Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

1

> r 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av § 34 mom. 4 värnpliktslagen
den 12 juni 1925 (nr 337); given Stockholms
slott den 28 januari 1927\

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 34 mom. 4 värnpliktslagen
den 12 juni 1925 (nr 337).

GUSTAF.

Gustav Rosen.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt 66 höft. (Nr 77.)

22G 27

2

Kungl, Maj:ts proposition nr 77.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 34 mom. 4 värnpliktslagen den 12 juni 1925

(nr 337).

Härigenom förordnas, att § 34 mom. 4 värnpliktslagen den 12 juni 1925
skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

§ 34.

J4. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären, marinen eller
flygvapnet eller vid härens, marinens eller flygvapnets reserv under sammanlagt
minst ett år, anses hava fullgjort den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna
tjänstgöring. Till linjetjänst överförd sådan värnpliktig är dock skyldig att
med vederbörlig åldersklass deltaga i den sista repetitionsövning, som
nämnda åldersklass har att fullgöra, såvida icke hans fasta anställning varat
sammanlagt minst tre år eller han antingen under fast anställning undergått
rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsövningar eller ock såsom
värnpliktig fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning samt därefter
varit fast anställd under sammanlagt minst två år.

I vad-----—---------bestämmer Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl, Maj:ts proposition nr 77.

3

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Bosén, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Bosén anför:

I § 34 mom. 2 första stycket av värnpliktslagen den 17 september 1914
{nr 202) stadgades, att värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären
eller marinen eller vid härens eller marinens reserv under sammanlagt minst
två år, eller som under fast anställning vid hären eller dess reserv av kortare
varaktighet än två år undergått rekrytutbildning samt deltagit i två
repetitionsövningar, skulle anses hava fullgjort den i § 27 samma lag föreskrivna
första tjänstgöring, men vore skyldig att med vederbörlig åldersklass
deltaga i repetitionsövning och reservtruppövning.

Vidare stadgades i andra stycket av nyssnämnda § 34 mom. 2, att därest
den fasta anställningen vid hären eller marinen eller vid härens eller marinens
reserv uppgått till minst tre år, skulle den värnpliktige anses hava
fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen föreskrivna tjänstgöring,
men vore, om han tillhörde hären, skyldig att med vederbörlig
åldersklass deltaga i reservtruppövning. Detsamma gällde ock den, som
under fast anställning vid hären eller dess reserv undergått rekrytutbildning
samt deltagit i tre repetitionsövningar, ävensom den, vilken såsom värnpliktig
fullgjort första tjänstgöring och eu repetitionsövning samt därefter
varit fast anställd under minst två år.

Beträffande dessa stadganden anförde försvarsrevisionen i sitt betänkande,
att desamma borde ändras. Genom att uppställa stora fordringar i avseende
å anställningstid för rätt till befrielse från värnpliktstjänstgöring vore det
visserligen möjligt, att tillgången på kvalificerat befäl ökades, men å andra
sidan vore att befara, att volontärrekryteringen över huvud taget därigenom
försvårades. Biktigast syntes därför vara att till grund för ett stadgande i
förevarande hänseende lägga vissa minimifordringar i avseende å personalens
utbildning, för att den skulle kunna anses användbar i underbefälsbefattningar
vid mobilisering. Bevisionen hade därför kommit till det resultatet,
att ifrågavarande personal borde, oberoende av anställningstidens längd,
deltaga med vederbörlig åldersklass i den sista repetitionsövning, som denna
hade att fullgöra, samt att i övrigt en tvåårig anställning, d. v. s. i allmänhet
avslutad korprals- (konstapels-) utbildning, kunde anses för ändamålet till -

4

Kungl. Maj:ts proposition''nr 77.

lycklig och därför borde medföra rätt till befrielse från all annan i § 27
föreskriven värnpliktstjänstgöring. I överensstämmelse härmed avfattades
motsvarande stadgande i det av försvarsrevisionen framlagda förslaget till
värnpliktslag.

I den nya värnpliktslagen av den 12 juni 1925 (nr 337), vilken trätt i
kraft med ingången av år 1926, har uti § 34 mom. 4 första stycket intagits
försvarsrevisionens förslag till stadgande i förevarande hänseende, dock med
erforderligt tillägg i anledning av flygvapnets tillkomst ävensom med den
ändring, att — med hänsyn till de förkortade utbildningstiderna för de
värnpliktiga — ifrågavarande förmån skall inträda redan efter ett års fast
anställning. Stadgandet är av följande lydelse:

»Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären, marinen eller flygvapnet
eller vid härens, marinens eller flygvapnets reserv under sammanlagt
minst ett år, anses hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna
tjänstgöring; dock att till linjetjänst överförd värnpliktig är skyldig
att med vederbörlig åldersklass deltaga i den sista repetitionsövning, som
nämnda åldersklass har att fullgöra.»

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 september 1926 har chefen för tredje
arméfördelningen anfört följande.

Jämlikt bestämmelse i § 34 mom. 2 värnpliktslagen den 17 september
1914 hade värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller marinen
eller vid härens eller marinens reserv under minst tre år, ansetts hava fullgjort
all den i § 27 mom. 1 eller 2 samma lag föreskrivna tjänstgöring, men
både, om han tillhörde hären, varit skyldig att med vederbörlig årsklass
deltaga i reservtruppövning. Då emellertid reservtruppövningar under en
lång följd av år varit inställda, hade i praktiken värnpliktig, som innehaft
fast anställning'' under minst tre år, därmed fullgjort all honom i fredstid
åliggande tjänstgöring.

I § 34 mom. 4 värnpliktslagen den 12 juni 1925 stadgades åter, att värnpliktig,
som innehaft fast anställning vid hären, marinen eller flygvapnet
eller vid härens, marinens eller flygvapnets reserv under sammanlagt minst
ett år, skulle anses hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna
tjänstgöring; dock att till linjetjänst överförd värnpliktig vore skyldig att
med vederbörlig åldersklass deltaga i den sista repetitionsövning, som
nämnda åldersklass hade att fullgöra. Genom ikraftträdandet av 1925 års lag
hade sålunda värnpliktig, som innehaft minst tre års fast anställning och
som enligt 1914 års värnpliktslag därmed ansetts hava fullgjort honom åliggande
fredstjänstgöring med undantag av eventuell reservtruppövning, i vissa
fall ålagts fullgörandet av en repetitionsövning, d. v. s. 1925 års värnpliktslag
hade för denna kategori skär-pt tjänstgöringsskyldigheten, under det att
lagen minskat tjänstgöringsskyldigheten för övriga värnpliktiga.

Da bestämmelserna i nämnda hänseende syntes arméfördelningschefen
innebära en viss motsägelse, hemställde arméfördelningschefen, att föreskrift
måtte utfärdas därom, att värnpliktig, som avsåges i § 34 mom. 2 andra
stycket av 1914 års värnpliktslag, skulle anses hava fullgjort all honom jämlikt
1925 års värnpliktslag åliggande tjänstgöring i fredstid.

Over chefens för tredje arméfördelningen framställning hava yttranden
avgivits av samtliga övriga arméfördelningschefer — i vissa fall efter veder -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

börande inskrivningsbefälhavares hörande —, av chefen för generalstaben
samt av chefen för marinstaben efter chefens för kustartilleriet hörande.
Enligt vad de inkomna yttrandena utvisa, hava delade meningar gjort sig
gällande beträffande den utav chefen för tredje arméfördelningen föreslagna
bestämmelsen.

Cheferna för andra, fjärde och femte arméfördelningarna samt befälhavarna
för Malmöhus norra, Blekinge, Hallands, Kronobergs, Jönköpings, Kalmar och
Stockholms inskrivning sområden hava sålunda förklarat sig instämma i framställningens
syfte eller lämnat det framlagda förslaget utan erinran. Beträffande
motiveringarna tillåter jag mig att framhålla följande av myndigheterna
anförda synpunkter.

Chefen för andra arméfördelningen, som ansett förslaget väl grundat, har
tillika ifrågasatt, huruvida det ej såsom en konsekvens av den inträdda
minskningen i värnpliktstjänstgöringen vore förenligt med rättvisa och billighet,
att den värnpliktige borde anses hava fullgjort all honom jämlikt 1925
års värnpliktslag åliggande tjänstgöring i fredstid, redan om den fasta anställningen
uppgått till minst två år. Det syntes nämligen arméfördelningschefen,
att den militära utbildningen redan då varit av sådan omfattning,
att den vida överträffade vad som medhunnes under hela värnpliktstjänstgöringen.

Chefen för fjärde arméfördelningen har i likhet med befälhavaren för Stockholms
inskrivningsområde väl funnit det vara ett statsintresse, att repetitionsövning
ålades ifrågavarande värnpliktiga, men det förefölle å andra
sidan obilligt, att tjänstgöringsskyldigheten genom 1925 års värnpliktslag
skulle skärpas för denna enda kategori, medan den mildrades för övriga
värnpliktiga.

Chefen för femte arméfördelningen har anfört, att då det övervägande antalet
fast anställda toge anställning före inträdet i värnpliktsåldern och de
för underbefälsutbildning lämpliga i allmänhet kvarstode i tjänst minst tre
år, komme den utav chefen för tredje arméfördelningen påvisade skärpta
tjänstgöringsskyldigheten att drabba ett stort antal f. d. fast anställda och
särskilt dem, som utgjorde den värdefullaste delen av dessa. Ehuru det i
flera hänseenden kunde anses önskvärt att under repetitionsövningarna hava
riklig tillgång på f. d. fast anställt underbefäl, syntes det arméfördelningschefen,
att ifrågavarande bestämmelse i 1925 års värnpliktslag komme att
verka försvårande på en god rekrytering av det fast anställda manskapet.
Då denna olägenhet syntes väga tyngre än den nyss angivna fördelen, ansåge
arméfördelningschefen sig böra tillstyrka eu ändring av gällande bestämmelser
i enlighet med den av chefen för tredje arméfördelningen gjorda
framställningen.

Cheferna för första och sjätte arméfördelningarna, befälhavarna för Malmöhus
södra, Östergötlands västra, Örebro och Södermanlands inskrivningsområden
samt cheferna för generalstaben och marinstaben ävensom chefen för kustartille -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

riet hava avstyrkt chefens för tredje arméfördelningen förslag. I avseende å
motiven till denna ståndpunkt har jag ansett mig kunna inskränka mig till
en redogörelse för chefernas för generalstaben och marinstaben utlåtanden,
vilkas innehåll i allt väsentligt täcker i övrigt framhållna synpunkter på den
föreliggande frågan.

Chefen för generalstaben har sålunda anfört följande.

Med hänsyn till användbarheten i krig vore det enligt generalstabschefens
mening av stor betydelse, att f. d. fast anställd, som vid tidig ålder inträtt
i tjänst och efter tre års anställning överförts såsom värnpliktig i linjetjänst,
icke därmed ansåges hava fullgjort all honom i fredstid åliggande tjänstgöring.
Därest så vore fallet, skulle i regel den mellan fredstjänstgöringen
och eu eventuell mobiliseringsinkallelse liggande tiden bliva så lång, att
ifrågavarande personalkategoris duglighet för de uppgifter, för vilka f. d.
fast anställda vid krig måste avses, skulle komma att nedgå. Ett sådant
förhållande skulle icke stå i överensstämmelse med vad som ur militär synpunkt
måste anses önskvärt. Om frågan såges ur ren fredsutbildningssynpnnkt,
medförde gällande bestämmelser en fördel med hänsyn till möjligheten
att fylla befälsbehovet under repetitionsövningarna. Truppförbanden
kunde härigenom under dessa övningar tillföras äldre, rutinerat underbefäl,
vilket förhållande, särskilt med hänsyn till de enligt 1925 års härordningstarkt
reducerade kadrarna, vore av stor betydelse. Ur rekryterings synpunkt
syntes ifrågavarande stadgande i 1925 års värnpliktslag sakna större betydelse,
och vore det i varje fall för tidigt att ännu avgiva något omdöme i
sådant hänseende.

Generalstabschefen har emellertid ifrågasatt, huruvida icke beträffande
den personal, som antagits eller med vilken förnyat tjänsteavtal träffats före
den nya värnpliktslagens ikraftträdande, borde tillämpas ett särskilt övergångsförfarande.
Härom yttrar generalstabschefen.

Ursprungligen hade den fasta anställningen i regel omfattat en tid av tre
år. Efter hand hade en tvåårig anställning blivit allt vanligare. Emellertid
hade på åtskilliga håll en strävan gjort sig gällande att förmå lämpliga volontärer
att antingen taga anställning på minst tre år eller genom*’kontraktets
förlängning kvarstanna i tjänst under minst tre år. I detta syfte torde åtminstone
i vissa fall hava framhållits, att den, som varit fast anställd i tre
år, därmed ansåges hava fullgjort all honom enligt värnpliktslagen åliggande
tjänstgöring i fredstid i enlighet med vad som stadgades i § 34 av 1914 års
värnpliktslag; sålunda torde till och med i tidningarna införda annonser
hava innehållit förespeglingar av denna art. Under sådana omständigheter
syntes det billigt, att därest den treåriga anställningen kunde anses hava
föranletts av dylika meddelanden rörande fördelar i värnpliktsavseende av
en så lång anställningstid, dessa förhållanden bleve föremål för hänsynstagande
r id bestämmandet av ifrågavarande fast anställdas värnpliktsförhållanden,
vare sig dessa bleve fastställda efter hos Kungl. Maj:t gjorda ansökningar
i varje särskilt fall eller annorledes.

Chefen för marinstaben, vilken såsom redan nämnts funnit sig böra avstyrka
chefens för tredje arméfördelningen förslag, har till stöd härför anfört,
bland annat, att gällande värnpliktslag efter noggrann omprövning antagits
av statsmakterna så nyligen som år 1925 och att erfarenheten angående
tillämpningen av densamma sålunda icke omfattade någon längre tid.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Vidare har riksdagens militieombudsman med skrivelse till chefen för försvarsdepartementet
den 29 november 1926 överlämnat en till militieombudsmannen
ställd skrivelse i förevarande ämne från sekundchefen för Livregementets
husarer, däri sekundchefen — under framhållande att den i 1914
års värnpliktslag förekommande bestämmelsen att de, som innehaft fast anställning
under minst tre år eller fullgjort viss därmed jämnställd tjänstgöring,
skulle vara befriade från all vidare värnpliktstjänstgöring (utom reservtruppövning)
blivit borttagen i 1925 års värnpliktslag, men att för dem, som
före år 1925 vunnit fast anställning vid hären eller marinen, fritagandet från
värnpliktstjänstgöring enligt berörda, i 1914 års lag förekommande bestämmelse
torde hava ingått såsom en blivande förmån i tjänsteavtalet — hemställt,
att militieombudsmannen måtte taga under övervägande, huruvida icke
det relativt ringa antal f. d. fast anställda, vilka genom 1925 års värnpliktslag
berövats dem vid tiden för tjänsteavtalets ingående i lag tillerkända rättigheter
i förevarande hänseende, rättvisligen borde bliva frikallade allt framgent
från fredstjänstgöring.

För egen del har militieombudsmannen uttalat, att billiglietsskäl syntes
honom tala för beaktande av sekundchefens förslag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, voro före den nya värnpliktslagens
ikraftträdande de värnpliktiga, som innehaft fast anställning vid krigsmakten
i minst tre år, befriade från värnpliktstjänstgöring under fredstid
med undantag av reservtruppövning. Då reservtruppövningarna under en
följd av år före tillkomsten av den nya värnpliktslagen — varigenom dessa
övningar definitivt avskaffades — voro inställda, medförde detta för ifrågavarande
värnpliktiga befrielse från all fredstjänstgöring. Med berörda kategori
värnpliktiga likställdes i avseende å rätt till befrielse från värnpliktstjänstgöringen,
respektive återstående delen därav, dels sådana, som, utan
att hava varit fast anställda i fullt tre år, likväl under den fasta anställningen
undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsövningar, dels
ock de, vilka såsom värnpliktiga fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning
samt därefter varit fast anställda under minst två år.

Enligt den nya värnpliktslagens bestämmelser äro värnpliktiga, som efter
att hava innehaft fast anställning överförts till linjetjänst, skyldiga att, oberoende
av anställningstidens längd, deltaga med vederbörlig åldersklass i
den sista repetitionsövning, som denna har att fullgöra. I jämförelse med
vad tidigare varit förhållandet, innebär detta en utökning av tjänstgöringsskyldigheten
för vissa av de till förut omförmälda kategorier hörande värnpliktiga,
nämligen för dem, som vid avgången från den fasta anställningen
överföras till linjetjänst vid sådant vapenslag, där värnpliktstjänstgöringen
är uppdelad å första tjänstgöring och repetitionsövningar, och som därvid
hänföras till en åldersklass, för vilken repetitionsövning ännu återstår att
fullgöra.

Chefen för tredje arméfördelningen har nu gjort framställning om vidtagande
av sådan ändring i gällande bestämmelser, att de kategorier av förut -

Departements chefen.

8

Kung! Maj:ts proposition nr 77.

varande fast anställda, som tidigare ansetts hava fullgjort all värnpliktstjänstgöring
i fredstid (med undantag av reservtruppövning), komma i åtnjutande
av befrielse från skyldighet att med vederbörlig åldersklass deltaga i den
sista repetitionsövning, som denna har att fullgöra.

Att under alla förhållanden kravet på fullgörandet av ifrågavarande repetitionsövning
bör eftergivas i sådana fall, där avtal om fast anställning träffats
före tillkomsten av den nya värnpliktslagen, torde, med hänsyn till vad myndigheterna
i ämnet anfört, vara uppenbart. Emellertid synes det mig vara
med rättvisa och billighet bäst överensstämmande att taga steget fullt ut
och genom den av chefen för tredje arméfördelningen åsyftade ändringen
av nuvarande bestämmelser återgå till vad som i förevarande hänseende
praktiskt taget gällde före den nya värnpliktslagens ikraftträdande.

Mot den föreslagna författningsändringen hava, såsom redan nämnts, från
vissa myndigheters sida gjorts en del erinringar. Sålunda har framhållits,
att fullgörandet av här avsedd repetitionsövning vore ur militär synpunkt
önskvärt såväl med hänsyn till bibehållandet av tidigare inhämtade färdigheter
som ock för att bereda största möjliga befälstillgång under regementsövningarna.
Jag finner mig emellertid icke kunna tillmäta dessa erinringar
någon avgörande betydelse gentemot de billiglietsskäl. som synas mig tala
i motsatt riktning. Härtill kommer, att ett fasthållande vid den nuvarande,
strängare bestämmelsen i ämnet kan befaras komma att verka försvårande
på en god rekrytering av det fast anställda manskapet.

Yad härefter angår den av chefen för andra arméfördelningen ifrågasatta
ytterligare nedsättningen av minimifordringarna för vinnande av befrielse
från fullgörandet av berörda repetitionsövning, anser jag tillräckliga skäl
härför icke föreligga.

På grund av vad nu anförts tillstyrker jag vidtagande av sådan ändring
i § 34 mom. 4 värnpliktslagen, som åsyftats i den av chefen för tredje arméfördelningen
i ämnet gjorda framställningen.

Föredraganden uppläser därefter ett i enlighet härmed uppgjort förslag
till lag om ändrad lydelse av § 34 mom. 4 värnpliktslagen den 12 juni 1925 (nr
337) och hemställer, att förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz Dahlbom.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.