Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.
1
Nr 64.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående restitution i visst
fall av för mycket erlagd arvsskatt; given Stockholms slott
den 28 januari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Lyberg.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:
Jag ber härmed få underställa Kungl. Maj:ts prövning följande ärende i
fråga om restitution av för mycket erlagd arvsskatt.
Nämndemannen, mjölnaren Anders Wallström från Solnan i Svegs socken,
Härjedalen, avled ogift den 7 maj 1921. Den 13 juli 1921 upprättades efter
Wallström bouppteckning, vilken utvisade en behållning av 59,908 kronor
24 öre. Bland tillgångarna i boet upptogos fastigheter i Svegs socken
till ett värde av 29,800 kronor, kontanta medel till 3,111 kronor 85 öre,
säkra fordringar till 14,064 kronor 34 öre samt aktier, nämligen 40 stycken
i aktiebolaget Mälarprovinsernas bank, beräknade efter en kurs av 135 kronor
till sammanlagt 5,400 kronor, och 34 stycken i aktiebolaget Jämtlands
folkbank, beräknade efter en kurs av 200 kronor till sammanlagt 6,800 kronor.
Övriga tillgångar utgjordes av diverse lösören. Av behållningen i
boet tillföll, på grund av ett av Anders Wallström upprättat testamente,
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 56 höft. (Nr 6i—65.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.
hans den 6 januari 1870 födda oäkta dotter Beata Wallström 57,908 kronor
24 öre. Vid bouppteckningens inregistrering vid lagtima höstetinget
med Svegs tingslag den 9 september 1921 beräknade dåvarande häradshövdingen
i Härjedalens domsaga O. Schough arvsskatten å Beata Wallströms
andel enligt klass IV i den i arvsskatteförordningen för arvsskattens beräknande
intagna tariffen till 9,780 kronor i stället för, såsom bort ske, enligt
klass I, vilken omfattar, bland annat, andel som på grund av testamente
tillkommer barn och enligt vilken skatten skulle utgjort 2,145 kronor. Beata
Wallström har således fått erlägga 7,635 kronor för mycket i arvsskatt.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu Beata Wallström, med förmälan
att vid inregistrering den 5 november 1924 av ett tillägg till nämnda
bouppteckning arvsskatten beräknats enligt klass I samt att därvid upplysts
att så jämväl bort ske vid inregistreringen den 9 september 1921, anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte av nåd bevilja henne restitution av vad hon för mycket
erlagt i stämpel. Till stöd för ansökningen har Beata Wallström anfört,
att hon genom uttalande av vederbörande domhavande fått den uppfattningen,
att arvsskatten blivit riktigt beräknad, samt att det vore hårt för
henne att behöva förlora ett så stort belopp som här vore i fråga.
Över ansökningen har statskontoret den 4 maj 1926 avgivit infordrat utlåtande,
därvid ämbetsverket anfört följande. Sökanden hade icke styrkt,
att hon icke inom den i 49 § 2 mom. första stycket av förordningen om
arvsskatt och skatt för gåva stadgade tid kunnat till vederbörande hovrätt
ingiva ansökning om återfående av det för mycket erlagda skattebeloppet.
Vid sådant förhållande syntes ansökningen icke kunna av Kungl. Maj:t bifallas.
Då sökandens underlåtenhet att i behörig ordning söka restitution
emellertid syntes hava berott på att hon, själv i saknad av kännedom om
arvsskatteförordningen, trott sig kunna lita på riktigheten av vederbörande
domhavandes uträkning av arvsskatten, syntes det obilligt, om hon skulle
drabbas av den avsevärda förlust, som för henne uppstått genom det felaktiga
förfarandet, varför statskontoret för sin del tillstyrkte, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att på grund av föreliggande
förhållanden medgiva, att det felaktigt debiterade stämpelbeloppet måtte,
utan hinder av föreskriften i berörda författningsrum, få till sökanden restitueras.
Svea hovrätt, som anbefallts att, efter vederbörande domhavandes hörande,
yttra sig i ärendet, har med utlåtande den 30 juli 1926 överlämnat yttranden
av förutvarande häradshövdingen i Härjedalens domsaga O. Schough och
nuvarande häradshövdingen i domsagan T. Hummerhielm.
Förutvarande häradshövdingen Schough har bland annat anfört, att han,
då han beräknat arvsskatten i fråga, vid det förhållande att Beata Wallström
allmänt ansetts vara oäkta dotter till nämndemannen Wallström och
enligt Schoughs mening ordet »barn» i klass I i den i arvsskatteförordningen
intagna tariffen vore liktydigt med »äkta barn», ansett, att klass I i nämnda
Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.
3
tariff icke vore i fallet tillämplig. Då på grund av denna tolkning arvsskatten
å den egendom, som tillfallit Beata Wallström, blivit för högt beräknad,
då hon vidare numera syntes befinna sig i knappa ekonomiska
förhållanden och då den förlust, hon genom stämpelbeläggningen lidit, till
följd härav blivit för henne synnerligen kännbar, syntes det Schough billigt,
att hon erhölle den begärda restitutionen. Tillika har Schough förklarat,
att han i så fall givetvis hade att återställa den stämpelprovision, som utgått
å det för högt erlagda beloppet.
Häradshövdingen Hummerhielm har i sitt den 31 maj 1926 dagtecknade
yttrande anfört bland annat följande.
Av handlingarna i saken framginge, att Beata Wallström för sin andel i
k var låtenskapen efter Anders Wallström fått erlägga arvsskatt med 7,635
kronor högre belopp än som lagligen kunnat uttagas. Enligt vad Hummerhielm
inhämtat vid samtal med den person, fjärdingsmannen C. M. Sunding
i Sveg, som varit utredningsman i boet efter Anders Wallström och som i
orten åtnjöte allmänt anseende såsom en synnerligen redbar och pålitlig
man, hade anledningen till att Beata Wallström förut ej sökt restitution
uteslutande varit okunnighet om författningens bestämmelser härutinnan.
Sunding hade vidare lämnat Hummerhielm följande upplysningar. Boets
verkliga ställning hade ej varit på långt när så förmånlig, som av bouppteckningen
synts framgå. Fastigheterna, en gård i Solnan med kvarn,
åtskilliga slåttlägenheter samt några skogsskiften med merendels avverkad
skog, lämnade ej någon inkomst utöver nödtorftigt uppehälle för Beata Wallström
själv och hennes stora hushåll, uppgående till 12 å 15 personer (barn
och barnbarn till henne samt en del mestadels orkeslösa personer, som tidigare
haft arbete å gården och sedan kommit att bo kvar där). Fastigheternas
saluvärde uppginge enligt Sundings mening numera icke till 20,000 kronor.
Lösörena hade i bouppteckningen upptagits efter den tiden gängse viirden,
som nu överlag vore mycket för höga. Å de i bouppteckningen upptagna
aktierna hade Beata Wallström aldrig fått någon utdelning; aktierna i
Målarbanken hade vid realisation i november 1924 inbragt allenast 920
kronor 90 öre; försäljningsvärdet för aktierna i Jämtlands Folkbank, vilka
alltjämt funnes kvar, utgjorde för närvarande 25 å 30 kronor för aktie.
De kontanta medlen och banktillgodohavandena hade vid bouppteckningstillfället
redan delvis förbrukats. Vid Anders Wallströms död hade gården och
dess inventarier befunnit sig i mycket förfallet skick, vadan en del reparationer
och nyanskaffningar icke kunnat undgås. Vad Sunding, som hela
tiden skött Beata Wallströms affärer, haft disponibelt den 21 december 1921,
då arvsskatten erlagts, hade blott varit ett i Målarbanken innestående belopp
av 4,185 kronor 25 öre. Då åtskilliga andra utbetalningar förestått, hade
det varit nödvändigt att upptaga ett banklån å 7,000 kronor. Detta lån
hade man sedan icke varit i stånd att infria. Det hade ej ens funnits medel
till räntebetalningarna, utan man hade måst öka lånet genom räntornas läggande
till kapitalet. Numera uppginge lånet till 9,000 kronor. För att skaffa
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.
Departements
chefen.
medel till gäldande av utskylder m. m. kade man realiserat vad som gått att
realisera; sålunda hade man sålt, utom aktierna i Målarbanken, en i bouppteckningen
upptagen fastighet i Svegsmon och en skogsstämpling å en fastighet
i överberg. Nu funnes ej mera någon skog att sälja och det läte sig under
rådande förhållanden näppeligen göra att realisera någon eller några av de
många småfastigheterna.
Svea hovrätt har i sitt utlåtande tillkännagivit, att hovrätten anslöte sig
till det av statskontoret i ärendet avgivna yttrandet, dock att i eventuell
restitution icke borde ingå vad som motsvarade den av stämpelförsäljaren
tillgodonjutna provisionen.
Enligt den i 19 § av gällande förordning om arvsskatt och skatt för gåva
intagna tariffen skall för andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer
efterlevande make eller barn eller adoptivbarn eller avkomling till
barn eller adoptivbarn, arvsskatt beräknas enligt klass I i tariffen. Ostridigt
är, att Beata Wallström var barn till avlidne Anders Wallström samt att
den arvslott, vilkens stämpelbeläggning är i fråga, tillfallit henne på grund
av ett av Anders Wallström upprättat testamente. På grund härav borde
stämpeln å Beata Wallströms arvslott, 57,908 kronor 24 öre, hava beräknats
enligt klass I, varvid den skulle hava uppgått till 2,145 kronor. Då stämpeln
i stället uttagits enligt klass IV med 9,780 kronor, har arvsskatt erlagts
med ett belopp, som med 7,635 kronor överstiger vad som lagligen bort
uttagas.
Rättelse i den felaktiga stämpelbeläggningen hade kunnat vinnas på ansökan
antingen hos Svea hovrätt, i vilket fall ansökningen skolat ingivas
inom 6 månader från det skatten erlagts, eller ock hos Kungl. Maj:t, varvid
i ansökningen skulle hava styrkts att ansökning till hovrätten icke kunnat
ingivas inom nyssnämnda tid.
I förevarande fall har någon ansökan till vederbörande hovrätt icke gjorts
och, på sätt statskontoret framhållit, har i den till Kungl. Maj:t ställda ansökningen
icke styrkts, att ansökan till hovrätt icke kunnat ske inom den
stadgade tiden. Vid sist angivna förhållande äger Kungl. Maj:t icke bifalla
ansökningen.
I likhet med statskontoret och Svea hovrätt anser jag emellertid, att förhållandena,
sådana de framgå av den redogörelse som här lämnats, och de
ömmande omständigheter, som i detta fall ovedersägligen föreligga, göra det
rimligt, att, utan hinder av de av mig återgivna bestämmelserna i gällande
förordning om arvsskatt och skatt för gåva, det felaktigt debiterade stämpelbeloppet
till sökanden restitueras. Därvid bör emellertid, såsom Svea hovrätt
i sitt utlåtande framhållit, avdragas vad som motsvarar den av stämpelförsäljaren
tillgodonjutna provisionen. Jag förutsätter, att stämpelförsäljaren,
på sätt han förklarat, kommer att till Beata Wallström återbetala vad han
i anledning av den felaktiga stämpelbeläggningen för mycket uppburit i
provision.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.
5
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att på grund av föreliggande omständigheter
medgiva,
att förenämnda felaktigt debiterade arvsskattebelopp, 7,635 kronor, må
med avdrag av därå belöpande stämpelprovision restitueras till Beata
Wallström.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.