Kuwjl. Maj:ts proposition nr 72.
5
Nr 72.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av en kronan tillhörig fastighet i Umeå;
given Stockholms slott den 28 januari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 28 januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin,
Almkvist, Lyberg,
Departementschefen, statsrådet Rosén anför:
Enligt särskilda medgivanden av Kungl. Maj:t, senast den 22 juli 1921,
har under en följd av år den kronan tillhöriga fastigheten nr 1 i kvarteret
Ask i Umeå av arméförvaltningens fortifikationsdepartement uthyrts till
Västerbottens läns lutherska soldathem i nämnda stad mot eu årlig hyressumma,
som för närvarande uppgår till 1,200 kronor. Kontraktstiden utlöper
med den 30 september 1927.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 mars 1926 dagtecknad skrift har
styrelsen för ifrågavarande soldathem anhållit att få inköpa berörda fastighet
190 27
6
Kungl. Maj:ts propositicni nr 72.
mot en köpesumma, som fastställdes genom värdering av fastigheten, eller,
därest denna ansökning icke kunde bifallas, att soldathemmet måtte för en
tid av ytterligare fem år få förhyra fastigheten på nu gällande villkor.
Såsom stöd för sin anhållan har styrelsen anfört bland annat följande.
Soldathemmet bedreve i nämnda fastighet en gagnande och av länets
befolkning högt skattad verksamhet bland manskap vid i Umeå förlagda
regementen. Soldathemmet tillliandahölle bibliotek, skriv- och läsrum jämte
serveringslokaler. Verksamheten för övrigt ombesörjdes av anställd föreståndare,
som regelbundet anordnade andaktsstunder, sångaftnar, samkväm,
fosterländska aftnar, hemaftnar m. in. För denna verksamhet hade ifrågavarande
fastighet ett synnerligen lämpligt läge. Men för verksamhetens
utveckling och för ett bättre tillgodoseende av de krav, som ställdes på
densamma, tarvade fastigheten en om- och tillbyggnad, som dock ej kunde
utföras, så länge soldathemmet endast förhyrde densamma. Det vore därför
önskvärt, om soldathemmet kunde för en skälig köpesumma förvärva fastigheten.
Genom sammanskott av för den kristliga soldathemsverksamheten
intresserade, bland annat genom kollektör i stiftets kyrkor, disponerade
soldathemmet en nybyggnadsfond, som skulle möjliggöra fastighetens förvärvande.
Förefintligheten av denna fond borde även utgöra en garanti för
att fastigheten allt framgent skulle komma att användas som soldathem.
Chefen för Norrlands dragonregemente har i häröver avgivet yttrande anfört
bland annat följande.
Såväl ett försäljande som ett uthyrande av fastigheten i fråga — vilken
stode under regementets vård — till regementet ej tillhörig person eller
korporation måste regementschefen på det bestämdaste avstyrka.
Alltsedan regementschefen hösten 1922 tillträtt befälet över regementet,
hade han vid upprepade tillfällen på det livligaste måst beklaga, att ett
femårskontrakt förhindrat utnyttjandet av de lokaler, vilka funnes i dessa
regementet tillhöriga byggnader, för regementets egna många behov, vilka
icke alls eller ock i för liten utsträckning vore tillgodosedda. I främsta
rummet framträdde härvid kravet på underofficerslägenheter samt i samband
därmed även möjligheten att kunna bereda regementets många gifta furirer
bostäder för rimliga pris. För att erhålla bostäder, vilka något så när motsvarade
löneförmånerna, nödgades underbefälet i mycket stor utsträckning
söka sig bostäder utanför staden, på långt håll, ända till 2 km. och mer,
från kasernen.
Vidare saknade regementet lämplig samlingslokal. Vid föredrag för ett
större auditorium än enbart officerare funnes ingen annan lokal att tillgå
än manskapets läsrum i manskapsmässen. Vid dylikt föredrag måste mässen
stängas och manskapet förbjudas tillträde.
Härjämte vore regementets uthusutrymme och utrymmet för fordon ytterligt
knappt tilltagna.
En del av dessa brister och olägenheter skulle kunna avhjälpas, om regementet
åter finge disponera sin egen lokal, det nuvarande soldathemmet.
Regementschefen ville visserligen gärna erkänna, att behovet av ett soldathem
i Umeå vore mycket stort, och att detta behov även delvis fyllts genom
den verksamhet, som utövats av Västerbottens läns lutherska soldathem.
Emellertid syntes det icke vara omöjligt, att regementet självt utövade
denna verksamhet för garnisonens bägge regementen. En sådan anordning
skulle enligt regementschefens mening medföra avsevärda fördelar. Genom
ett dylikt hem skulle den vid regementet (garnisonen) anställde själasörjaren
eller den person, som efter härordningens genomförande hade att förrätta
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
hans tjänst, kunna komma i tillfälle att utöva sin verksamhet i långt rikligare
grad än nu vore fallet. Även i övrigt skulle uppfostrande och kulturell
verksamhet kunna med fördel förläggas till ett dylikt hem. Många regementen
och garnisoner hade ock sina egna soldathem.
Regementschefen har vidare framlagt förslag, huru enligt hans mening
ifrågavarande fastighet borde disponeras för regementets och garnisonens
räkning.
Chefen för Västerbottens regemente och chefen för sjätte arméfördelningen
hava på av chefen för Norrlands dragonregemente anförda skäl avstyrkt
bifall till den av styrelsen för ifrågavarande soldathem gjorda ansökningen.
Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1926 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement överlämnat de till ärendet hörande handlingarna
samt under åberopande av regementschefernas och arméfördelningschefens
yttranden hemställt, att förevarande framställning icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Med anledning av de sålunda avgivna yttrandena har styrelsen för soldathemmet
i en senare ingiven skrivelse ytterligare utvecklat sina synpunkter
på den föreliggande frågan och därvid framhållit bland annat följande.
Ehuru styrelsen saknade befogenhet att ingå i någon prövning av de
skäl, varpå chefen för Norrlands dragonregemente grundat sitt krav att få
disponera fastigheten för regementets räkning, ville styrelsen dock erinra
om att den såsom samlingssal för regementet ifrågasatta stora salen rymde
endast cirka 80 personer, och att de å ömse sidor om nämnda sal befintliga
rummen, vilka skulle användas till bostäder för underbefäl, hade ingång
endast från nämnda sal och saknade egen utgång. Vid en tidpunkt då manskapet
vid i Umeå förlagda regementen bleve numerärt mindre, syntes det
svårt att förstå, att behovet av ännu ett soldathem skulle föreligga. Västerbottens
läns lutherska soldathem, som nu bedrivit sin verksamhet i 9 år,
hade under denna tid fått röna flera bevis för att verksamheten uppskattats.
Sålunda hade hemmet åtnjutit årliga anslag från regementena och åtnjöte
ännu anslag från Västerbottens regemente. Intresset för verksamheten hade
även tagit sig uttryck i insamlandet av en byggnadsfond å omkring 30,000
kronor, och tillvaron av denna fond gjorde det nödvändigt för styrelsen att
fortsätta verksamheten även efter tillkomsten av ett regementenas eget soldathem,
ehuru styrelsen väl förstode, att denna verksamhet skulle avsevärt försvåras.
Till bemötande av vad styrelsen för soldathemmet sålunda anfört har
chefen för Norrlands dragonregemente i en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement
överlämnad skrivelse framhållit, bland annat, dels att samlingssalen,
som rymde omkring 80 personer, vore för det av regementschefen
avsedda ändamålet synnerligen lämplig, då officers- och underofficersjämte
furirkårerna aldrig komme att uppgå till mer än just omkring 80
personer, dels ock att regementschefen avsett de invid samlingssalen befintliga
rummen till bostad för eu underofficer, vilken eventuellt skulle omliänderhava
skötseln av vissa delar av regementets blivande soldathems
-
8
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
rörelse, samt att bostaden icke vore olämplig för detta ändamål, enär den
nuvarande föreståndaren bebodde denna lägenhet och där gärna syntes vilja
tvärstanna.
Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement anmodats att låta
genom opartiska personer verkställa utredning och därefter till försvarsdepartementet
inkomma med uppgift angående värdet av kronans ifrågavarande
fastighet, har fortifikationsdepartementet med skrivelse den 9 oktober
1926 överlämnat genom chefens för sjätte arméfördelningen försorg
upprättat värderingsinstrument jämte därvid fogade karta och ritning.
Yärderingsinstrumentet innehåller bland annat följande:
»Tomten innehåller 1,146.5 0 kvadratmeter och å densamma finnas följande
åbyggnader:
1) Ett bostadshus vid Skolgatan med väggar av liggande timmer, som utvändigt
äro panelade med bräder och ribbor samt oljemålade, på grund och
sockel av sten samt under tak av oljemålad svartplåt. Byggnaden, som
har 1 Vs vånings höjd, är uppförd under 1880-talet men är sedermera omändrad
i vad det avser inredningen, samt innehåller nu på nedra botten 5
rum, ett kök, kapprum, skafferi och garderober ävensom tvenne förstugor
och trappuppgång till vindsvåningen. Denna inrymmer eu större samlingssal,
som uppvärmes med eu kamin, och fyra bostadsrum, därav tre med kakelugnar
och ett med elektrisk uppvärmning, samt dessutom vindsgarderober
och toilettrum. Rummen å nedra botten uppvärmas likaledes med kakelugnar.
Under huset finnes en mindre stenkällare med nedgång från
skafferiet.
2) En uthusbyggnad, vilken är uppförd på enahanda sätt som det föregående
huset både beträffande väggar, sockel och yttertak, samt innehåller
på den nedra botten dels ett bostadsrum med alkov och förstuga, dels magasiner,
ved- och matbodar, jämte hemlighus och gödselrum. På den övra
botten finnes likaledes ett bostadsrum med tillhörande tvenne mindre alkover.
Huset är uppfört samtidigt med det föregående och således cirka 40
år gammalt.
Fastigheten, som för närvarande är taxerad till 40,000 kronor, därav tomten
till 8,000 kronor, värderas till fyrtiotvåtusen (42,000) kronor.»
Fortifikationsdepartementet har förklarat sig icke hava något att erinra mot
den verkställda värderingen.
Då den verksamhet, som bedrives av ifrågavarande soldathem, otvivelaktigt
är till stort gagn för den i Umeå förlagda garnisonens manskap, synes
det vara önskvärt, att ett fortsatt utövande av denna verksamhet befrämjas.
Däremot synes mig icke något skäl föreligga att, såsom chefen för Norrlands
dragonregemente ifrågasatt, därstädes inrätta ytterligare ett soldathem.-Såsom
av den lämnade redogörelsen framgår, har det för utvecklande av rörelsen
ansetts behövligt att vidtaga vissa ändrings- och tillbyggnadsarbeten å den
fastighet, som soldathemmet hittills förhyrt. En förutsättning härför torde
emellertid vara, att soldathemmet får övertaga fastigheten med äganderätt.
Enligt gällande kontrakt är fastigheten uthyrd för ett belopp av 1,200
kronor för år, men äger hyresgästen i ersättning för renhållning och snö
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
skottning å gata och tomt att av kronan uppbära ett årligt belopp av 435
kronor, vartill kommer, att kronan får vidkännas kostnaderna för underhållet
av byggnaderna. Tages sålunda hänsyn till den nuvarande nettoavkastningen
av fastigheten, är det uppenbart, att en försäljning av densamma för det
belopp, 42,000 kronor, vartill den värderats, är för staten förmånlig. Under
sådana förhållanden och då något behov av ökat lokalutrymme för garnisonen
efter genomförandet av den nya försvarsorganisationen icke torde
föreligga, anser jag mig böra tillstyrka ett tillmötesgående av den utav styrelsen
för soldathemmet gjorda framställningen att få inköpa fastigheten för
nyssnämnda belopp, 42,000 kronor. Vid försäljningen torde emellertid böra
fästas det villkor, att köparen vidkännes alla kostnader för lagfart å fastigheten.
I överensstämmelse med vad tidigare ägt rum i liknande fall, torde köpeskillingen
böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den kronan tillhöriga fastigheten nr 1 i kvarteret Ask i Umeå må
försäljas till Västerbottens läns lutherska soldathem för en köpeskilling av
42,000 kronor och mot villkor, att köparen vidkännes alla av lagfart å fånget
föranledda kostnader, samt
att köpeskillingen må tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fritz Dahlborn.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 62 käft. (Nr 71—72.) 100 si 2