6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Nr 76.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av kronan
tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms slott den
28 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari 1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström. Rosen, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för justitiedepartementet
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin:

Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit,
att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning
Kungl. Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år
mot årlig avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma
Kungl. Maj:t att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande
jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse,
att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse,
därest sådan ifrågakomme. Dylikt medgivande har av 1926 års
riksdag enligt skrivelse nr 256 lämnats för tiden intill den 1 januari
1928.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

ovannämnda bemyndigande, tillåter jag mig att till en början hänvisa till
den i Kungl. Maj:ts proposition nr 208 till 1926 års riksdag intagna redogörelsen
för de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts
för att — i avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande
definitiva anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom
— provisoriskt åvägabringa största möjliga enhetlighet på ifrågavarande
förvaltningsområde. Jag anser mig i avseende härå endast höra
erinra om, att förvaltningen av kronans jordägarandelar i gruvor, som
före den 1 juli 1923 var splittrad å ett flertal myndigheter, numera, med
vissa av praktiska skäl betingade undantag, helt ankommer på kommerskollegium.

Under år 1923 avgåvo de sakkunniga för utarbetande av förslag till ny
gruvlagstiftning betänkande med förslag i ämnet, vilket förslag remitterades
till vissa ämbetsmyndigheter. Då förslaget, innan vederbörliga
yttranden inkommit, icke kunnat bliva föremål för någon prövning från
statsmakternas sida, har det visat sig nödvändigt att undan för undan
framskjuta den definitiva regleringen även av frågan om den statliga
gruvegendomens förvaltning. Också hava de av Kungl. Maj:t på föredragning
av respektive chefer för handelsdepartementet avlåtna propositioner
nr 41 till 1924 års riksdag, nr 52 till 1925 års riksdag och nr 208 till
1926 års riksdag om förlängning under ett år i sänder av det Kungl. Maj:t
meddelade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar av
riksdagen bifallits.

Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag
har tillförordnade departementschefen — i samband med förslag om avlåtande
av proposition till riksdagen angående fortsatt tillämpning till den
1 januari 1929 av lagen den 28 april 1926 (nr 88) om inskränkning i
rätten till inmutning inom vissa län — beträffande gruvlagstiftningsfrågans
nuvarande läge anfört följande.

Det av särskilda sakkunniga år 1923 avlämnade betänkandet med förslag
till ny gruvlagstiftning jämte däröver numera avgivna yttranden av
vissa myndigheter och enskilda sammanslutningar hade jämlikt beslut av
Kungl. Maj:t den 13 mars 1925 överlämnats till socialiseringsnämnden för
avgivande av utlåtande. Nämnden, vars behandling av denna fråga fortginge,
hade i skrivelse den 30 november 1926 till chefen för finansdepartementet
meddelat, att principbetänkande om gruvlagstiftningen borde kunna
avgivas under första hälften av år 1927. Innan dylikt utlåtande förelåge,
•syntes det med hänsyn till ifrågavarande lagstiftningsärendes vidlyftiga
beskaffenhet icke vara möjligt att närmare angiva den tid, då frågan
kunde komma att föreläggas riksdagen.

Med hänsyn till det läge, vari frågan angående ny gruvlagstiftning för Departement* -närvarande befinner sig, lära icke heller i år definitiva anordningar för che1enförvaltningen
av kronans jordägarandelar i gruvor kunna träffas. Den år

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

1923 på ifrågavarande förvaltningsområde genomförda provisoriska ordningen
torde vid sådant förhållande höra tillsvidare bibehållas. För dylikt
ändamål torde framställning böra göras hos riksdagen om ytterligare förlängning
under viss tid av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet
att utarrendera ifrågavarande jordägarandelar. Förlängningen synes mig
lämpligen böra avse tiden till den 1 januari 1929 eller samma dag, intill
vilken, enligt vad Kungl. Maj:t på föredragning av tillförordnade chefen
för justitiedepartementet föreslagit, 1926 års lag skulle givas fortsatt tilllämpning.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen
att för tiden intill den 1 januari 1929 medgiva, att Kungl. Maj:t må äga
åt svenska medborgare, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig
avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under en
tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan tillhörande
jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit
upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse,
därest sådan ifrågakommer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
J. H. Göransson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927,