Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

1

tfr 93.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande
av kostnaderna för elektrifiering av viss gatubelysning
i Karlskrona; given Stockholms slott den 4
februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Bosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 oktober 1919 hemställde marinför
vattningen, att Kungl. Maj:t måtte avlåta förslag till 1920 års riksdag att för
elektrifiering av den gatubelysning inom Karlskrona stad utanför området
för flottans varv, vars bekostande ankomme på kronan, å extra stat för år
1921 anvisa ett anslag av 89,000 kronor. Ifrågavarande gatubelysning, som
ursprungligen varit anordnad för olja, hade under loppet av år 1867, då
staden övergick från olje- till gasbelysning, omlagts till gassystem; och hade
staden i samband härmed övertagit bestyret med den av kronan anordnade
gatubelysningen mot gottgörelse härför enligt taxa. Till stöd för sin ovanberörda
framställning anförde marinförvaltningen i huvudsak följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 79 käft. (Nr 93.)

21)4 27

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Då gasbelysning år 1867 anlagts i Karlskrona, hade överenskommelse
träffats mellan befälkavande amiralen och stadsfullmäktige om de lyktor,
till antalet 69, vilkas belysning borde bekostas av flottan, enär de vore
placerade invid något av flottans etablissemang eller områden. Detta antal
lyktor hade senare ökats något och uppginge vid dåvarande tidpunkt till
80. Därutöver funnes, likaledes utanför varvet, ett antal lyktor, till vilka
kronan själv vore ägare och som uppsatts för ytterbelysning å åtskilliga
platser inom staden. Samtliga ovannämnda lyktor, med undantag för
några luxlampor och fotogenlyktor, vore apterade för auerbelysning, och
kostnaderna för deras belysning och tändning betalades av kronan till
stadens gasverk på grund av kontrakt enligt av stadsfullmäktige fastställd
taxa.

Under senare åren hade emellertid behovet av förbättrad belysning gjort
sig starkt kännbart på flera platser inom stationen, vilka läge i omedelbar
närhet av flottans fartygs förläggningsplatser. Efter anmälan om nödvändigheten
av förbättrad belysning å ifrågavarande platser hade varvschefen på
uppdrag av stationsbefälhavaren inkommit med utredning och förslag rörande
elektrifiering av belysningen på sagda platser ävensom av övriga lyktor
utanför varvet, vilka bekostades eller ägdes av kronan.

Detta förslag hade, i den mån det berörde Karlskrona stad, godkänts av
styrelsen för stadens belysningsverk och spårvägar, på villkor att stadens
verk icke belastades med några som helst kostnader till följd av ändringarna,
att styrelsen bereddes tillfälle kontrollera att gasservisen dödades betryggande,
att elektricitetsverkets kabelnät ej stördes eller skadades, samt att,
innan arbetet i stadens gator påbörjades, anmälan därom gjordes till drätselkammaren.

Yad anginge anläggningskostnaderna, hade dessa — sedan ett tidigare
uppgjort kostnadsförslag omarbetats — beräknats till sammanlagt 89,000
kronor, och hyste marinförvaltningen den uppfattningen, att kronans vinst
för den sålunda föreslagna elektrifieringen skulle bliva beaktansvärd.

I anledning av marinförvaltningens förevarande framställning anmodade
dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet genom skrivelse den 24 november
1919 ämbetsverket att verkställa utredning, huruvida och i så fall
på vilka villkor den ytterbelysning inom Karlskrona stad utanför området
för flottans varv, vars bekostande ålåge kronan, lämpligen kunde och borde
mot ersättning en gång för alla övertagas av staden, samt därefter inkomma
med det förslag, som härav kunde föranledas. I

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 oktober 1925 bragte marinförvaltningen
förevarande fråga ånyo inför Kungl. Maj:t. Ämbetsverket anförde därvid i
huvudsak följande.

Den 25 november 1919 hade marinförvaltningen, med anledning av nyssnämnda
uppdrag av chefen för sjöförsvarsdepartementet, anmodat varvschefen
vid flottans station i Karlskrona att verkställa den anbefallda utredningen i
ämnet samt till ämbetsverket inkomma med det förslag, som därav kunde
föranledas. Enär emellertid resultatet av utredningen låtit vänta på sig,
hade ämbetsverket den 6 mars 1925 från varvschefen infordrat meddelande
angående anledningen till dröjsmålet. Till svar härå hade upplysts, att dåvarande
varvschefen den 5 juni 1920 avlåtit framställning i ärendet till stadsfullmäktige
i Karlskrona, men hade icke stadsfullmäktige, trots ett flertal

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr ilo.

påminnelser, slutbehandlat frågan. Varvscliefen hade sedermera under loppet
av mars månad 1925 gjort ny påminnelse hos stadsfullmäktige.

Orsaken till detta dröjsmål måste enligt ämbetsverkets åsikt åtminstone
i viss mån sökas däri, att staden ej hyste något livligare intresse för eu
ändring av de nu rådande förhållandena. Det syntes också sannolikt, att
Karlskrona stad, när ärendet bleve av dess myndigheter slutligt utrett, komme
att framställa krav på ett betydande vederlag från kronans sida, för att
kronan skulle befrias från sitt en gång gjorda åtagande. Under tiden finge
emellertid kronan år efter år vidkännas avsevärda utgifter för viss del av
stadens ytterbelysning. Dessa utgifter bestämdes sålunda, att staden debiterade
kronan för gasförbrukning, tändning, släckning och underhåll av ett
visst antal gatulyktor (84 stycken) efter en av stadsfullmäktige fastställd
taxa, på vars bestämmande kronan ej hade något inflytande. Enligt från
varvschefen i Karlskrona lämnad uppgift hade kostnaderna för denna gatubelysning
under åren 1920, 1921, 1922, 1923 och 1924 utgjort i hela krontal
respektive 14,112, 16,927, 12,425, 10,524 och 9,574 kronor. Prisfluktuationerna
vore huvudsakligen beroende på varierande kolpriser och därav föranledda
ändrade gaspriser. Då kolpriserna syntes hava nått botten, vore någon ytterligare
sänkning i dessa priser icke att förvänta.

Sedan emellertid ämbetsverket anmodat varvschefen att med ledning av
gällande priser låta uppgöra ny kostnadsberäkning och driftkalkyl, avseende
att ifrågavarande ytterbelysning efter verkställd elektrifiering skulle komma
att handhavas av kronan, hade varvschefen med skrivelser den 9 juli och
den 22 september 1925 inkommit med den infordrade utredningen. Yarvscliefen
hade därvid låtit omräkna kostnadskalkylen från år 1919 å kronans
fullständiga övertagande och elektrifiering av dess andel i gatubelysningen
samt i samband därmed elektrifiering av fem stycken luxlampor vid Kungsbron.
Enligt varvschefens beräkningar skulle med nuvarande priser anläggningskostnaden
— däri inberäknad jämväl kostnaden för inköp och uppsättning
av 4 kopplingsur för automatisk tändning och släckning av lyktorna
— uppgå till 56,700 kronor och den årliga driftkostnaden till 1,750 kronor.
De nuvarande belysningskostnaderna kunde beräknas till förutnämnda 9,574
kronor, vartill komme 919 kronor för luxlamporna, eller till sammanlagt
10,493 kronor. Den årliga besparingen skulle alltså kunna beräknas uppgå
till 8,743 kronor och det erforderliga kapitalutlägget skulle kunna amorteras
på 61/» år. För bedömande av räntabiliteten av den ifrågasatta elektrifieringen
syntes även böra anföras, att om det år 1919 av marinförvaltningen
begärda anslaget å 89,000 kronor beviljats, kapitalutlägget skulle, trots de
sjunkande kolpriserna, redan hava varit till största delen amorterat genom
uppkomna besparingar.

På grund av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå 1926 års riksdag att för verkställande av den föreslagna
elektrifieringen för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag
av 56,700 kronor.

Sedan marinförvaltningen den 13 januari 1926 anbefallts att taga ärendet
under omprövning i sammanhang med angivande av sjöförsvarets medelsbeliov
för budgetåret 1927—1928, har ämbetsverket i skrivelse den 12 november
1926 anfört, att ämbetsverket vid frågans förnyade behandling kommit
till den uppfattningen, att, med hänsyn till den årliga besparing, som
skulle uppstå i följd av elektrifieringens genomförande, kostnaderna härför
skäligen syntes kunna utgå av sjöförsvarets anslag till bränsle, lyse, vatten,
renhållning och tvätt in. m.; och hemställde ämbetsverket i anslutning här -

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

till, att för elektrifiering av den ytterbelysning inom Karlskrona stad utanför
varvsområdet, vars bekostande ålåge kronan, måtte av nyssnämnda anslag
få tagas i anspråk ett belopp av 56,700 kronor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har det sedan flera år tillbaka
varit ett önskemål, att den gatubelysning utanför området för flottans
varv i Karlskrona, vars bekostande ankommer på kronan, måtte elektrifieras.
Utredningen i ärendet giver även vid handen, att den föreslagna elektrifieringen
skulle medföra en i förhållande till engångskostnaderna synnerligen
avsevärd minskning av utgifterna för ifrågavarande belysning. Vid sådant
förhållande och då någon utsikt att ordna frågan på ett för kronan förmånligare
sätt genom överenskommelse med staden icke lärer förefinnas, anser
jag mig böra tillstyrka, att medel för ändamålet nu ställas till förfogande;
och torde det erforderliga beloppet, beräknat till 56,700 kronor, i enlighet
med marinförvaltningens förslag böra bestridas av sjöförsvarets ordinarie
reservationsanslag till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.,
vilket anslag med hänsyn till därå förefintliga reservationer lämnar tillgång
härtill. Emellertid synes mig ärendet böra underställas riksdagens prövning.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att för elektrifiering av den gatubelysning utanför området för flottans
varv i Karlskrona, vars bekostande ankommer på kronan, må av förefintliga
reservationer å sjöförsvarets anslag till bränsle, lyse, vatten, renhållning och
tvätt m. m. disponeras ett belopp av högst 56,700 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.