Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

1

Nr 46.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 angående
befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar;
given Stockholms slott den 14 januari 1927.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
håndelsärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga
bilagda förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen
den 2 maj 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av
lastpenningar.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Bi linne/ till riksdagens protokoll 1927.

1 samt.

''i 1 höft. (Nr \(i.)

\

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 (nr 104) angående
befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Härigenom förordnas, att förordningen den 2 maj 1924 angående befrielse
i vissa fall från erläggande av lastpenningar, vilken förordning
gäller till och med den 30 juni 1927, skall äga fortsatt tillämpning från
och med den 1 juli 1927 tillsvidare intill dess annorlunda kan varda förordnat.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och kommunikationsdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin:

»I proposition den 14 mars 1924, nr 108, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen
förslag till förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande
av lastpenningar, vilken förordning var avsedd att träda i kraft
den 1 juli 1924 och gälla till och med den 30 juni 1927. Förslaget blev
av riksdagen bifallet, och förordning i ämnet utfärdades den 2 maj 1924,
nr 104.

Förordningen är av följande lydelse:

''Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola för fartyg, för vilket
under ett kalenderår lastpenningar enligt sagda författningsrum erlagts
en gång, därefter under samma år icke utgå för den del av fartygets avgiftspliktiga
dräktighet, som överstiger 1,500 ton.

I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade — förutom
fartyg, som på grund av bestämmelserna i ovannämnda författningsrum
åtnjuta dylik befrielse —

dels fartyg, för vilket under samma kalenderår erlagts lastpenningar sex
gånger, där fråga är om maskindrivet fartyg eller lastpråm, och fyra
gånger, där fråga är om segelfartyg:

dels ock i frihamn,

fartyg, som från utrikes ort, direkt eller efter anlöpande av frihamn,
ankommer till sådan hamn och därifrån avgår till utrikes ort, direkt eller
med anlöpande av annan frihamn, ävensom

fartyg, som, i andra fall än nyss sagts, vid inkommande resa lossar
last enbart i frihamn eller vid utgående resa intager last enbart i sådan
hamn.’

Samtidigt utfärdades jämväl förordning angående befrielse i vissa fall
från erläggande av fyr- och båkavgift (nr 105). Även denna förordning
trädde i kraft den 1 juli 1924 och upphör att gälla med utgången av
juni månad innevarande år.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

Beträffande förarbetena till och grunderna för ifrågavarande provisoriska
lagstiftning, genom vilken sjöfarten — i avbidan på slutförandet av den
utredning rörande sjöfartsavgifterna i allmänhet, som alltjämt pågår —
beretts vissa lättnader i ovannämnda statliga avgifter, tillåter jag mig hänvisa
till, förutom förenämnda proposition, propositionen nr 188 vid 1922
års riksdag. Jag anser mig emellertid i avseende å förevarande ämne
böra i korthet erinra om följande.

På sin tid inkommo från Sveriges allmänna sjöfartsförening samt de
särskilda frihamnsföretagen i Stockholm, Göteborg och Malmö vissa framställningar
om, bland annat, ändring av grunderna för de allmänna
sjöfartsavgifternas beräknande respektive lättnader i samma avgifter för
fartygstrafiken å frihamnarna. Sedan vederbörande ämbetsverk vid olika
tillfällen avgivit utlåtanden i förevarande ämnen, anbefallde Kungl.
Maj:t den 26 september 1921 kommerskollegium dels att verkställa utredning
rörande möjligheten av en omläggning av gällande system för
beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter, med undantag
av lotsavgifter jämte hemvägsersättning, ävensom i samband därmed i
vad mån och på vad sätt lättnad i de till staten utgående eller till statsmyndigheter
redovisade dylika avgifter kunde beredas fartyg vid resor
mellan frihamn och utrikes ort, samt att till Kungl. Maj:t inkomma med
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, dels ock att snarast möjligt
till Kungl. Maj:t avgiva förslag i fråga om de provisoriska avgiftslättnader,
som kunde befinnas böra i avvaktan på slutförandet av ovan
omförmälda utredning medgivas för fartygstrafiken å frihamnarna. Tilllika
bemyndigade Kungl. Maj:t kollegium att för ändamålet tillkalla särskilda
sakkunniga.

De med stöd av detta bemyndigande tillkallade sjöfartsavgiftssakkunniga
avgåvo den 4 februari 1922 till kommerskollegium utlåtande, innefattande
förslag till provisoriska lättnader i vissa sjöfartsavgifter för fartygstrafiken
å frihamnarna m. m., vilket utlåtande kollegium med eget yttrande den
14 februari 1922 överlämnade till Kungl. Maj:t. De sakkunnigas förslag
avsåg

1) fullständig befrielse från lastpenningar, tonavgift samt fyr- och bakavgift
för fartyg, som anlöpte enbart frihamn,

2) lastpenningar!^ avskaffande även för tullhamnarna samt

3) ett flertal lättnader i skilda hänseenden i fyr- och båkavgifterna förutom
den under 1) nämnda fullständiga befrielsen därifrån för fartyg, som
anlöpte enbart frihamn.

Efter särskilda remisser avgåvos utlåtanden i ämnet av statskontoret
den 18 och generaltullstyrelsen den 23 februari 1922.

Efter gemensam beredning med dåvarande cheferna för finans- och kommunikationsdepartementen
anmäldes ärendet den 17 mars 1922 för Kungl.
Maj:t. Under erinran att bestämmelserna i fråga om lastpenningar vore

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

meddelade i § 14 i den av riksdagen antagna förordningen den 9 juni
1911 med tulltaxa för inkommande varor, medan bestämmelserna om fyr- och
båkavgiften och tonavgiften till sjömanshusen vore utfärdade i administrativ
ordning, meddelade föredragande departementschefen, att han närmast
hade för avsikt att föreslå, att beslut måtte i vad anginge lastpenningarna
påkallas av riksdagen. Då det emellertid syntes honom riktigast,
att riksdagen sattes i tillfälle att uttala sin mening i hela det föreliggande
frågekomplexet, redogjorde han samtidigt för och tillkännagav sin principiella
ställning till de framkomna förslagen, även i vad anginge nedsättning
i de båda administrativt fastställda statliga sjöfartsavgifterna.

Därefter hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med de av honom angivna
grunderna upprättat förslag till förordning angående befrielse i vissa
fall från erläggande av lastpenningar.

Denna hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen; och avläts till riksdagen
proposition i ämnet, nr 188.

I skrivelse, nr 133, tillkännagav riksdagen, att riksdagen antagit det
med propositionen överlämnade förslaget till förordning angående befrielse
i vissa fall från erläggande av lastpenningar. Tillika meddelade riksdagen,
att vad departementschefen i det vid propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över handelsärenden den 17 mars 1922 meddelat
rörande avsedda ändringar i de sjöfartsavgifter, beträffande vilka Kungl.

Maj:t beslutade utan riksdagens medverkan, icke hade givit riksdagen
anledning till något uttalande.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t sedermera
den 19 maj 1922 förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande
av lastpenningar (nr 208). Samma dag utfärdades ock i huvudsaklig
anslutning till de i propositionen angivna riktlinjerna förordning
angående befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och båkavgift (nr
209). Båda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1922 och ägde giltighet
allenast till den 1 juli 1924, då de ersattes med ovan först angivna
förordningar av den 2 maj 1924, i vilka hade vidtagits åtskilliga tillägg till
och jämkningar i de förut gällande bestämmelserna, huvudsakligen i förtydligande
syfte men ock i sakligt avseende till undanröjande av vissa brister.

1 anledning av att de år 1924 utfärdade författningarnas giltighetstid, Frami om /or/-efter vad redan nämnts, utlöper under innevarande år, anmodade jag i *att

• ” ning av oval t skrivelse

deri 24 éingusti 192(1 koiniuerskolle^iuni och geiierciltullstyrelsen nämnda
gemensamt att taga under övervägande, om och i vad mån bestämmelser
i de ämnen, som avsåges i samma förordningar, även efter den 30 juni
1927 vore erforderliga, samt att till mig inkomma med det yttrande, som
därav kunde föranledas.

Den 29 oktober 1920 hava de båda ämbetsverken avgivit det av mig
begärda yttrandet. Till detsamma hava fogats ett av kommerskollegium

Sjölartsavgiftssakkimniga
ar är
1924.

Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

från sjöfartsavgiftssakkunniga av År 1924 inhämtat utlåtande i förevarande
fråga ävensom åtskilliga inom generaltullstyrelsen utarbetade statistiska
uppgifter rörande ifrågavarande lagstiftnings verkningar under tiden 1 juli
1925—30 juni 1926 samt vissa av de sakkunniga gjorda sammanställningar
av dessa uppgifter. Jag vill i detta samband erinra, att, sedan Kung].
Maj:t den 13 juni 1924 förklarat, att utredningsarbetet angående sjöfartsavgifterna,
vilket arbete legat nere från den 1 januari 1923, skulle så
skyndsamt som möjligt återupptagas, kommerskollegium den 23 september
1924 tillkallat nya sakkunniga.

I sitt utlåtande anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Huvudsakligt förslag till sjöfartsavgifternas nyreglering torde komma att
föreligga i början av år 1927. Då förslaget i vissa avseenden komrne att
innefatta genomgripande förändringar i nu bestående förhållanden på området
i fråga, syntes det emellertid knappast troligt, särskilt som vid avgörandet
av vissa dithörande frågor krävdes riksdagens medverkan, att
förslaget kunde undergå slutlig behandling inom sådan tid, att nya författningar
hunne utfärdas före den 1 juli 1927. Nu gällande förordningar
torde därför böra givas förlängd giltighet och syntes därvid lämpligt, att
de fastställdes att gälla tillsvidare.

Med hänsyn till förordningarnas provisoriska karaktär och dä de medgivna
lättnaderna finge anses hava i stort sett verkat på ett tillfredsställande
sätt, syntes någon ändring i bestämmelsernas innehåll icke böra vidtagas
vid meddelande av förordnande om författningarnas fortsatta giltighet.

För egen del anföra ämbetsverken följande:

''Såsom sjöfartsavgiftssakkunniga framhålla, har åt förevarande förordningar
givits provisorisk karaktär i avbidan på slutförande av den utredning
rörande sjöfartsavgifterna i allmänhet, vid vars verkställande de sakkunniga
äro kallade att biträda. Såsom ock framgår av de sakkunnigas
yttrande lärer icke kunna förväntas, att förslag till allmän reglering av
föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna skall kunna föreligga slutbehandlat,
ens såvitt på kommerskollegium beror, vid sådan tidpunkt, att därå må
grundas författningar, som skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1927.
Vid sådant förhållande och då de syften, som ligga till grund för den förevarande
provisoriska lagstiftningen, synas ämbetsverken alltjämt böra tillgodoses,
finna sig ämbetsverken böra föreslå, att lagstiftningen i fråga gives
förlängd provisorisk giltighet.

Generaltullstyrelsen vill för sin del icke underlåta att framhålla, att nu
ifrågavarande lagstiftning under sin hittillsvarande giltighetstid visat sig
vara av ganska invecklad natur och på grund härav i tillämpningen berett
särskilt de lokala tullförvaltningarna, men även styrelsen, betydande svårigheter
och olägenheter. Med hänsyn härtill framstår det för styrelsen såsom
angeläget, att de nu gällande reglerna snarast möjligt ersättas av förenklade
och mindre svårtydda bestämmelser.

Då det svårligen kan nu bedömas, när förslag till allmän reglering av
föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna kan föreligga i sådant skick, att
desamma kunna befordras till tillämpning, hemställer emellertid kollegium,
under åberopande jämväl av vad de sakkunniga anfört rörande de nu
gällande provisoriska författningarnas verkningar, om åtgärder i syfte att

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

nämnda författningar bliva gällande även efter den 30 juni 1927 tillsvidare
intill dess annorlunda kan varda förordnat, och vill generaltullstyrelsen för
sin del, * med hänsyn till förhandenvarande förhållanden, icke motsätta sig
ett fortsatt provisorium på sätt kollegii hemställan innebär.

Någon ändring i författningarna i fråga hava ämbetsverken icke att
tillråda.’

De skäl, som på sin tid föranledde statsmakterna att medgiva sjötrafiken
vissa lättnader i de statliga sjöfartsavgifterna, göra sig alltjämt gällande
med oförminskad styrka. Såväl sjöfarten i allmänhet som speciellt frihamnstrafiken
hava fortfarande behov av det stöd och den uppmuntran, som dessa
lättnader innebära. Till belysande av den betydelse, den nu gällande provisoriska
lagstiftningen på ifrågavarande område haft, tillåter jag mig hän.
visa till sjöfartsavgiftssakkunnigas nyssnämnda sammanställning av inom
generaltullstyrelsen utarbetade statistiska uppgifter för tiden 1 juli 1925—
30 juni 1926 rörande minskningen i avgiftsuppbörden. Ifrågavarande sammanställning
ter sig sålunda:

Förordningen angående befrielse från lastpenningar.

Förordningens olika
bestämmelser

För

svensk

: a fartyg

För utländska fartyg

| Summa

Hela

landet

Därav

i frihamnarna

Hela
landet \

Därav

i frihamnarna

Stock-holm j

Göte-

borg

Malmö

Stock-

holm

Göte-; borg

Malmö

Första stycket1 ...

36,901

840 ;

4,086

62,201

303

99,102

Andra stycket......

93,197

207

269

340

48,479

581

1.518

189

141,676

Tredje stycket......

11.061

2,033

8,266

762

24,283

1,405

21,353

1,525

35,344

Fjärde stycket ......[

—

i — i

— l

— i

— ;

— |

- I

—

—

Summa!

141.159

3,080!

12,621

1,102

134,963''

1,986

23,174

1,714 ''

276,122

1 Här redovisas endast för fartyg över 1,500 ton, som icke beröras av övriga punkter.

Förordningen angående befrielse från fyr- och båkafgift.

Förordningens olika
bestämmelser

F ö r

svenska fartyg

För utländska fartyg

Hela

landet

Därav

i frihamnarna

Därav

i frihamnarna

Summa

Stock-

holm

Göte-

borg

Malmö

landet j Stock-| holm

Göte-

borg

Malmö

§ 1 1 .................

• 93,453

429

12,003

109,533 9

18,372

246

202,986

§ 2 a) .................

51,722

5,307

10,459

—

22,294 —

2,941

785

74,016

§ 2 b).................

36.474

7,577

5,944

845

14,789 942

5,099

—

51,263

§ 2 c) .................

36,474

7,577

6,944

845

14,789 j 942

5,099

—

51,263

Sumrm

218,123

20,890

34.350

1,690

161,405 1.893

31,511

1.031

379,528

1 Här redovisas
förordningen.

endast de

fartyg

över 1,

500 ton

som icke beröras av övriga föreskrifter

Depaitements chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

De nu återgivna siffrorna synas mig giva vid handen, att bestämmelserna

1 huvudsak väl motsvarat vad man med desamma önskade vinna. Såsom
av såväl de sakkunniga som ämbetsverken framhållits, lärer det förslag till
allmän reglering av föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna, som inom den
allra närmaste tiden torde vara att förvänta från de sakkunniga, icke kunna
föreligga slutbehandlat vid sådan tidpunkt, att vid upphörandet av den nu
gällande provisoriska lagstiftningen å förslaget grundade nya författningar
skulle kunna träda i kraft. Med hänsyn härtill anser jag mig, i likhet med
ämbetsverken oeh de sakkunniga, böra förorda, att åt den nu gällande provisoriska
lagstiftningen, i vilken några ändringar nu icke ifrågasättas, gives
förlängd giltighet. Därvid torde på de av ämbetsverken framhållna skäl
den förlängda giltighetstiden för de båda förordningarna i fråga icke böra
begränsas till viss tid utan förordningarna gälla tillsvidare, intill dess de
kunna bliva avlösta av ovan antydda definitiva författningar.

Framställning om förlängning av förordningen angående lastpenningarna
lärer nu böra göras hos riksdagen. I fråga om förlänande av förlängd
giltighetstid åt förordningen angående fyr- och båkavgiften torde därmed
lämpligen böra anstå, till dess riksdagens beslut i avseende å lastpenningarna
föreligger.»

Departementschefen uppläser härefter ett inom handelsdepartementet upprättat
förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den

2 maj 1924 (nr 104) angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar
samt hemställer, att sagda förslag måtte föreläggas riksdagen till
antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet :
Elin Rydeberg.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.