugligt, men mycket
sällan lärer olyckan hava varit beroende på något sådant konstruktionsfel
hos fordonet, som kunnat upptäckas vid en första besiktning eller en efterbesiktning.
 Enligt gällande föreskrifter skall emellertid vid första besiktning
efterses, att motorfordonet i alla avseenden överensstämmer med bestämmelserna
i samma förordning, och måste således besiktningsmannen
därvid ägna sin uppmärksamhet jämväl åt frågor, vilka äga betydelse för
trafiksäkerheten. Denna första besiktning lärer i allt fall icke kunna undvaras
och det synes ej heller vara lämpligt avstå från den fordringen, att
automobilens eller motorcykelns överensstämmelse med gällande förordning
därvid skall kontrolleras. Återstå således de årligen återkommande besiktningarna
å yrkesfordon, vilka besiktningar dock måste äga en viss betydelse
för övervakande av det skick, i vilket dylika fordon tillhandahållas
allmänheten. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tror för sin del därför
tillräckliga skäl icke föreligga att företaga någon rubbning i gällande
föreskrifter rörande verkställandet av besiktningar.

Vidare hava statsrevisorerna anmärkt därpå, att till automobilbesiktningsmän
utses personer utan någon mera omfattande teknisk specialutbildning.
Anledningen härtill kan vara den att tillgång till dylik, för uppdraget
lämplig, tekniskt utbildad och på området erfaren person, vilken kan ägna
tillräcklig tid åt uppdraget i fråga, knappast alltid förefinnes. Inom Östergötlands
län äro av de sex besiktningsmännen fyra ingenjörer och två officerare
eller f. d. officerare. Det förefaller under närvarande förhållanden
knappast riktigt att från uppdrag av ifrågavarande beskaffenhet utestänga
personer av sistnämnda kategori, men synes dock lämpligt, att skärpta krav
uppställas med avseende å besiktningsmännens kompetens och sättet för
styrkande av densamma.

Beträffande statsrevisorernas önskemål om begränsning av den frihet, som
vid prövningar enligt motorförordningen nu äger rum med avseende å rätten
att anlita den besiktningsman inom länet varje sökande helst önskar, delar
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande fullständigt revisorernas uppfattning.
 Det har inom länet icke saknats anledning till antagande, att besiktningsman,
 som fått rykte om sig för mindre stränghet vid prövningarna,
haft nämnda omständighet att åtminstone i någon mån tacka för ökning
av sin kundkrets. Det lär även hava förekommit, att person, som vid prövning
för en besiktningsman blivit underkänd, sedermera för förnyad prövning
vänt sig till besiktningsman å annan ort och av denne blivit godkänd.
 För motverkande av missförhållanden av antydd art synes annan
utväg knappast stå öppen än att åt varje besiktningsman anvisas ett bestämt
distrikt, utom vilket han icke må sträcka sin verksamhet. I fråga
om uppsikten av körskolor i länet har en dylik distriktsindelning av länsstyrelsen
verkställts.

Beträffande storleken av besiktningsavgifterna vill länsstyrelsen framhålla,
 att utredningen från Östergötlands län knappast giver vid handen att
besiktningsmännen, av vilka en ägnar sig åt besiktningsmannaskapet såsom
huvudsaklig näring, genom uppdraget tillföras inkomster, som må anses
oskäliga varken i och för sig eller i förhållande till det arbete, som av dem
utföres, detta givetvis under förutsättning att besiktningar och prov verkställas
i enlighet med givna föreskrifter och med tillbörlig noggrannhet.
De åberopade siffrorna äro dock icke ägnade att bibringa någon fullständig
11 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1926. III.

— 162 —

uppfattning om storleken av de ur besiktningsmannaskapet härflytande inkomster.
 Desamma upptaga nämligen endast avgifter, som åsyftas i § 54
motorförordningen, och således icke arvoden för tillsyn av körskolor (maximum
i Östergötlands län 1,000 kronor för samtliga under besiktningsmans
tillsyn stående skolor) och ej heller gottgörelse för undersökning rörande
automobils lämplighet för yrkesmässig trafik, vare sig denna undersökning
verkställes i samband med första besiktning eller såsom fristående förrättning.
 Inom Östergötlands län har för varje dylik förrättning i allmänhet
plägat lämnas en ersättning av 15 kronor, men lär denna gottgörelse numera
hava nedsatts till 5 kronor, då undersökningen äger rum i samband,
med första besiktning. Det torde böra tagas i övervägande, att viss taxa
för dylika undersökningar fastställes, och att bestämmelse härom införes i
motorförordningens § 54.

Linköpings slott i landskansli den 7 januari 1927.

Underdånigst:

ERIC TROLLE.

V. von der I.ANC.KKN.

Länsstyrelsens i Jönköpings
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 74, & 43-

Till Konungen.

1 nådig remissresolution den 17 innevarande månad har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande anbefallts avgiva utlåtande över statsrevisorernas
anmärkningar och förslag rörande vissa bestämmelser om automobilbesiktningsväsendet.

Med anledning härav får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anföra
följande:

Nu gällande bestämmelser rörande automobilbesiktningsväsendet äro, såsom
statsrevisorerna framhållit, i behov av revision. Ifrågasättas kan sålunda,
om icke besiktning av nya automobiler helt och hållet kan slopas och ersättas
med viktsuppgift till automobilregistret, ty ingen automobiltillverkare lärer
väl utsläppa felaktiga vagnar i marknaden, då i så fall fabrikatet snart
skulle komma i misskredit, och i allt fall är den undersökning, som automobilbesiktningsmännen
företaga å nya vagnar, ofta helt ytlig.

I fråga om besiktningsmännens arvoden och behörighet att verkställa förrättningar
äro förändrade bestämmelser önskvärda i syfte, att besiktningsmännens
i många fall alltför stora inkomster nedbringas till mera skäliga
belopp samt att allmänhetens rätt att vända sig till ett flertal besiktningsmän
inskränkas. Beträffande besiktningsmännens ersättning kan dock ifrågasättas,
 om icke denna borde utgå i form av fast lön till olika belopp å olika
platser med skyldighet för besiktningsmännen att inleverera alla av dem
vid förrättningarna uttagna avgifter till statsverket. Om detta genomfördes,
bleve bestämmelserna om allmänhetens rätt att vända sig till ett flertal
besiktningsmän ej i så stort behov av ändring. Besiktningsmannen hade
då ej intresse att så att säga draga till sig kunder.

— 163 —

Vad besiktningsväsendet över huvud taget angår, synes det Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande kunna starkt ifrågasättas, huruvida detta i den
form, detsamma nu fungerar, är av något större värde. Att en trafikautomobil
en gång om året inställes för efterbesiktning kan uppenbarligen icke
innebära någon större garanti för trafiksäkerheten. Enligt Eders Kungl.
Majds befallningshavandes uppfattning skulle ett vida bättre resultat ernås,
därest den så kallade efterbesiktningen slopades och ersattas av en ständigt
under året fortlöpande kontroll från besiktningsmännens sida över trafikbilarna.
 Som förhållandet nu är, har man icke någon som helst kontroll
över att icke en automobil, som är behäftad med fel, under långa tider av
året ändock går i trafik.

Eders Kungl. Majds befallningshavande får allstå för sin del tillstyrka,
att utredning företages rörande revision av bestämmelserna angående automobilbesiktningsväsendet
och en del därmed sammanhängande förhållanden.

Jönköping i landskansliet den 31 december 1926.

Underdånigst:

CARL MALMROTH.

.1. W. SPENS.

Länsstyrelsens i Kronobergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har länsstyrelsen anbefallts att
avgiva underdånigt utlåtande i anledning av riksdagens revisorers erinringar
i avseende å automobilbesiktningsväsendet; och får i anledning härav länsstyrelsen,
 som i ärendet infordrat yttrande av tillförordnade automobil besiktningsmannen
Y. Bergström i Växjö, med överlämnande av detta yttrande
för egen del underdånigst anföra följande.

Såsom besiktningsmän för motorfordon äro här anställda i Ljungby ingenjören
Elow Almin, vilken till huvudsaklig del är upptagen av besiktningsmansuppdraget,
 samt i Växjö, där besiktningsmannagöromålen bereda innehavaren
full sysselsättning, civilingenjören Birger Norlin och såsom vikarie
för Norlin under denne beviljad ledighet civilingenjören Yngve Bergström.
Samtliga dessa hava erhållit teknisk specialutbildning. Det synes länsstyrelsen
också angeläget, att de personer, vilka anförtros besiktningsmanssyssla,
 äro för dylikt uppdrag i alla avseenden väl kvalificerade, och det är
givetvis därför av synnerlig vikt, att sysslan tillförsäkrar innehavaren sådan
inkomst, att densamma kan locka även väl kvalificerade sökande. Här anställda
besiktningsmäns inkomst av besiktningsmansbefattningarna torde
näppeligen kunna anses oskäligt höga. Några åtgärder för länets vidkommande
i syfte att nedbringa de med sådan syssla förenade inkomster synas
alltså icke påkallade.

I likhet med riksdagens revisorer och ur av dem antydda synpunkter
anser länsstyrelsen däremot kunna ifrågasättas, huruvida ej den frihet, som
enligt gällande bestämmelser är allmänheten medgiven i fråga om valet av

— 164 —

besiktningsman, bör ytterligare begränsas därhän, att prov för erhållande
av körkort ej må utan särskilt tillstånd av vederbörande länsstyrelse avläggas
annat än för besiktningsman i den ort, där vederbörande sökande är
bosatt. Därest en dylik ändring komme till stånd, borde i samband därmed
en uppdelning av länen i besiktningsmannadistrikt verkställas, varmed
även i vissa fall en jämnare fördelning av besiktningsmännens inkomster
skulle kunna ernås.

Växjö, i landskansliet, den 4 januari 1927.

Underdånigst:

A. BESKOW.

STEN LILJA.

Bil.

Till länsstyrelsen i Kronobergs län.

Med anledning av länsstyrelsens resolution D. A. 1926 nr 74 av den 22
december 1926 får jag härmed avgiva följande yttrande:

Beträffande besiktningen.

Alla bilar besiktigas lika noggrant, vare sig de äro nya eller begagnade,
dock att anmärkningarna äro färre på de förra än på de senare, varför
besiktningen av en ny bil visserligen tager mindre tid i anspråk, men kompenseras
denna av beräkningen för angivande av max.-belastning, tjänsteoch
skattevikter, största hjultryck o. s. v. i synnerhet för lastbilar, utskrivande
och expedition av besiktningsinstrument, inskrivande i journal o. s. v.
På gamla bilar däremot äro på grund av nedslitning av de rörliga delarna
anmärkningarna i legio och besiktningen både tidsödande och krävande,
och tillkommer utskrivande och expedition av efterbesiktningsinstrument,
införande i journaler o. s. v. även här.

Av efterbesiktigade bilar är det endast ungefär 5 procent, som godkännas
första gången, och de övriga kunna besiktigas ända upp till 3 å 4 gånger
innan de godkännas. Avgiften för alla dessa »efterbesiktningar» göras dock
mot en total summa av 15 kronor.

Analyserande undersökningar av materialet bit för bit genom demontering,
 provbelastning, utmattningsprov o. s. v. för upptäckande av felaktigheter
i godset skulle ställa sig allt för dyrbart och tidsödande för vederbörande
för att kunna realiseras, och skulle detta tillvägagångssätt för övrigt
vara alldeles felaktigt, då de verkliga och uppträdande påkänningarna ej
alltid konstrueras lika bra i ett provrum, som på den plats de förekomma
i praktiken. En tekniskt bildad besiktningsman kan dessutom alltid vid
körning av fordonet framtvinga abnorma påkänningar på styrinrättning,
lager, spindelbultar, bromssystem o. s. v., tillräckliga för utrönande av eventuella
fabrikationsfel.

De vanligaste anmärkningar mot nya bilar äro dock monteringsfel, och
dessa kan man aldrig vara garderad mot vid en eventuell »typbesiktning»,
och torde risken med detta förfaringssätt ur trafiksäkerhetssynpunkt ligga i
öppen dag.

I det tillstånd, som bilar i allmänhet uppvisas i och på grund av den
trafikökning, som skett under de två senaste åren, äro de former, som ligga
till grund för besiktningar av motorfordon, och som tillämpas med litet

— 165

skärpa i fordringarna fullt berättigade och ur trafiksäkerhetssynpunkt fullt
tillförlitliga, och kunna besiktningar för närvarande ej tillmätas ett underordnat
värde.

Beträffande körkort.

Vid examinering av körkortsaspiranter tages, jämförd med besiktningar,
besiktningsmannens tid än mer i anspråk, under det arbetet fordrar kvalitativt
lika mycket, (även här tillkommer utskrivandet av »bevis», införande
i journaler, expedition o. s. v.), varför den fastställda avgiften, som erlägges
för en sådan förrättning, lämpligen torde höjas. Högsta antalet examinander
på en gång skulle däremot minskas från 5 till 3.

Beträffande antalet totala förrättningar under vanlig kontorstid kunna
dessa omöjligt överstiga 12 per dag, och de omförmälda 25 stycken torde
grunda sig på vilseledande uppgifter från efterbesiktningsinstrument med
gemensam datum, ity att nämnda besiktningar avslutats för godkännande
samtidigt, men därmed är inte sagt, att det förrättats fullständig besiktning
den dagen.

Dessutom har ju besiktningsmannen för motorfordon att utan särskild
ersättning avgiva yttranden över resolutioner, remisshandlingar o. s. v. från
respektive länsstyrelser, att av egna medel bestrida kontorslokaler, personal,
material, trycksaker o. s. v„ förlust i arbetsförtjänst vid eventuell sjukdom
etc., förutom den risk till liv och lem, som han utsätter sig för vid provkörning
och prövning av förare i trafiken.

En besiktningsmannasyssla, av vad slag det vara må, är för övrigt alltid
av övervägande kvalitativ och ej kvantitativ natur.

Besiktningsmannayrket kräver dessutom en mans arbete och tager hans
tid fullständigt i anspråk, varför den ej torde kunna upprätthållas som
bisyssla.

Växjö den 2 januari 1927.

Y. Bergström.

t. f. besiktningsman för motorfordon.

Länsstyrelsens i Kalmar län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsens utlåtande infordrats med anledning av vad 1926 års
statsrevisorer i sin berättelse anfört rörande automobilbesiktningsväsendet, får
länsstyrelsen, som ansett sig böra lämna länets automobilbesiktningsmän tillfälle
att yttra sig i ärendet, med överlämnande av ett av dessa avgivet yttrande
för egen del i underdånighet anföra följande.

Statsrevisorerna hava till en början ifrågasatt, huruvida ej den obligatoriska
besiktningen av motorfordon, vilken uppenbarligen hade sin egentliga
betydelse såsom grundval för registreringen och ur trafiksäkerhetssynpunkt
finge tillmätas ett tämligen underordnat värde, kunde sägas innebära en i
förhållande till effektiviteten alltför stor omgång. Enligt gällande författning
skall emellertid vid första besiktningen noga efterses, att fordonet i
alla avseenden överensstämmer med bestämmelserna i författningen och så -

lunda maste besiktningsmannen jämväl ägna sin uppmärksamhet åt, att fordonet
ur trafiksäkerhetssynpunkt erbjuder betryggande garantier. Enligt
länsstyrelsens mening kan denna första besiktning icke undvaras och än
mindre de årligen återkommande besiktningarna å yrkesfordonen, som torde
vara nödvändiga för övervakande av det skick, i vilket fordonen tillhandahållas
allmänheten. Länsstyrelsen finner sig därför ej kunna tillstyrka
någon ändring i bestämmelserna rörande verkställande av besiktningar å
motorfordon.

Vidare hava statsrevisorerna betecknat såsom anmärkningsvärt, att endast
ett begränsat antal av de nuvarande besiktningsmännen erhållit en mera
omfattande teknisk specialutbildning, I anledning härav vill länsstyrelsen
meddela, att av de fyra besiktningsmännen inom detta län äro tre utbildade
ingenjörer och den fjärde har genom mångårigt sysslande såsom mekaniker
inom motorväsendet förvärvat sig en ingående kännedom om detsamma.
Det synes länsstyrelsen knappast rättvist att från förordnanden såsom besiktningsmän
utestänga personer, som hittills skött detta uppdrag utan anmärkning,
 enbart av den anledningen att de ej avlagt vissa tekniska examina. I
den mån vakanser inträffa, torde emellertid länsstyrelserna ej underlåta att
uppställa skärpta krav på besiktningsmännens kompetens.

Beträffande statsrevisorernas uttalade önskemål om ytterligare inskränkningar
av den nuvarande valfriheten mellan olika besiktningsmän delar länsstyrelsen
tillfullo den av revisorerna härvidlag uttalade uppfattning, att åt
varje besiktningsman bör anvisas ett bestämt distrikt till förekommande av
att en aspirant, som blivit underkänd av en besiktningsman, kan vända sig
till en annan, som anses vara mindre sträng. Länsstyrelsen vill emellertid
anmärka, att länsstyrelsen begagnat sig av den i 3 § av förordningen om
motorfordon medgivna rätten att uppdela göromålen mellan besiktningsmännen
i länet genom att tilldela dem vissa områden, men synes, som sagt,
lämpligt, att i förordningen uttryckligen stadgas, att besiktningsman ej får
sträcka sin verksamhet utom det åt honom anvisade område.

Vidkommande slutligen frågan om storleken av besiktningsavgifterna och
besiktningsmännens därav härflytande inkomster framgår av den remissakten
bifogade redogörelsen, att inom detta län besiktningsmännens arvoden icke
kunna anses hava uppgått till oskäliga belopp. Då så emellertid kan anses
hava varit fallet inom de största städerna, har länsstyrelsen ej något att
erinra emot att det nu stadgade maximibeloppet, 16,000 kronor, som besiktningsman
utan avdrag äger uppbära, nedsättes exempelvis till 13,000 kronor.
Möjligen torde därjämte, såsom besiktningsmännen i detta län själva framhållit,
 arvodet för den första besiktningen av ett motorfordon kunna något
nedsättas.

Kalmar i landskansli den 11 januari 1927.

Underdånigst:

JOHN FALK.

K. T. LIDM AX.

Bil.

Till länsstyrelsen i Kalmar län.

Med anledning från länsstyrelsen till besiktningsman Folke Sundberg i
Kalmar remitterad skrivelse få undertecknade samtliga besiktningsmän i
Kalmar län härmed vördsamt överlämna nedanstående gemensamma yttrande.

— 167 —

Beträffande den första besiktningen av en automobil kan nog vara motiverat
att densamma utföres mot ett lägre arvode, då vid detta tillfälle givetvis
vagnarna böra vara fullt trafikmässiga och utan fel, varför en så ingående
provning som vid efterbesiktning ej är erforderlig.

Emellertid måste dock denna besiktning försiggå, då den är nödvändig för
att verifiera de uppgifter angående vagnens identitet och skattevikt, efter
vilken länsstyrelsen har att debitera automobilskatten.

Detta gäller generellt om personvagnar. Vad åter beträffar lastvagnar >
erfordras för dessa alltid en ganska ingående besiktning, omfattande uppmätning
och beräkning för fastställande av vikt, hjul tryck och tillåten nyttig
last samt trafiksäkerhet, varför i detta senare fall det nu fastställda arvodet
kan anses skäligt.

Beträffande efterbesiktning kunna vi ej dela statsrevisorernas uttalande,
att densamma är ineffektiv annat än i så måtto, att den enligt nuvarande
bestämmelser kan fördröjas intill två år. Bestämmelsen härom borde därför
ändras så att efterbesiktning skall ske var tolfte månad i stället för en gång
varje kalenderår. Därjämte torde bemärkas, att slopandet av efterbesiktning
av privatbilar har verkat därhän, att numera speciellt på landsbygden förekommer
en hel del gamla och faktiskt uttjänta bilar, som vid en eventuell
efterbesiktning absolut ej skulle under några förhållanden bliva godkända.

För att emellertid uppnå en verkligt effektiv kontroll bör bestämmas, att
besiktning skall utföras av besiktningsman inom det distrikt eller län, där
automobilen skall inregistreras.

Angående besiktningsmännens kompetens torde, med förbiseende av deras
titlar och eventuella yrken, de flesta efter flerårigt förordnande under sin
tjänstetid ha förvärvat ett ej föraktligt mått av kunskaper beträffande motorfordon
och förare, varför statsrevisorernas uttalande i detta fall ej kan få
stå oemotsagt, även om ett eller annat undantag kan påvisas.

Revisorernas yttrande angående prov för erhållande av körkort kunna t i
endast understryka och med hänvisning till ovanstående uttalande om besiktning
förorda, att nuvarande valfrihet mellan olika besiktningsmän inskränkes
därhän, att prov endast får företagas inför den besiktningsman,
inom vars tjänstgöringsdistrikt den körskola, som meddelat vederbörande
aspirant utbildning, är belägen.

Oskarshamn den 2 januari 1927.

Georg Löwing. C. Larssen. Folke Sundberg. Wilh. Winell.

Länsstyrelsens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, S 411.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
fått sig anbefallt att avgiva utlåtande i anledning av vissa
av riksdagens revisorer anmärkta missförhållanden i den nuvarande organisationen
av automobilbesiktningsväsendet.

Till fullgörande härav får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
anföra följande.

— 168 —

De förhållanden, som av riksdagens revisorer gjorts till föremål för anmärkning,
 hänföra sig till gällande bestämmelser i kungl. förordningen den
15 juni 1923 om motorfordon angående dels besiktningsförfarandet dels rekryteringen
av besiktningsmannabefattningarna dels valet av besiktningsman
för avläggande av prov dels ock grunderna, efter vilka besiktningsmännens
arvoden beräknas.

Vad först vidkommer besiktningsförfarandet torde, även om, såsom revisorerna
framhållit, den så kallade första besiktningen av motorfordon ur trafiksäkerhetssynpunkt
må tillmätas tämligen underordnat värde, denna besiktning
likväl icke kunna undvaras. Den är nämligen huvudsakligen avsedd
att ligga till grund för registrering av fordonet samt för bestämmande av
det skattebelopp, som årligen skall för motorfordonet erläggas. De för berörda
ändamål erforderliga uppgifterna måste nödvändigtvis lämnas av officiell
myndighet för att kunna tillerkännas vitsord. Av större betydelse ur
trafiksäkerhetssynpunkt är däremet efterbesiktningen av motorfordonen i den
yrkesmässiga trafiken. Beträffande den regelbundna så kallade linjetrafiken bar
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande funnit nödigt föreskriva skyldighet
för tillståndshavare att två gånger årligen låta i trafiken nyttjade vagnar
undergå efterbesiktning.

Inom länet äro för närvarande anställda tvenne besiktningsmän, av vilka
den ene är civilingenjör med specialutbildning i motorteknik och den andre
är kapten i armén, numera tvångsavskedad. Mellan dem äro besiktningsgöromålen
så fördelade, att det åligger den ene att verkställa besiktning av
motorfordon, motorredskap och släpvagnar ävensom att utföra andra i samband
därmed stående förrättningar samt den andre att verkställa prövning
av förareelever och utöva tillsyn över körskolor. Dessa besiktningsmän hava
städse fullgjort sina åligganden på ett tillfredsställande sätt. Vid utgången
av år 1927, för vilken tid de äro förordnade, torde det vara att förvänta
att den besiktningsman, som bär ingenjörsexamen, icke vidare kan stå till
förfogande på grund av avllyttning från länet. Att i dennes ställe erhålla
en besiktningsman med någorlunda likvärdiga kvalifikationer torde icke vara
att räkna med. Med hänsyn till svårigheten att vid tillsättande av besiktningsmannabefattningarna
erhålla tekniskt specialutbildade personer torde
någon skärpning av nu gällande kompetensvillkor icke lämpligen böra
ifrågakomma.

Som det inom länet finnes allenast en besiktningsman, vilken uteslutande
har till åliggande att verkställa prövning av förareelever, och denne konsekvent
vägrar att taga befattning med elever, mantalsskrivna utom länet,
därest de ej vistats längre tid inom länet, torde sådant missbruk av friheten
att välja besiktningsman vid provs avläggande, som av revisorerna påtalats,
här vara uteslutet. I den mån dylikt missbruk förekommer annorstädes i
sådan omfattning att ytterligare inskränkning av den nuvarande valfriheten
mellan olika besiktningsmän kan vara påkallad, torde i län, där liera än en
besiktningsman har att verkställa prov, någon annan utväg att effektivt
förekomma missbruket icke erbjuda sig än en uppdelning av länet i områden
till antalet lika med besiktningsmännens samt meddelande av föreskrift
att prov må avläggas allenast hos besiktningsmannen för det område,
där eleven är mantalsskriven. Elev, som icke är i riket bosatt, torde böra
undergå prövning hos besiktningsmannen inom det område, varest eleven
erhållit sin utbildning.

Besiktningsmannabefattningarna inom länet kunna med hänsyn till arbetets
omfång och storleken av uppburna avgifter icke betraktas annat än som

— 169

bisysslor till annan yrkesanställning. Av de utav revisorerna införskaffade
uppgifterna å storleken av de avgifter, som av en var besiktningsman uppburits,
 framgår att besiktningsmännens inkomster äro synnerligen varierande.
En utjämning därav kunde tänkas möjlig genom att inrätta befattningarna
som statstjänster med visst grundarvode och ersättning i övrigt, lämpad
efter göromålens omfattning. Lämpligheten härav torde emellertid kunna
ifrågasättas. En fullständig utjämning av inkomstbeloppen torde icke heller
få anses berättigad, då det här är fråga om ersättning för visst arbete och
ersättningen således skäligen bör stå i förhållande till arbetsbördan. Uti
ett avseende finner sig emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
böra ifrågasätta en nedsättning av gällande taxa, nämligen i fråga om första
besiktning av automobil med undantag av personomnibusar samt första
besiktning av motorcyklar. Dessa besiktningar äro såsom ovan framhållits
huvudsakligen avsedda att ligga till grund för registreringen och debiteringen
av automobilskatt och kunna därför inskränkas till utrönande och kontroll
av de uppgifter, som skola i automobilregistret antecknas. Arvodet
för dylik besiktning torde skäligen kunna bestämmas att utgå med fem
kronor.

Visby i landskansliet den 8 januari 1927.

Underdånigst:

G. W. A. BOOS.

G. A. BROMS.

Länsstyrelsens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid- 74, § 43.

Till Konungen.

I nådig remiss den 17 sistlidne december har länsstyrelsen fått sig anbefallt
att avgiva utlåtande över 1926 års statsrevisorers uttalanden rörande
automobilbesiktningsväsendet.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen, med bifogande av yttranden av poliskammaren
i Karlskrona samt den ene av länets besiktningsmän, i underdånighet
anföra följande.

Vad först angår frågan om behovet av motorfordonsbesiktningen torde beträffande
de s. k. trafikbilarna någon ändring i nu gällande bestämmelser
om första besiktning och om efterbesiktning ej vara av revisorerna ifrågasatt,
och vill icke heller länsstyrelsen för sin del föreslå någon ändring därav,
ehuru länsstyrelsen dock icke kan underlåta att uttala, att enligt dess förmenande
en så sällan som en gång om året återkommande efterbesiktning
icke torde böra tillmätas alltför stort värde som kontroll över fordonens
tillstånd.

Beträffande åter andra motorfordon, än trafikbilarna håller länsstyrelsen
före, att det nuvarande systemet med en första besiktning allenast utan regelbunden
efterbesiktning ur säkerhetssynpunkt i det stora hela saknar betydelse
och därför utan risk bör kunna helt slopas. Det torde nämligen ligga i
sakens natur att fordonen vid de tillfällen, då en första besiktning kan ifrågakomma,
 befinna sig i nöjaktigt skick, och att bristerna uppkomma först efter

— 170 —

någon tids begagnande. Är avsikten med besiktningsväsendet att därigenom
utöva kontroll över fordonens beskaffenhet, torde, för erhållande av ett något
så när tillförlitligt resultat, utöver en första besiktning, en relativt ofta regelbundet
återkommande efterbesiktning vara av nöden.

Då emellertid beträffande sistnämnda fordon vederbörande ägares omtanke
om egen fördel och säkerhet i regel torde vara en tillräcklig garanti för att
fordonen icke blott vid anskaffandet utan även sedermera befinna sig i ett
ur säkerhetssynpunkt nöjaktigt skick, torde överhuvud taget ur säkerhetssynpunkt
någon regelbunden besiktning av dessa fordon möjligen icke erfordras.

Även om fordonen, varom nyss sagts, såsom länsstyrelsen ovan ifrågasatt,
icke vidare skulle underkastas ett övervakande genom verkliga, mer eller
mindre ofta återkommande, besiktningar, torde likväl för dem böra bibehållas
en, om ock uteslutande formell, besiktning för fastställande av fordonens
beskaffenhet i sådana avseenden, som ur andra än säkerhetssynpunkt äro av
betydelse för det allmänna, såsom i fråga om skattevikt, utrymme eller lastförmåga,
 motorstyrka, största bredd och högsta hjultryck samt beträffande
lastvagnar, i fråga om hjulringarnas bredd och övriga beskaffenhet. Efterbesiktning
skulle i så fall ock verkställas, då fordon undergått förändring i
något av nyss nämnda avseenden.

Under alla omständigheter synes det länsstyrelsen lämpligt att, huru besiktningsfrågan
än blir ordnad, polismyndighet erhåller den av poliskammaren
föreslagna befogenheten att på given anledning förordna om en effektiv efterbesiktning
ur säkerhetssynpunkt såväl av trafikbilar som av andra fordon.

I fråga om besiktningsavgiften torde denna utan att besiktningsmännens
rätt till skälig ersättning trädes för nära, kunna bestämmas till tio kronor
för fullständig första besiktning och efterbesiktning samt till fem kronor för
första besiktning och efterbesiktning av enklare beskaffenhet.

Någon förändring av föreskrifterna angående besiktningsmännens kompetens
anser länsstyrelsen icke påkallad.

Beträffande den föreskrivna prövningen av elever för erhållande av körkort
får länsstyrelsen, som för egen del har en mindre god erfarenhet av den
medgivna valfriheten i fråga om besiktningsman, föreslå, att de nu gällande
föreskrifterna i ämnet ändras därhän, att prövningen bestämmes skola verkställas
av vederbörande besiktningsman i det län, där eleven är mantalsskriven,
med rätt dock för länsstyrelsen att på särskild motiverad framställning medgiva,
 att provet må avläggas inför viss annan besiktningsman.

För en ingående och omsorgsfull prövning synes den nu utgående avgiften
tio kronor icke för hög, och har länsstyrelsen därför icke anledning att föreslå
sänkning därav. Någon höjning torde emellertid icke heller vara motiverad.

Vad slutligen angår revisorernas uttalande att vissa besiktningsmäns inkomster
skulle hava uppgått till oskäligt höga belopp, får länsstyrelsen, då
anmärkta förhållandet ju beror på det stora antalet besiktningar, vederbörande
besiktningsman haft att handlägga, allenast föreslå, att, för vinnande av
säkerhet att förrättningarna för var besiktningsman icke bliva flera än att
de kunna verkställas med nödig omsorg och att allmänhetens intresse av snar
behandling blir behörigen tillgodosett, närmare bestämmelser utfärdas angående
antalet besiktningsmän, som skall finnas i ett län i förhållande till under
viss föregående tidsperiod verkställda förrättningar.

Karlskrona å landskansliet den 15 januari 1927.

Inderdåuigst:

AXEL HAGSTRÖMER.

GUSTAF (iVI.I,KXKKOK.

Poliskammare!! i Karlskrona.

Till länsstyrelsen i Blekinge län.

Genom länsstyrelsens resolution den 7 innevarande januari anmodad avgiva
yttrande i anledning av statsrevisorernas uttalanden angående automobilbesiktningsväsendet,
 får poliskammaren med återställande av remisshandlingarna
anföra följande.

Vad först angår besiktnings förfarandet, så torde det ieke kunna förnekas,
att dess nuvarande utformning icke är tillfredsställande. Den besiktning,
som äger rum i samband med registreringen, är såsom statsrevisorerna anfört,
 ur trafiksäkerhetssynpunkt av jämförelsevis ringa värde. Enligt vad
poliskammaren från härvarande automobilbesiktningsman inhämtat är det
endast undantagsvis som automobil vid dylik besiktning icke befinnes i föreskrivet
och lämpligt skick. Härstädes förekommer dock uteslutande besiktning
av nya automobiler. Huruvida förhållandet är annorlunda ä orter, där besiktning
av äldre, ur automobilregistret en gång avförda automobiler förekommer,
 har poliskammaren sig icke bekant. Vid bedömandet av värdet
utav besiktningen av nya automobiler är emellertid att taga hänsyn till att
dess förekomst givetvis utgör en viss press å försäljarna, vilka ofta tillika
ombesörjt automobilers sammansättning, att leverera automobilerna i föreskrivet
skick. Besiktningens bortfallande skulle möjligen kunna föranleda
till mindre noggrannhet därutinnan. På grund härav och med hänsyn till
besiktningens betydelse såsom grundval för registreringen och skatteplikten
häller poliskammaren före, att besiktning även av nya automobiler bör bibehållas.
 I fråga om automobiler av standardtyp skulle dock, sedan typen
såsom sådan en gång godkänts, besiktningen kunna göras mera summarisk
genom att inriktas allenast på vissa ur trafiksäkerhetssynpunkt särskilt viktiga
detaljer, främst bromssystemen. För en dylik besiktning skulle kostnaden
kunna sättas väsentligt lägre än den nuvarande besiktningsavgiften, som även
av besiktningsmännen själva anses allt för rundligt tilltagen.

En betänklig brist i det nuvarande automobilbesiktningsväsendet är avsaknaden
av kontroll över att andra automobiler än sådana, som användas
i yrkesmässig trafik, hållas i trafiksäkert skick. För åvägabringande avgaranti
härutinnan borde stadgas skyldighet för bilinnehavare att inom viss
tid efter registreringen, exempelvis 3 år och därefter vartannat år, efterbesiktiga
automobilen. I flera för poliskammaren kända fall har vid genom
polismyndigheten verkställd undersökning rörande inträffade trafikolyckor,
varav en med dödlig utgång, utrönts, att olyckan sannolikt skulle kunnat
undvikas, därest automobilernas bromsar fungerat tillfredsställande. Genom
införande av obligatorisk efterbesiktning skulle ernås en viss garanti mot
att med dylika bristfälligheter behäftade automobiler användes. Möjligen
kunde också tänkas att jämsides med denna obligatoriska efterbesiktning för
polismyndigheten inrymdes befogenhet att vid given anledning påfordra efterbesiktning.
 Särskilt i anledning av inträffad trafikolycka men även eljest
kan det för polismyndigheten finnas skäl att få konstaterat, huruvida automobil
befinnes i trafiksäkert skick. En dylik befogenhet skulle, även om den
endast sällan utövades, antagligen komma att föranleda till att bilinnehavarna
beflitade sig om att hålla sina automobiler i driftsäkert skick. Att härutinnan
mycket brister för närvarande torde var otvivelaktigt.

— 172 —

Förutsättning för införande av skyldighet att efterbesiktiga automobiler är
emellertid att kostnaden därför icke blir nämnvärt betungande. Avgiften för
varje besiktning bör sättas väsentligt lägre än för närvarande är fallet. Den
av statsrevisorerna gjorda sammanställningen av de utav besiktningsmännen
uppburna besiktningsavgifterna synes giva vid banden, att så kan ske.

Vad härefter angår ifrågasatt ytterligare inskränkning i den nuvarande
valfriheten mellan olika besiktningsmän, så synes vad statsrevisorerna därutinnan
anfört värt beaktande. Särskilt om för utjämning av besiktningsmännens
inkomster av besiktningsarbetet antalet besiktningsmän kommer att
ökas, torde för omöjliggörande av konkurrens dem emellan deras behörighet
begränsas på sådant sätt, att valfrihet uteslutes. Möjligen bör i samband
därmed stadgas befogenhet för vederbörande länsstyrelse att anvisa besiktningsman
i sådana fall, där det skulle vara till uppenbar olägenhet för en körkortsaspirant
att undergå prövning inför den besiktningsman, vilken aspiranten
jämlikt författningsbestämmelse har att för sådant ändamål anlita.

Rörande statsrevisorernas uttalanden i övrigt lärer icke erfordras poliskammarens
yttrande.

Karlskrona den 10 januari 1927.

På poliskammarens vägnar:

Arvid Torold.

Bil. 2.

Till länsstyrelsen i Blekinge län.

Anmodad avgiva yttrande över statsrevisorernas uttalanden angående automobilbesiktningsväsendet
får jag härmed med återställande av remisshandlingarna
vördsamt anföra följande.

Revisorernas uttalande att besiktning av nya bilar har sin egentliga betydelse
såsom grundval för registreringen och att ur trafiksäkerhetssynpunkt
det nuvarande besiktningsförfarandet får tillmätas ett tämligen underordnat
värde har sitt berättigande endast i vad det berör nya personbilar
av standardutförande. Biltillverkningen har nått sådan fulländning att det
nog hör till sällsyntheterna att felaktigheter kunna konstateras å dessa.
Det förekommer emellertid även å nya bilar att bromsbanden ej äro injusterade,
 att saxsprintar felas å styrinrättningen m. m. varför nog en besiktning
ur säkerhetssynpunkt ej är helt överflödig.

Ett stort antal bilfabrikat med olika typer och utföranden finnas i bruk
och en bilbesiktning är i alla händelser nödvändig för att bilskatten skall
kunna rätt uttagas åtminstone å alla importerade bilar. Uppstår en inhemsk
bilfabrikation torde möjligen certifikat från fabriken kunna godtagas.

Emellertid är det inte enbart nya bilar som komma under besiktning.
Alla gamla bilar som av en eller annan orsak avförts ur registret skola ånyo
undergå besiktning för att åter kunna införas. Härvid kan man konstatera
att det ej sällan förekommer att gamla, förbrukade och kasserade bilar efter
en nödtorftig reparation och uppsnyggn''ng föras fram och härvid är besiktning
ur trafiksäkerhetssynpunkt nödvändig. Det är en känd sak att om en
riktigt gammal bil skall kunna försäljas så avföres den först ur registret för
att köparen ej skall kunna få vetskap om åldern. Då såväl nya som gamla
ur registret avförda bilar skola registreras är det därför nog lämpligt om
besiktningsförfarandet bibehålies.

— 173 —

Jämföres taxan för besiktning av nya bilar 15 kronor med taxan for prövning
av automobilförare 10 kronor anser jag att taxorna borde vant omvända
med hänsyn till den tidsutdräkt en noggrann prövning av förare fager.

Kostnaden för bilbesiktning är en engångskostnad som dock är försvinnande
i jämförelse med värdet av bilen, automobilskatten, försäkringar, drift

kostnader m. m. ,

För lastbilar finnes ej samma standardutförande som for personbilar.
Även lastbilar av samma typ variera så väsentligt i avseende å lastflakets
utförande, storlek m. m., att i regel varje bil måste vägas för att man
skall få fram skattevikten riktig. Vidare måste varje bil noggrant uppmätas
till sina dimensioner för att maximalhjultrycken skola erhållas och
ringdimensionerna kunna kontrolleras. Taxan för besiktning av lastbilar
med uträknande av hjultryck, kontrollering av ringdimensioner, uträknande
av skattevikt samt utskrivning av besiktningsinstrument anser jag ej för hog.

Efterbesiktning av trafikbilar är nödvändig ur säkerhetssynpunkt. Taxan
för efterbesiktning där varken uppmätning eller utskrivning av besiktningsinstrument
förekommer torde däremot kunna sänkas till 10 kronor.

Besiktningsavgifterna för lastvagnschassier kunna saklöst helt borttagas
då den färdigmonterade lastvagnen skall besiktigas.

Det vore för övrigt önskvärt att besiktningsmannagöromålen mera fördelades
på rikets besiktningsmän, vilket med tydlighet framgår a\ den
ojämna fördelningen av inkomsterna.

Revisorerna ha ansett att prövningen av automobilförare är av större betydelse
för säkerhetens befrämjande. I Danmark har denna prövning till
och med ansetts vara av den betydelse att den skall försiggå vart femte ar

för att ett körkort skall gälla. ,

Taxan för elevprövning är dock väl låg. Ett samvetsgrant prejande a%
en elev tager ganska lång tid i anspråk såvida provet ej kan göias me
flera elever på en gång. Taxan borde därför ändras på så sätt att den utgår
med 15 kronor per elev utom i det fall att prövning samtidigt kan göras
med 5 stycken elever då den utgår med 10 kronor per elev.

Revisorerna ha även fäst uppmärksamheten vid det förhållandet att en
elev själv kan få välja besiktningsman. Detta missförhållande bar jag natt
anledning att förut framhålla inför länsstyrelsen. En medgörlig och sniken
besiktningsman bar för närvarande stora möjligheter att uppdriva omfattningen
av sin besiktningsverksamhet på bekostnad av förarnas kunskapsstandard
varjämte han på ett illojalt sätt konkurrerar med sina mera samvetsgranna
kolleger. Här i länet ha besiktningsmännen tilldelats var sina till
sina geografiska gränser fixerade besiktningsområden som visat sig vara
mycket lämpligt och en ändring i motorförordningen som förhindrar det fria
valet skulle lätt kunna genomföras utan olägenheter. Möjlighet borde likväl
förefinnas för personer som verkligen någon viss tid vistats i annat lan
och där fått sin utbildning att även där få genomgå prövning efter särskild
framställning hos vederbörande länsstyrelse.

I samband härmed vill jag framhålla önskvärdheten av att uttrycket
»mantalsskriven» i motorförordningen §. 14 mom. 2 ändras till »kyrkoskriven»
på grund av svårigheten för en besiktningsman att i vissa tall
erhålla visshet om en elevs mantalsskrivningsort. Är en person bosatt och
kyrkoskriven å en ort bör han där få avlägga prov även om han kanske
inte hunnit där mantalsskrivas, vilket sker först påföljande höst.

Karlshamn den 5 januari 1927.

Knut L:son Eneby.

174 —

Länsstyrelsens i Kristianstads
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del i, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 sistlidne december anbefalld att avgiva utlåtande
i anledning av statsrevisorernas uttalande rörande ändring i vissa
bestämmelser angående automobilbesiktningsväsendet, får länsstyrelsen underdånigst
anföra.

Såsom revisorerna framhållit, torde verkligen i många fall den första
besiktningen hava sin största betydelse såsom lämnande material för registreringen.
 En god del av de uppgifter, som innefattas i besiktningsinstrumentet,
 grunda sig icke på undersökning vid besiktningen. Detta gäller
särskilt i fråga om vissa automobiler av standardtyp. Dock lära vissa av
uppgifterna, såsom angående automobilens längd, bredd, skatte- och tjänstevikt
samt belastning ävensom hjulringsbredd i allmänhet kontrolleras. Särskilt
ifråga om belastning av lastautomobiler plägar undersökning också
vara erforderlig, enär den uppgivna lastkapaciteten ofta betydligt överstiger
den lastningsförmåga, som fabrikanten avsett. Denna kontroll är givetvis
av stor vikt även ur trafiksäkerhetssynpunkt. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat,
. är emellertid uppfattningen jämväl bland besiktningsmännen den,
att avgiften för första besiktningen kunde sänkas till 10 kronor. Däremot
torde avgiften för efterbesiktning, som kräver mycket arbete och stundom
måste upprepas flera gånger, innan automobilen efter verkställd iståndsättning
kan godkännas, böra bibehållas vid 15 kronor.

Frågan om ytterligare inskränkning i valfriheten mellan olika besiktningsmän
vid prov för erhållande av körkort anser länsstyrelsen vara väl
värd beaktande. Vad som skulle tala för bibehållande av nu gällande valfrihet
är givetvis hänsynen till vederbörande elevers bekvämlighet. Det kan
emellertid icke förnekas, att den nuvarande ordningen premierar de mera
släpphänta besiktningsmännen till skada för dem, som ställa fordringarna
högre. Skall verklig förbättring i detta hänseende vinnas, torde ytterligare
erfordras borttagande av rätten att undergå prövning inför besiktningsman
i den ort där eleven erhållit sin utbildning. Eljest riskerar man, att bestämmelserna
^ kringgås på det sätt, som redan nu förekommer, att eleven
efter genomgången utbildning på annan ort underkastar sig någon eller
några timmars undervisning vid körskola i det län, där den besiktningsman
har sin station, av vilken han önskar prövas. Enda sättet att kunna säkra
eu grundlig utbildning och noggrann prövning torde nog vara, att länen
indelas i distrikt med var sin besiktningsman och att föreskrift meddelas,
att elev skall prövas av besiktningsmannen i det distrikt, där han är mantalsskriven.
 Då en förareprövning, omsorgsfullt genomförd, torde taga jämförelsevis
mycken tid i anspråk, kan någon nedsättning i avgiften för denna
prövning enligt länsstyrelsens mening icke ifrågakomma.

Kristianstads landskansli den 8 januari 1927.

Underdånigst:

JOH. NILSSON.

JOSEF FISCH!-:».

Länsstyrelsens i Malmöhus
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, S 415.

Till Konungen.

Genom nådig remissresolution den 17 december 1926 bär Eders Kungl.
Majrts befallningshavande anbefallts att avgiva utlåtande över vissa anmärkningar,
 som av riksdagens revisorer framställts i fråga om automobilbesiktningsväsendet;
och får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i anledning
därav i underdånighet anföra följande.

Förevarande anmärkningar gå ut på att ådagalägga, hurusom enligt rev isorernas
förmenande en revision av bestämmelserna angående automobilbesiktningsväsendet
är nödig. Såsom skäl härför hava revisorerna åberopat, att
missförhållanden förefinnas i tre avseenden.

1. Först har av revisorerna framhållits, att nuvarande förfarandet med
besiktning av motorfordon torde ur trafiksäkerhetssynpunkt få tillmätas ett
tämligen underordnat värde samt att detsamma i sin nuvarande utformning
innebure en i förhållande till effektiviteten alltför stor omgång. Enligt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande bör i förevarande avseende
skiljas på de vanliga besiktningarna, som erfordras för motorfordonets
registrering, och efterbesiktningarna. De förra spela icke någon större roll
för trafiksäkerheten, då de till övervägande antalet fall avse nya motorfordon,
vilkas trafikduglighet garanteras av fabrikanten. Efterbesiktningarna, vilka
i allmänhet endast gälla motorfordon, som användas i yrkesmiissig trafik, äro
däremot enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening betydelsefulla
ur nämnda synpunkt. Men även om den vanliga besiktningen icke
är av någon större betydelse med hänsyn till trafiksäkerheten, är därmed
dock ej givet, att den kan slopas. I detta avseende må först anmärkas, att
författningen bör upptaga vissa fordringar, som motorfordonet skall uppfylla
för att kunna registreras, och att det i följd därav ävenledes framträder
såsom nödigt att ett fastställande av att dessa fordringar iakttagits kan
komma till stånd. Detta senare kräver en besiktning av motorfordonet.
Särskilt vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande fästa uppmärksamheten
på en fordran, vilken mången gång nya motorfordon ej uppfyllt, nämligen
kravet på viss ringbredd i förhållande till hjultrycket. Eders Kungl. Majrts
befallningshavande förmenar således, att den vanliga besiktningen är nådig.
Emellertid vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande inrymma, att besiktning
med ändamål som nyss nämnts ej kali anses ställa särdeles störa
krav på besiktningsmannen, vadan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
för sin del ej har något att erinra mot en nedsättning av avgiften för besiktningen.
 Det synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om nedsättning
med 50 procent eller från 15 kronor till 7 kronor 50 öre kunde vara
skälig. Vad efterbesiktningar angår finner Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
sig böra bestämt avråda från borttagande av dessa besiktningar.
De i yrkesmässig trafik använda fordonen äro i allmänhet utsatta för slitning
i större grad än privatbilar, och då det i regel icke är för den, som
utövar yrkesmässig trafik, fråga om att hålla sig med ett motoifoidon, som
står på höjden i trafikduglighet, utan huvudsynpunkten är, att företaget
bär sig, kan det lätteligen inträffa, att ägaren av en sådan bil alltför mycket

— 176

sparar på reparationskostnader, varigenom trafikdugligheten äventyras. Att
nedsätta avgifterna för efterbesiktningar anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke vara skäligt, då dessa besiktningar måste göras grundligt
och följaktligen taga mera tid för besiktningsmannen.

2. Vidare hava revisorerna uttalat sig för inskränkning av den nuvarande
friheten för dem, som vilja prövas för erhållande av kompetensbevis
såsom förare av motorfordon, att välja mellan olika besiktningsmän. Såsom
motivering därför har åberopats, att viss besiktningsman kunde genom efterlåtenhet
vid provens anställande tillskansa sig förrättningar på andra besiktningsmäns
bekostnad. Till påpekandet om nämnda inskränkning säga
revisorerna sig hava föranletts av gjorda iakttagelser vid granskningen av
införskaffade inkomstuppgifter, därvid sålunda förmärkts, att vissa besiktningsmän
kunde uppnå högst ansenliga inkomstbelopp, vilka icke syntes stå i
rätt förhållande till automobiltrafikens begränsade omfattning å vederbörande
ort. Sistnämnda uttalande giver Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anledning att lämna vissa upplysningar vad detta län angår. Av de fyra
besiktningsmännen i länet äro två bosatta i Malmö, en i Trälleborg och
en i Hälsingborg. Någon uppdelning av länet i tjänstgöringsområden med
den verkan, att de inom sådant område boende skulle hava att uti ifrågavarande
ärenden vända sig till områdets besiktningsman, har ju ej lagligen
kunnat ske. Emellertid har med besiktningsmännen träffats den överenskommelsen,
 att besiktningsmannen i Hälsingborg skulle erbjuda sig att utföra
förrättningar inom Luggude, Rönnebergs, Harjagers och Onsjö härader,
för vilket ändamål han bland annat hade att anordna mottagningar i Landskrona
och Eslöv, samt övriga tre besiktningsmän hade återstoden av länet
såsom verksamhetsområde, dock att den i Trälleborg boende besiktningsmannen
skulle anordna mottagningar i Ystad, Skurup och Sjöbo samt den
ene av de två i Malmö bosatta besiktningsmännen skulle ha mottagningar
i Lund, Hörby och Kävlinge. Här anmärkta förhållande synes nödigt att
beakta, om avseende fästes exempelvis därvid, att den i Trälleborg boende
besiktningsmannen haft ungefär lika stor inkomst av sin verksamhet i denna
egenskap som de i Malmö bosatta besiktningsmännen. I övrigt må anmärkas,
 att avståndet mellan Malmö och Trälleborg är ringa, vadan det
för besiktningsmannens verksamhet ej är av någon större betydelse, om
han bor i den ena eller den andra av nämnda båda städer. En omständighet
som även bidragit till någorlunda lika fördelning av automobilbesiktningsmännens
arbete och inkomster har varit den, att de i samförstånd med
länsstyrelsen sig emellan fördelat tillsynen över körskolor och över verksamhet
som bedrives av godkända lärare för undervisning i körning av
motorfordon, vilken fördelning uppgjorts så, att elevernas beräknade antal
någorlunda lika uppdelats på besiktningsmännen. Det har nämligen antagits,
att eleverna fiir erhållande av körkort i allmänhet vända sig till den besiktningsman,
 som har tillsynen över körskolans eller lärarens verksamhet,
vilket antagande även visat sig i stort sett vara riktigt.

Av det här ovan beträffande fördelningen av arbetet mellan besiktningsmännen
anförda framgår, att här i länet en strävan inriktats på borttagande
av den konkurrens mellan besiktningsmän, som riksdagens revisorer uttalat
sig mot. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande håller också för sin del
före, att sådan konkurrens ej här i länet för närvarande gör sig gällande.
Vad särskilt angår förare, som utbildas i körskolor eller av lärare i yrkesmässig
verksamhet, kan, på sätt av redogörelsen här ovan framgår, Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande utöva ett visst inflytande till borttagande

— 177

av konkurrens mellan besiktningsmännen, nämligen genom att gruppera
om tillsynsverksamheten. Skulle i lagstiftningsväg något ytterligare göras
förj att avlägsna olägenheterna av konkurrensen, synes det knappast kunna
gå ut på annat än att antingen tilldela varje besiktningsman ett bestämt
verksamhetsområde eller ock att låta en myndighet, exempelvis länsstyrelsen,
fördela påkallade förrättningar. Båda dessa vägar hava emellertid samma
nackdel, nämligen den att på de enskilde — här tänkes närmast på dem,
som vilja ha körkort — lägges en börda, innebärande icke blott ekonomiskt
offer utan också olägenheter av annat slag, resor, tidsförlust och dylikt.
Vidare kunde syftet ej helt vinnas genom en anordning, varigenom vederbörande
länsstyrelse fördelade göromålen mellan länets besiktningsmän, tv
konkurrens kan givetvis uppstå icke blott mellan besiktningsmän inom
ett län utan också mellan besiktningsmän i olika län. Vid övervägande av
fördelar och nackdelar, förenade med en lagstiftning i nyss nämnd riktning,
finner Eders Kungl. Majds befallningshavande sig för sin del — med hänsyn
till förhållandena i detta län — sakna anledning att förorda densamma.

3. Slutligen hava riksdagens revisorer funnit de grunder, efter vilka
besiktningsmännens arvoden för närvarande beräknas, leda till resultat, som
i allmänhet för dessa ställa sig mer än skäligt gynnsamma, samt därvid
särskilt framhållit, att även där besiktningsmännens arbete utövas mera
sammanhängande och bereder dem avsevärda inkomster, i ett flertal fall
uppgående till omkring 20,000 kronor för år, det dock ej synes vara sa
tidskrävande att icke möjligheter till annat förvärvsarbetete förelegat. När
Eders Kungl. Maj-.ts befallningshavande första gången efter ikraftträdande
av 1923 års motorfordonsförordning hade att tillsätta automobilbesiktningsmän,
 gällde det till en början att avgöra, huru många besiktningsmän borde
utses för länet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kom vid övervägande
av denna fråga till det resultat, att antalet borde inskränkas till
det minsta möjliga, detta huvudsakligen av tre skäl. För det första stadgas
i § 3 mom. 2 av förordningen, att besiktningsmän ej må för något län utses
till större antal än det verkliga behovet oundgängligen kräver. Vidare måste
det vara för staten fördelaktigare ju mindre antalet är, i det att inlevereringarna
till staten av dess del i upptagna avgifter ökas i den mån avgifternas
sammanlagda belopp stiger. Slutligen ansågs lämpligt att bereda
besiktningsmännen sådana inkomster, att de kunde helt ägna sig åt detta
uppdrag och ej bleve beroende av intäkter från annat håll. Vad som syntes
tala mot alltför stark inskränkning av besiktningsmännens antal var hänsynen
till allmänhetens intresse att hava besiktningsman på så nära håll
som möjligt. Härvid bör emellertid erinras, att avstånden i länet iiro jämförelsevis
korta. Vidare hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i sin
hand att när som helst öka antalet besiktningsmän, därest för allmänhetens
bekvämlighet sådant skulle visa sig nödigt. Anmärkas må även, att enligt
mellan Eders Kungl. Majds befallningshavande och besiktningsmännen träffad
överenskommelse dessa, för att stå allmänheten till tjänst med besiktningar
med mera, besöka dels efter viss plan dels på särskild begäran de städer
och vissa andra större orter, där besiktningsman ej är stationerad, vadan
för dessa orters befolkning icke behöva uppstå några kostnader för resor till
besiktningsman.

Såsom nämnts är det för staten fördelaktigt, att ett mindre antal besiktningsmän
anställas. Den i riksdagens revisorers protokoll i ärendet intagna
tablå över besiktningsmännens inkomster visar detta. Besiktningsmännen
här i länet hava till staten inlevererat för år 1924 19,050 kronor 84 öre

12 — Rev.-berättelse onij. statsverket för år 1920. III.

— 178 —

och för år 1925 28,230 kronor. Denna statsinkomst kunde hava helt uteblivit,
 om ett större antal besiktningsmän anställts i länet.

Med avseende å det av revisorerna påpekade förhållandet, att såsom besiktningsmän
äro förordnade ett stort antal personer ur de mest skilda yrken
utanför de rent tekniska grenarna, må anmärkas, att samtliga besiktningsmän
här i länet hava teknisk utbildning och genom sin föregående verksamhet
förvärvat sig speciella insikter på ifrågavarande område. Vidare
må framhållas, att för besiktningsmännen här i länet är verksamheten i
sådan egenskap deras huvudsakliga sysselsättning, på sätt framgår av bifogade
från dem infordrade uppgifter.

Den här i länet gällande anordningen att icke hava flera besiktningsmän
anställda än nödigt är har enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förmenande visat sig vara tillfredsställande såväl med hänsyn till statens
intresse, i det att staten därigenom, på sätt ovan framhållits, erhållit en
ganska avsevärd inkomst, som med hänsyn till allmänhetens intresse. I
sistnämnda avseende må anmärkas, att en besiktningsman, som icke har
annan befattning, kan på ett helt annat och bättre sätt än eljest är fallet
stå till allmänhetens förfogande för företagande av besiktning av motorfordon
eller prövning för kompetensbevis. Allmänheten kräver oftast för dessa förrättningar
ett snabbt avgörande, och önskvärt är väl även, att detta krav
blir tillgodosett i möjligaste mån.

Därest besiktningsmännen skola fylla sin uppgift på sådant sätt, att allmänheten
på bästa sätt blir betjänad, kan det icke undgås, att verksamheten
blir förenad med ganska betydande avbränningar. Särskilt då besiktningsverksamhet
ordnats så som skett här i länet bliva besiktningsmännens kostnader
avsevärda. Här ovan har anmärkts, att vissa besiktningsmän hava
enligt med Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande träffad överenskommelse
att företaga resor till andra orter för att stå allmänheten där till tjänst och
bespara den enskilde kostnaden att resa till besiktningsmännens stationsort.
Vidare kräves en expedition med skrivbiträde för att alltid kunna taga emot
meddelanden och genast färdigställa nödiga handlingar. Om beloppet av
dessa kostnader erhålles en föreställning genom från besiktningsmännen infordrade
uppgifter, som här biläggas.

Vid övervägande huruvida andra grunder böra tillämpas för bestämmande
av besiktningsmannens arvode har Eders Kungl Maj:ts befallningshavande
kommit till det resultat, att någon annan ändring därutinnan icke bör göras
än den att, på sätt föreslagits här ovan, nedsätta avgiften för första besiktningen
av motorfordon. Om större nedsättning skulle ske, äventyras, att
besiktningsmännen icke kunna helt eller till väsentlig del ägna sina krafter
åt besiktningsmannauppgiften och att följaktligen allmänhetens intresse blir
mindre väl tillgodosett.

Malmö i lanskansliet den 8 januari 1927.

HJ. KJÄLL.

Underdånigst:

F. RAMEL.

179 —

Bil. 1.

Fredrik V. Weidling,

ingenjör.

Herr landssekreteraren m. m. Hj. Kjäll, Malmö.

Med anledning av herr landssekreterarens ärade skrivelse av 30 pto
rörande annan verksamhet, än befattningen såsom automobilbesiktningsman,
ber jag få meddela, att jag innehar följande bisysslor:

1) Ombudsman för elektriska arbetsgivareföreningen i södra

distriktet, vilket uppdrag honoreras från huvudkontoret i
Stockholm med 750 kronor, varifrån skall dragas kostnader
för porton, trycksaker etc. med cirka 150 kronor kronor 600

2) Automobilförsäkringsbolagens tekniker vid bedömandet av

automobilskador etc., vilken inkomst för år 1926 torde

belöpa sig till cirka ................................................................ » 2,000

Summa kronor 2,600.

Beträffande mina omkostnader, uppgingo dessa för år 1925 till 4,621 kronor
15 öre så fördelade: Hyra för kontor samt värme, belysning och städning
etc. 1,128 kronor. Porton, telefon, telegraf, trycksaker, papper och kontorsmaterial
i övrigt 1,427 kronor 65 öre. Årskort å spårvagn, bilar och järnvägsbiljetter
samt vivre etc. 1,690 kronor 50 öre. Skrivhjälp etc. 375 kronor.
Efter ett hastigt överslag torde omkostnaderna för år 1926 uppgå till cirka
4,900 kronor.

Malmö den 5 januari 1927.

Vördsammast
Fredrik Weidling.

Bil. 2.

Frans Krönlein,

besiktningsman för automobiler.

Landssekreteraren herr Hj. Kjäll, landskansliet, Malmö.

I tacksam besittning av Edert ärade av dagsdato får jag härmed meddela,
 att jag sedan 1924 ej haft någon annan verksamhet än besiktningsmannauppdraget
och har detta för övrigt krävt hela min tid.

Hälsingborg dep 31 december 1926.

Högaktningsfullt
F. Krönlein.

— 180 —

Bil. 3.

v. konsul Georg Petersen,
av Kungl. Maj:ts befallningshavande
förordnad besiktningsman för automobiler.

Landssekreteraren m. m. herr Hj. Kjäll, Malmö.

Jag har att erkänna ingången av ärade skrivelsen av 30 pto och ber att
med anledning därav få meddela, att jag driver min verksamhet som automobilbesiktningsman
som huvudsyssla och icke som bisyssla, i det att denna
min verksamhet upptager största delen av min arbetstid.

Utom min verksamhet som automobilbesiktningsman är jag verkställande
direktör i styrelsen för J. C. Petersens Mekaniska Verkstads A.-B. med
huvudsaklig skyldighet att utöva överinseende över verkstadens rörelse och
biträda med större affärsavslut m. m., då däremot de löpande dagliga göromålen
skötas av andra tjänstemän. Ersättning för denna befattning utgår
även med ett jämförelsevis mindre belopp.

Dessutom är jag sedan många år tillbaka styrelseledamot i Skandinaviska
Kredit A.-B:s Trälleborgskontor med ett årligt arvode av 600 kronor och
med skyldighet att, om intet hinder förefinnes, deltaga i ett sammanträde
varje vecka, cirka l/i timme varje gång, samt revisor i Trälleborgs Sparbank,
 varför utgår ett årligt arvode av 150 kronor.

Samtidigt anhåller jag att få överlämna bestyrkt utdrag av mina bokförda
utgifter i sammanhang med min besiktningsmannaverksamhet, varvid benäget
torde bemärkas, att ingen som helst avskrivning å automobilen, 1 st.

F. I. A. T. Sedan, är gjord, vilken avskrivning minst bör uppgå till 1,000
kronor per år, samt att inga utgifter för hyra, telefon, belysning och värme
upptagits ävensom att utgifterna för skrivbiträden endast utgått med 789
kronor.

Trälleborg den 4 januari 1927.

Georg Petersen.

Bil. 3 a.

Utdrag av konsul G. Petersens utgifter för sin besiktningsmannaverksamhet,
 gällande år 1926.

Utgifter under besiktningsresor ................................................ kronor 504: 30

» för postporton, trycksaker, celloluid m. m............. » 447: 8 3

» » skrivbiträden ........................................................ » 789: —

» » bensin, olja, gummi, reservdelar, reparationer,

» » tvättning och smörjning av automobil ............ » 3,009: 8 9

Diverse utgifter för automobil, såsom skatt, försäkring m. m. » 338: 54

Summa kronor 5,089: 5 6.

Att ovanstående utgifter äro rätt utdragna från konsul G. Petersens bokföring,
 intygas härmed.

Trälleborg den 4 januari 1927.

R. Lundkvist.
Kassör, Trälleborg.

Erik Larsson.
Kontorist, Trälleborg,

— 181

Bil. 4.

Sam. Thurén,

ingenjör, besiktningsman för motorfordon
i Malmöhus län.

Till herr landssekreteraren i Malmöhus län, Hj. Kjäll, Malmö.

Enligt anmodan får jag härmed vördsamt meddela, att jag vid sidan om
besiktningsmannaverksamheten icke bedriver någon som helst annan verksamhet.
 Besiktningsmannaverksamheten kräver så fullt ut sin man, att varken
tid eller krafter räcka till för andra förvärvsuppdrag.

Malmö den 3 januari 1927.

Sam. Thurén.

Bil. 5.

Sam. Thurén,

ingenjör, besiktningsman för motorfordon
i Malmöhus län.

Till landssekreteraren i Malmöhus län, Hj. Kjäll, Malmö.

Härmed får jag vördsamt avlämna den begärda uppgiften om ungefärliga
storleken av mina omkostnader för besiktningsmannaverksamheten under år
1925, vilka ställa sig som följer.

Kostnad för i tjänsten använd automobil

................... kronor

2,800

Kontorsbiträde ................................................................

................... »

1,800

Kontorshyra ....................................................................

................... »

900

Kontorsmaterial................................................................

................... »

440

Porto och telefon ............................................................

................... »

540

Värme, lyse och städning

................... »

300

Diverse omkostnader........................................................

................... »

350

Tillsammans kronor 7,130.

Räkenskaperna för år 1926 har jag ännu ej avslutat, men enligt vad antalet
fullgjorda uppdrag utvisar kommer såväl bruttoinkomsten som omkostnaderna
att bliva i det närmaste detsamma som för år 1925. Bruttointäkten
för 1925 30,235 kronor.

Malmö den 4 januari 1927.

Sam. Thurén.

Länsstyrelsens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 74,

§ 43.

Till Konungen.

Med anledning av härhos återgående nådig remiss å riksdagens revisorers
uttalanden i fråga om automobilbesiktningsväsendet får länsstyrelsen i Hallands
län överlämna infordrat yttrande av automobilbesiktningsmannen ingenjör
A. J. Wahlbeck samt för egen del anföra följande.

— 182

Länsstyrelsen instämmer i huvudsak i vad besiktningsmannen anfört.
Länsstyrelsen anser emellertid önskvärt, att efterbesiktning sker icke blott
med högst ett års mellanrum å trafikbilar och därmed jämförliga bilar utan
även med högst två års mellanrum å övriga bilar. Besiktningen är nämligen
av vikt ej endast för att bereda trygghet för dem, som färdas med
fordonet, utan även för andra trafikanter å vägar och gator, och för dem
kan exempelvis bristfälligbeter å en privatbils bromsanordningar medföra
stor fara. Revisorernas förslag om ytterligare inskränkningar i den nuvarande
valfriheten mellan olika besiktningsmän synes hava goda skäl för
sig. Ävenledes torde viss beskärning av de högsta inkomstbeloppen för besiktningsavgifter
vara fullt befogad.

Halmstads slott i landskansliet den 8 januari 1927.

Underdånigst:

AXEL MÖRNER.

AXEL MAGNUSSON.

Bil.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län, Halmstad.

Anmodad avgiva yttrande i ärendet BD år 1926 nr 281 fol. 37 angående
statsrevisorernas uttalande rörande automobilbesiktningsväsendet, får jag,
efter att jag tagit del av samma, samtidigt med handlingarnas återställande,
vördsammast anföra följande:

I vad förordningen om motorfordon den 15 juni 1923 stadgar beträffande
bland annat besiktning av nya motorfordon, skulle, utan att den allmänna
säkerheten äventyras, en förenkling kunna ske. Att verkställa besiktning
av nya personbilar av de vanliga förekommande Ford, Chevrolet m. fl., är
en relativt enkel procedur. Det ställer sig dock något annorlunda när det är
fråga om lastbilar, omnibusar eller motorfordon, som äro byggda för särskilda
ändamål. I dylika fall gäller det att i varje fall kontrollera, att de
av ägaren lämnade uppgifterna, om vikter, lastningsförmåga med mera, äro
de för bilen riktiga samt uträkna hjultryck och om det gäller en omnibus
eller komb. bil bestämma det antal personer denna lämpligen bör kunna få
medföra. De förstnämnda slagen av besiktningar verkställas som regel i
importhamnarna, Stockholm, Norrköping, Malmö, Hälsingborg och Göteborg,
varigenom besiktningsmännen på dessa platser, vad det gäller inkomster
och mot inkomsterna svarande arbete, komma i en synnerligen gynnad ställning.
 Med hänsyn till enkelheten i uppdraget samt det relativt stora antalet
dylika uppdrag, skulle här en avsevärd reducering kunna ske, exempelvis
ned till 5 kronor per personbil eller motorcykel. Rörande lastbilar,
omnibusar och specialbilar bör, med hänsyn till att sådan besiktning till sin
natur är mera omständlig och till antal betydligt mindre, än besiktning av
nya personbilar, nu gällande besiktningstaxa, 15 kronor för varje besiktning,
 bibehållas.

Att slopa besiktningen på nya bilar skulle sänka standarden på motorfordon
och är det givetvis av vikt, att riktiga och fullständiga uppgifter
inkomma till registret och att dessa uppgifter kontrolleras.

Motorförordningens bestämmelser om efterbesiktning kan ändras, men bör
det i så fall bliva en skärpning av dessa bestämmelser i den utsträckning,

— 183 —

att alla automobiler, som äro ålagda efterbesiktning, skola efterbesiktigas
senast ett år etter närmast föregående besiktning. Med nuvarande bestämmelser
kan exempelvis ägaren av en omnibus låta verkställa efterbesiktning
den 1 januari ett år och om bilen då blivit godkänd har han ingen skyldighet
att låta verkställa ny efterbesiktning innan därpå följande år, den 31
december. Det kan således gå 2 år mellan tvenne varandra efterföljande
besiktningar av samma bil. Att bestämmelsen om efterbesiktningar ur säkerhetssynpunkt
har ett värde och att detta värde uppväger kostnaderna för en
efterbesiktning, tror jag ingen med ansvar vågar att bestrida, om han äger
verklig kännedom om det skick i vilket många av våra trafikbilar befinna
sig strax före en besiktning och även när de uppvisas för besiktning. Bestämmelsen
om efterbesiktning bör gälla alla personautomobiler som befordra
personer vid exempelvis hotell och liknande samt alla lastbilar som
äro i trafik för firmas räkning och befordrar varor för denna.

Vad gäller prövning och godkännande av förare och vilka medel, som
böra tillgripas för att göra förareprovet mera effektivt, synes det mig, som
om det värdefullaste är och förbliver besiktningsmannens ansvarskänsla och
samvetsgrannhet samt att han själv har god inblick i förareyrkets väsentligheter
och finesser. Att eleverna föredraga den eller den besiktningsmannen
kan hava helt annan orsak än den rena efterlåtenheten. Ofta har det sin
orsak däri, att besiktningsmannen ofta under olämplig sinnesstämning lägger
allt för stor vikt vid oväsentligheter samtidigt med att han förbiser det
väsentliga. Man bör härvid taga i betraktande, att icke så få elever hava
en god reflektionsförmåga. Som villkor vid förareprovet bör gälla, att
eleven uppvisar sitt fotografi och att besiktningsmannen, efter verkställt
prov, på fotot antecknar att eleven i fråga avlagt godkänt prov. Det kan
nämligen tänkas, att en person, under falskt namn, avlägger förareprov för
annans räkning. Nuvarande bestämmelser om körskola och godkänd instruktör
har ringa värde i förhållande till besiktningsmannens ansvarskänsla,
samvetsgrannhet och tekniska insikter, så länge icke all undervisning sker
vid dylika skolor.

Beträffande avgiften för förareprovet bör denna höjas till lo kronor,
emedan dylikt prov kan vara rätt så krävande. Man kan, enligt min uppfattning,
 utgå ifrån att det kommer att bliva ett sjunkande antal prövningar
och besiktning av nya motorfordon. Till följd härav, frånsett en sänkning
av besiktningsavgiften för nya bilar, komma de närmast följande åren att
lämna bilbesiktningsmannen en reducerad inkomst.

När man bedömer bilbesiktningsmännens inkomster bör man taga i betraktande
den relativt ovissa anställning som bilbesiktningsmännen äga. Skulle
vid ett förareprov olycka inträffa, varigenom bilbesiktningsmannen bliver
oförmögen till att i fortsättningen utöva denna sin verksamhet, är han satt
fullständigt ur spelet.

Halmstad den 5 januari 1927.

A. J. Wahlbeck.

— 184

Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, fi 43.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 bär Eders Kungl. Maj:ts
befäl lni ngsha van de förelagts att avgiva utlåtande i anledning av vissa uttalanden,
 som 1926 års statsrevisorer under § 43 i sin berättelse gjort angående
automobilbesiktningsväsendet.

I anledning härav får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
anföra följande.

Statsrevisorerna hava i sin berättelse förnämligast anmärkt, dels att den
nuvarande ordningen med stor frihet för allmänheten i avseende å val av
besiktningsman för vissa provs avläggande kunde leda till missbruk, dels
att nu tillämpat system för besiktningsmännens avlönande syntes leda till
resultat, som ofta för dessa ställde sig mer än skäligt gynnsamma.

De förhållanden, som av statsrevisorerna påtalats, hava redan tidigare
varit föremål för Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppmärksamhet.
Sålunda har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i ett underdånigt utlåtande
den 4 december 1925 angående ifrågasatt omorganisation av vägoch
vattenbyggnadsväsendet framhållit angelägenheten av att taga i övervägande,
 huruvida icke samtliga avgifter för automobilbesiktningar och prov
för erhållande av körkort borde indragas till statsverket, och besiktningsmännen
i stället avlönas med fast arvode. En utredning härom skulle, förmenade
nämligen Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, sannolikt giva
vid handen, att anordningen snarast skulle leda till ekonomisk fördel för
staten; och, vad som vore minst lika viktigt, besiktningsmännen skulle upphöra
att vara konkurrenter sinsemellan och misstanken bortfalla, att den
ene för att värva kunder skulle vara mindre noggrann i sin tjänsteutövning
än den andre.

^ Vad Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda uttalat, anser sig
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande alltjämt böra vidhålla.

Som synes innehåller uttalandet icke. något förslag angående inskränkning
i allmänhetens befogenhet vid val av besiktningsman. Bortfalla anledningarna
till konkurrens mellan besiktningsmännen, torde emellertid behovet
av dylik inskränkning föga komma att göra sig gällande.

En omorganisation av automobilbesiktningsväsendet efter de riktningar,
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande angivit i utlåtandet den 4 december
1925, skulle medföra ännu en fördel. Sådant systemet nu är anordnat, saknas
möjlighet för länsstyrelse att utöva fullt effektiv kontroll å redovisningen
av influtna besiktningsavgifter. Visserligen kan — om också härför tarvas
besvärliga och tidsödande undersökningar — inom varje län med ledning
av där förda automobilregister kontrolleras, att de avgifter, som gälla inom
länet registrerade automobiler vederbörligen redovisas, men beträffande avgifterna
för automobiler, som i ett län besiktigas och därefter i ett annat
län registreras, torde kontroll icke kunna utövas. Denna brist i systemet
skulle uppenbarligen bortfalla, om besiktningsavgifterna utginge i form av
stämpelskatt, vilken i sin helhet skulle redovisas, och besiktningsmännen i
stället finge fast avlöning.

— 185

Rörande storleken av det arvode, som i händelse fast avlöning infördes,
skäligen borde utgå, är Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande med den
knappt tillmätta tid, som stått till buds, icke beredd att för närvarande göra
något bestämt uttalande. Då önskvärt är att till befattningarna erhålla fullt
kvalificerade personer — Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har för
sin del till besiktningsmän inom länet, till antalet tre, förordnat ingenjörer
med erfarenhet inom branschen — synes arvodet icke böra utmätas alltför
knappt. Rättvisan torde i varje fall fordra, att vid arvodenas bestämmande
hänsyn tages till den arbetsbörda, som må anses åvila varje besiktningsman,
åtminstone så till vida, att ett mindre antal, exempelvis tre eller fyra,
arvodesklasser införas. Den olika arbetsbördan torde också i viss mån kunna
beaktas genom att åt vederbörande inrymma rätt till stämpelprovision.

Av det anförda torde framgå, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
utan att vara beredd avgiva något detaljförslag rörande ifrågavarande spörsmåls
ordnande, i princip ansluter sig till statsrevisorernas uttalanden om
behövligheten av ändrat avlöningssystem för automobilbesiktningsmännen.

Göteborg, i landskansliet, den 31 december 1926.

Underdånigst:

OSCAR vox SYDOW.

NILS BJÖRKMAN.

Länsstyrelsens i Älvsborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, fj 43.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 17 december 1926 åligger det länsstyrelsen att
avgiva utlåtande i anledning av utav riksdagens revisorer år 1926 gjorda
uttalanden rörande automobilbesiktningsväsendet m. m.; och får i anledning
härav länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Länsstyrelsen har efter de år 1923 vidtagna lagändringarna i stort sett
goda erfarenheter av det sätt, på vilket besiktningsväsendet fungerat. Emellertid
har länsstyrelsen intet att invända mot att till förnyad prövning upptages
frågan, huruvida besparingar eller inskränkningar kunna göras beträffande
första besiktningen, ävensom om ytterligare inskränkningar böra göras
i besiktningsmännens lokala kompetens.

I detta sammanhang bör då prövas, huruvida förändringar böra ske i
behandlingen av motorcyklar under 50 kilogram vikt ävensom vad angår
efterbesiktning av privatbilar.

Däremot anser länsstyrelsen, att det ingalunda vore gagneligt om, såsom
revisorerna föreslå, strängare formella kompetenskrav ställdes på besiktningsmännen.

Vänersborg i landskansliet den 10 januari 1927.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

GUSTAF LIDSTRÖMER.

B. HENDEBERG.

186 —

Länsstyrelsens i Skaraborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har länsstyrelsen i Skaraborgs
län anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1926
församlade revisorer i sin berättelse för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926
anfört i fråga om automobilbesiktningsväsendet.

Till fullgörande av vad sålunda anbefallts får länsstyrelsen, som lämnat
automobilbesiktningsmännen inom länet tillfälle att i ärendet avgiva yttrande,
 med överlämnande av inkomna yttranden från besiktningsmännen i
Mariestad, Skövde och Tidaholm, underdånigst anföra följande.

Att automobilbesiktningsväsendet i sitt nuvarande skick är behäftat med
åtskilliga brister och olägenheter, torde erfarenheten hava klarligen ådagalagt.
 Å andra sidan måste givetvis erkännas, att såväl den besiktning av
motorfordon genom sakkunniga besiktningsmän, vilken infördes redan genom
1906 års automobilförordning, som, och i ännu högre grad, den föreskrivna
prövningen genom besiktningsmännen av motorfordonförares kompetens varit
till stort gagn för främjandet av automobilväsendets sunda utveckling och
trafiksäkerheten å våra vägar. Beträffande nödvändigheten av besiktningsmannainstitutionens
bibehållande torde därför endast en mening vara rådande.
Men institutionen synes böra, så långt ske kan, frigöras från densamma nu
vidlådande brister och olägenheter i enlighet med erfarenhetens krav.

Den erinran från statsrevisorernas sida, som enligt länsstyrelsens mening
i främsta rummet torde förtjäna beaktande, gäller grunderna för beräkningen
av besiktningsmännens arvoden. Dessa arvoden uppgå nu, enligt vad statsrevisorerna
påvisat, i många fall till alltför höga belopp. Avgifterna för
de särskilda besiktningarna såväl som förarproven lära emellertid kunna
nedsättas och den besiktningsman tillkommande andel av berörda avgifters
summa torde i allt fall kunna avsevärt beskäras, utan att någon minskad
tillgång å kompetenta sökande till besiktningsmannabefattningarna behöver
befaras. I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen böra ifrågasätta, huruvida
icke statsrevisorernas önskemål rörande specialutbildning för besiktningsman
skulle kunna tillgodoses på det sätt, att bland kompetensvillkoren
för ifrågavarande befattning även inrymmes fordran på genomgåendet av
en särskild utbildningskurs jämte avlagt prov inför för ändamålet förordnade
examinatorer. En fordran i detta avseende skulle enligt länsstyrelsens åsikt
medföra en viss garanti för att prövningen av automobilförare skedde efter
ensartade grunder i hela landet.

För att ytterligare motverka ojämnheter i prövningen av förare synes den
frihet, som gällande författningsbestämmelser medgiver i fråga om valet av
besiktningsman, böra borttagas och föreskrifter meddelas om visst verksamhetsområde
eller distrikt för varje besiktningsman ävensom om skyldighet
för de inom distriktet boende att anlita besiktningsmannen inom samma
distrikt.

Gent emot vad statsrevisorerna anfört i fråga om onyttigheten eller ineffektiviteten
av den obligatoriska besiktning, som motorfordon för närvarande
äro underkastade för att kunna registreras, anser sig länsstyrelsen böra
framhålla, att sådan besiktning dock är grundläggande ej mindre för regist -

— 187 —

reringen än även för beräkningen av skatten för motorfordon. Åtminstone
i vissa fall, särskilt då det gäller från utlandet införda begagnade motorfordon,
 är denna besiktning otvivelaktigt jämväl ur trafiksäkerhetens synpunkt
nödig. Något indragande av denna första besiktning anser sig länsstyrelsen
därför icke kunna tillråda. Länsstyrelsen håller i stallet före, att
i trafiksäkerhetens intresse frågan om obligatorisk efterbesiktning av även
andra automobiler än sådana, som användas i yrkesmässig trafik, bör göras
till föremål för ytterligare undersökning och övervägande. Erfarenheten
har nämligen givit vid handen, att åtskilliga nu icke efterbesiktningsskyldiga
automobiler och särskilt lastvagnar ofta användas, ändå att de icke befinna

sig i fullt trafikvärdigt skick. .

Under åberopande av vad sålunda anförts får länsstyrelsen underdånigst
ansluta sig till statsrevisorernas hemställan, att en revision av bestämmelserna
angående automobilbesiktningsväsendet snarast möjligt måtte komma
till stånd.

Mariestad å landskansliet den 10 januari 1927.

Underdånigst:

AXEL EKMAN.

EINAR JOHNSON Bil.

1.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län,

Mariestad.

Med anledning av Kungl. Maj:ts befallningshavande i resolution av den
7 januari lämnat tillfälle till yttrande beträffande statsrevisorernas anmärkningar
mot automobilbesiktningsväsendet får jag vördsamt anföra följande.

Besiktningsmannens uppgift är enligt mitt förmenande, rätt uppfattad och
med rätt tillämpning, i sin helhet ej av den ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt,
 som av statsrevisorernas yttrande synes framgå.

Första besiktning av s. k. standard vagnar, som nu ofta fullgöres i hamnstäderna,
 varifrån de stora leveranserna sker, torde vara mindervärdig. Lagen
borde här ändras sålunda, att besiktning av uutomobil skall ske inom det
distrikt där den skall brukas. I de flesta fall torde då bilarna hemföras
till sin ort för egen maskin, varvid en första inkörning ernås och bromsarna
satt sig, så att något så när tillförlitliga bromsprov därefter kunna
utföras. Nu skall automobil föras till närmaste besiktningsman. Å annat
håll föreskrives: Besiktningsman äger ej verkställa förrättning inom annat
län än där hans stationsort är belägen. Detta blir ju emellertid fallet då
besiktningsman i hamnstäderna utför besiktning även av automobil, som går
till annat län, därmed har han ju utfört förrättning som berör annat län.
I samband härmed torde få framhållas, att vid provkörning med automobil
denna vid tillfället ovillkorligen skall framföras av besiktningsmannen, som
då med mycket säkrare resultat kan konstatera om fel föreligger eller ej.
Med ovan nämnda besiktning inom vars och ens besiktningsområde komma
de stora inkomsterna för en del besiktningsmän i de stora leveranscentra att
utjämnas. Ett större intresse kan påräknas då besiktningsmännen äro i
tillfälle att från första hand följa varje bil inom sitt område.

För trafiksäkerheten synes den obligatoriska efterbesiktningen vara nödvändig.
 Emellertid är den ej enbart tillfyllest med att endast trafikbilarna

— 188 —

efterbesiktigas; lagen borde även omfatta att alla andra bilar efterbesiktigas
minst vartannat år (i gamla lagen föreskrivna 3 år var för lång tidsrymd).
Det kan framhållas att under den korta tid jag beklätt posten härstädes
flertalet av de bilar som framvisats till efterbesiktning, trots det, att de före
uppvisningen i regel genomgått reparation ej befunnits fullt anmärkningsfria.
 Felen ha i huvudsak berört styrinrättningen, styrstångsbultar, framhjulen
och dess fastsättningsanordning, samt i några fall framaxel och bromsar.
Nyersättning av förslitna delar har i många fall påfordrats. De framhållna
felen hava i allmänhet med berömvärd snabbhet avhjälpts. I ett fall har
besiktning vägrats med mindre bilen demonterats, så besiktning kunde företagas
om förslitningar förefanns på dess särskilda delar.

Även vid första besiktning har en del fel konstaterats. Så har bland annat
i ett fall ny växellåda måst insättas, i ett annat fäljens fastsättningsanordning.
 I många fall ha bromsarna justerats. Vid besiktning av omnibusar,
lastvagnar och brandbilar måste varje fall behandlas särskilt, då i regel
vagnarna ej ha något annat gemensamt än motorerna.

Beträffande prövning av automobilförare tillerkänner statsrevisorerna besiktningsmannaarbetet
större betydelse. Den ansvarskänsla och samvetsgrannhet
som här tilldömes skulle dock ytterligare utformas om nyreviderade lagen
komme att innehålla: Förhör må ej äga rum med mer än en elev åt gången.

Anmärkningen om nödvändighet av besiktningsmannens tekniska insikter
synes vara väl befogad. Besiktningsmannens tekniska utbildning bör vara
sådan, att han är fullt vuxen en ingående kännedom om tillverkning och
reparation av motorfordon, dess konstruktion, skötsel och manövrering. Endast
i särskilda undantagsfall bör annan person få ifrågakomma.

Sammanfattning.

1) att lättnader för första besiktning av standard vagnar införes;

2) att besiktningar av alla automobiler må ske inom varje besiktningsmannaområde; 3)

att efterbesiktning genomföres jämväl för privatbilar minst vartannat
år. Efterbesiktning för trafikbilar skärpes så att de vartannat år måste
genomgå en revision å verkstad där besiktningsmannen lämnas tillfälle undersöka
förefintliga förslitningar etc.;

4) att besiktningsområdena fixeras till vissa gränser;

5) att till besiktningsmän endast antagas tekniskt utbildade personer, som
helt kunna ägna sig åt befattningen (ej såsom bisyssla);

6) att vid prövning av förareelev förhör ej må företagas med mer än en
person åt gången;

7) att i enlighet med i punkt 6 nämnda ingående prövning avgiften för
provet höjes;

8) att provkörning av automobil skall ske av besiktningsman.

Tidaholm den 9 januari 1927.

H. af Ekenstam.

Bil. 2.

Till länsstyrelsen i Skaraborgs län, Mariestad.

Genom länsstyrelsens resolution av den 7 dennes har tillfälle beretts undertecknad
att avgiva yttrande över statsrevisorernas uttalande rörande automobilbesiktningsväsendet,
 och får undertecknad i anledning härav anföra följande:

— 189 —

Beträffande besiktning av automobiler:

Revisorerna framhålla, att besiktningsförfarandet torde tillmätas ett tämligen
underordnat värde ur trafiksäkerhetssynpunkt ävensom innebär i förhållande
till effektiviteten stor omgång.

I anledning härav vill undertecknad framhålla, att om besiktningsskyldigheten
helt slopades säkerligen en hel del trafikfarliga automobiltyper skulle
uppstå. Visserligen fordras i regel endast en besiktning av vanliga automobiler,
 men denna besiktning förebygger dock att olämpliga automobiltyper
bliva tillverkade. Vid besiktningen fastställes även skattevikten. Skulle
denna vikt fastställas uteslutande på grund av automobilägarens egna uppgifter
utan kontroll av besiktningsmannen, är jag fullt förvissad om, att
i många fall för låga viktuppgifter bli följden och sålunda för låg automobilskatt
blir erlagd.

Beträffande grunderna för besiktningsarvoden:

Revisorerna anse dessa vara för besiktningsmännen allt för gynnsamma.

För undertecknads del, där besiktningsmannaarbetet utövas i en mindre
stad, och årliga inkomsten av de verkställda förrättningarna hitintills rört
sig om ett belopp varierande mellan 2 å 3,000 kronor, anser undertecknad,
att denna inkomst ej kan anses oskälig, särskilt i betraktande av att besiktningsmannen
städse skall stå till förfogande.

Någon minskning i de fastställda avgifterna anser undertecknad ej böra
ske; men däremot bör det maximibelopp, intill vilket besiktningsman odelat
får behålla avgifterna (16,000 kronor), väl kunna avsevärt nedsättas.

Mariestad den 10 januari 1927.

J. Dahlquist.

Besiktningsman.

Bil. 3.

Till Kungl. M a j : t s befallningsha vande i Skaraborgs län.

Lämnad tillfälle att avgiva yttrande över statsrevisorernas uttalande angående
automobilbesiktningsväsendet får jag härmed vördsamt framhålla:

Vad besiktningen i samband med registreringen beträffar medgives att den
ur trafiksäkerhetssynpunkt kan anses obehövlig, men den torde dock vara
nödvändig för bestämmande av skattevikt, personantal m. m. Att ersätta
besiktning av ny standardmodell med ett engångserkännande av respektive
vagntyp kan i vissa fall tänkas, t. ex. beträffande Ford (personvagn) vilken
från firman levereras endast i en typ. Av övriga i landet företrädesvis
använda fabrikat linnes det en massa typer och någon måste väl fastställa
vilken typ det är fråga om. Vad lastbilar beträffa, bygges i allmänhet
karossen i Sverige och på de mest olika sätt, varför bär icke kan talas om
fastställandet av en standardmodell. Jämlikt motorförordningen § 4 mom. 2
skall i fall av behov vågning äga rum, och har det, i de flesta fall, visat
sig att uppgiven vikt understigit den verkliga.

Revisorerna skriva: »Någon mera ingående undersökning för upptäckande
av verkliga brister i axlar och hjul, styrinrättning m. m. lärer icke vid
besiktningarna företagas.» Då förfaringssättet även vid efterbesiktningar
här torde avses, beskylles besiktningsmännen genom detta uttalande för bristande
ansvarskänsla och samvetsgrannhet. För min del tror jag ej det
finns någon besiktningsman, som vid efterbesiktning underlåter att verk -

— 190 —

ställa undersökning just beträffande de delar av bilen som i detta revisorernas
uttalande framhålles. Fyrfaldiga gånger har jag sänt automobiler till
reparationsverkstad, för avhjälpande av dylika fel, under meddelande till
ägaren att om bilen ej snarast åter uppvisas för mig anmälan ögonblickligen
avlåtes till länsstyrelsen. För yttermera bevis bifogar jag styrkande
av detta förhållande.

Kan besiktnings för farandet således icke stämplas såsom av tämligen underordnat
värde måste bestämmelserna angående privatbilar betecknas såsom
ur trafiksäkerhetssynpunkt synnerligen riskabla. Så länge dessa bilar ej äro
underkastade obligatorisk årlig besiktning, så länge finnes det också på våra
vägar bilar vilka äro livsfarliga att möta. En flyktig undersökning av en
privatbil inlämnad till verkstad när ägaren ansett den mogen för reparation
måste i många fall utmynna i förvåning över att vederbörande ansett sig
kunna stå till svars med att taga ut en sådan bil på allmän landsväg. Långt
ifrån att vilja beskylla alla privatbilägare för dylik ansvarslöshet ligger det
dock i allas intresse att slippa möta en sådan bil, varför jag tror att de ansvarskännande
bilägarna hellre underkasta sig en efterbesiktning än befara
en kollision med dessa trafikodjur. En i axlar, hjul och styrinrättning försliten
bil är lika farlig i den skickligaste chaufförs, som i den nyblivne
körkortsinnehavarens hand.

Under framhållande av att ej alla besiktningsmän äro ingenjörer och
mekaniker synes revisorerna draga i tvivelsmål huruvida de nuvarande besiktningsmännen
äro kompetenta såsom sådana, »då de icke synas hava erhållit
någon mera omfattande specialutbildning.» »Stort mått av ansvarskänsla
och samvetsgrannhet» torde vara ett utmärkande drag hos statens
tjänstemän och då därtill kommer att vanan att snabbt göra ett bedömande
av elevs personliga kvalifikationer ej är av underordnad betydelse, torde officerare,
 jägmästare m. fl. i dessa avseenden väl fylla måttet. Vad den tekniska
specialutbildningen beträffar måste framhållas att det finns andra ingenjörer
än sådana, vilka äro motortekniskt utbildade likaväl som det finns
personer utanför »de rent tekniska grenarna», vilka äro motortekniskt utbildade
till och med så mycket att de vid prövning av förare ej ha användning för
allt sitt vetande. Att frånsåga en domprost förmåga att tillgodogöra sig
den tekniska yrkeskunskap, som gör honom kompetent att även i tekniskt
avseende kunna avgöra huruvida en körkortsaspirant är mogen för körkortet
eller ej, synes mig vara att allt för mycket underskatta domprostars
intellekt.

Vad beträffar ytterligare inskränkningar av den nuvarande valfriheten
mellan olika besiktningsmän ansluter jag mig fullt till revisorernas uttalande.

Att annorstädes än i »Stockholm och vissa andra städer» utöva besiktningsmannauppdraget
yrkesmässigt torde ej vara möjligt. Under det att i dessa
städer arbetet är av mera permanent art, är det i landsbygden periodiskt
och ej tryggande ur ekonomisk synpunkt varav lätt kan uppstå försök att
på mindre lämpligt sätt söka öka inkomsterna. Skola arvodena dessutom
beskäras torde besiktningsmännens i landsorten inkomster, även om efterbesiktning
av privatbilar blir obligatorisk, komma att nedgå.

Till slut anhåller jag vördsamt få framhålla betydelsen av att vissa grupper
statstjänstemän, genom besiktningsmannabefattning, sättas i tillfälle att på
närmaste håll följa den motortekniska utvecklingen.

Skövde den 9 januari 1927.

Jens O. Falkengren.

Besiktningsman.

— 191 —

Bil. 4.

Bil- och motorverkstaden
“Auto“.

Ingenjören Carl L. Engström.

Härmed får jag på begäran intyga att bilbesiktningsmannen i Skövde,
kapten Jens Falkengren, flerfaldiga gånger under föregående år givit verkstaden
i uppdrag att utföra arbeten å bilar, som kommit till honom for besiktning.
 Kapten Falkengren har per telefon givit oss direktiv för arbetets
utförande och har det speciellt varit brister i axlar, hjul och styranordning,
som kommit i fråga.

Skövde den 8 januari 1927.

Reparationsverkstaden »Auto»

Carl L. Engström.

Länsstyrelsens i Värmlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del. I, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

I anledning av nådig remiss den 17 nästlidna december på statsrevisorernas
uttalanden angående automobilbesiktningsväsendet får Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i underdånighet anföra följande.

Såsom statsrevisorerna framhållit, lära nu föreskrivna besiktningar a automobiler,
 särskilt den obligatoriska första besiktningen, företrädesvis vara av
betydelse för registreringsförfarandet. Dessa besiktningar, framför allt efterbesiktningarna,
 synas emellertid även ur tratiksäkerhetssynpunkt böra tillerkännas
värde, som, ehuru det under nuvarande förhållanden torde vara
begränsat, säkerligen icke får underskattas.

De obligatoriska efterbesiktningarna gälla nu huvudsakligen de s. k. trahkbilerna,
 vilka, till utrönande huruvida de äro i föreskrivet och lämpligt skick,
skola minst en gång varje kalenderår uppvisas hos besiktningsman för undergående
av efterbesiktning. Då det är automobilägaren och icke besiktningsmannen,
 som inom nämnda tidsfrist bestämmer tidpunkten för efterbesiktningen,
 torde i regel s. k. trafikbil icke uppvisas för angivna ändamål vid
andra tillfällen än då densamma, efter reparation eller annan justering, dar
så erfordrats, är i föreskrivet skick. Det måste för övrigt ligga i trafikautomobilägares
intresse, bland annat, med hänsyn till den starka konkurrensen
i yrket, att städse tillse sådan automobils hållande i fullgott stånd.
Underlåtenhet därutinnan torde ock endast undantagsvis förekomma beträffande
automobiler, som gå i stadigvarande yrkesmässig trafik. Det måste
likväl ur trafiksäkerhetssynpukt anses gagneligt, att ägare av automobil, som
användes i yrkesmässig trafik, genom stadgandet om efterbesiktning tillhålles
att minst en gång årligen mera ingående övertyga sig om automobilens

trafikduglighet. . . , , ,

I berörda hänseende synas förhållandena ställa sig mindre goda med de
automobiler, som icke användas i yrkesmässig trafik, och vilka förutom

— 192

i fall, som omförmälas i mom. 1 och mom. 3 av § 5 i gällande förordning
om motorfordon - äro fritagna från periodiskt återkommande besiktning,
badana automobiler torde mången gång tagas i bruk, utan att vara i föreskrivet
skick, därvid genom felaktigheter, särskilt ä styr- och bromsinrättningar,
 föranletts trafikolyckor. Ett mera framträdande dylikt fall har sålunda
nyligen inträffat bär i Karlstad. Det lärer ock vara långt ifrån uteslutet,
 att vederbörande ägare varit medveten om felaktigheter å innehavd
automobil, men på grund av underskattning av faran därav eller till följd
av oföretagsamhet eller missriktad sparsamhet underlåtit avhjälpa felaktigheterna.
 Även om Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande vid några tillfällen
funnit anledning tillämpa bestämmelserna i ovan åberopade mom. 3
f n ^ i ’? 1 m°t°rfordonsförordn ingen äro uppenbarligen dessa bestämmelser icke
tillfyllest till undanröjande av anmärkta missförhållanden. Eders Kungl.
Maj ds befallningsliavande finner sig därför böra ifrågasätta återupptagandet
av föreskriften om obligatorisk efterbesiktning även för automobiler utan
användning i yrkesmässig trafik, lämpligen på det sätt att efterbesiktning
kan verkställas utan ägarens bestämmande av tidpunkten därför, vilket för
öviigt synes böla gälla även beträffande efterbesiktning å trafikautomobil.

I varje händelse anser Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande obligatorisk
efterbesiktning böra stadgas för två slag av automobiler, som icke användas
i yrkesmässig trafik. Det är icke ovanligt, att automobilhandlare vid försäljning
av personautomobil, avsedd för yrkesmässig trafik, i avräkning å
köpeskillingen därför övertager äldre, i sådan trafik använd, men därtill icke
vidare lämplig automobil samt överlåter denna senare för brukande i enskild
trafik, i vilken sådan automobil kan komma till användning utan att uppfy]
M .^rför föreskrivna fordringar. Registrering av äganderättens övergång
bör därför, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening, i nämnda
fall föregås av ny besiktning. Efterbesiktning synes även lämpligen höra
ske beträffande i enskild trafik använd lastautomobil, som mera stadigvarande
brukas.

Den valfrihet mellan olika besiktningsmän, vilken — om även inom vissa
gränser — nu gäller vid avläggande av prov för körkorts erhållande, lärer
liava föranlett vissa missförhållanden. Ändring därutinnan torde kunna
vinnas, om besiktningsmännen erhålla fasta arvoden. Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande finner sig emellertid för närvarande icke böra förorda
en sådan anordning och då, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
erfarenhet, icke heller vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser i ämnet
vållats större olägenheter, anser sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i förevarande hänseende allenast böra föreslå, att den, vilken avlagt prov
för erhållande av körkort, men därvid icke blivit godkänd, skall vid förnyat
sådant prov vara skyldig hänvända sig till förut anlitad besiktningsman,

, ,rfM Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, på framställning, finne]1
skäligt annorlunda medgiva.

De stora avstånd, som äro rådande inom Värmlands län, påkalla, enligt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening, att i allmänhetens intresse
antalet besiktningsmän i länet måste sättas jämförelsevis högt. Därigenom
hava möjligheterna att utse lämpliga sådana befattningshavare, särskilt där
dessa stationerats inom mindre samhälle, i viss mån begränsats. Såvitt Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande för sin del funnit, saknas emellertid skäl
att ändra nu gällande kompetensvillkor för bilbesiktningsmännen. Dock är
det för erhållande av för ifrågavarande uppdrag fullt skickade personer av
särskild vikt, att uppdraget är förenat med tillräckliga inkomster. Befatt -

ningen måste eljest bliva en bisyssla eller bilbesiktningsmannen, där han till
väsentligare del upptages av sin befattning, nödsakas söka bereda sig andra
inkomstmöjligheter. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande håller sålunda
före, att någon ändring i de grunder, efter vilka bilbesiktningsmännens arvoden
för närvarande beräknas, nu icke bör vidtagas. Såvitt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande kunnat finna, äro icke heller de till bilbesiktningsmännen
här i länet utgörande ersättningarna för höga. Bilbesiktningsmännens arbete
är icke inskränkt till allenast de förrättningar, för vilka åtnjutas arvode;
de måste även utan gottgörelse tillhandagå myndigheter och allmänheten
med upplysningar och dylikt. Det lärer också böra bemärkas, att de av
statsrevisorerna omnämnda besiktningsavgifter utgöra bruttoinkomster, varifrån
avgå särskilda kostnader, såsom för expeditionslokal och telefon samt,
där befattningen utgör huvudsyssla, även kontorsbiträde; dessa kostnader
hava av en besiktningsman i länet beräknats till omkring 20 procent av
inkomsterna i befattningen.

I anslutning till det sålunda anförda anser Eders Kungl. Maj-.ts befallningshavande
för sin del en revision av hithörande bestämmelser för närvarande
påkallas i allenast de hänseenden, som av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
ovan angivits.

Karlstad i landskansliet den 11 januari 1927.

TURE BROSTRÖM.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

GEORG SAMUELSON.

Länsstyrelsens i Örebro län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 74, S 43.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 bär Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
erhållit befallning att avgiva underdånigt utlåtande
över en av riksdagens revisorer i deras till 1927 års riksdag avgivna berättelse
rörande statsverkets tillstånd och förvaltning framställd anmärkning
,i fråga om automobilbesiktningsväsendet; och får Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande i anledning härav i underdånighet anföra
följande:

Förevarande anmärkning avser det förhållandet, att de grunder, efter
vilka besiktningsmännens arvoden för närvarande beräknas, enligt revisorernas
mening leda till resultat, som i allmänhet för besiktningsmännen
ställa sig mer än skäligt gynnsamma.

Den vid anmärkningen fogade sammanställningen över de av besiktningsmännen
under åren 1924 och 1925 uppburna avgifter ger ook vid handen,
 att detta omdöme icke saknar grund.

Vid bedömandet av frågan, om och i vad mån en begränsning av besiktningsmjannaarvodena
må kunna äga rum, måste emellertid enligt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning ihågkommas, att
deras arbete är i hög grad ansvarsfullt, av kvalificerad natur och åtmin13
— Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. III.

V

‘ — 194 —

stone i vissa, hänseenden förenat med ganska betydande risk. Därtill
kommer beträffande de fall, då arvodena uppgått till mera avsevärda belopp,
 att vederbörande besiktningsmans tid och arbetskraft säkerligen helt
och hållet eller åtminstone huvudsakligen tagas i anspråk för hans ifrågavarande
verksamhet och att, därest så icke är fallet, göromålen likväl till
sin beskaffenhet äro sådana, att besiktningsmannen knappast torde hava
tillfälle att vid sidan av denna hava annan befattning eller inkomstgivande
verksamhet. Och slutligen måste bemärkas, att en mycket upptagen besiktningsmans
arbete otvivelaktigt är av den uppslitande beskaffenhet,
att han icke allt för länge torde kunna bibehållas vid uppdraget, samt
att han vid dess frånträdande icke är berättigad till pension och ofta
nog torde hava mycket svårt att förskaffa sig annan inkomst.

Även med tagen hänsyn till dessa förhållanden måste det dock otvivelaktigt
sägas, att de arvoden, som uppbäras av vissa besiktningsmän,
äro för höga och att en ändring av gällande bestämmelser i ämnet i syfte
att begränsa dessa inkomster är av omständigheterna påkallad.

Vad därvid till en början beträffar den i 54 § av kungl. förordningen
den 15 juni 1923 om motorfordon stadgade taxan för olika förrättningar,
synes det uppenbart, att någon nedsättning icke bör ifrågakomma i den
för prövning av förares kompetens bestämda avgiften av 10 kronor. Däremot
håller Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande före, att den för första
besiktning av automobil och motorcykel fastställda avgiften av 15,
respektive 10 kronor är för hög och kan sänkas, då fråga är om ny automobil,
 varmed i detta sammanhang torde böra förstås sådan, som förut
icke varit här i riket registrerad.

En förrättning av dylikt slag torde näml igen vara av förhållandevis enkel
beskaffenhet, helst då besiktningen, såsom i övervägande antal fall lärer
förekomma, gäller motorfordon av kända märken och av vissa standardtyper.
 Enligt Eders Kungl Maj:ts befallningshavandes mening kan arvodet
för en besiktning av nu avsedd art utan olägenhet nedsättas till 10
kronor för automobil och 5 kronor för motorcykel. Det synes också mycket
lämpligare att här göra en beskärning, som de höga inkomsterna för
de i de störa hamnstäderna stationerade besiktningsmännen otvivelaktigt till
avsevärd del härröra just från dylika besiktningar å i störa partier importerade
motorfordon.

Den sålunda föreslagna taxeminskningen torde emellertid icke böra gälla
besiktning av omnibusar i yrkesmässig trafik, enär en sådan förrättning
uppenbarligen måste göras så omfattande och detaljerad, att ett arvode
av 15 kronor ingalunda kan anses för högt.

Beträffande övriga nu gällande taxebelopp finnes enligt Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavandes uppfattning ej heller anledning att vidtaga
någon ändring.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande håller före, att med den här
ovan föreslagna nodsättningen de mycket höga inkomsterna för vissa besiktningsmän
komma att avsevärt nedgå; och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
finner sig av denna anledning och med hänsyn jämväl till
vad av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande här ovan anförts beträffande
arten av besiktningsmännens arbete icke böra ifrågasätta någon
ändring i de uti 9 § av nådiga instruktionen den 12 oktober 1923 för besiktningsmän
för motorfordon meddelade bestämmelserna angående den
omfattning, vari besiktningsman själv äger att tillgodogöra sig till honom
erlagda avgifter.

— 195 —

Däremot synes det Eders Kungl. Maj:ts be fallningsliavande uppenbart,
att om en besiktningsman är såsom sådan förordnad av två olika myndigheter,
 samtliga av honom uppburna avgifter böra anses såsom härflytande
av en enda befattning samt att rättigheten för besiktningsmannen att bibehållas
vid avgifterna sålunda bör beräknas med hänsyn till dessas
sammanlagda belopp. På grund härav får Eders Kungl. Maj:ts befäl 1-ningshavande alltså slutligen hemställa, att till klarläggande härav föreskrifter
i sådant hänseende måtte varda i nämnda instruktion intagna.

Örebro slott i landskansliet den 11 januari 1927.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

ADB. NISSER. KNUT NORRSELL.

Länsstyrelsens i Västmanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Jämlikt befallning i nådig remiss den 17 december 1926 får Eders Kungl.
Maj tis befallningshavande i underdånighet härmed avgiva utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers erinran i fråga om revision av nuvarande
bestämmelser rörande automobilbesiktningsväsendet.

I allmänna marknaden förekommande motorfordon kunna utan nämnvärda
undantag rubriceras såsom standardartiklar, vilka respektive fabriker
på grund av rådande konkurrens helt visst äro synnerligen angelägna
om att hålla på en hög nivå. Vid sådant förhållande lärer den
nu föreskrivna s. k. första besiktningen ur trafiksäkerhetssynpunkt —-befallningisihavanden avser härvid givetvis icke yrkesmässig trafik —
kunna anses obehövlig. Ej heller för motorfordonens registrering är besiktning
erforderlig. De uppgifter, som erfordras i och för registrering,
kunna nämligen lika väl lämnas till registreringsmyndigheten som till
besiktningsmannen, under förutsättning dock att uppgifterna lämnas
skriftligt i två exemplar och äro bestyrkta av automobilbesiktningsman
eller annan sakkunnig och trovärdig person. I samband härmed tillåter
sig befallningshavanden framhålla, att de nuvarande arvodena för de första
besiktningarna äro synnerligen högt tilltagna.

Den del av besiktningsmännens arbete, som avser prövning av automobilförare,
 är särdeles betydelsefull och fordrar förutom sakkunskap stor ansvarskänsla
hos besiktningsmannen. De nuvarande bestämmelserna, som
lämna en aspirant på körkort valfrihet bland länets besiktningsmän, äro
icke tillfredsställande. Det ligger allt för nära till hands att den i fråga
om kvalifikationen minst fordrande besiktningsmannen helst uppsökes,
då det är fråga om erhållande av kompetensbevis. Säkerligen skulle det

— 196 —

vara till nytta, om befallningshavanden .erhölie rätt att uppdela länet mellan
besiktningmännen.

Västerås slott i landskanslist den 10 januari 1927.

Underdånigst:

WALTER MURRAY.

ALB. NORBERG.

Länsstyrelsens i Kopparbergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, Sj 43.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har länsstyrelsen i Kopparbergs
län anbefallts avgiva utlåtande i anledning av statsrevisorernas
berättelse § 43 angående automobilväsendet.

Länsstyrelsen har lämnat autiomobilbesiktningsmännen i länet tillfälle
yttra sig i ärendet, vilket yttrande bilägges.

För egen del får länsstyrelsen underdånigst anföra följande.

Länsstyrelsen ansluter sig till vad besiktningsmännen anfört beträffande
besiktning och efterbesiktning, men vill särskilt betona den störa vikt
från trafiksäkerhetens synpunkt, som ligger på, ätt efterbesiktningama
verkställas på ett noggrant sätt och att bestämmelser införas, som garantera
att besiktningarna just ur trafiksäkerhetssynpunkt bliva effektiva.
Länsstyrelsen har också för närvarande besiktningsmän framhållit betydelsen
av att efterbesiktningama ske på ett noggrant och ingående
sätt, så att mindervärdiga trafikbilar efter hand utdömas och försvinna.

Enligt länsstyrelsens åsikt har besiktningsmannaarbetet i sin helhet,
och icke blott beträffande prövningen av automobilförare, ur säkerhetssynpunkt
stor betydelse och förutsätter ett stort mått av ansvarskänsla
och samvetsgrannhet samt göda tekniska insikter.

Besiktningsmännen böra hava länet till verksamhetsområde med stationsorter,
 bestämda ur synpunkten av klientelens bekvämlighet, men också
förbehållas beträffande besiktning och efterbesiktning de motorfordon,
som registrerats inom länet.

Någon distriktsindelning för besiktningsmännens verksamhet vill länsstyrelsen
icke förorda. Det torde stöta på stora praktiska svårigheter att
genomföra en sådan indelning, så att densamma på ett rättvist sätt tillgodoser
både besiktningsmännens utkomstmöjligheter och bilförares och
bilägares krav på bekväma anordningar för fullgörandet av de skyldigheter,
 som åligga dem i förevarande avseende.

För .undvikande av de frestelser till den mindre noggrannhet, som konkurrensen
om kunderna kan åstadkomma, har länsstyrelsen tänkt sig
att varje besiktningsman, vilkas antal icke får överstiga behovet, skulle

— 197 -

tillförsäkras en grundersättning exempelvis 6,000 kronor och att överskottet
av intäkterna på besiktningsmannaverksamheten skulle inlevereras till
respektive länsstyrelser för att vid årsskiftet fördelas å samtliga besiktningsmän
inom länet) efter bestämda grunder.

Då besiktningsmännen äro anställda för hela länet och nu hänvisade
till kundkretsen beträffande inkomsten, som i sin tur avsevärt påverkas
av den i allmänhetens intresse bestämda stationsorten, synes det länsstyrelsen,
 att en anordning i riktning av den av länsstyrelsen föreslagna
skulle medföra avsevärda fördelar, i det att samtliga besiktningsmän i
medvetandet att under alla förhållanden kunna räkna på säker och för
bärgningen betryggande inkomst, skulle fullgöra sitt ur trafiksäkerhetens
synpunkt högst betydelsefulla arbete mera fritt och självständigt och utan
påverkan i ena eller andra avseendet.

Falun i landskansliet den 10 januari 1927.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

JOHN FAHLROTH. RENÉ AHRENBERG.

Bil.

Till länsstyrelsen i Kopparbergs län, Falun.

Med remisshandlingarnas återställande få vi, samtliga ordinarie automobilbesiktningsmän
i Kopparbergs län, representerade genom vår sammanslutning,
 vördsamt avgiva följande förslag till skrivelse till kungl.
kommunikationsdepaTtementet.

Statsrevisorerna anmärka på att besiktning av nya automobiler i regel
ej kräva den omfattande undersökning, som motiverar bibehållande av bestämmelsernas
i gällande författning nuvarande utformning. Härmed avses
väl vad som rör personautomobilar, enär för lastautomobilar krävas
mätningar, hållfasthetsundersökningar och viktsberäkningar för bestämning
av hjultryck m. m., som väl göra skäl för obligatorisk nybesiktning.
För personautomobilarna, som direkt komma från fabriken till besiktningsmannen,
 är arbetet givetvis ej av samma omfattande natur, men
likväl förenat med ansvar. Flera fabrikat, som tillhöra de mest brukliga
typerna, hava ofta visa sig behäftade med fel, isynnerhet å bromsar och
styrinrättning. Ofta händer, att personvagnarna avsändas i originalförpackningen
till förbrukningsorten, där försäljaren för så billigt pris som
möjligt på ackord låter hopsätta desamma. Det gäller därvid för besiktningsmannen
att ordentligt se upp med, hur denna hopsättning utförts,
och flera fall kunna angivas, dä anmärkningar å vagnens beskaffenhet
gjorts, som medfört eu anmaning att vidtaga ändringar, för alt ett godkännande
skall kunna givas. Ett borttagande av bestämmelsen om obligatorisk
besiktning för nya personvagnar skulle givetvis medföra ytterligare
slarv härutinnan.

I dagspressen har förslag framkommit, att för nya personvagnar en
s. k. typbesiktning skulle vara tillräcklig. Häremot kan, förutom vad
ovan är angivet, anföras, att typerna växla synnerligen ofta och att en

— 198

köpare av en vagn önskar påsätta extra anordningar, såsom bumpers, bagagehållare,
 top m. m., vilka förorsaka en ökning av skattevikten, som
kan medföra vagnens förflyttning till högre ska t te-klass. Allt detta talar
för ett bibehållande av besiktning av alla vagnar, antingen de äro avsedda
för last- eller personbefordran. Då arbetet med besiktning av nya
personvagnar i medeltal ej kräva så mycken tid som för övriga besiktningar,
 kan arvodet för detta slag av besiktning sänkas och torde 10 kronor
vara lämplig avgift härför.

I detta sammanhang må framföras önskemålet, att sådana åtgärder vidtagas,
 som underlättar möjligheten för, att nya vagnar måtte besiktigas
i det län, där de skola registreras. Härigenom erhålles säkerhet för att
vagn, som skall registreras, angives för sin verkliga skattevikt, enär, som
ovan är angivet, vagnsköparen i hemorten mycket ofta önskar komplettera
vagnens utrustning. Även kan en vagnägare, som önskar använda vagnen
i yrkesmässig trafik, härigenom undslippa en del utgifter för
extra besiktning, att densamma uppfyller en länsstyrelses bestämmelser
angående trafikvagnar. En ökning av i förordningen föreskriven
maximihastighet för nya personvagnar till exempelvis 30 kilometer i timmen
å landsbygden kan ej äventyra den allmänna trafiksäkerheten, men
väl förhjälpa till önskemålets realiserande om besiktning i hemorten.

Angående ef ter besiktning av trafikvagnar har påvisats vid flera tillfällen
det ^missförhållandet, att trafikvagnägare låtit i närgränsande län
efterbesiktiga sin vagn, därför att hemmavarande besiktningsman visat
en i hans ögon allt för stor noggrannhet. Det vore därför önskvärt, att
även efterbesiktning måste verkställas av besiktningsman inom län och
distrikt, varom närmare bär nedan, där vagnen har sin hemort.

Nuvarande bestämmelser om en viss valfrihet vid anlitande av besiktningsman
för avläggande av prov för körkort hava otvivelaktigt medfört
ett bättre sakernas tillstånd i detta avseende, än vad tidigare varit fallet.
Att det likafullt ej är så, som det borde vara, visa många exempel. För
att i görligaste män minska möjligheten för en körkortsaspirant att gå
från den ena besiktningsmannen till den andra, användes av besiktningsmännen
i detta län den metoden, att, när en elev underkänts av en
besiktningsman, övriga besiktningsmän i länet underrättas härom, ifall
anledning härtill föreligger.

Det synes oss vara svårt att författningsvis kunna förhindra ett missbruk
i detta avseende. Till det bättre kan den bestämmelsen måhända
föranleda, att varje besiktningsman av vederbörande länsstyrelse tilldelas,
 förutom stationsort, ett visst med gränser angivet distrikt, i likhet
med exempelvis landsfiskaler, och att i samband härmed bestämmes, att
elev skall undergå prövning inför besiktningsman i det distrikt, där eleven
är mantalsskriven, eller, om han så önskar, i det distrikt, där utbildningen
ägt rum.

Autonmbil besiktningsmännen i detta län erhålla enligt löneuppställningen
å sin verksamhet som besiktningsmän, ej sådana inkomster, på
vars storlek berättigad anmärkning kan göras. För samtliga besiktningsmän
härstädes anses och är ifrågavarande syssla den huvudsakliga. Med
den omfattning, bilismen f. n. har, en omfattning, som ökas år efter år,
måste en besiktningsman städse vara beredd att stå till allmänhetens
tjänst även å tider, som ej kunna hänföras till ordinarie kontorstider.
Att innehava någon annan fast anställning anse våra besiktningsmän ej
kunna förenas med tjänsten. Däremot utfyller flertalet av dem, isynner -

199 —

het under vintern, mellantiden med extra arbeten av ett eller annat slag.
Man får betänka, att ''befattningen som automobilbesiktningsman är
synnerligen osäker. Utnämningen sker för 4 år utan någon som helst
garanti för omval till nästa period. En lagändring kan minska hans inkomster
och måhända göra hela besiktningsmamnainstitutionen överflödig.
 Då han ej är i statens tjänst ordinäre anställd, kan han således ej
vid tjänstens lämnande påräkna något som helst ekonomiskt stöd. Det
kan därför anses rimligt, att inkomsterna som besiktningsman äro sådana,
 att han vid ett avskedstagande av ett eller annat skäl ej står utan
sparade medel. Likaledes är det nödvändigt för en besiktningsman, som
har tid över, att utfylla densamma med annat förvärvsarbete, naturligtvis
endast av sådan art, att besiktningsmannen alltid kan vara redo till
allmänhetens tjänst, till vilket förvärvsarbete han kan rygga tillbaka på,
vid lämnande av sitt yrke som besiktningsman.

Enligt författningen skall besiktningsman inom sitt verksamhetsområde
följa med utvecklingen av motortrafiken och till länsstyrelsen inkomma
med förslag, som kunna vara av behovet påkallade. Dessutom
skall han på begäran av länsstyrelsen inkomma med utredningar m. m.,
som röra automobilväsendet. För allt detta erhålles ej någon som helst ersättning
vare sig för med utredningen gjorda erforderliga resor, skriverier
m. m. eller för den många gånger rundliga tid, som erfordras härför.
 Allmänheten rådfrågar mycket ofta besiktningsman i automobilärenden,
 för vilket någon avgift ej kan avfordras.

I revisorernas tabell över besiktningsmännens inkomster framgå disproportionen
mellan inkomsterna för besiktningsmännen i importstäderna
och i landsorten. Genom godtagande av en bestämmelse, att ny vagn
skall besiktigas i det län, där den skall registreras, som enligt ovan är
föreslaget, kan en liten utjämning i denna disproportion ske och flertalet
av besiktningsmännen i landsorten komma upp till en årlig inkomst, som
bättre motsvarar det ansvarsfulla arbete, han utför, och bättre trygga honom
i en osäker syssla.

Innehållet i ovannämnda förslag till skrivelse utgör en sammanfattning
av resultatet av diskussionen mellan automobilbesiktningsmännen
Åkerström, Kinnander, Lissel och Norlin vid sammanträde i Falun den
4 dennes.

Falun den 6 januari 1927.

Aug. Åkerström.

Ivar Norlin.

Länsstyrelsens i Gävleborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, §43.

Till Konungen.

Såsom anbefallt underdånigt utlåtande över statsrevisorernas uttalande
angående automobilbesiktningsväsendet får länsstyrelsen, med överlämnande
och åberopande av från automobilbesiktningsmännen, ingenjören
Erland Hedlund infordrat yttrande, för egen del underdånigst anföra
följande:

— 200 —

Av den statsrevisorernas skrivelse bifogade sammanställningen över

iaofUt Jy24 och 1325 iramgar, åt t inkomsterna av dessa avgifter fördela sig synnerligen
ojämnt på de olika besiktningsmännen och att för vissa av dem
dessa inkomster uppgå till mycket avsevärda belopp, ävensom att avgifterna
uppgå till särskilt störa belopp inom de större importstäderna, sanflV
.,av ,besiktningarna av de importerade nya automobilerna.

Da dessa besiktningar i allmänhet torde kräva jämförelsevis litet arbete,
 framstår olikheten mellan besiktningsmännens å dessa orter arbetsförtjänst
och flertalet övriga besiktningsmäns så mycket större.

Bortsett från inkomsten för dessa massbesiktningar av importerade nya
bilar torde dock de besiktningsmännen tillkommande ersättningarna icke
kunna anses oskäliga. Tvärtom synes den för prövning av förarekompetens
utgående ersättningen med hänsyn till med dylik prövning förbundet
krav på tekniska insikter, ansvar och arbete, ofta utfört under ogynnsamma
väderleksförhållanden, vara låg. Ej heller torde det med efterbesiktnmgar
förenade arbetet kunna i allmänhet anses överbetalt med nu
utgående be&iktningsavgifter.

På grund härav och då det måste anses önskvärt, att besiktningsmännens
inkomster såsom sådana bliva så stora, att dessa befattningar kunna
locka verkligt kvalificerade personer, som äro beredda att åt dem egna
hela eller avsevärd del av sin arbetskraft, torde, om en ändring av de
nuvarande avgifterna skulle anses påkallad, en sådan böra ske sålunda,
att avgiften for forsta besiktningen av automobil sänkes, men avgiften
för provning av förarekompetens höjes i motsvarande grad. Detta skulle
\ någtH?. må1n bidra£a till en utjämning av den nu rådande störa
.t®n m,elIan de olika besiktningsmännens inkomster, absolut och järnväl
i förhållande till deras arbetsbördor.

Statsrevisorernas påpekande av behovet av ytterligare inskränkningar
av den nuvarande valfriheten mellan olika besiktningsmän finner länsstyrelsen
av erfarenheten påkallat. Länsstyrelsen har också beträffande
utfärdandet av kompetensbevis som förare haft sin uppmärksamhet på
och i den mån sådant låtit sig göra med nuvarande bestämmelser sökt
vaka over, att de olika besiktningsmännen icke tagits i anspråk utom
deras naturliga verksamhetsområden. Ytterligare inskränkningar i berorda
valfrihet eller bestämmelser ägnade att neutralisera de med sagda
valfrihet enligt erfarenheten rådande olägenheter synas därför önskvärda.

Gävle slott å landskansliet den 10 januari 1927.

Underdånigst:

SVEN LttBECK.

OSKÄR RYDIN.

Bil.

Till länsstyrelsen i Gävleborgs län.

Med återställande av remisshandlingen i ärende angående statsrevisorernas
utlåtande rörande automobilbesiktningsväsendet, får jag härmed
vördsamt anföra följande:

— 201 —

Revisorernas påstående att någon mera ingående undersökning av respektive
fordons beskaffenhet ur säkerhetssynpunkt icke lärer vid besiktningarna
företagas, torde vördsamt få betecknas såsom något summariskt
och torde i allmänhet icke vara med verkligheten överensstämmande,
 särskilt beträffande efterbesiktningar av såväl förändrade fordon
som s. k. trafikbilar.

Besiktningsförfarandet tillmätes sålunda ett tämligen underordnat
värde, mer eller mindre onödigt.

Ovannämnda besiktningar föranleda tvärt om ofta och ej sällan flere’
gånger förnyat uppvisande av fordonet, med anledning därvid konstaterade
felaktigheter, innan detsamma kunnat förklaras trafiklämpligt.
Gjorda anteckningar å den mängd felaktigheter, ofta av betänklig art,
som konstaterats vid besiktningarna utvisa, att ett slopande av dessa
synes ur trafiksäkerhetssynpunkt icke vara tillrådligt. Ett slopande av
de s. k. nybesiktningarna skulle dessutom uppenbarligen medföra stor
oreda beträffande exempelvis beskattnings- och belastningsförhållanden,
hjultryck, ringdimensioner, ringslag m. m. tillfölje förekomsten av de
många olika vagnstyperna och den mängd befintliga olika modeller av
samma typ, ävensom dessas ideliga förändringar. Förordningen stadgar
visserligen, att alla dessa uppgifter skola av vagnsägaren uppgivas,
medan erfarenheten visar, att såväl kontroll, komplettering som rättelse
i regel erfordras även i de fåtal fall uppgifter lämnas.

Revisorernas uttalanden beträffande rättigheten att i viss utsträckning
välja förrättningsman för körkorts erhållande överensstämmer helt med
gjorda iakttagelser, vilket för övrigt föranlett härvarande länsstyrelse att
i viss utsträckning utfärda anvisningar i överensstämmelse med av revisorerna
anförda synpunkter.

Ovannämnda valfrihet inbjuder uppenbarligen till att på enklaste och
bekvämaste sätt, utan föregående avsedd nödig utbildning, söka erhålla
körkort, varav även följer körskolornas avfolkning och en genomgående
försämring av såväl utbildnings- som förarenivån i allmänhet.

En inskränkning i nuvarande valfrihet synes sålunda behövlig, förslagsvis
genom att länsstyrelserna erhåller bemyndigande att inom respektive
län vid behov på lämpligt sätt reglera denna valfrihet, samt
att vid prov utom eget län den bestämmelsen stadgas, att utbildning i
detta fall skall ske vid av respektive länsstyrelse godkänd körskola, samt
att intyg härom, innehållande uppgift om såväl utbildningstid som även
vilka dagar utbildningen skett, skall icke blott uppvisas för vederbörande
prövningsman utan även bifogas handlingarna till den länsstyrelse, som
utfärdar körkortet.

Skärpt bestämmelse om att under alla förhållanden muntlig prövning
ej får ske med flere än 5 stycken förareelever samtidigt synes ävenledes
vara en åtgärd i rätt riktning. Tillgänglig åskådningsmateriel i större
eller mindre utsträckning torde icke utgöra tillräcklig garanti för effektiv
prövning av många elever samtidigt.

De beträffande besiktningsmännens arvoden gjorda uttalandena synas
i huvudsak föranledda av vissa anmärkningsvärt höga inkomstbelopp
i enstaka distrikt, såsom importstäderna i Malmöhus län samt Stockholm,
 Göteborg och Norrköping.

Den å dessa orter förekommande stora bilimporten, varav följer en i
hög grad koncentrerad och måhända ofta summarisk nybesiktningsverk -

— 202 —

samhet, samt förekomsten av dubbelförordnanden för Stockholm och
Stockholms län, torde emellertid icke få anses utslagsgivande såsom motivering
för en allmän sänkning av stadgade besiktningsarvoden.

Även om ett visst fåtal besiktningsmän skulle kunna anses ha åtnjutit
mer än skäligt gynnsamma förmåner, torde härav ej kunna sägas framgå,
 att nuvarande arvoden i allmänhet leda till resultat, som ställa sig
mer än skäligt gynnsamma.

Gällande förordning stadgar, att inkomst intill 16,000 kronor oavkortad
tillfaller vederbörande besiktningsman, och innebär sålunda att inkomst
ej överstigande denna summa icke kan anses oskälig, då besiktningsmannaverksamhet
av denna omfattning, såsom även erfarenheten visar, icke
medger annan sysselsättning.

Revisorernas avvikande mening beträffande den tid de skilda besiktningsmannaförrättningarna
kräva och dessas värdesättande, synas likaledes
föranledda av ovan berörda undantagsfall, ävensom knapphändigt
upplysande rapporter ej innehållande uppgifter å exempelvis den mångfalld
kontrollförrättningar de i rapporterna upptagna besiktningarna medföra
eller det med verksamheten sammanhängande i avsevärd omfattning
förekommande utredningsarbetet till olika myndigheter.

För en besiktningsman särskilt i landsorten, med ett mer eller mindre
begränsat antal förrättningar, är expeditionsarbetet sålunda icke av så
underordnad betydelse som revisorerna vilja göra gällande.

Tilläggas bör, att besiktningsmannaverksamheten innebär .skyldighet
att hart när ständigt vara tillgänglig och sålunda måste anses synnerligen
bunden ävensom i många avseenden krävande, att allmänt gängse
semesterförmåner med bibehållen inkomst saknas, att tjänsten -ej är av
fast natur och att pensionsförmåner sålunda äro uteslutna, varför en
stor del av inkomsten rimligtvis måste härför avsättas, i de fall verksamheten
ej är bisyssla.

Gällande förordning stadgar vidare ett arvode av 10 kronor för prövning
av förarekompetens samt 15 kronor för fordonsbesiktningar.

Därest en sänkning av arvodet för s. k. nybesiktningar emellertid skulle
anses böra ifrågakomma, synes en motsvarande ökning av arvodet för
de otvivelaktigt mera krävande, tidsödande och relativt lågt ersatta förareprövningarna
ur flere synpunkter vara lämplig och motiverad.

En allmän sänkning av besiktningsmännens inkomstmöjligheter torde
nämligen bland annat medföra den icke oväsentliga olägenheten, att
verksamheten i många fall skulle sjunka ned från tjänst utan bisyssla
till enbart bisyssla, eller från huvudbisyssla till bisyssla av obetydligt
värde.

Nuvarande förordnanden utgörande bisyssla äro ej av så underordnat
värde som revisorerna framhålla, enligt dessa varierande från 100 till
10,000 kronor, då av inkomsttabellen framgår att ingen ordinarie tjänst
under 1925 understiger 1,100 kronor med undantag av ett enda exempel.

Därest besiktningsarvodena skulle sänkas, torde möjligheten att i landsorten
erhålla kompetenta besiktningsmän i hög grad försvåras, varjämte
vissa redan förordnade torde finna anledning avstå från uppdraget.

Revisorerna hava i sitt utlåtande framhållit, att redan nu skulle finnas
ett stort antal besiktningsmän utan teknisk utbildning. En ökning av
dessas antal, som emellertid icke kan sägas nu vara av den omfattning

— 203 —

revisorernas uttalande angiver, torde sålunda bland annat bliva en ofrånkomlig
följd, därest inkomstmöjligheterna minskas.

Gävle den 31 december 1926.

Erland Hedlund.

Ingeniör.

Besiktningsman för motorfordon
i Gävleborgs län.

Länsstyrelsens i Västcrnorrlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, *543.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva yttrande över vissa av riksdagens revisorer anmärkta missförhållanden
i den nuvarande organisationen av automobilbesiktningsväsendet.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen kan icke dela revisorernas uppfattning att det nuvarande
besiktningsförfarandet ur trafiksäkerhetssynpunkt är av underordnat
värde samt att detsamma i sin nuvarande omfattning innehär en i förhållande
till effektiviteten alltför stor omgång. Besiktningen torde fortfarande
vara nödvändig såsom en garanti för att mindervärdiga fabrikat
icke komma i marknaden. Det har nämligen kommit till länsstyrelsens
kännedom, att i ett flertal fall nya fordon varit behäftade med väsentliga
fel, bland annat, beträffande bromsinrättning, frikoppling, förgasare
eller styrinrättning. Dessutom förefinnes för den icke fackkunnige
köparen ett berättigat intresse att få automobilens eller motorcykelns
trafikduglighet prövad. Den omständigheten att besiktningen ligger till
grund för registrering och i vissa avseenden för den särskilda beskattningen
av motorfordon synes även böra tillmätas stor betydelse.

Av inom länet förordnade fyra automobilbesiktningsmän äro tre ingenjörer
med högre teknisk utbildning, och samtliga torde ögna den
huvudsakliga delen av sin arbetskraft åt besiktningsmannauppgiften.

Att en inskränkning av den nuvarande valfriheten mellan olika besiktningsmän
är nödvändig lärer vara obestridligt. Besiktningsmännen i
länet hava även redan år 1924 fattat ståndpunkt härtill och frivilligt
överenskommit om en indelning av länet i tjänstgöringsområden. Denna
indelning har av länsstyrelsen beaktats särskilt vid förordnanden angående
tillsyn över körskolor. Såsom ett led i strävandena att undvika
konkurrens och vinna likformighet i avseende å förarprövningen ingår,
att besiktningsmännen meddela varandra uppgift å underkända elever.

Länsstyrelsen anser i likhet med revisorerna att för utövandet av besiktningsmannaskapet
förutsättes ett stort mått av ansvarskänsla och
samvetsgrannhet samt göda tekniska insikter. Men därav följer att besiktningsmannen
bör tillförsäkras sådan inkomst att befattningen kan
locka kvalificerade personer. Härvid förtjänar anmärkas, att besikt -

204 —

ningsmannen, såsom skyldig att ständigt stå allmänheten till tjänst, är
bunden vid stationsorten samt att befattningen i regel är förenad med
icke obetydliga omkostnader, bland vilka olycksfallsförsäkringspremier
och kontorshyra samt utgifter för värme, ljus, telefon, telefonvakt, kontorsutensilier.
 och blanketter torde vara de viktigaste.

Då besiktningsmannainstitutionen varit till gagn för automobilväsendets
sunda utveckling i riket, synes densamma icke kunna undvaras. En
ökad kontroll därav torde dock vara nödvändig för stärkande av dess
ställning. Länsstyrelsen anser sig emellertid icke kunna närmare ingå
på de förändringar med avseende å institutionen, som kunna synas påkallade,
 då frågan torde vara av sådan natur att den kräver en allsidig
utredning av sakkunniga.

Härnösand i landskansli den 10 januari 1927.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

JOSEF HELDIN. S. A. SWEDBERG.

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 december 1926 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att avgiva utlåtande över en av
riksdagens revisorer innevarande år gjord framställning ifråga om automobilbesiktningsväsendet.
 I anledning härav får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i underdånighet anföra följande.

Till en början må till komplettering av de av statsrevisorerna insamlade
uppgifterna meddelas, att besiktningsavgifterna för Jämtlands län under

år 1926 uppgått till

för en besiktningsman, Östersund ...................... kronor 7,145: —

» » » » ...................... » 3,260: —

» » » Sveg ...................... » 2,320:—.

Arvoden såsom tillsyningsman över chaufförskolor hava, sammanlagt
för åren 1924—1925 uppgått till

för förstnämnde besiktningsman i Östersund .............. kronor 600:_

» den andre » » » .............. » gQO:_.

Då revisorerna även berört frågan om den i ögonen fallande olikheten i
inkomsterna för besiktningsmännen på vissa platser, anser sig Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande böra omnämna, att ehuru siffrorna inom
detta län ingalunda företett så stora olikheter som på vissa andra håll.
Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande dock haft under övervägande, att
föreskriva särskilda verksamhetsområden inom länet för varje besiktningsman,
 men tillsvidare låtit frågan därom anstå.

— 205 —

Vad härefter angår själva metoden för arvodets utgående synes det vara
obetingat riktigt, att nuvarande system lett till eu inkomst för åtskilliga
besiktningsmän, vilken icke stål’ i rimligt förhållande till arbetet och kompetensfordringarna.

Revisorerna synas antyda möjligheten av en inskränkning i arbetet genom
att borttaga besiktningen av själva fordonen. I anledning därav torde
böra framhållas, att, såvitt angår bussar, besiktningen omfattar även andra
omständigheter än dem, som fordras för automobilregistret. Beträffande
samtliga automobiler i yrkesmässig trafik förefaller det Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som om både besiktning och efterbesiktning
snarare borde skärpas än avskaffas. I fråga om andra nya automobiler.
vilka registreras första gången, synes däremot betydelsen vara så ringa,
att besiktningen kan borttagas och de för registret erforderliga uppgifterna
erhålla^ genom tillverkningscertifikat eller liknande handling. I sådant
fall lärer dock registreringsmyndigheten böra erhålla befogenhet att
på ägarens bekostnad föranstalta om besiktning, därest det anses erforderligt
för registreringen. Efterbesiktning av andra fordon än de ovan
nämnda skulle icke heller i regel äga rum.

Vad förarna angår torde det vara oundgängligen nödvändigt, åtminstone
så länge man behåller ett system med legalt tillstånd att föra automobil,
att en föregående prövning äger rum. Erfarenheten visar visserligen, att,
trots proven, många erhålla körkort, som ingalunda hålla måttet under
praktisk körning, men någon effektivare metod för rimlig^ kostnad än de
nuvarande proven torde tyvärr icke vara uppfunnen. Korrigeringarna
måste därför ske efteråt genom att de olämpliga förarna snabbt och kännbart
mista sina körkort. Ifråga om kompetensen för besiktningsmännen
bör erinras, att en stegring av fordringarna skulle motverka önskemålet
att sänka arvodena.

Om själva besiktningsförfarandet tillsvidare i viss utsträckning bor bibehållas,
 är frågan, huruvida en omläggning av metoden för arvodets bestämmande
kan ske och därigenom kostnaderna för de enskilda bringas
ned, eventuellt statens andel i inkomsten ökas. Såvitt angår Jämtlands län
och Norrland i allmänhet lärer väl besiktningsmännens arbete allt fortfarande
förbliva koncentrerat till en jämförelsevis kort del av året, huvudsakligen
våren och försommaren, och det är redan av denna anledning uteslutet,
 att här anordna uppdraget såsom en helyrkesbefattnmg. Såsom sådan
skulle den dessutom här i länet föranleda antingen en minskning av
besiktningsmännens antal, vilket säkerligen skulle vara ganska olägligt
för allmänheten i ett län med så stor utsträckning, eller en ökning av arvodenas
sammanlagda belopp. Att döma av den remitterade utredningen, kan
det dock på några håll ifrågasättas; att överföra besiktningsmannauppdragen
till fasta tjänster. Likformighet i detta fall lärer väl ej behövas.

Om man har att utgå ifrån att uppdraget, åtminstone pa manga hall,

allt fortfarande måste vara en bisyssla, kunna de alltför höga arvodena
nedbringas antingen genom att man inför fasta arvoden till lägre belopp
eller genom att taxan sänkes eller genom att statens andel av de influtna
avgifterna höjes eller genom en kombination av de två sistnämnda utva "

De fasta arvodena skulle hava den fördelen med sig, att alla anledningar
på ekonomisk grund till illojal konkurrens och obehörig efterlåtenhet
skulle bortfalla. Å andra sidan är det tydligt, att man därmed rakar in i
en stel löneskatt som blir tämligen svår att avväga rätt,, och tillika riske -

— 206 —

I" 2,™" allmanbetea> som har att hänvända sig till besiktningsmänoch’dv
it n- tan rakna Pa tillmötesgående ifråga om tider för prov
och dylikt. En sänkning av taxan för besiktningar och efterbesiktningar
av yrkesbilar samt for förarprov (de prov som Eders Kungl. Maj:ts beffll lad^DäTeW

fHr fM11 aanS+ett b°ra bibehällas) synes knappast vara påkalvore
1 f°refall?J dat- som om en väsentlig höjning av statens andel

vore befogad Huruvida denna bor ske på det sätt, att staten erhåller en

v-1 Var;)e taxeavglft efter en skala, som stiger med antalet, eller genom
en skärpning av den nu anordnade progressionsformen, kan icke bedömas
med ledning av nu föreliggande material.

Om någon av sist berörda utvägar väljes, torde eventuellt framkommande
tendenser till illojal konkurrens mellan besiktningsmännen kunna bemötas
genom en lämplig arbetsfördelning dem emellan.

Östersund i landskansliet den 31 december 1926.

J. EURENIUS.

Underdånigst:

S. LINNÉR.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 sistlidne december har Eders Kungl. Maj:ts belallnmgshavande
anbefallts avgiva underdånigt utlåtande med anledning
aVlssa ?V statsrevisorerna gjorda uttalanden åsyftande en revision av
gällande bestämmelser rörande automobilbesiktningsväsendet och en del
darmed sammanhängande frågor.

Med anledning härav har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande infordrat
yttrande från ingenjören Carl Olander i Umeå, vilket härmed i
underdånighet överlämnas.

För egen del får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
anföra följande:

Revisorerna anmärka till en början, att vid den allmänna obligatoriska
besiktning, som samtliga motorfordon för närvarande äro underkastade,
någon mera ingående undersökning för upptäckande av verkliga brister
i axlar och hjul styrinrättning m. m. icke lärer vid besiktningarna före5
,Dat *prd® visserligen vara riktigt, att någon undersökning av

sådan beskaffenhet att den förutsätter söndertagande av en automobils
+•11 f1 ager rum vid denna besiktning. Däremot göres helt visst
till föremål for närmare undersökning styrinrättningen med dess olika
delar, bromsar samt motorn och dess beskaffenhet så långt sig göra låter.
Vid denna besiktning antecknas även de för registreringen erforderliga
uppgifterna,. Da denna besiktning emellertid kan i jämförelse med efterbesiktningen
av trafikautomobiler ske med mindre besvär för besiktningsmannen
torde avgiften för densamma kunna sänkas.

Beträffande det anmärkta förhållandet att till besiktningsmän förord -

— 207 —

nate personer ur de mest skilda yrken utanför de rent. tekniska grenarna,
vore det visserligen .högeligen önskvärt, att som besiktningsmän kunde
få anlitas allenast personer i besittning av särskilt för detta uppdrag
lämpad utbildning. Så är emellertid icke möjligt. Å en del platser, där
det ansetts nödvändigt att en besiktningsman är stationerad, fmnes icke
tillgång på personer med sådan specialutbildning.

Vad beträffar ifrågasatt ytterligare inskränkning av den nuvarande friheten
i fråga om val av besiktningsman vid prov för erhållande av.körkort
synes rättigheten för eleven att vända sig till besiktningsman i det
län inom vilket han undergått sin utbildning, icke böra indragas, då det
i annat fall kan komma att möta allt för stora svårigheter för eleven att
anskaffa den automobil, som skall vid prövningen tillhandahållas. Däremot
synes intet hindra, att föreskrift meddelas därom att provet skall
ske hos den närmast elevens mantalsskrivningsort bosatta besiktningsmannen.
 ,

Vidkommande grunderna för besiktningsmännens arvoden synes sådan
ändring kunna göras, att av det belopp av erlagda avgifter, som överstiger
16,000 kronor, större andel än vad nu gäller skall levereras till statsverket.

Umeå i landskansliet den 8 januari 1927.

Underdånigst:

NILS G. RINGSTRAND.

GUSTAF HULTMAN.

Bil.

Ingenjör Carl Olander.

Bilbesiktningsman i Västerbottens
län.

Några yttranden angående automobilbesiktningsväsendet med anledning
av kungl. kommunikationsdepartementets cirkulärskrivelse av den
17 december 1926.

Till länsstyrelsen i Västerbottens län.

Med anledning av länsstyrelsens anmodan till mig att avgiva utlåtande
över mitt ställningstagande till statsrevisorernas genom kungl. kommunikationsdepartementet
framställda anmärkningar gentemot automobilbesiktningsmännens
arvoden m. m. tillåter jag mig härmed vördsamt

framhålla följande: . , ...

Statsrevisorernas uttalande om att någon mera ingående undersökning
vid efterbesiktningar för upptäckande av verkliga brister hos axlar och
hjul, styrinrättning m. m. lärer icke vid besiktningarna företagas torde
vara riktigt så tillvida som knappast någon besiktningsman torde förfoga
över maskinella anordningar, så att han kan provbelasta axlar, hjul
m m för att upptäcka eventuella brister i godset, men 3ag skulle tro, att
knappast någon besiktningsman är nog ansvarslös att icke undersöka,
om styrlager, parallellstänger, bussningar m. m. äro glappa, om ventilerna
äro otäta, eller om bromsbanden äro utslitna. För mm del underlåter
jag aldrig undersöka de nu uppräknade detaljerna, och i regel har

— 208 —

jag fått anledning'' skicka var fjärde eller femte automobil till reparationsverkstad
för tillsyn, och först efter det att automobilen ånyo för mi<-uppvisats samt befunnits i gott skick, har jag underskrivit och utlämnad
beviset om fullgjord efterbesiktning. Om automobilbesiktningsmannen
känner sitt ansvar, hava dessa efterbesiktningar en större betydelse än
statsrevisorerna synas förmena, ty sorgligt nog vårda de flesta automobiiagare
sina bilars styr- och bromsinrättningar samt ventiler icke på sätt
önskvärt eller nödvändigt vore. Och vad ventilerna beträffar så bero
ju de 11 esf a forgasarebrander på otäta dylika, och jag godkänner ingen
automobil, som ej i en brantare utförsbacke förmår stanna ganska snart
utan annan bromsning än den, som åstadkommes genom gasens fullständiga
strypning och med den direkta växeln inkopplad. Endast då äro
ventilerna fullkomligt täta.

Mot bestämmelsen om att efterbesiktning skall företagas minst eu fläng
varje kalenderår har jag en invändning att göra, nämligen den att de
elterbesiktningsskyldiga dröja med efterbesiktningen ,så länge soin möjligt,
 med resultat att nästan de flesta komma under årets sista månader
och kanske mest under december. För att efterbesiktningen skall leda
till önskad förbättring av trafiksäkerheten anser jag, att bilägarna skulle
alaggas uppvisa sina bilar för besiktningsman, innan desamma komma
att mest utnyttjas, d. v. s. innan sommarmånaderna inträder, alltså före
den 1 juni. Vid denna tidpunkt skulle alltså samtliga säkerhetsanordningarna
hos bilen vara fullt juste. Men denna bestämmelse skulle ändock
icke vara tillräcklig, ty vad hindrar eu ansvarslös chaufför att, sedan
bromsbanden, efter träget användande i tid och otid under en eller
flere månader, blivit utslitna, köra sin bil utan vidare tillsyn till slutet
av årpt? Och detta göres i ganska stor utsträckning, utan att någon
myndighet kan komma åt dessa herrar, som ju dock äro en stor fara
tor den allmänna trafiksäkerheten. Det borde vara så, att varje besiktningsman
skulle hava befogenhet att stoppa dylik automobil, eller överhuvudtaget
att stoppa varje automobil, som han finner misstänkt och
om erforderligt hänvisa ägaren till reparationsverkstad för nödig tillsyn
av de påvisade bristerna hos bilen. I sådant fall skulle besiktningsmann®n
åge rätt erhålla sedvanlig avgift för efterbesiktning. Och än mera
effektiv skulle kontrollen kunna vara, om polis och polisbefäl finge be!°f''en,
!’l.e^ anmoda chaufför uppsöka besiktningsman, då de av någon
inträffad händelse funnit, att bromsarna ej fungerat ordentligt eller dylikt.
 I detta fall ålåge det polismyndigheten meddela besiktningsman
darom, som i sin tur efter verkställd besiktning och godkännande av reparationen
skulle lämna bekräftelse härom till myndigheten i fråga.
Denna befogenhet skulle naturligtvis gälla alla motorfordon, således även
dylika i privat ägo, ty det är oftast dessas iigare, som äro de mest vårdslösa
och slarviga trafikanterna.

Vad åter besiktning av nya automobiler beträffar så är det riktigt, att
anmärkningar ytterst sällan på dessas säkerhetsanordningar behöva
framställas, men frågan är, huru det skulle vara, om nya automobiler
ej behövde uppvisas för automobilbesiktningsmännen. Dessa bilar hitkomma
till Sverige i regel emballerade i lådor, monteras här, och går i
allmänhet arbetet härmed ganska fort. Om ej någon kontroll annan än
den, den blivande ägaren, »om ofta nog ej bär någon djupare kännedom
beträffande bilens säkerhetsanordningars verkningssätt och vilka minsta
fordringai man maste ställa pa dessa, vid provkörningarna söker verk -

— 209 —

ställa, så kan man med all säkerhet utgå från, att bilarna vid leveransen
i allmänhet, och i synnerhet i fråga om de billigare märkena, icke skulle
besitta de välfungerande säkerhetsanordningar, som de glädjande nog
hittills kunnat uppvisa. Det är givet, att varje automobilägare vill söka
nedbringa utgifterna för sin automobil till minsta möjliga, och tycker
han givetvis, att s. k. typbesiktningar och efterbesiktningar äro fullkomligt
onödiga. Och de senare besiktningarna skulle kunna vara det, om
varje bilägare kände sitt ansvar gentemot trafikanter och mötande. De
otaliga olyckshändelserna med dödlig utgång vittna markant om motsatsen,
 varför jag anser, att den väg, som staten inslagit genom att påbjuda
bilägarna att på egen bekostnad uppvisa sina automobiler inför
särskilt utsedda besiktningsmän är den riktiga, men det synes mig då
även åligga myndigheterna tillse, att de besiktningsmän, som medhinna
för många besiktningar, förhör etc., fullgöra sina åligganden samvetsgrant,
 och, om så ej visar sig vara förhållandet, att upphäva deras förordnanden.

Statens intresse av att nya bilar omedelbart inregistreras, kontrollvägas
i och för skatteberäkningen, kontrollering'' av ringarnas slitytor etc., vilket
allt endast kan ske genom de personer, som satt sig in i dessa frågor,
torde väl vara av större vital betydelse än bilägarnas många protester
häremot.

Statsrevisorerna påpeka vidare, att det hänt, det eu besiktningsman
medhunnit upp till 25 eller ännu flere fordonsbesiktningar och förareprov
om dagen. Detta anser jag vara möjligt endast i det fall, att han
har så mycket hjälp på sitt kontor, att han själv ej behöver befatta sig
med skrivgöromålen utan endast efter fullgjorda förrättningar bär att
underskriva papperen, att han provkör automobilerna minsta möjliga
vägsträcka och därunder prövar bromsarna etc. Vidare får han naturligtvis
ej anslå en tid av 11/2 till 2 timmar för sådana personer, vilka
söka förvärva sig körkort. Den angivna tiden har jag alltid ansett vara
ett minimum för att kunna utforska, om den körkortssökande förvärvat
sig tillräckliga kunskaper i såväl motorteknik som trafikbestämmelserna
för att vara berättigad till erhållande av körkort. I allmänhet har detta
visat sig vara fallet, men några personer har jag måst anmoda återkomma
för förnyat förhör icke mindre än 4 gånger, då de i regel icke behövt
erlägga avgift för mer än det första besöket. Kuggningsprocenten är i
år cirka 15, men skulle jag ålägga vederbörande, som tidigare en eller
annan gång blivit tillbakavisade, att vid det upprepade förhöret ånyo
erlägga avgift, då jag ju måste införa densamme i journalen ånyo, så
skulle troligen kuggningsprocenten stiga till det dubbla.

Sammanställningens över besiktningsavgifter kolumner för behållen
andel angiva bruttoinkomsterna utan avdrag för kontorsomkostnaderna.
vilket ej annat än kan vilseleda såväl revisorer som andra kritiker. Vad’
mig själv vidkommer har nettoinkomsten för år 1925 kunnat deklareras
med 9,054 kronor 45 öre. (Bruttoinkomsten = 10,635 kronor.) Att skillnaden
mellan brutto- och nettoinkomsterna kunnat bliva så liten, endast
1,580 kronor 55 öre, beror därpå, att jag är ägare till den fastighet jag
bebor. Säkerligen bliva därför expeditionsomkostnaderna för de besiktningsmän,
 som ej äro fastighetsägare, betydligt större. Min tid tages
helt i anspråk för att väl kunna sköta tjänsten i fråga, och någon annan
sysselsättning har jag icke. Det är givet, att det icke duger exempelvis
eu vacker dag lämna staden och låta oftast långväga resande, som i ett
14 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är J926. III.

210 —

eller annat ärende uppsöka besiktningsman, återvända hem med oförrättat
ärende, utan åligger det besiktningsmannen att sköta denna tjänst
framför egna nöjen eller eventuellt andra uppdrag. Och för att han ej
skall behöva söka andra inkomstkällor, är det nödvändigt, att de nuvarande
besiktningsavgifterna ej sänkas.

Det har förvånat mig, att till besiktningsmän utsetts personer utan annan
bildningsgrad än den folkskolan giver, exempelvis reparatörer etc.
Det torde väl vara sällsynt, att en reparatör behärskar motorteorien så
grundligt, att han kan leda ett förhör. Det är inte samma sak att kunna
svarva, fila, borra o. s. v. som att vara bättre teoretiskt kunnig än den
mest intresserade körkortssökande. Min erfarenhet av exempelvis reparatörer
i detta hänseende har varit långt ifrån den bästa, och detta förhållande
har även för mig varit synnerligen förvånansvärt. Jag ifrågasätter
emellertid, om statsrevisorerna, då de anmärkte på, att en domprost
förordnats att upprätthålla den ordinarie besiktningsmannens befattning
under dennes ledighet, noga tagit kännedom om domprostens teoretiska
kunskaper och skicklighet vid ratten. Jag finner nämligen intet skäl förefinnas,
 varför icke en domprost skulle kunna vara så intresserad av motorteknik,
 att hans kunskaper skulle kunna jämföras med exempelvis en
reparatörs. Hänsyn vid val hör alltså i första rummet tagas till den
förordnades intelligens, bildningsnivå och teoretiska kunskaper och icke
enbart till hans yrke.

Revisorernas påpekande om att ett missförhållande föreligger, då var
och en inom det län, där han är mantalsskriven, äger rätt att avlägga
prov för vilken av besiktningsmännen i länet, som han önskar, finner
jag även vara riktigt, emedan jag själv under årens lopp mågfaldiga
gånger har gjort den iakttagelsen, att personer, som på grund av bristande
kunskaper av mig blivit kuggade, omedelbart därefter begivit sig
till besiktningsman å annan ort och där utan vidare ansetts kompetenta
att utfå körkort. Dylika fall ha inträffat senast under den gångna sommaren.
 IJr alla synpunkter vore en geografisk indelning att föredraga,
och då på sådant sätt, att var och en visste det ålåge honom uppsöka den
besiktningman, till vtilken han hade den närmaste vägen från den ort, där
han är mantalsskriven.

Vad besiktningsmännens arvoden beträffar så synas de mig icke oskäliga,
 men nog förefaller det mig, som om en ändring borde företagas i
fråga om inkomster över 16,000 kronor. Exempelvis skulle besiktningsman
få behålla för egen del endast 1/3 av överstigande belopp som bidrag
till avlöning av biträden etc., och skulle resterande 2/3 tillfalla statskassan.
 Härmed skulle utan tvivel vinnas en del fördelar. De besiktningsmän,
 som åtnjutit fördelen av att bli överhopade med uppdrag och därför
måst forcera arbetet, skulle finna det med sin fördel förenligt att på
ett grundligare sätt utföra sina åligganden, emedan ett jagande efter
uppdrag ej skulle vara liktydigt med ökad ekonomisk vinst därav. Den
inbördes konkurrensen skulle härigenom även försvinna, samtidigt som
besiktningsmannen på ett mera neutralt sätt skulle kunna bedöma exempelvis
den körkortssökandes lämplighet.

Vid jämförelse mellan den tid, som åtgår för en efterbesiktning och
mellan provkörning samt förhör med en person, som söker erhålla körkort,
synes det nog de flesta egendomligt, att avgiften för efterbesiktning uppgår
till 15 kronor, under det att avgifterna för prov i yrkesmässig trafik och
för körkortsprovet, vilka prov dock taga längre tid i anspråk och äro i

— 211 —

regel verkligt tålamodsprövande, äro lägre, eller 10 kronor. Vidare utsätter
sig besiktningsmannen för en viss risk, då lian anförtror sig åt en
nybörjare vid ratten, vilken därtill ofta lider av s. k. examensfeber. Själv
har jag varit mycket nära att förolyckas vid ett par dylika tillfällen. En
förhöjning av dessa avgifter till exempelvis 15 kronor vore alltså berättigad.

Jag tillåter mig slutligen bilägga mitt svar på Automobilbesiktningsmännens
förenings frågeformulär i nu berörda frågor.

Umeå den 30 december 1926.

Carl Oleander.

Till au t omobilbesiktnings männens förening.

Frågeformulär

i anslutning till föreningens »Meddelande nr 32», att före utgången av september
månad detta år behörigen ifyllt insändas till styrelsen för automobilbesiktning&männens
förening.

1. Vilka tungt vägande skäl tala för körkortsinstitutionens bibehållande?

Med det oerhörda antal dödsoffer, som icke endast Amerika med flera

länder med starkt utvecklad motortrafik utan även vårt land får vidkännas,
 bör, för att så mycket som möjligt förebygga olyckshändelser, de
allra största fordringar ställas på blivande förare av motorfordon, då ett
dylikt i en icke kunnig och ansvarskännande förares hand blir ett sannskyldigt
mordredskap till ständig fara för övriga motortrafikanter.

2. Genom vilka åtgärder kan körkortsinstitutionen göras mer effektiv?

Genom att åldersgränsen sättes till minst 20 år för körkort i privat trafik,
 25 år i yrkesmässig trafik samt 30 år för yrkesmässig omnibustrafik,
och att fordringarna på besiktningsmän vid dessas tillsättande ökas, så
att exempelvis reparatörer och andra yrkesgrupper med enbart folkskolans
kunskaper ej må tillstädjas förhöra personer med oftast bättre teoretiska
kunskaper på området,

3. Anser ni, att kännedom om automobilens konstruktion och nu gällande
trafikföreskrifter har något som helst inflytande på trafiksäkerheten?

Ja, därigenom att fel, som kunde verka olycksbringande, endast av den,
som har kännedom om automobilens konstruktion, kunde avhjälpas.
Kännedom om trafikföreskrifterna är en oundgänglig förutsättning för
säkerheten.

4. Vilka fordon bära vara underkastade

a) nybesiktning? Svar: alla.

b) ef ter besiktning? Svar: alla.

Även privata automobiler böra efterbesiktigas, åtminstone liksom tidigare
vart tredje år, då det visat sig, att olyckshändelser inträffat på grund
av att bromsar eller styrinrättningen ej fungerat, och detta betecknande
nog mest hos bilar i privat trafik. Vid uppvisning hos besiktningsman
av sin automobil tvingas ägaren att tillse och reparera eventuella felaktigheter,
 vilket eljest enligt min erfarenhet icke skulle ske. Vidare bör
besiktningsman hava rätt stoppa varje automobil, som synes honom av en
eller annan anledning vara bristfällig, undersöka densamma och, i den
händelse felaktigheter föreligga, till länsstyrelsen göra anmälan därom

— 212 -

samt beordra automobilen till någon verkstad i och för nödig tillsyn. I
dylikt fall skulle föraren till besiktningsmannen erlägga den för efterbesiktning
sedvanliga avgiften, sedan bilen efter företagen reparation
nppvisats för och provkörts av besiktningsmannen, och denne därom utskrivit
bevis.

5. Vilka invändningar kunna göras mot s. k. typbesiktning?

Inga, emedan varje ny bil bör förses med plomb för skattekontroll och
inregistreringskontroll.

6. Önskar ni ändring i de nuvarande hastighetsbestämmeLserna?

Ja. Den tillåtna hastigheten är för stor: 25 kilometer inom stad och 30
kilometer å landsväg vore tillräcklig. Överträdelser häremot torde mera
effektivt än hittills beivras.

7. Anser ni, att kravet på en självregistrerande hastighetsmätare bör
stödjas?

Ja. Vid olyckshändelse skulle en effektiv oeli tillförlitlig självregistrerande
hastighetsmätare lämna polismyndigheterna bevis, om olyckan inträffat
på grund av för hög hastighet, eller om så icke varit fallet.

8. Vilka av besiktningsinstrumentets uppgifter anser ni överflödiga?

Inga.

9. Anser ni besiktning av eller körkort för motorcyklar önskvärt?

Ja. Till och med körkort för lättviktsmotorcyklar anser jag vara nödvändigt,
 emedan det icke kan vara annat än oriktigt, att en person, oberoende
av ålder och själsförmögenheter, oftast minderårig, tillätes utsätta
övriga trafikanter för olyckshändelser.

10. Vilka andra önskemål har ni att framställa i samband med eu revision
av Kungl. Maj:ts förordning om motorfordon?

Enligt min åsikt är det olämpligt, att automobil i yrkesmässig trafik
enligt § 27, mom. 3 »minst en gång varje kalenderår uppvisas lins besiktningsman
för undergående av efterbesiktning», ty följden av denna bestämmelse
har åtminstone i Västerbotten blivit den, att med efterbesiktningen
får det anstå till slutet av året, d. v. s. då marken har betäclcts med snö, och
då automobilägarna därför få mindre körningar och alltså anse sig hava
tid nog för efterbesiktningens fullgörande. För att efterbesiktningen
skall vara till verkligt gagn för allmänheten, böra naturligtvis trafikbilarnas
bromsar och säkerhetsanordningar före den tid på året, då de
hela dygnet om komma till användning, d. v. s. före den 1 juni, blivit
undersökta, varför jag tillåter mig framhålla min mening om det lämpligaste
uti, att de, som innehava trafikrättigheter, förständigas att senast
den 1 juni varje år hava i vederbörlig ordning eferbesiktigat sina bilar.

Skulle en revision av Kungl. Maj:ts förordning om motorfordon komma
till stånd, vore det för alla parter inom vårt land bäst, om bisiftarna i
denna kommission endast utgjordes av verkligt sakkunniga på områdena
motorteknik, trafikfrågor etc. och ej av så kallade sakkunniga. Kunde
automobilbesiktningsmännenjs förening lämna anvisningar på krafter av
verklig^ kapacitet inom de skilda områdena, så är det troligt, att en ny
motorförordning skall leda till bättre trafikkultur i våra städer och å
våra landsvägar med ty åtföljande färre olyckshändelser med dödlig utgång
än vad nu är fallet. Och ett av medlen till ernående härav är
strängare straffbestämmelser än de1 nu rådande för alla överträdelser
emot trafiklagarna.

Umeå den 24 septeml>er 192G.

Carl Olander.

— 213

Länsstyrelsens i Norrbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 74, § 43.

Till Konungen.

Med anledning av nådig remiss den 17 innevarande december å statsrevisorernas
uttalande i fråga om automobilbesiktningsväsendet får länsstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

Vad statsrevisorerna anfört beträffande den ringa betydelsen ur trafiksäkerhetssynpunkt
av automobilbesiktningen torde äga ett visst berättigande
såvitt angår nya fordon. Den i allt högre grad genomförda standardiseringen
inom automobilindustrien liksom även den av konkurrensen
framtvingade skarpa kontroll, som fabrikanterna själva nödgas hålla över
att mindervärdig eller felaktig materiel icke slappes ut i marknaden, har
fört med sig, att numera en ny antomobil som i komplett skick levereras
från fabriken ytterst sällan torde vara behäftad med några felaktigheter
av beskaffenhet att kunna upptäckas vid eu besiktning. Annorlunda ställer
sig dock saken när det gäller vagnar med s. k. hemmagjorda karosserier,
 särskilt av omnibustyp, vilka icke alltid äro av fullgod beskaffenhet
och lämplig konstruktion. Beträffande vagnar, som användas i yrkesmässig
trafik är även besiktning alltid nödvändig såsom grundval för prövningen
av materielens lämplighet i trafiken. Den resande allmänheten
torde kunna äga berättigade anspråk på att någon kontroll upprätthålla
däröver, att i sådan trafik icke användes försliten eller eljest olämplig
vagn materiel. — För att få fram tillförlitliga uppgifter för registreringen
och beskattningen torde icke heller kravet på besiktning av nya standardvagnar
i enskilt bruk för närvarande kunna eftergivas, men med hänsyn
till denna besiktnings minskade betydelse kan det ifrågasättas, huruvida
icke avgifterna för sådan besiktning skulle kunna nedsättas till 10 kronor
för automobil och 5 kronor för motorcykel.

Beträffande frågan om besiktningsmännens kompetens torde böra erinras
om att det på mindre orter, där besiktningsman anses behövlig, ofta icke
är möjligt att finna en person med teknisk specialutbildning, som samtidigt
besitter de övriga kvalifikationer, vilka enligt författningen fordras
för att kunna förordnas till besiktningsman. Det kan därför icke und\ ikas,
 att intresserade och kunniga amatörer understundom maste användas
för dessa uppdrag. Några olägenheter härav har dock, såvitt länsstyrelsen
har sig bekant, icke försports.. Tvärtom torde erfarenheten hava givit vid
handen, att sådana besiktningsmän i allmänhet mycket väl fyllt sin upp ^

Någon tendens till missbruk i anledning av den rådande valfriheten mellan
olika besiktningsmän har icke förmärkts här i länet. Faran därför synes
icke heller vara synnerligen stor. Dels torde nämligen besiktningsmännen
själva genom sin förening vara i stånd att framgångsrikt motverka
eventuella försök av någon kollega att på andras bekostnad tillskansa sig
fördelar, och dels äger ju länsstyrelsen en allmän befogenhet att när som
helst indraga förordnandet i fall av missbruk. En ytterligare inskränkning
i valfriheten mellan olika besiktningsmän skulle nödvändiggöra en
mer eller mindre strängt genomförd distriktsindelning, men de fördelar
som härigenom skulle kunna vinnas, torde icke komma att uppvägas av de

— 214 —

mångahanda olägenheter för allmänheten, som uppenbarligen skulle vara
förbundna med ett sådant system.

Därest avgifterna för första besiktningen nedsättes, på sätt länsstyrelsen
ovan ifrågasatt, torde detta komma att medföra en väsentlig reduktion av
intäkterna för besiktningsmännen på sådana platser, där automobilförsäljning
i större omfattning bedrives. En viss måhända önskvärd utjämning
i fråga om inkomsterna av besiktningsmannaverksambeten skulle härigenom
kunna ernås. I övrigt synes någon ändring i taxan för besiktningsmännen
för närvarande icke motiverad.

Luleå i landskansli den 27 december 1926.

Underdånigst:

G. MALM.

ARVID LIDEN.

Byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande, del I. sid. 81.
§§ 44-49.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
byggnadsstyrelsen att skyndsamt avgiva utlåtande i anledning av
vissa av riksdagens revisorer gjorda uttalanden, och får styrelsen till åtlydnad
härav i underdånighet anföra följande.

Under § 4i hava revisorerna med hänsyn till sina vid besök å fastigheten
nr 1 i kvarteret Lejonet (Arvfurstens palats) gjorda iakttagelser vitsordat,
 att fastigheten tarvade iståndsättning och reparation, vilket gällde
icke blott byggnadens yttre utan ock själva inredningen. Revisorerna hava
särskilt framhållit behovet av iståndsättningsåtgärder i den stora våningen
1 trappa upp, vars inredning vore av stort konstnärligt värde, men som för
närvarande befunne sig i ett mindre tilltalande skick.

Med anledning av detta revisorernas uttalande vill styrelsen endast erinra
därom, att styrelsen redan den 26 juni 1924 till Eders Kungl. Maj:t överlämnat
förslag till om- och tillbyggnad samt iståndsättande av egendomen
i fråga. Förslaget, som sammanhängde med då förevarande fråga om beredande
av förbättrade lokaler för musikaliska akademien genom användande
av utrikesministerhotellet, föranledde emellertid icke någon Eders Kungl.
Maj:ts åtgärd. Den 27 november 1925 överlämnade styrelsen ett nytt förslag
till anordnande av utvidgade och förbättrade lokaler för utrikesdepartementet
ävensom till iståndsättande av Arvfurstens palats för en kostnad av

975.000 kronor. Sedan riksdagen medgivit, att för påbörjande av arbetena
med iståndsättande av fastigheten samt utvidgning och förbättring av depar- ''
tementets lokaler därstädes finge användas de besparingar om tillhopa 112,103
kronor 78 öre, som uppkommit å reservationsanslaget T. 1920: VII. F. 11,
har nu Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 14 maj 1926 bemyndigat
styrelsen att av nämnda besparingar taga i anspråk ett belopp av högst

30.000 kronor att användas till utförande av beräkningar och ritningar till
konstruktioner för förstärkning av grunden under egendomen, till upprättande
av uppmätningsritningar över byggnaden och till detaljutredningar

— 215 —

för ombyggnadsarbetena ävensom till påbörjande av sådana renoveringsarbeten,
 som icke föregrepe en slutlig prövning av det av styrelsen senast
framlagda förslaget till iståndsättande av fastigheten m. m. Nyssnämnda
arbeten äro av byggnadsstyrelsen igångsatta.

Beträffande det av revisorerna särskilt framhållna behovet av iståndsättningsåtgärder
i den stora våningen 1 trappa upp vill styrelsen påpeka, att
dessa arbeten givetvis sammanhänga med frågan om uppförandet å fastighetens
gård av en i byggnadsstyrelsens förslag ingående arkivbyggnad, då
utrikesdepartementets arkiv till huvudsaklig del nu förvaras i ovannämnda
våning.

Beträffande tiden för utförandet av iståndsättnmgsarbetena har styrelsen
i underdåniga skrivelsen den 27 november 1925 anfört, att denna vore beroende
av tidpunkten för vidtagande av grundförstärkningsarbetena, vilka
i sin tur sammanhängde med när den nya bron till Helgeandsholmen kunde
komma till utförande. Enligt vad styrelsen dåmera erfarit komme arbetena
med den nya bron att igångsättas i början av år 1927, och framhöll styrelsen,
 att det givetvis skulle vara av stor betydelse, om grundförstärkningsarbetena
kunde utföras samtidigt med brobyggnadsarbetet. Enligt vad emellertid
numera meddelats styrelsen kunna brobyggnadsarbetena icke igångsättas
tidigare än under våren 1928, varför styrelsen icke funnit erforderligt
att för budgetåret 1927—1928 göra framställning om anvisande av anslag
utöver de av riksdagen redan anvisade besparingsmedel, vilka lämna tillgång
till grundförstärkningsarbetenas påbörjande under första halvåret 1928.

Under 45 § hava revisorerna erinrat om att byggnadsstyrelsen med underdånig
skrivelse den 6 oktober 1926 hemställt om ett anslag av 8/ ,000 kronor till
utvidgning av länsstyrelsens i Malmöhus län ämbetslokaler i landsstatsliuset
i Malmö m. in. Vid besök därstädes hade revisorerna iakttagit, att länsstyrelsens
lokaler för närvarande måste anses så knappt tilltagna, att en
utökning av desamma i och för sig framstode såsom önskvärd. Med avseende
å det i sådant syfte av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget ville
revisorerna emellertid framhålla, att det ökade lokalutrymme, som genom
detta skulle vinnas, syntes ringa i förhållande till byggnadskostnaderna.
Revisorerna ville ifrågasätta lämpligheten av att nedlägga ytterligare kapital
i en fastighet, som i längden dock icke syntes kunna lämna tillfredsställande
utrymmen. Eu omprövning av frågan om anskaffandet av annan fastighet
syntes revisorerna nu böra komma till stånd.

Detta revisorernas uttalande föranleder styrelsen endast att framhålla, att,
såsom styrelsen i den av revisorerna berörda skrivelsen den 6 oktober 1926
anfört, styrelsen ansett en förbättring av länsstyrelsens lokalförhållanden,
vilka länsstyrelsen betecknat såsom olidliga, icke borde längre undanskjutas
i avvaktan på lokalfrågans lösning genom exempelvis nybyggnad. I varje
fall torde statsmakternas beslut rörande den s. k. uppbördsreformens eventuella
genomförande böra avvaktas, innan frågan om nybyggnad lämpligen
kan upptagas till allvarlig prövning.

Med anledning av besöket hos länsstyrelsen i Örebro län hava revisorerna
i § 46 framhållit, att länsstyrelsens nuvarande lokaler i Örebro slott uppenbarligen
vore med hänsyn till personalens och arbetets omfattning otillräckliga
och otillfredsställande, och vill styrelsen i anledning härav endast erinra,
 att styrelsen i underdånig skrivelse den 30 november 1926 hos Eders
Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande av medel för beredande av
förbättrade lokaler för länsstyrelsen enligt ett av styrelsen samtidigt framlagt
förslag.

— 216 —

Under § 47 hava revisorerna meddelat, att revisorerna vid besök hos lantmäterikontoret
i Jämtlands län fått det intrycket, att de nuvarande lokalerna
för lantmäterikontoret icke kunde anses för sitt ändamål tillfredsställande.
De till arkivlokal använda källarutrymmena vore synnerligen trånga och
såväl med hänsyn till belysningsförhållandena som eljest oliimpliga såsom
arbetslokaler, vartill komme, att fara förelåge för där förvarade lantmäterikartors
och övriga arkivaliers förstörelse genom fukt. Vidkommande en av
Östersunds stad erbjuden och av byggnadsstyrelsen i utlåtande den 28 oktober
1926 förordad, norr om staden belägen tomtplats för uppförande av en
nybyggnad för lantmäterikontoret fnnne revisorerna vissa av lantmäteristyrelsen
påpekade olägenheter av lantmäterikontorets förläggning till denna
plats vara av den betydenhet, att det i detta avseende gjorda erbjudandet
måste sägas för staten framstå som mindre fördelaktigt. Utan att i övrigt
ingå på spörsmålet om lämpligaste sättet för ordnande av lantmäterikontorets
lokalfråga hava revisorerna därför som sin mening hävdat, att vid valet
mellan de för en tilltänkt nybyggnad föreslagna båda platserna den invid
rådhuset belägna tomten vore att föredraga trots den merutgift, som dess
förvärvande betingade.

I anledning härav vill styrelsen endast erinra om vad styrelsen i berörda
skrivelse den 28 oktober 1926 anfört nämligen att styrelsen vid valet mellan
de båda ifrågakomna tomterna måste finna tomten intill rådhuset otvivelaktigt
hava ett gynnsammare läge, men att styrelsen dock näppeligen ansåge,
att den med den mera avlägsna tomten norr om staden förenade olägenheten
borde tillskrivas så stor och i detta fall avgörande betydelse, att statsverket
icke skulle begagna sig av stadens erbjudande att ställa denna tomt utan
ersättning till förfogande.

Revisorernas besök vid Bohus fästning och Var bergs fästningsruin hava
föranlett det uttalandet, § 48, att även med tagen hänsyn till att dessa båda
minnesmärken ansåges tillhöra de värdefullaste inom landet, syntes kostnaderna
för deras restaurering högst betydande. Revisorerna hava därjämte
erinrat, att jämväl å andra platser förefunnes liknande byggnader eller
minnesmärken, som med hänsyn till deras kulturhistoriska värde borde
bevaras och för vars konservering kunde komma att krävas statsanslag.
Ifrågavarande minnesmärken stode för närvarande allt efter deras ursprungliga
användning eller på grund av Eders Kungl. Maj:ts särskilt fattade
beslut under olika myndigheters vård, varvid dessa myndigheter hade att
tillse, att erforderliga medel för deras underhåll bereddes. Under vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademiens tillsyn vore sålunda ställda Visby stadsmur
jämte därvarande kyrkoruiner ävensom vissa andra ruiner och ödekyrkor.
 För Riddarholmskyrkan, Kalmar slott, Läckö slott m. fl. andra
byggnadsminnesmärken stode byggnadsstyrelsen som ansvarig vårdare. Även
arméförvaltningen, marinförvaltningen, fångvårdsstyrelsen m. fl. myndigheter
hade dylika byggnader under sin vård. Den allmänna tillsynen över
att dessa minnesmärken behörigen underhölles, utövades emellertid av riksantikvarien.
 För egen del ville revisorerna framhålla angelägenheten av
att en enhetligare behandling av hithörande frågor kunde åstadkommas.
För vinnande av nödig överblick samt tillika begränsning av anslagskraven
syntes önskvärt, att erforderliga konserveringsåtgärder utfördes efter en gemensam
plan med hänsynstagande till de olika byggnadernas kulturhistoriska
värde och övriga skäl, som talade för deras framtida bevarande. Härvid
borde jämväl beaktas i vad mån bidrag från vederbörande ort kunde påräknas.

- 217 —

Vad av revisorerna sålunda anförts föranleder för närvarande intet annat
uttalande från byggnadsstyrelsens sida än att jämväl styrelsen finner, att
en mera enhetlig behandling av frågor rörande vården av de kulturhistoriskt
märkliga byggnadsminnesmärkena i landet vore särdeles önskvärd, i den
män detta önskemål vid en närmare undersökning av frågan visar sig kunna
realiseras.

Slutligen hava revisorerna under § 49 anfört, att det rådande osäkra tillståndet
med avseende å tomtförhållanden m. m. i Dals-Ed, enligt vad av
tomtinnehavarna själva framhållits och vid revisorernas besök därstädes
jämväl bestyrkts, lett till en fortskridande olaglig och mindre lämplig bebyggelse
därstädes. Härigenom hade svårigheterna för ett uppordnande a
fastighetsförhållandena än mer ökats, varjämte en nödtvungen byggnadsverksamhet
uppstått utanför stadsplaneområdet. Revisorerna funno det önskvärt,
 att eu slutgiltig reglering av hithörande frågor inom en snar framtid
äntligen måtte komma till stånd.

Byggnadsstyrelsen har för sin del såvitt möjligt sökt förhindra det olagliga
bebyggandet dels genom hänvändelser till vederbörande myndigheter
och dels genom byggnadsinspektören. Bebyggandet synes hava skett i den
förvissningen, att ingen risk förelåge trots det gällande byggnadsförbudet,
och det är i detta avseende betecknande, att den olagliga och mindre lämpliga
bebyggelsen synes hava påvisats revisorerna av de byggande själva.

För erhållande av byggnadsförbud även å områdena närmast det redan
bebyggda stationssamhället, vilka områden voro behövliga för ortens utveckling,
 utverkade förutvarande överintendentsämbetet på sin tid Eders Kungl.
Maj:ts förordnande, att stadsplanen skulle omfatta även vissa väster, norr
och öster om samhället belägna områden av kronoegendomen. Genom att
tillräckligt planlagt byggnadsområde förefunnes inom kronoegendomen skulle
ett bebyggande å enskilda områden utanför densamma kunna motarbetas.

Sedan stadsplanen på sin tid färdigställts och demonstrerats för arrendatorerna,
 överlämnades densamma av överintendentsämbetet den 28 mars
1917 till Eders Kungl. Maj:ts prövning. På grund av, bland annat, från
vissa arrendatorer gjorda anmärkningar, framställda genom handlanden
Anders Johansson, kunde stadsplanen emellertid icke fastställas förrän den
12 september 1921. Sedan 1925 års riksdag medgivit tomtupplåtelser och
Eders Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 anbefallt domänstyrelsen att till Eders
Kungl. Maj:t inkomma med förslag till plan för dylika upplåtelse:-, hava
vissa arrendatorer hos domänstyrelsen gjort framställning om reglering a\
stadsplanen huvudsakligen efter initiativ av bemälde Johansson, som beträffande
de av honom arrenderade tomterna numera icke önskar, att stadsplanen
skall genomföras på det sätt Johansson själv tidigare föreslagit. Ett
av byggnadsinspektören med anledning härav uppgjort förslag till vissa
ändringar har härefter av domänstyrelsen efter samråd med byggnadsstyrelsen
överlämnats till länsstyrelsen i Älvsborgs län för yttrande.

Byggnadsstyrelsen delar till fullo revisorernas uttalade asikt om önskvärdheten
av en snar och slutgiltig reglering av hithörande frågor.

Vidkommande slutligen revisorernas under sistberörda § gjorda uttalande,
att det kunde ifrågasättas, huruvida icke ett vid stranden av sjön Lilla Lee
beläget bostadshus, kvarstående från äldre tid och väl bibehållet, beträffande
vilket beslut om rivning skulle hava fattats, vore värt att alltjämt bevaras,
vill byggnadsstyrelsen framhålla, att, för såvitt härmed avses en vid stadsplanens
uppgörande befintlig stuga om ett rum och kök, belägen a det allmänna
strandområdet, som å kartan inlagts såsom allmän plats, rivning a c

— 218 —

denna stuga icke avsetts, men ej heller försäljning av tomtmark till densamma.
 Denna stuga har olagligen tillbyggts med ytterligare två rum.
Framställning om tillbyggnadens bibehållande föreligger emellertid, vartill
bifall torde kunna påräknas. Skulle statsrevisorerna avse en icke vid själva
stranden men ett stycke upp på sluttningen av kvarteret 12 belägen byggnad,
 vill styrelsen erinra, att bortrivning av denna byggnad jämte intillliggande
mindervärdiga byggnader beslutats av Eders Kungl. Maj:t. Enligt
redan undertecknat köpekontrakt tillkommer det köparen av nämnda kvartersmark,
 som i planen avsetts som hotelltomt, att ersätta ägaren av byggnaden
enligt av Eders Kungl. Maj:t fastställd värdering.

Remissakten bifogas.

I ärendets handläggning hava jämväl deltagit byggnadsråden Liljekvist,
Nilsson och Bergsten.

Stockholm den 10 januari 1927.

C. LOVÉN.

IVAR TENGBOM.

Sten Zethelius.

F ångvårdsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 91 § 50.

Till kungl. finansdepartementet.

I anledning av föreläggande den 17 innevarande december får fångvårdsstyrelsen
avgiva följande utlåtande beträffande vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande underlåtenhet att söka lagfart
å en för kronans räkning av fångvården enligt köpekontrakt den 24 april
och 18 maj 1918 inköpt fastighet i Växjö, nr 55 c. Eleonora. Köpebrev är
utfärdat den 5 oktober 1918. Köpeskillingen utgjorde 96,000 kronor, motsvarande
således hela det reservationsanslag som riksdagen anvisat för köpet.

Sedan handlingarna för vederbörlig åtgärd överlämnats till styrelsens
ombudsman, anmälde denne den 13 mars 1919, att rådstuvurätten i Växjö
på grund av köpekontraktet meddelat servitutsinteckning i grannfastigbeten
samt att enligt nådigt brev den 30 december 1863 vid lagfart av fastighetsköp
inom stadens jurisdiktion skulle till stadskassan under namn av fastighetsköpsavgift
tillsvidare erläggas en procent av fastighetens taxeringsvärde Vid
nämnda förhållande föreslog ombudsmannen handlingarnas läggande till
förvar bland övriga säkerhetshandlingar. Så skedde enligt anteckning å
akten den 14 mars 1919.

Då styrelsen icke hade andra medel sig anvisade för köpet än det nämnda
reservationsanslaget, som var förbrukat för köpeskillingens erläggande, torde
styrelsen ha ansett ett uppskov med lagfartsansökningen påkallat i avbidan
därpå att medel för ändamålet bleve tillgängliga genom inflytande hyror från
fastigheten. Någon risk syntes icke förenad med sådant uppskov, då köpekontraktet
fanns antecknat i rådstuvurättens inteckningsprotokoll.

På grund av de stora omändringsarbeten, som vid fastigheten vidtagits
för att kunna fullt utnyttja densamma, har den krävt betydande kostnader.
Hyresavkastningen, sedan numera fångvårdens befattningshavare hava att
erlägga hyra för sina lägenheter i fångvårdens hus, hava emellertid växt i

219 —

betydande grad. Medel finnas sålunda tillgängliga för erläggande av stadgad
fastighetsköpsavgift. Styrelsen har numera gått i författning om sökande
av lagfart å fånget.

Stockholm den 22 december 1926.

VIKTOR ALMQUIST.

K. Wallen.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartements 3''ttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 92, § 50.

Till Konungen.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, vilken det tillkommer att
avgiva det i nådig remissresolution den 17 december 1926 omförmälda
underdåniga utlåtande över vad riksdagens revisorer i sin berättelse
över verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under tiden den 1 juli 1925—den 30
juni 1926 samt för vissa fall kalenderåret 1925, »sjunde huvudtiteln finansdepartementet»
§ 50, anfört angående den rättsliga vården av kronans
fasta egendom, får i underdånighet anföra följande:

Det har icke under den tid, som stått fortifikationsdepartementet till
buds för remissens besvarande, varit möjligt att genomgå alla de av revisorerna
avsedda fall, då lång tid förflutit mellan förvärv av fastighet
och ansökning om lagfart å fånget.

Departementet har sökt åstadkomma utredning rörande anledning till
förekommet dröjsmål i de fall, som av revisorerna särskilt omförmälts,
men har det därvid visat sig, att tillgängliga handlingar icke lämna
möjlighet till dylik utredning, utöver vad som innehålles i bilagda yttranden
av arméförvaltningens ombudsman och fortifikationsdepartementets
sekreterare.

I fråga om handläggningen inom arméförvaltningen av äganderättsärenden
får fortifikationsdepartementet lämna följande meddelanden:

Enligt instruktionen för arméförvaltningen den 31 december 1921 åligger
det, bland annat, dels fortifikationsdepartementet, som på föredragning
av chefen för dess civilbyrå har att handlägga ärenden angående
»förvärv eller försäljning av fast egendom», att »förvara äganderättsoch
andra värdehandlingar och att vidtaga åtgärder för bevarande av
dylika handlingars gällande kraft», dels ock ämbetsverkets domäntjänsteman
att »över lantförsvarets fastigheter föra liggare, upprättad efter
formulär, som av vederbörande departement fastställes».

För tiden till och med den 31 december 1911 hade kamreraren å fortifikationsdepartementet
uppdrag att förvara departementets fastighetshandlingar,
 men efter denna tid har detta uppdrag överflyttats på domäntjänstemannen,
 vilken tjänsteman från och med den 1 januari 1912
tillkommit å ämbetsverkets stat och vilken enligt då, liksom nu, gällande
instruktion för arméförvaltningen hade skyldighet, bland annat, att fora
liggare över lantförsvarets fastigheter, och har det ansetts att domäntjänstemannen
med övertagandet av nämnda handlingar även bure ansvaret
i första hand för desamma och hade att tillse, att eventuellt erforderliga
åtgärder med dem vidtoges.

— 220 —

Sedan flera ar tillbaka har emellertid ifrågasatts, att vården av och
ansvaret för berörda handlingar lämpligen borde övertagas av ämbetsverkets
ombudsman, vilken, såsom juridiskt bildad, måste anses härför
bättre kvalificerad än domäntjänstemannen. I anslutning härtill anfördes
i ämbetsverkets underdåniga skrivelse den 31 augusti 1918, angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1920, för motiverande av ombudsmanstjänstens
uppflyttning till ordinarie tjänst av andra lönegraden, bland
annat, följande:

. »Slutligen vore det önskvärt, att vården av och ansvaret för de handlingar,
 som rörde lantförsvarets fasta egendom, överlämnades till ombudsmannen,
 vilket med nu utgående avlöning till honom ansetts skäligen
icke kunna ifrågasättas.»

Oaktat denna ombudsmannens uppflyttning bifallits av Eders Kungl.
Maj :t och riksdagen, att tråda i kraft från och med den 1 januari 1920,
har något överlämnande av ifrågavarande handlingar till ombudsmannen
ännu ej ägt rum, beroende därpå, att förutvarande chefen för departementets
civilbyrå, vilken under år 1925 avlidit, förklarat, att han, då han
för handläggning av å departementet förekommande ärenden ofta behövde.
 tillgång till fastighetshandlingarna, önskade, att handlingarna
tills vidare ej skulle överflyttas till ombudsmannen, som hade sitt tjänsterum
å nedre botten inom ämbetshuset, under det att fortifikationsdepartementets
civilbyrås expeditionslokaler vore inrymda i våningen
två trappor upp i huset, utan fortfarande, tills annorledes kunde varda
bestämt, förvaras av domän tjänstemannen.

Numera har det inom nämnda byrå befunnits, att den av den föregående
byråchefen framhållna olägenheten för fastighetshandlingarnas
överlämnande till ombudsmannen icke längre vore av den betydelse,
att ett sadant överlämnande, som för övrigt vore synnerligen önskvärt,
därav borde hindras, utan med det snaraste äga rum samt att i samband
därmed lämpligen borde dels verkställas en revidering av handlingarna,
dels ock vid sidan av den fastighetsliggare, som domäntjänstemannen
fortfarande borde hava skyldighet att föra, uppläggas ett kortregister
över handlingarna.

På grund härav har från domäntjänstemannens sida den 17 nästlidne
november framställning gjorts om fastighetshandlingarnas överflyttande
till ombudsmannen, och har denne i däröver avgivet yttrande förklarat
sig icke hava något att erinra mot övertagande av handlingarna.

Föi’ aitt dylikt övertagande skall kunna ske, fordras emellertid ändring i
den för ämbetsverket gällande, av Eders Kungl. Maj: t fastställda instruktionen,
 vartill ämbetsverkets plenum den 7 innevarande månad beslutat
avgiva underdånigt förslag.

Vidare har av arméförvaltningens civila departement i skrivelse den
1 december 1926 gjorts framställning till Eders Kungl. Maj:t om anvisande
av medel för avlöning till erforderligt biträde åt ombudsmannen
för verkställande av revideringen av fastighetshandlingarna och uppläggandet
av kortregister däröver.

Medel, för ifrågavarande ändamål hava ännu ej av Eders Kungl. Maj:t
ställts till ämbetsverkets förfogande.

Stockholm den 11 januari 1927.

I.. XOHRMAN.

Underdånigst:

H. de CHAMPS.

Carl Mörk.

— 221

Bil. 1.

Kungl. armélörvaltningcns
ombudsman.

V. P. M.

I anledning av kungl. armélorvaltningens fortifikationsdepartements
remiss å den av riksdagens revisorer år 1926 i fråga om departementets
förvaltningsområde under § 50 gjorda anmärkning får jag härmed anföra
följande.

Uddevalla stad. Handlingarna i ärendet inkommo till ombudsmannen
den 16 januari 1923 och avläts samma dag skrivelse till Konungens befallningshavan.
de
med landsfogden i länet återställdes handlingarna till fortifikationsdepartementet
med memorial den 11 .september 1924. Två ytterligare
skrivelser från landsfogden överlämnades till fortifikationsdepartementet
med memorial, respektive den 29 september 1924 och den 20 oktober 1925.

Vänersborgs stad. Ärendet inkom till ombudsmannen den 12 oktober
1912. Sedan undertecknad i juni 1914 börjat tjänstgöra såsom ombudsman,
 avgick den 12 augusti 1914 skrivelse till Konungens befallningshavande
i Älvsborgs län med anhållan, att Konungens befallningshavande
ville föranstalta därom, att lagfart bleve för kronan beviljad å ifrågavarande
mark och att för detta ändamål erforderliga lantmäteriörrättningar
bleve företagna. Förfrågningar rörandet ärendets läge hava gjorts
vid flera tillfällen, men först den 18 juni 1925 återkommo handlingarna
från Konungens befallningshavande, varefter desamma med memorial
samma dag överlämnades till fortifikationsdepartementet. — Det torde i
detta sammanhang höra erinras, att då markområdet överlämnats av
Vänersborgs stad, någon risk, att detsamma under tiden till sökandet av
lagfart skulle komma att belastas av inteckningar, ej kan anses hava

förelegat. ..

Avsöndringar från 7''4 mantal Frösundavik. Ärendet inkom till ombudsmannen
den 14 oktober 1912. Uti skrivelse till Konungens befallningshavande
i Stockholms län den 16 juli 1914 söktes fastställelse av avsöndringarna.
 Den 9 nästföljande september söktes därefter lagfart å de avsöndrade
lägenheterna. Frågan komplicerades emellertid därav, att fångesmännen
ej hade lagfart å sina egna fång, och uppstod jämväl frågan,
vem som skulle betala lagfartsstämpeln för sistnämnda fång. Sökt lagfartsföreläggande
för fångesmännen avslogs av Södra Roslags häradsrätt,
 vars beslut sedermera fastställdes av Kungl. Svea hovrätt. Därefter
gjordes av fortifikationsdepartementet hos Kungl. Maj:t framställning
om anvisande av erforderliga medel för bestridande av stämpelavgifterna
för de tidigare fången, varefter och sedan medel för ändamålet
ställts till förfogande, lagfartsansökningarna för kronan slutligen
kunde fullföljas. I två fall försenades sökandet av lagfart ytterligare
därav, att det visade sig synnerligen svårt att åstadkomma erforderliga
bohör,ighetsihamdlingar för den dåmera upplösta Bostadsföreningen Actrv.
— Tilläggas bör, att anskaffandet av erforderliga kartor för sökande
av fastställelse å avsöndringarna visat sig vara förenat med en hel del
svårigheter och dragit ganska långt ut på tiden.

Östersunds stad. Detta ärende synes ej hava handlagts av ombudsmannen.

— 222 —

Hemmansdelar i Tofta socken. Ej heller med detta ärende synes ombudsmannen
hava tagit någon befattning.

Tre smärre fastigheter i Sör Romme by. Av rekvirerade avskrifter av
lagf artsprotokollet har framgått, att lagfartsansökningarna ursprungligen
gjorts av chefen för Kungl. Dalregementet. Ombudsmannen har därmed
icke haft något att göra förrän under november 1916. Fastigheterna
ingå i skjutbanan vid Rommehed, som även avses i följande.

Lägenheten Skjutbanan N:o 16 m. fl. i Stora Tuna socken. Ärendet
inkom till ombudsmannen den 30 augusti 1905 och skrivelse till Konungens
befallningshavande i Kopparbergs län avgick den 7 januari 1907.
Efter åtskillig skriftväxling återställdes handlingarna i ärendet av Konungens
befallningshavande den 14 december 1916. — Ärendet angående
fullföljande av de vilande förklarade lagfartsansökningarna har ännu
icke redovisats av Konungens befallningshavande.

Lägenheten Häfctåker i TAngstäde socken. Med detta ärende synes ombudsmannen
icke hava tagit någon befattning.

Gävle stad. I ombudsmannens diarium för år 1905 finnes antecknat
ett ärende, avseende granskning av lagfartshandlingar rörande området
om 0.5 hektar av fasta vreten gamla nris 24 och 25 å Sörby ägor. I övrigt
synes ombudsmannen ej hava haft något med ärendet att göra.

Växjö stad. Ärendet inkom till ombudsmannen den 11 augusti 1912.
Den 16 juli 1914 avläts skrivelse till magistraten i Växjö med hemställan
om vidtagande av åtgärder, för att kronan måtte erhålla lagfart å området
i fråga. Efter skriftväxling jämväl med drätselkammaren i staden
och sedan upplyst blivit, att fråga vore om mark av donationsjords natur,
återställdes handlingarna i ärendet till fortifikationsdepartementet med
memorial den 15 maj 1915.

Lunds stad. Ärendet synes icke hava varit föremål för åtgärd från
ombudsmannens sida.

Remissakten återställes.

Stockholm den 7 januari 1927.

Carl Keiding.

Ombudsman.

Bil. 2.

P. M.

angående sökta, men vilande förklarade lagfarter å vissa lantförsvarets
fastigheter.

3:o. Rommehed.

Då i början av 1900-talet en skjutbana skulle anläggas för Kungl. Dalregementet
vid Rommehed samt platsen för denna skjutbana skulle bestämmas,
 blev hänsyn ej tagen till äganderättsförhållandena därstädes.
Härav blev en följd, att den sålunda planerade banan kom att ligga på
sådant sätt, att för densammas anläggning behövde tagas i anspråk ett
stort antal större eller mindre fastighetsdelar, tillhörande skilda fastigheter.
 När sedan kronan efter förvärv av dessa fastighetsdelar ville lagfara
fången, visade det sig emellertid, att detta var förenat med en
mängd svårigheter av olika slag till följd av de för Dalarna säregna
äganderätts- och skiftesförhållandena. Under årens lopp har det dock

- 223 —

efter mycket arbete lyckats kronan att erhålla lagfart å de allra flesta
av nämnda fastighetsdelar och för närvarande återstå endast åtta stycken
därav, nämligen dels lägenheterna skjutbanan nr 16, 18, 24, 25 och
26, dels ock tre mindre områden av hemmanet nr 14 Lätt. O i Sör Romme
hy.

Vad först angår lägenheterna skjutbanan nr 16, 18, 24, 25 och 26, söktes
lagfart därå för kronan den 7 oktober 1914, men kunde, då kronans
fångesmäns åtkomst till berörda lägenheter därvid icke kunde styrkas,
dessa lagfartsansökningar icke då beviljas, utan blevo desamma förklarade
vilande, i sammanhang varmed kungörelser utfärdades jämlikt § 10
i gällande förordning om lagfart å fast egendom. Sedan dessa kungörelser
intagits i Post- och Inrikes Tidningar och därmed i övrigt lagligen
förfarits samt fem år förflutit efter sista kungörandet, har kungl. arméförvaltningen
genom sin ombudsman under år 1920 anhållit hos Konungens
befallningshavande i Kopparbergs län, att befallningshavanden ville å ämbetsverkets
vägnar fullfölja de vilande förklarade lagfartsansökningarna.
Emellertid torde ytterligare svårigheter för lagfarternas beviljande hava
tillstött, ty, enligt vad ombudsmannen upplyst mig, har han på förfrågningar,
 senast under nästlidna sommar, från Konungens befallningshavande
erhållit meddelande, att ärendet ännu ej var klart. I sammanhang
härmed vill jag slutligen såsom allmän synpunkt anföra, att, enligt vad
som meddelats mig, de, som icke sysslat med lagfartsfrågor angående
i Dalarna belägen jord, knappast kunna göra sig en föreställning om de
svårigheter, som därvid kunna möta.

Vidkommande därpå förenämnda tre mindre områden, som kronan inköpt
från hemmanet nr 14 Litt. O i Sör Romme by, har lagfart den 9
juni 1903 därå sökts för kronan genom chefen för Kungl. Dalregementet,
men hava, bland annat, av det skälet, att kronans fångesmäns åtkomst
till fastigheterna därvid icke kunnat styrkas, de sökta lagfarterna ej beviljats,
 utan förklarats vilande. Härefter synes av anledning, som jag
icke kunnat utröna, ej något hava åtgjorts i saken förrän för kort tid sedan,
då ämbetsverkets ombudsman på given anledning hos Konungens befallningsliavande
i Kopparbergs län anhållit, att befallningshavanden ville
ombesörja, att lagfart för kronan även bleve beviljad å dessa fastigheter.
Någon skada för kronan genom det dröjsmål, som härigenom kan komina
att uppstå med dessa lagfarters beviljande, behöver dock enligt min åsikt
ej befaras, då lagfart å fången cirka ett halvt år efter desammas avslutande
blivit sökt och därvid förklarad vilande. Slutligen vill jag även
framhålla, att det i detta fall endast är fråga om fastigheter av obetydligt
värde.

2:o. Lägenheten Häktåker vid Tingstäde å Gotland.

Uppdrag att för kronan ombesörja lagfart å denna lägenhet har av
ämbetsverket lämnats fortifikationsbefälhavaren å Gotland, och har denne
om denna lagfartsfråga meddelat mig följande:

Lagfart å lägenheten Häktåker söktes första gången den 9 april 19U6,
därvid, då kronans fångesmans åtkomst till lägenheten icke kunde styrkas,
 den sökta lagfarten icke kunde beviljas, utan förklarades vilande.
Den 8 maj 1911 fullföljdes lagfartsansökningen och förklarades därvid
fortfarande vilande, men utfärdades nu även kungörelse enligt § 10 i
gällande förordning om lagfart å fast egendom. Sedan denna kungörelse
intagits i Post- och Inrikes Tidningar och därmed i övrigt lagligen förfarits
samt fem år förflutit sedan sista kungörandet, har lagfartsansök -

— 224 —

ningen ånyo fullföljts under åren 1916 och 1922, men då av domstolen
icke beviljats på den grund, att fångeshandlingen, som under tiden av
någon oförklarlig anledning förkommit för fortifikationsbefälhavaren,
därvid icke kunnat företes.

Emellertid innebär det sålunda åberopade skälet enligt min åsikt ej
lagligt hinder för lagfartens beviljande, och är det därför min avsikt
att, om vederbörande underrätt fortfarande vägrar lagfart för kronan å
ifrågavarande fång, hemställa om vidtagande av sådana åtgärder, att
lagfartsfrågan blir prövad även av högre instans.

Stockholm den 11 januari 1927.

Hj. Leth.

Sekreterare å kungl. arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 95, § 50.

Underdånigt utlåtande.

Riksdagens revisorer liava rörande marinförvaltningen avgivit uttalanden
i frågor om sättet för förvaring av marinens äganderättshandlingar,
om fullföljandet av en beslutad äganderättsutredning och om fastigheternas
lagfarande.

I förstnämnda hänseende hava revisorerna ansett sig böra framhålla det
olämpliga uti att äganderättshandlingarna icke förvarades i brandfri lokal
eller åtminstone vore inlagda i ett brandfritt kassaskåp.

Marinförvaltningen får meddela att före år 1920 det varit brukligt att
sådana handlingar överlämnades till advokatfiskalen för förvaring jämte
andra handlingar, som rörde kronans, rätt, i ett för dylika ändamål avsett
kassaskåp. Denna anordning lämnade emellertid mycket övrigt att önska
i fråga om reda, och i samband med den äganderättsutredning, som nedan
omförmäles, uttogos handlingarna för att till en början vid utredningen
vara tillgängliga och i avsikt att för framtiden jämte de äganderättshandlingar,
 som i stort antal införskaffats från underlydande myndigheter och
annat håll, samt tillhörande ägokartor inläggas i ett för detta syfte särskilt
inrättat skåp. Ett förslag om inköp av ett sådant är beroende på
prövning av iimbetsverket. Att emellertid anordna ett brandfritt förvaringsrum
anser ämbetsverket icke erforderligt, ty dessa handlingar finnas
ju annorstädes både intagna i officiella protokoll och renoverade, varförutom
respektive underlydande myndighet besitter eller avses komma i
besittning av vederbörlig avskrift, och handlingarna kunna alltså ersättas.
 Icke heller lärer ett dylikt förvaringsrum lämpligen kunna anordnas i
de av ämbetsverket nu förhyrda lokalerna utan alltför dryga kostnader.

Statsrevisorerna uttala vidare, att någon fullständig förteckning över
marinens fastigheter icke förefinnes, trots att arbetet med en sådan påbörjats
redan år 1920. Revisorerna hava funnit det anmärkningsvärt, att
marinförvaltningen icke sörjt för att den beslutade fastighetsutreduingen
på tillbörligt sätt fullföljts.

I fråga om denna anmärkning får marinförvaltningen till en början

— 225 —

hänvisa till stadgandena i reglemente för marinen del I § 367: 2 d) och del
III § 196:1 e), enligt vilka författningsrum det åligger byggnadsdepartementen
vid flottans stationer och fortifikationsbefälhavarna i kustfästningarna
att föra fastighetsförteckningar. Att förteckning över fastigheterna
skulle saknas är således oriktigt, men helt visst hava myndigheternas
uppgifter tidigare varit behäftade med bristlalligheter, såsom framförallt
att man av dem i regel icke kunnat finna de kamerala enheterna,
naturligtvis icke heller huruvida och i så fall när kronan erhållit lagfart
o. s. v. Äganderättshandlingar hade varit att finna än hos den förvaltande
myndigheten, än hos marinförvaltningens advokatfiskal, nämligen
om ämbetsverket ombesörjt lagfart, i allmänhet inlagda bland säkerhetshandlingar
i kassaskåp utan att vara tillgängliga för dem, som för tjänsten
kunnat behöva känna handlingarnas innehåll.

För att åvägabringa reda och system härutinnan, för att överhuvud få
någon möjlighet till en överblick av fastighetsförhållandena i rättsligt
hänseende beslöt marinförvaltningen den 21 oktober 1920 igångsätta den av
statsrevisorerna omförmälda äganderättsutredningen, innefattande jämväl
fastighetshandlingarnas ordnande och sammanförande till ämbetsverket
samt upprättande av fastighetsliggare. Arbetet anförtroddes mot särskild
ersättning åt en e. o. tjänsteman, numera notarien i ämbetsverket ,T. F.
Nilson. Till denne överlämnades de äganderättshandlingar, dåvarande
advokatfiskalen hade under förvaring, samt en av honom upprättad förteckning
över fastigheterna. För fullständigande av detta material utsändes
anmodan till underlydande förvaltande myndigheter att insända uppgifter
och handlingar beträffande dem underställd egendom. Till eu början
gavs icke anledning tro annat än att uppgiften rätt snart skulle vara
slutförd, och ämbetsverket begärde samt erhöll av Kungl. Maj:t i brev den
18 februari 1921 anvisning ä medel för, arbetets fortsättande intill 1921 års
utgång, då det beräknades vara fullbordat.

Denna förhoppning visade sig dock alltmera ogrundad, ju större kännedomen
blev om de i verkligheten föreliggande förhållandena. Det framkom
bland annat att dåvarande advokatfiskalen låg inne med ett mycket stort
antal handlingar, som skulle lagfaras och därför tillsvidare voro oåtkomliga
för utredningen; men icke ens de överlämnade handlingarna voro
kompletta. Vid eftersökning bland från advokatfiskalskontoret undanlagda
papper har senare tillrättaskaffats äganderättshandlingar för ett 40-tal fastigheter. Rörande de underlydande myndigheter, som förvalta ett
större antal fastigheter, nämligen varvscheferna i Karlskrona och Stockholm
samt fortifikationsbefälhavarna i Vaxholm och Karlskrona, yppades
följande hinder.

Varvet i Karlskrona har, såsom även härvarande advokatfiskalen bestyrkt,
 icke kunnat lämna några mera ingående upplysningar om kronans
äldre tomter i Karlskrona. Utredning bär vunnits först genom tidsödande
arkivforskningar, därvid bland annat kunnat konstateras att för dessa
iildre tomter till ett antal av mer än 250, förvärvade mestadels i slutet av
1700- och början av 1800-talet, hava åtminstone sedan 1890 saknats fångesoch
åtkomsthandlingar samt så gott som varje upplysning rörande fångens
lagfarande. Nu har marinförvaltningen igångsatt åtgärder för att
söka åstadkomma, vad som är möjligt att uppnå till kronans större säkerhet.

Vad beträffar den under flottans varv i Stockholm hörande fasta egendom
har utredningen försvårats därav att de Djurgårdsstaden och Beck 15

— Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1026. III.

226

holmen rörande handlingarna blivit tillgängliga först efter deras lagfarande
1925 respektive 1926. Därjämte har även beträffande Stockholm blivit
erforderligt vidtaga en utredning av äldre tiders förhållanden. Att den
icke varit lättvunnen kan belysas med en hänvisning till riksarkivets utredningar
om annan, statens äldre mark i Stockholm.

Fortifikationsbefälhavarna i Vaxholms och Karlskrona fästningar hava
till åtlydnad av ämbetsverkets förenämnda anmodan avlämnat omsorgsfullt
upprättade förteckningar med detaljupplysningar, som varit av stort
värde för ifrågavarande arbete, men dock givetvis erfordrat (eller erfordra)
bearbetning särskilt beträffande områden, som staten besuttit från
äldre tider och till marinen överlämnats från arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Emellertid hade det krävt åtskillig tid att utarbeta dessa förteckningar.

Från Vaxholm kom förteckningen marinförvaltningen tillhanda i oktober
1924. Beträffande Karlskrona lämnades en mera summarisk uppgift
redan i januari 1921 men den fullständiga förteckningen är av mars 1926.

Orsakerna därtill att myndigheternas utredningar tagit så mycken tid
och arbete framgå med all tydlighet av nedan återgivna utdrag ur fortifikationsbefälhavarens
i Vaxholms fästning skrivelse den 23 september
1924:

»Att äldre fastighetsförteckningar visat sig vara dels ofullständiga,
dels i vissa fall mindre tillförlitliga får tillskrivas den omständigheten, att
de olika fastighetsförvärven fördela sig på en lång följd av år och handlagts
av ett flertal olika myndigheter såsom kungl. krigskollegium, kungl.
Svea artilleriregemente, kungl. Vaxholms artillerikår, artilleribefälhavaren,
 tygmästaren och fortifikationsbefälhavaren i fästningen, kungl. arméförvaltningens
artilleri- och fortifikationsdepartement, varvschefen vid
kungl. flottans station i Stockholm, kustbefästningskommissionen, kungl.
marinförvaltningen och möjligen flera. Sedermera hava en del av dessa
markområden varit ställda under olika myndigheters förvaltning och då de
på sin tid sammanförts under fortifikationsbefälhavaren hava icke fullständiga
uppgifter med desamma överlämnats.

Nu hava emellertid samtliga i fortifikationsbefälhavarens arkiv befintliga
skrivelser och handlingar berörande markförvärv genomgåtts och utnyttjats,
 varvid det visat sig, att dessa ej närmelsevis lämna tillräckligt
material för en fullständig fastighctsförteekn ilig. Sä långt görligt hava
därför med tillgängliga arbetskrafter kompletterande upplysningar hämtats
från olika expeditioner och ämbetsverk, men förefinnes icke förty
fortfarande en del mindre luckor beträffande avsöndringar och lagfarter,
vilka visat sig svåra att fylla.»

Den med utredningen sysselsatte tjänstemannen, vilken i augusti 1921
tillträdde ordinarie befattning, bär enligt sitt åtagande haft att utföra
arbetet på fritid, och så har också skett även efter utgången av år 1921 med
undantag för tiden från slutet av september i år, då en del av tjänstetiden
disponerats för ändamålet. Emellertid har för arbetets skyndsamma bedrivande
verkat hunderligt att, då de senare årens starka reduktion i anslagsmedlen
till extra personal medfört ökat arbete för tillgängliga kvalificerade
arbetskrafter, nämnde tjänsteman i stor utsträckning fått utöver
ordinarie tjänstetiden tagas i anspråk för hans åligganden såsom sekreterare
för civil- och nautiska avdelningarna. I samband härmed bör framhållas
att fastighetsutredningen icke med fördel kunnat uppdragas åt nå -

— 227 —

fjoll verket utomstående med marinens administration obekant person och
att ingen annan av tjänstemännen besatt erforderliga kvalifikationer.

Marinförvaltningen, som av egen drift efter krigsåren vidtog betydande
personalinskränkningar, har icke undandolt de konsekvenser, som måste
inträffa vid de av statsmakterna därefter beslutade ytterligare reduceringarna
av extra anslaget till marinförvaltningens verksamhet: från av
1923 med 30,000 kronor, utgörande på papperet cirka 30 procent av anslaget
men i verkligheten, om man avräknar avlöningen till den extra personal,
som ostridigt bort vara upptagen på ordinarie stat, cirka 50 procent, och
från innevarande budgetårs början med ytterligare 5,000 kronor. Ämbetsverkets
framställningar om anslag för erforderlig personal hava satts å
sido, och då något uppskov icke kunnat ifrågakomma med det löpande arbetet,
 vilket, för att giva ett exempel, år 1926 å civilavdelningens kansli,
om man frånser inträdd minskning av antalet anmärkningsmål, varit av
ungefär den omfattning, som varit maximum under de arbetstyngda krisåren,
 har följden måst bliva att, andra uppgifter blivit lidande.

Äganderättsutredningen är nu i huvudsak så till vida avslutad, att de
återstående åtgärder, som måste vidtagas, äro givna med hänsyn till det
föreliggande resultatet.

Om utredningen av fastighetsförliållandena har marinförvaltningen, såsom
ovan framhållits, självmant föranstaltat utan påstötning från riksdagens
revisorer. Utredningen kommer att enligt den vid arbetets början
uppgjorda planen fortsättas till dess syftet blivit nått. Det har varit och
är, oberoende av revisorernas anmärkning, ämbetsverkets avsikt att gå till
botten med denna fråga, som icke kan lösas på ett lättvindigt sätt och icke
är av natur att påkalla forcering. Om anmärkningen uppdagat försummelser,
 ligga de decennier eller århundraden tillbaka i tiden. För dem
kan icke någon av marinförvaltningens nuvarande ledamöter göras ansvarig.

Riksdagens revisorer hava slutligen anmärkt missförhållanden i fråga
om lagfarandet av marinens fastigheter, därvid det synts revisorerna, att
jämväl från marinförvaltningens sida förekommit anmärkningsvärda försummelser.

Marinförvaltningen har förut redogjort för anledningarna därtill att en
överblick av fastighetsförhållandena vid marinen i rättsligt hänseende icke
varit möjlig och angivit vad marinförvaltningen åtgjort för att vinna rättelse
härutinnan. Det bör tilläggas att ämbetsverkets advokatfiskal enligt
instruktionen har att vara marinförvaltningens ombud i frågor rörande
kronans rätt, i följd varav advokatfiskalen utan särskilt uppdrag har att
ombesörja förnyelse av inteckningar, bevaka fordringar i konkurser, vidtaga
åtgärd för bevarande av kronans rätt mot borgesman och, rörande lagfartsfrågor,
 se till att vad som angår kronans säkerhet bliver iakttaget.
Advokatfiskalsbefattningen har under tiden från ämbetsverkets förändrade
organisation 1909 till oktober 1922 beklätts av jur. kand. E. F. Bergendal.
 Under krigsåren och de närmast följande åren var advokatfiskal^
arbetsbörda betydande. Enligt medgivande i nådigt brev den 24 mars 1922
var, till tiden för Bergendals avgång, anställd juridiskt bildad person såsom
hans biträde. Emellertid hade Bergendal i sin befattning såsom advokatfiskal
låtit komma försummelser sig till last och blev härför, efter åtal
på uppdrag av militieombudsmannen, genom Stockholms rådhusrätts laga
kraftvunna utslag den 20 december 1923 dömd till böter. Vad av riksda -

— 228 —

gens revisorer blivit anmärkt är att hänföra, till den tid, då Bergendal bestritt
advokatfiskalsbefattningen.

Om de av revisorerna särskilt omförmälda lagfartsfrågorna får marinförvaltningen
anföra följande.

Den nya stadsplanelagen jämte den omständigheten, att för Djurgårdsstaden
ny stadsplan blivit beslutad men ej genomförd, har vållat svårigheter
för kronan att bekomma lagfart å de genom 1918 års markbyte med
Stockholms stad förvärvade fastigheterna därstädes. Sedan nuvarande
advokatfiskal, som utnämndes den 13 januari 1923 efter att någon tid
hava varit förordnad eller biträtt vid befattningen, efter förfrågningar
hos vederbörande myndigheter övervägt ärendet, beställde han den 15
januari samma år kopia av kartan över områdena hos stadsingenjörskontoret
och, sedan kopian bekommits, begärdes hos byggnadsnämnden den 16
februari avstyckning av tomterna. Denna väg befanns dock icke vara
framkomlig utan ärendet återkallades den 27 maj nämnda år och åtgärder
vidtogos för upprättande av tomtkartor. Marinförvaltningen antog särskilt
ombud för att vid stadsingenjörskontoret lämna de särskilda utredningar,
 som erfordrades för ärendets skyndsamma handläggning. Likväl
var det först år 1925 i skick, att ombudet kunde söka lagfart för kronan,
och därvid blev genom förbiseende av ombudet en fastighet uteglömd, vilken
lagfarits innevarande år. — Någon rättsförlust för kronan har’ ju icke
varit att befara i nu angivna ärenden.

Ej heller har någon sådan varit tänkbar i fråga om den från Hörningsholms
fideikommiss exproprierade lägenheten Skansholmen. Detta gäller ej
blott lenna lägenhet. Ett stort antal under tidernas lopp exproprierade)
markområden hava vid äganderättsutredningen befunnits i saknad av lagfart
och skola, när en ännu i flere fall erforderlig komplettering av handlingar
och kartor avslutats, genom advokatfiskal^ försorg beredas det
ytterligare rättsskydd, som är möjligt att få. Vad särskilt Skansholmen
angår hava handlingarna på sin tid (1904) inlagts bland andra säkerhetshandlingar
och beviljade lagfarter utan att dåvarande advokatfiskal slutfört
åtgärd för vinnande av lagfart.

Beträffande 1904 års av revisorerna omförmälda markbyte med Karlskrona
stad framgår ej av beslut och koncept i ärendet, åt vilken uppdragits
att besörja om lagfart och förvara avtalet, vilket numera ej kunnat
återfinnas. Att förhållandet icke uppmärksammats i Karlskrona torde
sammanhänga därmed att kronan har lagfart å endast ett fåtal av de
många fastigheterna därstädes. Marinförvaltningen hänvisar till vad
ovan anförts härom. I ärendet kan ej uppstå rättsförlust för kronan.

Lagfartsärendet rörande Bubbeskär har ombesörjts av advokatfiskalen i
Karlskrona, som avgivit de av statsrevisorerna nämnda upplysningarna.
Då kronan haft ansökning om lagfart vilande, bär någon rättsförlust icke
varit att befara.

Samma är förhållandet beträffande de två i berättelsen omtalade lägenheterna
i Styrsö socken. Ärendet har närmast ankommit på fortifikationsbefälhavaren
i Älvsborgs fästning, till vilkens disposition marinförvaltningen
utverkat särskilda medel för anlitande av juridiskt biträde i där förekomna
markfrågor.

Vad slutligen angår lägenheten Mörtviksberget stiga sig statsrevisorerna
anföra frågan om lagfart å denna fastighet såsom ett exempel, belysande
de risker, som kunna vara förbundna med att kronans förvärv icke i tid
lagfares. Risken i detta fall kan i alla händelser icke överstiga värdet av

— 229 —

lägenheten, som är obebyggd och betingat en köpesumma av 1,688 kronor.
Så snart marinförvaltningen fått kännedom om förhållandet — vilket icke
skedde förrän i samband med personombytet å advokatfiskalsbefattningen
— vidtogos åtgärder för säkerställande av kronans rätt och, om än vissa
binder mött härför, finnes numera grundad anledning antaga att någoii
rättsförlust ej skall uppstå. Därest emellertid en sådan mot förmodan ej
skulle kunna helt undvikas skall ämbetsverket givetvis söka tillse att
skadeersättning utkräves av den, som varit ansvarig.

Beträffande statsrevisorernas nu behandlade anmärkning, såvitt den rör
marinförvaltningen, får ämbetsverket till sist anföra, att de tidigare använda
sätten för fastighetsfrågors handläggning vid marinen lämnat
dessa frågor i ett läge, som omöjliggjort nödig överblick från ämbetsverkets
sida; att ämbetsverket redan 1920 gått i författning om åtgärder för undanröjande
av detta missförhållande; att ämbetsverket, så snart misstanke
uppkom att lagfartsfrågorna icke sköttes på vederbörligt sätt, anställde
särskilt juridiskt biträde åt advokatfiskalen för att rättelse skulle ske; att
ämbetsverket därefter, när advokatfiskalsbefattningen besattes med ny
innehavare, lät uppmana denne att lägga sig särskilt vinn om att tillse att
de liggande lagfartsärendena avverkades utan rättsförlust för kronan;
samt att detta även lyckats utan att nämnvärd risk behövt uppkomma.

I ärendets handläggning deltagande: undertecknad chef, Boalt, föredragande,
 Lindbeck, Eklund och Frumerie.

Stockholm den 7 januari 1927.

På kungl. marinförvaltningens vägnar:

Underdånigsl:

J. SCHNEIDLER.

Gunnar Schyller.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 98, § 50.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 anbefalld avgiva utlåtande
över vad riksdagens revisorer yttrat angående väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
handliavande av den rättsliga vården av kronans fasta egendom,
 får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånighet anföra följande:
.

I tvenne fall hava vederbörande kommuner vägrat att i ''tederboilig
ordning till Eders Kungl. Maj:t och kronan överlåta de hamnområden,
som vederbörande enligt avgivna förbindelser skulle hava överlåtit på
kronan, på grund därav, att vid arbetets utförande mindre avvikelser
gjorts från den arbetsplan, som ursprungligen legat till grund för arbetets
utförande.

Underhandlingar pågå emellertid alltjämt.

Till förebyggande av ett upprepande härav har styrelsen i sina senare

— 230 —

förbindelser och kontrakt intägt särskild bestämmelse därom, att ändringar
i arbetsplanen kunna fastställas av Eders Kungl. Maj:t eller vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.

Stockholm den 11 januari 1927.

CARL INSULANDER.

Underdånigst:

ER. ENBLOM.

Ernst V. Lager.

T elegraf styrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 100, § 50.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 december 1926 anbefalld att avgiva utlåtande med
anledning av vad riksdagens senast församlade revisorer yttrat rörande telegrafstyrelsens
handhavande av den rättsliga vården av kronans fasta egendom,
 § 50, får styrelsen anföra följande.

Det av revisorerna förordade sättet för lagfartshandlingarnas förvarande
överensstämmer alldeles med styrelsens plan för utnyttjande av den i husets
källarvåning inredda brandfria arkivlokalen, nämligen att där inrymma
sådana handlingar, till vilka tillgång icke oftare erfordras, och att låta övriga
handlingar förvaras å vederbörande byråer. Sedan på så vis större delen
fastighetshandlingarna utrangerats till arkivet, torde nödigt utrymme
för återstoden av även sådana handlingar kunna beredas å den byrå, dit
dessa rätteligen höra.

Vid behandlingen av detta ärende hava styrelsens samtliga byråchefer
närvarit.

Stockholm den 10 januari 1927.

K. E. LANDSTRÖM.

Underdånigst:

HERMAN RYDIN.

F. W. Funch.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 101.
8 51—53.

Till Konungen.

I sin berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden i juli
1925—30 juni 1926 hava riksdagens revisorer bland annat gjort vissa uttalanden
angående dels statskontorets fondförvaltning, dels inköp av skrivmaskiner
för vissa ämbetsverks räkning, dels ock sättet för vissa pen -

— 231 —

sdoMsutbetalnmgar; och liar Edens Kung]. M a.j : t genom nådig remiss den
17 i .denna månad anbefallt statskontoret att häröver avgiva underdånigt
utlåtande.

I anledning härav får statskontoret, som i särskilda utlåtanden denna
dag yttrar isig angående de båda sistnämnda frågorna, nu beträffande revisorernas
uttalanden rörande fondförvaltningen, vilka återfinnas i §§ Öl
—53, anföra, följande.

I § 51 hava nevisorer.na, i sammanhang med eu mera allmänt hållen redogörelse
för såväl statskontorets som eu del andra större penningförval tanda
verks kapitalplacering och de härför gällande föreskrifterna, beträffanue
särskilt statskontoret framhållit, att nämnda föreskrifter numera te sig i
hög grad föråldrade och synas tarva en snar omarbetning. Statskontoret
vill med anledning härav till en början erinra, att dessa föreskrifter, på
sätt av revisorerna ock omförmälts, huvudsakligen innehållas i kungl. brevet
den 31 ångest 1877. Enligt berörda brev skola de av statskontoret förvaltade
fondmedlen göras fruktbärande i främsta rummet genom inköp av
obligationer, utställda av riksgäldskontoret, av Allmänna hypoteksbanken.
Svenska hypoteksförening»!*, Bruksägarnas hypotekskassa eller av allmänna
verk och linrättningar eller kommuner, som till sådana förbindelser s
utgivande enhållit nådigt tillstånd och vilkas finansiella ställning fortfarande
synes bereda långivaren tillräcklig säkerhet, varjämte det för statskontoret
är medgivet att inköpa norska, danska, tyska, franska eller engelska
statspapper. För den händelse värdepapper av nu anfört slag icke stå
att erhålla tull pris, som synes förenligt med tillbörligt avseende, å medlens
räntieavkastning, äger statskontoret utlämna lån med förbehåll av återbetalning
inom viss tid efter uppsägning, cj Överskjutande sex månader,
eller lån på bestämd tid av högst ett år, emot säkerhet vare sig av sådana
värdepapper, som få för fondernas räkning inköpas, eller av inteckning,
fastställd i stenhus i Stockholm, beläget å fri och egen grund samt för all
framtid brandförsäkrat i stadens brandförsäkringskontor, eller ock i jordegendom
inom Stockholms städs område eller a landet. Det belopp, vartill
sådan fastighet belåna®, må i allmänhet icke överstiga för stenhus i Stockholm
tredjedelen av brandförsäkringsvärdet och för jordegendom tredjedelen
av medeltalet av de sist förflutna tio arens taxeringsvärde, där ej
statskontoret på grund av särskilda omständigheter skulle finna inteckningar,
 överskjutande detta värde, i något fall innebära fullgod .säkerhet.
De medel, som icke genast kunna på förenämnda sätt göras fruktbärande.
.skola insätta® å räkning i Sveriges riksbank.

Sedermera har emellertid Eders Kung!. Maj:t beträffande de fonder, som
tiillförts statskontoret för förvaltning, efter framställning av statskontoret,
medgivit ämbetsverket rätt att, i avvaktan på annan placering, insätta
kapitalmedel i bankinrättning med av Eders Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning.

Genom beslut den 3 maj 1918 faun Eders Kungl. Maj:t gott förordna, att
statskontoret skulle äga att, med iakttagande av de i nadiga brevet den 31
augusti 1877 i övrigt föreskrivna villkor och bestämmelser, efter prövning
i varje isärskilt fall utlämna lån mot inteckning, fastställd i stenlim
i Stockholm, beläget å fri och egen grund samt för all framtid försäkrat
i Stockholms städs brandförsäkringskontor eller annan försäkringsinrättning,
 som av statskontoret ansåges i förevarande avseende erbjuda befvyggaude
sakevJi/et»

Då statskontoret i det följande återkommer till frågan om utlåning mot

— 232 —

inteckning i fastighet, vill statskontoret lnir beträffande övriga placeringar
framhålla, att, då ''statskontoret icke har något tillgodohavande i utländska
.statspapper och denna placeringsmöjlighet Icke veterligen i ämbetsverket
i frågakommit, från statskontorets sida intet är att erinra mot att medgivandet
om inköp av dylika papper må utgå ur p 1 aceringsföreskrif terna.
Att kommunlån icke i annan form än av obligationslån upptagits bland
statskontorets placeningsmöjligiheter torde bero på att vanliga kommunlån
mot revers i allmänhet äro bundna under en längre amorteringstid, vilket
icke lämpar sig för de under statskontorets förvaltning stående fonderna.

I fråga om .den av revisorerna omnämnda möjligheten att låta fonderna
förräntas genom att riksgäldskontoret för statens räkning upplåna]’ medlen,
vill statskontoret hänvisa till sitt utlåtande den 18 december 1924 i anledning
av de i samma åns revisionsberättelse gjorda uttal anden angående
förvaltningen av vissa fondmedel. Statskontoret framhåller där, hurusom
en sådan placering visserligen kunde synas ligga nära bill hands, men
att, då statskontoret, med hänsyn till de ändamål, de under dess förvaltning
ställda fondema både att tillgodose, för de utlånade medlen måste
betinga sig högsta möjliga ränta och i varje fall en ränta, motsvarande
den, som genom annan betryggande placering kunde erhållas, riksgäädskontoret
knappast torde hljiva betjänt med eu dylik upplåning, varemot
statskontoret, då tillfälle därtill yppade .sig, kunde såsom hittills vid mera
fasta placeringar utnyttja de obligationslån riksgäldskontoret upptoge.
Jämväl de övriga penniiigförvaltaiide verk, beträffande, vilka motsvarande
anordning ifrågasatts, kunde icke förorda åtgärd i sådan riktning, och revisorer,
nas förslag föranledde intet uttalande från statsutskottets eller
riksdagens sida.

Slutligen hava revisorerna i § 51 anmärkt, att i stat skonto reta räkenskaper
vissa aktieposter synas vara bokförda i några fall till värden understigande
och å några fall överstigande de verkliga. De aktier, som bär
avses, lära vara aktier i Loussavaara-Kirunavaara aktiebolag å nominellt
40 miljoner, i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet å nominellt 29 miljoner,
 i Aktiebolaget Jordbrukarbanken å nominellt 15 miljoner, i Ostkustbanans
aktiebolag å nominellt 15 miljoner samt i Svenska Stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen å nominellt 2 miljoner kronor. Av ifrågavarande
aktier äro aktierna i Loussavaara-Kirunavaara aktiebolag, i enlighet med
Lders Kung!. Maj:ts, efter framställning av statskontoret, den 22 augusti
1913 meddelade beslut, bokförda till ett värde av etthundra miljoner k ronoi,
 under det att övriga aktier bokförts till belopp i det närmaste motsvarande
de nominella.

Att det värde, vartill Aktiebolaget Svenska Tobaksmonop,ölets aktier
upptagits, understiger det verkliga torde i betraktande av den utdelning,
som å berörda aktier erhållits, vara tydligt. Då avkastningen emellertid
synes bliva ganska växlande och lämpligheten av att vidtaga eu soicces^©tering
av ifrågavarande kapitalvärden med hänsyn tagen till dessa
växlingar torde kunna ifrågasättas, bär statskontoret icke hittills funnit
skäl föreligga att hos Eder» Kung]. Maj:t utverka föreskrift om med vilket
värde ifrågavarande .aktier böra i räkenskaperna upptaga®.

Även beträffande övriga aktieposter synes det, enligt statskontorets mening,
 knappast lämpligt att ännu vidtaga några förändringar med avseende
å bokföningsvärdena. Av någon vidare praktisk ''betydelse lärer
det icke heller kunna anses vara. Statskontoret skall emellertid icke underlåta.
 att vid lämplig tidpunkt och när möjlighet förefinnes att med någon

— 233

större grad av säkerhet beräkna värdena av ifrågavarande aktieposter,
underställa frågan om .aktiernas bokföringsviirde Eders Knngl. Maj:ts
prövning.

Under § .''>2 i sin berättelse hava revisorerna till behandling upptagit
frågan om de av statskontoret utlämnade inteckningslånen och grunderna
för denna lånerörelse. Revisorerna hava därvid bland annat uttalat, att
det (förefölle, som om vid statskontorets kapitalplaceringar i inteckningslån
i några fall tillbörlig försiktighet ej iakttagits samt att det dessutom
måste anses vittna om bristande varsamhet, att i regel sakkunnig värdering
genom statskontorets försorg icke verkställts it de till belåning ifrågasätta
fastigheterna.

Mot dessa påståenden måste statskontoret inlägga eu allvarlig gensaga.
Statskontoret har nämligen alltid tillsett, att de utlämnade inteckningslånen
varit icke blott »formellt betryggande» — med vilket något svarförståeliga
uttryck revisorerna torde avse, att bestämmelserna om säkerheten
för lånet iakttagits — utan även reellt betryggande. Revisorerna,
som själva medgivit, att det ej kan vara för dem möjligt att åstadkomma
en effektiv granskning över hela verksamhetsområdet, synas ej hava beaktat,
 att den granskning, statskontoret vid lånens utlämnande underkastar
den erbjudna säkerheten, givetvis måste vara Aida mer ingående
och mångsidig än den, som revisorerna vid låneakternas genomseende kunnat
åstadkomma. Genom en förfrågan hos statskontoret skulle revisorerna
hava kunnat få upplysning om att statskontoret vid granskning av erbjuden
inteckningssäkerhet tagel* hänsyn ej blott, såsom revisorerna synas
hava gjort, till fastighetens taxeringsvärde och brandförsäkringsvärde,
utan till alla andra omständigheter, som kunna tjäna till ledning för säkerheterna
bedömande, såsom t. ex. fastighetens läge och allmänna beskaffenhet
samt särskilt hyresavkastningens belopp. För övrigt beviljas intet inteckningslån,
 utan att fastigheten besiktigats av vederbörande föredragande
i statskontoret, därvid i allmänhet finnes tillgänglig över fastigheten
upprättad beskrivning. Redan den omständigheten att statskontoret
icke under den tid, som den nu levande generationens erfarenhet omfattar,
lidit någon förlust på sina kapitalplaceringar i intecknings!än, borde hava
varit ägnad att väcka revisorernas tvekan om det berättigade i deras
ifrågavarande uttalanden; och om revisorerna kunnat åstadkomma eu
sådan mera Ingående granskning, som ovan omförmäles, kan det förmodas,
 att dessa uttalanden icke kommit till stånd.

Vad särskilt angår det av revisorerna omnämnda fall, där det bevil jade
lånebeloppet något överstigit fastighetens taxeringsvärde, hade givetvis de
ledamöter i statskontorets styrelse, som åren 1912, 1914, 1917, 1919 och 1920
deltogo i besluten om denna placering, övertygat sig om att fastighetens
brandförsäkringsvärde, som uppgick till taxeringsvärdets dubbla belopp,
bättre än taxeringsvärdet motsvarade fastighetens verkliga värde, vadan
de funnit inteckningar, ungefär motsvarande halva brandförsäkringsvärdet,
vara fullt betryggande. Detta lån skötes fortfarande tillfredsställande frän
låntagarens snida och inger lika litet som de övriga fastighetslån^! någre
farhågor.

I motsats mot revisorerna, men i likhet med åtskilliga andra offentliga
kaipitalplaoerande kassor anser statskontoret särskild sakkunnig värdering
av till belåning ifrågasatt fastighet — vilken värdering ju alltid medför
särskild kostnad för låntagaren — ej vara nödvändig, där behörig hanne -

— 234

dom om fastighetens värde kan vinna® pa annat sätt. Revisorerna synas
™"Xa från att dylik särskild värdering i regel förekommer på andra

håll. Så är dock ej fönha Ilandet, i det att, frånsett vissa hypoteksföreningar
m. fl., sådan värdering mera undantagsvis förekommer. Revisorernas
uppgift att vad bland annat postsparbanken angår, värdering genom sakkunniga
värderingsman »i allmänhet lärer hava skett», synes bero på något
misstag. Statskontoret har inhämtat, att sådan värdering icke förekommer
i bland annat civilstatens änke- och pupillkassa, arméns: pensionskassa,
allmänna änke- och pupillkassan samt statens järnvägars änke- och pupillkassa.
 Att under sådana förhållanden förevita statskontoret »bristande
varsamhet» i detta hänseende, måste anses obefogat.

Du revisorerna vidare förklara, att diet ej är förenligt med sunda principer
att »,på sätt från statskontorets sida i några fall synes hava skett» enbart
låta brandförsäkringsvärdet vara bestämmande vid bedömandet av
fastigheten® gällande värde, grundar sig detta uttalande på eu oriktig uppfattning
om statskontorets prövning av dessa frågor. Såsom ovan närmare
utvecklats, har nämligen ämbetsverket alltid tagit hänsyn till flera
andra omständigheter än brandförsäkringsvärdet.

I fråga, om revisorernas uttalande, att, om på grund av allmän hyressäukning
i Stockholm en starkare nedgång av fastighetsvärdena inträffar,
det icke vore uteslutet, att vi,s:sa av statskontorets inteckningslån kommo
att visa sig förbundna med ekonomiska risker, må framhållas, att slutskontoret
plägar beräkna belåningsgränsen så, att även om hyresavkastningen
.skulle nedgå till halva beloppet, det utlämnade lånet ändå skall
vara säkerställt. En ännu större säkerhetsmarginal lärer, vid det förhållande
att lånen kunna från statskontorets sida uppsägas till återbetalning
efter sex månader, vara obehövlig.

Slutligen hava revisorerna i förevarande § 52 framhållit önskvärdheten
av en omarbetning av placeringsbestämmelserna samt funnit det anmärkningsvärt,
 att statskontoret »ej akta! nödigt» att hos Kung!. Maj:t göra
framställning om erforderliga ändringar i dessa bestämmelser. Denna sak
liar i själva verket tid efter annan varit föremål för övervägande inom
ämbetsverket, men då nu gällande bestämmelser befunnits lämna statskontoret
nödig handlingsfrihet för uppsökande av fördelaktiga placeringar i
inteckningslån, har bestämmelsernas ändring ej för statskontoret framstått
såsom någon nödvändighet. Bestämmandet av en fix belåningsgräns, som
ej finge överskridas, skulle å ena sidan ej fritaga statskontoret från ansvarigheten
för placeringur inom nämnda gräns, men å den andra kunna i
vissa fall verka hinderlig! för erhållande av fördelaktiga placeringar.

Da revisorerna ansett det förtjäna särskilt påpekande, att den ändring i
placeringsföreskrifterna, som enligt vad ovan omförmäles ägde rum år
1918, tillkommit ej pa statskontorets initiativ utan efter ansökning av visst
försäkringsbolag, må framhållas, att detta ej är ägnat att väcka förvåning,
 då ändringen praktiskt taget var av intresse endast för nämnda försäkringsbolag,
 eftersom statskontoret redan förut hade tillräckliga behiningsobjekt
bland fastigheterna i Stockholm.

Under § 53 i berättelsen hava revisorerna till en början lämnat dels eu
översikt över de lån, som den 30 juni 1926 redovisats såsom utlämnade från
kraftledningslånefonden, rederilånefonden, torvindustrilånefonden, vattenkraftslånefonden
och manufakturförlagslånefonden, dels ock uppgift å de
till följd av kristiden å dessa låri hittills uppkomna förluster, vilka reviso -

235

renta funnit relativt obetydliga i förhållande till omfattningen av de kapitaltillgångar,
 som under den här avsedda tiden tagits i anspråk för utlåning.

Sedan revisorerna därefter närmare redogjort för några speciella fall,
som lämpligen borde komma till riksdagens kännedom, hava revisorerna
gjort vissa uttalanden rörande säkerheten för ifrågavarande lån och därvid
framhållit, att det ville synas revisorerna, som om säkerhet i form av
imdast borgen av enskilda personer vore mindre lämplig såsom säkerhetsobjekt.

I anledning av detta uttalande får statskontoret, vad först lånen från
kraftledningslånefonden beträffar, meddela, att även statskontoret till eu
början hyste betänkligheter mot att såsom säkerhet godkänna enbart borgen,
 men att, då det visade sig att kraftledningsföretagen i en hel del fall
saknade möjlighet att prestera annan säkerhet, statskontoret måst för att
ej syftet med fondens inrättande skulle förfela^ åtnöjas med borgenssäkerhet.
 Sedan från och med år 1921 genom ändrad lagstiftning möjlighet beretts
att vinna inteckning i ledningsnäten, har statskontoret även fordrat
sådan säkerhet. Att märka är dock att hypotek av inteckning icke under
alla förhållanden kan i och för sig anses fullt betryggande. Därest anläggningen
nämligen är i avsaknad av egen kraftkälla och icke är ansluten
till statens kraftverk, utan rätten att erhålla elektrisk energi är tillförsäkrad
låntagaren genom ett med vederbörande leverantör träffat avtal, kan
den pantförskrivna anläggningen icke anses utgöra tillfredsställande säkerhet
för lånet. I sådana fall har statskontoret ansett sig böra fordra en
förstärkning av säkerheten. Denna förstärkning har utgjorts av borgen,
understundom ersatt med delägarnas i företaget, på statskontoret vederbörligen
transporterade andelsförbindelser.

I fråga om torvindustrilånefonden har det visat sig, att de största förlusterna
uppkommit i de fall, där statskontoret haft säkerhet i inteckningar.
 Statskontoret har också vid dessa låns beviljande, med hänsyn till
fabrikernas ringa realisationsvärde vid ett nedläggande av rörelsen, ansett
sig böra lägga huvudvikten vid säkerhet av borgen, helst från sådana personer,
 vilkas ekonomi icke varit beroende av det ifrågavarande torvindustriföretaget.
 I detta sammanhang vill statskontoret påpeka, att då revisorerna
i redogörelsen för vissa utlämnade torvlån, uppgiva, att statskontoret,
 som säkerhet för lånet nr 107 godtagit allenast förlagsinteckningar,
 denna uppgift är felaktig. För lånet avlämnades jämväl fastighetsinteckningar.

För rederilånen har säkerheten i regel utgjorts av fartygsinteckningar.
i vissa fall kompletterad av borgen. Mot enbart borgen av enskilda personer
hava endast 8 av de till ett sammanlagt antal av 82 uppgående rederi -lånen utlämnats.

Av samma skäl som beträffande torvlånen har statskontoret i fråga om
lånen från manufakturförlagslånefonden måst i stor utsträckning hålla sig
till borgenssäkerhet och, där inteckningar med bästa rätt ej stått att få.
även måst godtaga enbart borgen.

För vattenkraftslånen lämnas, såsom revisorerna också förutsätta, i regel
inteckningssäkerhet.

Av det ovanstående torde framgå, att statskontoret icke kan anses hava
givit borgenssäkerlieten ett omotiverat företräde framför realsäkerhet; och
såsom ett särskilt skäl för eu vidsträckt användning av borgenssäkerlieten
kan anföras, att denna vid utebliven likvid möjliggör beloppets indrivande

— 236 —

utan att man genom exekutiv åtgärd mot själva fabriksanläggningen behöver
sätta själva rörelsen på spel.

Vad slutligen angår de särskilda fall, för vilka revisorerna närmare redogjort,
 hava endast tre av dessa givit revisorerna anledning till något uttalande,
 varför även. statskontoret torde kunna inskränka sitt yttrande till
dessa tre iallj nämligen Skygge kraftaktiebolags lån ur kraftledningslånefonden
samt A. B. Elektriska stålgjuteriets och Barnängens kemiska fabriksaktiebolags
lån ur manufakturförlagslånefonden.

Med anledning av vad revisorerna uttalat i fråga om det till Skygge
kraftaktiebolag utlämnade och jämlikt kommerskollegii och lantbruksstyrelsens
beslut sedermera av Skygge kraftförening u. p. a. övertagna kraftledningslånet
vill statskontoret framhålla, att statskontoret endast haft att
pröva den i sammanhang med lånets övertagande erbjudna säkerheten och
att enär denna utgjorts av allenast borgen, då annan säkerhet icke kunnat
lämnas, statskontoret saknat anledning att ingå på någon undersökning,
huruvida kraftföreningens rätt att bekomma erforderlig elektrisk energi
vore genom överlåtelse till föreningen av kraftkällan och ledningsnätet
säkerställd — en angelägenhet, som ju i enlighet med gällande bestämmelser
för kraftledningslånen måste förutsättas vara ordnad innan medgivandet
till lånets överflyttande lämnades.

Beträffande de till A. B. Elektriska stålgjuteriet samt till Barnängens
kemiska fabriksaktiebolag från manufakturförlagslånefonden utlämnade
lån har statskontoret — då i revisorernas framställning av dessa fall utelämnats
vissa för frågans bedömande synnerligen viktiga omständigheter
— ansett sig böra lämna nedanstående kortfattade redogörelse för sakläget
i dessa bägge fall.

Sedan Kungl. Maj:t i juli 1917 beviljat Aktiebolaget elektriska stålgjuteriet
i Gävle ett lån från manufakturförlagslånefonden å 80,000 kronor,
ingav bolaget i oktober samma år till statskontoret eu förbindelse å lånebeloppet
samt erbjöd! såsom säkerhet inteckningar i bolagets fastighet å

80.000 kronor, varav 50,000 kronor med bästa rätt samt 30,000 kronor, liggande
inom 90,000 kronor. Förbindelsen var också försedd med anteckning
om detta hypotek.

Genom beslut den 1 november 1917 godkände statskontoret botteninteckningarna
om 50,000 kronor såsom säkerhet för lån å detta belopp. Beträffande
återstående 30,000 kronor krävde statskontoret antingen inteckningar
till sistnämnda belopp liggande närmast efter 50,000 kronor eller borgen.
Härom underrättades bolagets ombud i Stockholm, som återtog förbindelsen
samt översände den till bolaget för komplettering av säkerheten. Då
förbindelsen återkom till statskontoret, befanns det, att bolaget valt det senare
alternativet och sålunda ej lämnat inteckningar, liggande näst efter

50.000 kronor, utan i stället både samtliga bolagets styrelsemedlemmar
iklätt sig personlig borgen för lånet, vilken tecknats å skuldförbindelsen
efter hypoteket. Sedan statskontoret godkänt den sålunda ställda säkerheten,
 d. v. s. inteckningar å 50,000 kronor ävensom styrelsens personliga
borgen, och den 28 januari 3918 utanordna! lånet, blevo de inteckningar å

30.000 kronor, som icke godkänts såsom säkerhet, på begäran av bolagets
ombud i Stockholm av statskontorets vikarierande ombudsman överlämnade
till bolagets ombud, som översände dem till Gävle, där de behörigen
på posten utkvitterades av bolaget den 13 februari 1918. Ombudsmannen
inhämtade härvid icke löftesmännens (= styrelsemedlemmarnas) medgivande
till inteckningarnas återställande, men denna underlåtenhet synes

— 237 —

tämligen ursäktlig, då ju det ingångna låneavtalet innebar, att inteckningarna
skulle återställas och lian icke gärna kunde föreställa sig, att styrelsemedlemmarna
i bolaget skulle framdeles förneka kännedom härom
samt om att inteckningarna till bolaget återställts. Detta inträffade emellertid.
 Sedan bolaget gått i konkurs och statskontoret efter exekutiv auktion
å bolagets fastighet erhållit betalning för de pantsatta inteckningarna
ä 50,000 kronor, samt för utbekommande av lånets resterande belopp vänt
sig mot löftesmännen (= styrelsemedlemmarna), bestredo dessa kravet
under förnekande av vetskap om att ovannämnda inteckningar å 30,000
kronor blivit till bolaget återställda, och detta oaktat samma inteckningar
i september 1918 pantsatts såsom säkerhet för bolagets kredit i en Gävlebank,
 i vars styrelse då satt en av de tre löftesmännen (= styrelseledamöterna
i stålgjuteriet). Frågan om löftesmännens betalningsansvar beror
för närvarande på prövning av högsta domstolen, där statskontoret yrkat,
att löftesmännen måtte åläggas att värja sig med ed, där ej käromålet utan
sådan edgång kan av domstolen bifallas.

För Barnängens kemiska fabriksaktiebolags lån å 300,000 kronor hade såsom
säkerhet avlämnats dels inteckningar och dels borgen av tre personer.
Sedan bolaget i mars 1921 gått i konkurs, erhöll statskontoret på grund av
inteckningarna betalning med ett belopp av 277,703 kronor 60 öre, varefter
statskontoret genom beslut den 8 februari 1923 förklarade vad av lånet återstode
oguldet vara till återbetalning genast förfallet, Detta beslut grundade
sig på den bland villkoren för manufakturförlagslån intagna bestämmelsen
att, om låntagaren underlåter att fullgöra vad han i skuldförbindelsen
åtagit sig, lånet eller vad därav återstår oguldet »må anses genast
till återbetalning förfallet.

Då statskontoret emellertid år 1923 i rättegångsväg krävde löftesmännen
å det oguldna lånebeloppet, visade dessa, att en vikarierande ombudsman
hos statskontoret redan den 29 augusti 1921, med åberopande av ovanberörda
lånevillkor, anmodat löftesmännen att inlösa hela lånet. Då något
koncept till detta kravbrev icke kvarlämnades i ombudsmannens registratur,
 ägde den ordinarie ombudsmannen lika litet som statskontorets styrelse
kännedom om detta krav eller om att någon preskriptionstid börjat
löpa.

Den på domstols prövning beroende tvistefrågan gäller nu, huruvida,
oaktat det givetvis tillkommer statskontoret och ej ombudsmannen att avgöra,
 om ett lån »må anses» till betalning förfallet, den vikarierande ombudsmannens
förenämnda kravbrev haft den rättsliga påföljd, att lånet
år 1921 blivit mot löftesmännen till betalning förfallet. Även om emellertid
kronan förlorar i denna rättegång, lärer detta i realiteten bliva utan
betydelse, då nämligen löftesmännen enligt deras egen, av inhämtade upplysningar
bekräftade utsago ej voro solven ta för skuldbeloppet.

Med anledning av vad revisorerna i detta sammanhang uttalat därom,
att borgen, för vilken tolvmånaderspreskriptionen är gällande, icke borde
godtagas, vill statskontoret meddela, att numera sedan ett flertal år tillbaka
icke annan borgen godkännes än sådan, däri löftesmännen iklätt sig ansvar
»till dess full likvid skett».

Av det ovanstående framgår, att i fråga om Elektriska stalgjuteriets lån
vederbörande tjänstemans underlåtenhet varit ganska ursäktlig, samt att
beträffande Barnängens kemiska fabriks lån någon förlust efter all sannolikhet
i realiteten ej drabbar statsverket.

— 238 —

Vid bägge fallens bedömande torde vidare böra beaktas, att dessa missöden
aro de enda, som i statskontorets lånerörelse inträffat under loppet av
omkring 40 år, ett förhållande, som, med hänsyn till denna lånerörelses
- omfattning och delvis svårskötta beskaffenhet, synes icke

alltför ofördelaktigt vittna om den grad av noggrannhet, varmed samma
lånerörelse handhavts.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Thorstenson och Ouchterlony.

Stockholm den 23 december 1926.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

NILS SPILHAMMAR.

Carl Peyron.

Generalpoststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I sid. 101

§§ 51- 52.

Till Konungen.

I„..anl®^in^ av därhos återgående remissakt får generalpoststyrelsen
anföra följande.

Riksdagens revisorer påpeka i fråga om postsparbankens tillgodohavande
hos privatbanker den 31 december 1925 (tillhopa 6.4 miljoner kronor)
att ungefär hälften var placerad i en enda bank, och beträffande den
ranta, som privatbankerna i allmänhet gottgjorde de penningförvaltande
verken för dylika hos dem innestående medel, meddelas i detta sammanhang,
 att densamma utgjort högsta gällande depositionsränta.

basom revisorerna ock anmärkt, växlar givetvis beloppet av de hos pri7a+tbaTer.
 innestående summorna tid efter annan. Vad postsparbanken
betraffar inflyta mot slutet av året, särskilt under årets sista dagar, ränteoch
amorteringslikvider till betydande belopp, vilka givetvis icke kunna
omedelbart givas en mera fast placering. Vad beträffar det relativt höga
tillgodohavandet hos en särskild bank, vilket väckt revisorernas uppmärksamhet,
 bör meddelas, att postsparbanken på en så avsevärd del av ifrågavarande
tillgodohavande som 1,300,000 kronor åtnjutit 6 procents ränta.

1 flaga om av postsparbanken beviljade lån mot inteckning i fast egendom
anmärkes, att banken utlämnat dylika lån mot inteckningar i under
senare åren uppförda bostadshus i Stockholm, stundom med förmånsrätt
inom belopp överstigande halva taxeringsvärdet. Vidare anföres: »Vad
postsparbanken angår, har en summa av tillhopa omkring 600,000 kronor
alltså dock ett relativt ringa belopp, placerats i ett flertal lån å små lånebeiopp
mot säkerhet av inteckningar i egnahemsfastigheter i Stockholms
närhet.»

Det är huvudsakligen endast under det senast tilländalupna året, som
generalpoststyrelsen beviljat inteckningslån i Stockholmsfastigheter med
förmånsrätt inom belopp, överstigande halva taxeringsvärdet. I de flesta
av dessa fall har krediten för postsparbankens vidkommande stärkts därav,

— 239

att kommunen lämnat sekundärkredit till betydande belopp i respektive
fastigheter samt noga följt byggnadernas uppförande och granskat omkostnadsberäkningarna.
 Där gränsen 50 procent överskridits, har detta
skett efter en ingående prövning av förhållandena i varje särskilt fall.

Genom utlämnandet av de egnahemslån i Stockholms närhet, som av revisorerna
beröras, har generalpoststyrelsen velat i sin män bidraga i de
allmänna strävandena att avhjälpa den förut rådande svåra bostadsbristen,
 särskilt bland de mindre bemedlade samhällsklasserna. I allmänhet
hava ifrågavarande lån lämnats såsom förlag åt för dylikt bostadsbyggande
bildade bolag, vilka såsom säkerhet för lånen lämnat, förutom
inteckningar i de särskilda fastigheterna, egna ansvarsförbindelser. Dessutom
ombesörja bolagen och ansvara för inkassering och inbetalning av
förfallande räntor och amorteringar, varigenom postsparbankens förvaltning
av dessa krediter i hög grad underlättas.

Rörande ett av postsparbankens medel utlämnat inteckningslån å 3 miljoner
kronor i ett större fastighetskomplex i Stockholm mot garanti av enskild
bank för ett belopp av 2 miljoner kronor och liggande inom 52 procent
av taxeringsvärdet, ifrågasätta revisorerna, huruvida det kan anses
lämpligt att sålunda binda postsparbanksmedel till så avsevärt belopp i eu
enda fastighet, vars värde, med hänsyn till fastighetens begränsade användning,
 kan under ändrade förhållanden undergå betydande växlingar.
Med avseende å revisorernas berörda betänkligheter tillåter sig generalpoststyrelsen
anföra, att allenast markvärdet vid tidpunkten för inköpet
av de tomter, vara fastigheten i fråga är uppförd — är 1912 — utgjorde

4,180,000 kronor och med hänsyn till senare gjorda transaktioner i tomter
med jämförligt läge måste anses fortfarande utgöra minst sagda belopp.
att i händelse av ändrade förhållanden fastigheten torde kunna utan alltför
stora kostnader omändras att tjäna annat, fullt räntabelt ändamål —
en med avseende härå upprättad fullständig plan och kostnadsberäkning har
varit styrelsen förelagd. — samt att den bank, som av lånet garanterat ett
belopp av 2 miljoner kronor och lärer vara att anse som en av landets solidaste
privata bankinrättningar, själv såsom ensam säkerhet för kredit
innehar inteckningar till ett betydande belopp, liggande i förmånsrättshänseende
närmast över de hos postsparbanken hypotiserade inteckningarna.
 Generalpoststyrelsen anser med avseende a berörda omständigheter
omhandlade kredit fullt riskfri. Med hänsyn till önskvärdheten av att bereda
insättarna bästa möjliga avkastning har ock ifrågavarande placeringstillfälle
varit välkommet.

För sin del måste generalpoststyrelsen bestämt avstyrka, att reglementet
angående förvaltningen av de i postsparbanken innestående medlen
underkastas revision i syfte att göra placeringsbestämmelserna ännu snävare
än vad de äro. Då postsparbanken under hela sin verksamhet icke
haft att vidkännas någon som helst förlust å gjorda placeringar, och planeringsfrågor
nu såsom tillförne avgöras med biträde av särskilda sakkunniga,
 synes någon som helst inskränkning i generalpoststyrelsens nuvarande
befogenhet icke vara påkallad. Det torde för övrigt icke vara riktigt
att i dessa frågor jämställa postsparbanken med statsinstitutioner, som
icke driva bankrörelse och som sålunda ej på samma sätt som postsparbanken
har att sörja för högsta möjliga avkastning på det för spararna förvaltade
kapitalet. Snarare hade en jämförelse bort göras med de enskilda
sparbankerna och för dem gällande bestämmelser. Eu sådan jämförelse
skulle helt säkert hava givit vid handen, att postsparbankens rörelsefrihet

— 240 —

redan nu är betydlig mer begränsad än vad fallet är beträffande enskilda
sparbanker, ehuru dessas och postsparbankens uppgifter i övrigt äro nära
sammanfallande. I detta sammanhang torde ock böra beaktas, att postsparbanken
numera är hänvisad till att själv bära alla förvaltnings- och
andra omkostnader, vilket innebär ett betydelsefullt avsteg från den ställning,
 banken intagit tidigare, då postverket fick vidkännas en stor del av
postsparbankens driftkostnader. För innevarande och närmast följande två
år har postsparbanken att ersätta postverket för postsparbanksgöromålens
handläggning å postanstalterna m. an. med icke mindre än 750,000 kronor
för år.

För att postsparbanken alltså även i fortsättningen skall bliva i stånd
att val fylla sin riksgagnande uppgift, får generalpoststyrelsen hemställa,
att riksdagens revisorers yttrande, i vad det avser postsparbanken, icke
måtte föranleda någon vidare åtgärd.

I den slutliga behandlingen av detta ärende hava, förutom undertecknade,
 jämväl samtliga tre postsparbanksfullmäktige deltagit.

Stockholm den 10 januari 1926.

JOH. nöss.

Underdåuigst:

ANDERS ÖRNE.

G. Heimer.

Pensionsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 101.
$$ 51—52.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 december 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt pensionsstyrelsen
att, såvitt anginge pensionsstyrelsens förvaltningsområde,
avgiva utlåtande med anledning av vad av riksdagens senast församlade
revisorer yttrats rörande placeringen av vissa kapitaltillgångar och
vissa inteckningslån; och får pensionsstyrelsen i anledning härav anföra
följande.

Revisorerna hava framhållit, att fondernas kreditgivande verksamhet
sönderfaller i två till arten skilda huvudgrupper, nämligen dels utlåning
i huvudsyfte att befrämja allmännyttiga ändamål och till industriens
och näringslivets understödjande och förkovran (lån till kommunala
korporationer och diverse företag in. m.) och dels sådana lån, som
mera hava karaktären av rena kapitalplaceringar (obligations- och inteckningslån
m. m.). Denna indelning, som må hava sitt fulla berättigande
för t. ex. vissa statens utlåningsfonder, synes emellertid icke i
samma grad äga giltighet i fråga om pensionsförsäkringsfondens placeringar.
 Beträffande den kommunala utlåningen, som ju motsvarar en
avsevärd del av pensionsförsäkringsfondens kapitalbelopp, ställas i allmänhet
sådana anspråk med avseende å säkerhetens beskaffenhet samt
å förräntning, som måste krävas av en fullgod kapitalplacering. Det
är således själva kapitalplaceringen såsom sådan och icke låneändamålet,

241

som i första hand är avgörande för fondfullmäktiges beslut i dylika
lånefrågor, ehuru givetvis i andra hand hänsyn ta ges* även till det ändamål,
 vartill lånemedlen skola användas, särskilt på det sätt, att ett visst
företräde lämnas lån för sådana företag, som äro avsedda att i pensionsförsäkringens
intresse gagna folkhälsan, såsom lån till landsting eller
kommuner för uppförande av sjukhus, vatten- och avloppsledningar, bostadshus
med smålägenheter o. d.

Vad åter angår inteckningslånen avser flertalet av de lån, som av fullmäktige
utlämnats mot dylik säkerhet, just sådana ändamål som nyss
nämnts. Beträffande vissa av dessa lån kan det nog sägas, att de varit
av sådan natur, att deras beviljande ur enbart kapitalplaceringssynpunkt
icke varit särskilt önskvärt, utan att lånet beviljats huvudsakligen för
att befrämja ett syfte, som varit av betydelse för pensionsförsäkringen
och folkhälsan. Men detta innebär icke, att säkerhetsfrågan icke skulle
på ett tillfredsställande sätt hava prövats.

I fråga om sistnämnda grupp av lån erinra revisorerna om den bestämmelse
i reglementet för fonden, som giva fullmäktige rätt att för
ifrågavarande ändamål utlämna lån mot endast nöjaktig säkerhet. Samtidigt
som revisorerna konstatera, att denna art av placering endast i
mycket ringa grad (0.27 procent av fondens totalbelopp per den 30 juni
1926) utnyttjats av fullmäktige, tillfoga revisorerna emellertid den anmärkningen,
 att dessa lån, som kunna utlämnas till högst en fjärdedel
av de för placering avsedda medlen, kunna komma att innebära betydande
risker. I detta avseende får styrelsen allenast framhålla, att ifrågavarande
bestämmelse, vilken liksom i övrigt grunderna för placeringen
av fondens medel på sin tid godkänts av riksdagen, givetvis måste
bedömas med hänsyn till de särskilda uppgifter, som måste anses tillkomma
fonden såsom en socialförsäkringsfond. Den ekonomiska risk.
som fonden kan tänkas komma att ådraga sig genom dylik utlåning,
lärer kunna väsentligt begränsas. Huvudvikten ligger härvidlag, liksom
i allmänhet vid förvaltningen av fondmedlen, pa en försiktig lönepolitik.
 Såsom redan nämnts, har ju utlåning mot endast nöjaktig säkerhet
hittills förekommit i mycket ringa utsträckning. Även vid utlåning till
företag, ägnade att förebygga eller häva arbetsoförmåga eller i övrigt
gagna folkhälsan, jhar regeln varit, att fullgod säkerhet lämnats. Då så
ej skett, hava i allmänhet låntagarna utgjorts av sådana institutioner,
vilkas drift och fortsatta bestånd kunnat anses säkerställda genom understöd
från det allmännas sida eller på annat sätt, som funnits betryggande,
 såsom vanföreanstalter, kustsanatorier o. d. Någon anledning till
antagande, att andra mindre försiktiga synpunkter pa denna utlåning
framdeles skulle komma att tillämpas av fullmäktige, torde icke finnas.

Efter att hava redogjort för de växlande placeringsföreskrifter, som
gälla för de olika fonderna, uttala revisorerna som sin mening, att en
revidering av desamma vore påkallad, i syfte att större enhetlighet härutinnan
kunde ernås. Det synes pensionsstyrelsen, som om det beträffande
placeringsbestämmelserna i allmänhet skulle möta ganska stor
svårighet att genomföra någon större grad av enhetlighet för det störa
antal fonder av olikartad natur, varom det här är fråga. Styrelsen vill
sålunda erinra om, att till en viss grad skilda synpunkter torde böra
göras gällande vid förvaltningen av dessa fonder, allt eftersom de hava
karaktären av försäkringsfonder eller sådana andra fonder, för vilkas
placering likviditetsfrågan måste tilläggas eu mera väsentlig betydelse.
16 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr t9?<>. III.

— 242 —

Vid prövning av låneansökningar lärer /huvudvikten ligga därpå, att den
beslutande myndigheten är så sammansatt, att den äger erforderliga
kvalifikationer för sin uppgift ävensom att nödig försiktighet iakttages.
Med allt för restriktiva bestämmelser kan härvid lätt åstadkommas mera
skada än gagn. Styrelsen får i detta sammanhang erinra om vad styrelsen
i sin skrivelse den 20 december 1924 anfört rörande riksdagens
revisorers nämnda år gjorda uttalande angående behovet av enhetlighet
i förvaltningen av vissa fonder.

Vad angår lån mot säkerhet av inteckning i fastighet vill styrelsen
icke förneka, att genomförandet av större enhetlighet i bestämmelserna
skulle kunna vara till fördel, om därmed tillika åsyftas att erhålla mera
betryggande garantier för ett riktigt utmätande av belåningsgränsen.
Erfarenheten torde hava visat, att särskilt under de senare åren taxerings-
och brandförsäkringsvärdena icke alltid utgjort tillförlitliga uttryck,
 åtminstone ur belåningssynpunkt, för en fastighets verkliga värde.
För ett riktigt bedömande härav torde nog i allmänhet erfordras besiktning
och värdering av sakkunniga personer. Då en dylik undersökning
torde bliva avgörande för, huru långt belåningen av en fastighet bolla
sträcka sig, är det emellertid av synnerlig vikt, att värderingsmännen
äga full kompetens och nödig erfarenhet för ett rätt handhavande av sin
uppgift.

Enligt revisorernas mening äro de nuvarande bestämmelserna för inteckningslån
ur fonden icke att anse såsom fullt betryggande och synas
revisorerna förorda en sådan ändring av bestämmelserna, att ett beviljat
lånebelopp skall ligga ej endast inom 60 procent av efter särskild värdering
fastställt värde utan ock inom 50—60 procent av taxeringsvärdet.
I verkligheten hava dessa synpunkter också i allmänhet iakttagits vid
utlämnande av inteckningslån ur pensionsförsäkringsfonden. Det synes
dock kunna ifrågasättas, om ett införande i reglementet av båda dessa
säkerhetsföreskrifter är ur trygghetssynpunkt påkallat. En av sakkunniga
värderingsman verkställd uppskattning torde, såsom redan antytts,
säkerligen giva ett i stort sett vida mera betryggande resultat än den
officiella taxeringen.

Vid beviljande av inteckningslån ur pensionsförsäkringsfonden har den
praxis följts, att då vid låneansökningen — utöver uppgift om taxeringsoch
brandförsäkringsvärden — icke fogats sådan utredning angående
hypotekets värde, som kunnat av fullmäktige godkännas, särskild värdering
verkställts av utav fullmäktige godkänd sakkunnig person. Detta
förfaringssätt har i regel tillämpats även vid belåning av å landsbygden
belägna fastigheter och även då — såsom i allmänhet varit fallet — dessa
lån varit av den särskilda natur, att utlåning mot nöjaktig säkerhet kunnat
ifrågakomma. I några fall, då lån lämnats företag i och för uppförande
av vissa byggnader, har däremot ett annat förfaringssätt måst
tillämpas, så till vida att lånesumman avvägts i viss relation till del:
värde, som fastigheten beräknats erhålla, sedan byggnadsföretaget fullbordats.
 Lånet har i så fall utlämnats successivt i mån som byggnadsarbetet
fortskridit. Därest härvid lånebeloppet varit proportionsvis högt
i förhållande till gällande taxerings- eller brandförsäkringsvärden eller
om i övrigt hänsynen till nödig säkerhet ansetts sådant kräva, har kompletterande
säkerhet begärts i form av fullt betryggande borgen av enskilda
personer eller institutioner.

En avsevärd del av de från fonden utlämnade inteckningslånen hava

''243

såsom redan nämnts betingats med hänsyn till pensionss*tyrelsens sjukvårdande
uppgifter eller andra sociala syften. En något mindre del av
dessa lån äro åter att betrakta som rena kapitalplaceringar och böra till
denna kategori främst hänföras de lån mot säkerhet av inteckning i stock -holmsfastigheter, vilka utlämnats under den tid statskontoret förvaltade
pensionsförsäkringsfonden. Nya lån mot sådan säkerhet hava beviljats
endast till vissa företag, avsedda att gagna folkhälsan. De av revisorerna
särskilt nämnda lånen till aktiebolaget Lessebo skogar och aktiebolaget
Trafikförbundets verkstäder höra även till de lan. vid vilkas
beviljande i huvudsak kapitalplaceringssynpunkten gjort sig gällande.
Styrelsen får beträffande dessa två lån emellertid erinra om, att nästan
hela aktiekapitalet i det förstnämnda bolaget innehaves av Skogssällskapet
i Göteborg samt att det sistnämnda bolaget är att betrakta som
dotterbolag till dels Ostkustbanens aktiebolag, i vilket staten bär ett
avsevärt ekonomiskt intresse, och dels Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag.
 Utöver realsäkerheten har i dessa fall solidarisk proprieborgen
lämnats för Lessebobolagets lån av stiftelsen Skogssällskapets skogsfond
och Åry bruks aktiebolag samt för trafikbolagets lån av de båda nyssnämnda
järnvägsbolagen; och hava garanterna för omförmälda lån med
hänsyn till sin ekonomiska ställning ansetts fullt vederhäftiga för de
ingångna förbindelserna. Ifrågavarande två placeringar böra alltså,
enligt styrelsens förmenande, anses fullgoda med avseende a säkerheten
och de medföra även en tillfredsställande förräntning.

Vad därefter angår den av revisorerna berörda frågan om förräntningen
av de fondmedel, som hållas innestående i privatbanker, får styrelsen
framhålla, att dessa insättningar, om de också tidtals uppgått till
avsevärda belopp, dock äro att anse som mera tillfälliga. För att medlen
skola hållas tillgängliga för löpande utbetalningar av län in. in., har
styrelsen måst förbehålla sig rätt att utan nämnvärd uppsägningstid
kunna uttaga större belopp å dessa räkningar. Att räntan för dessa giromedel
beräknas efter samma grunder som för medel, innestående å depositionsräkning,
 för vilka eljest tillämpas en uppsägningstid av 4 månader,
 utgör givetvis ett tillmötesgående från bankernas sida. I vissa fall
har, då förhållandena så medgivit, högre ränta kunnat betingas.

I likhet med riksdagens år 1924 församlade revisorer liava statsrevisorerna
även nu framhållit som ett önskemål, att en viss del av de ifragavarande
fonderna och alltså även pensionsförsäkringsfonden bleve överlämnad
som lån till riksgäldskontoret för tillgodoseende av statens lånebehov.
 Styrelsen erinrar om, att då jämlikt reglementet minst 16 - ;
procent av fonden skola vara placerade i lån till staten, dessa placeringar
i nuvarande läge uppgå till cirka 24 procent. I övrigt får styrelsen
hänvisa till sin ovan berörda skrivelse den 20 december 1924, i vilken
styrelsen på anförda skäl avstyrkte genomförande av eu sådan ändring
i grunderna för placeringen av fondens medel, att dessa i större utsträckning
än hittills eller på ett sätt, som inskränkte fondfullmäktiges handlingsfrihet,
 skulle komma att tillhandahållas staten.

Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang meddela, att fonden förut
tid efter annan haft betydande belopp placerade antingen såsom direkt
lån till riksgäldskontoret eller i av riksgäldskontoret utfärdade skattkammarväxlar,
 och att det alltid varit fondfullmäktiges avsikt att, i den
mån riksgäldskontoret funne sådant önskvärt och erforderliga medel
stode till förfogande, tillhandahålla riksgäldskontoret dylika län. Så -

— 244

dana medel liksom de i privatbanker innestående kunna emellertid icke
fastlåsas för längre tid utan böra hållas relativt lätt tillgängliga för fondens
löpande utbetalningar.

Till sist får styrelsen framhålla, att pensionsförsäkringsfonden på de
lån, som hittills utlämnats, icke gjort någon förlust.

Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, vilka tagit del av vad i
ärendet förekommit, hava förklarat sig biträda vad pensionsstyrelsen här
ovan anfört.

I ärendets handläggning har, förutom undertecknad, byråchefen Elliot
deltagit.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

ADOLF AF JOCHNICK.

FEKD. O. SCHAGER.

Statens pensionsanstalts

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 101,
§ 51.

Underdånigt utlåtande.

Pensionsanstalten har sina kontanta medel innestående å giroräkning, för
att de skola vara disponibla för anstaltens löpande behov. Med hänsyn till
storleken av anstaltens utbetalningar kan det ej undvikas, att understundom
rätt avsevärda belopp måste innestå å räkningen. I allt fall är det således
ej fråga om en kapitalplacering i vanlig mening, varmed torde förstås en
mera fast placering. För detta ändamål står det alltid pensionsanstalten till
buds att överlämna medel såsom lån till riksgäldskontoret. En ränta, som
med blott en halv procent understiger gällande depositionsränta, torde få
anses rätt tillfredsställande för en placering av denna art. Den vanliga giroräntan
är ju vida lägre.

Att en enda bank anlitats, har förestavats därav, att detta medför en viss
lättnad i förvaltningsbestyren. Den relativt förmånliga ränta, pensionsanstalten
kunnat betinga sig, torde måhända ej heller i annat fall kunnat
erhållas.

Pensionsanstalten har emellertid ej anledning motsätta sig medlens uppdelning
på åtminstone ett par banker mot den högsta ränta, som därvid står
att betinga sig.

Stockholm den 30 december 1926.

CARL WIDSTRÖM.

Underdun igst:

AND. LINDSTEDT.

F. H. Nordwall.

— 245 —

Riksförsäkringsanstaltens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 101.

SS 51—52.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 december 1926 bar riksförsäkringsanstalten anbefallts
att avgiva utlåtandei med anledning av vad i vid remissen fogad
transumt av riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande
placeringen av vissa kapitaltillgångar och vissa inteckningslån, såvitt
angår riksförsäkringsanstaltens förvaltningsområde.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Statsrevisorernas förslag i vad angår riksförsäkringsanstaltens förvaltningsområde
avser

1) att en del av riksförsäkringsanstaltens fondmedel skulle, i likhet med
vad som gäller för statens pensionsanstalt, men i mera begränsad omfattning,
 överlämnas till riksgäldskontoret som lån mot ränta, som skulle bestämmas
av riksgäldsfullmäktige med hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten
för under senaste fem år upptagna fasta statslån;

2) att förmånligare förräntning av medel insatta i enskilda bankinrättningar
borde eftersträvas;

3) att vid inteckningslån särskild värdering skulle göras obligatorisk
samt att lån icke skulle få utlämnas, där inteckningssäkerheten läge över
50—60 procent av senast fastställt taxeringsvärde.

I. Lån till riksgäldskontoret.

Den av statsrevisorerna föreslagna anordningen att en del av riksförsäkringsanstaltens
fondmedel skulle överlämnas till riksgäldskontoret som lån
har tidigare varit föremål för övervägande. I ett den 31 januari 1924 i anledning
av ett av riksförsäkringsanstalten framlagt förslag rörande ändring
i reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den i 19 §
av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda
fond avgivet utlåtande hemställde fullmäktige i riksgäldskontoret att en av
iorsäkringsinspektionen föreslagen utredning rörande vilken fondbildning,
som för riksförsäkringsanstalten erfordrades utöver försäkringsfonden,
skulle omfatta även frågan om överlämnande till riksgäldskontoret av viss
del av anstalten tillhörande fondmedel. I sitt den 15 april 1924 avgivna underdåniga
yttrande i anledning av bland annat nämnda yrkanden rörande
riksförsäkringsanstaltens fondförvaltning anförde anstalten i nu förevarande
ämne följande.

»Riksgäldsfullmäktige hava ansett, att den föreslagna utredningen lämpligen
bör omfatta jämväl frågan om överlämnande till riksgäldskontoret
av viss del av riksförsäkringsanstalten tillhörande fondmedel, på sätt sker
i fråga om statens anstalt för pensionering av folkskollärare med flera.

Beträffande denna fråga tillåter sig riksförsäkringsanstalten till en början
erinra om, att riksgäldsfullmäktige tidigare framställt liknande
yrkande i fråga om pensionsförsäkringsfonden.

Då fråga förelåg om fastställande av grunder för pensionsförsäkringsfondens
förvaltning, föreslogo riksgäldsfullmäktige i yttrande den 28 maj
1914 och den 23 mars 1916, att hälften av de till fonden inflytande avgif -

246

terna borde placeras i lån till staten samt att dessa medel lämpligen borde
inbetalas till riksgäldskontoret och inskrivas i statsskuldboken, i följd
varav fondförvaltningen för lån till staten icke skulle äga anlita den
Öppna marknaden.

I anslutning till ett av den så kallade pensionsfondskommittén framställt
förslag och pensionsstyrelsens yttrande i ämnet anförde statsrådet och
chefen för civildepartementet vid föredragning av detta ärende inför
Eders Kungi. Maj:t den 14 april 1916 (prop. nr 207) bland annat följande.

''Utöver de skäl, som av kommittén anförts mot en obligatorisk placering
av någon större del av fondens medel i statspapper, anför pensionsstyrelsen
härjämte bland annat, att en dylik placering — även å tid då räntan å densamma
i och för sig måste sägas vara icke blott tillfredsställande utan till
och med hög, såsom nu vore fallet — dock alltid lämnade lägre avkastning
än vad vid samma tidpunkt kunde erhållas på andra placeringar, vilka
även kunde anses erbjuda fullgod säkerhet. Då man vidare i avsikt att
uppnå stabilitet i förräntningen i allmänhet strävade efter att för sådana
fonder, vilka bildades genom långa försäkringsavtal, erhålla så långvariga
placeringar som möjligt och detta särskilt under tider med höga räntesatser,
 sökte staten däremot under sådana tider göra sina låneavtal så kortvariga
som möjligt. Jag erinrar härvid, att staten har större möjlighet än
kommuner och enskilda att göra sina önskemål i sådant avseende gällande.
Pensionsstyrelsen har vidare anfört, att de förmåner såväl beträffande
ränta som lånetid, som staten erbjöde ä sina lån. av nu angivna grunder i
allmänhet icke kunde anses fördelaktiga för eu sådan fond, varom här vore
fråga. Man borde därför gå fram med varsamhet beträffande föreskrifter
om obligatorisk placering i dylika säkerheter för att icke riskera att skada
fondens ekonomiska intressen och samtidigt obehörigt inkräkta på möjligheterna
för försäkringen att med sina lånemedel gagna försäkringens egna
intressen.’

Vidare anförde departementschefen:

''Av eu ledamot i kommittén har framställts yrkande, att den del av fonden,
 som utlånas till staten, bör överlämnas till riksgäldskontoret och inskrivas
i statsskuldboken, samt att fondförvaltningen följaktligen för lån
till staten icke skulle äga anlita den öppna marknaden. Mot detta förslag,
som biträtts av fullmäktige i riksgäldskontoret och, ehuru ej enhälligt, av
postsparbanksstyrelsen, har emellertid kommittén bestämt uttalat sig.
Kommittén anför härom, att den under inga förhållanden kan finna lämplig
eu anordning, som binder förvaltningsmyndighetens handlingsfrihet
beträffande villkoren för utlåning från fonden, samt att det följaktligen
hör stå fondförvaltningen öppet att begagna det sätt för placering i lån till
staten, som för fonden är fördelaktigast, något som icke utesluter, att förvaltningen
i vissa fall kan finna förmånligt att med riksgäldskontoret direkt
träffa överenskommelse om lån. Pensionsstyrelsen anför i detta avseende
bland annat, att det måste anses så mycket mindre lämpligt att binda
fondmyndighetens handlingsfrihet i nämnda hänseende, som detta skulle
medföra, att det i verkligheten bleve riksgäldskontoret, d. v. s. låntagaren,
som skulle komma att föreskriva lånevillkoren, utan att den för fondens
förvaltning ansvariga myndigheten skulle äga att därvid utöva något inflytande,
 vilket väl skulle vara i hög grad oegentligt. I en reservation till
postsparbanksstyrelsens utlåtande bär även riksbanksfullmäktigen R. E.
Norberg uttalat, att fondförvaltningen bör äga full frihet att begagna det
sätt för placeringen i lån till staten, som för fonden är fördelaktigast och

247

följaktligen även äga att anlita öppna marknaden. Fullmäktige i riksbanken
hava icke heller i sitt utlåtande haft någon erinran mot kommitténs uttalande
rörande denna fråga.

I likhet med kommittén anser jag, att fondförvaltningen bör lämnas full
handlingsfrihet i förevarande avseende. Det synes mig emellertid i hög
grad sannolikt, att förvaltningsmyndigheten ofta nog skall finna med fondens
fördel förenligt att med riksgäldsfullmäktige avtala om dylika direkta
lån.’

I anledning av Kungl. Maj:ts sedermera till riksdagen avlåtna proposition
i ämnet (nr 207), yttrade riksdagen i skrivelse den 8 juni 1916 (nr
247) bland annat:

''Riksdagen delar till fullo den i propositionen uttalade uppfattningen, att
förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden måste ordnas med hänsyn till
det ändamål, för vilket fondmedlen uppsamlas, och att följaktligen för pensionsförsäkringen
främmande synpunkter härvid icke få göra sig gällande.
I överensstämmelse med vad i propositionen uttalats anser även riksdagen,
att fonden är att betrakta såsom de försäkrades egendom och därför bör
förvaltas på det sätt, som bäst överensstämmer med de försäkrades intressen.
’

’I fråga om placeringen av fondens medel har av enskilda motionärer yrkats,
 att hälften skulle redovisas i lån till staten medelst inbetalning direkt
till riksgäldskontoret. Å andra sidan har motionsvis föreslagits, att för
placering i lån till staten måtte stadgas ett maximum av en fjärdedel, samt
att de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna måtte utgå.

Riksdagen anser, att då det gäller att föreskriva obligatorisk placering
av fondens medel i statspapper, man bör tillvägagå med stor varsamhet.
Genom att binda en mera avsevärd del av fonden i statspapper riskerar
man att skada pensionsförsäkringens intressen och försvåra försäkringens
genomförande.’

''De fördelar, som staten skulle kunna beredas genom tvångsplacering av
en mera avsevärd del av fonden skulle säkerligen visa sig vara endast skenbara
och i vilket fall som helst obetydliga i jämförelse med den direkta och
indirekta skada, som därigenom skulle tillfogas pensionsförsäkringen såväl
genom minskad avkastning av fondens medel som genom avsevärt inskränkta
möjligheter att med fondplaceringen tillgodose allmännyttiga,
pensionsförsäkringens syften närstående ändamål.

Riksdagen har därför icke ansett sig kunna biträda yrkandet, att hälften
av'' fondens medel skulle redovisas i lån till staten.’

''Vidkommande yrkandet, att vid placering i lån till staten medlen borde
inbetalas direkt till riksgäldskontoret, anser riksdagen i likhet med vad som
i förevarande hänseende uttalats i propositionen, att fondförvaltningen
jämväl i detta avseende bör lämnas full handlingsfrihet.’

Då påföljande år fråga förelåg om fastställande av grunder för förvaltningen
av riksförsäkringsanstaltens fondmedel, gjorde riksgäldsfullmäktige
ingen framställning om att någon del av denna fond skulle överlämnas
till riksgäldskontoret. Fullmäktige framhöllo däremot — i anledning därav
att riksförsäkringsanstalten icke funnit anledning föreligga att föreslå ett
minimum för placering i lån till staten —- ’att enligt fullmäktiges mening
i fråga om redovisning av riksförsäkringsanstaltens fondmedel bör meddelas
enahanda föreskrift som beträffande pensionsförsäkringsfonden eller
att minst en sjättedel’ skall utlånas till svenska staten.’ (Se Kungl. Majrts
proposition nr 227 år 1917.)

248

Vid ärendets föredragning den 14 april 1917 yttrade dåvarande statsrådet
° , ,ctiefen för civildepartementet bland annat:

''Självfallet höra riksförsäkringsanstaltens fondmedel, i likhet med vad
som fastslagits beträffande pensionsförsäkringsfonden, förvaltas uteslutande
med hänsyn till de ändamål, för vilka de hopbragts. Man måste härvid
naturligen tillse, att placeringen erbjuder sådan säkerhet, att de ersättningsberättigade
komma i åtnjutande av de förmåner, lagen tillförsäkrat
dem. Men samtidigt därmed måste noga beaktas att placeringen verkställes
med hänsyn till ernående av högsta möjliga avkastning, så att försäkringstagarna,
 arbetsgivarna, icke betungas mer än nödigt är.’

''Ehuru det kan ifrågasättas, om det är fullt riktigt att i förevarande hänseende
försätta riksförsäkringsanstalten i annan ställning än arbetsgivarkols-Scn»
synes det dock, som om man skulle utan olägenhet kunna i viss
man tillmötesgå fullmäktiges framställning och sålunda föreskriva, att en
mindre del, t. ex. minst en tiondel, skall vara placerad i lån till staten. Ur
säkerhetssynpunkt kan en dylik föreskrift ej anses annat än fördelaktig.
Skulle det emellertid framdeles visa sig, att berörda bestämmelse kommer
att verka hinderlig för anstaltens verksamhet, finnes ju möjlighet att få
den ändrad.’

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr 227) avfattades i enlighet med departementschefens
förslag.

Inom riksdagen väcktes två lika lydande motioner, den ena inom första
kammaren (nr 152) av greve J. G. Lagerbjelke och den andra inom andra
kammaren (nr 453) av herr K. E. H. Hildebrand, vari föreslogs, att den del
av olycksfallsförsäkringsfondens medel, som ej erfordrades för bestridande
av fondens utgifter, skulle till minst en sjättedel redovisas i obligationer
eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svenska
staten.

Statsutskottet yttrade i utlåtande (nr 159) bland annat:

I likhet med departementschefen anser utskottet, att riksförsäkringsanstaltens
fondmedel böra, i enlighet med vad som fastslagits beträffande
pensionsförsäkringsfonden, förvaltas uteslutande med hänsyn till de ändamål,
 för vilka de hopbragts.’

Enligt propositionen skall minst en tiondel av fonden redovisas i obligationer
eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svenska
staten. Utskottet, som i likhet med departementschefen anser, att någon
del av fonden bör placeras i statspapper, har funnit sig kunna godtaga den
av Kungl. Maj:t i sådant avseende gjorda framställningen. Härav följer, att
utskottet icke kunnat biträda motionärernas förslag om förhöjning av
denna del från av Kungl. Maj:t, föreslagna en tiondel till en sjättedel.’

Riksdagen anslöt sig till statsutskottets hemställan. I skrivelse den 6
juni 1917 (nr 229) yttrade riksdagen bland annat:

’I likhet med departementschefen anser riksdagen, att riksförsäkringsanstaltens
fondmedel böra, i enlighet med vad som fastslagits beträffande pensionsförsäkringsfonden,
 förvaltas uteslutande med hänsyn till de ändamål,
för vilka de hopbragts.

Vad placeringen av fondens medel angår, måste denna givetvis anordnas
så, att den erbjuder säkerhet mot förluster och att som regel så hög avkastning
vinnes, som med behörigt aktgivande på säkerhetssynpunkten befinnes
möjlig. Jämsides med dessa fordringar kommer emellertid, i likhet
med vad fallet är i fråga om pensionsförsäkringsfonden, hänsynen till de
direkta och indirekta fördelar, som kunna beredas försäkringen därigenom,

249

att fondmedel utlånas eller användas till allmännyttiga företag, ägnade att
förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan hos de försäkrade,
såsom befrämjandet av lämpliga skyddsanordningar samt upprättande eller
understödjande av sjukvårdsinrättningar och konvalescenthem m. m. Kostnaden
för utgående ersättningar kommer därigenom att minskas, varav i
sin ordning en nedsättning av försäkringsavgifterna följer.’

Av ovanstående redogörelse framgår

att Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt avvisat det av riksgäldsfullmäktige
framställda förslaget, att viss del av pensionsförsäkringsfonden skulle
inbetalas till riksgäldskontoret och inskrivas i statsskuldboken,

att riksgäldsfullmäktige icke framställt liknande förslag beträffande
olycksfallsförsäkringsfonden, då år 1917 fråga förelåg om fastställande av
grunder för dess förvaltning,

att Kungl. Maj:t och riksdagen avvisat förslag om att mer än en tiondel
av olycksfallsförsäkringsfonden obligatoriskt skall redovisas i statspapper.

Statsmakterna torde alltså få anses redan hava intagit ställning till förslaget
om överlämnande till riksgäldskontoret av viss del av riksförsäkringsanstaltens
fondmedel. Något vidare yttrande av riksförsäkringsanstalten
än en hänvisning till vad tidigare förekommit skulle därför knappast
vara erforderligt. Emellertid anser sig riksförsäkringsanstalten böra
anföra ytterligare följande.

Riksgäldsfullmäktige hava åberopat, att fondmedel tillhörande statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. överlämnats till riksgäldskontoret
för förvaltning. Förhållandena äro härvidlag på intet sätt jämförliga.
 Såsom riksdagen framhöll i skrivelse år 1919 (nr 10 A) har fondbildningen
i av staten övertagen pensionsförsäkring icke annan uppgift än
att så vitt möjligt rättvist fördela pensionskostnaderna på de olika generationerna
av skattedragande. Staten lämnar årligen omkring 8,500,000
kronor till ifrågavarande anstalt. Olycksfallsförsäkringsfonden är äter sa
gott som uteslutande bildad av landets arbetsgivare för bestridande av
olycksfallsersättningarna. Fonden måste, såsom av riksdagen framhållits,
förvaltas så, att som regel så hög avkastning vinnes, som med behörigt aktgivande
på säkerhetssynpunkten befinnes möjlig.

Visserligen kunna riksgäldsfullmäktige peka på, att folkskollärarnas pensionsinrättning
för närvarande åtnjuter synnerligen god ränta å sina i
riksgäldskontoret insatta medel, detta till följd därav att räntan av fullmäktige
bestämmes med. hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten
för under senaste 5 år upptagna fasta statslån. Men det kan ingalunda
anses uteslutet, att förr eller senare en ny period av låga räntor kan komma
att inträda. Skulle man tänka sig, att staten liksom på 1880- och 1890- och
ännu in på 1900-talet kunde upplägga statslån med en räntefot understigande
4 procent kunde — då riksförsäkringsanstaltens fonder beräknas
efter en räntefot av 4 procent — det av riksgäldsfullmäktige föreslagna sättet
för placering av riksförsäkringsanstaltens medel erhålla ödesdiger betydelse
för anstaltens verksamhet.

Då härtill kommer, att riksförsäkringsanstalten har att driva sin verksamhet
i konkurrens med privata försäkringsbolag, måste riksförsäkringsanstalten
på det bestämdaste motsätta sig sådana bestämmelser, som kunna
sätta anstalten i avsevärt sämre ställning än dessa bolag i avseende å möjligheten
att erhålla god förräntning av sina medel.»

Det av riksgäldskontoret i ovannämnda den 31 januari 1924 dagtecknade

250

utlåtande framlagda förslaget har såvitt riksförsäkringsanstalten är bekant
icke föranlett någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Åberopande vad sålunda anförts får riksförsäkringsanstalten för sin del
avstyrka statsrevisorernas förslag i ämnet.

II. Förräntning av medel innestående i enskild bankinrättning.

Med avseende å förräntningen av i enskilda banker innestående statsmedel
anse statsrevisorerna, att det borde vara ett befogat anspråk, att staten,
 med hänsyn till att den i så stor omfattning permanent ställer medel
till de privata bankinrättningarnas förfogande, härför erhölle en något
förmånligare räntegottgörelse än vad hittills syntes vara vanligt. Med anledning
härav vill riksförsäkringsanstalten framhålla, att de räntevillkor,
som bankerna enligt särskild överenskommelse tillämpa med avseende å anstaltens
i bankerna innestående fondmedel, måste anses såsom synnerligen
förmånliga för anstalten. Samtliga hos enskilda banker för riksförsäkringsanstaltens
räkning insatta medel äro nämligen placerade på sådant
sätt, att de omedelbart, utan föregående uppsägning, kunna lyftas. Vad
detta betyder för en penningplacerande institution som riksförsäkringsanstalten
ligger i öppen dag. Enskilda insättare erhålla för närvarande å medel,
 som äro insatta på nyss angivna villkor, en ränta, av 1 procent, under
det att riksförsäkringsanstalten på grund av särskild överenskommelse i
regel erhåller åtminstone 4 procent.

III. Inteckningslån.

Statsrevisorernas förslag rörande obligatorisk värdering av fastighet
före beviljandet av inteckningslån skulle medföra ökade kostnader. Med
hänsyn till den i riksförsäkringsanstaltens fondreglemente meddelade föreskriften,
 att inteckningslån utan värdering eller Kungl. Maj :ts tillstånd
icke må utlämnas annat än mot inteckning, liggande inom 50 procent av senast
fastställt taxeringsvärde, torde obligatorisk värdering icke vara ur
säkerhetssynpunkt erforderlig. Riksförsäkringsanstalten vill nämna, att
vid bedömandet inom anstalten av en fastighets värde hänsyn tages icke
blott till taxeringsvärdet och brandförsäkringsvärdet utan även till andra
omständigheter av betydelse, såsom fastighetens användning (bostads-,
affärs-, eller fabriksfastighet), dess läge, allmänna beskaffenhet samt storleken
av hyresavkastningen.

Statsrevisorerna finna de för riksförsäkringsanstalten gällande bestämmelserna,
 att lån må beviljas inom 50 procent av senast fastställda taxeringsvärdet
eller 60 procent av efter särskild värdering fastställt värde,
icke fullt betryggande. Revisorerna anse, att belåningsgränsen i varje fall
bör vara beroende av taxeringsvärdet och hålla före att under inga förhållanden
50—60 procent av taxeringsvärdet må överskridas. Revisorerna erinra
om att Kungl. Maj:t funnit skäl föreligga att meddela liknande bestämmelser
ifråga om enskilda hypoteksinrättningar.

Det förefaller tveksamt, om den av revisorerna förordade sammankopplingen
under alla förhållanden med taxeringsvärdet kan anses erforderlig.
Den omständigheten, att för enskilda hypoteksinrättningar meddelats föreskrift
av ovan angiven natur, synes knappast utgöra tillräckligt motiv för

251

att liknande föreskrift skulle tillämpas med avseende å riksförsäkrmgsanstalten.
 Därest så anses lämpligt, vill riksförsäkringsanstalten dock icke
motsätta sig en bestämmelse av innebörd, att inteckning som säkerhet för
lån ur olycksfallsförsäkringsfonden under inga förhållanden må ligga
högre än 60 procent av taxeringsvärdet. o

I detta ärendes handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit byråchefen
Östrand samt den av Eders Kungl. Maj:t förordnade särskilde ledamoten
bankinspektören F. von Krusenstjerna ävensom de av Eders Kungl.
Maj:t förordnade rådgivande personerna, f. d. generalkonsuln J. Sachs samt
landsorganisationens sekreterare K. E. Johanson. Därjämte har riksförsäkringsanstalten
under hand inhämtat den särskilt förordnade ledamoten
f. d. bankdirektören J. C:son Kjellbergs mening.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

J. MAY.

ALBERT EIS EN.

Kommerskollegiums och
lantbruksstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I,sid. 111, § 53.

Till Konungen.

Kungl. Maj:t bär genom särskilda remisser den 17 december 1926 anbefallt
kommerskollegium och 1 ant b ruk ss tyre 1 s en att avgiva utlåtanden
med anledning av i riksdagens senast församlade revisorers berättelse
§ 53 gjorda uttalanden rörande vissa lån från statens utlåningsfonder m. m.

Hithörande delar av berättelsen linnehåilla, förutom reflektåoner av mera
allmän innebörd angående ifrågavarande utlåningsfondejr, amärkning
mot kommerskollegium och lantbruksstyrelsen med anledning av ämbetsverk
eris åtgöranden, dels i fråga om beviljande av lan från kraftledningslånefonden
åt Skygge kraftaktiebolag i Hallands län, dels i fråga om
sedermera lämnat medgivande för Skygge kraftförening u. p. a. att övertaga
nämnda lån. Då ämbetsverken gemensamt behandlat .ifrågavarande
låneärende, ha de ansett sig även böra gemensamt avgiva detta utlåtande.

Revisorerna .sammanfatta sina anmärkningar härom i följande uttalande.
 . .

»Vad först amgår lånet till Skygge kraftaktiebolag vilja revisorerna till
en början framhålla, att enligt vad en granskning av för revisorerna tillgängliga
handlingar givit vid handen, de uppgifter, som i bolagets låneansökning
lämnadies angående förelagets ekonomiska förutsättningar,
knappast synas hava varit ägnade att giva någon klar uppfattning härom.
 Då därtill korn, att lånet avstyrktes av vattenfallsstyrelsen, synas
dessa omständigheter hava bort giva anledning till en närmare utredning
i nu berörda avseende, innan lånet beviljades. Vidare måste det betraktas
såsom eu anmärkningsvärd försummelse, att vid prövningen av frågan om
lånets övertagande av Skygge kraft förening u. p. a. någon undersökning
från kommerskollegiets och lantbruksstyrelsens sida icke skett, huruvida

— 252 —

den nya låntagarens rätt att bekomma erforderlig elektrisk energi vore
säkerställd genom behörig överlåtelse till föreningen av kraftkällan och
ledningsnätet. Genom de i detta fall vidtagna åtgärderna bär kronan berövats
möjlighet att ur de faktiska tillgångarna söka täckning för någon
del av sin fordran.»

Detta uttalande kan väl ej tolkas annorlunda än att ämbetsverken genom
försumlighet föranlett statens förluster på ifrågavarande lånetransaktion.
Ämbetsverken kunna emellertid ej undgå att finna denna framställning
vilseledande. Statens förluster hava nämligen icke förorsakats av ämbetsverkens
påtalade åtgärder utan därigenom att de avlämnade lånesäkerheterna
befunnits vara otillräckliga, och med prövningen och godtagandet
av dessa hava ämbetsverken ej haft att taga någon befattning.
Nedanstående redogörelse för bolagets låneaffärer torde klargöra detta
förhållande.

Beträffande beviljandet av kra.ftledningslånet må anföras följande.
Skygge kraftaktiebolag hade ett aktiekapital av 166,300 kronor. Dess anläggningar
bestående av en vattenkraftstation och ett ledningsnät fullbordades
år 1920 och både då dragit en kostnad för kraftstationen av 227,300
kronor och för ledningsnätet av 314,227 kronor. Till låneanisökningen,
ingiven såväl 1919 som 1920, voro fogade samtliga de handlingar och uppgifter,
 som enligt gällande bestämmelser för lån från kraftledningslånefonden
äro att anse såsom erforderliga för bedömande av en låneansökan.
Bland annat fanns bilagt ett av konsulterande ingenjören, K. G. 111 in sson
i Göteborg, upprättat program för anläggningen jämte räntabilitetskalkyl.
Totalkostnaden hade där beräknats till 520,000 kronor och de årliga inkomsterna
till 65,000 kronor, varav 57,200 kronor skulle kunna disponeras
för ränta noll amortering. Med hänsyn härtill och till övriga tekniska
och ekonomiska uppgifter, vilka ämbetsverken för det dåvarande icke hade
anledning att betvivla, kunde företaget anses fylla villkoret att i ekonomiskt
och tekniskt hänseende vara grundat på rationella förutsättningar.
Vederbörande länsstyrelse och landsfiskal hade tillstyrkt ansökningen och
intygat, att anläggningen var av allra största betydelse för orten. Det må
även framhållas, att vattenfallsstyrelsen icke såsom revisorerna uppgivit
avstyrkt ansökningen utan i skrivelse den 7 februari 1921 tillstyrkt det
sedermera beviljade beloppet, ehuru med tvekan under omförmäla!! att
.styrelsen ej tillstyrkt ett av bolaget sökt vattemskraftslån, vilket sedermera
av Kungl. Maj: t den 6 maj 1921 beviljades bolaget med 80,000 kronor
av sökta 161,000 kronor.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen beviljade bolaget den 17
februari 1921, efter av det förra ämbetsverket i föreskriven ordning verkställd
utredning och föredragning, ett kraftledningslån å 120,000 kronor
av sökta 214,000 kronor. Ålit detta bolag liksom många andra Liknande
företag sedermera kommit i ekonomiska svårigheter torde huvudsakligen
få tillskrivas det under år 1921 inträdande prisfallet och därpå följande
svårartade kris inom näringslivet.

Statskontoret, som förvaltar ifrågavarande fonder och utbetalar de beviljade
lånen i den mån godtagbar säkerhet kan presteras, utanordnade
den 23 juni 1921 ovannämnda kraftledningslån å 120,000 kronor mot borgen
av 9 personer, av vilka enligt uppgift 7 voro ledamöter av bolagets styrelse.
 Sedan två av löftesmännen avlidit, frikallade statskontoret år 1923
deras stärbhus från borgensansvar.

Statskontoret utanordnade den 3 december 1921 av vattenkraftslånet ett

253 —

belopp av 50,000 kronor mot säkerhet av första inteckning i krafbstations fastigheten.

, ,, , ,

Bolaget både enligt 1922 års bokslut statslån till ett Inlopp av 1 <0,000
kronor och lån hos banker och enskilda till ett belopp av 277,795 kronor.

År 1923 inbetalade bolaget sitt vattenkraftslån mot återfående av därför
som säkerhet lämnade fastighetsinteckningar. Av dess räkenskapei
framgår, att det härför erforderliga beloppet försträckts av Falkenbergs
sparbank. Banken både därefter, såsom framgår av 1924 års räkenskaper
och av konkursförval tårens här bi lagda uppgifter, kunnat förskaffa S1å
dels en avbetalning av 50,000 kronor a sitt lån till bolaget, dels såsom
säkerhet för sin återstående fordran å 120,000 kronor såväl första inteckning
till detta belopp i bolagets fasta egendom som första lorlagsinteckning
å 150,000 kronor i all bolagets lösa egendom häruti inbegripet dess
ledningsnät. Det är ju påtagligt, att under sådana förhållanden de Övriga
långivarna, däribland staten, ej hade någon möjlighet att ur bolagets tillgångar
erhålla täckning för någon del av sina fordringar utan därför helt
måste lita till borgensmännen.

Beträffande det av revisorerna klandrade medgivandet frän ämbetsverkens
sida för Skygge kraftförening u. p. a. att övertaga bolagets kraftledningslån
må följande framhållas. Den 26 november 1924 inregistrerades
denna förening, med ändamål att efter inköp av Skygge kraftaktiebolags
vattenverk och övriga tillgångar därifrån förse sina medlemmar och
andra med elektrisk energi. I en till ämbetsverken den 9 december 1924
ingiven handling, åtföljd av registreringsbevis för i öreningen och undeitecknad
av samtliga föreningens styrelsemedlemmar och deras suppleanter,
 inalles sju personer, meddelades å föreningens vägnar, att densamma
numera förvärvat äganderätten till Skygge kraftaktiebolags egendom och
framställdes anhållan om att föreningen måtte få övertaga bolagets kiaftledmingslån.
 Genom beslut den 26 januari 1925 förklarade ämbetsverken,
att från deras sida hinder härför ej mötte. Statskontoret godkände och
mottog den 9 april 1925 en ny skuldförbindelse av föreningen mot säkerhet
av borgen av ovannämnda sju styrelsemedlemmar, som då visade sig
vara samma personer som de förutvarande borgensmännen. Någon
ytterligare förstärkning av säkerheten kunde ej erhållas. Först sedermera
framkom, att någon överlåtelse av egendomen ej kommit till stånd,
och samma år trädde bolaget i konkurs, vilken ännu ej är avslutad.

Revisorerna anmärka nu mot ämhetsverkens nyssnämnda beslut. __att
hämnd icke jämlikt punkt 3 i kungörelsen den 13 september 1918 (718)
med bestämmelser för fonden undersöktes, huruvida den nya lantagarens
Tätt att bekomma elektrisk energi vore -säkerställd.

Bland handlingar, som skola åtfölja ansökningar om kraftledningslån,
angives i den citerade författningen »bevis angående föreningens tillgång
till elektrisk energi». Härmed avses att förebygga att -lan beviljas till en
distributionsanläggning, som i saknad av energitillförsel ej skulle kunna
för sitt ändamål utnyttjas. Kontroll i detta avseende utövas pa sa sätt.
att beträffande företag utan egen kraftkälla infordras avskrift av kontrakt
med kraftleverantören och beträffande företag med egen kraftkälla
närmare uppgifter om kraftstationens belägenhet, krafttillgång, maskinutrustning
etc., varvid konstateras, att den är ansluten till det ledningsnät,
 för vilket lånet avses. Vid bedömande av möjligheten att erhålla tillräcklig
energimängd är jämväl att taga hänsyn till konsumtionens stegring
och den framtida utvecklingen, som snart nog kunna betinga anlitan -

''254

diet av andra kraf,tillgångar än de för tillfället begagnade eller disponibla,
men varom några bestämda planer eller avtal vid tidpunkten i fråga ej
kanna föreligga. Detta spörsmål blir sålunda ofta en omdömessak baserad
på kännedom om krafttillgången 1 orten och uppskattning av åtskilliga
inverkande faktorer. Det i författningen omnämnda »beviset» är sålunda
icke att uppfatta såsom någonting liknande ett åldersbevis, gravationsbevis
eller dylik av en myndighet utfärdad handling med laga giltighet,
utan utgöres av eu samling uppgifter rörande anläggningen, vilka tagas
i beaktande vid låneansökningens prövning. Rörande den nu ifrågavarande
anläggningen, bestående av ledningsnät och egen kraftstation,
förelågö dessa data avseende energitillgången redan vid lånets beviljande
ar 1921, och de beröras givetvis ej av att anläggningen övergår till ny
ägare och lånet övertages av denne.

I detta, sammanhang må påpekas, att författningarna om kraftledningslånefonden
ej ifrågasätta att bevis skola företes om äganderätt eller dispositionsrätt
varken till ledningsnät eller kraftstation och detta av naturliga
skäl, då såväl nätet som stationen givetvis när som helst kunna avyttras
utan långivarens vetskap eller hörande. Äganderättsförhållandena
hava heller icke; i allmänhet gjorts till föremål för närmare undersökning
vid prövning av dylika ansökningar. Lånesökandenas uppgifter i
detta avseende få anses äga vitsord, där ej särskild anledning föreligger
att betvivla deras riktighet. Skulle lån erhållas på grund av svikliga uppgifter
eller för anläggning, som ej kommer till stånd eller skötes på otillfredsställande
sätt, kan sådant lån enligt punkt 10) i ovannämnda författning
omedelbart uppsägas till återbetalning. Orsakas genom det svikliga
förfarandet skada eller förlust, lär val detta kunna beivras enligt allmän
lag.

Av det ovan sagda torde framgå, att ämbetsverken icke vid sitt påtalade
beslut förbisett några författningsbestämmelser och än mindre gjord
>siig skyldiga till »anmärkningsvärd försummelse».

Att. ifrågavarande transaktion för (ivrigt varit 1
syn till statens möjligheter att återfå lånebeloppet framgår av vad som
redan förut anförts ur en redogörelse från bolagets konkursförvaltare.
Där meddelas ock, att utdelning till oprioriterade fordringsägare i konkursen
ej kan påräknas. Staten bär alltså att uteslutande hålla sig till de
sju borgensmännen, vilka allt ifrån lånets lyftande år 1921 varit samma,
personer och utgjort den enda verkliga säkerheten. Den långivare, som
hade förskaffat sig panträtt i all bolagets fasta och lösa egendom, drog
sig vid konkursen utan större förluster ur spelet på de övrigas bekostnad.

.Ämbetsverken vilja i anslutning till dessa förhållanden understryka revisorernas
uttalande om önskvärdheten av att anordningen med ledningsnätens
inregistrera på fastighet och deras överförande därigenom från
lös till fast egendom måtte i större utsträckning än hittills komma till användning
i ändamål att åstadkomma mer tillfredsställande lånesäkerheter.

Vad som givit revisorerna anledning till de framställda anmärkningarna
mot ämbetsverken synes vara en sammanblandning av tvenne uppgifter,
som mast© hållas åtskilda, nämligen å ena sida)! ämbetsverkens tekniska
och allmän-ekonomiska frågor omfattande prövning av låneansökningar
och därpå grundade beviljande av lån och å andra sidan annan myndighets
prövning och godtagande av lånesäkerheter och därpå grundade utbetalning
av mot säkerheterna svarande lånebelopp. Ämbetsverken, som
till fullo inse vanskligheten av den sistnämnda uppgiften, måste dock be -

— 255 —

stämt avböja att påtaga sig ansvaret för åtgärder, med valka de ej haft
att taga någon befattning, och finna följaktligen de mot verken framställda
anmärkningarna vara obefogade.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

För kommerskollegium:

K. A. FRYXELL.
RAGNAR SOHLMAN.

E. C. ERICSON.

Föredragande.

För lantbruksstyrelsen:

ERIK INSULANDER.
ELIS BJURSTEDT.
GEORG von ZWEIGBERGK

Olof Måhléu.

Bil.

Till kungi. kommerskollegium, Stockholm.

Med anledning av Eder v. skrivelse av den 4 i denna månad, (skrivelsen
ställd till landsfiskal A. G. Jacobson i Falkenberg) angående vissa förfrågningar
om Skygge kraftaktiebolag, får jag, såsom varande ene förvaltaren
i bolagets konkurs, härmed lämna följande upplysningar:

l:o. Såsom säkerhet för de lån, som Falkenbergs sparbank lämnat
Skygge kraftaktiebolag innehade banken:

a) Första inteckning i bolagets fastigheter på 120,000 kronor.

b) Första förlagsinteckning i afl den bolaget tillhöriga egendom, som
kan göras till föremål för förlagsinteckning, ledningsnät, m. m., å tillsammans
150,000 kronor.

Sparbankens fordran utgjorde 120,000 kronor — förutom upplupna och
förfallna räntor, till ett belopp av omkring 7,000 kronor.

2:o. Kraftstationen och bolagets övriga fastigheter försåldes å exekutiv
auktion till konsul John L. Skantze, såsom ombud för Falkenbergs
sparbank, för en summa av 26,000 kronor. Ledningsnätet och övrig förlagsinteeknad
egendom försåldes till sparbanken för ett belopp av 10,000
kronor.

3:o. Bolagets konkurs är ej avslutad. Någon utdelning till oprioriterade
fordringsägare torde ej kunna påräknas.

Såsom vidare upplysning i ärendet vill jag nämna att Falkenbergs sparbank
försålt bär ovan nämnda fasta och lösa egendom till Yngeredsfors
kraftaktiebolag för 100,000 kronor. Sparbanken förlorade alltså omkring
27,000 kronor.

Bifogar avskrift av förvaltareförordnande.

Skulle några vidare upplysningar vara erforderliga, emotser jag Edra
v. meddelanden, varefter jag omgående skall lämna besked.

Falkenberg den 5 januari 1927.

Julius Månsson.

Konkursförvaltare.

— 256 —

Utdrag av protokoll, hållet i konkursärenden vid. Årstads
och Faurås häradsrätt å tingsstället i Falkenberg
den 16 februari 1926.

§.16. Kommissionären Julius Månsson och sparbanksdirektören G. Holmqwdst,
 båda å Falkenberg, förordnas härmed till förvaltare enligt 45 §
komkurslagen i Skygge kraftaktiebolags i likvidation, adress Tvååker,
konkurs.

På ämbetets vägnar:

G. Olif enbär g.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 126.
§ 54.

Till Konungen.

På grund av nådig remiss åligger det statskontoret att avgiva utlåtande
rörande vissa delar av riksdagens revisorers berättelse om den år 1926
av dem verkställda granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926,
däribland ett av revisorerna under § 54 gjort uttalande angående inköp av
skriv- och räknemaskiner för ämbetsverkens räkning; och får till åtlydnad
härav statskontoret, som i särskilda utlåtanden denna dag yttrar sig angående
remissen i övrigt, nu beträffande nämnda § 54 anföra följande.

Revisorerna hava i sagda paragraf — under om förmälan, att enligt gällande
bestämmelser det tillkomme statskontoret att verkställa upphandling
av skriv- och räknemaskiner för länsstyrelsernas behov — ifrågasatt,
 huruvida icke för ämbetsverk, som vore förlagda till Stockholm, möjligen
med undantag av de affärsdrivandte verken, central upphandling av
dylika maskiner borde äga rum.

De av revisorerna åsyftade bestämmelserna rörande upphandlingen av
skriv- och räknemaskiner för länsstyrelserna finnas införda i Kung!.
Maj: ts cirkulär till .samtliga länsstyrelser den 23 april 1920, vari länsstyrelserna
bemyndigats ej mindre att, i män av behov och med iakttagande av
nödig sparsamhet, besluta om anskaffande av skrivmaskiner, räknemaskiner,
 duplikatorer, mimeografer och dylika apparater jämte tillbehör under
villkor:

att beslut om anskaffande av maskin eller apparat av ovan angivet slag
skulle meddelas av länsstyrelse på föredragning av vederbörande avdelningschef,
 varvid skulle föras protokoll, innehållande utredning angående
behovet av maskinen eller apparaten, särskilt med hänsyn till förut hos
länsstyrelse befintlig materiel av ifrågavarande slag; och skulle utdrag
av protokollet sedermera biläggas vederbörande anordnlngsakt;

att, sedan beslut om anskaffande av maskin eller apparat blivit av länsstyrelse
sålunda fattat, beslutet skulle anmälas hos statskontoret, isom både
att med vederbörande leverantörer på förmånligaste villkor träffa avtal
om leverans av erforderlig maskin eller apparat, dock att, därest priset
för räknemaskin skulle överstiga tvåtusenfemhundra kronor, frågan om
inköp av sådan maskin skulle underställas Kungl. Maj ris prövning; samt

- 257

att, sedan, maskinen eller apparaten blivit till länsstyrelse levererad,
länsstyrelse hade att från sjätte (numera femte) huvudtitelns förslagsanslag
till sk riv mate nialie r och expenser, ved m. m. till leverantören utanordna
avtalad likvid för maskinen eller apparaten.

Beträffande den av revisorerna ifrågasatta ytterligare centraliseringen
av linköpen av skriv- och räknemaskiner, vill statskontoret framhålla, att
ämbetsverket vid sin upphandling för länsstyrelsernas räkning av sådana
maskiner m. m. funnit, att den nedsättning i inköpsprisen, statskontoret
kunnat utverka, även ernåtts av flera andra ämbetsverk vid deras inköp
av dylika maskiner, vadan några större fördelar av en utsträckt centralisering
näppeligen torde vara att förvänta. I varje fall böra, på sätt även
revisorerna antytt, från en sådan anordning undantagas de affärsdrivande
verben med hänsyn till dessa verks omfattning och särställning
i statsfinansielit hänseende. Vidare anser statskontoret i anslutning till
vad ovan uttalats angående vissa verks möjlighet att förskaffa sig lägre
inköpspris, att verk med synnerligen omfattande förvaltning, exempelvis
armé- och marinförvaltningama, medicinalstyrelsen, tullverket m. fl.,
fortfarande själva böra ombesörja upphandlingen. Av samma anledning
har det jämväl synts statskontoret lämpligast, att beträffande övriga
verks och inrättningars inköp av omhandlade maskiner bestämmelserna
angående centralisering av berörda inköp så avfattades, att möjlighet bereddes
vederbörande verk och inrättningar att få ifrågavarande maskiner
upphandlade genom statskontorets bemedling, men att skyldighet att för
dylik upphandling hänvända sig till statskontoret, icke bleve dem ålagd.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Thorstenson, Spilhammar
och Ouchterlony.

Stockholm den 23 december 1926.

c. FR. NISSEN.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

Carl Peyron.

Mynt- och justeringsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 126, § 55.

Underdånigt utlåtande.

I anledning av riksdagens senast församlade revisorers yttrande rörande
mynt- och justeringsverket får mynt- och justerings verket i underdånighet
överlämna bifogade yttrande av myntdirektören, som är ensam ansvarig
för de i skrivelsen avsedda anordningarna och utanordningarna
(Bil. A).

Därjämte bifogas avskrift av kamrerarens tidigare, i samband med
likviderandet av räkningarna rörande nu ifrågavarande trädgårdsarbeten
avgivna reservation (Bil. B).

Stockholm den 5 januari 1927.

Underdånigst:

K. A. WALLROTH.

17 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1926. III.

Ivan Eckerström.

Myntdirektörens yttrande.

Till Konungen.

I anledning av riksdagens senast församlade revisorers yttrande rörande
mynt- och justeringsverket får jag i underdånighet anföra följande.

Beträffande vården av den åt mynt- och justeringsverket upplåtna
egendomen stadgar verkets instruktion i 5 §: »på honom» (myntdirektören)
»i första rummet ankommer ock vården av den åt mynt- och justeringsverket
upplåtna egendom, för vars säkerhet och vidmakthållande han
skall efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå
nödiga åtgärder.»

Då ingå väsentliga åtgärder under de tjugo år, som jag varit bosatt
inom egendomen, vidtagits för vården av själva tomtområdet av egendomen
ifråga, ansåg jag mig berättigad att själv vidtaga en hela området
omfattande, väl behövlig omvårdnad.

Den inverkan, som utgången av frågan om Hantverkaregatans breddning
kan hava på ifrågavarande område, inskränker sig till att omkring
hälften av den lilla gräsmatta, som ligger utefter Hantverkaregatan,
 tages i anspråk för gatan, var jämte bostadshuset åt Hantverkaregatan
måste rivas. Uppföres sedan ett dylikt hus åt Hantverkaregatan
kommer detta icke att i nämnvärd grad hava inverkan på de nu planerade
områdena.

Revisorerna anse att kostnaderna för arbetena äro påfallande höga.
Jag får då omnämna vad som verkligen blivit utfört.

Samtliga förut befintliga träd och buskar hava beskurits.

Samtliga gräsmattor hava uppgrävts, gödslats och utvidgats, enär den
grusbelagda delen av området under tidernas lopp till väsentlig grad
inkräktat på gräsmattornas omfång.

I samband härmed har en betydlig sänka i markområdet inom sydöstra
delen av tomten utfyllts, enär här förut vid regnväder en mängd
vatten samlat sig och varit till skada, varjämte i samband härmed en
cementmur upplagts mot härintill stötande byggnader.

Staketet mot Norr Mälarstrand har rätats, då detsamma betydligt
kroknat.

Den efter verkstadshusets södra fasad förut befintliga anläggningen
för vildvin, vilken omkring år 1911 borttogs, då växterna med sina luftrötter
menligt inverkade på väggarnas bestånd, har ånyo upptagits och
där planterats vinstockar och spaljéträd, som ledas efter ett uppsatt trådgaller.

För vattnets avledande hava anlagts trärännor efter hela södra fasaden
av verkstadshuset, varjämte två nya avloppsbrunnar nedsatts.

Därjämte har utplanterats en hel del träd och buskar samt perenna
växter.

Alla gräsmattorna hava nybesåtts.

Den icke beväxta delen av tomtområdet har helt belagts med grus.

Den enda egentliga nyanläggningen har varit två rabatter med mindre
rosor på området mellan Hantverkaregatan och verkstadshuset.

Stockholm den 22 december 1926.

Underdånigst:

K. A. Wallroth.

— 259

Bil. B.

Reservation.

Undertecknad har ansett sig icke kunna biträda anordningsbeslutet rörande
räkningarna nr 525, 536, 554, 569, 571, 604, 605, 871, 898, 899, 910,
919, 939, 941, 950, 966, 986, 987, 1006, 1007, 1028, 1044, 1076, 1078 samt 1107
av följande skäl:

att jag anser, att ett arbete av så vidlyftig natur, som den planerade
omändringen av parkanläggningen inom verkets tomt kunde förutses
skola bliva, icke bort för närvarande igångsättas med hänsyn dels till
de direktiv om sparsamhet i statsförvaltningen, som vid upprepade tillfällen
meddelats ämbetsverken, och dels därtill, att frågan om en delvis
annan disposition av verkets tomt i sammanhang med ifrågasatt utvidgning
av Hantverkaregatan nu synts mera aktuell än någonsin,

att jag dessutom anser, att park- och trädgårdsanläggningen å tomten,
för vars skötsel särskild gårdskarl städse varit anställd, befunnit sig i
ett fullt försvarligt skick, och således en omläggning icke varit av behovet
påkallad, samt

att i varje fall ett arbete av ifrågavarande beskaffenhet och omfattning
icke bort företagas utan efter infordrande i vederbörlig ordning av
anbud jämlikt föreskrifterna i kungl. förordningen den 16 januari 1920
angående upphandling och arbeten för statens behov m. m.

Ivan Eckerström.

Kamrerare.

Generaltullstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 127,
§§ 56—62.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 december 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens senast
församlade revisorer uttalat rörande gränsbevakningen mot Norge, vissa
tullokaler i Stockholm, tullförvaltningen i Göteborg, tullförvaltningen i
Malmö, tullkammaren i Karlstad, tullkammaren i Mon och tullkammaren
i Storlien.

Med överlämnande av från vederbörande tullmyndigheter infordrade
yttranden samt med återställande av remissakten får generaltullstyrelsen,
vad först beträffar de uttalanden av riksdagens revisorer, vilka avse
annat än tullverkets lokaler, anföra följande.

I anledning av vad revisorerna uttalat i fråga om gränsbevakningen
mot Norge tillåter generaltullstyrelsen sig, under hänvisning i övrigt
till vad gränsbevakningschefen i avgivet yttrande anfört, framhålla, att
gränsbevakningen — liksom även kustbevakningen — utgör en oumbärlig
anordning till skyddande av viktiga samhällsintressen. Gränsbevakningens
förnämsta uppgifter äro att hålla hand däröver, att tull för

260

varor, som införas över landgränsen annorledes än med järnväg, icke
undandrages statsverket, ävensom att, vad landgränsen beträffar, övervaka
efterlevnaden av de författningar, som avse förekommande av smittsamma
sjukdomars införande i riket eller förbud mot eller särskild kontroll
vid in- eller utförsel av varor. Det torde, med hänsyn till våri
lands långa landgränser samt den ringa omfattning, i vilken landväga
varuförsel över riksgränsen annorledes än med järnväg förekommer, vara
oundvikligt, att de utgifter, som föranledas av nödvändigheten att bevaka
rikets landgräns, icke på långt när skola kunna täckas av de tullavgifter,
 som inflyta genom gränsbevakningens verksamhet.

Beträffande revisorernas uttalande om önskvärdheten av att gods måtte
kunna angivas till förtullning å tullavdehiingen vid Stigbergskajen i
Göteborg får styrelsen hänvisa till tulldirektörens i Göteborg häröver avgivna
yttrande jämte därvid fogade handlingar.

Med åberopande av vad tulldirektören i Malmö anfört i anledning av
revisorernas uttalande beträffande användningen av personal vid tullstationen
i Bulltofta får generaltullstyrelsen framhålla, att den art av
trafik, för vilkens betjänande ifrågavarande tullstation är uteslutande
avsedd, först under de senaste åren kommit till användning för regelbunden
befordran av post, passagerare och gods. På grund av de utveck
lingsmöjligheter, denna art av trafik tvivelsutan innebär, och angelägenheten
av att fördelarna därav må komma även vårt land till del, hava
statsmakterna ansett sig böra underlätta och befordra dess utveckling
såväl genom betydande direkta anslag som även genom särskilda lättnader
och förmåner samt andra åtgärder för densammas bekvämlighet.
 Till sådana åtgärder torde få räknas de anordningar för den internationella
flygtrafikens betjänande i tullhänseende, som, till större delen
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vidtagits vid flygplatserna å Lindarängen
i Stockholm, i Torslanda vid Göteborg och i Bulltofta vid Malmö.
Givetvis hava dessa åtgärder medfört vissa kostnader för statsverket
utöver de beviljade direkta anslagen. Dessa kostnader torde emellertid
kunna väl försvaras med hänsyn till vikten av att flygförbindelsen mellan
Sverige och andra länder må i största möjliga mån befrämjas. Generaltullstyrelsen
skall givetvis låta sig angeläget vara att tillse, det de
ekonomiska uppoffringar, som påkallas av tullverkets medverkan till
flygtrafikens utveckling, må bliva så litet betungande för statsverket, som
med detta ändamåls vinnande är förenligt.

Av vad tullkammaren i Karlstad anfört med anledning av revisorernas
uttalande beträffande personalen därstädes torde framgå, att de år 1924
genomförda förändringarna, i fråga om tobakstullen, vilka föranlett eu
betydande minskning av tullkammarens tulluppbörd, icke lett till någon
märkbar minskning av göromålen vid tullkammaren och alltså icke heller
kunnat verka till minskning av personalbehovet därstädes, sådant detta
behov tedde sig efter den år 1921 genomförda förändringen i fråga om
tullbehandlingen av oarbetad tobak. Beträffande rörelsen vid tullkammaren
under åren 1923—30 november 1926 får styrelsen hänvisa till här
bifogade uppgifter, av vilka framgår, att även om någon nedgång i en
eller annan gren av rörelsen inträtt, denna nedgång dock motsvaras av
ökning i andra grenar. Slutligen tillåter styrelsen sig framhålla, att
användningen av extra tullvakter vid tullkammaren icke, såsom revisorerna,
 sannolikt på grund av missuppfattning av ett från styrelsens personalbyrå
under hand lämnat meddelande, uppgivit, i någon mindre man

261

ökats utan tvärtom, såsom framgår av här bilagda uppgift från nämnda
byrå, i någon, om ock obetydlig omfattning minskats.

Vidkommande slutligen tullkaimrarna i Mon och Storlien hava revisorerna
ifrågasatt, beträffande den förra, huruvida i Mon skulle förefinnas
verkligt behov av personal i såväl tullförvaltar- som kammarskrivargraderna,
 och beträffande den senare, huruvida i Storlien fortfarande
skulle erfordras tullförvaltning med tjänstemän i berörda båda tjänstegrader.
 Till vad tullkamrarna anfört i denna fråga har styrelsen intet
annat att tillägga, än att de vid gränstullkamrarna förekommande göromålen
jämväl enligt styrelsens mening äro av eu så säregen och ofta
grannlaga beskaffenhet samt ställa sådana krav på tjänstemännens skicklighet
och omdömesförmåga, att en indragning av någon bland ifrågavarande
tjänster eller utbyte av sådan tjänst mot befattning, å vars innehavare
ställas lägre kompetenskrav, icke gärna kan åvägabringas.

Vad därefter angår revisorernas uttalanden rörande vissa till tullverkets
förfogande upplåtna eller av tullverket ägda lokaler får styrelsen,
under hänvisning till vad vederbörande lokala tullmyndigheter i bilagda
yttranden härutinnan upplyst, anföra följande.

Beträffande tullokalerna i Stockholm synes kunna förutsättas, att utrymmesförhållandena
vid tullavdelningen för postpaket understundom
kunnat medverka till stockningar i expeditionen därstädes. Såväl de lokala
tullmyndigheterna som Stockholms stad torde ock vara ense därom,
att ett undanrödjande av berörda olägenhet bör företagas. Med hänsyn
härtill och då framställning i ämnet gjorts till staden så nyligen som den
29 november 1926 samt utredning från stadens sida i anledning därav
så gott som omedelbart igångsatts, lärer någon särskild ytterligare åtgärd
i anledning av revisorernas uttalande icke för närvarande kunna anses
lämplig. Skulle det mot förmodan visa sig, att utredningen kommer att
alltför länge fördröja lokalfrågans lösning, vill styrelsen givetvis taga
under övervägande, vilka åtgärder, som må kunna vidtagas för påskyndande
av frågans avgörande.

I fråga om de lokala anordningarna vid Stadsgårdshamnen synes de.
styrelsen i vissa fall icke vara möjligt att utan alltför höga personalkostnader
för statsverket helt undanrödja det missförhållandet, att »rätt
långa vandringar mellan olika tullokaler» därstädes erfordras för utbekommande
av tullgods. Från tullverkets sida är man emellertid angelägen
tillse, att anordningar till minskande av trafikens olägenheter vid
tullklareringarna åstadkommas i varje fall, där statsverkets kostnader
därför kunna hållas inom rimliga gränser. Denna synpunkt har ock
varit vägledande vid de expeditionsanordningar, som vidtagits i samband
med nyligen företagna lokalförändringar vid Skeppsbron och Stadsgårdshamnen.
 Planer rörande underlättande för allmänheten a^ tullklareringar
i bortre Stadsgårdshamnen genom inrättande av en särskild tullavdelning
därstädes äro sedan någon tid under dryftande av Tullverket
och Stockholms stad, och den vidare behandlingen av denna fråga kommer
att av styrelsen uppmärksamt följas.

Då revisorerna i detta sammanhang angiva, med vilka belopp tolagsersättning
under senare åren utgått till Stockholms stad, anser styrelsen
sig dels icke böra undanhålla den upplysning, att staden under berörda
år påtagit sig mycket betydande utgifter till förbättring av såväl tulllokalerna
som kajanläggningarna i Stockholm, dels ock erinra därom, ap

— 262

då rätten till tolag år 1857 upphörde och tolagsersättning tillerkändes de
stapelstäder, som sålunda mistat tolag, sistberörda inkomst innefattade
icke blott ordinarie tolag, »varav bryggor, packhus och andre nödige
byggningar skulle vid magt hållas samt andre omkostningar betalas»,
utan även andra slag av tolag, såsom, vad Stockholm angår, inkvarterings-
eller tillökningstolag och fattigtolag med flera. Styrelsen vill bär
även bringa i hågkomst den allsidiga utredning rörande tolagsersättningens
reglering, som 1906 års riksdag (i skrivelse den 27 april 1906,
nr 87) begärt i anledning av riksdagens år 1905 församlade revisorers
berättelse, vilken utredning ännu ej lärer vara slutförd (jfr riksdagens
skrivelse 1924: nr 7 A, punkt 12).

Vad angår tullokalerna i Malmö delar styrelsen i likhet med vederbörande
lokala tullmyndighet revisorernas mening, att vissa förbättringar
med avseende å anordningarna för tullbehandling därstädes numera
kunna anses vara önskvärda. Då Malmö stad visserligen synes hysa en
liknande uppfattning men av någon anledning hittills dröjt med att framkomma
med slutligt förslag i ärendet, bär styrelsen funnit skäl att till
påskyndande av frågans behandling giva vederbörande stadsmyndighet
del av revisorernas förevarande uttalande. Frågans vidare handläggning
kommer att bliva föremål för styrelsens särskilda iakttagande.

Vidkommande tullokalerna i Karlstad synes drätselkammaren i staden,
 efter numera erhållen kännedom om revisorernas påpekanden beträffande
dessa, hava utlovat att med det snaraste till slutligt avgörande
upptaga frågorna om anordnande av ett enhetligt, ur ekonomisk synpunkt
lämpligt uppvärmningssystem i tullhuset samt om vidtagande av erforderliga
ändringar med avseende å tullokalerna i övrigt, varvid jämväl
ett tillfredsställande tjänsterum skulle beredas tullöveruppsyningsmannen
på platsen. Styrelsen, som jämväl finner lämpligt, att de omnämnda
anordningarna snarast möjligt utföras, har all anledning tillse, att oskäligt
uppskov med frågornas lösning icke förekommer.

Angående kostnaderna för tullverkets bostadshus jämte tomt i Man
har härvarande tullkammare förebragt upplysningar, som synas styrelsen
bekräfta, att dessa kostnader med hänsyn till förhållandena vid tiden
för uppgörelsernas träffande icke kunnat bringas att stanna vid lägre
belopp. Mot kostnaderna för och planläggningen av byggnaderna både
för övrigt 1920 års riksdag icke någon erinran. Det bör uppmärksammas,
att byggnadskostnaderna understego, vad byggnadsstyrelsen tidigare beräknat,
. samt att en byggnadsteknisk granskning genom sakkunnig person
av det anbud å byggnadernas uppförande, som sedermera antogs, gav
vid handen, att anbudet vore under rådande förhållanden »synnerligen
fördelaktigt för tullverket, särskilt med hänsyn till att anbudet avgivits
utan reservationer för eventuella prisstegringar». I statsrådsprotokollet
till Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen den 12 mars 1920 (nr 330)
angående anvisande av medel till uppförande av ifrågavarande byggnader,
 betonade också vederbörande departementschef, att sagda anbud,
mot vilket från byggnadsstyrelsens sida någon erinran icke framställts,
finge anses vara så förmånligt som gärna syntes möjligt.

Köpeskillingen för den tomt, varå byggnaderna uppförts, har synts
riksdagens revisorer vara beräknad väl hög. Denna uppfattning föranleder
styrelsen att framhålla följande omständigheter. Då fråga om tomtens
förvärvande uppstod, ifrågasattes, såsom revisorerna jämväl antyda,
 att vederlag för tomten skulle utgå i staten tillhörig, i närheten av

— 263 —

-tomtområdet befintlig mark, därå tomtägaren hade en ladugård uppförd.
 Emellertid visade det sig under sedermera förda förhandlingar,
att tomtägaren icke var villig träffa överenskommelse på denna grundval.
 Då tomten, som var belägen på kort avstånd från tullverkets tjänstelokaler,
 ansågs ej blott av vederbörande personal vid tullkammaren på
platsen utan även av trafikchefen för Dalslands järnvägsaktiebolag samt
en av tullverket anlitad arkitekt vara den i alla avseenden bästa tillgängliga,
 fann man sig böra underhandla om tomtens förvärvande genom
köp. Vid dessa underhandlingar lyckades tullverkets ombud nedpressa
försäljningspriset från först begärda 50 öre för kvadratmeter, vilket belopp
sistbemälda båda sakkunniga ansett vara att förorda till antagande,
till 40 öre för kvadratmeter. Mot att avtal därefter träffades med denna
beräkningsgrund synes fog för erinran ej förefinnas, allrahelst i förenämnda
proposition tillstyrkts, att omhandlade tomt avsåges för byggnadernas
uppförande, samt det totala kostnadsbeloppet för inköp av tomten
och uppförande av byggnaderna m. m. visat sig icke överstiga, vad
riksdagen på sin tid beräknat för ändamålet.

Den uppgift, som lämnats revisorerna därom, att bostäderna i omnämnda
byggnader visat sig vara otillräckligt ombonade, synes mindre '' äl
samstämma med de upplysningar, vilka i härjämte närlagt yttrande meddelats
i ämnet av förutvarande tullförvaltaren i Mon. Styrelsen är
givetvis beredd att föranstalta om de åtgärder till förbättring i berörda
hänseende, som vid närmare undersökning kunna finnas av behov påkallade.
 , , . ,,

I anledning av anmärkningen, att tullbehandlmgslokalerna i Mon gave
intryck av att vara dåligt underhållna, har generaltullstyrelsen fäst styrelsens
för Dalslands järnvägsaktiebolag uppmärksamhet å nödvändigheten
av att lokalernas bristfälligheter utan uppskov avhjälpas.

Vad slutligen rör revisorernas uttalande om bostadsförhållandena för
tullpersonalen i Storlien är styrelsen angelägen framhålla, att styrelsen
givetvis före slutligt ståndpunktstagande till frågor angående omfattningen
av tullverkets byggnadsarbeten i möjligaste mån förvissar sig
om att verkligt och varaktigt behov av arbetenas utförande föreligger.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad
generaltulldirektör, jämväl byråchefen Beyer, föredragande utom beträffande
frågorna om lokaler, bryåcheferna Ewerlöf, Alsen och Nordström
samt byråchefen Jansson, föredragande beträffande frågorna om
lokaler.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

A. E. M. ERICSSON.

Ed. Linders.

Tulldirektören i Stockholm.

Till kungl. generaltullstyrelsen.

Genom remiss den 21 december 1926 har generaltullstyrelsen anbefallt
tulldirektören i Stockholm att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
senast församlade revisorer i avgiven berättelse yttrat rörande
vissa tullokaler i Stockholm. Till fullgörande härav får tulldirektören,

— 264

efter underlydande avdelningschefers hörande, vördsamt anföra följande.

Enligt transumt av revisorernas berättelse, bifogat de härjämte återgående
remisshandlingarna, hava revisorerna dels funnit det ofrånkomligt,
 att tillräckliga och tillfredsställande lokaler av Stockholms stad
ställas till förfogande för posttullavdelningen vid Kungsgatan, dels velat
framhålla, att även de lokala anordningarna i Stadsgårdshamnen icke
synas tillgodose allmänhetens berättigade krav att utan onödig tidsspillan
utbekomma tullgods, enär de olika tullbehandlingsprocedurerna i vissa
fall syntes föranleda rätt långa vandringar mellan olika tullokaler.

Beträffande de lokala anordningarna i Stadsgårdshamnen vill tulldirektören
till en början erinra, att ernåendet av en fullt tillfredsställande
lösning av lokalfrågorna därstädes är beroende av åtskilliga omständigheter.
 Utrymmesförhållandena å Stadsgårdshamnens kajer hava med
fört, att inkommande godsmängder måste fördelas på en kajsträcka med
avsevärd längd. Kajens hela längd är sålunda 1,451 meter.'' Härav följer,
 att trafikanter, som hava att klarera gods, inkommet med olika lägenheter,
 i tullärenden kunna komma att tillryggalägga relativt stora
avstånd, penna olägenhet kan undvikas endast i den mån fullständiga
tullavdelningar inrättas på olika avsnitt utefter kajens hela sträckning.
Såväl tull- som hamnmyndigheter hava sin uppmärksamhet fäst på detta
spörsmål, och uppförandet av en ny tullavdelning i bortre Stadsgården,
vilken del företrädesvis synes hava varit föremål för de till nämnda
myndigheter framförda anmärkningarna från trafikanthåll, har varit
föremål för övervägande. En förutsättning härför är emellertid, att den
där belägna s. k. Tegelviksbassängen utfylles. Medel för detta ändamål
stå till förfogande, och arbetet är avsett att slutföras under år 1927. Det
definitiva genomförandet av dylik plan är givetvis beroende av ytteiligare
prövning. Inrättandet av en ny tullavdelning lärer icke kunna
ske utan ökade personalkostnader, vilkas storlek måste vägas gent emot
de intressen det gäller att tillgodose. Det är vidare av vikt att tillse, att
genom ett sådant beslut icke andra åtgärder av större betydelse föregripas.
 Med hänsyn till den kända starka utvecklingen av trafikförhållandena
i Stockholm under de senare åren är en sådan omsikt vid handläggningen
av dessa frågor mer än eljest av nöden.

Svårigheten att förutse den kommande utvecklingen i en även ganska
nära framtid har gjort det önskvärt att vid lösningen av den tulltrafikfråga
för Stadsgården, som uppstod i följd av Skeppsbrotrafikens överflyttande
dit, använda redan till buds stående lokaliteter. Genom omändringen
av den S. k. Magasinsbyggnaden och överflyttningen av lokalförvaltningens
administration till Drottsgården har också en i stort sett
tillfredsställande lösning för det närvarande vunnits, om än vissa detaljer
därutinnan möjligen kunna lämna rum för ytterligare önskningar.

Det tillkommer tulldirektören att i enlighet med gällande instruktion
ögna dessa frågor fortsatt uppmärksamhet. I den mån förbättringar
visa sig nödvändiga och möjliga att åstadkomma utan orimliga kostnader
och utan uppoffrande av andra trafikintressen, böra de självsagt
komma till utförande.

I fråga om tullavdelningen för postpaket vid Kungsgatan har tulldi
rektören, såsom revisorerna i berättelsen anfört, den 29 november 1926
gjort framställning till Stockholms stads hamnstyrelse om vidtagande
av åtgärder snarast möjligt för inrättande av nya lokaler. Utredning

— 265

härom är också numera, enligt vad tulldirektören inhämtat, igångsatt av
nämnda myndighet. Det är möjligt, att förhållandena göra det nödvändigt
att under tiden, tills nya lokaler kunna tagas i bruk, vidtaga särskilda
åtgärder till trafikens underlättande. Tulldirektören har givetvis
att i ty fall framlägga förslag och i övrigt med uppmärksamhet följa ärendets
vidare utveckling för att i vad på honom ankommer tillse, att tullverkets
och allmänhetens intressen bliva behörigen och utan dröjsmål
tillgodosedda.

Stockholm den 3 januari 1927.

15. I.

William Smith.

Tulldirektören i Göteborg.

Till kungl. generaltullstyrelsen.

Anbefalld avgiva utlåtande över herrar statsrevisorers erinringar rörande
tullbehandlingen av gods, som upplagts i det å Stigbergskajen belägna varusk
julet får tulldirektören härmed vördsamt anföra följande:

Stigbergsskjulet, en tvåvånings magasinsbyggnad av betong, är beläget
ungefär en kilometer från tullkammarbyggnaden vid Masthuggskajen. Kajen
framför skjulet utgör tilläggsplatsen för Svenska Amerika Linjens fartyg,
och närmast intill liggande kajer och kajområden intill det s. k. knäet användas
huvudsakligen för den övriga transoceana trafiken. Kajsträckan
därifrån och till Masthuggstullkammaren och de därvid liggande varuskjuleu
användas för trafiken på England.

I Stigbergsskjulet finnas anordnade dels lokal för avvisitering och tullbehandling
av med Amerikalinjens fartyg ankommande resandes effekter jämte
uppbörd av därå belöpande tullavgifter, dels en avdelning för tullbehandling
av i skjulet direkt upplossat eller dit från kajerna infört sorteringsgods.
 Avdelningen förestås av en förste kontrollör med biträde av en utevägarekontrollör,
 två å tre kammarskrivare och en å två tullkontorister, a v
vilka kontrollören, en kammarskrivare och kontoristerna äro sysselsatta med
utevägaregöromål.

Presentering av angivningsinlagor, utskrivning av tullräkningar och likvid
av tullavgifter måste för närvarande äga rum å tullkammaravdelningen vid
Masthuggskajen. Detta är givetvis till olägenhet för trafikanterna och särskilt
för tillfälliga sådana. Den huvudsakliga delen av det här förekommande
transoceana godset införes emellertid av större handelsfirmor, och
dessa hava genom tulldeposition eller på annat sätt så ordnat sina tullklareringar
att olägenheterna av de nu rådande förhållandena bliva mindre
kännbara.

Statsrevisorerna hava i sina erinringar framhållit önskvärdheten av att
åtgärder måtte vidtagas för att gods må kunna angivas »till förtullning*
även vid tullavdelningen i Stigbergsskjulet.

Detta önskemål skulle visserligen kunna ernås genom inrättande därstädes
av en särskild angivningsexpedition, dit märkrulloma för de vid Stigbergskajen
lossande fartygen inlämnades, men då godsredovisning och journalisering
m. m. fortfarande måste äga rum vid tullavdelningen vid Masthuggskajen
komme redovisningen för denna avdelning att försvåras.

Fördelen för trafikanterna av vissa varuangivningars förläggning till

— 266 —

Stigbergskajen kan ifrågasättas, enär de fartyg, som där placeras, niedhava
avsevärda kvantiteter transitogods. Detta kan för närvarande angivas och
expedieras vid tullkammaravdelningen å Masthuggskajen. Genom den föreslagna
anordningen bleve expeditörerna av sådant gods nödsakade att först
begiva sig till Stigbergskajen och sedan åter till Masthuggskajen. Då för
transitogodset lika många angivningar torde förekomma som för förtullningsgodset,
 bleve vinsten av presenteringens förflyttning liten eller ingen, och
då även de fördelar, en del av den tullbehandlande allmänheten genom
ifrågavarande anordning skulle vinna, vore jämförelsevis obetydliga, anser
sig tulldirektören ej kunna tillstyrka en sådan halvmesyr.

Några verkliga lättnader för varutrafiken vid ifrågavarande skjul skulle
vinnas endast genom inrättande av en fullständig tullkammaravdelning
därstädes.

År 1919, då importen till Göteborg från transoceana länder var oerhört
stor och ifrågavarande olägenheter voro än kännbarare för trafikanterna
än nu, ingick tulldirektören till vederbörande statsmyndigheter med framställning
om anordnande i Stigbergsskjulet av erforderliga lokaler för inrättande
av en fullständig tullkammaravdelning, men blev denna framställning
efter härvarande handelskammares hörande — bil. I, a—b —, på grund
av bristande utrymme inom skjulet, avslagen liksom även en av tulldirektören
under år 1920 gjord förnyad framställning i samma sak, enär något behov
av ytterligare en tullavdelning i varuskjulet XII icke av handelskammaren
ansågs föreligga och åtgärden därför utan olägenhet kunde uppskjutas. (Bil. II.)

Sedan den transoceana varutrafilien efter förenämnda tid betydligt avtagit
i omfattning samt behovet av en ny tullavdelning sålunda minskats, och då
samma skäl, som förut framhållits beträffande bristande utrymme i varuskjulet
XII nu än mera kunna anses föreligga, enär en stor del av skjulutrymmet
sedermera tagits i anspråk för väntsalar och expedition m. in. för Svenska
Amerika linjens behov, har tulldirektören icke ansett sig böra göra någon
ytterligare framställning om inrättande av en fullständig tullkammaravdelning
i Stigbergsskjulet.

Tulldirektören vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att inrättandet
av en sådan avdelning icke kan äga rum utan att förorsaka såväl
staden som staten avsevärda kostnader, för staden genom anordnande av de
erforderliga nya lokalerna m. m. och för staten genom ett ökat antal tjänstemän,
 då till följd av den indragning av kvalificerad personal, som sedan
1923 ägt rum vid denna tullförvaltning, tillräckligt antal tjänstemän icke
finnes disponibelt för en ny avdelning.

För den kamerala expeditionen erfordras en förste kontrollör, såsom föreståndare
och redogörare, tvenne kammarskrivare att handhava presentering,
debitering och kontrollering av tull- och hamnavgifter, uppbörd samt transito-
och nederlagsrörelse, ett skrivbiträde för journalisering m. m. samt en
tullvakt. Inrättandet av den nya avdelningen skulle givetvis förorsaka en
minskning av göromålen vid tullavdelningen å Masthuggskajen, och skulle
från denna sålunda kunna förflyttas en kontrollörstjänst — förändrad till
förste kontrollörstjänst — samt en kammarskrivare- och en skrivbiträdestjänst.

Tulldirektören i Göteborg den 31 december 1926.

Gust. Olsson.

— 267 —

Bil. I, a.

Till tulldirektören Göteborg.

I skrivelse till drätselkammaren, å andra avdelningen, har ni anhållit,
att avdelningen ville gå i författning om inrättande av en fullständig tullavdelning
i det s. k. betongskjulet.

Denna framställning har avdelningen remitterat till handelskammaren
för yttrande, i anledning varav avdelningen från handelskammaren fått
mottaga en skrivelse, vars innehåll framgår av bilagda avskrift

Under åberopande av vad handelskammaren i ärendet anfört samt med
hänvisning till nu rådande höga byggnadskostnader, får avdelningen anhålla,
att frågan om inrättande av en fullständig tullavdelning i det s. k. betongskjulet
måtte tillsvidare uppskjutas.

Göteborg den 3 juni 1919.

På avdelningens vägnar:

H. Lindholm.

Elias M eländer.

Bil. I, b.

Till drätselkammarens i Göteborg andra avdelning.

Genom resolution den 26 mars 1919 har drätselkammaren anmodat handelskammaren
i Göteborg att yttra sig rörande en av härvarande tulldirektör
gjord framställning om inrättande av fullständig tullavdelning i det s. k.
betongskjulet, och får handelskammaren i anledning härav anföra följande.

Det utrymme, som står till förfogande såsom upplagsplats for till Göteborg
sjövägen ankommande gods, har i följd av den anhopning av lmpo -gods, som under senaste tiden rått och som antagligen en avsevard tid
framåt kommer att råda, visat sig vara mycket otillräckligt, varigenom
betydande kostnader och tidsspillan förorsakats den trafikerande allmänheten.
Då vid inrättandet av en fullständig tullavdelning i det s. k. betongskjulet
en avsevärd del av det utrymme, som nu användes såsom upplagsplats,
skulle komma att tagas i anspråk för tullbehandlingen och således den
redan för knappa tillgången på upplagsplatser än ytterligare minskas, anser
handelskammaren att den olägenhet, som härigenom skulle vallas handeln
och sjöfarten, skulle mer än uppväga de fördelar som den större snabbheten
och bekvämligheten vid tullbehandlingen kunde medföra.

Handelskammaren vill också därför för närvarande och intill dess fragan
om upplagsplatser för inkommande gods blivit tillfredsställande ordnad,
avstyrka att annan plats inom betongskjulet än den, som för närvarande
är avsedd för tullbehandling av gods, upplåtes för sådant ändamål.

Remisshandlingarna återgå.

Göteborg den 27 maj 1919.

För handelskammaren i Göteborg.

Carl Aug. Kjellberg.

Joh. C. Lembke■

— 268 —

Bil. II.

Protokoll, hållet hos drätselkammarens, å andra avdelningen,
och hamnstyrelsens gemensamma beredning för utökning av packhusutrymmet
i varuskjulet XII och av lokalerna för därvarande
tullavdelning, nedannämnda dagar.

Den 20 januari 1920.

Närvarande: herrar Mellgren, Lembke, Gärde och Blidberg.

§ 1.

Sammanträdet öppnades av herr Mellgren, som därefter utsågs att vara
beredningens ordförande.

§ 2.

Ordföranden redogjorde för beredningens uppdrag och föredrog i sammanhang
härmed tulldirektören Gust. Olssons till drätselkammarens andra avdelning
ställda skrivelse av den 12 januari 1920 med därtill hörande bilaga.

§ 3.

Beslöt beredningen att anmoda tulldirektören Gust. Olsson att deltaga i
beredningens överläggningar.

§ 4-

Beslöt beredningen att uttala sig för önskvärdheten därav, att de för den
ifrågasatta tullavdelningen erforderliga kontorslokalerna inreddes på annat
ställe än uti ifrågavarande varuskjul.

Justerat:

O. E- Mellgren.

Som ovan:

| Elias Metande)''.

Den 5 mars 1920.

Närvarande: ordföranden, herr Mellgren, samt herrar Lembke, Gärde
och Olsson.

§ 5.

Föredrogs och justerades protokollet för föregående sammanträde.

§ 6.

Sedan herr Olsson i sin uti protokollet för föregående sammanträde berörda
skrivelse till drätselkammarens andra avdelning den 12 januari 1920
för beredande av erforderliga utrymmen åt härvarande packhus- och tullkammaravdelningar
påkallat åtgärder för påbyggande av varuskjulet XII
med ytterligare en våning, framhöll herr Olsson nu behovet av att i avbidan
på sagda påbyggnadsarbetes företagande de åt packhusavdelningen
upplåtna lokalerna bleve provisoriskt utvidgade.

I anslutning härtill beslöt beredningen att uppdraga åt ordföranden att
anmoda en arkitekt att i samråd med härvarande packhusinspektion uppgöra
och till beredningen inkomma med förslag till en provisorisk utvidgning
av packhus- och tullkammaravdelningens lokaler i varuskjulet XII.

— 269 —

§ 7.

Beslöt beredningen uttala sig för önskvärdheten därav, att varuskjulet
XII bleve påbyggt med ytterligare en våning; och skulle arkitektfirman
Hans och Björner Hedlund erhålla i uppdrag att till beredningen inkomma
med ritningar och kostnadsförslag till sagda påbyggnad.

Som ovan:

Fr. Gustafson.

Justerat:

O. E. Mellgren.

Den 17 mars 1920-

Närvarande: ordföranden, herr Mellgren, samt herrar Roberg, Gärde,
Lembke, Blidberg och Olsson.

Vid sammanträdet var jämväl arkitekten Björner Hedlund närvarande.

§ 8.

Föredrogs och justerades protokollet för föregående sammanträde.

§ 9.

Det antecknades, att drätselkammarens andra avdelning genom resolution
den 9 mars 1920 till beredningen för yttrande överlämnat en skrivelse från
härvarande nederlagskontor innefattande framställning om förhyrande eller
byggande av ett för transitoupplagsgods avsett lämpligt större magasin,
vilken skrivelse av tulldirektören översänts till drätselkammaren med tillstyrkan
av den däri gjorda framställningen.

§ 10.

Framhöll tulldirektören, att följande utvidningar och förbättringar av
tullverkets lokaler voro av behovet påkallade nämligen utökning av packhusutrymmet
i varuskjulet XII och av lokalerna för härvarande tullavdelning,
 ökning av utrymmena för transitotrafiken och tullbehandling av postpaket
samt anskaffande av ny lokal för avvisitering och tullbehandling a\
passagerareeffekter för Sverige—Amerikalinjen eller åtminstone uppsnyggning
av den för sistnämnda ändamål nu använda lokalen.

I anledning härav beslöt beredningen att uttala sig för önskvärdheten
därav, att utrymmen för tullbehandling av postpaket om möjligt beieddes
i Göteborgs gymnastik- och exercishus samt att hos drätselkammarens andra
avdelning hemställa om utredning huruvida icke erforderligt utrymme för
transitotrafiken skulle kunna beredas i någon av stadens fastigheter.

I fråga om lokalerna för avvisitering och tullbehandling av passagerareeffekter
för Sverige—Amerikalinjen beslöt beredningen att härom icke göra
något uttalande.

% Il Beslöt

beredningen att förorda, att den ifrågasatta utvidgningen av packhusutrymmet
i varuskjulet XH och av lokalerna för härvarande tullavdelning
skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande skisserade
förslaget. _

Som ovan:

Elias Mélander.

Justerat:

O. E. Mellgren.

— 270 —

Den 27 september 1920.

Närvarande: ordföranden, herr Mellgren, samt herrar Lembke, Forsberg,
Gärde och Olsson.

§ 12.

Protokollet för föregående sammanträde upplästes och godkändes.

§ 13.

Det antecknades, att beredningen från arkitektfirman Hans och Björner
Hedlund fått mottaga uppgift å kostnaderna för dels påbyggnad av varuskjulet
XII å Stigbergskajen med en våning, utvisande, att kostnaderna
härför belöpte sig till 790,000 kronor, och dels för utökning av packhusutrymmet
i nämnda varuskjul och av lokalerna för därvarande tullavdelning,
 utvisande, att sistnämnda kostnader uppgingo till 64,000 kronor.

Kostnadsförslagen voro åtföljda av ritningar.

§ 14.

Beslöt beredningen att förorda utförandet av arbetena för utökning av
packhusutrymmet och lokalerna för tullavdelningen enligt förenämnda kostnadsförslag,
 varemot beredningen icke fann sig för närvarande kunna förorda
varuskjulets påbyggnad.

§ 15.

Beslöt beredningen att tillsvidare bordlägga frågan om uppförande av ett
magasin för transitogods.

Som ovan:
Elias Melander.

Justerat:

O. E. Mellgren.

Den 17 mars 1921.

Närvarande: ordföranden, herr Mellgren, samt herrar Blidberg, Forsberg,
Gärde och Olsson.

§ 16.

Protokollet för föregående sammanträde upplästes och godkändes.

§ 17.

Beslöt beredningen att till härvarande handelskammare avlåta en skrivelse
av följande innehåll:

»Till handelskammaren i Göteborg.

I skrivelse till drätselkammarens andra avdelning den 19 mars 1919 och
den 12 januari 1920 har tulldirektören under hänvisning till den vid Stigbergskajen
inträdda livliga varutrafiken, som väntades bliva ytterligare ökad
i den mån, flera ångare komme att insättas å linjen Sverige—Nordamerika,
hemställt om vidtagande av åtgärder för inrättande av en fullständig tullavdelning
i varuskjulet XII genom utökning av packhusutrymmet därstädes
och av lokalerna för därvarande tullavdelning. Förevarande fråga har efter
överenskommelse mellan drätselkammarens andra avdelning och hamnstyrelsen
hänskjutits till en av nämnda styrelser gemensamt tillsatt beredning.

Av kostnadsuppgifter, som den sålunda tillsatta beredningen införskaffat,

— 271 —

har framgått, att kostnaderna för den nya tullavdelningens inrättande, häri
inbegripet inköp av möbler och inventarier, uppgå sammanlagt till omkring
85,000 kronor.

Behovet av den nya tullavdelningens inrättande synes till stor del hava
uppkommit till följd av den ovanligt stora import, som ägde rum efter världskrigets
avslutande. Sedan tulldirektörens ovannämnda framställningar gjordes,
hava förhållandena emellertid väsentligen ändrats, i det att en allmän stagnation
inom affärslivet inträtt, som jämväl medfört att importen i stor utsträckning
minskats. I anledning härav har inom beredningen ifrågasatts, huruvida
icke med inrättandet av den nya tullavdelningen skulle kunna tillsvidare
anstå. De betänkligheter, som kunna hysas mot att nu utföra de föreslagna
anordningarna, ökas ytterligare på grund av rådande penningknapphet och
därav föranledd nödvändighet att icke belasta stadens budget med andra
utgifter än sådana, som äro av behovet oundgängligen påkallade.

På grund härav får beredningen anhålla om handelskammarens uttalande,
huruvida kammaren anser, att frågan om anordnandet av den nya tullavdelningen
utan större olägenhet kan ställas på framtiden eller åtminstone
under någon tid uppskjutas.

Göteborg den 17 mars 1921.

På beredningens vägnar:»

§ 18.

Beslöt beredningen att till Göteborgs frihamnsaktiebolag avlåta en skrivelse
av följande innehåll:

»Till Göteborgs frihamnsaktiebolag.

I skrivelser till drätselkammarens andra avdelning den 19 mars 1919 och
den 12 januari 1920 har tulldirektören under hänvisning till den vid Stigbergskajen
inträdda livliga varutrafiken, som väntades bliva ytterligare ökad
i den mån, flera ångare komme att insättas å linjen Sverige—Nordamerika,
hemställt om vidtagande av åtgärder för inrättande av en fullständig tullavdelning
i varuskjulet XII genom utökning av packhusutrymmet därstädes
och av lokalerna för härvarande tullavdelning. Förevarande fråga har efter
överenskommelse mellan drätselkammarens andra avdelning och hamnstyrelsen
hänskjuta till en av nämnda styrelser gemensamt tillsatt beredning.

Till denna beredning hava av drätselkammarens andra avdelning hänskjutits
bilagda framställningar av härvarande nederlagskontor och tulldirektören
om vidtagande av åtgärder för förhyrande eller byggande av ett för transitoupplagsgods
avsett större magasin.

Härutöver har tulldirektören, som deltagit i beredningens överläggningar,
meddelat, att de lokaler, som för närvarande stå tullmyndigheterna till buds
för tullbehandling av postpaket, äro olämpliga och otillräckliga, varför det
vore angeläget att jämväl i detta avseende anskaffa ändamålsenligare lokaler.

Enligt vad beredningen inhämtat, har frilagerrörelsen härstädes hittills
icke omfattats med något allmännare intresse, varför anledning torde finnas
att antaga, att någon tid skall förflyta, innan lokalerna i frilagerbyggnaden
komma att tagas i anspråk för det med dem ursprungligen avsedda ändamålet.
 Inom beredningen har på grund härav uppstått tanken, att utrymmen
för lagring av transitogods och tullbehandling av postpaket åtminstone tillsvidare
skulle kunna beredas i frilagerbyggnaden. Beredningen har funnit

— 272 —

eu sådan anordning så mycket lämpligare, som med byggnadens lokaler icke
lära behöva vidtagas några större ändringar för att de skola kunna användas
på nyss angivna sätt. Fördenskull kunna de utan större kostnad och tidsutdräkt
återtagas för sitt ursprungliga ändamål, därest detta blir av behovet
påkallat.

I anledning härav får beredningen framställa förfrågan, huruvida Göteborgs
frihamnsaktiebolag är villigt att i frilagerbyggnaden ställa lokaler till förfogande
för lagring av transitogods och tullbehandling av postpaket, samt i
händelse av bifall härtill, vilka lokaler, bolaget är villigt upplåta.

Göteborg den 17 mars 1921.

På beredningens vägnar:»

Som ovan:

Justeras

Elias Melander.

O. E. Mellgren.

Deri 9 maj 1921.

Närvarande: ordföranden herr Mellgren, samt herrar floberg, Blidberg,
Gärde och Olsson.

§ 19.

Protokollet för föregående sammanträde upplästes och godkändes.

§ 20.

Till svar å de vid föregående sammanträde beslutade skrivelserna till
handelskammaren och Göteborgs frihamnsaktiebolag hade beredningen fått
mottaga två så lydande skrivelser:

»Till drätselkammarens och hamnstyrelsens gemensamma beredning angående

ärendet om inrättandet av fullständig tullavdelning i varuskjulet XII.

Sedan beredningen anhållit om handelskammarens i Göteborg uttalande,
huruvida kammaren anser, att frågan om anordnandet av en ny tullavdelning
i varuskjulet XII utan större olägenhet kan ställas på framtiden eller åtminstone
under någon tid uppskjutas, får handelskammaren äran meddela,
 att enligt handelskammarens åsikt, för närvarande icke något behov
förefinnes av ytterligare en tullavdelning i varuskjulet XII, varför också
åtgärder för inrättandet av en sådan utan olägenhet böra kunna uppskjutas.

Göteborg1 den 7 maj 1921.

För handelskammaren i Göteborg:

TV. Henriques.

Joll. C. Lembke.»

»Till drätselkammarens och hamnstyrelsens gemensamma beredning för
utökning av packhusutrymmet i varuskjul nr XII.

I skrivelse av den 17 sistlidne mars har beredningen till oss framställt förfrågan,
 huruvida vi äro villiga att i frilagerbyggnaden ställa lokaler till
förfogande för lagring av transitogods och tullbehandling av postpaket.

Som bekant skulle frilagerbyggnaden kunnat tagas i bruk för sitt ändamål
redan sommaren 1920. Det enda verkliga hindret för öppnandet av

— 273

Mlagret var Mlagerstadgan, vilken icke blivit stadfäst av Kungl. Maj:t.
Man hade emellertid all anledning tro, att detta hinder snart nog skulle
bliva undanröjt, varför vårt bolag påbörjade underhandlingar om uthyrning
av lagerrum. Därunder visade sig ett livligt intresse för frilagret, man
insåg de fördelar institutionen skulle medföra och var angelägen om lagerutrymme,
 men, sade man, då tidpunkten för frilagrets öppnande ej ens
närmelsevis kan angivas, är det meningslöst att nu binda sig för lagerrum.
För en viss kategori köpmän var dessutom en del ändringar av frilagerförordningen
nödvändiga, för att man skulle kunna använda sig av frilagret.
I och med den depressionstid, som började sistlidne höst, upphörde emellertid
all uthyrning och en stor del av de preliminärt ingångna avtalen annullerades.

Då intresset för frilager sålunda fortfarande finnes och emedan det icke
är uteslutet att inom ej allt för avlägsen framtid marknadsläget kan vara
sådant, att ett större behov av frilagerutrymme kommer att göra sig gällande,
anser sig bolaget förpliktigat, att driva anstalten i enlighet med det med
staden ingångna avtalet, så snart möjlighet därtill gives.

Skulle det däremot visa sig, när Mlagerstadgan blivit stadfäst, att denna,
i förening med övriga för frilager gällande förordningar, är sådan, att det
möter praktiska svårigheter att på basis av dessa driva frilager, och förhållandena
i övrigt ändrat sig därhän, att det skulle kunna ifrågasättas om
icke handeln har större nytta av byggnaden för annat ändamål, kommer
bolaget givetvis att överväga dessa omständigheter och i enlighet därmed
ingiva förslag till stadsfullmäktige.

Under nuvarande förhållanden anser sig emellertid bolaget nödsakat att
lämna ett nekande svar på de av beredningen framställda frågorna.

Tulldirektörens och tullnederlagskontorets skrivelser återgå härmed.

Göteborg den 9 april 1921.

För Göteborgs frihamnsaktiebolag
Th. Alpen. Sten Isberg.»

Sedan härefter antecknats, att drätselkammaren anvisat lokaler för lagring
av transitogods och tullbehandling av postpaket, beslöt beredningen att
med hänsyn till innehållet i ovanintagna skrivelse från handelskammaren,
vilken myndighet närmast hade att tillvarataga varuägarnas intressen, avstyrka,
 att några åtgärder för närvarande vidtoges för inredande av en fullständig
tullavdelning i det s. k. betongskjulet.

Till protokollet skulle härjämte antecknas följande av tulldirektören Olsson
särskilt uttalade mening:

Då med nuvarande anordningar den kamerala Julibehandlingen och utlösning
av gods, som ankommit till Stigbergskajen måste äga rum på platser,
som vore belägna på ett betydande avstånd från varandra, skulle det vara
till uppenbar fördel för den trafikerande allmänheten, därest förslaget om
den fullständiga tullavdelningens inrättande genomfördes. Men då handelskammaren,
 som enligt vad ovan sagts, hade att tillvarataga varuägarnas
intressen, förklarat, att inrättandet av tullavdelningen utan olägenhet kunde
uppskjutas, ansåge sig tulldirektören ej för närvarande böra påfordra förslagets
fullföljande.

§ 21.

Anmälde ordföranden, att arkitektfirman Hans och Björner Hedlund enligt
utfärdad räkning fordrat ersättning för de arbeten, som firman utfört för
beredningens räkning, med 3,867 kronor 50 öre.

18 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1926. III.

— 274 —

Beredningen beslöt att lios drätselkammaren hemställa om räkningens godkännande.

§ 22.

Beslöt beredningen att tillerkänna undertecknad ett arvode å 100 kronor
som beredningens sekreterare.

Som ovan:
Elias Melander.

Tulldirektören, Malmö.

Till kungl. generaltullstyrelsen.

Anbefalld att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens senast
församlade revisorer i sin berättelse yttrat rörande tullförvaltningen i Malmö,
enligt bifogade transumt, får jag vördsamt anföra följande.

Såsom av bifogade avskrifter (bil. 1—6) framgår avhandlades redan i
början av år 1923 med anledning av ett inom hamndirektionen föreliggande
förslag till omläggning av fartygen i härvarande hamn frågan om tullverkets
behov av lokaler i hamnens mera avlägsna delar, särskilt vid den
s. k. nyhamnsbassängen. Sedermera bär inom hamndirektionen av dess
hamnbyggnadschef utarbetats det av revisorerna omnämnda och härmed bifogade
förslaget (bil. 7) dels till en magasinsbyggnad vid nämnda nyhamnsbassäng,
 avsedd att inrymma tidsenliga tullbehandlingslokaler, dels innanför
detsamma en mindre byggnad, avsedd att inrymma en kameral tullavdelning
jämte lokaler för tullbevakningspersonal.

Det torde vara kungl. generaltullstyrelsen bekant, att stadens egentliga
tullhus är beläget längst in i stadens inre hamn och således i västra ändpunkten
av stadens hamnkajer, vilket haft till följd att i den mån hamnen
utbyggts, vilket alltid skett mot öster, avståndet från det egentliga tullpackhuset
till fartygens lossningsplatser alltmer ökats. I sammanhang härmed
har alltjämt nya provisoriska tullbehandlingslokaler kommit att anordnas,
för närvarande till ett antal av fyra stycken, nämligen ångfärjepackhuset,
ångbåtsbrons packhus, nyhamnspackhuset i skjulet nr 1 och nyhamnspackhuset
i skjulet nr 4, belägna på ett avstånd gångvägen av respektive 600,
600, 800 och 900 meter. Icke nog med att detta förhållande förorsakar en
splittring av såväl tullbehandlings- som tullbevakningsinspektionens personal
och därvid medförande ett större personalbehov än om tullbehandlingen
kunde ske inom ett med hänsyn till lossningsplatserna mera centralt beläget
tullpackhus, innebär d^t avlägsna läget av dessa lokaler en avsevärd tidsspillan
för den trafikerande allmänheten, som nu nödgas att för utbekommande
av sitt i något av nämnda fyra tullpackhus upplagda gods först å
tullkameralkontoret angiva detsamma, därefter med angivningsinlaga begiva
sig ut till vederbörande tullbehandlingslokal, med där erhållen packhusattest
begiva sig åter till tullkameralkontoret för erhållande av tullräkning
och efter räkningens likviderande därstädes förete denna å tullbehandlingslokalen
för godsets utbekommande.

Det måste ju vara uppenbart för en var, som haft beröring med dessa
förhållanden, att inrättandet av en tullavdelning vid den s. k. nyhamnsbassängen,
 där ankommande utrikes gods kunde såväl angivas och förtullas
som ock tullverket tillkommande avgifter för detsamma erläggas, skulle för
såväl tullverket som den trafikerande allmänheten bliva till största gagn.
Att även hamndirektionen till fullo insett vikten härav framgår klart nog

— 275 —

av dess ovannämda plan till ett bättre utnyttjande av hamnens resurser.
Av bifogade tablå (bil. 8) synes det, att den tullpersonal, som för närvarande
sysselsättes uti nu ifrågavarande provisoriska tullbehandlingslokaler utgöres
av 1 förste kontrollör, 8 kontrollörer, 11 kammarskrivare, 4 tullkontorister,
1 överuppsyningsman samt för bevakning, inprickning och utlämnandet av
gods en bevakningspersonal av 17 man. Det är otvivelaktigt, att ett sammanförande
av nu sagda tullpersonal till ett centralt beläget tullpackbus
bör kunna föranleda till en avsevärd reducering av densamma och detta torde
bliva än mera nödvändigt i den händelse det i nu föreliggande förslaget till
ny tullstadga förekommande medgivandet av fri tullbevakning under 15
dagar bleve verklighet.

De av riksdagens revisorer på egna iakttagelser grundade anmärkningar i
nu berörda avseenden äro utan tvivel fullt berättigade. Anledningen därtill,
att ett här starkt föreliggande behov att sammanföra tullbehandlingslokalerna
till ett tidsenligt tullpackhus i den s. k. nyhamnsbassängen, ett förslag som
även varit föremål för härvarande handelskammares intresse, ännu icke
framförts till stadens stadsfullmäktige är otvivelaktigt allenast beroende av
hänsyn till stadens finanser, men något oöverstigligt hinder för realiserandet
av detta för tullverket och trafiken så viktiga spörsmål torde dock icke
föreligga.

Vad slutligen beträffar revisorernas anförande om tullstationen Malmö—
Bulltofta har jag angående trafiken därstädes och vid stationen använd
tullpersonal redan förut ingivit begärt yttrande, vilket härmed i avskrift
bifogas (bil. 9).

Malmö den 30 december 1926.

P. G. Appeltofft.

Bil /.

P. M.

angående möjligheterna för och fördelarna av inrikes ångfartygstrafikens
koncentrering till ångbåtsbron.

År 1907 ändrades tilläggsplatsen för dåvarande ångfartygsaktiebolaget
Södra Sveriges kustångare, vilket bolag sedermera uppgått i ångfartygsaktiebolaget
Svea, från ångbåtsbron till Stockholmskajen i Nyhamnen. Avsikten
med förflyttningen var att vid ångbåtsbron bereda ökat utrymme åt den
alltjämt växande utrikestrafiken. Orsaken varför utrikestrafiken hölls kvar
vid ångbåtsbron, och inrikestraliken flyttades, berodde på packhusförhållanden,
 i det att härvarande tullmyndigheter vägrade att godkänna det första
vid Nyhamnen uppförda varuskjulet — nuvarande packhus nr 2 — såsom
tullpackhus. Vid förflyttningen togs emellertid ej steget fullt ut, utan inrikestrafiken
på de norrländska hamnarna bibehölls vid ångbåtsbron, beroende
på brist på packhusutrymme vid Nyhamnen. Inrikestraliken har sålunda,
 fastän i mindre skala, alltjämt fortgått vid ångbåtsbron. Under de
senaste månaderna har denna trafik tilltagit i väsentlig grad, därigenom att
de fartyg, som av aktiebolaget Fallenius och Leffler i Göteborg insatts i
kustfart, även måst förläggas vid ångbåtsbron.

Hava olägenheterna av denna sammanblandning av utrikes- och inrikestrafiken
gjort sig gällande vid ångbåtsbron, så har detta i ännu högre grad
varit fallet vid Stockholmskajen. Såsom bekant är packhus nr 2 upplåtet åt

— 276 —

Sveabolagets kustångare, medan de övriga packhusen helt eller delvis disponeras
av tullverket. På kajsträckan utanför packhus nr 2 tinnes längd för
två Sveaångare. Vid många tillfällen har plats icke kunnat beredas för en
tredje ankommande kustångare, utan denne har fått vänta, tills någon av
de utanför packhuset liggande ångarna blivit expedierad. Här ligga nu
dessa Sveaångare inkilade emellan andra från utrikes orter kommande fartyg,
 tullbart och tullfritt gods sammanblandas på kajen, varigenom svårigheter
ofta uppstå vid godsets avhämtning och sortering, allt olägenheter,
som skulle kunna undvikas genom särskiljande av inrikes och utrikes trafiken.
 En omständighet, som även talar för kustångarnas förflyttning från
Stockholmskajen, är den, att detta gamla tonnage mindre väl lämpar sig
för användande av de å Stockholmskajen befintliga portalkranarna.

Packhusen vid Nyhamnen och å ångbåtsbron och den nuvarande användningen
av desamma.

Packhusen vid Stockholmskajen äro till antalet fyra, av vilka n:ris 1 och
4 äro stenhus samt n:ris 2 och 3 plåtskjul.

Packhuset vid ångbåtsbron är ett sammanhängande helt, avdelat i tre
avdelningar medelst tvenne väggar, försedda med stora portöppningar. Väggarna
till avdelningarna n:ris 1 och 3 bestå av korrugerad plåt med en intill
plåtsidan upprest halvstensmur.

I avdelningen nr 2 utgöras väggarna av enstensmurar.

Packhusen vid Nyhamnen.

Nr 1 med en golvyta om 1,210 kvadratmeter är inrett till tullpackhus
med tullexpedition.

Nr 2 med en golvyta om 1,584 kvadratmeter användes till varuskjul för
med Sveabolagets kustångare avgående och ankommande gods.

I detta varuskjul finnas inrymda följande lokaler:

a) en avdelning om 272 kvadratmeter, disponerad av tullen och avsedd
för uppläggning av transitgods, hitkommande med kustångarna;

b) hamnuppsyningsmännens kontor;

c) en kontorslokal, disponerad av stuveribolaget;

d) lokal för tullvaktmästare;

e) en lokal för hamnens kranskötare och

f) ett mindre rum för kustångarnas trossroddare.

Nr 3 med en golvyta om 1,210 kvadratmeter är indelat i tre avdelningar,
av vilka den ena användes såsom transitupplagsmagasin och de båda övriga
såsom tullpackhus, dock med ofullständig utrustning för tullexpedition.

Nr 4 med en golvyta om 1,210 kvadratmeter är indelat i två lika stora
avdelningar, av vilka den ena disponeras av aktiebolaget Carl Engström och
den andra är upplåten åt tullen såsom tullpackhus, dock utan inredning
för tullexpedition.

Packhuset å ångbåtsbron.

Detta packhus upptager en golvyta om cirka 1,600 kvadratmeter. I packhuset
äro inrymda följande lokaler:

a) rum för tullvaktmästare (yttre bevakningen);

b) materialbod för stuveribolaget;

c) förmansrum för stuveribolaget;

d) en avdelning om 84 kvadratmeter för inläggning av inrikes gods, avsett
för norrlandsbåtarna;

— 277 —

e) rum för vaktmästare (inre bevakningen);

f) 4 st. mindre rum för tulltjänsteman och

g) lokal för tullpackhuskarlarna.

Vid ett eventuellt särskiljande av utrikes- och inrikestrafiken tillåter jag
mig föreslå följande förändringar med avseende på packhusens användning:

Vid Nyhamnen.

Nr 1 bibehålies i sitt nuvarande skick.

Nr 2 bibehålies huvudsakligen i sitt nuvarande skick och användes såsom
magasin för större, från utrikes orter ankommande godspartier, såsom kaffe,
socker, mjöl m. m.

Nr 3 den såsom transitupplagsmagasin nu använda avdelningen utrymmes.
 Godset kan lämpligen placeras i transitupplagsmagasinen vid Fiskehamns-
och Södra Neptunigatorna. Innanför plåtväggarna i packhus nr 3
anbringas en halvstensmur i likhet med vad som nu är fallet i avdelningarna
n:ris 1 och 3 av packhuset å ångbåtsbron. Hela packhus nr 3 inredes
till tullpackhus med fullständig tullexpedition.

Nr 4 aktiebolaget Engström uppsäges till avflyttning. Hela packhus nr 4
inredes i likhet med packhus nr 1 till tullpackhus.

Å ångbåtsbron.

Hela packhuset anvisas åt inrikestrafiken. De i detta packhus redan befintliga
lokalerna torde kunna användas på följande sätt:

a) rum för tullvaktmästare bibehålies;

b) materialbod för stuveribolaget bibehålies;

c) förmansrum för stuveribolaget bibehålies;

d) denna avdelning användes såsom magasin för transitgods, ankommande
med kustångare. Skulle tullen önska större utrymme, kan detta lätt ordnas
genom flyttning av en vägg;

e) tjänstemannarummen inredas till:

1) kontor för hamnuppsyningsmännen;

2) kontorslokal för stuveribolaget och

3) lokal för kustångarnas trossroddare.

Det återstår sålunda ett rum för tullvaktmästare, ett tjänstemannarum
och tullpackhuskarlamas rum, vilka lokaler kunna tagas i bruk för andra
ändamål eller också helt borttagas. De i detta packhus befintliga inventarierna
för tullexpedition förflyttas till de föreslagna nya expeditionslokalerna
vid Nyhamnen.

I ett par av portarna på vardera sidan böra anbringas flyttbara sluttande
lastplan för underlättande av godsets lossning och lastning å fordon.

Genom inrikestrafikens koncentrering till ångbåtsbron och utrikestrafikens
förläggande till Stockholmskajen skulle enhetlighet vid placering av fartyg
och gods vinnas. Kajlängden vid ångbåtsbron medgiver samtidig placering
av 7 å 8 st. inrikesångare vid packhuset. Sålunda skulle icke blott de
Sveaångare, som nu ha sina tilläggsplatser vid Stockholmskajen kunna förflyttas
dit, utan även norrlandsångarna och aktiebolaget Fallenius och Lefflers
båtar bibehållas vid sina nuvarande platser å ångbåtsbron. Med hänsyn
till passageraretrafiken är ångbåtsbron i alla avseenden att föredraga framför
Stockholmskajen. Spårvagnen stannar mitt för badhusparken, alltså så
gott som alldeles intill de vid ångbåtsbron liggande fartygen.

Med de föreslagna förändringarna skulle större och mera modernt ton -

— 278 —

Hage bliva förlagt vid Stoekholmskajen med därav även under normala förhållanden
följande större användning av portalkranarna.

Fem stycken utrikesångare skulle samtidigt kunna lossa till tullpackhus,
medan en oceanångare lossade partigods till packhus nr 2.

Om man får utgå ifrån, att frihamnen kommer att upptaga en del av
oceantonnaget, torde genom de här ovan föreslagna åtgärderna, vilkas utförande
drager i kostnad endast en bråkdel av den förut föreslagna stora
magasinsbyggnaden vid Nyhamnen, såväl inrikes som utrikes styckegodstrafiken
vid Malmö tullhamn vara väl tillgodosedd för en lång tid framåt.

Malmö hamnkaptenskontor den 9 juli 1921.

John Johansson.

T. f. hamnkapten.

Bil. 2.

Hamndirektören, Malmö.

Till herr tulldirektören, Malmö.

Hamnförvaltningen är sysselsatt med utredning angående möjligheterna
för att till nyhamnsbassängen helt förlägga utrikestrafiken och till ångbåtsbron
helt inrikestrafiken.

Av denna anledning vore jag tacksam få emotse ett uttalande från tullverkets
sida, huruvida denna anordning på något sätt skulle bliva generande
eller påkalla särskilda anstalter för bedrivandet av tullarbetet i nämnda
hamndelar. Hamnförvaltningen anser det för hamnen vara av fördel att få
denna rationella uppdelning av trafiken till stånd.

Å tjänstens vägnar:

Gustaf Edlund.

Bil. 3.

Till hamndirektören i Malmö.

Med förmälan att hamnförvaltningen vore sysselsatt med utredning angående
möjligheterna för att till nyhamnsbassängen helt förlägga utrikestrafik
och till Ångbåtsbron helt inrikestrafik har ni begärt mitt uttalande, huruvida
en sådan anordning skulle bliva för tullverket besvärande eller påkalla särskilda
anstalter för tullarbetets utförande i nämnda hamnar.

Till svar härå får jag äran meddela, att ifrågavarande anordning, som
synes innebära, att nyhamnsbassängen skulle utnyttjas uteslutande för utrikes-
och ångbåtsbron uteslutande för inrikestrafik och förutsättes icke
komma att verka rubbning i öresundsbåtarnas och hallandsbåtarnas nuvarande
förtöjningsplatser, utan tvivel skulle bliva till mycken fördel för tullverket
men sannolikt framtvingar ett behov av rymligare och bättre tillgodosedda
tullokaler i nyhamnen.

Malmö av tulldirektörsämbetet den 2 februari 1923.

P. G. Appeltofft.

— 279 —

Bil. t.

Hamndirektören, Malmö.

Till herr tulldirektören, Malmö.

Sedan jag haft nöjet mottaga eder ärade skrivelse av den 2 dennes, tilllåter
jag mig härmed göra förfrågan, huruvida det ej vore möjligt för tullverket
att närmare precisera den ökning av utrymme, som enligt herr tulldirektörens
yttrande sannolikt skulle komma att erfordras. Som bekant
uthyr hamnen för närvarande cirka hälften av packhus nr 4 i nyhamnen.
Är tullverkets behov fyllt, därest sistnämnda utrymme får ytterligare disponeras!
Hamnen förutsätter alltså, att en omläggning av trafiken skulle
innebära, att samtliga utrymmen i packhusen i nyhamnen'' med undantag
för ett par smärre kontorsutrymmen få disponeras av tullen. Därjämte tillåter
jag mig hemställa om eder uppgift i vad mån tullverket skulle anse inredningarbeten
i nyhamnens packhus erforderliga, för den händelse en omläggning
av trafiken kommer till stånd.

Å tjänstens vägnar:

Gustaf Edlund.

Bil. 5.

Hamndirektören, Malmö.

Till herr tulldirektören, Malmö.

Härmed har jag äran att till ömsesidig hågkomst referera dagens sammankomst
i tidigare omskrivna fråga angående utrikes- och inrikestrafikens fördelning
på var sin hamndel respektive nyhamnen och ångbåtsbron.

Närvarande voro från tullverkets sida herr tulldirektören, överinspektörerna
Lönegren och Nordenstierna samt tullförvaltaren Sjöstedt, medan från hamnförvaltningen
förutom undertecknad infunnit sig hamnbyggnadschefen Engström
samt under del av sammankomsten hamnkaptenen och hamnmästaren.

Av den förda diskussionen framgick, att några större svårigheter att på
föreslaget sätt uppdela trafiken ej synas föreligga. Redan nu ansågo sig
tullverkets representanter kunna framhålla, att det antagligen vore möjligt
inom befintliga varuskjul och packhus få lokalbehovet tillsvidare tillfredsställt,
 även om tillbyggnad i vindsvåning å exempelvis packhus nr 4, nyhamnen,
 kunde bliva nödvändig i och för expeditioner för s. k. axplockning
av gods m. m. Hamnförvaltningen skulle tillställa herr tulldirektören
blåkopior av befintliga planer till tullpackhus och skjul samt avskrift även
utredning, som av hamnmästaren Johansson år 1921 blivit verkställd.
Härefter skulle av tullverket utredas, vilka anstalter som av tullverket påkallades
för genomförande av tilltänkt omläggning i trafiken, och slutligen
skulle på gemensam sammankomst frågan ytterligare dryftas.

Å tjänstens vägnar:

Gustaf Edlund.

— 280 —

Bil. 6.

Till herr hamndirektören i Malmö.

Med anledning av eder förnyade skrivelse av den 3 dennes samt med åberopande
av den vid sammanträde hos eder den 8 dennes i ärendet förda
diskussionen får jag beträffande det för tullverket erforderliga ökade utrymmet
i nyhamnen härstädes, i den händelse att till denna hamn uteslutande
utrikestrafik skulle komma att förläggas, äran anföra följande.

Å de mig benäget tillställda blåkopior av befintliga planer till tullpackhus
och skjul i nyhamnen betecknas dessa byggnader med nris 1—4.

Det i hamnkontorets P. M. av den 9 juli 1921 angivna förslaget till omändring
och utnyttjande av nämnda byggnader för ett bättre tillgodoseende
av trafikens behov beträffande tullbehandling av det i nyhamnen lossade
utrikesgodset synes mig vara ur tullverkets synpunkt tillfredsställande. Då
emellertid den förväntade tillökningen av utrikes gods till nyhamnen med
hänsyn även därtill, att allt med ångfärjan ankommande gods där bör tullangivas,
 med säkerhet torde medföra ett berättigat krav från de trafikerandes
sida att inom området erhålla en fullständig expedition av sitt där tullbehandlade
gods, torde ett tullkameralkontor böra därstädes inrättas i sammanhang
med nu ifrågasatta omläggning av de från utrikes ort till Malmö ankommande
fartygen. I huvudsaklig överensstämmelse med ovannämnda P. M.
böra alltså de nuvarande byggnaderna och skjulen utnyttjas och kompletteras
på följande sätt.

Nr 1 bibehålies i sitt nuvarande skick och utnyttjas såsom hittills;

Nr 2 bibehålies ävenledes i sitt nuvarande skick för att uteslutande användas
för tullbehandling därstädes av partigods;

Nr 3 bibehålies även för tullbehandling av grövre partigods, börande dock
däri nu inrymda transitoupplagsmagasin borttagas och skjulets väggar invändigt
klädas med stenmur;

Nr 4 bibehålies, men omändras så, att det i dess östra del anordnas ett
packhus för tullbehandling av s. k. sorteringsgods, och bör denna del sträcka
sig 14 meter från byggnadens gavel, över denna del av byggnaden påbygges
en våning och i denna våning inredes rum för en tullkameralavdelning,
 rum för tullbehandlingsinspektionens tjänstemän samt för tullbevakningspersonalen
i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade skiss. Entrén
till dessa lokaler torde kunna beredas genom ett utanför östra gaveln uppfört
trapphus. I anslutning till packhuset på nedra botten inredes ett rum
för packhuskarlarna med egen ingång, motsvarande dylikt rum i skjulet
nr 1. Anbringande av takbelysning i det stora kameral kontoret anses önskvärt.
 Centraluppvärmning bör anordnas såväl i sorteringsrummet på nedra
botten, som ock i hela övre våningen, varjämte vatten inledes, toalettrum
med vattenklosetter anordnas liksom elektrisk belysning, allt efter närmare
anvisningar, som av mig sedermera lämnas.

I sammanhang med nu nämnda komplettering av skjulen i nyhamnen i
och för deras utnyttjande på ett praktiskt och tidsenligt sätt torde anordningar
böra vidtagas, för att till skjulen 1 och 4 kunna transportera sådant
gods, som blivit lossat till skjulen 2 och 3, men är av beskaffenhet att upppackning
för dess tullbehandling erfordras, s. k. sorteringsgods. Förflyttningar
av ifrågavarande gods kunde förslagsvis äga rum medelst trallor å
en intill skjulen så högt över kajplanet uppbyggd plattform, att gatutrafiken
icke hindras.

281

Förteckning å de för de nyinrättade tullokälerna erforderliga inventarier
och möbler, som det ankommer på staden att anskaffa, torde av mig sedermera
få avlämnas.

Till slut tillåter jag mig fästa uppmärksamhet å lämpligheten att inhägna
hela nyhamnområdet, vilken anordning skulle för de varuägare, som
hava gods upplagt inom området, medföra minskning i dem åliggande tullbevakningskostnad.

Malmö av tulldirektörsämbetet den 27 februari 1923.

P. G. Appeltofft.

Bil. 7.

Förslag till nyanläggningar och ombyggnader inom Malmö handelshamn.

Avgivet i maj 1924 av Sune Engström.

Malmö hamn är långt ifrån så utrustad, att den kan göra anspråk på
att kallas en modern hamn. Av vatten- och landområden samt djupa kajer
finnes tillräckligt för ej blott den nuvarande trafiken utan skulle betydligt
mera gods kunna lastas och lossas därstädes, om blott ordentliga magasin
och lossningsanordningar funnes utefter kajerna.

Om man frånser från frihamnen och industrihamnen, som båda hava eller
åtminstone borde hava sin speciella trafik, så består den egentliga handelshamnen
av varvsbassängen, yttre och inre hamnen samt nyhamnen.

Yarvsbassängen trafikeras mest av båtar lastade med spannmål och kol.
Vid yttre hamnens västra sida är tilläggsplats för petroleumsbåtar och vid
inre hamnens västra sida ligga huvudsakligen kolbåtar. För nu nämnda
trafik är sörjt på ett någotsånär tillfredsställande sätt med lämpliga lossningsanordningar
samt upplagsplatser för och magasinering av ifrågavarande
gods. .

Vid inre hamnens östra sida är vid södra delen av kajen tilläggsplats för
passagerare och styckegodsbåtar från Köpenhamn och vid norra delen av
samma kaj hava de s. k. hallandsbåtarna sin plats. Godset från de förra
transporteras vanligen på järnvägstrallor in i stora tullpackhuset, som ej
ligger långt därifrån, och från de senare båtarna föres godset på handkärror
in uti ett där beläget litet magasin. Några lossningskranar eller andra
transportanordningar finnas ej utefter denna kaj med undantag av eu gammal
fast 5 tons kran för handkraft.

Vid den uti yttre hamnen utskjutande ångbåtsbron äro såväl inrikes som
mindre utrikes båtar förlagda. Gods från dessa båtar upplägges uti ett å
ångbåtsbron uppfört gammalt smalt magasin och föres dit med handkarror.
Några som helst maskinella lossningsanordningar finnas ej på ångbåtsbron.

Vad nyhamnen beträffar så förläggas vid nordöstra kajen huvudsakligen
kolbåtar, vid södra kajen alla båtar för gödningsfabrikens räkning jämte
båtar, vars gods skall lastas omedelbart på järnvägsvagnar eller med gatufordon
genast föras bort från hamnen, och äro dessa båda kajer någotsånär
tillgodosedda med kranar, men vid sydvästra kajen, där såväl transoceana
ångare som inrikes båtar för närvarande ligga, finnes endast några mindre
varuskjul samt ett mindre antal lossningskranar, varom närmare här nedan,
men dessa såväl varuskjul som kranar äro ej tillnärmelsevis tillräckliga för
den trafik, som skulle kunna förmedlas över denna kaj.

— 282

För att få den nuvarande Jiandelshamnen tidsenligt ordnad, fordras först
och främst att fartyg förande ett visst slags gods förläggas till vissa bestämda
kajer, så att exempelvis ej utrikes- och inrikes ankommande hatar
förläggas sammanblandade vid samma kaj. Först när så är ordnat kan man
utrusta de särskilda kajerna med för de olika fartygsslagen mest ändamålsenliga
magasinen och lossningsanordningarna m. m. samt ordna ilandarbetet
med godset på det mest ekonomiska viset.

Vad västra hamnområdet beträffar, så torde för närvarande ej någon förändring
i de nuvarande dispositionerna där böra göras, ehuru det ju vore
ett önskemål att få bort koltrafiken från denna så nära stadens bebyggda
delar belägna hamndel. För ordnande av trafiken å östra hamnområdet
skulle jag vilja föreslå, att alla från inrikes ort ankommande passagerareoch
styckegodsbåtar förlädes till ångbåtsbron och att sydvästra kajen i nyhamnen
helt finge användas för de transoceana båtarna och de på längre
linjer gående europeiska utrikesbåtarna. Vid övriga kajer å östra hamnområdet
torde nuvarande placering av de olika båtslagen kunna tillsvidare
bibehållas.

Då såsom förut nämnts såväl nyhamnens sydvästra kaj (Stockholmskajen)
som ångbåtsbron och Skeppsbrokajens norra del äro synnerligen otidsenligt
utrustade med magasin och kranar för den nuvarande trafiken, så måste en
förbättring häri göras, för att kunna åstadkomma såväl en snabb lossning
av fartygen som magasinering av godset. Om en kaj är så utrustad, att
fartyg vid densamma kunna lossas eller lastas på exempelvis halva den tid
som åtgår vid en annan kaj, så är ju den förra dubbelt så trafikduglig som
den senare> v- s- en- kaj av förra typen behöver ej vara mer än hälften
så lång som en av den senare typen för att samma trafik skall kunna förmedlas
över densamma.

Jag vill därför föreslå att vid dessa tre hamndelar — Stockholmskajen,
Ångbåtsbron och Skeppsbrons norra del — vidtagas de om- och nybyggnader
m. m., som äro nödvändiga för att sätta dem i ett fullt modernt skick,
och får därför avlämna efterföljande förslag därtill med tillhörande 11 stycken
ritningar.1

Förslag till nya husbyggnader, kranar, kajombyggnad m. m. vid nyhamnens
sydvästra kaj.

Då förslag i slutet av 1890-talet uppgjordes till anläggning av en ny hamn
öster om dåvarande Malmö hamn, så avsåg detta förslag endast utgrävning
av en bassäng med tillhörande kajer samt utfyllning av hamnplaner utefter
dessa kajer. Denna hamn, den s. k. nyhamnen, blev färdig år 1903. Någon
plan för kajernas utrustning med varuskjul, magasin, kranar och järnvägsspår
m. m. var då ej uppgjord, utan hava sådana anläggningar utförts efter
hand som behovet därav gjorde sig gällande. För närvarande äro utlagda
dubbla, järnvägsspår utefter nyhamnens alla kajer och av magasin eller
varuskjul hava utefter sydvästra kajen uppförts två stycken magasin av sten
och två stycken av plåt — alla i en våning och 22 m. breda samt med en
sammanlagd längd av 237 m. — samt ett öppet skjul av trä med 575 m3
grundyta. Av kranar äro uppförda en fast kran för 15 ton och fyra stycken
axbara portalsvängkranar för 2.o å 2.5 ton på sydvästra kajen samt två
sadana för 3.o ton på södra kajen, vilka alla tillhöra hamnförvaltningen.
Dessutom finnas på södra kajen två fasta kranar tillhörande gödningsbolaget

1 Se sid. 287.

— 283

och på nordöstra kajen en kolkran tillhörande stadens gasverk samt en kolkran
och två svängkranar tillhörande statens järnvägar.

Nu har emellertid visat sig att de vid nyhamnen uppförda magasinen ej
äro tillräckliga för det gods, som lossas där, utan ytterligare magasin måste
byggas. Då nordöstra kajens hela landområde är upptaget av kolupplag, sa
kunna här inga magasin uppföras och ej heller vid södra kajen, som bör
reserveras för fartyg, som lossa direkt till järnvägsvagnar. For att skatta
ökade magasinsutrymmen vid nyhamnen återstår da intet annat än att öka
på nuvarande magasinen — som ju åtminstone vad de två mellersta beträffar
ej äro annat än varusk jul — och detta kunde då lämpligast ske
genom att i stället för de nuvarande gamla plåtskjulen hygga ordentliga
magasin i flera våningar. Samtidigt härmed bör tillräckligt antal lossmngskranar
anskaffas för att en snabb lossning av fartyg skall kunna ske.

Då ju kajmagasin i så stor utsträckning som möjligt böra användas endast
för förvaring av gods, så böra så få lokaler som möjligt inredas i dem för
tullens och annat behov, utan är lämpligare, att i stället en särskild byggnåd
för dessa uppföres bakom magasinen. För packhuskarlar torde dock
vara nödvändigt att inrymma behövliga rum i de avdelningar av magasinen,
varest förtullning skall ske, liksom att skrivrum för tullpackhuspersona
även måste inredas i samma avdelningar, men lokaler för all övrig personal
böra förläggas till annan byggnad.

Jag vill i anslutning härtill föreslå, att de nuvarande tvä platskjulen om
tillsammans 2,800 ms golvarea vid Stockholmsgatan nedrivas och i stallet
på denna plats uppbygges ett magasin av sten i tre våningar med kallare
så som visas å närslutna planritning Pl. I, vilket magasin iar en sammanlagd
golvarea av cirka 19,000 m2. Då från tullmyndigheterna i Malmo
framhållits att det vore nödvändigt, att pa någon plats i närheten av nyhamnen
förlägga en kameral tullavdelning liksom lokaler för tull!>ev ak
ningspersonal även här behövde anordnas, så föreslås, att bakom n>ss
nämnda magasin uppföres en byggnad för sådant ändamål förlagd sa, som
visas å planritningen Pl. I. För stuveriarbetare finnes för närvarande a
här berörda plats visserligen en byggnad uppförd, men som den ar otillräcklig
och högst otidsenlig, så bör den nedrivas och i stället nva lokalei
för dessa arbetare anskaffas och torde då dessa bäst kunna inrymmas i
samma hus, som är föreslaget för tullens behov.

De nu å Stockholmskajen uppställda 4 stycken portalsvangkranarna kunna
bibehållas, två i vardera ändan av kajen, d. v. s. framför de nuvarande
envånings stenmagasinen, men framför det föreslagna stora magasinet hora
minst 6 stycken nya vinkelportalkranar uppsättas.

Järnvägsspåren böra omläggas så, att bakom det nya magasinet pamdragas
två spår och mellan magasinen och kajen tre stycken spar, vilket
sistnämnda antal torde vara nödvändigt här för rangering av vagnar. Al a
dessa spår utgå från det mellersta av de tre spåren vid södra kajen och
sammanföras till vändskivan vid ångfärjeliamnen, vilket allt visas a planritningen
Pl. I.

Av kajerna kring ny hamnen äro den södra och den nordöstra byggda a\
betong och granit men den sydvästra kajen är endast ett träbålverk. Denna
kaj börjar nu att bliva så dålig, att den snart måste repareras Da balverket
från början är omsorgsfullt uppfört och ankarbanden till detsamma
äro förlagda under medelvattenytan, så behöver endast den del, som star
över vattenytan, ombyggas och föreslås då att denna ombyggnad utfores av
granit och betong, så som visas å Pl. VII.

— 284

Hela denna del av nyhamnsområdet intill ångfärjestationen med dess
bangård kan lätt inhägnas, så som är visat å Pl. I, om detta av tullmyndigheterna
eller av andra skäl skulle vara önskvärt.

Om av ekonomiska skäl det skulle vara svårigheter för att nu på eu
gång uppföra hela den föreslagna magasinsbyggnaden, så finnas inga tekniska
svårigheter för att bygga den i två avdelningar och kan detta ske
även utan några extra kostnader. I så fall skulle vid första byggnadsstadiet
endast det ena av plåtskjulen — packhus nr 2 — nedrivas och på
denna plats halva det föreslagna magasinet uppföras, såsom visas å Pl. II
varvid spåromläggningarna utföras endast till den omfattning, som visas å
samma ritning. Framför detta magasin böra tre stycken vinkelportalkranar
uppsättas.

Magasinsbyggnaden föreslås att byggas så som framgår av ritningarna
P.1; In> IV och V således uti tre våningar med källare under hela huset.
Källaren får en golvyta av 2,830 mä, l:a och 2:a våningarna 2,350 in- vardera
och 3:e våningen 2,040 m2 eller hela magasinet en sammanlagd golvyta
av 9,570 m''. Huset avdelas med en mellanvägg uti två avdelningar
för att minska brandrisken. Där så anses behövligt förses denna vägg med
brandsäkra portar. För kommunikation mellan de olika våningarna anordnas
dels trappor och dels 4 stycken varuhissar. Någon vidare inredning
torde ej behövas mer än att uti källaren inrättas ett rum för värmeledning,
uti l:a våningen avskiljes ett större rum för uppackning av varor, som
skola förtullas, samt anordnas tre mindre rum för packhuskarlar och tullpackhustjänstemän
och uti 2:a vaningen inredes ett rum för kranförmannen
varjämte uti alla våningar insättas nödigt antal toaletter.

För intagning i magasinet av gods från fartygen medels kranarna är det
åt sjösidan försett med tre stycken lastbryggor, varav i den till l:a våningen
finnes ett antal luckor, varigenom gods kan inläggas i källaren. Åt landsidan
är även en lastbrygga i l:a våningens plan för utlämning av gods
direkt till järnvägsvagnar eller gatufordon. Som synes av ritningarna föreslås
att huset uppföres med stomme och golv av armerad betong samt väggar
av tegel med undantag av 3:e eller vindvåningen, som bygges av trä.

Byggnaden för tullens behov och för stuveriarbetare föreslås att byggas
enligt ritningen Pl. VI uti två våningar jämte en vind våning. Uti l:a
våningen anordnas lokaler för stuveriarbetarna med särskild ingång vid
byggnadens sydöstra hörn. Dessa lokaler bestå av ett större samlingsrum,
en matsal samt rum för torkning av våta kläder jämte tvätt- och toalettrum.
Intill matrummet lägges serveringsrum, diskrum och kök samt längst åt
norr rum för restauratris och kökspersonal. Till köksavdelningen finnes
särskild ingång i byggnadens nordöstra hörn. Här förläggas även två lunchrum.
’ ett för stuveriförmän m. fl. och ett för tulltjänstemän. Det förra står
i förbindelse med sistnämnda ingång och det senare med tullens tjänstelokaler
genony huvudtrappan. Under köksavdelningen föreslås anläggande
av såväl hushållskällare som ett källarrum för värmeledning. Uti 2:a våningen
med direkt ingång från huvudtrappan förläggas tullens kameralavdelning
samt en del lokaler för tullbevakningen. Kameralavdelningen
består av ett större kameralkontor samt rum för föreståndare, tjänstemän
och kontorsvakt jämte toalettanordningar. För bevakningspersonalen inredes

denna våning med ingång från en trappa i byggnadens norra del rum
tor bevakningskontrollör och överuppsyningsman med ett mellan dessa rum
beläget skrivrum samt ett dagrum för bevakningspersonalen jämte toalettanordningar.
 Bevakningspersonalens sovrum förläggas till 3:e våningen.

— 285 —

varest även inredas toalett och kapprum för samma personal samt ett kollationeringsrum.
 För möjligen framdeles behövlig utökning av tullens lokalei
i detta hus finnes möjlighet uti denna våning, men föreslås att denna del
av 3:e våningen tills vidare inredes till kontorsrum och dylikt för uthyrning.
 Som av ritningen framgår är huset försett med tvenne trappor, varav
huvudtrappan mitt på byggnadens fasad leder till kameralavdelningen och
den tills vidare för uthyrning avsedda delen av 3:e våningen och den andra
trappan leder till bevakningens lokaler i 2:a och 3;e våningarna.

Av kranar äro för närvarande å nyhamnens sydvästra kaj uppsatta förutom
en fast 15 tons tornkran i närheten av ångfärjehamnen 4 stycken åkbara
fullportalkranar för 2.5 tons last samt äro beställda ytterligare 3 stycken
sådana kranar för 3 tons last att uppsättas å denna kaj. Av dessa 7 stycken
portalkranar föreslås att 3 stycken placeras framför magasin nr I och 4
stycken framför magasin nr III och IV. Framför det föreslagna magasinet
föreslås att 3 stycken nya vinkelportalkranar för 3 tons last uppsättas. Den
nu beställda 5 tons åkbara fullportalkranen, inrättad för gripskopsdrift,
föreslås att uppsättas å ny hamnens södra kaj.

Som förut nämnts är träbålverket utmed stockholmskajen nu i så dåligt
skick, att det ovillkorligen om några få år måste ombyggas över vattenytan.
 Samtidigt med byggandet av här föreslagna stora magasin och uppsättandet
av kranarna framför detsamma bör kajen ombyggas åtminstone
på en sträcka av 80 meter framför magasinet och föreslås att denna ombyggnad
utföres så som visas å ritningen Pl. VII.

För första byggnadsstadiet d. v. s. uppförandet av halva stora magasinet,
som här närmast är fråga om, är det tillräckligt om järnvägsspåien omläggas
endast i så stor utsträckning som visas å Pl. II.

Kostnaderna för här ovan föreslagna ny- och ombyggnader uppgår till
ungefär följande belopp.

Magasinsbyggnad enligt Pl. III, IV och V kronor

Tullbyggnad enligt Pl. VI
Kranar — 3 stycken — med spår
Kajombyggnad på 80 meter längd å 375 kronor
Omläggning av järnvägsspåren jämte gatuarbeten enligt

Pl. VI ........................................................................................

Diverse och oförutsett cirka 10 procent av förestående

Summa kronor

900.000

175.000

150.000

30.000

90.000

135.000

1,480,000

Förslag till nya anläggningar å skeppsbrons norra del samt å ångbåts bron.

För några år sedan ombyggdes den gamla kajen å Skeppsbrons södra del
till en ordentlig betongkaj, och för närvarande ombygges dess norra del,
som förut bestått endast av ett träbålverk, till en kaj av granit och betong,
så att kajen utefter hela Skeppsbron nu är eller snart blir i fullgott skick.

Även är beslutat att inköpa en 1V2 tons fullportalkran, gående over tva
järnvägsspår, att uppsättas på denna sistnämnda kajdel samt att omlägga
de två närmast kajen liggande järnvägsspåren så att de bliva parallella
med kajen.

286

Som förut nämnts finnes på denna plats av magasin ej mer än ett gammalt
plåtskjul med endast 320 in''- golvyta, vilket ju är allt för litet för att
kunna mottaga det gods, som med goda lossningsanordningar skulle kunna
intagas över denna kaj. Om järnvägsspåren omlades så som visas å planritningen
Pl. VIII — vartill dock fordras att planteringen å kv. Bylgia
indrages 5 meter från Skeppsbrogatan samt att spårvägslinjen här ändras
— så blir här plats för ett ganska stort magasin som synes å samma planritning.
 Detta magasin föreslås att byggas av tegel med pelare och tak av
armerad betong enligt Pl. X i endast en våning men med ett datt tak, så
att en del varor såsom säckgods och dylikt även kunna uppläggas på taket.
För att skydda varorna på taket mot regn uppbygges härpå ett träskjul,
Öppet å kajsidan, så som närmare framgår av ritningen Pl. X. Golvytan under
tak i detta magasin blir cirka 1,700 in2. Framför magasinet föreslås att
två stycken vinkelportalkranar för 2 å 2.5 tons last uppsättas, medels vilka
godstransporten mellan fartyg, järnvägsvagnar och magasin bör ske. Då
även sådana båtar, varifrån godset ej lämpligen kan lossas medelst kranar
troligen komma att förläggas utanför detta magasin, så föreslås att golvet
i detsamma åt kajsidan lägges i gatans plan samt därifrån stiger med 1: 20
till väggen åt land, där golvet då kommer att ligga l.io meter över intillliggande
järnvägsspår. För nedföring av godset från takvåningen anläggas
några rutchbanor.

Söder om nuvarande plåtskjulet och sammanbyggt med detta linnes eu
mindre tullpaviljong av plåt. Denna kan, sedan det nya magasinet uppförts,
 visserligen bibehållas men, då den dels är otidsenlig och dels dess
skräpiga utseende skulle på denna plats verka i hög grad störande, bör den
utbytas mot en ny byggnad av sten.

Som förut nämnts finnas för närvarande å ångbåtsbron inga maskinella
lossningsanordningar. Det nuvarande bålverket är även för svagt för att
därpå uppsätta lossningskranar, så det måste för detta ändamål ombyggas.
Enär en del båtar äro så byggda, att lossning av dess gods ej med fördel
kan ske med å land stående kranar, torde vara skäl att åtminstone tills
vidare bibehålla i sitt nuvarande skick bålverket å ångbåtsbrons östra sida,
där sådana båtar då borde förläggas, men däremot föreslås att av bålverket
å dess västra sida norra delen på en sträcka av 175 meter ombygges till
sten- och betongkaj i enlighet med ritningen Pl. II och att här uppsättas
fyra stycken fullportalkranar för 2 och 3 tons last.

Kostnaden för dessa här ovan föreslagna ny- och ombyggnader uppgår
till ungefär följande belopp:

Magasinsbyggnad....................................................................

Vinkelportalkranar, 2 stycken ............................................

Kajombyggnad 175 meter ....................................................

Fullportalkranar, 4 stycken med spår och ledningar

Spår- och gatuanläggningar ...............................................

Diverse och oförutsett, cirka 10 procent av förestående

kronor 145,000
» 90,000

» 130,000

» 200,000

» 45,000

» 60,000

Summa kronor 670,000

Om Skeppsbrokajen förlänges med en ny kajbyggnad norr ut i rak riktning
tills den träffar ovan föreslagna ombyggnad av ångbåtsbrons västra
kaj och området mellan denna nya kaj och nuvarande ångbåtsbron fylles,
så får man här ett landområde, varpå en tillbyggnad till det föreslagna
magasinet å Skeppsbron kan uppföras, så som visas å planritningen Pl. IX.

— 287

Denna tillbyggnad blir ungefär lika stor som här ovan föreslagna l:a delen
därav, så att magasinet i sitt fullbordade skick skulle få en golvyta av
cirka 3,400 in''. Två nya vinkelportalkranar böra uppsättas framför denna
tillbyggnad och järnvägsspåren å ångbåtsbron omläggas enligt planritningen
Pl. IX. Sedan spåren sålunda omlagts bör i stället för det nuvarande
gamla otidsenliga magasinet här uppföras ett nytt 16 meter brett magasin
med en golvyta av 1,600 m2 enligt planritningen Pl. IX och tvärsektion
Pl. X. Som synes av denna tvärsektion föreslås att golvet även i detta
magasin lägges i lutning, så att det från västra sidan, där det liggei l.io
meter över intilliggande järnvägsspår, faller med 1: 20 ned till gatunivån i
östra sidan för att gods från småbåtar vid ångbåtsbrons östra kaj skall
kunna med handkärror eller dylikt transporteras in i magasinet eller därifrån
utföras till båtarna. På västra sidan bör godstransporten mellan magasinet
och båtarna ske medels förut omnämnda fyra fullportalkranar.

Här senast föreslagna ny- och ombyggnader draga en ungefärlig kostnad av:

Kajbyggnad, 70 meter ....................................

Fyllning ................................................................

Spår- och gatuanläggningar ............................

Tillbyggnad av magasinet å Skeppsbron

Magasinet å ångbåtsbron ...............................

Vinkelportalkranar med spår och ledningar
Diverse och oförutsett, cirka 10 procent av ovanstående • ■ »_____50,000

Summa kronor 520,000

Sammanlagda kostnaden för alla här föreslagna ny- och ombyggnader
vid såväl nyhamnen som å skeppsbron och ångbåtsbron uppgår till 2,670,000
kronor.

Malmö den 22 maj 1924.

Sune Engström.

kronor 65,000

» 5,000

» 70,000

» 145,000

» 90,000

» 95,000

Förslaget till nyanläggningar och ombyggnader inom Malmö handelskammare
åtföljes av 11 stycken kopior av ritningar avseende följande:

Pl.

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

I. Förslag till magasin vid Stockholmsgatan, fullständig utbyggnad.

II. D:o d:o, första byggnadsstadiet.

III. D:o d:o, tvärsektion och fasader.

IV. D:o d:o, plan av källaren och l:a våningen.

V. D:o d:o, » » 2:a våningen och vindsvåningen.

VI. D:o till nybyggnad för tullen och stuveriarbetare vid Köpen hamnsgatan,

fasader och våningsplaner m. m.

VII. D:o till ombyggnad av bålverket vid Stockholmsgatan.

VIII. D:o » magasin å Skeppsbron, första byggnadsstadiet.

IX. D:o » » » Ångbåtsbron och Skeppsbron, fullständig

utbyggnad.

X. D:o till magasin å Ångbåtsbron och Skeppsbron.

XI. D:o » ombyggnad av Ångbåtsbrons västra kaj.

Förestående 11 planer, som icke lämpligen kunna reproduceras, hava genom
riksgäldskontoret överlämnats till vederbörande utskott.

— 288 —

Bil. 8.

Uppgift å den personal, som för närvarande sysselsattes i Malmö provisoriska
tullpackhus.

1 förste kontrollör.

Vid ångfärjepackhuset :

1 kontrollör,

3 kammarskrivare,

1 överuppsyningsman, som även har överinseende över de andra avdelningarna,

2 man för bevakning, inprickning och utlämning av gods.

Vid ångbåtsbrons packhus:

1 kontrollör,

3 kammarskrivare,

1 tullkontorist,

6 man för bevakning, inprickning och utlämning av gods.

Vid nyhamnens packhus:

1 kontrollör,

5 kammarskrivare,

3 tullkontorister,

9 man för bevakning, inprickning och utlämning av gods.

Till detta antal kommer dessutom ett flertal personer för nattbevakning
av gods och järnvägsvagnar.

Tulldirektören, Malmö den 29 december 1926.

P. G. Appeltofft.

Bil. 9.

Tulldirektören i Malmö

angående tullstationen i Bulltofta, del I,
sid. 131. § 59.

Vördsamt utlåtande.

Redan i skrivelse av den 14 sistlidne november har jag till personalbyråchefen
under åberopande av bifogade P. M. avgivit yttrande i detta
ärende, varvid jag framhållit såsom uppenbart, att vid stationen icke använts
större antal tjänstemän, än vad trafiken krävt; att de vid tullstationen
förekommande slag av tullbehandlings-, uppbörds- och andra kontorsgöromål
icke kunnat anförtros åt tjänstemän i lägre grad än kammarskrivaregrad
samt att denne tjänsteman givetvis icke kunnat samma dag tjänstgöra
vid såväl tullstationen som vid tullförvaltningen i staden. Beträffande
den bevakningspersonal, som tilldelats stationen, har jag anfört, att densamma
varit nödvändig för biträde vid stationen samt för bevakning av
gods under transport till staden för vidare befordran transito till in- eller
utrikes ort med bantåg eller sjöledes.

Härtill torde jag ytterligare få framhålla, att då nu Kungl. Maj:t givit
tillstånd till öppethållande av en flygtullstation vid Bulltofta, det ålegat
tulldirektören i Malmö att hålla hand över att alltid där förefunnits tull -

— 289 —

personal för betjänande av den där förekommande trafiken och på det att
ankommande och avresande passagerare utan dröjsmål må kunnat expedieras,
varvid jag alltid tillsett att större tullpersonal än behovet krävt icke därtill
blivit beordrad.

Tulldirektören. Malmö den 24 december 1926.

P. G. Appeltofft.

P. M. angående trafiken vid tullstationen Malmö—Bulltofta.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 maj 1926 — se bil. 1 — och
kungl. generaltullstyrelsens skrivelse den 28 maj 1926 — se bil. 2 — inrättades
tullstationen Malmö—Bulltofta från och med den 1 juni d. å. och
skulle vid tullstationen handläggas följande göromål:

1) avvi,sitering och förtullning av resandes effekter jämte därmed förenat

uppbörds- och journaliseringsbestyr;

2) förtullning av med flygplan ankommet gods jämte mottagande och redo visning

av för godset inflytande tullumgälder;

3) förpassning av med flygplan ankommet gods till annan tullkammare inom

landet samt till utlandet jämte bevakning av förenämnda gods till järnvägsstation
eller fartyg;

4) in- och utklarering av flygplanen;

5) kontrollering av till utförsel angivet gods samt

6) handläggande av samtliga med ovannämnda göromål förenade kamerala

arbeten.

Vid tullstationen anställd personal:

En kammarskrivare.

En tulluppsyningsman jämte för varje tidpunkt erforderligt antal biträdande
bevakningstjänstemän, för närvarande en.

Expeditionstiden:

från den 1/„ 1926 8— 9 fm. 12—3 och 5—9 em.

» » V7 1926 8—10 » 1-3 » 5-9 »

» » 1926 8—10 » 12—2 » 4—8 »

» » 1 n 1926 8—12 » 2—6 em.

Inklarerade flygplan:
juni månad 84 st. (3 reg. linjer)
juli » 119 » (4 » » )

aug. » 109 » (4 » » )

sept. » 89 » (3 » » )

okt. d. 1— 2 (3 » » )

» » 3— 9 36 » (2 » » )

» » 10—31 (1 » » )

nov. » 1 — 11 13 » (1 » » )

Utklarerade flygplan:
82 st. (3 reg. linjer)

117 » (4 » » )

107 » (4 » » )

90 » (3 » » )

(3 » » )

37 » (2 » » )

(1 * » )

12 » (1 » » )

Övertidstjänstgöring vid tullstationen:

För kammarskrivare juni månad 49 tim.

» » juli » 63 »

» » aug. » 63 »

» » sept. » 52 »

» » okt. » 53 »

19 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. III.

— 290 —

Inrättandet av tullstationen Malmö—Bulltofta kom givetvis att medföra
vissa oundgängliga, ökade utgifter för tullförvaltningen i Malmö, men tulldirektören
har alltid försökt att i görligaste mån begränsa den vid tullstationen
använda personalens antal. Beträffande det bättre utnyttjandet
av den vid stationen placerade kammarskrivaren torde dels få framhållas
den av kungl. generaltullstyrelsen stadfästa expeditionstiden 8 timmar varje
söckendag, dels det långa avståndet mellan Bulltoftafältet och huvudtu] lförvaltningen
i Malmö. Inskränkningen av expeditionstiden kan givetvis göras
till 7 timmar, eller den minsta dagliga å söckendag, men då denna tid
sammanfaller med tjänstgöringstiden för med kontors- och tullbehandlingsarbete
sysselsatt personal vid tullverket, torde ingen besparing därmed vara
att vinna. Beträffande åter det åberopade långa avståndet, så drager en
färd mellan sagda platser, varvid tvenne olika spårvägslinjer måste användas
i allra lyckligaste fall, inklusive gångtid, 30 minuter; medeltiden kan icke
sättas under, snarare över 35 minuter. Då därtill kommer att flygplanen
vid denna årstid ankomma och avgå synnerligen oregelbundet — som exempel
torde få framhållas, att kvällsplanet ofta icke hitkommer förrän följande
morgon, vilket i sin tur medför försenad utklarering och avgång — så torde
framgå huru vanskligt det är att kunna uttaga något avsevärt arbete vid
härvarande tullförvaltning av den vid tullstationen placerade kammarskrivaren;
denne är dock anbefalld att, så snart göromålen vid tullstationen det
medgiva, tjänstgöra vid tullbehandlingsinspektionen. Slutligen torde få framhållas,
 att användningen av en extra kammarskrivare icke bleve någon besparing
för tullverket, enär vid tullbehandlingsinspektionen ordinarie och
e. o. kammarskrivare utföra samma arbete: det är däremot praxis att till
uppbördsman vid passagerarförtullningar m. m. förordna endast ordinarie
tjänstemän vartill i detta fall ytterligare tillkom uttrycket i kungl. generaltullstyrelsens
ovanberörda skrivelse att tulldirektören hade att förordna till
föreståndareskapet »därtill skickliga kammarskrivare».

Tulldirektören. Malmö den 14 november 1926.

P. G. Appeltofft.

Tullkammarens i Karlstad

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 132, §60.

Till kungl. generaltullstyrelsen.

Anbefalld att avgiva yttrande över vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande tullkammaren i Karlstad, i vad yttrandet
avser minskning av personalen vid denna tullkammare, får vördsamt
anföras:

Såsom kungl. kungörelserna 1921 (tff. 290) och 17o 1921 (tff. 327)
samt kungl. generaltullstyrelsens cirkulär 2’/I2 1921 (tff. 328) utvisa, kan
tullförvaltningarnas arbete vis å vis tobaksimporten till största delen anses
hava upphört från och med 1/„ 1921. Den tillsyn som tullverket hade att
efter denna tid utöva bestod endast i att tillse att den införda tobaken blev
överlämnad till tobaksmonopolet å de platser där monopolet hade fabriker,
bland annat således i Karlstad. Tobaken behandlades med andra ord såsom
tullfritt gods. Vid varje månads början insände monopolets fabriksföre -

— 291 —

ståndare till tullkammaren en förteckning å den kvantitet tobak, som
uttagits från dess lager föregående månad. Denna förteckning insände
tullkammaren senast den 8:de till kungl. generaltullstyrelsen, sedan tullbeloppet
för kvantiteten uppdebiterats och införts under särskilt nr i inkommande
journalen. I slutet av månaden ankom sedan från kungl. generaltullstyrelsen
besked om att tullbeloppet insatts å tullkammarens giro i
riksbanken. Tullbeloppet inflöt alltså hit och redovisades såsom tulluppbörd
(och staden fick sin tolag härå). Hela det arbete, som tullkammaren hade
med denna tulluppbörd, inskränkte sig — om man frånser den ej vidare
tidskrävande bevakningen av tobaken tills den överlämnades till monopolet —
till en obetydlighet, kanske högst en halv timme i månaden.

Den 1 juli 1924 blev tobaken tullfri, och då upphörde även det föregående
ringa arbetsbestyret, och från denna dag daterar sig således även
den minskade tulluppbörden, vilken för Karlstad sjönk så att den blev
endast något mer än hälften mot förut. Denna minskning berodde endast
på tobakstullens upphörande.

Av det sagda är tydligt, att uppbördens minskning icke inverkade på
personalens arbetsbörda efter den 1 juli 1924, ty en sådan inverkan skulle
ha gett sig tillkänna från hösten 1921. Det är då även tydligt, att de
arbetskrafter alltjämt äro behövliga, som tullverkets tjänstgöringskommission
efter ingående prövning av förhållandena på platsen och
därpå grundad motivering (sid. 262—5 av dess förslag) fann böra tilldelas
denna tullkammare.

Kommissionens förslag blev även sedermera fastställt, dock att den föreslagna
kontoristtjänsten tills vidare utbytts mot en extra ordinarie kammarskrivaretjänst.
 Skulle eu reducering nu äga rum, borde denna således
grunda sig därpå, att efter kommissionens besök omständigheter inträffat
som kunna anses motivera en dylik. Några dylika omständigheter hava
emellertid icke inträffat, göromålen hava icke på något sätt minskats, i
stället kan en om än icke starkt markerad ökning av desamma alltjämt
iakttagas. Nederlagsrörelsen bland annat visar under senare tid en märkbar
ökning med därav föranlett ökat arbete, beroende på att grosshandelsrörelsen
synes ha benägenhet att alltmer söka sig hit.

En anhållan från tullkammarens sida till stadens myndigheter om ändrad
uppvärmningsanordning av tullhusets lokaler i samband med en betydande
utvidgning av tjänstelokalerna, vilken anhållan tullkammaren hoppas snart
skall beviljas, kommer ock att i sin mån verka i riktning av mera arbete
för såväl bevaknings- som packhustjänstemännen.

Tullkammaren kan därför icke annat än hävda ett bestämt avståndstagande
från den av riksdagens revisorer ifrågasatta indragningen av
personalen, och tullkammaren kan icke tänka sig annat än att revisorerna
skulle hava frångått sin uppfattning om de haft nog tid att mera ingående
sätta sig in i förhållandena härstädes.

Karlstads tullkammare den 28 december 1926.

EDV. ALMER.

Till kungl. generaltullstyrelsen.

Anbefalld att avgiva yttrande över vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande tullkammaren i Karlstad, i vad yttrandet
avser uppvärmningsanordningen av tullhusets lokaler samt beredande av ett
särskilt tjänsterum åt överuppsyningsmannen. får vördsamt anföras:

— 292 —

Såsom av bilaga 1 framgår har tullkammaren den 18 juli 1923 ingått
till Karlstads drätselkammare med en framställning om vissa ändringar av
härvarande tullokaler samt uppvärmning av desamma.

Då svar icke avhördes på denna framställning ingav tullkammaren den
1 maj 1926 ånyo en skrivelse, se bilaga 2, med påminnelse om den föregående,
 varjämte hemställdes, att om icke de begärda mera omfattande
ändringarna inom närmaste tiden kunde verkställas, vissa mera trängande
olägenheter, avseende reparation av vaktrummet, måtte avhjälpas.

Denna sistnämnda reparation har under året verkställts.

I dag har tullkammaren ånyo förfrågat sig hos drätselkammarens ordförande
angående de av tullkammaren den 18 juli 1923 begärda omändringarna.
 Denne utlovade därvid att denna fråga i hela dess vidd skulle
med snaraste upptagas till behandling och meddelade därjämte, att densamma
även förut varit under behandling av drätselkammaren, samt att
ritning, i huvudsak anslutande sig till av tullkammaren uppgjort förslag,
ävensom kostnadsförslag till omändringen äro uppgjorda, det senare uppgående
till 51,000 kronor, därav värmeanordningen approximativt 6,000.
Även förevisade drätselkammarens ordförande dels en skrivelse av i maj d.å.
från Karlstads handelsförening till drätselkammaren, vari kraftigt betonades
bristerna i tullkammarlokalerna, dels trafiknämndens yttrande av 21 maj d.å.
över denna skrivelse och med instämmande i densamma.

Det är sålunda att hoppas, att tullkammarens omändringsförslag skola utföras.
 Självfallet är det ur besparingssynpunkt fördelaktigast om annan
värmeanordning än den närvarande utföres samtidigt med omändringen av
lokalerna, och då kommer även bland annat ett särskilt rum för överuppsyningsmannen
att inrättas.

Tullkammaren kommer givetvis att noga följa frågans utveckling och
då beslut i densamma föreligger underställa detta kungl. generaltullstyrelsens
prövning.

Karlstads tullkammare den 23 december 1926.

EDV. ALMER.

Bil. i.

Till drätselkammaren i Karlstad.

Tullkammaren får härmed göra framställning om vissa behövliga ändringar
beträffande dels uppvärmningsanordningen, dels lokalerna i härvarande tullhusbyggnad.

Vad den förra frågan eller uppvärmningsanordningen beträffar, uppvärmas
tullhuslokalerna för närvarande på tre olika sätt.

Av övre våningens tre rum användes nämligen vedeldning i de två
rummen, medan i det tredje och största användes antraciteldning i kamin,
alldenstund detta rum ej kan nöjaktigt uppvärmas med kakelugnsvärme.

Av bottenvåningens tre rum användes vedeldning i ett, nämligen bevakningspersonalens,
 medan i de två övriga, utgörande tullbehandlingslokal
jämte tjänstemännens rum, användes elektrisk uppvärmning medels täljstenskaminer.

Den sistnämnda uppvärmningsanordningen infördes av staden i tullhuset
år 1910 på den grund, att detta ansågs för staden bliva ekonomiskt fördelaktigt.
 Man hade nämligen då ingen vidare användning för nattströmmen,

— 293

som således rann bort förgäves. Efter vad tullkammaren försport lär emellertid
staden numera liava stort behov av elektrisk ström även på natten,
vadan det ur denna synpunkt icke bör resa sig något hinder i vägen för
nuvarande anordnings slopande.

Självfallet blir det både besvärligt och onödigt kostbart att uppvärma
dessa sex rum på tre olika sätt. Särskilt ställer sig uppvärmningen med
elektrisk ström, även om denna såsom i tullhuset erhålles på natten, mycket
hög. Kostnaden för uppvärmningen å tullkammaren för tiden september
1918—mars 1923 utgör: för ved 1,954 kronor, kol 450 kronor, summa 2,404
kronor; för elektricitet 2,364 kronor.

Härav framgår sålunda, att kostnaden varit ungefär lika hög för den
elektriska uppvärmningen som för ved- och koluppvärmningen sammanlagt.

Då blott en tredjedel av rummen uppvärmes med elektrisk ström, och
denna tredjedel även till kubikinnehållet är cirka en tredjedel av alla sex
rummens kubikinnehåll, blir följden den, att denna uppvärmningsmetod
ställer sig ungefär dubbelt så dyr som uppvärmning med ved och kol.

Från socialstyrelsen bär ock gjorts anmärkning mot den för höga kostnad
som den elektriska uppvärmningen i tullhuset drager.

Tullkammaren har likaledes för egen del haft sin uppmärksamhet riktad
på detta förhållande, varvid dock bör anföras, att prisskillnaden icke varit
till nackdel för den elektriska uppvärmningen under svåraste kristiden, då
bränslet stod särdeles högt i pris och var svårt att erhålla, utan det är först
sedan bränslet på senare tiden avsevärt sjunkit i pris som disproportionen
mellan kostnaderna i hög grad framträtt, och undertecknad kan givetvis
icke i egenskap av tullförvaltningens föreståndare på platsen underlåta att
tillse, det tullverkets ekonomiska intressen tillvaratagas, ty det är ju tullverket
som betalar kostnaden för tullokalernas uppvärmning.

På grund av det ovan sagda har tullkammaren äran hemställa, att värmeanordningarna
i tullhuset ordnas på ett mera enhetligt och ekonomiskt sätt.
Detta torde kunna ernås genom anordnande av centraluppvärmning, vare
sig detta skall ske genom ångpanna i husets källare eller genom att leda
ånga från den i närheten av tullhuset belägna, staden tillhöriga, elektriska
reservcentralen.

Det förra alternativet torde hava utarbetats av herr stadsarkitekten Crispin
redan vid tullokalernas ändring år 1910, och bör även nu, om än med någon
ändring, kunna godtagas.

För det senare alternativet har herr ingenjör Timlön gjort sig till talesman
inför tullkammaren. Dock torde man kanske vid denna sistnämnda
anordning kunna befara, att reservcentralens panna, för att förse tullhuset
med värme, behövde vara påeldad på tider, då detta icke annars vore behövligt.

Sagda ändring av uppvärmningsanordningen bör dock icke ske annat än
i samband med den ändring av lokalerna i tullhuset, varom i början av
skrivelsen nämndes, och varom tullkammaren nu vill närmare yttra sig.

Genom den omorganisation av tullverket, som nyligen genomförts har dels
en ny tullöveruppsyningsmanstjänst inrättats, dels har det bestyr med varors
upp- och inpackning vid tullbehandlingen, som förut brukat skötas av tullvaktmästarna,
 numera måst uppdragas åt 2 a 3 personer, som icke äro
anställda i tullverkets tjänst.

1) Den sålunda nytillkomna överuppsyningsmannen, som är förman för
bevakningspersonalen, saknar för närvarande eget rum, och måste placeras

— 294 —

vid en av pulpeterna å tullkammarlokalen, något som är särdeles olämpligt,
enär han bör hava eget rum i närheten av bevakningspersonalens rum.

_ 2) De personer, som nu handhava bestyret med varornas upp- och inpackning,
 sakna likaledes rum att vistas i då de skola intaga sin mat eller annars
icke äro sysselsatta med sitt arbete.

3) Bevakningspersonalens rum är alldeles för litet för det antal man, som
där skall vistas; i detta böra lämpligen de i förra punkten omnämnda personerna
inhysas och större lokal inrättas för bevakningspersonalen.

4) Det s. k. transitoupplagsmagasinet är för sitt ändamål alldeles för litet.

5) Nederlagsmagasinet är likaledes numera för litet;

6) Samma är förhållandet med själva tullbehandlingslokalen.

7) Genom den noggrannare och mera försvårade undersökning, som inkommande
varor på senare tider måste underkastas, har behov av ett, om ock
mindre tilltaget laboratorierum, liksom ock ett mindre rum för förvaring av
varuprov visat sig nödigt. Dylika rum saknas för närvarande.

För att råda hot för sagda trångboddhet, vilket till stor del orsakats av
den alltjämt stegrade importen, synes den bästa och billigaste lösningen vara
den, att den del av bottenvåningen i tullhusbyggnadens västra del som nu
utgör nederlagsmagasin, tages i anspråk för de behövliga lokalutvidgningarna.
Nederlagsmagasinet kan i stället lämpligen förläggas till det staden tillhöriga,
endast sex meter söder om tullhuset belägna tegelmagasin, som för närvarande
disponeras av Tobaksmonopolet, men som utan svårighet torde kunna
göras ledigt. Hit bör ock transitoupplagsmagasinet förläggas. Dessutom
bör en inbyggd gång mellan dessa båda hus uppföras.

Vissa ändringar av tegelmagasinets inredning bliva därvid behövliga.

Tullkammaren anser sig icke behöva i denna skrivelse i detalj ingå i de
föreslagna förändringarna, utan vill hemställa, att herr stadsarkitekten C.
Crispin, vilken äger noggrann kännedom om lokalerna i tullhuset och år 1910
genomförde vissa omändringar därstädes, måtte utses att för stadens räkning
rådgöra med tullkammaren om detaljerna, för att sedan framkomma med
kostnadsförslag å förändringarna. Dock vill tullkammaren redan nu utbedja
sig vederbörandes välvilliga bemötande av tullkammarens endast av nödvändigheten
förestavade skrivelse, och hyser tullkammaren så mycket större förvissning
om ett sådant välvilligt bemötande som stadens myndigheter städse
visat sig förstående gent emot de krav, som från tullkammarens sida framställts.

För att visa den tolagsersättning, som Karlstads stad uppburit under de
senaste tjugu åren bilägges en tablå över densamma. Enär tolagsersättningen
till staden utgår med fem procent å den vid härvarande tullkammare influtna
tulluppbörden, kan av tablån även utläsas den stadiga tillväxt i importen,
 som till båtnad för staden under sagda tid ägt rum.

Likaledes bifogas ett utdrag ur svenska tullförfattningarna, utvisande de
ändamål vartill tolagsersättningen är avsedd.

Beträffande tiden för förändringarnas genomförande är givetvis tullkammaren
bäst betjänad, om desamma kunna fullbordas före vinterns inträdande.

Karlstads tullkammare den 18 juli 1923.

Edv. Almer.

— 295 —

Uppgift å den tolagsersättning som till Karlstads stad inbetalts av
Karlstads tullkammare under åren 1903—1922.

År 1903 ...........

. kr.

36,550

År 1913.......

..... kr.

40,655

» 1904 ...........

»

40,440

» 1914.......

..... »

45,638

» 1905 ...........

»

43,721

» 1915.......

..... »

52,558

» 1906 ...........

»

40,394

» 1916......

..... »

60,463

» 1907 ...........

»

38,236

199,341

» 1917.......

..... »

61,005

260,319

» 1908 ...........

. kr.

36,167

» 1918.......

..... kr.

33,349

» 1909 ...........

»

50,043

» 1919......

..... »

83,060

» 1910 ...........

»

44,491

» 1920 ......

..... »

92,612

» 1911 ...........

»

39,025

» 1921.......

..... »

84,454

» 1912 ...........

»

39,956

209,682

» 1922 ......

..... »

86,717

380,192

1,049,534

Första halvåret

1923

...... kr.

42,245

Utdrag ur svenska tullförfattningar utgivna på föranstaltande av kungl.
generaltullstyrelsen. Januari 1912.

Sedan en i början av 1630-talet vissa stapelstäder i riket tillkommande
rätt att uppbära en särskild ersättning i form av »toolag afl! tollen aff uthoch
ingående godz», vilken användes till bestridande av utgifter för kommunala
ändamål, den 22 november 1680 förklarades skola upphöra och tolagen
i stället ingå till kronan, anliöllo och tillerkändes en del stapelstäder, vilkas
ekonomi genom sagda omläggning av tolagen ansenligt försämrats, rätt att
för inkommande och utgående varor uppbära en ny tolag, ordinarie tolag
eller stadstolag »hvaraf bryggor, packhus och andre nödige byggningar
skulle vid magt hållas samt andre omkostningar betalas». Genom nåd.
brev den 21 september 1715 utsträcktes denna rätt till alla dåvarande stapelstäder.
 Sistnämnda tolag jämte under årens lopp vissa städer tillkomna
andra slag av tolag: inkvarterings- eller tillökningstolag, fattigtolag m. fl.,
upphörde såsom särskilda avgifter och inbegrepos i tullsatserna enligt kungl.
kung. den 18 december 1857 (Sv. förfs. nr 58, 1857), samtidigt varmed
de stapelstäder som sålunda mistat tolag jämlikt nåd. skr. till generaltullstyrelsen
s. d. (Sv. förfs. nr 64, 1857) i ersättning därför tillerkändes
gottgörelse av tullmedlen, s. k. tolagsersättning, att kvartalsvis utgå enligt
vissa av Kungl. Maj:t bestämda grunder. Då redan befintliga stapelstäder,
vilka icke haft rätt till någon tolagsuppbörd, ävensom ytterligare blivande
stapelstäder kunde på underdånig ansökan erhålla ett mot tolagen svarande
anslag ur tullmedlen, motsvarande 5 procent av stadens årliga tulluppbörd.
 — — —

Rätt utdraget betygas:

Edv. Almer.

Bil. 2.

Till drätselkammaren, Karlstad.

I skrivelse till drätselkammaren den 18 juli 1923 anhöll tullkammaren
att vissa behövliga omändringar måtte vidtagas i härvarande tullhus, åsyftande
ny anordning med lokalernas uppvärmning samt desammas utvidgning.
 Då ännu intet svar på denna skrivelse kommit tullkammaren tillhanda,
 vill tullkammaren härigenom uttrycka den förhoppningen, att sådant
svar snart är att emotse.

296 —

Skulle drätselkammaren anse sig icke vara i tillfälle att under närmaste
tiden vidtaga nyss anförda, rätt omfattande ändringar, vill tullkammaren
hemställa, att i avvaktan härpå åtminstone den mest trängande olägenheten
av den trångboddhet, som tullkammarens ovan omförmälda skrivelse avser
att avhjälpa, så fort som möjligt bleve avlägsnad.

Denna olägenhet består i det otillfredsställande skick, vari det s. k. vaktrummet
befinner sig. Bevakningstjänstemännen, vilka närmast beröras
härav, hava i en bär bilagd, till tullkammaren ställd skrivelse, framlagt
sina skäl för behövligheten av vaktrummets snara reparation och anfört
vilka brister, som närmast behöva avhjälpas.

I.

1 --------

Tullbehandlingsarbetet

Tullförvaltning

Rubricerade varuposter

tullfritt gods

tullpliktigt gods

partivaror j annat

antal

antal | antal

Karlstad ........................... 1923

1924

1925

Jan.—nov. 1926

1,293

977

796

1,076

3,465

5,176

2,622

2,125

14,037

13,492

11,140

12,202

Tullförval tnin

S

______ U t r i 1

Inklarerade fartyg

——T

lastförande i barlast

antal

nettoton
1,000-tal

antal

nettoton
1,000-tal

Karlstad

III.

............ 1923

1924

1925

•lan.—nov. 1926

126

141

149

135

27

40

43

40

0.7

2

3

Tullförvaltning

G o

d s r

ö r e 1 s

e n

Antal sjöledes direkt från ut-rikes ort ankomna vagnslaster
(m. ångfärjor), partier o. kolli,
ej post- eller transitogods

Antal

tull-

behand-

lade

post-

paket

1,000-

tal

Transi

ankommande

t o g o d s

avgående

partier utan
kollital

kolli i
partier

andra

kolli

1,000-

tal

vagns-

laster

kolli

1,000-

tal

vagns-

laster

kolli

1,000-

tal

sten-

kols-

partier

■

andra

1,000 st.
1,000-tal

Karlstad............... 1923

55

57

18

13

12

32

1924

83

25

37

5

11

82

42

_

_

1925

61

63

46

18

11

91

37

_

O.i

Jan.—nov. 1926

—

99

55

23

11

85

33

—

0.5

— 297 —

Tullkammaren, som även för sin del haft uppmärksamheten riktad på
denna angelägenhet, får för sin del vitsorda behövligheten av dessa bristers
snara avhjälpande och får för den skull hemställa att, om drätselkammaren
icke anser sig under sommarens lopp kunna utföra de begärda mera omfattande
ändringsarbetena i tullhuset, dock denna mindre reparation av
vaktrummet under sommaren måtte vidtagas, och utbeder sig tullkammaren
att med drätselkammarens ombud få närmare rådgöra om ändringarnas beskaffenhet.

Karlstads tullkammare den 1 maj 1926.

Edv. Almer.

Upp

Tull

lord

Ersättning för vissa
av tulltjänsteman
verkställda tjänste-förrättningar

Anmärkningar

1,0 0 0 -1 a 1 kr.

1 1,873

3

1 Häri ingår tull för tobak för år

1 1,512

3

1923 ................................... 964,349

947

2

1924 ........................... 434,857

900

2

; r a f i

ken

—

Utklarera

de far

tyg

Umgå

1 d e r

lastförande

i b a

r 1 a s t

Fyr- och
båkavgift

1,000-tal
kronor

Last- Anmärkningar

penningar ;

1,000-tal
kronor

antal

nettoton

1,000-tal

antal

nettoton

1.000-tal

303

64

21

5

5

i

312

77

36

12

8

2

342

98

25

10

6

2 1

1 373

98

15

5

7

2 1

Ang

i v n

i n g

a r

m. m.

i

''

Antal
angivna
till för-tullning
och till
nederlag
(ej post-paket)

Transitorörelsen

Neder

lagsrörelsen

Antal
utförsel-inlagor å
vanligt
export-gods

Anmärkningar

Antal
ankom-mande
och av-gående
transito-förpass-ningar

Antal
angivna
till upp-läggning
å och för-tullning
från tran-situpp-lag

Transit-

upplags-

avgift

1,000-tal
kronor

Antal
till upp-läggning
å neder-lag an-givna
varu-poster

Antal
till för-tullning
från

nederlag

angivna

varu-

poster

Neder-

lags-

avgift

1,000-tal
kronor

4,202

3,188

191

0.3

197

965

3

397

3,667

2,856

197

0.2

255

934

5

414

3,487

2,560

112

0.1

297

1,071

4

547

3,346

2,411

82

—

519

1,255

4

604

— 298 —

Förteckning över använd icke-ordinarie personal vid tullkammaren i Karlstad.

Å r

E. o. kammar-skrivare

E. o. tullvakter

Extra tullvakter

Summa

—

1923 ...................

1.1

2

1.35

1.3

1.3

1.2

1.95

1924 ..................

1925 ...................

i

i

1.3

1926 .....................

—

1.3

1.2

Stockholm i kungl. generaltullstyrelsens personalbyrå den 7 januari 1927.

P. Löthgren.

Gränsbevakningschefen,

Karlstad.

Vördsamt utlåtande.

Återställande bifogade, till mig för yttrande remitterade, utdrag ur
statsrevisorernas berättelse får jag vördsamt anföra följande:

Statsrevisorerna hava icke framfört några som helst anmärkningar rörande
gransbevakningen, utan i stället uttalat sin tillfredsställelse med
de åtgärder, som hittills vidtagits för åstadkommande av ett närmare
samarbete mellan den svenska oöh norska bevakningspersonalen.

»å emellertid statsrevisorerna under uttalandet av en önskan, att det
ifrågasätta samarbetet skall komma till stånd i en allt vidsträcktare
omfattning, förmena att detta samarbete skulle kunna nedbringa kostnaderna
för gränsbevakningen, får jag såsom min uppfattning uttala, att
samarbetet, vilket redan sedan flera år etablerats och allt mera utvecklats
genom anläggandet av lokala telefonförbindelser mellan svenska
och motsvarande norska gränstullstationer, sannolikt skall i någon män
nedbringa kostnaderna på sa sätt, att extra personalförstärkningar på
sina håll skola visa sig obehövliga. Emellertid kan intet bestämt därom
ntlovas, förr än en större erfarenhet i frågan vunnits.

Karlstad den 23 december 1926.

B. Th. Hemlig.

Tullkammaren 1 Moll.

Till kungl. generaltullstyrelsen.

Som infordrat yttrande över riksdagens revisorers berättelse, i vad
den rör tullkammaren i Mon får tullkammaren med återställande av
remisshandlingarna vördsamt anföra följande:

Med anledning av revisorernas uppgift, att med snälltågen medföljer
mi kammarskrivare i och för tullbehandling under tågens gång mellan
Fredrikshald och den norska gränsstationen Kornsjö, får tullkammaren
påpeka, att med nämnda tåg medföljer icke blott en kammarskrivare utan
även en uppsyningsman eller tillsyningsman i och för avvisitering av
resandes bagage och kollationering av ilgods och inskrivet resgods.

- 299 -

Vad i revisorernas uttalande yttras angående de höga kostnaderna för
uppförandet av tullverkets bostadshus på Mon ber tullkammaren få hänvisa
till chefens för finansdepartementet yttrande till protokollet över
finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i ^ statsrådet den 12
mars 1920 (Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen 330/1920, sidan 14),
vari meddelas, att anbudet för uppförande av fastigheterna varit föremål
för granskning i byggnadsstyrelsen, och bär från nämnda styrelses
sida icke någon erinring mot anbudet framställts.

Vad beträffar revisorernas uttalande att tullbehandlingslokalerna gavo
intryck av att vara dåligt underhållna, så har järnvägsaktiebolaget förklarat
sig villigt att vidtaga de reparationer, som kunna visa sig erforderliga,
 oaktat bolaget känner sig tveksamt, huruvida det åligger detsamma
att underhålla lokalerna, då bolaget förmenar, att enligt koneessionsvillkoren
för Dalslandsbanan, punkt 6, det endast påvilar bolaget att
tillhandahålla erforderlig lokal för tullbeliandingen.

Vidare hava revisorerna satt i fråga, huruvida behov föreligger vid
tullkammaren av personal i så hög grad som tullförvaltare och kammarskrivare.
 Skulle nämnda personal avskaffas, skulle detta förmodligen
innebära, att tullkammaren indroges, och i dess ställe inrättades en gränstullstation.
 Ett av skälen för en sådan åtgärd synes vara den laga tulluppbörden,
 som i revisorernas exempel överstiger kostnaden för tullkammaren,
 varvid dock olika budgetår lagts till grund för översikten.
Tulluppbörden budgetåret 1924—1925 utgjorde 44,071 kronor 15 öre och
kostnaden för avlöningar och resetraktamenten budgetåret 1925 19-6 ut gjorde

30,510 kronor 89 öre. Det synes dock tullkammaren förhastat, att
låta den låga tulluppbörden utöva ett avgörande inflytande vid frågan
om tullkammarens bibehållande, utan torde även andra faktorer än tulluppbördens
storlek läggas till grund för avgörandet av denna fråga.
Dessutom får man icke förbise att på grund av att tullvisitationen förrättas
under tågens gång från Fredriksthald till Kornsjö, såsom förut
nämnts, detta medför en ökning i kostnaden för tullkammaren. På grund
av dessa visitationsresor får man anse, att tullkammarens persona 1 behov
är ökat med en kammarskrivare och en uppsyningsman samt härtill
måste läggas ersättningen enligt tullverkets resereglemente till personalen
som företager dessa resor. Denna ersättning uppgick under det av revisorerna
citerade budgetåret 1924—1925 till 2,555 kronor. Bortfölle dessa
resor skulle tullkammarens utgifter väsentligt minskas. Dock maste
man då räkna med ett avsevärt uppehåll för snälltågen å Höns station,
vilket hos den resande allmänheten säkerligen skulle förorsaka missnöje,
och ej heller skulle en sådan anordning av trafiken i tullhänseende anses

tidsenlig. n ■ + n

Revisorernas uttalande att ett ytterligare skal till indragning a\ tull
förvaltare och kammarskrivare skulle vara arbetsbördans ringhet, kan
ej heller godtagas. Arbetsbördan är dock mycket _ växlande vid tullkammaren
och giver tidtals personalen full sysselsättning, men tullkammaren
anser dessutom att även någon hänsyn bör tagas till arbetsbördans kvalitet,
 och vågar tullkammaren i detta hänseende vördsamt påstå, att vad
kvaliteten av arbetet beträffar, denna torde vara fullt jämförbar med
flertalet av övriga tullkamrar i riket.

Som ytterligare yttrande får tullkammaren vördsamt bifoga bilagda
skrivelse från tullförvaltaren K. G. Lafqvist i Strömstad, som vid tiden

300 —

för bostadshusens uppförande och förhandlingarna därom förestod Mons
tullkammare.

Moris tullkammare den 30 december 1926.

Yngvar Malmström.

Bil.

Till tullkammaren i M o n.

Med anledning av eder begäran om mitt yttrande rörande statsrevisorernas
anmärkningar angående tullverkets byggnader i Mon får jag
äran meddela följande.

, Den först föreslagna tomtplatsen utgjordes av en bergshöjd norr om
järnvägslinjen mitt emot Dalslands järnvägs till stationskarlar an. fl.
upplatna bostadshus. Berget äges av domänstyrelsen och är så gott som
utan all växtlighet. För att bostäder där skulle kunnat uppföras, hade
väg måst byggas för en kostnad, som med säkerhet kunde beräknas bliva
minst lika dyr som den senare inköpta tomten. Läget var dessutom det
sämsta tänkbara mitt i köldstråket mellan den störa mossen och Töftsjön.
 Därjämte var det utsatt för alla vindar. Belägenheten på andra
sidan av järnvägsspåren skulle hava vållat tjänstemännen och deras husfolk
ständig fara vid passerandet av spåren, varjämte vägen, som delvis
skulle gått över järnvägens mark, med all sannolikhet ofta blivit blockerad
av tågsätt och järnvägsvagnar. Jag fick därför order att inkomma
med förslag till annan tomtplats, och föreslog då den plats, där husen
nu stå. Denna torde ock vara den på rimligt avstånd från tjänsteläkarna
bästa och för övrigt enda möjliga, särskilt i betraktande av att
översvämningar ingalunda höra till sällsyntheterna på Mon. Det måste
medgivas, att tomtpriset, 40 öre per kvadratmetern, är ganska högt. Ursprungligen
begärdes emellertid 50 öre, och först efter mycket prutande
och lirkande med ägaren lyckades jag få honom att gå med på ett pris
av 40 öre. Platsen hade ett visst värde för markägaren, enär han däromkring
.hade sina mesta åkrar, och hans dåvarande bostad, som var
ganska dålig, lag i en utkant av ägorna; han hade planer att själv bygga
sig nytt hus på tullverkets nuvarande tomt.

Med det omnämnda tomtbytet förhåller sig på följande sätt. Ägaren
av Skogalund, Elias Olsson, hade uppfört sin ladugård på andra sidan
landsvägen på domänstyrelsens mark mitt emot sitt bostadshus och betalade
härför ett mindre arrende. Något byte av ladugårdstomten mot
torn tf å den plats, där tullverkets hus nu ligga, ville han ej på något
villkor vara med om, enär han ansåg tulltomten för sig vara värdefullare
än ett. även betydligt större område vid ladugården, i följe det
bättre läget vid järnvägen och vid hans odlade jord.

Kostnaderna för bygget kunna visserligen synas höga. Man må dock
betänka, att byggnaderna uppfördes under den allra värsta dyrtiden, och
under byggnadstiden steg priset på virket rätt avsevärt. Det anbud,
som antogs, var det lägsta av de inkomna och hade av byggmästaren
pressats ned högst betydligt under övriga anbud; han själv arbetade vid
detsamma, och han och hans arbetare voro bosatta å det närbelägna Ed.

Jag kan icke förstå, att byggnaderna äro dåligt ombonade. Arbetet
gjordes mycket omsorgsfullt. Virket var fullt torrt, då det ankom, och

— 301

under hela byggnadstiden var vädret mycket varmt, och ej en enda regnskur
föll under tiden för uppförandet. Det enda, varpå kunde klagas,
var fönstren. Dessa äro av s. k. kopplad typ, och dylika bliva under
alla förhållanden mer eller mindre otäta, om de ej förses med tätningslister.
 Den genom båda våningarna i tullförvaltarens tjänstebostad
gående med en öppen spis försedda hallen är givetvis intet värmemagasin.

Det är även att märka, att kostnaderna icke överstigit det av riksdagen
beviljade beloppet vare sig beträffande tomten eller bostadshusen
eller i övrigt, varför revisorernas anmärkning förefaller mig egendomlig.

Strömstad den 27 december 1926.

K. G. Lafqvist.

Tullförvaltare.

Tullkammaren i Storlien.

Kungl. generaltullstyrelsen.

Anbefalld att yttra sig med anledning av ett uttalande uti riksdagens
senast församlade revisorers berättelse rörande göromålens mängd samt
personalbehovet vid härvarande tullkammare, ävensom tullpersonalens
bostadsförhållanden, får tullkammaren vördsamt anföra följande.

Revisorerna förorda en undersökning, »huruvida å platsen fortfarande
erfordras tullförvaltning med tjänstemän i tullförvaltar- och kammarskrivargraderna»,
 med andra ord, huruvida icke en förändring av tullkammaren
till tullstation skulle kunna ske.

Rörande tidigare erfarenhet om behovet av självständiga granstullkamrar
får tullkammaren till en början anföra några uttalanden av 1908
års tullkommission, vilka ock senare från auktoritativt håll åberopats
och som alltjämt torde få anses äga oförminskad giltighet. Tullkamrarna
vid norska gränsen förestodos vid tiden för denna kommissions verksamhet
av kontrollörer, som då voro lägre avlönade än tull förvaltare, och
kommissionen yrkade på, att föreståndarna skulle uppflyttas i tullför valtargraden.

...... , „ ,

Tullkommissionen uttalar sig å sidan 81 uti sitt betänkande pa följande
sätt. »De vid gränstullkamrarna förekommande göromålen äro vidare
av en säregen och ofta mycket grannlaga natur samt ställa synnerligen
stora krav på personalens omdömesförmåga och duglighet i tjänsten.
Särskilt den betydande trafiken av resande samt den omständighet, att
i flertalet fall tullbehandling av gods äger rum utan att ägaren därvid
är närvarande, utöva härvid inflytande. Redan dessa förhållanden sy^
nas kommissionen tala för, att gränstullkamrarna böra likställas med övriga
tullkamrar och förestås av tullförvaltare. Men härtill kommer, att
gränstullkamrarnas underlydande ställning i visst avseende medför verklig
olägenhet. Då nämligen på grund av denna ställning gränstullkamrarnas
såväl tjänsteskrivelser som redogörelsehandlingar skola^ förmedlas
genom vederbörande huvudtullkammare, uppstå härigenom både mera
skriftväxling än eljest vore behövligt och förlust av en med hänsyn till
den ofta brådskande arten av förekommande ärenden dyrbar tid. Det
torde ock kunna befaras, att, därest icke åt föreståndarna för ifrågavarande
tullplatser beredes en ställning, som mera än den nuvarande

— 302 —

motsvarar dem åliggande ansvar och särdeles ansträngande tjänstgöring,
svårighet skall möta att till dessa befattningar erhålla personer med
erforderlig kompetens, helst som klimat- och övriga naturförhållanden i
de trakter, där gränstullkamrarna äro förlagda, ingalunda äro ägnade
att göra ifrågavarande befattningar eftersträvansvärda.»

Och om chefskapet för Haparanda tullkammare heter det å sidan 214
i samma betänkande: »Beträffande åter tullförvaltartjänsten i Haparanda
har anledningen till uppflyttning^! varit platsens egenskap av
gränsort. Såsom även 1900 års tullstatskommitté framhållit, måste en
tullkammares belägenhet vid rikets landgräns i allmänhet ställa särskilt
störa krav på dess föreståndare.»

Är det sålunda tydligt, att en förvandling av Storliens tullkammare
till gränstullstation icke är tillrådlig — åtskilliga av de nu åberopade
uttalandena torde i särskilt hög grad äga motsvarighet uti här rådande
förhållanden så återstår att uppvisa behovet av härvarande kammarskrivartjänst,
 vilken, till en början uppförd å extra stat och efter någre,
år förvandlad till ordinarie, sedan mer än 25 år stått till tullkammarens
förfogande.

I fråga om trafikens omfattning härstädes är då att märka, att den
under åren efter kriget utmärkt sig för stor ojämnhet. Detta kan tydligt
utläsas av de poängtal, tullkammaren vid olika undersökningstillfällen
uppnått.

Enligt den poängtabell, som framlades med tullverkets tjänstgöring''skommissions
preliminära yttrande i frågan rörande tullkamrarnas klassificering
den 14 oktober 1922, avseende senare halvåret 1921 och förra
halvåret 1922, en tid alltså, då något så när normala förhållanden hunnit
inträda efter kriget, var poängsiffran ungefär 37 för Storliens tullkammare,
 vilken däruti intog en ställning närmast emellan tvenne så betydade
tullkamrar som Karlskrona och Nyköping, med omkring 38 respektiv0
35 poäng. Moris tullkammare, den av rikets gränstullkamrar, som
är närmast jämförlig med Storliens i fråga om arbetsmängd, uppnådde
omkring 29 poäng, Östersunds tullkammare endast omkring 22 poäng.

Uti den poängtabell, som återgiver förhållandena närmast före kriget,
 upprättad av 1914 års tullkommission, finner man för Storlien ett
poängtal av 21, för Mon likaledes 21, för Karlskrona 56, för Nyköping 36
och för Östersund 20 poäng.

I den senast uppgjorda poängtabellen, avseende åren 1923—1925, som
ingår uti kungl. styrelsens framställning till Kungl. Maj:t den
30 augusti 1926 rörande tullkamrarnas klassificering m. m., är poängsiffran
för Storlien omkring 13.5, för Mon 15, för Karlskrona 30, för Nyköping
37 och för Östersund 12.

Att vid härvarande tullkammare icke varit till finnandes någon överflödig
kaimmarskrivarutbildad personal, torde framgå redan därav, att
samtliga de tullkamrar, varmed jämförelse här ovan gjorts, ha talrikare
sådan, fransett dock, vad de två sista åren beträffar, tullkammaren i
Mon, som på senare tid, liksom Storliens, haft endast en kammarskrivare
till sitt förfogande. Vid Östersunds tullkammare finnes fortfarande
tvenne kammarskrivare och därjämte en tullkontorist, ehuru denna tullkammare
enligt ovanstående haft att uppvisa genomgående lägre poängtal
än Storliens. Enligt poängtatellen för åren 1923—1925 ha sex av rikets
tullkamrar, där en eller två ordinarie kammarskrivare finnas anställda,

— 303 —

nämligen Kristinehamn, Visby, Östersund, Falun, Sölvesborg och Lidköping
lägre poängsiffror än Storlien.

Dessutom är emellertid åt! märka, att gränstullkammargöromålen, såsom
ovan framhållits, äro av särskilt krävande art, ett förhållande, som
ej avspeglas uti de statistiska siffror, som ligga till grund för poängtabellerna,
 vilka framför allt icke kunna ge uttryck för de speciella svårigheter
i form av snöstormar och stark köld under eu långvarig vinter,
då godstrafiken här just plägar vara livligast, som särskilt äro ätt räkna
med för Storliens vidkommande, då de givetvis bär i icke ringa grad
inverka på tulltjäusten, i den mån den måste förrättas utomhus. Ingen
ort med tullkammare i riket — Kiruna möjligen undantaget — äger ett
så ogynnsamt klimat för arbete i det fria som Storlien, beläget i ett
blåsigt fjällpass invid trädgränsen, omkring 600 meter över havet. Att
personalens tjänstbarhet här ställes på ganska hårda prov, är en gammal
erfarenhet, som torde vara förtjänt av beaktande även vid övervägandet
av frågan om bostadsförhållandena för densamma.

Ehuru de olika poängtabellerna ej utarbetats enligt samma metod och
deras siffror sålunda icke äro direkt jämförbara, synes dock relationen i
fråga om arbetsmängd och personal till de båda ovannämnda sjötullkamrarna,
 till den närmast jämförliga gränstullkammaren samt till den
andra tullkammaren i Jämtlands län vara rätt talande. Siffrorna utvisa,
 att de år, då prisnivån i Norge var låg, trafiken på Storlien och
Mon sprang upp avsevärt i förhållande till de andra tullkamrarna —
så kraftigt till och med, att tanken på en uppflyttning av de tre största
gränstullkamrarna till klass 2 icke synes ha varit tullverkets tjänstgöringskommission
främmande — medan tider av högre prisnivå i förening
med vacklande penningvärde i vårt västra grannland, såsom naturligt
är, utmärkas av trafikminskning. Utvecklingen i bägge riktningarna
är något starkare för Storlien än för Mon.

Prisnivån i Norge har under innevarande år ytterligare höjts avsevärt
i samband med den norska kronans språngvisa stegring upp emot pari.
Härigenom ha givetvis affärsförbindelserna väster ut försvårats i hög
grad, och har även den varutrafik, som under normala förhållanden plägar
gå över Trondhjems hamn, förmedlad av norska rederier, samt vidare
med järnväg över Storlien, delvis sökt sig andra vägar. Att dessa
förhållanden skulle komma att fortvara någon längre tid, torde få anses
osannolikt, liksom det torde få förutsättas, att den lågtrafik, som för
närvarande av ovan angivna skäl härstädes är för handen och som riksdagens
revisorer konstaterat, så snart orsakerna därtill, den svåra norska
deflationskrisen och dennas följdverkningar, upphört, kommer att förbytas
uti normal varuförsel.

För ett antagande, att så icke skulle ske, talar, tullkammaren veterlig!,
intet skäl. Snarare kan förmodas, att Norrlands pågående industrialisering
och järnvägsfrakternas gradvisa sänkning till närmare överensstämmelse
med den nu stabiliserade svenska prisnivån skall medföra icke
blott ökad livlighet i in- och utförseln utan även större mångfald av till
tullbehandling förekommande varor, samtidigt som det pågående utbyggandet
av Norrlands järnvägsnät bereder vidgad möjlighet att utan anlitande
av mellanhänder införa varor från Norge, därvid tullbehandlingen
kan ske vid gränstullkammaren genom järnvägsförvaltningens försorg.

Vidkommande slutligen kostnadssumman för det tidigare, år 1922, pla -

— 304 —

nerade tullbostadsbygget — avsett, jämlikt kungl. styrelsens föreskrift,
att rymma en fyr- och en trerumslägenhet — som i ovannämnda uttalande
av riksdagens revisorer ställes emot den beräknade kostnaden enligt ett
under innevarande år genom kungl. styrelsens försorg utarbetat alternativt
förslag, avseende uppförande av ett fyrrumshus, tror sig tullkammaren
böra framhålla, att de av respektive arkitekter beräknade kostnadssummor,
 som synas böra jämföras, äro 69,000 kronor i förra fallet
och 33,500 konor i det senare, om vattenlednings- och väganläggningskostnader
i bägge fallen fråndragas. Sannolikt har emellertid i senare fallet
räknats med en relativt gynnsammare beskaffad och belägen tomt, varpå
man tidigare ej vågat hoppas, vadan bland annat icke mindre än 6,500
kronor upptagits i förra fallet för jordschaktning, bergsprängning och
avlopp.

Om ock kostnadsberäkningar av nu ifrågavarande slag med hänsyn till
rådande lokala förhållanden böra, för att icke visa sig för låga, utföras
med stor försiktighet, ha de sakkunniga personer, tullkammaren haft tillfälle
rådfråga, enstämmigt uttalat, att så höga byggnadskostnader, som
distriktsförvaltningen vid statens järnvägars IV:e distrikt i detta fall
ansett sig böra angiva, sammanlagt icke mindre än 96,000 kronor, aldrig
skulle behöva uppstå med god arbetsledning.

Storliens tullkammare den 30 december 1926.

Allan H. Kritberg.

Kammarkollegium och statskontoret,

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 144, § 71.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 hava kammarkollegium och
statskontoret anbefallts att senast den 11 innevarande januari gemensamt
inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av riksdagens revisorers
i den av dem avgivna revisionsberättelsen för tiden den 1 juli 1925—
den 30 juni 1926 under § 71 gjorda framställning i fråga om förvaltningen
av de ecklesiastika löneboställena.

Med anledning härav få ämbetsverken underdånigst anföra följande.

Med utgångspunkt från att de genom 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning
tillskapade normerna för vården av de ecklesiastika boställena
icke motsvarat förväntningarna och att även själva förvaltningen av boställena
vore mindre tillfredsställande ordnad hava revisorerna framhållit
vikten av snara åtgärders vidtagande för att de missförhållanden,
som enligt revisorernas uppfattning för närvarande vidlådde förvaltningen
av de ecklesiastika boställena, måtte kunna undanröjas. I sådant
avseende hava revisorerna fäst uppmärksamheten på huvudsakligen två,
till beskaffenheten och syftet vitt skiljaktiga åtgärder, nämligen dels en
revision av de för egendomen i fråga gällande förvaltningsbestämmelserna
och dels upplåtelse av ecklesiastik jord för egna hem och andra
självständiga jordbruk.

— 305 —

Vid bedömandet av den nuvarande situationen i avseende a de ecklesiastika
boställena får ej förbises att dessa boställen ännu befinna sig under
verkningarna av den genomgripande brytning med förutvarande förhållanden,
 som ägde rum genom 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning, vars
genomförande praktiskt sett började år 1914 och ännu ej fullständigt avslutats.
 Jordbruksbostället var förr en förvaltningsenhet med prästbostaden
som mangårdsbyggnad. Genom att prästen numera skilts från
förvaltningen samt den förra prästbostaden, i regel undantagen som kärna
i den nya »prästgården», ej längre utgör mangårdsbyggnad för jordbruksdelen
och jämväl i övrigt en del av det förra bostadsboställets ekonomibyggnader
tillagts prästgården, har i stor utsträckning inträffat att
för det nya »löneboställets» behov ansetts nödigt anskaffa nya, stundom
mycket dyrbara byggnader. Av åtskilliga skäl, vilka det vore för vidlyftigt
att här redogöra för, diar denna byggnadstunga kommit att mångenstädes
och i hög grad inverka försvårande vid den genom den nya
lagstiftningen införda obligatoriska utarrenderingen. Jämväl bör erinras
att i vissa delar av vårt land det under tiden för prästernas egen
dispositionsrätt var ett ofta förekommande förhållande att boställen icke
alls eller blott delvis voro försedda med erforderliga jordbrukshus. Den
tolkning, som gjort sig gällande rörande det skånska prästerskapets byggnadsskyldighet
förklarar varför i Skåne — såsom av revisorernas framställning
även framgår — boställena ej sällan varit ofullständigt bebyggda.
 Det ena med det andra har medfört att det genom 1910 års lagstiftning
avsedda tillskapandet av fullbyggda arrendegårdar mångenstädes
ej ännu kunnat genomföras. Ej heller saknas exempel på att utarrenderingen
försvårats på grund av vanhävd, vari boställe under tiden för
den prästerliga tjänstinnehavarens dispositionsrätt råkat.

Ämbetsverken vilja alltså framhålla att det för bedömandet av ändamålsenligheten
av de nuvarande normerna för vården av de ecklesiastika
boställena ej är tillräckligt att konstatera tillvaron av ett antal fall
av misskötsel och att bedömandet ej heller kan tillförlitligen ske förr än
boställena i allmänhet kommit ur den nuvarande övergångsperioden.

Revisorerna synas lägga tyngdpunkten av sin framställning vid vad
revisorerna funnit i avseende å förekommen vanhävd å jorden.

Att bland de ecklesiastika löneboställena förekomma sådana, vilkas jord
befinner sig i dålig hävd, är ett beklagligt faktum. Men så långt ämbetsverken
och särskilt kammarkollegium varit i tillfälle att erfara, kar
förhållandet ingalunda en sådan grad av allmängiltighet som revisorernas
framställning låter förmoda. De sakkunniga, vilkas år 1923 avgivna betänkande
låg till grund för den av revisorerna omförmiilda 1925 års
arrendereform, hade föga att förmäla om någon förhandenvarande vanhävd
å jorden. I redogörelsen för de ganska omfattande resor, som två
bland de sakkunniga (domänintendenten Linders och boställsarrendatorn
Nilsson) företogo med besök å ett stort antal boställen i olika delar av
landet, återfinnas endast ett fåtal anmärkningar rörande hävden. För
övrigt synes det förhastat att av några uppvisade fall draga någon allmän
slutsats till systemets nackdel. Det bör ej förbises att systemet med
obligatorisk utarrendering av de ecklesiastika löneboställena — vilket på
sin tid motiverades även med behovet att skaffa boställena eu bättre
skötsel — icke verkat tillräckligt länge för att giva grund för ett bedömande
huruvida det lyckats lösa denna sin uppgift. Att de av revisorerna
omförmälda långvariga och upprepade provisorierna med kort20
— Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. Ill,

— 306 —

tidsarrenden varit till skada är ofta framhållet och allmänt erkänt, men
innefattar intet bevis för att den nuvarande förvaltningen skulle vara
otillfredsställande. Revisorernas anmärkning i förevarande avseende
vänder sig i själva verket mot den av statsmakterna så nyligen som år
1925 beslutade, förut omförmälda förvaltningsreformen, vars verkningar
ännu icke i nämnvärd mån hunnit framträda. Reformen avsåg närmast
att avhjälpa vissa konstaterade brister, som utgjorde hinder för vinnande
av ett gynnsammare arrenderesultat än det som dittills i allmänhet vunnits.
 Detta syfte sökte man ernå huvudsakligen genom inrättande av en
fullt sakkunnig arrendeuppskattningsnämnd (boställsnämnd), genom bestämmelser
ledande till ett ekonomiskt väl avvägt bebyggande av jordbruksboställena,
 genom byggnadskapitals ställande till förfogande för den
byggnadsskyldige arrendatorn samt genom förändrade bestämmelser rörande
de så kallade tjänstbarheterna. Tillika avsågs att den tillsyn, sagda
nämnd ägde vid förekommande syner och besiktningar utöva över boställena
till såväl byggnader som ägor, skulle kraftigt medverka till boställenas
vidmakthållande.

Ehuru omförmälda sakkunniga framhöllo behovet av en även mellan
de periodiska besiktningarna fortgående kontroll rörande boställenas
hävd, framlades av dem intet förslag därutinnan, vilket uppgives hava
varit beroende på kyrkofondskommitténs då pågående utredning rörande
den ecklesiastika egendomens förvaltning; och behovet ifråga har ej heller
tillgodosetts genom de förändrade bestämmelser, vilka innefattas i
1925 års reform. För sin del har kyrkofondskommittén i sitt år 1923 avgivna
huvudbetänkande (statens offentliga utredningar 1923:71) framlagt
förslag såväl härutinnan som beträffande hela förvaltningsspörsmålets
lösning. Detta betänkande, var över såväl kollegium som statskontoret
yttrat sig, är ännu beroende på Eders Ivungl. Maj:ts prövning.
En granskning av kommitténs betänkande och de däröver avgivna yttrandena
visar att frågan är av mycket vittutseende beskaffenhet. Att
vid förvaltningsfrågans prövning måste tagas under övervägande även
andra spörsmål, som därmed äga ett stundom endast indirekt samband —
kollegium har såsom revisorerna erinrat nämnt vissa sådana spörsmål —
torde vara ofrånkomligt. Vissa av dessa spörsmål torde äga det nära
sammanhang med de grunder, varpå det nuvarande lönesystemet vilar,
att de tilläventyrs ej lämpligen kunna lösas annat än samtidigt med den
fråga, som synes tränga sig fram och varom det år 1926 församlade kyrkomötet
även avlåtit skrivelse till Eders Kungl. Maj:t, nämligen en revision
av det nuvarande prästerliga lönesystemet.

Att det vid dessa överväganden måste vara av vikt att undersöka i
vilken mån pastoraten må kunna göras medintresserade i vederbörande
boställens förvaltning torde vara uppenbart. Den ecklesiastika jorden har
sin särprägel däri att den har tillkommit som lokal avlöningstillgång
och fortfarande är i första hand anvisad som sådan.

Frågan om ecklesiastik jords avyttring är av intressse av två helt skiljaktiga
orsaker. Sådan jords avyttring kan nämligen ifrågakomma dels
på grund av att visst boställe befinnes icke lämpligen böra behållas som
prästerlig avlöningstillgång och dels därför att boställe anses böra ställas
till förfogande för fyllande av något socialpolitiskt ändamål, bland
annat upplåtelse till egna hem eller andra självständiga jordbruk. Behovet
i förra hänseendet är tillgodosett genom stadgandet i 62 § eckle -

— 307 —

siastik boställsordning (vilken paragraf torde komma att ersättas med
stadgande i den av revisorerna omförmälda, motsedda lagen angående
tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall m. m.). Med stöd av
berörda stadgande — i avseende å vars tillämpning riksdagen i skrivelsen
1910:149 inskärpt behovet av varsamhets iakttagande — har ett antal
boställen eller delar därav försålts. Revisorernas uttalande att försäljningen
av en ecklesiastik egendom utom i enstaka fall vore så gott som
omöjliggjord synes, så vitt ämbetsverken förstå, bero på missförstånd. I
det senare av nyss nämnda hänseenden, nämligen jords försäljning för
vinnande av socialpolitiska ändamål — vilket är det som egentligen är
föremål för revisorernas uppmärksamhet — har ett steg tagits bland
annat genom riksdagens och kyrkomötets antagande av de av revisorerna
omförmälda bestämmelserna om friköp av lägenhet å ecklesiastikt boställe.
 Andra förslag, hänförliga till detta område, äro beroende på myndigheters
utlåtande eller Eders Kungl. Maj:ts prövning. Det torde vara
för ämbetsverken tillräckligt att hänvisa till riksdagsskrivelserna 1920:
179, 1923: 313 och 1924:142 samt att erinra om de mångahanda frågor av
komplicerad beskaffenhet, -som på grund av den ecklesiastika jordens
säregna ställning och de rättigheter, som äro förbundna med densamma,
framställa sig till besvarande vid behandlingen av spörsmålet om den
ecklesiastika jordens försäljning.

Eemissakten återställes.

I beslutet hava jämte undertecknade deltagit kammarrådet Klockhoff
samt statskommissarierna Spilhammar och Ouchterlony.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

HJ. NEHRMAN. PER SÖDERMARK.

CASTEN von OTTER.
Föredragande.

Herm. Fehr.

Kammarkollegium och statskontoret,

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 154, § 72.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 hava kammarkollegium och
statskontoret anbefallts att senast den 11 innevarande januari gemensamt
inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av riksdagens revisorers
i den av dem avgivna revisionsberättelsen för tiden den 1 juli 1925—
den 30 juni 1926 under § 72 gjorda framställning i fråga om gottgörelse
till domänverket för vården av de ecklesiastika skogarna.

Med anledning härav få ämbetsverken underdånigst anföra följande.

Jämlikt kungörelsen den 9 december 1910 (nr 141 s. 40) angående grunder
för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar — vilken
kungörelse skall enligt skrivelsen till domänstyrelsen den 1 novem -

— 308

ber 1912 (nr 239) tillämpas beträffande varje särskilt löneboställe så snart
detsamma upplåtits på arrende i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik
boställsordning och således torde få antagas numera vara gällande
nästan undantagslöst för samtliga skogar till boställen, anslagna åt prästerskapet
i de territoriella pastoraten — skola skogs- och hagmark å samtliga
dessa boställen ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.

I 6 § lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 37) om kyrkofond stadgas att
av kyrkofonden skola utgöras bland annat dels kostnad för skogsindelning
å prästerskapets löneboställen med undantag för vissa sådana boställen
(3 mom.), dels ersättning för skogsstatens övriga bestyr med skog
å de i 3 mom. avsedda boställen med belopp, som Konungen enligt gällande
grunder för beräkning av dylik ersättning årligen i avseende å
näst föregående års verksamhet fastställer till gäldande (4 mom.), dels
annan än i 4 mom. avsedd kostnad för bevakning samt skogsodlings- och
andra arbeten för skogsskötselns främjande å ifrågavarande boställen, intill
belopp, som Konungen efter domänstyrelsens förslag varje år för det
följande bestämmer (5 mom.) och dels kostnad för åtgärd eller anstalt,
som enligt Konungens särskilt meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande
av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å
skog till boställe, som avses i 3 inom. (6 mom.).

Den gottgörelse, som närmast avses i revisorernas framställning, är den
i 4 mom. omförmälda. Mot grunden för ersättningen enligt 3 mom. synas
revisorerna ej hava någon erinran. Ersättningen enligt 5 mom. bestämmes
årligen efter domänstyrelsens förslag. Åtgärd enligt 6 mom.
torde sällan förekomma; och ersättningen för sådan åtgärd, där den företages,
 torde bestämmas för varje särskilt fall.

En närmare redogörelse angående kostnaden för förvaltningen av prästskogarna
återfinnes i kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923
angående förvaltningen av kyrkofonden och övriga till prästerskapets
avlöning anslagna medel (Sveriges offentliga utredningar 1923:71, s. 147
o. f.). Från berörda redogörelse torde, såsom tillägg till vad revisorerna
anfört, få erinras att domänfonden tillgodoföres ersättning från kyrkofonden
även för dagarvoden åt kronojägare. Enligt en i betänkandet
s. 149 meddelad tablå uppgick kyrkofondens ersättning till domänfonden
år 1922 för skogsindelning till 19,367 kronor, för resekostnad för förvaltande
personal till 86,555 kronor, för resekostnad för bevakande personal
till 101,084 kronor, för extra bevakning och arvoden till 53,568 kronor, för
dyrtidstillägg till 20,525 kronor och för tjänsteexpedition till 5,999 kronor
eller tillhopa till 287,098 kronor. Under ett vart av de föregående
fyra åren var totalbeloppet endast obetydligt lägre. Ifrågavarande förvaltningskostnader
pläga i regel av domänstyrelsen direkt påföras kyrkofonden.

Vad revisorerna anfört rörande det belopp, vartill enligt eu inom domänstyrelsen
gjord beräkning gottgörelsen under tioårsperioden 1916—1925
»rätteligen» borde hava uppgått, torde få förstås så att det angivna beloppet
skulle hava tillgodoförts domänfonden därest de av domänstyrelsen
föreslagna nya grunderna för ersättningens beräknande varit gällande.

Fråga om nya grunder för beräkning av ersättning för skogsstatens
bestyr har upprepade gånger varit uppe, såväl före som efter tillkomsten
av 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning. Vad angår tiden efter år 1910,
framlades av domänstyrelsen sådant förslag dels år 1911, dels år 1917

— 309

samt av kyrkofondskommittén år 1918, över vilket sistnämnda förslag
domänstyrelsen yttrat sig år 1921. Kammarkollegium och statskontoret
hava avgivit infordrade utlåtanden över de särskilda förslagen. Vidare
har domänstyrelsen i sitt utlåtande över kyrkofondskommitténs nyssberörda
betänkande framlagt ett nytt förslag till ersättningsfrågans lösning;
och även med anledning av detta förslag har kollegium yttrat sig,
nämligen i sitt den 6 juni 1924 över kommittébetänkandet avgivna utlåtande.

Ur detta utlåtande torde få återgivas följande.

»Beträffande bestridandet av kostnaden för de prästerliga avlöningstillgångarnas
förvaltning har kyrkofondskommittén (sid. 218) gjort det
uttalandet att efter förvaltningens centralisering förvaltningskostnaden
syntes böra utgå av den förvaltade förmögenhetsmassan själv och således
upphöra att belasta de allmänna statsutgifterna.

Åt denna tanke hava vissa myndigheter givit en än större räckvidd.

Den nu berörda frågan är av synnerligen principiell betydelse och kräver
allvarlig uppmärksamhet.

Då kommittén — låt vara under den uttryckligen angivna förutsättningen
att den av kommittén förordade centraliseringen av förvaltningen
av de prästerliga avlöningstillgångarna äger rum — tillstyrker att kyrkofonden
skulle bestrida förvaltningskostnaden för dessa tillgångar, samt
domänstyrelsen å sin sida, med utvidgning av förut framställt förslag,
numera yrkat att erhålla full efter självkostnaden beräknad gottgörelse
för ej blott skogsstatens utan även domänstyrelsens egen verksamhet i
avseende å den ecklesiastika fasta egendomen, synes nödigt att undersöka
vilken ställning 1910 års lagstiftare intogo beträffande detta spörsmål.
 En sådan undersökning ådagalägger att det vid 1910 års lagars
tillkomst ingalunda var avsett att kyrkofonden skulle bestrida några förvaltningskostnader
med undantag för skogsförvaltningskostnader i den
utsträckning kyrkofondslagens 6 § 3—6 mom. angiver. De i 3, 5 och 6
momenten omförmälda kostnaderna avse vissa direkta förrättningar och
åtgärder för vården av de ecklesiastika skogarna och deras tillgodogörande.
 Bestämmelsen i 4 momentet är ganska obestämd och kan giva anledning
till olika tolkning. Prästlöneregleringskommittén avsåg emellertid
med sitt motsvarande förslag allenast kostnaden för vissa förrättningar
å de ecklesiastika skogarna (betänkande IV sid. 263 o. f.), och så
vitt man kan finna av departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet
vid vederbörande propositioners framläggande (prop. år 1908, nr
88, sid. 331, 341; prop. år 1910, nr 85, sid. 87 o. f.) har meningen varit att
den i 4 mom. avsedda ersättningen skulle avse de av skogstjänstemännen
verkställda förrättningar av olika slag å de ecklesiastika boställsskogarna,
 men icke något annat.

Statsverket har sålunda åtagit sig att, efter det nya lönesystemets genomförande
likasom dittills, ombesörja och bekosta förvaltningen av de
prästerliga avlöningstillgångarna, allenast med nyss nämnda, i verkligheten
ej betydande undantag.

Vad särskilt angår det nu av domänstyrelsen framställda kravet, får
erinras om att styrelsen vid olika tillfällen framlagt förslag till beräkning
av ifrågavarande ersättning, vilken till en början föreslagits jämförelsevis
låg men efterhand — sannolikt under intrycket av uppfatt -

— 310 —

ningen om diomänstyrelsen som affärsd rivan de verk — ökats. I sitt nu
föreliggande utlåtande har styrelsen tagit steget fullt ut och, på sätt förut
erinrats, yrkat en gottgörelse motsvarande självkostnaden för verkets
— ej blott skogsstatens utan även styrelsens — arbete med skogarnas för-*
vältning och vård, och har därigenom sträckt sina anspråk utöver kyrkofondslagens
ord, där det talas blott om skogs statens bestyr. Inför de
vittgående konsekvenser, vartill domänstyrelsens krav visat sig leda, och
med hänsyn till den ståndpunkt i avseende å ersättningsfrågan, lagstiftarna
enligt förarbetena till de nya prästerliga lönelagarna intogo,
framträder ohållbarheten hos sagda krav. Kollegium nödgas därför, med
frångående av den uppfattning som fått uttryck i kollegii den It februari
1922 avgivna utlåtande i fråga om ändrade grunder för beräkning av
den statsverket tillkommande ersättning för skogsstatens bestyr med
skötseln av vissa allmänna skogar, motsätta sig det av domänstyrelsen
framställda anspråket på gottgörelse i större utsträckning än som står i
överensstämmelse med kyrkofondslagen och de grunder varpå denna
vilar. Den omständigheten att domänstyrelsen efter år 1910 fått ställningen
som affärsdrivande verk kan ej leda till att en ökad börda, varom
riksdag och kyrkomöte icke varit i tillfälle att yttra sig, skulle läggas
på kyrkofonden.

Mot det sålunda anförda torde ej strida att om Eders Kung!. Maj:t
med riksdagen efter kyrkomötets hörande finner nödigt att, till befrämjande
av lönetillgångarnas bättre ekonomiska utnyttjande, för förvaltningen
av de prästerliga avlöningstillgångarna tillskapa särskilda organ

de härav föranledda särskilda kostnaderna skäligen synas böra drabba
kyrkofonden.»

Alla torde vara ense om att nya grunder för beräkningen av den i 6 §
4 mom. kyrkofondslagen omförmälda ersättningen för skogsstatens bestyr
med de ecklesiastika skogarna böra fastställas. Däremot hava, såsom
av det föregående framgår, olika meningar yppat sig om själva
grunderna.

Anledningen till att frågan om omförmälda nya grunder ännu ej blivit
slutbehandlade torde få antagas vara att söka i frågans svårlösta beskaffenhet.
 För frågans avgörande är av betydelse icke blott den uppfattning
rörande innebörden av stadgandet i fråga, som, på sätt nyss erinrats?
departementschefen i sammanhang med lagförslagets framläggande gav
uttryck åt, ävensom den ställning riksdagen och kyrkomötet få anses
hava intagit till departementschefens uttalande, utan även andra omständigheter,
 som torde kunna här förbigås.

Med revisorerna äro ämbetsverken således ense därom att en reglering
av omförmälda ersättningsfråga snarast bör komma till stånd. Då revisorerna
synas hava tänkt sig möjligheten av att den ifrågasatta regleringen
skulle omfatta även den gångna tiden, torde få framhållas att lagrummet
enligt sin lydelse härför utgör hinder, ty ersättningen skall årligen
bestämmas efter gällande grunder för sådan ersättnings beräkning,
eller såsom departementschefen uttryckte det (prop. 1910:85 s. 89), »enligt
de grunder, som å olika tider må i sådant hänseende gälla». I avseende
å tillämpningen av de ifrågasatta nya grunderna torde böra beaktas att
de belopp enligt 19 § 4 mom. lagen den 9 december 1910 om reglering av
prästerskapets avlöning, som av Eders Kungl. Maj:t fastställts att under.

— 311

<]är angiven förutsättning av kyrkofonden utbetalas till kyrkoråden att
användas till prästerskapets avlöning, bestämts utan hänsyn till en eventuell
förhöjning i det ersättningsbelopp, som skall utgå enligt omförmälda
6 § 4 mom. kyrkofondslagen.

Remissakten återställes.

I beslutet hava jämte undertecknade deltagit kammarrådet Klockhoff
samt statskommissarierna Spilhammar och Ouchterlony.

Protokollsutdrag, utvisande en vid ärendets handläggning uttalad särskild
mening bifogas.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

HJ. NEHRMAN. PER SÖDERMARK.

CASTEN von OTTER.
Föredragande.

Herm. Fehr.

Bil.

Utdrag ur Kungl. Maj:ts och rikets kammarkollegii protokoll,
hållet i Stockholm den 8 januari 1927.

Närvarande i sammanträde med kungl. statskontoret:

Generaldirektören Nehrman, generaldirektören Södermark, kammarrådet
friherre von Otter, kammarrådet Klockhoff, statskommissarien Spilhammar
samt statskommissarien Ouchterlony.

På föredragning av kammarrådet friherre von Otter beslöts enligt registraturet
underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t angående en av riksdagens
revisorer gjord framställning i fråga om gottgörelse till domänverket
för vården av de ecklesiastika skogarna.

Statskommissarien Ouchterlony anförde:

»Då det från det allmännas sida allt mera göres gällande, att domänverket,
 som sedan en del år tillbaka i budgethänseende behandlas som
ett affärsdrivande verk, skall skötas efter affärsmässiga principer och
redovisa en ur sådan synpunkt godtagbar avkastning av statens domäner,
kan detta krav icke uppehållas, om verket har att fullgöra andra omfattande
uppgifter än dem, som höra samman med skötseln av dessa domäner,
 utan att erhålla full ersättning för sina härav förorsakade kostnader.
 Det torde därför från nämnda utgångspunkt vara tydligt, att åt
domänverket bör beredas full täckning för dess efter en rationell beräkning
framkomna självkostnader för förvaltningen av de ecklesiastika skogarna.
 Om kyrkofondens tillgångar anses kunna med hänsyn till fyllande
av fondens ändamål härtill förslå, synes mig en ändring i lagen
om kyrkofond böra vidtagas, som möjliggör utgivande av ersättning till
domänverket efter sålunda ändrade grunder. Skulle åter kyrkofonden
icke anses kunna bära den ökade utgiften, torde erforderligt fyllnadshelopp
böra anvisas genom anslag å riksstaten. Åven i det förra fallet
torde anslag lämpligen böra anvisas i avvaktan på lagändringens genomförande.
 För statsverket skulle denna anordning givetvis icke bliva av
någon reell betydelse, enär anslaget komme att uppvägas av en motsva -

— 312 —

r£mde ökning av inkomsterna av domänfonden. Men statsverkets utgifter
för förvaltningen av de ecklesiastika skogarna och inkomsterna av domänfonden
skulle få ett riktigt uttryck i riksstat och budgetredovisning.»

In fidem:

Herm. Fehr.

Domänstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 154, fä 72.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 december 1926 har Eders Kungl. Maj:t infordrat
domänstyrelsens underdåniga utlåtande i anledning av en av
riksdagens år 1926 församlade revisorer gjord framställning om vidtagande
snarast av åtgärder för reglering av den ersättning, som utgår för domänverkets
förvaltning av de ecklesiastika skogarna.

Till .åtlydnad härav får domänstyrelsen, med remissakten,s återställande,
 i underdånighet anföra följande,

På sätt revisorerna erinrat har domänstyrelsen under de gångna åren
vid upprepade tillfällen framhållit önskvärdheten av, atlt domänfonden för
förvaltningen av de ecklesiastika skogarna tillfördes en ersättning, som,
sa vitt möjligt motsvarade självkostnaden för det arbete, som av domänverkets
tjänstemän — såväl inom den centrala som inom den lokala förvaltningen
— nedlades på dessa skogar. Framställning i detta avseende
har under senare år gjorts den 31 december 1917, den 4 juni 1921 och den 31
mars 1924. Domänstyrelsens förslag är fortfarande beroende på Eders
Kungl. Maj:ts prövning.

I likhet med revisorerna finner domänstyrelsen angeläget, att gällande,
från äldre tid stammande grunder för beräkningen av den ersättning, som
skall tillföras domänverket för dess bestyr med skötseln av de ecklesiastika
iskogarna, snarast möjligt bliva föremål för en genomgripande revision.

Denna revision torde emellertid icke böra inskränkas allenast till de
ecklesiastika skogarna. Även med en del andra skogar har domänstyrelsen
att taga befattning utan att därför erhålla en ersättning, som står i skäligt
förhållande till det arbete, som pålägges verkets personal. Endast genom
att frågan om domänverkets ersättning för bestyret med andra skogar
än dess egna i hela dess vidd upptages till prövning torde det av riksdagens
revisorer påtalade missförhållandet kunna fullt undanröjas.

. Avskrift av domänstyrelsens yttrande i ärendet till revisorerna jämte
tillhörande bilagor bifogas.

Vid. detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, närvarit
överdirektören, domänfullmäktigen Andersson, byråcheferna Boos, Söderlmd,
 friherre Hermelin, Cassel och Aminoff, extra byråchefen Maass,
t. f. byråchefen Seth, föredragande, samt domänfiskalen Lillieskiöld.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

K. J. BESKOW.

L. Carlquist.

313 —

Bil.

Domänstyrelsen

angående skogsstatens utgifter för
ecklesiastika skogar m. m.

Till riksdagens revisorer.

Jämlikt skrivelse från kungl. jordbruksdepartementet till kung!, domänstyrelsen
den 29 oktober 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen
att skyndsamt verkställa och till eder överlämna av eder i skrivelse till
hans excellens herr statsministern den 20 oktober 1926 begärd utredning
rörande dels skogsstatens utgifter intill utgången av år 1925 för vården
av de ecklesiastika skogarna, i den mån dessa utgifter vore av beskaffenhet
att jämlikt lagen om kyrkofond den 9 december 1910 böra gäldas av
kyrkofonden, dels och den utsträckning, i vilken ifrågavarande kostnader
ersatts av sagda fond.

Med anledning härav får domänstyrelsen överlämna bilagda tablå, upptagande
utgifter för kyrkofonden under åren 1916—1925 enligt styrelsens
huvudbok. Kol. 11 och 12 angiva de belopp, som under ifrågavarande år
ersatts av kyrkofonden för skogsstatens bestyr, dock ej skogsindelning,
med skogar å de i 6 §, 3 mom. i lagen om kyrkofond avsedda boställen.
Kol. 11 upptager avlöning m. m. till bevakande personal och kol. 12 ersättning
för förvaltande personals bestyr. De i kol. 11 angivna beloppen
överensstämma icke med motsvarande, i styrelsens förvaltningsberättelser
uipptagna belopp av det skäl, att i berättelserna även ingå belopp, som avse
ersättning för ecklesiastika skogar, vilkas avkastning icke tillgodoföres
kyrkofonden.

Av kol. 11 och 12 framgår att domänfonden under 10-årsperioden 1916—
1925 enligt huvudboken ersatts av kyrkofonden för skogsstatens bestyr
med ecklesiastika skogar med 1,859,942 kronor eller i medeltal per år med
185,994 kronor.

Domänstyrelsen har vid skilda tillfällen — bland annat den 30 oktober
1884, den 15 november 1886, den 27 juni 1901, den 5 december 1907, den 27
september 1911, den 30 november 1916, den 25 april 1917, den 31 december
1917, den 4 juni 1921 och den 31 mars 1924 — avgivit utlåtanden, som beröra
frågan om ersättning för skogsstatspersonalens bestyr med ecklesiastika
skogar, utan att denna fråga under loppet av mera än fyrtio år ännu
vunnit en närmelsevis tillfredsställande lösning. Det senaste förslag i
ämnet, som styrelsen avgivit, framgår i huvudsak av utlåtandet den 31 december
1917. Detta förslag, vilket styrelsen vidhållit i utlåtandena den 4
juni 1921 och den 31 mars 1924, innebär väsentligen följande.

Domänfonden tillföres varje år gottgörelse för näst föregående års kostnader
för förvaltning och vård av eller tillsyn och kontroll å ecklesiastika
skogar av alla slag med undantag allenast för sådana, med vilka skogsstaten
jämlikt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 9 december 1910 angående
grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika skogar,
punkten 5, icke har att taga befattning. Gottgörelsen uträknas på det sätt,
att kostnaderna för förvaltning och bevakning fördelas på alla de olika
slag av skogar, varmed skogsistateu har att taga befattning. Kostnaderna
avse huvudsakligen löner, rese- och traktamentsersättningar, expenser,
samt hyra för expeditionslokal för förvaltande och bevakande personal.

314 —

Fördelningen sker dels efter den verkliga ytvidden såsom, förutom be*
träffande kronoparker, bland annat även för ecklesiastika skogar, dels efter
reducerad ytvidd såsom för vissa slag av allmänna skogar, varmed skogsstatens
bestyr är mindre krävande. I utlåtanden den 31 mars 1924 uttalade
styrelsen, att ersättning borde tillföras domänverket jämväl för det arbete,
 som inom styrelsen nedlägges på förvaltningen av de ecklesiastika
boställena.

För närmare kännedom om omförmälda förslag får styrelsen överlämna
avskrifter av utlåtandena den 31 december 1917, den 4 juni 1921 och
den 31 mars 1924.

Bilagda tablå, bil. 2, angiver den ersättning domänfonden skulle tillgodoförts
för skogsstatens bestyr med ecklesiastika skogar, därest de av
styrelsen i utlåtandet den 31 december 1917 föreslagna grunderna skulle
följas. Härav framgår att ersättningen enligt 1917 års grunder skulle
under 10-årsperioden 1916—1925 ha utgjort 8,100,935 kronor eller i medeltal
per år 810,093 kronor, ett belopp, som med över 600,000 kronor per år
överstiger den gottgörelse, som verkligen tillgodoförts domänfonden.

Härjämte får styrelsen överlämna två tablåer, bil. 3 och 4, varav framgå
de inkomster, som, jämlikt styrelsens huvudbok, under 10-årsperioden
1916—1925 uppkommit å de ecklesiastika skogar, från vilka avkastningen
ingår till kyrkofonden. Dessa inkomster skulle ha reducerats med åtminstone
omkring 6,000,000 kronor, därest domänfondens medel icke i allt

Bil. 1. Tablå över utgifter för kyrkofonden enligt

Å r

1

Utsyning
avverka,
o. virkes-transport

Skogs-

indelning

Skogs-

odling

• Dikning

Vägar

Byggnader

och

inventarier

1

2

3

4

6

6

1916........................

369,673

29,347

62,541

26,747

9,782

21,897

1917........................

1,361,825

12,832

44,033

16,926

6,615

25,008

1918.....................

1,594,036

10,615

124,506

52,312

17,032

29,421

1919........................

924,420

10,328

142,646

95,684

47,580

77,670

1920.......................

1,067,165

10,575

138,229

146,539

49,518

89,418

1921........................

943,287

22,868

210,658

180,690

29,044

102,429

1922........................

307,509

19,367

123,448

21,567

18,084

31,815

1923........................

378,510

86,683

121,963

148,176

36,992

28,932

1924.......................

488,544

136,987

138,712

164,052

52,569

33,357

1925........................

539,232

33,625

158,796

160,458

54,094

30,146

Summa

7,974,201

373,227

1,265,532

1,013,151

321,310

470,093

''

— 315 —

för stor utsträckning behövt tagas i anspråk för förvaltning och bevakning
av kyrkofondens skogar.

Styrelsen får i detta sammanhang framhålla, att skogsstatens bestyr
även med andra allmänna skogar än kyrkofondens — såsom, bland annat,
ecklesiastika skogar, vilkas avkastning icke ingår till kyrkofonden, renbetesfjällens
skogar, häradsallmänningar, allmänna inrättningars och
städers skogar — ersättes med belopp, som icke stå i skäligt förhållande
till det arbete, som är förenat med skogsstatens förvaltning och bevakning
eller tillsyn och kontroll å dessa skogar. Jämväl på denna fråga har styrelsen
ingått i de förenämnda utlåtanden, varav avskrift bifogas.

För domänverket såsom affärsdrivande verk och förvaltare av domänfonden
är det givetvis ofrånkomligt, att frågan om ersättning för verkets
bestyr med andra allmänna skogar än dem, vilkas avkastning ingår till
domän fonden, snarligen bliver löst på det sätt, att verket tillgodoföres
sådan ersättning för sitt bestyr med dessa skogar, att domänfonden icke
längre må betungas med fonden helt ovidkommande utgifter.

Styrelsen bär för avsikt att åter till Kung!. Maj:t ingå med framställning
i ifrågavarande syfte.

Stockholm den 13 november 1926.

K. J. Beskow.

Gunnar Norbäck.

domänstyrelsens huvudbok 1916—1925.

Skatter

Diverse

utgifter

Boställs-

havares

andelar

Summa av
kolumn
1—9

E. bev. löner
o. traktam. åt
kronoskogv.,
e. krj. o. krj.

Ersättp. t.
domänf. för
jägmästa-res för-rättning

Summa av
kolumn

11 — 12

Summa av
kolumn

10 o. 13

7

8

9

10

11

12

13

14

76,526

92,048

193,412

334,340

335,484

445,196

554,188

489,844

552,751

532,778

9,010

12,545

23,345

35,023

37,908

125,349

68,129

51,802

55,108

33,257

541,326

714,174

887,021

1,113,989

779,507

477,454

329,767

298,339

278,702

221,223

1,146,849

2,286,006

2,931,700

2,781,680

2,654,343

2,536,975

1,473,874

1,641,241

1,900,782

1,763,«09

38,517

74,134

203,566

185,388

209,394

177,602

175,177

147,279

146,687

136,326

13,718

10,014

35,549

48,216

50,156

24,435

53,413

38,206

40,105

52,060

52,235

84,148

239,115

233,604

259,550

202,037

228,590

185,485

186,792

188,386

1,199,084

2,370,154

3,170,815

3,015,284 |

2,913,893 1

2,739,012 !

1,702,464

1,826,726

2,087,574

1,951,995

3,606,567

451,476

5,641,502

21,117,059

1,494,070

365,872

1,859,942

22,977,001

— 316

Bil. 2. Tablå över å ecklesiastika skogar belöpande andel av skogsstatens kostnader
lör förvaltning och bevakning, sådan densamma, beräknad enligt de grunderstyrelsen
angivit i underdånigt utlåtande den 31 december 1917, framgår av
styrelsens förvaltningsberättelser.

År 1916 ...
» 1917...
» 1918...
» 1919..

» 1920 ...
» 1921 ...
» 1922 ...
» 1923....
» 1924....
» 1925...

302,255

377,120

kronor

»

710,190

»

910,600

»

1,068,990

»

1,170,030

»

963,430

»

884,270

»

857,830

»

856,220

Summa 8,100,935 kronor.

Bil. 3. Tablå över bruttoinkomster för kyrkofonden enligt domänstyrelsens

huvudbok. 1916—1925.

Å r

Skogs-

försäljnings-

medel

Övriga

inkomster

Värde av
utlämnat
virke

Summa

inkomster

1916 .............

1917 .............

1918 ..............

1919 ............

1920 ............

192 L ...............

1922 ............

1923 ..........

1924 ........

1925 .....................

Summa

3,410,405

7,720,157

8,090,792

12,370,200

6,898,736

2,224,045

4,881,670

4,498,907

3,854,991

3,890,159

8,795

15,160

30,407

46,661

48,092

24,103

193,149

322,515

55,449

44.642

768,251

960,050

1,258,890

1,494,401

1,473,338

803,470

742,377

724,228

736,922

673,279

4,187,451

8,695,367

9,380,089

13,911,262

8,420,166

3,051,618

5,817,196

5,545,650

4,647,362

4,598,080

57,830,062

788,973

9,635,206 68,254,241

Bil. 4. Tablå över driftresultatet av kyrkofondens skogar enligt huvudboken

1916-1925.

År

Skogsför-

säljnings-

medel

Övriga

inkom-

ster

Nedlagda
kostnader
å virkes-lager vid
årets slut

Summa

Utgifter

Nedlagda
kostnader
å virkes-lager vid
årets bör-jan

Behållning

Brist

Inlevererat
till stats-kontoret

1916 .........

1917 .........

3,410,405
7,720,157
8,090,792
12,370,200
6,898,736
2,224,045
4,881,670
4,498,907
3,854.991
3, »80,159

8,795

15,160

30,407

46,661

48,092

24,103

193,149

322,515

55,449

44,642

i

i

l

388,570

788,146

577,699

253,962

219,311

204,174

315,752

3,419,200
7,735,317
8,121,199
12 805,431
7,734,974
2,825,847
5,328,781
5,040,733
4,114,614
4,240,553

1,199,084

2,370,154

3,170,815

3,015,284

2,913,893

2,739,012

1,702,464

1,826,726

2,087,574

1,951,995

i

i

i

i

388,570

788,146

577,699

253,962

219,311

204,174

2,220,116

5,365.163

4.950.384
9.790,147
4,432,511

701,311
3,048,618
2,960,045
1,807,729

2.084.384

509,210

3,361,507

6,665,164

6.500.000
5,289,932

3.000. 000

2.000. 000
1,000,000

1.500.000

1918 .........

1919 .........

1920 .........

1921 .........

1922 .........

1923 ......

1924 .........

1925 .........

Summa

57,830,062

788,973|2,747,614j61,366,649

22,977,001

2,431,862

35,957,7862

29,825,813a!

1 Dessa kostnader beräknades först för det virkeslager, som fanns vid 1919 drs utgång.

2 Se bilagda P. M. angående ej inlevererad del av kyrkofondens medel.

L. Carlquist.

— 317 —

Bil. 5.

P. M.

angående ej inlevererad del av kyrkofondens överskottsmedel.

Ej inlevererat överskott vid 1925 års slut................................ kr. 6,131,973

fördelar sig enligt nedanstående:

Fordringar hos virkesköpare ........................................................ * 2,556,497

Lager av virke................................................................................ * 315,751

Kassa ................................................................................................ * 3,259,725.

Av den kontanta behållningen inlevererades i februari månad 1,000,000
kronor samt efter huvudbokens avslutande i april 1,000,000 kronor. Dessutom
har under september månad inlevererats ytterligare 1,000,000 kronor.

Stockholm den 12 november 1926.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

L. Carlquist.

Direktionens över allm. barnbördshuset yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 155, § 74.

Underdånigt utlåtande.

Vad angår revisorernas uttalande, att det syntes erforderligt, att i reglementet
för allmänna barnbördshuset intaga en bestämmelse att samtliga vårdavgifter
vid barnbördshuset skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, har
direktionen givetvis intet att erinra mot en sådan anordning. Beträffande
avgifterna å de så kallade allmänna avdelningarna kan för övrigt sägas, att
underställande ägt rum alltsedan dessa avgifter infördes. Direktionen uppgör
nämligen varje höst efter bokslutet ett statförslag för nästföljande budgetår.
Uti detta beräknas utgifterna med ledning av det sista bokslutet. Inkomsterna
beräknas dels i form av legosängsavgifter, vilka föreslås av direktionen,
fondernas avkastning och poliklinikens inkomster, dels i form av anslag
enligt gällande avtal emellan staten, Stockholms stad och Stockholms län
angående skyldighet att bidraga till barnbördshusets driftkostnader. Denna
statskrivelse ligger sedermera till grund för Kungl. Maj:ts äskande av anslag
från riksdagen. Skulle Kungl. Maj:t således finna de av direktionen föreslagna
legosängsavgifterna i det ena eller det andra avseendet ej väl avvägda,
komme Kungl. Maj:t förvisso att göra anmärkning och påkalla rättelse innan
anslag begärdes av riksdagen.

Då revisorerna vidare uttala, att det för barnbördshuset gällande reglemente
icke anpassats efter de stora förändringar i sjukhusets verksamhet,
som under senaste tid inträtt, är detta utan tvivel fullständigt riktigt. Att
ej förändringar vidtagits har emellertid berott därpå, att, redan innan barnbördshusets
verksamhet utökades med en avdelning för kvinnosjukdomar och
en avdelning med hel- och halvenskilda rum, förelåg det nya lasarettsstadgeförslaget
till offentlig granskning, på grund varav direktionen icke kunde
vänta sig, att några separatstadgar skulle bliva av Kungl. Maj:t utfärdade,
förr än den gemensamma stadgan blivit fastställd. Direktionen har sig

318 —

också bekant,, att även andra sjukhus fått vänta med sina separatstadgar av
dylik anledning. Så snart den allmänna lasarettsstadgan blir fastställd,
skall emellertid direktionen ingå till Kungl. Maj:t med vederbörligt förslag
till erforderliga förändringar i reglementet för barnbördshuset.

Då .emellertid revisorerna härvidlag anföra, att det synes tvivelaktigt,
huruvida åtgärden att uti av direktionen fastställd dagavgift upptaga även
läkararvode å privatavdelningen överensstämmer med reglementets i par. 26
meddelade förbud för läkaren att av patienterna kräva eller mottaga någon
ersättning, vågar direktionen hysa en avvikande mening. Nämnda paragraf
liksom den motsvarande i lasarettsstadgan har otvivelaktigt tillkommit för
att skydda de sjukas intressen. Detta torde icke kunna ske på ett mera
effektivt sätt än att det gamla förbudet emot att begära eller mottaga ersättning
från de sjuka upprätthålles och att den ekonomiska frågan överlämnas
till sjukhusets ansvariga myndigheter att ordna. Direktionen vill framhålla,
att Göteborgs stad, som i detta avseende lyder under lasarettsstadgan, redan
sedan ett par år har vid sina kommunala sjukhus infört en liknande princip
som den nu vid barnbördshuset använda. Skulle emellertid i förevarande
ämne någon tveksamhet anses vara för handen, är det givetvis lyckligast,
att paragrafen vid en blivande stadgeändring varder vederbörligen förtydligad.

Stockholm den 11 januari 1927.

Å direktionens vägnar:

Underdånigst:

ÅKE THOMASSON.

A. W. Cygnceus.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 159, § 76.

Till Konungen.

Med återställande av närslutna nådiga remiss angående ett av riksdagens
revisorer gjort uttalande beträffande ventilationsanordning i duschrummet
i högre allmänna läroverkets i Karlstad gymnastikbyggnad får
skolöverstyrelsen med överlämnande av yttranden i ärendet dels från
drätselkammaren i Karlstad, dels ock från rektor vid högre allmänna
läroverket därstädes i underdånighet meddela, att överstyrelsen icke har
något att tillägga till vad bemälde rektor i ärendet anfört.

.1 den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Bergqvist, avdelningschefen överdirektören Falk och undervisningsrådet
Wallin, föredragande.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

B. J:n BERGQVIST.

HARALD WALLIN.

Föredragande.

Hj. Michaélsson.

319 —

Bil. 1.

Karlstad stad, drätselkammaren.

Utdrag av protokoll, hållet hos drätselkammaren i Karlstad
den 28 december 1926.

§ 747.

Rektorn vid härvarande högre allmänna läroverk, Viktor Hammarberg,
 hade till kammaren för prövning överlämnat utdrag av riksdagens
revisorers protokoll vid besök hos läroverket, därvid revisorerna efter besiktning
av gymnastikhuset framställt en så lydande anmärkning:

»Revisorerna lade vid sitt besök märke till att tillfredsställande ventilationsanordningar
för bortledande av vattenångan i duschrummet saknades.
 Åtgärder för avhjälpande av sagda olägenhet synas revisorerna
höra vidtagas.»

I anledning härav beslöt drätselkammaren anföra följande:

Såsom revisorerna erinrat hade läroverkets gymnastikhus under, åren
1924—1925 på stadens bekostnad undergått fullständig reparation i förening
med om- och tillbyggnad. Anordningarna för ventilation av det
i källarvåningen belägna duschrummet hade därvid utförts i överensstämmelse
med ett av värmeledningskonstruktören upprättat förslag, enligt
vilket frisk luft intages genom en kanal i ytterväggen och uppvärmes
vid passerandet av ett värmeelement. Den sålunda insugna luften
påverkar den i duschrummet varande luften, vilken utströmmar i en
murad kanal till en större evakuationstrumma. Vid tillfällen, då värmeledningen
ej är påeldad, minskas givetvis ventilationseffekten, enär villkoret
för all ventilation är att luft i tillräcklig mängd tillföres rummet,
ersättande den avgående luften och verkande tryckande på densamma.
Efter vad kammaren försport hade vederbörande lärare hittills icke
märkt någon olägenhet i avseende å ifrågavarande ventilationsanordning.
 Det har uppgivits, att vid revisorernas besök rummet icke vant
uppvärmt, vilket förhållande sannolikt orsakat, att luften i rummet då
känts fuktig»

Om erfarenheten skulle komma att visa, att de påtalade. ventilationsanordningarna
icke äro tillfyllestgörande, är kammaren givetvis villig
att vidtaga nödiga åtgärder för olägenhetens avhjälpande.

Denna paragraf justerades genast.

Som ovan. ,

In fidem:

J. Henning.

Bil. 2.

Till kungl. skolöverstyrelsens läroverksavdelning.

I skrivelse av den 22 december 1926 anmodad att inkomma med yttrande
med anledning av riksdagens revisorers anmärkning mot ventilationsanordningarna
i Karlstads högre allmänna läroverks duschrum, lar
undertecknad, som remitterat handlingarna i ärendet till Karlstads drätselkammare,
 som låtit utföra arbetet, insända utdrag av protokoll, hållet
hos kammaren den 28 december 1926. Protokollet innehåller dels en redo -

— 320 —

gorelse för ventilationsanordningarna, verkställda i överensstämmelse
med ett av varmeledningskonstruktören upprättat förslag, dels en förklaring,
 att, om erfarenheten skulle komma att visa, att de påtalade ventilationsanordningarna
icke äro tillfyllestgörande, kammaren är villig att
vidtaga nödiga åtgärder för olägenhetens avhjälpande. Som duschrummet
vid revisorernas besök icke var uppvärmt, kändes luften fuktigare
an \ld rummets begagnande för avsett ändamål. Gymnastiklärarna säga
Sig hittills icke ha haft någon anledning till klagomål mot luften vid
duschnmg.

Remissakten återgår.

Karlstad den 2 januari 1927.

Vördsamt

Viktor Hammarberg.

Rektor.

Karlstads domkapitels

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 160, § 77.

Till Konungen.

Jämlikt remiss på nådigste befallning den 17 innevarande december har
domkapitlet fått sig ålagt att senast den 11 januari 1927 inkomma med
underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin revisionsberättelse
för tiden 1 juli 1925-30 juni 1926 anfört beträffande gamla
jJnde^iellUSet 1 Karlstad; och får Domkapitlet i underdånighet anföra föl Domkapitlet

instämmer till fullo i vad revisorerna anfört. Det är ett
trängande behov att snarast få hela huset restaurerat och att för domkapitlet
tå utvidgade och förbättrade lokaler och framför allt ett brandfritt arkivrum.
 Redan år 1922 gjorde domkapitlet underdånig framställning till Eders
Kungl. Maj:t ^ om anslag för husets restaurering och har sedermera flera
gånger framhållit det otillfredsställande skick, i vilket domkapitlets lokaler
e nna sig, och de svårigheter, domkapitlet under nuvarande förhållanden
. r, a"“. kampa ]ned> varför domkapitlet nu ej anser sig behöva ytterligare
ingå darpa. Sedan stadsfullmäktige numera åtagit sig iståndsättandet och
framtida underhållet av de för läroverket erforderliga lokalerna, vill domkapitlet
endast i underdånighet uttala den förhoppningen, att restaureringstragan
måtte med det snaraste bliva ordnad.

Karlstads domkapitel den 30 december 1926.

C. G. BROMANDER.

Underdånigst:

J. A. EKLUND.

K. G. OLSSON.

ALEXANDER RYDBERG.

LARS DALGREN.

Gustaf Braunerhjelm.

— 321

Byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 160, § 77.

Till Konungen.

I revisionsberättelsen för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 liava riksdagens
revisorer anfört, bland annat, att revisorerna vid besök å gamla gymnasiehuset
i Karlstad iakttagit, att den i kulturhistoriskt hänseende märkliga
byggnaden vore i trängande behov av reparation såväl ut- som invändigt.
Särskilt hade revisorerna lagt märke till dels det otillfredsställande skick, i
vilket domkapitlets lokaler befunne sig, dels ock att i vindsvåningen förvarade
arkivalier genom takets otäthet utsattes för stor risk att skadas. Därjämte
ansåge sig revisorerna böra framhålla brandfaran inom byggnaden,
som ytterligare ökades därigenom att den i huset inledda vattenledningen,
enligt vad för revisorerna uppgivits, vid kyla icke kunde fungera. Det
syntes revisorerna angeläget, att frågan om byggnadens iståndsättande och
framtida underhåll snarast bleve ordnad på ett tillfredsställande sätt.

Genom nådig remiss den 17 innevarande december har Eders Kungl. Maj:t
•anbefallt byggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1927 till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av vad revisorerna
sålunda anfört, och får styrelsen till åtlydnad härav i underdånighet anföra
följande.

Byggnadsstyrelsen tillåter sig erinra dels att ifrågavarande byggnad icke
står under byggnadsstyrelsens förvaltning och dels att styrelsen såväl den
10 juni 1923 som ock den 30 april 1924 avgivit underdåniga utlåtanden
med anledning av ifrågasatt restaurering av byggnaden. I det senaste utlåtandet
framhöll styrelsen den tvingande nödvändigheten av att den kulturhistoriskt
värdefulla byggnaden snarast möjligt iståndsattes i huvudsaklig
■överensstämmelse med ett av arkitekten Bror Almquist uppgjort förslag.
Särskilt betonade styrelsen det trängande behovet av yttertakets iståndsättande
samt av att värmeledning infördes i hela byggnaden för ökande av brandsäkerheten
med hänsyn till de därstädes förvarade arkivalierna m. m. Styrelsen
avgav även förslag till bestridandet av de med restaureringen förenade
kostnaderna.

Utöver vad byggnadsstyrelsen i förberörda utlåtanden sålunda redan anfört,
vill styrelsen nu endast vitsorda riktigheten av vad revisorerna anfört och
ånyo giva uttryck för önskvärdheten av den intressanta byggnadens iståndsättande.

Remissakten bifogas.

I ärendets handläggning hava jämväl deltagit byråchefen Lovén och
byggnadsrådet Nilsson.

Stockholm den 24 december 1926.

Underdånigst:

IVAR TENGBOM.

RAGNAH HJORTH.

Sten Zethelius.

21

Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. III.

— 322 —

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 160, § 77.

Till Konungen.

Med. återställande av närslutna nådiga remiss ocli med överlämnande
av infordrade yttranden i ärendet från lärarkollegiet vid högre allmänna
läroverket i Karlstad och från domkapitlet därstädes ävensom stadsfullmäktiges
i Karlstad protokoll för den 16 september 1926 får skolöverstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

Det gamla gymnasiehuset i Karlstad har redan länge varit i behov av reparation
såväl ut- som invändigt. I samband med de inspektioner av läroverket
därstädes, som förrättats av ledamöter i skolöverstyrelsen i mars

1917 och i januari 1924, har i uttalanden till inspektionsprotokollen framhållits
behovet av byggnadens restaurering. I underdånigt utlåtande angående
anslag till restaurering av nämnda byggnad bär överstyrelsen den
13 november 1922 förordat, att ur Karlstads stifts byggnadskassa ett bidrag
å 9,600 kronor skulle anvisas för bestridande av hälften av den år

1918 beräknade kostnaden för reparation av byggnadens yttre.

Enligt vad som framgår av stadsfullmäktiges i Karlstad ovan omförmälda
protokoll hava fullmäktige dels frånträtt alla anspråk på äganderätt
till gamla gymnasiehuset med tillhörande tomtområde under villkor,,
att staden berättigas att kostnadsfritt disponera de för högre allmänna
läroverkets bibliotek och naturhistoriska samlingar erforderliga och av
läroverket för ändamålet nu disponerade lokaler, dels åtagit sig såväl
iståndsättandet och framtida underhållet av nyssnämnda lokaler genom
stadens egen försorg som även andel i kostnaden för värmelednings indragande
i byggnaden med ett belopp av 3,000 kronor, dels ock uppdragit
åt drätselkammaren därstädes att med vederbörande träffa de avtal, som
erfordras för verkställigheten av stadsfullmäktiges nämnda beslut.

Med hänsyn till vad överstyrelsen här anfört, vill överstyrelsen, som
skall följa frågans vidare utveckling, i likhet med domkapitlet uttala
den förhoppningen, att restaureringsfrågan måtte med det snaraste bliva
ordnad.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Bergqvist, avdelningschefen överdirektören Falk, undervisningsråden
Åström och Wallin, föredragande.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

B. J:n BERGQVIST.

HARALD WALLIN.
Föredragande.

Hj. Michaélsson.

— 323 —

Bil. i.

Avskrift av protokoll, hållet vid sammanträde med kollegiet
vid Karlstads högre allmänna läroverk den 3 januari 1927.

§ 1.

Från Karlstads domkapitel hade i skrivelse av den 22 december 1926 infordrats
kollegiets yttrande med anledning av ett uttalande av riksdagens
revisorer angående det s. k. gamla gymnasiehusets trängande behov av
reparation såväl ut- som invändigt. Kollegiet beslöt att uttala sig sålunda.

Kollegiet instämmer till alla delar i revisorernas uttalande i ärendet
och vill till ytterligare belysning av den gamla ärevördiga byggnadens
brist fälligheter bifoga utdrag av protokoll, hållna vid sammanträden med
delegerade för förvaltningen av Karlstads högre allmänna läroverks byggnadsfond
den 13 september och 5 oktober 1926 jämte såsom bilaga härtill
en kritik av bibliotekslokalerna, avgiven av läroverkets bibliotekarie, samt
utdrag av protokoll, hållna hos drätselkammaren i Karlstad den 13 och
27 september 1926.

Av dessa protokollsutdrag framgår, att det förefunnits fara för trafikanters
liv och lem, därigenom att de kunnat råka ut för nedrasande tegelstenar
ooh murbruk från den fallfärdiga takgesimsen, vilket nödsakat
delegerade att taga en ansvars- och skadestånds försök ring och drätselkammaren
att gå i författning om de värsta bristernas avhjälpande genom
strykning, kittning och lagning med plåit av taket. Dessa bristfälligheter
äro dock endast provisoriskt botade och husets yttre ter sig fortfarande
i ett allt annat än värdigt skick.

Bibliotekslokalernas ömkliga tillstånd framgår otvetydigt av bibliotekariens
målande skildring.

Kollegiet vill därför helt och fullt biträda revisorernas uppfattning om
vikten av »att frågan om byggnadens iståndsättande och framtida underhåll
snarast blir ordnad på ett tillfredsställande sätt».

Denna paragraf justerades genast.

In fidem:

Viktor Hammarberg.

Bil 1 a.

Utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med delegerade
för förvaltningen av Karlstads h. allm. läroverks byggnadsfond
den 13 september 1926.

§ 2.

Hade å härvarande läroverkskollegiums sammanträde den 8 sept. d. å.
beslutats att för byggnadsdelegerade framhålla följande:

1) faran för liv och lem vid nedrasandet av tegelstenar och murbruk
från gamla gymnasiehusets fris;

2) faran av värdefulla böckers förstöring av regn i biblioteket, vars tak
vore ytterst bristfälligt, och otillräckligheten av lokalutrymme därsammastädes.
 Bibliotekarien, lektor Lindahl, hade ingivit en särskild skrivelse
härom, som föredrogs (se bil.);

— 324 —

3) behovet av ett särskilt frukostrum för de lärjungar, som icke hade
sina hem i staden;

De i punkterna 1) och 2) här ovan berörda olägenheter, som vidlåda
det gamla gymnasiehuset, bristfälligheterna i dess yttre och dess bibliotekslokaler
ansågo delegerade böra omedelbart delgivas stadens drätselkammare,
 som å sammanträde samma dag hade att ur annan synpunkt behandla
gymnasiehusf rågan, och åtog sig drätselkammarens vice ordförande,
bankdirektör R. Tjerneld, att göra detta och samtidigt föredraga bibliotekariens
skrivelse i ärendet,

I avvaktan på gymnasiehusets yttre restaurering, som byggnadsfonden,
som uppvisade en brist på cirka 1,700 kronor, icke :i avsevärd mån kunde
bekosta, föreslog byggmästare Wästlund med tanke på punkt 1) i kollegiets
framställning, att det skulle tagas eu riskförsäkring mot skada å
tredje man, och åtog sig att undersöka möjligheterna härför. Behoven

av särskilt frukostrum och---konstaterades. Det första ansågs

kunna tillgodoses genom restaurering av scautrummet.

In fidem:

Viktor Hammarberg.

Bil. 1 b.

Avskrift av protokoll, hållet vid sammanträde med delegerade
för förvaltningen av Karlstads h. allm. läroverks byggnadsfond
den 5 oktober 1926.

§ 1.

Antogs målare K. D. Bäckers anbud att för en kostnad av 87 kronor utföra
diverse i anbudet specificerade målningsarbeten i det s. k. sooutrummet
i gamla gymnasiehuset.

§ 2.

Beslöts att i försäkringsaktiebolaget Norden för gamla gymnasiehuset
för en tid av ett år taga en ansvars- ''Och skadeståndsförsäkring, varå premien
uppginge till 14 kronor 40 öre.

In fidem:

Viktor Hammarberg.

Bil. 1 c.

Bil. till protokoll från sammanträde med delegerade för förvaltningen
av Karlstads h. ailm. läroverks byggnadsfond den 13
sept. 1926.

Till Karlstads h. allm. läroverks b y g g n a ds d e leg e r ade.

I egenskap av bibliotekarie och såsom sådan närmast ansvarig för vården
av läroverksbibliotekets bokförråd tillåter jag mig härmed fästa herrar
byggnadsdelegerades uppmärksamhet på det bristfälliga skick, vari

— 325 —

bibliotekets lokaler för närvarande befinna sig. Visserligen ha på senaste
tiden genom rektors försorg och med anlitande av medel ur läroverkets
egna kassor vissa förbättringar genomförts, främst beträffande lokalernas
uppvärmning, men de art, att de äventyra, för att icke säga omöjliggöra bokförrådets vederbörliga
skötsel och omvårdnad.

Utan gensägelse betänkligast med hänsyn till böckernas nöjaktiga förvaring
och bevarande för framtiden är den ytterst miserabla beskaffenheten
av gymnasiets yttertak, vilket i intet avseende avbryter mot den
gamla vackra byggnadens upprörande yttre bofällighet i övrigt. Under
min tvååriga bibliotekarietid har det upprepade gånger inträffat, att vid
regnväder vatten i större eller mindre myckenhet genom yttertaket trängt
in icke endast i de omedelbart under taket befintliga vindsrummen utan
även tvärs igenom trossbottnen ned i de därunder liggande egentliga bibliotekssalarna
och givetvis anställt skada och föröddse ä de där uppställda
böckerna. Efter varje dylik inom bibliotekslokalerna inträffad
nederbörd har plåttaket skyndsammast underkastats reparation på det
skadade stället, men då enligt plåtslagare^ utsago hela taket är till ytterlig
grad upprostat, ha sådana partiella reparationer endast med stor försiktighet
kunnat företagas och som sagt icke förmatt hindra förnyade vattengenombrott
på andra närmare eller fjärmare liggande ställen. Senast
i somras inträffade ett genombrott av särdeles svårartad beskaffenhet, da
•under ett åskregn vatten genom taket strömmade in i ena hörnet av den
mindre bibliotekssalen, just i vinkeln mellan tvenne där stående bokhyllor,
 och mer eller mindre fullständigt, hylla efter hylla, genomdränkte
ett avsevärt antal böcker, därav flera värdefulla. Med det indrypande
regnvattnet följde också den i innertaket anbragta vita limfärgen, vilken
illa tilltygade en samling avhandlingar, olyckligtvis upplagda på en stol
i em ed char närhet av det farliga stället. Och sistlidna vinter förekom
det, att då jag skulle avhämta ett till låns begärt skolprogram av äldre
datum, som förvarades bland andra dylika i ett rum på vinden, det sökta
häftet befanns vara fastfruset vid väggen och prytt med eu ansenlig isklump,
 varför det måste läggas till upptining framför kaminen, innan det
kunde tillställas vederbörande låntagare.

Beträffande uppvärmningen vintertiden av bibliotekslokalerna är ovan
nämnt, att drägligare förhållanden pa senaste tiden inträtt, i det att för -liden vinter en järnkamin inköpts och uppställts i förrummet, numera aptera!;
till expeditionsrum. Sagda kamin hålles vintertiden brinnande natt
och dag och förmår hålla expeditionsrummet och den innanför liggande
mindre boksalen, det förra fullt tillräckligt och den senare lijälpligt,
uppvärmda, även vid inträffande starkare kyla. Däremot saknas all möjlighet
att uppvärma stora bibliotekssalen, där större delen av bokförrådet
är inrymt, och då därtill kommer, att denna icke heller är försedd med
dubbelfönster, blir därstädes under den kalla årstiden rådande eu temperatur,
 som sällan överskrider nollpunkten, men väl kan gä ned åtskilliga
grader därunder. Då ingen ventilation kan anordnas, blir luften unken
och förskämd, och detta i förening med kylan och fukten är ägnat att högst
menligt inverka på böckernas välbefinnande, befordra uppkomsten av
mögel på bokbanden och väsentligt påskynda förstörelsen av det ingalunda
obetydliga antal äldre lucker i pergaments- och läderband, som redan nu
äro genom yttre våld eller tidens tand illa åtgangna. För bibliotekarien
medför avsaknaden av uppvärmning i nämnda säl, förutom en betydande

— 326 —

hälsovådlighet, den olägenheten, att allt arbete i salen i fråga — »om ständigt
behöver beträdas — vintertiden måste utföras med ytterkläderna på,
något som givetvis är högst hindersamt och oangenämt. En kännbar
brist är också, att elektrisk belysning icke finnes anordnad i stora salen,
vilket under den mörka årstiden vållar bibliotekarien avsevärt avbräck
i hans arbete.

Slutligen må framhållas, att genom den ständigt fortgående tillväxten
av bokbeståndet, vilken på sista tiden tack vare gåvor varit betydande,
biblioteket blivit allt mera trångbott, varför frågan om beredande av ökat
utrymme åt detsamma med det snaraste måste upptagas till behandling.
Redan nu är hyllutrymmet i boksalarna för åtskilliga ämnesfack överbelagt,
 och trots en på sistone i stor omfattning företagen uppflyttning av
böcker på vindsrummen, där tvenne störa hyllor på läroverkets bekostnad
anbragits, finnes endast ringa utrymme för uppställande av de alltjämt
inkommande nyförvärven. För ett under förliden sommar gjort större
förvärv, omfattande icke mindre än tio packlårar med patentbeskrivningar,
 skänkta till biblioteket av bergsskolan i Filipstad, kan plats för närvarande
icke beredas, vilket är så mycket mera beklagligt, »om sagda patentbeskrivningar
utgöra en fortlöpande skriftserie, vilken periodiskt
kompletteras med från kungl. patent- och registreringsverket ny utkommande
häften.

Då av vad jag ovan anfört torde framgå, dels att bibliotekets lokaler
befinna sig i ett i flera avseenden högst bristfälligt, i visst fall oförsvarligt
skick, och dels att biblioteket är i trängande behov av ökat utrymme
för sina samlingar, vågar jag härmed vända mig till herrar byggnadsdelegerade
med eu vördsam hemställan om vidtagande snarast möjligt av
de åtgärder, vartill denna skrivelse kan befinnas föranleda.

Karlstad den 12 september 1926.

Nils Lindahl.

Bibliotekarie vid Karlstads h. allm. Läroverk.

Bil. 1 rf.

Karlstad stad, drätselkammaren.

Utdrag av protokoll, hållet hos drätselkammaren i Karlstad
den 13 september 1926.

§ 485.

Sedan anmälts, att taket å gamla gymnasiebyggnaden vore i sådant.
skick, att fara för vattendropp i läroverksbibliotekets lokaler förelåge,
beslöt drätselkammaren uppdraga åt stadsarkitekten att .inkomma med
förslag till åtgärder i och för avhjälpande av de värsta bristerna.

Som ovan.

In fidem:

Gustaf E. Berg.

Ex protocollo:
J. Henning.

— 327 —

Bil. 1 e.

Karlstad stad, drätselkammaren.

Utdrag av protokoll, hållet hos drätselkammaren i Karlstad
de 27 september 1926.

§ 531.

Sedan anmälts, att taket å gamla gymnasiebyggnaden vore i sådant
skick, att fara för vattendropp i läroverksbibliotekets lokaler förelåge,
samt drätselkammaren i anledning därav uppdragit åt stadsarkitekten att
inkomma med förslag till åtgärder i och för avhjälpande av de värsta
bristerna, så meddelade nu stadsarkitekten, att han vid besiktning funnit,
 att taket kunde genom strykning, kittning och lagning med plåt försättas
i hjälpligt skick för en kostnad av 500 kronor;

och beslöt kammaren nu att uppdraga åt stadsarkitekten att utföra det
sålunda föreslagna reparationsarbetet ävensom för ändamålet anvisa ett
belopp av 500 kronor att utgå av drätselkammarens anslag för oförutsedda
utgifter att påföras kontot byggnaders underhåll.

Som ovan.

In fidem:

Gustaf E. Berg.

Ex protocollo:
J. Henning.

Bil. 2.

Karlstads domkapitel.

Till Konungen.

Jämlikt remiss på nådigste befallning den 17 innevarande december har
domkapitlet fått sig ålagt att senast den 11 januari 1927 ‘inkomma med
underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin Tevösionsberät
teiLsc för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 anfört beträffande
gamla gynmasiebuset i Karlstad; och får domkapitlet i underdånighet
anföra följande:

Domkapitlet instämmer till fullo i vad revisorerna anfört. Det ar ett
trängande behov att snarast få hela huset restaurerat och att för domkapitlet
få utvidgade och förbättrade lokaler och framför allt ett brandfritt
arkivrum. Eedan år 1922 gjorde domkapitlet underdånig framställning
till Eders Kungl. Maj:t om anslag för husets restaurering och har sedermera
flera gånger framhållit det otillfredsställande skick, i vilket domkapitlets
lokaler befinna sig, och de svårigheter, domkapitlet under nuvarande
förhållanden har att kämpa med, varför domkapitlet nu ej anser
sig behöva ytterligare ingå därpå. Sedan stadsfullmäktige numera
åtagit sig iståndsättandet och framtida underhållet av de för läroverket
erforderliga lokalerna, vill domkapitlet endast i underdånighet uttala den

— 328 —

förhoppningen, att restaurerings frågan måtte med det snaraste bliva
ordnad.

Karlstads domkapitel den 30 december 1926.

Underdånigst:

J. A. Eklund.

C. V. Bromander. K. G. Olsson. Alexander Rydberg.

Lars Dalgren.

Gustaf Braunerhjelm.

Bil. 3.

Protokoll hållet hos stadsfullmäktige i Karlstad den 16 september
1926.

§ 125.

Sedan stadsfullmäktige på sätt närmare framginge av fullmäktiges protokoll
den 18 december 1924 och den 15 oktober 1925 förklarat sig på vissa
villkor avstå från stadens anspråk på äganderätt till gamla gymnasiebyggnaden
ävensom den tomt, varå byggnaden vore uppförd, samt domkapitlet
under åberopande av sagda beslut hos Kungl. Maj:t hemställt om anslag för
restaurering av gymnasiebyggnaden, hade från ecklesiastikdepartementet
meddelats, att framställningen i dess dåvarande läge icke torde föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd, enär de av fullmäktige uppställda villkoren
icke syntes kunna av Kungl. Maj:t godtagas, varjämte genom länsstyrelsen
stadsfullmäktiges förnyade yttrande i ärendet infordrats, till ledning
för vilket yttrande bifogats en inom ecklesiastikdepartementet upprättad
promemoria i ärendet.

Efter remiss från stadsfullmäktige hade drätselkammaren i ärendet avgivit
följande utlåtande:

»Utdrag av protokoll, hållet hos drätselkammaren i Karlstad
den 13 september 1926.

§ 486.

Uppå remiss både. drätselkammaren att avgiva förnyat yttrande i ärendet
angående restaurering av gamla gymnasiehuset här i staden.

Härvid antecknades, att stadsfullmäktige behandlat denna fråga den 18
december 1924 och den 15 oktober 1925, att vid förstnämnda tillfället stadsfullmäktige,
 med vidhållande av stadens anspråk på äganderätt till den
mark, varå gymnasiebyggnaden vore belägen, förklarat sig frånträda anspråken
på äganderätten till byggnaden under villkor, dels att högre allmänna
läroverket berättigades att kostnadsfritt disponera de lokaler däri,
som nu är o eller framdeles bliva behövliga för läroverkets bibliotek och i
gymnasiehuset befintliga naturhistoriska samlingar, dels att staden fritoges
från alla kostnader för byggnadens iståndsättande och framtida underhåll,
 samt att vid senare tillfället stadsfullmäktige, med vidhållande av nyss
angivna villkor, beslutat att till Kungl. Maj:t och kronan med full äganderätt
utan ersättning upplåta den mark, varå byggnaden vore belägen, vil -

— 329 -

ken mark innehölle en areal av 557 kvadratmeter av tomten nr 59 i kv arteret
Falken och angivits med röda begränsningslinjer å en av stadsmgenjoren
Gustaf Lovén den 1 oktober 1925 upprättad karta.

Sedan domkapitlet till Konungen insänt sistnämnda beslut bär tran ecklesiastikdepartementet
meddelats, att ärendet i dess nuvarande läge icke
torde föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd, enär enligt departementschefens
åsikt de av stadsfullmäktige uppställda villkoren för avståendet
av stadens eventuella äganderätt till huset och tomten icke kunde av
kronan accepteras. En överenskommelse mellan staten och staden kunde
endast tänkas komma till stånd på villkor, som innefattades i ett vid handlingarna
numera fogat »P. M.», så lydande:

’1 Staden frånträder alla anspråk på äganderätt till gamla gymnasiehuset
jämte tomt, men berättigas att kostnadsfritt disponera de lokaler i
gymnasiehuset, vilka nu användas för läroverkets bibliotek och naturhistoriska
samlingar. . ,

2 Statsverket bidrager till de nu föreslagna restaurerings- och reparationsarbetena
med 39,900 kronor, medan 32,395 kronor utgå ur stiftets byggnadskassa
och 22,618 kronor, motsvarande kostnaderna for reparation av de
av läroverket disponerade lokalerna, tillskjutas av staden.

3. Statsverket åtager sig det framtida underhållet av byggnadens j re,
under det att de institutioner, som disponera lokaler i fastigheten, svara tor
det inre underhållet av de utrymmen, som av dem anvandas

Enligt av kungl. byggnadsstyrelsen i yttrande den 30 april 19-4 veikstal
beräkning skulle husets iståndsättande kräva en kostnad av sammanlagt
94 913 kronor, och föreslog kungl. styrelsen, att denna, kostnad skulle sa
fördelas, att av statsmedel anvisades ett belopp av 39,900 kronor, att domkapitlet
svarade för ett belopp av 32,395 kronor och att läroverket skulle -skjuta 3,565 kronor, medan de arbeten, som motsvarade återstående 19,053
kronor och bestode av invändiga arbeten, såsom reparation av de olika ium men

justering av dörrar, elektriska ledningar, luckor och värmeledning

kunde tillsvidare uppskjutas. Sistnämnda två belopp utgöra tillhopa den
summa som nu ifrågasättes skola gäldas av läroverket.

I avseende å byggnads- och underhållsskyldigheten av läroverkets lokalei
hava stadsfullmäktige den 20 november 1913 beslutat ’att, i den man byggnadsfondens
egna tillgångar ej därtill lämna medel och med hjelp av de bidrag
som kunna erhållas från länets landsting och stiftets byggnadskassa,
åtala sig underhållsskyldighet av Karlstads högre allmänna iaroverks lokaler
samt den byggnadsskyldighet, som kanin tråda, nar nuvarande lokaler
av stadsfullmäktige prövas otillräckliga för sitt ändamål . ,

I gamla gymnasiehuset disponerar läroverket tor närvarande följande

l°Yb7ttenvåningm: ett större och ett mindre runa i byggnadens västra del,
använda till förvaring av läroverkets naturhistoriska samlingar

en trappa upp: tre rum i västra ändan, inrymmande större delen av laro VT

ett större och ett mindre rum använda ^mensamt

av läroverket och domkapitlet till förvaring av arkivalier, dels i man av be
hov det övriga oinredda vindsutrymmet, anvant till förvaring av till la
verket inkommande tidskrifter och mindre värdefulla bocker.

Ehuru stadsfullmäktige tidigare i enlighet vadande

slag såsom villkor för sitt avstående från aganderatten till ifrågavarande
byggnad med tomt uppställt bland annat det krav, att staden skulle fnta -

— 330 —

gräs från alla kostnader för byggnadens iståndsättande och framtida underhåll,
 vilket krav drätselkammaren visserligen fortfarande ansåge ej obilligt,
 fann kammaren sig likväl böra, med hänsyn till det trängande behovet
nv byggnadens snara iståndsättande, vilket förutsatte en skyndsam uppgörelse
med statsmakterna, nu tillstyrka fullmäktige att i viss utsträckning
deltaga i nyssnämnda kostnader. En lämplig lösning, som icke komme att
medföra någon ökning av statens eller domkapitlets uppoffringar, sådana
de föreslagits i ovanintapia P. M., men som med hänsyn till stadens för
närvarande tryckta finansiella läge syntes kammaren mera tilltalande än
anvisandet av ett så stort direkt anslag från stadens sida, som ifrågasatts,
syntes vara, att stadsfullmäktige förklarade sig villiga dels att bidraga till
kostnaden för värmelednings indragande i byggnaden med av kungl. byggnadsstyrelsen
föreslagna belopp 3,000 kronor, dels att ansvara för iståndsättandet
och det framtida underhållet av de av läroverket nyttjade lokalerna,
allt genom stadens egen försorg.

I avseende å rätten för staden att disponera för läroverket behövliga lokaler
i gamla gymnasiebyggnaden ansåg kammaren, att denna rätt kunde begränsas
till de härovan angivna, under förutsättning, att det oinredda
vindsutrymmet, som icke syntes vara för annat ändamål erforderligt,
finge i sin helhet disponeras, sålunda även till de delar, som ej för tillfället
voro tagna i anspråk.

Drätselkammaren beslöt sålunda hemställa, att stadsfullmäktige måtte
besluta:

att frånträda alla anspråk på äganderätt till gamla gymnasiehuset med
det tomtområde om 557 kvadratmeter i kvarteret Falken, som finnes angivet
med röda begränsningslinjer å en av stadsingenjören Gustaf Lovén den
1 oktober 1925 upprättad karta under villkor, att staden berättigas att kostnadsfritt
disponera de för högre allmänna läroverkets bibliotek och naturhistoriska
samlingar erforderliga, härovan angivna lokaler;

att åtaga sig dels iståndsättandet och framtida underhållet av nyssnämnda
lokaler genom stadens egen försorg, dels andel i kostnaden för värmelednings
indragande i byggnaden med ett belopp av 3,000 kronor; samt

att uppdraga åt drätselkammaren att med vederbörande träffa de avtal,
som erfordras för verkställigheten av fullmäktiges sålunda fattade beslut.

Denna paragraf justerades genast.

Som ovan.

In fidem:

Gustaf E. Berg.»

I enlighet med av beredningsutskottet förut denna dag avgivet utlåtande
beslöto stadsfullmäktige bifalla vad drätselkammaren i ärendet föreslagit.

Byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 161, § 78.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 17 december 1926 anbefallt
byggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1927 inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning av riksdagens revisorers under § 78 i revi -

— 331 —

sionsberättelsen för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 gjorda framställning beträffande
folkskoleseminariets i Karlstad nybyggnader, får byggnadsstyrelsen
till åtlydnad bärav i underdånighet överlämna dels ett av rektorn
vid seminariet Albin Olsson till byggnadsstyrelsen avgivet yttrande den
2 januari 1927, dels ock en av intendenten hos styrelsen Gustaf Hermansson
i ämnet avgiven P. M. av den 4 i samma månad, och tillåter sig styrelsen
underdånigst åberopa vad i berörda yttrande och P. M. anförts i anledning
av revisorernas i förevarande fråga gjorda uttalanden.

Remissakten bifogas.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst:

IVAR TENGBOM.

ERNST LINDH.

Sten Zethelius.

Bil. 1.

Till kung! byggnadsstyrelsen.

I anledning av remiss den 23 december 1926 angående statsrevisorernas
anmärkningar rörande folkskoleseminariets i Karlstad nybyggnad får jag
vördsamt anföra följande.

Då jag ej har tillgång till handlingar rörande kostnaderna för nybyggnaden,
 kan jag ej i detalj uttala mig därom men vill i förbigående nämna,
att jag finner det helt naturligt, att Karlstadsseminariets nybyggnad,
 som utfördes från våren 1921 till sommaren 1923, nominellt måste
ställa sig dyrare än närmast föregående och närmast efterföljande seminariebyggnader,
 i Lund och Umeå, enär penningvärdet vid entreprenadernas
utlysande var lägret än då seminarierna i Lund och Umeå byggdes.

Riksdagens beslut i föreliggande fråga innebar, att nya byggnader för
folkskoleseminariet i Karlstad skulle uppföras i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten B. Almqvist 1917 utarbetade ritningar. Dock borde
byggnadskostnaderna i möjligaste mån nedbringas bland annat genom
successiva entreprenader. På initiativ av dåvarande statsrådet V. Rydén
verkställdes åren 1919—1920 en revision av ritningarna i syfte att nedbringa
byggnadskostnaderna. Därvid medverkade representanter för byggnadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen samt arkitekten B. Almqvist. De nya ritningar,
 som i anledning härav utarbetades, fastställdes av Kungl. Maj:t
den 7 maj 1920 att lända till efterrättelse vid den nya seminarieanläggningens
utförande. I förhållande till 1917 års ritningar, inneburo dessa bland
annat följande reduktioner. Rumshöjden i de tre huvudvåningarna minskades
med 40 cm. i varje våning. Korridorernas bredd minskades i allmänhet
med 50 cm. Seminaristernas klassrum reducerades från 8.tX7X4 m. till
8 X 6.5 X 3.6 m. eller med cirka 23 procent. Övriga rum minskades i allmänhet i
samma proportion, t. ex. gymnastiksalen, samlingssalen och kollegierummet.
 Reservutrymmen å huvudbyggnadens vind borttogos och takets
konstruktion gjordes enklare. Genom de sålunda gjorda reduceringarna
beräknade kungl. byggnadsstyrelsen, i underdånig skrivelse den 26 februari
1920, att byggnadskostnaderna skulle nedgå från 3,300,000 kronor enligt
1917 års ritningar till 2,700,000 kronor.

332 -

rpvi«nrp™ 1Ilskl ; ukm“^ai'' i byggnadsprogrammet, som gjorts, ha statslevisorerna
anmarkt, att korridorutrymmet i huvudbyggnaden är för stort.

Ana "wnff-daira7 ma forstl erinras om att korridorernas kubikinnehåll i

SSSSIEÄ ÖYCr 22 Pr°“”1 1 ,iirhäll““le *m *> "‘"tog.r, «»

Den svåraste uppgiften vid anordningen av korridorerna i en skola är
att avpassa utrymmet efter de olika lokalernas skilda behov och samtidigt
taga hänsyn till den likformighet i storleken av korridorer i olika våningar,
 »om byggnadstekniska hänsyn kräva. Utanför klassrum ha korridorer
i allmänhet en trefaldig uppgift, nämligen dels att vara genomgångsrum
till de lokaler som ligga utmed korridorerna, dels att vara kapprum
för elevernas ytterkläder, dels att vara rekreationsrum för eleverna under
rasterna, da de på grund av dålig väderlek ej kunna vistas i det fria. Där
korridorerna ha alla dessa uppgifter, måste de givetvis vara ganska ryml1^?;
1 andra tall kan korridorutrymmet i allmänhet göras mindre.

Dtt närmare studium av korridoranordningarna i huvudbyggnaden visar,
 att vederbörande arkitekt haft blicken öppen för det föreliggande problemet
och pa ett i det hela framgångsrikt sätt löst sin uppgift i denna
fråga bom belägg för denna uppfattning må erinras om att större delen
av det utrymme i källarvåningen, som motsvarar korridorerna i de ovanior
liggande våningarna, tagits i anspråk till avklädningsrum för gymnastiken.
 Vidare ha de flesta specialrum, som i regel kräva mindre korridorutrymme,
 forlagts till en särskild del av byggnaden, där rumsanordningen
sadan> att ytterst ringa korridorutrymme finnes, i varje fall ej ens
hal t ten sa stort som om lokalerna skulle legat efter samma system som
klassrummen. Som exempel må anföras, att korridoren i västra delen av
källarvåningen har en golvyta av endast cirka 40 m2, ehuru den är avsedd
som genomgångsrum till seminaristernas avklädningsrum, värmekammaren
och hela traslojdavdelmngen, vilka lokaler tillsammans ha en golvyta
av cirka 400 m2. I andra våningen har korridoren för biologisk-kemiska
avdelningen eu golvyta av endast cirka 42 m2, fastän den användes till
kapprum och delvis även till materialrum samt på samma gång utgör förrum
till 5 rum med en sammanlagd golvyta av cirka 256 m2. Till hela
lysisk-geografiska avdelningen i tredje våningen med en sammanlagd golvyr;
av <.arka 286 m2 Dnnes ingen annan korridor än den som i alla fall är
nödvändig for de bredvid liggande klassrummen. Det till korridor för av(le
ningen ursprungligen avsedda utrymmet har nämligen tagits i anspråk
till material- och arbetsrum.

. ®kur? •|ag ej käft tillfälle att göra i siffror uttryckta jämförelser, anser
j i* sannollkt’ att korridorutrymmet vid folkskoleseminariets i Karlflluvudbyggnad
ej är större utan snarare mindre än vad fallet är beträffande^
motsvarande utrymme vid åtskilliga seminarier, t. ex. Lunds
som av statsrevisorerna lämnats utan anmärkning.

Statsrevisorerna ha vidare framhållit, att badavdelningen syntes vara
onodigt stor och kostsam. Enligt revisorernas mening* upptages huvudU^?deif
kallarvånin/? huvudsakligen av badavdelning. I verkligheten
iorhaller det sig så, att f denna del av källarvåningen äro även inrymda 5
rum lör träslöjd, värmekammare samt tre avklädningsrum för gymnastiken’
j ka. senare äro nödvändiga, även om badavdelningen ej funnes,
isadavdelmngen består av tre rum med en sammanlagd golvyta av cirka 111
m , under det att träslöjdavdelningen, värmekammare och avklädningsrummen
ha en sammanlagd golvyta av cirka 400 m2.

333 —

Badstugans ytinnehåll äro 3X6.4 nr och tvagningsrummets 3X6.4 nr. Det
är svårt att förstå, att dessa rum för det avsedda ändamålet skulle kunna
vara väsentligt mindre. I duschrummet finnes endast en 110 cm. bred
gång mellan duscharna och bassängens barriär. Vad simbassängen angar
har den en inre storlek av 883X365X168 cm. Om den skall vara lämplig för
simövningar, torde den knappast kunna vara mindre. För undervisning i
simning är det av stor betydelse att äga tillgång till en ej alltför liten bassäng
inom seminariebyggnaden. De resultat, som under de senaste åren,
tack vare bassängen, kunnat uppnås i fråga om elevernas utbildning i simning,
 ha också vunnit erkännande från sakkunnigt håll (Svenska livräddningssällskapets
årsbok 1926 sid. 7 ff).

Statsrevisorerna ha även ifrågasatt behovet för seminariet av 12 överspelningsrum.
 Till grund för planläggningen i detta fall har legat följande
beräkning. Erfarenheten visar, att en elev för sin musikutbildning i allmänhet
behöver ha tillgång till instrument cirka 2 timmar i veckan. Alltså
behövas för 200 elever 400 överspelningstimmar i veckan. Men då eleverna
i regel ej äro lediga för överspelning förrän efter kl. 4 e. m„ blir det 4
överspelningstimmar per dag å varje instrument kl. 4—8 e. m., alltså med
12 överspelningsrum 4X12X6 = 288 överspelningstimmar i veckan. De
övriga 112 behövliga överspelningstimmarna måste uttagas på andra instrument,
 samlingssalens, sångsalens och elevrummets. De i övningsskolans
klassrum placerade orglarna kunna endast undantagsvis komma till
användning för överspelning, enär städningen i dessa rum ej avslutas
förrän omkring kl. 6.30 e. in.

För seminariets undervisning är det av stort värde att äga tillgång till
så många överspelningsrum, att eleverna kunna få god övning i musik.
Även må erinras om att rätt många församlingar i västra Sverige ej kunna
få examinerade organister som kyrkomusiker. Därför maste åtskilliga av
seminariets elever efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgöra som kyrkomusiker
utan annan utbildning än den de fått under seminarietiden. Även
från denna synpunkt är det av betydelse, att seminariet har tillräckliga utrymmen
för musikundervisningen.

Enligt revisorernas förmenande har ett opåkallat stort belopp nedlagts
å uppförande av växthuset. Denna byggnad innehåller, förutom växthus,
pannrum och kolbod, 2 ruin för trädgårdsredskap, ett rum för idrottsredskap
samt därunder 2 cementerade källare, den ena avsedd för frukt och
den andra för rotfrukter. Erfarenheten har visat, att dessa lokaler i intet
avseende äro för stora för seminariets behov. Tvärtom är utrymmet ganska
knappt både för trädgårdsredskap och idrottsredskap.

Revisorerna ha även funnit det vara påfallande, att planering och inhägnad
av den till seminariet hörande tomten samt anläggande av idrottsplan
medfört kostnader betydligt överstigande 100,000 kronor. Förutom det låga
penningvärdet under byggnadstiden må i anledning därav erinras om att
i den angivna summan ingår kostnaden för dränering med täckdiken av
hela tomten utom den s. k. Mariebergsparken. Dessutom måste tagas i betraktande,
 att eu icke ringa del av tomten ligger på berg, varför sprängningsarbeten
måst utföras både för planeringen och för dräneringsdiken.
Å den av Kungl. Maj:t fastställda ritningen för trädgårdsanläggning och
idrottsplan ha åtskilliga förändringar gjorts, för att utförandet skulle bil
billigare. Sålunda ha vägarna gjorts smalare och flera å ritningen upptagna
vägar ha ej utförts. Idrottsplanen har flyttats längre ned åt trädgården
till, för att alltför stor schaktning skulle kunna undvikas. Dess -

— 334 —

ldrotj’sP?a°en byggts på enklast möjliga sätt utan underlag av
SSSÄÄ löparbanorna ha täckts med en blandning av

Stockholm den 2 januari 1927.

Bil. 2.

Vördsamt:

Albin Olsson.

Rektor vid folkskoleseminariet i Karlstad.

P. M. rörande Karlstads seminarium.

Lokalernas storlek.

Lärosalarna voro i 1917 års förslag huvudsakligast av storlek: längd
8.7 X bredd 7.o X höjd 4.o m. = 245.6 kubikmeter.

„ Lärosalarna minskades i 1921 års förslag, sedan dåvarande statsrådet
Kyden gillat de minskade måtten till storlek: längd 8.0 X bredd 6.5 X höjd
3.6 m = 187..2 kubikmeter. Skillnaden i volym 56.4 kubikmeter utgör en
minskning med 23 procent (tjugutre) från de mått, som av skolöverstyrelsen
förut bestämts.

Korridorerna) voro i det ursprungliga förslaget 3.50 m. breda och 4 m.
boga, minskades vid ritningarnas omarbetande till 3 meters bredd och 3 6
meters höjd, en förändring som även gav en volymminskning av 23 procent.
 Genom dessa ändringar ävensom genom borttagandet av reservutrymmena
på vinden, takkonstruktionens förenkling m. m., lyckades det

n?dbringa den beräknade byggnadskostnaden från
o,öUU,UUU till 2,700,000 kronor.

Att byggnaderna sedan med tillhörande arbeten kunnat utföras för en
sammanlagd summa av cirka 1,600,000 kronor har berott av det kända förhållandet,
 att beräkningarna gjordes under största högkonjunkturen och
givetvis måste grundas på då gällande pris.

Då revisorerna särskilt framhållit, »att alltför omfattande utrymmen
upptagas av korridorer», har jag gjort följande undersökning om ytan av
korridorerna i förhållande till en våningsplan i sin helhet, och därvid kommit
till följande:

Seminariet i

1 vånings
planyta

Korridoryta
i samma
våning

Korridor-yta i % av
våningsplan

Korridorbredd

m.

1,702

1,969

2,596

1,650

255

271

403

246

15
c:a 14

15 7»

15

bottenvån. 3

1 tr. upp 3

1 tr. upp 2.7

1 tr. upp 2.8

. Ritningarna till afla dessa byggnader äro godkända av skolöverstyrelsen,
riksdagen och Kungl. Maj:t. Korridorerna hålla sig som synes omkring 15
procent av våningens yta i den våning, där största korridorlängden finnes.

Vad anmärkningen mot badavdelningen angår ber jag få hänvisa till rektors
bifogade skrivelse. Något kostsammare inrede än som bör och brukar
förekomma i dylika lokaler har ej utförts.

— 335 —

Den kostnad av 113,135 kronor 65 öre, som bokförts under rubrik planering,
 idrottsplan, inhägnad och varå anmärkning gjorts, innefattar en hel
del andra utvändigt erforderliga arbeten, och kan i enlighet med till entreprenaderna
hörande anbud och särskilt beställda arbeten fördelas sålunda:

Jordschaktning och utplaneringar ..............

Dräneringsdiken, brunnar och rännstenar

Idrottsplan ..........................................................

Grusade planer och trädgårdsgångar ..........

Staket kring tomten med grindar ..............

Betongarbeten för kompost och gränsmurar
Sprängningar och diverse ..............................

Vidare har anmärkts på arkitekt- och ingen jörsarvodenas storlek.

Kontrakt uppgjordes med arkitekt Almqvist den 1 juli 1920 om sammanlagt
68,241 kronor, varav 58,056 kronor avsåg fullständiga ritningar,
Kostnadsberäkning och arbetsbeskrivningar, samt 10,185 kronor byggnadsledning.
 ....

Beräkningsgrunden för denna uppgörelse kunde endast ske i enlighet
med den då av byggnadsstyrelsen beräknade minskade byggnadskostnaden,
2,700,000 kronor, med avdrag för administration.

Den byggnadskostnad för huvudbyggnad, vaktmästarebostadshus, skjul
och växthus, samt utvändiga arbeten varå arkitektarvodet beräknades utgjorde
sammanlagt 2,592,500 kronor, varvid i enlighet med arkitekttaxan
huvudbyggnaden och vaktmästarebostadshuset beräknades efter klass II,
skjul, växthus och yttre arbeten efter klass I. Enligt taxan skulle arkitektarvodet
uppgått till 84,878 kronor, varav ersättning för ritningar m. m.
skulle uppgå till 64,507 kronor och för byggnadsledning 20,371 kronor. I
överensstämmelse med den princip, som tillämpades och fortfarande tilllämpas
för arkitektarvodens bestämmande beslöt byggnadsstyrelsen att
från första summan 64,507 kronor skulle avdragas 10 procent, varigenom
för ritningar m. m. ersättningen skulle utgå med 58,056 kronor samt att av
taxans arvode för byggnadsledning endast hälften eller 10,185 kronor skulle
betalas. Arkitektens sammanlagda arvode blev på denna grund satt till

68,241 kronor. .

Att sedan genom väl ordnade entreprenader och penningvärdets stigande
avsevärda besparingar gjorts i det av riksdagen beviljade anslaget icke
mindre än 1,100,000 kronor — är ju en för staten lycklig omständighet, till
vilket även arkitekten i ej ringa grad bidragit. Men sina ritningar var
arkitekten genom kontrakt bunden att avlämna huvudsakligast till den lo
augusti 1920 och kunde därför icke för egen del draga någon nytta av det
stigande penningevärdet. Att ritningarna kunnat bliva billigare om deras
utförande uppskjuta något år till normalare förhållanden mtratt pa alla
områden, kan man nu se. Byggnadsstyrelsen hade likväl den t maj 19-0
erhållit Kung! Majrts befallning att igångsätta byggandet och kunde da
icke göra annat än träffa överenskommelse med arkitekt enligt dåvarande
penningeförhållanden och kunde lika litet som Kungl. Maj:t föiutse att ett

så starkt prisfall skulle ske. , ...

Vad det angår arvodet till ingenjör Theorell for konstruktion och tillsyn
av arbetena för värmeledningsanläggningen, samt gas-, vatten- och avloppsledningar
reglerades detta genom kontrakt den 7 december 1922 till sam -

........................... 37,800: —

........................... 19,150: —

........................... 19,350: —

......................... 10,900: —

........................... 14,500: —

........................... 7,750: —

............................ 3,685:65

Summa kronor 113,135: 65

336 -

manlagt 11,000 kronor, beräknat enligt antagna entreprenadanbud samt i
enlighet med Värme- & Sanitetstekniska föreningens taxa med avdrag av
10 procent. Det belopp, 1,155 kronor, varmed under »ingenjörsarvode för
rörledningar» upptagna 12,155 kronor överskrider kontrakterade 11,000 kronor
innefattar vissa extra ritningar och kopior.

Ingenjörsarvodet för elektriska ledningar är 4,200 kronor och innefattar
fullständiga ritningar och program för den elektriska belysnings- och
kraftöverföringsanläggningen för 800 glödlampor och 26 kraftledningar,
ritningar och program för anläggningar av experimentanordningar i fysiska
och kemiska avdelningarnas laboratorier, ritningar och program för
fyra instrumenttavlor i samma lokaler, svagströmsanläggningar, åskledare
samt arvode för kontroll, en för staten särdeles förmånlig uppgörelse.

I övrigt ber jag få hänvisa till den härjämte bilagda skrivelsen i ärendet
från rektor Albin Olsson vid Karlstadssemlinariet, vilken han på min begäran
sänt.

Stockholm den 4 januari 1927.

Gust. Hermansson.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 161, § 78.

Till Konungen.

Anbefalld att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av riksdagens
revisorers framställning rörande folkskoleseminariets f Karlstad
nybyggnad får skolöverstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Enär överstyrelsen ej haft hand om den ekonomiska ledningen av ifrågavarande
nybyggnad, anser sig överstyrelsen böra avge yttrande endast över
sådana anmärkningar, som röra planläggningen av den nya seminariebyggnaden,
 men vill dock i förbigående nämna, att överstyrelsen finner det
helt naturligt, att Karlstadsseminariets nybyggnad, som utfördes från våren
1921 till sommaren 1923, nominellt måste ställa sig dyrare än närmast
föregående och närmast efterföljande seminariebyggnader, i Lund och
Umeå, enär penningvärdet vid entreprenadernas utlysande var lägre än då
seminarierna i Lund och Umeå byggdes.

Revisorernas huvudanmärkning går ut på att ändamålsenliga och fullt
tillfredsställande lokaler kunnat beredas seminariet med tillämpning av
enklare byggnadssätt och med iakttagande av större sparsamhet. I anledning
därav vill överstyrelsen erinra om att 1919 års riksdag beslutat, att
nya byggnader för folkskoleseminariet i Karlstad skulle uppföras i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten B. Almqvist år 1917 upprättade
ritningar, samt även därom att de uppförda byggnaderna äro väsentligt
mindre än vad 1917 års ritningar ange. På initiativ av dåvarande statsrådet
V. Rydén verkställdes nämligen åren 1919—1920 under medverkan av
representanter för överstyrelsen en revision av ritningarna i syfte att nedbringa
byggnadskostnaderna. De nya ritningar, som i anledning härav utarbetades,
 fastställdes av Kungl. Maj:t den 7 maj. 1920 att lända till efterrättelse
vid den nya seminarieanläggningens utförande. Som exempel på

— 337

de reduktioner i fråga om utrymme, som då gjordes, må nämnas att rumshöjden
i de tre huvudvåningarna minskades med 40 centimeter i varje våning,
 att korridorernas bredd i allmänhet minskades med 50 centimeter och
att seminaristernas klassrum reducerades från 8.7 X 7 X 4 meter till
8X6.5 X 3.6 meter eller med omkring 23 procent. I underdånig skrivelse den
26 februari 1920 meddelade byggnadsstyrelsen, att genom de sålunda gjorda
reduceringarna byggnadskostnaderna beräknades nedgå från 3,300,000
kronor enligt 1917 års ritningar till 2,700,000 kronor.

Beträffande de särskilda lokalerna ha revisorerna framhållit, att alltför
omfattande utrymmen i huvudbyggnaden upptagas av korridorer samt att
badavdelningen synes onödigt stor och kostsam, varjämte revisorerna
ifrågasätta behovet för seminariet av icke mindre än 12 överspelningsrum.

I fråga om korridorerna må bär endast erinras om att kubikinnehållet av
korridorerna i huvudbyggnaden i allmänhet är omkring 23 procent mindre
än å de ritningar, som förelagts riksdagen och av densamma godkänts.

I fråga om badavdelningen torde revisorernas anmärkning knappast vara
riktad mot badstugan eller tvagningsrummet, som ha en golvyta av endast
3 X 6.4 meter vardera, utan torde avse den i duschrummet belägna simbassängen.
 Den har en inre storlek av 8.83 X 3.65 X 1.68 meter och är alltså något
mindre än å den av riksdagen godkända ritningen. Överstyrelsen vill
i detta sammanhang erinra om den under de senare åren framträdande strävan
att söka utbilda seminarieeleverna till siminstruktörer. Erfarenheten
har visat, att för detta ändamål är en simbassäng av ovannämnd storlek av
betydande värde. Överstyrelsen har sig också bekant, att seminariet på ett
framgångsrikt sätt utnyttjat bassängen för simundervisningen. Därjämte
vill överstyrelsen fästa uppmärksamheten på att i samma mån som seminarierna
kunna bibringa eleverna en mera fullständig siminstruktörsutbildning,
 i samma mån minskas också anspråken på statens medverkan för
folkskollärarnas fortsatta utbildning på detta område.

Då revisorerna ifrågasatt behovet för seminariet av 12 överspelningsrum,
 vill överstyrelsen i anledning härav framhålla, att dessa rum visat
sig vara behövliga för ett elevantal av omkring 200. Därjämte må framhållas,
 att åtskilliga av seminariets elever efter avlagd folkskollärarexamen
på grund av bristen på examinerade organister måste tjänstgöra som kyrkomusiker
utan annan utbildning än den de fått under seminarietiden. Aven
från denna synpunkt är det av betydelse, att seminariet har goda utrymmen
för musikundervisningen.

Slutligen vill överstyrelsen ytterligare betona, att de synpunkter, som varit
ledande vid planläggningen av det nya seminariet i Karlstad, måste anses
vara av riksdagen godtagna i och med att riksdagen godkänt ritningarna
till seminariet.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

B. J:n BERGQVIST.

N. O. BRUCE.

Föredragande.

Gurli Hultengren. I

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Bergqvist, föredraganden samt t. f. undervisningsrådet Olsson.

22 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1926. III.

338 —

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, § 79.

Till Konungen.

Under § 79 av den utav riksdagens revisorer avgivna revisionsberättelsen
för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 hava nämnda revisorer meddelat en översikt
av vissa kostnader för folkskoleseminariebyggen m. m.

Genom remiss den 17 december 1926 har därefter skolöverstyrelsen anbefallts
att senast den 11 januari 1927 till Eders Kungl. Maj :t inkomma med
utlåtande i anledning av revisorernas under nämnda paragraf gjorda framställning.

Till åtlydnad härav får nu överstyrelsen anföra följande.

De folkskoleseminariebyggen, som under de senaste tjugu åren av statsmakterna
beslutats, hava verkställts i huvudsaklig överensstämmelse med
den plan för dylika byggnader, som på sin tid uppgjordes av den s. k. folkundervisningskommittén.

Nämnda plan tillkom med anledning av nådig remiss till kommittén av
ritningar till byggnader för folkskoleseminariet i Luleå. Under1 punkt 114
av 1908 års åttonde huvudtitel gjorde Eders Kungl. Maj :t framställning till
riksdagen angående anvisande av medel för uppförande av byggnader för
nämnda seminarium, varvid den av kommittén uppgjorda planen i huvudsak
följdes.

Denna plan har sedan i huvudsak legat till grund för de förslag till nya
seminariebyggnader, som efter år 1908 framkommit.

Under punkt 103 av 1909 års åttonde huvudtitel underställde Eders KungL
Maj:t riksdagens prövning frågan angående om- och tillbyggnad av folkskoleseminariet
i Göteborg i och för detta seminariums utvidgning till dubbelseminarium.

Under punkt 119 av 1911 års åttonde huvudtitel gjorde Kungl. Maj:t
framställning angående nybyggnad för folkskoleseminariet i Falun (kostnaderna
för detta seminariebygge hava emellertid icke av riksdagens revisorer
upptagits i den av dem lämnad© översikten).

Genom proposition den 12 april 1912, nr 171, underställdes vidare riksdagens
prövning frågan om inköpande av mark och uppförande av nya byggnader
för folkskoleseminariet i Uppsala.

Vidare underställdes genom proposition den 11 april 1913, nr 273,'' riksdagens
prövning frågan om anslag till uppförande av nya byggnader för folkskoleseminariet
i Lund m. m.

Genom proposition den 31 mars 1916, nr 199, underställdes riksdagens beslut
frågan angående folkskoleseminariets i Luleå utvidgning till dubbelseminarium
samt inrättande av preparandkurs vid samma seminarium.
Förslaget avsåg väsentligen anskaffande av klassrum för eleverna och för
den utvidgade övningsskolan.

Under punkt 190 av 1919 års åttonde huvudtitel underställdes riksdagens
prövning frågan om nya byggnader för folkskoleseminariet i Karlstad.

På grund av proposition den 5 mars 1920, nr 186, beslöt 1920 års riksdag
utvidgning av folkskoleseminariets i Stockholm lokaler m. m. i syfte att
nämnda seminarium skulle erhålla samma utrustning med specialrum som
de övriga nyare seminarierna.

839 —

Samtliga de Eders Kungl. Maj:ts framställningar, för vilka ovan redogjorts,
 blevo i huvudsak av riksdagen bifallna.

I anledning av en inom riksdagen väckt motion anvisade vidare 1920 års
riksdag medel till uppförande av byggnader för dubbelseminarium i Umeå.

Slutligen biföll 1922 års riksdag Eders Kungl. Maj:ts proposition den 14
mars 1922, nr 237, om nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping.

I fråga om de nämnda seminariebyggnaderna i Luleå, Göteborg, Falun,
Uppsala och Lund hade förslag av Eders Kungl. Maj:t framlagts och beslut
av riksdagen fattats före folkskolöverstyrelsens tillkomst år 1914. Folkskolöverstyrelsens
respektive skolöverstyrelsens medverkan har däremot
tagits i anspråk vid planläggningen av byggnaderna i Luleå, Karlstad,
Stockholm, Umeå och Linköping. I de yttranden, som överstyrelsen avgivit
angående dessa byggnadsföretag, har överstyrelsen utgått ifrån att den
av folkundervisningskommittén uppgjorda, av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen
upprepade gånger godkända planen i allt väsentligt borde följas.
Överstyrelsen bär emellertid ansett sig böra tillse å ena sidan, att de nytillkommande
byggnaderna i fråga om utrymmen, utrustning m. m. icke bleve
underlägsna de förut uppförda, men å andra sidan också, att de erfarenheter,
 som blivit gjorda vid de tidigare byggnadsföretagen, måtte på lämpligt
sätt bliva tillvaratagna vid de följande. Samtidigt har överstyrelsen
låtit sig angeläget vara att i görligaste mån medverka till kostnadernas begränsning.
 Att de senast uppförda byggnaderna blivit så väsentligt dyrare
än de tidigare förklaras som bekant av byggnadskostnadernas oväntade
starka stegring.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

B. J:n BERGQVIST.

N. O. BRUCE.

Föredragande.

H. B. Hammar.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Bergqvist, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce, föredragande, samt
t. f. undervisningsrådet Olsson.

Direktionens över gymnastiska
centralinstitutet

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 166,
§ 80.

Till Konungen.

Med anledning av härmed återgående nådiga remiss får direktionen över
kungl. gymnastiska centralinstitutet i underdånighet anföra följande:

Direktionen vill till en början på det kraftigaste bestyrka riktigheten av
statsrevisorernas anmärkningar, men anser sig därtill böra foga en mera utförlig
redogörelse över de svårigheter i avseende på lokalerna, med vilka institutet
för närvarande har att kämpa. Sålunda tillåter sig direktionen att
påpeka, att det ej linnes en enda föreläsningssal med nutidens praktiska anordningar
för att underlätta undervisningen, vilket är en uppenbar brist då

— 340

det, exempelvis vid anatomi och fysiologilektionerna, är av största vikt, att
varje elev kan få se den åskådningsmateriel, som förevisas, eller följa de
experiment som utföras.

I vissa fall måste föreläsningarna förläggas till gymnastiksalarna. Att det
då för eleverna är förknippat med stora svårigheter att föra ordentliga anteckningar
ligger i öppen dag. Men ej nog härmed, gymnastiksalarna, som
egentligen äro avsedda för friskgymnastiken, måste dessutom under vissa
timmar av dagen tagas till bruk såsom lokaler för sjukgymnastikens polikliniker.
 Även med iakttagande av den största noggrannhet vid städning och
rengöring, är det omöjligt att under dessa omständigheter hålla salarna i
det skick, som hygienen kräver.

Lägges härtill, att inga ordentliga avklädningsrum finnas för patienterna
och att läkarnas undersökningsrum äro absolut för små och illa utrustade,
så träda svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt ordna den sjukgymnastiska
detaljen tydligt fram.

Lika illa är det sörjt för den skolungdom, som får sin gymnastikundervisning
vid gymnastiska centralinstitutet. I vissa fall finnas inga ordentliga
avklädningsrum för dem, utan illa uppvärmda tamburer och förstugor få
användas för ändamålet. För institutets elever äro, såsom statsrevisorerna
särskilt anmärkt, duschanordningar och avklädningsrum otillräckliga samt
delvis förlagda på så olämpliga och svårtillgängliga platser, att elevernas
raster måst förlängas för att de skola hinna förflytta sig mellan de olika
lokaler, där den praktiska och teoretiska undervisningen försiggår.

Institutets åt Hamngatan och Beridarebansgatan vettande fasader hava denna
sommar erhållit en välbehövlig reparation, men yttre gården företer ännu
en allt annat än tilltalande anblick.

Det torde finnas få institutioner inom vårt land, vilket är så uppmärksammat
av utlänningar som kungl. gymnastiska centralinstitutet.

Nästan varje vecka anlända studiekommissioner eller emissarier, vilka finna
vårt gymnastiska system förträffligt, men ej kunna dölja sin förvåning över
den torftiga prägel, som vilar över hela institutet, dess byggnader och undervisningsmateriel.

Att under dessa omständigheter snar hjälp måste lämnas åt institutet,
som allt för länge fått lida av, att dess organisationsfråga visat sig synnerligen
svårlöst, anser direktionen vara ett oeftergivligt villkor för att institutet
skall kunna fylla sina många olikartade uppgifter. I övrigt anhåller direktionen
att i underdånighet få hänvisa till den grundliga utredning rörande
institutets byggnadsfråga som de sakkunniga förebragt å sid. 106—111 i sitt
betänkande angående kungl. gymnastiska centralinstitutets verksamhet.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

Å direktionens vägnar:

J. E. JOHANSSON.

Stuteriöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 167, § 81.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1926 anbefalld att avgiva underdånigt
utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade revisorer
uti § 81 av deras berättelse anfört ifråga om förening av chefsbefattningarna

341 —

och förvaltningarna vid vissa till Strömsholm förlagda statsinstitutioner,
får stuteriöverstyrelsen, med remissaktens återställande, i underdånighet
anföra följande.

Riksdagens revisorer hava anfört, att enligt deras mening förutsättningarna
för ett förenande av chefsbefattningarna vid hingstdepån å Strömsholm och
ridskolan därstädes höra tagas under närmare övervägande. Likaså anse
revisorerna, att en undersökning hör verkställas, huruvida icke en sammanslagning
av förvaltningarna vid skolan och depån kan finnas vara ändamålsenlig
och ägnad att nedbringa statsverkets kostnader.

Såsom statsrevisorerna erinra, har stuteriöverstyrelsen redan tidigare varit
i tillfälle att yttra sig ifråga om förening av nämnda båda chefsbefattningar.
Den 3 juni 1926 avgav nämligen styrelsen underdånigt utlåtande i anledning
av statens besparingskommittés underdåniga skrivelse den 13 juni 1925
i fråga om förening av ifrågavarande tjänster, därvid styrelsen på anförda
skäl hemställde, att förslaget om förening av chefsbefattningarna vid Strömsholms
hingstdepå och ridskolan å Strömsholm icke måtte till någon Eders
Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda. Då efter avlåtandet av denna skrivelse
intet förekommit av beskaffenhet att kunna rubba styrelsens uppfattning,
att en dylik sammanslagning av chefsbefattningarna skulle vara olämplig
för båda de ifrågavarande statsinstitutionerna, tillåter sig styrelsen i underdånighet
att såsom sitt yttrande i denna del av statsrevisorernas uttalande
åberopa innehållet i berörda utlåtande, vilket härjämte bifogas i styrkt
avskrift.

Vad slutligen beträffar den ifrågasatta undersökningen rörande ändamålsenligheten
av en sammanslagning av förvaltningarna vid ridskolan och
hingstdepån, kan stuteriöverstyrelsen icke hava något att erinra mot att en
utredning i sådant hänseende verkställes.

Det torde emellertid böra framhållas, att veterinären vid hingstdepån
sedan år 1920 överförts å ridskolans stat, att enligt nådigt brev den 31
december 1925 bokhållarbefattningen vid depån numera uppehälles av beridaren
därstädes samt att enligt samma nådiga brev såsom biträde åt depåchefen
vid utförandet av beridarens åligganden anställts en t. f. beridare
med samma avlöningsförmåner som fodermarsk, varigenom depåns förvaltningskostnader
nedbringats så långt som stuteriöverstyrelsen anser vara för
depåns skötsel tillrådligt.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade
Lindström och Nyborg, fullmäktige hos stuteriöverstyrelsen översten friherre
W. H. von Essen och förste hovjägmästaren friherre H. O. Ramel.

Stockholm den 10 januari 1927.

MART. NYBORG.
Föredragande.

Underdlnigst:

ALB. LINDSTRÖM.

Lennart Idén.

— 342 —

Bil.

Stuteriöverstyrelsen,

angående ifrågasatt förening av chefsbefattningarna
vid Strörasholms hingstdepå
och ridskolan å Strömsholm.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 17 april 1926 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
stuteriöverstyrelsen att avgiva utlåtande i anledning av statens besparingskommittés
underdåniga skrivelse den 13 juni 1925 angående ifrågasatt
förening av chefsbefattningarna vid Strömsholms hingstdepå och ridskolan
å Strömsholm.

Med remissaktens återställande och med bifogande av t. f. chefens för
Strömsholms hingstdepå av stuteriöverstyrelsen införskaffade yttrande i
ärendet, får styrelsen för egen del i underdånighet anföra följande.

De skål, som av såväl chefen för ridskolan, med instämmande av inspektören
för kavalleriet, som t. f. chefen för hingstdepån anfört mot den ifrågasatta
föreningen av chefsskapen för hingstdepån och ridskolan, anser stuteriöverstyrelsen
vara fullgiltiga, och styrelsen delar alltså deras uppfattning
om olämpligheten av en dylik sammanslagning av tjänsterna. Vad särskilt
angår hingstdepån — om vilken stuteriöverstyrelsen i detta sammanhang
närmast torde hava att yttra sig — skulle utan tvivel ledningen av densamma
bliva lidande därpå, att chefen måste splittra sin arbetskraft och sitt
intresse på två verksamhetsområden, vilka - djupare sett — hava mycket
litet inre sammanhang med varandra. För ledningen av ridskolan erfordras
framför allt framstående militära och kavalleristiska egenskaper, vilka däremot
icke alls äro av behovet påkallade hos hingstdepåns chef, som i stället
hör äga kunskaper och erfarenhet i hästuppfödning, avelslära, skötande av
jordbruk och andra dithörande ämnen. Och även om någon gång dessa
egenskaper och erfarenheter skulle vara förenade hos en och samma person,
är det dock knappast möjligt, att han med samma förmåga och intresse
skulle kunna ägna sig åt båda uppgifterna.

Att en dylik förening av tjänsterna jämförelsevis nyligen ägt rum, innebär
icke något bevis för sammanslagningens lämplighet, ty, såsom förut i
ärendet framhållits, berodde denna förening huvudsakligen därpå, att frågan
om ett fullständigt upphörande av Strömsholms hingstdepå i samband med
anläggande av ett planerat statsstuteri a Ottenby då låg under utredning,
och att under sådana förhållanden den vakanta chefsbefattningen vid hingstdepån
ansågs böra tillsvidare allenast provisoriskt uppehållas. Under de år,
som de båda chefsbefattningarna voro förenade, fick stuteriöverstyrelsen fast
hellre tydligt erfara olämpligheten därav, och styrelsens chef tick vid flera
tillfällen påtaga sig åligganden, som tillhörde depåchefens tjänst.

Slutligen får stuteriöverstyrelsen framhålla, att, om den ifrågasatta sammanslagningen
av de båda tjänsterna skulle komma till stånd, det utan
tvivel icke läte sig göra att uppehålla beridarebefattningen vid hingstdepån
på det sätt och med den kostnadsbesparing, som medgivits genom nådiga
brevet den 31 december 1925, angående uppehållande av bokhållarbefattningen
vid Strömsholms hingstdepå m. m„ utan att det i stället säkerligen
skulle bliva nödvändigt att vid hingstdepån anställa en särskilt kvalificerad
beridare med berättigade anspråk på högre löneförmåner än nu gällande stat
medgiver. Sammanställes detta med vad chefen för ridskolan anfört om

- 343 -

behovet av en ny ridlärarbefattning därstädes, ifall den ifrågasatta föreningen
skulle verkställas, så synes det tvivelaktigt, om en sådan åtgärd skulle ens
ur ekonomisk synpunkt medföra någon avsevärdare fordel for statsverket.

På grund av vad sålunda anförts, får stuteriöverstyrelsen i underdånighet
hemställa, att förslaget om förening av chefsbefattningarna vid Stromsholms
hingstdepå och ridskolan å Strömsholm icke måtte till någon Eders Kung!.

Mai:ts åtgärd föranleda. , , ,

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade
Lindström och Nyborg, fullmäktige hos stuteriöverstyrelsen, översten friherre
W. H. von Essen och förste hovjägmästaren friherre H. O. Ramel.

Stockholm den 3 juni 1926.

Underdånigst:

Alb. Lindström.

Mart. Nyborg.
Föredragande.

Lennart Idén.

Stuteriöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 168, § 82.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1926 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
stuteriöverstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av
vad riksdagens senast församlade revisorer uti § 82 av deras berättelse anfört
ifråga om en vid Flyinge hingstdepå och stuteri varande ålderdomlig uthus ^pfll

åtlydnad därav får stuteriöverstyrelsen, med remissaktens återställande,

i underdånighet anföra följande. . ,

Byggnaden ifråga, som ursprungligen uppforts och begagnats såsom lad
gård för depåtjänstemännens kor, är visserligen ålderdomlig, men torde
näppeligen besitta något värde ur kulturhistorisk synpunkt Densamma har
icke använts såsom stall för hingstdepåns och stuteriets hästar, men i en
mindre del av byggnaden har däremot stallrum kunnat beredas for sadana
ston, som förts till anstalten för att bliva betäckta, samt till snickarverkstad,
redskapsbod, hönshus samt upplagsplats för bränsle och diverse förnödenheter.
 Att för rimlig kostnad kunna iståndsätta byggnaden ar helt uteslutet,
och stuteriöverstyrelsen har därför länge haft för avsikt att hos Eders Kong .
Maj-.t hemställa om anvisande av medel för uppförande av en ny uthusbyggnad,
 avsedd att ersätta den nu ifrågavarande, vilken da skulle nedrivas.
Med hänsyn emellertid därtill, att det överskott, som möjligen kunnat uppstå
å det till styrelsens förfogande ställda reservationsanslaget till uppehållande
av hingstdepåernas och stuteriets verksamhet, ansetts hora anvandas för tillgodoseende
av andra mera trängande behov, har styrelsen hittills lätt spörsmålet
om ifrågavarande byggnadsföretag vila, men torde styrelsen mom en
nära framtid komma att till Eders Kungl. Maj:t överlämna förslag i berörda
hänseende.

— 344 —

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade LindT,
r™ 0(L Nyborg, fullmäktige hos stuteriöverstyrelsen översten friherre W
H. von Essen och förste hovjägmästaren friherre H. O. Ramel.

Stockholm den 10 januari 1927.

Underdånigst:

ALB. LINDSTRÖM.

mart. nyborg.

Föredragande.

Lennart Idén.

Styrelsens för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 169, § 83.

Till Konungen.

I skrivelse av den 20 december 1926 ålägges styrelsen för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp att till jordbruksdepartementet senast den 11
januari 1927 inkomma med yttrande angående vad riksdagens revisorer i
1926 ade tranSUmt anfort 1 anledning av sitt besök vid Alnarp den 1 oktober

‘T °m/ 0 har styrelsen endast att bekräfta statsrevisorernas påpekande att

krnnnve7Q ” atSiw för„f^amålet beviljade anslaget inbetala 18,914

kronor 79 ore, vilket belopp aterlevererats till statsverket.

I fråga om ändring av den elektriska anläggningen vid Alnarp, har styrelsen
icke ansett lämpligt att påbörja densamma förrän under instundande
april, dels pa grund av att grävnings- och hantlangningsarbeten skola utföras
av egendomens arbetspersonal och dels för att ändringen skall kunna utföras
under tid, da eventuella avbrott uti tillgången på elektrisk energi äro minst
kännbart Hade arbetet utförts under höstmånaderna hade egendomens arbets belt°tnL1Cke

kunaat .disponeras för detta ändamål, emedan densamma då
helt tages i anspråk for skörd av spannmål och rotfrukter höstsådd och
tröskning Därtill kommer, att förbrukningen av elektrisk energi är väsentligt
större under denna årstid, varför ett eventuellt avbrott uti tillgången på
dylik hade vant vida mera kännbart. K pa

Alnarp den 4 januari 1927.

Å styrelsens vägnar:
Underdånigst:

MALTE RAMEL.

L. G. Thomé.

— 345 —

Lantmäteristyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 172, § 86.

Till Konungen.

Vid återställandet av denna nådiga remissakt och med överlämnande
av från föreståndaren för statens reproduktionsanstalt infordrat yttrande
får lantmäteristyrelsen för egen del i underdånighet framhålla,
att efter den från och med den 1 juli 1926 skedda lokalökningen reproduktionsanstaltens
lokaler för närvarande torde kunna anses i avseende
å utrymme tillräckliga. Däremot äro, då lokalerna tillkommit för helt
annat ändamål, dessas såväl indelning som läge icke i allo tillfredsställande
för nuvarande bruk.

Då emellertid lokalerna äro förhyrda till och med den 30 juni 1929 med
rätt för statsverket att före hyrestidens utgång frånträda avtalet efter
sex månaders därförut skedd uppsägning och någon utökning av lokalerna
eller förlängning av hyresavtalet till följd av husets förestående
rivning sannolikt icke står till huds, torde frågan om nya lokaler för
reproduktionsanstalten höra upptagas till övervägande.

Stockholm den 7 januari 1927.

Underdånigst:

TORSTEN NOTHIN.

AXEL SANDBERG.

Bil.

Statens reproduktionsanstalt.

Till kungl. lantmäteristyrelsen.

Genom resolution den 22 sistlidne december har kungl. styrelsen anmodat
mig att skyndsamt inkomma med yttrande i anledning av vad riksdagens
revisorer för år 1926 uti § 86 anfört rörande statens reproduktionsanstalt.
 Till åtlydnad därav får jag härmed vördsamt anföra följande.

Statsrevisorernas ifrågavarande uttalande innehåller huvudsakligen
dels att beträffande anstaltens utrustning framställning upprepade gånger
gjorts av direktören om medel för vissa större nyanskaffningar av
maskiner, att anslag emellertid icke beviljats och att en ny framställning
i ämnet för närvarande vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning, och
dels att de av anstalten begagnade lokalerna även under verksamhetens
nuvarande omfattning syntes otillräckliga och i övrigt mindre tillfredsställande
för sitt ändamål.

Detta uttalande har gjorts efter ganska grundlig besiktning under revisorernas
besök vid reproduktionsanstalten och synes mig väl befogat.
Det torde nämligen vara ganska känt, att jag nästan årligen sedan 1921
gjort framställning om välbehövlig ökning av reproduktionsanstaltens
utrustning och att dessa mina framställningar antingen helt avslagits

— 346 —

eller och nedprutats till allt för obetydliga belopp till följd av statens
tryckerisakkunniges ständiga avstyrkanden av mina förslag.

Enligt anstaltens instruktion bar den till uppgift att åt staten och
dess organ ävensom åt enskilda mot betalning utföra reproduktion och
tryck av kartor, ritningar, blanketter m. m. samt bedriva i samband därmed
stående förlagsverksamhet. Reproduktionsanstalten har således att
utföra såväl litografiskt tryck eller s. k. flacktryck (såsom fotolitografi
med offsettryck, direktkopiering, autografiskt tryck och ljuskopiering)
som boktryck eller s. k. högtryck. Instruktionsenligt skall ock anstaltens
verksamhet bedrivas affärsmässigt, åliggande det direktören bland annat
att tillse att så sker samt att verka för ökning av anstaltens omsättning
och tillse, att anstaltens arbetsmetoder hållas i höjd med utvecklingen
på området samt att hos styrelsen göra de framställningar, som
påkallas av hänsyn till anstaltens vidmakthållande och utveckling.

Redan under reproduktionsanstaltens försöksår 1912—1920 yttrade sig
riksdagen och dess jordbruksutskott mer än en gång erkännande och
uppmuntrande om anstaltens »gagnerika och betydelsefulla verksamhet»
såsom orden lyda i 1916 års riksdags beslut rörande anstalten (sid. 40,
punkt 81, av riksdagens skrivelse 9 A den 13 juni 1926 ang. nionde huvudtiteln)
och enligt samma beslut uttalade riksdagen den förhoppningen,
att centrala ämbetsverk måtte vidtaga sådana åtgärder att statens egen
reproduktionsanstalt må så långt dess prestationsförmåga sträcker sig
bliva anlitad vid förekommande behov av kartreproduktionsarbeten.

I enlighet med innehållet av detta riksdagsbeslut förordnade regeringen
den 21 juni 1916 att centrala ämbetsverk och andra statsinstitutioner
skulle anlita statens reproduktionsanstalt vid behov av dylika reproduktionsarbeten
och den 15 december 1921 avlät kungl. jordbruksdepartementet
till sina underlydande verk en skrivelse med erinran om 1916 års beslut.

I september 1919 flyttade anstalten från kungl. lantmäteristyrelsens
hus till Östermalms gamla läroverk, Artillerigatan 60, där något ökat
utrymme erhölls och den obetydliga utrustningen ökades med reproduktionskamera
och en litografisk snällpress och 1921 även med ett par boktryckspressar
m. m.

Enligt 1920 års riksdags beslut (se prop. 190, jordbruksutskottets utlåtande
nr 69 och riksdagens skrivelse nr 9 A, punkt 97, sid. 60—62 till
1920 års riksdag) skulle den vid lantmäteristyrelsen på försök inrättade
reproduktionsanstalten fr. o. m. år 1921 inrättas för stadigvarande affärsmässig
drift i enlighet med av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet
tillstyrkta grunder.

Av innehållet av nämnda proposition 190/1920 framgår otvetydbart att
en av huvudförutsättningarna för riksdagens beslut om inrättandet av
statens reproduktionsanstalt var att anstalten skulle utvecklas efter behov
genom att följa utvecklingen på området. — Sålunda yttrade departementschefen
bl. a.

att anledning funnes antaga, att »omfattningen av anstaltens verksamhet
skulle ytterligare ökas» och att utredningen syntes »till fullo ådagalägga
fördelarna av att för reproduktionsändamål hava att tillgå en statens
egen reproduktionsanstalt, vilket även av riksdagen erkänts genom
att sedan länge årligen anslag beviljats till anstaltens upprätthållande»
(prop. 190/1920, sid. 9);

att »nyanskaffningen, vilken ansåges nödvändig dels för anstaltens nuvarande
verksamhet och dels för att möjliggöra dennas utvidgning till

347 —

att omfatta även blankettryck samt kartor i så stora upplagor som 20,000
å 30,000 exemplar, skulle avse bland annat en offsetpress, en boktryckssnällpress
med stilar, ett par digelpressar» (m. m.); och

att »dyrbarare maskin- och inventarieanskaffningar och dylikt torde
därför böra bestridas genom anslag till kapitalökning liksom sker vid
kommunikationsverken».

1917 års lantmäterikommission, på vars betänkande och förslag departementschefens
nyssnämnda beslut även grundades hade också anfört bland
annat, att man för anstalten hade att motse en kraftig utveckling, att
större delen av anstaltens verksamhet komme att omfatta arbeten utanför
det egentliga lantmäteriets område, att anstalten måste äga möjlighet
att mottaga allt arbete som erbjödes, och att den blivande föreståndarens
huvuduppgift vore att tillse att anstalten följde med utvecklingen
på området.

Och även riksdagen själv avsåg uttryckligen anstaltens utveckling etter
behov, enligt följande ordalydelse av dess beslut enligt dess skrivelse nr
9 A 1920 (punkt 57) ang. nionde huvudtiteln, sid. 62. »Riksdagen, som till
fullo uppskattar betydelsen av ifrågavarande anstalts verksamhet, anser
de av Kungl. Maj:t nu föreslagna anordningarna vara välbetänkta och
ägnade att ytterligare befordra anstaltens utveckling.»

Emellertid tillsattes statens tryckerisakkunnige enligt nådigt brev den
29 juni 1921 och instruktion för densamma utfärdades den 26 september
1921 (nr 579/1921). Enligt instruktionen (§ 1) har tryckerisakkunnige att
verka för planmässighet, enhetlighet och sparsamhet vid utförande för,
statens räkning av tryckningsarbeten, samt häftnings- och inbindningsarbeten
(tryckning) därutinnan det åligger honom bland annat, att lämna ämbetsverk
och andra offentliga myndigheter råd och anvisningar rörande
planläggandet och utförandet av förekommande tryckning, såsom angående
val av företag för verkställande av tryckning m. m„ att för samtliga
kommittéers räkning beställa all tryckning, som ej är av obetydlig
omfattning, att granska räkningar å tryckning, som verkställts åt myndigheter
i Stockholm eller åt kommittéer, att övervaka att statens tryckningsbeställningar
så fördelas mellan olika tryckerier, ati jämnast möjliga
belastning åstadkommes och övertidsarbete såvitt möjligt undvikes,
att samarbeta med statens specialtryckerier ävensom med andra officiella
institutioner inom området för den tryckerisakkunniges verk SälflllGt Samma

dag eller den 26 september 1921 utfärdades kungl. kungörelse
med vissa bestämmelser angående tryckning för statens räkning (nr
578/1921) med åläggande (enl. § 1) för ämbetsverk och andra offentliga
myndigheter bland annat att i möjligaste mån beträffande planlaggandet
och utförandet av förekommande tryckningsarbeten ävensom häftningsoch
inbindningsarbeten (tryckning) anlita statens tryckerisakkunnige föi
erhållande av råd och anvisningar, såsom angående val av företag för verkställande
av tryckning, val av stilar och papper, pris, tid och andra villkor
för beställningars utförande m. m.

Enligt ovan berörda 1916 och 1920 års riksdagars beslut och Kungl.
Maj:ts därpå grundade beslut den 21 juni 1926 och 15 december 1921 voro
och äro statens institutioner ålagda att vid behov av reproduktionsarbeten
anlita statens egen reproduktionsanstalt så långt dess prestationsförmåga
sträcker sig. Då icke ens någon erinran härom gjordes i de nämnda
nådiga kungörelserna den 26 september 1921 med instruktion för statens

— 348 -

tryck® ri sak kunnige och . bestämmelser angående tryckning för statens
rakning, så övergick därigenom all bestämmanderätt om val av tryckeri
till statens tryckerisakkunnige. Statens reproduktionsanstalt har sedermera
vid trycksakers fördelning jämställts med privata tryckerier,
ehuru statens egen reproduktionsanstalt enligt statsmakternas föregående
beslut ägde företrädesrätt till statliga reproduktionsarbeten efter dess
prestationsförmåga. De båda ifrågavarande kungörelserna av den 26
september 1921 stå alltså i detta för reproduktionsanstalten viktigaste
avseende i strid med statsmakternas beslut av 1916 och 1921 angående anstaltens
anlitande efter dess prestationsförmåga. För att så icke skulle
varit fallet, hade givetvis i båda kungörelserna och lämpligen i första
paragrafens punkter om val av tryckeri och tryckningsbeställningarnas
fördelning bort intagas uttryckligt förbehåll om anlitande i första rummet
av statens reproduktionsanstalt så långt dess prestationsförmåga
sträcker sig.

_I)et är oförklarligt att 1921 års instruktion för statens tryckerisakkunaige
och kungörelse om statens tryck utfärdades utan vare sig lantmäteristyrelsens
eller direktörens för reproduktionsanstaltens hörande.

. Endast omkring ett år senare eller i oktober 1922 utgav chefen för
finansdepartementet en P. M. vid beställning av trycksaker, utarbetad
av statens tryckerisakkunnige. Denna föreslog därvid i fråga om skyldigheten
att anlita statens reproduktionsanstalt endast eu punkt på ett
par rader av följande lydelse: »Statens reproduktionsanstalt är lämplig
att använda, för utförande av alla slag av blanketter och övriga trycksaker
av mindre omfattning.» Sedan vederbörande i departementet tagit
närmare del av vad statsmakterna i detta hänseende förut beslutat erhöll
samma punkt slutligen följande för anstalten riktigare och något förmånligare
lydelse: »Jämlikt Kungl. Maj:ts på riksdagens begäran meddelade
beslut åligger det ämbetsverk och andra statsinstitutioner att för
reproducering av kartor och ritningar anlita statens reproduktionsanstalt
sa långt dess prestationsförmåga sträcker sig. Då anstalten numera
även utför litografiskt tryck samt blankettryck ävensom bok- och tabelltryck,
 sistnämnda tryck dock i begränsad omfattning, bör statens reproduktionsanstalt,
 därest ej särskilda omständigheter föranleda annat, anlitas
även för dessa slags tryck.»

Men oaktat denna ordalydelse ifråga om anlitande av statens reproduktionsanstalt,
 blevo föreskrifterna i denna P. M. för reproduktionsanstalten
ännu skadligare än innehållet av berörda instruktion för statens
tryckerisakkunnige och kungl. kungörelsen angående tryckning för statens
räkning av den 26 september 1921, emedan sist citerade ordalydelse
i P. M. angående anlitande av statens reproduktionsanstalt betages sin
innebörd och verkan genom att i föregående punkt av P. M. förordades
anbuds infordrande »från 2 å 3 tryckerier» jämte uppmaningen: »Uppstår
tvekan om val av lämpligt tryckeri, rådgöres med statens tryckerisakkunnige
(Riks 142 38).»

Denna. P. M. är ännu gällande. Ordalydelsen och uppställningen av
P. M. uti ifrågavarande punkter är uppenbarligen sådan, att föreskriften
i den föregående punkten om anbuds infordrande upphäver föreskrifterna
i den efterföljande punkten om anlitande av statens reproduktionsanstalt
efter dess prestationsförmåga.

För övrigt synes föreskriften om rådgöring under hand per telefon vid
anbuds infordrande med statens tryckerisakkunnige i vissa avseenden

— 349 —

strida mot innehållet av Kungl. Maj:ts förordning den 16 januari 1920
angående upphandling och arbeten för statens behov (nr 10/1920).

Detta sålunda påvisade förhållande, att statsmakternas beslut och föreskrifter
om skyldighet för statsinstitutioner att anlita statens egen reproduktionsanstalt
efter dess prestationsförmåga ersatts med eller undanträngts
av föreskrifterna i statens tryckerisakkunniges instruktion, kungörelsen
om tryckning för statens räkning samt merberörda P. M. vid beställning
av trycksaker har bevisligen verkat till årligen avsevärt försämrat
resultat för statens reproduktionsanstalt i ekonomiskt som tekniskt
hänseende.

Att statens tryckerisakkunnige avstyrkt eller till en bråkdel nedpruta!
mina framställningar om anslag till nyanskaffning framgår av tryckerisakkunniges
underdåniga utlåtande angående föreslagna nyanskaffningar
den 2 december 1922, den 10 november 1923 och den 5 december 1925 (uti
vilka han i varje utlåtande åberopar och vidhåller vad han i det eller
de föregående anfört) och den 28 juni 1926.

Samtidigt har tryckerisakkunnige ansett reproduktionsanstalten lämplig
till utförande huvudsakligen av småsaker. Detta framgår tydligt
dels av hans ovan citerade förslag till ordalydelse av 1922 års P. M. i fråga
om anlitandet av statens reproduktionsanstalt (»statens reproduktionsanstalt
är lämplig att använda för utförande av alla slag av blanketter
och övriga trycksaker av mindre omfattning») och dels av hans nyssnämnda
utlåtande den 10 november 1923, som i denna del innehåller bland
annat följande utlåtande: »Enligt min uppfattning är det i allmänhet
lättare att erhålla en skälig vinst å smärre arbeten än ä större dylika,
enär dessa senare givetvis äro mera eftersökta och därför utsatta för
tävlan.»

Detta påstående är i mer än ett avseende icke riktigt, ty först och
främst inser envar i reproduktionsbranschen och dess affärsgrunder något
erfaren person nogsamt att utförandet av mestadels småbeställningai
till prisbelopp av endast 5, 10, 15 å 25 kronor eller något mer ej kan medföra
ett nöjaktigt ekonomiskt årsresultat för statens reproduktionsanstalt,
 då många av dess privata konkurrenter äga frihet att åtaga sig
och utföra även större beställningar med räkningsbelopp på flera tusen
och tiotals tusen kronor. Bland annat kunna vid större och kontinuerliga
beställningar ej sällan uttänkas arbetsbesparande metoder m. in., som
göra större beställningar mera lönande än småsaker. I verkligheten
har det sålunda förekomna hänvisandet av statens reproduktionsanstalt
till utförandet av småsaker ända sedan 1921 medfört avsevärd årlig förlust.

Men för övrigt är även slutet av statens tryckerisakkunniges nyss citerade
uttalande, att större arbeten äro mer utsatta för tävlan än smärre
sådana, ej heller riktigt. — Ty av här i huvudstaden nu befintliga omkring
175 tryckerier äro endast inemot ett trettiotal sa utrustade att de
kunna sägas utgöra medelstora och större företag. Åtskilliga av dessa
utföra emellertid mest tryck för egna tidskrifter m. m. så att flertalet
medelstora och verkligt större tryckerier (såsom aktiebolagen P. A. Norstedt
& Söner, Centraltryckeriet, Hasse W. Tullberg, Svanström & C:o,
Herzog & Söner m. fl.) utgöra eller tillhöra den störa, mäktiga s. k. Litografiska
trusten eller aktiebolaget Sveriges litografiska tryckerier (»S. L.
T.»). Denna trust bildades den 18 april 1913 och trustbolaget har numera
några och tjugo dotterbolag samt är dessutom »ekonomiskt intres -

— 350 —

^r,at>>MUol?m^i^.ti,° andra bola* 1 Stockholm och i landsorten. Trusten
agdp 1,19221 ett aktiekapital av ej mindre än 28,395,000 kronor.

Såsom ovan påvisats inrättades statens egen reproduktionsanstalt enligt
statsmakternas ovan berörda beslut 1910, 1920 och 1921 efter den kloka
och riktiga grundsatsen att den framdeles skulle utvecklas efter behov.
Iless utrustning enligt dessa beslut blev dock från början allt för otillräcklig,
 sa att den 1920 och 1921 likasom än i dag ej ens äger så pass
utrustning som ett mindre privattryckeri, inrättat för modern reproduktion
medelst saval boktryck som litografiskt tryck. Detta förhållande berodde
mest pa, att i det hus, dar anstalten sedan haft sin verksamhet, 1920 och
1 n u3 „ nos lokalef disponibla för större utrustning än som då erhölls.

Uch såsom ovan påvisats hava alla mina senare strävanden att, sedan
mojligheter till lokalokning yppats, få anstaltens utrustning något ökad
till omfattning av åtminstone vad som för ett mindre eller medelstort

ar. vanllgt> vant utan verkligt resultat på grund av ovan berörda
förhållanden.

Sedmi åtskilliga år är allmänt känt och erkänt, att offsetpressar för
utiorande av litografiska reproduktioner, såsom fotolitografi m. m. (och
aven i vissa fall för boktryck) är oundgänglig i konkurrensen såsom arbetande
4 a o gånger snabbare och modernare än litografiska pressar,
star statens reproduktionsanstalt ännu utan sådan, ehuru redan i nämnda
pL?.?0Slt.10n. 199 1920 ars riksdag angående anstaltens inrättande för

afiarsmassig drift är antytt att offset bör anskaffas. Och lika allmänt är
sedän liera år användning av sättmaskiner i stället för handsättning med
stilar. Da en sågmaskin ersätter 3 å 4 handsättare äro de flesta tryckerier
i hela landet redan sedan åtskilliga år försedda med sättmaskiner,
de större företagen med ett flertal och de mindre med 1 å 2 eller mer.
Men statens egen reproduktionsanstalt har ännu ej en enda, oaktat jag
Derå ar begärt anslag till inköp av åtminstone 1 å 2 sådana.

Da statsmakterna såsom jag ovan påvisat beslutat, att statens reproduktionsanstalt
skulle inriktas på utveckling efter behov samt att dess
verksamhet skall bedrivas affärsmässigt och ökas, och att dess arbetsmetoder
skola hallas i höjd med utvecklingen på området, hava de uppenbarligen
och alldeles riktigt avsett, att reproduktionsanstalten skall hållas
tillit konkurrenskraftig för att kunna avsevärt inverka på den allmänna
prisbildningen i branschen och även genom modern och tillräckhg
utrustning kunna åtminstone i vissa grenar tjäna såsom mönsteranstalt.
 I stallet hava förhållandena utvecklat sig så, att statens egen
reproduktionsanstalt numera i flera avseenden, trots mina ständiga strävanden
däremot, genom alldeles otillräcklig och omodern utrustning icke
ar ko. urrensduglig och än mindre någon mönsteranstalt.

Enligt hos statens tryckerisakkunnige granskade räkningar uppgingo
statsverkets tryckerikostnader under år 1925 till något över 2,300,000 kronor
riksdagstrycket m. m. oberäknat. Inalles torde statens tryckerikostnader
årligen belöpa sig till kanske omkring 4 miljoner kronor och
troligen än mer.

Till statens reproduktionsanstalt har årligen ej lämnats uppdrag av
statstryck för fullt 200,000 kronor eller ej mer än omkring 5 procent av
statstrycket. Att det ekonomiska resultatet av anstaltens verksamhet
det oaktat årligen blivit tillfredsställande i förhållande till det av staten
i anstaltens rörelse investerade obetydliga kapitalet — (den 1 januari 1926
öreslagna fonden för S. R. A. 268,224 kronor 88 öre, därav maskiner och

351 —

inventarier endast för 142,000 kronor) — beror på att Dag genom mina
kända kartkunskaper och experterfarenheter om kartpapper och kartreproduktioner
m. m. kunnat från rikets städer och de flesta större industribolag
i hela landet m. fl. erhålla beställningar hos reproduktionsanstalten
till sådan omfattning, att anstalten under de senare åren haft ungefär
lika stor inkomst av privata beställningar som av statliga

Detta förhållande utvisar även att statens reproduktionsanstalt hittills
ingalunda av statens organ utnyttjats så långt dess prestationsformaga
sträckt sig, ehuru föreskrifter därom av statsmakterna upprepade gangei

mDå Statsverkets tryckerikostnader uppgå till flera miljoner kronor årligen,
 möta med god vilja hos vederbörande givetvis ej nagra verkliga
svårigheter att tillse, att statsmakternas merberörda och alldeles riktiga
föreskrifter om anlitande av statens egen reproduktionsanstalt sa långt
dess prestationsförmåga vid varje tid sträcker sig aven om anstaltens utrustning
ökas enligt mina blygsamma förslag . .

För ernåendet därav böra dock såväl berörda 1921 ars inspektion loi
statens tryckerisakkunnige och kungörelse angående statens tryck som
1922 års P. M. därom ändras därhän, att i den tydligt utsages, att statei s
tryckerisakkunnige vid fördelningen av statens tryckbeställningar skall
tillse, att statsmakternas merberörda upprepade föreskrifter bliva eltei
följda, d. v. s. att statens egen reproduktionsanstalts prestationsformaga

ständigt varder utnyttjad. .. .

Då jag fruktar att även enbart ett sådant förtydligande kan låta van a
på sig kommer jag att såsom en första förbättring i anstaltens .stallning
hos anstaltens styrelse anhålla, att densamma måtte snarast ™°]ligt utverka
att statens reproduktionsanstalt i avseende pa dess anlitande tor
andra statsinstitutioners räkning varder åtminstone ungefärligen Damställd
med vad som föreskrivits för fångvårdens persedeltillverkning tor
andra statsinstitutioners räkning genom Kungl. Man ds skrivelse till
fångvårdsstyrelsen den 28 maj 1926 (nr 200/1926). — (Jfr bil. till 19-6 a
statsverksproposition, andra huvudtiteln [28], sid. 134—144.) I de under
detta ärendes behandling av statsmakterna inkomna utstånden av aimeförvaltningen,
 medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, generaltullstj i elsen,
 telegrafstyrelsen m. fl. framhölls bland annat att inom statsfru Miltningen
såsom allmän princip bör gälla, att en statsforvaUnmg bor fo
leveranser och arbeten såvitt möjligt anlita annan statsförvaltning Denna
mycket riktiga och viktiga princip har emellertid hittills 1 ålit f°r ringa
grad tillämpats i fråga om statens reproduktionsanstalt. Om hn denna
utfärdas liknande bestämmelser som för fångvårdens arbeten, sa emai
reproduktion sanstalten åtminstone i vissa fall den formanen att hestaUai
av statens tryck böra och kunna vända sig direkt till anstalten med si
förfrågningar, och anstalten kan då själv meddela och avgöra vilka aibeten
den kan och vill utföra m. m„ i stället för att statsbeställningar enligt
ända sedan 1921 gällande föreskrifter ofta ga genom ^omstående
(statens tryckerisakkunnige) som ej kan ständigt och grundligt kanna
S E A:s prestationsförmåga m. m., särskilt en beträffande kartogiaf .
och fotolitografiska arbeten, direktkopieringar o. d., som e] utgöra bok ^

Frågan om ordnandet av statens tryck har varit aktuell ända sedan av
departementalkommittén år 1910 och genom nådig proposition till riksdagen
1913 och 1917 föreslogs inrättandet tillsvidare av en statens trycke -

— 352 —

liexpedition i huvudstaden i avvaktan på tillkomsten av ett statstryckeri
av mindre och sa småningom större omfattning, till vilket den mera tillialliga
tryckeriexpeditionen sedan skulle förläggas. År 1917 tillkallades

l)T.lr?Ium<101?ni!nQlmiStei'',11T sakkutmi*a «r ordnandet av statens tryck.

„ sa s. k. 1917—1919 ars sakkunniga avgåvo »Utredning och förslag angående
ordnandet av statens tryck», vilket trycktes 1919 av Centraltryckenet.
 Detta förslag innebar i fråga om inrättandet av eu tryckeriexpedition
i huvudstaden i huvudsak detsamma som föreslagits av 1910 års
departementa kommitté och i 1913 och 1917 års statsverkspropositioner och
sakkunnige stadgades 1 1921 ars instruktion m. m. för statens tryckeri r,

4^Jrågan 0n}°^daandet av statens tryck ej kan anses tillfredsställande
nin^ ^feH0m •M-/1''? beslut av riksdag och regering rörande tillsättning
_ av den institution, som gavs benämningen statens trvckerisakkunmge,
 torde vara rätt allmänt erkänt, och torde åtminstone i någon
man framgå av vad jag ovan om ock blott i hast kunnat anföra.

Jag för mm del haller ej för ekonomiskt klokt, att vårt jämförelsevis
bila land nu såsom sa manga andra kulturländer inrättar en stor reproduktionsanstalt
eller ett stort tryckeri för utförande av allt statstryck.
Det torde stalla sig fördelaktigare att låta t. ex. riksdagstryck och annat
»sasongtryck» utföras av privata firmor under konkurrens
Om statens reproduktionsanstalt blott utrustas och skötes enligt mina
förslag, varder den snart nog en fullt modern och ekonomiskt god mön °cb

s7ei\ska lStatens tryck kunde sägas vara på
ett tillfredsställande satt ordnat. Men så länge anstaltens utrustning och
drift m. m. far bestammas även av flera utomstående och t. o. m privata
personer, ernås givetvis ej göda resultat.

stallning måste med ett ord bliva mera klar och erkänd än
hittills. Drnaendet darav kan ske avsevärt lättare nu än år 1921 eftersom
bland annat postverkets blankett-tryckeri numera ej torde önska någon

vlrSut U)21°r y a statsinstitutioner> såsom i så hög grad

För ytterligare uppklarande av fråga om ordnandet av statens tryck
ommer jag dar för, så snart som möjligt under innevarande år, sedan jag
hunnit fullborda, mm fullständiga utredning därom, att ingå till kung!
lantmateristyrelsen med framställning om att styrelsen vidtager åtgärder
i syfte att fragan om statens tryck snarast möjligt varder bättre ordnad
an vad den nu ar.

Beträffande reproduktionsanstaltens lokaler torde statsrevisorerna huSf1?
bava avs®t1; deras ålit för avlägsna läge från statsdepartementen
och ämbetsverken i huvudstadens centrum. Det är nämligen alltleles
uppenbart, att statens egen reproduktionsanstalt bör äga ett mera
centralt läge, och ju centralare ju bättre resultat av verksamheten, tek förei-rmpr6^0?1^''

J}*1 åT knappast att be^ära> även efter ändrade
föreskrifter, att statsinstitutionerna och dess män skola mera allmänt hän vanda

sig till en i en utkant belägen anstalt, med vilken erforderlig personlig
rådplägning om sättet för arbetenas utförande m. m. blott med
svårighet kan komma till stånd.

dag. kommer därför att redan under innevarande år till kungl lantmateristyrelsen
gorå framställning även om ett bättre ordnande av anstaltens
lokalfraga i god tid före den 30 juni 1929, då tillståndet till användning
av de nuvarande lokalerna utgår. Genom inhysande av an -

— 353 —

stalten i något förut befintligt centralt beläget hus eller genom nybyggnad,
 torde lämpliga lokaler kunna erhållas till ej allt för högt pris, tv
dessa böra utgöras av så få väggar som möjligt och endast föga inred ni]Enär

statens reproduktionsanstalt fr. o. m. den 1 juli 1926 hänförts till
de affärsdrivande verken, lära väl statsmakterna avse, att anstalten på
allvar skall drivas framåt och hållas konkurrensduglig. Och i så fall
bör ej såsom hittills knusslas med anstaltens utrustning och förseende
med fullt ändamålsenliga lokaler m. m.

Att statsrevisorerna funnit anstaltens lokaler otillräckliga även under
verksamhetens nuvarande omfattning, beror på att de vid sitt besök ej
blevo i tillfälle att bese mer än eu del av de ökade lokaler, som reproduk -tionsanstalten ålagts att fr. o. m. den 1 juli 1926 ytterligare förhyra jämlikt
nådigt brev till byggnadsstyrelsen den 26 mars 1926, emedan en del
av dem voro uthyrda till och upptagna av en kyrklig församling. Den
sålunda fr. o. m. den 1 juli 1926 tillkomna lokalökningen är tvärtom så
pass omfattande, att anstaltens lokaler komma att förslå även för den utvidgning
av utrustningen jag begärt eller kommer att begära, medan anstalten
blir kvar uti det ifrågavarande huset Östermalms gamla läroverk,
och därtill torde åtminstone någon säl fortfarande kunna uthyras. Det
är ock att märka att lokalerna i detta hus för reproduktionsanstaltens
behov äro ungefär lika lämpliga som många privata små och mindre
tryckerier disponera och avgjort lämpligare än de förra året för reproduktionsanstalten
påtänkta och föreslagna lokalerna i gamla skogsinstitutet,
 vars omändring för övrigt skulle hava kostat statsverket inemot

100,000 kronor. .

Den i revisorernas uttalande nämnda framställningen om nyanskattning
för S. R. A., som i uttalandet uppgives vara föremål för Kungl. Maj:ts
prövning, torde avse kungl. lantmäteristyrelsens underdåniga framställning
den 4 juni 1926 om inköp av en offsetpress m. m. Statens tryckerisakkunnige
har uti utlåtande däröver den 28 juni 1926 yttrat sig ai -styrkande söm vanligt. Frågan torde nu gå till riksdagen, ehuru erforderligt
anslag redan beviljats för budgetåret 1925 1926 å 20,000 kronoi,
vilket genom nådigt brev redan den 4 december 1925 rörande detta anslags
användning ställts till lantmäteristyrelsens förfogande med förordnande
att anslaget skulle användas till därför avsedda ändamål i enlighet
med föreskrifter som lantmäteristyrelsen ägde meddela.

Följden av detta orimliga dröjsmål varder en särdeles avsevärd försämring
av anstaltens ekonomiska resultat åtminstone för innevarande
budgetår och även för nästa år. Genom berörda lokalökning enligt nådiga
brevet den 26 mars 1926 ålades S. R. A. bland annat en ökad årshvra
av 5,200 kronor. Men därigenom att lokalökningen ej kan utnyttjas genom
att föreslagna maskiner ej få inköpas, ehuru anslag och pengar därtill
förefinnas, uppstår för reproduktionsanstalten en årlig inkomstminskning
av mer än nämnda 5,300 kronor, vilket är mer än beklagligt.

Remissakten återställes härvid.

Stockholm den 5 januari 1927.

Alfred Eriksson.

23 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. III.

354 —

Lotsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens

revisorers uttalande del I, sid. 173.

§ 87.

Underdånigt utlåtande.

Elektrisk belysning är icke införd å några andra lotsverket tillhörande
fartyg än å det till lotsstyrelsens direkta förfogande ställda ångfartyget
Vega, å vilket fartyg den elektriska belysningen dock endast undantagsvis
användes, och delvis å fyrskeppen nr 29, 30 och 32, vilka fyrskepp äro försedda
med motormaskineri och accumulatorbatteri för radio. Den elektriska
belysningen är dock icke avsedd för till ovannämnda fartyg hörande topp-,
ankar- eller sidolanternor. Elektrisk belysning avsedd för belysning under
däck eller till ljuskälla i lanternor finnes ej heller införd å någon av lotsverket
tillhöriga kuttrar och en jakt. Jakten och en del av kuttrarna användas
vid lotsverkets byggnadsarbeten m. m. och av kuttrarna äro åtta
lotsmotorkuttrar tillsvidare ställda till lotsars förfogande för lotsningstjänstens
uppehållande, därav en till lotsarnas vid Brännö lotsplats (i remissakten
kallad Vinga lotsplats) förfogande. Övrig båtmateriel vid lotsplatsen tillhör
lotspersonalen. Kostnad för anordnande av elektrisk belysning, avsedd endast
till ljuskälla i erforderliga lanternor å lotsmotorkutter, skulle belöpa sig till
cirka 600 kronor.

Några särskilda årliga driftkostnader kunna icke sägas förekomma, enär
batteriets laddning äger rum, när kutterns motor är i gång för kutterns
framdrivande. Utom anskaffningskostnader tillkomma årliga underhållskostnader
för accumulatorbatteriet m. m., vilkas storlek i hög grad bliver
beroende på, huru anordningarna för den elektriska belysningen skötas,
varför beloppet av årliga underhållskostnader svårligen på förhand låter sig
beräkna. Dessa kunna emellertid lätt nog komma att allt emellanåt omfatta
anskaffning av nytt accumulatorbatteri till en kostnad av cirka 200
kronor. Under alla förhållanden måste lanternor för fotogenbelysning finnas
ombord i reserv, samt lanternebräder för sidolanternor och hissanordning
för topplanterna likaledes finnas ombord.

Kostnad för införande av elektrisk belysning å de sex till lotskaptenemas
förfogande ställda tjänstefartygen, å reservångfartyget Sundsvall samt lotsångfartygen
Skanör och Viken skulle, för den händelse accumulatorbatterier
kunde komma till användning, belöpa sig till cirka 59,000 kronor. Framställningar
om införande av dylik belysning å tjänstefartyg hava inkommit
till lotsstyrelsen, men då lotsstyrelsen ansett, att sådan belysning visserligen
kunde vara önskvärd men ej absolut nödvändig, hava framställningarna
hittills icke bifallits. Någon framställning om införande av elektrisk belysning
å lotsmotorkutter har, såvitt nu kunnat utrönas, icke inkommit till lotsstyrelsen.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit föredraganden byråchefen
Curman, överfyringenjören Lundeberg och byråchefen Wirström.

Stockholm den 8 januari 1927.

I! nderdånigst:

ERIK HÄGG.

Erik Hygrell.

— 355 -

Kung!, teaterns

yttrande i anledning av riksdagens

revisorers uttalande del I, sid. 173, § 88.

Till herr statsrådet och chefen för kungl. handelsdepartementet.

Med anledning av det till styrelsen för kungl. teaterns aktiebolag remitterade
uttalandet av riksdagens revisorer angående organisationskostnaderna
för penninglotteridragningar få undertecknade kommitterade för kungl.
teatern beviljade lotteridragningar under år 1927 efter styrelsens uppdrag
anföra följande:

Vid de lotteridragningar, som förut beviljats kungl. teatern, handhades
lotteriets skötsel av direktören Otto Rooth såsom föreståndare och påfördes
därvid samtliga omkostnader respektive dragningar. Efter att under de första
åren till vederbörande departement avlämnats personliga garantiförbindelser
för utbetalande av vinster och beräknat överskott, blev man dock sedermera
nödgad anskaffa sådan garanti av bankinrättning, vilket naturligtvis var
förenat med viss kostnad.

Sedan herr Rooth efter framställning från vederbörande i Göteborg personligen
åtagit sig skötseln av dem beviljade lotteridragningar mot en på förhand
fastställd i handelsdepartementet granskad ersättningssumma, hava
kommitterade för kungl. teatern under senare åren beviljade dragningar
ansett sig böra göra kontrakt med herr Rooth på enahanda villkor.

Även om kommitterade ansett möjlighet förefinnas till en i någon obetydlig
mån ökad vinst genom att kungl. teatern påtoge sig risken för lotteridragningarna,
 syntes det kommitterade ej möjligt ikläda kungl. teatern en
sådan förbindelse. Dessutom föreföll det ej lämpligt att utgifterna för de
skilda dragningarna under året skulle beräknas på olika sätt.

Kommitterade hava nu från herr Rooth infordrat en promemoria rörande
hittills hållna lotteridragningar samt därmed förenade utgifter, ävensom
förslag till utgiftsstat för kungl. teatern beviljade dragningar under år 1927,
därvid särskilt påpekande den minskning i dessa utgifter, som kan betingas
av att dragningarnas antal blivit utökat från elva till tolv per år.

Enligt vad framgår av ovan nämnda här bifogade promemoria hava dessa
utgifter nu något nedbringats, så att den extra behållningen från varje
dragning, oavsett outtagna vinster samt räntor, ökats från 4,600 kronor till
eventuellt 13,000 kronor, eller att omkostnaderna för en dragning minskats
från 65,400 kronor till 57,000 kronor.

Kommitterade anse sig slutligen böra framhålla, att det praktiska och
ordningsfulla handhavandet av lotteriexpeditionen helt säkert i väsentlig
grad bidragit till lotteriets framgång.

Stockholm den 10 januari 1927.

HANS von STEDINGK. ARTHUR THIEL. JOHN FORSELL.

Bil.

Promemoria.

På hösten 1896 lämnades koncession till det första svenska penninglotteriet
till förmån för utställningen i Stockholm 1897.

Sedan dess hava varje år nya dragningar anordnats, till en början 3 å 4

— 356 —

om året, vilket antal småningom ökades till 5 å 6. Först under 1923, 1924
och 1925 bestämdes antalet dragningar till 11 om året och utgjorde 1926 12.

Under de första tjugu åren uppgick antalet lottsedlar till 100,000 stycken
i varje dragning. Från och med 1917 ökades antalet till 150,000 stycken
per dragning och ungefär samtidigt infördes stämpelavgift med 1 krona
per lottsedel.

Från och med 1897 till och med 1926 hava av lotteriexpeditionen, Fredsgatan
12, till vederbörande institutioner utbetalts 62,600,000 kronor och från
och med 1917 till och med 1926 i stämpelskatt till staten 13,300,000 kronor.

Såsom föreståndare för lotteriexpeditionen har hela tiden fungerat samma
person och av personalen har en varit med i 29 år, en i 25, åtskilliga i
15 å 20 år, och de återstående i minst 10 år med undantag av ett mindre
antal, som man varit tvungen nyengagera under 1926, på grund av att de
direkt inkommande rekvisitionerna ökades i så hög grad.

Till varje dragning hava sålts 150,000 lottsedlar å 11

kronor stycket ....................................................................... kronor 1,650,000

Av detta belopp användes:

I vinster till allmänheten (70 procent av 1,500,000 kronor) » 1,050,000

Till olika kulturella ändamål.................................................. » 380,000

Till omkostnader högst ........................................................... » 70,000

och till stämpelskatt.................................................................... » 150,000

kronor 1,650,000.

Det till allmänheten avsedda vinstbeloppet bestämdes på sin tid till 70
procent, därför att de flesta större utländska lotterier lämnade just detta
belopp i vinstandel.

Jämlikt föreskrift av Kungl. Maj:t åligger det den eller de institutioner,
till vilkas förmån lotteriet äger rum, att lämna en bankgaranti för att i
varje dragning dels 1,050,000 kronor i form av vinster tillfalla lottköpama,
dels 380,000 kronor komma det angivna ändamålet till godo.

Under tjugu år åtnjöt föreståndaren en viss ersättning för varje dragning
och lottsedlarna såldes för kommitterades räkning och risk. Men vid beviljandet
av ett lotteri för Göteborgs teatrar 1917 fordrade kommitterade
en uppgörelse av den beskaffenhet att föreståndaren skulle stå risken för
kostnaderna, ävensom ansvaret för eventuella förskingringar m. m. såsom
synes av nedanstående, vilket de ansågo så betydande att de icke ville taga
det på sig. Vid avslutande av nya kontrakt har föreståndaren erinrat om
de båda olika formerna för dessa men även kommitterade för andra lotterier
hava alltid föredragit Göteborgssystemet.

Enligt § 6 i gällande avtal mellan kommitterade och föreståndaren har
denna förbindelse följande lydelse:

»För eventuella förskingringar av lotterimedel av den anställda personalen
eller av kommissionärer, för oriktiga utbetalningar av vinstmedel och dylikt
ansvarar direktör Rooth ensam.»

Enligt under de senare åren gällande avtal låg följande beräkning av
omkostnaderna till grund för det därför anvisade beloppet 70,000 kronor:

Kommissionärer (per 20 öre per lottsedel) .............

Hyra .................................................................................

Kontrollanter .................................................................

Annonser .........................................................................

Avlöningar, därav till föreståndaren 4,000 kronor

kronor 25,000

» 1,400

» 1,000

» 8,000

» 15,800

357 —

Bankgaranti........................................................................................

Tryckning av lottsedlar och cirkulär, kuvert och diverse utgifter
................................................................................................

Överskott .........................................................................................

kronor 4,200

» 10,000

» 4,600

kronor 70,000.

För de första 6 dragningarna under 1927 har gjorts följande beräkning

av omkostnaderna:

Kommissionärer (per 20 öre per lottsedel)

Hyra ....................................................................................................

Kontrollanter ...........................................................................

Annonser ............................................................................................

Avlöningar, därav till föreståndaren 4,000 kronor

Bankgaranti......................................................................................

Tryckning av dragningslistor........................................................

Tryckning av lottsedlar och cirkulär, kuvert och diverse utgifter
................................................................................................

Överskott ...........................................................................................

kronor

»

»

»

»

»

»

21,000

1,200

1,000

5.000
17,800

4.000

4.000

10,000

6.000

kronor 70,000.

Vid en flyktig jämförelse mellan dessa uppställningar förefaller det som
om det garanterade överskottet endast skulle hava ökats från 4,600 kronor
till 6,000 kronor. I verkligheten har överskottet emellertid ökats med ytterligare
4,000 kronor. Kostnaderna för dragningslistorna hade nämligen icke
upptagits i den förstnämnda uppställningen, därför att försäljningen av
dragningslistor då skedde för föreståndarens egen räkning. Ibland har
denna försäljning lämnat överskott, ibland någon förlust. Hädanefter sker
denna försäljning för de olika institutionernas räkning. ,

Sedan numera antalet direkta rekvisitioner med post ökats från lo a

20.000 till 50,000 stycken per dragning, torde å försäljningen av dragningslistor
uppkomma en nettovinst av 2 å 3,000 kronor, som okär behållningen
för de olika institutionerna. Överskottet kommer följaktligen att uppgå till

6.000 kronor + bruttoinkomsten på dragningslistorna 6,000 å 7,000 kronor
eller tillhopa 12,000 å 13,000 kronor per dragning.

Föreståndarens garanti innebär ett åtagande att kostnaderna inklusive
tryckning av dragningslistor icke få överstiga 64,000 kronor. Skulle utgifterna
av en eller annan anledning — t. ex. till följd av oriktiga utbetalningar
av vinstmedel eller förskingringar av den anställda personalen ellei
av kommissionärerna eller ökning av annons- och provisionskostnaderna
därigenom att försäljningen genom kommissionärer måste ökas — överstiga
nämnda summa, får föreståndaren själv följaktligen betala det överskjutande
beloppet. Hans ersättning för detta åtagande består däri, att han får behålla
det belopp, varmed utgifterna för dragningen kunna komma att understiga

64.000 kronor. . . ..

Att den gjorda beräkningen av provision åt kommissionärer, 2d,UUU kronor,
kommit det verkliga beloppet mycket nära synes därav, att under åren 1923,
1924 och 1925 i medeltal per dragning i provision till kommissionärer utbetalts
ett belopp av 24,462 kronor. Under 1925 och 1926 har den kontanta
försäljningen hos kommissionärer i allmänhet försiggått på en dag. Men
så pass nyligen som 1923 utgjordes medeltalet försäljningsdagar till varje
dragning av 15 stycken och under 1909 tog försäljningen en gång i anspråk

— 358

42 dagar och en gång 27 dagar samt växlade de följande åren från 1 å 2
dagar per dragning upp till 10 å 12 dagar per dragning. Om icke rekvisitioner
per post ingått i för tillfället beräknat antal och de hos kommissionarema
befintliga lotterna icke slutsålts första eller andra dagen, måste,
tor att man skall vara säker på att samtliga lottsedlar bliva försålda, ett
okat antal lamnas till kommissionärerna. Detta medför dels större annonskostnader
dels en ökning av till kommissionärer utgående provisioner utan
att samtidigt annat än ytterst obetydliga besparingar å avlöningskontot
kunna goras.

Tidigare arbetade man med en personal av omkring 30 personer men
sedan numera de direkta rekvisitionerna i hög grad ökats, har man varit
tvungen att anställa ytterligare 10 stycken förutom 20 personer, som på
kvallarna äro sysselsatta med utskrivning av adresser på rekbrev och kuvert
dy^Smngslistor. Varje månad expedieras cirka 50,000 rekbrev och

30,000 korsband.

Enligt Kungl. Maj:ts koncession skall den s. k. extravinsten utbetalas till
vederbörande institutioner ett år efter dragningsdagen d. v. s. efter preskriptionstidens
utgång.

Denna extravinst har i allmänhet utgjorts av:

outtagna vinster........................................... kronor 15,000

upplupna räntor............................................ » 10,000

överskott på beräknade omkostnader....... » 5^000

kronor 30,000

ehuru naturligtvis beloppet av outtagna vinster kan variera ganska mycket
och visar nedgående tendens.

För de första 6 dragningarna 1927 kan detta överskott beräknas till per
dragning:

outtagna vinster............................................ kronor 13,000

upplupna räntor............................................ » 9 QOO

överskott på beräknade omkostnader....... » 13^000

kronor 35,000.

Enligt gjord undersökning utgöra omkostnaderna för penninglotterier i
olika länder nedan nämnda procent av hela omsättningen:

Hamburg ...............................................................

Holland .................................................................

Preussen....................................................................

Danmark, kolonial-lotteriet.....................................................

» . klass-lotteriet ...............................................................

Norge ..........................................................................

vartill komma i Norge upplupna räntor etc. som utgöra
1 procent eller något därunder.

Sverige 1926 (årsomsättning kronor 19,800,000)

» 1927 ( » » 19,800,000) ........................

13

13

10

10.5

6

5.2

procent

»

»

»

»

4 »

3.5 0 »

Det är att märka. att de utländska lotterierna äro större än de svenska, i
Norge t. ex. säljas i varje månad 250,000 lottsedlar å 10 kronor styck mot
1 Sverige 150,000 stycken å 11 kronor styck.

Om de svenska lotterierna med bibehållande av nuvarande anordningar
okades, bör omkostnadsprocenten kunna ytterligare gå ned.

Förtjänsten per lottsedel för kommissionärerna uppgår i följande länder till:

359 —

Danmark
Norge ...
Sverige

......... 6 procent

cirka 4 »

1.82

Det är att märka, att den i Norge från lotteriet till kommissionärerna
utgående provisionen icke utgör mera än 1 Va procent d. v. s. 15 öre per
lottsedel. Men härtill kommer, att man i Norge — i motsats till i Sverige
— låter kommissionärerna utföra alla med post inkomna rekvisitioner och
att kommissionärerna därvid få av allmänheten uttaga 90 öre för varje med
post expedierad lottsedel, varvid de torde hava en direkt förtjänst av 50 öre
per lott. Då man kan antaga att kommissionärernas avsättning till hälften
utgöres av postförsändelser, uppstår således för dem ett tillägg i inkomsten
av 25 öre per lott å samtliga bekomna lottsedlar och utgör hela deras förtjänst
40 öre per lottsedel.

Att låta kommissionärerna utföra postrekvisitioner har bland annat den
olägenheten att man aldrig får veta, huru stort behovet av lotter på de olika
platserna i verkligheten är.

Systemet med försäljning genom kommissionärer användes i alla länder
och är alldeles nödvändigt dels med hänsyn till allmänhetens fordringar,
dels för att vinna säker avsättning för hela antalet lottsedlar.

Under den tid lotterierna funnits, har, såsom av det föregående framgår,
det ibland visat sig att av obekanta orsaker lottsedlarna icke sålts så hastigt
som vanligt. Vid sådana tillfällen skulle hela försäljningsresultatet hava
äventyrats, om man icke kunnat öka försäljningen genom kommissionärerna.
Ett försök att i en dylik situation genom ökad annonsering vinna avsättning
enbart genom ökade postrekvisitioner vore dömt att misslyckas.

Om man anser den fasta behållningen av varje dragning för låg, kan den
naturligtvis ökas, men man får icke glömma, att denna i första hand är
beroende av huru stort belopp, som skall utgå i vinster till allmänheten. Om
detta i stället för 70 procent sattes till 60 procent, skulle behållningen av
varje dragning ökas med 150,000 kronor. Men då uppstår frågan, om icke
allmänheten skulle reagera häremot och i så hög grad minska sina inköp
att företagets framgång kunde riskeras. Därtill kommer den nationalekonomiska
olägenheten att lottköparna börja återgå till utländska lotterier, där
man sedan mycket länge stannat för 70 procent.

På en del platser gick arbetet redan från början ganska lätt och man
lyckades rätt snart vinna en stor krets av kunder, på andra däremot har
efterfrågan utan synliga orsaker ofta varit underkastad starka växlingar.

Det mest svårarbetade området har varit Skåne, där avsättningen under
de första tio åren var ytterst obetydlig.

Genom flitig annonsering, antagande av nya kommissionärer och ett intensivt
propaganda-arbete av dessa har det småningom lyckats att även där
vinna en stadig marknad, trots den starka, redan i medio av förra århundradet
påbörjade och alltjämt fortsatta konkurrensen från lotterier i närliggande
länder.

Det hela är en mera ömtålig affär än många vilja föreställa sig, och företagets
framgång kan genom till synes rätt obetydliga, men icke tillräckligt
genomtänkta åtgärder i hög grad äventyras.

Stockholm den 10 januari 1927.

Otto Rooth.

— 360

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens

revisorers uttalande del 1, sid. 176, § 89.

Till Konungen.

Genom nådig remiss kar statskontoret erhållit Eders Kungl. Maj:ts befallning
att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens.
 under innevarande år församlade revisorer anfört i vissa delar
av revisionsberättelsen rörande statsverket; ecb får statskontoret, som
denna dag i särskilda underdåniga utlåtanden yttrar sig rörande revisorernas
erinringar beträffande statskontorets fondförvaltning och i fråga
om sätttet för anskaffande av skrivmaskiner m. m. för de centrala ämbetsverkens
behov, härmed avgiva utlåtande angående revisorernas uttalande
i fråga om överflyttning till statskontoret av länsstyrelsernas befattning
med pensionsutbetalningar.

Under § 89 i berättelsen hava revisorerna meddelat, att de vid granskning
av länens räkenskaper för budgetåret 1925—1926 funnit, att utbetalningar
av pensioner samt uträknandet av pensjonsförhöjning för närvarande
verkiställes vid ett flertal länsstyrelser; och hava revisorerna, då det
övervägande antälet pensionsutbetalningar numera sker centralt genom
statskontoret, ansett det vara av vikt att, därest så låter isig göra, utbetalningen
även av de pensioner, som nu utbetalas genom länsstyrelserna,
överflyttas till statskontoret. Härigenom synes nämligen en enhetlig behandling
av ifrågavarande ärenden kunna vinnas och möjligheten av olika
tillämpning av normerna för pensionsförhöjningens beräknande kunna
undvikas.

Statskontoret får framhålla, att länsstyrelsernas befattning med pensionsutbetalningar
kvarstår sedan den tid, då för utbekommande av förfallet
pensionsbelopp erfordrades, att pensionären själv infann sig hos
den pensionsutbetalande myndigheten eller där inställde sig genom befullmäktiga!
ombud, försett med levnadsbevis rörande pensionären; och vid
sådant förhållande var det helt naturligt i pensionärernas intresse, att
statskontoret beträffande pensionärer, som voro bosatta utom Stockholm,
anmodade vederbörande länsstyrelse att ombesörja pensionernas utbetalande.
 När det sedermera träffades sådan anordning, att pensionerna
blevo genom postverket utbetalta till vederbörande pensionär personligen,
förelåg icke längre något skäl att decentralisera bestyret med pensionsutbetalningarna;
och statskontoret har alltifrån ingången av år 1917 självt
ombestyrt utbetalningen av därefter beviljade pensioner, om vilka här
är fråga, d. v. s. pensioner från anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare
eller från .allmänna indragningsstaten. Då emellertid statskontoret
vid den tiden icke var rustat att övertaga bestyret med utbetalningen
av den stora mängden av pensioner, som anvisats att utbetalas
av länsstyrelserna, fingo länsstyrelserna i regel behålla utbetalningsbestyret
beträffande före år 1917 beviljade pensioner. Därefter bär så småningom
antalet av de utav länsstyrelserna handlagda pensionsutbetailningarna
nedgått, medan däremot statskontorets bestyr med pensionsutbetalningar
svällt ut, och är ämbetsverket numera i stånd att övertaga bestyret
med utbetalningen jämväl av de jämförelsevis få pensioner, som
ännu återstå hos länsstyrelserna. På grund härav och då statskontoret
icke har något att erinra mot den av statsrevisorerna föreslagna anord -

— 361 —

ningen, kar statskontoret enligt beslut denna dag meddelat ^styrelseima,
att statskontoret från och med år 1927 övertager bestyret med utleta]-ningen av ifrågavarande pensioner, ävensom från lansstyrelserna mfoi

i hava, förutom undertecknade, delta*»

statskommissarie!! Thorstenson, t. f. stotshommiesarum kanslirådet Vissen
samt statskommissariema Spilhammar och Ouehterlony.

Stockholm den 23 december 1926.

Underdånigst:

PBR SÖDERMARK.

C. ‘A-.SON LEMON HUFVUD.

Carl Peyron.

Generalpoststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del 1, sid. 177,
§§ 90—91.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 sistlidna december har generalpoststyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad 1926 års statsrevisorer anfoi

beträffande vissa postala förhållanden. , ,

I anledning härav får generalpoststyrelsen, med remissaktens återställande,
 i underdånigt anföra följande.

§ 90.

Angående förenklad organisation av vissa postanstalter.

I postverkets årsberättelse för 1925 har dels å sid. 76 dels ock i tabell 8
(sid 158) ur vilken tabell revisorerna synas hava hämtat sina uppgiltei
beträffande inkomster och utgifter för de postanstalter, vilka revisorerna
funnit lämna mindre gynnsamt resultat, angivits, att av uppgifterna i tabellen
icke kunna dragas slutsatser rörande det ekonomiska Tesultatet
av poströrelsen vid varje särskilt postkontor eller varje postexpedition En
del kostnader, såsom exempelvis för landsvags- och sjopostformg, han
förande sig till en viss sådan postanstalt, kunna nämligen utbetalas vid
eu annan. Vidare ingå ej längre i uppbördsbeloppen postavgifterna ioi
tjänsteförsändelser, enär dessa avgifter numera tillföras postkassan i annan
ordning. De vid postanstaltema influtna postavgifterna för abonnerade
tidningar upptagas ej för varje särskilt postkontor respektive postexpedition,
 utan äro dessa avgifter redovisade i en summa i slutet av tabe -len. Att, såsom revisorerna förfarit, sammanställa de i tabellen angi\
inkomst- och utgiftssiffrorna och på så sätt få fram en siffra, som skulle
utvisa ett postkontors överskott eller förlust, bliver av nu angivna skal

missvisande. ,, ...

Postkontoren i landsorten äro i allmänhet stödjepunkter for ett storr
eller mindre omkringliggande områdes postanordningar (postexpeditioner,

- 362 —

poststationer, postföringar, lantbrevbäringar m. m.). Dessa områdens
storlek ar beroende på omfattningen och betydelsen av traktens postförmgsanordnmgar
och förbindelsen mellan postkontoret och underlydande
poststationer. Av nedanstående tabell framgår antalet underlydande
poststationer postförmgslinjer, låd- och lantbrevbäringslinjer vid vart
och ett av de utav revisorerna, uppmärksammade postkontoren i lands -

—

Äntå

Postkontor

—... -

postexpedi-tioner och
poststationer

postförings-

linjer

låd- och lant-brevbärings-linjer

Bengtsfors...........................

20

Herrljunga...........................

4

*

Stens torp ......................

16

Stenungsnnd.......................

77

8

27

Torsbv ...........................

il

Årjäng ..........................

7

15

Lidingö 1 1 (förutvarande Lidingö villastad) ......

2

5

20

H

Krylbo ......................

7

i

Laxå ........................

9

Bräcke ......................

5

Lycksele .....................

5

11

30

Gällivare ..................

Malmberget .........

14

i

1

övväTW°!wf ha,Ta '' sammanställning upptagit postexpeditionen i Enskede därvid synbarligen
oi vaximg skett med postkontoret Lidingö villastad (nuvarande Lidingö 1).

Kostnaderna för de under postkontoren i fråga förlagda postanordningar,
 med. undantag av kostnaderna för med järnvägsstationer förenade
poststationer, ingå i de för varje särskilt postkontor .angivna utgiftsbelopp,
 som återfinnas i den av statsrevisorerna åberopade tabellen i postverkets
årsberättelse. Dessa kostnader, vilka beträffande större delen av
de av statsrevisorerna angivna postkontoren äro av betydande storlek,
nedbringas givetvis icke i någon män genom postkontorens förvandling
tili postanstalt med inskränkt befogenhet. Verkliga besparingar uppkomma
fördenskull endast i det fall, att det arbete med ett underlydande
postområdes administration, som utföre® å ett postkontor, kan överflyttas
till ett annat postkontor utan att dettas personal behöver ökas med lika
stort antal tjänstemän.

a rifi1 Ssu1 ^dai^ ffI1’.där ,så skulle kunna ske, lägga understundom
andra förhållanden hinder i vagen för ett sådant tillvägagångssätt. Poststationernas
penningrörelse (såsom postanvisnings- och postförskottspostsparbanks-
och folkpensions- m. fl. medel) måste nämligen förmedlas
av det överordnade postkontoret. Det är därför angeläget, att det överordnade
postkontoret har ett sådant läge i förhållande till underlydande
poststationer, att förbindelsen dem emellan bliver så snabb och bekväm
som möjligt. Under sådana förhållanden kan det därför vara erforderligt
att hava ett postkontor forlagt å lämplig plats inom ett landsortsområde
näston uteslutande för tillgodoseende av områdets övriga postanordningar,
aven om de postala forhallandena på platsen i och för sig icke skulle på1
opara en postanstalt med postkontors befogenhet. Man torde härvidlag
icke hora förbise, att det inom postverket tillämpade systemet med i

363

driften billiga postanstalter med inskränkt befogenhet — poststationer
skötta av personer utan postal utbildning och åtminstone i regel med
posttjänsten såsom bisyssla till annat näringsfång, icke skulle kunna bibehåilas
utan den ingående kontroll, som de överordnade postkontoren utöva.
 Skulle detta övervakande upphöra och poststationerna göras mera
självständiga, måste de högre krav, som då måste ställas på poststationsföreståndarna,
 uppenbarligen medföra en högre löneställniug för dessa.
Härigenom uppbomme en ökning av postverkets utgifter, vilken icke tillnärmelsevis
kunde uppvägas av den kostnadsbesparing, som utbyte av ett
eller annat postkontor mot postexpedition skulle medföra.

Ett typiskt fall för ett postkontors betydelse såsom stödjepunkt för
ett istort postområde är det i revisorernas tabell upptagna postkontoret i
Lycksele. Detta postkontors område sträcker sig ända upp till norska gränsen,
 ett bälte av omkring 28 mils längd och 9 å 10 mils bredd. Att lägga
detta väldiga område under något av de närliggande postkontoren, vilka redan
nu hava mycket störa underlydande områden, får anses omöjligt. Vid
sista omklassificeringen ansågs postkontoret också skäligen böra uppflyttas
i 2:dra klassen. Det förtjänar framhållas, att av utgifterna cirka
70,000 kronor hänföra sig till omkostnader för poststationer, postföringar.
lantbrevbäringar o. d. inom det underlydande området. Vidare bör bemärkas,
 att i utgifterna för postkontoret även ingår personalkostnaderna för
jämvägspostföringen å linjen Hållnas—Lycksele. Postkontorets egen
frankoteckensuppbörd, cirka 33,000 kronor, täcker sålunda i det närmaste
övriga utgifter och detta oaktat personalstyrkan givetvis måst avvägas
med hänsyn till det arbete, som det störa underlydande området förorsakar.
 Härav torde vara uppenbart, att, särskilt beträffande Norrlandspostkontoren
med deras på grund av avstånden höga postföringskostnader,
 eu sådan sammanställning av utgifter och inkomster, som statsrevisorerna
upprättat, måste giva ett vilseledande resultat.

I detta sammanhang tillåter sig generalpoststyrelsen framhålla, att i
utgiftssummorna jämväl ingå utbetalade tjänstepensioner samt livräntor
och understöd till f. d. befattningshavare vid postverket. Dessa utgifter,
vilka icke hänföra sig till postkontorets driftkostnader, kunna uppgå till
rätt avsevärda belopp. Sålunda utbetalades under ar 1925 vid nedan -nämnda, av revisorerna påtalade postkontor följande pensionsbelopp,
nämligen 3,950 kronor vid postkontoret i Herrljunga, 28,215 kronor vid
postkontoret Stockholm 4 och 44,074 kronor vid postkontoret Stockholm 6.

Därjämte kunna andra förhållanden nödvändiggöra, att postkontor finnes
anordnat å ort, där lokalrörelsens omfattning eljest icke skulle berättiga
till högre postanstalt än postexpedition eller poststation. Detta är
särskilt förhållandet vid de ur postal synpunkt viktigare järnvägsknutpunkterna.
 Vid dylika knutpunkter ligga de av revisorerna framhållna
postkontoren i Herrljunga, Stenstorp, Krylbo, Läxa och Lräcke. A samtliga
sistnämnda orter förekomma omfattande posttransporter å respektive
bangårdar. I Krylbo och Bräcke förekommer dessutom omsortering av
stora transitposter. Kostnaderna för (dessa posttransporter och omsorteringsarbeten,
 som ingå i vederbörande postkontors utgiftssummor, kunna
tydligen icke nedbringas vare sig postkontoret utbyttes mot postexpedition
eller poststation.

Inom de nuvarande postexpeditionernas verksamhetsområde ligger icke
att förmedla postanvisnings-, postförskotts-, postgiro-, postsparbanks- och
folkpensionsrörelse vid poststation. Generalpoststyrelsen anser icke att

- 364

eu förändring av post expeditionernas organisationsform i sådant syfte
lämpligen kärn genomföras. En sådan ökning av dessa postanstalters föreståndares
arbete och ansvar skulle säkerligen medföra krav på högre
löneställning, varigenom besparingen i avl öningskostnaöer bleve obetydlig.

Geneialpoststyrelsen vill även framhålla, att frågan om nedflyttning
av postkontor till postexpedition nyligen prövades i samband med frågan
om postkontorens omklassificering och att vid omklassifieeringeus ikraftträdande
de postkontor nedflyttades, beträffande vilka rörelsens omfattning
och övriga omständigheter därtill ansågos giva anledning.

Statsrevisorerna hava funnit iögonenfallande, att postkontor vore inrättat
såväl i Gällivare som i det därintill liggande Malmberget.

Gällivare postkontor icke blott betjänar Gällivare kyrkostad (1,665 innevånare
år 1925) med närmast kringliggande landsbygd, utan utgör även
centralpunkten för ett omfattande underlydande postområde, som bland
annat omfattar hela Jokkmokks lappmark upp till norska gränsen samt i
norr sträcker sig upp till Kalix älv och i sydost något nedbm Murjeks
station. Såsom av ovan intagna tabell framgår äro under postkontoret
förlagda ej mindre än 23 poststationer -och ett lika stort antal postförmgs-
och lantbrevbäringslinjer. Utgifterna för dessa postanordningar
uppgå till cirka 56,000 kronor. Postkontoret är nödvändigt såsom centralpunkt
för det underlydande området, men även den lokala poströrelsen_

postkontorets egen frankoteokensuppbörd uppgick för 1925 till 29,535 kron°T?
T synes motivera en fullständig postanstalt på platsen.

-Kodan år 1898 utbyttes poststationen i Malmberget mot filialpostkontor
under postkontoret i Gällivare. Vid omorganisationen med 1910 års ingång
ombildades detta till självständigt postkontor. Dess frankoteckensuppbörd
uppgick då till cirka 19,000 kronor; motsvarande siffra år 1925
uppgick till ungefär 42,000 kronor, vilket utvisar en icke obetydlig ökning,
 även då hänsyn tages till nu gällande högre portosatser. '' Rörelsen
vid postkontoret är av avsevärd omfattning såsom framgår av följande
siffror:

antal avgående försändelser .................................. 219 677 st

» ankommande rekommenderade försändelser ............ 8^584 »

» » assurerade försändelser ......... 938 »

» » postförskott ............................... 20,023

» » postanvisningar ........................... 13'',559 »

» postabonnerade tidningar, nummerexemplar ............ 527,432 » I

I fråga om antalet postabonnerade tidningar torde böra bemärkas, att
motsvarande siffra utgjorde vid postkontoren i Härnösand 407,041, i Luleå
372,666 och Sundsvall 535,554.

Av de här meddelade uppgifter torde bland annat framgå, att utgifterna
för utdelning av ankommande post bliva jämförelsevis höga. Brevhämngen
i Malmberget försvåras också av de klimatiska förhållandena
samt av samhällets utsträckning över ett relativt vidsträckt område. Vid
postkontoret äro också anställda 4 brevbärare. Det är uppenbart, att, även
om postkontoret skulle utbytas mot postexpedition, någon inskränkning
eller ändring av brevbäringen icke av sådan anledning skulle kunna göras.
 Avlöningskostnaderna för personalen skulle fördenskull obetydligt
minskas. Förutom brevbärarepersonalen finnes nämligen vid postkontoret
anställd endast en postmästare och en postassistent. Det bör bemärkas,

— 365 —

att avlöning skostna derna vid postkontoret aro relativt höga, alldenstu
postkontoret tillhör högsta dyrortsgruppen och näst högsta kallortsklassen.

Malmberget är ett industrisamhälle med berättigat stora krav pa tillfredsställande
postal betjäning — bland annat förekommer utländsk post av
jämföredsevis stor omfattning. Generalpoststyrelsen kan fördenskull icke
finna lämpligt, att postkontoret utbytes mot postexpedition savida icke
förändradie förhållanden tilläventyrs framdeles skulle inträda. Samhallet

hade år 1925 ungefär 3,800 innevånare.

Beträffande postkontoren Stockholm 4 och Stockholm 6 fai rOnera1-poststyrelsen anföra följande. Båda dessa postkontor betona med sm
brevbärarepersonal icke allenast eget utan även eu del närliggande pask
kon tor siomr oden. Således betjänar postkontoret Stockholm 4 med avseende
å den ankommande posten hela Södermalm, inom vilken stadsdel aven postkontoren
Stockholm 11, Stockholm IT, Stockholm 20 och Liljeholmen aro
belägna. Postkontoret Stockholm 6 betjänar å sm sida iamval postkontorets
Stockholm 21 och större delen av postkontorets Stockholm 19 områden
Vill man sålunda bedöma inkomster och utgifter för ifrågavarande
två postkontor, torde man icke böra, såsom revisorerna gjort endast upptaga
postkontorets inkomst- och utgiftssiffror utan sammanslå dessa med
de övriga postkontorens. Resultatet skulle i sa fall bara följande.

Inkomster

kr.

Utgifter

kr.

Stockholm 4
11
17
20

Liljeholmen •

435,410

129,031»

131,559

766,895

94,814

512,646

36,789

33,297

96,679

63,141

Summa

Stockholm 6
» 19 ...

» 21 ....

1,557,71 1

371,535

203,502

184,130

742.552

547,120

51,641

36,297

Summa

759,167

635.058

Vad slutligen beträffar den av revisorerna uttalade uppfattningen, att
förändring av poststation till postexpedition icke bör företagas i andra
fall än då eu dylik förändring kan anses vara av postrorelsens omfattning
eller särskilda förhållanden å vederbörande plats pakallad, tilläte
sig generalpoststyrelsen hänvisa till sina underdåniga skrivelser den l
juni och 28 september 1926 angående bland annat grunderna för postexpeditiomemas
klassindelning. I nämnda skrivelser bär generalpoststyrelsen
uttalat enahanda uppfattning, som revisorerna nu gjort i detta afseende.
I sin förenämnda skrivelse den 22 juni anförde generalpoststyrelsen bland
annat följande: »styrelsen anser, att man vid inrättandet av postexpedition
bör följa den principen, att, så snart rörelsen vid en poststation natt sådan
utveckling, att föreståndarbefattningen icke längre kan handhavas såsom
bisyssla utan giver innehavaren fullt dagsarbete, och personliga skal icke
lägga hinder i vägen för en förändring, bör poststationen utbytas mot
postexpedition. För närvarande finnas omkring 90 poststationer vilka
med tillämpning av dessa principer borde utbytas mot postexpeditionei.
Verkställandet av detta utbyte kan emellertid icke ske omedelbart, lita
måste man räkna med en viss övergångstid beroende dels pa ekonomiska

366 -

1, 11 synnerhJet pa personliga hänsyn till nuvarande poststataonsforestandare
en dylik föreståndare kan nämligen vara i ena
eller andra avseendet olämplig för fast statsanställning eller för förJt
i 1:1 „a™an Poststation etc. Enär varaktigheten av dylika hinder
icke kan pa förhand beräkna* är det icke möjligt att för närvarande an“
ng°n k6stamd tid, inom vilken utbytena lämpligen kunna vara genomförda
Styrelsen bär dock ansett sig böra räkna med en övergångstid
av omkring tio år.»

Vidare har generalpoststyrelsen i sin ovannämnda skrivelse den 28 sepatt
styrelsen för sin del ansåge, att beträffande postexpeditioner
och poststationer icke borde fastslås, att så snart rörelsen
vad en dylik postanstalt konstaterats hava uppnått sådan storlek, att det
däremot svarande poängtalet berättigade till placering inom någondera av
postexpeditionsklasserna, ett överförande utan vidare skulle äga rum, utan
detta bonde i varje särskilt fall avgöras efter prövning av alla på frågan
inverkande omständigheter.

Generalpoststyrelsen kommer givetvis att följa de riktlinjer, som styrelsen
i sina sistnämnda skrivelser uppdragit och mot vilka Kung! Mai-t
icke gjort någon erinran. ''

Styrelsen ^ får i detta sammanhang även framhålla, att förhållandena
nödvändiggjort, att åt föreståndarna för de största poststationerna, vilkas
skötsel tager sm föreståndares fulla arbetskraft i anspråk, utmäta en avloning,
 som icke nämnvärt understiger avlöningen till stationsmästare i de
bada lagsta lönegraderna. Ett utbyte av en dylik poststation mot postexpeditmn
— och andra utbyten förekomma icke —innebär därför icke någon

endast’ att en Poststationsföreständare, som
helt stål t sill arbetskraft till postverkets förfogande och befunnits skicklig
och lämplig för sin syssla, erhåller den mera fasta anställning, som
pa grund därav skäligen bör tillkomma honom.

§ 91.

Gen svenska luftpost b e f o r d r i n g e n 1 i) 2 6.

Beträffande Imftpostbefordringen från Sverige under år 1926 hava revisorerna
framhållit, att medan postverket enligt gällande avtal ägt befordra
post mtiH högst 100 kilogram per tur, medfördes i medeltal blott omkring

^na erinra om de störa uppoffringar, staten årligen
dp+tf % fol det+ civda flyg väsendet, och anse det därför önskvärt, att

ÄÄÄ “ ^ ** n*

1^?m-ei''alPOStst-y[elfC11,delar revis°rernas uppfattning härutinnan. Vissa
praktiska svårigheter hava emellertid hindrat och torde även under dm
Samtiden komma att försvåra ett mera vidsträckt utnyttjande
av luftfartygen for postbefordran.

Revisorerna synas hava tänkt sig att med luftfartygen skulle, i likhet

maiJ ecb SCT a.gdeQr.um..a |tejen Stookholm-Kalmar under sistlidna sommar
och a linjen Stockbolm-lbo vid den tillfälliga vinterlufttrafiken,

vLVVr-gae imffr P0St’ för vilken luftporto loke erlagts.

,Vad i«rst luftP“>stforbmdelserna från Malmö beträffar, avgingo flyg äjP®1

Pastan samtidigt med kontinentaltåget till Trälleborg. Om

one tidsskillnad forefunnits mellan avgångstiderna för de båda

— 367 —

lägenheterna, kunde ju möjligen skäl förelegat att sända den under mellantiden
i Malmö inlämnade eller dit anlända posten med flygplanen. Vid
sådant förhållande hade, om man överhuvudtaget med luftfartygen skulle
försända .sådan post, för vilken luftporto icke erlagts, icke annat återstått
än att ur den för befordran via Trälleborg—Sassnitz föreliggande
posten frånskilja viss del att försändas med luftfartygen. Närmast till
hands hade väl då legat att på detta sätt expediera all sådan egentlig
brevpost — brev och brevkort — som därigenom beräknats tidigare nå sin
bestämmelseort. Vikten av denna post torde emellertid ofta nog överstiga
100 kilogram. Denna i avtalet också såsom maximum angivna vikt sats
är givetvis det mesta, som skäligen kan påfordra» att bolaget skall befordra
för den avtalade ersättningen. Denna motsvarar ju något mera
än vad som kan antagas vara medelvikten av eu resande jämte resgods
(80 +15 kilogram), därvid jämväl får tagas i beräkning att 100 kilogram
post i regel torde vara betydligt'' mera skrymmande. För överskridande
av denna maximivikt hade bolaget fördenskull med fullt skäl kunnat begära
en betydligt ökad ersättning. Ett annat alternativ hade givetvis varit
att endast sända post intill den avtalade vikten av 100 kilogram. I
sådant fall hade man blivit nödsakad att — för att- icke överskrida rnaximivikten
— understundom skilja på posten och i följd därav särskilt gynna
befordringen av posten till vissa platser eller vissa länder. Det hade blivit
synnerligen svårt att bestämma, efter vilka grunder ett sådant urval
skulle kunnat ske, synnerligast som postmängden kan högst betydligt
växla olika (lagar.

De nu angivna betänkligheterna äro emellertid ringa vid jämförelse
med de betydande svårigheter och därav följande merkostnader, som omexpedieringen
av posten enligt båda förenämnda alternativ skulle hava
medfört. Posttågen från Stockholm och Göteborg ankommo till Malmö
klockan 7.38 respektive 7.43 f. m., och luftplanen avgingo från Malmö flygstation,
 Bulltoftafältet, redan klockan 8.30 f. m. Mellantiden i Malmö var
därför synnerligen kort för såväl transporten mellan tagen och flygplatsen
som ock för omsorteringen av posten samt iordningställandet av ett
antal luftpostkolli, uppgående till mellan 20 och 30 st. per dag. Detta arbete
medhanns emellertid på grund av att luftpostförsändelsernas antal
var jämförelsevis obetydligt, och att dessa försändelser fördenskull kunde
utan svårighet särskiljas från annan post och försorteras redan inom
postkupéerna i nattågen från Stockholm och Göteborg. Om emellertid all
eller större delen av den egentliga brevposten, som med föi-del kunnat
sändas luftleöes, skulle hava frånskilts den övriga utlandsposten och försorterats,
 både det blivit nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar
härför. Största delen av den svenska utlandsposten sammanföres nu i sjöpostexpeditionerna
ombord å färjorna å linjen Trälleborg—Sassnitz. Härigenom
bär det blivit möjligt att dit koncentrera det krävande arbetet
med omexpedieringen av utlandsposten och att där utföra detta arbete
med mindre talrik, men särskilt tränad personal. Till förenämnda sjöpostexpedition
försändes nu afl däröver gående utlandspost förpackad
eller buntad från ett stort antal postanstalter i landets olika delar. Skulle
emellertid en betydande del av denna utlandspost i stället hava sänts luftledes,
 både för postens uppdelning å sjöpostexpeditionen och luftlinjen
måst anlitas ökad personal i postkupéerna i nattågen från Stockholm och
Göteborg och möjligen även i Malmö. Vidare hade med säkerhet merkostnader
uppstått för ökat postutrymme i nämnda tåg. Generalpost -

— 368 —

styrelsen håller före, att de merkostnader, som nu omhandlade anordningar
skulle medföra, åtminstone icke för närvarande kunna anses uppvägas
av motsvarande fördelar för postbefordringen.

Vad beträffar luftlinjen Stockholm—Helsingfors, äro förhållandena
något annorlunda. Luftfartygen avgingo från Stockholm klockan 10 f. m.,
under det att de postförande ångfartygen till Åbo avgingo på kvällen (fem
veckodagar klockan 8 och en dag klockan 6 e. m.). Eu del post från södra
och västra Sverige, ankommen till Stockholm efter ångbåtens avgång,
samt brevförsändelser inlämnade i Stockholm på kvällen och på morgonen
skulle med fördel kunnat försändas luftledes. Styrelsen var emellertid
tveksam om lämpligheten av att med luftlägenhet befordra denna post,
som därigenom skulle — utan att luftporto erlagts för däri ingående försändelser
— hava framkommit tidigare, än den post, som i vanlig ordning
blivit befordrad med båt föregående kväll. Den post, som icke inlämnades
i tid för att kunna försändas med båten, skulle på detta sätt beretts
en fördelaktigare befordran än den tidigare inlämnade posten, något som
ju möjligen kunde föranleda klagomål från allmänhetens sida.

Vidare hade det ju varit möjligt, att sådana kvällar, då luftlägenhet
förefanns från Stockholm påföljande morgon, kvarhåila exempelvis brevposten
till Helsingfors för att vidarebefordra densamma med flygplanet,
varigenom denna post, om flygningen försiggått tidtabellsenligt, skulle
hava framkommit till Helsingfors 4 timmar tidigare än om den gått med
båt. Då emellertid flygningen på grund av väderleksförhållandena kunnat
bliva inställd eller framkomsten till Helsingfors fördröjd, skulle
detta förfarande häva inneburit en viss risk för försening av posten.

Generalpoststyrelsen skall emellertid hava sin uppmärksamhet riktad
på frågan om ökad användning av luftförbindelserna för postbefordran i
all den mån omständigheterna medgiva det.

I behandlingen av detta ärende, hava, förutom undertecknade, jämväl
deltagit byråcheferna Kiihlmark, Hasselrot och Lager.

Stockholm den 4 januari 1927.

JAQUES PKAMBERG.

Underdånigst:

ANDERS ÖRNE.

Aldo Hammarquist.

T elegraf styrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 187.
g 96.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 december 1926 har Kungl. Maj:t infordrat utlåtande
över vad riksdagens revisorer under § 36 i sin berättelse anfört rörande
telefonstationen i huset nr 47 vid Norrtullsgatan, och får styrelsen till åtlydnad
härav anföra följande.

Telegrafstyrelsen har från linjedirektören Lennman infordrat yttrande,
som bilägges och i vilket förloppet med de av revisorerna anmärkta hyresuppgörelserna
klarlägges.

— 369 —

Telegrafstyrelsen har ingenting annat att tillägga till detta yttrande an
att med anledning av revisorernas påstående i sista stycket framhålla, att
om man skulle hava tillsatt en extra linjedirektör för denna fragas beredande,
 resultatet måst bliva alldeles detsamma, enär ingå personliga liansv n
utan endast sakskäl gjorde sig gällande vid ärendets avgörande.

Vid behandlingen av detta ärende hava telegrafstyrelsens samtliga byråchefer
närvarit.

Stockholm den 3 januari 1927.

Underdånigst:

HERMAN RYDIN.

K. E. LANDSTRÖM.

Fr. W. Funch.

Bil.

Kungl. telegrafstyrelsen.

Med återställande av till mig den 20 dennes remitterade skrivelsen rörande
riksdagens revisorers utlåtande rörande telegrafverkets förhyrning av lokaler
i mig tillhörande fastigheterna Malmskillnadsgatan 19 B och Norrtullsgatan

47 härstädes får jag vördsamt anföra: j .. , „

Det synes alls icke förvånande, om en misstänksam utomstående finner
egendomligt, att en tjänsteman, som äger två fastigheter i Stockholm lyckats
förleda det verk, där han är anställd, att hyra i dem båda, och den slutsatsen
ligger ganska nära. att han rent av köpt fastigheterna med denna
spekulation för ögonen. Detta är emellertid i här omliandlade fall ingalunda
förhållandet utan beroende på rena tillfälligheter alldeles okända vid fastig -

hetsköpens avslutande.

Beträffande telegrafverkets undervisningsanstalt var denna tidigare inrymd
i verkets egen fastighet vid österlånggatan härstädes, men behövdes
dessa lokaler för verkets nyinrättade provningsanstalt.

Med anledning härav påringdes jag en dag per telefon pa varen lJUN a\
chefen för linjebyrån, som anmodade mig snarast söka skalla nya lokaler

för undervisningsanstaltens behov.

Med anledning härav insattes annons i diverse tidningar och erfiollos
över 30 svar, vilka översändes till byråchefen, som fann dem både oandamålsenliga
och för dyra. Denna sin åsikt meddelade han mig, varvi aven
omnämndes ett annat förslag, som jag icke velat medtaga, darfor att jag

själv var ägare av fastigheten. o , . ..

Samtliga förslagen översändes sedermera av byråchefen till forestandaien
för undervisningsanstalten, som förordade just detta sista förslag, ehuru han
var i okunnighet om fastighetens ägare, till dess han fick sig översänt avskrift
av det upprättade hyreskontraktet. , , ,

Ett par år efter inköpet av fastigheten Norrtullsgatan 41 framstod behovet
att fortsätta och förgrena jordkabelnätet i Norrtullsgatan särskilt
västerut, då de obebyggda och delvis ännu ej planerade stora omradena
norr om Vanadisvägen och Karlbergsvägen började bebyggas, varvid samtidigt
framstod önskvärdheten av en understation för övre kalotten av V asastaden
norr om Odengatan.

24 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1926. III.

— 370 —

Hälsingbo rys
ångfärjestation.

För kabelnätets planering var det givetvis önskvärt, att åtminstone få eu
ungefärlig hållpunkt för den blivande stationen, och man behöver väl knappast
ens vara linjedirektör för att förstå, att för ifrågavarande område eu
idealisk plats för stationen vore just i trakten av Allmänna barnhuset.

Först senare eller i början av 1914 togo planerna på den definitiva placeringen
av den blivande understationen fastare form, varför annons infördes
i tidningarna om härför lämplig fastighet.

Bland alla inkomna förslagen befanns endast ett (vid Upplandsgatan) så
pass tilltalande, att det föranledde besiktning av telegrafstyrelsen och telegraffullmäktige,
 som deltogo i hela handläggningen av denna stationsfråga.

Då ej heller detta förslag fyllde alla fordringar, föll valet slutligen på
Norrtullsgatan 47, men såsom torde av det anförda framgå, kunde detta ej
hava varit beroende på önskan att bereda mig någon fördel.

Stockholm den 21 december 1926.

Sven Lennman.

Järnvägsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 189.
§§ 97, 100 och 101.

Till Konungen.

Genom remiss den 17 december 1926 har järnvägsstyrelsen anbefallts att
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i remissen bilagda,
 här återgående handlingar, anfört, och får järnvägsstyrelsen till
åtlydnad härav anföra följande.

Statens järnvägar.

§ 97.

Med avseende å den nyligen företagna ombyggnaden av stationshuset
hava revisorerna anfört, att den genomförda uppdelningen av godsexpeditionerna
visserligen kan ur trafiksynpunkt medföra vissa fördelar, men
att å andra sidan härav kan uppkomma krav på personalökningar med
därav följande ökade driftkostnader, samt att ur utrymmessynpunkt den
vidtagna förändringen synes hava medfört ringa vinst.

Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Sedan flera år tillbaka hava allvarliga och berättigade klagomål framförts
över lokalerna för allmänhetens betjänande i Hälsingborgs ångfärjestation.
 Särskilt har, såsom revisorerna anfört, framhållits, att utvidgning
av utrymmena för res- och ilgods vore av nöden, varvid främst ett
åtskiljande av dessa lokaler borde ske. De förutvarande anordningarna
med ett gemensamt res- och ilgodsmagasin hade länge visat sig hinderliga
för en snabb expedition och även ur andra synpunkter olämpliga.
En stor olägenhet var sålunda, att samtliga trafikanter mellan tågen och
ungfärjorna måste passera genom vestibulen och inom dess begränsade
utrymme trängas med dem, som skulle expedieras vid biljett- och res -

— .371

godsluckor samt vid il- och resgodsmagasinet. Efter angfärjornas ankomst
till Hälsingborg F uppstod ofta ko av ankommande resande vid
resgodsluckan, vilka resande hindrade dels expedieringen av avgående
tågresande, dels även trafikanter, som skulle avlämna eller hämta llgods
Det har därför för styrelsen stått som en bjudande nödvändighet såval
att avskilja resgodsrörelsen från ilgodsrörelsen som att för en s> stematisk
uppdelning av trafiken åstadkomma en direkt passage mellan tulllokalerna
och tågen för resande, som icke behöva köpa biljetter eller lmva
att besörja inskrivet resgods. De vidtagna ändringarna hava även halt
till ändamål att åstadkomma eu välbehövlig utökning av utrymmet särskilt
för expedition av resgodsförsändelser. Förutom avhjälpandet av
nyss anförda olägenheter hos förutvarande otillfredsställande planauoid
ningen av stationshuset medför den nya dispositionen, att allmänheten
får ingång direkt från gatan till ilgodsexpeditionen och slipper trängseln
vid resgodsinlämningen.

Slutligen har styrelsen för sin del ansett önskvärt och påfordra! att i
detta sammanhang göra lokalerna för allmänheten tilltalande — om än
utan någon som helst lyx, så dock trevliga och värdiga. Styrelsen finner
detta önskemål starkt motiverat under en genombrottstid, då nivå
gen har att möta konkurrensen från andra trafikföretag, och särskilt
på här ifrågavarande plats träder också den omständigheten krävande
fram, att Hälsingborgs ångfärjestation är eu bemärkt gränsstation.

Med hänsyn till att ett tillfredsställande av alla dessa krav icke kunna,
genomföras utan eu ganska genomgripande omgestaltning av hela den
gamla stationsbyggnaden — som för övrigt var i stort behov av en grundlig
reparation — anser styrelsen för sin del, att de kostnader, som arbetet
dragit, kunna väl motiveras med de med ombyggnaden vunna störa toidelarna
ur driftssynpunkt och för den trafikerande allmänheten. Lat
vara att de nytillbyggda arealerna ej äro så stora detta har ej liellei
främst eftersträvats och varit nödigt — men det är dock genom dem som
med förhållandevis små kostnader kunnat vinnas den systematisering av
plananordningarna och den reda i trafikledningen, som bottnar i en a a sentligt

ökad kapacitet. . .

Vid en station av Hälsingborg F storleksordning kali det icke vara att
befara, att personalökning framdeles kommer att uppstå enbart pa gi lille
av den nu företagna isärflyttningen av res- och ilgodsexpeditionerna
järnte tillhörande magsinsutrymmen. Expediering måste nämligen tiar
fortgå nära nog oavbrutet under hela den tid, som respektive expeditioner
och magasin äro öppna för allmänheten, och varje avdelning krakel
sin personal. Styrelsen vill i detta hänseende uttala, att det snarare kulla
funnits anledning befara, att med tiden krav på personalökning i an
både allmänhetens och personalens sida hade kommit att uppstå, därest
de otidsenliga, hinderliga och trånga lokalerna bibehållits.

Beträffande den av statsrevisorerna gjorda detaljanmärkningen om draget
å ilgodsexpeditionen, är det icke alldeles riktigt, som anförts, att
tjänstemännen placerats tätt intill en ytterdörr. Däremot har en expedient
sin plats nära en dörr till eu förstuga, där något drag möjligen kan förekomma.
 Härpå är emellertid det lokala befälet nu uppmarksamgjort cell
torde motverkande åtgärder lätt kunna vidtagas. .

Även den andra av statsrevisorerna påtalade detaljanmärkningen, nämligen
att biljettexpeditionen genom ändringsåtgärderna berövats ett förut
befintligt fönster, anser styrelsen mindre motiverad. Ifrågavarande ionstei

Kristine ■
hamns järnvägsstation.

— 372 —

InTäSdaSnSSl1^nafP]past-något all« åt de biljettluckor, som i regel

v dänSaTen l me rV "''fT * tlU 9 metera a^nd tran dessa luckor
Ben , vf , l,t 1,a T** bre-d korridor’ som låer bakom biljettörernas plats
f ?r11011en''a1'' synnerligen centralt och lämpligt placerad''

gen beträffar6 försel*1™ uT* Sk&U fÖ^ övrigt> vad den artificiella belysning
kin^ ’ f .... med lampor av den kända konstruktion, som giver ett

ljus a\ sammansättning lika dagsljusets.

§ 100.

sorerna °™*de Vi*} Kld®tinehamn utförda arbetena säga sig revi v^nnrfcili

f™mt av handhngamm framgå, att intet större behov av
r utförande för statens järnvägars del för närva ÄÄ

ÄÄÄÄ

SÄÄÄ1 stade" “ffade

Härvidlag vill styrelsen framhålla, att den förutvarande vägövergången
i sparplanet, för vilken vägporten utgör ersättning, var belägen alldeles

midt i>anp??rCiTS sPårsyste™> knappa 200 meter öster om stationshusets
mtt, i ett sadaiB läge, att densamma berördes av alla växlingsrörelser i
denna del av bangarden och även ofta helt avstängdes av vid stationen i
riktning österut stående tåg. Vägövergången är huvudutfartsvägen från
ristmehamn till norra Värmland och dessutom enda övergången till de

?oeudTmauear+dent bei-ugna \stark tiUväxt varande stadsdelarna och beroendet
mellan tågtrafiken och gatutrafiken hade sedan länge varit syn nerhgen

besvärligt. Sålunda hände det så gott som dagligen, att åtskilliga
avbrott maste företagas i stationens växlingsarbete för att släppa fram
gatutrafikanterna, varigenom — frånsett för järnvägen uppstående ökade
framförande avsevarda hinder uppkommo för järnvägstrafikens regelrätta

n Fraffn om anordnande av en skenfri korsning på ifrågavarande plats
har alltså vant motiverad aven av hänsyn till statens järnvägars erfarenheter
och behov, och frågan har därför också under många år varit diskuterad.
 Sålunda liar styrelsen i sm den 27 november 1913 till Kungl. Maj:t
avlamnade utredning angående behovet av nya byggnader och anläggningar
under tioårsperioden 1914—1923 upptagit arbetsobjektet för ifrågavarande
vägkorsnings ersättande med en vägport såsom varande en mycket
angelägen anläggning. Sedermera har styrelsen i sin framställning den 27
oktober 1915 angående medel för nya byggnader och anläggningar att begaras
av 1916 års riksdag under rubriken »Anordnande av skenfria korsningar»
framhållit, att trängande behov förelåg för vägportsanläggningen i
11

Beträffande behovet att bortflytta Mora—-Vänerns järnvägs gamla lokomotivstallar
vill styrelsen framhålla, att förflyttningen av dessa stallar
''V™ .des fånge ansetts önskvärd, och att styrelsen därför redan i framställning
till Kungl.1 Maj :t den 31 mars 1916 angående kompletteringsarbeten
a Mora—Vänerns järnväg upptagit erforderligt anslag för uppförande
av motsvarande nya lokomotivstallar. Om än den diskuterade vägportsanlaggnmgen
icke påfordra t lokomotivstationens flyttning, så hade densamma
i varje fall nödvändiggjorts inom den allra närmaste framtiden,
detta säl skilt med hänsyn till den inklämda och ur spåranslutningssynpunkt

— 373

sett ävensom ii övrigt olämpliga plats de gamla stallarna intogo.

Styrelsen vill i detta sammanhang även erinra om, att ifrågavarande arheten
med vägportsanläggningen och nya lokomotivstationen i Kristinehamn
igångsattes på en ur arbetslöshetssynpunkt synnerligen, lämplig tidpunkt.
 Arbetena kommo också att i stor utsträckning hedrivas såsom nödhjälpsarbeten
med de för dessa bestämda lägre arbetslönerna.

Revisorerna hava vidare erinrat, att styrelsen icke skulle hava beaktat,
att avtalet med staden i fråga om vägportsanläggningen icke vunnit
Kungl Maj:ts godkännande samt att, då tvist sedermera uppkom rörande
sättet för vägportens anordnande, frågan härom icke i enlighet med avtalets
bestämmelser underställdes Kungl. Maj:ts prövning.

Vad dessa anmärkningar angå vill styrelsen framhålla, att Kungl.
Maj:ts medgivande, att de i överenskommelsen angivna markbytena finge
gå i verkställighet på föreslaget sätt, enligt styrelsens åsikt otvivelaktigt
måste innebära ett godkännande av överenskommelsen i dess helhet, varom
styrelsen gjort framställning. De i denna överenskommelse angivna prestationerna
från statens järnvägars sida utgjorde nämligen även i fråga om
de åtaganden, som icke avsåge ren markupplåtelse, till stor del kompensation
för stadens prestationer i form av markupplåtelser till avsevärt större
värde än de av statens järnvägar gjorda markupplåtelserna. Vidare vill
styrelsen framhålla, att tvist i egentlig bemärkelse icke rått mellan styrelsen
och staden angående det i överenskommelsen bestämda sättet för vägportens
anordnande. Härvidlag har nämligen från styrelsens sida endast
gjorts en hemställan till staden om vidtagande av sådan ändring i det genom
överenskommelsen fastslagna läget för vägporten, att Mora—Vänerns
järnvägs gamla lokomotivstallar någon tid kunde få kvarligga, en
hemställan, som dock från stadens sida avvisats.

Revisorerna anföra till sist:

»Beträffande ifrågavarande vägportsarbeten och de övriga nyanläggningar,
 som på senare tid utförts å Kristinehamns bangård, kan i övrigt
anmärkas, att, trots att dessa i verkligheten inneburit en genomgripande
omgestaltning av bangårdsförhållandena, verkställd efter en uppgjord
plan, sagda plan dock aldrig i ett sammanhang varit förelagd riksdagen
till omprövning. Kostnaderna härför hava i stället uppdelats på ett flertal
olika till järnvägsstyrelsens förfogande ställda anslag, varjämte förnyelsefondsmedel
i en betydande utsträckning mast anlitas för ändamålet.»

Med anledning härav får styrelsen erinra om, att de av statsrevisorerna
omnämnda olika arbetena varit av helt skild natur och att behov av desamma
hava uppträtt vid olika tidpunkter. Den av statsrevisorerna omnämnda
planen var uppgjord i oktober 1918 och avsedd att ligga till grund
för överenskommelse av år 1919 med Kristinehamns stad, under det att
ifrågavarande ombyggnadsarbeten av styrelsen framlades för statsmakterna
redan hösten 1917 respektive 1918.

I motsats till vad revisorerna uttala, har styrelsen icke heller brukat
framlägga dylika generalplaner för bangårdsombyggnader i andra fall, än
då de olika arbetena varit avsedda att utföras samtidigt eller i omedelbar
följd.

Styrelsen har emellertid i sina framställningar till Kungl. Maj:t och
riksdagen hösten 1917 respektive 1918 om medel för utvidgning och förändring
av spårsystemet respektive för ny lokal godsbangård vid Kristinehamn
uttryckligen framhållit, i vad mån dessa arbeten ingå i förefintliga
för bangårdens framtida omgestaltning upprättade planer. Sålunda

— 374 —

anförde styrelsen i framställningen i september år 1917:

»Kristinehamns station kommer med visshet att framdeles bliva eu viktig
knutpunkt för statsbanet ra fiken, vilket förhållande även förutsetts i
tioårsplanen (1916 års), i det att bangården avsetts att utbyggas i större
omfattning med begynnelseanslag för år 1919. Denna tanke måste emellertid
i viss mån frångås och i avvaktan på vidare förhandlingar med staden
om, huru bangårdsfrågan slutligt skall lösas, bör nu omedelbart endast utföras
vissa utvidgningar för behörig avveckling av godstrafiken, vilken,
särskilt sedan den nya hamnen tagits i bruk och Trollhätte kanals utvidgning
genomförts, hastigt stigit. Ä själva stationen — Kristinehamn övre

— skulle utläggas ett utdragsspår och beredas ökade uppställningsmöjliglieter,
 varjämte början skulle göras till en hamnrangerbangård.»

I sin framställning hösten 1918 om anläggande av ny lokal godsbangård

— vilket arbete huvudsakligen motiveras med att det ur driftsynpunkt
vore nödvändigt sammanslå de båda godsbangårdarna vid Kristinehamn
och Kristinehamn nedre och få hela godsrörelsen koncentrerad till huvudstationen,
 varigenom arbetet vid Kristinehamn nedre station kunde inskränkas
att omfatta vagnslasttrafiken till och från hamnen — hänvisade
styrelsen även till den upprättade planen. Detta framgår av följande utdrag
ur mlotiveringen för detta arbete:

»Förslag till större ombyggnad av Kristinehamns bangård föreligger,
vilket, bland annat, innefattar anordnande av lokal godsbangård, förlagd
ds tadel! tillhörig mark invid huvudbangården, och bär styrelsen i anslutning
till denna större ombyggnadsplan låtit upprätta ett förslag till uppförande
av ett nytt godsmagasin med tillhörande s para no i dn ingå r, avsett
ålit ersätta det vid Kristinehamn nedre station nu befintliga godsmagasinet».

Beträffande arbetena med tillbyggnad och förändring av stationshuset
åren 1919—1920 samt med utvidgning av spårsystemet vid hamnen är
1921 är att märka, att dessa arbeten icke ingå. i någon av de för bangårdens
omgestaltning uppgjorda planerna, utan äro helt fristående arbeten,
vilka utförts efter särskilda utredningar och på grund av krav, som gjort
sig gällande vid respektive tidpunkter.

Rörande vägportsan 1 agga i ngen och flyttningen av Mora—Vänerns
järnvägs lokomotivstallar har förut redogjorts.

Vad .slutligen angår uppdelningen av kostnaderna för dessa arbeten
på anslags- och förnyelsefondsmedel, har styrelsen tillämpat brukliga riktlinjer.
 Användandet av förnyelsefondsmedel för dessa arbeten står även
i god överensstämmelse med sedermera — den 19 mars föregående år —
av Kungl. Maj: t fastställda grunder. Vad särskilt beträffar vägportsarbetet
bär styrelsen härför i huvudsak anlitat kollektivanslaget för anordnande
av skenfria korsningar, över vilket styrelsen äger disponera vid
uppkammande behov, och har såsom ovan nämnts, vid styrelsens framställning
år 1915 om dylikt kollektivanslag anläggningen vid Kristinehamn
särskilt omnämnts. Styrelsen vill slutligen framhålla, att frågan
om användandet av de av riksdagen anvisade anslagen för arbetslöshetens
bekämpade för arbetena vid Kristinehamn med vägportsanläggningen
ävensom med flyttningen av lokomotivstallar jämte vändskiva varit underställd
Kungl. Maj:ts avgörande.

— 375 —

§ 101.

Med anledning av vad statsrevisorerna under denna rubrik anföra, vill
styrelsen till en början förklara, att ledande och bestämmande för styrelsens
beslut om utförande av vissa anläggningar och förbättringar vid Storliens
trafikstation och stationssamhälle varit styrelsens önskemål dels
att få stations- och hotellokalitetema ordnade på ett för den trafikerande
allmänheten inbjudande sätt, varvid'' är att bemärka, att även Storlien är
eu bemärkt gränsstation och icke blott det utan även eu turist- och sportplats
av tilltagande betydelse, dels att få underlätta levnads- och tjänstgöringsförhållandena
för personalen på denna ödemarksstation med dess
i klimatiskt hänseende utsatta läge. Styrelsen vill så tillåta sig framhålla,
att om än styrelsen givetvis ytterst är ansvarig för allt vad som inom
statens järnvägars verksamhetsområde företages, så måste av naturliga
skäl styrelsen dock i mångt och mycket använda sig av och vara beroende
av underordnade organ och myndigheter. Dä de av statsrevisorerna här
framställda anmärkningarna i huvudsak rikta sig mot detaljer i planläggningen
och utförandet av visso nybyggnads- och ändringsarbeten pa
platsen, vilka arbetsuppgifter jämlikt den vid statens järnvägar gällande
organisationsformen påvilat distriktsförvaltningen vid statens järncägais
IV distrikt, iså har styrelsen ansett sig höra inhämta denna distriktsförvaltnings
yttrande över de gjorda anmärkningarna. 1 detta sitt yttrande autor
distriktsförvaltningen följande:

»Distriktsförvaltningen har ansett lämpligt att i huvudsak anknyta sitt
yttrande till vad »om i det översända utdraget ur berättelsen an föres under
rubriken ''Revisorernas uttalande’. Där anföres till eu början såsom eu
mera generell anmärkning, att vid genomförandet av ifrågavarande anläggningar
betänkligt åsidosatts vissa tämligen -självklara synpunkter,
nämligen att dylika arbeten icke böra företagas utan noggranna förberedelser
och med särskilt aktgivande på, att tidpunkten för arbetena blir
den med hänsyn till rådande klimatiska förhållanden gynnsammaste. Denna
anmärkning bär av revisorerna närmare specificerats beträffande tvenne
av de tre i berättelsen omhandlade arbetena.

Vad då först beträffar anläggningen av vatten- och avloppsledningar
så uttalar revisorerna, att de tekniska, planerna härför förelågo utarbetade
redan under år 1924, men att ärendets avgörande förhalades sa, att arbetena
icke kommo i gång i någon större omfattning, förrän liösten 1925
nalkades.

Det är emellertid ej rätt påstå, att ärendets avgörande förhalades. V ätten-
och avloppsledningsanläggningens tillkomst var beroende av huruvida
och med vilket belopp aktiebolaget Storliens Högfjäll kunde vara
villigt deltaga i anläggningen. Överenskommelse måste sålunda först
träffas med detta bolag, och är denna överenskommelse dagtecknad den
15 maj 1925. På grund av ekonomiska svårigheter ställde sig bolaget mycket
tveksamt till frågan om ett deltagande, ehuru bolaget, till fullo uppskattade
den betydelse, en snar lösning av vatten- och avloppsfragan i
Storlien både även för bolaget. Det var först efter eu mångfald såväl
muntliga som skriftliga förhandlingar och sedan det för bolaget blivit möjligt
att ordna den ekonomiska sidan av saken, som överenskommelsen
kunde komma till stånd.

Revisorerna anmärka, att arbetena ej kommo i gång i större omfattning,
förrän hösten nalkades, och att huvuddelen av desamma därför måste be -

Storliens
j ii nrägäst
åt wv.

drivas under synnerligen ogynnsamma väderleksförhållanden. Distriktsförvaltningens
skriftliga arbetsbesked till baningenjören, efter det knngL
styrelsens beslut kommit distriktsför,vattningen tillhanda, är dock dagtecknat
den 23 juni (icke som statsrevisorerna uppgiva den 26 juni) och
innehöll det förständigande, att arbetena skulle så bedrivas, att anläggningen
kunde tagas i bruk den 1 oktober samma år, detta givetvis med hänsyn
till de klimatiska förhållandena.

Mot denna tidsfrist för arbetenas utförande anförde baningenjören ej
någon erinran. Det hade också varit möjligt att fullborda arbetena inom
den föreskrivna tiden, om ej vissa förhållanden, över vilka arbetsbefälet
ej kunde råda, lagt hinder i vägen härför.

Det berg, genom vilket rörledningarna i avsevärd utsträckning måste
framdragas, visade sig allt eftersom arbetet fortskred alltmera besvärligt
och svårskjutet. Arbetet blev härigenom mer och mer tidsödande och dyrbart.
 Då därtill kom, att de svåraste partierna voro belägna å bangården,,
där arbetet kunde utföras endast successivt på grund av att trafiken å spåren
måste obehindrat fortgå, kunde arbetet icke forceras genom ökning av
arbetsstyrkan.

Dessa omständigheter voro, såsom var och en på området sakkunnig val
förstår, icke möjliga att förutse.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att anläggningens fullbordande
till den 1 oktober i varje fall hade omöjliggjorts på grund av försening
av rörleveranserna.

Vad beträffar väderlekens inverkan på ifrågavarande arbeten, så räknade
arbetsbefälet givetvis med att väderleksförhållandena ej skulle bliva
så exceptionellt vidriga, som fallet i verkligheten blev, och att arbetet därför
skulle kunna slutföras utan nämnvärd fördyring på grund av kyla och
snö. Nu inträffade emellertid redan sista dagarna av september snöstormar,
 som förorsakade avbrott i arbetet. Den fördyring, som uppstod på
grund av den tidiga vintern, uppgår enligt räkenskaperna till högst 3,300
kronor, eller omkring 5 procent av den beräknade totalkostnaden för anläggningen.
 På grund av bergets svåra beskaffenhet uppstod eu merkostnad
för sprängningsarbetena av 4,000 kronor. Återstoden av den brist, som
uppkommit a vatten- och avloppsledningsanläggningen, eller 3,500 kronor,
är förorsakad därav att baningenjören vid uppgörandet av sitt kostnadsförslag
räknat med att rörmaterielen skulle uttransporteras, medan marken
var frusen. I så fall skulle rörmaterielen alltså hava upphandlats ett
år tidigare och uttransporterats på vinterföre eller ock skulle anläggningen,
 efter det kungl. styrelsen beslutat om dess utförande, uppskjutits ett
år för att undvika denna merkostnad. Denna av baningenjören gjorda
tysta förutsättning borde givetvis hava delgivits distriktsförvaltningen i
och för rättelse av kostnadsförslaget. Nu blev denna omständighet av
distriktsförvaltningen känd först efter anläggningens fullbordande.

Revisorerna torde grunda sin uppfattning, att arbetena forcerats under
ogynnsam väderlek, på de siffror beträffande arbetsstyrkans omfattning
under de olika månaderna, varom uppgift lämnats av vederbörande baningenjör.
 De uppgivna medeltalssiffrorna voro:

— 377 —

för .lull .....

» augusti .

» september
» oktober
» november

Emellertid hava dessa siffror beträffande oktober och november genom
förbiseende blivit felaktiga, beroende därpå, att ett antal arbetare medräknats,
 vilka sysselsattes med ledningsarbeten för Hög fjällspensionatets
räkning och på dess bekostnad. De riktiga siffrorna äro:

för oktober
» november

Det är sålunda först i november, som arbetsstyrkan utvisar en avsevärt
högre siffra än tidigare. Detta förhållande beror därpa, att återfå Ilning i
rörgravama då verkställdes, och är detta ett arbete, som kan utföras så
att säga på bred front, det vill säga med ett stort antal man, utan att man
därför kan tala om forcering. Inalles voro 26 man sysselsatta med återfyllning
under november månad.

Beträffande revisorernas anmärkning, att spränga ingsar betena skulle
hava bedrivits utan tillbörlig hänsyn till kringboendes säkerhet, får
dlistriktsförvaltningen meddela, att den utredning som av distriktsförraltningen
verkställdes med anledning av tullförvaltarens i Storlien rapport
till kungl. generaltullstyrelsen, att stenflisor från sprängningsarbetena
träffat tullverkets fastighet i Storlien, ådagalägger, att verkan — som för
övrigt var ringa — av de båda sprängskott, som voro orsaken härtill,
måste tillskrivas rena olyckshändelser.

Revisorerna omnämna — efter vad det vill synas med ogillande att
sprängningsarbetena pågått även nattetid. Distriktsförvaltningen liar sig
ej bekant, att sprängningar nattetid icke äro tillåtna, och kan ej finna anmärkningsvärt
att så skedde, när förhållandena ansagos påfordra ett dj -likt ordnande av dessa arbeten. _ 5

I sin redogörelse för de olika arbetena anföra revisorerna a sida 3 beträffande
vatten- och avloppsledningarna, att »allt grus till stampning under
ledningar måste uppvärmas». Uttrycket är hämtat ur eu baningenjörens
rapport och har visat sig vara felaktigt. Det var endast det grus, som
erfordrades för ledningarnas framdragande i bangården å de sträckor,
vilka icke medhunnos före kylans inträde, som maste uppvärmas, och uppgå
kostnaderna härför till 450 kronor. Fördyringen på grund av att en del
jord måste korpas uppgår till 600 kronor, och kostnaden för befriande av
rörgravarna från snö och vatten efter snöstormarna har utgjort 1,400 kionor.
 Dessa av väderleksförhållandena påkallade extra kostnader, tillsammans
2,450 kronor, ingå i den förutnämnda merkostnad av 3,300 kronor,
som uppkom på grund av den exceptionellt tidiga vintern.

Å sida 3 uppgives vidare, att »det erhållna dricksvattnet är mindre gott».
Detta uttalande är tydligen grundat på eu missuppfattning. Anläggningen
liar icke kommit till stånd för att förskaffa samhället dricksvatten, utan
är syftet med anläggningen i första hand att fylla Storliens behov av vat,
 ten för brandsläckningsändamål, för lokomotivstationen och för liushållsändamål,
 sedan vattnet från Stallsjön icke längre kunde härför användas.
För dessa ändamål är anläggningen utan någon som helst tvekan att beteckna
som fullt tillfredsställande. Emellertid är vattnet fullt använd -

33 man
65 »

28 man
33 »

52 »

42 »

76 »

— 378 —

häri; aven som dricksvatten, vilket torde bäst bevisas därav, att det i stor
utsträckning invändes härtill, oaktat utmärkt dricksvatten finnes att tillgå
mom bangardsområdet.

Revisorerna uttala, att vattnets beskaffenhet försämrats till följd därfT
anlaggningarna delvis måste utföras under ogynnsamma väderleksfoihallanden
och att denna försämring skulle vara beroende av felaktigheter
i mtagnmgsbrunnen. Distriktsförvaltningen har svårt att
törsta detta påstående. Såsom distriktsförvaltningen redan anfört i sin
skrivelse till byråchefen, banbyrån, den 6 dennes i anledning av en av
revisorerna framställd förfrågan, är förhållandet följande. Den omnämnda
brunnen ar sprängd i berg, som visade sig vara otätt, och förekommo
i detsamma talrika sprickor. Eu beklädnad av brunnen med
betong för att hindra myrvatten från omkringliggande vattensjuka marker
att intränga kunde därför ej frånkommas. Någon större risk för
förorening av vattnet under vintern före fanns emellertid ej, då marken
omkring brunnen var tjälad, och beslöts därför på grund av den långt
framskridna årstiden att med betongbeklädnaden skulle anstå till nästa
ar och da verkställas, så snart tjänlig väderlek inträffade. Under den
korta tid, som måste förflyta från tjällossningen intill dess brunnen
kunde bliva tätad, ansågs nämligen att vattenkonsumenterna utan någon
som helst olägenhet kunde hämta sitt dricksvatten från de å bangårdsomradet
befintliga brunnarna. För andra hushållsändamål med mera var
vattenlednmgsvattnet även under denna tid användbart. Sedan brun%.
?}}. , lvit tätad, kan myrvatten ej intränga i densamma, och var bristfalligheten
sålunda fullkomligt tillfällig och av den natur, att den ei
kunde förutses.

Revisorernas åsikt, att arbeten i en fjälltrakt sådan som Storlien böra
u t loras under de gynnsammaste väderleksförhållanden, är fullkomligt
riktig, då det gäller utomhusarbeten, och har också distriktsförvaltningen,
 som av det förgående torde framgå, icke underlåtit att i möjligaste
man beakta detta förhållande. Distriktsförvaltningen ansåg och anser
fortfarande, att man vid tidpunkten för igångsättandet av arbetena med
vatten- och avloppsanläggningarna kunde räkna med att dessa arbeten
skulle vara färdiga före vinterns inbrott. På grund av den exceptionellt
tidiga vintern och andra ovan relaterade fullkomligt oiörutsebara förhållanden
blev emellertid detta ej möjligt. Skulle man i Storlien bedriva
^ arbete så, att det är fullständigt tryggat för ogynnsamma väderleksförhållanden,
 så bleve tiden för detsamma synnerligen begränsad ty snöstormar
kunna uppträda, utom som i detta fall inträffade i slutet av september,
 aven under juni månad. Att icke fullfölja arbetet sedan kylan
inträtt hade, såsom lätt inses, varit synnerligen olämpligt och hade i
varje fall ej kunnat ske utan en fördyring av arbetet, som sannolikt .både
»hvit lika stor som den, vilken i verkligheten nu uppkom, nämligen 3 300
kronor.

Centralvärmeanläggningen.

Revisorerna uttala, att planlöshet kännetecknat genomförandet av denna
anläggning och att belysande härför vore, att vid uppgörandet av planerna
för densamma helt försummats att taga i betraktande den i verkligheten
mycket kostsamma grundläggningen för skorsten jämte därmed
sammanhängande arbeten.

Planerna för centralvärmeanläggningen uppgjordes av maskinbyråns

— 379 -

expert för dylika anläggningar, vilken besökte Storlien i april 1925 och
därefter utarbetade ett preliminärt förslag jämte kostnadsberäkningar,
vilket tillställdes distriktsförvaltningen den 9 maj samma år. Det kinkigt,
 att detta förslag icke upptog någon detaljerad kostnadsberäkning
för skorstensanläggningen, utan endast en post för »skorsten» a 3,500
kronor. Distriktsförvaltningen angav också i sin skrivelse till styrelsen
den 30 maj 1925 med förslag till värmeanläggningen, att distriktsförvaltningen
baserat sitt kostnadsförslag pa den från maskinbyrån bekomna
preliminära kostnadsberäkningen, varvid maskinbyrån givetvis räknat
med en väsentligt enklare skorstensanläggning sin den som sedermera
vid närmare undersökning befanns erforderlig. Ritningarna till skorstensanläggningen
översändes till distriktsförvaltningen från styrelsen
med skrivelse den 3 september 1925. Vid den tidpunkten både redan verkställts
upphandling av såväl värmeanläggningen som ångpannan, den
förra upphandlad genom distriktsförvaltningens, den senare genom kungl.
styrelsens försorg. Men detta förhållande, att skorstensanläggningen icke
förelåg i detalj utarbetad samtidigt med värmeanläggningen, torde icke
kunna anses vittna om planlöshet, sa framt det icke kan påvisas, att förhållandet
i fråga skulle hava påverkat distriktsförvaltningen och kungl.
styrelsen vid deras ställningstagande till frågan om anordnande av centralvärmeanläggningen.
 Så är emellertid icke fallet. Den uppkomna avsevärda
kostnadsökningen är nämligen väsentligen beroende av de svåra
och egenartade grundläggningsförhållandena, och detta hade för distriktsförvaltningen
varit lika omöjligt att förutse, vare sig skorstensanläggningen
förelegat utarbetad samtidigt med värmeledningsförslaget eller icke.
De verkställda jordundersökningarna både nämligen givit till resultat,
att fast botten, bestående av fjällberg, fanns på cirka 4 meters djup. När
vid grundgrävningen detta djup uppnåddes, uppträdde emellertid starka
underjordiska källdrag, som upplöste massan och omöjliggjorde grundläggning
på detta djup. På grund härav måste grundgrävningen fortsätta,
 tills den fasta berggrunden uppnåddes, vilket inträffade först pa
9 meters djup. Detta förhållande kunde som sagt icke förutses och kan
någon försumlighet därvidlag ej läggas arbetsbefälet till last.

Ritningarna till skorstensanläggningen blevo, såsom nämnt, av kungl.
styrelsen fastställda i början av september, och medförde de nyss relaterade
vidriga grundläggningsförhållandena, att arbetena icke hunno verkställas
före vinterns inbrott. Den ökade kostnad, som föranleddes^ av den
ogynnsamma väderleken, uppgår enligt räkenskaperna till högst 500 kronor.

Det bör uttryckligt framhållas, att statens järnvägar icke drabbats av
någon som helst extra kostnad till följd av skorstensraset. Tvärtom föranledde
raset, att den nya skorstenen av firman konstruerades väsentligt
starkare än den raserade och bleA’ den sålunda för loA-erantören dyrare
än vad som ursprungligen beräknats.

Det visade sig emellertid, att ej blott skorstenens grund skulle bjuda
på svårigheter, som ej A-arit möjliga att förutse. Anordnandet aA- rökkanal,
 som måste förläggas under marknivån, och av pann- och apparatrum,
 som delATis ligger under markytan, bleA’ synnerligen dyrbart. Det
upptäcktes a-id grävningarna i lokomotrvstallet-, att detta saknade grund
och var förlagt direkt på sprängstensutfyllning. Uppgiften blev sålunda
att under mycket stora svårigheter schakta bort den utfyllda spräng -

— 380 —

stenen och föi-se lokomotivstallet med erforderliga grundmurar i utfvllningens
ställe.

Samtliga dessa omständigheter föranledde, att kostnaderna för skorstensanlaggnmgen
överskredos med 14,500 kronor och kostnaderna för
apparat- och pannrum med 11,040 kronor.

Även vissa andra poster i det ursprungliga lcostnadsförslaget visade sig
för lågt beräknade; sålunda kostade ångpannan 9,200 kronor i stället för
beräknade 7,500 kronor. Inmurningen av densamma betingade 2,000 kronor
i stället för 1,500 kronor. Håltagningar och efterlagningar för framdragande
av värmeledningsrören kostade 4,200 kronor i stället för 2 540
kronor.

För centralvärmeanläggningen bliva därför de specificerade bristerna
utöver det ursprungliga kostnadsförslaget följande:

Arbeten för skorstensanläggning .......................... 14,500 kronor

» » apparat- och pannrum ...................... 11,040 »

» » håltagningar m. m........................... i [g00 »

.» » murning av ångpanna........................ VjOO »

Prisskillnad för ångpanna ................................ 1,700 »

ökad kostnad på grund av ogynnsam väderlek............ 500 »

Summa 29,840 kronor.

Då hela bristen å denna anläggning uppgått till 30,500 kronor, utgör
skillnaden 660 kronor, vilken obetydliga överskridelse uppkommit å
diverse poster.

Revisorernas uttalande, att arbetena med centralvärmeanläggningen,
fördyrats, på grund därav att anläggningarna delvis utfördes, sedan kyla
inträtt, är sålunda riktigt endast beträffande den ovan angivna obetydliga
kostnaden för uppvärmning av sand och vatten till skorstensmurningen,
 500 kronor.

Ändringsarbeten i hotellet vid Storlien.

Beträffande dessa arbeten hava revisorerna icke gjort något speciellt
uttalande, men torde deras ovan citerade generella anmärkning vara avsedd
att gälla även i fråga om de verkställda förändringarna i järnvägshotellet.

För dessa ändringsarbeten ställdes av styrelsen till distriktsförvaltningens
förfogande genom skrivelse den 24 augusti 1925 ett anslag av 19,500
kronor. De verkliga kostnaderna hava uppgått till 25,960 kronor, och
utgör bristen sålunda 6,460 kronor. Överskridandet är så gott som uteslutande
beroende av tillkomsten av särskild centralvarmvattenberedning
för köksavdelningen, vilken från början icke var beräknad. Denna anläggning
har kostat 5,625 kronor och är således icke att räkna såsom en
överskridelse, då det givetvis måste vara den anslagsbeviljande myndigheten
obetaget att förordna om en komplettering av ett tidigare beslutat
arbete. Vidare tillkom anordnandet av erforderliga brandposter inom hotellet
för en kostnad av 500 kronor. Den återstående bristen, 325 kronor,
 är beroende av en del mindre ändringar i inredningen av bottenvåningen
i hotellet.

Revisorerna vilja beträffande samtliga ovan omhandlade arbeten göra
gällande, att deras kvalitet blivit mindre god, på grund av att de delvis
utfördes, sedan kyla inträtt. Vad beträffar vatten- och avloppsledningarna

381 —

har detta revisorernas påstående i det föregående bemötts. I fråga om
de övriga anläggningarna vill distriktsförvaltningen endast erinra därom,
 att dessa anläggningar till stor del utförts på entreprenad, och gäller
för entreprenörerna 2 års garantitid utom för skorstensentreprenaden,
 där garantitiden är 3 år. Några anmärkningar beträffande mindre
gott arbete ha ej kunnat framställas. Vad beträffar skorstensraset, får
distriktsförvaltningen framhålla, att detta skedde under en våldsam storm
och att de kontrollberäkningar av konstruktionen, som efter olyckan utfördes,
 gåvo distriktsförvaltningen anledning påfordra, att skorstenen
skulle av entreprenören konstrueras kraftigare med hänsyn till väderleksförhållandena
i Storlien. Det är sålunda långt ifrån fastslaget, att
raset hade sin orsak uti att skorstenen uppmurats under kyla. Mångfaldiga
skorstensmurningar hava verkställts under köldförhållanden sådana
som de i Storlien, utan att arbetet kan sägas hava blivit mindre gott.

Distriktsförvaltningen vill slutligen framhålla, att den tidsbegränsning,
som gällt för entreprenaderna, icke påvisbart ökat entreprenadkostnadernas
storlek. Distriktsförvaltningen kan med desto större säkerhet uttala
sig härom, som ungefär samtidigt pågingo motsvarande värmeledningsanläggningar
och stora förändringsarbeten i järnvägshotellen i Storvik,
 Bollnäs, Ange och Bräcke.

Av det anförda torde med all tydlighet framgå, att riksdagens revisorers
anmärkningar om planlöshet och bristande förberedelser från distriktsförvaltningens
sida ifråga om omhandlade anläggningar och arbeten
i Storlien icke äro sakligt grundade.»

Järnvägsstyrelsen har visserligen haft att beklaga de ganska väsentliga
överskridelserna av den ursprungligen beräknade kostnaden för värmeledningsanläggningen,
 men har vid prövning av saken funnit desamma
förklarliga. Styrelsen har ej heller i övrigt under arbetenas gång. eller
efter deras slutförande funnit anledning förebrå distriktsförvaltningen
någon misskötsel av arbetena i Storlien med undantag för ett arbetsobjekt,
 vilket dock ej av statsrevisorerna behandlats. Till vad distriktsförvaltningen
såsom förklaring med anledning av de gjorda anmärkningarna
anfört, har styrelsen därför intet att tillägga eller för sin del att
särskilt anföra.

I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit överdirektörerna
Virgin och Flodin samt byråchefen Tydén.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

AXEL GRANHOLM.

1>KH K.JELMN.

t

— 382 —

Domänstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 199,
SS 102—105.

Till Konungen.

Återställande remissakten den 17 december 1926 får domänstyrelsen härmed
avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1926
församlade revisorer anfört i §§ 102—105 av deras berättelse.

§ 102.

Redovisningen av avskrivningar i domänstyrelsens
huvudbok.

Vid granskning av domänstyrelsens hnvudbok för år 1925 hava revisorerna
funnit, att särskilt konto saknas för avskrivningar. Samtidigt hava
emellertid i huvudboken avförts betydande belopp, som betecknats såsom
avskrivningar eller avkortningar. Dessutom hava revisorerna påpekat, att
bland de å kontot inkomstrester redovisade utgifter ingå avskrivningar till
högst avsevärda belopp.

Revisorerna framhålla särskilt, att under beteckningarna avkortning och
avskrivning avförda utgiftsposter — vilka beteckningar i domänstyrelsens
bokföring torde kunna betraktas såsom liktydiga — ingå utgiftsposter, som
icke kunna betecknas såsom avskrivningar i egentlig mening.

Styrelsen vill med anledning därav och under hänvisning till bifogade
P. M. (bil. 1.) av domänkamreraren framhålla, att styrelsen ingalunda betraktar
avkortningar och avskrivningar såsom likvärdiga.

Vad som förstås med arrendeavkortningar framgår såväl av revisorernas
eget uttalande som av domänkamrerarens P. M. och tordei vara ett uttryck
av så gammal hävd inom statsförvaltningen samt så allmänt bekant,
 att styrelsen saknar anledning att närmare ingå på detsamma. Styrelsen
utgår ifrån, att detta uttryck fortfarande bör nyttjas och) att någon
risk icke bör föreligga för att detsamma skall förväxlas med avskrivningar.
 Huru revisorerna kunnat förblanda arrendeavkortningar, som äro uppförda
under kontot »domänfondens utgifter, jordbruksdomänerna» med
posten avskrivningar, som är uppförd på kontot »domänfondens utgifter,
skogsdomänerna», är svårt för styrelsen att’ förstå.

Vad revisorerna anföra om flottledernas amorteringskonto synes styrelsen
befogat och kommer styrelsen att härutinnan företaga lämpliga ändringar.

Styrelsen har för avsikt att genom en närmare undersökning söka vinna
klarhet om i vad mån de av revisorerna uttalade önskemålen kunnai praktiskt
förverkligas. Revisorerna rekommendera i detta avseende uppläggandet
i huvudboken av ett konto över avskrivningar, så upprättat, att av
detsamma klart framgår, vad som under vederbörande räkenskapsår verkligen
avskrivits, ävensom att under avskrivningstitel icke vidare redovisas
sådana utgifter, som icke utgöra avskrivningar i egentlig mening. Detta
låter visserligen mycket enkelt, men i själva verket försvåras uppgiften i
mycket hög grad därigenom, att naturen hos de olika avskrivningarna klav
vitt olika slag, i vilket avseende styrelsen får hänvisa till domänkamre -

— 383 —

rarens ovannämnda P. M. Särskilt försvåras uppgiften därav, att i domänverkets
bokföring — i motsats till vad fallet är i all annan affärsbokföring
— förändring i bokföringsvärdena av kapitaltillgångarna i regel
icke medföra ändringar i årets vinst- och förlusträkning, i det att värdet
av den fasta kapitaltillgången ändras efter taxeringsvärdets växlingar,
utan att dylika ändringar påverka rörelsens resultat. Man har således att
taga hänsyn till två stora grupper av avskrivningar respektive uppskrivningar,
 nämligen dels sådana, som ändra storleken av domänfondens kapital,
 dels sådana, som inverka på årets vinst- och förlusträkning.

Styrelsen vill emellertid ägna frågan om avskrivningarna sin uppmärksamhet
och söka skapa så stor enkelhet och klarhet, som med nuvarande
bokföringssystem kan åstadkommas.

§ 103.

Angående eu domänstyrelsens fordran hos
aktiebolaget Rälsbanor.

Under denna punkt hava revisorerna anmält, att enligt domänstyrelsens
beslut den 25 maj 1925 ur domänverkets räkenskaper avskrivits 145,395 kronor
19 öre, utgörande en kronans fordran hos det under år 1921 i konkurs
försatta aktiebolaget Rälsbanor.

Styrelsen har närmare undersökt de förhållanden, som revisorerna här
berört, och därvid funnit, att revisorernas utredning i allt väsentligt
överensstämmer med verkliga förhållandet. Ännu finnes visserligen en
eller annan punkt, som icke blivit fullt klarlagd, men under den korta tid,
som stått styrelsen till buds, har det icke varit möjligt att i alla detaljer utreda
dessa transaktioner, vilkas början ligger så långt tillbaka i tiden som
år 1916.

I anslutning härtill anser styrelsen det vara sin skyldighet framhålla,
att, ehuru organisationen av dess verksamhet vid tiden, för avtalets giltighet
var avsevärt olika mot nu — bland annat försäljningsärendenas handläggning
dels hos domänstyrelsen, dels hos länsstyrelserna — en sådan
händelse likväl icke behövt inträffa, därest man på alla händer iakttagit
nödig försiktighet och omsorg.

Det är givetvis synnerligen beklagligt, att kronan i detta fall fått vidkännas
en avsevärd förlust; men å andra sidan anser styrelsen sig böra
framhålla, att med den omfattning, vari statens affärsverksamhet numera
bedrives, det svårligen lärer kunna undvikas, att i enstaka fall förlust av
likartad karaktär kan uppkomma. Givetvis skall styrelsen på allt sätt
söka att för framtiden förebygga ett upprepande av vad revisorerna i denna
punkt påtalat.

§ 104.

Riksdagens revisorer hava under rubrik statens jordbruksdomäner § 104
framställt vissa anmärkningar mot förvaltningen av de för statsverkets
räkning utarrenderade jordbruksdomänerna.

Revisorernas anmärkningar avse dels jordbruksdomänernas avkastning
i förhållande till deras taxeringsvärden, dels ock stegringen under de senaste
åren av kostnaderna för lantmäteriförrättningar, syner, värderingar
med mera, varjämte revisorerna framhållit angelägenheten av ej mindre
att förekommande avträdesbelopp vid överlåtande av kronoarrenden ej

.‘$84

vidare ägde rum, än även, särskilt, med hänsyn till den arrendator under
vissa förhållanden tillkommande optionsrätt, till nytt arrende, att arrendevärderingar
verkställdes med största omsorg.

Över vad revisorerna i dessa avseenden anfört har styrelsen inhämtat
yttranden från rikets domänintendenter, vilka anfört, bland annat,

domänintendenten i Stockholms län, att det numera ej vore fallet att
oskäliga avträdesbelopp uttoges av tillträdare, att optionsrätten varit av
stor betydelse för eu god hävd av statens domäner, att vid arrendeöverlåtelser
under de senaste åren arrendevärdet i allmänhet höjts i de fall, då
det föregående arrendet fastställts under en tid då arrendevärdet varit något
lägre samt att den av Ludvig Nannéson i dennes uppgifter å salu- och
arrendevärdet å svensk åkerjord år 1924 angivna arrendeavgiften för olika
jordar1 i Stockholms län ej vore högre än vad numera beräknades vid uppskattning
av arrendevärdet åt kronans domäner inom samma län;

domänintendenten i Södermanlands lön att i de taxeringsvärden, som
lagts till grund vid beräkning av jordbruksdomänernas avkastning, i allmänhet
inginge även skogsvärdet, som endast i ett fåtal fall taxerats för
sig, vadan arrendatorn i regel hade att svara för vägskatt, landstings- och
kommunalskatt jämväl för skogen, att det oaktat avkastningen av jordbruksdomänerna
i Södermanlands län utgjorde 3 procent å domänernas
taxeringsvärden. Därvid hade avdrag ej skett för administrations-, byggnads
- och rördikningsanslag med mera, men då jämförelse gjorts med avkastningen
av enskilda arrendejordbruk måste det påvisas att man i fråga
om dylika omöjligen kunnat få några tillförlitliga siffror för motsvarande
påkostningar och göra avdrag därför.

Yad optionsrätten anginge hade densamma införts 1847, horttagits 1875,
och återinförts 1887. Olika riksdagsmotioner i ämnet hade förekommit fyrfaldiga
gånger. Somliga hade velat borttaga all optionsrätt medan andra
velat utsträcka densamma. Den optionsrätt, som nu gällde, hade därunder
arbetat sig fram såsom bäst befordrande även kronans fördel att framkalla
större intresse för jorden och en omsorgsfullare skötsel av domänerna. Avträdesbelopp
vid transport av arrenderätten hade säkerligen ytterst sällan
förekommit i Södermanlands län om man bortsåge från värsta kristiden då
försäljning av inventarier, levande likaväl som döda, alltid skedde med
vinst. Under femårsperioden 1920—25 hade arrendeavgifterna för kronans
samtliga jordbruksdomäner stigit från 2,356,183 kronor till 2,519,772 kronor,
alltså en ökning av omkring 10 procent oaktat under dessa år frånsålts
fastigheter till ett saluvärde av sammanlagt 3,548,358 kronor.

Med anledning av revisorernas anmärkning, att kostnaderna för lantmäteriförrättningar,
 syner och värderingar med mera väsentligt ökats under
de senare åren framhåller domänintendenten, att, då arrendeperioderna
nu omfatta allenast 5, 7 och 10 år i stället för tidigare 20 år, uppskatta ingsförrättningarna
och synerna blivit långt1 flera samt att vad lantmäteriförrättningarna
anginge stadgandena och praxis blivit ändrade. Sålunda utmärktes
förr frånsålda lägenheter på köparens bekostnad och gjordes kartgranskningen
av lantmätaren ensam, medan numera kronoombud alltid
kallas till förrättningarna;

domänintendenten i Östergötlands län, att det tillvägagångssätt, som
använts att beräkna avkomsten från kronans jordbruksdomäner i procent
på taxeringsvärdet utan att därvid medtaga inkomsten av de skogs
medel, som borde inflyta från desamma, otvivelaktigt vore oriktigt och
missvisande. Vid eu räntabilitetsberäkning som den nu ifrågavarande

— 385

borde första villkoret vara att likvärdiga siffror jämfördes med varandra.
 I den av revisorerna utförda beräkningen både detta ej iakttagits,
utan senast åsätta, avsevärt höjda taxeringsvärden jämförts med arrendevärden,
 vilka tillkommit långt innan taxeringen fastställts. Härigenom
hade en helt missvisande räntabilitetskalkyl erhållits. Såsom ett
exempel, taget ur högen, på orimligheten av en dylik jämförelse kunde
anföras, att en skoglös kronodomän i Skänningetrakten, då taxerad till
17,400 kronor, för omkring sju år sedan arrendevärderades till 1,600 kronor.
 Vid nästa fastighetstaxering höjdes taxeringsvärdet till 40,200 kronor.

Jämförelsen mellan arrendevärdena å krono- och enskild jord vore
även haltande i ty att nödig hänsyn till mycket olika förhållanden vid
dessa utarrenderingar ej, som sig borde, beaktats. Om taxerings ärde a
enskild och kronojord i allmänhet vore fullt likvärdig'' och om arrendeför
av enskild jord ålades samma underhållsskyldighet av den arrenderade
fastigheten samt skyldighet att lösa höstutsäde, frösådd och plöjning
med mera, som tillkomme kronans arrendatorer, skulle enligt domänintendentens
åsikt den åberopade jämförelsen utfalla helt annorlunda.
Vid slutet av en arrendeperiod vore dessutom en kronodomän i allmänhet
i avsevärt bättre stånd än den varit vid tillträdet, vilket däremot
sannerligen vore långt ifrån fallet med eu utarrenderad enskild egendom.
Hen alltjämt fortgående stegringen av kostnaderna för lantmäteri, syner,
värderingar med mera syntes domänintendenten i betraktande av den
stora ökningen av lantmäteritaxan, de höjda reseersättningarna och de
korta arrendeperioderna med ty åtföljande ofta förekommande uppskattningar
mindre anmärkningsvärd;

domänintendenten i Jönköpings och Kronobergs lön: År 11122. då nu
gällande fastighetstaxering ägde rum, rönte värdena a jordbruk ännu
inflytande från den förutvarande dyrtiden. Däremot vore de arrenden,
som vore gällande år 1925 till stor del bestämda före år 1917 och sålunda
före dyrtidens början. Om arrendesumman för de egendomar, där arrendet
blivit fastställt under åren 1917—1924 jämfördes med taxeringsvärdet
å samma egendomar, torde resultaten smälla sig i väsentlig man annorlunda.
 Vad Jönköpings och Kronobergs län anginge gällde i allmänhet
beträffande jord i enskild ägo att jordbruket i och för sig lamnade
ringa nettoavkastning för brukaren, men att skogsbruket i förening med
jordbruk möjliggjorde för allmogen att bereda sig nödtorftig bärgning.
Det berodde sålunda till stor del på skogsmarkens avkastning att saluvärdet
å fastigheter inom dessa län vore relativt högt under det att arrendevärdet
ej motsvarade önskvärd ränta å taxeringsvärdet. \ id bedömande
av egendomarnas räntabilitet syntes det domänintendenten därför
vara riktigt för erhållande av en fullständig jämförelse att sammanföra
å ena sidan nettoavkastningen från jordbruk och skogsbruk å viss
egendom och å den andra taxeringsvärdet å egendomen i dess helhet.
Även torde böra framhållas, att den återhållsamhet i fråga om nybyggnader,
 som tillämpades under dyrtiden, .sannolikt medfört ökning av
kostnaden för dylikt ändamål utöver den normala efter denna tid. A a inuti
a kostnader ökades ytterligare genom do relativt höga löner for byggnadsarbete,
 som tillämpades även pa landsbygden.

Arrendebeloppens storlek i förhållande till arrendevärdet torde för närvarande
kunna betecknas såsom i hög grad skiftande. De arrendeavtal,
som vore ingångna före år 1917, vore i allmänhet gynnsamma för arrendatorerna.
 Under dyrtiden med dess onaturligt höga livsmedels-, spann25
— Rev-berättelse any. statsverket för år 1926. III.

386 —

måls- och foderpris voro jordbruk mycket efterfrågade. De av ren datorer,
 som då ägde varor att avyttra, gjorde god vinst på arrenden, vilka
voro fastställda med hänsyn till normala värden, och det förekom sannolikt
i vissa fall att arrenden överlätos mot betydliga avträdesbelopp. De
arrendeavtal däremot, vilka ingingos under dyrtiden, voro så betungande
för arrendatorerna att dessa i flera fall kommit i ekonomiskt obestånd.
Under den tid domänintendenten innehaft sin ifrågavarande befattning
inom respektive län hade emellertid ej i någotdera länet i något av honom
känt fall förekommit avträdesersättning utöver lösen för avträdarens
egendom;

domänintendenten i Kalmar län, som framhållit följande orsaker till
skillnaden mellan kronans och enskildas arrendens avkastning.

1) K ro noar ren datorernas rätt att tillgodogöra sig skogstillgången vore
mera kringskuren än vid enskilda arrenden;

2) kronans arrenden med 20-åriga kontrakt och med optionsrätt hade
under stigande konjunkturer icke följt med de enskilda arrendena, som
upplåtits på kortare arrendetid och vilka varit gynnade av större öppen
konkurrens;

3) kronoarrendenas avkastning hade försvagats genom skogsintressets
överhandtagande, enär de gamla mångomtalade goda beteshagarna och
naturliga slåtterängarna i mycket hög grad försvunnit, vilket icke i samma
mån vore fallet med enskilda gårdar;

4) hägnadsskyldigheten, vägunderhållet samt delvis även skatter för
skogsmarken hade i regel bibehållits under kronoarrendet, varemot inkomsten
av den ökade skogstillgången tillfallit skogsstaten;

5) rättgörelserna från torpen hade vid varje arrendeuppskattning successivt
sänkts i enlighet med tidens krav, varemot enskilda jordägare i
långt större utsträckning bibehållit forntida oskäliga torprättgörelser.

En hel del omständigheter hade även verkat fördyrande för kronan
vid egendomarnas utbjudande och således indirekt minskat avkastningen.
Siirskilt vore härvid att märka

att förordningen av den 30 april 1020 rörande arrendetidens begränsning
till 5 högst 7 år i förvaltningshänseende ökat omkostnaderna, enär
cirka tre gånger så många syner och uppskattningar måst hållas,

att över varje kronodomän upprättats tillförlitlig karta med beskrivning,
 vilket i regel saknades å enskilda gårdar,

att lantmäterikostnaderna på grund av omfattande egnahemsupplåtelser
blivit betungande för domänerna och uppskattningarna av samma
anledning krävt författningsenliga noggranna utredningar,

att kronodomänerna nu i genomsnitt vore mera tidsenligt bebyggda
(67 procent av domänerna hade cementerade gödselstäder eller gödselhus)
och i andra avseenden grundförbättrade än enskilda gårdar.

Vad anginge det- redan av 1921 års statsrevisorer påpekade missbruket
av avträdesbelopp till avträdande arrendatorer, ville domänintendenten
för sin del framhålla, att detta för Kalmar läns vidkommande torde komma
att av sig självt praktiskt taget upphöra sedan domänernas arrendebelopp
undergått så kraftiga höjningar. Det motsatta hade nämligen
börjat göra sig tydligt gällande, så att arrendatorer avstode från begagnandet
av sin optionsrätt och finge svårt att anskaffa borgensmän.

Domänintendenten ville slutligen icke underlåta att påpeka att den
intensivt genomförda egnahemsupplåtelsen och de kortvariga arrendeperioderna
icke obetydligt bidroge att öka förvaltningsutgifterna och att

387 -

torpens avsöndring och försäljning i icke så få fall maste medföra uppförandet
av arbetarebostäder;

domänintendenten i Kristianstads län framhåller, att försäljning av
torp och lägenheter samt styckning och försäljning av hela hemman under
senare tid i stor utsträckning ägt rum, vilket förklarade de minskade
inkomsterna och ökade utgifterna för såväl lantmäteri som nybyggnad.
Kronoegendomarnas taxeringsvärden vore, enligt domänintendentens
åsikt, i allmänhet för höga. Till följd av det skick, vari statens domäners
byggnader och jordbruk befunne sig vid tiden för deras omhändertagande
av domänförvaltningen, hade avsevärda kostnader måst nedläggas för
nybyggnader, dikning, stenbrytning och nyodling;

domänintendenten i Malmöhus län anför i fråga om utgivande av avträdesbelopp
vid arrendeöverlåtelser: Klart vore, att gåve en avträdande
arrendator egendomen utan vidare helt i statens hand, så följde med
naturlig konsekvens, då ett avträdande förutsåges, i bästa fall eu stagnation
i egendomens utveckling men oftast utsugning och förslappning i
skötseln. Avträdesbeloppen rymde i åtskilliga fall en arrendators mödor
och uppoffringar för att få jorden i högsta kultur och byggnaderna i förstklassigt
skick. I regel finge man det besked, att avträdesbeloppet avsåge
utsäde, överskottsfoder, enskilda byggnader, bland annat vattenledningar
och elektriska installationer, vissa lösören och andelar i ekonomiska företag
med mera. Beträffande avkomsten av kronans jordbruksdomäner
ansåge domänintendenten, att den vore låg;

domänintendenten i Göteborgs och Bohus län meddelar, att vid 1922 års
fastighetstaxering jordbrukstaxeringsvärdena över hela. länet höjts avsevärt,
 i flera fall med 20 å 30 procent och i enstaka fall ännu mycket
mera, samt anför vidare: Det kunde icke bestridas att arrendeavgälderna
i många fall varit för låga och så vore ännu förhållandet. De arrendeinlopp,
 som fastställdes på grund av arrendeuppskattningar under t. ex.
åren 1900—1913 för en tjuguårsperiod, hade givetvis under högkonjunkturerna
blivit oproportionerligt låga. Beträffande optionsrätten har domänintendenten
såsom sin åsikt uttalat, att, då obestridligen betydande
fördelar såväl för staten som’för den enskilde arrendatorn vöre förknippade
med optionsrätten, densamma borde bibehållas;

domänintendenten i Ålvsborgs och Värmlands lön: Av uppskattningsnämndernas
ledamöter torde ingen mera än domänintendenten fatta som
sin uppgift att söka tillföra staten skäligt arrende. De övriga torde helt
uppfatta sin uppgift så, att arrendator^ prestationer ej skola bliva för
dryga. Resultatet av den slutliga uppskattningsförrättningen bleve
oftast, att det av domänintendenten planerade arrendet sänktes vissa procent
eller också reserverade sig de biträdande uppskattningsmännen.
Det måste vara ett misstag att med domänförvaltningen ej samhöriga
institutioner skola utse de personer, som skola kunna påverka arrendeuppskattningen.
 Ingen enskild skulle anlita en honom obekant och ovidkommande
person att bestämma i hans ekonomiska förhållanden. I den
ecklesiastika förvaltningen vore ordföranden och domkapitlets ombud i
uppskattningsnämnden utsedda av myndigheter, som hade intresse av
att fastigheterna lämnade nöjaktig avkastning. För att förslagen till
arrendeavgifter skulle bliva gynnsammare för staten, borde uppskattningsnämndernas
sammansättning reformeras.

Bestämmelsen om optionsrätt för arrendator innefattade både en olägenhet
och en fördel. Otvivelaktigt skulle högre arrenden avvinnas ge -

— 388 -

nom auktion men egendomen före ej väl av ett ofta återkommande ombyte
av arrendator.

Förvaltningen bleve tyngre och dyrare genom de korta arrendeperioderna,
 och den under senare år rätt livliga försäljningen av lägenheter
och sönderstyckning av domäner ävensom därigenom, att avstånden mellan
kronogårdarna bleve längre och längre i den män ett allt större antal
av dem försåldes.

Den år 1922 företagna fastighetstaxeringen och den därvid åstadkomna
högst anmärkningsvärda stegringen av fastighetsvärdena hade medfört
att resultatet av domänförvaltningen i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden
måste te sig mer än vanligt svagt;

domänintendenten i Skaraborgs lön: På den av Karl Åmark uppgjorda,
av revisorerna framhållna jämförelsen mellan kronoarrenden och enskilda
arrenden hade flera för de förra ogynnsamma förhållanden inverkat,
 som gjort att uppgifterna för de enskilda arrendena ställde sig fördelaktigare.

Vad som då mest inverkade på, att kronoarrendena syntes minskas i
storlek, då de enskilda höjdes, vore, som även av revisorerna påpekats,
att i det indextal för åren 1876—1881, som tagits som utgångspunkt, eu
högst avsevärd del av skogsavkastning inginge för kronoarrendena. Å de
flesta, i skogsbygden belägna kronoegendomarna vore skogsavkastningen
huvudsaken och jordbruket en bisak, och det höga arrende, som på denna,
tid erlades för dessa gårdar, och som bidragit till indextalets erhållande,
förryckte givetvis en jämförelse i mycket hög grad till kronoarrendenas
nackdel. Att arrendeavgiften för kronans skogsegendomar skulle sjunka
avsevärt när skogsarrende, arrendatorns årshyggen och tillstånd att försälja
skog borttogs för att i stället ersättas med en knappt tilltagen utsyning
eller förbud både för bete och utsyning, vore helt naturligt.

De enskilda arrendena kunde indelas i tvenne kategorier: de mera kontinuerliga,
 eller fideikommiss- och bolagsarrendena, som mera till sin natur
liknade kronans, och de mera tillfälliga, som uppstode t. ex. när eu
jordägare på grund av ålderdom, ville draga, sig tillbaka, vid stärbhusutredningar
och när jordegendom tillfallit omyndig. I det senare fallet
gällde det i allmänhet väl brukade och väl bebyggda egendomar, som
på kortare tid bortlämnades i avvaktan på att en varande eller blivande
jordägare själv skulle övertaga bruket, och dessa arrenden betingade van
ligen betydligt högre arrendeavgift, än de mera kontinuerliga, där vanligtvis
ej en brukare nedlagt de kostnader, som gjordes å en egen gård.
Vid bolagsarrenden skulle oftast avgälden utgöras i visst arbete, som
beräknades efter gällande arbetsavtal, och bleve härför arrendeavgiften
per har ganska hög, då den fast boende jordbrukaren givetvis kunde utföra
detta arbete billigare än lösa arbetare, som skulle betala hyra och
inackordering — ofta just hos en jordbruksarrendator — som därav droge
förtjänst.

Kronans arrendatorer skulle dessutom av företrädaren lösa vad denne
utlagt för höst- och fröutsäde samt brukning av trädan och höstläggning
av egendomen, liksom de i vissa fall vid ett tillträde finge utbetala inncstående
byggnadsersättningar, utlägg för kostnader för allmänna byggnader,
 vattenavledningar och dylikt, vilket allt ej ålåge en enskild arrendator
och som måste tagas i betraktande vid arrendesummans bestämmande.

Allt detta bidroge till att de enskilda arrendena betingat och betingade
något högre priser.

— 389 -

Jord- och arrendevärde liade ju intill år 1920 visat eu jämn stegring.
Då kronans arrenden intill denna tid slutits i allmänhet på 20-ars peiiodei,
när de enskilda tagits på 5, 7, 10, 12 eller högst 14 års tid, så hade de
senare lättare kunnat anpassa sig efter de uppåtgående konjunkturerna,
och en högre arrendeavgift hade lättare erhållits.

Det nu anförda visade att förenämnda av Karl Åman uppgjorda statistik
för kronoegendomama hade vissa för dessa ogynnsamt inverkande faktorer,
 som gjorde att hans jämförelse ej bleve rättvis.

Lantbruksakademien hade genom agronom L. Nanneson låtit verkställa
utredning om arrende- och saluvärde å svensk jord sedan världskrigets
början. Denna statistik vore byggd på primäruppgifter från av hushållningssällskapen
utsedda ombud i bygderna, vilka ansåges väl känna förhållandena.
 Landets jordbruk indelas vid denna undersökning i småbruk
(intill 10 har), bondebruk (10—50 har) och storbruk (över 50 har). Då
kronans utarrenderade domäner så gott som uteslutande tillhörde den
storlek, som rubricerades som bonde- ocli storbruk, torde eu jämförelse
mellan dem och de publicerade uppgifterna vara närmast överensstämmande.
 Genomsnittsarrendet för dessa bilda grupper vore året 1924 för
lättare jordar 36 kronor och styvare jordar 44 kronor per har åker, eller
i genomsnitt 40 kronor per har åker. Under aret 1924 uppbar kronan för
cirka 75,500 har åker ett arrende av 2,528,166. kronor 99 öre, vilket gjorde
ungefär 33 kronor 50 öre per har.

När då en stor del av dessa arrenden vore slutna på 20-årsperioder och
före år 1914, så vore skillnaden anmärkningsvärt liten, mot konjunkturstegringen.

Det funnes få uppgifter, som vore så svåra att rätt och samvetsgrant
utföra som eu arrendeuppskattning av en egendom. Huru ingående
kännedom vederbörande uppskattningsmäll än ägde om det område, inom
vilket do satts att verka, och huru goda och kunniga jordbrukare de än
vore, vore det mången gång ganska vanskligt att exakt kunna bedöma
den avgäld, en egendom kunde lämna sin ägare och dock giva sin brukare
en anständig bärgning. Årsväxten, det året uppskattningen företoges,
 jordarten och egendomens känslighet för olika väderlek, brukarens
duglighet och ekonomiska resurser, dess gödsel- och växtkraft, de speciella
möjligheter, som varje gård hade eller kunde få i rätt mans hand
vore mången gång faktorer, som det mötte betydande svårigheter att avväga
så, att ingen av de intresserade parterna bleve lidande. Förlåtligt
vore, om härvid, i fall då det gällde familjens existens, och vederbörande
uppskattad ngsmän, trots noggrann och samvetsgrann undersökning, ej
själva fullt exakt trodde sig — eller andra — kunna bestämt avgöra, vad
egendomen kunde avkasta, uppskattningsmännen förr satte ett något
lägre arrende än ett, de misstänkte bliva brukarens ruin. 1
före kronans gårdar bättre av att hava en brukare, som de födde, än eu
som måste slå sig fram genom att suga och eftersätta egendomen, vilket
mången gång kunde ske, utan att vederbörande kunde åtkommas \aie sig
vid en syn eller ekonomisk besiktning.

Affär vore affär, även och kanske särskilt när det gällde allmän egendom,
 och de uppskattningsmän, domänintendenten samarbetat med, hade
också samvetsgrant sökt bevaka kronans rätt och föreslå ett skäligt arrendevärde.
 .

Givetvis syntes inkomsten av statens domäner nu ringa, c lera saker
inverkade härpå. Taxeringsvärdena å i allmän ägo varande jord ville

— 390

— oavsett att det mångenstädes vore högre än verkliga saluvärdet —
gärna ligga i överkant, i jämförelse med enskild egendom, da det vore svårare
att inom ett eller ett par län övervaka, att det bleve rättvist bedömt,
 och en arrendator naturligtvis ej hade samma intresse att härvidlag
bevaka egendomens rätt som en ägare. Det förefölle därför som om
dessa värden för kronans egendomar vore högt beräknade. 1 detta värde
inginge dessutom — som påvisats — avsevärda, ofta sparade skogskapital,
 vilkas avkastning å annat håll redovisades. Det kapital, revisorerna
beräknat ränta å, både därför ;i verkligheten blivit för högt.

Att i en tid, då utvecklingen ginge sa snabbt framåt, särskilt å jordbrukets
område, då maskinellt arbete i största möjliga grad måste ersätta
mänskligt, stora uppoffringar såväl av den allmänna som den enskilda
jordägare måste göras för att utbyta omoderna, svå rund erhålla a,
ohygieniska och arbetskrävande byggnader mot sådana, där hissar,
mjölkningsmaskiner och andra tid och penningar sparande inrättningar
kunde anbringas, vore naturligt, och att vår i vattenavledning ofta
efterblivna jord måste kräva penningetillskott för att kunna sättas i stånd
att kunna, uthärda den allt svårare konkurrensen med den väl avdikade
vore givet. Allt detta krävde just nu penningetillskott, som minskade den
ärliga inkomsten, men som avsevärt höjde .jordvärdet och den framtida
avkastningen.

Under senare aren både i allt större utsträckning kronan försålt den
jordbruksegendom, som ej varit eller ej väntats bliva räntabel, särskilt hade
torp och mindre gårdar avyttrats. För dessä många försäljningar fordrades
naturligtvis, för att de skulle bliva lagligen och rätt genomförda,
noggranna värderingar och lantmäteri för ratin ingar, vilka, med för de
senare nu gällande höga taxorna, bleve ganska dyrbara. Dessa utgifter
borde dock ej läggas på kronans utarrenderade egendomar, utan avdragas
å försäljningssummorna, Liksom varje person eller bolag, som styckade
en egendom, måste pa dessa beräkna en avsevärd avbränning för
liknande ändamål.

Kristiden med dess osunda jordspekulationer och djär.va förhoppningar
a framtiden inverkade givetvis även a kronoarrendena, och under dessa
åi- med goda jordbrukskonjunkturer överläts mången allmän egendom å
annan brukare mot eu oskäligt hög avträdessumma, vilket i de flesta fall
rubbat övertagarens ekonomi och skadat egendomen. Flertalet av de''
ki onoai ren da törel-, som senare åren mast till sina borgensmän överlämna
arrendet och sin egendom, funnes just bland dem, som under kristiden
mot högt avträde övertagit sitt arrende. Efter denna tid och under därefter
rådande daliga jordbrukskonjunkturer hade några höga avträden
ej förekommit, och skulle skäl föreligga att misstänka att sådana, avtalas,
 borde saken noggrant undersökas och alla försök att uppskörta eu
tillträdare till dennes och egendomens framtida men, förebyggas, på samma
gång som givetvis en afträdare borde gottgöras för sin lagliga rätt till
ersättning för höstsädes- och frösådd samt höstläggning jämte utförda
förbättringar ä egendomen. Sä snart man både anledning att misstänka,
att försök att göra affär av arrenderätten till en allmän egendom förelåge,
borde överlåtelsen försvåras genom förhöjning av arrendeavgiften, och
överhuvud all handel med kronoarrenden på allt sätt motarbetas.

Eu arrendator av en kronoegendom ägde enligt kontrakt optionsrätt
efter 5 års innehav till av diomänstyrelsen fastställd arrendesumma. Härigenom
till försäkra des han möjlighet att feja] v fa. njuta frukterna av det ar -

— 391 —

bete, lian nedlade å egendomen och finge större intresse för sitt arbete,
den gård han innehade och dess framtida utveckling. Att frångå denna
princip vid dessa arrenden och övergå till öppen auktion a alla lediga
■arrenden ansåge domänintendenten synnerligen riskabelt för egedomens
framtid, då härigenom arrendatorerna komme att känna sig osäkra, därför
ej vågade nedlägga något å egendomen och gärna frestades att suga
ut densamma så långt sig göra läte.

Om flera samverkande orsaker sålunda bidragit till att ränteavkastii
ingen ä kronans jordbruk — liksom även a enskilda för närvarande
vore låg, ansåge domänintendenten likväl, att om den försäljning av de
mindre räntabla och kostsamma egendomarna, som nu påginge, fortsattes,
 och de bättre sattes i gott skick till hus och jord, god ränta komme att
lämnas, så vitt ej jordbrukskonjunkturerna än mer försämrades;

domänintendenten i Örebro lön: Vid jämförelse beträffande avkastningen
i arrendeavgifter från kronans jordbruksdomäner och från andra
svenska jordbruk utginge statsrevisorerna från de statistiska uppgifter,
»om insamlats av Karl Amark år 1923. Uppgifterna, på arrendevärden från
kronoegendomarna vore utan tvivel på pricken riktiga. Samma vitsord
förtjänade säkert ej uppgifterna, insamlade och avlämnade a\ mer och
mindre vederhäftiga ortsombud. Därmed förliölle sig säkerligen ungefär
på samma sätt som med de uppgifter, som avlämnades angående skörderapporter.
 Under kristiden hade upgiftema i dessa rapporter kontrollerats
genom insända tröskningsrapporter, och framstodo då hjärt de stola
olikheterna i dessa två rapporter, som dock bort vara lika. Och uppgiftsI
ämnar na vore åtminstone för detta lön i stort sett desamma.

Därmed ansåge domänintendenten sig hava i någon man bevisat, att
grunden till jämförelsen vore felaktig, och då folie konklusionerna givetvis
bort. Att arrendebeloppen, som uttogos av kronoarrendatorer pa
1870-talet voro onaturligt för höga, bevisades lättast av det förhållandet,
att så många kronoarrendatorer dä finge ga utarmade från sina gårdar;
så hade åtminstone fallet varit i Örebro län.

Att en enskild jordägare utvunne högre .arrende än kronan, berodde
ofta på den omständigheten, att den enskilde, då han kvarbodde pa sin
egendom, i regel uttoge en stor del av arrendet in natura och i ai betsprestationer,
 vilket ej vore sa kännbart för arrendatorn som att fiamkomma
med kontanter. Dessutom läge ju orsaken till förevarande sakförhållande
än djupare; det vore skillnaden mellan statsdxift och enskild
drift, isorn här liksom överallt annars gjorde sig gällande. Även den bästa
tjänsteman kunde ej uttaga så höga arrenden, som en ofta gäldbunden enskild
ägare, vilken för sitt uppehälle enbart vore hänvisad till avkastningen
från sin egendom. Att bemärka vore även att tillsynen över ett
sjuttiotal jordbruk liggande kringspridda över ett helt län givetvis per
egendom räknat bleve dyrare, än, då ägaren bebodde den egendom, som
vore utarrenderad. Dock med fog påstås, att om man eliminerade bort de
mindre jordägare, som hade sina egendomar utarrenderade, arrendatorerna
av kronans jordbruksdomäner i Örebro län betalade fullt sa höga arrenden
som arrendatorerna å de stora fideikommissens och bruksbolagens
egendomar inom länet.

För Örebro läns vidkommande bleve uppgifterna om inkomsterna från
jordbniksdouiänerna rätt missvisande, då ej inkomsterna från a auktion
försålda skogseffekter medtoges på inkomstsidan. År 1925, da skogseffekterna
stodo i lågt värde, inbringade auktionerna dock 16,796 kronor samt

— 392

utdelning från allinänningar cirka 3,000 kronor, vilket tillsammantaget utgjorde
0.5 procent å egendomarnas sammanlagda taxeringsvärde 3,977,400
kronor.

.För att nå högsta inkomst av statens jordbruksegendomar, skulle naturligen
optionsrätten borttagas; men då uppstode den frågan till bedömande,
 huruvida för det allmännas val vore att föredraga några fler guldpenningar
i statskassan än eu bofast, pa sin existens litande kronobondestam.

Att taga bort optionsrätten ginge ju 1 rakt motsatt riktning mot idén i
det lagförslag, som utarbetats till ny arrendelag att föreläggas Sveriges riksdag.
 . Nämnda lagförslag vore ju än mer än nu gällande arrendelag ägnat
att tillföra arrendator!! fördelar gent (''mot jordägaren. Således fordrade
a ena sidan statsrevisorerna — riksdagens organ — att arrendena skulle
drivas i höjden, under det a andra sidan nämnda lagförslag, uppgjort genom
sakkunniga, utsedda av samma riksdag, hide svåra hinder i vägen för
att kunna vinna skälig avkomst av svensk jord.

Avträdesbelopp betalades rätt höga vid överlåtelser under kristiden.
Det var enbart en naturlig följd av penningevärdets förändring. Skulle
arrendena bli rätt avvägda under saväl hög som låg tid, funnes enligt
domänintendentens mening endast eu utväg, den nämligen att låta arrendet
beräknas till vissa i vart fall fastställda mängder spannmål, smör
och mjölk.

Av statsrevisorerna både påpekats som märklig den alltjämt fortgående
stegringen under senaste åren av kostnaderna för lantmäteriförrättningar,
 syner och värderingar. Första orsaken därtill vore penningevärdets
förändring i förhållande till tiden före kriget med åtföljande
högre kostnad.. Som en andra orsak vore att nämna de kortare arrendeperioder,
 som tillämpats, med ty åtföljande filtare återkommande arrendeuppskattningar,
 till- och avträdessyner o. s. v. Att kostnaderna för lantmäteriförrättningarna
stigit, berodde mest på att flera försäljningar av
egna hem verkställts under senare tid. Genom riksdagens beslut år 1926
komme kostnaderna för varje avsöndring eller, som det hädanefter benämndes,
 avstyckning att än ytterligare stegras från nuvarande kostnad
25—30 kronor till 45—50 kronor för varje avstyckning;

domänintendenten i Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län
har beträffande sitt förvaltningsområde anfört, att enskilda personer i
allmänhet taget utlämnade sina egendomar utan åliggande för arrendatorerna,
 att desamma städse i fullgott stånd bevara, vilket åter tillkommer
kronans arrendatorer, att penningvärdets fall, enkannerligen under
de senare tio åren, föranlett en förskjutning i arrendebeloppen till kronans
nackdel, vilken vid arrendevärdesättningen varit lika opåräknad, som
oberäknelig, att de åsätta arrendevärdena i allmänhet torde uppgå till
fyra å fem procent å domänens taxeringsvärde, att kostnaderna för försättande
av. kronans gods i värdigt och tidens krav motsvarande
tillstånd varit ansenliga såväl beträffande åkerjordens torrläggning som
byggnadsbeståndet, men att dessa förbättringsåtgärder numera befunne
sig i en successivt fortskridande fullbordan och att härigenom uppstående
högre avkastningsförmåga hus domänerna alltid tillmätts behörigt inflytande
vid nya arrendevärdens åsättande, att avträdesbelopp utöver stadgad
gottgörelse till avträdande arrendator vid överlåtelser icke kunnat påvisas,
 att arrendatorernas befogenhet till optionsrätt noga beprövades och
att sådan rätt vid mer än ett tillfälle blivit desamma av uppskattningsnämnden
förmenad, att domänerna med högeligen ringa undantag befunne

— 393 —

sig i händerna på dugliga och om sina åligganden medvetna arrendator!-,
samt att domänerna i nuvarande tid genomginge ett senare skede av utveckling,
 varefter desamma torde kunna med framgång upptaga tävlan
med flertalet välskötta egendomar inom orterna.

För egen del får domänstyrelsen anföra:

Statsrevisorerna konstatera med ledning av eu av domänstyrelsen överlämnad
tablå, att nettoavkastningen för jordbruksdomänerna för år 1925
endast uppgått till l1/, procent av taxeringsvärdet och uttala, att det ekonomiska
resultatet av förvaltningen av statens jordbruksdomäner maste
anses vara mindre tillfredsställande. Domänstyrelsen vill i det följande
närmare framhålla några av anledningarna till detta av revisorerna patalade
ogynnsamma resultat. Dessförinnan vill styrelsen dock påpeka ett
par omständigheter, som vid bedömande av denna fråga böra tagas i betraktande,
 då, utan att hänsyn tages till dem, resultatet synes vara sämre,
än det verkligen är.

En av dessa omständigheter är den, att jordbruksdomanernas taxo
ringsvärden icke utan vidare böra läggas till grund vid beräknandet av
domänernas avkastning. Utöver vad vissa domänintendenter anmarkt
därom, att taxeringsvärdena för kronans jordbruksdomäner äro relativt
höga jämfört med enskildas fastigheter, vill domänstyrelsen framhålla,
att i många av dessa domäners taxeringsvärden ingå tomt- och industrivärden,
 ofta mycket högt uppskattade ävensom i många fall skogsvärden.
 Ett exempel på hur långt man i vissa fall kommit i dylik upptaxering
lämnar kronoegcndomeTi Rödj an med Skår vi k i Luudby socken,
som numera inkorporerats med Göteborgs stad. Egendomen har en totalareal
av 91 hektar, därav 31 hektar tomt och åker, och lämnar i årligt
arrende 2,100 kronor. Den liar vid senaste fastighetstaxeringen blivit
åsatt ett taxeringsvärde av ej mindre än 1,866,900 kronor. Någon utsikt
för domänstyrelsen att vid försäljning erhålla detta belopp torde icke
föreligga. Åtskilliga andra liknande exempel skulle kunna framdragas.

I detta sammanhang vill domänstyrelsen framhålla, att år 1919, da
kronoegendomarnas totalareal utgjorde 138,856 hektar, därav 94,059 hektar
inrösningsjord, utgjorde fastigheternas sammanlagda taxerings-\ ärde
61,456,171 kronor, under det att kronoegendomama år 1925 med eu totalareal
av endast 127,730 hektar, därav 90,385 hektar inrösningsjord, voro
åsätta ett taxeringsvärde av sammanlagt 92,748,200 kronor, alltså en ökning
med hälften på endast 6 år, fastän arealen blivit betydligt reducerad.

Vid beräknande av jordbruksdomänemas nettoavkastning plägar avdrag
ske för, bland annat, det belopp, varmed anslaget till »Övriga med
förvaltningen av jordbruksdomänerna förenade kostnader» för året utgått.
 Dessa kostnader hava under år 1925 belöpt sig till 409,415 kronor,
därav debiterats såsom kostnader för

Dtrmdnstyrdsens
yttrande.

lantmäteri och vattenavledning

skatter .......................

övriga utgifter ...............

kronor 97,339: —
236,280: —
75,796:—.

Under övriga utgifter hava bokförts kostnader för jordbruksdomänernas
utarrendering och försäljning samt för inlösen av byggnader å boställen,
 som indragits till statsverket.

I underdånig skrivelse den 4 december 1926 med generalförslag angående
driftkostnader för domänverket under år 1927 har styrelsen anfört

394 —

bland annat, att kostnaderna för lan frukter iför rättningar till stor del avsåge
styckning och stadsplaneläggning av till försäljning föreslagna egendomar
eller delar därav, att kostnaderna för inlösen av byggnader ä indragna
boställen numera uppginge till avsevärda belopp, sedan genom
kungl. brevet den 14 juni 1917 kronan ålagts att vid indragning av landsfiskalsboställen,
 efter värdering vid syn, från indelningshavaren eller
hans stärbhus övertaga säd ana å fastigheten befintliga, indelningshavaren
tillhöriga åbyggnader, som vid synen ansåges för fastigheten nyttiga,
att det torde kunna ifrågasättas, huruvida alla dessa utgifter borde belasta
ifrågavarande anslag, att utgifterna för kronans deltagande i vattenavledningsföretag
och inlösen av byggnader, där sådant blivit kronan
alagt i samband med fastighetens övertagande, rätteligen borde hänföras
till utgifter för kapitalökning, samt att kostnader, som stode i samband
med fastighetsförsä 1 jning, syntes styrelsen böra utgå av inflytande försäljningsmedel.

Något förslag i detta ämne bär emellertid ännu ej avgivits av styrelsen,
men styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att i nu nämnda förhållanden
förefinnes ännu en l''a k tor av ej ringa betydelse att tagas i övervägande
vid beräkning av jordbruksdomänernas räntabilitet.

Revisorerna framhålla såsom anmärkningsvärt, att kostnaderna för
»Övriga med förvaltningen av jordbruksdomänerna förenade kostnader»,
som tidigare hållit sig mellan 160,000 å 200,000 kronor, för år 3925 överstigit
400,000 kronor. Som av den tidigare lämnade specifikationen framgår, ingå
i dessa kostnader för år 1925 skatter med ett belopp av 236,280 kronor. Då
kronan tidigare icke erlade någon bevillning för inkomst av sina fasligheter,
 fanns bland tidigare utgifter för förvaltningen ingen motsvarighet
till detta belopp. Även denna omständighet bör ihågkommas vid beräkningen
av jordbruksdomänernas räntabilitet.

Även om hänsyn tages till nu anförda förhållanden så är det ofrånkomligt
att avkastningen av jordbruksdomänerna är lägre, än den kunde vara.
Anledningen till detta förhållande ser domänstyrelsen främst däri, att de!
störa flertalet arrenden äro uppgjorda före världskriget med ett annat penningvärde
än det nuvarande och i allmänhet på 20-åriga kontrakt, som först
nu så småningom börja utlöpa. I den män dessa kontrakt komma att ersättas
med nya sådana med förhöjda arrendebelopp, kommer ett bättre förhållande
att uppstå mellan nettoavkastning och taxeringsvärde.

Även om man således kan hoppas att så småningom erhålla högre arrenden,
 så är det därmed icke sagt att staten kart komma att lyckas att i allo
erhålla fullt tillfredsställande arrenden. Hela det nuvarande uppskattningsförfarandet
torde nämligen i och för sig innebära en tendens till något
för låga arrenden. Domänstyrelsen har också under senare år ofta företagit
höjning uti de av uppskattningsmännen föreslagna arrendevärdena,
och hava dessa förhöjningar av arrendevärdena av vederbörande arrendatorer
i de flesta tall godkänts. Det oaktat torde fall förekomma, att arrendet
blivit satt väl lagt. Domänstyrelsen vill i fortsättningen, vad på den
ankommer, försöka för nya utarrenderingar erhålla så skäliga arrendebelopp
som möjligt.

Revisorerna hava i detta sammanhang framhållit angelägenheten av att
ärenden angående arrendeöverlåtelse underkastades en noggrann prövning
samt uttalat, att da misstanke kunde föreligga, att en avträdande arrendator
betingade sig ersättning för fastighetens avträdande av tillträdaren,
överlåtelsen ej. får medgivas utan att alldeles särskilt förhållande motiverade
densamma.

— 395 —

Med anledning härav vill domänstyrelsen framhålla, att styrelsen vid behandling
av frågan om arrendeöverlåtelse särskilt haft sin uppmärksamhet
riktad på möjligen förekommande avträdesbelopp, och om därvid den misstanken
förelegat, att avträdande arrendatorn betingat sig ersättning för
fastighetens avträdande, sökt bringa klarhet i frågan samt i övrigt förfarit
i enlighet med de principer revisorerna nu uttalat.

I samband med frågan om arrendeavkastningen spelar frågan om nybyggnader
och grundförbättringar en mycket betydande roll. Styrelsen
söker för sin del att så långt möjligt nedbringa särskilt byggnadskostnaderna.
 En allt för långt driven sparsamhet i detta avseende skulle dock
komma att medföra risk för sänkta avkastningsmöjligheter och ökade
byggnadskostnader i framtiden.

Med hänsyn till de betydande kostnader, som uppstå då en egendom
skall utarrenderas på nytt för arrendeuppskattning, resor, eventuellt sakkunniga
m. an., beklaga åtskilliga av domänintendenterna att arrendetiden
numera fixerats till 7, 10 å högst 12 år. Med den erfarenhet kronan nu senast
haft av 20-åriga arrenden, torde det icke vara tänkbart att gå in för
längre arrendeperioder, än de nu tillämpade, med mindre att arrendeavgifterna
bestämmas att utgå efter markegångstaxa.

En omständighet, som i rätt hög grad bidrager att sänka den genomsnittliga
avkastningen för jordbruksdomänerna, är den, att åtskilliga egendomar,
 i avvaktan på beslut om försäljning eller styckning eller disposition
för allmänna ändamål, icke kunna utarrenderas på längre tid, utan
att det måste uppdragas åt vederbörande länsstyrelse att »sköta» egendomen,
 vilket är liktydigt med dess utarrendering år efter år, ej sällan till
mycket låg avgift.

En omständighet, som i hög grad tynger förvaltningen av jordbruksdomänerna,
 är den, att domänerna i så stor utsträckning består av små, spritt
belägna, mindre värdefulla egendomar. Domänstyrelsen har i underdånigt
yttrande den 10 april 1926 med anledning av riksdagens skrivelse den
10 mars 1926 nr 70, däri riksdagen anhållit, att Kungl. Maj :t måtte efter
Verkställd undersökning låta utarbeta en plan för styckning av härför
lämpade kronoegendomar förklarat, att styrelsen icke förväntar, att staten
skulle kunna av jordbruksdomänerna i allmänhet få ett sådant utbyte att
egendomarna av statsfinansiella skäl böra bevaras i kronans ägo och att
några andra mera vägande skäl för egendomarnas bevarande i statens
hand ej heller syntes styrelsen som regel förefinnas.

Det är att hoppas, att det efter den utredning, som nu på grund av riksdagens
initiativ genom domänstyrelsen igångsatts för åstadkommande av
en plan över vilka egendomar, som böra styckas och försäljas, så småningom
skall bliva möjligt att avyttra sådana egendomar, som icke böra
behållas i kronans hand, och att därigenom avkastningen för de återstående
egendomarna skall kunna komma att sta i ett bättre förhållande till
egendomarnas verkliga värden, än vad för närvarande är fallet.

Slutligen vill styrelsen erinra därom att förslag till förändrade grundar
för utarrendering av kronans jordbruksdomäner är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning och att i detta förslag behandlats de av riksdagens revisorer
nu påtalade förhållande.

— 396 —

§ 105.

Revisorerna kava från domänstyrelsen införskaffat ien Isammanställning
över det ekonomiska resultatet inom Bergslagsdistriktet för perioden
1920—1925 och konstatera därav bland annat, att för åren 1921, 1922 och
1925 skogsdriften inom distriktet lämnat en förlust av respektive 206,000,
228,000 samt 141,000 kronor.

Revisorerna söka anledningen till det ogynnsamma ekonomiska resultatet
i tre omständigheter, nämligen för stor personalorganisation, allt
för ojämna avverkningar och för dyrbara vägarbeten genom arbetslöshetskommissionen.

Styrelsen får först framhålla, att den revisorerna från styrelsen tillhandahållna
sammanställningen avser allenast domänfondens skogar.
Inkomsterna härröra endast från dessa skogar, under det att en ej ringa
del av utgifterna äro att hänföra till sådana kostnader, som uppstå därigenom,
 att domänverket har sig ålagt förvaltning och tillsyn av betydande
områden av även andra skogar, vilkas avkastning icke tillföres domänfonden.
 För denna förvaltning m. m. åtnjuter fonden en allenast obetydlig
ersättning.

I likhet med överjägmästaren, vars yttrande inhämtats och här bilägges
(bil. 2), medgiver domänstyrelsen, att personalorganisationen är något för
stor. Densamma har under år 1926 utgjorts av

1 överjägmästare,

II revirförvaltare,

1 skogstaxator,

1 överjägmästareassistent,

6 assistenter å revir,

2 skogsindelningsassistenter,

44 ordinarie kronojägare,

16 icke ordinarie kronojägare,

5 kontorsbiträden.

Totalarealen av den skogsmark, som denna personal har att förvalta
eller taga befattning med, utgör

Skogar till domänfonden.

Hektar

Under skogs-statsförvaltning
hektar

Under

kontroll

hektar

60

130

3

st. kronoparker................................................

» jordbruksdomäners skogar ....................

» civila boställsskogar ................................

103,631

9,356

317

113,304

Andra fonder tillhörande skogar.

18

270

10

st. bergverksskogar ........................................

» ecklesiastika boställsskogar ....................

» häradsallmänningar ................................

4,991

45,564

18,147

68,702

1

» d:o ................................

2,650

3,206

192

5,946

12

10

25

» städers skogar............................................

» skogvaktarboslällens skogar....................

» allmänna inrättningars skogar ............

11,994

Summa hektar

182,006

11,994

194,000 hektar.

397 —

Med hänsyn till storleken av denna areal och de stora värden ifrågavarande
skogar representera torde personalen icke kunna minskas i sa hog
grad, att någon avgörande vinstökning på den grund uppkommer.

De s. k. skogssakkunniga för södra Sverige, vilka den 17 december 191
avgåvo betänkande och förslag angående de allmänna skogarna i södra
och mellersta delarna av landet, föreslogo bland annat, att den genomsnittliga
arealen för reviren inom nämnda delar av landet skulle bestämmas
till omkring 12,500 hektar. Enligt förestående arealuppgift utgör
arealen skogar under skogsstatens förvaltning inom Bergslagsdistriktet
i medeltal per revir omkring 16,500 hektar. Några tjänster, särskilt
assistent- och bevakaretjänster, torde emellertid kunna inbesparas. Domänstyrelsen
har redan vidtagit vissa åtgärder, syftande till eu måttlig

minskning av personalen. . ,,

Vad angår frågan om avverkningarnas storlek, sa ar det ur vissa synpunkter
önskvärt att bedriva så jämna avverkningar som möjligt. Framförallt
kräver dock affärsmässigheten, att man rättar sig efter marknadens
läge. Att år, då exempelvis efterfrågan på träkol är liten och tra kolsprisen
låga, bedriva samma träkolstillverkning som år, då efterfrågan pa
träkol är livlig, skulle helt visst vara förkastligt. Detsamma galler
andra sortiment. Domänstyrelsen håller före, att de ogynnsamma ekonomiska
resultaten från domän fondsskogarna i Bergslagsdrstnktet icke
stå i samband med det förhållandet, att de egna avverkningarna vant
något olika skilda år. Revisorerna hava i detta avseende i framstå
rummet fäst sig vid avverkningarna i domänverkets egen regi och cfc
därav föranledda kostnaderna, vilka starkt vaxlat under skilda ar.
För fullständighetens skull anges här eu tablå över samtliga avverk
ningarnas storlek för åren 1920-1925 i vad det gäller kronopark^ samt
jordbruk sd omän ers och civila boställens skogar i Bergslagsdistriktet.

Avverkning å statsskogar i Bergslagsdistriktet enligt tabell I i domänstyrelsens

årsberättelse lör åren 1920 1925.

Tv ä

<1 å r

0 t

Genom revirförvalt-ningen upphugget och
delvis förädlat virke

Total

Avverk-

ning

per

hektar

skogs-

mark

Genom i
revir- j
förvalt- |

X r

Salt

Utlämnat

Summa

Summa

Därav ut-lämnat till
diverse
ändamål

avverk-

ning

ningen i
upp-hugget j
virke 1

kbm.

kbm.

khm.

kbm.

kbm.

kbm.

khm.

o,

o 1

1920

21,458

15,000

36,458

73,128

1,410

109,586 !

1.61

1921

20,185

13,868

34,053 ''

63,066

2,237

y7,Liy i

1.44

1922 j

27,835

14,325

42,160

82,750

501

124,910 ;

1.85

1923

33,302

13,496

46,798

104,015

1.709

Io0,8l3 !

1924

26,491

15,050

41,541

131,950

1,241

173,491

2.09

1925

42,371

16,042

58,413

144,556

1,927

202,979 i

2.44

66

65

66
69
76
71

Härav framgår, att anmärkningsvärd ojämnhet i awerknmgsbeloppens
storlek icke föreligger under de skilda åren, ehuru, såsom vant naturligt,
 avverkningarna begränsats åren 1921 och 1922 med särskilt därunder
rådande lågkonjunktur. „ „

Vad slutligen angår den dryga kostnad för vägar, som under ar 19£>
uppstått därigenom, att i arbetslöshetskommissionens regi uttorts bety -

— 398 —

dand© vagarbeten a vissa revir, så är det ju riktigt, att densamma avse Se

-Äfr r?Ultatet detta ar- »omänstyrelsen har emellertid
icke igångsatt andra vagarbeten an isådana, där man på rimlig tiid kan
!llflen afläggning och underhållskostnaden i form av billigare transpor•rä«r»°K
7irke'' Strängt taget kan alltså kostnaden för vissa av deissa
vagarbeten betraktas »om utgifter för kapitalökning.

Vid bedömandet av det ekonomiska resultatet av domänfondens skogar

»gM^agsdwtariktet bör man taga hänsyn till åtskilliga andra omstän S

’ SOm mve,;ka pä citatet åtskilligt kraftigare än de förhållanden
revisorerna berört.

Man för då till en början taga hänsyn till, att aren 1921—1925 känneTecknats
av daliga konjunkturer på trävarumarknaden, isom gått hårt ut
r°tvärden, som kunnat uppnås ä de i förhållande till utskeppdistrikh”1113''''
relatlvt llla l>elagna domänfondsskogarna i Bergslags.

nwSff6- fåxr ^ K betraktand''‘, att domänfondsskogarna på detta
distrikt i stor utsträckning utgöras av relativt nyinköpta marker bevuxna
med yngre skog. Med hänsyn till att äldre skog ingår i allt för
ringa utsträckning i bestånden, måste avverkningen till Övervägande del
wi ^ .*enom gallring i 30—60-årig skog, varvid i huvudsak krokiga, storkvcstiga
och mmdrevardiga stammar av klena dimensioner borttagas
jamte en del frotrad. Avverkningen iir således i främsta rummet planlagd
tor att av dessa ungskogar skapa värdefulla bestånd. Det har naturSma
stora svårigheter att göra en dylik avverkning omedelbart
Vinstgivande i nuvarande konjunkturer. Eu stor del av det smärre virket

ifj-^tet^0tVHTde-’ deSS aTverkning är i huvudsak eu beståndsvårdlande
åtgärd''. Den oknmg av skogarnas värde, som åstadkommas av en dylik
avverkning, framgår icke av bokslutet, utan kan endast konstateras
genom en kommande nymventering av förrådet. Den årliga tillväxten ä
distnktets domanfondsskogar har med ledning av befintliga indelningsplaner
beraknats till cirka 249,000 nr. Avverkningen för åren 1920_1924

ninVe!g?mt^rS^SnittrvPerfr 131’200 “*• Pör 192a uppgick avverkningen
till 203,000 nr. Derest man i bokslutet ville uppskatta värdet av

Vld T ,lcke ,ltta«lla tillväxtkvantiteten, skulle driftresnl taten

för domanfondsskogarna i Bergslagsdistriktet visa helt andra siffror,
 an de nu bokförda. Ännu större skulle skillnaden bliva, om man
kunde i bokformgen införa det okade värde skogarna efter hand erhålla
pa "rund av Satir i ngen ökad tillväxt och förbättrad kvalitet å

Slutligen vill domänstyrelsen framhålla, att vid bedömandet av det
ekonomiska resultatet av Bergslagsdistriktet man icke bör taga hänsyn
: * at^ +frål\ domänfondsskogarna, utan, såsom h in fattarramhallits,

aven maiste rakna med de Övriga skogar distriktet om TilJ

belysande av resultatet från kyrkofondens skogar i Bergslavs
distriktet under aren 1921-1925 lämnas nedanstående uppställning. ”

399 —

Bergslagsdistriktet.

Kyrkofonden.

1 .1 ... .....

■ 1

- '' • . •

Utgifter:

Personal- och expeditionskostnader...
Driftkostnader:

Utsyning och avverkning ............

Skatter och onera .....................

Skogsindclning och rågångar ......

Skogsodling ..............................

Hägnad och dikning ..................

Vägar, byggnader och diverse ......

Summa utgifter

| Överskott ■ — ..............................

.

1921

1922

1923

1924

1925 j

48,344

819,790

115,720

3,555

21,426

19,723

60,116

37,451

114,355
124,990
2,248
19,325
7,155
, 24,801

39,010

123,567

97,599

29,452

21,050

12,758

36,282

36,011

155,509

102,787

38,277

23,343

19,284

40,188

35,133

176,361

101,045

4,477

943

25,723

47,917

588,674

463.837

330,325

592,155

359,718

557,546

415,399

418,226

391,599

435,700

Summa kronor

1,052.511

922,480

917,264

833,625

827.299 1

Inkomster:

1

Skogsförsäljningsmedel ..................

955,627

807,256

813,622

711,448

718,262 |

S Övriga inkomster...........................

9,572

15,812

7,243

9,120

11,06/ 1

Summa inkomster

965,199

1 823,068

i 1

| 820,865

720,568

729,329

i Värde å utlämnat husbehovsvirke

87,312

99,412

96,399

113,057

97,970 :

Summa kronor

j 1,052,511

| 922,480

j 917,264

| 833,6251 827,299

Av denna uppställning framgår, att om hänsyn tages till värdet av utlämnat
husbehovsvirke, så hava kyrkofondsskogama för de fem åren i
genomsnitt lämnat en vinst av cirka 493,000 kronor eller 11 kronor 80 öre
per hektar, under det att domänfondsskogarna för samma tid i genomsnitt
visa förlust.

Anledningen härtill ligger däri, att de ecklesiastika skogarna äro
äldre än domänfondsskogarna, att de hava mera normalt sammansatta,
.jämförelsevis störa virkesförråd och äro förhållandevis välhelägna, men
också däri, att de bokförda förvaltningskostnaderna äro låga, på den
grund att domänfondsskogarna få i stor utsträckning lämna bidrag till
dessa förvaltningskostnader. Denna, senare fråga beröres utförligare i styrelsens
svar å statsrevisorernas anmärkning under § 72 (ecklesiastikdepartementet).

Även övriga allmänna skogar i Bergslagsdistriktet, såsom allmännihgsskogar
och bergverksskogar, hava lämnat betydande vinster. Även
bär gäller det, att domänfonden respektive domänfondsskogarna fått draga
en stor del av kostnaderna för förvaltningen av dessa skogar.

Domänstyrelsen har under år 1926 ansett sig böra föranstalta om ingående
ekonomiska undersökningar å vissa revir, där driftsförhållandena
efter bokföringen visat sig särskilt ogynnsamma. Med hänsyn till det
störa arbete, som för jägmästare, överjägmästare och domänstyrelsen är
förbundet med en dylik undersökning, därest den skall bliva av större
värde, bär antalet undersökta revir måst starkt begränsas. Styrelsen kommer
dock att efter hand utföra liknande undersökningar för andra revir.
I ett fortsatt dylikt arbete väntar emellertid domänstyrelsen, att det i allmänhet
kommer att visa sig, att förhållandena på Bergslagsdistriktet
ligga mycket gynnsammare till än vad enbart boksluten för domänfon -

— 400 -

dens skogar giva vid handen. Särskilt torde komma att framgå, i huru
hög grad en konsolidering pågår på detta distrikt genom den stora ökning
i skogskapitalets värde, som där pågår, så välbehövlig som motvikt
mot den minskning i skogskapitalets storlek, som på så många håll, särskilt
i Norrland, med nödvändighet måste äga rum å statsskogarna.

Vid detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, närvarit
överdirektören, domänfullmäktigen Andersson, byråcheferna Roos, Söderlind,
 friherre Hermelin, Cassel och Aminoff, extra byråchefen Maass, t f.
byråchefen Seth och domänfiskalen Lilliesköld. Föredragande har varit
t. f. byråchefen Seth.

Stockholm den 8 januari 1927.

Underdånigst:

K. J. BESKOW.

L. Carlquist.

Bil. 1.

Domlnkamreraren

angående § 102.

Vördsamt memorial med anledning av riksdagens
revisorers anmärkning på domän styrelsens
huvudbok för år 192 5.

Vid granskning av domänstyrelsens huvudbok för år 1925 hava riksdagens
revisorer anmärkt, att särskilt konto saknas för avskrivningar. Emellertid
hava i sagda huvudbok, framhålla revisorerna, avförts betydande
belopp, vilka betecknats såsom avskrivningar eller avkortningar såsom:

Å kontot domänfondens utgifter och inkomster

arrendeavkortningar för statens skogsdomäner .. kronor 4,600: —

» » » jordbruksdomäner .» 598,162:8i

avskrivningar (reklamationer å lev. virke) ...... » 10,802:98

Å kontot domänfondens inventarier ................ » 91,598:6::

» » köpare av kronolägenheter ................ » 96,361: os

» » flottleders amorteringskonto ............ » 927,292:75.

Dessutom hava revisorerna funnit, att bland de å kontot »Inkomstrester»
redovisade utgifterna ingå avskrivningar till högst avsevärda belopp, vilka
emellertid, enligt vad från domänstyrelsen upplysts, icke kunnat exakt
uppgivas. Sistnämnda revisorernas påståenden att styrelsen icke kunnat
exakt uppgiva beloppet av sålunda avskrivna inkomstrester torde bero på
missförstånd, då särskild specificerad förteckning på begäran överlämnats
till revisorerna av domänkamreraren.

Vad som däremot icke på revisorernas begäran kunnat exakt uppgivas,
är storleken av den verkliga förlust, som domänstyrelsen lidit genom
ifrågavarande avskrivna inkomstrester, beroende på att i det sålunda avförda
beloppet ingå betydande försäljningsbelopp för oavverkat eller i skogen
kvarliggande virke, vilket återfallit till kronan. Någon omedelbar värdering
av sålunda återfallet virke äger för närvarande icke rum, utan kom -

— 401 —

mer dylikt virke att ånyo uppdebiteras såsom inkomst först i den man det
ånyo försäljes. Det är sålunda att märka, att summan av under ett år avskrivna
inkomstrester ingalunda är utslagsgivande för den under året
lidna verkliga förlusten på virkesförsäljningar. Utförliga redogörelser
över verkliga förluster lämnas emellertid i kungl. domänstyrelsens årsberättelser.

I detta sammanhang må nämnas, att i enlighet med Kungl. Maj:ts kungörelse
nr 530 den 12 december 1924 med vissa bestämmelser angående
handläggning av avkortnings-, avskrivnings-, restitutions- och reskontreringsmål,
 i särskilt band sammanförts alla handlingar beträffande under
året av styrelsen gjorda avskrivningar av inkomstrester. I detta band,
som jämväl överlämnats till revisorerna, återfinnas beträffande samtliga
avskrivna poster alla de uppgifter, som kunna vara av intresse ur revisionssynpunkt.

Vidare torde bemärkas, att domänverkets nu gällande tjänstereglemente
för förvaltande personal, kap. VII: 5, 9 föreskriver, att dylika avskrivningar
skola verkställas under en särskild titel, benämnd »Avskrivningar».
Att så icke skett redan i 1925 års huvudbok beror på att först från och med
år 1926 länsstyrelserna helt befriats från sin tidigare befattning med redovisning
av virkeslikvider.

Revisorerna hava vidare framhållit, att under beteckningarna »avkortning»
och »avskrivning» ingå ansenliga belopp, vilka icke äro att beteckna
såsom avskrivningar i egentlig mening samt finna det mindre tillfredsställande
med hänsyn till de krav på reda och överskådlighet, som böra ställas
på huvudboken för ett affärsdrivande verk av domänverkets omfattning,
att i domänstyrelsens huvudbok icke finnes upplagt ett särskilt konto över
verkliga avskrivningar.

Revisorerna hava emellertid underlåtit att närmare angiva, vad som bor
menas med »avskrivningar i egentlig mening» eller »verkliga avskrivningar»
eller såsom revisorerna på ett tredje ställe uttrycka sig »varje boitskrivning
av en domänfondens tillgång».

Med avskrivningar i egentlig mening torde enligt allmänt språkbruk
inom affärsvärlden menas en årlig mot förnötning och "s ärdeminskning
svarande procentuell nedskrivning av fastigheters och inventariers värden,
en avskrivning som i regel över ett avskrivningars konto går mot \ mstoch
förlustkontot och sålunda minskar årets överskott. Några dylika avskrivningar
förekomma icke i domänstyrelsens bokföring.

Att med ledning av revisorernas uttalande fastställa, vilka av de i domänstyrelsens
huvudbok förekommande avskrivningar a\ olika slag, som
böra avföras på ett särskilt avskrivningskonto, torde icke bliva lätt. Ifrågavarande
av- eller nedskrivningar av tillgångar i domänstyrelsens huvudbok
äro nämligen av tre väsentligt skilda slag.

1) Avskrivningar å domänfondens bokförda kapital, som sker mot kontot
»Statens domäners fond»,

2) Avskrivningar, sepn inverka på årets överskott och sålunda minska
det belopp, som för året skall inlevereras till statskontoret. Dylika avskiilningar
ske mot kontot »Domänfondens utgifter och inkomster».

3) Avskrivningar berörande skogar, ställda under domänverkets förvalt ning,

men icke tillhörande domänfonden, vilka avskrivningar ske mot vederbörlig
fond. , . . . *, ,

Vad beträffar den förstnämnda gruppen avskrivningar, vilka inverka pa
domänfondens bokförda värde, så äro här först att märka nedskrivningarna
26 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1926. III.

— 402

av skogs- cell jordbruksfastigheternas bokförda värden huvudsakligen på
grund av ändring i åsätta taxeringsvärden. Såväl skogs- som jordbruksdomänerna
äro nämligen bokförda till taxeringsvärdet, vilket har till följd
att nar taxeringsvärdet för eu skogs- eller jordbruksdomän sänkes, måste
en motsvarande avskrivning emot kontot »Statens domäners fond» äga rum
för att reglera det bokförda värdet i överensstämmelse härmed. Även
detta slag av avskrivningar är en bortskrivning av en domänfondens bokförda
tillgång och skulle sålunda, om man fattar revisorerna verbalt,
komma att avföras på det äskade särskilda kontot för avskrivningarna
men detta torde dock icke hava avsetts.

Av enahanda natur äro de av revisorerna påpekade avskrivningarna å
bokförda värdet av domänfondens inventarier. Härvid är att märka, att
till skillnad från vanlig affärsbokföring, varje inköp av inventarier i domänstyrelsen
gar helt pa kontot domänfondens utgifter och inkomster och
sålunda med hela sitt belopp minskar årets överskott. I samband med bokslutet
uppdebiteras under året inköpta inventarier till inköpspris å kontot
domänfondens inventarier, där de kvarstå till fulla värdet, tills vederbörande
redogörare på föreskrivet sätt styrkt, att de förslitits eller av annan
orsak äro värdelösa, da de helt avskrivas på sätt som ovan angivits beträffande
fastigheter. Även detta slag av avskrivningar är sålunda en bortskrivning
av en domänfondens bokförda tillgång.

Till första gruppen avskrivningar böra vidare avskrivningar å fordringar
i flottleder, då flottledsfonden utgör en del av domänfonden och
redovisas å kontot »Statens domäners fond». Dessa avskrivningar äro, såsom
revisorerna framhålla, av två väsentligt olika slag.

f) Avskrivningar ä avsynade allmänna flottleder, vilka genom utslag
fatt sig ett värde åsatt, vilket värde skall av vederbörlig flottledsförening
amorteras medelst årliga avgifter å i flottleden framflottat virke. Dessa
avskrivningar hava skett i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut och hava
varit en nödvändig förutsättning för sammanslagning av flottleder till
större distriktsenheter. Härigenom beräknar man erhålla väsentligt nedsatta
flottledsavgifter, vilket i sin tur beräknas framkalla en betydande ökning
å rotvärdet å kringliggande, domänfonden tillhöriga skogar. Ifrågavarande
avskrivningar medföra visserligen eu direkt minskning av flottledsfonden,
 men med den ökning å ovannämnda rotvärden, som härigenom
erhållits, lärer åtgärden få anses innerst hava medfört en vinst för domänfonden.

2) Avskrivningar i samband med avsyning av nybyggd'' flottled, varvid
i flottleden nedlagda byggnadskostnader avföras ur räkenskaperna samtidigt
som det genom avsyningsutslaget fastställda värdet uppdebiteras under
avsynade allmänna flottleder. I den mån i avsyningsutslaget fastställd
ersättning överensstämmer med summan i flottleden nedlagda kostnader,
är sagda bokföringsåtgärd att betrakta endast såsom en omföring, men i
den mån ersättningen överskrider eller understiger sagda belopp, såsom i
regel är fallet, innebär bokföringsåtgärden i fråg^ till viss del en ökning
respektive minskning av domänfondens bokförda, kapital.

Denna omständighet, att sist skildrade slag av avskrivningar även omfatta
verkliga avskrivningar, har varit orsaken till att de olika slagen av
avskrivningar i flottleder icke hållits åtskilda i huvudboken, men därest
så anses lämpligt torde ovannämnda båda slag av avskrivningar å den
huvudboken bifogade specifikationen över flottleder kunna upptagas i
skilda kolumner, samt å vederbörligt konto angivas var för sig.

— 403

Slutligen må under samma huvudgrupp omnämnas avskrivningar å kontot
»Köpare av kronolägenheter». Dylika avskrivningar bero till största
del på köpares iråkade insolvens, vilket haft till följd, att styrelsen på exekutiv
auktion måst bevaka sin rätt genom att inropa fastigheten, samt att
styrelsen måst ur räkenskaperna avföra resterande ogulden köpeskilling.
Den verkliga förlusten vid dylika avskrivningar kan först fastställas i den
mån fastigheten ånyo försäljes.

Den andra huvudgruppen av avskrivningar, nämligen sådana som påverka
årets driftresultat för domänfonden, utgöras huvudsakligen av de
tidigare omnämnda avskrivningarna av fordringar hos virkesköpare, s. k.
inkomstrester. Som tidigare omnämnts komma desamma att redovisas å
en särskild titel under kontot »Domänfondens utgifter och inkomster», varför
någon ytterligare åtgärd i detta avseende icke torde vara påkallad.

Beträffande arrendeavkortningar har denna benämning gammal hävd
inom såväl statskontoret som länsstyrelserna och har av domänstyrelsen
använts allt sedan domänfondens inrättande. Då härtill kommer, att titeln
uteslutande innefattar avkortningar av kontanta arrenden mot av arrendatorerna
verkställda grundförbättringar, synes någon ändring av titelns benämning
icke önskvärd.

Slutligen må framhållas att den i domänstyrelsens huvudbok nu förefintliga
kontouppdelningen är baserad på ett av särskilt tillkallade sakkunniga
upprättat förslag, som på domänstyrelsens framställning fastställts genom
riksräkenskapsverkets beslut den 24 mars 1925 och kungligt brev den
8 april 1925 angående förslag till förändrad bokföring m. m. för statens
domäner.

Av ovan nämnda brev framgår, att enligt gällande instruktion för riksräkenskapsverket
det ankommer på detta ämbetsverk att i samråd med domänstyrelsen
fastställa icke mindre de allmänna principerna beträffande
domänverkets bokföring än även de i samband med det nya bokföringssystemet
stående detaljbestämmelserna.

Stockholm i domänstyrelsens kamrerarekontor den 8 januari 1927.

Mårten Granqvist.

Bil. 2.

överjägmästaren i Bergslags
distriktet

angående 8 105.

Till kungl. domänstyrelsen.

Av kung!, domänstyrelsen genom remissresolut lön nr K. 4538 av den
23 dennes anmodad att före den 1 januari 1927 avgiva yttrande över statsrevisorernas
anmärkningar rörande det ekonomiska resultatet av skogsbruket
inom Bergslagsdistriktets överjägmästaredistrikt får jag vördsamt
anföra följande.

Med hänsyn till den knappa tid, som givits för yttrandets avgivande,
är det ej möjligt och synes ej heller varit kungl. domänstyrelsens mening,
 att jag mer i detalj ingår i förklaring av det dåliga ekonomiska resultatet
av skogsdriften å de skilda reviren. Jag får därför i det föl -

— 404 —

jande inskränka mig att yttra mig mer i allmänhet om orsakerna till det
anmärkta förhållandet.

, Föist ma då framhållas, att de bokslut, på vilka statsrevisorerna byggt
sina anmärkningar, endast avse domänskiogarna och. sålunda ej revirens
hela förvaltningsområde. Detta förhållande vore måhända ej så mycket
att säga om, därest kostnaderna för personal och administration inklusive
kungl. domänstyrelsen vore rättvist fördelade å de olika grupperna av
allmänna skogar. Så är dock ej förhållandet. Så gott som hela nämnda
personal- och administrationskostoadsbelopp lägges å domänskogarna;
den ersättning reviren — statsverket — få för skogsskötsel!! å ecklesiastika’
bergverks-, allmännings- m. fl. skogar, är nämligen högst obetydlig och
ej ens närmeisevis svarande mot vad statsverket egentligen borde erhålla
för sitt arbete med dessa skogar. Att nämnda förhållande är av avgörande
betydelse vid bedömandet av distriktets ekonomiska driftresultat
framgar därav, att den produktiva skogs- och hagmarkens areal inom
distriktet utgjorde

under åren 1920—1923:

1. domänskogar ............................................ 50 pmeeilt:

2. eckl. m. fl. skogar under skogsstatens skötsel, varför endast

obetydlig ersättning utgår till statsverket .............. 40 »

3. vissa häradsallmänningar m. fl. skogar under skogsstatens

kontroll, för vilka ingen ersättning utgår till statsverket 10 »

Summa 100 procent

under åren 19 2 4—1 9 25:

........ 55 procent

........ 36 »

........ 9 »

Summa 100 procent.

Ett annat förhållande, som jämväl gör de åberopade boksluten missvisande
till domänskogarnas nackdel, är att det till arrendatorerna av
kronans utarrenderade jordbruksdomäner utlämnade husbehovsvirket
från skogarna ej torde upptagits som en inkomst å domänskogarna, vilket
får anses vara oriktigt, enär av nämnda arrendatorer erlagda arrenden
ej heller påföras skogarna som inkomst.

Även om nu anförda omständigheter till avsevärd del förklara de dåliga
bokförda driftresultaten, lämna de dock ej full förklaring. I viss
mån torde det vara med rätta förhållandet överensstämmande, att, som
statsrevisorerna, gorå gällande, skogsförvaltningspersonalen är något för
stor. Under krigstiden utökade domänverket liksom andra företag i enskild
och statens hand sin personal i högre grad än vad behovet efter
kriget krävde. Detta har även av domänverket uppmärksammats och
under senare år ha även tjänster indragits inom distriktet. Förslag om indragning
.av ytterligare tjänster föreligger redan. Men dä ordinarie och
extra ordinarie personalen ej kan indragas i raskare tempo än de tjänster,
som äro avsedda att indragas, bliva lediga, tager det jämförelsevis lång
tid att genomföra de planerade indragningarna. Några belopp av betydenhet
torde dock ej härigenom komma att inbesparas.

I stort ..sett är det dock de tryckta tiderna å trävarumarknaden, som
lämnar förklaring till de dåliga resultaten av skogsdriften inom distrik -

l:a gruppen
2:a .»

3:a »

- 405

tet. Ooh av nämnda skäl torde jämväl många av de enskilda skogsbolagen
i dessa trakter vara lika illa ställda. Vad som gör de dåliga tiderna särskilt
kännbara inom Bergslagsdistriktet är dels att huvudparten av domänskogarna
äro illa belägna i förhållande till utskeppa mgshamnarna,
vilket resulterar i dåliga priser å rot, dels att de mer eller mindre nyligen
inköpta kronoparkema, som utgöra huvudparten av domänskogama, bestå
av övervägande yngre skog, vilka giva obetydligt av det värdefullare
gagnvirket, men mycket av det mindrevärdiga, stundom värdelösa gallringsvirket.
 En följd av den rika tillgången å »tillväxtskogar» och obetydliga
förrådet av äldre skog är även, att en avsevärd del av tillväxten
ej kan vid rationell skogsskötsel uttagas utan okär skogskapitalet. Härigenom
uppkommande kapitalökning får dock ej något uttryck i boksluten.

Av statsrevisorerna omnämnda nödhjälpsarbeten a distriktets skogar,
särskilt vägarbeten, hava även de senare åren hårt belastat revirens utgiftskonton.
 Jag är dock av den övertygelsen, att de nedlagda kostnaderna
å vägar äro tämligen väl använda pengar, som för framtiden skola
i hög grad underlätta vår oavlåtliga strävan att få skogsdriften inom
Bergslagsdistriktet lönande.

Örebro den 26 december 1926.

Adolf Weländer.

Fångvårdsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 91, §50.

Till kungl. finansdepartementet.

I anslutning till sin skrivelse den 22 december 1926 angående riksdagens
revisorers anmärkning i fråga om den rättsliga vården av kronans fasta
egendom får fångvårdsstyrelsen meddela, att rådhusrätten i Växjö den 10
januari 1927, på framställning av fångvårdsstyrelsen, beviljat lagfart för
styrelsen å lägenheten nr 55 c Eleonora i Växjö.

Stockholm den 29 januari 1927.

VIKTOR ALMQUIST.

Olof Rundberg.

— 406

överståthållarämbetets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers berättelse del I, sid. 74, § 43.

lille, till kommunikationsdep.
rf. 11 febr. 1927.

Underdånigt utlåtande.

överståthållarämbetet får i föreliggande ärende såsom eget utlåtande i
underdånighet åberopa innehållet i bifogade yttrande från polismästaren.
Stockholm den 10 februari 1927.

Underdånigst:

CARL HEDERSTIERNA.

Robert Sällberg.

Överståthållarämbetets för polisärenden yttrande

i anledning av vissa anmärkningar
av riksdagens revisorer angående
besiktningen av motorfordon och
den för erhållande av körkort föreskrivna
prövningen.

Den avgift som enligt gällande bestämmelser skall erläggas för besiktning
av autonjobiler och motorcyklar är nog onödigt stor då fråga är om
nya fordon, särskilt i sådana fall då ett flertal fordon besiktigas vid
samma förrättning. Den första besiktningen är naturligtvis också av
mindre betydelse i jämförelse med efterbesiktningen. Beträffande i bruk
varande fordon har erfarenheten visat att en skärpning av bestämmelserna
är behövlig så att tillsynen blir mera effektiv.

Vad förareprövningen angår är det ett allmänt känt förhållande att
den frihet, som i viss utsträckning är allmänheten medgiven i fråga om
val av besiktningsmän, blivit ganska mycket missbrukad. Det synes därför
vara angeläget att bestämmelserna i detta ämne bliva ändrade.

_ Angående besiktningsmännens kvalifikationer synas icke några ytterligare
bestämmelser vara behövliga. För egen del har jag i varje fall
icke någon erfarenhet som visar att något sådant behov förefinnes.

Vid bedömandet av frågan om besiktningsmännens inkomster måste tagas
i beräkning icke endast de belopp, som besiktningsmännen äga behålla,
utan även de utgifter, som äro förbundna med deras verksamhet, såsom
för lokalhyra, skrivbiträde m. m. samt även det förhållandet att de hava
en osäker ställning och sakna rätt till pension och kostnadsfri semester.
Besiktningsmännen i Stockholm hava full sysselsättning av sina ifrågavarande
uppdrag och hava enligt uppgift avsevärda kostnader för sina
expeditioner. Det är naturligtvis icke möjligt att på sådana villkor erhålla
för uppdraget väl kvalificerade personer, om de icke kunna påräkna
en relativt hög inkomst.

Stockholm den 15 januari 1927.

G. Hårlemcm.

407 —

Register.

Del

Del

Del

I

11

III

A.

sid.

sid.

sid.

Abrahamsons, Aug., stiftelse ......

—

135

—

Affärsdrivande verken m. in......

211

182

—

Akademien för de fria konsterna
Allmänna barnbördshuset i Stock-

—

98

—

holm....................................

155

107

317

Allmänna barnhuset i Stockholm
Allmänna civilförvaltningens löne-

—

46

—

nämnd .............................

—

72

—

Allmänna läroverken..................

—

116

—

Alnarps egendom .....................

» lantbruks- och mejeri-

institut m. m., se Lant-bruks- och mejeriinsti-tutet m. m. vid Alnarp.

147

» trädgårdar ..................

—

148

—

Arbetsrådet.............................

—

44

—

Arméförvaltningen.....................

Arméförvaltningen, intendentsde-partementets utredning rör. vissa
modeller å tyger till uniformer

16

och kappor ...........................

Armén:

12

23

Artilleri- och ingenjörhögskolan
Artilleri- och ingenjörhögskolan,
försäljningsmedel för lärobok

22

i matematik vid .................

Artilleri- och ingenjörhögskolan,

10

4

hästlejningsanslag .............

Artilleri- och ingenjörhögskolan,
vissa reservationer å anslagen

17

10

23

till....................................

Arvode för besiktning av kasern-

9

4

bygget vid Frösundavik ......

Flygskolans förläggning å Ljung-

27

68

byhed ...........................

Flygvapnet, fjärde flygkårens

39

82

förläggning å Frösön .........

Förvaring av viss intendentur-materiel vid Västmanlands

37

82

trängkår ...........................

Göta ingenjörkårs fästningsin-

18

—

23

genjörkompani, Karlskrona-

29

—

68

Herrevads klosters remontdepå
Hästlejning vid vissa truppför-

28

~

71

band, kostnader för............

Iakttagelser ang. överflyttning
av stamhästar från kavalleriet

17

23

och artilleriet.....................

15

—

40

Del

Del

Del

I

II

III

sid.

sid.

sid.

Armén:

Kustartilleriet tillhörande artil-

lerimateriel i Karlskrona......

37

—

48

—

—

74

Lokalerna för högvakten å Stock-

holms slott...................

28

—

70

Minskning av antalet kassaför-

valtningar .....................

10

—

10

Skada å och förlust av inten-

—

12

denturmateriel ..................

Stockholms garnisons övnings-

10

—

21

fält...................................

23

—

68

Svea trängkår i Örebro .........

29

—

—

Viss upphandling av maskiner

19

—

48

Vissa hyresutgifter...............

21

—

68

Vissa uppbördsmedel å anslaget

till munderingsutrustning --•

14

—

23

Ämbetsbyggnaden i kvart. Kan-

28

didaten i Stockholm............

—

68

Arméns totalkostnader............

—

16

—

Arvfurstens palats.....................

81

—

214

Automobilbesiktningsväsendet ■ ■ •

74

—

157

406

Automobilskattemedlens använd-

ning för forskningsändamål......

71

—

144

B.

Bank- och fondinspektionen ......

71

—

Bergslags över jägmästaredistrikt...

208

—

382

Besök, av revisorerna avlagda, som
ej föranlett uttalande eller er-

inran....................................

222

_

—

Bohus fästning och Varbergs fäst-

85

ningsruin..............................

—

214

Brännö lotsplats, se Vinga lots-plats.

Byggnadsstyrelsen.....................

61

—

C.

Centrala skiljenämnden ............

—

40

—

Centralanstalten för försöksväsen-

det på jordbruksområdet.........

—

143

—

Centralfängelset i Växjö ............

4

_

—

Chalmers tekniska institut.........

—

no

—

» » » material-

provningsanstalten..................

—

in

—

O.

Danviks hospital .....................

—

53

—

— 408 -

Del

I

sid.

Del

II

sid.

Del

III

sid.

Domänstyrelsens fordran hos AB.

Rälsbanor..............................

Domänstyrelsens huvudbok, av-skrivningar...........................

E.

Ecklesiastika löneboställen, för-

valtningen av........................

Ecklesiastika löneboställena, sko-

201

199

144

154

—

382

382

304

307

—

312

Ecklesiastikdepartementet .........

144

78

—

Ersättning till Stockholms stad lör
debiterad kommunalskatt för
vissa utländska beskicknings-

fastigheter .........................

136

—

—

F.

Fast egendom, kronans, den rätts-liga vården av, se »Kronans fasta

egendom»..............................

—

—

—

Finansdepartementet..................

Flyinge hingstdepå och stuteri ...

88

168

65

343

Folskskoleseminariebyggen m. m.,

kostnader för........................

163

—

338

Folkskoleseminariet i Karlstad ...

161

—

330

336

Fångvårdsstyrelsen ..................

—

11

—

Försvarsdepartementet...............

9

—

—

Försäkrlngsinspektionen ............

—

177

—

Försäkringsrådet .....................

—

37

—

G.

Gränsbevakningen mot Norge ...

127

—

259

Gymnasiehuset, gamla, i Karlstad

160

—

320

—

—*■

321

—

—

332

Gymnastiska centralinstitutet......

166

134

339

Göta hovrätt ..........................

—

10

—

H.

Handelsdepartementet ...............

173

169

—

Herrevads klosters remontdepå, se
Armén.

Hospital, Hälsingborgs...............

65

—

—

» Växjö .......................

65

—

—

Hovrätt, Göta...........................

—

10

—

» Svea...........................

—

9

—

Hovrätten över Skåne och Blekinge

—

10

—

Huvudtiteln, första ..................

—

1

—

» andra ..................

4

7

—

» tredje ..................

6

13

—

» fjärde .................

9

16

—

» femte ..................

40

32

—

» sjätte ..................

71

59

—

» sjunde..................

88

65

—

» åttonde ...............

144

78

—

» nionde..................

167

137

—

Del

Del

Del

I

II

III

sid.

Bid.

sid.

Huvudtiteln, tionde ..................

173

169

» elfte .....................

176

180

—

Hästlejning. artilleri- och ingenjör-

högskolans anslag för,

se Armén.

» vid vissa truppförband,

se Armén.

Hälsingborgs ångfärjestation se Sta-

tens järnvägar.

Högre allmänna läroverket

i Karlstad ..........................

159

—

318

i Kristianstad....... ...............

159

—

—

Högre lärarinneseminariet m. m.

—

114

Högsta domstolen och nedre ju-

stitierevisionen .....................

8

I.

Infanteriskjutskolan ..................

_

24

_

Ingenjörsvetenskapsakademien ■ ■.

—

179

—

Institutet och förskolan för blinda

å Tomteboda ..............•.........

—

123

—

Inteckningslån, vissa..................

107

—

230

238

240

245

J-

Jordbruksdepartementet ............

167

137

—

Justitiedepartementet ................

4

7

—

Justitiekanslersexpeditionen ......

8

K.

Kammarkollegium.....................

—

66

—

Kammarrätten ........................

—

70

—

Kapitaltillgångar, vissa, placeringen

101

_

230

238

240

244

245

Karolinska mediko-kirurgiska in-

103

Kommerskollegium ..................

—

169

—

Kommittétabellen .....................

—

200

—

Kommunikationsdepartementet ■

71

59

—

Konsistorier, domkyrkor m. m....

—

88

—

Kontrollstyrelseu .....................

—

77

—

Krigshögskolan ........................

—

21

—

Krigsskolan.............................

—

25

—

Kristidskommissionernas avveck-

219

_

Kronans fasta egendom, den rätts-

liga vården av .....................

88

—

218

405

Kulturhistoriska museet i Lund

—

87

—

Kungl. biblioteket.....................

—

83

—

Kyrkofonden ...........................

144

—

—

409

-!----

De]

Del

Del

Del

Del

Del

I

II

III

I

II

in

sid.

sid.

sid.

sid.

sid.

sid.

L.

Landstatshuset i Malmö ............

82

142

214

Pensionsutbetalningar, vissa ......

Postanstalter, förenklad organisa-

176

—

360

Lantbruksinstitutet vid Ultuna...

—

144

tion av vissa ........................

177

—

361

! Lantbruks- och mejeriinstitutet

Posthuset i Malmö ..................

185

—

—

jämte liovbeslagsskolan vid Al-

169

146

344

Postkontoret i Hälsingborg.........

185

—

—

narp ...................................

» i Kristinehamn......

186

—

—

Lantbruksstyrelsen ..................

—

138

—

» i Växjö ...............

186

—

—

Lantmannanäringar och jordbruk,

Postsparbanken ........................

—

184

—

undervisningsanstalter för, se
Undervisningsanstalter.

Postverket ..............................

177

—

361

Lantmäterikontoret i Jämtlands

R.

län......................................

83

—

214

108

Lantmäteristvrelsen ..................

—

162

—

Rasbiologiska institutet ............

—

—

! Livrustkammaren .....................

—

86

Reseersättning för befattnings-

j Lotsstyrelsen .............. ...........

; Lotteridragningar, se Penning-

—

174

—

havare bosatt utom sin statione-

139

lotteridragningar.

Rese- och traktamentsersättning åt

| Luftpostbefordringen 1926 .......

181

—

361

befattningshavare i statens tjänst,

Lunds universitet....................

—

101

—

ang. tillämpningen av gällande

136

Läkemedelspriserna ..................

16

—

89

bestämmelser........................

—

Länsresidenset i Östersund.........

69

—

143

Rese- och traktamentsersättning,

Länsstyrelsen i Örebro län.........

82

—

214

jämförelse mellan kostnaderna

Läroanstalterna för blinda ........

!

_

124

—

enl. 1907 och 1925 ars regle-mente .................................

141

_

M.

Ridskolan.................................

—

23

—

Marinen, centrala beklädnadsverk-

Rikets allmänna kartverk .........

—

165

—

36

23

74

74

Riksförsäkringsanstalten ............

—

33

—

staden ........................

Riks- och landsarkiven ............

—

78

—

» vissa hyresutgifter ......

32

—

Riksräkenskapsverket ...............

—

72

Marinförvaltningen ..................

27

—

S.

» bokföring av vissa

106

utgifter ............

31

—

74

Serafimerlasarettet.....................

—

—

» huvudboken, vissa

S jökarteverket ........................

—

31

—

behållningar......

30

—

74

Sjökrigshögskolan .....................

—

29

—

» vissa kolförsäljnin-

Sjökrigsskolan...........................

—

30

—

gar från flottans

Skolöverstyrelsen .....................

—

112

—

förråd...............

35

—

74

Skrivmaskiner, inköp av, för stats-

256

Medicinalstyrelsen med underly-

förvaltningen .....................

126

—

dande anstalter .....................

—

47

—

Slott, Drottningholms ...............

—

—

Musikaliska akademien ............

—

99

—

» Gripsholms .....................

—

3

—

Musikhistoriska museet ............

—

87

—

» Haga lustslott och park

—

4

—

Mynt- och justeringsverket.........

126

68

257

» Rosersbergs .....................

—

6

—

tils

» Strömsholms .................

—

O

—

N.

» Ulriksdals.......................

—

3

—

Nationalmuseet ........................

84

Slottet, kung!, i Stockholm ......

—

1

—

—

—

» d:o brandväsendet.........

—

2

_

Navigationsskolorna..................

—

172

—

» d:o polis-, lys- och ren-

hållningen ...............

—

1

—

Socialdepartementet ..................

40

32

—

j Patent- och registreringsverket ...

—

175

—

Socialstyrelsen ........................

—

38

—

j Pedagogiska biblioteket ............

1 —

84

—

Stadsplan för Dals—Ed m. m. •

86

214

Penninglotteridragningar, organi-

Statens affärsdrivande verk, sär-

211

sationskostnaderna för vissa ...

173

355

skilt uttalande...............

—

—

i Pensions- och indragningsstaterna

176

—

| —

» affärsverksamhet ...........

177

182

361

i Pensionsanstalter, statsunder-

» biografbyrå ..................

—

134

_

18C

74

—

Pensionsstyrelsen .....................

—

44

—

» byggnadsbyrå .............

58

j Pensionsstyrelsens ombud, tilläggs-

84

» centrala frökontrollanstalt

157

| arvoden till...........................

41

—

» domäner .....................

199

—

382

27 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1926. III.

— 410

j

1

?Del

Del

De

De

Del

Del

I

II

III

1

II

in

sid

sid

sid

sid

sid

sid.

| Statens domänverk • •. ........,.....

1 -

192

—

T.

» » gottgörelse lör värden av

de ecklesiastika skogarna

164

307

Taxeringsnämnder, förordnande av

Statens folk- och småskolesemi-

312

ordf. och ledamöter i ...........

66

92

93

narier.............t........

12C

—

Tekniska högskolan .................

—

109

» jordbruksdoinäner ........

206

—

382

» läroverk ....................

—

128

» järnvägar .....................

1189

188

370

Telefonstationen Norrtullsgatan 47

187

—

368

järnvägsstationen i

Telegrafverket .....................

187

186

368

Karlstad ...............

190

—

—

Tjänsteresor, kilometerpenningar.

138

—

—

Kristinehamn .........

j 190

370

» kostnad för träns-

Lund.....................

190

—

port av redskap m.m

138

_

—

Storlien ...............

195

—

370

» med egen automobii

140

—

ångfärjestationen i Häl-

189

370

» planläggning av......

136

—

—

» vid statens affärsverk

» lagerhus- och fryshus-

m. m...................

CO

TT

—

—

styrelse ........................

—

156

—

Tredje huvudt., anslag till resor,

1 lokala fiskeriadministra-

158

flyttningar, in-

tion m. m...................

—

—

spektioner m- m.

6

—

—

» meteorologisk-hydrogra-

» » extra utgifter ...

7

—

—

fiska anstalt..................

—

167

—

Tullförvaltningen i Göteborg......

130

—

259

» provningsanstalt ............

—

178

—

» i Malmö ........

131

—

259

» reproduktionsanstalt ......

172

164

345

Tullkammaren i Karlstad .........

132

—

259

» skogsförsöksanstalt.........

—

160

—

» i Mon .............

133

—

259

» skogsskolor ..................

—

162

—

» Storlien ...........

135

—

259

» tryckerisakkunnige .........

—

74

—

Tullokaler i Stockholm, vissa ...

129

—

259

» tvångsarbetsanstalt i

Tullverket ..............................

—

75

—

40

42

83

Tvångsarbetsanstalten i Lands-

_

-11

—

40

42

122

83

» uppfostringsanstalt å Bona
» uppfostringsanstalt å Sal-

12

—

Tysta skolan å Lidingön............

bohed för sinnesslöa gossar

—

51

—

» d:o i Vänersborg för sin-

U.

52

196

_

» utarrenderade jordbruks-

Ultuna egendom jämte lantbruks-

» utlåningsfonder, vissa lån

in

230

skolan .................................

Undervisningsanstalter för jord-

—

145

—

251

bruk- och lantmannanäringar...

—

150

—

190

Uppsala universitet ..................

—

99

—

» vårdanstalt å Venngarn för

Utrikesdepartementet ...............

6

13

—

43

70

Statistiska centralbyrån ...........

—

—

66

198

v

Statsverkets inkomster och utgifter

—

—

Stockholms läns räkenskaper......

66

—

94

Varbergs fästningsruin...............

85

—

214

Straffängelset i

Weibullsholms växtförädlingsan-

Karlstad ..............................

O

—

—

stalt ..................................

171

—

4

,

3

Vetenskapsakademien med natur-

Strömsholms hingstdepå m. m...

J67

153

340

historiska riksmuseet ............

Veterinärhögskolan ..................

—

93

155

—

Svalöv, se Sveriges utsädesförening.

9

Veterinärinrättningen i Skara ...
Vinga lotsplats .......................

173

156

354

,

92

Vitterhets-, historie- och antikvi-tetsakademien .....................

|

Svenska hydrografisk-biologiska

—

96

kommissionen........................

159

—

Vreta klosters kyrka ...........

154

—

1

Sveriges geologiska undersökning

166

—

Vårdanstalten i Lund för blinda

1

Sveriges utsädesförenings huvud-

med komplicerat lyte ............

126

anstalt vid Svalöv..................

170

—

—

Väg- och vattenbyggnadsstvrelsen

-!

59

—1

411

Del

Del

Del

''Del! Del

Del

I

II

III

; I 1 II

111

sid.

sid.

sid.

sid sid.

sid.

Y*

Yrkesundervisning, särskilda an-

Ö.

|

stalter för ...........................

—

132

—

Översikt av statsverkets

finan-

siella ställning ............

Oj _

—:

A •

Överståthållarämbetet och

läns-

Åkerbrukskolonien Hall ...........

44

—

86

styrelserna ..................

........! —| 55

—