Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.
1
Nr 74.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förvärv av den
nyttjanderätt till Tana bergslags allmänning i Södermanlands
län, som må tillkomma Tunabergs kopparverk; given Stockholms
slott den 21 januari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Paul Hellström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist,
Lyberg.
Departementschefen, statsrådet Hellström anmäler ärende angående förvärv
från ägaren av Tunabergs kopparverk av den nyttjanderätt till Tuna bergslags
allmänning i Södermanlands län, som må tillkomma kopparverket, och
anför härom följande:
Genom utslag den 5 juli 1757 tillerkände bergskollegium delägarna i Tunabergs
kopparverk i nämnda län, så länge verket upprätthölles och på bergsvis
dreves samt skogsunderstödet behövdes, nyttjanderätten till hela den
allmänning, som — förutom en för Näfvekvarns styckebruk avskild rekognitionsskog
och vissa enskild person tillhöriga lägenheter — av ålder benämnts
Tuna bergslags allmänning, varunder även innefattades viss vid gränsen till
Östergötlands län belägen skogstrakt, att därav tillika med de därvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. (ii höft. (Nr 7i.)
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.
oskattlagda torpen till kopparverkets drift och fortsättande sig betjäna, dock
med rätt för de på allmänningen belägna skoglösa hemman och torp att
därstädes efter utsyning erhålla skog till husbehov.
Efter ansökning av ägarna till nämnda kopparverk förklarade Kungl.
Maj:t genom resolution den 30 maj 1879 dem berättigade att, i den ordning
kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande av de bruken
och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar föreskreve,
efter skedd skattläggning till skatte lösa så stor del av allmänningen,
som, sedan de till skogsfång därifrån berättigade hemman och lägenheter
erhållit däremot svarande skogsmark, kunde vara för verkets behov erforderlig.
Genom kammar- och kommerskollegiernas utslag den 26 februari 1889
godkändes förslag till utbrytning av mark för rätt för kopparverket till
skogsfång å allmänningen, varefter under 1890-talet verkställdes skattläggningsförrättningar
å den åt verket bibehållna delen av allmänningen.
Sedan det upplysts, att arbetet vid kopparverket under en följd av år
drivits i mycket ringa omfattning, uppdrog Kungl. Maj:t år 1899 åt kammaradvokatfiskalsämbetet
att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar mot kopparverkets
ägare utföra den talan, vartill de om verkets drift upplysta förhållandena
föranledde. I anledning härav anhängiggjorde advokatfiskalsämbetet
rättegång mot kopparverkets ägare med yrkande att, enär med avseende
å nämnda förhållanden verkets ägare måste anses hava förverkat
sin rätt till ifrågavarande allmänning, verkets ägare måtte åläggas att till
kronans fria disposition genast avträda den åt kopparverket upplåtna delen
av allmänningen.
Genom Kungl. Maj:ts dom den 19 mars 1908 blev kronans talan ogillad.
Såsom motiv härför åberopades, att ovanberörda av kammar- och kommerskollegierna
den 26 februari 1889 meddelade utslag, varigenom ägarna av
kopparverket i den av Kungl. Maj:t föreskrivna ordning erhållit rättighet
att skatteköpa viss del av allmänningen, vunnit laga kraft. Vidare anfördes,
att den omständigheten, att de enligt bergskollegii utslag den 5 juli 1757
gjorda förutsättningar och givna villkor för nyttjanderättsupplåtelsens bestånd
i ett eller annat avseende saknades eller eftersatts, icke kunde leda
till att rättigheten till den för kopparverket enligt kammar- och kommerskollegierna
nämnda utslag bibehållna delen av allmänningen förverkats,
utan ägarnas av kopparverket rätt till skatteköp måste anses hava på grund
av sagda utslag med bindande verkan avgjorts efter de förhållanden, som
vid undersökningen antagits vara för handen. I målets avgörande hos
Kungl. Maj:t deltogo sex justitieråd, varav tre biföllo kronans talan.
I anslutning till förut omförmälda skattläggningsförrättningar blev sedermera
enligt kammarkollegii utslag den 12 oktober 1908 torpen och skogsägorna
å den kopparverket bibehållna delen av allmänningen indelade i
följande hemman, nämligen 7/lfi mantal Hjälkhyttan nr 2, 2VB4 mantal
Långbro nr 1, V/ri mantal Kungstorp nr 1 och 15/lfi mantal Kungshamn
nr 1. Dessa hemmans sammanlagda areal utgjorde 2,105 hektar, varav 142
Kungl. Maj.ts proposition Nr 74. 3
hektar åker och äng, 1,850 hektar skogs- och betasmark samt 113 hektar
impediment.
Dåvarande ägaren av kopparverket, Näfvekvarns bruks aktiebolag, vidtog
därefter åtgärder för att vinna skattemannarätt till ovannämnda hemman.
I anledning därav förekommo åtskilliga rättstvister och prövning från statsmakternas
sida av vissa med frågan om kopparverkets rätt sammanhängande
spörsmål. Jag tillåter mig härutinnan hänvisa till den redogörelse i ämnet,
som återfinnes i Kungl. Maj:ts proposition den 2 augusti 1919, nr 14, angående
inställande av skatteköp enligt kungörelsen den 4 februari 1811
jämte övriga författningar om användande av de till bruken och bergverken
upplåtna rekognitionsskogarna.
Från sagda redogörelse må här endast anmärkas, att Kungl. Maj:t i proposition
den 4 maj 1917 (nr 356) föreslog riksdagen medgiva, att ifrågavarande hemman
finge till nyssnämnda bolag under skattemannarätt försäljas mot en förlik -ningsvis bestämd köpeskilling av 584,891 kronor 18 öre, men att frågan om
sådan försäljning kom att förfalla, sedan riksdagens kamrar i frågan fattat
stridiga beslut, samt att själva marken å hemmanen vid skattevärdering år
1919 uppskattats till 145,543 kronor och ståndskogen därå av domänstyrelsen
i samband med skattevärderingen till 2,020,090 kronor.
Något skatteköp av hemmanen kom emellertid icke till stånd. Genom
kungörelse den 17 oktober 1919 (nr 660) förordnade nämligen Kungl. Maj:t
i överensstämmelse med riksdagens å berörda proposition nr 14/1919 grundade
beslut, att skatteköp i den ordning, kungörelsen den 4 februari 1811
jämte övriga om användande av de till bruken och bergverken upplåtna
rekognitionsskogar utfärdade författningar föreskriver, icke vidare skulle äga
rum. Såsom av samma proposition närmare framgår, avsågs, att nämnda
kungörelse om inställande av skatteköp skulle gälla jämväl beträffande Tunabergsallmänningen.
Skogen å ovannämnda hemman förvaltas för närvarande enligt de i förordningen
den 27 maj 1898 angående förvaltningen av statens till bergshanteringens
understöd anslagna skogar stadgade grunder, d. v. s. enligt
hushållningsplan, som skall fastställas av domänstyrelsen, och med iakttagande
av att, sedan nyttjanderättshavarens av bergmästaren godkända virkesbehov
för året uttagits, återstoden skall tillgodogöras för kronans räkning.
Då något behov av skog numera icke föreligger för kopparverket, skulle
därav alltså följa att, utan hinder av nyttjanderättens förefintlighet, skogen
— med förbehåll endast för den rätt, som tillkommer torparna å hemmanen
att av densamma erhålla nödigt husbeliovsvirke — kommer kronan till godo.
Tunabergs kopparverks rätt till allmänningen innehaves numera av Tunabergs
trävaruaktiebolag.
I skrivelse den 20 mars 1925 har domänstyrelsen anfört i huvudsak
följande.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.
å Tunabergsallmänningen funnes ett betydande antal torp, vilka icke behövdes
för skötseln av allmänningen. Torpen läge i allmänhet vitt kringspridda
och vållade därför kostnad och svårighet vid skogsstatens förvaltning
och bevakning. Byggnaderna å torpen vore, med få undantag, mycket
gamla och bristfälliga. För domänverket såsom förvaltare av allmänningen
vore angeläget, att flertalet av torpen försåldes. Vederbörande skogsstatstjänstemän
hade föreslagit försäljning av omkring 20 torp, till vilket förslag
styrelsen torde kunna i huvudsak ansluta sig. Försäljning av torpen syntes
emellertid icke kunna ske, så länge allmänningen kvarstode under annans
nyttjanderätt. För genomförandet av torpens försäljning hade styrelsen inlett
underhandlingar med Tunabergs trävaruaktiebolag, som i skrivelse den
ti oktober 1924 förklarat sig villigt avstå rekognitionsrätten till ifrågavarande
hemman och torp mot en ersättning av 30,000 kronor. Denna ersättning
syntes styrelsen kunna godtagas. Styrelsen, som ansåge sig icke böra vidtaga
åtgärder för upprättande av närmare förslag till torpens försäljning,
innan beslut förelåge om nyttjanderättens upphörande, hemställde därför, att
styrelsen måtte erhålla Kungl. Maj:ts bemyndigande att med bolaget träffa
avtal om avstående till kronan av nyttjanderätten till allmänningen mot en
ersättning av 30,000 kronor att utgå ur domänfondens medel.
Enligt en av vederbörande jägmästare år 1924 lämnad uppgift finnas å
allmänningen 47 torp, därav 2 utgöras endast av skogsskiften och 3 äro
obebyggda.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 25 maj 1925 av kommerskollegium,
som tillika överlämnat yttrande från bergmästaren i Östra
distriktet, den 10 juni 1925 av kammarkollegium, den 31 oktober 1925 av
justitiekanslersämbetet och den 12 februari 1926 av statskontoret.
Kommerskollegium åberopar bergmästarens yttrande, vari meddelas, att
ingen tillverkning av koppar ägt rum vid Tunabergs kopparverk efter år
1895. I en till verket hörande gruva hade däremot obetydligt arbete tid
efter annan sedermera bedrivits till och med år 1920. Av uttalande år 1924
av Sveriges geologiska undersökning syntes framgå, att en lönande koppartillverkning
grundad på förevarande fälts koppartillgångar hade synnerligen
svaga utsikter att förverkligas vare sig nu eller en betydande tid fram över,
i betraktande av rådande jämförelsevis låga kopparpriser och rikedomen på
malmförekomster i världen med betydligt gynnsammare förutsättningar för
tillgodogörande.
För egen del har kommerskollegium förklarat, att för det ändamål, nyttjanderätten
till allmänningen skolat tillgodose, behovet av nyttjanderätten
syntes hava upphört, varför kollegium icke hade något att erinra mot framställningen.
Kammarkollegium, meddelar, att underhandlingarna med Tunabergs trävaruaktiebolag
inletts efter samråd med kollegium. Den träffade preliminära
överenskommelsen med bolaget syntes med hänsyn till föreliggande omständigheter
fördelaktig för kronan. Kollegium förordade fördenskull bifall till
f ramstäl lningen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.
Justitiekanslersämbetet har yttrat sig angående frågan, huruvida Tunabergs
kopparverks nyttjanderätt till allmänningen numera upphört med
hänsyn till 1919 års urtima riksdags beslut om inställande av vissa skatteköp
och den i anledning därav utfärdade kungörelsen nr 660 1919.
Ämbetet hade från ett yttrande i sistnämnda ärende av kammarkollegium
antecknat, att enligt kollegii mening ett upphävande av skatteköpsrätten icke
skulle medföra någon direkt förlust för nyttjanderättshavaren, helst kopparverket
skulle åtnjuta sin den 5 juli 1757 medgivna, visserligen genom förordningen
den 27 maj 1898 reglerade nyttjanderätt oförkränkt. Då därjämte
vederbörande departementschef i propositionen i ämnet till 1919 års
riksdag (sid. 38) antytt, att kopparverkets nyttjanderätt även för framtiden
skulle existera, liölle ämbetet före, att det icke varit Kungl. Maj:ts avsikt
att samma nyttjanderätt skulle upphöra i händelse av bifall till propositionen.
I sin skrivelse den 9 oktober 1919 hade riksdagen åberopat de skäl
departementschefen anfört till stöd för propositionen; och detsamma hade
vederbörande utskott tidigare gjort.
Ämbetet hade även genomgått kamrarnas protokoll vid behandling av
utskottsutlåtandet och hade därvid funnit, att av de talare, som förordade
bifall till propositionen oförändrad eller i något strängare form, åtminstone
två givit tillkänna, att kopparverkets nyttjanderätt skulle stå kvar (första
kammarens prot. nr 10 sid. 71 och 80). Något tydligt uttalande i motsatt
riktning hade ämbetet däremot icke kunnat finna. Vid sådant förhållande
syntes det ämbetet knappast sannolikt, att riksdagen för sin del genom
ifrågavarande beslut avsett beröva kopparverket dess nyttjanderätt.
Vad slutligen anginge den i anledning av riksdagsbeslutet utfärdade kungörelsen
den 17 oktober 1919, syntes densamma ämbetet i och för sig icke
kunna verka avgörande angående kopparverkets nyttjanderätt.
Statskontoret har anfört att, då en avveckling av Tunabergs kopparverks
nyttjanderätt till ifrågavarande allmänning vore ur flera synpunkter önskvärd
samt den med Tunabergs trävaruaktiebolag träffade preliminära överenskommelsen
härom torde få anses fördelaktig för kronan, statskontoret icke
hade något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.
Beträffande frågan om den rätt, som ägaren av Tunabergs kopparverk må Departement
innehava till Tunabergsallmänningen, har från olika håll gjorts gällande, c,nfen.
att kopparverket, oavsett upphävandet av skatteköpsrätten, fortfarande oförkränkt
äger kvar sin genom bergskollegii utslag den 5 juli 1757 medgivna,
visserligen genom förordningen den 27 maj 1898 reglerade, rätt att nyttja
allmänningen. Å andra sidan har uttalats uppfattningen att, sedan driften
vid kopparverket nedlagts, verkets nyttjanderätt till allmänningen måste
anses hava upphört. Häremot kan emellertid bolaget åberopa domskälen i
Kungl. Maj:ts förenämnda dom den 19 mars 1908.
Emellertid disponeras för närvarande skogen å allmänningen enligt stadgandena
i nämnda förordning den 27 maj 1898, innebärande att kronan har
allenast eu inskränkt rätt till skogen. Med eu dylik ordning följer jämväl,
att kronan icke kan för upplåtelse förfoga över allmänningens mark.
bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt (Ur höft. (Nr 7''i.J -
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.
Såsom domänstyrelsen meddelat, är nuvarande innehavaren av kopparverkets
rätt, Tunabergs trävaruaktiebolag, villig att mot en ersättning av 30,000
kronor avstå från nyttranderätten till allmänningen. Nämnda belopp antyder
det jämförelsevis ringa värde nyttjanderätten under nuvarande förhållanden
anses äga för bolaget. Ersättningsbeloppet synes mig emellertid
väl motsvara den fördel, kronan skulle vinna, därest den gamla tvistefrågan
om kopparverkets rätt till allmänningen bringas till definitiv lösning och
kronans oinskränkta förfoganderätt över densamma blir fastslagen. Jag vill
fördenskull tillstyrka, att bolagets nämnda erbjudande antages.
De medel, som erfordras för ersättningens gäldande, torde böra utgå ur
domänfonden.
Med hänsyn till de olika synpunkter, som gjorts gällande med avseende
å frågan om rätten till allmänningen, synes emellertid ärendet böra underställas
riksdagens prövning.
På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att kronan må med ägaren av Tunabergs kopparverk träffa avtal om
upplåtande till kronan av den rätt, kopparverket må hava till Tuna bergslags
allmänning, mot en ersättning av 30,000 kronor att utgå ur domänfondens
medel.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet :
Joh.s Thygesen.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag. 1927.